O-Ringentidningen nr 3 2017

ORIENTERINGSSKOLAN
Albin Ridefelt: Skrålöpning
Att behärska sluttningsorientering
är någonting jag tror
kommer vara en stor nyckel för
att lyckas på O-Ringen i Höga
Kusten. Beroende på varifrån
du kommer har du olika erfarenheter
av den här typen
av orientering – de höjder jag
brukar springa på hemma i
Uppsala ställer helt andra krav
på såväl fysik som teknik.
Kring mina trakter (och större delen av
mellan-Sverige) är oftast rakt på snabbast,
och de få höjder som ligger i vägen
brukar oftast gå snabbt och bra att ta sig
över. Terrängen kring Örnsköldsvik kommer
dock att bjuda på någonting helt annat.
Jag tänkte bjuda på vad jag tror är de
viktigaste nycklarna för att lyckas på de
kluriga skråsträckorna som väntar nästa
sommar.
”
På kortsträckor tycker
jag att säkerheten
är viktigast
Vägval - upp eller ner?
Någon gång i min ungdom fick jag lära
mig att man alltid skulle springa upp i
sluttningarna och ta kontrollerna uppifrån.
Det ligger en hel del i det då löpbarheten
ofta är bättre högre upp i sluttningar,
men allt är ju beroende på hur
banläggaren har ”balanserat” sträckan.
På längre sträckor värderar jag ofta löpbarheten
högst, jag väljer helt enkelt det
jag tror är snabbast. På kortsträckor däremot
tycker jag att säkerheten är viktigast.
Det finns ofta ”mer att förlora än att
vinna” på en kort klurig sluttningssträcka
och det kan löna sig att välja ett säkrare,
om än något långsammare, vägval.
Kortsträcka
På kartexemplet (svart svårighetsgrad)
nedan från Genesön (nära området för
etapp 1 och 2) tror jag att det blå vägvalet
är lite snabbare. Man tar nästan ingen
höjd och löpbarheten bör vara ungefär
samma. Jag bedömer dock riskerna med
det blå vägvalet som klart större jämfört
med riskerna på det gröna. På den gröna
varianten kommer du upp i sluttningen,
får genom detta en överblick och jag
tycker att det på kartan finns fler tydliga
”unika” detaljer att läsa på längs vägen.
Jag skulle tänka att jag vill se kanten
med branter i början av sträckan som en
check att jag ligger rätt i riktning. Sedan
skulle jag ha stenen ovanför sänkan med
branten som ”sista-säkra”. Detta är exempel
på en typisk ”unik” detalj – ser jag sten
+ sänka + brant så kan jag inte vara på så
många andra ställen än just där och kan
hålla full fart hela vägen in till kontrollen.
Det blå vägvalet spar som sagt lite höjd,
men det finns inte alls lika många unika
punkter att läsa på och det är lätt att glida
ner lite i sluttningen. Jag skulle tro att det
kan vara 15 sekunder snabbare, men över
fem dagars orientering lönar sig garanterat
det gröna vägvalet i längden.
Långsträckor
På längre sträckor tänker jag annorlunda.
Givetvis är en säker kontrolltagning viktig
även här, men desto viktigare är det ju
att det går att springa fort.
På längre sträckor värderar
jag ofta löpbarheten högst,
jag väljer helt enkelt det jag
”tror är snabbast
På sträckan ovan (orange svårighetsgrad)
har det längre gröna vägvalet en ganska
svår kontrolltagning genom en diffus
mosse. Här är det lätt att hamna lite snett
och bli osäker.
Det blå vägvalet är närmre och även om
det är svårare att genomföra inledningen
på sträckan bra blir kontrolltagningen
ganska tydlig. En stor mosskant till höger,
fler ”unika” detaljer nära strecket (gula
höjden med brant och storstenarna), samt
hygget som fångar upp till vänster.
En viktig aspekt när du väljer vägval är
också att se till dig själv. Var finns dina
styrkor som orienterare? Är du supersnabb
i stenig terräng kanske det blå vägvalet
är ett bra val, på samma sätt som en stark
väglöpare gärna väljer det gröna. Skillnaden
kanske inte är så stor egentligen, men
det ger ofta en positiv känsla att springa
vägval som du tror passar dig själv.
Dessutom tycker jag att det kan variera
beroende på när under loppet en sträcka
likt denna kommer. Är det precis i början
av loppet kan det vara skönt att springa
runt och läsa in lite senare delar av banan,
även om jag tror att det rakare vägvalet
är lite snabbare just här.
Ett litet extratips när det gäller vägvalsbedömningen
är att läsa kontrolldefinitionen.
Kanske sitter kontrollen så att den
syns bättre på något håll, vilket kan göra
stor skillnad i diffusa sluttningar.
SUMMERING
• Kortsträckor – säkerheten först!
• Långsträckor – välj det som är snabbast
(för just dig)!
• Kolla kompassen!
• Ta backen även om benen är trötta!
På oringen.se kan du läsa fler tips från Albin
Ridefelt. Där går han igenom hur viktigt det
är att hålla riktningen och att man ska våga
ta höjd även när man är trött.
Välkommen ut!
Visste du att fem minuter i naturen gör skillnad?
Naturen verkar stressreducerande. Den sänker nivåerna av stresshormoner
i din kropp och skyndar på återhämtningen från oro, press och spänningar.
Så lite som 4–5 minuter i naturen gör skillnad, och blodtrycket börjar sjunka
nästan omedelbart vid blotta åsynen av natur. Välkommen ut!
36 O-RINGENTIDNINGEN #3 -2017
O-RINGENTIDNINGEN #3 -2017 37