Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
ATT TÄNKA PÅ VID<br />
SAMGÅENDE<br />
MELLAN FÖRSAMLINGAR<br />
Varsågod!<br />
Utmanade av den glädjande utvecklingen att allt fler gemensamma församlingar bildas<br />
vill <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong>, med samfundens samlade erfarenhet, bidra till att de<br />
nya församlingsbildningarna blir framtidsinriktade, evangeliserande och präglade av<br />
öppenhet. Rådsmötet 2005 gav styrelsen i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp med<br />
representanter från de frikyrkosamfund som främst berörs av samgående mellan lokala<br />
församlingar.<br />
Arbetsgruppen har bestått av:<br />
Marianne Andréas, <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong><br />
Anders Bengtsson, Svenska Alliansmissionen<br />
Torsten Bergsten, Svenska Baptistsamfundet<br />
Roland Brage, Svenska Missionskyrkan<br />
Inger Carnbo, <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong><br />
Kent Cramnell, Pingst Fria Församlingar i samverkan<br />
Pär Friberg, Svenska Baptistsamfundet<br />
Ann-Marie Johansson, Metodistkyrkan<br />
Knut-Bertil Nyström, Evangeliska Frikyrkan<br />
Per-Magnus Selinder, Svenska Missionskyrkan<br />
Roger Stenzelius, Pingst Fria Församlingar i samverkan<br />
Med önskan om att arbetsgruppens material skall bli till hjälp och vägledning<br />
överlämnas det till <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong>s medlemsorganisationer för att användas<br />
i processerna av samgående mellan församlingar.<br />
Med bön om Guds välsignelse<br />
Anders Bengtsson<br />
Ordförande i arbetsgruppen<br />
2006-04-26<br />
1
Innehållsförteckning<br />
Tio tumregler för god ekumenik sid. 3<br />
Att tänka på vid samgående mellan församlingar sid. 5<br />
Församlingskonstitution sid. 10<br />
- Församlingens grund sid. 11<br />
- Församlingsordning sid. 12<br />
- Församlingsstadgar sid. 24<br />
2
Tio tumregler för god ekumenik<br />
Tio tumregler för god ekumenik är ett försök att omsätta några av de grundläggande tankarna<br />
i Charta Oecumenica - riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa i<br />
Sverige. Ekumenik handlar i grunden om relationer. De tio tumreglerna har kommit till för att<br />
underlätta ett förtroendefullt samtal mellan kyrkor och samfund i Sverige.<br />
Tio tumregler för god ekumenik har tagits fram av en ekumeniskt sammansatt arbetsgrupp<br />
inom kärnområdet ekumenisk teologi vid <strong>Sveriges</strong> Kristna Råd. Modellen, som arbetats fram i<br />
samråd med lokala och regionala ekumeniska råd, överlämnades till SKR:s rådsförsamling<br />
den 18 april 2005.<br />
Inledning<br />
Vi är födda att visa Guds härlighet som finns inom oss.<br />
Den finns inte bara i några av oss - den finns i oss alla.<br />
Och när vi låter vårt ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.<br />
När vi blir fria från vår egen rädsla, befriar vår närvaro andra omkring oss.<br />
Ur Marianne Williamson "A Return to Love" (Harper Collins 1991), ofta citerat av Nelson<br />
Mandela.<br />
Att leva som kristen är att leva befriad. Ändå reser vi murar, misstänkliggör och skyggar för<br />
varandra - också kristna syskon emellan.<br />
Gud kallar oss att bryta upp från dessa mönster - göra upp med vår rädsla och se på varandra<br />
med kärlekens ögon. Att se till det som förenar och tillsammans bygga en bättre värld. Ett sätt<br />
att göra detta är att främja god ekumenik.<br />
Ekumenik (som kommer av grekiskans oikoumene dvs. "hela den bebodda världen") handlar<br />
om att sträva efter Kristi kyrkas synliga enhet och stärka de kristnas inbördes gemenskap i ord<br />
och handling. Kristen enhet är inget fjärran mål - i Kristus är vi redan ett. Enheten har sin<br />
utgångspunkt i den heliga Treenigheten. Som kristna är vi utsända att återspegla den<br />
kärlekens enhet som är i Gud och så tjäna världens helande. I sin strävan efter synlig enhet<br />
omsluts kyrkan av Jesu bön "att de alla skall bli ett", (Joh. 17:21).<br />
1. Bygg på gemensam tro<br />
Ekumeniken utgår från vår gemensamma tro på Herren Jesus Kristus som Gud och Frälsare.<br />
Tillsammans ärar vi en enda Gud, Fader, Son och helig Ande.<br />
2. Visa ömsesidig respekt<br />
Ekumenik förutsätter ömsesidig respekt för varandra som kristna kyrkor och samfund - att vi<br />
respekterar varandras rätt till skillnader i tro, lära och liv. Samarbetet förutsätter däremot inte<br />
att vi omfattar allt i varandras traditioner.<br />
3. Visa tillit och öppenhet<br />
Eftersom ekumenikens mål är Kristi kyrkas enhet utgår vi ifrån det som förenar oss - utan att<br />
blunda för saker som ännu skiljer oss åt. I en anda av ekumenisk öppenhet vill vi visa<br />
lyhördhet för grupper som söker nya uttryck för kristen tro.<br />
3
4. Var villig att förstå<br />
I vår strävan efter en djupgående enhet i tro och lära vill vi ständigt försöka förstå varandra<br />
bättre. Våra samtal och dialoger präglas av ömsesidighet - genom dem lär vi oss också mer<br />
om vår egen tradition. Där möts vi som likvärdiga parter. I frågor där vi är oeniga försöker vi i<br />
bön och samtal förstå varandras ståndpunkter och tolkningar av Guds Ord.<br />
5. Ta kyrkornas egna strukturer på allvar<br />
Ledarna för de kristna kyrkorna och samfunden har ett särskilt ansvar för att skapa och<br />
upprätthålla goda relationer mellan kyrkorna. Vi respekterar det ledarskap som respektive<br />
kyrka och samfund har valt och förbinder oss att samarbeta med detta.<br />
6. Bekänn kyrkans lokala och universella kallelse<br />
Kyrkor och samfund i Sverige är en del av den världsvida kristna gemenskapen. Alla lemmar<br />
i Kristi kropp hör samman. Därför vill vi verka för rättvisa, fred, försoning och omsorg om<br />
skapelsen, och vara öppna för samtal med alla människor av god vilja, för att fullgöra<br />
gemensamma angelägenheter tillsammans med dem och vittna för dem om den kristna tron.<br />
7. Samarbeta lokalt<br />
För de flesta är lokalförsamlingarnas samarbete det tydligaste uttrycket för strävan mot en<br />
fördjupad och synlig kristen enhet. I den lokala ekumeniken vill vi främja enhet och<br />
gemenskap mellan kristna på samma ort. När vi lär känna varandra, erkänner varandra och<br />
bekänner vår tro tillsammans kan vi finna vägen till ett gemensamt och trovärdigt kristet<br />
vittnesbörd för att världen skall tro. Ekumeniskt samarbete är mer än gästfrihet och<br />
hjälpsamhet. Vår gemenskap måste innebära ömsesidigt stöd i med- och motgång.<br />
8. Säg ja till evangelisation - nej till proselytism<br />
Mission och evangelisation hör till kyrkans väsen och uppgift. Varje församling och enskild<br />
kristen är utsänd att dela med sig av sin tro. Evangelisationens syfte är att förkunna<br />
frälsningen genom Jesus Kristus. Den får inte orsaka att banden till individens egen kyrka<br />
eller samfund försvagas eller bryts. På detta sätt vill vi göra åtskillnad mellan evangelisation<br />
och proselytism, dvs. sådan aktiv strävan som innebär att förmå medlemmar, grupper eller<br />
församlingar inom ett kristet samfund att övergå till vårt eget samfund.<br />
9. Sprid rätt information<br />
Vi respekterar varje kyrkas och samfunds rätt till egen självförståelse och identitet. Därför<br />
förbinder vi oss att ge sanningsenlig information om varandra. Vi tar avstånd från varje form<br />
av förkunnelse och information som framhäver och idealiserar den egna kyrkan eller<br />
samfundet genom att ge en negativ bild av den andra.<br />
10. Respektera individ och familj<br />
Varje kristens andliga väg måste respekteras. När familjemedlemmar tillhör olika kristna<br />
kyrkor eller samfund är det särskilt betydelsefullt att betona enhet och inte splittring. Det är<br />
också viktigt att ta lärdom av dessa familjers erfarenheter. I pastoral omsorg om dessa<br />
familjer förbinder vi oss att samverka ekumeniskt.<br />
4
Att tänka på vid samgående mellan församlingar<br />
Grunden för kristen enhet är Guds enhet som Fader, Son och Ande. De kristnas enhet skall<br />
visa världen att Gud sänt Jesus Kristus som frälsare för alla människor. För att förverkliga<br />
Guds vilja med sin församling och för att bli ett trovärdigt vittnesbörd i världen vill vi som<br />
församlingar och trossamfund gemensamt verka för fördjupad enhet.<br />
Enheten i Kristus berikas av mångfald, men sargas av splittring. Vi tror att kristen enhet kan<br />
fördjupas och bli synlig mellan olika församlingar och samfund. Samtidigt är vi medvetna om<br />
att såväl våra trossamfund som de lokala församlingarna är provisorier i väntan på enheten.<br />
Oavsett om mångfalden ryms i en församling eller gestaltas i flera församlingar på en ort hör<br />
enheten i Kristus till det som konstituerar Kristi församling på orten och är ett viktigt<br />
vittnesbörd för människorna i dess närhet. Fördjupad enhet gagnar alltid församlingens liv<br />
och funktion, men det betyder inte att samgående alltid är den rätta vägen. Viktiga funktioner<br />
som t.ex. närhet och engagemang gynnas inte alltid av att församlingen är alltför stor.<br />
När två eller flera församlingar på en ort vill gå samman är det i enlighet med Jesu bön och<br />
positivt för vittnesbördet i bygden. Som samfund vill vi medverka till en bra process och ett<br />
långsiktigt gott resultat.<br />
1. En god utgångspunkt<br />
Att församlingar som tillhör olika trossamfund vill gå samman och bilda en gemensam<br />
församling är ett viktigt ekumeniskt steg som kan ge förnyat engagemang och ökad<br />
trovärdighet i uppdraget att gestalta evangeliet i ord och handling. Som församlingar och<br />
samfund har vi ett gemensamt ansvar för att det nya församlingsbygget skall bli<br />
framtidsinriktat, evangeliserande och präglat av en öppen gemenskap. Med vår kunskap och<br />
erfarenhet kan vi som lokalförsamlingar och samfund tillsammans lägga en god grund för den<br />
nya församlingen och undvika att bygga in spänningar.<br />
1.1 Gemensam församling<br />
Tydliga motiv tror vi är avgörande för ett positivt resultat. Börja med att göra en<br />
omvärldsanalys och sök sedan svar på följande frågor:<br />
- Vad gynnar Guds rike bäst?<br />
- Vad skulle en gemensam församling betyda för det omgivande samhället?<br />
- Blir det kristna vittnesbördet starkare av en gemensam röst eller når det längre genom<br />
flera samstämmiga röster?<br />
- Vad kommer ett samgående att betyda för gemenskapen och omsorgen inom<br />
församlingen?<br />
- Hur skulle engagemanget för evangelisation och diakoni i Sverige och internationellt<br />
påverkas?<br />
- Vilka delmål är både utmanande och realistiska?<br />
1.2 Alternativa lösningar<br />
Pröva redan tidigt i processen om det finns andra alternativ än att bilda en gemensam<br />
församling. Om exempelvis den ena församlingen är väsentligt mindre och/eller har<br />
mycket hög medelålder kan ett alternativ till samgående vara att dess medlemmar<br />
integreras i den större. En överenskommelse kan tecknas om att medlemmarna från den<br />
mindre gruppen skall ha möjlighet att genom den nya församlingen stödja sitt samfund.<br />
5
1.3 Nuvarande gemenskaper<br />
Beakta vad ett samgående med annan församling skulle innebära för eventuella andra<br />
gemenskaper som exempelvis församlingskrets.<br />
2. Mångfald och öppenhet<br />
Den mångfald som ryms inom gemenskapen i Kristus berikar församlingen. Evangeliet är så<br />
mångfasetterat och rikt att ingen ensam kan äga hela sanningen. Evangeliet blir större när vi<br />
med nyfikenhet närmar oss varandra. Olika trostolkningar, synsätt och uttrycksformer blir<br />
stora tillgångar om församlingen är öppen för mångfalden i Guds rike.<br />
Grundinställningen för att bygga en hållbar gemensam församling måste präglas av en<br />
öppenhet som har utrymme för mångfald. Generositet, respekt och förståelse för olikheter i<br />
trostolkningar och uttrycksformer är viktigt. Målet bör vara att den nya gemenskapen skall<br />
vara så öppen att alla som tillhörde de ingående församlingarna kan bli medlemmar, ha frihet<br />
att tolka Bibeln och bli betjänade av sin församling som tidigare.<br />
3. En process<br />
Inför ett samgående kan vi aldrig bortse från att varje församling har sin historia, sina<br />
traditioner, sina uttrycksformer och en lokal där man känner sig hemma och till vilken många<br />
andliga upplevelser är knutna. Församlingarna finns med i olika samfund som i regel också<br />
har en lång historia, traditioner och framförallt olika engagemang i Sverige och<br />
internationellt. Utan att bromsa den ekumeniska viljan är det viktigt att det ges tid för<br />
bearbetning och förankring. I den processen behöver både församlingarna och representanter<br />
för de aktuella samfunden finnas med i ärliga och förtroendefulla samtal.<br />
Vägen fram till samgående har ofta fungerat bäst när man gått stegvis. Att ha realistiska<br />
delmål på vägen mot samgående är viktigt för en bra process. I många fall har bildandet av en<br />
gemensam församling föregåtts av en tid då de två församlingarna firat gudstjänst tillsammans<br />
eller tagit gemensamt ansvar för t.ex. anställning av pastor.<br />
Sök svar på följande frågor:<br />
- Vilka delmål är både utmanande och realistiska?<br />
- Vilka steg i processen skall vi börja med?<br />
- Hur för vi processen framåt i ett lagom tempo för att få med så många som möjligt, men<br />
inte vänta så länge att de förändringsvilliga tappar modet?<br />
- Vilket ansvar kan/vill en gemensam församling ta för de tidigare förpliktigande<br />
gemenskaperna för evangelisation och mission?<br />
- Vilka tjänster behövs i den nya församlingen?<br />
- Vilken lokal skall bli den nya församlingens kyrka och vad gör vi med den/de andra<br />
lokalen/lokalerna?<br />
4. Samfundstillhörighet<br />
Att vara kristen är att tillhöra en gemenskap med uppgift att vittna och tjäna såväl i den lokala<br />
församlingen som nationellt och globalt. Liksom det hör till den enskilde kristnes identitet att<br />
tillhöra en församling hör det till församlingens identitet att vara en del av en större<br />
gemenskap. Samfundstillhörigheten handlar om att församlingen ingår i en gemenskap där<br />
man delar ansvar för gemensamt missionsuppdrag i Sverige och internationellt.<br />
Den gemensamma församlingen bör få en så likvärdig tillhörighet som möjligt i de samfund<br />
de medverkande församlingarna tillhör. När församlingskonstitutionen skall skrivas är det<br />
6
viktigt att ta hänsyn till såväl vad som gäller i de ingående församlingarna som i de samfund<br />
de tillhör.<br />
Relationerna mellan lokala församlingar och respektive samfund kan se lite olika ut. Det är<br />
viktigt att man respekterar dessa olikheter t. ex. när det gäller beslutsvägar. I "Tio tumregler<br />
för god ekumenik" understryks respekten för varandras olika nivåer för beslutsfattande.<br />
5. Samfundens roll i processen<br />
Det är en gemensam angelägenhet för församlingarna och samfunden att bildandet av<br />
gemensamma församlingar blir så bra som möjligt. Vi ser det som mycket angeläget att alla<br />
berörda samfund får finnas med redan på ett tidigt stadium och definitivt innan några<br />
skrivningar avslutats. Samfunden har samlat många erfarenheter från tidigare processer. Det<br />
finns också kunskap om hur gemensamma församlingar fungerat i ett längre perspektiv.<br />
Naturligtvis är det de lokala församlingarna som skall driva processen, men samfunden har<br />
viktig kunskap och erfarenhet att bidra med.<br />
Att representanter för ett icke berört samfund anlitas som konsulter eller mentorer för<br />
samgåendet skapar lätt problem och kan störa de ekumeniska relationerna.<br />
Varje lokalt samgående av församlingar som tillhör olika samfund är en del av en större<br />
ekumenisk process. Att allt fler gemensamma församlingar bildas är en stor och positiv<br />
utmaning för samfunden. Det som sker lokalt måste få konsekvenser på samfundsnivå. För att<br />
gå framåt mot målet, Kristi kyrkas synliga enhet, behöver det finnas ett växelspel mellan<br />
lokalt och nationellt.<br />
6. Församlingskonstitution<br />
I "förälskelsestadiet" när entusiasmen över att bilda en gemensam församling är stor upplevs<br />
kanske inte texterna i församlingskonstitutionen som viktiga för alla medlemmarna. På sikt är<br />
en sådan ett viktigt dokument för att undvika onödiga konflikter och hjälpa församlingen att<br />
hantera olika frågeställningar.<br />
Församlingskonstitutionen bör innehålla följande handlingar: Församlingens grund,<br />
församlingsordning och församlingsstadgar. Bifogat finns förslag på församlingskonstitutioner<br />
som vi utifrån vår samlade erfarenhet rekommenderar som utgångspunkt för<br />
arbetet med församlingskonstitutionen. Exemplen är gjorda för tre olika konstellationer av<br />
gemensamma församlingar.<br />
6.1 Församlingens grund<br />
Församlingens grund uttrycker vad församlingen är.<br />
6.2 Församlingsordning<br />
Församlingsordningen beskriver församlingens grund, uppgift, inriktning och liv. Här har<br />
vi i de olika samfunden delvis skilda uppfattningar om t.ex. bibelsyn, dop, nattvard,<br />
medlemskap och ledarskap. Bifogade förslag till församlingskonstitutioner har en<br />
gemensam grundsyn, men är lite olika beroende på de församlingskonstellationer som<br />
ingår. De tre förslagen utgår från: 1) Samgående mellan församlingar som enbart har en<br />
baptistisk dopsyn. 2) Samgående mellan församlingar som alla tillämpar dop av barn. 3)<br />
Samgående mellan en församling som enbart har en baptistisk dopsyn och en församling<br />
som tillämpar barndop.<br />
Skall den gemensamma församlingen bli en stark gemenskap som presenterar ett enat<br />
vittnesbörd behöver vi samtala igenom dessa frågor med stor generositet, lyhördhet och<br />
7
espekt för varandras övertygelse. Målsättningen vid bildandet av en gemensam<br />
församling bör vara att hitta så öppna skrivningar och förhållningssätt att de olika<br />
uppfattningar som finns i de ingående församlingarna ryms i den nya gemenskapen. Som<br />
underlag för samtalet rekommenderas boken "Tro - dop -medlemskap ur ett ekumeniskt<br />
perspektiv" som ingår som nr 6 i <strong>Sveriges</strong> Kristna Råds skriftserie.<br />
6.3 Församlingsstadgar<br />
Församlingsstadgarna reglerar de juridiska frågorna som rör församlingen. Den teologiska<br />
grunden fastställs i församlingens grund och i församlingsordningen. De juridiska texterna<br />
i stadgarna bör hållas strikta och kortfattade. Stadgarna skall t.ex. ge ramarna för, men inte<br />
detaljreglera styrelsens arbete. Vid stadgeskrivningarna måste en rad juridiska hänsyn tas.<br />
Exempel på sådant som skall regleras:<br />
- Att församlingen är en del av/ ansluten till/ samverkar med de berörda samfunden<br />
skall framgå tydligt.<br />
- Av ändamålsparagrafen skall framgå att det hör till församlingens uppgifter att fira<br />
gudstjänst. Inte kontroversiellt, men viktigt att framhålla eftersom det hör till lagen om<br />
trossamfund.<br />
- Det bör finnas med formuleringar om delat ansvar för gemensamma åtaganden i de<br />
samfund som församlingen är med i.<br />
- Beträffande relationerna till samfunden skall det anges tydligt vad som gäller t.ex., vid<br />
kallande av pastor eller beträffande olika regler för behörighet i skilda samfund.<br />
- Vi rekommenderar på det bestämdaste att församlingen stadgar om ett samlat andligt<br />
ledarskap för församlingens liv och arbete. Styrelsen/församlingsledningen utgör<br />
tillsammans med församlingsföreståndaren det andliga ledarskapet med ansvar inför<br />
församlingsmötet. Att dela ledarskapet mellan ett organ för den andliga vården och ett<br />
anat för administrativa frågor kan, enligt vår samlade erfarenhet, öppna för<br />
revirtänkande och konflikter.<br />
- Beträffande ändringar av församlingskonstitutionen som rör de grundläggande<br />
frågorna om församlingens grund, relationerna till samfunden samt upplösning av<br />
församlingen, skall stadgarna reglera att sådana ej får ske utan samråd med respektive<br />
samfund, alternativt godkännande av respektive samfund. Rörande denna fråga lägger<br />
samfunden olika betoning på hur fria församlingarna är i förhållande till samfunden.<br />
Samtliga samfund är dock överens om att en spärrparagraf är ett viktigt skydd för<br />
församlingen om det i framtiden skulle uppstå konflikter eller fraktionsbildningar som<br />
kan skada gemenskapen. Vår samlade erfarenhet av sådana konflikter säger att man<br />
måste få hjälp av en tredje part då sådant inträffar. Det hör till konfliktens natur att<br />
man just i en sådan situation ställer sig oförstående till detta. Genom en tvingande<br />
skrivning på denna punkt skapas nödvändiga möjligheter att få hjälp att hantera en<br />
sådan situation.<br />
Att stadgarna blir korrekt formulerade och väl genomtänkta är viktigt för att den<br />
gemensamma församlingen skall kunna fungera på ett bra sätt.<br />
Våra samfund har lång erfarenhet av stadgearbete. Vi har tillgång till juridisk expertis,<br />
antingen genom vår egen personal eller genom kontakter.<br />
8
7. Juridiska och praktiska frågor<br />
7.1 Medlemmarna<br />
Församlingarna kommer till den nya församlingen med alla sina medlemmar. Alla som<br />
finns i de olika församlingarna skall skriftligt meddelas att församlingarna har fattat beslut<br />
om att bilda en ny gemensam församling och att den gamla församlingen fortsätter i den<br />
nya församlingen.<br />
Om enskilda medlemmar av någon anledning inte vill vara medlemmar i den nya<br />
församlingen skall de själva meddela det beslutet och få flyttningsintyg till annan<br />
församling eller dopintyg.<br />
Tag särskilt ansvar för medlemmar på äldreboenden och liknande institutioner så att de<br />
förstår att de också finns med i den nya församlingen.<br />
Visa särskild omsorg om dem som har lite eller ingen kontakt med församlingen.<br />
7.2 Tjänster<br />
Kom överens om vilka tjänster som skall finnas i den nya församlingen.<br />
Befintliga anställningar går automatiskt över till den nya församlingen. Skall personal<br />
varslas så kan det först ske i den nybildade församlingen. Kontakta alltid<br />
personalansvariga på samfunden om personalförändringar skall ske och förvissa er om att<br />
ni sköter personalförändringen arbetsrättsligt korrekt.<br />
Informera er om vad som gäller angående ordination/avskiljning och hur löften om<br />
tystnadsplikt sker och skett i de samfund som aktuella medarbetare hör till.<br />
7.3 Kyrkbyggnader och fastigheter<br />
Alla tillgångar förs över till den nya församlingen. Låt inte lokalerna bli ett hinder för<br />
förening av församlingar. Behåll hellre båda (alla) kyrkolokalerna tills vidare än att avstå<br />
från att förenas som församlingar.<br />
Innan man fattar bindande beslut bör man ha förhandsgodkännande att tillgångarna<br />
tillfaller den nya församlingen från de samfund där det av församlingens stadgar framgår<br />
att tillgångarna tillfaller samfundet vid upplösning av församlingen.<br />
7.4 Egendom<br />
I normalfallet "Gemensam församling" förs all egendom i de gamla församlingarna över<br />
till den nya församlingen.<br />
Blir det "Alternativa lösningar" enligt punkt 1.2 så är det vanliga att tillgångar från den<br />
"lilla gruppen som integreras i en större församling" styrs till olika verksamheter i det<br />
egna samfundet.<br />
7.5 Avslutning av gamla församlingar och bildande av den nya<br />
De gamla församlingarna fattar var för sej beslut enligt sina stadgar om att bilda den nya<br />
församlingen. Sedan bildas officiellt den nya församlingen, antar stadgar och<br />
församlingsordning, utser ledning och beslutar om namn. Därefter firas en offentlig<br />
gudstjänst i den nya församlingen då man offentliggör sig som ny församling, har med<br />
representanter från samfunden och inför Gud och varandra bekräftar sin tro och sin vilja<br />
att vara församling tillsammans. (Det finns ordning för detta i samfundens handböcker)<br />
Först därefter fattas sista beslutet i de gamla församlingarna om att lägga ner församlingen<br />
och överlåta all egendom till den nya församlingen och göra ett sista bokslut. Därefter<br />
avregistreras församlingen hos lokala skattemyndigheten.<br />
9
Församlingskonstitution<br />
Församlingskonstitutionen består av tre delar: Församlingens grund, Församlingsordning och<br />
Församlingsstadgar.<br />
Här följer förslag till:<br />
Församlingens grund. Kan användas vid samgående mellan församlingar från samtliga<br />
konstellationer av samfundstillhörighet.<br />
Församlingsordning. Första exemplet har två alternativa skrivningar om doppraxis.<br />
Alternativ A för samgående mellan församlingar som erbjuder dop<br />
av såväl barn som dop grundat på personlig bekännelse.<br />
Alternativ B för samgående mellan församling som endast<br />
praktiserar dop grundat på personlig bekännelse och församling<br />
som också erbjuder dop av barn.<br />
Andra exemplet för samgående mellan församlingar inom<br />
Evangeliska Frikyrkan och Pingst Fria Församlingar i samverkan.<br />
Församlingsstadgar. Kan användas vid samgående mellan församling från samtliga<br />
konstellationer av samfundstillhörighet.<br />
10
Församlingens grund<br />
B-kyrkans församling i X-stad har tillkommit efter samgående mellan [X-stads<br />
Alliansförsamling, Baptistförsamling Elimförsamlingen, Filadelfiaförsamlingen i X-stad och<br />
X-stads Missionsförsamling]. De [två, tre, fyra] församlingarnas historia och verksamhet får<br />
sin fortsättning i den nya gemensamma församlingen. B-kyrkans församling är en del av<br />
trossamfunden [Evangeliska Frikyrkan (EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan<br />
(Pingst-ffs), Svenska Alliansmissionen (SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska<br />
Missionskyrkan (SMK)]. Den är öppen för samverkan med andra kristna församlingar på<br />
orten.<br />
Genom historien har Guds församling framträtt på olika sätt. Den firar gudstjänst, förkunnar<br />
Guds ord, döper och firar nattvard. Den vittnar om sin tro i ord och handling på den plats där<br />
den verkar.<br />
Jesus Kristus är församlingens Herre och hela världens Frälsare. Guds kyrka är till för alla<br />
människor. 1 Församlingen är byggd på apostlarnas grund, given i Bibeln. Bibeln, Guds ord är<br />
nådemedel och rättesnöre för tron och dess tillämpning i livet. 2<br />
Församlingen förenar sig med hela Guds kyrka i alla tider i bekännelsen av Gud som Fader,<br />
Son och helig Ande. Varje enskild kristen har frihet att söka klarhet i tolkningen av Guds ord.<br />
När kristna under Andens ledning tillsammans delar Ordet leder denna öppenhet till mångfald<br />
och bygger upp gemenskapen. 3 Församlingen är Guds skapelse och är kallad att vara Kristi<br />
synliga kropp i världen. Bara Gud vet vilka som tillhör Guds folk. Församlingen hålls<br />
samman av sitt centrum, Jesus Kristus, inte av sina gränser.<br />
Nya Testamentet beskriver församlingen som en livsgemenskap med hjälp av olika bilder:<br />
- grenar som hör ihop med vinstocken 4<br />
- lemmar i Kristi kropp 5<br />
- levande stenar i ett husbygge 6<br />
- ett Guds eget folk 7<br />
- de som hör till Vägen 8<br />
Församlingen är kallad att vara ett tecken på Guds vilja om mänsklighetens kommande enhet<br />
och vill därför göra mångfalden tydlig: kvinnor, män och barn, alla med olika gåvor.<br />
Gemenskapen berikas när olika erfarenheter, skilda tolkningar av Bibeln och självständiga<br />
ställningstaganden i fråga om trons konsekvenser i livet delas i ödmjukhet, öppenhet, kärlek<br />
och omsorg. Var och en tjänar i församling och omvärld utifrån sina förutsättningar.<br />
Församlingens grund, församlingsordning och församlingsstadgar har antagits av<br />
_____________________________________________ den ________ samt den __________<br />
1<br />
Kol. 1:15-20, Joh. 12:32, Ef. 2:17-19, 1 Tim. 2:1-3<br />
2<br />
Ef. 3:20, Ps 119:105, Rom 15:4<br />
3<br />
Rom 1:11-12<br />
4<br />
Joh. 15:1-10<br />
5<br />
Rom. 12:4,5; 1 Kor. 12:1-27<br />
6<br />
Ef. 2:20-22; 1 Petr. 2:4-8<br />
7<br />
1 Petr. 2:10<br />
8 Apg. 9:2<br />
______________________________________________<br />
11
Församlingsordning<br />
Exempel ett med alternativa skrivningar om doppraxis<br />
Alternativ A<br />
när det gäller skivningen om doppraxis (församlingsordningen) kan användas vid<br />
samgående mellan Alliansmission - Baptistsamfundet - Metodistkyrkan -<br />
Missionskyrkan (eller två av dessa)<br />
Alternativ B<br />
Gemensam församling mellan församlingar från Evangeliska Frikyrkan eller<br />
Pingströrelsen och församling som också erbjuder dop av barn.<br />
----------------------------------------<br />
Församlingen har antagit följande församlingsordning för att beskriva församlingens uppgift,<br />
inriktning och liv. Församlingsordningen är utgångspunkten för och gäller tillsammans med<br />
församlingens stadgar.<br />
1. Församlingens uppgift<br />
Församlingens uppgift är att fira gudstjänst och föra evangeliet om Guds rike vidare i<br />
vittnesbörd och tjänst.<br />
Med utgångspunkt i Jesu missionsbefallning 9 vill församlingen dela hela Guds kyrkas<br />
uppgift att föra evangelium till alla folk.<br />
Församlingslivets centrum är gudstjänsten. Där hämtar den sin kraft i lovsång till Guds<br />
ära, bön, bekännelse och förlåtelse, Guds ords predikan, dop och nattvard samt förbön.<br />
2. Medlem i församlingen<br />
Församlingen välkomnar som medlem var och en som bekänner sig tro på Jesus Kristus<br />
och är döpt.<br />
Tron och dopet är vägen in i församlingen. Den som vill bli medlem i församlingen<br />
samtalar om tro, dop och församlingsgemenskap med församlingsföreståndaren. Ny<br />
medlem hälsas välkommen i församlingen i samband med gudstjänst.<br />
Då medlem kommer med flyttningsintyg från annan församling, antecknar<br />
församlingsföreståndaren medlemskapet i församlingsboken och meddelar församlingen.<br />
Medlem som flyttar från församlingen meddelar detta till församlingsföreståndaren, som<br />
utfärdar flyttningsintyg till den nya församlingen.<br />
Medlem som önskar utträda ur församlingen meddelar detta i samtal med<br />
församlingsföreståndaren.<br />
Församlingen kan skilja medlem från sig som uppenbart splittrar eller skadar<br />
gemenskapen. Den som skilts från församlingsgemenskapen skall också i fortsättningen<br />
omfattas av dess förbön och omsorg. 10<br />
3. Nådemedel och kyrkliga handlingar<br />
Församlingen är en hela livets kyrka och vill möta människors behov i alla åldrar och<br />
skilda livssituationer. Den erbjuder förkunnelse, själavård och bikt samt välsignelse av<br />
barn, dop, konfirmation, vigsel och begravning.<br />
9 Matt. 28:16-20; Mark 16:15<br />
10 Matt 18:15-17<br />
12
Dopet.<br />
Alternativ A<br />
Dopet är ett dop till Kristus och livet i hans kyrka. Det är en gåva som församlingen<br />
erbjuder enligt Kristi uppdrag och som var och en får ta emot i tro. Dopet sker med<br />
vatten i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.<br />
Församlingen erbjuder med sin öppenhet för Guds handlande i olika doptraditioner<br />
både dop av barn och dop på grund av personlig bekännelse. Den vill hjälpa<br />
människor att förnya och bekräfta det egna dopets gåva och löfte samt att leva i sitt<br />
dop.<br />
Alternativ B<br />
Församlingen erbjuder dop till Kristus. Det sker i vatten i Faderns och Sonens och den<br />
heliga Andens namn. Församlingen har öppenhet för olika synsätt när det gäller tid<br />
och form för dopet.<br />
Nattvarden. Nattvarden är en hoppets och tacksägelsens måltid som firas till minne av<br />
Jesu död och uppståndelse. Där är Jesus närvarande i bröd och vin. Han ger sig själv till<br />
var och en, förnyar det andliga livet och fördjupar den kristna gemenskapen.<br />
4. Arbetsformer<br />
Församlingens uppgift tar sig uttryck i olika arbetsformer. Den vill vara en alla åldrars<br />
församling som ger utrymme för nytänkande och nyskapande. 11<br />
5. Diakoni<br />
Diakoni är ett av uttrycken för evangeliet. Församlingen vill tjäna medmänniskor i hem,<br />
arbetsliv och samhälle. Omsorgen om gemenskapen och tjänsten i samhället hålls levande<br />
både i församlingens gudstjänstliv och i enskilda människors vardag. Diakonin innefattar<br />
hela människan oavsett ålder.<br />
6. Barn- och ungdomsarbete<br />
Församlingens arbete bland barn och unga anförtros åt B-kyrkans församlings Ungdom i<br />
X-stad. Ledaruppgiften i olika grupper hör till de områden där församlingen tydligt vill<br />
känna ansvar. Genom förbön och stöd på olika sätt befrämjas denna väsentliga del av<br />
församlingens liv.<br />
7. Allas tjänst<br />
Församlingens uppgift tar sig uttryck i olika arbetsformer. Gemenskapen i församlingen är<br />
viktig. Därför skapas mötesplatser så att mångfald, närhet och relationer kan utvecklas.<br />
Församlingsmötet är församlingens högsta beslutande organ. Det uttrycker allas möjlighet<br />
till inflytande och medansvar i demokratiska former. Församlingen söker vägar att<br />
fördjupa denna delaktighet.<br />
Som ett uttryck för allas delaktighet utser församlingen styrelse, vice<br />
församlingsföreståndare, ledare för olika grupper samt människor till andra uppdrag efter<br />
de behov som finns.<br />
Styrelsen skall tillsammans med församlingsföreståndaren leda församlingens arbete. De<br />
som väljs att tjäna och svara för församlingens helhet i gudstjänst, församlingsgemenskap<br />
och omvärld på olika sätt, erbjuds att ta emot församlingens förbön i gudstjänst. 12<br />
11 1 Kor 12:4-6<br />
12 Apg. 14:23<br />
13
8. Gåvor och offer<br />
Församlingens ekonomi samt dess medansvar för mission bygger på gemensamt ansvar.<br />
Var och en bidrar efter sin förmåga för det ekonomiska ansvaret. Förutsättningarna för<br />
ansvaret kan skifta under olika perioder av livet. Tillhörigheten är gratis samtidigt som<br />
uppgiften bärs gemensamt. Därför aktualiseras och uppmuntras det personliga ansvaret för<br />
församlingens ekonomi. Offrandet är en del av gudstjänsten. Glädje och tacksamhet hör<br />
samman med den kristna människans offrande. 13<br />
Genom ett personligt och skriftligt medgivande kan den som så önskar - oavsett om man<br />
är medlem av församlingen eller inte - låta kyrkoavgiften via skattsedeln överföras till<br />
[EFK, Pingst-ffs, SAM, SB och SMK] som sedan enligt sina bestämmelser överför<br />
huvuddelen av kyrkoavgiften till B-kyrkans församling.<br />
9. Särskild tjänst<br />
Församlingen väljer och kallar pastor enligt de ordningar som församlingens stadgar<br />
föreskriver. Genom installation mottar församlingen pastor som Kristi tjänare i<br />
församlingen.<br />
Pastorn är Kristi tjänare i församling och samhälle med uppgift att samla och bygga upp<br />
Kristi kropp, förkunna Ordet, förvalta sakramenten, utöva själavård och leda<br />
församlingens liv i gudstjänst och mission. 14<br />
Pastor har genom ordination [eller avskiljning] avgett löfte om tystnadsplikt för det som<br />
anförtros under bikt och i enskild själavård. Dessa löften aktualiseras vid installationen.<br />
Ev- tilläggsskrivning<br />
[I det fall föräldrar utrycker önskemål om att deras barn skall döpas kan pastor som inte själv<br />
anser sig kunna döpa barn, i samråd med föräldrarna kontakta annan dopförrättare].<br />
Församlingsföreståndarens uppgift är att<br />
- förkunna Guds ord, undervisa, döpa, leda nattvarden samt andra akter i församlingen som<br />
barnvälsignelse, vigsel, begravning,<br />
- utöva själavård, ta emot bikt och förmedla avlösning,<br />
- föra församlingsboken, aktualisera medlemskapet och så långt som möjligt hålla personlig<br />
kontakt med medlemmarna och med dem som finns i församlingens gemenskap och<br />
omgivning,<br />
- förbereda och ansvara för gudstjänstlivet,<br />
- ha tillsyn över och omsorg om hela församlingens liv,<br />
- i bön och förbön bära sin församling och andra människor inför Gud,<br />
- tillsammans med styrelsen planera och leda församlingens arbete och i förekommande fall<br />
representera församlingen,<br />
- arbeta för församlingens närvaro i det omgivande samhället,<br />
- följa församlingens utveckling särskilt med hänsyn till dess framtid, till andra<br />
församlingar på samma ort och till det omgivande samhället,<br />
- verka för Kristi kyrkas synliga enhet i det område församlingen arbetar.<br />
13 2 Kor 9:6-15<br />
14 Apg 20:28, 1 Petr 5:2-3<br />
-----------------------------------------------<br />
14
Exempel två, för samgående mellan församlingar inom Evangeliska Frikyrkan och Pingst<br />
Fria Församlingar i samverkan<br />
1. Församlingens självförståelse<br />
XXX församling i XXX är en kristen församling som har sina historiska rötter i baptismen,<br />
helgelserörelsen, pingströrelsen och svensk väckelserörelse. Viktiga bidrag till vår utveckling<br />
har även kommit från den karismatiska väckelsen och från den evangelikala rörelsen.<br />
Dessa rörelser har på nytt aktualiserat betoningen av Skriftens auktoritet, Kristi försoning,<br />
omvändelse, lärjungaskap, Andens gemenskap, utrustning och gåvor samt evangelisation och<br />
mission.<br />
Den grundläggande identiteten som kristen församling har vi gemensamt med den världsvida<br />
kyrkan genom bekännelse till Jesus Kristus som Herre och Frälsare. Eftersom den kristna<br />
enheten enligt Bibeln tillhör församlingens kännemärken, är vi angelägna om att gestalta och<br />
bevara den och därigenom motverka alla tendenser till splittring, som visat sig vålla stor<br />
smärta och mycket lidande.<br />
Till sin natur är församlingen en gemenskap samlad kring Jesus Kristus som Herre och<br />
Frälsare (Matt 18:20). Vår gemenskap består "i apostlarnas undervisning och den inbördes<br />
hjälpen, i brödbrytandet och i bönerna" (Apg 2:42) och i evangelisation (Apg 2:47).<br />
Församlingen utgörs av alla som bejakat Guds kallelse till tro, dop och lärjungaskap och<br />
därmed hör Kristus till (Gal 3:26-29).<br />
Församlingen är Jesus Kristus synliggjord och förkroppsligad i världen. En av de mest<br />
betydelsefulla bilderna för detta är "Kristi kropp" (Rom 12, 1 Kor 12, Ef 1:22-23).<br />
I sin existens är församlingen ett synligt tecken på Guds rike och i sin funktion i världen ett<br />
redskap för detta rike. Församlingen har alltså en dubbel sändning, nämligen att vara och att<br />
göra. Den helige Ande utgör stödet för både existens och funktion.<br />
Jesu Kristi församling finns i världen och är till för världen. Till församlingens väsen hör att<br />
den ständigt är på väg ut ur eller från sig själv, till hela den värld Gud skapat och i vilken det<br />
formats samhällen av varierande karaktär under olika tider och i skiftande kulturer.<br />
Församlingen är ur teologisk synpunkt i första hand en organism, men den är också både ur<br />
sociologisk och teologisk synvinkel en organisation. Både som organism och organisation har<br />
församlingen att forma sina strukturer och funktioner. Utifrån denna dubbla identitet har<br />
församlingen att söka sin gestalt i tidens och rummets värld. Församlingens yttre strukturer är<br />
inte låsta till bestämda historiska och sociologiska mönster utan måste ständigt prövas och<br />
förändras.<br />
2. Församlingens liv<br />
Församlingens existens i världen har många olika livsformer, men alla är de vittnesbörd om<br />
Guds liv och välgärningar. Sedan fornkyrkans tid har detta liv beskrivits med hjälp av tre<br />
biblisk begrepp: gemenskap (koinonia), vittnesbörd (martyria) och tjänande (diakonia).<br />
Församlingens liv kommer också till uttryck i gudstjänsten och i gemensamma praktiker kring<br />
exempelvis ekonomi och moral. De konkreta uttrycken för allt detta varierar och betonas olika<br />
över tid och rum, eftersom det är ett andligt liv som pulserar och har skiftande yttre<br />
förutsättningar.<br />
15
2.1 Församlingens liv är gemenskap<br />
Ett kristet liv innebär ett liv i överlåtelse till Kristus och till hans församling. Vägledda av<br />
Guds ord bär församlingens medlemmar varandras bördor, har ett förlåtande sinnelag, ber<br />
för varandra och söker tillsammans andlig mognad.<br />
Med församlingsgemenskap avses såväl faktisk delaktighet i samma frälsning genom dop<br />
och nattvard som byggande av nära relationer mellan människor i församlingen. Denna<br />
gemenskap fördjupas och vidgas genom ett aktivt deltagande i sammankomster och en<br />
ömsesidig omsorg om varandra.<br />
För att möjliggöra olika aspekter av gemenskap är församlingens liv organiserat både<br />
utifrån den stora och lilla gruppen, både i offentlig verksamhet och i vardagsgemenskap i<br />
husgrupper (eller motsvarande). Församlingens liv som gemenskap behöver ledare som<br />
ser helheten, kan bygga relationer och leda en grupp. Församlingens gemenskap<br />
praktiserar full jämlikhet mellan män och kvinnor. Det betyder bland annat att kvinnor har<br />
på lika villkor tillträde till alla former av ledartjänster i församlingen och att kvinnors<br />
erfarenheter tas medvetet tillvara i församlingens liv och uppdrag. Detta är inte bara en<br />
lämplighetsfråga i samhället utan tillhör enligt apostolisk undervisning frälsningens<br />
fullhet (Gal 3:26-29).<br />
2.2 Församlingens liv är vittnesbörd<br />
Församlingen har ansvar för att föra evangeliet till jordens alla delar (Apg 1:1-8) och bära<br />
vittnesbörd i vardagslivet (1 Petr 2:11, 3:13).<br />
Olika former av vittnesbörd är en fundamental del av församlingens totala liv. En<br />
församling som inte förkunnar evangeliet lever i ett förnekande av sin Herre.<br />
Drivkraften till vittnesbördet är inte socialt medlidande eller en kulturell upplysningsiver.<br />
Den avgörande anledningen ligger i påskens erfarenheter: Jesus lever och han sänder sina<br />
lärjungar att vittna om sin seger (Joh 20:20-21). Därför tillhör mission och evangelisation<br />
församlingslivets innersta väsen och den får inte ses som en extra ansträngning vid sidan<br />
om det ordinarie livet. Kyrkans historia innehåller berättelser om många vittnen som för<br />
bekännelsens skull fått ge sina egna liv. Dessa martyrer inspirerar församlingen till ett<br />
troget vittnesbörd i dag (Hebr 12:1-4).<br />
2.3 Församlingens liv är tjänande<br />
Fullheten i kristet liv består i ödmjukt tjänande för andra. Församlingen lever i världen för<br />
att tjäna, inte för att uppnå prestige eller välstånd. Därför ligger det avgörande kriteriet vid<br />
utvärdering av församlingen inte i tillväxt eller gott rykte utan i tjänsten.<br />
Tjänstens nåd är av Kristus given till varje troende (Ef 4:7) och inte bara till en inre cirkel<br />
i församlingen. Ingen medlem är utan en tjänst och alla har också en nådegåva att utföra<br />
den. Varje kristen skall därför ge sitt bidrag till det gemensammas bästa (1 Petr 4:10).<br />
Anden fördelar gåvorna i sin frihet (1 Kor 12:4), men vår del i detta är att upptäcka gåvan<br />
och utöva vår tjänst till ära för den Uppståndne (Ef 4:8) och till församlingens<br />
uppbyggelse (Ef 4:12).<br />
Församlingens tjänst är inte enbart inåtvänd utan innefattar också ett ansvar för kärlekens<br />
gärningar i världen.<br />
I Kristi efterföljelse måste församlingen älska sin nästa (Luk 12:25-37) och ta ansvar för<br />
den skapelse hon fått att förvalta. Även aposteln Jakob betonar den praktiska<br />
kristendomen genom sin definition av "religion" (Jak 1:27) och kritiserar skarpt de rikas<br />
självupptagenhet (Jak 2:1-11). Församlingens sociala omsorg innefattar också profetisk<br />
kritik av all orättvisa (Jes 1:17). Trohet mot Kristus bör i ett överflödssamhälle innebära<br />
en radikal prövning av livsstilen och ett otvetydigt avståndstagande från materialistiska<br />
livsvärden. Genom evangeliets kraft tror församlingen att den rike befrias från sin girighet<br />
16
och själviskhet, medan den fattige befrias från sin utstötthet och hopplöshet.<br />
Evangelisation och social omsorg är åtskilda, men jämbördiga. De är inte identiska, men<br />
däremot oskiljaktiga.<br />
2.4 Församlingens liv formar en levande gudstjänst<br />
Gudstjänst är ett möte mellan Gud och människor, där var och en är delaktig i ett andligt<br />
skeende. Återkommande moment i gudstjänsten är skriftläsning, förkunnelse, nattvard,<br />
bekännelse, bön, lovsång och insamling av ekonomiskt stöd. I gudstjänsten möter<br />
församlingen Guds tilltal, hör hans kallelse, lär känna hans vilja och får svara ja på hans<br />
kallelse. Den helige Ande verkar i gudstjänsten både genom frihet och ordning.<br />
Särskilda gudstjänsthandlingar är:<br />
2.4.1 Vigselgudstjänst<br />
Äktenskapet är instiftat av Gud. Ett kristet äktenskap tillhör både skapelseordningen<br />
och Guds frälsningsordning (Ef 5:21-33). Äktenskapet konstitueras i detta<br />
sammanhang genom kärlek, vigselgudstjänst samt samlevnad. Äktenskapet är därför<br />
inte enbart en enskild angelägenhet utan ingår i församlingens gemensamma liv.<br />
Församlingen värnar om äktenskapet och stöder denna levnadsform. Ur juridisk<br />
synvinkel konstitueras ett äktenskap av att mannen och kvinnan på vigselförrättarens<br />
fråga samtycker till äktenskap, vigselförrättarens tillkännagivande och att detta sker<br />
inför minst två vittnen. Det övriga kring en vigsel tillhör den gestaltning av kristen<br />
tro som församlingen vill ge kring ett ingående av äktenskap. Församlingens pastor<br />
äger som regel behörighet att förrätta laglig vigsel.<br />
2.4.2 Barnvälsignelse<br />
Föräldrar bereds möjlighet att bära fram sina barn i församlingens gemenskap för att<br />
ta emot Guds välsignelse och tacka för Guds gåvor (Mark 10:13-16). I<br />
barnvälsignelsen uttrycker församlingen sin övertygelse att barnen tillhör<br />
församlingen. Den syftar till att barnen skall växa upp i församlingens gemenskap<br />
och finna vägen till en personlig tro, bekräfta denna sin tro och låta döpa sig. Akten<br />
är ett uttryck för församlingens omsorg om barnen och<br />
familjerna.<br />
2.4.3 Begravningsgudstjänst<br />
I begravningsgudstjänsten uttrycker församlingen sin tro på att liv och död vilar i<br />
Guds händer (Joh 11:25, Luk 20:38). Den är ett tillfälle att beakta skapelsens<br />
begränsning och dödens allvar, uttrycka sin sorg och saknad samt säga farväl.<br />
Begravningsgudstjänsten är också en förkunnelse om församlingens tro på<br />
uppståndelsen. Vid begravningsgudstjänst står församlingens pastor till förfogande<br />
som officiant.<br />
2.5 Församlingens liv formar ett gott förvaltarskap<br />
Bibeln säger och kristen tro bekänner att allt ytterst tillhör Gud (Kol 1:16-17). Detta<br />
innebär att allt vi har är Guds gåvor som skall förvaltas inför honom. I församlingen får vi<br />
hjälp att söka Guds vilja i förvaltandet av vår tid, våra relationer och resurser. Offrande till<br />
församlingen är ett uttryck för förvaltarskap. Allt givande är frivilligt. Bibelns<br />
gammaltestamentliga modell med tiondegivandet är en god princip (Mal 3:10), men nya<br />
testamentets undervisning sätter inte gränsen där för givandet (2 Kor 9:6-8). Ett gott<br />
förvaltarskap är i Bibeln ett uttryck för och en bekännelse att allt tillhör Herren.<br />
17
2.6 Församlingens liv formar Kristus-präglade dygder<br />
Livet i församlingen får alltid moraliska konsekvenser. När Kristus är Herre i en<br />
människas liv påverkas tankar och handlingar av honom, hans sinnelag och kärlek. Då<br />
utmanas den kristne att ständigt överge oförsonlighet, avund, bitterhet, högmod, girighet<br />
och de handlingar som är uttryck för detta, exempelvis förtal, intriger, misstänksamhet,<br />
strider och ett egoistiskt levnadssätt. I stället odlar de kristna med Andens hjälp kärlek,<br />
tålamod, vänlighet, godhet och trofasthet. Detta tar sig uttryck i förståelse, generositet,<br />
öppenhet, uthållighet, ärlighet, uppriktighet och vänskap (Gal. 5:16-25).<br />
Församlingens liv bygger på den personliga Kristusefterföljelsen. Varje medlem är kallad<br />
att vara en lärjunge till Jesus och gå i hans fotspår i världen (Matt 16:24).<br />
3. Församlingens uppdrag<br />
Församlingens funktion i världen är att vara ett redskap för Gud och hans frälsningsverk.<br />
Detta uppdrag omfattar en rad verksamheter som utgör delar av en helhet.<br />
3.1 Att vara mission<br />
Församlingens uppdrag är att göra Jesus Kristus känd och mottagen som Herre och<br />
Frälsare (Matt 28:18-20). I den helige Andens kraft bär församlingen därför på olika<br />
sätt vittnesbörd om Faderns frälsningsverk genom sin Son. Församlingen vill hjälpa<br />
människor att omvända sig och genom dopet bli en del av Guds folks gemenskap, som<br />
bekänner och tillber den treenige Guden. Överallt där denna sanna tillbedjan inte finns<br />
existerar utmaningen till evangelisation och mission. Missionsfält finns alltså både<br />
mycket nära och på annat håll.<br />
Kristen mission ingår i Faderns sändning (missio Dei) av sin Son, och Sonens<br />
sändning av Anden, som utrustar lärjungarna att gå med hela evangeliet till hela<br />
världen (Apg 1:8). Modellen för en dynamisk mission finns därför i Jesu liv och<br />
verksamhet (Joh 17:18, 20:21, Fil 2:5-11). Därför är församlingen kallad att såväl vara<br />
mission som att missionera. Församlingen är inte ett mål i sig själv. Den är ett uttryck<br />
för och ett redskap för Guds rike. Till dess väsen hör att vara sänd och att sända ut. All<br />
mission skall därför vara förankrad i församlingen och innebära att församlingar<br />
planteras och byggs. All mission syftar till att förverkliga Guds vilja på jorden.<br />
Utifrån den gudomliga sändningsprocessen i världen innebär mission i praktiken att gå<br />
över gränser - geografiska, kulturella, sociala och religiösa - för att i nya sammanhang<br />
ge vidare det apostoliska vittnesbördet om Jesus Kristus bland dem som inte tror (Rom<br />
10:13ff ).<br />
Vittnesbörd och diakoni är olika aspekter av missionsuppdraget som hör samman och<br />
kompletterar varandra. Mission betyder också ett ömsesidigt utbyte mellan<br />
församlingar och kyrkosamfund i andra länder. På olika sätt utgör mission ett<br />
brobyggande mellan församlingen och världen. En missionerande församling blir ett<br />
tecken på enhet och försoning i en splittrad värld.<br />
Församlingen vill motivera och skapa förutsättningar för ett personligt<br />
missionsengagemang bland sina medlemmar. Det kan exempelvis gälla förbön,<br />
ekonomiskt och praktiskt stöd samt missionärstjänst nationellt eller internationellt.<br />
3.2 Att arbeta diakonalt<br />
Med respekt för varje enskild människa - oavsett ras, position, sexuell läggning,<br />
religion eller politisk åsikt - är det församlingens och den kristnes ansvar att genom<br />
barmhärtighet och solidaritet möta människan och hennes utsatthet.<br />
18
Denna diakonala grundhållning har sin främsta förebild i Jesus Kristus. Han både<br />
undervisar om och visar medmänsklig omsorg (Matt 25:31-46, Joh. 13:12-15).<br />
Utifrån lokala behov och församlingens förutsättningar uttrycks också diakonin genom<br />
en planerad och strukturerad verksamhet. Det kan vara arbete bland missbrukare,<br />
psykiskt sjuka och deras anhöriga, integrationsarbete bland invandrare, flyktingar och<br />
funktionshindrade, sorge- och anhöriggrupper, arbete tillsammans med arbetslösa,<br />
besöksgrupper inom kriminalvård, äldreomsorg med mera.<br />
Ofta är det både önskvärt och nödvändigt att församlingar och samhälle tillsammans<br />
utför det diakonala arbetet, exempelvis RIA, Kyrka på stan och Sjukhuskyrkan. Det<br />
diakonala arbetet kännetecknas framförallt av barmhärtighetens och solidaritetens<br />
gärningar men diakonin är till sin karaktär också själavårdande och pedagogisk.<br />
Diakoni är inte enbart omsorg uttryckt i möten människor emellan. Diakonin har<br />
också en profetisk funktion. Ett enträget arbete för mänskliga rättigheter, fred och<br />
försoning, jämställdhet, demokrati och hushållning av jordens resurser.<br />
3.3 Att föregripa Guds framtid<br />
Församlingen är inte likställd med Guds rike. Med Kristus har Guds rike redan<br />
kommit, även om dess fullkomning sker vid hans återkomst. Guds makt upprättas<br />
dock redan nu i dem som förts in i Sonens rike (Kol 1:13). Församlingen kan då bli ett<br />
vittnesbörd om och ett redskap för Guds rike, när de kristna i lydnad följer Guds vilja.<br />
Denna tanke på församlingen som en föraning av Guds rike anger alltså hennes tjänst i<br />
världen. Allt liv i församlingen ska föras in under Guds vilja. Församlingen är alltså<br />
den form som Guds rike tagit just nu men som sådan är den en ofullkomlig<br />
manifestation av Guds framtid.<br />
Vissheten om att gudsrikets fullhet kommer, gör att vi också kan härda ut med<br />
bristerna. Församlingens längtan efter Jesu återkomst präglar hennes närvaro i världen.<br />
Hon bär hopp om nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor (2 Petr 3:11-13) och<br />
hon bär Anden som en försäkran om frälsningens fullbordan (Ef 1:24). Detta levande<br />
hopp kommer till uttryck på olika sätt, till exempel i undervisning och förkunnelse, i<br />
tecken och under, i kamp för rätt och rättvisa, i solidaritet med små och svaga, i trohet<br />
mot Gudsrikets etik och i en glädjefylld väntan på Kristus.<br />
3.4 Att verka för Kristi kyrkas synliga enhet<br />
Församlingens enhet är grundad i den evige Gudens enhet (Ef 4:1-6) och i Kristi kors<br />
(Ef 2:11-17). Eftersom Gud är en, ska också hans folk vara enat (Joh 17:21-12). Man<br />
kan inte multiplicera Guds församling mer än man kan multiplicera Gud själv.<br />
Enheten är också förankrad i Jesu frälsningsverk. De synder som skiljer människor är<br />
försonade. Splittring mellan kristna är därför en skymf mot Jesu gärning på korset. Att<br />
inte vilja umgås med andra kristna är att leva mot evangeliets sanning (Gal 2:14).<br />
Kristen enhet är inte likformighet. Det finns istället en mångfald i enheten, genom<br />
skillnader i tjänster (1 Kor 12:4-6), men också i åsikter av mindre betydelse (Rom 14).<br />
Även trons formuleringar och formerna för gudstjänstlivet kan skifta. Enheten har bara<br />
sin gräns där väsentliga delar av biblisk och historisk kristen tro står på spel (Gal<br />
1:612).<br />
Enheten kan inte skapas av människor, men det är vårt ansvar att bevara och gestalta<br />
den grundläggande enhet som Anden givit. Det skall enligt den apostoliska<br />
uppmaningen ske med ivrig ansträngning (Ef 4:3). Enhetssträvanden är ständigt<br />
aktuellt både i församlingen och mellan församlingar.<br />
19
XXX församling samarbetar i Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen och deras<br />
regionala organ XXX. Församlingen känner och vill också uttrycka sin samhörighet<br />
med den övriga kristenheten.<br />
Detta sker genom att församlingen samarbetar och låter sig representeras i olika lokala<br />
och regionala ekumeniska organ, för att tillsammans med andra arbeta för<br />
församlingens synliga enhet och förverkliga det gemensamma uppdraget.<br />
4. Församlingens kraftkällor<br />
För att fullgöra sin kallelse brukar församlingen de nådemedel och andliga resurser som står<br />
till hennes förfogande.<br />
4.1 Guds ord<br />
Gud har tagit initiativet att uppenbara sig för människan (Hebr 1:1f). Församlingens<br />
kän<strong>ned</strong>om om den personlige Guden kommer genom Bibeln.<br />
Kristus, Det inkarnerade Ordet, är känd hos oss genom det skrivna Ordet (Joh 1:1-3, 14).<br />
Bibelns auktoritet uppstår ur det faktum att den förmedlar Guds uppenbarelse i Kristus.<br />
Kristus själv har bekräftat Bibelns auktoritet. Tro på Bibeln är därför ett tecken på lydnad<br />
mot Kristus. Den kristna församlingen närmar sig Bibeln i trons Ande.<br />
Frälsningens liv är alltid beroende av ett svar på evangeliet.<br />
Guds auktoritativa uppenbarelse i Bibeln är inspirerad av den helige Ande (2 Tim 3:16-<br />
17). Mänskliga författares ord är samtidigt Guds Ords. Bibeln är Guds skapelse utan fel i<br />
allt som den påstår och enda ofelbara rättesnöre för tro och liv. Den är yttersta norm,<br />
överordnad traditionen, förnuftet och erfarenheten, i alla frågor som gäller tro och liv.<br />
Bibeln är därför församlingens grund.<br />
Bibeln leder rätt i sin undervisning (Ps 119:105). Tolkad i sitt historiska sammanhang, i<br />
enlighet med sitt syfte och under Andens upplysning är Bibeln trovärdig i allt som den lär.<br />
Ingen mänsklig tolkning av Bibeln kan däremot gälla som ofelbar.<br />
Förståelse av Bibeln skapas främst genom församlingens lydnad av Guds Ord. Kunskap<br />
om församlingens sammanhang är då avgörande för en rätt kommunikation av Guds Ord<br />
till samtiden. Uppenbarelsen måste bli förstådd.<br />
4.2 Dopet<br />
Dopet är en gåva, en del av evangeliet och en av de heliga handlingar som församlingen<br />
förvaltar på Herrens befallning och som människan får ta emot i tro (Matt 28:19-20).<br />
Därför intar det en central plats i såväl förkunnelse som praxis.<br />
Dopet hör samman med Kristi frälsningsgärning, hans liv, död och uppståndelse (Rom<br />
6:3-11). Det är en försäkran om att vi genom tron på Jesus är delaktiga i försoningens nåd<br />
och uppståndelsens kraft till ett nytt liv. Dopet är människans svar på Guds kallelse till<br />
omvändelse och ett nytt liv (Apg 2:38). I dopet förenas människan med Jesus Kristus i<br />
hans död och uppståndelse. I dopet bekänner människan Jesus som Herre och där möter<br />
Herren människan med sin förlåtelse och nåd (1 Petr 3:21-22). Dopet uttrycker därför en<br />
djup gemenskap med Kristus (Gal 3:26-29).<br />
Församlingen praktiserar dop genom <strong>ned</strong>sänkning efter personlig bekännelse om tro på<br />
Jesus Kristus.<br />
4.3 Nattvarden<br />
Nattvarden aktualiserar Jesu Kristi försoningsoffer för vår skull. Den uttrycker vår<br />
delaktighet i Jesus Kristus och försäkrar att vi genom tron på honom har syndernas<br />
förlåtelse, gemenskap och hopp (1 Kor 10:16-17). Vi kommer till Herrens bord för att det<br />
20
andliga livet skall förnyas och den kristna gemenskapen fördjupas och det kristna hoppet<br />
proklameras (Apg 2:46).<br />
Till nattvarden inbjuds alla som tillhör Jesus Kristus och vill leva i gemenskap med<br />
honom. Den som lever i ohederlighet, otukt eller oförsonlighet utesluter sig själv från<br />
måltiden (1 Kor 11:27-28). Omvändelse och bikt öppnar alltid vägen till förnyad<br />
delaktighet i nattvardens mysterium.<br />
4.4 Den heliga Andens verk och gåvor<br />
Utan den heliga Anden är Gud avlägsen, stannar Kristus i det förflutna, blir evangeliet<br />
tomma ord, är församlingen bara en organisation, mission propaganda, gudstjänst en<br />
gruppterapi och kristet liv en slavmoral. Men i Andens vind har kosmos uppstått (1 Mos<br />
1:2) och genom sin Ande förnyar Gud ständigt skapelsen och är nära oss (Ps 104:30).<br />
Genom samma heliga Ande är den uppståndne Kristus hos oss i dag (Joh 14:16-20), är<br />
evangeliet en kraft till frälsning (Rom 1:16), återspeglar församlingen gemenskapen inom<br />
Gud själv (Joh 17:21- 23), är mission ett hoppfullt tecken i världen (Apg 2:6), är<br />
gudstjänst både åminnelse och föregripande (1 Kor 11:26) och kristet lärjungaskap ett liv i<br />
ljuvlig frihet (2 Kor 3:17).<br />
Anden upplyser oss om kunskapen om Gud, främst genom att ge vittnesbördet om Kristus<br />
till världen (Joh 15:26). Andens verk är helt beroende av Kristi upphöjelse, varigenom<br />
Anden kan ge oss resultatet av Kristi död och uppståndelse (Apg 2:33). Den helige Ande<br />
får därför aldrig skiljas från Kristus. Därmed är Anden verksam i hela tillägnelsen av<br />
frälsningen (1 Kor 12:3, 13) och i helgelsen (Gal 5:22- 26). Alla kristna har på detta sätt<br />
fått Andens gåva genom att tillhöra Kristus. Det finns också en utrustning genom Anden<br />
bestående av olika gåvor. Sammanhanget för dessa gåvor är församlingen, som är Andens<br />
område.<br />
Andens tjänst i gudomen är att ständigt ge människan en erfarenhet av nåd. En<br />
karismatisk erfarenhet är således en erfarenhet av den helige Ande. Det är ett medvetet<br />
möte med den kärlekens Gud som är här och nu (Rom 5:5). Personliga erfarenheter av<br />
Anden ger bland annat ny glädje, ny kraft i tjänsten, frimodighet i bön och tillbedjan,<br />
styrka i frestelser och öppenhet för manifestationer av Guds helande och befriande nåd. I<br />
vår andliga tradition finns en utmaning till full överlåtelse åt Herren, som är Anden.<br />
Församlingens liv som Andens tempel är möjligt, därför att de kristna som utgör detta<br />
tempel är omslutna och uppfyllda av Anden som helgar dem (1 Petr 2:5, 1 Kor 3:16f ).<br />
Församlingens kallelse att vara Guds folk i världen förverkligas genom att Anden leder sitt<br />
folk och utrustar och sänder de troende till olika uppdrag (1 Petr 2:10f, Apg 1:5-8).<br />
Församlingens synliga strukturering som Kristi kropp sker i och genom Anden.<br />
Herren ger olika sorters gåvor åt alla kristna till enhet i mångfald och till uppbyggelse av<br />
församlingen, så att den växer både internt och externt (1 Kor 12, Rom 12:4-8). Därför<br />
strävar vi efter att mångfalden i uttryck av Andens gärningar ska finnas i gudstjänst,<br />
vittnesbörd och diakoni.<br />
4.5 Bikten - försoningens kraft<br />
Bikt är att inför en själavårdare/pastor i avskildhet bekänna synd som man har begått och<br />
att genom honom/henne få tillsägelse om Guds förlåtelse. Vilken förtroendevärd kristen<br />
som helst kan ta emot bekännelsen och avlösning, men det är viktigt att veta, att en person<br />
som inte är avskild till församlingstjänst inte har tystnadsplikt.<br />
Biblisk grund för denna praktik finns bland annat i Jesu ord till lärjungarna: Om ni förlåter<br />
någon hans synder, så är de förlåtna (Joh 20:22-23) och i den apostoliska uppmaningen att<br />
21
ekänna synderna för varandra (Jak 5:15- 16). Bikten har två moment: bekännelse och<br />
avlösning. Bekännelsen kan vara resultatet av ett akut behov eller av en längre<br />
samtalskontakt.<br />
En sann bikt utmärks av att den som vill bikta sig har drivits till det av sitt eget inre. När<br />
en ärlig och frivillig bekännelse föreligger kan en förbehållslös och ovillkorlig avlösning<br />
ges. Denna har sin grund i och sin kraft från Guds ord (Luk 5:20, 1 Joh 1:9). Att bikta sig<br />
regelbundet är att mer medvetet gå in i gemenskapen med Gud och människorna.<br />
5. Församlingstillhörighet<br />
Medlemskapet i församlingen har sin grund i en personlig tro på Jesus Kristus som Herre och<br />
Frälsare samt dop i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Medlemskapets mening är<br />
ett liv i Kristi efterföljd och en överlåtelse till församlingens gemenskap och uppdrag i<br />
världen.<br />
5.1 Vägen till medlemskap<br />
Kristenblivandet är ett skeende som innefattar både andliga erfarenheter och lärande. För<br />
att gestalta denna process finns det i församlingen ett katekumenat (Gal 6:6). Den<br />
vanligaste formen för detta är barn- och ungdoms grupper, upptäckargrupper (exempelvis<br />
Alpha), kristendomsskola ("konfirmation") och särskilda dopgrupper. Genom detta<br />
uttrycks en tillhörighet till församlingen, som syftar fram till bekännelse, dop och<br />
medlemskap. Katekumenatet är början på ett livslångt lärande.<br />
Medlemskap i församlingen kan förvärvas:<br />
• genom dop på bekännelse av tro<br />
• genom flyttningsbetyg från annan församling, vilket även gäller överfört medlemskap<br />
från församling i annan kristen tradition än baptistisk. Ett överfört medlemskap från<br />
församling i annan kristen tradition upphäver inte församlingens egen identitet som<br />
baptistisk.<br />
Det är ett uttryck för att församlingen respekterar andras väg till dop och<br />
församlingstillhörighet.<br />
(Ett alternativ eller komplement till denna punkt är att församlingen beslutar att<br />
tillämpa så kallat öppen medlemskap. Ett sådant medlemskap är inte knutet till<br />
flyttningsbetyg.<br />
Då tillkommer följande text:<br />
• genom öppet medlemskap, vilket innebär att församlingen mottager som medlem dem<br />
som bekänner sig tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare men är döpt i annan<br />
kristen tradition.)<br />
5.2 Medlemskap kan upphöra<br />
• genom flyttningsbetyg till annan församling<br />
• genom begäran om utträde ur församlingen<br />
• genom uteslutning då medlem befunnits sakna de förutsättningar för medlemskap som<br />
ovan anges.<br />
5.3 Medlemskapsärenden<br />
Församlingsledarna har huvudansvaret för ärenden kring medlemskap. Den som önskar<br />
bli medlem i församlingen anmäler detta till pastor eller annan församlingsledare, som<br />
genom samtal klargör församlingsgemenskapens innebörd och presenterar<br />
församlingsordningen.<br />
22
Församlingen beslutar om nya medlemmar och dessa hälsas välkomna i församlingsmöte/<br />
gudstjänst.<br />
5.4 Medlemsomsorg<br />
Församlingsledarna har ett särskilt ansvar för omsorgen om dem som är medlemmar i<br />
församlingen. Men denna omsorg förutsätter alla medlemmars ömsesidiga tjänst och<br />
ansvar för varandra (Ef 4:16, Hebr 12:15). Församlingsledarna skall aktivt hålla kontakt<br />
med medlemmarna, särskilt dem som av en eller annan anledning inte deltar i gudstjänst-<br />
och vardagsgemenskap i församlingen.<br />
Medlemskap i församlingen fördjupas genom att man ger och tar emot praktisk hjälp att<br />
växa och mogna som människa och kristen. Det är särskilt viktigt att uppmärksamma och<br />
möta de mänskliga behov som uppstår vid kriser, ohälsa, arbetsbelastning, ensamhet och<br />
förändringar av olika slag.<br />
Omsorg om varandra innefattar också etisk och moralisk vägledning. Genom att<br />
medlemmarna håller igång ett levande samtal om vad som rätt och fel, byggs ett moraliskt<br />
medvetande upp i församlingen.<br />
När någon medlem med vett och vilja lever i synd eller förkunnar falsk lära har<br />
församlingen ett ansvar att ge personlig vägledning som syftar till omvändelse och<br />
upprättelse.<br />
Ordningen som anges i Matt 18:15-18 är ett grundmönster för hur processen kan gå till för<br />
att "vinna" tillbaka den som lever orätt eller förkunnar andra frälsningsvägar.<br />
Grundprincipen för alla former av omsorg om medlemmarna i församlingen är sanning<br />
och kärlek i förening.<br />
6. Församlingens organisation<br />
Församlingens liv och uppdrag måste ha en fungerande organisation. Det finns olika sätt att<br />
lösa detta inom Evangeliska Frikyrkan. Utifrån nu gällande lagstiftning i Sverige kan man -<br />
utan rangordning - tala om tre olika alternativ: A - föreningsmodellen, B - stiftelsemodellen<br />
och C- kyrkomodellen. Var och en av dessa går att motivera utifrån Bibeln och ska ses som<br />
församlingssynen i juridisk och organisatorisk form. Var och en ger också rum för att<br />
praktisera bibliska principer när det gäller församlingens liv och uppdrag. Vårt val av<br />
organisationsmodell har gjorts mot bakgrund av vad som bäst passar församlingens<br />
verksamhet, kulturella omvärld och historiska tradition.<br />
23
Församlingsstadgar<br />
B-kyrkans församling i X-stad har antagit följande stadgar utifrån Församlingens grund samt<br />
Församlingsordningen för att reglera församlingens yttre former och organisation.<br />
§ 1. B-kyrkans församling, X-stad<br />
B-kyrkans församling är en gemensam församling efter samgående mellan [X-stads<br />
Alliansförsamling, Baptistförsamling Elimförsamlingen, Filadelfiaförsamlingen i X-stad<br />
och X-stads Missionsförsamling]. B-kyrkans församling är en del av trossamfunden<br />
[Evangeliska Frikyrkan (EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan (Pingst-ffs),<br />
Svenska Alliansmissionen (SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska<br />
Missionskyrkan (SMK)]. Församlingen tar ansvar för respektive samfunds<br />
konferensbeslut efter sina förutsättningar och möjligheter. I Församlingsordningen<br />
beskrivs närmare församlingens mål, uppgift, inriktning och liv samt de ordningar som<br />
gäller. Församlingens stadgar gäller tillsammans med församlingsordningen.<br />
Församlingens organ och tjänster är:<br />
- Församlingsmötet<br />
- Församlingens styrelse<br />
- Församlingsföreståndaren (pastor).<br />
§ 2. Medlemskap<br />
a. Medlemskap i församlingen grundas på dop samt viljan att följa Kristus enligt vad<br />
som sägs i församlingsordningen.<br />
b. Medlem kan utträda ur församlingen. Församlingen kan, enligt den ordning som<br />
beskrivs i församlingsordningen, utesluta medlem.<br />
§ 3. Församlingsmöte<br />
a. Församlingsmötet är församlingens högsta beslutande organ, där varje närvarande<br />
medlem har en röst. Rösträtt kan inte överlåtas.<br />
b. Församlingsmöte sammankallas av styrelsen eller då minst tio procent av<br />
församlingens medlemmar begär det. Det sker på tid som församlingen eller<br />
styrelsen beslutar. Församlingsmöte kungörs minst två veckor i förväg. Skall fråga<br />
om kallelse av pastor eller andra medarbetare, eller fråga av större ekonomisk vikt<br />
behandlas, annonseras offentligt senast tre veckor före tiden för mötet. Ärendets art<br />
skall då anges i kallelsen.<br />
c. Förslag för behandling i församlingsmöte kan lämnas av medlem till styrelsen senast<br />
åtta dagar före mötet, till årsmöte minst tre veckor före. Förslag som rör den andliga<br />
vården lämnas till församlingsföreståndaren.<br />
d. Församlingsmötet fattar beslut med enkel majoritet. Gäller frågan kallande av pastor<br />
eller andra medarbetare, ändring av stadgar eller upplösning av församling, köp eller<br />
försäljning av fast egendom eller annat större ekonomiskt åtagande fattas beslut med<br />
2/3 majoritet. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder, utom<br />
vid val, då frågan avgörs genom lottning. Beslut fattas i öppen omröstning där inte<br />
stadgarna anger annat eller om mötet beslutar annat för viss fråga.<br />
24
e. Årligen är ett församlingsmöte årsmöte, som skall hållas före den 1 mars på dag som<br />
styrelsen bestämmer. Till årsmöte kallas minst fyra veckor innan årsmötet skall<br />
hållas.<br />
f. Vid årsmöte skall följande ärenden behandlas:<br />
1. Val av ordförande, vice ordförande, sekreterare för årsmötet.<br />
2. Val av två justerare att jämte ordföranden justera årsmötets protokoll.<br />
3. Fråga om mötets stadgeenliga utlysande.<br />
4. Föredragning av verksamhetsberättelse samt ekonomisk redovisning för<br />
föregående verksamhetsår.<br />
5. Revisorernas berättelse.<br />
6. Ansvarsfrihet för styrelsen.<br />
7. Beslut om antal ledamöter i styrelsen.<br />
8. Val av församlingens ordförande för ett år.<br />
9. Val av övriga ledamöter i styrelsen.<br />
10. Val av vice församlingsföreståndare<br />
11. Val av två revisorer och ersättare för dessa.<br />
12. Beslut om budget och verksamhetsplan för kommande verksamhetsår<br />
13. Bekräftelse av val av ungdomsråd.<br />
14. Val av övriga råd, tjänster och uppgifter inom församlingens olika arbetsgrenar<br />
Val av ombud till konferenserna inom [EFK, Pingst-ffs, SAM, SB och SMK]<br />
samt övrig representation i olika organisationer.<br />
15. Val av valberedning.<br />
16. Till årsmötet inkomna ärenden.<br />
§ 4. Styrelse<br />
a. Styrelsen har att, tillsammans med församlingsföreståndaren, leda och ansvara för<br />
församlingens verksamhet i enlighet med församlingsordningen och<br />
församlingsmötets beslut.<br />
b. Styrelsen består av ordföranden samt minst (t.ex. minst fyra / sex) ledamöter som<br />
väljs på två år. Halva antalet väljs varje år. Om kandidaterna är fler än de som skall<br />
väljas görs valet med sluten omröstning. Församlingsföreståndare (pastor) och vice<br />
församlingsföreståndare samt en representant för ungdomsrådet har rätt att delta i<br />
styrelsens överläggningar och få sin särskilda mening antecknad till protokollet.<br />
c. Styrelsen utser inom sig sekreterare, kassör samt de övriga funktionärer som kan<br />
behövas. Styrelsen har rätt att delegera beslut. Styrelsens funktionärer är också<br />
församlingens.<br />
d. I styrelsens uppgifter ingår att<br />
- tillsammans med församlingsföreståndaren planera och leda församlingens<br />
arbete,<br />
- förbereda ärenden som skall föreläggas församlingen,<br />
- verkställa församlingsmötets beslut,<br />
- ansvara för församlingens ekonomiska förvaltning,<br />
- förbereda kallelse av pastor och övriga tjänster,<br />
- ha arbetsgivaransvar för församlingens anställda,<br />
25
- lämna statistiska uppgifter till de samfund församlingen tillhör [EFK, Pingst-ffs,<br />
SAM, SB och SMK]<br />
Styrelsen får inte utan beslut i församlingsmöte uppta lån, förvärva eller avyttra fast<br />
egendom eller på annat sätt ikläda församlingen ekonomiskt åtagande av större<br />
omfattning. Styrelsen skall i ärenden av större vikt alltid inhämta församlingens<br />
mening.<br />
e. Riktlinjer beträffande upplåtelse av kyrkorum fastställs av styrelse och<br />
församlingsföreståndare tillsammans.<br />
f. Den/de styrelsen utser har rätt att teckna församlingens firma.<br />
g. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller då<br />
församlingsföreståndaren eller minst 3 av styrelsens ledamöter begär det. Styrelsen<br />
är beslutsmässig då mer än halva antalet ledamöter, bland dem ordföranden eller<br />
vice ordföranden är närvarande. Beslut fattas i öppen omröstning, utom då ledamot<br />
begär sluten omröstning för viss fråga. Vid lika röstetal gäller den mening som<br />
ordföranden biträder utom vid val, då frågan avgörs genom lottning.<br />
§ 5 Kallande av pastor och andra medarbetare<br />
Församlingen kallar pastor och andra medarbetare på förslag av styrelsen. Samråd skall<br />
ske med berörda organ inom de samfund församlingen tillhör [Evangeliska Frikyrkan<br />
(EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan (Pingst-ffs), Svenska Alliansmissionen<br />
(SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska Missionskyrkan (SMK)]. I kallelsen<br />
skall anges om tjänsten som pastor är förenad med uppgiften som<br />
församlingsföreståndare.<br />
§ 6. Församlingsföreståndare<br />
För församlingen skall finnas en föreståndare som är församlingens andliga ledare. Det<br />
andliga ledarskapet utövas tillsammans med styrelsen.<br />
Församlingsföreståndaren skall tillsammans med styrelsen planera och leda<br />
församlingens arbete i enlighet med församlingsordningen och församlingsmötets<br />
beslut. Församlingsföreståndarens särskilda uppgifter beskrivs i församlingsordningen.<br />
§ 7. Valberedningen<br />
a. Valberedningen skall förbereda val av funktionärer vid årsmötet, val av styrelse och<br />
revisorer samt övriga val till olika tjänster och uppdrag efter de behov som finns.<br />
b. Varje medlem kan föreslå valberedningen kandidater till styrelsen och andra<br />
uppdrag. Sådant förslag bör lämnas senast två veckor före det möte då valet skall<br />
ske.<br />
§ 8. Räkenskaper och revision m m.<br />
a. Församlingens räkenskapsår är kalenderår.<br />
26
. Räkenskaper och förvaltning skall granskas av två revisorer som utses av årsmötet.<br />
c. Vid församlingsmöte och styrelsens sammanträden förs protokoll som justeras av<br />
mötets ordförande och särskilt utsedda justerare.<br />
§ 9. Barn- och ungdomsarbete<br />
Församlingens arbete med barn och unga anförtros åt B-kyrkans församlings ungdom i<br />
X-stad. För denna organisation gäller särskilda stadgar.<br />
§ 10. Upplösning av församlingen<br />
a. Om en upplösning av församlingen aktualiseras, skall samråd ske med företrädare<br />
för de samfund församlingen tillhör. Beslut om upplösning skall godkännas av dessa<br />
samfund.<br />
b. För upplösning av församlingen krävs samstämmiga beslut vid två på varandra<br />
följande församlingsmöten, varav ett årsmöte. Mellan mötena skall minst en månad<br />
förflyta. Sådant beslut skall fattas med 2/3 majoritet.<br />
c. Vid upplösning övergår äganderätten till församlingens egendom med lika delar till<br />
[EFK, Pingst-ffs, SAM, SB och SMK]. Tillgångarna bör i första hand användas för<br />
kristet arbete i bygden.<br />
§ 11. Ändring av stadgar och församlingsordning<br />
a. Ändring av stadgar och/eller församlingsordning kan ske genom samstämmiga<br />
beslut av två på varandra följande församlingsmöten varav ett årsmöte. Sådant beslut<br />
skall fattas med 2/3 majoritet. Mellan mötena skall en tid av minst en månad<br />
förflyta.<br />
b. Förslag om ändring av stadgar och/eller församlingsordning skall inlämnas till<br />
styrelsen minst två månader före årsmötet. Styrelsen skall, med eget yttrande<br />
överlämna förslaget till församlingen.<br />
c. Beslut om ändring av församlingsordning eller stadgar som berör församlingssyn<br />
samt stadgarnas § 10 eller § 11 skall, för att vara giltigt, godkännas av [Evangeliska<br />
Frikyrkan (EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan (Pingst-ffs), Svenska<br />
Alliansmissionen (SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska<br />
Missionskyrkan (SMK)].<br />
27
ATT TÄNKA PÅ VID<br />
SAMGÅENDE<br />
MELLAN FÖRSAMLINGAR<br />
Varsågod!<br />
Utmanade av den glädjande utvecklingen att allt fler gemensamma församlingar bildas<br />
vill <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong>, med samfundens samlade erfarenhet, bidra till att de<br />
nya församlingsbildningarna blir framtidsinriktade, evangeliserande och präglade av<br />
öppenhet. Rådsmötet 2005 gav styrelsen i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp med<br />
representanter från de frikyrkosamfund som främst berörs av samgående mellan lokala<br />
församlingar.<br />
Arbetsgruppen har bestått av:<br />
Marianne Andréas, <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong><br />
Anders Bengtsson, Svenska Alliansmissionen<br />
Torsten Bergsten, Svenska Baptistsamfundet<br />
Roland Brage, Svenska Missionskyrkan<br />
Inger Carnbo, <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong><br />
Kent Cramnell, Pingst Fria Församlingar i samverkan<br />
Pär Friberg, Svenska Baptistsamfundet<br />
Ann-Marie Johansson, Metodistkyrkan<br />
Knut-Bertil Nyström, Evangeliska Frikyrkan<br />
Per-Magnus Selinder, Svenska Missionskyrkan<br />
Roger Stenzelius, Pingst Fria Församlingar i samverkan<br />
Med önskan om att arbetsgruppens material skall bli till hjälp och vägledning<br />
överlämnas det till <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong>s medlemsorganisationer för att användas<br />
i processerna av samgående mellan församlingar.<br />
Med bön om Guds välsignelse<br />
Anders Bengtsson<br />
Ordförande i arbetsgruppen<br />
2006-04-26<br />
1
Innehållsförteckning<br />
Tio tumregler för god ekumenik sid. 3<br />
Att tänka på vid samgående mellan församlingar sid. 5<br />
Församlingskonstitution sid. 10<br />
- Församlingens grund sid. 11<br />
- Församlingsordning sid. 12<br />
- Församlingsstadgar sid. 24<br />
2
Tio tumregler för god ekumenik<br />
Tio tumregler för god ekumenik är ett försök att omsätta några av de grundläggande tankarna<br />
i Charta Oecumenica - riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa i<br />
Sverige. Ekumenik handlar i grunden om relationer. De tio tumreglerna har kommit till för att<br />
underlätta ett förtroendefullt samtal mellan kyrkor och samfund i Sverige.<br />
Tio tumregler för god ekumenik har tagits fram av en ekumeniskt sammansatt arbetsgrupp<br />
inom kärnområdet ekumenisk teologi vid <strong>Sveriges</strong> Kristna Råd. Modellen, som arbetats fram i<br />
samråd med lokala och regionala ekumeniska råd, överlämnades till SKR:s rådsförsamling<br />
den 18 april 2005.<br />
Inledning<br />
Vi är födda att visa Guds härlighet som finns inom oss.<br />
Den finns inte bara i några av oss - den finns i oss alla.<br />
Och när vi låter vårt ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.<br />
När vi blir fria från vår egen rädsla, befriar vår närvaro andra omkring oss.<br />
Ur Marianne Williamson "A Return to Love" (Harper Collins 1991), ofta citerat av Nelson<br />
Mandela.<br />
Att leva som kristen är att leva befriad. Ändå reser vi murar, misstänkliggör och skyggar för<br />
varandra - också kristna syskon emellan.<br />
Gud kallar oss att bryta upp från dessa mönster - göra upp med vår rädsla och se på varandra<br />
med kärlekens ögon. Att se till det som förenar och tillsammans bygga en bättre värld. Ett sätt<br />
att göra detta är att främja god ekumenik.<br />
Ekumenik (som kommer av grekiskans oikoumene dvs. "hela den bebodda världen") handlar<br />
om att sträva efter Kristi kyrkas synliga enhet och stärka de kristnas inbördes gemenskap i ord<br />
och handling. Kristen enhet är inget fjärran mål - i Kristus är vi redan ett. Enheten har sin<br />
utgångspunkt i den heliga Treenigheten. Som kristna är vi utsända att återspegla den<br />
kärlekens enhet som är i Gud och så tjäna världens helande. I sin strävan efter synlig enhet<br />
omsluts kyrkan av Jesu bön "att de alla skall bli ett", (Joh. 17:21).<br />
1. Bygg på gemensam tro<br />
Ekumeniken utgår från vår gemensamma tro på Herren Jesus Kristus som Gud och Frälsare.<br />
Tillsammans ärar vi en enda Gud, Fader, Son och helig Ande.<br />
2. Visa ömsesidig respekt<br />
Ekumenik förutsätter ömsesidig respekt för varandra som kristna kyrkor och samfund - att vi<br />
respekterar varandras rätt till skillnader i tro, lära och liv. Samarbetet förutsätter däremot inte<br />
att vi omfattar allt i varandras traditioner.<br />
3. Visa tillit och öppenhet<br />
Eftersom ekumenikens mål är Kristi kyrkas enhet utgår vi ifrån det som förenar oss - utan att<br />
blunda för saker som ännu skiljer oss åt. I en anda av ekumenisk öppenhet vill vi visa<br />
lyhördhet för grupper som söker nya uttryck för kristen tro.<br />
3
4. Var villig att förstå<br />
I vår strävan efter en djupgående enhet i tro och lära vill vi ständigt försöka förstå varandra<br />
bättre. Våra samtal och dialoger präglas av ömsesidighet - genom dem lär vi oss också mer<br />
om vår egen tradition. Där möts vi som likvärdiga parter. I frågor där vi är oeniga försöker vi i<br />
bön och samtal förstå varandras ståndpunkter och tolkningar av Guds Ord.<br />
5. Ta kyrkornas egna strukturer på allvar<br />
Ledarna för de kristna kyrkorna och samfunden har ett särskilt ansvar för att skapa och<br />
upprätthålla goda relationer mellan kyrkorna. Vi respekterar det ledarskap som respektive<br />
kyrka och samfund har valt och förbinder oss att samarbeta med detta.<br />
6. Bekänn kyrkans lokala och universella kallelse<br />
Kyrkor och samfund i Sverige är en del av den världsvida kristna gemenskapen. Alla lemmar<br />
i Kristi kropp hör samman. Därför vill vi verka för rättvisa, fred, försoning och omsorg om<br />
skapelsen, och vara öppna för samtal med alla människor av god vilja, för att fullgöra<br />
gemensamma angelägenheter tillsammans med dem och vittna för dem om den kristna tron.<br />
7. Samarbeta lokalt<br />
För de flesta är lokalförsamlingarnas samarbete det tydligaste uttrycket för strävan mot en<br />
fördjupad och synlig kristen enhet. I den lokala ekumeniken vill vi främja enhet och<br />
gemenskap mellan kristna på samma ort. När vi lär känna varandra, erkänner varandra och<br />
bekänner vår tro tillsammans kan vi finna vägen till ett gemensamt och trovärdigt kristet<br />
vittnesbörd för att världen skall tro. Ekumeniskt samarbete är mer än gästfrihet och<br />
hjälpsamhet. Vår gemenskap måste innebära ömsesidigt stöd i med- och motgång.<br />
8. Säg ja till evangelisation - nej till proselytism<br />
Mission och evangelisation hör till kyrkans väsen och uppgift. Varje församling och enskild<br />
kristen är utsänd att dela med sig av sin tro. Evangelisationens syfte är att förkunna<br />
frälsningen genom Jesus Kristus. Den får inte orsaka att banden till individens egen kyrka<br />
eller samfund försvagas eller bryts. På detta sätt vill vi göra åtskillnad mellan evangelisation<br />
och proselytism, dvs. sådan aktiv strävan som innebär att förmå medlemmar, grupper eller<br />
församlingar inom ett kristet samfund att övergå till vårt eget samfund.<br />
9. Sprid rätt information<br />
Vi respekterar varje kyrkas och samfunds rätt till egen självförståelse och identitet. Därför<br />
förbinder vi oss att ge sanningsenlig information om varandra. Vi tar avstånd från varje form<br />
av förkunnelse och information som framhäver och idealiserar den egna kyrkan eller<br />
samfundet genom att ge en negativ bild av den andra.<br />
10. Respektera individ och familj<br />
Varje kristens andliga väg måste respekteras. När familjemedlemmar tillhör olika kristna<br />
kyrkor eller samfund är det särskilt betydelsefullt att betona enhet och inte splittring. Det är<br />
också viktigt att ta lärdom av dessa familjers erfarenheter. I pastoral omsorg om dessa<br />
familjer förbinder vi oss att samverka ekumeniskt.<br />
4
Att tänka på vid samgående mellan församlingar<br />
Grunden för kristen enhet är Guds enhet som Fader, Son och Ande. De kristnas enhet skall<br />
visa världen att Gud sänt Jesus Kristus som frälsare för alla människor. För att förverkliga<br />
Guds vilja med sin församling och för att bli ett trovärdigt vittnesbörd i världen vill vi som<br />
församlingar och trossamfund gemensamt verka för fördjupad enhet.<br />
Enheten i Kristus berikas av mångfald, men sargas av splittring. Vi tror att kristen enhet kan<br />
fördjupas och bli synlig mellan olika församlingar och samfund. Samtidigt är vi medvetna om<br />
att såväl våra trossamfund som de lokala församlingarna är provisorier i väntan på enheten.<br />
Oavsett om mångfalden ryms i en församling eller gestaltas i flera församlingar på en ort hör<br />
enheten i Kristus till det som konstituerar Kristi församling på orten och är ett viktigt<br />
vittnesbörd för människorna i dess närhet. Fördjupad enhet gagnar alltid församlingens liv<br />
och funktion, men det betyder inte att samgående alltid är den rätta vägen. Viktiga funktioner<br />
som t.ex. närhet och engagemang gynnas inte alltid av att församlingen är alltför stor.<br />
När två eller flera församlingar på en ort vill gå samman är det i enlighet med Jesu bön och<br />
positivt för vittnesbördet i bygden. Som samfund vill vi medverka till en bra process och ett<br />
långsiktigt gott resultat.<br />
1. En god utgångspunkt<br />
Att församlingar som tillhör olika trossamfund vill gå samman och bilda en gemensam<br />
församling är ett viktigt ekumeniskt steg som kan ge förnyat engagemang och ökad<br />
trovärdighet i uppdraget att gestalta evangeliet i ord och handling. Som församlingar och<br />
samfund har vi ett gemensamt ansvar för att det nya församlingsbygget skall bli<br />
framtidsinriktat, evangeliserande och präglat av en öppen gemenskap. Med vår kunskap och<br />
erfarenhet kan vi som lokalförsamlingar och samfund tillsammans lägga en god grund för den<br />
nya församlingen och undvika att bygga in spänningar.<br />
1.1 Gemensam församling<br />
Tydliga motiv tror vi är avgörande för ett positivt resultat. Börja med att göra en<br />
omvärldsanalys och sök sedan svar på följande frågor:<br />
- Vad gynnar Guds rike bäst?<br />
- Vad skulle en gemensam församling betyda för det omgivande samhället?<br />
- Blir det kristna vittnesbördet starkare av en gemensam röst eller når det längre genom<br />
flera samstämmiga röster?<br />
- Vad kommer ett samgående att betyda för gemenskapen och omsorgen inom<br />
församlingen?<br />
- Hur skulle engagemanget för evangelisation och diakoni i Sverige och internationellt<br />
påverkas?<br />
- Vilka delmål är både utmanande och realistiska?<br />
1.2 Alternativa lösningar<br />
Pröva redan tidigt i processen om det finns andra alternativ än att bilda en gemensam<br />
församling. Om exempelvis den ena församlingen är väsentligt mindre och/eller har<br />
mycket hög medelålder kan ett alternativ till samgående vara att dess medlemmar<br />
integreras i den större. En överenskommelse kan tecknas om att medlemmarna från den<br />
mindre gruppen skall ha möjlighet att genom den nya församlingen stödja sitt samfund.<br />
5
1.3 Nuvarande gemenskaper<br />
Beakta vad ett samgående med annan församling skulle innebära för eventuella andra<br />
gemenskaper som exempelvis församlingskrets.<br />
2. Mångfald och öppenhet<br />
Den mångfald som ryms inom gemenskapen i Kristus berikar församlingen. Evangeliet är så<br />
mångfasetterat och rikt att ingen ensam kan äga hela sanningen. Evangeliet blir större när vi<br />
med nyfikenhet närmar oss varandra. Olika trostolkningar, synsätt och uttrycksformer blir<br />
stora tillgångar om församlingen är öppen för mångfalden i Guds rike.<br />
Grundinställningen för att bygga en hållbar gemensam församling måste präglas av en<br />
öppenhet som har utrymme för mångfald. Generositet, respekt och förståelse för olikheter i<br />
trostolkningar och uttrycksformer är viktigt. Målet bör vara att den nya gemenskapen skall<br />
vara så öppen att alla som tillhörde de ingående församlingarna kan bli medlemmar, ha frihet<br />
att tolka Bibeln och bli betjänade av sin församling som tidigare.<br />
3. En process<br />
Inför ett samgående kan vi aldrig bortse från att varje församling har sin historia, sina<br />
traditioner, sina uttrycksformer och en lokal där man känner sig hemma och till vilken många<br />
andliga upplevelser är knutna. Församlingarna finns med i olika samfund som i regel också<br />
har en lång historia, traditioner och framförallt olika engagemang i Sverige och<br />
internationellt. Utan att bromsa den ekumeniska viljan är det viktigt att det ges tid för<br />
bearbetning och förankring. I den processen behöver både församlingarna och representanter<br />
för de aktuella samfunden finnas med i ärliga och förtroendefulla samtal.<br />
Vägen fram till samgående har ofta fungerat bäst när man gått stegvis. Att ha realistiska<br />
delmål på vägen mot samgående är viktigt för en bra process. I många fall har bildandet av en<br />
gemensam församling föregåtts av en tid då de två församlingarna firat gudstjänst tillsammans<br />
eller tagit gemensamt ansvar för t.ex. anställning av pastor.<br />
Sök svar på följande frågor:<br />
- Vilka delmål är både utmanande och realistiska?<br />
- Vilka steg i processen skall vi börja med?<br />
- Hur för vi processen framåt i ett lagom tempo för att få med så många som möjligt, men<br />
inte vänta så länge att de förändringsvilliga tappar modet?<br />
- Vilket ansvar kan/vill en gemensam församling ta för de tidigare förpliktigande<br />
gemenskaperna för evangelisation och mission?<br />
- Vilka tjänster behövs i den nya församlingen?<br />
- Vilken lokal skall bli den nya församlingens kyrka och vad gör vi med den/de andra<br />
lokalen/lokalerna?<br />
4. Samfundstillhörighet<br />
Att vara kristen är att tillhöra en gemenskap med uppgift att vittna och tjäna såväl i den lokala<br />
församlingen som nationellt och globalt. Liksom det hör till den enskilde kristnes identitet att<br />
tillhöra en församling hör det till församlingens identitet att vara en del av en större<br />
gemenskap. Samfundstillhörigheten handlar om att församlingen ingår i en gemenskap där<br />
man delar ansvar för gemensamt missionsuppdrag i Sverige och internationellt.<br />
Den gemensamma församlingen bör få en så likvärdig tillhörighet som möjligt i de samfund<br />
de medverkande församlingarna tillhör. När församlingskonstitutionen skall skrivas är det<br />
6
viktigt att ta hänsyn till såväl vad som gäller i de ingående församlingarna som i de samfund<br />
de tillhör.<br />
Relationerna mellan lokala församlingar och respektive samfund kan se lite olika ut. Det är<br />
viktigt att man respekterar dessa olikheter t. ex. när det gäller beslutsvägar. I "Tio tumregler<br />
för god ekumenik" understryks respekten för varandras olika nivåer för beslutsfattande.<br />
5. Samfundens roll i processen<br />
Det är en gemensam angelägenhet för församlingarna och samfunden att bildandet av<br />
gemensamma församlingar blir så bra som möjligt. Vi ser det som mycket angeläget att alla<br />
berörda samfund får finnas med redan på ett tidigt stadium och definitivt innan några<br />
skrivningar avslutats. Samfunden har samlat många erfarenheter från tidigare processer. Det<br />
finns också kunskap om hur gemensamma församlingar fungerat i ett längre perspektiv.<br />
Naturligtvis är det de lokala församlingarna som skall driva processen, men samfunden har<br />
viktig kunskap och erfarenhet att bidra med.<br />
Att representanter för ett icke berört samfund anlitas som konsulter eller mentorer för<br />
samgåendet skapar lätt problem och kan störa de ekumeniska relationerna.<br />
Varje lokalt samgående av församlingar som tillhör olika samfund är en del av en större<br />
ekumenisk process. Att allt fler gemensamma församlingar bildas är en stor och positiv<br />
utmaning för samfunden. Det som sker lokalt måste få konsekvenser på samfundsnivå. För att<br />
gå framåt mot målet, Kristi kyrkas synliga enhet, behöver det finnas ett växelspel mellan<br />
lokalt och nationellt.<br />
6. Församlingskonstitution<br />
I "förälskelsestadiet" när entusiasmen över att bilda en gemensam församling är stor upplevs<br />
kanske inte texterna i församlingskonstitutionen som viktiga för alla medlemmarna. På sikt är<br />
en sådan ett viktigt dokument för att undvika onödiga konflikter och hjälpa församlingen att<br />
hantera olika frågeställningar.<br />
Församlingskonstitutionen bör innehålla följande handlingar: Församlingens grund,<br />
församlingsordning och församlingsstadgar. Bifogat finns förslag på församlingskonstitutioner<br />
som vi utifrån vår samlade erfarenhet rekommenderar som utgångspunkt för<br />
arbetet med församlingskonstitutionen. Exemplen är gjorda för tre olika konstellationer av<br />
gemensamma församlingar.<br />
6.1 Församlingens grund<br />
Församlingens grund uttrycker vad församlingen är.<br />
6.2 Församlingsordning<br />
Församlingsordningen beskriver församlingens grund, uppgift, inriktning och liv. Här har<br />
vi i de olika samfunden delvis skilda uppfattningar om t.ex. bibelsyn, dop, nattvard,<br />
medlemskap och ledarskap. Bifogade förslag till församlingskonstitutioner har en<br />
gemensam grundsyn, men är lite olika beroende på de församlingskonstellationer som<br />
ingår. De tre förslagen utgår från: 1) Samgående mellan församlingar som enbart har en<br />
baptistisk dopsyn. 2) Samgående mellan församlingar som alla tillämpar dop av barn. 3)<br />
Samgående mellan en församling som enbart har en baptistisk dopsyn och en församling<br />
som tillämpar barndop.<br />
Skall den gemensamma församlingen bli en stark gemenskap som presenterar ett enat<br />
vittnesbörd behöver vi samtala igenom dessa frågor med stor generositet, lyhördhet och<br />
7
espekt för varandras övertygelse. Målsättningen vid bildandet av en gemensam<br />
församling bör vara att hitta så öppna skrivningar och förhållningssätt att de olika<br />
uppfattningar som finns i de ingående församlingarna ryms i den nya gemenskapen. Som<br />
underlag för samtalet rekommenderas boken "Tro - dop -medlemskap ur ett ekumeniskt<br />
perspektiv" som ingår som nr 6 i <strong>Sveriges</strong> Kristna Råds skriftserie.<br />
6.3 Församlingsstadgar<br />
Församlingsstadgarna reglerar de juridiska frågorna som rör församlingen. Den teologiska<br />
grunden fastställs i församlingens grund och i församlingsordningen. De juridiska texterna<br />
i stadgarna bör hållas strikta och kortfattade. Stadgarna skall t.ex. ge ramarna för, men inte<br />
detaljreglera styrelsens arbete. Vid stadgeskrivningarna måste en rad juridiska hänsyn tas.<br />
Exempel på sådant som skall regleras:<br />
- Att församlingen är en del av/ ansluten till/ samverkar med de berörda samfunden<br />
skall framgå tydligt.<br />
- Av ändamålsparagrafen skall framgå att det hör till församlingens uppgifter att fira<br />
gudstjänst. Inte kontroversiellt, men viktigt att framhålla eftersom det hör till lagen om<br />
trossamfund.<br />
- Det bör finnas med formuleringar om delat ansvar för gemensamma åtaganden i de<br />
samfund som församlingen är med i.<br />
- Beträffande relationerna till samfunden skall det anges tydligt vad som gäller t.ex., vid<br />
kallande av pastor eller beträffande olika regler för behörighet i skilda samfund.<br />
- Vi rekommenderar på det bestämdaste att församlingen stadgar om ett samlat andligt<br />
ledarskap för församlingens liv och arbete. Styrelsen/församlingsledningen utgör<br />
tillsammans med församlingsföreståndaren det andliga ledarskapet med ansvar inför<br />
församlingsmötet. Att dela ledarskapet mellan ett organ för den andliga vården och ett<br />
anat för administrativa frågor kan, enligt vår samlade erfarenhet, öppna för<br />
revirtänkande och konflikter.<br />
- Beträffande ändringar av församlingskonstitutionen som rör de grundläggande<br />
frågorna om församlingens grund, relationerna till samfunden samt upplösning av<br />
församlingen, skall stadgarna reglera att sådana ej får ske utan samråd med respektive<br />
samfund, alternativt godkännande av respektive samfund. Rörande denna fråga lägger<br />
samfunden olika betoning på hur fria församlingarna är i förhållande till samfunden.<br />
Samtliga samfund är dock överens om att en spärrparagraf är ett viktigt skydd för<br />
församlingen om det i framtiden skulle uppstå konflikter eller fraktionsbildningar som<br />
kan skada gemenskapen. Vår samlade erfarenhet av sådana konflikter säger att man<br />
måste få hjälp av en tredje part då sådant inträffar. Det hör till konfliktens natur att<br />
man just i en sådan situation ställer sig oförstående till detta. Genom en tvingande<br />
skrivning på denna punkt skapas nödvändiga möjligheter att få hjälp att hantera en<br />
sådan situation.<br />
Att stadgarna blir korrekt formulerade och väl genomtänkta är viktigt för att den<br />
gemensamma församlingen skall kunna fungera på ett bra sätt.<br />
Våra samfund har lång erfarenhet av stadgearbete. Vi har tillgång till juridisk expertis,<br />
antingen genom vår egen personal eller genom kontakter.<br />
8
7. Juridiska och praktiska frågor<br />
7.1 Medlemmarna<br />
Församlingarna kommer till den nya församlingen med alla sina medlemmar. Alla som<br />
finns i de olika församlingarna skall skriftligt meddelas att församlingarna har fattat beslut<br />
om att bilda en ny gemensam församling och att den gamla församlingen fortsätter i den<br />
nya församlingen.<br />
Om enskilda medlemmar av någon anledning inte vill vara medlemmar i den nya<br />
församlingen skall de själva meddela det beslutet och få flyttningsintyg till annan<br />
församling eller dopintyg.<br />
Tag särskilt ansvar för medlemmar på äldreboenden och liknande institutioner så att de<br />
förstår att de också finns med i den nya församlingen.<br />
Visa särskild omsorg om dem som har lite eller ingen kontakt med församlingen.<br />
7.2 Tjänster<br />
Kom överens om vilka tjänster som skall finnas i den nya församlingen.<br />
Befintliga anställningar går automatiskt över till den nya församlingen. Skall personal<br />
varslas så kan det först ske i den nybildade församlingen. Kontakta alltid<br />
personalansvariga på samfunden om personalförändringar skall ske och förvissa er om att<br />
ni sköter personalförändringen arbetsrättsligt korrekt.<br />
Informera er om vad som gäller angående ordination/avskiljning och hur löften om<br />
tystnadsplikt sker och skett i de samfund som aktuella medarbetare hör till.<br />
7.3 Kyrkbyggnader och fastigheter<br />
Alla tillgångar förs över till den nya församlingen. Låt inte lokalerna bli ett hinder för<br />
förening av församlingar. Behåll hellre båda (alla) kyrkolokalerna tills vidare än att avstå<br />
från att förenas som församlingar.<br />
Innan man fattar bindande beslut bör man ha förhandsgodkännande att tillgångarna<br />
tillfaller den nya församlingen från de samfund där det av församlingens stadgar framgår<br />
att tillgångarna tillfaller samfundet vid upplösning av församlingen.<br />
7.4 Egendom<br />
I normalfallet "Gemensam församling" förs all egendom i de gamla församlingarna över<br />
till den nya församlingen.<br />
Blir det "Alternativa lösningar" enligt punkt 1.2 så är det vanliga att tillgångar från den<br />
"lilla gruppen som integreras i en större församling" styrs till olika verksamheter i det<br />
egna samfundet.<br />
7.5 Avslutning av gamla församlingar och bildande av den nya<br />
De gamla församlingarna fattar var för sej beslut enligt sina stadgar om att bilda den nya<br />
församlingen. Sedan bildas officiellt den nya församlingen, antar stadgar och<br />
församlingsordning, utser ledning och beslutar om namn. Därefter firas en offentlig<br />
gudstjänst i den nya församlingen då man offentliggör sig som ny församling, har med<br />
representanter från samfunden och inför Gud och varandra bekräftar sin tro och sin vilja<br />
att vara församling tillsammans. (Det finns ordning för detta i samfundens handböcker)<br />
Först därefter fattas sista beslutet i de gamla församlingarna om att lägga ner församlingen<br />
och överlåta all egendom till den nya församlingen och göra ett sista bokslut. Därefter<br />
avregistreras församlingen hos lokala skattemyndigheten.<br />
9
Församlingskonstitution<br />
Församlingskonstitutionen består av tre delar: Församlingens grund, Församlingsordning och<br />
Församlingsstadgar.<br />
Här följer förslag till:<br />
Församlingens grund. Kan användas vid samgående mellan församlingar från samtliga<br />
konstellationer av samfundstillhörighet.<br />
Församlingsordning. Första exemplet har två alternativa skrivningar om doppraxis.<br />
Alternativ A för samgående mellan församlingar som erbjuder dop<br />
av såväl barn som dop grundat på personlig bekännelse.<br />
Alternativ B för samgående mellan församling som endast<br />
praktiserar dop grundat på personlig bekännelse och församling<br />
som också erbjuder dop av barn.<br />
Andra exemplet för samgående mellan församlingar inom<br />
Evangeliska Frikyrkan och Pingst Fria Församlingar i samverkan.<br />
Församlingsstadgar. Kan användas vid samgående mellan församling från samtliga<br />
konstellationer av samfundstillhörighet.<br />
10
Församlingens grund<br />
B-kyrkans församling i X-stad har tillkommit efter samgående mellan [X-stads<br />
Alliansförsamling, Baptistförsamling Elimförsamlingen, Filadelfiaförsamlingen i X-stad och<br />
X-stads Missionsförsamling]. De [två, tre, fyra] församlingarnas historia och verksamhet får<br />
sin fortsättning i den nya gemensamma församlingen. B-kyrkans församling är en del av<br />
trossamfunden [Evangeliska Frikyrkan (EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan<br />
(Pingst-ffs), Svenska Alliansmissionen (SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska<br />
Missionskyrkan (SMK)]. Den är öppen för samverkan med andra kristna församlingar på<br />
orten.<br />
Genom historien har Guds församling framträtt på olika sätt. Den firar gudstjänst, förkunnar<br />
Guds ord, döper och firar nattvard. Den vittnar om sin tro i ord och handling på den plats där<br />
den verkar.<br />
Jesus Kristus är församlingens Herre och hela världens Frälsare. Guds kyrka är till för alla<br />
människor. 1 Församlingen är byggd på apostlarnas grund, given i Bibeln. Bibeln, Guds ord är<br />
nådemedel och rättesnöre för tron och dess tillämpning i livet. 2<br />
Församlingen förenar sig med hela Guds kyrka i alla tider i bekännelsen av Gud som Fader,<br />
Son och helig Ande. Varje enskild kristen har frihet att söka klarhet i tolkningen av Guds ord.<br />
När kristna under Andens ledning tillsammans delar Ordet leder denna öppenhet till mångfald<br />
och bygger upp gemenskapen. 3 Församlingen är Guds skapelse och är kallad att vara Kristi<br />
synliga kropp i världen. Bara Gud vet vilka som tillhör Guds folk. Församlingen hålls<br />
samman av sitt centrum, Jesus Kristus, inte av sina gränser.<br />
Nya Testamentet beskriver församlingen som en livsgemenskap med hjälp av olika bilder:<br />
- grenar som hör ihop med vinstocken 4<br />
- lemmar i Kristi kropp 5<br />
- levande stenar i ett husbygge 6<br />
- ett Guds eget folk 7<br />
- de som hör till Vägen 8<br />
Församlingen är kallad att vara ett tecken på Guds vilja om mänsklighetens kommande enhet<br />
och vill därför göra mångfalden tydlig: kvinnor, män och barn, alla med olika gåvor.<br />
Gemenskapen berikas när olika erfarenheter, skilda tolkningar av Bibeln och självständiga<br />
ställningstaganden i fråga om trons konsekvenser i livet delas i ödmjukhet, öppenhet, kärlek<br />
och omsorg. Var och en tjänar i församling och omvärld utifrån sina förutsättningar.<br />
Församlingens grund, församlingsordning och församlingsstadgar har antagits av<br />
_____________________________________________ den ________ samt den __________<br />
1<br />
Kol. 1:15-20, Joh. 12:32, Ef. 2:17-19, 1 Tim. 2:1-3<br />
2<br />
Ef. 3:20, Ps 119:105, Rom 15:4<br />
3<br />
Rom 1:11-12<br />
4<br />
Joh. 15:1-10<br />
5<br />
Rom. 12:4,5; 1 Kor. 12:1-27<br />
6<br />
Ef. 2:20-22; 1 Petr. 2:4-8<br />
7<br />
1 Petr. 2:10<br />
8 Apg. 9:2<br />
______________________________________________<br />
11
Församlingsordning<br />
Exempel ett med alternativa skrivningar om doppraxis<br />
Alternativ A<br />
när det gäller skivningen om doppraxis (församlingsordningen) kan användas vid<br />
samgående mellan Alliansmission - Baptistsamfundet - Metodistkyrkan -<br />
Missionskyrkan (eller två av dessa)<br />
Alternativ B<br />
Gemensam församling mellan församlingar från Evangeliska Frikyrkan eller<br />
Pingströrelsen och församling som också erbjuder dop av barn.<br />
----------------------------------------<br />
Församlingen har antagit följande församlingsordning för att beskriva församlingens uppgift,<br />
inriktning och liv. Församlingsordningen är utgångspunkten för och gäller tillsammans med<br />
församlingens stadgar.<br />
1. Församlingens uppgift<br />
Församlingens uppgift är att fira gudstjänst och föra evangeliet om Guds rike vidare i<br />
vittnesbörd och tjänst.<br />
Med utgångspunkt i Jesu missionsbefallning 9 vill församlingen dela hela Guds kyrkas<br />
uppgift att föra evangelium till alla folk.<br />
Församlingslivets centrum är gudstjänsten. Där hämtar den sin kraft i lovsång till Guds<br />
ära, bön, bekännelse och förlåtelse, Guds ords predikan, dop och nattvard samt förbön.<br />
2. Medlem i församlingen<br />
Församlingen välkomnar som medlem var och en som bekänner sig tro på Jesus Kristus<br />
och är döpt.<br />
Tron och dopet är vägen in i församlingen. Den som vill bli medlem i församlingen<br />
samtalar om tro, dop och församlingsgemenskap med församlingsföreståndaren. Ny<br />
medlem hälsas välkommen i församlingen i samband med gudstjänst.<br />
Då medlem kommer med flyttningsintyg från annan församling, antecknar<br />
församlingsföreståndaren medlemskapet i församlingsboken och meddelar församlingen.<br />
Medlem som flyttar från församlingen meddelar detta till församlingsföreståndaren, som<br />
utfärdar flyttningsintyg till den nya församlingen.<br />
Medlem som önskar utträda ur församlingen meddelar detta i samtal med<br />
församlingsföreståndaren.<br />
Församlingen kan skilja medlem från sig som uppenbart splittrar eller skadar<br />
gemenskapen. Den som skilts från församlingsgemenskapen skall också i fortsättningen<br />
omfattas av dess förbön och omsorg. 10<br />
3. Nådemedel och kyrkliga handlingar<br />
Församlingen är en hela livets kyrka och vill möta människors behov i alla åldrar och<br />
skilda livssituationer. Den erbjuder förkunnelse, själavård och bikt samt välsignelse av<br />
barn, dop, konfirmation, vigsel och begravning.<br />
9 Matt. 28:16-20; Mark 16:15<br />
10 Matt 18:15-17<br />
12
Dopet.<br />
Alternativ A<br />
Dopet är ett dop till Kristus och livet i hans kyrka. Det är en gåva som församlingen<br />
erbjuder enligt Kristi uppdrag och som var och en får ta emot i tro. Dopet sker med<br />
vatten i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.<br />
Församlingen erbjuder med sin öppenhet för Guds handlande i olika doptraditioner<br />
både dop av barn och dop på grund av personlig bekännelse. Den vill hjälpa<br />
människor att förnya och bekräfta det egna dopets gåva och löfte samt att leva i sitt<br />
dop.<br />
Alternativ B<br />
Församlingen erbjuder dop till Kristus. Det sker i vatten i Faderns och Sonens och den<br />
heliga Andens namn. Församlingen har öppenhet för olika synsätt när det gäller tid<br />
och form för dopet.<br />
Nattvarden. Nattvarden är en hoppets och tacksägelsens måltid som firas till minne av<br />
Jesu död och uppståndelse. Där är Jesus närvarande i bröd och vin. Han ger sig själv till<br />
var och en, förnyar det andliga livet och fördjupar den kristna gemenskapen.<br />
4. Arbetsformer<br />
Församlingens uppgift tar sig uttryck i olika arbetsformer. Den vill vara en alla åldrars<br />
församling som ger utrymme för nytänkande och nyskapande. 11<br />
5. Diakoni<br />
Diakoni är ett av uttrycken för evangeliet. Församlingen vill tjäna medmänniskor i hem,<br />
arbetsliv och samhälle. Omsorgen om gemenskapen och tjänsten i samhället hålls levande<br />
både i församlingens gudstjänstliv och i enskilda människors vardag. Diakonin innefattar<br />
hela människan oavsett ålder.<br />
6. Barn- och ungdomsarbete<br />
Församlingens arbete bland barn och unga anförtros åt B-kyrkans församlings Ungdom i<br />
X-stad. Ledaruppgiften i olika grupper hör till de områden där församlingen tydligt vill<br />
känna ansvar. Genom förbön och stöd på olika sätt befrämjas denna väsentliga del av<br />
församlingens liv.<br />
7. Allas tjänst<br />
Församlingens uppgift tar sig uttryck i olika arbetsformer. Gemenskapen i församlingen är<br />
viktig. Därför skapas mötesplatser så att mångfald, närhet och relationer kan utvecklas.<br />
Församlingsmötet är församlingens högsta beslutande organ. Det uttrycker allas möjlighet<br />
till inflytande och medansvar i demokratiska former. Församlingen söker vägar att<br />
fördjupa denna delaktighet.<br />
Som ett uttryck för allas delaktighet utser församlingen styrelse, vice<br />
församlingsföreståndare, ledare för olika grupper samt människor till andra uppdrag efter<br />
de behov som finns.<br />
Styrelsen skall tillsammans med församlingsföreståndaren leda församlingens arbete. De<br />
som väljs att tjäna och svara för församlingens helhet i gudstjänst, församlingsgemenskap<br />
och omvärld på olika sätt, erbjuds att ta emot församlingens förbön i gudstjänst. 12<br />
11 1 Kor 12:4-6<br />
12 Apg. 14:23<br />
13
8. Gåvor och offer<br />
Församlingens ekonomi samt dess medansvar för mission bygger på gemensamt ansvar.<br />
Var och en bidrar efter sin förmåga för det ekonomiska ansvaret. Förutsättningarna för<br />
ansvaret kan skifta under olika perioder av livet. Tillhörigheten är gratis samtidigt som<br />
uppgiften bärs gemensamt. Därför aktualiseras och uppmuntras det personliga ansvaret för<br />
församlingens ekonomi. Offrandet är en del av gudstjänsten. Glädje och tacksamhet hör<br />
samman med den kristna människans offrande. 13<br />
Genom ett personligt och skriftligt medgivande kan den som så önskar - oavsett om man<br />
är medlem av församlingen eller inte - låta kyrkoavgiften via skattsedeln överföras till<br />
[EFK, Pingst-ffs, SAM, SB och SMK] som sedan enligt sina bestämmelser överför<br />
huvuddelen av kyrkoavgiften till B-kyrkans församling.<br />
9. Särskild tjänst<br />
Församlingen väljer och kallar pastor enligt de ordningar som församlingens stadgar<br />
föreskriver. Genom installation mottar församlingen pastor som Kristi tjänare i<br />
församlingen.<br />
Pastorn är Kristi tjänare i församling och samhälle med uppgift att samla och bygga upp<br />
Kristi kropp, förkunna Ordet, förvalta sakramenten, utöva själavård och leda<br />
församlingens liv i gudstjänst och mission. 14<br />
Pastor har genom ordination [eller avskiljning] avgett löfte om tystnadsplikt för det som<br />
anförtros under bikt och i enskild själavård. Dessa löften aktualiseras vid installationen.<br />
Ev- tilläggsskrivning<br />
[I det fall föräldrar utrycker önskemål om att deras barn skall döpas kan pastor som inte själv<br />
anser sig kunna döpa barn, i samråd med föräldrarna kontakta annan dopförrättare].<br />
Församlingsföreståndarens uppgift är att<br />
- förkunna Guds ord, undervisa, döpa, leda nattvarden samt andra akter i församlingen som<br />
barnvälsignelse, vigsel, begravning,<br />
- utöva själavård, ta emot bikt och förmedla avlösning,<br />
- föra församlingsboken, aktualisera medlemskapet och så långt som möjligt hålla personlig<br />
kontakt med medlemmarna och med dem som finns i församlingens gemenskap och<br />
omgivning,<br />
- förbereda och ansvara för gudstjänstlivet,<br />
- ha tillsyn över och omsorg om hela församlingens liv,<br />
- i bön och förbön bära sin församling och andra människor inför Gud,<br />
- tillsammans med styrelsen planera och leda församlingens arbete och i förekommande fall<br />
representera församlingen,<br />
- arbeta för församlingens närvaro i det omgivande samhället,<br />
- följa församlingens utveckling särskilt med hänsyn till dess framtid, till andra<br />
församlingar på samma ort och till det omgivande samhället,<br />
- verka för Kristi kyrkas synliga enhet i det område församlingen arbetar.<br />
13 2 Kor 9:6-15<br />
14 Apg 20:28, 1 Petr 5:2-3<br />
-----------------------------------------------<br />
14
Exempel två, för samgående mellan församlingar inom Evangeliska Frikyrkan och Pingst<br />
Fria Församlingar i samverkan<br />
1. Församlingens självförståelse<br />
XXX församling i XXX är en kristen församling som har sina historiska rötter i baptismen,<br />
helgelserörelsen, pingströrelsen och svensk väckelserörelse. Viktiga bidrag till vår utveckling<br />
har även kommit från den karismatiska väckelsen och från den evangelikala rörelsen.<br />
Dessa rörelser har på nytt aktualiserat betoningen av Skriftens auktoritet, Kristi försoning,<br />
omvändelse, lärjungaskap, Andens gemenskap, utrustning och gåvor samt evangelisation och<br />
mission.<br />
Den grundläggande identiteten som kristen församling har vi gemensamt med den världsvida<br />
kyrkan genom bekännelse till Jesus Kristus som Herre och Frälsare. Eftersom den kristna<br />
enheten enligt Bibeln tillhör församlingens kännemärken, är vi angelägna om att gestalta och<br />
bevara den och därigenom motverka alla tendenser till splittring, som visat sig vålla stor<br />
smärta och mycket lidande.<br />
Till sin natur är församlingen en gemenskap samlad kring Jesus Kristus som Herre och<br />
Frälsare (Matt 18:20). Vår gemenskap består "i apostlarnas undervisning och den inbördes<br />
hjälpen, i brödbrytandet och i bönerna" (Apg 2:42) och i evangelisation (Apg 2:47).<br />
Församlingen utgörs av alla som bejakat Guds kallelse till tro, dop och lärjungaskap och<br />
därmed hör Kristus till (Gal 3:26-29).<br />
Församlingen är Jesus Kristus synliggjord och förkroppsligad i världen. En av de mest<br />
betydelsefulla bilderna för detta är "Kristi kropp" (Rom 12, 1 Kor 12, Ef 1:22-23).<br />
I sin existens är församlingen ett synligt tecken på Guds rike och i sin funktion i världen ett<br />
redskap för detta rike. Församlingen har alltså en dubbel sändning, nämligen att vara och att<br />
göra. Den helige Ande utgör stödet för både existens och funktion.<br />
Jesu Kristi församling finns i världen och är till för världen. Till församlingens väsen hör att<br />
den ständigt är på väg ut ur eller från sig själv, till hela den värld Gud skapat och i vilken det<br />
formats samhällen av varierande karaktär under olika tider och i skiftande kulturer.<br />
Församlingen är ur teologisk synpunkt i första hand en organism, men den är också både ur<br />
sociologisk och teologisk synvinkel en organisation. Både som organism och organisation har<br />
församlingen att forma sina strukturer och funktioner. Utifrån denna dubbla identitet har<br />
församlingen att söka sin gestalt i tidens och rummets värld. Församlingens yttre strukturer är<br />
inte låsta till bestämda historiska och sociologiska mönster utan måste ständigt prövas och<br />
förändras.<br />
2. Församlingens liv<br />
Församlingens existens i världen har många olika livsformer, men alla är de vittnesbörd om<br />
Guds liv och välgärningar. Sedan fornkyrkans tid har detta liv beskrivits med hjälp av tre<br />
biblisk begrepp: gemenskap (koinonia), vittnesbörd (martyria) och tjänande (diakonia).<br />
Församlingens liv kommer också till uttryck i gudstjänsten och i gemensamma praktiker kring<br />
exempelvis ekonomi och moral. De konkreta uttrycken för allt detta varierar och betonas olika<br />
över tid och rum, eftersom det är ett andligt liv som pulserar och har skiftande yttre<br />
förutsättningar.<br />
15
2.1 Församlingens liv är gemenskap<br />
Ett kristet liv innebär ett liv i överlåtelse till Kristus och till hans församling. Vägledda av<br />
Guds ord bär församlingens medlemmar varandras bördor, har ett förlåtande sinnelag, ber<br />
för varandra och söker tillsammans andlig mognad.<br />
Med församlingsgemenskap avses såväl faktisk delaktighet i samma frälsning genom dop<br />
och nattvard som byggande av nära relationer mellan människor i församlingen. Denna<br />
gemenskap fördjupas och vidgas genom ett aktivt deltagande i sammankomster och en<br />
ömsesidig omsorg om varandra.<br />
För att möjliggöra olika aspekter av gemenskap är församlingens liv organiserat både<br />
utifrån den stora och lilla gruppen, både i offentlig verksamhet och i vardagsgemenskap i<br />
husgrupper (eller motsvarande). Församlingens liv som gemenskap behöver ledare som<br />
ser helheten, kan bygga relationer och leda en grupp. Församlingens gemenskap<br />
praktiserar full jämlikhet mellan män och kvinnor. Det betyder bland annat att kvinnor har<br />
på lika villkor tillträde till alla former av ledartjänster i församlingen och att kvinnors<br />
erfarenheter tas medvetet tillvara i församlingens liv och uppdrag. Detta är inte bara en<br />
lämplighetsfråga i samhället utan tillhör enligt apostolisk undervisning frälsningens<br />
fullhet (Gal 3:26-29).<br />
2.2 Församlingens liv är vittnesbörd<br />
Församlingen har ansvar för att föra evangeliet till jordens alla delar (Apg 1:1-8) och bära<br />
vittnesbörd i vardagslivet (1 Petr 2:11, 3:13).<br />
Olika former av vittnesbörd är en fundamental del av församlingens totala liv. En<br />
församling som inte förkunnar evangeliet lever i ett förnekande av sin Herre.<br />
Drivkraften till vittnesbördet är inte socialt medlidande eller en kulturell upplysningsiver.<br />
Den avgörande anledningen ligger i påskens erfarenheter: Jesus lever och han sänder sina<br />
lärjungar att vittna om sin seger (Joh 20:20-21). Därför tillhör mission och evangelisation<br />
församlingslivets innersta väsen och den får inte ses som en extra ansträngning vid sidan<br />
om det ordinarie livet. Kyrkans historia innehåller berättelser om många vittnen som för<br />
bekännelsens skull fått ge sina egna liv. Dessa martyrer inspirerar församlingen till ett<br />
troget vittnesbörd i dag (Hebr 12:1-4).<br />
2.3 Församlingens liv är tjänande<br />
Fullheten i kristet liv består i ödmjukt tjänande för andra. Församlingen lever i världen för<br />
att tjäna, inte för att uppnå prestige eller välstånd. Därför ligger det avgörande kriteriet vid<br />
utvärdering av församlingen inte i tillväxt eller gott rykte utan i tjänsten.<br />
Tjänstens nåd är av Kristus given till varje troende (Ef 4:7) och inte bara till en inre cirkel<br />
i församlingen. Ingen medlem är utan en tjänst och alla har också en nådegåva att utföra<br />
den. Varje kristen skall därför ge sitt bidrag till det gemensammas bästa (1 Petr 4:10).<br />
Anden fördelar gåvorna i sin frihet (1 Kor 12:4), men vår del i detta är att upptäcka gåvan<br />
och utöva vår tjänst till ära för den Uppståndne (Ef 4:8) och till församlingens<br />
uppbyggelse (Ef 4:12).<br />
Församlingens tjänst är inte enbart inåtvänd utan innefattar också ett ansvar för kärlekens<br />
gärningar i världen.<br />
I Kristi efterföljelse måste församlingen älska sin nästa (Luk 12:25-37) och ta ansvar för<br />
den skapelse hon fått att förvalta. Även aposteln Jakob betonar den praktiska<br />
kristendomen genom sin definition av "religion" (Jak 1:27) och kritiserar skarpt de rikas<br />
självupptagenhet (Jak 2:1-11). Församlingens sociala omsorg innefattar också profetisk<br />
kritik av all orättvisa (Jes 1:17). Trohet mot Kristus bör i ett överflödssamhälle innebära<br />
en radikal prövning av livsstilen och ett otvetydigt avståndstagande från materialistiska<br />
livsvärden. Genom evangeliets kraft tror församlingen att den rike befrias från sin girighet<br />
16
och själviskhet, medan den fattige befrias från sin utstötthet och hopplöshet.<br />
Evangelisation och social omsorg är åtskilda, men jämbördiga. De är inte identiska, men<br />
däremot oskiljaktiga.<br />
2.4 Församlingens liv formar en levande gudstjänst<br />
Gudstjänst är ett möte mellan Gud och människor, där var och en är delaktig i ett andligt<br />
skeende. Återkommande moment i gudstjänsten är skriftläsning, förkunnelse, nattvard,<br />
bekännelse, bön, lovsång och insamling av ekonomiskt stöd. I gudstjänsten möter<br />
församlingen Guds tilltal, hör hans kallelse, lär känna hans vilja och får svara ja på hans<br />
kallelse. Den helige Ande verkar i gudstjänsten både genom frihet och ordning.<br />
Särskilda gudstjänsthandlingar är:<br />
2.4.1 Vigselgudstjänst<br />
Äktenskapet är instiftat av Gud. Ett kristet äktenskap tillhör både skapelseordningen<br />
och Guds frälsningsordning (Ef 5:21-33). Äktenskapet konstitueras i detta<br />
sammanhang genom kärlek, vigselgudstjänst samt samlevnad. Äktenskapet är därför<br />
inte enbart en enskild angelägenhet utan ingår i församlingens gemensamma liv.<br />
Församlingen värnar om äktenskapet och stöder denna levnadsform. Ur juridisk<br />
synvinkel konstitueras ett äktenskap av att mannen och kvinnan på vigselförrättarens<br />
fråga samtycker till äktenskap, vigselförrättarens tillkännagivande och att detta sker<br />
inför minst två vittnen. Det övriga kring en vigsel tillhör den gestaltning av kristen<br />
tro som församlingen vill ge kring ett ingående av äktenskap. Församlingens pastor<br />
äger som regel behörighet att förrätta laglig vigsel.<br />
2.4.2 Barnvälsignelse<br />
Föräldrar bereds möjlighet att bära fram sina barn i församlingens gemenskap för att<br />
ta emot Guds välsignelse och tacka för Guds gåvor (Mark 10:13-16). I<br />
barnvälsignelsen uttrycker församlingen sin övertygelse att barnen tillhör<br />
församlingen. Den syftar till att barnen skall växa upp i församlingens gemenskap<br />
och finna vägen till en personlig tro, bekräfta denna sin tro och låta döpa sig. Akten<br />
är ett uttryck för församlingens omsorg om barnen och<br />
familjerna.<br />
2.4.3 Begravningsgudstjänst<br />
I begravningsgudstjänsten uttrycker församlingen sin tro på att liv och död vilar i<br />
Guds händer (Joh 11:25, Luk 20:38). Den är ett tillfälle att beakta skapelsens<br />
begränsning och dödens allvar, uttrycka sin sorg och saknad samt säga farväl.<br />
Begravningsgudstjänsten är också en förkunnelse om församlingens tro på<br />
uppståndelsen. Vid begravningsgudstjänst står församlingens pastor till förfogande<br />
som officiant.<br />
2.5 Församlingens liv formar ett gott förvaltarskap<br />
Bibeln säger och kristen tro bekänner att allt ytterst tillhör Gud (Kol 1:16-17). Detta<br />
innebär att allt vi har är Guds gåvor som skall förvaltas inför honom. I församlingen får vi<br />
hjälp att söka Guds vilja i förvaltandet av vår tid, våra relationer och resurser. Offrande till<br />
församlingen är ett uttryck för förvaltarskap. Allt givande är frivilligt. Bibelns<br />
gammaltestamentliga modell med tiondegivandet är en god princip (Mal 3:10), men nya<br />
testamentets undervisning sätter inte gränsen där för givandet (2 Kor 9:6-8). Ett gott<br />
förvaltarskap är i Bibeln ett uttryck för och en bekännelse att allt tillhör Herren.<br />
17
2.6 Församlingens liv formar Kristus-präglade dygder<br />
Livet i församlingen får alltid moraliska konsekvenser. När Kristus är Herre i en<br />
människas liv påverkas tankar och handlingar av honom, hans sinnelag och kärlek. Då<br />
utmanas den kristne att ständigt överge oförsonlighet, avund, bitterhet, högmod, girighet<br />
och de handlingar som är uttryck för detta, exempelvis förtal, intriger, misstänksamhet,<br />
strider och ett egoistiskt levnadssätt. I stället odlar de kristna med Andens hjälp kärlek,<br />
tålamod, vänlighet, godhet och trofasthet. Detta tar sig uttryck i förståelse, generositet,<br />
öppenhet, uthållighet, ärlighet, uppriktighet och vänskap (Gal. 5:16-25).<br />
Församlingens liv bygger på den personliga Kristusefterföljelsen. Varje medlem är kallad<br />
att vara en lärjunge till Jesus och gå i hans fotspår i världen (Matt 16:24).<br />
3. Församlingens uppdrag<br />
Församlingens funktion i världen är att vara ett redskap för Gud och hans frälsningsverk.<br />
Detta uppdrag omfattar en rad verksamheter som utgör delar av en helhet.<br />
3.1 Att vara mission<br />
Församlingens uppdrag är att göra Jesus Kristus känd och mottagen som Herre och<br />
Frälsare (Matt 28:18-20). I den helige Andens kraft bär församlingen därför på olika<br />
sätt vittnesbörd om Faderns frälsningsverk genom sin Son. Församlingen vill hjälpa<br />
människor att omvända sig och genom dopet bli en del av Guds folks gemenskap, som<br />
bekänner och tillber den treenige Guden. Överallt där denna sanna tillbedjan inte finns<br />
existerar utmaningen till evangelisation och mission. Missionsfält finns alltså både<br />
mycket nära och på annat håll.<br />
Kristen mission ingår i Faderns sändning (missio Dei) av sin Son, och Sonens<br />
sändning av Anden, som utrustar lärjungarna att gå med hela evangeliet till hela<br />
världen (Apg 1:8). Modellen för en dynamisk mission finns därför i Jesu liv och<br />
verksamhet (Joh 17:18, 20:21, Fil 2:5-11). Därför är församlingen kallad att såväl vara<br />
mission som att missionera. Församlingen är inte ett mål i sig själv. Den är ett uttryck<br />
för och ett redskap för Guds rike. Till dess väsen hör att vara sänd och att sända ut. All<br />
mission skall därför vara förankrad i församlingen och innebära att församlingar<br />
planteras och byggs. All mission syftar till att förverkliga Guds vilja på jorden.<br />
Utifrån den gudomliga sändningsprocessen i världen innebär mission i praktiken att gå<br />
över gränser - geografiska, kulturella, sociala och religiösa - för att i nya sammanhang<br />
ge vidare det apostoliska vittnesbördet om Jesus Kristus bland dem som inte tror (Rom<br />
10:13ff ).<br />
Vittnesbörd och diakoni är olika aspekter av missionsuppdraget som hör samman och<br />
kompletterar varandra. Mission betyder också ett ömsesidigt utbyte mellan<br />
församlingar och kyrkosamfund i andra länder. På olika sätt utgör mission ett<br />
brobyggande mellan församlingen och världen. En missionerande församling blir ett<br />
tecken på enhet och försoning i en splittrad värld.<br />
Församlingen vill motivera och skapa förutsättningar för ett personligt<br />
missionsengagemang bland sina medlemmar. Det kan exempelvis gälla förbön,<br />
ekonomiskt och praktiskt stöd samt missionärstjänst nationellt eller internationellt.<br />
3.2 Att arbeta diakonalt<br />
Med respekt för varje enskild människa - oavsett ras, position, sexuell läggning,<br />
religion eller politisk åsikt - är det församlingens och den kristnes ansvar att genom<br />
barmhärtighet och solidaritet möta människan och hennes utsatthet.<br />
18
Denna diakonala grundhållning har sin främsta förebild i Jesus Kristus. Han både<br />
undervisar om och visar medmänsklig omsorg (Matt 25:31-46, Joh. 13:12-15).<br />
Utifrån lokala behov och församlingens förutsättningar uttrycks också diakonin genom<br />
en planerad och strukturerad verksamhet. Det kan vara arbete bland missbrukare,<br />
psykiskt sjuka och deras anhöriga, integrationsarbete bland invandrare, flyktingar och<br />
funktionshindrade, sorge- och anhöriggrupper, arbete tillsammans med arbetslösa,<br />
besöksgrupper inom kriminalvård, äldreomsorg med mera.<br />
Ofta är det både önskvärt och nödvändigt att församlingar och samhälle tillsammans<br />
utför det diakonala arbetet, exempelvis RIA, Kyrka på stan och Sjukhuskyrkan. Det<br />
diakonala arbetet kännetecknas framförallt av barmhärtighetens och solidaritetens<br />
gärningar men diakonin är till sin karaktär också själavårdande och pedagogisk.<br />
Diakoni är inte enbart omsorg uttryckt i möten människor emellan. Diakonin har<br />
också en profetisk funktion. Ett enträget arbete för mänskliga rättigheter, fred och<br />
försoning, jämställdhet, demokrati och hushållning av jordens resurser.<br />
3.3 Att föregripa Guds framtid<br />
Församlingen är inte likställd med Guds rike. Med Kristus har Guds rike redan<br />
kommit, även om dess fullkomning sker vid hans återkomst. Guds makt upprättas<br />
dock redan nu i dem som förts in i Sonens rike (Kol 1:13). Församlingen kan då bli ett<br />
vittnesbörd om och ett redskap för Guds rike, när de kristna i lydnad följer Guds vilja.<br />
Denna tanke på församlingen som en föraning av Guds rike anger alltså hennes tjänst i<br />
världen. Allt liv i församlingen ska föras in under Guds vilja. Församlingen är alltså<br />
den form som Guds rike tagit just nu men som sådan är den en ofullkomlig<br />
manifestation av Guds framtid.<br />
Vissheten om att gudsrikets fullhet kommer, gör att vi också kan härda ut med<br />
bristerna. Församlingens längtan efter Jesu återkomst präglar hennes närvaro i världen.<br />
Hon bär hopp om nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor (2 Petr 3:11-13) och<br />
hon bär Anden som en försäkran om frälsningens fullbordan (Ef 1:24). Detta levande<br />
hopp kommer till uttryck på olika sätt, till exempel i undervisning och förkunnelse, i<br />
tecken och under, i kamp för rätt och rättvisa, i solidaritet med små och svaga, i trohet<br />
mot Gudsrikets etik och i en glädjefylld väntan på Kristus.<br />
3.4 Att verka för Kristi kyrkas synliga enhet<br />
Församlingens enhet är grundad i den evige Gudens enhet (Ef 4:1-6) och i Kristi kors<br />
(Ef 2:11-17). Eftersom Gud är en, ska också hans folk vara enat (Joh 17:21-12). Man<br />
kan inte multiplicera Guds församling mer än man kan multiplicera Gud själv.<br />
Enheten är också förankrad i Jesu frälsningsverk. De synder som skiljer människor är<br />
försonade. Splittring mellan kristna är därför en skymf mot Jesu gärning på korset. Att<br />
inte vilja umgås med andra kristna är att leva mot evangeliets sanning (Gal 2:14).<br />
Kristen enhet är inte likformighet. Det finns istället en mångfald i enheten, genom<br />
skillnader i tjänster (1 Kor 12:4-6), men också i åsikter av mindre betydelse (Rom 14).<br />
Även trons formuleringar och formerna för gudstjänstlivet kan skifta. Enheten har bara<br />
sin gräns där väsentliga delar av biblisk och historisk kristen tro står på spel (Gal<br />
1:612).<br />
Enheten kan inte skapas av människor, men det är vårt ansvar att bevara och gestalta<br />
den grundläggande enhet som Anden givit. Det skall enligt den apostoliska<br />
uppmaningen ske med ivrig ansträngning (Ef 4:3). Enhetssträvanden är ständigt<br />
aktuellt både i församlingen och mellan församlingar.<br />
19
XXX församling samarbetar i Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen och deras<br />
regionala organ XXX. Församlingen känner och vill också uttrycka sin samhörighet<br />
med den övriga kristenheten.<br />
Detta sker genom att församlingen samarbetar och låter sig representeras i olika lokala<br />
och regionala ekumeniska organ, för att tillsammans med andra arbeta för<br />
församlingens synliga enhet och förverkliga det gemensamma uppdraget.<br />
4. Församlingens kraftkällor<br />
För att fullgöra sin kallelse brukar församlingen de nådemedel och andliga resurser som står<br />
till hennes förfogande.<br />
4.1 Guds ord<br />
Gud har tagit initiativet att uppenbara sig för människan (Hebr 1:1f). Församlingens<br />
kän<strong>ned</strong>om om den personlige Guden kommer genom Bibeln.<br />
Kristus, Det inkarnerade Ordet, är känd hos oss genom det skrivna Ordet (Joh 1:1-3, 14).<br />
Bibelns auktoritet uppstår ur det faktum att den förmedlar Guds uppenbarelse i Kristus.<br />
Kristus själv har bekräftat Bibelns auktoritet. Tro på Bibeln är därför ett tecken på lydnad<br />
mot Kristus. Den kristna församlingen närmar sig Bibeln i trons Ande.<br />
Frälsningens liv är alltid beroende av ett svar på evangeliet.<br />
Guds auktoritativa uppenbarelse i Bibeln är inspirerad av den helige Ande (2 Tim 3:16-<br />
17). Mänskliga författares ord är samtidigt Guds Ords. Bibeln är Guds skapelse utan fel i<br />
allt som den påstår och enda ofelbara rättesnöre för tro och liv. Den är yttersta norm,<br />
överordnad traditionen, förnuftet och erfarenheten, i alla frågor som gäller tro och liv.<br />
Bibeln är därför församlingens grund.<br />
Bibeln leder rätt i sin undervisning (Ps 119:105). Tolkad i sitt historiska sammanhang, i<br />
enlighet med sitt syfte och under Andens upplysning är Bibeln trovärdig i allt som den lär.<br />
Ingen mänsklig tolkning av Bibeln kan däremot gälla som ofelbar.<br />
Förståelse av Bibeln skapas främst genom församlingens lydnad av Guds Ord. Kunskap<br />
om församlingens sammanhang är då avgörande för en rätt kommunikation av Guds Ord<br />
till samtiden. Uppenbarelsen måste bli förstådd.<br />
4.2 Dopet<br />
Dopet är en gåva, en del av evangeliet och en av de heliga handlingar som församlingen<br />
förvaltar på Herrens befallning och som människan får ta emot i tro (Matt 28:19-20).<br />
Därför intar det en central plats i såväl förkunnelse som praxis.<br />
Dopet hör samman med Kristi frälsningsgärning, hans liv, död och uppståndelse (Rom<br />
6:3-11). Det är en försäkran om att vi genom tron på Jesus är delaktiga i försoningens nåd<br />
och uppståndelsens kraft till ett nytt liv. Dopet är människans svar på Guds kallelse till<br />
omvändelse och ett nytt liv (Apg 2:38). I dopet förenas människan med Jesus Kristus i<br />
hans död och uppståndelse. I dopet bekänner människan Jesus som Herre och där möter<br />
Herren människan med sin förlåtelse och nåd (1 Petr 3:21-22). Dopet uttrycker därför en<br />
djup gemenskap med Kristus (Gal 3:26-29).<br />
Församlingen praktiserar dop genom <strong>ned</strong>sänkning efter personlig bekännelse om tro på<br />
Jesus Kristus.<br />
4.3 Nattvarden<br />
Nattvarden aktualiserar Jesu Kristi försoningsoffer för vår skull. Den uttrycker vår<br />
delaktighet i Jesus Kristus och försäkrar att vi genom tron på honom har syndernas<br />
förlåtelse, gemenskap och hopp (1 Kor 10:16-17). Vi kommer till Herrens bord för att det<br />
20
andliga livet skall förnyas och den kristna gemenskapen fördjupas och det kristna hoppet<br />
proklameras (Apg 2:46).<br />
Till nattvarden inbjuds alla som tillhör Jesus Kristus och vill leva i gemenskap med<br />
honom. Den som lever i ohederlighet, otukt eller oförsonlighet utesluter sig själv från<br />
måltiden (1 Kor 11:27-28). Omvändelse och bikt öppnar alltid vägen till förnyad<br />
delaktighet i nattvardens mysterium.<br />
4.4 Den heliga Andens verk och gåvor<br />
Utan den heliga Anden är Gud avlägsen, stannar Kristus i det förflutna, blir evangeliet<br />
tomma ord, är församlingen bara en organisation, mission propaganda, gudstjänst en<br />
gruppterapi och kristet liv en slavmoral. Men i Andens vind har kosmos uppstått (1 Mos<br />
1:2) och genom sin Ande förnyar Gud ständigt skapelsen och är nära oss (Ps 104:30).<br />
Genom samma heliga Ande är den uppståndne Kristus hos oss i dag (Joh 14:16-20), är<br />
evangeliet en kraft till frälsning (Rom 1:16), återspeglar församlingen gemenskapen inom<br />
Gud själv (Joh 17:21- 23), är mission ett hoppfullt tecken i världen (Apg 2:6), är<br />
gudstjänst både åminnelse och föregripande (1 Kor 11:26) och kristet lärjungaskap ett liv i<br />
ljuvlig frihet (2 Kor 3:17).<br />
Anden upplyser oss om kunskapen om Gud, främst genom att ge vittnesbördet om Kristus<br />
till världen (Joh 15:26). Andens verk är helt beroende av Kristi upphöjelse, varigenom<br />
Anden kan ge oss resultatet av Kristi död och uppståndelse (Apg 2:33). Den helige Ande<br />
får därför aldrig skiljas från Kristus. Därmed är Anden verksam i hela tillägnelsen av<br />
frälsningen (1 Kor 12:3, 13) och i helgelsen (Gal 5:22- 26). Alla kristna har på detta sätt<br />
fått Andens gåva genom att tillhöra Kristus. Det finns också en utrustning genom Anden<br />
bestående av olika gåvor. Sammanhanget för dessa gåvor är församlingen, som är Andens<br />
område.<br />
Andens tjänst i gudomen är att ständigt ge människan en erfarenhet av nåd. En<br />
karismatisk erfarenhet är således en erfarenhet av den helige Ande. Det är ett medvetet<br />
möte med den kärlekens Gud som är här och nu (Rom 5:5). Personliga erfarenheter av<br />
Anden ger bland annat ny glädje, ny kraft i tjänsten, frimodighet i bön och tillbedjan,<br />
styrka i frestelser och öppenhet för manifestationer av Guds helande och befriande nåd. I<br />
vår andliga tradition finns en utmaning till full överlåtelse åt Herren, som är Anden.<br />
Församlingens liv som Andens tempel är möjligt, därför att de kristna som utgör detta<br />
tempel är omslutna och uppfyllda av Anden som helgar dem (1 Petr 2:5, 1 Kor 3:16f ).<br />
Församlingens kallelse att vara Guds folk i världen förverkligas genom att Anden leder sitt<br />
folk och utrustar och sänder de troende till olika uppdrag (1 Petr 2:10f, Apg 1:5-8).<br />
Församlingens synliga strukturering som Kristi kropp sker i och genom Anden.<br />
Herren ger olika sorters gåvor åt alla kristna till enhet i mångfald och till uppbyggelse av<br />
församlingen, så att den växer både internt och externt (1 Kor 12, Rom 12:4-8). Därför<br />
strävar vi efter att mångfalden i uttryck av Andens gärningar ska finnas i gudstjänst,<br />
vittnesbörd och diakoni.<br />
4.5 Bikten - försoningens kraft<br />
Bikt är att inför en själavårdare/pastor i avskildhet bekänna synd som man har begått och<br />
att genom honom/henne få tillsägelse om Guds förlåtelse. Vilken förtroendevärd kristen<br />
som helst kan ta emot bekännelsen och avlösning, men det är viktigt att veta, att en person<br />
som inte är avskild till församlingstjänst inte har tystnadsplikt.<br />
Biblisk grund för denna praktik finns bland annat i Jesu ord till lärjungarna: Om ni förlåter<br />
någon hans synder, så är de förlåtna (Joh 20:22-23) och i den apostoliska uppmaningen att<br />
21
ekänna synderna för varandra (Jak 5:15- 16). Bikten har två moment: bekännelse och<br />
avlösning. Bekännelsen kan vara resultatet av ett akut behov eller av en längre<br />
samtalskontakt.<br />
En sann bikt utmärks av att den som vill bikta sig har drivits till det av sitt eget inre. När<br />
en ärlig och frivillig bekännelse föreligger kan en förbehållslös och ovillkorlig avlösning<br />
ges. Denna har sin grund i och sin kraft från Guds ord (Luk 5:20, 1 Joh 1:9). Att bikta sig<br />
regelbundet är att mer medvetet gå in i gemenskapen med Gud och människorna.<br />
5. Församlingstillhörighet<br />
Medlemskapet i församlingen har sin grund i en personlig tro på Jesus Kristus som Herre och<br />
Frälsare samt dop i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Medlemskapets mening är<br />
ett liv i Kristi efterföljd och en överlåtelse till församlingens gemenskap och uppdrag i<br />
världen.<br />
5.1 Vägen till medlemskap<br />
Kristenblivandet är ett skeende som innefattar både andliga erfarenheter och lärande. För<br />
att gestalta denna process finns det i församlingen ett katekumenat (Gal 6:6). Den<br />
vanligaste formen för detta är barn- och ungdoms grupper, upptäckargrupper (exempelvis<br />
Alpha), kristendomsskola ("konfirmation") och särskilda dopgrupper. Genom detta<br />
uttrycks en tillhörighet till församlingen, som syftar fram till bekännelse, dop och<br />
medlemskap. Katekumenatet är början på ett livslångt lärande.<br />
Medlemskap i församlingen kan förvärvas:<br />
• genom dop på bekännelse av tro<br />
• genom flyttningsbetyg från annan församling, vilket även gäller överfört medlemskap<br />
från församling i annan kristen tradition än baptistisk. Ett överfört medlemskap från<br />
församling i annan kristen tradition upphäver inte församlingens egen identitet som<br />
baptistisk.<br />
Det är ett uttryck för att församlingen respekterar andras väg till dop och<br />
församlingstillhörighet.<br />
(Ett alternativ eller komplement till denna punkt är att församlingen beslutar att<br />
tillämpa så kallat öppen medlemskap. Ett sådant medlemskap är inte knutet till<br />
flyttningsbetyg.<br />
Då tillkommer följande text:<br />
• genom öppet medlemskap, vilket innebär att församlingen mottager som medlem dem<br />
som bekänner sig tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare men är döpt i annan<br />
kristen tradition.)<br />
5.2 Medlemskap kan upphöra<br />
• genom flyttningsbetyg till annan församling<br />
• genom begäran om utträde ur församlingen<br />
• genom uteslutning då medlem befunnits sakna de förutsättningar för medlemskap som<br />
ovan anges.<br />
5.3 Medlemskapsärenden<br />
Församlingsledarna har huvudansvaret för ärenden kring medlemskap. Den som önskar<br />
bli medlem i församlingen anmäler detta till pastor eller annan församlingsledare, som<br />
genom samtal klargör församlingsgemenskapens innebörd och presenterar<br />
församlingsordningen.<br />
22
Församlingen beslutar om nya medlemmar och dessa hälsas välkomna i församlingsmöte/<br />
gudstjänst.<br />
5.4 Medlemsomsorg<br />
Församlingsledarna har ett särskilt ansvar för omsorgen om dem som är medlemmar i<br />
församlingen. Men denna omsorg förutsätter alla medlemmars ömsesidiga tjänst och<br />
ansvar för varandra (Ef 4:16, Hebr 12:15). Församlingsledarna skall aktivt hålla kontakt<br />
med medlemmarna, särskilt dem som av en eller annan anledning inte deltar i gudstjänst-<br />
och vardagsgemenskap i församlingen.<br />
Medlemskap i församlingen fördjupas genom att man ger och tar emot praktisk hjälp att<br />
växa och mogna som människa och kristen. Det är särskilt viktigt att uppmärksamma och<br />
möta de mänskliga behov som uppstår vid kriser, ohälsa, arbetsbelastning, ensamhet och<br />
förändringar av olika slag.<br />
Omsorg om varandra innefattar också etisk och moralisk vägledning. Genom att<br />
medlemmarna håller igång ett levande samtal om vad som rätt och fel, byggs ett moraliskt<br />
medvetande upp i församlingen.<br />
När någon medlem med vett och vilja lever i synd eller förkunnar falsk lära har<br />
församlingen ett ansvar att ge personlig vägledning som syftar till omvändelse och<br />
upprättelse.<br />
Ordningen som anges i Matt 18:15-18 är ett grundmönster för hur processen kan gå till för<br />
att "vinna" tillbaka den som lever orätt eller förkunnar andra frälsningsvägar.<br />
Grundprincipen för alla former av omsorg om medlemmarna i församlingen är sanning<br />
och kärlek i förening.<br />
6. Församlingens organisation<br />
Församlingens liv och uppdrag måste ha en fungerande organisation. Det finns olika sätt att<br />
lösa detta inom Evangeliska Frikyrkan. Utifrån nu gällande lagstiftning i Sverige kan man -<br />
utan rangordning - tala om tre olika alternativ: A - föreningsmodellen, B - stiftelsemodellen<br />
och C- kyrkomodellen. Var och en av dessa går att motivera utifrån Bibeln och ska ses som<br />
församlingssynen i juridisk och organisatorisk form. Var och en ger också rum för att<br />
praktisera bibliska principer när det gäller församlingens liv och uppdrag. Vårt val av<br />
organisationsmodell har gjorts mot bakgrund av vad som bäst passar församlingens<br />
verksamhet, kulturella omvärld och historiska tradition.<br />
23
Församlingsstadgar<br />
B-kyrkans församling i X-stad har antagit följande stadgar utifrån Församlingens grund samt<br />
Församlingsordningen för att reglera församlingens yttre former och organisation.<br />
§ 1. B-kyrkans församling, X-stad<br />
B-kyrkans församling är en gemensam församling efter samgående mellan [X-stads<br />
Alliansförsamling, Baptistförsamling Elimförsamlingen, Filadelfiaförsamlingen i X-stad<br />
och X-stads Missionsförsamling]. B-kyrkans församling är en del av trossamfunden<br />
[Evangeliska Frikyrkan (EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan (Pingst-ffs),<br />
Svenska Alliansmissionen (SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska<br />
Missionskyrkan (SMK)]. Församlingen tar ansvar för respektive samfunds<br />
konferensbeslut efter sina förutsättningar och möjligheter. I Församlingsordningen<br />
beskrivs närmare församlingens mål, uppgift, inriktning och liv samt de ordningar som<br />
gäller. Församlingens stadgar gäller tillsammans med församlingsordningen.<br />
Församlingens organ och tjänster är:<br />
- Församlingsmötet<br />
- Församlingens styrelse<br />
- Församlingsföreståndaren (pastor).<br />
§ 2. Medlemskap<br />
a. Medlemskap i församlingen grundas på dop samt viljan att följa Kristus enligt vad<br />
som sägs i församlingsordningen.<br />
b. Medlem kan utträda ur församlingen. Församlingen kan, enligt den ordning som<br />
beskrivs i församlingsordningen, utesluta medlem.<br />
§ 3. Församlingsmöte<br />
a. Församlingsmötet är församlingens högsta beslutande organ, där varje närvarande<br />
medlem har en röst. Rösträtt kan inte överlåtas.<br />
b. Församlingsmöte sammankallas av styrelsen eller då minst tio procent av<br />
församlingens medlemmar begär det. Det sker på tid som församlingen eller<br />
styrelsen beslutar. Församlingsmöte kungörs minst två veckor i förväg. Skall fråga<br />
om kallelse av pastor eller andra medarbetare, eller fråga av större ekonomisk vikt<br />
behandlas, annonseras offentligt senast tre veckor före tiden för mötet. Ärendets art<br />
skall då anges i kallelsen.<br />
c. Förslag för behandling i församlingsmöte kan lämnas av medlem till styrelsen senast<br />
åtta dagar före mötet, till årsmöte minst tre veckor före. Förslag som rör den andliga<br />
vården lämnas till församlingsföreståndaren.<br />
d. Församlingsmötet fattar beslut med enkel majoritet. Gäller frågan kallande av pastor<br />
eller andra medarbetare, ändring av stadgar eller upplösning av församling, köp eller<br />
försäljning av fast egendom eller annat större ekonomiskt åtagande fattas beslut med<br />
2/3 majoritet. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder, utom<br />
vid val, då frågan avgörs genom lottning. Beslut fattas i öppen omröstning där inte<br />
stadgarna anger annat eller om mötet beslutar annat för viss fråga.<br />
24
e. Årligen är ett församlingsmöte årsmöte, som skall hållas före den 1 mars på dag som<br />
styrelsen bestämmer. Till årsmöte kallas minst fyra veckor innan årsmötet skall<br />
hållas.<br />
f. Vid årsmöte skall följande ärenden behandlas:<br />
1. Val av ordförande, vice ordförande, sekreterare för årsmötet.<br />
2. Val av två justerare att jämte ordföranden justera årsmötets protokoll.<br />
3. Fråga om mötets stadgeenliga utlysande.<br />
4. Föredragning av verksamhetsberättelse samt ekonomisk redovisning för<br />
föregående verksamhetsår.<br />
5. Revisorernas berättelse.<br />
6. Ansvarsfrihet för styrelsen.<br />
7. Beslut om antal ledamöter i styrelsen.<br />
8. Val av församlingens ordförande för ett år.<br />
9. Val av övriga ledamöter i styrelsen.<br />
10. Val av vice församlingsföreståndare<br />
11. Val av två revisorer och ersättare för dessa.<br />
12. Beslut om budget och verksamhetsplan för kommande verksamhetsår<br />
13. Bekräftelse av val av ungdomsråd.<br />
14. Val av övriga råd, tjänster och uppgifter inom församlingens olika arbetsgrenar<br />
Val av ombud till konferenserna inom [EFK, Pingst-ffs, SAM, SB och SMK]<br />
samt övrig representation i olika organisationer.<br />
15. Val av valberedning.<br />
16. Till årsmötet inkomna ärenden.<br />
§ 4. Styrelse<br />
a. Styrelsen har att, tillsammans med församlingsföreståndaren, leda och ansvara för<br />
församlingens verksamhet i enlighet med församlingsordningen och<br />
församlingsmötets beslut.<br />
b. Styrelsen består av ordföranden samt minst (t.ex. minst fyra / sex) ledamöter som<br />
väljs på två år. Halva antalet väljs varje år. Om kandidaterna är fler än de som skall<br />
väljas görs valet med sluten omröstning. Församlingsföreståndare (pastor) och vice<br />
församlingsföreståndare samt en representant för ungdomsrådet har rätt att delta i<br />
styrelsens överläggningar och få sin särskilda mening antecknad till protokollet.<br />
c. Styrelsen utser inom sig sekreterare, kassör samt de övriga funktionärer som kan<br />
behövas. Styrelsen har rätt att delegera beslut. Styrelsens funktionärer är också<br />
församlingens.<br />
d. I styrelsens uppgifter ingår att<br />
- tillsammans med församlingsföreståndaren planera och leda församlingens<br />
arbete,<br />
- förbereda ärenden som skall föreläggas församlingen,<br />
- verkställa församlingsmötets beslut,<br />
- ansvara för församlingens ekonomiska förvaltning,<br />
- förbereda kallelse av pastor och övriga tjänster,<br />
- ha arbetsgivaransvar för församlingens anställda,<br />
25
- lämna statistiska uppgifter till de samfund församlingen tillhör [EFK, Pingst-ffs,<br />
SAM, SB och SMK]<br />
Styrelsen får inte utan beslut i församlingsmöte uppta lån, förvärva eller avyttra fast<br />
egendom eller på annat sätt ikläda församlingen ekonomiskt åtagande av större<br />
omfattning. Styrelsen skall i ärenden av större vikt alltid inhämta församlingens<br />
mening.<br />
e. Riktlinjer beträffande upplåtelse av kyrkorum fastställs av styrelse och<br />
församlingsföreståndare tillsammans.<br />
f. Den/de styrelsen utser har rätt att teckna församlingens firma.<br />
g. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller då<br />
församlingsföreståndaren eller minst 3 av styrelsens ledamöter begär det. Styrelsen<br />
är beslutsmässig då mer än halva antalet ledamöter, bland dem ordföranden eller<br />
vice ordföranden är närvarande. Beslut fattas i öppen omröstning, utom då ledamot<br />
begär sluten omröstning för viss fråga. Vid lika röstetal gäller den mening som<br />
ordföranden biträder utom vid val, då frågan avgörs genom lottning.<br />
§ 5 Kallande av pastor och andra medarbetare<br />
Församlingen kallar pastor och andra medarbetare på förslag av styrelsen. Samråd skall<br />
ske med berörda organ inom de samfund församlingen tillhör [Evangeliska Frikyrkan<br />
(EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan (Pingst-ffs), Svenska Alliansmissionen<br />
(SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska Missionskyrkan (SMK)]. I kallelsen<br />
skall anges om tjänsten som pastor är förenad med uppgiften som<br />
församlingsföreståndare.<br />
§ 6. Församlingsföreståndare<br />
För församlingen skall finnas en föreståndare som är församlingens andliga ledare. Det<br />
andliga ledarskapet utövas tillsammans med styrelsen.<br />
Församlingsföreståndaren skall tillsammans med styrelsen planera och leda<br />
församlingens arbete i enlighet med församlingsordningen och församlingsmötets<br />
beslut. Församlingsföreståndarens särskilda uppgifter beskrivs i församlingsordningen.<br />
§ 7. Valberedningen<br />
a. Valberedningen skall förbereda val av funktionärer vid årsmötet, val av styrelse och<br />
revisorer samt övriga val till olika tjänster och uppdrag efter de behov som finns.<br />
b. Varje medlem kan föreslå valberedningen kandidater till styrelsen och andra<br />
uppdrag. Sådant förslag bör lämnas senast två veckor före det möte då valet skall<br />
ske.<br />
§ 8. Räkenskaper och revision m m.<br />
a. Församlingens räkenskapsår är kalenderår.<br />
26
. Räkenskaper och förvaltning skall granskas av två revisorer som utses av årsmötet.<br />
c. Vid församlingsmöte och styrelsens sammanträden förs protokoll som justeras av<br />
mötets ordförande och särskilt utsedda justerare.<br />
§ 9. Barn- och ungdomsarbete<br />
Församlingens arbete med barn och unga anförtros åt B-kyrkans församlings ungdom i<br />
X-stad. För denna organisation gäller särskilda stadgar.<br />
§ 10. Upplösning av församlingen<br />
a. Om en upplösning av församlingen aktualiseras, skall samråd ske med företrädare<br />
för de samfund församlingen tillhör. Beslut om upplösning skall godkännas av dessa<br />
samfund.<br />
b. För upplösning av församlingen krävs samstämmiga beslut vid två på varandra<br />
följande församlingsmöten, varav ett årsmöte. Mellan mötena skall minst en månad<br />
förflyta. Sådant beslut skall fattas med 2/3 majoritet.<br />
c. Vid upplösning övergår äganderätten till församlingens egendom med lika delar till<br />
[EFK, Pingst-ffs, SAM, SB och SMK]. Tillgångarna bör i första hand användas för<br />
kristet arbete i bygden.<br />
§ 11. Ändring av stadgar och församlingsordning<br />
a. Ändring av stadgar och/eller församlingsordning kan ske genom samstämmiga<br />
beslut av två på varandra följande församlingsmöten varav ett årsmöte. Sådant beslut<br />
skall fattas med 2/3 majoritet. Mellan mötena skall en tid av minst en månad<br />
förflyta.<br />
b. Förslag om ändring av stadgar och/eller församlingsordning skall inlämnas till<br />
styrelsen minst två månader före årsmötet. Styrelsen skall, med eget yttrande<br />
överlämna förslaget till församlingen.<br />
c. Beslut om ändring av församlingsordning eller stadgar som berör församlingssyn<br />
samt stadgarnas § 10 eller § 11 skall, för att vara giltigt, godkännas av [Evangeliska<br />
Frikyrkan (EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan (Pingst-ffs), Svenska<br />
Alliansmissionen (SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska<br />
Missionskyrkan (SMK)].<br />
27
ATT TÄNKA PÅ VID<br />
SAMGÅENDE<br />
MELLAN FÖRSAMLINGAR<br />
Varsågod!<br />
Utmanade av den glädjande utvecklingen att allt fler gemensamma församlingar bildas<br />
vill <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong>, med samfundens samlade erfarenhet, bidra till att de<br />
nya församlingsbildningarna blir framtidsinriktade, evangeliserande och präglade av<br />
öppenhet. Rådsmötet 2005 gav styrelsen i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp med<br />
representanter från de frikyrkosamfund som främst berörs av samgående mellan lokala<br />
församlingar.<br />
Arbetsgruppen har bestått av:<br />
Marianne Andréas, <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong><br />
Anders Bengtsson, Svenska Alliansmissionen<br />
Torsten Bergsten, Svenska Baptistsamfundet<br />
Roland Brage, Svenska Missionskyrkan<br />
Inger Carnbo, <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong><br />
Kent Cramnell, Pingst Fria Församlingar i samverkan<br />
Pär Friberg, Svenska Baptistsamfundet<br />
Ann-Marie Johansson, Metodistkyrkan<br />
Knut-Bertil Nyström, Evangeliska Frikyrkan<br />
Per-Magnus Selinder, Svenska Missionskyrkan<br />
Roger Stenzelius, Pingst Fria Församlingar i samverkan<br />
Med önskan om att arbetsgruppens material skall bli till hjälp och vägledning<br />
överlämnas det till <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong>s medlemsorganisationer för att användas<br />
i processerna av samgående mellan församlingar.<br />
Med bön om Guds välsignelse<br />
Anders Bengtsson<br />
Ordförande i arbetsgruppen<br />
2006-04-26<br />
1
Innehållsförteckning<br />
Tio tumregler för god ekumenik sid. 3<br />
Att tänka på vid samgående mellan församlingar sid. 5<br />
Församlingskonstitution sid. 10<br />
- Församlingens grund sid. 11<br />
- Församlingsordning sid. 12<br />
- Församlingsstadgar sid. 24<br />
2
Tio tumregler för god ekumenik<br />
Tio tumregler för god ekumenik är ett försök att omsätta några av de grundläggande tankarna<br />
i Charta Oecumenica - riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa i<br />
Sverige. Ekumenik handlar i grunden om relationer. De tio tumreglerna har kommit till för att<br />
underlätta ett förtroendefullt samtal mellan kyrkor och samfund i Sverige.<br />
Tio tumregler för god ekumenik har tagits fram av en ekumeniskt sammansatt arbetsgrupp<br />
inom kärnområdet ekumenisk teologi vid <strong>Sveriges</strong> Kristna Råd. Modellen, som arbetats fram i<br />
samråd med lokala och regionala ekumeniska råd, överlämnades till SKR:s rådsförsamling<br />
den 18 april 2005.<br />
Inledning<br />
Vi är födda att visa Guds härlighet som finns inom oss.<br />
Den finns inte bara i några av oss - den finns i oss alla.<br />
Och när vi låter vårt ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.<br />
När vi blir fria från vår egen rädsla, befriar vår närvaro andra omkring oss.<br />
Ur Marianne Williamson "A Return to Love" (Harper Collins 1991), ofta citerat av Nelson<br />
Mandela.<br />
Att leva som kristen är att leva befriad. Ändå reser vi murar, misstänkliggör och skyggar för<br />
varandra - också kristna syskon emellan.<br />
Gud kallar oss att bryta upp från dessa mönster - göra upp med vår rädsla och se på varandra<br />
med kärlekens ögon. Att se till det som förenar och tillsammans bygga en bättre värld. Ett sätt<br />
att göra detta är att främja god ekumenik.<br />
Ekumenik (som kommer av grekiskans oikoumene dvs. "hela den bebodda världen") handlar<br />
om att sträva efter Kristi kyrkas synliga enhet och stärka de kristnas inbördes gemenskap i ord<br />
och handling. Kristen enhet är inget fjärran mål - i Kristus är vi redan ett. Enheten har sin<br />
utgångspunkt i den heliga Treenigheten. Som kristna är vi utsända att återspegla den<br />
kärlekens enhet som är i Gud och så tjäna världens helande. I sin strävan efter synlig enhet<br />
omsluts kyrkan av Jesu bön "att de alla skall bli ett", (Joh. 17:21).<br />
1. Bygg på gemensam tro<br />
Ekumeniken utgår från vår gemensamma tro på Herren Jesus Kristus som Gud och Frälsare.<br />
Tillsammans ärar vi en enda Gud, Fader, Son och helig Ande.<br />
2. Visa ömsesidig respekt<br />
Ekumenik förutsätter ömsesidig respekt för varandra som kristna kyrkor och samfund - att vi<br />
respekterar varandras rätt till skillnader i tro, lära och liv. Samarbetet förutsätter däremot inte<br />
att vi omfattar allt i varandras traditioner.<br />
3. Visa tillit och öppenhet<br />
Eftersom ekumenikens mål är Kristi kyrkas enhet utgår vi ifrån det som förenar oss - utan att<br />
blunda för saker som ännu skiljer oss åt. I en anda av ekumenisk öppenhet vill vi visa<br />
lyhördhet för grupper som söker nya uttryck för kristen tro.<br />
3
4. Var villig att förstå<br />
I vår strävan efter en djupgående enhet i tro och lära vill vi ständigt försöka förstå varandra<br />
bättre. Våra samtal och dialoger präglas av ömsesidighet - genom dem lär vi oss också mer<br />
om vår egen tradition. Där möts vi som likvärdiga parter. I frågor där vi är oeniga försöker vi i<br />
bön och samtal förstå varandras ståndpunkter och tolkningar av Guds Ord.<br />
5. Ta kyrkornas egna strukturer på allvar<br />
Ledarna för de kristna kyrkorna och samfunden har ett särskilt ansvar för att skapa och<br />
upprätthålla goda relationer mellan kyrkorna. Vi respekterar det ledarskap som respektive<br />
kyrka och samfund har valt och förbinder oss att samarbeta med detta.<br />
6. Bekänn kyrkans lokala och universella kallelse<br />
Kyrkor och samfund i Sverige är en del av den världsvida kristna gemenskapen. Alla lemmar<br />
i Kristi kropp hör samman. Därför vill vi verka för rättvisa, fred, försoning och omsorg om<br />
skapelsen, och vara öppna för samtal med alla människor av god vilja, för att fullgöra<br />
gemensamma angelägenheter tillsammans med dem och vittna för dem om den kristna tron.<br />
7. Samarbeta lokalt<br />
För de flesta är lokalförsamlingarnas samarbete det tydligaste uttrycket för strävan mot en<br />
fördjupad och synlig kristen enhet. I den lokala ekumeniken vill vi främja enhet och<br />
gemenskap mellan kristna på samma ort. När vi lär känna varandra, erkänner varandra och<br />
bekänner vår tro tillsammans kan vi finna vägen till ett gemensamt och trovärdigt kristet<br />
vittnesbörd för att världen skall tro. Ekumeniskt samarbete är mer än gästfrihet och<br />
hjälpsamhet. Vår gemenskap måste innebära ömsesidigt stöd i med- och motgång.<br />
8. Säg ja till evangelisation - nej till proselytism<br />
Mission och evangelisation hör till kyrkans väsen och uppgift. Varje församling och enskild<br />
kristen är utsänd att dela med sig av sin tro. Evangelisationens syfte är att förkunna<br />
frälsningen genom Jesus Kristus. Den får inte orsaka att banden till individens egen kyrka<br />
eller samfund försvagas eller bryts. På detta sätt vill vi göra åtskillnad mellan evangelisation<br />
och proselytism, dvs. sådan aktiv strävan som innebär att förmå medlemmar, grupper eller<br />
församlingar inom ett kristet samfund att övergå till vårt eget samfund.<br />
9. Sprid rätt information<br />
Vi respekterar varje kyrkas och samfunds rätt till egen självförståelse och identitet. Därför<br />
förbinder vi oss att ge sanningsenlig information om varandra. Vi tar avstånd från varje form<br />
av förkunnelse och information som framhäver och idealiserar den egna kyrkan eller<br />
samfundet genom att ge en negativ bild av den andra.<br />
10. Respektera individ och familj<br />
Varje kristens andliga väg måste respekteras. När familjemedlemmar tillhör olika kristna<br />
kyrkor eller samfund är det särskilt betydelsefullt att betona enhet och inte splittring. Det är<br />
också viktigt att ta lärdom av dessa familjers erfarenheter. I pastoral omsorg om dessa<br />
familjer förbinder vi oss att samverka ekumeniskt.<br />
4
Att tänka på vid samgående mellan församlingar<br />
Grunden för kristen enhet är Guds enhet som Fader, Son och Ande. De kristnas enhet skall<br />
visa världen att Gud sänt Jesus Kristus som frälsare för alla människor. För att förverkliga<br />
Guds vilja med sin församling och för att bli ett trovärdigt vittnesbörd i världen vill vi som<br />
församlingar och trossamfund gemensamt verka för fördjupad enhet.<br />
Enheten i Kristus berikas av mångfald, men sargas av splittring. Vi tror att kristen enhet kan<br />
fördjupas och bli synlig mellan olika församlingar och samfund. Samtidigt är vi medvetna om<br />
att såväl våra trossamfund som de lokala församlingarna är provisorier i väntan på enheten.<br />
Oavsett om mångfalden ryms i en församling eller gestaltas i flera församlingar på en ort hör<br />
enheten i Kristus till det som konstituerar Kristi församling på orten och är ett viktigt<br />
vittnesbörd för människorna i dess närhet. Fördjupad enhet gagnar alltid församlingens liv<br />
och funktion, men det betyder inte att samgående alltid är den rätta vägen. Viktiga funktioner<br />
som t.ex. närhet och engagemang gynnas inte alltid av att församlingen är alltför stor.<br />
När två eller flera församlingar på en ort vill gå samman är det i enlighet med Jesu bön och<br />
positivt för vittnesbördet i bygden. Som samfund vill vi medverka till en bra process och ett<br />
långsiktigt gott resultat.<br />
1. En god utgångspunkt<br />
Att församlingar som tillhör olika trossamfund vill gå samman och bilda en gemensam<br />
församling är ett viktigt ekumeniskt steg som kan ge förnyat engagemang och ökad<br />
trovärdighet i uppdraget att gestalta evangeliet i ord och handling. Som församlingar och<br />
samfund har vi ett gemensamt ansvar för att det nya församlingsbygget skall bli<br />
framtidsinriktat, evangeliserande och präglat av en öppen gemenskap. Med vår kunskap och<br />
erfarenhet kan vi som lokalförsamlingar och samfund tillsammans lägga en god grund för den<br />
nya församlingen och undvika att bygga in spänningar.<br />
1.1 Gemensam församling<br />
Tydliga motiv tror vi är avgörande för ett positivt resultat. Börja med att göra en<br />
omvärldsanalys och sök sedan svar på följande frågor:<br />
- Vad gynnar Guds rike bäst?<br />
- Vad skulle en gemensam församling betyda för det omgivande samhället?<br />
- Blir det kristna vittnesbördet starkare av en gemensam röst eller når det längre genom<br />
flera samstämmiga röster?<br />
- Vad kommer ett samgående att betyda för gemenskapen och omsorgen inom<br />
församlingen?<br />
- Hur skulle engagemanget för evangelisation och diakoni i Sverige och internationellt<br />
påverkas?<br />
- Vilka delmål är både utmanande och realistiska?<br />
1.2 Alternativa lösningar<br />
Pröva redan tidigt i processen om det finns andra alternativ än att bilda en gemensam<br />
församling. Om exempelvis den ena församlingen är väsentligt mindre och/eller har<br />
mycket hög medelålder kan ett alternativ till samgående vara att dess medlemmar<br />
integreras i den större. En överenskommelse kan tecknas om att medlemmarna från den<br />
mindre gruppen skall ha möjlighet att genom den nya församlingen stödja sitt samfund.<br />
5
1.3 Nuvarande gemenskaper<br />
Beakta vad ett samgående med annan församling skulle innebära för eventuella andra<br />
gemenskaper som exempelvis församlingskrets.<br />
2. Mångfald och öppenhet<br />
Den mångfald som ryms inom gemenskapen i Kristus berikar församlingen. Evangeliet är så<br />
mångfasetterat och rikt att ingen ensam kan äga hela sanningen. Evangeliet blir större när vi<br />
med nyfikenhet närmar oss varandra. Olika trostolkningar, synsätt och uttrycksformer blir<br />
stora tillgångar om församlingen är öppen för mångfalden i Guds rike.<br />
Grundinställningen för att bygga en hållbar gemensam församling måste präglas av en<br />
öppenhet som har utrymme för mångfald. Generositet, respekt och förståelse för olikheter i<br />
trostolkningar och uttrycksformer är viktigt. Målet bör vara att den nya gemenskapen skall<br />
vara så öppen att alla som tillhörde de ingående församlingarna kan bli medlemmar, ha frihet<br />
att tolka Bibeln och bli betjänade av sin församling som tidigare.<br />
3. En process<br />
Inför ett samgående kan vi aldrig bortse från att varje församling har sin historia, sina<br />
traditioner, sina uttrycksformer och en lokal där man känner sig hemma och till vilken många<br />
andliga upplevelser är knutna. Församlingarna finns med i olika samfund som i regel också<br />
har en lång historia, traditioner och framförallt olika engagemang i Sverige och<br />
internationellt. Utan att bromsa den ekumeniska viljan är det viktigt att det ges tid för<br />
bearbetning och förankring. I den processen behöver både församlingarna och representanter<br />
för de aktuella samfunden finnas med i ärliga och förtroendefulla samtal.<br />
Vägen fram till samgående har ofta fungerat bäst när man gått stegvis. Att ha realistiska<br />
delmål på vägen mot samgående är viktigt för en bra process. I många fall har bildandet av en<br />
gemensam församling föregåtts av en tid då de två församlingarna firat gudstjänst tillsammans<br />
eller tagit gemensamt ansvar för t.ex. anställning av pastor.<br />
Sök svar på följande frågor:<br />
- Vilka delmål är både utmanande och realistiska?<br />
- Vilka steg i processen skall vi börja med?<br />
- Hur för vi processen framåt i ett lagom tempo för att få med så många som möjligt, men<br />
inte vänta så länge att de förändringsvilliga tappar modet?<br />
- Vilket ansvar kan/vill en gemensam församling ta för de tidigare förpliktigande<br />
gemenskaperna för evangelisation och mission?<br />
- Vilka tjänster behövs i den nya församlingen?<br />
- Vilken lokal skall bli den nya församlingens kyrka och vad gör vi med den/de andra<br />
lokalen/lokalerna?<br />
4. Samfundstillhörighet<br />
Att vara kristen är att tillhöra en gemenskap med uppgift att vittna och tjäna såväl i den lokala<br />
församlingen som nationellt och globalt. Liksom det hör till den enskilde kristnes identitet att<br />
tillhöra en församling hör det till församlingens identitet att vara en del av en större<br />
gemenskap. Samfundstillhörigheten handlar om att församlingen ingår i en gemenskap där<br />
man delar ansvar för gemensamt missionsuppdrag i Sverige och internationellt.<br />
Den gemensamma församlingen bör få en så likvärdig tillhörighet som möjligt i de samfund<br />
de medverkande församlingarna tillhör. När församlingskonstitutionen skall skrivas är det<br />
6
viktigt att ta hänsyn till såväl vad som gäller i de ingående församlingarna som i de samfund<br />
de tillhör.<br />
Relationerna mellan lokala församlingar och respektive samfund kan se lite olika ut. Det är<br />
viktigt att man respekterar dessa olikheter t. ex. när det gäller beslutsvägar. I "Tio tumregler<br />
för god ekumenik" understryks respekten för varandras olika nivåer för beslutsfattande.<br />
5. Samfundens roll i processen<br />
Det är en gemensam angelägenhet för församlingarna och samfunden att bildandet av<br />
gemensamma församlingar blir så bra som möjligt. Vi ser det som mycket angeläget att alla<br />
berörda samfund får finnas med redan på ett tidigt stadium och definitivt innan några<br />
skrivningar avslutats. Samfunden har samlat många erfarenheter från tidigare processer. Det<br />
finns också kunskap om hur gemensamma församlingar fungerat i ett längre perspektiv.<br />
Naturligtvis är det de lokala församlingarna som skall driva processen, men samfunden har<br />
viktig kunskap och erfarenhet att bidra med.<br />
Att representanter för ett icke berört samfund anlitas som konsulter eller mentorer för<br />
samgåendet skapar lätt problem och kan störa de ekumeniska relationerna.<br />
Varje lokalt samgående av församlingar som tillhör olika samfund är en del av en större<br />
ekumenisk process. Att allt fler gemensamma församlingar bildas är en stor och positiv<br />
utmaning för samfunden. Det som sker lokalt måste få konsekvenser på samfundsnivå. För att<br />
gå framåt mot målet, Kristi kyrkas synliga enhet, behöver det finnas ett växelspel mellan<br />
lokalt och nationellt.<br />
6. Församlingskonstitution<br />
I "förälskelsestadiet" när entusiasmen över att bilda en gemensam församling är stor upplevs<br />
kanske inte texterna i församlingskonstitutionen som viktiga för alla medlemmarna. På sikt är<br />
en sådan ett viktigt dokument för att undvika onödiga konflikter och hjälpa församlingen att<br />
hantera olika frågeställningar.<br />
Församlingskonstitutionen bör innehålla följande handlingar: Församlingens grund,<br />
församlingsordning och församlingsstadgar. Bifogat finns förslag på församlingskonstitutioner<br />
som vi utifrån vår samlade erfarenhet rekommenderar som utgångspunkt för<br />
arbetet med församlingskonstitutionen. Exemplen är gjorda för tre olika konstellationer av<br />
gemensamma församlingar.<br />
6.1 Församlingens grund<br />
Församlingens grund uttrycker vad församlingen är.<br />
6.2 Församlingsordning<br />
Församlingsordningen beskriver församlingens grund, uppgift, inriktning och liv. Här har<br />
vi i de olika samfunden delvis skilda uppfattningar om t.ex. bibelsyn, dop, nattvard,<br />
medlemskap och ledarskap. Bifogade förslag till församlingskonstitutioner har en<br />
gemensam grundsyn, men är lite olika beroende på de församlingskonstellationer som<br />
ingår. De tre förslagen utgår från: 1) Samgående mellan församlingar som enbart har en<br />
baptistisk dopsyn. 2) Samgående mellan församlingar som alla tillämpar dop av barn. 3)<br />
Samgående mellan en församling som enbart har en baptistisk dopsyn och en församling<br />
som tillämpar barndop.<br />
Skall den gemensamma församlingen bli en stark gemenskap som presenterar ett enat<br />
vittnesbörd behöver vi samtala igenom dessa frågor med stor generositet, lyhördhet och<br />
7
espekt för varandras övertygelse. Målsättningen vid bildandet av en gemensam<br />
församling bör vara att hitta så öppna skrivningar och förhållningssätt att de olika<br />
uppfattningar som finns i de ingående församlingarna ryms i den nya gemenskapen. Som<br />
underlag för samtalet rekommenderas boken "Tro - dop -medlemskap ur ett ekumeniskt<br />
perspektiv" som ingår som nr 6 i <strong>Sveriges</strong> Kristna Råds skriftserie.<br />
6.3 Församlingsstadgar<br />
Församlingsstadgarna reglerar de juridiska frågorna som rör församlingen. Den teologiska<br />
grunden fastställs i församlingens grund och i församlingsordningen. De juridiska texterna<br />
i stadgarna bör hållas strikta och kortfattade. Stadgarna skall t.ex. ge ramarna för, men inte<br />
detaljreglera styrelsens arbete. Vid stadgeskrivningarna måste en rad juridiska hänsyn tas.<br />
Exempel på sådant som skall regleras:<br />
- Att församlingen är en del av/ ansluten till/ samverkar med de berörda samfunden<br />
skall framgå tydligt.<br />
- Av ändamålsparagrafen skall framgå att det hör till församlingens uppgifter att fira<br />
gudstjänst. Inte kontroversiellt, men viktigt att framhålla eftersom det hör till lagen om<br />
trossamfund.<br />
- Det bör finnas med formuleringar om delat ansvar för gemensamma åtaganden i de<br />
samfund som församlingen är med i.<br />
- Beträffande relationerna till samfunden skall det anges tydligt vad som gäller t.ex., vid<br />
kallande av pastor eller beträffande olika regler för behörighet i skilda samfund.<br />
- Vi rekommenderar på det bestämdaste att församlingen stadgar om ett samlat andligt<br />
ledarskap för församlingens liv och arbete. Styrelsen/församlingsledningen utgör<br />
tillsammans med församlingsföreståndaren det andliga ledarskapet med ansvar inför<br />
församlingsmötet. Att dela ledarskapet mellan ett organ för den andliga vården och ett<br />
anat för administrativa frågor kan, enligt vår samlade erfarenhet, öppna för<br />
revirtänkande och konflikter.<br />
- Beträffande ändringar av församlingskonstitutionen som rör de grundläggande<br />
frågorna om församlingens grund, relationerna till samfunden samt upplösning av<br />
församlingen, skall stadgarna reglera att sådana ej får ske utan samråd med respektive<br />
samfund, alternativt godkännande av respektive samfund. Rörande denna fråga lägger<br />
samfunden olika betoning på hur fria församlingarna är i förhållande till samfunden.<br />
Samtliga samfund är dock överens om att en spärrparagraf är ett viktigt skydd för<br />
församlingen om det i framtiden skulle uppstå konflikter eller fraktionsbildningar som<br />
kan skada gemenskapen. Vår samlade erfarenhet av sådana konflikter säger att man<br />
måste få hjälp av en tredje part då sådant inträffar. Det hör till konfliktens natur att<br />
man just i en sådan situation ställer sig oförstående till detta. Genom en tvingande<br />
skrivning på denna punkt skapas nödvändiga möjligheter att få hjälp att hantera en<br />
sådan situation.<br />
Att stadgarna blir korrekt formulerade och väl genomtänkta är viktigt för att den<br />
gemensamma församlingen skall kunna fungera på ett bra sätt.<br />
Våra samfund har lång erfarenhet av stadgearbete. Vi har tillgång till juridisk expertis,<br />
antingen genom vår egen personal eller genom kontakter.<br />
8
7. Juridiska och praktiska frågor<br />
7.1 Medlemmarna<br />
Församlingarna kommer till den nya församlingen med alla sina medlemmar. Alla som<br />
finns i de olika församlingarna skall skriftligt meddelas att församlingarna har fattat beslut<br />
om att bilda en ny gemensam församling och att den gamla församlingen fortsätter i den<br />
nya församlingen.<br />
Om enskilda medlemmar av någon anledning inte vill vara medlemmar i den nya<br />
församlingen skall de själva meddela det beslutet och få flyttningsintyg till annan<br />
församling eller dopintyg.<br />
Tag särskilt ansvar för medlemmar på äldreboenden och liknande institutioner så att de<br />
förstår att de också finns med i den nya församlingen.<br />
Visa särskild omsorg om dem som har lite eller ingen kontakt med församlingen.<br />
7.2 Tjänster<br />
Kom överens om vilka tjänster som skall finnas i den nya församlingen.<br />
Befintliga anställningar går automatiskt över till den nya församlingen. Skall personal<br />
varslas så kan det först ske i den nybildade församlingen. Kontakta alltid<br />
personalansvariga på samfunden om personalförändringar skall ske och förvissa er om att<br />
ni sköter personalförändringen arbetsrättsligt korrekt.<br />
Informera er om vad som gäller angående ordination/avskiljning och hur löften om<br />
tystnadsplikt sker och skett i de samfund som aktuella medarbetare hör till.<br />
7.3 Kyrkbyggnader och fastigheter<br />
Alla tillgångar förs över till den nya församlingen. Låt inte lokalerna bli ett hinder för<br />
förening av församlingar. Behåll hellre båda (alla) kyrkolokalerna tills vidare än att avstå<br />
från att förenas som församlingar.<br />
Innan man fattar bindande beslut bör man ha förhandsgodkännande att tillgångarna<br />
tillfaller den nya församlingen från de samfund där det av församlingens stadgar framgår<br />
att tillgångarna tillfaller samfundet vid upplösning av församlingen.<br />
7.4 Egendom<br />
I normalfallet "Gemensam församling" förs all egendom i de gamla församlingarna över<br />
till den nya församlingen.<br />
Blir det "Alternativa lösningar" enligt punkt 1.2 så är det vanliga att tillgångar från den<br />
"lilla gruppen som integreras i en större församling" styrs till olika verksamheter i det<br />
egna samfundet.<br />
7.5 Avslutning av gamla församlingar och bildande av den nya<br />
De gamla församlingarna fattar var för sej beslut enligt sina stadgar om att bilda den nya<br />
församlingen. Sedan bildas officiellt den nya församlingen, antar stadgar och<br />
församlingsordning, utser ledning och beslutar om namn. Därefter firas en offentlig<br />
gudstjänst i den nya församlingen då man offentliggör sig som ny församling, har med<br />
representanter från samfunden och inför Gud och varandra bekräftar sin tro och sin vilja<br />
att vara församling tillsammans. (Det finns ordning för detta i samfundens handböcker)<br />
Först därefter fattas sista beslutet i de gamla församlingarna om att lägga ner församlingen<br />
och överlåta all egendom till den nya församlingen och göra ett sista bokslut. Därefter<br />
avregistreras församlingen hos lokala skattemyndigheten.<br />
9
Församlingskonstitution<br />
Församlingskonstitutionen består av tre delar: Församlingens grund, Församlingsordning och<br />
Församlingsstadgar.<br />
Här följer förslag till:<br />
Församlingens grund. Kan användas vid samgående mellan församlingar från samtliga<br />
konstellationer av samfundstillhörighet.<br />
Församlingsordning. Första exemplet har två alternativa skrivningar om doppraxis.<br />
Alternativ A för samgående mellan församlingar som erbjuder dop<br />
av såväl barn som dop grundat på personlig bekännelse.<br />
Alternativ B för samgående mellan församling som endast<br />
praktiserar dop grundat på personlig bekännelse och församling<br />
som också erbjuder dop av barn.<br />
Andra exemplet för samgående mellan församlingar inom<br />
Evangeliska Frikyrkan och Pingst Fria Församlingar i samverkan.<br />
Församlingsstadgar. Kan användas vid samgående mellan församling från samtliga<br />
konstellationer av samfundstillhörighet.<br />
10
Församlingens grund<br />
B-kyrkans församling i X-stad har tillkommit efter samgående mellan [X-stads<br />
Alliansförsamling, Baptistförsamling Elimförsamlingen, Filadelfiaförsamlingen i X-stad och<br />
X-stads Missionsförsamling]. De [två, tre, fyra] församlingarnas historia och verksamhet får<br />
sin fortsättning i den nya gemensamma församlingen. B-kyrkans församling är en del av<br />
trossamfunden [Evangeliska Frikyrkan (EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan<br />
(Pingst-ffs), Svenska Alliansmissionen (SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska<br />
Missionskyrkan (SMK)]. Den är öppen för samverkan med andra kristna församlingar på<br />
orten.<br />
Genom historien har Guds församling framträtt på olika sätt. Den firar gudstjänst, förkunnar<br />
Guds ord, döper och firar nattvard. Den vittnar om sin tro i ord och handling på den plats där<br />
den verkar.<br />
Jesus Kristus är församlingens Herre och hela världens Frälsare. Guds kyrka är till för alla<br />
människor. 1 Församlingen är byggd på apostlarnas grund, given i Bibeln. Bibeln, Guds ord är<br />
nådemedel och rättesnöre för tron och dess tillämpning i livet. 2<br />
Församlingen förenar sig med hela Guds kyrka i alla tider i bekännelsen av Gud som Fader,<br />
Son och helig Ande. Varje enskild kristen har frihet att söka klarhet i tolkningen av Guds ord.<br />
När kristna under Andens ledning tillsammans delar Ordet leder denna öppenhet till mångfald<br />
och bygger upp gemenskapen. 3 Församlingen är Guds skapelse och är kallad att vara Kristi<br />
synliga kropp i världen. Bara Gud vet vilka som tillhör Guds folk. Församlingen hålls<br />
samman av sitt centrum, Jesus Kristus, inte av sina gränser.<br />
Nya Testamentet beskriver församlingen som en livsgemenskap med hjälp av olika bilder:<br />
- grenar som hör ihop med vinstocken 4<br />
- lemmar i Kristi kropp 5<br />
- levande stenar i ett husbygge 6<br />
- ett Guds eget folk 7<br />
- de som hör till Vägen 8<br />
Församlingen är kallad att vara ett tecken på Guds vilja om mänsklighetens kommande enhet<br />
och vill därför göra mångfalden tydlig: kvinnor, män och barn, alla med olika gåvor.<br />
Gemenskapen berikas när olika erfarenheter, skilda tolkningar av Bibeln och självständiga<br />
ställningstaganden i fråga om trons konsekvenser i livet delas i ödmjukhet, öppenhet, kärlek<br />
och omsorg. Var och en tjänar i församling och omvärld utifrån sina förutsättningar.<br />
Församlingens grund, församlingsordning och församlingsstadgar har antagits av<br />
_____________________________________________ den ________ samt den __________<br />
1<br />
Kol. 1:15-20, Joh. 12:32, Ef. 2:17-19, 1 Tim. 2:1-3<br />
2<br />
Ef. 3:20, Ps 119:105, Rom 15:4<br />
3<br />
Rom 1:11-12<br />
4<br />
Joh. 15:1-10<br />
5<br />
Rom. 12:4,5; 1 Kor. 12:1-27<br />
6<br />
Ef. 2:20-22; 1 Petr. 2:4-8<br />
7<br />
1 Petr. 2:10<br />
8 Apg. 9:2<br />
______________________________________________<br />
11
Församlingsordning<br />
Exempel ett med alternativa skrivningar om doppraxis<br />
Alternativ A<br />
när det gäller skivningen om doppraxis (församlingsordningen) kan användas vid<br />
samgående mellan Alliansmission - Baptistsamfundet - Metodistkyrkan -<br />
Missionskyrkan (eller två av dessa)<br />
Alternativ B<br />
Gemensam församling mellan församlingar från Evangeliska Frikyrkan eller<br />
Pingströrelsen och församling som också erbjuder dop av barn.<br />
----------------------------------------<br />
Församlingen har antagit följande församlingsordning för att beskriva församlingens uppgift,<br />
inriktning och liv. Församlingsordningen är utgångspunkten för och gäller tillsammans med<br />
församlingens stadgar.<br />
1. Församlingens uppgift<br />
Församlingens uppgift är att fira gudstjänst och föra evangeliet om Guds rike vidare i<br />
vittnesbörd och tjänst.<br />
Med utgångspunkt i Jesu missionsbefallning 9 vill församlingen dela hela Guds kyrkas<br />
uppgift att föra evangelium till alla folk.<br />
Församlingslivets centrum är gudstjänsten. Där hämtar den sin kraft i lovsång till Guds<br />
ära, bön, bekännelse och förlåtelse, Guds ords predikan, dop och nattvard samt förbön.<br />
2. Medlem i församlingen<br />
Församlingen välkomnar som medlem var och en som bekänner sig tro på Jesus Kristus<br />
och är döpt.<br />
Tron och dopet är vägen in i församlingen. Den som vill bli medlem i församlingen<br />
samtalar om tro, dop och församlingsgemenskap med församlingsföreståndaren. Ny<br />
medlem hälsas välkommen i församlingen i samband med gudstjänst.<br />
Då medlem kommer med flyttningsintyg från annan församling, antecknar<br />
församlingsföreståndaren medlemskapet i församlingsboken och meddelar församlingen.<br />
Medlem som flyttar från församlingen meddelar detta till församlingsföreståndaren, som<br />
utfärdar flyttningsintyg till den nya församlingen.<br />
Medlem som önskar utträda ur församlingen meddelar detta i samtal med<br />
församlingsföreståndaren.<br />
Församlingen kan skilja medlem från sig som uppenbart splittrar eller skadar<br />
gemenskapen. Den som skilts från församlingsgemenskapen skall också i fortsättningen<br />
omfattas av dess förbön och omsorg. 10<br />
3. Nådemedel och kyrkliga handlingar<br />
Församlingen är en hela livets kyrka och vill möta människors behov i alla åldrar och<br />
skilda livssituationer. Den erbjuder förkunnelse, själavård och bikt samt välsignelse av<br />
barn, dop, konfirmation, vigsel och begravning.<br />
9 Matt. 28:16-20; Mark 16:15<br />
10 Matt 18:15-17<br />
12
Dopet.<br />
Alternativ A<br />
Dopet är ett dop till Kristus och livet i hans kyrka. Det är en gåva som församlingen<br />
erbjuder enligt Kristi uppdrag och som var och en får ta emot i tro. Dopet sker med<br />
vatten i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.<br />
Församlingen erbjuder med sin öppenhet för Guds handlande i olika doptraditioner<br />
både dop av barn och dop på grund av personlig bekännelse. Den vill hjälpa<br />
människor att förnya och bekräfta det egna dopets gåva och löfte samt att leva i sitt<br />
dop.<br />
Alternativ B<br />
Församlingen erbjuder dop till Kristus. Det sker i vatten i Faderns och Sonens och den<br />
heliga Andens namn. Församlingen har öppenhet för olika synsätt när det gäller tid<br />
och form för dopet.<br />
Nattvarden. Nattvarden är en hoppets och tacksägelsens måltid som firas till minne av<br />
Jesu död och uppståndelse. Där är Jesus närvarande i bröd och vin. Han ger sig själv till<br />
var och en, förnyar det andliga livet och fördjupar den kristna gemenskapen.<br />
4. Arbetsformer<br />
Församlingens uppgift tar sig uttryck i olika arbetsformer. Den vill vara en alla åldrars<br />
församling som ger utrymme för nytänkande och nyskapande. 11<br />
5. Diakoni<br />
Diakoni är ett av uttrycken för evangeliet. Församlingen vill tjäna medmänniskor i hem,<br />
arbetsliv och samhälle. Omsorgen om gemenskapen och tjänsten i samhället hålls levande<br />
både i församlingens gudstjänstliv och i enskilda människors vardag. Diakonin innefattar<br />
hela människan oavsett ålder.<br />
6. Barn- och ungdomsarbete<br />
Församlingens arbete bland barn och unga anförtros åt B-kyrkans församlings Ungdom i<br />
X-stad. Ledaruppgiften i olika grupper hör till de områden där församlingen tydligt vill<br />
känna ansvar. Genom förbön och stöd på olika sätt befrämjas denna väsentliga del av<br />
församlingens liv.<br />
7. Allas tjänst<br />
Församlingens uppgift tar sig uttryck i olika arbetsformer. Gemenskapen i församlingen är<br />
viktig. Därför skapas mötesplatser så att mångfald, närhet och relationer kan utvecklas.<br />
Församlingsmötet är församlingens högsta beslutande organ. Det uttrycker allas möjlighet<br />
till inflytande och medansvar i demokratiska former. Församlingen söker vägar att<br />
fördjupa denna delaktighet.<br />
Som ett uttryck för allas delaktighet utser församlingen styrelse, vice<br />
församlingsföreståndare, ledare för olika grupper samt människor till andra uppdrag efter<br />
de behov som finns.<br />
Styrelsen skall tillsammans med församlingsföreståndaren leda församlingens arbete. De<br />
som väljs att tjäna och svara för församlingens helhet i gudstjänst, församlingsgemenskap<br />
och omvärld på olika sätt, erbjuds att ta emot församlingens förbön i gudstjänst. 12<br />
11 1 Kor 12:4-6<br />
12 Apg. 14:23<br />
13
8. Gåvor och offer<br />
Församlingens ekonomi samt dess medansvar för mission bygger på gemensamt ansvar.<br />
Var och en bidrar efter sin förmåga för det ekonomiska ansvaret. Förutsättningarna för<br />
ansvaret kan skifta under olika perioder av livet. Tillhörigheten är gratis samtidigt som<br />
uppgiften bärs gemensamt. Därför aktualiseras och uppmuntras det personliga ansvaret för<br />
församlingens ekonomi. Offrandet är en del av gudstjänsten. Glädje och tacksamhet hör<br />
samman med den kristna människans offrande. 13<br />
Genom ett personligt och skriftligt medgivande kan den som så önskar - oavsett om man<br />
är medlem av församlingen eller inte - låta kyrkoavgiften via skattsedeln överföras till<br />
[EFK, Pingst-ffs, SAM, SB och SMK] som sedan enligt sina bestämmelser överför<br />
huvuddelen av kyrkoavgiften till B-kyrkans församling.<br />
9. Särskild tjänst<br />
Församlingen väljer och kallar pastor enligt de ordningar som församlingens stadgar<br />
föreskriver. Genom installation mottar församlingen pastor som Kristi tjänare i<br />
församlingen.<br />
Pastorn är Kristi tjänare i församling och samhälle med uppgift att samla och bygga upp<br />
Kristi kropp, förkunna Ordet, förvalta sakramenten, utöva själavård och leda<br />
församlingens liv i gudstjänst och mission. 14<br />
Pastor har genom ordination [eller avskiljning] avgett löfte om tystnadsplikt för det som<br />
anförtros under bikt och i enskild själavård. Dessa löften aktualiseras vid installationen.<br />
Ev- tilläggsskrivning<br />
[I det fall föräldrar utrycker önskemål om att deras barn skall döpas kan pastor som inte själv<br />
anser sig kunna döpa barn, i samråd med föräldrarna kontakta annan dopförrättare].<br />
Församlingsföreståndarens uppgift är att<br />
- förkunna Guds ord, undervisa, döpa, leda nattvarden samt andra akter i församlingen som<br />
barnvälsignelse, vigsel, begravning,<br />
- utöva själavård, ta emot bikt och förmedla avlösning,<br />
- föra församlingsboken, aktualisera medlemskapet och så långt som möjligt hålla personlig<br />
kontakt med medlemmarna och med dem som finns i församlingens gemenskap och<br />
omgivning,<br />
- förbereda och ansvara för gudstjänstlivet,<br />
- ha tillsyn över och omsorg om hela församlingens liv,<br />
- i bön och förbön bära sin församling och andra människor inför Gud,<br />
- tillsammans med styrelsen planera och leda församlingens arbete och i förekommande fall<br />
representera församlingen,<br />
- arbeta för församlingens närvaro i det omgivande samhället,<br />
- följa församlingens utveckling särskilt med hänsyn till dess framtid, till andra<br />
församlingar på samma ort och till det omgivande samhället,<br />
- verka för Kristi kyrkas synliga enhet i det område församlingen arbetar.<br />
13 2 Kor 9:6-15<br />
14 Apg 20:28, 1 Petr 5:2-3<br />
-----------------------------------------------<br />
14
Exempel två, för samgående mellan församlingar inom Evangeliska Frikyrkan och Pingst<br />
Fria Församlingar i samverkan<br />
1. Församlingens självförståelse<br />
XXX församling i XXX är en kristen församling som har sina historiska rötter i baptismen,<br />
helgelserörelsen, pingströrelsen och svensk väckelserörelse. Viktiga bidrag till vår utveckling<br />
har även kommit från den karismatiska väckelsen och från den evangelikala rörelsen.<br />
Dessa rörelser har på nytt aktualiserat betoningen av Skriftens auktoritet, Kristi försoning,<br />
omvändelse, lärjungaskap, Andens gemenskap, utrustning och gåvor samt evangelisation och<br />
mission.<br />
Den grundläggande identiteten som kristen församling har vi gemensamt med den världsvida<br />
kyrkan genom bekännelse till Jesus Kristus som Herre och Frälsare. Eftersom den kristna<br />
enheten enligt Bibeln tillhör församlingens kännemärken, är vi angelägna om att gestalta och<br />
bevara den och därigenom motverka alla tendenser till splittring, som visat sig vålla stor<br />
smärta och mycket lidande.<br />
Till sin natur är församlingen en gemenskap samlad kring Jesus Kristus som Herre och<br />
Frälsare (Matt 18:20). Vår gemenskap består "i apostlarnas undervisning och den inbördes<br />
hjälpen, i brödbrytandet och i bönerna" (Apg 2:42) och i evangelisation (Apg 2:47).<br />
Församlingen utgörs av alla som bejakat Guds kallelse till tro, dop och lärjungaskap och<br />
därmed hör Kristus till (Gal 3:26-29).<br />
Församlingen är Jesus Kristus synliggjord och förkroppsligad i världen. En av de mest<br />
betydelsefulla bilderna för detta är "Kristi kropp" (Rom 12, 1 Kor 12, Ef 1:22-23).<br />
I sin existens är församlingen ett synligt tecken på Guds rike och i sin funktion i världen ett<br />
redskap för detta rike. Församlingen har alltså en dubbel sändning, nämligen att vara och att<br />
göra. Den helige Ande utgör stödet för både existens och funktion.<br />
Jesu Kristi församling finns i världen och är till för världen. Till församlingens väsen hör att<br />
den ständigt är på väg ut ur eller från sig själv, till hela den värld Gud skapat och i vilken det<br />
formats samhällen av varierande karaktär under olika tider och i skiftande kulturer.<br />
Församlingen är ur teologisk synpunkt i första hand en organism, men den är också både ur<br />
sociologisk och teologisk synvinkel en organisation. Både som organism och organisation har<br />
församlingen att forma sina strukturer och funktioner. Utifrån denna dubbla identitet har<br />
församlingen att söka sin gestalt i tidens och rummets värld. Församlingens yttre strukturer är<br />
inte låsta till bestämda historiska och sociologiska mönster utan måste ständigt prövas och<br />
förändras.<br />
2. Församlingens liv<br />
Församlingens existens i världen har många olika livsformer, men alla är de vittnesbörd om<br />
Guds liv och välgärningar. Sedan fornkyrkans tid har detta liv beskrivits med hjälp av tre<br />
biblisk begrepp: gemenskap (koinonia), vittnesbörd (martyria) och tjänande (diakonia).<br />
Församlingens liv kommer också till uttryck i gudstjänsten och i gemensamma praktiker kring<br />
exempelvis ekonomi och moral. De konkreta uttrycken för allt detta varierar och betonas olika<br />
över tid och rum, eftersom det är ett andligt liv som pulserar och har skiftande yttre<br />
förutsättningar.<br />
15
2.1 Församlingens liv är gemenskap<br />
Ett kristet liv innebär ett liv i överlåtelse till Kristus och till hans församling. Vägledda av<br />
Guds ord bär församlingens medlemmar varandras bördor, har ett förlåtande sinnelag, ber<br />
för varandra och söker tillsammans andlig mognad.<br />
Med församlingsgemenskap avses såväl faktisk delaktighet i samma frälsning genom dop<br />
och nattvard som byggande av nära relationer mellan människor i församlingen. Denna<br />
gemenskap fördjupas och vidgas genom ett aktivt deltagande i sammankomster och en<br />
ömsesidig omsorg om varandra.<br />
För att möjliggöra olika aspekter av gemenskap är församlingens liv organiserat både<br />
utifrån den stora och lilla gruppen, både i offentlig verksamhet och i vardagsgemenskap i<br />
husgrupper (eller motsvarande). Församlingens liv som gemenskap behöver ledare som<br />
ser helheten, kan bygga relationer och leda en grupp. Församlingens gemenskap<br />
praktiserar full jämlikhet mellan män och kvinnor. Det betyder bland annat att kvinnor har<br />
på lika villkor tillträde till alla former av ledartjänster i församlingen och att kvinnors<br />
erfarenheter tas medvetet tillvara i församlingens liv och uppdrag. Detta är inte bara en<br />
lämplighetsfråga i samhället utan tillhör enligt apostolisk undervisning frälsningens<br />
fullhet (Gal 3:26-29).<br />
2.2 Församlingens liv är vittnesbörd<br />
Församlingen har ansvar för att föra evangeliet till jordens alla delar (Apg 1:1-8) och bära<br />
vittnesbörd i vardagslivet (1 Petr 2:11, 3:13).<br />
Olika former av vittnesbörd är en fundamental del av församlingens totala liv. En<br />
församling som inte förkunnar evangeliet lever i ett förnekande av sin Herre.<br />
Drivkraften till vittnesbördet är inte socialt medlidande eller en kulturell upplysningsiver.<br />
Den avgörande anledningen ligger i påskens erfarenheter: Jesus lever och han sänder sina<br />
lärjungar att vittna om sin seger (Joh 20:20-21). Därför tillhör mission och evangelisation<br />
församlingslivets innersta väsen och den får inte ses som en extra ansträngning vid sidan<br />
om det ordinarie livet. Kyrkans historia innehåller berättelser om många vittnen som för<br />
bekännelsens skull fått ge sina egna liv. Dessa martyrer inspirerar församlingen till ett<br />
troget vittnesbörd i dag (Hebr 12:1-4).<br />
2.3 Församlingens liv är tjänande<br />
Fullheten i kristet liv består i ödmjukt tjänande för andra. Församlingen lever i världen för<br />
att tjäna, inte för att uppnå prestige eller välstånd. Därför ligger det avgörande kriteriet vid<br />
utvärdering av församlingen inte i tillväxt eller gott rykte utan i tjänsten.<br />
Tjänstens nåd är av Kristus given till varje troende (Ef 4:7) och inte bara till en inre cirkel<br />
i församlingen. Ingen medlem är utan en tjänst och alla har också en nådegåva att utföra<br />
den. Varje kristen skall därför ge sitt bidrag till det gemensammas bästa (1 Petr 4:10).<br />
Anden fördelar gåvorna i sin frihet (1 Kor 12:4), men vår del i detta är att upptäcka gåvan<br />
och utöva vår tjänst till ära för den Uppståndne (Ef 4:8) och till församlingens<br />
uppbyggelse (Ef 4:12).<br />
Församlingens tjänst är inte enbart inåtvänd utan innefattar också ett ansvar för kärlekens<br />
gärningar i världen.<br />
I Kristi efterföljelse måste församlingen älska sin nästa (Luk 12:25-37) och ta ansvar för<br />
den skapelse hon fått att förvalta. Även aposteln Jakob betonar den praktiska<br />
kristendomen genom sin definition av "religion" (Jak 1:27) och kritiserar skarpt de rikas<br />
självupptagenhet (Jak 2:1-11). Församlingens sociala omsorg innefattar också profetisk<br />
kritik av all orättvisa (Jes 1:17). Trohet mot Kristus bör i ett överflödssamhälle innebära<br />
en radikal prövning av livsstilen och ett otvetydigt avståndstagande från materialistiska<br />
livsvärden. Genom evangeliets kraft tror församlingen att den rike befrias från sin girighet<br />
16
och själviskhet, medan den fattige befrias från sin utstötthet och hopplöshet.<br />
Evangelisation och social omsorg är åtskilda, men jämbördiga. De är inte identiska, men<br />
däremot oskiljaktiga.<br />
2.4 Församlingens liv formar en levande gudstjänst<br />
Gudstjänst är ett möte mellan Gud och människor, där var och en är delaktig i ett andligt<br />
skeende. Återkommande moment i gudstjänsten är skriftläsning, förkunnelse, nattvard,<br />
bekännelse, bön, lovsång och insamling av ekonomiskt stöd. I gudstjänsten möter<br />
församlingen Guds tilltal, hör hans kallelse, lär känna hans vilja och får svara ja på hans<br />
kallelse. Den helige Ande verkar i gudstjänsten både genom frihet och ordning.<br />
Särskilda gudstjänsthandlingar är:<br />
2.4.1 Vigselgudstjänst<br />
Äktenskapet är instiftat av Gud. Ett kristet äktenskap tillhör både skapelseordningen<br />
och Guds frälsningsordning (Ef 5:21-33). Äktenskapet konstitueras i detta<br />
sammanhang genom kärlek, vigselgudstjänst samt samlevnad. Äktenskapet är därför<br />
inte enbart en enskild angelägenhet utan ingår i församlingens gemensamma liv.<br />
Församlingen värnar om äktenskapet och stöder denna levnadsform. Ur juridisk<br />
synvinkel konstitueras ett äktenskap av att mannen och kvinnan på vigselförrättarens<br />
fråga samtycker till äktenskap, vigselförrättarens tillkännagivande och att detta sker<br />
inför minst två vittnen. Det övriga kring en vigsel tillhör den gestaltning av kristen<br />
tro som församlingen vill ge kring ett ingående av äktenskap. Församlingens pastor<br />
äger som regel behörighet att förrätta laglig vigsel.<br />
2.4.2 Barnvälsignelse<br />
Föräldrar bereds möjlighet att bära fram sina barn i församlingens gemenskap för att<br />
ta emot Guds välsignelse och tacka för Guds gåvor (Mark 10:13-16). I<br />
barnvälsignelsen uttrycker församlingen sin övertygelse att barnen tillhör<br />
församlingen. Den syftar till att barnen skall växa upp i församlingens gemenskap<br />
och finna vägen till en personlig tro, bekräfta denna sin tro och låta döpa sig. Akten<br />
är ett uttryck för församlingens omsorg om barnen och<br />
familjerna.<br />
2.4.3 Begravningsgudstjänst<br />
I begravningsgudstjänsten uttrycker församlingen sin tro på att liv och död vilar i<br />
Guds händer (Joh 11:25, Luk 20:38). Den är ett tillfälle att beakta skapelsens<br />
begränsning och dödens allvar, uttrycka sin sorg och saknad samt säga farväl.<br />
Begravningsgudstjänsten är också en förkunnelse om församlingens tro på<br />
uppståndelsen. Vid begravningsgudstjänst står församlingens pastor till förfogande<br />
som officiant.<br />
2.5 Församlingens liv formar ett gott förvaltarskap<br />
Bibeln säger och kristen tro bekänner att allt ytterst tillhör Gud (Kol 1:16-17). Detta<br />
innebär att allt vi har är Guds gåvor som skall förvaltas inför honom. I församlingen får vi<br />
hjälp att söka Guds vilja i förvaltandet av vår tid, våra relationer och resurser. Offrande till<br />
församlingen är ett uttryck för förvaltarskap. Allt givande är frivilligt. Bibelns<br />
gammaltestamentliga modell med tiondegivandet är en god princip (Mal 3:10), men nya<br />
testamentets undervisning sätter inte gränsen där för givandet (2 Kor 9:6-8). Ett gott<br />
förvaltarskap är i Bibeln ett uttryck för och en bekännelse att allt tillhör Herren.<br />
17
2.6 Församlingens liv formar Kristus-präglade dygder<br />
Livet i församlingen får alltid moraliska konsekvenser. När Kristus är Herre i en<br />
människas liv påverkas tankar och handlingar av honom, hans sinnelag och kärlek. Då<br />
utmanas den kristne att ständigt överge oförsonlighet, avund, bitterhet, högmod, girighet<br />
och de handlingar som är uttryck för detta, exempelvis förtal, intriger, misstänksamhet,<br />
strider och ett egoistiskt levnadssätt. I stället odlar de kristna med Andens hjälp kärlek,<br />
tålamod, vänlighet, godhet och trofasthet. Detta tar sig uttryck i förståelse, generositet,<br />
öppenhet, uthållighet, ärlighet, uppriktighet och vänskap (Gal. 5:16-25).<br />
Församlingens liv bygger på den personliga Kristusefterföljelsen. Varje medlem är kallad<br />
att vara en lärjunge till Jesus och gå i hans fotspår i världen (Matt 16:24).<br />
3. Församlingens uppdrag<br />
Församlingens funktion i världen är att vara ett redskap för Gud och hans frälsningsverk.<br />
Detta uppdrag omfattar en rad verksamheter som utgör delar av en helhet.<br />
3.1 Att vara mission<br />
Församlingens uppdrag är att göra Jesus Kristus känd och mottagen som Herre och<br />
Frälsare (Matt 28:18-20). I den helige Andens kraft bär församlingen därför på olika<br />
sätt vittnesbörd om Faderns frälsningsverk genom sin Son. Församlingen vill hjälpa<br />
människor att omvända sig och genom dopet bli en del av Guds folks gemenskap, som<br />
bekänner och tillber den treenige Guden. Överallt där denna sanna tillbedjan inte finns<br />
existerar utmaningen till evangelisation och mission. Missionsfält finns alltså både<br />
mycket nära och på annat håll.<br />
Kristen mission ingår i Faderns sändning (missio Dei) av sin Son, och Sonens<br />
sändning av Anden, som utrustar lärjungarna att gå med hela evangeliet till hela<br />
världen (Apg 1:8). Modellen för en dynamisk mission finns därför i Jesu liv och<br />
verksamhet (Joh 17:18, 20:21, Fil 2:5-11). Därför är församlingen kallad att såväl vara<br />
mission som att missionera. Församlingen är inte ett mål i sig själv. Den är ett uttryck<br />
för och ett redskap för Guds rike. Till dess väsen hör att vara sänd och att sända ut. All<br />
mission skall därför vara förankrad i församlingen och innebära att församlingar<br />
planteras och byggs. All mission syftar till att förverkliga Guds vilja på jorden.<br />
Utifrån den gudomliga sändningsprocessen i världen innebär mission i praktiken att gå<br />
över gränser - geografiska, kulturella, sociala och religiösa - för att i nya sammanhang<br />
ge vidare det apostoliska vittnesbördet om Jesus Kristus bland dem som inte tror (Rom<br />
10:13ff ).<br />
Vittnesbörd och diakoni är olika aspekter av missionsuppdraget som hör samman och<br />
kompletterar varandra. Mission betyder också ett ömsesidigt utbyte mellan<br />
församlingar och kyrkosamfund i andra länder. På olika sätt utgör mission ett<br />
brobyggande mellan församlingen och världen. En missionerande församling blir ett<br />
tecken på enhet och försoning i en splittrad värld.<br />
Församlingen vill motivera och skapa förutsättningar för ett personligt<br />
missionsengagemang bland sina medlemmar. Det kan exempelvis gälla förbön,<br />
ekonomiskt och praktiskt stöd samt missionärstjänst nationellt eller internationellt.<br />
3.2 Att arbeta diakonalt<br />
Med respekt för varje enskild människa - oavsett ras, position, sexuell läggning,<br />
religion eller politisk åsikt - är det församlingens och den kristnes ansvar att genom<br />
barmhärtighet och solidaritet möta människan och hennes utsatthet.<br />
18
Denna diakonala grundhållning har sin främsta förebild i Jesus Kristus. Han både<br />
undervisar om och visar medmänsklig omsorg (Matt 25:31-46, Joh. 13:12-15).<br />
Utifrån lokala behov och församlingens förutsättningar uttrycks också diakonin genom<br />
en planerad och strukturerad verksamhet. Det kan vara arbete bland missbrukare,<br />
psykiskt sjuka och deras anhöriga, integrationsarbete bland invandrare, flyktingar och<br />
funktionshindrade, sorge- och anhöriggrupper, arbete tillsammans med arbetslösa,<br />
besöksgrupper inom kriminalvård, äldreomsorg med mera.<br />
Ofta är det både önskvärt och nödvändigt att församlingar och samhälle tillsammans<br />
utför det diakonala arbetet, exempelvis RIA, Kyrka på stan och Sjukhuskyrkan. Det<br />
diakonala arbetet kännetecknas framförallt av barmhärtighetens och solidaritetens<br />
gärningar men diakonin är till sin karaktär också själavårdande och pedagogisk.<br />
Diakoni är inte enbart omsorg uttryckt i möten människor emellan. Diakonin har<br />
också en profetisk funktion. Ett enträget arbete för mänskliga rättigheter, fred och<br />
försoning, jämställdhet, demokrati och hushållning av jordens resurser.<br />
3.3 Att föregripa Guds framtid<br />
Församlingen är inte likställd med Guds rike. Med Kristus har Guds rike redan<br />
kommit, även om dess fullkomning sker vid hans återkomst. Guds makt upprättas<br />
dock redan nu i dem som förts in i Sonens rike (Kol 1:13). Församlingen kan då bli ett<br />
vittnesbörd om och ett redskap för Guds rike, när de kristna i lydnad följer Guds vilja.<br />
Denna tanke på församlingen som en föraning av Guds rike anger alltså hennes tjänst i<br />
världen. Allt liv i församlingen ska föras in under Guds vilja. Församlingen är alltså<br />
den form som Guds rike tagit just nu men som sådan är den en ofullkomlig<br />
manifestation av Guds framtid.<br />
Vissheten om att gudsrikets fullhet kommer, gör att vi också kan härda ut med<br />
bristerna. Församlingens längtan efter Jesu återkomst präglar hennes närvaro i världen.<br />
Hon bär hopp om nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor (2 Petr 3:11-13) och<br />
hon bär Anden som en försäkran om frälsningens fullbordan (Ef 1:24). Detta levande<br />
hopp kommer till uttryck på olika sätt, till exempel i undervisning och förkunnelse, i<br />
tecken och under, i kamp för rätt och rättvisa, i solidaritet med små och svaga, i trohet<br />
mot Gudsrikets etik och i en glädjefylld väntan på Kristus.<br />
3.4 Att verka för Kristi kyrkas synliga enhet<br />
Församlingens enhet är grundad i den evige Gudens enhet (Ef 4:1-6) och i Kristi kors<br />
(Ef 2:11-17). Eftersom Gud är en, ska också hans folk vara enat (Joh 17:21-12). Man<br />
kan inte multiplicera Guds församling mer än man kan multiplicera Gud själv.<br />
Enheten är också förankrad i Jesu frälsningsverk. De synder som skiljer människor är<br />
försonade. Splittring mellan kristna är därför en skymf mot Jesu gärning på korset. Att<br />
inte vilja umgås med andra kristna är att leva mot evangeliets sanning (Gal 2:14).<br />
Kristen enhet är inte likformighet. Det finns istället en mångfald i enheten, genom<br />
skillnader i tjänster (1 Kor 12:4-6), men också i åsikter av mindre betydelse (Rom 14).<br />
Även trons formuleringar och formerna för gudstjänstlivet kan skifta. Enheten har bara<br />
sin gräns där väsentliga delar av biblisk och historisk kristen tro står på spel (Gal<br />
1:612).<br />
Enheten kan inte skapas av människor, men det är vårt ansvar att bevara och gestalta<br />
den grundläggande enhet som Anden givit. Det skall enligt den apostoliska<br />
uppmaningen ske med ivrig ansträngning (Ef 4:3). Enhetssträvanden är ständigt<br />
aktuellt både i församlingen och mellan församlingar.<br />
19
XXX församling samarbetar i Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen och deras<br />
regionala organ XXX. Församlingen känner och vill också uttrycka sin samhörighet<br />
med den övriga kristenheten.<br />
Detta sker genom att församlingen samarbetar och låter sig representeras i olika lokala<br />
och regionala ekumeniska organ, för att tillsammans med andra arbeta för<br />
församlingens synliga enhet och förverkliga det gemensamma uppdraget.<br />
4. Församlingens kraftkällor<br />
För att fullgöra sin kallelse brukar församlingen de nådemedel och andliga resurser som står<br />
till hennes förfogande.<br />
4.1 Guds ord<br />
Gud har tagit initiativet att uppenbara sig för människan (Hebr 1:1f). Församlingens<br />
kän<strong>ned</strong>om om den personlige Guden kommer genom Bibeln.<br />
Kristus, Det inkarnerade Ordet, är känd hos oss genom det skrivna Ordet (Joh 1:1-3, 14).<br />
Bibelns auktoritet uppstår ur det faktum att den förmedlar Guds uppenbarelse i Kristus.<br />
Kristus själv har bekräftat Bibelns auktoritet. Tro på Bibeln är därför ett tecken på lydnad<br />
mot Kristus. Den kristna församlingen närmar sig Bibeln i trons Ande.<br />
Frälsningens liv är alltid beroende av ett svar på evangeliet.<br />
Guds auktoritativa uppenbarelse i Bibeln är inspirerad av den helige Ande (2 Tim 3:16-<br />
17). Mänskliga författares ord är samtidigt Guds Ords. Bibeln är Guds skapelse utan fel i<br />
allt som den påstår och enda ofelbara rättesnöre för tro och liv. Den är yttersta norm,<br />
överordnad traditionen, förnuftet och erfarenheten, i alla frågor som gäller tro och liv.<br />
Bibeln är därför församlingens grund.<br />
Bibeln leder rätt i sin undervisning (Ps 119:105). Tolkad i sitt historiska sammanhang, i<br />
enlighet med sitt syfte och under Andens upplysning är Bibeln trovärdig i allt som den lär.<br />
Ingen mänsklig tolkning av Bibeln kan däremot gälla som ofelbar.<br />
Förståelse av Bibeln skapas främst genom församlingens lydnad av Guds Ord. Kunskap<br />
om församlingens sammanhang är då avgörande för en rätt kommunikation av Guds Ord<br />
till samtiden. Uppenbarelsen måste bli förstådd.<br />
4.2 Dopet<br />
Dopet är en gåva, en del av evangeliet och en av de heliga handlingar som församlingen<br />
förvaltar på Herrens befallning och som människan får ta emot i tro (Matt 28:19-20).<br />
Därför intar det en central plats i såväl förkunnelse som praxis.<br />
Dopet hör samman med Kristi frälsningsgärning, hans liv, död och uppståndelse (Rom<br />
6:3-11). Det är en försäkran om att vi genom tron på Jesus är delaktiga i försoningens nåd<br />
och uppståndelsens kraft till ett nytt liv. Dopet är människans svar på Guds kallelse till<br />
omvändelse och ett nytt liv (Apg 2:38). I dopet förenas människan med Jesus Kristus i<br />
hans död och uppståndelse. I dopet bekänner människan Jesus som Herre och där möter<br />
Herren människan med sin förlåtelse och nåd (1 Petr 3:21-22). Dopet uttrycker därför en<br />
djup gemenskap med Kristus (Gal 3:26-29).<br />
Församlingen praktiserar dop genom <strong>ned</strong>sänkning efter personlig bekännelse om tro på<br />
Jesus Kristus.<br />
4.3 Nattvarden<br />
Nattvarden aktualiserar Jesu Kristi försoningsoffer för vår skull. Den uttrycker vår<br />
delaktighet i Jesus Kristus och försäkrar att vi genom tron på honom har syndernas<br />
förlåtelse, gemenskap och hopp (1 Kor 10:16-17). Vi kommer till Herrens bord för att det<br />
20
andliga livet skall förnyas och den kristna gemenskapen fördjupas och det kristna hoppet<br />
proklameras (Apg 2:46).<br />
Till nattvarden inbjuds alla som tillhör Jesus Kristus och vill leva i gemenskap med<br />
honom. Den som lever i ohederlighet, otukt eller oförsonlighet utesluter sig själv från<br />
måltiden (1 Kor 11:27-28). Omvändelse och bikt öppnar alltid vägen till förnyad<br />
delaktighet i nattvardens mysterium.<br />
4.4 Den heliga Andens verk och gåvor<br />
Utan den heliga Anden är Gud avlägsen, stannar Kristus i det förflutna, blir evangeliet<br />
tomma ord, är församlingen bara en organisation, mission propaganda, gudstjänst en<br />
gruppterapi och kristet liv en slavmoral. Men i Andens vind har kosmos uppstått (1 Mos<br />
1:2) och genom sin Ande förnyar Gud ständigt skapelsen och är nära oss (Ps 104:30).<br />
Genom samma heliga Ande är den uppståndne Kristus hos oss i dag (Joh 14:16-20), är<br />
evangeliet en kraft till frälsning (Rom 1:16), återspeglar församlingen gemenskapen inom<br />
Gud själv (Joh 17:21- 23), är mission ett hoppfullt tecken i världen (Apg 2:6), är<br />
gudstjänst både åminnelse och föregripande (1 Kor 11:26) och kristet lärjungaskap ett liv i<br />
ljuvlig frihet (2 Kor 3:17).<br />
Anden upplyser oss om kunskapen om Gud, främst genom att ge vittnesbördet om Kristus<br />
till världen (Joh 15:26). Andens verk är helt beroende av Kristi upphöjelse, varigenom<br />
Anden kan ge oss resultatet av Kristi död och uppståndelse (Apg 2:33). Den helige Ande<br />
får därför aldrig skiljas från Kristus. Därmed är Anden verksam i hela tillägnelsen av<br />
frälsningen (1 Kor 12:3, 13) och i helgelsen (Gal 5:22- 26). Alla kristna har på detta sätt<br />
fått Andens gåva genom att tillhöra Kristus. Det finns också en utrustning genom Anden<br />
bestående av olika gåvor. Sammanhanget för dessa gåvor är församlingen, som är Andens<br />
område.<br />
Andens tjänst i gudomen är att ständigt ge människan en erfarenhet av nåd. En<br />
karismatisk erfarenhet är således en erfarenhet av den helige Ande. Det är ett medvetet<br />
möte med den kärlekens Gud som är här och nu (Rom 5:5). Personliga erfarenheter av<br />
Anden ger bland annat ny glädje, ny kraft i tjänsten, frimodighet i bön och tillbedjan,<br />
styrka i frestelser och öppenhet för manifestationer av Guds helande och befriande nåd. I<br />
vår andliga tradition finns en utmaning till full överlåtelse åt Herren, som är Anden.<br />
Församlingens liv som Andens tempel är möjligt, därför att de kristna som utgör detta<br />
tempel är omslutna och uppfyllda av Anden som helgar dem (1 Petr 2:5, 1 Kor 3:16f ).<br />
Församlingens kallelse att vara Guds folk i världen förverkligas genom att Anden leder sitt<br />
folk och utrustar och sänder de troende till olika uppdrag (1 Petr 2:10f, Apg 1:5-8).<br />
Församlingens synliga strukturering som Kristi kropp sker i och genom Anden.<br />
Herren ger olika sorters gåvor åt alla kristna till enhet i mångfald och till uppbyggelse av<br />
församlingen, så att den växer både internt och externt (1 Kor 12, Rom 12:4-8). Därför<br />
strävar vi efter att mångfalden i uttryck av Andens gärningar ska finnas i gudstjänst,<br />
vittnesbörd och diakoni.<br />
4.5 Bikten - försoningens kraft<br />
Bikt är att inför en själavårdare/pastor i avskildhet bekänna synd som man har begått och<br />
att genom honom/henne få tillsägelse om Guds förlåtelse. Vilken förtroendevärd kristen<br />
som helst kan ta emot bekännelsen och avlösning, men det är viktigt att veta, att en person<br />
som inte är avskild till församlingstjänst inte har tystnadsplikt.<br />
Biblisk grund för denna praktik finns bland annat i Jesu ord till lärjungarna: Om ni förlåter<br />
någon hans synder, så är de förlåtna (Joh 20:22-23) och i den apostoliska uppmaningen att<br />
21
ekänna synderna för varandra (Jak 5:15- 16). Bikten har två moment: bekännelse och<br />
avlösning. Bekännelsen kan vara resultatet av ett akut behov eller av en längre<br />
samtalskontakt.<br />
En sann bikt utmärks av att den som vill bikta sig har drivits till det av sitt eget inre. När<br />
en ärlig och frivillig bekännelse föreligger kan en förbehållslös och ovillkorlig avlösning<br />
ges. Denna har sin grund i och sin kraft från Guds ord (Luk 5:20, 1 Joh 1:9). Att bikta sig<br />
regelbundet är att mer medvetet gå in i gemenskapen med Gud och människorna.<br />
5. Församlingstillhörighet<br />
Medlemskapet i församlingen har sin grund i en personlig tro på Jesus Kristus som Herre och<br />
Frälsare samt dop i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Medlemskapets mening är<br />
ett liv i Kristi efterföljd och en överlåtelse till församlingens gemenskap och uppdrag i<br />
världen.<br />
5.1 Vägen till medlemskap<br />
Kristenblivandet är ett skeende som innefattar både andliga erfarenheter och lärande. För<br />
att gestalta denna process finns det i församlingen ett katekumenat (Gal 6:6). Den<br />
vanligaste formen för detta är barn- och ungdoms grupper, upptäckargrupper (exempelvis<br />
Alpha), kristendomsskola ("konfirmation") och särskilda dopgrupper. Genom detta<br />
uttrycks en tillhörighet till församlingen, som syftar fram till bekännelse, dop och<br />
medlemskap. Katekumenatet är början på ett livslångt lärande.<br />
Medlemskap i församlingen kan förvärvas:<br />
• genom dop på bekännelse av tro<br />
• genom flyttningsbetyg från annan församling, vilket även gäller överfört medlemskap<br />
från församling i annan kristen tradition än baptistisk. Ett överfört medlemskap från<br />
församling i annan kristen tradition upphäver inte församlingens egen identitet som<br />
baptistisk.<br />
Det är ett uttryck för att församlingen respekterar andras väg till dop och<br />
församlingstillhörighet.<br />
(Ett alternativ eller komplement till denna punkt är att församlingen beslutar att<br />
tillämpa så kallat öppen medlemskap. Ett sådant medlemskap är inte knutet till<br />
flyttningsbetyg.<br />
Då tillkommer följande text:<br />
• genom öppet medlemskap, vilket innebär att församlingen mottager som medlem dem<br />
som bekänner sig tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare men är döpt i annan<br />
kristen tradition.)<br />
5.2 Medlemskap kan upphöra<br />
• genom flyttningsbetyg till annan församling<br />
• genom begäran om utträde ur församlingen<br />
• genom uteslutning då medlem befunnits sakna de förutsättningar för medlemskap som<br />
ovan anges.<br />
5.3 Medlemskapsärenden<br />
Församlingsledarna har huvudansvaret för ärenden kring medlemskap. Den som önskar<br />
bli medlem i församlingen anmäler detta till pastor eller annan församlingsledare, som<br />
genom samtal klargör församlingsgemenskapens innebörd och presenterar<br />
församlingsordningen.<br />
22
Församlingen beslutar om nya medlemmar och dessa hälsas välkomna i församlingsmöte/<br />
gudstjänst.<br />
5.4 Medlemsomsorg<br />
Församlingsledarna har ett särskilt ansvar för omsorgen om dem som är medlemmar i<br />
församlingen. Men denna omsorg förutsätter alla medlemmars ömsesidiga tjänst och<br />
ansvar för varandra (Ef 4:16, Hebr 12:15). Församlingsledarna skall aktivt hålla kontakt<br />
med medlemmarna, särskilt dem som av en eller annan anledning inte deltar i gudstjänst-<br />
och vardagsgemenskap i församlingen.<br />
Medlemskap i församlingen fördjupas genom att man ger och tar emot praktisk hjälp att<br />
växa och mogna som människa och kristen. Det är särskilt viktigt att uppmärksamma och<br />
möta de mänskliga behov som uppstår vid kriser, ohälsa, arbetsbelastning, ensamhet och<br />
förändringar av olika slag.<br />
Omsorg om varandra innefattar också etisk och moralisk vägledning. Genom att<br />
medlemmarna håller igång ett levande samtal om vad som rätt och fel, byggs ett moraliskt<br />
medvetande upp i församlingen.<br />
När någon medlem med vett och vilja lever i synd eller förkunnar falsk lära har<br />
församlingen ett ansvar att ge personlig vägledning som syftar till omvändelse och<br />
upprättelse.<br />
Ordningen som anges i Matt 18:15-18 är ett grundmönster för hur processen kan gå till för<br />
att "vinna" tillbaka den som lever orätt eller förkunnar andra frälsningsvägar.<br />
Grundprincipen för alla former av omsorg om medlemmarna i församlingen är sanning<br />
och kärlek i förening.<br />
6. Församlingens organisation<br />
Församlingens liv och uppdrag måste ha en fungerande organisation. Det finns olika sätt att<br />
lösa detta inom Evangeliska Frikyrkan. Utifrån nu gällande lagstiftning i Sverige kan man -<br />
utan rangordning - tala om tre olika alternativ: A - föreningsmodellen, B - stiftelsemodellen<br />
och C- kyrkomodellen. Var och en av dessa går att motivera utifrån Bibeln och ska ses som<br />
församlingssynen i juridisk och organisatorisk form. Var och en ger också rum för att<br />
praktisera bibliska principer när det gäller församlingens liv och uppdrag. Vårt val av<br />
organisationsmodell har gjorts mot bakgrund av vad som bäst passar församlingens<br />
verksamhet, kulturella omvärld och historiska tradition.<br />
23
Församlingsstadgar<br />
B-kyrkans församling i X-stad har antagit följande stadgar utifrån Församlingens grund samt<br />
Församlingsordningen för att reglera församlingens yttre former och organisation.<br />
§ 1. B-kyrkans församling, X-stad<br />
B-kyrkans församling är en gemensam församling efter samgående mellan [X-stads<br />
Alliansförsamling, Baptistförsamling Elimförsamlingen, Filadelfiaförsamlingen i X-stad<br />
och X-stads Missionsförsamling]. B-kyrkans församling är en del av trossamfunden<br />
[Evangeliska Frikyrkan (EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan (Pingst-ffs),<br />
Svenska Alliansmissionen (SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska<br />
Missionskyrkan (SMK)]. Församlingen tar ansvar för respektive samfunds<br />
konferensbeslut efter sina förutsättningar och möjligheter. I Församlingsordningen<br />
beskrivs närmare församlingens mål, uppgift, inriktning och liv samt de ordningar som<br />
gäller. Församlingens stadgar gäller tillsammans med församlingsordningen.<br />
Församlingens organ och tjänster är:<br />
- Församlingsmötet<br />
- Församlingens styrelse<br />
- Församlingsföreståndaren (pastor).<br />
§ 2. Medlemskap<br />
a. Medlemskap i församlingen grundas på dop samt viljan att följa Kristus enligt vad<br />
som sägs i församlingsordningen.<br />
b. Medlem kan utträda ur församlingen. Församlingen kan, enligt den ordning som<br />
beskrivs i församlingsordningen, utesluta medlem.<br />
§ 3. Församlingsmöte<br />
a. Församlingsmötet är församlingens högsta beslutande organ, där varje närvarande<br />
medlem har en röst. Rösträtt kan inte överlåtas.<br />
b. Församlingsmöte sammankallas av styrelsen eller då minst tio procent av<br />
församlingens medlemmar begär det. Det sker på tid som församlingen eller<br />
styrelsen beslutar. Församlingsmöte kungörs minst två veckor i förväg. Skall fråga<br />
om kallelse av pastor eller andra medarbetare, eller fråga av större ekonomisk vikt<br />
behandlas, annonseras offentligt senast tre veckor före tiden för mötet. Ärendets art<br />
skall då anges i kallelsen.<br />
c. Förslag för behandling i församlingsmöte kan lämnas av medlem till styrelsen senast<br />
åtta dagar före mötet, till årsmöte minst tre veckor före. Förslag som rör den andliga<br />
vården lämnas till församlingsföreståndaren.<br />
d. Församlingsmötet fattar beslut med enkel majoritet. Gäller frågan kallande av pastor<br />
eller andra medarbetare, ändring av stadgar eller upplösning av församling, köp eller<br />
försäljning av fast egendom eller annat större ekonomiskt åtagande fattas beslut med<br />
2/3 majoritet. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder, utom<br />
vid val, då frågan avgörs genom lottning. Beslut fattas i öppen omröstning där inte<br />
stadgarna anger annat eller om mötet beslutar annat för viss fråga.<br />
24
e. Årligen är ett församlingsmöte årsmöte, som skall hållas före den 1 mars på dag som<br />
styrelsen bestämmer. Till årsmöte kallas minst fyra veckor innan årsmötet skall<br />
hållas.<br />
f. Vid årsmöte skall följande ärenden behandlas:<br />
1. Val av ordförande, vice ordförande, sekreterare för årsmötet.<br />
2. Val av två justerare att jämte ordföranden justera årsmötets protokoll.<br />
3. Fråga om mötets stadgeenliga utlysande.<br />
4. Föredragning av verksamhetsberättelse samt ekonomisk redovisning för<br />
föregående verksamhetsår.<br />
5. Revisorernas berättelse.<br />
6. Ansvarsfrihet för styrelsen.<br />
7. Beslut om antal ledamöter i styrelsen.<br />
8. Val av församlingens ordförande för ett år.<br />
9. Val av övriga ledamöter i styrelsen.<br />
10. Val av vice församlingsföreståndare<br />
11. Val av två revisorer och ersättare för dessa.<br />
12. Beslut om budget och verksamhetsplan för kommande verksamhetsår<br />
13. Bekräftelse av val av ungdomsråd.<br />
14. Val av övriga råd, tjänster och uppgifter inom församlingens olika arbetsgrenar<br />
Val av ombud till konferenserna inom [EFK, Pingst-ffs, SAM, SB och SMK]<br />
samt övrig representation i olika organisationer.<br />
15. Val av valberedning.<br />
16. Till årsmötet inkomna ärenden.<br />
§ 4. Styrelse<br />
a. Styrelsen har att, tillsammans med församlingsföreståndaren, leda och ansvara för<br />
församlingens verksamhet i enlighet med församlingsordningen och<br />
församlingsmötets beslut.<br />
b. Styrelsen består av ordföranden samt minst (t.ex. minst fyra / sex) ledamöter som<br />
väljs på två år. Halva antalet väljs varje år. Om kandidaterna är fler än de som skall<br />
väljas görs valet med sluten omröstning. Församlingsföreståndare (pastor) och vice<br />
församlingsföreståndare samt en representant för ungdomsrådet har rätt att delta i<br />
styrelsens överläggningar och få sin särskilda mening antecknad till protokollet.<br />
c. Styrelsen utser inom sig sekreterare, kassör samt de övriga funktionärer som kan<br />
behövas. Styrelsen har rätt att delegera beslut. Styrelsens funktionärer är också<br />
församlingens.<br />
d. I styrelsens uppgifter ingår att<br />
- tillsammans med församlingsföreståndaren planera och leda församlingens<br />
arbete,<br />
- förbereda ärenden som skall föreläggas församlingen,<br />
- verkställa församlingsmötets beslut,<br />
- ansvara för församlingens ekonomiska förvaltning,<br />
- förbereda kallelse av pastor och övriga tjänster,<br />
- ha arbetsgivaransvar för församlingens anställda,<br />
25
- lämna statistiska uppgifter till de samfund församlingen tillhör [EFK, Pingst-ffs,<br />
SAM, SB och SMK]<br />
Styrelsen får inte utan beslut i församlingsmöte uppta lån, förvärva eller avyttra fast<br />
egendom eller på annat sätt ikläda församlingen ekonomiskt åtagande av större<br />
omfattning. Styrelsen skall i ärenden av större vikt alltid inhämta församlingens<br />
mening.<br />
e. Riktlinjer beträffande upplåtelse av kyrkorum fastställs av styrelse och<br />
församlingsföreståndare tillsammans.<br />
f. Den/de styrelsen utser har rätt att teckna församlingens firma.<br />
g. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller då<br />
församlingsföreståndaren eller minst 3 av styrelsens ledamöter begär det. Styrelsen<br />
är beslutsmässig då mer än halva antalet ledamöter, bland dem ordföranden eller<br />
vice ordföranden är närvarande. Beslut fattas i öppen omröstning, utom då ledamot<br />
begär sluten omröstning för viss fråga. Vid lika röstetal gäller den mening som<br />
ordföranden biträder utom vid val, då frågan avgörs genom lottning.<br />
§ 5 Kallande av pastor och andra medarbetare<br />
Församlingen kallar pastor och andra medarbetare på förslag av styrelsen. Samråd skall<br />
ske med berörda organ inom de samfund församlingen tillhör [Evangeliska Frikyrkan<br />
(EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan (Pingst-ffs), Svenska Alliansmissionen<br />
(SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska Missionskyrkan (SMK)]. I kallelsen<br />
skall anges om tjänsten som pastor är förenad med uppgiften som<br />
församlingsföreståndare.<br />
§ 6. Församlingsföreståndare<br />
För församlingen skall finnas en föreståndare som är församlingens andliga ledare. Det<br />
andliga ledarskapet utövas tillsammans med styrelsen.<br />
Församlingsföreståndaren skall tillsammans med styrelsen planera och leda<br />
församlingens arbete i enlighet med församlingsordningen och församlingsmötets<br />
beslut. Församlingsföreståndarens särskilda uppgifter beskrivs i församlingsordningen.<br />
§ 7. Valberedningen<br />
a. Valberedningen skall förbereda val av funktionärer vid årsmötet, val av styrelse och<br />
revisorer samt övriga val till olika tjänster och uppdrag efter de behov som finns.<br />
b. Varje medlem kan föreslå valberedningen kandidater till styrelsen och andra<br />
uppdrag. Sådant förslag bör lämnas senast två veckor före det möte då valet skall<br />
ske.<br />
§ 8. Räkenskaper och revision m m.<br />
a. Församlingens räkenskapsår är kalenderår.<br />
26
. Räkenskaper och förvaltning skall granskas av två revisorer som utses av årsmötet.<br />
c. Vid församlingsmöte och styrelsens sammanträden förs protokoll som justeras av<br />
mötets ordförande och särskilt utsedda justerare.<br />
§ 9. Barn- och ungdomsarbete<br />
Församlingens arbete med barn och unga anförtros åt B-kyrkans församlings ungdom i<br />
X-stad. För denna organisation gäller särskilda stadgar.<br />
§ 10. Upplösning av församlingen<br />
a. Om en upplösning av församlingen aktualiseras, skall samråd ske med företrädare<br />
för de samfund församlingen tillhör. Beslut om upplösning skall godkännas av dessa<br />
samfund.<br />
b. För upplösning av församlingen krävs samstämmiga beslut vid två på varandra<br />
följande församlingsmöten, varav ett årsmöte. Mellan mötena skall minst en månad<br />
förflyta. Sådant beslut skall fattas med 2/3 majoritet.<br />
c. Vid upplösning övergår äganderätten till församlingens egendom med lika delar till<br />
[EFK, Pingst-ffs, SAM, SB och SMK]. Tillgångarna bör i första hand användas för<br />
kristet arbete i bygden.<br />
§ 11. Ändring av stadgar och församlingsordning<br />
a. Ändring av stadgar och/eller församlingsordning kan ske genom samstämmiga<br />
beslut av två på varandra följande församlingsmöten varav ett årsmöte. Sådant beslut<br />
skall fattas med 2/3 majoritet. Mellan mötena skall en tid av minst en månad<br />
förflyta.<br />
b. Förslag om ändring av stadgar och/eller församlingsordning skall inlämnas till<br />
styrelsen minst två månader före årsmötet. Styrelsen skall, med eget yttrande<br />
överlämna förslaget till församlingen.<br />
c. Beslut om ändring av församlingsordning eller stadgar som berör församlingssyn<br />
samt stadgarnas § 10 eller § 11 skall, för att vara giltigt, godkännas av [Evangeliska<br />
Frikyrkan (EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan (Pingst-ffs), Svenska<br />
Alliansmissionen (SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska<br />
Missionskyrkan (SMK)].<br />
27
ATT TÄNKA PÅ VID<br />
SAMGÅENDE<br />
MELLAN FÖRSAMLINGAR<br />
Varsågod!<br />
Utmanade av den glädjande utvecklingen att allt fler gemensamma församlingar bildas<br />
vill <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong>, med samfundens samlade erfarenhet, bidra till att de<br />
nya församlingsbildningarna blir framtidsinriktade, evangeliserande och präglade av<br />
öppenhet. Rådsmötet 2005 gav styrelsen i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp med<br />
representanter från de frikyrkosamfund som främst berörs av samgående mellan lokala<br />
församlingar.<br />
Arbetsgruppen har bestått av:<br />
Marianne Andréas, <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong><br />
Anders Bengtsson, Svenska Alliansmissionen<br />
Torsten Bergsten, Svenska Baptistsamfundet<br />
Roland Brage, Svenska Missionskyrkan<br />
Inger Carnbo, <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong><br />
Kent Cramnell, Pingst Fria Församlingar i samverkan<br />
Pär Friberg, Svenska Baptistsamfundet<br />
Ann-Marie Johansson, Metodistkyrkan<br />
Knut-Bertil Nyström, Evangeliska Frikyrkan<br />
Per-Magnus Selinder, Svenska Missionskyrkan<br />
Roger Stenzelius, Pingst Fria Församlingar i samverkan<br />
Med önskan om att arbetsgruppens material skall bli till hjälp och vägledning<br />
överlämnas det till <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong>s medlemsorganisationer för att användas<br />
i processerna av samgående mellan församlingar.<br />
Med bön om Guds välsignelse<br />
Anders Bengtsson<br />
Ordförande i arbetsgruppen<br />
2006-04-26<br />
1
Innehållsförteckning<br />
Tio tumregler för god ekumenik sid. 3<br />
Att tänka på vid samgående mellan församlingar sid. 5<br />
Församlingskonstitution sid. 10<br />
- Församlingens grund sid. 11<br />
- Församlingsordning sid. 12<br />
- Församlingsstadgar sid. 24<br />
2
Tio tumregler för god ekumenik<br />
Tio tumregler för god ekumenik är ett försök att omsätta några av de grundläggande tankarna<br />
i Charta Oecumenica - riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa i<br />
Sverige. Ekumenik handlar i grunden om relationer. De tio tumreglerna har kommit till för att<br />
underlätta ett förtroendefullt samtal mellan kyrkor och samfund i Sverige.<br />
Tio tumregler för god ekumenik har tagits fram av en ekumeniskt sammansatt arbetsgrupp<br />
inom kärnområdet ekumenisk teologi vid <strong>Sveriges</strong> Kristna Råd. Modellen, som arbetats fram i<br />
samråd med lokala och regionala ekumeniska råd, överlämnades till SKR:s rådsförsamling<br />
den 18 april 2005.<br />
Inledning<br />
Vi är födda att visa Guds härlighet som finns inom oss.<br />
Den finns inte bara i några av oss - den finns i oss alla.<br />
Och när vi låter vårt ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.<br />
När vi blir fria från vår egen rädsla, befriar vår närvaro andra omkring oss.<br />
Ur Marianne Williamson "A Return to Love" (Harper Collins 1991), ofta citerat av Nelson<br />
Mandela.<br />
Att leva som kristen är att leva befriad. Ändå reser vi murar, misstänkliggör och skyggar för<br />
varandra - också kristna syskon emellan.<br />
Gud kallar oss att bryta upp från dessa mönster - göra upp med vår rädsla och se på varandra<br />
med kärlekens ögon. Att se till det som förenar och tillsammans bygga en bättre värld. Ett sätt<br />
att göra detta är att främja god ekumenik.<br />
Ekumenik (som kommer av grekiskans oikoumene dvs. "hela den bebodda världen") handlar<br />
om att sträva efter Kristi kyrkas synliga enhet och stärka de kristnas inbördes gemenskap i ord<br />
och handling. Kristen enhet är inget fjärran mål - i Kristus är vi redan ett. Enheten har sin<br />
utgångspunkt i den heliga Treenigheten. Som kristna är vi utsända att återspegla den<br />
kärlekens enhet som är i Gud och så tjäna världens helande. I sin strävan efter synlig enhet<br />
omsluts kyrkan av Jesu bön "att de alla skall bli ett", (Joh. 17:21).<br />
1. Bygg på gemensam tro<br />
Ekumeniken utgår från vår gemensamma tro på Herren Jesus Kristus som Gud och Frälsare.<br />
Tillsammans ärar vi en enda Gud, Fader, Son och helig Ande.<br />
2. Visa ömsesidig respekt<br />
Ekumenik förutsätter ömsesidig respekt för varandra som kristna kyrkor och samfund - att vi<br />
respekterar varandras rätt till skillnader i tro, lära och liv. Samarbetet förutsätter däremot inte<br />
att vi omfattar allt i varandras traditioner.<br />
3. Visa tillit och öppenhet<br />
Eftersom ekumenikens mål är Kristi kyrkas enhet utgår vi ifrån det som förenar oss - utan att<br />
blunda för saker som ännu skiljer oss åt. I en anda av ekumenisk öppenhet vill vi visa<br />
lyhördhet för grupper som söker nya uttryck för kristen tro.<br />
3
4. Var villig att förstå<br />
I vår strävan efter en djupgående enhet i tro och lära vill vi ständigt försöka förstå varandra<br />
bättre. Våra samtal och dialoger präglas av ömsesidighet - genom dem lär vi oss också mer<br />
om vår egen tradition. Där möts vi som likvärdiga parter. I frågor där vi är oeniga försöker vi i<br />
bön och samtal förstå varandras ståndpunkter och tolkningar av Guds Ord.<br />
5. Ta kyrkornas egna strukturer på allvar<br />
Ledarna för de kristna kyrkorna och samfunden har ett särskilt ansvar för att skapa och<br />
upprätthålla goda relationer mellan kyrkorna. Vi respekterar det ledarskap som respektive<br />
kyrka och samfund har valt och förbinder oss att samarbeta med detta.<br />
6. Bekänn kyrkans lokala och universella kallelse<br />
Kyrkor och samfund i Sverige är en del av den världsvida kristna gemenskapen. Alla lemmar<br />
i Kristi kropp hör samman. Därför vill vi verka för rättvisa, fred, försoning och omsorg om<br />
skapelsen, och vara öppna för samtal med alla människor av god vilja, för att fullgöra<br />
gemensamma angelägenheter tillsammans med dem och vittna för dem om den kristna tron.<br />
7. Samarbeta lokalt<br />
För de flesta är lokalförsamlingarnas samarbete det tydligaste uttrycket för strävan mot en<br />
fördjupad och synlig kristen enhet. I den lokala ekumeniken vill vi främja enhet och<br />
gemenskap mellan kristna på samma ort. När vi lär känna varandra, erkänner varandra och<br />
bekänner vår tro tillsammans kan vi finna vägen till ett gemensamt och trovärdigt kristet<br />
vittnesbörd för att världen skall tro. Ekumeniskt samarbete är mer än gästfrihet och<br />
hjälpsamhet. Vår gemenskap måste innebära ömsesidigt stöd i med- och motgång.<br />
8. Säg ja till evangelisation - nej till proselytism<br />
Mission och evangelisation hör till kyrkans väsen och uppgift. Varje församling och enskild<br />
kristen är utsänd att dela med sig av sin tro. Evangelisationens syfte är att förkunna<br />
frälsningen genom Jesus Kristus. Den får inte orsaka att banden till individens egen kyrka<br />
eller samfund försvagas eller bryts. På detta sätt vill vi göra åtskillnad mellan evangelisation<br />
och proselytism, dvs. sådan aktiv strävan som innebär att förmå medlemmar, grupper eller<br />
församlingar inom ett kristet samfund att övergå till vårt eget samfund.<br />
9. Sprid rätt information<br />
Vi respekterar varje kyrkas och samfunds rätt till egen självförståelse och identitet. Därför<br />
förbinder vi oss att ge sanningsenlig information om varandra. Vi tar avstånd från varje form<br />
av förkunnelse och information som framhäver och idealiserar den egna kyrkan eller<br />
samfundet genom att ge en negativ bild av den andra.<br />
10. Respektera individ och familj<br />
Varje kristens andliga väg måste respekteras. När familjemedlemmar tillhör olika kristna<br />
kyrkor eller samfund är det särskilt betydelsefullt att betona enhet och inte splittring. Det är<br />
också viktigt att ta lärdom av dessa familjers erfarenheter. I pastoral omsorg om dessa<br />
familjer förbinder vi oss att samverka ekumeniskt.<br />
4
Att tänka på vid samgående mellan församlingar<br />
Grunden för kristen enhet är Guds enhet som Fader, Son och Ande. De kristnas enhet skall<br />
visa världen att Gud sänt Jesus Kristus som frälsare för alla människor. För att förverkliga<br />
Guds vilja med sin församling och för att bli ett trovärdigt vittnesbörd i världen vill vi som<br />
församlingar och trossamfund gemensamt verka för fördjupad enhet.<br />
Enheten i Kristus berikas av mångfald, men sargas av splittring. Vi tror att kristen enhet kan<br />
fördjupas och bli synlig mellan olika församlingar och samfund. Samtidigt är vi medvetna om<br />
att såväl våra trossamfund som de lokala församlingarna är provisorier i väntan på enheten.<br />
Oavsett om mångfalden ryms i en församling eller gestaltas i flera församlingar på en ort hör<br />
enheten i Kristus till det som konstituerar Kristi församling på orten och är ett viktigt<br />
vittnesbörd för människorna i dess närhet. Fördjupad enhet gagnar alltid församlingens liv<br />
och funktion, men det betyder inte att samgående alltid är den rätta vägen. Viktiga funktioner<br />
som t.ex. närhet och engagemang gynnas inte alltid av att församlingen är alltför stor.<br />
När två eller flera församlingar på en ort vill gå samman är det i enlighet med Jesu bön och<br />
positivt för vittnesbördet i bygden. Som samfund vill vi medverka till en bra process och ett<br />
långsiktigt gott resultat.<br />
1. En god utgångspunkt<br />
Att församlingar som tillhör olika trossamfund vill gå samman och bilda en gemensam<br />
församling är ett viktigt ekumeniskt steg som kan ge förnyat engagemang och ökad<br />
trovärdighet i uppdraget att gestalta evangeliet i ord och handling. Som församlingar och<br />
samfund har vi ett gemensamt ansvar för att det nya församlingsbygget skall bli<br />
framtidsinriktat, evangeliserande och präglat av en öppen gemenskap. Med vår kunskap och<br />
erfarenhet kan vi som lokalförsamlingar och samfund tillsammans lägga en god grund för den<br />
nya församlingen och undvika att bygga in spänningar.<br />
1.1 Gemensam församling<br />
Tydliga motiv tror vi är avgörande för ett positivt resultat. Börja med att göra en<br />
omvärldsanalys och sök sedan svar på följande frågor:<br />
- Vad gynnar Guds rike bäst?<br />
- Vad skulle en gemensam församling betyda för det omgivande samhället?<br />
- Blir det kristna vittnesbördet starkare av en gemensam röst eller når det längre genom<br />
flera samstämmiga röster?<br />
- Vad kommer ett samgående att betyda för gemenskapen och omsorgen inom<br />
församlingen?<br />
- Hur skulle engagemanget för evangelisation och diakoni i Sverige och internationellt<br />
påverkas?<br />
- Vilka delmål är både utmanande och realistiska?<br />
1.2 Alternativa lösningar<br />
Pröva redan tidigt i processen om det finns andra alternativ än att bilda en gemensam<br />
församling. Om exempelvis den ena församlingen är väsentligt mindre och/eller har<br />
mycket hög medelålder kan ett alternativ till samgående vara att dess medlemmar<br />
integreras i den större. En överenskommelse kan tecknas om att medlemmarna från den<br />
mindre gruppen skall ha möjlighet att genom den nya församlingen stödja sitt samfund.<br />
5
1.3 Nuvarande gemenskaper<br />
Beakta vad ett samgående med annan församling skulle innebära för eventuella andra<br />
gemenskaper som exempelvis församlingskrets.<br />
2. Mångfald och öppenhet<br />
Den mångfald som ryms inom gemenskapen i Kristus berikar församlingen. Evangeliet är så<br />
mångfasetterat och rikt att ingen ensam kan äga hela sanningen. Evangeliet blir större när vi<br />
med nyfikenhet närmar oss varandra. Olika trostolkningar, synsätt och uttrycksformer blir<br />
stora tillgångar om församlingen är öppen för mångfalden i Guds rike.<br />
Grundinställningen för att bygga en hållbar gemensam församling måste präglas av en<br />
öppenhet som har utrymme för mångfald. Generositet, respekt och förståelse för olikheter i<br />
trostolkningar och uttrycksformer är viktigt. Målet bör vara att den nya gemenskapen skall<br />
vara så öppen att alla som tillhörde de ingående församlingarna kan bli medlemmar, ha frihet<br />
att tolka Bibeln och bli betjänade av sin församling som tidigare.<br />
3. En process<br />
Inför ett samgående kan vi aldrig bortse från att varje församling har sin historia, sina<br />
traditioner, sina uttrycksformer och en lokal där man känner sig hemma och till vilken många<br />
andliga upplevelser är knutna. Församlingarna finns med i olika samfund som i regel också<br />
har en lång historia, traditioner och framförallt olika engagemang i Sverige och<br />
internationellt. Utan att bromsa den ekumeniska viljan är det viktigt att det ges tid för<br />
bearbetning och förankring. I den processen behöver både församlingarna och representanter<br />
för de aktuella samfunden finnas med i ärliga och förtroendefulla samtal.<br />
Vägen fram till samgående har ofta fungerat bäst när man gått stegvis. Att ha realistiska<br />
delmål på vägen mot samgående är viktigt för en bra process. I många fall har bildandet av en<br />
gemensam församling föregåtts av en tid då de två församlingarna firat gudstjänst tillsammans<br />
eller tagit gemensamt ansvar för t.ex. anställning av pastor.<br />
Sök svar på följande frågor:<br />
- Vilka delmål är både utmanande och realistiska?<br />
- Vilka steg i processen skall vi börja med?<br />
- Hur för vi processen framåt i ett lagom tempo för att få med så många som möjligt, men<br />
inte vänta så länge att de förändringsvilliga tappar modet?<br />
- Vilket ansvar kan/vill en gemensam församling ta för de tidigare förpliktigande<br />
gemenskaperna för evangelisation och mission?<br />
- Vilka tjänster behövs i den nya församlingen?<br />
- Vilken lokal skall bli den nya församlingens kyrka och vad gör vi med den/de andra<br />
lokalen/lokalerna?<br />
4. Samfundstillhörighet<br />
Att vara kristen är att tillhöra en gemenskap med uppgift att vittna och tjäna såväl i den lokala<br />
församlingen som nationellt och globalt. Liksom det hör till den enskilde kristnes identitet att<br />
tillhöra en församling hör det till församlingens identitet att vara en del av en större<br />
gemenskap. Samfundstillhörigheten handlar om att församlingen ingår i en gemenskap där<br />
man delar ansvar för gemensamt missionsuppdrag i Sverige och internationellt.<br />
Den gemensamma församlingen bör få en så likvärdig tillhörighet som möjligt i de samfund<br />
de medverkande församlingarna tillhör. När församlingskonstitutionen skall skrivas är det<br />
6
viktigt att ta hänsyn till såväl vad som gäller i de ingående församlingarna som i de samfund<br />
de tillhör.<br />
Relationerna mellan lokala församlingar och respektive samfund kan se lite olika ut. Det är<br />
viktigt att man respekterar dessa olikheter t. ex. när det gäller beslutsvägar. I "Tio tumregler<br />
för god ekumenik" understryks respekten för varandras olika nivåer för beslutsfattande.<br />
5. Samfundens roll i processen<br />
Det är en gemensam angelägenhet för församlingarna och samfunden att bildandet av<br />
gemensamma församlingar blir så bra som möjligt. Vi ser det som mycket angeläget att alla<br />
berörda samfund får finnas med redan på ett tidigt stadium och definitivt innan några<br />
skrivningar avslutats. Samfunden har samlat många erfarenheter från tidigare processer. Det<br />
finns också kunskap om hur gemensamma församlingar fungerat i ett längre perspektiv.<br />
Naturligtvis är det de lokala församlingarna som skall driva processen, men samfunden har<br />
viktig kunskap och erfarenhet att bidra med.<br />
Att representanter för ett icke berört samfund anlitas som konsulter eller mentorer för<br />
samgåendet skapar lätt problem och kan störa de ekumeniska relationerna.<br />
Varje lokalt samgående av församlingar som tillhör olika samfund är en del av en större<br />
ekumenisk process. Att allt fler gemensamma församlingar bildas är en stor och positiv<br />
utmaning för samfunden. Det som sker lokalt måste få konsekvenser på samfundsnivå. För att<br />
gå framåt mot målet, Kristi kyrkas synliga enhet, behöver det finnas ett växelspel mellan<br />
lokalt och nationellt.<br />
6. Församlingskonstitution<br />
I "förälskelsestadiet" när entusiasmen över att bilda en gemensam församling är stor upplevs<br />
kanske inte texterna i församlingskonstitutionen som viktiga för alla medlemmarna. På sikt är<br />
en sådan ett viktigt dokument för att undvika onödiga konflikter och hjälpa församlingen att<br />
hantera olika frågeställningar.<br />
Församlingskonstitutionen bör innehålla följande handlingar: Församlingens grund,<br />
församlingsordning och församlingsstadgar. Bifogat finns förslag på församlingskonstitutioner<br />
som vi utifrån vår samlade erfarenhet rekommenderar som utgångspunkt för<br />
arbetet med församlingskonstitutionen. Exemplen är gjorda för tre olika konstellationer av<br />
gemensamma församlingar.<br />
6.1 Församlingens grund<br />
Församlingens grund uttrycker vad församlingen är.<br />
6.2 Församlingsordning<br />
Församlingsordningen beskriver församlingens grund, uppgift, inriktning och liv. Här har<br />
vi i de olika samfunden delvis skilda uppfattningar om t.ex. bibelsyn, dop, nattvard,<br />
medlemskap och ledarskap. Bifogade förslag till församlingskonstitutioner har en<br />
gemensam grundsyn, men är lite olika beroende på de församlingskonstellationer som<br />
ingår. De tre förslagen utgår från: 1) Samgående mellan församlingar som enbart har en<br />
baptistisk dopsyn. 2) Samgående mellan församlingar som alla tillämpar dop av barn. 3)<br />
Samgående mellan en församling som enbart har en baptistisk dopsyn och en församling<br />
som tillämpar barndop.<br />
Skall den gemensamma församlingen bli en stark gemenskap som presenterar ett enat<br />
vittnesbörd behöver vi samtala igenom dessa frågor med stor generositet, lyhördhet och<br />
7
espekt för varandras övertygelse. Målsättningen vid bildandet av en gemensam<br />
församling bör vara att hitta så öppna skrivningar och förhållningssätt att de olika<br />
uppfattningar som finns i de ingående församlingarna ryms i den nya gemenskapen. Som<br />
underlag för samtalet rekommenderas boken "Tro - dop -medlemskap ur ett ekumeniskt<br />
perspektiv" som ingår som nr 6 i <strong>Sveriges</strong> Kristna Råds skriftserie.<br />
6.3 Församlingsstadgar<br />
Församlingsstadgarna reglerar de juridiska frågorna som rör församlingen. Den teologiska<br />
grunden fastställs i församlingens grund och i församlingsordningen. De juridiska texterna<br />
i stadgarna bör hållas strikta och kortfattade. Stadgarna skall t.ex. ge ramarna för, men inte<br />
detaljreglera styrelsens arbete. Vid stadgeskrivningarna måste en rad juridiska hänsyn tas.<br />
Exempel på sådant som skall regleras:<br />
- Att församlingen är en del av/ ansluten till/ samverkar med de berörda samfunden<br />
skall framgå tydligt.<br />
- Av ändamålsparagrafen skall framgå att det hör till församlingens uppgifter att fira<br />
gudstjänst. Inte kontroversiellt, men viktigt att framhålla eftersom det hör till lagen om<br />
trossamfund.<br />
- Det bör finnas med formuleringar om delat ansvar för gemensamma åtaganden i de<br />
samfund som församlingen är med i.<br />
- Beträffande relationerna till samfunden skall det anges tydligt vad som gäller t.ex., vid<br />
kallande av pastor eller beträffande olika regler för behörighet i skilda samfund.<br />
- Vi rekommenderar på det bestämdaste att församlingen stadgar om ett samlat andligt<br />
ledarskap för församlingens liv och arbete. Styrelsen/församlingsledningen utgör<br />
tillsammans med församlingsföreståndaren det andliga ledarskapet med ansvar inför<br />
församlingsmötet. Att dela ledarskapet mellan ett organ för den andliga vården och ett<br />
anat för administrativa frågor kan, enligt vår samlade erfarenhet, öppna för<br />
revirtänkande och konflikter.<br />
- Beträffande ändringar av församlingskonstitutionen som rör de grundläggande<br />
frågorna om församlingens grund, relationerna till samfunden samt upplösning av<br />
församlingen, skall stadgarna reglera att sådana ej får ske utan samråd med respektive<br />
samfund, alternativt godkännande av respektive samfund. Rörande denna fråga lägger<br />
samfunden olika betoning på hur fria församlingarna är i förhållande till samfunden.<br />
Samtliga samfund är dock överens om att en spärrparagraf är ett viktigt skydd för<br />
församlingen om det i framtiden skulle uppstå konflikter eller fraktionsbildningar som<br />
kan skada gemenskapen. Vår samlade erfarenhet av sådana konflikter säger att man<br />
måste få hjälp av en tredje part då sådant inträffar. Det hör till konfliktens natur att<br />
man just i en sådan situation ställer sig oförstående till detta. Genom en tvingande<br />
skrivning på denna punkt skapas nödvändiga möjligheter att få hjälp att hantera en<br />
sådan situation.<br />
Att stadgarna blir korrekt formulerade och väl genomtänkta är viktigt för att den<br />
gemensamma församlingen skall kunna fungera på ett bra sätt.<br />
Våra samfund har lång erfarenhet av stadgearbete. Vi har tillgång till juridisk expertis,<br />
antingen genom vår egen personal eller genom kontakter.<br />
8
7. Juridiska och praktiska frågor<br />
7.1 Medlemmarna<br />
Församlingarna kommer till den nya församlingen med alla sina medlemmar. Alla som<br />
finns i de olika församlingarna skall skriftligt meddelas att församlingarna har fattat beslut<br />
om att bilda en ny gemensam församling och att den gamla församlingen fortsätter i den<br />
nya församlingen.<br />
Om enskilda medlemmar av någon anledning inte vill vara medlemmar i den nya<br />
församlingen skall de själva meddela det beslutet och få flyttningsintyg till annan<br />
församling eller dopintyg.<br />
Tag särskilt ansvar för medlemmar på äldreboenden och liknande institutioner så att de<br />
förstår att de också finns med i den nya församlingen.<br />
Visa särskild omsorg om dem som har lite eller ingen kontakt med församlingen.<br />
7.2 Tjänster<br />
Kom överens om vilka tjänster som skall finnas i den nya församlingen.<br />
Befintliga anställningar går automatiskt över till den nya församlingen. Skall personal<br />
varslas så kan det först ske i den nybildade församlingen. Kontakta alltid<br />
personalansvariga på samfunden om personalförändringar skall ske och förvissa er om att<br />
ni sköter personalförändringen arbetsrättsligt korrekt.<br />
Informera er om vad som gäller angående ordination/avskiljning och hur löften om<br />
tystnadsplikt sker och skett i de samfund som aktuella medarbetare hör till.<br />
7.3 Kyrkbyggnader och fastigheter<br />
Alla tillgångar förs över till den nya församlingen. Låt inte lokalerna bli ett hinder för<br />
förening av församlingar. Behåll hellre båda (alla) kyrkolokalerna tills vidare än att avstå<br />
från att förenas som församlingar.<br />
Innan man fattar bindande beslut bör man ha förhandsgodkännande att tillgångarna<br />
tillfaller den nya församlingen från de samfund där det av församlingens stadgar framgår<br />
att tillgångarna tillfaller samfundet vid upplösning av församlingen.<br />
7.4 Egendom<br />
I normalfallet "Gemensam församling" förs all egendom i de gamla församlingarna över<br />
till den nya församlingen.<br />
Blir det "Alternativa lösningar" enligt punkt 1.2 så är det vanliga att tillgångar från den<br />
"lilla gruppen som integreras i en större församling" styrs till olika verksamheter i det<br />
egna samfundet.<br />
7.5 Avslutning av gamla församlingar och bildande av den nya<br />
De gamla församlingarna fattar var för sej beslut enligt sina stadgar om att bilda den nya<br />
församlingen. Sedan bildas officiellt den nya församlingen, antar stadgar och<br />
församlingsordning, utser ledning och beslutar om namn. Därefter firas en offentlig<br />
gudstjänst i den nya församlingen då man offentliggör sig som ny församling, har med<br />
representanter från samfunden och inför Gud och varandra bekräftar sin tro och sin vilja<br />
att vara församling tillsammans. (Det finns ordning för detta i samfundens handböcker)<br />
Först därefter fattas sista beslutet i de gamla församlingarna om att lägga ner församlingen<br />
och överlåta all egendom till den nya församlingen och göra ett sista bokslut. Därefter<br />
avregistreras församlingen hos lokala skattemyndigheten.<br />
9
Församlingskonstitution<br />
Församlingskonstitutionen består av tre delar: Församlingens grund, Församlingsordning och<br />
Församlingsstadgar.<br />
Här följer förslag till:<br />
Församlingens grund. Kan användas vid samgående mellan församlingar från samtliga<br />
konstellationer av samfundstillhörighet.<br />
Församlingsordning. Första exemplet har två alternativa skrivningar om doppraxis.<br />
Alternativ A för samgående mellan församlingar som erbjuder dop<br />
av såväl barn som dop grundat på personlig bekännelse.<br />
Alternativ B för samgående mellan församling som endast<br />
praktiserar dop grundat på personlig bekännelse och församling<br />
som också erbjuder dop av barn.<br />
Andra exemplet för samgående mellan församlingar inom<br />
Evangeliska Frikyrkan och Pingst Fria Församlingar i samverkan.<br />
Församlingsstadgar. Kan användas vid samgående mellan församling från samtliga<br />
konstellationer av samfundstillhörighet.<br />
10
Församlingens grund<br />
B-kyrkans församling i X-stad har tillkommit efter samgående mellan [X-stads<br />
Alliansförsamling, Baptistförsamling Elimförsamlingen, Filadelfiaförsamlingen i X-stad och<br />
X-stads Missionsförsamling]. De [två, tre, fyra] församlingarnas historia och verksamhet får<br />
sin fortsättning i den nya gemensamma församlingen. B-kyrkans församling är en del av<br />
trossamfunden [Evangeliska Frikyrkan (EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan<br />
(Pingst-ffs), Svenska Alliansmissionen (SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska<br />
Missionskyrkan (SMK)]. Den är öppen för samverkan med andra kristna församlingar på<br />
orten.<br />
Genom historien har Guds församling framträtt på olika sätt. Den firar gudstjänst, förkunnar<br />
Guds ord, döper och firar nattvard. Den vittnar om sin tro i ord och handling på den plats där<br />
den verkar.<br />
Jesus Kristus är församlingens Herre och hela världens Frälsare. Guds kyrka är till för alla<br />
människor. 1 Församlingen är byggd på apostlarnas grund, given i Bibeln. Bibeln, Guds ord är<br />
nådemedel och rättesnöre för tron och dess tillämpning i livet. 2<br />
Församlingen förenar sig med hela Guds kyrka i alla tider i bekännelsen av Gud som Fader,<br />
Son och helig Ande. Varje enskild kristen har frihet att söka klarhet i tolkningen av Guds ord.<br />
När kristna under Andens ledning tillsammans delar Ordet leder denna öppenhet till mångfald<br />
och bygger upp gemenskapen. 3 Församlingen är Guds skapelse och är kallad att vara Kristi<br />
synliga kropp i världen. Bara Gud vet vilka som tillhör Guds folk. Församlingen hålls<br />
samman av sitt centrum, Jesus Kristus, inte av sina gränser.<br />
Nya Testamentet beskriver församlingen som en livsgemenskap med hjälp av olika bilder:<br />
- grenar som hör ihop med vinstocken 4<br />
- lemmar i Kristi kropp 5<br />
- levande stenar i ett husbygge 6<br />
- ett Guds eget folk 7<br />
- de som hör till Vägen 8<br />
Församlingen är kallad att vara ett tecken på Guds vilja om mänsklighetens kommande enhet<br />
och vill därför göra mångfalden tydlig: kvinnor, män och barn, alla med olika gåvor.<br />
Gemenskapen berikas när olika erfarenheter, skilda tolkningar av Bibeln och självständiga<br />
ställningstaganden i fråga om trons konsekvenser i livet delas i ödmjukhet, öppenhet, kärlek<br />
och omsorg. Var och en tjänar i församling och omvärld utifrån sina förutsättningar.<br />
Församlingens grund, församlingsordning och församlingsstadgar har antagits av<br />
_____________________________________________ den ________ samt den __________<br />
1<br />
Kol. 1:15-20, Joh. 12:32, Ef. 2:17-19, 1 Tim. 2:1-3<br />
2<br />
Ef. 3:20, Ps 119:105, Rom 15:4<br />
3<br />
Rom 1:11-12<br />
4<br />
Joh. 15:1-10<br />
5<br />
Rom. 12:4,5; 1 Kor. 12:1-27<br />
6<br />
Ef. 2:20-22; 1 Petr. 2:4-8<br />
7<br />
1 Petr. 2:10<br />
8 Apg. 9:2<br />
______________________________________________<br />
11
Församlingsordning<br />
Exempel ett med alternativa skrivningar om doppraxis<br />
Alternativ A<br />
när det gäller skivningen om doppraxis (församlingsordningen) kan användas vid<br />
samgående mellan Alliansmission - Baptistsamfundet - Metodistkyrkan -<br />
Missionskyrkan (eller två av dessa)<br />
Alternativ B<br />
Gemensam församling mellan församlingar från Evangeliska Frikyrkan eller<br />
Pingströrelsen och församling som också erbjuder dop av barn.<br />
----------------------------------------<br />
Församlingen har antagit följande församlingsordning för att beskriva församlingens uppgift,<br />
inriktning och liv. Församlingsordningen är utgångspunkten för och gäller tillsammans med<br />
församlingens stadgar.<br />
1. Församlingens uppgift<br />
Församlingens uppgift är att fira gudstjänst och föra evangeliet om Guds rike vidare i<br />
vittnesbörd och tjänst.<br />
Med utgångspunkt i Jesu missionsbefallning 9 vill församlingen dela hela Guds kyrkas<br />
uppgift att föra evangelium till alla folk.<br />
Församlingslivets centrum är gudstjänsten. Där hämtar den sin kraft i lovsång till Guds<br />
ära, bön, bekännelse och förlåtelse, Guds ords predikan, dop och nattvard samt förbön.<br />
2. Medlem i församlingen<br />
Församlingen välkomnar som medlem var och en som bekänner sig tro på Jesus Kristus<br />
och är döpt.<br />
Tron och dopet är vägen in i församlingen. Den som vill bli medlem i församlingen<br />
samtalar om tro, dop och församlingsgemenskap med församlingsföreståndaren. Ny<br />
medlem hälsas välkommen i församlingen i samband med gudstjänst.<br />
Då medlem kommer med flyttningsintyg från annan församling, antecknar<br />
församlingsföreståndaren medlemskapet i församlingsboken och meddelar församlingen.<br />
Medlem som flyttar från församlingen meddelar detta till församlingsföreståndaren, som<br />
utfärdar flyttningsintyg till den nya församlingen.<br />
Medlem som önskar utträda ur församlingen meddelar detta i samtal med<br />
församlingsföreståndaren.<br />
Församlingen kan skilja medlem från sig som uppenbart splittrar eller skadar<br />
gemenskapen. Den som skilts från församlingsgemenskapen skall också i fortsättningen<br />
omfattas av dess förbön och omsorg. 10<br />
3. Nådemedel och kyrkliga handlingar<br />
Församlingen är en hela livets kyrka och vill möta människors behov i alla åldrar och<br />
skilda livssituationer. Den erbjuder förkunnelse, själavård och bikt samt välsignelse av<br />
barn, dop, konfirmation, vigsel och begravning.<br />
9 Matt. 28:16-20; Mark 16:15<br />
10 Matt 18:15-17<br />
12
Dopet.<br />
Alternativ A<br />
Dopet är ett dop till Kristus och livet i hans kyrka. Det är en gåva som församlingen<br />
erbjuder enligt Kristi uppdrag och som var och en får ta emot i tro. Dopet sker med<br />
vatten i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.<br />
Församlingen erbjuder med sin öppenhet för Guds handlande i olika doptraditioner<br />
både dop av barn och dop på grund av personlig bekännelse. Den vill hjälpa<br />
människor att förnya och bekräfta det egna dopets gåva och löfte samt att leva i sitt<br />
dop.<br />
Alternativ B<br />
Församlingen erbjuder dop till Kristus. Det sker i vatten i Faderns och Sonens och den<br />
heliga Andens namn. Församlingen har öppenhet för olika synsätt när det gäller tid<br />
och form för dopet.<br />
Nattvarden. Nattvarden är en hoppets och tacksägelsens måltid som firas till minne av<br />
Jesu död och uppståndelse. Där är Jesus närvarande i bröd och vin. Han ger sig själv till<br />
var och en, förnyar det andliga livet och fördjupar den kristna gemenskapen.<br />
4. Arbetsformer<br />
Församlingens uppgift tar sig uttryck i olika arbetsformer. Den vill vara en alla åldrars<br />
församling som ger utrymme för nytänkande och nyskapande. 11<br />
5. Diakoni<br />
Diakoni är ett av uttrycken för evangeliet. Församlingen vill tjäna medmänniskor i hem,<br />
arbetsliv och samhälle. Omsorgen om gemenskapen och tjänsten i samhället hålls levande<br />
både i församlingens gudstjänstliv och i enskilda människors vardag. Diakonin innefattar<br />
hela människan oavsett ålder.<br />
6. Barn- och ungdomsarbete<br />
Församlingens arbete bland barn och unga anförtros åt B-kyrkans församlings Ungdom i<br />
X-stad. Ledaruppgiften i olika grupper hör till de områden där församlingen tydligt vill<br />
känna ansvar. Genom förbön och stöd på olika sätt befrämjas denna väsentliga del av<br />
församlingens liv.<br />
7. Allas tjänst<br />
Församlingens uppgift tar sig uttryck i olika arbetsformer. Gemenskapen i församlingen är<br />
viktig. Därför skapas mötesplatser så att mångfald, närhet och relationer kan utvecklas.<br />
Församlingsmötet är församlingens högsta beslutande organ. Det uttrycker allas möjlighet<br />
till inflytande och medansvar i demokratiska former. Församlingen söker vägar att<br />
fördjupa denna delaktighet.<br />
Som ett uttryck för allas delaktighet utser församlingen styrelse, vice<br />
församlingsföreståndare, ledare för olika grupper samt människor till andra uppdrag efter<br />
de behov som finns.<br />
Styrelsen skall tillsammans med församlingsföreståndaren leda församlingens arbete. De<br />
som väljs att tjäna och svara för församlingens helhet i gudstjänst, församlingsgemenskap<br />
och omvärld på olika sätt, erbjuds att ta emot församlingens förbön i gudstjänst. 12<br />
11 1 Kor 12:4-6<br />
12 Apg. 14:23<br />
13
8. Gåvor och offer<br />
Församlingens ekonomi samt dess medansvar för mission bygger på gemensamt ansvar.<br />
Var och en bidrar efter sin förmåga för det ekonomiska ansvaret. Förutsättningarna för<br />
ansvaret kan skifta under olika perioder av livet. Tillhörigheten är gratis samtidigt som<br />
uppgiften bärs gemensamt. Därför aktualiseras och uppmuntras det personliga ansvaret för<br />
församlingens ekonomi. Offrandet är en del av gudstjänsten. Glädje och tacksamhet hör<br />
samman med den kristna människans offrande. 13<br />
Genom ett personligt och skriftligt medgivande kan den som så önskar - oavsett om man<br />
är medlem av församlingen eller inte - låta kyrkoavgiften via skattsedeln överföras till<br />
[EFK, Pingst-ffs, SAM, SB och SMK] som sedan enligt sina bestämmelser överför<br />
huvuddelen av kyrkoavgiften till B-kyrkans församling.<br />
9. Särskild tjänst<br />
Församlingen väljer och kallar pastor enligt de ordningar som församlingens stadgar<br />
föreskriver. Genom installation mottar församlingen pastor som Kristi tjänare i<br />
församlingen.<br />
Pastorn är Kristi tjänare i församling och samhälle med uppgift att samla och bygga upp<br />
Kristi kropp, förkunna Ordet, förvalta sakramenten, utöva själavård och leda<br />
församlingens liv i gudstjänst och mission. 14<br />
Pastor har genom ordination [eller avskiljning] avgett löfte om tystnadsplikt för det som<br />
anförtros under bikt och i enskild själavård. Dessa löften aktualiseras vid installationen.<br />
Ev- tilläggsskrivning<br />
[I det fall föräldrar utrycker önskemål om att deras barn skall döpas kan pastor som inte själv<br />
anser sig kunna döpa barn, i samråd med föräldrarna kontakta annan dopförrättare].<br />
Församlingsföreståndarens uppgift är att<br />
- förkunna Guds ord, undervisa, döpa, leda nattvarden samt andra akter i församlingen som<br />
barnvälsignelse, vigsel, begravning,<br />
- utöva själavård, ta emot bikt och förmedla avlösning,<br />
- föra församlingsboken, aktualisera medlemskapet och så långt som möjligt hålla personlig<br />
kontakt med medlemmarna och med dem som finns i församlingens gemenskap och<br />
omgivning,<br />
- förbereda och ansvara för gudstjänstlivet,<br />
- ha tillsyn över och omsorg om hela församlingens liv,<br />
- i bön och förbön bära sin församling och andra människor inför Gud,<br />
- tillsammans med styrelsen planera och leda församlingens arbete och i förekommande fall<br />
representera församlingen,<br />
- arbeta för församlingens närvaro i det omgivande samhället,<br />
- följa församlingens utveckling särskilt med hänsyn till dess framtid, till andra<br />
församlingar på samma ort och till det omgivande samhället,<br />
- verka för Kristi kyrkas synliga enhet i det område församlingen arbetar.<br />
13 2 Kor 9:6-15<br />
14 Apg 20:28, 1 Petr 5:2-3<br />
-----------------------------------------------<br />
14
Exempel två, för samgående mellan församlingar inom Evangeliska Frikyrkan och Pingst<br />
Fria Församlingar i samverkan<br />
1. Församlingens självförståelse<br />
XXX församling i XXX är en kristen församling som har sina historiska rötter i baptismen,<br />
helgelserörelsen, pingströrelsen och svensk väckelserörelse. Viktiga bidrag till vår utveckling<br />
har även kommit från den karismatiska väckelsen och från den evangelikala rörelsen.<br />
Dessa rörelser har på nytt aktualiserat betoningen av Skriftens auktoritet, Kristi försoning,<br />
omvändelse, lärjungaskap, Andens gemenskap, utrustning och gåvor samt evangelisation och<br />
mission.<br />
Den grundläggande identiteten som kristen församling har vi gemensamt med den världsvida<br />
kyrkan genom bekännelse till Jesus Kristus som Herre och Frälsare. Eftersom den kristna<br />
enheten enligt Bibeln tillhör församlingens kännemärken, är vi angelägna om att gestalta och<br />
bevara den och därigenom motverka alla tendenser till splittring, som visat sig vålla stor<br />
smärta och mycket lidande.<br />
Till sin natur är församlingen en gemenskap samlad kring Jesus Kristus som Herre och<br />
Frälsare (Matt 18:20). Vår gemenskap består "i apostlarnas undervisning och den inbördes<br />
hjälpen, i brödbrytandet och i bönerna" (Apg 2:42) och i evangelisation (Apg 2:47).<br />
Församlingen utgörs av alla som bejakat Guds kallelse till tro, dop och lärjungaskap och<br />
därmed hör Kristus till (Gal 3:26-29).<br />
Församlingen är Jesus Kristus synliggjord och förkroppsligad i världen. En av de mest<br />
betydelsefulla bilderna för detta är "Kristi kropp" (Rom 12, 1 Kor 12, Ef 1:22-23).<br />
I sin existens är församlingen ett synligt tecken på Guds rike och i sin funktion i världen ett<br />
redskap för detta rike. Församlingen har alltså en dubbel sändning, nämligen att vara och att<br />
göra. Den helige Ande utgör stödet för både existens och funktion.<br />
Jesu Kristi församling finns i världen och är till för världen. Till församlingens väsen hör att<br />
den ständigt är på väg ut ur eller från sig själv, till hela den värld Gud skapat och i vilken det<br />
formats samhällen av varierande karaktär under olika tider och i skiftande kulturer.<br />
Församlingen är ur teologisk synpunkt i första hand en organism, men den är också både ur<br />
sociologisk och teologisk synvinkel en organisation. Både som organism och organisation har<br />
församlingen att forma sina strukturer och funktioner. Utifrån denna dubbla identitet har<br />
församlingen att söka sin gestalt i tidens och rummets värld. Församlingens yttre strukturer är<br />
inte låsta till bestämda historiska och sociologiska mönster utan måste ständigt prövas och<br />
förändras.<br />
2. Församlingens liv<br />
Församlingens existens i världen har många olika livsformer, men alla är de vittnesbörd om<br />
Guds liv och välgärningar. Sedan fornkyrkans tid har detta liv beskrivits med hjälp av tre<br />
biblisk begrepp: gemenskap (koinonia), vittnesbörd (martyria) och tjänande (diakonia).<br />
Församlingens liv kommer också till uttryck i gudstjänsten och i gemensamma praktiker kring<br />
exempelvis ekonomi och moral. De konkreta uttrycken för allt detta varierar och betonas olika<br />
över tid och rum, eftersom det är ett andligt liv som pulserar och har skiftande yttre<br />
förutsättningar.<br />
15
2.1 Församlingens liv är gemenskap<br />
Ett kristet liv innebär ett liv i överlåtelse till Kristus och till hans församling. Vägledda av<br />
Guds ord bär församlingens medlemmar varandras bördor, har ett förlåtande sinnelag, ber<br />
för varandra och söker tillsammans andlig mognad.<br />
Med församlingsgemenskap avses såväl faktisk delaktighet i samma frälsning genom dop<br />
och nattvard som byggande av nära relationer mellan människor i församlingen. Denna<br />
gemenskap fördjupas och vidgas genom ett aktivt deltagande i sammankomster och en<br />
ömsesidig omsorg om varandra.<br />
För att möjliggöra olika aspekter av gemenskap är församlingens liv organiserat både<br />
utifrån den stora och lilla gruppen, både i offentlig verksamhet och i vardagsgemenskap i<br />
husgrupper (eller motsvarande). Församlingens liv som gemenskap behöver ledare som<br />
ser helheten, kan bygga relationer och leda en grupp. Församlingens gemenskap<br />
praktiserar full jämlikhet mellan män och kvinnor. Det betyder bland annat att kvinnor har<br />
på lika villkor tillträde till alla former av ledartjänster i församlingen och att kvinnors<br />
erfarenheter tas medvetet tillvara i församlingens liv och uppdrag. Detta är inte bara en<br />
lämplighetsfråga i samhället utan tillhör enligt apostolisk undervisning frälsningens<br />
fullhet (Gal 3:26-29).<br />
2.2 Församlingens liv är vittnesbörd<br />
Församlingen har ansvar för att föra evangeliet till jordens alla delar (Apg 1:1-8) och bära<br />
vittnesbörd i vardagslivet (1 Petr 2:11, 3:13).<br />
Olika former av vittnesbörd är en fundamental del av församlingens totala liv. En<br />
församling som inte förkunnar evangeliet lever i ett förnekande av sin Herre.<br />
Drivkraften till vittnesbördet är inte socialt medlidande eller en kulturell upplysningsiver.<br />
Den avgörande anledningen ligger i påskens erfarenheter: Jesus lever och han sänder sina<br />
lärjungar att vittna om sin seger (Joh 20:20-21). Därför tillhör mission och evangelisation<br />
församlingslivets innersta väsen och den får inte ses som en extra ansträngning vid sidan<br />
om det ordinarie livet. Kyrkans historia innehåller berättelser om många vittnen som för<br />
bekännelsens skull fått ge sina egna liv. Dessa martyrer inspirerar församlingen till ett<br />
troget vittnesbörd i dag (Hebr 12:1-4).<br />
2.3 Församlingens liv är tjänande<br />
Fullheten i kristet liv består i ödmjukt tjänande för andra. Församlingen lever i världen för<br />
att tjäna, inte för att uppnå prestige eller välstånd. Därför ligger det avgörande kriteriet vid<br />
utvärdering av församlingen inte i tillväxt eller gott rykte utan i tjänsten.<br />
Tjänstens nåd är av Kristus given till varje troende (Ef 4:7) och inte bara till en inre cirkel<br />
i församlingen. Ingen medlem är utan en tjänst och alla har också en nådegåva att utföra<br />
den. Varje kristen skall därför ge sitt bidrag till det gemensammas bästa (1 Petr 4:10).<br />
Anden fördelar gåvorna i sin frihet (1 Kor 12:4), men vår del i detta är att upptäcka gåvan<br />
och utöva vår tjänst till ära för den Uppståndne (Ef 4:8) och till församlingens<br />
uppbyggelse (Ef 4:12).<br />
Församlingens tjänst är inte enbart inåtvänd utan innefattar också ett ansvar för kärlekens<br />
gärningar i världen.<br />
I Kristi efterföljelse måste församlingen älska sin nästa (Luk 12:25-37) och ta ansvar för<br />
den skapelse hon fått att förvalta. Även aposteln Jakob betonar den praktiska<br />
kristendomen genom sin definition av "religion" (Jak 1:27) och kritiserar skarpt de rikas<br />
självupptagenhet (Jak 2:1-11). Församlingens sociala omsorg innefattar också profetisk<br />
kritik av all orättvisa (Jes 1:17). Trohet mot Kristus bör i ett överflödssamhälle innebära<br />
en radikal prövning av livsstilen och ett otvetydigt avståndstagande från materialistiska<br />
livsvärden. Genom evangeliets kraft tror församlingen att den rike befrias från sin girighet<br />
16
och själviskhet, medan den fattige befrias från sin utstötthet och hopplöshet.<br />
Evangelisation och social omsorg är åtskilda, men jämbördiga. De är inte identiska, men<br />
däremot oskiljaktiga.<br />
2.4 Församlingens liv formar en levande gudstjänst<br />
Gudstjänst är ett möte mellan Gud och människor, där var och en är delaktig i ett andligt<br />
skeende. Återkommande moment i gudstjänsten är skriftläsning, förkunnelse, nattvard,<br />
bekännelse, bön, lovsång och insamling av ekonomiskt stöd. I gudstjänsten möter<br />
församlingen Guds tilltal, hör hans kallelse, lär känna hans vilja och får svara ja på hans<br />
kallelse. Den helige Ande verkar i gudstjänsten både genom frihet och ordning.<br />
Särskilda gudstjänsthandlingar är:<br />
2.4.1 Vigselgudstjänst<br />
Äktenskapet är instiftat av Gud. Ett kristet äktenskap tillhör både skapelseordningen<br />
och Guds frälsningsordning (Ef 5:21-33). Äktenskapet konstitueras i detta<br />
sammanhang genom kärlek, vigselgudstjänst samt samlevnad. Äktenskapet är därför<br />
inte enbart en enskild angelägenhet utan ingår i församlingens gemensamma liv.<br />
Församlingen värnar om äktenskapet och stöder denna levnadsform. Ur juridisk<br />
synvinkel konstitueras ett äktenskap av att mannen och kvinnan på vigselförrättarens<br />
fråga samtycker till äktenskap, vigselförrättarens tillkännagivande och att detta sker<br />
inför minst två vittnen. Det övriga kring en vigsel tillhör den gestaltning av kristen<br />
tro som församlingen vill ge kring ett ingående av äktenskap. Församlingens pastor<br />
äger som regel behörighet att förrätta laglig vigsel.<br />
2.4.2 Barnvälsignelse<br />
Föräldrar bereds möjlighet att bära fram sina barn i församlingens gemenskap för att<br />
ta emot Guds välsignelse och tacka för Guds gåvor (Mark 10:13-16). I<br />
barnvälsignelsen uttrycker församlingen sin övertygelse att barnen tillhör<br />
församlingen. Den syftar till att barnen skall växa upp i församlingens gemenskap<br />
och finna vägen till en personlig tro, bekräfta denna sin tro och låta döpa sig. Akten<br />
är ett uttryck för församlingens omsorg om barnen och<br />
familjerna.<br />
2.4.3 Begravningsgudstjänst<br />
I begravningsgudstjänsten uttrycker församlingen sin tro på att liv och död vilar i<br />
Guds händer (Joh 11:25, Luk 20:38). Den är ett tillfälle att beakta skapelsens<br />
begränsning och dödens allvar, uttrycka sin sorg och saknad samt säga farväl.<br />
Begravningsgudstjänsten är också en förkunnelse om församlingens tro på<br />
uppståndelsen. Vid begravningsgudstjänst står församlingens pastor till förfogande<br />
som officiant.<br />
2.5 Församlingens liv formar ett gott förvaltarskap<br />
Bibeln säger och kristen tro bekänner att allt ytterst tillhör Gud (Kol 1:16-17). Detta<br />
innebär att allt vi har är Guds gåvor som skall förvaltas inför honom. I församlingen får vi<br />
hjälp att söka Guds vilja i förvaltandet av vår tid, våra relationer och resurser. Offrande till<br />
församlingen är ett uttryck för förvaltarskap. Allt givande är frivilligt. Bibelns<br />
gammaltestamentliga modell med tiondegivandet är en god princip (Mal 3:10), men nya<br />
testamentets undervisning sätter inte gränsen där för givandet (2 Kor 9:6-8). Ett gott<br />
förvaltarskap är i Bibeln ett uttryck för och en bekännelse att allt tillhör Herren.<br />
17
2.6 Församlingens liv formar Kristus-präglade dygder<br />
Livet i församlingen får alltid moraliska konsekvenser. När Kristus är Herre i en<br />
människas liv påverkas tankar och handlingar av honom, hans sinnelag och kärlek. Då<br />
utmanas den kristne att ständigt överge oförsonlighet, avund, bitterhet, högmod, girighet<br />
och de handlingar som är uttryck för detta, exempelvis förtal, intriger, misstänksamhet,<br />
strider och ett egoistiskt levnadssätt. I stället odlar de kristna med Andens hjälp kärlek,<br />
tålamod, vänlighet, godhet och trofasthet. Detta tar sig uttryck i förståelse, generositet,<br />
öppenhet, uthållighet, ärlighet, uppriktighet och vänskap (Gal. 5:16-25).<br />
Församlingens liv bygger på den personliga Kristusefterföljelsen. Varje medlem är kallad<br />
att vara en lärjunge till Jesus och gå i hans fotspår i världen (Matt 16:24).<br />
3. Församlingens uppdrag<br />
Församlingens funktion i världen är att vara ett redskap för Gud och hans frälsningsverk.<br />
Detta uppdrag omfattar en rad verksamheter som utgör delar av en helhet.<br />
3.1 Att vara mission<br />
Församlingens uppdrag är att göra Jesus Kristus känd och mottagen som Herre och<br />
Frälsare (Matt 28:18-20). I den helige Andens kraft bär församlingen därför på olika<br />
sätt vittnesbörd om Faderns frälsningsverk genom sin Son. Församlingen vill hjälpa<br />
människor att omvända sig och genom dopet bli en del av Guds folks gemenskap, som<br />
bekänner och tillber den treenige Guden. Överallt där denna sanna tillbedjan inte finns<br />
existerar utmaningen till evangelisation och mission. Missionsfält finns alltså både<br />
mycket nära och på annat håll.<br />
Kristen mission ingår i Faderns sändning (missio Dei) av sin Son, och Sonens<br />
sändning av Anden, som utrustar lärjungarna att gå med hela evangeliet till hela<br />
världen (Apg 1:8). Modellen för en dynamisk mission finns därför i Jesu liv och<br />
verksamhet (Joh 17:18, 20:21, Fil 2:5-11). Därför är församlingen kallad att såväl vara<br />
mission som att missionera. Församlingen är inte ett mål i sig själv. Den är ett uttryck<br />
för och ett redskap för Guds rike. Till dess väsen hör att vara sänd och att sända ut. All<br />
mission skall därför vara förankrad i församlingen och innebära att församlingar<br />
planteras och byggs. All mission syftar till att förverkliga Guds vilja på jorden.<br />
Utifrån den gudomliga sändningsprocessen i världen innebär mission i praktiken att gå<br />
över gränser - geografiska, kulturella, sociala och religiösa - för att i nya sammanhang<br />
ge vidare det apostoliska vittnesbördet om Jesus Kristus bland dem som inte tror (Rom<br />
10:13ff ).<br />
Vittnesbörd och diakoni är olika aspekter av missionsuppdraget som hör samman och<br />
kompletterar varandra. Mission betyder också ett ömsesidigt utbyte mellan<br />
församlingar och kyrkosamfund i andra länder. På olika sätt utgör mission ett<br />
brobyggande mellan församlingen och världen. En missionerande församling blir ett<br />
tecken på enhet och försoning i en splittrad värld.<br />
Församlingen vill motivera och skapa förutsättningar för ett personligt<br />
missionsengagemang bland sina medlemmar. Det kan exempelvis gälla förbön,<br />
ekonomiskt och praktiskt stöd samt missionärstjänst nationellt eller internationellt.<br />
3.2 Att arbeta diakonalt<br />
Med respekt för varje enskild människa - oavsett ras, position, sexuell läggning,<br />
religion eller politisk åsikt - är det församlingens och den kristnes ansvar att genom<br />
barmhärtighet och solidaritet möta människan och hennes utsatthet.<br />
18
Denna diakonala grundhållning har sin främsta förebild i Jesus Kristus. Han både<br />
undervisar om och visar medmänsklig omsorg (Matt 25:31-46, Joh. 13:12-15).<br />
Utifrån lokala behov och församlingens förutsättningar uttrycks också diakonin genom<br />
en planerad och strukturerad verksamhet. Det kan vara arbete bland missbrukare,<br />
psykiskt sjuka och deras anhöriga, integrationsarbete bland invandrare, flyktingar och<br />
funktionshindrade, sorge- och anhöriggrupper, arbete tillsammans med arbetslösa,<br />
besöksgrupper inom kriminalvård, äldreomsorg med mera.<br />
Ofta är det både önskvärt och nödvändigt att församlingar och samhälle tillsammans<br />
utför det diakonala arbetet, exempelvis RIA, Kyrka på stan och Sjukhuskyrkan. Det<br />
diakonala arbetet kännetecknas framförallt av barmhärtighetens och solidaritetens<br />
gärningar men diakonin är till sin karaktär också själavårdande och pedagogisk.<br />
Diakoni är inte enbart omsorg uttryckt i möten människor emellan. Diakonin har<br />
också en profetisk funktion. Ett enträget arbete för mänskliga rättigheter, fred och<br />
försoning, jämställdhet, demokrati och hushållning av jordens resurser.<br />
3.3 Att föregripa Guds framtid<br />
Församlingen är inte likställd med Guds rike. Med Kristus har Guds rike redan<br />
kommit, även om dess fullkomning sker vid hans återkomst. Guds makt upprättas<br />
dock redan nu i dem som förts in i Sonens rike (Kol 1:13). Församlingen kan då bli ett<br />
vittnesbörd om och ett redskap för Guds rike, när de kristna i lydnad följer Guds vilja.<br />
Denna tanke på församlingen som en föraning av Guds rike anger alltså hennes tjänst i<br />
världen. Allt liv i församlingen ska föras in under Guds vilja. Församlingen är alltså<br />
den form som Guds rike tagit just nu men som sådan är den en ofullkomlig<br />
manifestation av Guds framtid.<br />
Vissheten om att gudsrikets fullhet kommer, gör att vi också kan härda ut med<br />
bristerna. Församlingens längtan efter Jesu återkomst präglar hennes närvaro i världen.<br />
Hon bär hopp om nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor (2 Petr 3:11-13) och<br />
hon bär Anden som en försäkran om frälsningens fullbordan (Ef 1:24). Detta levande<br />
hopp kommer till uttryck på olika sätt, till exempel i undervisning och förkunnelse, i<br />
tecken och under, i kamp för rätt och rättvisa, i solidaritet med små och svaga, i trohet<br />
mot Gudsrikets etik och i en glädjefylld väntan på Kristus.<br />
3.4 Att verka för Kristi kyrkas synliga enhet<br />
Församlingens enhet är grundad i den evige Gudens enhet (Ef 4:1-6) och i Kristi kors<br />
(Ef 2:11-17). Eftersom Gud är en, ska också hans folk vara enat (Joh 17:21-12). Man<br />
kan inte multiplicera Guds församling mer än man kan multiplicera Gud själv.<br />
Enheten är också förankrad i Jesu frälsningsverk. De synder som skiljer människor är<br />
försonade. Splittring mellan kristna är därför en skymf mot Jesu gärning på korset. Att<br />
inte vilja umgås med andra kristna är att leva mot evangeliets sanning (Gal 2:14).<br />
Kristen enhet är inte likformighet. Det finns istället en mångfald i enheten, genom<br />
skillnader i tjänster (1 Kor 12:4-6), men också i åsikter av mindre betydelse (Rom 14).<br />
Även trons formuleringar och formerna för gudstjänstlivet kan skifta. Enheten har bara<br />
sin gräns där väsentliga delar av biblisk och historisk kristen tro står på spel (Gal<br />
1:612).<br />
Enheten kan inte skapas av människor, men det är vårt ansvar att bevara och gestalta<br />
den grundläggande enhet som Anden givit. Det skall enligt den apostoliska<br />
uppmaningen ske med ivrig ansträngning (Ef 4:3). Enhetssträvanden är ständigt<br />
aktuellt både i församlingen och mellan församlingar.<br />
19
XXX församling samarbetar i Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen och deras<br />
regionala organ XXX. Församlingen känner och vill också uttrycka sin samhörighet<br />
med den övriga kristenheten.<br />
Detta sker genom att församlingen samarbetar och låter sig representeras i olika lokala<br />
och regionala ekumeniska organ, för att tillsammans med andra arbeta för<br />
församlingens synliga enhet och förverkliga det gemensamma uppdraget.<br />
4. Församlingens kraftkällor<br />
För att fullgöra sin kallelse brukar församlingen de nådemedel och andliga resurser som står<br />
till hennes förfogande.<br />
4.1 Guds ord<br />
Gud har tagit initiativet att uppenbara sig för människan (Hebr 1:1f). Församlingens<br />
kän<strong>ned</strong>om om den personlige Guden kommer genom Bibeln.<br />
Kristus, Det inkarnerade Ordet, är känd hos oss genom det skrivna Ordet (Joh 1:1-3, 14).<br />
Bibelns auktoritet uppstår ur det faktum att den förmedlar Guds uppenbarelse i Kristus.<br />
Kristus själv har bekräftat Bibelns auktoritet. Tro på Bibeln är därför ett tecken på lydnad<br />
mot Kristus. Den kristna församlingen närmar sig Bibeln i trons Ande.<br />
Frälsningens liv är alltid beroende av ett svar på evangeliet.<br />
Guds auktoritativa uppenbarelse i Bibeln är inspirerad av den helige Ande (2 Tim 3:16-<br />
17). Mänskliga författares ord är samtidigt Guds Ords. Bibeln är Guds skapelse utan fel i<br />
allt som den påstår och enda ofelbara rättesnöre för tro och liv. Den är yttersta norm,<br />
överordnad traditionen, förnuftet och erfarenheten, i alla frågor som gäller tro och liv.<br />
Bibeln är därför församlingens grund.<br />
Bibeln leder rätt i sin undervisning (Ps 119:105). Tolkad i sitt historiska sammanhang, i<br />
enlighet med sitt syfte och under Andens upplysning är Bibeln trovärdig i allt som den lär.<br />
Ingen mänsklig tolkning av Bibeln kan däremot gälla som ofelbar.<br />
Förståelse av Bibeln skapas främst genom församlingens lydnad av Guds Ord. Kunskap<br />
om församlingens sammanhang är då avgörande för en rätt kommunikation av Guds Ord<br />
till samtiden. Uppenbarelsen måste bli förstådd.<br />
4.2 Dopet<br />
Dopet är en gåva, en del av evangeliet och en av de heliga handlingar som församlingen<br />
förvaltar på Herrens befallning och som människan får ta emot i tro (Matt 28:19-20).<br />
Därför intar det en central plats i såväl förkunnelse som praxis.<br />
Dopet hör samman med Kristi frälsningsgärning, hans liv, död och uppståndelse (Rom<br />
6:3-11). Det är en försäkran om att vi genom tron på Jesus är delaktiga i försoningens nåd<br />
och uppståndelsens kraft till ett nytt liv. Dopet är människans svar på Guds kallelse till<br />
omvändelse och ett nytt liv (Apg 2:38). I dopet förenas människan med Jesus Kristus i<br />
hans död och uppståndelse. I dopet bekänner människan Jesus som Herre och där möter<br />
Herren människan med sin förlåtelse och nåd (1 Petr 3:21-22). Dopet uttrycker därför en<br />
djup gemenskap med Kristus (Gal 3:26-29).<br />
Församlingen praktiserar dop genom <strong>ned</strong>sänkning efter personlig bekännelse om tro på<br />
Jesus Kristus.<br />
4.3 Nattvarden<br />
Nattvarden aktualiserar Jesu Kristi försoningsoffer för vår skull. Den uttrycker vår<br />
delaktighet i Jesus Kristus och försäkrar att vi genom tron på honom har syndernas<br />
förlåtelse, gemenskap och hopp (1 Kor 10:16-17). Vi kommer till Herrens bord för att det<br />
20
andliga livet skall förnyas och den kristna gemenskapen fördjupas och det kristna hoppet<br />
proklameras (Apg 2:46).<br />
Till nattvarden inbjuds alla som tillhör Jesus Kristus och vill leva i gemenskap med<br />
honom. Den som lever i ohederlighet, otukt eller oförsonlighet utesluter sig själv från<br />
måltiden (1 Kor 11:27-28). Omvändelse och bikt öppnar alltid vägen till förnyad<br />
delaktighet i nattvardens mysterium.<br />
4.4 Den heliga Andens verk och gåvor<br />
Utan den heliga Anden är Gud avlägsen, stannar Kristus i det förflutna, blir evangeliet<br />
tomma ord, är församlingen bara en organisation, mission propaganda, gudstjänst en<br />
gruppterapi och kristet liv en slavmoral. Men i Andens vind har kosmos uppstått (1 Mos<br />
1:2) och genom sin Ande förnyar Gud ständigt skapelsen och är nära oss (Ps 104:30).<br />
Genom samma heliga Ande är den uppståndne Kristus hos oss i dag (Joh 14:16-20), är<br />
evangeliet en kraft till frälsning (Rom 1:16), återspeglar församlingen gemenskapen inom<br />
Gud själv (Joh 17:21- 23), är mission ett hoppfullt tecken i världen (Apg 2:6), är<br />
gudstjänst både åminnelse och föregripande (1 Kor 11:26) och kristet lärjungaskap ett liv i<br />
ljuvlig frihet (2 Kor 3:17).<br />
Anden upplyser oss om kunskapen om Gud, främst genom att ge vittnesbördet om Kristus<br />
till världen (Joh 15:26). Andens verk är helt beroende av Kristi upphöjelse, varigenom<br />
Anden kan ge oss resultatet av Kristi död och uppståndelse (Apg 2:33). Den helige Ande<br />
får därför aldrig skiljas från Kristus. Därmed är Anden verksam i hela tillägnelsen av<br />
frälsningen (1 Kor 12:3, 13) och i helgelsen (Gal 5:22- 26). Alla kristna har på detta sätt<br />
fått Andens gåva genom att tillhöra Kristus. Det finns också en utrustning genom Anden<br />
bestående av olika gåvor. Sammanhanget för dessa gåvor är församlingen, som är Andens<br />
område.<br />
Andens tjänst i gudomen är att ständigt ge människan en erfarenhet av nåd. En<br />
karismatisk erfarenhet är således en erfarenhet av den helige Ande. Det är ett medvetet<br />
möte med den kärlekens Gud som är här och nu (Rom 5:5). Personliga erfarenheter av<br />
Anden ger bland annat ny glädje, ny kraft i tjänsten, frimodighet i bön och tillbedjan,<br />
styrka i frestelser och öppenhet för manifestationer av Guds helande och befriande nåd. I<br />
vår andliga tradition finns en utmaning till full överlåtelse åt Herren, som är Anden.<br />
Församlingens liv som Andens tempel är möjligt, därför att de kristna som utgör detta<br />
tempel är omslutna och uppfyllda av Anden som helgar dem (1 Petr 2:5, 1 Kor 3:16f ).<br />
Församlingens kallelse att vara Guds folk i världen förverkligas genom att Anden leder sitt<br />
folk och utrustar och sänder de troende till olika uppdrag (1 Petr 2:10f, Apg 1:5-8).<br />
Församlingens synliga strukturering som Kristi kropp sker i och genom Anden.<br />
Herren ger olika sorters gåvor åt alla kristna till enhet i mångfald och till uppbyggelse av<br />
församlingen, så att den växer både internt och externt (1 Kor 12, Rom 12:4-8). Därför<br />
strävar vi efter att mångfalden i uttryck av Andens gärningar ska finnas i gudstjänst,<br />
vittnesbörd och diakoni.<br />
4.5 Bikten - försoningens kraft<br />
Bikt är att inför en själavårdare/pastor i avskildhet bekänna synd som man har begått och<br />
att genom honom/henne få tillsägelse om Guds förlåtelse. Vilken förtroendevärd kristen<br />
som helst kan ta emot bekännelsen och avlösning, men det är viktigt att veta, att en person<br />
som inte är avskild till församlingstjänst inte har tystnadsplikt.<br />
Biblisk grund för denna praktik finns bland annat i Jesu ord till lärjungarna: Om ni förlåter<br />
någon hans synder, så är de förlåtna (Joh 20:22-23) och i den apostoliska uppmaningen att<br />
21
ekänna synderna för varandra (Jak 5:15- 16). Bikten har två moment: bekännelse och<br />
avlösning. Bekännelsen kan vara resultatet av ett akut behov eller av en längre<br />
samtalskontakt.<br />
En sann bikt utmärks av att den som vill bikta sig har drivits till det av sitt eget inre. När<br />
en ärlig och frivillig bekännelse föreligger kan en förbehållslös och ovillkorlig avlösning<br />
ges. Denna har sin grund i och sin kraft från Guds ord (Luk 5:20, 1 Joh 1:9). Att bikta sig<br />
regelbundet är att mer medvetet gå in i gemenskapen med Gud och människorna.<br />
5. Församlingstillhörighet<br />
Medlemskapet i församlingen har sin grund i en personlig tro på Jesus Kristus som Herre och<br />
Frälsare samt dop i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Medlemskapets mening är<br />
ett liv i Kristi efterföljd och en överlåtelse till församlingens gemenskap och uppdrag i<br />
världen.<br />
5.1 Vägen till medlemskap<br />
Kristenblivandet är ett skeende som innefattar både andliga erfarenheter och lärande. För<br />
att gestalta denna process finns det i församlingen ett katekumenat (Gal 6:6). Den<br />
vanligaste formen för detta är barn- och ungdoms grupper, upptäckargrupper (exempelvis<br />
Alpha), kristendomsskola ("konfirmation") och särskilda dopgrupper. Genom detta<br />
uttrycks en tillhörighet till församlingen, som syftar fram till bekännelse, dop och<br />
medlemskap. Katekumenatet är början på ett livslångt lärande.<br />
Medlemskap i församlingen kan förvärvas:<br />
• genom dop på bekännelse av tro<br />
• genom flyttningsbetyg från annan församling, vilket även gäller överfört medlemskap<br />
från församling i annan kristen tradition än baptistisk. Ett överfört medlemskap från<br />
församling i annan kristen tradition upphäver inte församlingens egen identitet som<br />
baptistisk.<br />
Det är ett uttryck för att församlingen respekterar andras väg till dop och<br />
församlingstillhörighet.<br />
(Ett alternativ eller komplement till denna punkt är att församlingen beslutar att<br />
tillämpa så kallat öppen medlemskap. Ett sådant medlemskap är inte knutet till<br />
flyttningsbetyg.<br />
Då tillkommer följande text:<br />
• genom öppet medlemskap, vilket innebär att församlingen mottager som medlem dem<br />
som bekänner sig tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare men är döpt i annan<br />
kristen tradition.)<br />
5.2 Medlemskap kan upphöra<br />
• genom flyttningsbetyg till annan församling<br />
• genom begäran om utträde ur församlingen<br />
• genom uteslutning då medlem befunnits sakna de förutsättningar för medlemskap som<br />
ovan anges.<br />
5.3 Medlemskapsärenden<br />
Församlingsledarna har huvudansvaret för ärenden kring medlemskap. Den som önskar<br />
bli medlem i församlingen anmäler detta till pastor eller annan församlingsledare, som<br />
genom samtal klargör församlingsgemenskapens innebörd och presenterar<br />
församlingsordningen.<br />
22
Församlingen beslutar om nya medlemmar och dessa hälsas välkomna i församlingsmöte/<br />
gudstjänst.<br />
5.4 Medlemsomsorg<br />
Församlingsledarna har ett särskilt ansvar för omsorgen om dem som är medlemmar i<br />
församlingen. Men denna omsorg förutsätter alla medlemmars ömsesidiga tjänst och<br />
ansvar för varandra (Ef 4:16, Hebr 12:15). Församlingsledarna skall aktivt hålla kontakt<br />
med medlemmarna, särskilt dem som av en eller annan anledning inte deltar i gudstjänst-<br />
och vardagsgemenskap i församlingen.<br />
Medlemskap i församlingen fördjupas genom att man ger och tar emot praktisk hjälp att<br />
växa och mogna som människa och kristen. Det är särskilt viktigt att uppmärksamma och<br />
möta de mänskliga behov som uppstår vid kriser, ohälsa, arbetsbelastning, ensamhet och<br />
förändringar av olika slag.<br />
Omsorg om varandra innefattar också etisk och moralisk vägledning. Genom att<br />
medlemmarna håller igång ett levande samtal om vad som rätt och fel, byggs ett moraliskt<br />
medvetande upp i församlingen.<br />
När någon medlem med vett och vilja lever i synd eller förkunnar falsk lära har<br />
församlingen ett ansvar att ge personlig vägledning som syftar till omvändelse och<br />
upprättelse.<br />
Ordningen som anges i Matt 18:15-18 är ett grundmönster för hur processen kan gå till för<br />
att "vinna" tillbaka den som lever orätt eller förkunnar andra frälsningsvägar.<br />
Grundprincipen för alla former av omsorg om medlemmarna i församlingen är sanning<br />
och kärlek i förening.<br />
6. Församlingens organisation<br />
Församlingens liv och uppdrag måste ha en fungerande organisation. Det finns olika sätt att<br />
lösa detta inom Evangeliska Frikyrkan. Utifrån nu gällande lagstiftning i Sverige kan man -<br />
utan rangordning - tala om tre olika alternativ: A - föreningsmodellen, B - stiftelsemodellen<br />
och C- kyrkomodellen. Var och en av dessa går att motivera utifrån Bibeln och ska ses som<br />
församlingssynen i juridisk och organisatorisk form. Var och en ger också rum för att<br />
praktisera bibliska principer när det gäller församlingens liv och uppdrag. Vårt val av<br />
organisationsmodell har gjorts mot bakgrund av vad som bäst passar församlingens<br />
verksamhet, kulturella omvärld och historiska tradition.<br />
23
Församlingsstadgar<br />
B-kyrkans församling i X-stad har antagit följande stadgar utifrån Församlingens grund samt<br />
Församlingsordningen för att reglera församlingens yttre former och organisation.<br />
§ 1. B-kyrkans församling, X-stad<br />
B-kyrkans församling är en gemensam församling efter samgående mellan [X-stads<br />
Alliansförsamling, Baptistförsamling Elimförsamlingen, Filadelfiaförsamlingen i X-stad<br />
och X-stads Missionsförsamling]. B-kyrkans församling är en del av trossamfunden<br />
[Evangeliska Frikyrkan (EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan (Pingst-ffs),<br />
Svenska Alliansmissionen (SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska<br />
Missionskyrkan (SMK)]. Församlingen tar ansvar för respektive samfunds<br />
konferensbeslut efter sina förutsättningar och möjligheter. I Församlingsordningen<br />
beskrivs närmare församlingens mål, uppgift, inriktning och liv samt de ordningar som<br />
gäller. Församlingens stadgar gäller tillsammans med församlingsordningen.<br />
Församlingens organ och tjänster är:<br />
- Församlingsmötet<br />
- Församlingens styrelse<br />
- Församlingsföreståndaren (pastor).<br />
§ 2. Medlemskap<br />
a. Medlemskap i församlingen grundas på dop samt viljan att följa Kristus enligt vad<br />
som sägs i församlingsordningen.<br />
b. Medlem kan utträda ur församlingen. Församlingen kan, enligt den ordning som<br />
beskrivs i församlingsordningen, utesluta medlem.<br />
§ 3. Församlingsmöte<br />
a. Församlingsmötet är församlingens högsta beslutande organ, där varje närvarande<br />
medlem har en röst. Rösträtt kan inte överlåtas.<br />
b. Församlingsmöte sammankallas av styrelsen eller då minst tio procent av<br />
församlingens medlemmar begär det. Det sker på tid som församlingen eller<br />
styrelsen beslutar. Församlingsmöte kungörs minst två veckor i förväg. Skall fråga<br />
om kallelse av pastor eller andra medarbetare, eller fråga av större ekonomisk vikt<br />
behandlas, annonseras offentligt senast tre veckor före tiden för mötet. Ärendets art<br />
skall då anges i kallelsen.<br />
c. Förslag för behandling i församlingsmöte kan lämnas av medlem till styrelsen senast<br />
åtta dagar före mötet, till årsmöte minst tre veckor före. Förslag som rör den andliga<br />
vården lämnas till församlingsföreståndaren.<br />
d. Församlingsmötet fattar beslut med enkel majoritet. Gäller frågan kallande av pastor<br />
eller andra medarbetare, ändring av stadgar eller upplösning av församling, köp eller<br />
försäljning av fast egendom eller annat större ekonomiskt åtagande fattas beslut med<br />
2/3 majoritet. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder, utom<br />
vid val, då frågan avgörs genom lottning. Beslut fattas i öppen omröstning där inte<br />
stadgarna anger annat eller om mötet beslutar annat för viss fråga.<br />
24
e. Årligen är ett församlingsmöte årsmöte, som skall hållas före den 1 mars på dag som<br />
styrelsen bestämmer. Till årsmöte kallas minst fyra veckor innan årsmötet skall<br />
hållas.<br />
f. Vid årsmöte skall följande ärenden behandlas:<br />
1. Val av ordförande, vice ordförande, sekreterare för årsmötet.<br />
2. Val av två justerare att jämte ordföranden justera årsmötets protokoll.<br />
3. Fråga om mötets stadgeenliga utlysande.<br />
4. Föredragning av verksamhetsberättelse samt ekonomisk redovisning för<br />
föregående verksamhetsår.<br />
5. Revisorernas berättelse.<br />
6. Ansvarsfrihet för styrelsen.<br />
7. Beslut om antal ledamöter i styrelsen.<br />
8. Val av församlingens ordförande för ett år.<br />
9. Val av övriga ledamöter i styrelsen.<br />
10. Val av vice församlingsföreståndare<br />
11. Val av två revisorer och ersättare för dessa.<br />
12. Beslut om budget och verksamhetsplan för kommande verksamhetsår<br />
13. Bekräftelse av val av ungdomsråd.<br />
14. Val av övriga råd, tjänster och uppgifter inom församlingens olika arbetsgrenar<br />
Val av ombud till konferenserna inom [EFK, Pingst-ffs, SAM, SB och SMK]<br />
samt övrig representation i olika organisationer.<br />
15. Val av valberedning.<br />
16. Till årsmötet inkomna ärenden.<br />
§ 4. Styrelse<br />
a. Styrelsen har att, tillsammans med församlingsföreståndaren, leda och ansvara för<br />
församlingens verksamhet i enlighet med församlingsordningen och<br />
församlingsmötets beslut.<br />
b. Styrelsen består av ordföranden samt minst (t.ex. minst fyra / sex) ledamöter som<br />
väljs på två år. Halva antalet väljs varje år. Om kandidaterna är fler än de som skall<br />
väljas görs valet med sluten omröstning. Församlingsföreståndare (pastor) och vice<br />
församlingsföreståndare samt en representant för ungdomsrådet har rätt att delta i<br />
styrelsens överläggningar och få sin särskilda mening antecknad till protokollet.<br />
c. Styrelsen utser inom sig sekreterare, kassör samt de övriga funktionärer som kan<br />
behövas. Styrelsen har rätt att delegera beslut. Styrelsens funktionärer är också<br />
församlingens.<br />
d. I styrelsens uppgifter ingår att<br />
- tillsammans med församlingsföreståndaren planera och leda församlingens<br />
arbete,<br />
- förbereda ärenden som skall föreläggas församlingen,<br />
- verkställa församlingsmötets beslut,<br />
- ansvara för församlingens ekonomiska förvaltning,<br />
- förbereda kallelse av pastor och övriga tjänster,<br />
- ha arbetsgivaransvar för församlingens anställda,<br />
25
- lämna statistiska uppgifter till de samfund församlingen tillhör [EFK, Pingst-ffs,<br />
SAM, SB och SMK]<br />
Styrelsen får inte utan beslut i församlingsmöte uppta lån, förvärva eller avyttra fast<br />
egendom eller på annat sätt ikläda församlingen ekonomiskt åtagande av större<br />
omfattning. Styrelsen skall i ärenden av större vikt alltid inhämta församlingens<br />
mening.<br />
e. Riktlinjer beträffande upplåtelse av kyrkorum fastställs av styrelse och<br />
församlingsföreståndare tillsammans.<br />
f. Den/de styrelsen utser har rätt att teckna församlingens firma.<br />
g. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller då<br />
församlingsföreståndaren eller minst 3 av styrelsens ledamöter begär det. Styrelsen<br />
är beslutsmässig då mer än halva antalet ledamöter, bland dem ordföranden eller<br />
vice ordföranden är närvarande. Beslut fattas i öppen omröstning, utom då ledamot<br />
begär sluten omröstning för viss fråga. Vid lika röstetal gäller den mening som<br />
ordföranden biträder utom vid val, då frågan avgörs genom lottning.<br />
§ 5 Kallande av pastor och andra medarbetare<br />
Församlingen kallar pastor och andra medarbetare på förslag av styrelsen. Samråd skall<br />
ske med berörda organ inom de samfund församlingen tillhör [Evangeliska Frikyrkan<br />
(EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan (Pingst-ffs), Svenska Alliansmissionen<br />
(SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska Missionskyrkan (SMK)]. I kallelsen<br />
skall anges om tjänsten som pastor är förenad med uppgiften som<br />
församlingsföreståndare.<br />
§ 6. Församlingsföreståndare<br />
För församlingen skall finnas en föreståndare som är församlingens andliga ledare. Det<br />
andliga ledarskapet utövas tillsammans med styrelsen.<br />
Församlingsföreståndaren skall tillsammans med styrelsen planera och leda<br />
församlingens arbete i enlighet med församlingsordningen och församlingsmötets<br />
beslut. Församlingsföreståndarens särskilda uppgifter beskrivs i församlingsordningen.<br />
§ 7. Valberedningen<br />
a. Valberedningen skall förbereda val av funktionärer vid årsmötet, val av styrelse och<br />
revisorer samt övriga val till olika tjänster och uppdrag efter de behov som finns.<br />
b. Varje medlem kan föreslå valberedningen kandidater till styrelsen och andra<br />
uppdrag. Sådant förslag bör lämnas senast två veckor före det möte då valet skall<br />
ske.<br />
§ 8. Räkenskaper och revision m m.<br />
a. Församlingens räkenskapsår är kalenderår.<br />
26
. Räkenskaper och förvaltning skall granskas av två revisorer som utses av årsmötet.<br />
c. Vid församlingsmöte och styrelsens sammanträden förs protokoll som justeras av<br />
mötets ordförande och särskilt utsedda justerare.<br />
§ 9. Barn- och ungdomsarbete<br />
Församlingens arbete med barn och unga anförtros åt B-kyrkans församlings ungdom i<br />
X-stad. För denna organisation gäller särskilda stadgar.<br />
§ 10. Upplösning av församlingen<br />
a. Om en upplösning av församlingen aktualiseras, skall samråd ske med företrädare<br />
för de samfund församlingen tillhör. Beslut om upplösning skall godkännas av dessa<br />
samfund.<br />
b. För upplösning av församlingen krävs samstämmiga beslut vid två på varandra<br />
följande församlingsmöten, varav ett årsmöte. Mellan mötena skall minst en månad<br />
förflyta. Sådant beslut skall fattas med 2/3 majoritet.<br />
c. Vid upplösning övergår äganderätten till församlingens egendom med lika delar till<br />
[EFK, Pingst-ffs, SAM, SB och SMK]. Tillgångarna bör i första hand användas för<br />
kristet arbete i bygden.<br />
§ 11. Ändring av stadgar och församlingsordning<br />
a. Ändring av stadgar och/eller församlingsordning kan ske genom samstämmiga<br />
beslut av två på varandra följande församlingsmöten varav ett årsmöte. Sådant beslut<br />
skall fattas med 2/3 majoritet. Mellan mötena skall en tid av minst en månad<br />
förflyta.<br />
b. Förslag om ändring av stadgar och/eller församlingsordning skall inlämnas till<br />
styrelsen minst två månader före årsmötet. Styrelsen skall, med eget yttrande<br />
överlämna förslaget till församlingen.<br />
c. Beslut om ändring av församlingsordning eller stadgar som berör församlingssyn<br />
samt stadgarnas § 10 eller § 11 skall, för att vara giltigt, godkännas av [Evangeliska<br />
Frikyrkan (EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan (Pingst-ffs), Svenska<br />
Alliansmissionen (SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska<br />
Missionskyrkan (SMK)].<br />
27
ATT TÄNKA PÅ VID<br />
SAMGÅENDE<br />
MELLAN FÖRSAMLINGAR<br />
Varsågod!<br />
Utmanade av den glädjande utvecklingen att allt fler gemensamma församlingar bildas<br />
vill <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong>, med samfundens samlade erfarenhet, bidra till att de<br />
nya församlingsbildningarna blir framtidsinriktade, evangeliserande och präglade av<br />
öppenhet. Rådsmötet 2005 gav styrelsen i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp med<br />
representanter från de frikyrkosamfund som främst berörs av samgående mellan lokala<br />
församlingar.<br />
Arbetsgruppen har bestått av:<br />
Marianne Andréas, <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong><br />
Anders Bengtsson, Svenska Alliansmissionen<br />
Torsten Bergsten, Svenska Baptistsamfundet<br />
Roland Brage, Svenska Missionskyrkan<br />
Inger Carnbo, <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong><br />
Kent Cramnell, Pingst Fria Församlingar i samverkan<br />
Pär Friberg, Svenska Baptistsamfundet<br />
Ann-Marie Johansson, Metodistkyrkan<br />
Knut-Bertil Nyström, Evangeliska Frikyrkan<br />
Per-Magnus Selinder, Svenska Missionskyrkan<br />
Roger Stenzelius, Pingst Fria Församlingar i samverkan<br />
Med önskan om att arbetsgruppens material skall bli till hjälp och vägledning<br />
överlämnas det till <strong>Sveriges</strong> <strong>Frikyrkosamråd</strong>s medlemsorganisationer för att användas<br />
i processerna av samgående mellan församlingar.<br />
Med bön om Guds välsignelse<br />
Anders Bengtsson<br />
Ordförande i arbetsgruppen<br />
2006-04-26<br />
1
Innehållsförteckning<br />
Tio tumregler för god ekumenik sid. 3<br />
Att tänka på vid samgående mellan församlingar sid. 5<br />
Församlingskonstitution sid. 10<br />
- Församlingens grund sid. 11<br />
- Församlingsordning sid. 12<br />
- Församlingsstadgar sid. 24<br />
2
Tio tumregler för god ekumenik<br />
Tio tumregler för god ekumenik är ett försök att omsätta några av de grundläggande tankarna<br />
i Charta Oecumenica - riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa i<br />
Sverige. Ekumenik handlar i grunden om relationer. De tio tumreglerna har kommit till för att<br />
underlätta ett förtroendefullt samtal mellan kyrkor och samfund i Sverige.<br />
Tio tumregler för god ekumenik har tagits fram av en ekumeniskt sammansatt arbetsgrupp<br />
inom kärnområdet ekumenisk teologi vid <strong>Sveriges</strong> Kristna Råd. Modellen, som arbetats fram i<br />
samråd med lokala och regionala ekumeniska råd, överlämnades till SKR:s rådsförsamling<br />
den 18 april 2005.<br />
Inledning<br />
Vi är födda att visa Guds härlighet som finns inom oss.<br />
Den finns inte bara i några av oss - den finns i oss alla.<br />
Och när vi låter vårt ljus lysa, ger vi omedvetet andra tillåtelse att göra detsamma.<br />
När vi blir fria från vår egen rädsla, befriar vår närvaro andra omkring oss.<br />
Ur Marianne Williamson "A Return to Love" (Harper Collins 1991), ofta citerat av Nelson<br />
Mandela.<br />
Att leva som kristen är att leva befriad. Ändå reser vi murar, misstänkliggör och skyggar för<br />
varandra - också kristna syskon emellan.<br />
Gud kallar oss att bryta upp från dessa mönster - göra upp med vår rädsla och se på varandra<br />
med kärlekens ögon. Att se till det som förenar och tillsammans bygga en bättre värld. Ett sätt<br />
att göra detta är att främja god ekumenik.<br />
Ekumenik (som kommer av grekiskans oikoumene dvs. "hela den bebodda världen") handlar<br />
om att sträva efter Kristi kyrkas synliga enhet och stärka de kristnas inbördes gemenskap i ord<br />
och handling. Kristen enhet är inget fjärran mål - i Kristus är vi redan ett. Enheten har sin<br />
utgångspunkt i den heliga Treenigheten. Som kristna är vi utsända att återspegla den<br />
kärlekens enhet som är i Gud och så tjäna världens helande. I sin strävan efter synlig enhet<br />
omsluts kyrkan av Jesu bön "att de alla skall bli ett", (Joh. 17:21).<br />
1. Bygg på gemensam tro<br />
Ekumeniken utgår från vår gemensamma tro på Herren Jesus Kristus som Gud och Frälsare.<br />
Tillsammans ärar vi en enda Gud, Fader, Son och helig Ande.<br />
2. Visa ömsesidig respekt<br />
Ekumenik förutsätter ömsesidig respekt för varandra som kristna kyrkor och samfund - att vi<br />
respekterar varandras rätt till skillnader i tro, lära och liv. Samarbetet förutsätter däremot inte<br />
att vi omfattar allt i varandras traditioner.<br />
3. Visa tillit och öppenhet<br />
Eftersom ekumenikens mål är Kristi kyrkas enhet utgår vi ifrån det som förenar oss - utan att<br />
blunda för saker som ännu skiljer oss åt. I en anda av ekumenisk öppenhet vill vi visa<br />
lyhördhet för grupper som söker nya uttryck för kristen tro.<br />
3
4. Var villig att förstå<br />
I vår strävan efter en djupgående enhet i tro och lära vill vi ständigt försöka förstå varandra<br />
bättre. Våra samtal och dialoger präglas av ömsesidighet - genom dem lär vi oss också mer<br />
om vår egen tradition. Där möts vi som likvärdiga parter. I frågor där vi är oeniga försöker vi i<br />
bön och samtal förstå varandras ståndpunkter och tolkningar av Guds Ord.<br />
5. Ta kyrkornas egna strukturer på allvar<br />
Ledarna för de kristna kyrkorna och samfunden har ett särskilt ansvar för att skapa och<br />
upprätthålla goda relationer mellan kyrkorna. Vi respekterar det ledarskap som respektive<br />
kyrka och samfund har valt och förbinder oss att samarbeta med detta.<br />
6. Bekänn kyrkans lokala och universella kallelse<br />
Kyrkor och samfund i Sverige är en del av den världsvida kristna gemenskapen. Alla lemmar<br />
i Kristi kropp hör samman. Därför vill vi verka för rättvisa, fred, försoning och omsorg om<br />
skapelsen, och vara öppna för samtal med alla människor av god vilja, för att fullgöra<br />
gemensamma angelägenheter tillsammans med dem och vittna för dem om den kristna tron.<br />
7. Samarbeta lokalt<br />
För de flesta är lokalförsamlingarnas samarbete det tydligaste uttrycket för strävan mot en<br />
fördjupad och synlig kristen enhet. I den lokala ekumeniken vill vi främja enhet och<br />
gemenskap mellan kristna på samma ort. När vi lär känna varandra, erkänner varandra och<br />
bekänner vår tro tillsammans kan vi finna vägen till ett gemensamt och trovärdigt kristet<br />
vittnesbörd för att världen skall tro. Ekumeniskt samarbete är mer än gästfrihet och<br />
hjälpsamhet. Vår gemenskap måste innebära ömsesidigt stöd i med- och motgång.<br />
8. Säg ja till evangelisation - nej till proselytism<br />
Mission och evangelisation hör till kyrkans väsen och uppgift. Varje församling och enskild<br />
kristen är utsänd att dela med sig av sin tro. Evangelisationens syfte är att förkunna<br />
frälsningen genom Jesus Kristus. Den får inte orsaka att banden till individens egen kyrka<br />
eller samfund försvagas eller bryts. På detta sätt vill vi göra åtskillnad mellan evangelisation<br />
och proselytism, dvs. sådan aktiv strävan som innebär att förmå medlemmar, grupper eller<br />
församlingar inom ett kristet samfund att övergå till vårt eget samfund.<br />
9. Sprid rätt information<br />
Vi respekterar varje kyrkas och samfunds rätt till egen självförståelse och identitet. Därför<br />
förbinder vi oss att ge sanningsenlig information om varandra. Vi tar avstånd från varje form<br />
av förkunnelse och information som framhäver och idealiserar den egna kyrkan eller<br />
samfundet genom att ge en negativ bild av den andra.<br />
10. Respektera individ och familj<br />
Varje kristens andliga väg måste respekteras. När familjemedlemmar tillhör olika kristna<br />
kyrkor eller samfund är det särskilt betydelsefullt att betona enhet och inte splittring. Det är<br />
också viktigt att ta lärdom av dessa familjers erfarenheter. I pastoral omsorg om dessa<br />
familjer förbinder vi oss att samverka ekumeniskt.<br />
4
Att tänka på vid samgående mellan församlingar<br />
Grunden för kristen enhet är Guds enhet som Fader, Son och Ande. De kristnas enhet skall<br />
visa världen att Gud sänt Jesus Kristus som frälsare för alla människor. För att förverkliga<br />
Guds vilja med sin församling och för att bli ett trovärdigt vittnesbörd i världen vill vi som<br />
församlingar och trossamfund gemensamt verka för fördjupad enhet.<br />
Enheten i Kristus berikas av mångfald, men sargas av splittring. Vi tror att kristen enhet kan<br />
fördjupas och bli synlig mellan olika församlingar och samfund. Samtidigt är vi medvetna om<br />
att såväl våra trossamfund som de lokala församlingarna är provisorier i väntan på enheten.<br />
Oavsett om mångfalden ryms i en församling eller gestaltas i flera församlingar på en ort hör<br />
enheten i Kristus till det som konstituerar Kristi församling på orten och är ett viktigt<br />
vittnesbörd för människorna i dess närhet. Fördjupad enhet gagnar alltid församlingens liv<br />
och funktion, men det betyder inte att samgående alltid är den rätta vägen. Viktiga funktioner<br />
som t.ex. närhet och engagemang gynnas inte alltid av att församlingen är alltför stor.<br />
När två eller flera församlingar på en ort vill gå samman är det i enlighet med Jesu bön och<br />
positivt för vittnesbördet i bygden. Som samfund vill vi medverka till en bra process och ett<br />
långsiktigt gott resultat.<br />
1. En god utgångspunkt<br />
Att församlingar som tillhör olika trossamfund vill gå samman och bilda en gemensam<br />
församling är ett viktigt ekumeniskt steg som kan ge förnyat engagemang och ökad<br />
trovärdighet i uppdraget att gestalta evangeliet i ord och handling. Som församlingar och<br />
samfund har vi ett gemensamt ansvar för att det nya församlingsbygget skall bli<br />
framtidsinriktat, evangeliserande och präglat av en öppen gemenskap. Med vår kunskap och<br />
erfarenhet kan vi som lokalförsamlingar och samfund tillsammans lägga en god grund för den<br />
nya församlingen och undvika att bygga in spänningar.<br />
1.1 Gemensam församling<br />
Tydliga motiv tror vi är avgörande för ett positivt resultat. Börja med att göra en<br />
omvärldsanalys och sök sedan svar på följande frågor:<br />
- Vad gynnar Guds rike bäst?<br />
- Vad skulle en gemensam församling betyda för det omgivande samhället?<br />
- Blir det kristna vittnesbördet starkare av en gemensam röst eller når det längre genom<br />
flera samstämmiga röster?<br />
- Vad kommer ett samgående att betyda för gemenskapen och omsorgen inom<br />
församlingen?<br />
- Hur skulle engagemanget för evangelisation och diakoni i Sverige och internationellt<br />
påverkas?<br />
- Vilka delmål är både utmanande och realistiska?<br />
1.2 Alternativa lösningar<br />
Pröva redan tidigt i processen om det finns andra alternativ än att bilda en gemensam<br />
församling. Om exempelvis den ena församlingen är väsentligt mindre och/eller har<br />
mycket hög medelålder kan ett alternativ till samgående vara att dess medlemmar<br />
integreras i den större. En överenskommelse kan tecknas om att medlemmarna från den<br />
mindre gruppen skall ha möjlighet att genom den nya församlingen stödja sitt samfund.<br />
5
1.3 Nuvarande gemenskaper<br />
Beakta vad ett samgående med annan församling skulle innebära för eventuella andra<br />
gemenskaper som exempelvis församlingskrets.<br />
2. Mångfald och öppenhet<br />
Den mångfald som ryms inom gemenskapen i Kristus berikar församlingen. Evangeliet är så<br />
mångfasetterat och rikt att ingen ensam kan äga hela sanningen. Evangeliet blir större när vi<br />
med nyfikenhet närmar oss varandra. Olika trostolkningar, synsätt och uttrycksformer blir<br />
stora tillgångar om församlingen är öppen för mångfalden i Guds rike.<br />
Grundinställningen för att bygga en hållbar gemensam församling måste präglas av en<br />
öppenhet som har utrymme för mångfald. Generositet, respekt och förståelse för olikheter i<br />
trostolkningar och uttrycksformer är viktigt. Målet bör vara att den nya gemenskapen skall<br />
vara så öppen att alla som tillhörde de ingående församlingarna kan bli medlemmar, ha frihet<br />
att tolka Bibeln och bli betjänade av sin församling som tidigare.<br />
3. En process<br />
Inför ett samgående kan vi aldrig bortse från att varje församling har sin historia, sina<br />
traditioner, sina uttrycksformer och en lokal där man känner sig hemma och till vilken många<br />
andliga upplevelser är knutna. Församlingarna finns med i olika samfund som i regel också<br />
har en lång historia, traditioner och framförallt olika engagemang i Sverige och<br />
internationellt. Utan att bromsa den ekumeniska viljan är det viktigt att det ges tid för<br />
bearbetning och förankring. I den processen behöver både församlingarna och representanter<br />
för de aktuella samfunden finnas med i ärliga och förtroendefulla samtal.<br />
Vägen fram till samgående har ofta fungerat bäst när man gått stegvis. Att ha realistiska<br />
delmål på vägen mot samgående är viktigt för en bra process. I många fall har bildandet av en<br />
gemensam församling föregåtts av en tid då de två församlingarna firat gudstjänst tillsammans<br />
eller tagit gemensamt ansvar för t.ex. anställning av pastor.<br />
Sök svar på följande frågor:<br />
- Vilka delmål är både utmanande och realistiska?<br />
- Vilka steg i processen skall vi börja med?<br />
- Hur för vi processen framåt i ett lagom tempo för att få med så många som möjligt, men<br />
inte vänta så länge att de förändringsvilliga tappar modet?<br />
- Vilket ansvar kan/vill en gemensam församling ta för de tidigare förpliktigande<br />
gemenskaperna för evangelisation och mission?<br />
- Vilka tjänster behövs i den nya församlingen?<br />
- Vilken lokal skall bli den nya församlingens kyrka och vad gör vi med den/de andra<br />
lokalen/lokalerna?<br />
4. Samfundstillhörighet<br />
Att vara kristen är att tillhöra en gemenskap med uppgift att vittna och tjäna såväl i den lokala<br />
församlingen som nationellt och globalt. Liksom det hör till den enskilde kristnes identitet att<br />
tillhöra en församling hör det till församlingens identitet att vara en del av en större<br />
gemenskap. Samfundstillhörigheten handlar om att församlingen ingår i en gemenskap där<br />
man delar ansvar för gemensamt missionsuppdrag i Sverige och internationellt.<br />
Den gemensamma församlingen bör få en så likvärdig tillhörighet som möjligt i de samfund<br />
de medverkande församlingarna tillhör. När församlingskonstitutionen skall skrivas är det<br />
6
viktigt att ta hänsyn till såväl vad som gäller i de ingående församlingarna som i de samfund<br />
de tillhör.<br />
Relationerna mellan lokala församlingar och respektive samfund kan se lite olika ut. Det är<br />
viktigt att man respekterar dessa olikheter t. ex. när det gäller beslutsvägar. I "Tio tumregler<br />
för god ekumenik" understryks respekten för varandras olika nivåer för beslutsfattande.<br />
5. Samfundens roll i processen<br />
Det är en gemensam angelägenhet för församlingarna och samfunden att bildandet av<br />
gemensamma församlingar blir så bra som möjligt. Vi ser det som mycket angeläget att alla<br />
berörda samfund får finnas med redan på ett tidigt stadium och definitivt innan några<br />
skrivningar avslutats. Samfunden har samlat många erfarenheter från tidigare processer. Det<br />
finns också kunskap om hur gemensamma församlingar fungerat i ett längre perspektiv.<br />
Naturligtvis är det de lokala församlingarna som skall driva processen, men samfunden har<br />
viktig kunskap och erfarenhet att bidra med.<br />
Att representanter för ett icke berört samfund anlitas som konsulter eller mentorer för<br />
samgåendet skapar lätt problem och kan störa de ekumeniska relationerna.<br />
Varje lokalt samgående av församlingar som tillhör olika samfund är en del av en större<br />
ekumenisk process. Att allt fler gemensamma församlingar bildas är en stor och positiv<br />
utmaning för samfunden. Det som sker lokalt måste få konsekvenser på samfundsnivå. För att<br />
gå framåt mot målet, Kristi kyrkas synliga enhet, behöver det finnas ett växelspel mellan<br />
lokalt och nationellt.<br />
6. Församlingskonstitution<br />
I "förälskelsestadiet" när entusiasmen över att bilda en gemensam församling är stor upplevs<br />
kanske inte texterna i församlingskonstitutionen som viktiga för alla medlemmarna. På sikt är<br />
en sådan ett viktigt dokument för att undvika onödiga konflikter och hjälpa församlingen att<br />
hantera olika frågeställningar.<br />
Församlingskonstitutionen bör innehålla följande handlingar: Församlingens grund,<br />
församlingsordning och församlingsstadgar. Bifogat finns förslag på församlingskonstitutioner<br />
som vi utifrån vår samlade erfarenhet rekommenderar som utgångspunkt för<br />
arbetet med församlingskonstitutionen. Exemplen är gjorda för tre olika konstellationer av<br />
gemensamma församlingar.<br />
6.1 Församlingens grund<br />
Församlingens grund uttrycker vad församlingen är.<br />
6.2 Församlingsordning<br />
Församlingsordningen beskriver församlingens grund, uppgift, inriktning och liv. Här har<br />
vi i de olika samfunden delvis skilda uppfattningar om t.ex. bibelsyn, dop, nattvard,<br />
medlemskap och ledarskap. Bifogade förslag till församlingskonstitutioner har en<br />
gemensam grundsyn, men är lite olika beroende på de församlingskonstellationer som<br />
ingår. De tre förslagen utgår från: 1) Samgående mellan församlingar som enbart har en<br />
baptistisk dopsyn. 2) Samgående mellan församlingar som alla tillämpar dop av barn. 3)<br />
Samgående mellan en församling som enbart har en baptistisk dopsyn och en församling<br />
som tillämpar barndop.<br />
Skall den gemensamma församlingen bli en stark gemenskap som presenterar ett enat<br />
vittnesbörd behöver vi samtala igenom dessa frågor med stor generositet, lyhördhet och<br />
7
espekt för varandras övertygelse. Målsättningen vid bildandet av en gemensam<br />
församling bör vara att hitta så öppna skrivningar och förhållningssätt att de olika<br />
uppfattningar som finns i de ingående församlingarna ryms i den nya gemenskapen. Som<br />
underlag för samtalet rekommenderas boken "Tro - dop -medlemskap ur ett ekumeniskt<br />
perspektiv" som ingår som nr 6 i <strong>Sveriges</strong> Kristna Råds skriftserie.<br />
6.3 Församlingsstadgar<br />
Församlingsstadgarna reglerar de juridiska frågorna som rör församlingen. Den teologiska<br />
grunden fastställs i församlingens grund och i församlingsordningen. De juridiska texterna<br />
i stadgarna bör hållas strikta och kortfattade. Stadgarna skall t.ex. ge ramarna för, men inte<br />
detaljreglera styrelsens arbete. Vid stadgeskrivningarna måste en rad juridiska hänsyn tas.<br />
Exempel på sådant som skall regleras:<br />
- Att församlingen är en del av/ ansluten till/ samverkar med de berörda samfunden<br />
skall framgå tydligt.<br />
- Av ändamålsparagrafen skall framgå att det hör till församlingens uppgifter att fira<br />
gudstjänst. Inte kontroversiellt, men viktigt att framhålla eftersom det hör till lagen om<br />
trossamfund.<br />
- Det bör finnas med formuleringar om delat ansvar för gemensamma åtaganden i de<br />
samfund som församlingen är med i.<br />
- Beträffande relationerna till samfunden skall det anges tydligt vad som gäller t.ex., vid<br />
kallande av pastor eller beträffande olika regler för behörighet i skilda samfund.<br />
- Vi rekommenderar på det bestämdaste att församlingen stadgar om ett samlat andligt<br />
ledarskap för församlingens liv och arbete. Styrelsen/församlingsledningen utgör<br />
tillsammans med församlingsföreståndaren det andliga ledarskapet med ansvar inför<br />
församlingsmötet. Att dela ledarskapet mellan ett organ för den andliga vården och ett<br />
anat för administrativa frågor kan, enligt vår samlade erfarenhet, öppna för<br />
revirtänkande och konflikter.<br />
- Beträffande ändringar av församlingskonstitutionen som rör de grundläggande<br />
frågorna om församlingens grund, relationerna till samfunden samt upplösning av<br />
församlingen, skall stadgarna reglera att sådana ej får ske utan samråd med respektive<br />
samfund, alternativt godkännande av respektive samfund. Rörande denna fråga lägger<br />
samfunden olika betoning på hur fria församlingarna är i förhållande till samfunden.<br />
Samtliga samfund är dock överens om att en spärrparagraf är ett viktigt skydd för<br />
församlingen om det i framtiden skulle uppstå konflikter eller fraktionsbildningar som<br />
kan skada gemenskapen. Vår samlade erfarenhet av sådana konflikter säger att man<br />
måste få hjälp av en tredje part då sådant inträffar. Det hör till konfliktens natur att<br />
man just i en sådan situation ställer sig oförstående till detta. Genom en tvingande<br />
skrivning på denna punkt skapas nödvändiga möjligheter att få hjälp att hantera en<br />
sådan situation.<br />
Att stadgarna blir korrekt formulerade och väl genomtänkta är viktigt för att den<br />
gemensamma församlingen skall kunna fungera på ett bra sätt.<br />
Våra samfund har lång erfarenhet av stadgearbete. Vi har tillgång till juridisk expertis,<br />
antingen genom vår egen personal eller genom kontakter.<br />
8
7. Juridiska och praktiska frågor<br />
7.1 Medlemmarna<br />
Församlingarna kommer till den nya församlingen med alla sina medlemmar. Alla som<br />
finns i de olika församlingarna skall skriftligt meddelas att församlingarna har fattat beslut<br />
om att bilda en ny gemensam församling och att den gamla församlingen fortsätter i den<br />
nya församlingen.<br />
Om enskilda medlemmar av någon anledning inte vill vara medlemmar i den nya<br />
församlingen skall de själva meddela det beslutet och få flyttningsintyg till annan<br />
församling eller dopintyg.<br />
Tag särskilt ansvar för medlemmar på äldreboenden och liknande institutioner så att de<br />
förstår att de också finns med i den nya församlingen.<br />
Visa särskild omsorg om dem som har lite eller ingen kontakt med församlingen.<br />
7.2 Tjänster<br />
Kom överens om vilka tjänster som skall finnas i den nya församlingen.<br />
Befintliga anställningar går automatiskt över till den nya församlingen. Skall personal<br />
varslas så kan det först ske i den nybildade församlingen. Kontakta alltid<br />
personalansvariga på samfunden om personalförändringar skall ske och förvissa er om att<br />
ni sköter personalförändringen arbetsrättsligt korrekt.<br />
Informera er om vad som gäller angående ordination/avskiljning och hur löften om<br />
tystnadsplikt sker och skett i de samfund som aktuella medarbetare hör till.<br />
7.3 Kyrkbyggnader och fastigheter<br />
Alla tillgångar förs över till den nya församlingen. Låt inte lokalerna bli ett hinder för<br />
förening av församlingar. Behåll hellre båda (alla) kyrkolokalerna tills vidare än att avstå<br />
från att förenas som församlingar.<br />
Innan man fattar bindande beslut bör man ha förhandsgodkännande att tillgångarna<br />
tillfaller den nya församlingen från de samfund där det av församlingens stadgar framgår<br />
att tillgångarna tillfaller samfundet vid upplösning av församlingen.<br />
7.4 Egendom<br />
I normalfallet "Gemensam församling" förs all egendom i de gamla församlingarna över<br />
till den nya församlingen.<br />
Blir det "Alternativa lösningar" enligt punkt 1.2 så är det vanliga att tillgångar från den<br />
"lilla gruppen som integreras i en större församling" styrs till olika verksamheter i det<br />
egna samfundet.<br />
7.5 Avslutning av gamla församlingar och bildande av den nya<br />
De gamla församlingarna fattar var för sej beslut enligt sina stadgar om att bilda den nya<br />
församlingen. Sedan bildas officiellt den nya församlingen, antar stadgar och<br />
församlingsordning, utser ledning och beslutar om namn. Därefter firas en offentlig<br />
gudstjänst i den nya församlingen då man offentliggör sig som ny församling, har med<br />
representanter från samfunden och inför Gud och varandra bekräftar sin tro och sin vilja<br />
att vara församling tillsammans. (Det finns ordning för detta i samfundens handböcker)<br />
Först därefter fattas sista beslutet i de gamla församlingarna om att lägga ner församlingen<br />
och överlåta all egendom till den nya församlingen och göra ett sista bokslut. Därefter<br />
avregistreras församlingen hos lokala skattemyndigheten.<br />
9
Församlingskonstitution<br />
Församlingskonstitutionen består av tre delar: Församlingens grund, Församlingsordning och<br />
Församlingsstadgar.<br />
Här följer förslag till:<br />
Församlingens grund. Kan användas vid samgående mellan församlingar från samtliga<br />
konstellationer av samfundstillhörighet.<br />
Församlingsordning. Första exemplet har två alternativa skrivningar om doppraxis.<br />
Alternativ A för samgående mellan församlingar som erbjuder dop<br />
av såväl barn som dop grundat på personlig bekännelse.<br />
Alternativ B för samgående mellan församling som endast<br />
praktiserar dop grundat på personlig bekännelse och församling<br />
som också erbjuder dop av barn.<br />
Andra exemplet för samgående mellan församlingar inom<br />
Evangeliska Frikyrkan och Pingst Fria Församlingar i samverkan.<br />
Församlingsstadgar. Kan användas vid samgående mellan församling från samtliga<br />
konstellationer av samfundstillhörighet.<br />
10
Församlingens grund<br />
B-kyrkans församling i X-stad har tillkommit efter samgående mellan [X-stads<br />
Alliansförsamling, Baptistförsamling Elimförsamlingen, Filadelfiaförsamlingen i X-stad och<br />
X-stads Missionsförsamling]. De [två, tre, fyra] församlingarnas historia och verksamhet får<br />
sin fortsättning i den nya gemensamma församlingen. B-kyrkans församling är en del av<br />
trossamfunden [Evangeliska Frikyrkan (EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan<br />
(Pingst-ffs), Svenska Alliansmissionen (SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska<br />
Missionskyrkan (SMK)]. Den är öppen för samverkan med andra kristna församlingar på<br />
orten.<br />
Genom historien har Guds församling framträtt på olika sätt. Den firar gudstjänst, förkunnar<br />
Guds ord, döper och firar nattvard. Den vittnar om sin tro i ord och handling på den plats där<br />
den verkar.<br />
Jesus Kristus är församlingens Herre och hela världens Frälsare. Guds kyrka är till för alla<br />
människor. 1 Församlingen är byggd på apostlarnas grund, given i Bibeln. Bibeln, Guds ord är<br />
nådemedel och rättesnöre för tron och dess tillämpning i livet. 2<br />
Församlingen förenar sig med hela Guds kyrka i alla tider i bekännelsen av Gud som Fader,<br />
Son och helig Ande. Varje enskild kristen har frihet att söka klarhet i tolkningen av Guds ord.<br />
När kristna under Andens ledning tillsammans delar Ordet leder denna öppenhet till mångfald<br />
och bygger upp gemenskapen. 3 Församlingen är Guds skapelse och är kallad att vara Kristi<br />
synliga kropp i världen. Bara Gud vet vilka som tillhör Guds folk. Församlingen hålls<br />
samman av sitt centrum, Jesus Kristus, inte av sina gränser.<br />
Nya Testamentet beskriver församlingen som en livsgemenskap med hjälp av olika bilder:<br />
- grenar som hör ihop med vinstocken 4<br />
- lemmar i Kristi kropp 5<br />
- levande stenar i ett husbygge 6<br />
- ett Guds eget folk 7<br />
- de som hör till Vägen 8<br />
Församlingen är kallad att vara ett tecken på Guds vilja om mänsklighetens kommande enhet<br />
och vill därför göra mångfalden tydlig: kvinnor, män och barn, alla med olika gåvor.<br />
Gemenskapen berikas när olika erfarenheter, skilda tolkningar av Bibeln och självständiga<br />
ställningstaganden i fråga om trons konsekvenser i livet delas i ödmjukhet, öppenhet, kärlek<br />
och omsorg. Var och en tjänar i församling och omvärld utifrån sina förutsättningar.<br />
Församlingens grund, församlingsordning och församlingsstadgar har antagits av<br />
_____________________________________________ den ________ samt den __________<br />
1<br />
Kol. 1:15-20, Joh. 12:32, Ef. 2:17-19, 1 Tim. 2:1-3<br />
2<br />
Ef. 3:20, Ps 119:105, Rom 15:4<br />
3<br />
Rom 1:11-12<br />
4<br />
Joh. 15:1-10<br />
5<br />
Rom. 12:4,5; 1 Kor. 12:1-27<br />
6<br />
Ef. 2:20-22; 1 Petr. 2:4-8<br />
7<br />
1 Petr. 2:10<br />
8 Apg. 9:2<br />
______________________________________________<br />
11
Församlingsordning<br />
Exempel ett med alternativa skrivningar om doppraxis<br />
Alternativ A<br />
när det gäller skivningen om doppraxis (församlingsordningen) kan användas vid<br />
samgående mellan Alliansmission - Baptistsamfundet - Metodistkyrkan -<br />
Missionskyrkan (eller två av dessa)<br />
Alternativ B<br />
Gemensam församling mellan församlingar från Evangeliska Frikyrkan eller<br />
Pingströrelsen och församling som också erbjuder dop av barn.<br />
----------------------------------------<br />
Församlingen har antagit följande församlingsordning för att beskriva församlingens uppgift,<br />
inriktning och liv. Församlingsordningen är utgångspunkten för och gäller tillsammans med<br />
församlingens stadgar.<br />
1. Församlingens uppgift<br />
Församlingens uppgift är att fira gudstjänst och föra evangeliet om Guds rike vidare i<br />
vittnesbörd och tjänst.<br />
Med utgångspunkt i Jesu missionsbefallning 9 vill församlingen dela hela Guds kyrkas<br />
uppgift att föra evangelium till alla folk.<br />
Församlingslivets centrum är gudstjänsten. Där hämtar den sin kraft i lovsång till Guds<br />
ära, bön, bekännelse och förlåtelse, Guds ords predikan, dop och nattvard samt förbön.<br />
2. Medlem i församlingen<br />
Församlingen välkomnar som medlem var och en som bekänner sig tro på Jesus Kristus<br />
och är döpt.<br />
Tron och dopet är vägen in i församlingen. Den som vill bli medlem i församlingen<br />
samtalar om tro, dop och församlingsgemenskap med församlingsföreståndaren. Ny<br />
medlem hälsas välkommen i församlingen i samband med gudstjänst.<br />
Då medlem kommer med flyttningsintyg från annan församling, antecknar<br />
församlingsföreståndaren medlemskapet i församlingsboken och meddelar församlingen.<br />
Medlem som flyttar från församlingen meddelar detta till församlingsföreståndaren, som<br />
utfärdar flyttningsintyg till den nya församlingen.<br />
Medlem som önskar utträda ur församlingen meddelar detta i samtal med<br />
församlingsföreståndaren.<br />
Församlingen kan skilja medlem från sig som uppenbart splittrar eller skadar<br />
gemenskapen. Den som skilts från församlingsgemenskapen skall också i fortsättningen<br />
omfattas av dess förbön och omsorg. 10<br />
3. Nådemedel och kyrkliga handlingar<br />
Församlingen är en hela livets kyrka och vill möta människors behov i alla åldrar och<br />
skilda livssituationer. Den erbjuder förkunnelse, själavård och bikt samt välsignelse av<br />
barn, dop, konfirmation, vigsel och begravning.<br />
9 Matt. 28:16-20; Mark 16:15<br />
10 Matt 18:15-17<br />
12
Dopet.<br />
Alternativ A<br />
Dopet är ett dop till Kristus och livet i hans kyrka. Det är en gåva som församlingen<br />
erbjuder enligt Kristi uppdrag och som var och en får ta emot i tro. Dopet sker med<br />
vatten i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn.<br />
Församlingen erbjuder med sin öppenhet för Guds handlande i olika doptraditioner<br />
både dop av barn och dop på grund av personlig bekännelse. Den vill hjälpa<br />
människor att förnya och bekräfta det egna dopets gåva och löfte samt att leva i sitt<br />
dop.<br />
Alternativ B<br />
Församlingen erbjuder dop till Kristus. Det sker i vatten i Faderns och Sonens och den<br />
heliga Andens namn. Församlingen har öppenhet för olika synsätt när det gäller tid<br />
och form för dopet.<br />
Nattvarden. Nattvarden är en hoppets och tacksägelsens måltid som firas till minne av<br />
Jesu död och uppståndelse. Där är Jesus närvarande i bröd och vin. Han ger sig själv till<br />
var och en, förnyar det andliga livet och fördjupar den kristna gemenskapen.<br />
4. Arbetsformer<br />
Församlingens uppgift tar sig uttryck i olika arbetsformer. Den vill vara en alla åldrars<br />
församling som ger utrymme för nytänkande och nyskapande. 11<br />
5. Diakoni<br />
Diakoni är ett av uttrycken för evangeliet. Församlingen vill tjäna medmänniskor i hem,<br />
arbetsliv och samhälle. Omsorgen om gemenskapen och tjänsten i samhället hålls levande<br />
både i församlingens gudstjänstliv och i enskilda människors vardag. Diakonin innefattar<br />
hela människan oavsett ålder.<br />
6. Barn- och ungdomsarbete<br />
Församlingens arbete bland barn och unga anförtros åt B-kyrkans församlings Ungdom i<br />
X-stad. Ledaruppgiften i olika grupper hör till de områden där församlingen tydligt vill<br />
känna ansvar. Genom förbön och stöd på olika sätt befrämjas denna väsentliga del av<br />
församlingens liv.<br />
7. Allas tjänst<br />
Församlingens uppgift tar sig uttryck i olika arbetsformer. Gemenskapen i församlingen är<br />
viktig. Därför skapas mötesplatser så att mångfald, närhet och relationer kan utvecklas.<br />
Församlingsmötet är församlingens högsta beslutande organ. Det uttrycker allas möjlighet<br />
till inflytande och medansvar i demokratiska former. Församlingen söker vägar att<br />
fördjupa denna delaktighet.<br />
Som ett uttryck för allas delaktighet utser församlingen styrelse, vice<br />
församlingsföreståndare, ledare för olika grupper samt människor till andra uppdrag efter<br />
de behov som finns.<br />
Styrelsen skall tillsammans med församlingsföreståndaren leda församlingens arbete. De<br />
som väljs att tjäna och svara för församlingens helhet i gudstjänst, församlingsgemenskap<br />
och omvärld på olika sätt, erbjuds att ta emot församlingens förbön i gudstjänst. 12<br />
11 1 Kor 12:4-6<br />
12 Apg. 14:23<br />
13
8. Gåvor och offer<br />
Församlingens ekonomi samt dess medansvar för mission bygger på gemensamt ansvar.<br />
Var och en bidrar efter sin förmåga för det ekonomiska ansvaret. Förutsättningarna för<br />
ansvaret kan skifta under olika perioder av livet. Tillhörigheten är gratis samtidigt som<br />
uppgiften bärs gemensamt. Därför aktualiseras och uppmuntras det personliga ansvaret för<br />
församlingens ekonomi. Offrandet är en del av gudstjänsten. Glädje och tacksamhet hör<br />
samman med den kristna människans offrande. 13<br />
Genom ett personligt och skriftligt medgivande kan den som så önskar - oavsett om man<br />
är medlem av församlingen eller inte - låta kyrkoavgiften via skattsedeln överföras till<br />
[EFK, Pingst-ffs, SAM, SB och SMK] som sedan enligt sina bestämmelser överför<br />
huvuddelen av kyrkoavgiften till B-kyrkans församling.<br />
9. Särskild tjänst<br />
Församlingen väljer och kallar pastor enligt de ordningar som församlingens stadgar<br />
föreskriver. Genom installation mottar församlingen pastor som Kristi tjänare i<br />
församlingen.<br />
Pastorn är Kristi tjänare i församling och samhälle med uppgift att samla och bygga upp<br />
Kristi kropp, förkunna Ordet, förvalta sakramenten, utöva själavård och leda<br />
församlingens liv i gudstjänst och mission. 14<br />
Pastor har genom ordination [eller avskiljning] avgett löfte om tystnadsplikt för det som<br />
anförtros under bikt och i enskild själavård. Dessa löften aktualiseras vid installationen.<br />
Ev- tilläggsskrivning<br />
[I det fall föräldrar utrycker önskemål om att deras barn skall döpas kan pastor som inte själv<br />
anser sig kunna döpa barn, i samråd med föräldrarna kontakta annan dopförrättare].<br />
Församlingsföreståndarens uppgift är att<br />
- förkunna Guds ord, undervisa, döpa, leda nattvarden samt andra akter i församlingen som<br />
barnvälsignelse, vigsel, begravning,<br />
- utöva själavård, ta emot bikt och förmedla avlösning,<br />
- föra församlingsboken, aktualisera medlemskapet och så långt som möjligt hålla personlig<br />
kontakt med medlemmarna och med dem som finns i församlingens gemenskap och<br />
omgivning,<br />
- förbereda och ansvara för gudstjänstlivet,<br />
- ha tillsyn över och omsorg om hela församlingens liv,<br />
- i bön och förbön bära sin församling och andra människor inför Gud,<br />
- tillsammans med styrelsen planera och leda församlingens arbete och i förekommande fall<br />
representera församlingen,<br />
- arbeta för församlingens närvaro i det omgivande samhället,<br />
- följa församlingens utveckling särskilt med hänsyn till dess framtid, till andra<br />
församlingar på samma ort och till det omgivande samhället,<br />
- verka för Kristi kyrkas synliga enhet i det område församlingen arbetar.<br />
13 2 Kor 9:6-15<br />
14 Apg 20:28, 1 Petr 5:2-3<br />
-----------------------------------------------<br />
14
Exempel två, för samgående mellan församlingar inom Evangeliska Frikyrkan och Pingst<br />
Fria Församlingar i samverkan<br />
1. Församlingens självförståelse<br />
XXX församling i XXX är en kristen församling som har sina historiska rötter i baptismen,<br />
helgelserörelsen, pingströrelsen och svensk väckelserörelse. Viktiga bidrag till vår utveckling<br />
har även kommit från den karismatiska väckelsen och från den evangelikala rörelsen.<br />
Dessa rörelser har på nytt aktualiserat betoningen av Skriftens auktoritet, Kristi försoning,<br />
omvändelse, lärjungaskap, Andens gemenskap, utrustning och gåvor samt evangelisation och<br />
mission.<br />
Den grundläggande identiteten som kristen församling har vi gemensamt med den världsvida<br />
kyrkan genom bekännelse till Jesus Kristus som Herre och Frälsare. Eftersom den kristna<br />
enheten enligt Bibeln tillhör församlingens kännemärken, är vi angelägna om att gestalta och<br />
bevara den och därigenom motverka alla tendenser till splittring, som visat sig vålla stor<br />
smärta och mycket lidande.<br />
Till sin natur är församlingen en gemenskap samlad kring Jesus Kristus som Herre och<br />
Frälsare (Matt 18:20). Vår gemenskap består "i apostlarnas undervisning och den inbördes<br />
hjälpen, i brödbrytandet och i bönerna" (Apg 2:42) och i evangelisation (Apg 2:47).<br />
Församlingen utgörs av alla som bejakat Guds kallelse till tro, dop och lärjungaskap och<br />
därmed hör Kristus till (Gal 3:26-29).<br />
Församlingen är Jesus Kristus synliggjord och förkroppsligad i världen. En av de mest<br />
betydelsefulla bilderna för detta är "Kristi kropp" (Rom 12, 1 Kor 12, Ef 1:22-23).<br />
I sin existens är församlingen ett synligt tecken på Guds rike och i sin funktion i världen ett<br />
redskap för detta rike. Församlingen har alltså en dubbel sändning, nämligen att vara och att<br />
göra. Den helige Ande utgör stödet för både existens och funktion.<br />
Jesu Kristi församling finns i världen och är till för världen. Till församlingens väsen hör att<br />
den ständigt är på väg ut ur eller från sig själv, till hela den värld Gud skapat och i vilken det<br />
formats samhällen av varierande karaktär under olika tider och i skiftande kulturer.<br />
Församlingen är ur teologisk synpunkt i första hand en organism, men den är också både ur<br />
sociologisk och teologisk synvinkel en organisation. Både som organism och organisation har<br />
församlingen att forma sina strukturer och funktioner. Utifrån denna dubbla identitet har<br />
församlingen att söka sin gestalt i tidens och rummets värld. Församlingens yttre strukturer är<br />
inte låsta till bestämda historiska och sociologiska mönster utan måste ständigt prövas och<br />
förändras.<br />
2. Församlingens liv<br />
Församlingens existens i världen har många olika livsformer, men alla är de vittnesbörd om<br />
Guds liv och välgärningar. Sedan fornkyrkans tid har detta liv beskrivits med hjälp av tre<br />
biblisk begrepp: gemenskap (koinonia), vittnesbörd (martyria) och tjänande (diakonia).<br />
Församlingens liv kommer också till uttryck i gudstjänsten och i gemensamma praktiker kring<br />
exempelvis ekonomi och moral. De konkreta uttrycken för allt detta varierar och betonas olika<br />
över tid och rum, eftersom det är ett andligt liv som pulserar och har skiftande yttre<br />
förutsättningar.<br />
15
2.1 Församlingens liv är gemenskap<br />
Ett kristet liv innebär ett liv i överlåtelse till Kristus och till hans församling. Vägledda av<br />
Guds ord bär församlingens medlemmar varandras bördor, har ett förlåtande sinnelag, ber<br />
för varandra och söker tillsammans andlig mognad.<br />
Med församlingsgemenskap avses såväl faktisk delaktighet i samma frälsning genom dop<br />
och nattvard som byggande av nära relationer mellan människor i församlingen. Denna<br />
gemenskap fördjupas och vidgas genom ett aktivt deltagande i sammankomster och en<br />
ömsesidig omsorg om varandra.<br />
För att möjliggöra olika aspekter av gemenskap är församlingens liv organiserat både<br />
utifrån den stora och lilla gruppen, både i offentlig verksamhet och i vardagsgemenskap i<br />
husgrupper (eller motsvarande). Församlingens liv som gemenskap behöver ledare som<br />
ser helheten, kan bygga relationer och leda en grupp. Församlingens gemenskap<br />
praktiserar full jämlikhet mellan män och kvinnor. Det betyder bland annat att kvinnor har<br />
på lika villkor tillträde till alla former av ledartjänster i församlingen och att kvinnors<br />
erfarenheter tas medvetet tillvara i församlingens liv och uppdrag. Detta är inte bara en<br />
lämplighetsfråga i samhället utan tillhör enligt apostolisk undervisning frälsningens<br />
fullhet (Gal 3:26-29).<br />
2.2 Församlingens liv är vittnesbörd<br />
Församlingen har ansvar för att föra evangeliet till jordens alla delar (Apg 1:1-8) och bära<br />
vittnesbörd i vardagslivet (1 Petr 2:11, 3:13).<br />
Olika former av vittnesbörd är en fundamental del av församlingens totala liv. En<br />
församling som inte förkunnar evangeliet lever i ett förnekande av sin Herre.<br />
Drivkraften till vittnesbördet är inte socialt medlidande eller en kulturell upplysningsiver.<br />
Den avgörande anledningen ligger i påskens erfarenheter: Jesus lever och han sänder sina<br />
lärjungar att vittna om sin seger (Joh 20:20-21). Därför tillhör mission och evangelisation<br />
församlingslivets innersta väsen och den får inte ses som en extra ansträngning vid sidan<br />
om det ordinarie livet. Kyrkans historia innehåller berättelser om många vittnen som för<br />
bekännelsens skull fått ge sina egna liv. Dessa martyrer inspirerar församlingen till ett<br />
troget vittnesbörd i dag (Hebr 12:1-4).<br />
2.3 Församlingens liv är tjänande<br />
Fullheten i kristet liv består i ödmjukt tjänande för andra. Församlingen lever i världen för<br />
att tjäna, inte för att uppnå prestige eller välstånd. Därför ligger det avgörande kriteriet vid<br />
utvärdering av församlingen inte i tillväxt eller gott rykte utan i tjänsten.<br />
Tjänstens nåd är av Kristus given till varje troende (Ef 4:7) och inte bara till en inre cirkel<br />
i församlingen. Ingen medlem är utan en tjänst och alla har också en nådegåva att utföra<br />
den. Varje kristen skall därför ge sitt bidrag till det gemensammas bästa (1 Petr 4:10).<br />
Anden fördelar gåvorna i sin frihet (1 Kor 12:4), men vår del i detta är att upptäcka gåvan<br />
och utöva vår tjänst till ära för den Uppståndne (Ef 4:8) och till församlingens<br />
uppbyggelse (Ef 4:12).<br />
Församlingens tjänst är inte enbart inåtvänd utan innefattar också ett ansvar för kärlekens<br />
gärningar i världen.<br />
I Kristi efterföljelse måste församlingen älska sin nästa (Luk 12:25-37) och ta ansvar för<br />
den skapelse hon fått att förvalta. Även aposteln Jakob betonar den praktiska<br />
kristendomen genom sin definition av "religion" (Jak 1:27) och kritiserar skarpt de rikas<br />
självupptagenhet (Jak 2:1-11). Församlingens sociala omsorg innefattar också profetisk<br />
kritik av all orättvisa (Jes 1:17). Trohet mot Kristus bör i ett överflödssamhälle innebära<br />
en radikal prövning av livsstilen och ett otvetydigt avståndstagande från materialistiska<br />
livsvärden. Genom evangeliets kraft tror församlingen att den rike befrias från sin girighet<br />
16
och själviskhet, medan den fattige befrias från sin utstötthet och hopplöshet.<br />
Evangelisation och social omsorg är åtskilda, men jämbördiga. De är inte identiska, men<br />
däremot oskiljaktiga.<br />
2.4 Församlingens liv formar en levande gudstjänst<br />
Gudstjänst är ett möte mellan Gud och människor, där var och en är delaktig i ett andligt<br />
skeende. Återkommande moment i gudstjänsten är skriftläsning, förkunnelse, nattvard,<br />
bekännelse, bön, lovsång och insamling av ekonomiskt stöd. I gudstjänsten möter<br />
församlingen Guds tilltal, hör hans kallelse, lär känna hans vilja och får svara ja på hans<br />
kallelse. Den helige Ande verkar i gudstjänsten både genom frihet och ordning.<br />
Särskilda gudstjänsthandlingar är:<br />
2.4.1 Vigselgudstjänst<br />
Äktenskapet är instiftat av Gud. Ett kristet äktenskap tillhör både skapelseordningen<br />
och Guds frälsningsordning (Ef 5:21-33). Äktenskapet konstitueras i detta<br />
sammanhang genom kärlek, vigselgudstjänst samt samlevnad. Äktenskapet är därför<br />
inte enbart en enskild angelägenhet utan ingår i församlingens gemensamma liv.<br />
Församlingen värnar om äktenskapet och stöder denna levnadsform. Ur juridisk<br />
synvinkel konstitueras ett äktenskap av att mannen och kvinnan på vigselförrättarens<br />
fråga samtycker till äktenskap, vigselförrättarens tillkännagivande och att detta sker<br />
inför minst två vittnen. Det övriga kring en vigsel tillhör den gestaltning av kristen<br />
tro som församlingen vill ge kring ett ingående av äktenskap. Församlingens pastor<br />
äger som regel behörighet att förrätta laglig vigsel.<br />
2.4.2 Barnvälsignelse<br />
Föräldrar bereds möjlighet att bära fram sina barn i församlingens gemenskap för att<br />
ta emot Guds välsignelse och tacka för Guds gåvor (Mark 10:13-16). I<br />
barnvälsignelsen uttrycker församlingen sin övertygelse att barnen tillhör<br />
församlingen. Den syftar till att barnen skall växa upp i församlingens gemenskap<br />
och finna vägen till en personlig tro, bekräfta denna sin tro och låta döpa sig. Akten<br />
är ett uttryck för församlingens omsorg om barnen och<br />
familjerna.<br />
2.4.3 Begravningsgudstjänst<br />
I begravningsgudstjänsten uttrycker församlingen sin tro på att liv och död vilar i<br />
Guds händer (Joh 11:25, Luk 20:38). Den är ett tillfälle att beakta skapelsens<br />
begränsning och dödens allvar, uttrycka sin sorg och saknad samt säga farväl.<br />
Begravningsgudstjänsten är också en förkunnelse om församlingens tro på<br />
uppståndelsen. Vid begravningsgudstjänst står församlingens pastor till förfogande<br />
som officiant.<br />
2.5 Församlingens liv formar ett gott förvaltarskap<br />
Bibeln säger och kristen tro bekänner att allt ytterst tillhör Gud (Kol 1:16-17). Detta<br />
innebär att allt vi har är Guds gåvor som skall förvaltas inför honom. I församlingen får vi<br />
hjälp att söka Guds vilja i förvaltandet av vår tid, våra relationer och resurser. Offrande till<br />
församlingen är ett uttryck för förvaltarskap. Allt givande är frivilligt. Bibelns<br />
gammaltestamentliga modell med tiondegivandet är en god princip (Mal 3:10), men nya<br />
testamentets undervisning sätter inte gränsen där för givandet (2 Kor 9:6-8). Ett gott<br />
förvaltarskap är i Bibeln ett uttryck för och en bekännelse att allt tillhör Herren.<br />
17
2.6 Församlingens liv formar Kristus-präglade dygder<br />
Livet i församlingen får alltid moraliska konsekvenser. När Kristus är Herre i en<br />
människas liv påverkas tankar och handlingar av honom, hans sinnelag och kärlek. Då<br />
utmanas den kristne att ständigt överge oförsonlighet, avund, bitterhet, högmod, girighet<br />
och de handlingar som är uttryck för detta, exempelvis förtal, intriger, misstänksamhet,<br />
strider och ett egoistiskt levnadssätt. I stället odlar de kristna med Andens hjälp kärlek,<br />
tålamod, vänlighet, godhet och trofasthet. Detta tar sig uttryck i förståelse, generositet,<br />
öppenhet, uthållighet, ärlighet, uppriktighet och vänskap (Gal. 5:16-25).<br />
Församlingens liv bygger på den personliga Kristusefterföljelsen. Varje medlem är kallad<br />
att vara en lärjunge till Jesus och gå i hans fotspår i världen (Matt 16:24).<br />
3. Församlingens uppdrag<br />
Församlingens funktion i världen är att vara ett redskap för Gud och hans frälsningsverk.<br />
Detta uppdrag omfattar en rad verksamheter som utgör delar av en helhet.<br />
3.1 Att vara mission<br />
Församlingens uppdrag är att göra Jesus Kristus känd och mottagen som Herre och<br />
Frälsare (Matt 28:18-20). I den helige Andens kraft bär församlingen därför på olika<br />
sätt vittnesbörd om Faderns frälsningsverk genom sin Son. Församlingen vill hjälpa<br />
människor att omvända sig och genom dopet bli en del av Guds folks gemenskap, som<br />
bekänner och tillber den treenige Guden. Överallt där denna sanna tillbedjan inte finns<br />
existerar utmaningen till evangelisation och mission. Missionsfält finns alltså både<br />
mycket nära och på annat håll.<br />
Kristen mission ingår i Faderns sändning (missio Dei) av sin Son, och Sonens<br />
sändning av Anden, som utrustar lärjungarna att gå med hela evangeliet till hela<br />
världen (Apg 1:8). Modellen för en dynamisk mission finns därför i Jesu liv och<br />
verksamhet (Joh 17:18, 20:21, Fil 2:5-11). Därför är församlingen kallad att såväl vara<br />
mission som att missionera. Församlingen är inte ett mål i sig själv. Den är ett uttryck<br />
för och ett redskap för Guds rike. Till dess väsen hör att vara sänd och att sända ut. All<br />
mission skall därför vara förankrad i församlingen och innebära att församlingar<br />
planteras och byggs. All mission syftar till att förverkliga Guds vilja på jorden.<br />
Utifrån den gudomliga sändningsprocessen i världen innebär mission i praktiken att gå<br />
över gränser - geografiska, kulturella, sociala och religiösa - för att i nya sammanhang<br />
ge vidare det apostoliska vittnesbördet om Jesus Kristus bland dem som inte tror (Rom<br />
10:13ff ).<br />
Vittnesbörd och diakoni är olika aspekter av missionsuppdraget som hör samman och<br />
kompletterar varandra. Mission betyder också ett ömsesidigt utbyte mellan<br />
församlingar och kyrkosamfund i andra länder. På olika sätt utgör mission ett<br />
brobyggande mellan församlingen och världen. En missionerande församling blir ett<br />
tecken på enhet och försoning i en splittrad värld.<br />
Församlingen vill motivera och skapa förutsättningar för ett personligt<br />
missionsengagemang bland sina medlemmar. Det kan exempelvis gälla förbön,<br />
ekonomiskt och praktiskt stöd samt missionärstjänst nationellt eller internationellt.<br />
3.2 Att arbeta diakonalt<br />
Med respekt för varje enskild människa - oavsett ras, position, sexuell läggning,<br />
religion eller politisk åsikt - är det församlingens och den kristnes ansvar att genom<br />
barmhärtighet och solidaritet möta människan och hennes utsatthet.<br />
18
Denna diakonala grundhållning har sin främsta förebild i Jesus Kristus. Han både<br />
undervisar om och visar medmänsklig omsorg (Matt 25:31-46, Joh. 13:12-15).<br />
Utifrån lokala behov och församlingens förutsättningar uttrycks också diakonin genom<br />
en planerad och strukturerad verksamhet. Det kan vara arbete bland missbrukare,<br />
psykiskt sjuka och deras anhöriga, integrationsarbete bland invandrare, flyktingar och<br />
funktionshindrade, sorge- och anhöriggrupper, arbete tillsammans med arbetslösa,<br />
besöksgrupper inom kriminalvård, äldreomsorg med mera.<br />
Ofta är det både önskvärt och nödvändigt att församlingar och samhälle tillsammans<br />
utför det diakonala arbetet, exempelvis RIA, Kyrka på stan och Sjukhuskyrkan. Det<br />
diakonala arbetet kännetecknas framförallt av barmhärtighetens och solidaritetens<br />
gärningar men diakonin är till sin karaktär också själavårdande och pedagogisk.<br />
Diakoni är inte enbart omsorg uttryckt i möten människor emellan. Diakonin har<br />
också en profetisk funktion. Ett enträget arbete för mänskliga rättigheter, fred och<br />
försoning, jämställdhet, demokrati och hushållning av jordens resurser.<br />
3.3 Att föregripa Guds framtid<br />
Församlingen är inte likställd med Guds rike. Med Kristus har Guds rike redan<br />
kommit, även om dess fullkomning sker vid hans återkomst. Guds makt upprättas<br />
dock redan nu i dem som förts in i Sonens rike (Kol 1:13). Församlingen kan då bli ett<br />
vittnesbörd om och ett redskap för Guds rike, när de kristna i lydnad följer Guds vilja.<br />
Denna tanke på församlingen som en föraning av Guds rike anger alltså hennes tjänst i<br />
världen. Allt liv i församlingen ska föras in under Guds vilja. Församlingen är alltså<br />
den form som Guds rike tagit just nu men som sådan är den en ofullkomlig<br />
manifestation av Guds framtid.<br />
Vissheten om att gudsrikets fullhet kommer, gör att vi också kan härda ut med<br />
bristerna. Församlingens längtan efter Jesu återkomst präglar hennes närvaro i världen.<br />
Hon bär hopp om nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor (2 Petr 3:11-13) och<br />
hon bär Anden som en försäkran om frälsningens fullbordan (Ef 1:24). Detta levande<br />
hopp kommer till uttryck på olika sätt, till exempel i undervisning och förkunnelse, i<br />
tecken och under, i kamp för rätt och rättvisa, i solidaritet med små och svaga, i trohet<br />
mot Gudsrikets etik och i en glädjefylld väntan på Kristus.<br />
3.4 Att verka för Kristi kyrkas synliga enhet<br />
Församlingens enhet är grundad i den evige Gudens enhet (Ef 4:1-6) och i Kristi kors<br />
(Ef 2:11-17). Eftersom Gud är en, ska också hans folk vara enat (Joh 17:21-12). Man<br />
kan inte multiplicera Guds församling mer än man kan multiplicera Gud själv.<br />
Enheten är också förankrad i Jesu frälsningsverk. De synder som skiljer människor är<br />
försonade. Splittring mellan kristna är därför en skymf mot Jesu gärning på korset. Att<br />
inte vilja umgås med andra kristna är att leva mot evangeliets sanning (Gal 2:14).<br />
Kristen enhet är inte likformighet. Det finns istället en mångfald i enheten, genom<br />
skillnader i tjänster (1 Kor 12:4-6), men också i åsikter av mindre betydelse (Rom 14).<br />
Även trons formuleringar och formerna för gudstjänstlivet kan skifta. Enheten har bara<br />
sin gräns där väsentliga delar av biblisk och historisk kristen tro står på spel (Gal<br />
1:612).<br />
Enheten kan inte skapas av människor, men det är vårt ansvar att bevara och gestalta<br />
den grundläggande enhet som Anden givit. Det skall enligt den apostoliska<br />
uppmaningen ske med ivrig ansträngning (Ef 4:3). Enhetssträvanden är ständigt<br />
aktuellt både i församlingen och mellan församlingar.<br />
19
XXX församling samarbetar i Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen och deras<br />
regionala organ XXX. Församlingen känner och vill också uttrycka sin samhörighet<br />
med den övriga kristenheten.<br />
Detta sker genom att församlingen samarbetar och låter sig representeras i olika lokala<br />
och regionala ekumeniska organ, för att tillsammans med andra arbeta för<br />
församlingens synliga enhet och förverkliga det gemensamma uppdraget.<br />
4. Församlingens kraftkällor<br />
För att fullgöra sin kallelse brukar församlingen de nådemedel och andliga resurser som står<br />
till hennes förfogande.<br />
4.1 Guds ord<br />
Gud har tagit initiativet att uppenbara sig för människan (Hebr 1:1f). Församlingens<br />
kän<strong>ned</strong>om om den personlige Guden kommer genom Bibeln.<br />
Kristus, Det inkarnerade Ordet, är känd hos oss genom det skrivna Ordet (Joh 1:1-3, 14).<br />
Bibelns auktoritet uppstår ur det faktum att den förmedlar Guds uppenbarelse i Kristus.<br />
Kristus själv har bekräftat Bibelns auktoritet. Tro på Bibeln är därför ett tecken på lydnad<br />
mot Kristus. Den kristna församlingen närmar sig Bibeln i trons Ande.<br />
Frälsningens liv är alltid beroende av ett svar på evangeliet.<br />
Guds auktoritativa uppenbarelse i Bibeln är inspirerad av den helige Ande (2 Tim 3:16-<br />
17). Mänskliga författares ord är samtidigt Guds Ords. Bibeln är Guds skapelse utan fel i<br />
allt som den påstår och enda ofelbara rättesnöre för tro och liv. Den är yttersta norm,<br />
överordnad traditionen, förnuftet och erfarenheten, i alla frågor som gäller tro och liv.<br />
Bibeln är därför församlingens grund.<br />
Bibeln leder rätt i sin undervisning (Ps 119:105). Tolkad i sitt historiska sammanhang, i<br />
enlighet med sitt syfte och under Andens upplysning är Bibeln trovärdig i allt som den lär.<br />
Ingen mänsklig tolkning av Bibeln kan däremot gälla som ofelbar.<br />
Förståelse av Bibeln skapas främst genom församlingens lydnad av Guds Ord. Kunskap<br />
om församlingens sammanhang är då avgörande för en rätt kommunikation av Guds Ord<br />
till samtiden. Uppenbarelsen måste bli förstådd.<br />
4.2 Dopet<br />
Dopet är en gåva, en del av evangeliet och en av de heliga handlingar som församlingen<br />
förvaltar på Herrens befallning och som människan får ta emot i tro (Matt 28:19-20).<br />
Därför intar det en central plats i såväl förkunnelse som praxis.<br />
Dopet hör samman med Kristi frälsningsgärning, hans liv, död och uppståndelse (Rom<br />
6:3-11). Det är en försäkran om att vi genom tron på Jesus är delaktiga i försoningens nåd<br />
och uppståndelsens kraft till ett nytt liv. Dopet är människans svar på Guds kallelse till<br />
omvändelse och ett nytt liv (Apg 2:38). I dopet förenas människan med Jesus Kristus i<br />
hans död och uppståndelse. I dopet bekänner människan Jesus som Herre och där möter<br />
Herren människan med sin förlåtelse och nåd (1 Petr 3:21-22). Dopet uttrycker därför en<br />
djup gemenskap med Kristus (Gal 3:26-29).<br />
Församlingen praktiserar dop genom <strong>ned</strong>sänkning efter personlig bekännelse om tro på<br />
Jesus Kristus.<br />
4.3 Nattvarden<br />
Nattvarden aktualiserar Jesu Kristi försoningsoffer för vår skull. Den uttrycker vår<br />
delaktighet i Jesus Kristus och försäkrar att vi genom tron på honom har syndernas<br />
förlåtelse, gemenskap och hopp (1 Kor 10:16-17). Vi kommer till Herrens bord för att det<br />
20
andliga livet skall förnyas och den kristna gemenskapen fördjupas och det kristna hoppet<br />
proklameras (Apg 2:46).<br />
Till nattvarden inbjuds alla som tillhör Jesus Kristus och vill leva i gemenskap med<br />
honom. Den som lever i ohederlighet, otukt eller oförsonlighet utesluter sig själv från<br />
måltiden (1 Kor 11:27-28). Omvändelse och bikt öppnar alltid vägen till förnyad<br />
delaktighet i nattvardens mysterium.<br />
4.4 Den heliga Andens verk och gåvor<br />
Utan den heliga Anden är Gud avlägsen, stannar Kristus i det förflutna, blir evangeliet<br />
tomma ord, är församlingen bara en organisation, mission propaganda, gudstjänst en<br />
gruppterapi och kristet liv en slavmoral. Men i Andens vind har kosmos uppstått (1 Mos<br />
1:2) och genom sin Ande förnyar Gud ständigt skapelsen och är nära oss (Ps 104:30).<br />
Genom samma heliga Ande är den uppståndne Kristus hos oss i dag (Joh 14:16-20), är<br />
evangeliet en kraft till frälsning (Rom 1:16), återspeglar församlingen gemenskapen inom<br />
Gud själv (Joh 17:21- 23), är mission ett hoppfullt tecken i världen (Apg 2:6), är<br />
gudstjänst både åminnelse och föregripande (1 Kor 11:26) och kristet lärjungaskap ett liv i<br />
ljuvlig frihet (2 Kor 3:17).<br />
Anden upplyser oss om kunskapen om Gud, främst genom att ge vittnesbördet om Kristus<br />
till världen (Joh 15:26). Andens verk är helt beroende av Kristi upphöjelse, varigenom<br />
Anden kan ge oss resultatet av Kristi död och uppståndelse (Apg 2:33). Den helige Ande<br />
får därför aldrig skiljas från Kristus. Därmed är Anden verksam i hela tillägnelsen av<br />
frälsningen (1 Kor 12:3, 13) och i helgelsen (Gal 5:22- 26). Alla kristna har på detta sätt<br />
fått Andens gåva genom att tillhöra Kristus. Det finns också en utrustning genom Anden<br />
bestående av olika gåvor. Sammanhanget för dessa gåvor är församlingen, som är Andens<br />
område.<br />
Andens tjänst i gudomen är att ständigt ge människan en erfarenhet av nåd. En<br />
karismatisk erfarenhet är således en erfarenhet av den helige Ande. Det är ett medvetet<br />
möte med den kärlekens Gud som är här och nu (Rom 5:5). Personliga erfarenheter av<br />
Anden ger bland annat ny glädje, ny kraft i tjänsten, frimodighet i bön och tillbedjan,<br />
styrka i frestelser och öppenhet för manifestationer av Guds helande och befriande nåd. I<br />
vår andliga tradition finns en utmaning till full överlåtelse åt Herren, som är Anden.<br />
Församlingens liv som Andens tempel är möjligt, därför att de kristna som utgör detta<br />
tempel är omslutna och uppfyllda av Anden som helgar dem (1 Petr 2:5, 1 Kor 3:16f ).<br />
Församlingens kallelse att vara Guds folk i världen förverkligas genom att Anden leder sitt<br />
folk och utrustar och sänder de troende till olika uppdrag (1 Petr 2:10f, Apg 1:5-8).<br />
Församlingens synliga strukturering som Kristi kropp sker i och genom Anden.<br />
Herren ger olika sorters gåvor åt alla kristna till enhet i mångfald och till uppbyggelse av<br />
församlingen, så att den växer både internt och externt (1 Kor 12, Rom 12:4-8). Därför<br />
strävar vi efter att mångfalden i uttryck av Andens gärningar ska finnas i gudstjänst,<br />
vittnesbörd och diakoni.<br />
4.5 Bikten - försoningens kraft<br />
Bikt är att inför en själavårdare/pastor i avskildhet bekänna synd som man har begått och<br />
att genom honom/henne få tillsägelse om Guds förlåtelse. Vilken förtroendevärd kristen<br />
som helst kan ta emot bekännelsen och avlösning, men det är viktigt att veta, att en person<br />
som inte är avskild till församlingstjänst inte har tystnadsplikt.<br />
Biblisk grund för denna praktik finns bland annat i Jesu ord till lärjungarna: Om ni förlåter<br />
någon hans synder, så är de förlåtna (Joh 20:22-23) och i den apostoliska uppmaningen att<br />
21
ekänna synderna för varandra (Jak 5:15- 16). Bikten har två moment: bekännelse och<br />
avlösning. Bekännelsen kan vara resultatet av ett akut behov eller av en längre<br />
samtalskontakt.<br />
En sann bikt utmärks av att den som vill bikta sig har drivits till det av sitt eget inre. När<br />
en ärlig och frivillig bekännelse föreligger kan en förbehållslös och ovillkorlig avlösning<br />
ges. Denna har sin grund i och sin kraft från Guds ord (Luk 5:20, 1 Joh 1:9). Att bikta sig<br />
regelbundet är att mer medvetet gå in i gemenskapen med Gud och människorna.<br />
5. Församlingstillhörighet<br />
Medlemskapet i församlingen har sin grund i en personlig tro på Jesus Kristus som Herre och<br />
Frälsare samt dop i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Medlemskapets mening är<br />
ett liv i Kristi efterföljd och en överlåtelse till församlingens gemenskap och uppdrag i<br />
världen.<br />
5.1 Vägen till medlemskap<br />
Kristenblivandet är ett skeende som innefattar både andliga erfarenheter och lärande. För<br />
att gestalta denna process finns det i församlingen ett katekumenat (Gal 6:6). Den<br />
vanligaste formen för detta är barn- och ungdoms grupper, upptäckargrupper (exempelvis<br />
Alpha), kristendomsskola ("konfirmation") och särskilda dopgrupper. Genom detta<br />
uttrycks en tillhörighet till församlingen, som syftar fram till bekännelse, dop och<br />
medlemskap. Katekumenatet är början på ett livslångt lärande.<br />
Medlemskap i församlingen kan förvärvas:<br />
• genom dop på bekännelse av tro<br />
• genom flyttningsbetyg från annan församling, vilket även gäller överfört medlemskap<br />
från församling i annan kristen tradition än baptistisk. Ett överfört medlemskap från<br />
församling i annan kristen tradition upphäver inte församlingens egen identitet som<br />
baptistisk.<br />
Det är ett uttryck för att församlingen respekterar andras väg till dop och<br />
församlingstillhörighet.<br />
(Ett alternativ eller komplement till denna punkt är att församlingen beslutar att<br />
tillämpa så kallat öppen medlemskap. Ett sådant medlemskap är inte knutet till<br />
flyttningsbetyg.<br />
Då tillkommer följande text:<br />
• genom öppet medlemskap, vilket innebär att församlingen mottager som medlem dem<br />
som bekänner sig tro på Jesus Kristus som Herre och Frälsare men är döpt i annan<br />
kristen tradition.)<br />
5.2 Medlemskap kan upphöra<br />
• genom flyttningsbetyg till annan församling<br />
• genom begäran om utträde ur församlingen<br />
• genom uteslutning då medlem befunnits sakna de förutsättningar för medlemskap som<br />
ovan anges.<br />
5.3 Medlemskapsärenden<br />
Församlingsledarna har huvudansvaret för ärenden kring medlemskap. Den som önskar<br />
bli medlem i församlingen anmäler detta till pastor eller annan församlingsledare, som<br />
genom samtal klargör församlingsgemenskapens innebörd och presenterar<br />
församlingsordningen.<br />
22
Församlingen beslutar om nya medlemmar och dessa hälsas välkomna i församlingsmöte/<br />
gudstjänst.<br />
5.4 Medlemsomsorg<br />
Församlingsledarna har ett särskilt ansvar för omsorgen om dem som är medlemmar i<br />
församlingen. Men denna omsorg förutsätter alla medlemmars ömsesidiga tjänst och<br />
ansvar för varandra (Ef 4:16, Hebr 12:15). Församlingsledarna skall aktivt hålla kontakt<br />
med medlemmarna, särskilt dem som av en eller annan anledning inte deltar i gudstjänst-<br />
och vardagsgemenskap i församlingen.<br />
Medlemskap i församlingen fördjupas genom att man ger och tar emot praktisk hjälp att<br />
växa och mogna som människa och kristen. Det är särskilt viktigt att uppmärksamma och<br />
möta de mänskliga behov som uppstår vid kriser, ohälsa, arbetsbelastning, ensamhet och<br />
förändringar av olika slag.<br />
Omsorg om varandra innefattar också etisk och moralisk vägledning. Genom att<br />
medlemmarna håller igång ett levande samtal om vad som rätt och fel, byggs ett moraliskt<br />
medvetande upp i församlingen.<br />
När någon medlem med vett och vilja lever i synd eller förkunnar falsk lära har<br />
församlingen ett ansvar att ge personlig vägledning som syftar till omvändelse och<br />
upprättelse.<br />
Ordningen som anges i Matt 18:15-18 är ett grundmönster för hur processen kan gå till för<br />
att "vinna" tillbaka den som lever orätt eller förkunnar andra frälsningsvägar.<br />
Grundprincipen för alla former av omsorg om medlemmarna i församlingen är sanning<br />
och kärlek i förening.<br />
6. Församlingens organisation<br />
Församlingens liv och uppdrag måste ha en fungerande organisation. Det finns olika sätt att<br />
lösa detta inom Evangeliska Frikyrkan. Utifrån nu gällande lagstiftning i Sverige kan man -<br />
utan rangordning - tala om tre olika alternativ: A - föreningsmodellen, B - stiftelsemodellen<br />
och C- kyrkomodellen. Var och en av dessa går att motivera utifrån Bibeln och ska ses som<br />
församlingssynen i juridisk och organisatorisk form. Var och en ger också rum för att<br />
praktisera bibliska principer när det gäller församlingens liv och uppdrag. Vårt val av<br />
organisationsmodell har gjorts mot bakgrund av vad som bäst passar församlingens<br />
verksamhet, kulturella omvärld och historiska tradition.<br />
23
Församlingsstadgar<br />
B-kyrkans församling i X-stad har antagit följande stadgar utifrån Församlingens grund samt<br />
Församlingsordningen för att reglera församlingens yttre former och organisation.<br />
§ 1. B-kyrkans församling, X-stad<br />
B-kyrkans församling är en gemensam församling efter samgående mellan [X-stads<br />
Alliansförsamling, Baptistförsamling Elimförsamlingen, Filadelfiaförsamlingen i X-stad<br />
och X-stads Missionsförsamling]. B-kyrkans församling är en del av trossamfunden<br />
[Evangeliska Frikyrkan (EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan (Pingst-ffs),<br />
Svenska Alliansmissionen (SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska<br />
Missionskyrkan (SMK)]. Församlingen tar ansvar för respektive samfunds<br />
konferensbeslut efter sina förutsättningar och möjligheter. I Församlingsordningen<br />
beskrivs närmare församlingens mål, uppgift, inriktning och liv samt de ordningar som<br />
gäller. Församlingens stadgar gäller tillsammans med församlingsordningen.<br />
Församlingens organ och tjänster är:<br />
- Församlingsmötet<br />
- Församlingens styrelse<br />
- Församlingsföreståndaren (pastor).<br />
§ 2. Medlemskap<br />
a. Medlemskap i församlingen grundas på dop samt viljan att följa Kristus enligt vad<br />
som sägs i församlingsordningen.<br />
b. Medlem kan utträda ur församlingen. Församlingen kan, enligt den ordning som<br />
beskrivs i församlingsordningen, utesluta medlem.<br />
§ 3. Församlingsmöte<br />
a. Församlingsmötet är församlingens högsta beslutande organ, där varje närvarande<br />
medlem har en röst. Rösträtt kan inte överlåtas.<br />
b. Församlingsmöte sammankallas av styrelsen eller då minst tio procent av<br />
församlingens medlemmar begär det. Det sker på tid som församlingen eller<br />
styrelsen beslutar. Församlingsmöte kungörs minst två veckor i förväg. Skall fråga<br />
om kallelse av pastor eller andra medarbetare, eller fråga av större ekonomisk vikt<br />
behandlas, annonseras offentligt senast tre veckor före tiden för mötet. Ärendets art<br />
skall då anges i kallelsen.<br />
c. Förslag för behandling i församlingsmöte kan lämnas av medlem till styrelsen senast<br />
åtta dagar före mötet, till årsmöte minst tre veckor före. Förslag som rör den andliga<br />
vården lämnas till församlingsföreståndaren.<br />
d. Församlingsmötet fattar beslut med enkel majoritet. Gäller frågan kallande av pastor<br />
eller andra medarbetare, ändring av stadgar eller upplösning av församling, köp eller<br />
försäljning av fast egendom eller annat större ekonomiskt åtagande fattas beslut med<br />
2/3 majoritet. Vid lika röstetal gäller den mening som ordföranden biträder, utom<br />
vid val, då frågan avgörs genom lottning. Beslut fattas i öppen omröstning där inte<br />
stadgarna anger annat eller om mötet beslutar annat för viss fråga.<br />
24
e. Årligen är ett församlingsmöte årsmöte, som skall hållas före den 1 mars på dag som<br />
styrelsen bestämmer. Till årsmöte kallas minst fyra veckor innan årsmötet skall<br />
hållas.<br />
f. Vid årsmöte skall följande ärenden behandlas:<br />
1. Val av ordförande, vice ordförande, sekreterare för årsmötet.<br />
2. Val av två justerare att jämte ordföranden justera årsmötets protokoll.<br />
3. Fråga om mötets stadgeenliga utlysande.<br />
4. Föredragning av verksamhetsberättelse samt ekonomisk redovisning för<br />
föregående verksamhetsår.<br />
5. Revisorernas berättelse.<br />
6. Ansvarsfrihet för styrelsen.<br />
7. Beslut om antal ledamöter i styrelsen.<br />
8. Val av församlingens ordförande för ett år.<br />
9. Val av övriga ledamöter i styrelsen.<br />
10. Val av vice församlingsföreståndare<br />
11. Val av två revisorer och ersättare för dessa.<br />
12. Beslut om budget och verksamhetsplan för kommande verksamhetsår<br />
13. Bekräftelse av val av ungdomsråd.<br />
14. Val av övriga råd, tjänster och uppgifter inom församlingens olika arbetsgrenar<br />
Val av ombud till konferenserna inom [EFK, Pingst-ffs, SAM, SB och SMK]<br />
samt övrig representation i olika organisationer.<br />
15. Val av valberedning.<br />
16. Till årsmötet inkomna ärenden.<br />
§ 4. Styrelse<br />
a. Styrelsen har att, tillsammans med församlingsföreståndaren, leda och ansvara för<br />
församlingens verksamhet i enlighet med församlingsordningen och<br />
församlingsmötets beslut.<br />
b. Styrelsen består av ordföranden samt minst (t.ex. minst fyra / sex) ledamöter som<br />
väljs på två år. Halva antalet väljs varje år. Om kandidaterna är fler än de som skall<br />
väljas görs valet med sluten omröstning. Församlingsföreståndare (pastor) och vice<br />
församlingsföreståndare samt en representant för ungdomsrådet har rätt att delta i<br />
styrelsens överläggningar och få sin särskilda mening antecknad till protokollet.<br />
c. Styrelsen utser inom sig sekreterare, kassör samt de övriga funktionärer som kan<br />
behövas. Styrelsen har rätt att delegera beslut. Styrelsens funktionärer är också<br />
församlingens.<br />
d. I styrelsens uppgifter ingår att<br />
- tillsammans med församlingsföreståndaren planera och leda församlingens<br />
arbete,<br />
- förbereda ärenden som skall föreläggas församlingen,<br />
- verkställa församlingsmötets beslut,<br />
- ansvara för församlingens ekonomiska förvaltning,<br />
- förbereda kallelse av pastor och övriga tjänster,<br />
- ha arbetsgivaransvar för församlingens anställda,<br />
25
- lämna statistiska uppgifter till de samfund församlingen tillhör [EFK, Pingst-ffs,<br />
SAM, SB och SMK]<br />
Styrelsen får inte utan beslut i församlingsmöte uppta lån, förvärva eller avyttra fast<br />
egendom eller på annat sätt ikläda församlingen ekonomiskt åtagande av större<br />
omfattning. Styrelsen skall i ärenden av större vikt alltid inhämta församlingens<br />
mening.<br />
e. Riktlinjer beträffande upplåtelse av kyrkorum fastställs av styrelse och<br />
församlingsföreståndare tillsammans.<br />
f. Den/de styrelsen utser har rätt att teckna församlingens firma.<br />
g. Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden eller då<br />
församlingsföreståndaren eller minst 3 av styrelsens ledamöter begär det. Styrelsen<br />
är beslutsmässig då mer än halva antalet ledamöter, bland dem ordföranden eller<br />
vice ordföranden är närvarande. Beslut fattas i öppen omröstning, utom då ledamot<br />
begär sluten omröstning för viss fråga. Vid lika röstetal gäller den mening som<br />
ordföranden biträder utom vid val, då frågan avgörs genom lottning.<br />
§ 5 Kallande av pastor och andra medarbetare<br />
Församlingen kallar pastor och andra medarbetare på förslag av styrelsen. Samråd skall<br />
ske med berörda organ inom de samfund församlingen tillhör [Evangeliska Frikyrkan<br />
(EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan (Pingst-ffs), Svenska Alliansmissionen<br />
(SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska Missionskyrkan (SMK)]. I kallelsen<br />
skall anges om tjänsten som pastor är förenad med uppgiften som<br />
församlingsföreståndare.<br />
§ 6. Församlingsföreståndare<br />
För församlingen skall finnas en föreståndare som är församlingens andliga ledare. Det<br />
andliga ledarskapet utövas tillsammans med styrelsen.<br />
Församlingsföreståndaren skall tillsammans med styrelsen planera och leda<br />
församlingens arbete i enlighet med församlingsordningen och församlingsmötets<br />
beslut. Församlingsföreståndarens särskilda uppgifter beskrivs i församlingsordningen.<br />
§ 7. Valberedningen<br />
a. Valberedningen skall förbereda val av funktionärer vid årsmötet, val av styrelse och<br />
revisorer samt övriga val till olika tjänster och uppdrag efter de behov som finns.<br />
b. Varje medlem kan föreslå valberedningen kandidater till styrelsen och andra<br />
uppdrag. Sådant förslag bör lämnas senast två veckor före det möte då valet skall<br />
ske.<br />
§ 8. Räkenskaper och revision m m.<br />
a. Församlingens räkenskapsår är kalenderår.<br />
26
. Räkenskaper och förvaltning skall granskas av två revisorer som utses av årsmötet.<br />
c. Vid församlingsmöte och styrelsens sammanträden förs protokoll som justeras av<br />
mötets ordförande och särskilt utsedda justerare.<br />
§ 9. Barn- och ungdomsarbete<br />
Församlingens arbete med barn och unga anförtros åt B-kyrkans församlings ungdom i<br />
X-stad. För denna organisation gäller särskilda stadgar.<br />
§ 10. Upplösning av församlingen<br />
a. Om en upplösning av församlingen aktualiseras, skall samråd ske med företrädare<br />
för de samfund församlingen tillhör. Beslut om upplösning skall godkännas av dessa<br />
samfund.<br />
b. För upplösning av församlingen krävs samstämmiga beslut vid två på varandra<br />
följande församlingsmöten, varav ett årsmöte. Mellan mötena skall minst en månad<br />
förflyta. Sådant beslut skall fattas med 2/3 majoritet.<br />
c. Vid upplösning övergår äganderätten till församlingens egendom med lika delar till<br />
[EFK, Pingst-ffs, SAM, SB och SMK]. Tillgångarna bör i första hand användas för<br />
kristet arbete i bygden.<br />
§ 11. Ändring av stadgar och församlingsordning<br />
a. Ändring av stadgar och/eller församlingsordning kan ske genom samstämmiga<br />
beslut av två på varandra följande församlingsmöten varav ett årsmöte. Sådant beslut<br />
skall fattas med 2/3 majoritet. Mellan mötena skall en tid av minst en månad<br />
förflyta.<br />
b. Förslag om ändring av stadgar och/eller församlingsordning skall inlämnas till<br />
styrelsen minst två månader före årsmötet. Styrelsen skall, med eget yttrande<br />
överlämna förslaget till församlingen.<br />
c. Beslut om ändring av församlingsordning eller stadgar som berör församlingssyn<br />
samt stadgarnas § 10 eller § 11 skall, för att vara giltigt, godkännas av [Evangeliska<br />
Frikyrkan (EFK), Pingst - fria församlingar i samverkan (Pingst-ffs), Svenska<br />
Alliansmissionen (SAM), Svenska Baptistsamfundet (SB) och Svenska<br />
Missionskyrkan (SMK)].<br />
27
Change language