Människor som förändrar världen - Diakonia

Människor som
förändrar världen
ÅRSBERÄTTELSE 2004
People Changing
the World
ANNUAL REPORT 2004
m nniskor som f r ndrar v rlden 1

2 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

Människor som förändrar världen.
Så enkelt kan Diakonias arbete beskrivas.
För orättvisorna i världen styrs inte av någon
naturlag.
People changing the world.
That’s how simple it is to describe Diakonia’s work.
Because global injustice is not controlled by laws of nature.
människor som förändrar världen people changing the world 3

Orättvisorna är resultatet av ett system som
styrs av regler och institutioner som skapats
av politiska val och värderingar.
Injustice is the result of a system controlled by rules
and institutions created by political choices and values.
4 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

människor som förändrar världen people changing the world 5

6 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

Därför går fattigdomen att avskaff a
This is Why Poverty Can be Abolished
Diakonia är en kristen biståndsorganisation, rotad i
den svenska frikyrkorörelsen, driven av kärleksbudskapet
och evangeliet. Vår existens grundar sig på att
alla människor – som skapade till Guds avbild – är
likvärdiga och att vi som kristna är kallade att stå
till tjänst när en medmänniska lider. Vi riktar oss till
människor som kränks av fattigdom, förtryck och
våld i olika former, oavsett vilken religion de tillhör.
Diakonia samarbetar med drygt 400 organisationer
runt om i världen. Dessa består av arga, modiga
och kloka människor. Arga på världens djävulskap.
Modiga för att de utmanar strukturer som tvingar
människor att leva under ovärdiga villkor, ibland
med risk för sitt eget liv. Kloka för att de har väl
genomarbetade planer och strategier för sitt arbete.
Diakonia och våra samarbetsorganisationer utgör
ett globalt nätverk som når miljontals människor.
Alla är vi besjälade av att det går att förändra
världen. Vi tror inte på snabba mirakel. Men vi
vet att när många människor engagerar sig händer
omvälvande saker – världen förändras.
Årsberättelsen 2004 ger en inblick i det
om fattande arbete som vi tillsammans med våra
sam arbetsorganisationer bedrev i fjol.
Diakonia is a Christian development organisation,
with roots in the Swedish Free Church movement,
driven by the commandment to love one’s neighbour
and the gospel. Our existence is based on
the fact that all people – created in God’s image
– are equal and that we as Christians offer our help
whenever a fellow human being is suffering. We
direct our attention towards people who are violated
by poverty, oppression and violence in its various
forms, regardless of their religion.
Diakonia collaborates with around 400 organisations
throughout the world. These consist of angry,
courageous and sensible people. Angry at the devilment
of the world, courageous because they challenge
the structures that force people to live under
unworthy conditions, sometimes risking their own
live, and sensible because they have well-thought
plans and strategies for their work.
Diakonia and our partner organisations make
up a global network that reaches out to millions of
people. We are all convinced it is possible to change
the world. We do not believe in quick-fix miracles,
but we know that when many people commit
themselves, revolutionary things happen - the world
changes.
This Annual Report provides an insight into the
extensive work that we at Diakonia and our partner
organisations carried out during 2004.
människor som förändrar världen people changing the world 7

Innehåll Contents
10
På liv och död
Om Indien och storföretagens
hetsjakt för att få
patent på liv.
A Matter of Life
and Death
About India and large
corporations’ rush to take
out patents on life.
16
Projektledning: Malvin Design
Översättning: Dennis Brice
Grafisk formgivning: Malvin Design
Foto: Omslagsbild Robban Andersson, Idah Hadebe på bilden
lever i Sydafrika. Sidorna 2‒3, Markus Marcetic/Moment,
bilden från Indien. Sidorna 4‒5, Robban Andersson bilden
från Kongo. Sidan 6, Robban Andersson, porträttet föreställer
Zongo Zalif från Burkina Faso. Sidorna 66‒67, Robban
Andersson, bilden från Kongo. Foto baksidan, Markus
Marcetic/Moment. Laxmi Priya Sahoo är solrosodlare i
indien. Tryck: Grafiska punkten, Växjö, 2005
Adress: Diakonia, se-172 99 Sundbyberg
Besöksadress: Starrbäcksgatan 11
Tel: 08-453 69 00
Fax: 08-453 69 29
E-postadress: diakonia@diakonia.se
www.diakonia.se
Gåvopostgiro: pg 90 33 04-4
Därför stödjer vi Diakonia
Why We Support Diakonia
24
18 26
Vi ska vara besjälade
We Must Inspire
Diakonias direktor Bo Forsberg om
året som gick. Diakonia’s General
Secretary Bo Forsberg gives a brief
summary of the year.
Kort om året som gick
A Brief Summary of the Year
IMF vill sänka Patricias lön
The IMF Wants to Lower
Patricias Salary
Om Honduras och svårigheten att
bekämpa fattigdomen.
About Honduras and the diffi culties
combating poverty.
Project managing: Malvin Design
Translation: Dennis Brice
Graphic Design: Malvin Design
Photo: Cover photo Robban Andersson, picturing Idah Habebe
who lives in South Africa. Pages 2–3, Markus Marcetic/Moment,
photo from India. Pages 4–5, Robban Andersson, photo from
Congo. Page 6, Robban Andersson, portrait of Zongo Zalif from
Burkina Faso. Pages 66–67, Robban Andersson, photo from
Congo. Back page photo, Markus Marcetic/Moment. Laxmi Priya
Sahoo grows sunflowers in India.
Printing: Grafiska punkten, Växjö, 2005
Address: Diakonia, se-172 99 Sundbyberg
Visiting address: Starrbäcksgatan 11
Phone: +46 8 453 69 00
Fax: +46 8 453 69 29
E-mail: diakonia@diakonia.se
www.diakonia.se
8 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

30
Kort om året som gick
A Brief Summary of the Year
32
Diakonia – en översikt
Diakonia – an Overview
Tack Thank You
Petter Karlsson, Robban Andersson
och Markus Marcetic – för att ni
förser oss med fantastiska bilder
och texter från vårt arbete runt om
i världen. Petter Karlsson, Robban
Andersson and Markus Marcetic
– because you provide us with
fantastic photographs and texts from
our work around the world.
40
Ett världsomspännande nätverk
A Global Network
42
Diakonias huvudmän är sex svenska trossamfund:
Evangeliska Frikyrkan, Metodistkyrkan, Svenska
Alliansmissionen, Svenska Baptistsamfundet, Svenska
Missionskyrkan och Svenska Frälsningsarmén.
Israels mur slår hårt
The Israeli Wall Hits Hard
Diakonia is an organisation with six of Sweden’s churches as
denominations; Interact, The Methodist Church in Sweden,
The Swedish Alliance Mission, The Baptist Union of Sweden,
The Swedish Salvation Army and The Mission Covenant
Church of Sweden.
34
Hopp om en ny vardag
Hope for a new dawn
Om Sri Lanka efter tsunamin
Post-tsunami Sri Lanka
46
Årsredovisning
Annual Accounts
människor som förändrar världen people changing the world 9

Tillverkningen för rökelsestickor som Diakonia hjälpt till att starta
har förändrat livet för Nirmala Makik och de andra i hennes by.
En by som drabbats hårt när priset på ris sjönk på grund av billig
import. The manufacture of incense sticks that Diakonia helped
to start has changed everything for Nirmala Makik and the others
in her village, a village hard hit when the price of rice fell due to
cheap imports. Foto Photo Markus Marcetic/Moment.
På liv och död
A Matter of Life and Death
Om Indien och storföretagens hetsjakt för att få patent på liv. About India and large
corporations’ rush to take out patents on life. Text Petter Karlsson.
I desperation hällde den fattige risbonden Babu Rao,
42, en dunk fotogen över sin magra kropp och tände
på. Han dog som ett offer för det orättvisa handelssystemet.
Följ med till ett Indien där 50 miljoner
svälter samtidigt som 60 ton grödor ruttnar bort i
förråden. Ett land där utländska storföretag köper
patent på allt från träd till kryddor, ris och yoga.
Det har gått sju år sedan tigrarna överföll och åt
upp en av byns kvinnor, men i dag är det helt nya
rovdjur man fruktar i den lilla byn Chatabar vid
djungelns rand.
Ett amerikansk företag, Rice Tec, har fått patent
på deras urgamla basmatiris. Coca Cola har köpt
grundvattnet för att fylla sina flaskor, en tysk fi rma
rätten till namnet »yoga«. Och den genetiska koden
till det stolta neemträdet – en av Indiens äldsta,
mest älskade medicinalväxter; en universalplanta
som används till allt från tandborstar till hudkrämer,
är på väg att hamna i klorna på firman w r Grace,
usa.
Medan de fattigaste av världens fattiga piskar sina
oxar mot ravinens brant, dikterar den rika världen
handelsvillkoren som ska ge den sista knuffen utför
stupet.
– Allt sker över våra huvuden. Vi märker bara
att priserna sjunker, att ingen längre vill köpa våra
In desperation, poor rice farmer Babu Rao, 42,
poured a can of paraffin over himself and struck
a match. He died a victim of unfair trade rules.
Follow us to India where 50 million people starve
as 60 tonnes of crops rot away and where foreign
companies are acquiring the patents on everything
from spices and rice to yoga.
It is seven years since tigers attacked and savaged a
woman, but today the people in the village of Chatabar
at the edge of the jungle fear a new type of predator.
An American company, Rice Tec, has acquired
the patent on their ancient Basmati rice, Coca Cola
has bought the groundwater to fill their bottles and
a German company the rights to the word “yoga”.
In addition, the genetic code of the legendary Neem
tree, one of India’s oldest and most loved medicinal
plants used for everything from toothbrushes to skin
creams, is well on its way to ending up in the claws
of w r Grace, usa.
While the poorest of the poor whip their oxen
towards the precipice, the rich world dictates the
trade conditions that give them the final nudge over
the edge.
“Everything is decided above our heads. We see
how prices are falling and how nobody wants to
buy our crops at a reasonable price anymore. Could
människor som förändrar världen people changing the world 11

grödor till vettigt pris. Och hur kan man köpa rätten
till ett träd, kan någon säga mig det?
Han heter Pranasandhu Meher, är 75 år och brukar
den jord hans förfäder erövrade ur djungelns
våld för 10 000 år sedan.
Sista året har tagit hårt på den redan magra
kroppen. Revbenen liknar skrovet på de båtar som
krossades och spolades en kilometer upp på land i
senaste cyklonen; den som gjorde kustböndernas
mark obrukbar i flera år framöver.
– Min familj har bara råd med ett mål om dagen.
Fyra månader om året måste jag iväg och jobba i
stenbrotten och tegelbruken.
Han är intelligent, men inte beläst. Den som till
nöds kan skriva sitt eget namn blir lätt ett offer
för det storpolitiska spelet. Allra helst som de nya
reglerna länge inte ens fanns på hans eget språk.
Ty att handla fritt är stort. Att handla rättvist
är inte lika lätt. När priserna dumpas av den rika
världen krymper den fattiges marginaler. Fem öre
för ett kilo tomater är ett skambud även för den
simplaste av jordbrukare.
– Det är mera lönande att låta dem ruttna bort på
fälten. Och riset... vi får inte ens betalt för utsädet.
Kanske gör vi snart som den stackars Babu Rao. Vi
kan lika gärna skära halsarna av oss allesammans.
Det vilar något ondskefullt över den till synes
så idylliska vyn. Solen gassar, fälten är nästan självlysande
i sin skira grönska, bufflarna klafsar tålmodigt,
tidlöst i leran, men över dalen ligger ett dystert,
förlamande täcke av sofistikerad terror.
Medan riset växer dör kon. Medan den lille 17årige
handelsmannen Rabindra Humar Saho cyklar
för livet, medan 45-åriga Laxmi Priya Sahoo odlar
sina solrosor och den tappre Arakhita Pahan, 75,
sliter med sin enkla träplog, blir de bara fattigare och
sjukare.
Och medan Anil Kunayak, 30, vandrar en halv
mil för att hämta vatten till sina barn glänser den
nya dammen bara en kilometer bort – men den ägs
av ett utländskt företag och ger varken vatten eller
elektricitet till den som inga pengar har.
Rabindra Humar Saho är grönsakshandlare. Han går upp klockan fyra
varje morgon för att cykla till marknaden. Sedan säljer han grönsakerna
ute i byarna. Men det blir tuff are för varje år. Priserna sjunker. Rabindra
Humar Saho is a greengrocer. He gets up at four every morning to cycle
to the market. He later sells his vegetables in the villages, but it gets
tougher with every year that passes because prices are falling.
Foto Photo Markus Marcetic/Moment.
somebody explain how anybody can buy the rights
to a tree?”
Pranasandhu Meher, 75, farms the land his forefathers
hacked from the jaws of the jungle 10,000
years ago. The past year has taken its toll on his
already lean body. His ribs look like the hulls of the
boats that were crushed and washed up a kilometre
on land during the recent cyclone that made coastal
farmland unusable for years.
“My family can only afford one meal a day. I have
to work four months a year in stone quarries and
brickworks.”
He is intelligent but not well read. Those who can
barely write their own names are easy targets for
political manoeuvring, especially when the new rules
are not even written in their language. Free trade is
very noble; fair trade is not as easy. When prices are
dumped by the rich world, the margins of the poor
shrink. Half a pence for a kilo of tomatoes is humiliating
even for the simplest of farmers:
“It’s more profitable to let them rot in the fields.
And the rice; we don’t even get paid for the grain.
We might soon have to follow in the footsteps of
poor Babu Rao. We might just as well all cut our
own throats.”
Something strangely ominous hangs over the
otherwise so idyllic setting. The sun is broiling hot,
the fields almost luminous in their gossamer green
and the buffalos are squelching timelessly in the
mud, but across the valley lies a gloomy, crippling
blanket of sophisticated terror.
While the rice grows, the cows die. While 17-yearold
shopkeeper Rabindra Humar Saho cycles for his
life, while 45-year-old Laxmi Priya Sahoo grows his
sunflowers and brave Arakhita Pahan, 75, struggles
with his simple wooden plough, they just get poorer
and sicker. Anil Kunayak, 30, wanders 50 kilometres
to fetch water for his children because the shining
new dam a kilometre away, owned by an overseas
company, only provides water and electricity to
those who can pay.
“Our river was just sold one day, I’m convinced
12 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

människor som förändrar världen people changing the world 13

– Vår flod bara såldes en dag. Jag är övertygad
om att företaget betalade mutor till politikerna.
Och utsädet som vi lurades att köpa, visst gav det
god skörd, men det visade sig vara sterilt. Bekämpningsmedlen
man erbjuder oss är såna som ni i västvärlden
ratat. De är alldeles för giftiga. Allt fler dör i
cancer.
De sliter som djur, men det är som om själva leran
drar dem allt längre ner i eländet. Kanske är detta
jordklotets fattigaste plats. Många äger inte ens en
jordplätt stor som en badmintonplan. Alla är hänvisade
till dagsverken i stenbrotten och till pengautlånarna
som tar tio procent i ränta – per månad!
– Många har pantsatt sig så svårt att de nu måste
lämna sin jord. Våra döttrar flyr ut till landsvägen,
där de kan sälja sina kroppar för fem rupier till nån
lastbilschaufför, som grannens flicka Tuni gjorde.
Men finns det då ingen nåd, inget hopp alls? Jo,
kanske ändå. För mitt inne i en djungel, i en dalgång
där borstiga grisar bökar mellan uråldriga trähackor,
öppnar sig plötsligt en glänta, en glipa i mörkret och
fram träder tvåhundra edsvurna män och kvinnor
som förklarat ett eget krig mot hopplösheten. De är
barfota, små och taniga, men rymmer en inre styrka
som förr fick tigrarna och elefanterna att huka i
snåren. Industrin är vid första anblicken en bagatell,
en marginalföreteelse – några små pinnar som
rullas i en svart deg, några grödor som sticker upp
sina kalufser ur hudfärgad lera, en liten kanal där
60-åriga Kasturi Nayak tvättar sin makes höftskynke
med klappträ och tvål.
Ingefära, vitlök, cashewnötter, svartpeppar, blomkål,
kycklingar, rökelsestickor, grisar och präktiga
dammar i betong... Lilla Badasilinga har på bara
några år blivit en mönsterby, ett hoppets växthus, dit
grannarna vallfärdar för att få nya idéer.
När Diakonias partner guc anlände hit för tre år
sedan var det med lite pengar men många idéer. För
kraften fanns ju redan där. Det var som att släppa
ner en sten i en grumlig damm. Ringarna spred sig
trotsigt över ytan. Förtryckets letargi förbyttes i ett
stilla uppror.
– Tänk, jag som aldrig haft några pengar i min
hand, nu kan jag köpa medicin till pappa och kläder
till småsyskonen. Säger Nirmala Mallik, som är
en modern flickan med svavelstickorna; en fattig
20-åring som försöker skapa en glimt ljus i sitt liv.
På senaste tiden har det plötsligt lossnat. Tillsammans
med de andra kvinnorna i byn sitter hon varje
the company bribed the politicians. The grain we
were fooled into buying gave a good harvest but
turned out to be sterile. The pesticides they offer us
have been rejected in the west because they are far
too toxic. More and more people are dying of cancer.”
They work themselves to the bone but the mud
seems to just suck them deeper and deeper into misery.
This could well be the poorest place on earth.
Many do not even own a piece of land the size of a
badminton court. Everybody is resigned to working
in the stone quarry, and to the moneylenders who
charge ten per cent interest – a month!
“Many have pawned so much they now have to
leave their land. Our daughters flee to the highway
where they can sell their bodies for five rupees to a
lorry driver, like our neighbour’s girl Tuni.”
But is there no mercy, no hope at all? Despite everything,
yes there is. Deep in the jungle, in a valley
where bristly pigs root among age-old wooden picks,
a glade suddenly opens, a narrow gap in the dark
where two hundred women and men emerge who
have declared their own war against hopelessness.
They are barefoot, small and thin, but possess an
inner strength that once made tigers and elephants
bow in subservience. At first glance, the industry
is meagre to say the least: a few small sticks rolled
in a dark dough; a few crops poking their heads
out of the skin-coloured mud; a small canal where
60-year-old Kasturi Nayak washes her husband’s
loincloth with a clothes-beater and soap. Ginger,
garlic, cashew nuts, black pepper, cauliflower, chickens,
incense, pigs and a magnificent concrete dam...
In just a few years, little Badasilinga has become a
model village, a greenhouse of hope, to which neighbours
make a pilgrimage to get inspiration.
Diakonia’s partner guc arrived here three years
ago with little money but many ideas. The power
and energy already existed so it was like tossing a
stone into a murky pond. The rings spread defiantly
over the surface and the lethargy of oppression was
transformed into silent rebellion.
“I’ve never held money in my hand before, but
now I can buy medicine for my father and clothes
for my small brothers and sisters,” says Nirmala Mallik,
a real-life Little Match Girl, a poor 20-year-old
trying to bring some light into her life. Recently
things have suddenly improved. She spends her
afternoons with the other women rolling incense
14 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

eftermiddag och rullar de rökelsepinnar som sedan
säljs nere på marknaden tillsammans med männens
präktiga grönsaker och nyslaktade höns.
Indiens konservatism är dess styrka och svaghet.
Ingen dör ensam, de sista riskornen går alltid till den
i grannskapet som lider värst nöd. Men när världen
förändras har många blivit kvar i sina gamla metoder,
sin nedärvda tro på makthavarnas goda vilja.
Att bara odla ris gjorde byn sårbar och skör. Nu
lägger man äggen i flera korgar, testar nya grödor,
letar nya inkomster, vågar mer. Och det finns flera
sådana små upproriska oaser.
Vi reser till byn Siadimal där kvinnorna förklarade
krig mot rispriserna och alkoholen som stal
deras hushållspengar.
Vi möter Manguli Roth, 27, som varje morgon går
upp klockan halv fyra för att hinna sköta sin kryddträdgård
– ett uppror i gurkmejagult och chiligrönt
som ger hennes barn råd att köpa skolböcker och
nya kläder.
Och vi hamnar, vid vägens slut, i Jhadaling som
cyklonen tog för fem år sedan. Den knäckte palmerna
som tändstickor, förstörde fälten och dränkte
dem som inte hann upp på taket när flodvågen kom,
tio meter hög och snabbare än ett expresståg.
– Militären försökte beskjuta den med torpeder.
Men allt tog den; vårt ris, våra räkodlingar, våra
båtar och vår skola. I tjugo dagar satt vi på taken. Vi
överlevde genom att äta kornas melass.
Det berättar 35-åriga Sukanti Kandi som, mänskligt
sett, också borde dränkt in sig med fotogen och
tänt på. Istället kom Diakonias partner Welcomes
till byn, först med båtar och fisknät, sen med en ny
självkänsla. I dag samlas varje månad kvinnorna från
distriktet för att samla tummade småsedlar i en bank
som ska bevara dem från lånehajarnas skuldfälla
nästa gång skörden försvinner i vågor eller torka.
Men kampen måste också föras på ett högre plan,
på den nivå där makthavare, storföretagare, euparlamentariker
och – förhoppningsvis – vi själva
vistas. För hur många ska behöva dö innan någon
törs utmana de orättfärdiga reglerna och pinsamma
patenten? Hur många bönder ska behöva brinna?
En rupie är ungefär 18 öre.
sticks to sell in the market along with freshly slaughtered
hens and the men’s handsome vegetables.
India’s conservatism is both its strength and its
weakness. Nobody dies alone; the last grains of rice
always go to those in the neighbourhood with the
greatest need. But in an ever-changing world, people
continue to put their trust in ancient methods and
their handed-down belief in the good will of those
in power. By only growing rice the village became
weak and vulnerable, but they are now putting their
eggs in more baskets, testing new crops, finding new
sources of income, being more daring. And there are
more such rebellious oases.
We travel to a village called Siadimal where the
women have declared war on the price of rice and
on the alcohol that robs them of their housekeeping
money. We meet Manguli Roth, 27, who gets
up at half past three every morning to tend to her
herb garden, an abundance of turmeric yellow and
chili green that provides her children with extra
money for schoolbooks and new clothes. At the end
of the road we arrive in Jhadaling, devastated by
the cyclone five years ago. It snapped the palms like
matchsticks, destroyed the fields and drowned those
who did not make it to the rooftops when the wave
hit, ten metres high and quicker than an express
train.
“The military tried to destroy it with torpedoes,
but it took everything: our rice, our shrimp farm,
our boats and our school. We sat on the roof for
twenty days and survived by eating our cows’ molasses,”
says 35-year-old Sukanti Kandi, who could also
quite easily have poured paraffin over herself and
struck a match, but Diakonia’s partner Welcomes
arrived at the village with boats and fishing nets and
a good dose of self-esteem. Once a month women
in the village meet to deposit well-thumbed notes in
a bank to protect them against the loan sharks next
time the harvest is devoured by waves or a drought.
But the struggle must also be taken to a higher
level, a level where those in power, multinationals,
eu parliamentarians and, hopefully, we ourselves
are found. How many have to die before somebody
dares challenge the unfair rules and embarrassing
patents? How many farmers should have to burn?
A rupee is worth about one and a half English pence.
människor som förändrar världen people changing the world 15

Därför stödjer vi Diakonia
– möt några engagerade svenskar
Why We Support Diakonia
– meet some committed Swedes
Bertil Sörstedt
»Jag stödjer Diakonia därför att de arbetar på ett
professionellt sätt genom att stödja väl utvalda partners som
verkar i sina hemländer. Projekten följs upp regelbundet så
att uppsatta mål nås och de ekonomiska medlen utnyttjas på
ett eff ektivt sätt.«
“I support Diakonia because they work in a professional manner
by supporting carefully selected partners who operate in
their home countries. The projects are regularly followed up
to ensure targets are achieved and funds are used as eff ectively
as possible.”
Lars-Olov Råsmark
»Genom Diakonias fi na informationsarbete känner vi som
enskilda bidragsgivare att vi, tillsammans med Diakonias
personal och lokala samarbetspartners, får vara med och
göra världen till en något bättre värld.«
“Diakonia’s fi ne outreach work makes us private donors
feel as though we are a part of making the world a better
place together with their staff and partner organisations.”
Ingela Svedin
»Med medmänsklighet och ödmjukhet kombinerar Diakonia
insatser på en rad viktiga områden. Den lokala erfarenheten
får stå i centrum. Det var med stort intresse och glädje
som jag hade förmånen att besöka delar av Diakonias
arbete i Burkina Faso i höstas. Där mötte jag engagerade
och ofta modiga människor som gav mig nya perspektiv. I
detta erfarenhetsutbyte lyfte frågan om biståndsarbete från
abstrakt välgörenhet till djup vänskap och förståelse.«
“With human kindness and humility Diakonia combines
eff orts in a number of important areas. Local experience is
always central. It was with great interest and joy that I had
the privilege of visiting Diakonia’s work in Burkina Faso last
autumn. I met committed and often courageous people who
gave me a new perspective. This exchange of experience
raised the issue of development aid from abstract charity to
deep friendship and understanding.”
Louise Alm
»År 2002 hade jag förmånen att besöka en partnerorganisation
till Diakonia och metodistkyrkan i norra Indien.
Den starkaste erfarenheten från min vistelse där är att vi
människor, oavsett var vi befi nner oss, kan, måste och skall
sträcka ut våra händer till ömsesidig hjälp.«
“In 2002 I had the privilege of visiting a partner organisation
to Diakonia and the Methodist Church in northern India. The
strongest experience from my visit was realising that we
people, regardless of where we fi nd ourselves, can, must and
will stretch out our hands in mutual help.”
16 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

Arnold Ottosson
»Mitt stöd för Diakonia har sin grund i uppfattningen om
människors lika berättigande. Orättvisor som hunger,
fattigdom och förtryck som drabbar delar av världen behöver
bekämpas. Min kristna tro pekar också på uppdraget att
hävda människors rättigheter och lika värde. Diakonia utgör
då den naturliga kanalen för mig.«
“My support for Diakonia is based on the concept of equal
rights for all. We must combat injustices that aff ect large
parts of the world such as hunger, poverty and oppression.
My Christian belief also points to the mission of asserting
peoples’ rights and equal worth. This makes Diakonia the
natural channel for me.”
Inga-Lill Engelmark Schönning
»Diakonia ser den lilla människan och ger hjälp på basnivå
genom sina samarbetspartners. Samtidigt försöker Diakonia att
ändra strukturer i samhället så att människor kan få ett bättre liv
på längre sikt. Jag anser att pengarna används förnuftigt för att
främja mänskliga rättigheter i den orättvisa värld vi lever i.«
“Diakonia sees the small people and gives support at grass roots
level through their partners. Diakonia also tries to change societal
structures so that people can have a better life in the long term.
I know that the money is used sensibly to benefi t human rights in
the unjust world we live in.”
Calle Jacobsson
»Jag stödjer Diakonia för att de ger utan att sänka
människors värdighet. Med Diakonias stöd till utsatta
människor följer aldrig en klapp på huvudet. Genom att
Diakonia arbetar med befi ntliga partnerorganisationer
får människor i fattiga länder större makt över sin egen
situation, så att de själva kan förändra den.«
“I support Diakonia because they give without lowering
people’s human dignity. Diakonia’s support to vulnerable
people is never followed by a pat on the head. By Diakonia
cooperating with existing partners, people in poor countries
have greater power to change their own situation.”
Rosel Fröjmark
»Jag känner att jag är delaktig i det arbete som utförs. Jag stödjer Diakonia som
förändringsfadder och berättar för vänner och bekanta om vad Diakonia gör. För
mig är arbete med demokrati och rättvisa väldigt viktigt. Genom åren har jag
gett pengar till olika hjälporganisationer men blivit mer och mer skeptisk till hur
pengarna använts. Därför passar Diakonia mig. Jag vet att pengarna kommer dit
de ska.«
“I feel I’m part of the work they carry out. I support Diakonia as a Sponsor of
Change and inform friends and acquaintances of what Diakonia does. For me,
the work with justice and democracy is very important. Throughout the years
I have donated money to various relief organisations but have become increasingly
more sceptical to how the money is used. That’s why Diakonia suits me;
I know the money will get to where it’s supposed to go.”
människor som förändrar världen people changing the world 17

Vi ska vara besjälade
We Must Inspire
När Diakonias direktor Bo Forsberg summerar
2004 är han belåten över vad Diakonia och dess samarbetspartners
har uträttat. Men nöjd över tillståndet
i världen är han inte.
Står fattigdomsbekämpningen överst på listan för
svensk utrikespolitik?
Nej, tyvärr kan man nog inte säga det. Inom
bistånds politiken är frågan överordnad, men i övrig
politik står den definitivt inte överst. Sveriges riksdag
har antagit en ny politik för global utveckling, som
säger att fattigdomsbekämpningen ska vara det övergripande
målet för alla politiska områden internationellt.
Det är jättebra, det har vi längtat efter. Men
Sverige lever inte upp till målet ännu.
Diakonia arbetade mycket med handelsfrågor
2004. Vad tycker du att den svenska regeringen
borde göra?
Alla subventioner, framför allt jordbrukssubventioner,
måste avskaffas. Här är Diakonia och regeringen
faktiskt överens. wto kräver idag att den fattiga
delen av världen ska ta bort alla handelshinder som
tullar och subventioner. Samtidigt sitter vi och skyddar
vår egen jordbruks- och textilmarknad. Största
enskilda utgiftsposten i eu är jordbrukssubventioner.
Så ser cynismen i storpolitiken ut – kräv
av de fattiga att avreglera och skydda
dig själv, säger Bo Forsberg.
“It reveals the cynicism of top-level
politics – make the poor liberalize
while protecting yourself.”
Foto Photo Markus Marcetic/Moment.
Diakonias direktor Bo Forsberg om året som gick. Diakonia’s General Secretary
Bo Forsberg on the year that has passed. Text: Malvin Karlsson.
When summing up 2004, Diakonia’s director Bo
Forsberg is pleased with the accomplishments of
Diakonia and its partner organisations but is not as
pleased with over the state of the world today.
Is poverty reduction top of the agenda for Swedish
foreign policy?
No, unfortunately it is not possible to say that. It has
top priority within development cooperation, but
within Swedish politics in general it is definitely not
top of the list. The Swedish Parliament has adopted
a new policy for global development that puts poverty
reduction as the overall objective of all international
policy. This is excellent and something we
have longed for, but Sweden is still not fulfilling this
objective.
Diakonia was greatly involved in trade issues during
2004. What do you think the Swedish government
should do?
All subsidies, in particular agricultural subsidies,
should be abolished. Here Diakonia and the Government
actually agree. The World Trade Organisation
(wto) today demands that the poor world remove
all trade barriers in the shape of tariffs and subsidies
while we sit here protecting our own agricultural
18 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

människor som förändrar världen people changing the world 19

»Vad innebär det att hela livsmedelsproduktionen snart
ligger i händerna på ett tiotal företag i världen?«
“What will it mean when the entire world food production is in the
hands of ten or so companies?”
Det är fullständigt absurt och omoraliskt. Så ser
cynismen i storpolitiken ut – kräv av de fattiga att
avreglera och skydda dig själv.
Sedan måste regeringen verka för att patentlagstiftningen
inom wto ändras. Idag pågår en hetsjakt
för att få patent på liv, som vi uttrycker det utifrån
en kristen värdering. Enligt wto-avtalet går det att
ta patent på människor, djur och växter. Görs en
genmanipulation av till exempel ris räknas det som
en upptäckt och då går det att ta patent.
Bönderna sätts i ett beroendeförhållande till
de multinationella företagen genom att dessa tillhandahåller
ett utsäde, som oftast är genmanipulerat
och steriliserat. I århundraden har bönder
tagit undan en del av skörden för nästa års sådd.
Nu måste de istället köpa utsäde varje år. Företagen
anpassar också utsädet till olika bekämpningsmedel,
vilka tillhandahålls av samma företag.
De multinationella företagen får monopol på allt
från utsädet – livet självt – till den färdiga produkten
som säljs i butikshyllan. Vad innebär det att hela livsmedelsproduktionen
snart ligger i händerna på ett
tiotal företag i världen? Vad händer med den biologiska
mångfalden? Är det en önskvärd utveckling?
Men Diakonia är väl inte emot patent?
Nej, patent måste man kunna få. Men vi är emot
patent på liv. Dessutom måste det finnas undantagsregler
när stora humanitära värden står på spel.
En stor del av Sydafrikas befolkning håller på
att dö i aids. När Sydafrikas regering till sist, efter
mycket kritik, började köpa bromsmediciner köpte
de kopierade mediciner. De hade inte råd annars.
Då stämdes de av multinationella läkemedelsföretag,
vilket väckte en enorm våg av ilska världen över;
»Sydafrikas befolkning håller på att dö och ni begär
skadestånd. Det är absurt!«.
Sydafrika är ett exempel på att det behövs undantag
när humanitära värden står på spel. Vad händer
and textile markets. Agricultural subsidies are the
largest single expenditure in the eu. It is completely
absurd and immoral and reveals the cynicism of
top-level politics – make the poor liberalize while
protecting yourself.
The Government must also strive to change the
patent laws within the wto. Today there is a rush
to take out patents on life, as we express it from a
Christian perspective. According to the wto agreement,
it is possible to take out patents on human
beings, animals and plants. If rice is genetically
manipulated, for example, it is regarded as a innovation
and thereby patentable.
Farmers find themselves in a dependency situation
with multinational corporations who provide
seed that is often genetically manipulated and sterile.
For centuries farmers have saved part of the harvest
for the following year’s seed. They are now forced to
buy seed every year. The companies also adapt the
seed to various pesticides that are provided by the
same companies.
Multinational corporations monopolise everything
from seed – life itself – to the finished product
on the shop shelf. What will it mean when the entire
world food production is in the hands of ten or so
companies? How will this affect biodiversity? Is this
a desirable development?
But Diakonia is not against patents surely?
No, patents must be permitted. We are against
patents on life. There must be exceptions to the rules
when great humanitarian values are at risk.
A large part of the African population is dying from
aids. When the South African government, after
much criticism, began buying anti-retroviral medicines
they bought copies, otherwise they would not
have been able to afford it. They were then sued by
multinational pharmaceutical companies, which
provoked a storm of protest throughout the world:
20 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

med Sydafrika om de inte kan bromsa hiv-spridningen?
Har ni regeringens öra?
Ja, vi ser tecken på förändringar. Diakonia har, med
den kompetents vi har utvecklat, blivit en viktig
samtalspartner för regeringen på det här området.
Vi har en bra dialog med näringsdepartementet och
Kommerskollegium. Dessutom har vi utvecklande
samtal med samtliga riksdagspartier.
Finns liknande tendenser i andra europeiska
länder?
I England, Holland, Danmark, Norge och Tyskland
har vi aktiva systerorganisationer. Tillsammans har
vi ett kontor i Bryssel för att följa och påverka eukommissionen.
Ni arbetar mycket för att påverka politiker. För ni
också samtal med multinationella företag?
Nej, inte än så länge. Vi har fokuserat på politikerna,
men jag tror nog att vi ganska snart kommer att föra
en dialog med företag. Vi är medvetna om den internationella
utvecklingen där politikerna får mindre
makt och företagen mer. Konkret har ju företagen
ett stort ansvar för att se till att mänskliga rättigheter
efterlevs.
Tillsammans med andra organisationer startade
ni Hopp-kampanjen. Ni verkar för att häva den
israeliska ockupationen av de palestinska områdena.
Målet är två självständiga och fria stater som
lever i fred och frihet sida vid sida. Kan du se några
resultat av kampanjen?
Kampanjen har skapat en diskussion. Den debatten
är viktig, för jag tycker att den svenska regeringen
har varit väldigt flat i frågan. Sverige hade en gång
ambitionen att mäkla fred och jobbade hårt för det.
Men under statsminister Göran Perssons ledning har
detta fullständigt försvunnit. Hopp-kampanjen har
väckt liv i frågan om vad den svenska regeringen gör
och borde göra.
Och vad tycker du att regeringen ska göra?
Den måste driva på så att eu blir en tydlig initiativtagare
för freden. Israel har ett förmånligt handelsavtal
med eu. I avtalet står att Israel åtar sig
att respektera de mänskliga rättigheterna och
Genévekonventionen. Det gör inte Israel på de
“South African people are dying and you demand
damages. It’s absurd!”.
South Africa is a good example of why exceptions
are required when humanitarian values are at risk.
What will happen to South Africa if they cannot put
a brake on the spread of hiv/aids?
Does the Government listen to you?
Yes, there are signs of change. Diakonia has become
an important dialogue partner for the Government
thanks to the expertise we have developed within
this area. We have a good dialogue with the Ministry
for Industry, Employment and Communications and
the National Board of Trade. We also have progressive
discussions with all the parliamentary parties.
Are there similar tendencies in other European
countries?
We have active sister organisations in England, the
Netherlands, Denmark, Norway and Germany with
a joint office in Brussels to follow and influence the
eu Commission.
You work hard to influence politicians. Do you also
have a dialogue with multinational corporations?
Not yet, no. We have focused on politicians, but I
think we will soon be entering into dialogue with
companies. We are aware of the international trend
of politicians losing their power to companies.
Companies definitely have a great responsibility in
ensuring compliance with human rights.
Together with other organisations you initiated the
Hope campaign. You strive to bring an end to the
Israeli occupation of Palestinian territories with
the aim of two independent free states living in
peace and harmony side-by-side. Has the campaign
achieved any results yet?
The campaign has provoked debate, which is
important because I feel the Swedish government
has been very passive on the issue. Sweden once had
the ambition to negotiate peace and worked hard to
achieve this goal, but this has completely vanished
under Prime Minister Göran Persson’s leadership.
The Hope campaign has once again raised the
issue of what the Swedish government is doing and
should be doing.
människor som förändrar världen people changing the world 21

I bageriet bakar kvinnor bröd som de säljer på gatan i kvarteret. Kvinnoorganisationen UNAF är verksam i Demokratiska
Republiken Kongos huvudstad Kinshasa och är en av Diakonias samarbetsorganisationer i landet. In the bakery the women
bake bread which they sell on the street in the neighbourhood. The women’s orgainsation UNAF is active in Kinshasa, the
capital of Democratic Republic of Congo, and is one of Diakonia’s partner organisations in the country.
Foto Photo Robban Andersson.
ockuperade områdena och därför har vi uppmanat
eu att frysa avtalet med Israel. Vi lyckades få upp
frågan på flera ministermöten. Inte minst tack vare
att våra systerorganisationer i England och Holland
också drev frågan. Tyvärr ville inte eu göra det. Men
vi ger inte upp. Det är glädjande att en majoritet i
eu-parlamentet står bakom våra krav.
Tycker du att debatten kring Israel och Palestina
har blivit mer nyanserad?
Det är en fråga som väcker starka känslor. I samband
med Hopp-kampanjen har jag fått många hätska
påhopp. Men bland människor som noga följer
processen, oavsett vilken hållning de har, tycker jag
nog att debatten blivit sakligare.
Kongo har varit en viktig fråga för Diakonia under
2004. Kan du säga något om situationen i landet?
Kongo är den i särklass största tysta katastrofen i
världen. 1 000 personer dör varje dag på grund av
inbördeskriget. Cirka fem miljoner människor har
dött de senaste åren. Det är en nästintill hopplös
What do you think the Government should do?
It must push the eu into becoming a clear intiator
for peace. Israel has an advantageous trade agreement
with the eu that states that Israel will respect
human rights and the Geneva Convention. Israel is
not complying with the agreement in the occupied
territories, which is why we urge a freeze on the
agreement with Israel. We managed to raise the issue
at several ministerial meetings, partly thanks to our
sister organisations in England and the Netherlands
also pursuing the issue. Unfortunately the eu refused
but we are not giving up. It is gratifying to know
that a majority of the eu parliament supports our
demands.
Do you think the debate surrounding Israel and
Palestine has become more nuanced?
This is an issue that raises strong feelings. I have
received many fierce verbal attacks in connection
with the Hope campaign. But among people who are
following the process, regardless of their stance, the
debate has become more factual.
22 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

»Men vi får aldrig bli biståndsbyråkrater. Vi ska vara
en organisation som besjälas av människor som vill
förändra världen«
“But we must never become development aid bureaucrats. We shall
always be an organisation inspired by people who want to change the
world.”
situation. Ändå tror vi att det kan finnas en lösning.
Det finns en förhoppning om att fria val kan
hållas i slutet av år 2005. Det kan vara en början till
att skapa fred och återuppbygga ett land som har
raserats under så många år.
Men Diakonia är fortfarande i ett uppbyggnadsskede
i Kongo. Vi identifierar kompetenta samarbetspartners
att samarbeta med. Vi har inte orkat
sätta Kongo på kartan i Sverige. Först måste vi ha en
ordentlig bas i Kongo. Men under 2005 kommer mer
att hända.
Diakonia omsätter nära 300 miljoner kronor
årligen. Hur mycket till kan Diakonia växa?
Över en tioårsperiod har vår omsättning ökat med
100 miljoner kronor. Men det inget självändamål
att växa ekonomiskt. Den omsättning vi har nu
tycker jag är rimlig. Blir organisationen allt för stor
får vi svårt att behålla själen i Diakonia. Vi ska vara
proffsiga i vårt biståndsarbete och vi ska ständigt
utveckla kvaliteten i det vi gör, men vi får aldrig bli
biståndsbyråkrater. Vi ska vara en organisation som
besjälas av människor som vill förändra världen.
Slutligen, vad vill du säga till Diakonias givare?
Jag vill tacka för allt arbete och allt stöd. Ert arbete
är grunden för allt det Diakonia gör. Vi får aldrig
glömma bort att människor kan vända den mest
omöjliga utveckling. Tillsammans förändrar vi
världen.
Congo has been an important issue for Diakonia
during 2004. Can you say something about the
situation in the country?
Congo is the largest silent catastrophe in the world
today. The civil war claims 1,000 lives a day and
around five million people have died in the past
year. This is a near hopeless situation but we still
believe in a solution. There is hope for free elections
at the end of 2005, which could pave the way for
peace and the rebuilding of a country ravaged for so
many years. Diakonia is still not fully operational in
Congo. We are identifying efficient partner organisations
to cooperate with. We will not be able to put
Congo on the map in Sweden until we establish a
proper base in the country. But more will happen
during 2005.
Diakonia has an annual turnover close to SEK 300
million. How much more can Diakonia grow?
Our turnover has risen by sek 100 million over a
ten-year period, but economic growth is not a goal
in itself. I think our present turnover is reasonable.
If the organisation gets too big it could lose its soul.
We must be professional in our approach and continuously
improve the quality of everything we do,
but we must never become development aid bureaucrats.
We shall always be an organisation inspired by
people who want to change the world.
Finally, do you have anything to say to Diakonia’s
donors?
I would like to thank them for all their efforts
and support. Your work forms the foundation for
everything Diakonia does. We should never forget
that people can reverse the most impossible situations.
Together we are changing the world.
människor som förändrar världen people changing the world 23

Kort om året som gick
A Brief Summary of the Year
60-åring fi ck kritik
60-year-old Criticised
2004 fyllde Världsbanken och IMF 60 år. De har kritiserats
av människor och organisationer runtom i världen för
att vara odemokratiska och för att motverka en rättvis
och hållbar utveckling. Diakonia är en av kritikerna.
Tillsammans med nätverket Jubel har Diakonia drivit
en vykortskampanj som ska överlämnas till svenska
regeringen. Kraven är bland annat att Världsbanken
och IMF säkerställer att de fattigaste ländernas skulder
avskrivs så att de kan uppnå FN:s mål att halvera
fattigdomen till år 2015.
In 2004 the World Bank and IMF turned 60 years old.
They have been criticised the world over by people
and organisations for being undemocratic and for
counteracting fair and sustainable development. Diakonia
is one of the critics. Together with the Jubilee Network
we have run a postcard campaign to be handed over to
the Swedish government. The demands include the World
Bank and IMF ensuring that the poorest countries get their
loans written off to enable them to achieve the UN goal of
halving poverty by 2015.
2000
SEK 215 724
2003
SEK 267 345
2002
SEK 247 354
2001
SEK 234 703
2004
SEK 281 358
Fokus på mat Focus on Food
I oktober 2004 genomfördes ett heldagsseminarium kring
jordbruk och handelsfrågor: »Fokus på mat – bönderna
och världshandeln«. Föreläsare var Peter Robbins,
fristående expert och författare till boken »Stolen Fruit,
The Tropical Commodities Disaster«.
In October 2004 a one-day seminar called “Focus on
Food – the Farmers and World Trade” was arranged on
agriculture and trade issues. One of the lecturers was
Peter Robbins, independent expert and author of the
book Stolen Fruit, the Tropical Commodities Disaster.
Hopp, kraft och mod på bild
An Image of Hope, Energy and Courage
Från mitten av februari till sista april hade Diakonia en
fotoutställning på Etnografi ska museet i Stockholm.
Fotografen Robban Anderssons bilder och författaren
Petter Karlssons texter berättade om starka människor
som kämpar för ett värdigare liv och en rättvisare värld.
Den vandringsutställning som producerades har visats i
Örebro och Degerfors.
Between mid February and the end of April Diakonia
held a Photo exhibition at the Museum of Ethnography
in Stockholm. Photographer Robban Andersson’s images
and author Petter Karlsson’s texts tell of strong people in
Diakonia’s network fi ghting for a more dignifi ed life and
a just world. The touring exhibition has been shown in
Örebro and Degerfors.
Omsättningen har ökat
Annual Turnover has Increased
Sedan 1994 har Diakonias omsättning ökat med 100
miljoner. Diagrammet visar utvecklingen från år 2000 till
2004. Den totala omsättningen är nu över 281 miljoner
kronor.
Since 1994 Diakonia’s annual turnover has increased by
SEK 100 million. The diagram shows developments from
2000 to 2004. Total annual turnover is now more than
SEK 281 million.
24 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

Vårkampanjen gav 465 918 kronor
Spring Campaign Raised SEK 465,918
Diakonias årliga insamlingskampanj handlade om globala
handelsfrågor, till exempel hur läkemedelsjättarna tjänar
miljarder på att sätta stopp för billiga, konkurrerande
produkter och därmed gör det omöjligt för fattiga
aidssjuka att överhuvudtaget ha råd med mediciner. En
annan fråga var hur de rika länderna dumpar livsmedel
och därmed slår ut den lokala jordbruksproduktionen i
fattigare länder.
Diakonia’s annual fundraising campaign was about
global trade issues, e.g. how pharmaceutical giants
make billions by stopping cheaper competitive products,
making it impossible for poor AIDS-infected people to
be able to aff ord medicine. Another issue was how rich
countries dump food products and outcompete local food
producers in the poorer countries.
Äntligen högre bistånd
More Development Aid at Last!
2006 ska det svenska biståndet åter vara en procent av
BNI. 1994 sänktes biståndet. Sedan dess har Diakonia
och många andra organisationer envist arbetat för att
biståndet ska höjas. Ökningen innebär ca två miljarder
mer i bistånd och kan betyda mycket för världens fattiga.
In 2006 Swedish development aid will once again total
one per cent of GNI. It was lowered in 1994 and Diakonia
and many other organisations have since worked
tirelessly to get it increased again. The increase means
SEK 2 thousand million extra, a signifi cant rise for the
poor people of the world.
Ett särskilt tack till:
Special Thanks to:
Nordea/Plusgirot – för att Diakonia och alla 90-kontoinnehavare
befriats från avgifter på transaktioner till
90-kontot. Aktie Ansvar och Banco fonder – för att ni
vidarebefordrat gåvor från de sparande som valt att låta
två procent av sitt sparade kapital i era fonder tillfalla
Diakonia.
Nordea Bank/Plusgiro – because Diakonia and all the
90-accounts holders are free from charge on transfers to
90-accounts. Aktie Ansvar and Banco funds – because you
forward donations from those that have shares in your
funds and have chosen to donate two percent of their
savings capital to Diakonia.
Gåvor direkt från privatpersoner
Direct private donations SEK 6 839 000
Gåvor Donations
Förändringsfaddrar
Sponsors of Change SEK 2 498 000
Församlingar
Congregations SEK 898 000
Testamenten
Wills and Testaments SEK 1 075 000
Gåvor via sparande i fonder
Donations by investments in funds SEK 1 035 000
De frivilliga gåvorna är basen för Diakonias arbete.
Det är bland våra givare som den viktiga solidariteten
tar sin näring. Det är även givarnas bidrag som utgör
grunden för det stöd vi får från Sida. Till och med år
2004 fyrdubblade Sida det insamlade beloppet. Från och
med år 2005 är detta höjt och varje insamlad krona ger
nio kronor från Sida. De givna pengarna är alltså oerhört
mycket mer värda än de siff ror som redovisas som
insamling. Under 2004 samlade vi något mer än vi gjorde
året innan.
Voluntary donations are the backbone of Diakonia’s work.
It is among our donors that the crucial solidarity takes its
nutrition. Donations also form the basis of the support
we receive from Sida. Up until 2004, Sida quadrupled our
donated funds. In 2005 this was increased to nine krona
for each Swedish krona donated. The donated money
is thereby worth much more than the amount raised. In
2004 we raised a little more than the previous year.
Världens Barn
Children of the World
Diakonia medverkar tillsammans med andra
organisationer i Radiohjälpens insamling
»Världens Barn«. 2004 inbringade insamlingen
nära 85 miljoner kronor. Genom arbetet i
kampanjen fi ck Diakonia nära sju miljoner kronor.
Diakonia and other organisations take part in
Radiohjälpen’s fundraising eff ort Children of the
World. In 2004 they raised SEK 85 million. Their
involvement in the campaign made Diakonia
nearly SEK seven million.
människor som förändrar världen people changing the world 25

IMF vill sänka Patricias lön
The IMF Wants to Lower Patricias Salary
Om Honduras och svårigheten att bekämpa fattigdomen. About Honduras and the
diffi culties combating poverty. Text: Daniel Söderqvist.
Patricia Irias är 37 år, tvåbarnsmor och har jobbat
som lärare i 14 år. Hon undervisar i samhällskunskap
på den statliga mellanstadieskolan San José de
Pedregal i Honduras huvudstad Tegucigalpa. Hon
tycker om sitt jobb.
– Det är roligt och spännande att undervisa. Man
får så mycket tillbaka när man märker hur eleverna
lär sig. När man ser hur de förstår sammanhangen,
säger hon.
– Och barnen är ju vår framtid. De som ska se till
att landet utvecklas.
Hon ler åt sina ord. Som var de ett länge rabblat
mantra som mist sitt innehåll.
Som lärare är Patricia en del av fn:s millenniemål.
År 2015 ska landet ha halverat antalet analfabeter.
2001 kunde var fjärde honduran inte läsa och skriva.
Samtidigt är Patricia en del i imf:s, Världsbankens
och landets strategi att bekämpa fattigdomen, bland
annat genom att utbilda barnen.
– Om vi bara får barnen till skolan så kan vi nog
lära dem läsa och skriva, men det kräver ju att det
finns skolor och lärare, menar Patricia Irias.
Och det sista är något av paradoxen. För sam tidigt
som imf och Världsbanken vill bekämpa fattigdomen,
som ett led i att landet ska skuldsaneras, vill
de minska statens utgifter. Och ett förslag som imf
Patricia Irias is a 37-year-old mother of two and
has been a teacher for 14 years. She teaches social
sciences at the San José de Pedregal intermediate
level school in Tegucigalpa, the capital of Honduras,
and she likes her job:
“Teaching is fun and exiting. It’s so gratifying
when pupils learn and understand the contexts,” she
says, and adds: “And the children are our future, they
are the ones who will develop this country.”
She smiles at her own words as though it were
just another cliché. As a teacher Patricia is involved
in the un Millennium Development Goal of ensuring
that illiteracy in the country is halved by 2015.
In 2001, one in four Hondurans could not read or
write. Patricia is also part of an imf, World Bank
and Honduran strategy to combat poverty, which
includes educating children.
“If we could only get the children to attend school
we might be able to teach them to read and write,
but that requires schools and teachers of course,” she
continues.
The latter is something of a paradox because
although the imf and the World Bank want to combat
poverty as part of restructuring the national
debt, they also want to reduce government expenditure.
One proposal from the imf is to lower teachers’
26 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

Patricia Irias har jobbat som lärare i 14 år. Hon tjänar 5 200 kronor i månaden. Det tycker IMF är för mycket. Patricia Irias has
been a teacher for 14 years. She earns US dollars 732 a month but the IMF thinks it is too much. Foto Photo Daniel Söderqvist.
har lagt är att lärarnas löner ska sänkas. Patricia tjänar
efter 14 år i yrket 5 200 kronor i månaden, men
då undervisar hon även på en privatskola på kvällarna.
En nyutexaminerad lågstadielärare har för 36
lektionstimmar i veckan 1 450kronor i månaden, en
mellanstadielärare 1 800 kronor.
– Jag vet inte om man ska skratta eller gråta åt
dem som menar att vi måste sänka våra löner, säger
Pompeyo Aguilar, som under lärarstrejken i juni
2004 var en av ledarna för lärarna.
– Enda sättet för det här landet att ta sig ur skuldfällan
är att så många som möjligt skaffar sig så bra
utbildning som möjligt. Då kan man ju inte som
första åtgärd göra sig av med lärare, säger Pompeyo
med emfas.
Historien om lärarnas löner tar sin början 1997,
när president Carlos Roberto Reina, tillsammans
med parlamentets talesman Carlos Flores Facussé
genomdrev en lag som höjde lärarnas löner, men
som framför allt lagstadgade att varje lärare får en
automatisk höjning på 500 lempiras vart femte år
– en löneökning på knappa 200 kronor i månaden.
salaries. After 14 years in the job, Patricia earns the
equivalent of us dollars 732 a month, but then again
she also teaches at a private school in the evenings. A
newly educated junior level teacher earns us dollars
204 a month for 36 teaching hours a week. An intermediate
level teacher earns us dollars 253.
“I’m not sure whether to laugh or cry at people
who say we must lower our salaries,” exclaims Pompeyo
Aguilar, who led a teachers’ strike in June 2004.
“The only way this country will get out of the debt
trap is by improving education across the board.
Getting rid of teachers is hardly a step forward in
that respect,” he says emphatically.
The saga of teachers’ salaries began in 1997 when
President Carlos Roberto Reina and parliamentary
speaker Carlos Flores Facussé pushed through legislation
to increase teachers’ salaries. The law gave
teachers an automatic increase of a meagre us dollars
28 a month every five years.
Flirting with teachers ensured election victory
Carlos Flores Facussé won the next presidential
människor som förändrar världen people changing the world 27

Flirt med lärare säkrade valet
Carlos Flores Facussé vann det följande presidentvalet
och det anses allmänt att han segrade tack vare
de 60 000 lärarröster han fick.
– Det är klart att det var så, säger Pompeyo
Aguilar. Självfallet röstade varenda lärare på den
person som äntligen såg till att vi fick det något så
när drägligt, och som dessutom skrev in det som lag.
Men nu menar imf alltså att statens utgifter är
för höga och måste sänkas och som ett led i det har
man föreslagit att lärarnas löner ska sänkas. Den
nuvarande högerregeringen under president Ricardo
Maduro har inte haft några invändningar, men det
hade lärarna som gick ut i strejk i juni 2004. Strejken
slutade i seger för lärarna.
Men än är inte kampen för lönerna över. Pompeyo
Aguilar förklarar:
– Nu kommer regeringen att försöka decentralisera
utbildningssystemet. Deras förslag är att
kommunerna ska ha det ekonomiska ansvaret för
skolorna. På så sätt får man bort utgiften från staten
och gör ändå som imf vill.
Jag invänder och säger att staten ändå måste
betala via anslag till kommunerna, men Pompeyo
håller inte med.
– Det är bara för staten att anslå en lägre summa
pengar. En summa som inte täcker kostnaderna så
blir det varje kommun som tvingas skära. De tvingas
avskeda lärare och sänka löner.
Stor skuld
Ileana Morales arbetar som informationschef på
Diakonias samarbetsorganisation fosdeh, Foro
Social de Deuda Externa Y Desarollo de Honduras,
som analyserar utvecklingen i landet och sprider
information. Hon är starkt kritisk till de krav som
imf ställer på Honduras.
– De tar med ena handen och ger med den andra.
Å ena sidan finns det en fattigdomsstrategi, å andra
sidan ska det skäras i den sociala sektorn. Hur ska vi
då bekämpa fattigdomen?
Honduras ligger på 68:e plats bland de länder som
använder störst andel av sina exportintäkter för att
betala tillbaka på utlandsskulden. 2001 var det 5,7
procent – en rejäl minskning från 1990 då siffran var
33 procent. Det har således gått åt rätt håll. Likafullt
är Honduras ett av de fattigare länderna i världen
och ett av de mest skuldsatta – enligt fn uppgick
utlandsskulden 2001 till 36 miljarder kronor, medan
election, a victory that is generally attributed to the
60,000 teachers’ votes he received:
“It’s obvious,” continues Pompeyo Aguilar. “Of
course every teacher voted for the person who finally
provided some tolerable conditions, and made it
applicable by law.”
But the imf said government expenditure was too
high and as part of the remedy proposed lowering
teachers’ salaries. The present conservative Government
under president Ricardo Maduro had absolutely
no objection, but the teachers did. They went
on strike in June 2004 and won. But the fight is not
over yet as Pompeyo Aguilar explains:
“The Government will now try to decentralise
the education system by giving local government
economic responsibility for education. This way
they can reduce government expenditure and still do
what the imf wants.”
I put it to him that the Government would have
to pay anyway through a local government grant but
Pompeyo disagrees:
“The Government only has to propose a lower
sum that does not cover expenses. Local governments
will then have to make cuts by sacking teachers
and lowering salaries.”
Large debt
Ileana Morales is Head of Communications at Diakonia’s
partner organisation Foro Social de Deuda
Externa Y Desarollo de Honduras (fosdeh), an
organisation that works with development analysis
and public outreach. Ileana is very critical of the
demands of the imf:
“They give with one hand and take back with the
other. First they adopt a poverty strategy, then they
propose cuts in the social sector. How are we supposed
to combat poverty?”
Honduras is 68th among the countries that use
the greater part of their export revenue to pay off
foreign debt. The figure for 2001 was 5.7 per cent; a
substantial fall since 1990 when the corresponding
figure was 33 per cent. Things are going in the right
direction but Honduras is still one of the poorer
countries in the world and one of the most heavily
indebted. According to un figures, foreign debt
in 2001 amounted to us dollars 5 thousand million,
with gnp standing at us dollars 6,4 thousand
million.
Honduras began talks with the imf and the World
28 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

np låg på 46 miljarder. Redan i slutet på 90-talet
började Honduras förhandla med imf och Världsbanken
för att få komma med i hipc-programmet
– Heavily Indebted Poor Countries – för att få sin
skuld nedskriven och för att få nya lån att bekämpa
fattigdomen och bygga upp en hållbar statlig ekonomi
med. Efter många turer skrev den nuvarande
regeringen först i år på en överenskommelse med
imf.
– Nästa år kontrollerar imf om Honduras har
följt den uppgjorda planen och 2006 kan vi kanske
komma med i hipc, säger Ileana Morales.
Enligt överenskommelsen med imf ska Honduras
minska sina statliga utgifter från 4,5 procent av bnp
2003 till 1,75 procent 2006.
– Det säger sig ju självt att det kommer att få
konsekvenser, suckar Ileana Morales.
Jag frågar vilket ansvar den honduranska
regeringen, som har förhandlat fram överenskommelsen,
har.
– Det är klart att de har ett ansvar, men de fungerar
som marionetter och kan inget annat göra.
De länder som bryter mot överenskommelsen
riskerar att pengar dras in – inte bara från imf och
Världsbanken, utan även från andra biståndsgivare.
– Vi behöver ju pengar för att överleva, säger
Ileana Morales.
På mellanstadieskolan San José de Pedregal gör
sig Patricia Irias klar för eftermiddagens lektioner.
Hon har haft en kort lunch. Också hon lägger skulden
på imf och Världsbanken, också hon menar att
regeringen inget kan göra.
Den som är satt i skuld är inte fri?
– Ungefär så, säger hon. Ungefär så.
I Honduras och många andra länder verkar Diakonia för
att ge fattiga människor kunskaper som långsiktigt kan
förändra deras situation. Det kan handla om kunskaper för
att kunna delta i arbetet med att utveckla strategier för att
bekämpa fattigdomen eller att utveckla till exempel skolor
och infrastruktur tillsammans med kommunen. Det är ett led
i Diakonias arbete för ekonomisk rättvisa, ett av fyra teman
som präglar vårt arbete. De övriga är demokrati, jämställdhet
och mänskliga rättigheter. Allt vårt arbete genomsyras av vår
jämställdhetspolicy.
Bank back in the late 1990s to be included in the
hipc Programme (Heavily Indebted Poor Countries).
Debt relief would allow them to apply for
new loans by which to combat poverty and build
a sustainable national economy. After many twists
and turns the present Government finally signed an
agreement with the imf this year.
“Next year the imf will check to see if Honduras
has complied with the agreed plan. In 2006 we could
finally be accepted in the hipc,” says Ileana Morales.
According to the agreement with the imf, Honduras
must reduce its government expenditure from
4.5 per cent of gnp to 1.75 per cent by 2006.
“The consequences of this are clear to see,” she
sighs.
I asked what responsibility the Honduran government
has for the present agreement.
“They are responsible, but they are just puppets
and have their hands tied.”
Countries that breach agreements risk having
money withdrawn, not only by the imf and the
World Bank, but also other donors.
“We need the money to survive,” she concludes.
At the intermediate level school in San José de
Pedregal, Patricia Irias is preparing her afternoon
lessons after a short lunch. She also puts the blame
on the imf and the World Bank and agrees that the
government’s hands are tied.
Those in debt are never free?
“More or less,” she says. “More or less.”
In Honduras and many other countries, Diakonia works to
provide poor people with the expertise and awareness that
will help them change their long-term situation. This could
concern playing an active part in poverty reduction strategies
or developing education and infrastructures with local
authorities. This is all part of Diakonia’s eff orts for economic
justice, one of the four cornerstones of our work. The others
are democracy, gender equality and human rights. All our
work is based on a gender perspective.
människor som förändrar världen people changing the world 29

Kort om året som gick
A Brief Summary of the Year
Förändringsfadder
Sponsor of Change
För att skapa en tydligare koppling mellan gåvor och
Diakonias vision att förändra världen lanserades under
året konceptet »Förändringsfadder«. Fadderskapet vilar
på två ben. Det ena är att en förändringsfadder varje
månad ger en gåva till Diakonia via autogiro. Det andra är
att man därmed tar aktiv ställning för att jorden ska vara
en rättvis plats för alla människor, med fokus på att de
fattigaste ska få det bättre.
För Diakonia har opinionsbildning och lobbyarbete blivit
allt viktigare redskap för att förändra de strukturer som
orsakar fattigdom. Med begreppet »Förändringsfadder«
fi nns nu en tydlig koppling mellan det arbetet och det
solidariska delandet av pengar.
Lanseringen blev en succé! 400 nya givare tillkom.
Totalt fanns vid årets slut ca 2 100 förändringsfaddrar.
Deras samlade gåvor under ett år motsvarar ca 3,3
miljoner kronor.
To create a clearer connection between donations and
Diakonia’s vision of changing the world, a “Sponsors of
Change” concept was launched during the year. This
allows Sponsors of Change to donate every month
through autogiro and in doing so play a more active role
in making the world a more just place for all people, with
the focus on the poorest people.
Outreach and lobbying has become an increasingly
important tool for changing the structures that cause
poverty. Sponsors of Change provide a clear link between
that work and the fair distribution of money. The launch
was a success with 400 new donors! By the end of the
year we had 2,100 Sponsors of Change. Their combined
annual donation amounts to SEK 3.3 million.
Häv ockupationen av Palestina
End the Occupation of Palestine
Tillsammans med nio andra organisationer startade
Diakonia våren 2004 en kampanj för en rättvis fred
mellan Palestina och Israel. Kampanjen, som fått namnet
Hopp-kampanjen, vill bland
annat stödja de krafter inom
de israeliska och palestinska
samhällena som med ickevåld
arbetar för rättvisa, fred och
försoning. Kampanjen vill också
verka för att EU:s frihandelsavtal
med Israel inte fortsättningsvis
bidrar till att stödja de illegala
israeliska bosättningarna på
ockuperat område.
In the spring of 2004, Diakonia together with nine other
organisations, initiated a campaign for a just peace
between Palestine and Israel. The campaign, named the
Hope campaign, will support the forces within Israeli
and Palestinian societies working for justice, peace and
reconciliation using non-violent methods. The campaign
will also work towards ensuring that the EU free trade
agreement with Israel no longer continues to support the
illegal Israeli settlements in the occupied territories.
Diakonia i media
Diakonia in the Media
Diakonia medverkade i media vid 197 tillfällen under
2004. Av dessa var 32 debattartiklar i tidningar, fyra tvinslag,
sju radioinslag och resterande artiklar i tidningar
eller på webben.
Diakonia appeared in the media on 197 occasions in
2004. Of these, 32 were debate articles in newspapers
and journals and four TV and seven radio appearances.
The rest were newspaper and Internet articles.
30 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

Riksdagsledamöter till Israel och
Palestina MPs to Israel and Palestine
Under åtta dagar i november reste fem riksdagsledamöter
med Diakonia till Israel och Palestina.
De träff ade israeliska och palestinska organisationer
som arbetar med mänskliga rättigheter, Internationella
Röda korset, FN och svenska organisationer verksamma
i området. Syftet med resan var att granska konfl ikten
utifrån den internationella humanitära rätten (krigets
lagar) och de mänskliga rättigheterna.
For eight days in November, fi ve MPs accompanied
Diakonia to Israel and Palestine where they met Israeli
and Palestinian organisations working with human
rights, the international Red Cross, the UN and Swedish
organisations active in the area. The aim of the visit
was to examine the confl ict from an international
humanitarian law (the laws of war) and human rights
perspective.
Dela med
Så används pengarna This is How the Money is Used
Kostnader för insam ling
Fundraising costs 2,1%
Sydamerika South America (15%)
SEK 38 161 000
Verksamhetsmedel
fördelat på regioner
Operational funds
divided into regions
Afrika Africa (28%)
SEK 71 897 000
Verksamhet
Activities 91,2%
Administration
Administration 6,7%
Information och
utbildning Information
and education 2%
Centralamerika Central America (18%)
SEK 45 798 000
Från vänster: Claes Pile (Diakonia), Anita Brodén (fp), The Liberal
Party, Hala Tawil (Diakonia Jerusalem), Berndt Ekholm (s) The Social
Democratic Party, Nils Oskar Nilsson (m) The Moderate Party, Alice
Åström (v) The Left Party, Bo Forsberg (Diakonia), Ulrik Lindgren (kd)
The Christian Democrats. Saknas på bilden men med på resan var:
Annika Qarlsson (c) The Centre Party och Yvonne Ruwaida (mp) The
Green Party.
Under året producerades fyra nummer av tidningen Dela med. Tidningen vänder sig i första hand
till Diakonias givare. Upplagan för tidningen år 2004 var drygt 36 000 ex/nummer.
Four editions of the journal “Dela Med” were issued during the year. The journal is mainly directed
at Diakonia’s donors and has a circulation of 36,000.
Pengarna för verksamhet används till
Operational funds are used for
Asien Asia (21%)
SEK 53 190 000
Diakonias verksamhet med demokrati, mänskliga
rättigheter, gender och arbete med ekonomisk
rättvisa Diakonia’s activities on Democracy,
Human rights, Gender and Economic justice, 73%
Övrigt bistånd
Other Aid 2%
Sverige och globalt
Sweden and globally (4%)
SEK 10 883 000
Mellanöstern
The Middle East (14%)
SEK 35 321 000
Katastrofhjälp
Emergency Relief
23%
människor som förändrar världen people changing the world 31

Diakonia – en översikt
Diakonia – an Overview
1.
Diakonia är sex svenska trossamfunds gemensamma
biståndsorgan. Basen i Diakonias arbete utgörs av de
drygt 1 700 församlingar som de sex samfunden har.
Diakonia is the joint development organisation of six
Swedish churches. The support base for Diakonia’s
work is made up by the more than 1 700 congregations
of the six churches.
2.
Representantskapet består av huvudmännens ombud.
På mötet fattas beslut om den övergripande inriktningen
av Diakonias verksamhet. Här väljs varje år en
styrelse och den ekonomiska förvaltningen fastställs.
Det är också representantskapet som utser direktor
för Diakonia.
The General Assembly is made up by the representatives
of the churches. At the Assembly decisions
are made on an overall policy level. The Assembly
elects a Board and the annual fi nancial reports are
approved. It is also the duty of the General Assembly
to appoint the General Secretary of Diakonia.
3.
Styrelsen är ytterst ansvarig för verksamheten
som bedrivs. Den anställer personal på chefsnivå.
Styrelsen består av ledamöter nominerade av huvudmännen.
The Board has the overall responsibility for the
work carried out. It also appoints staff at senior
management level. The Board consists of individuals
nominated by the churches behind Diakonia.
4.
Direktorn är Diakonias högsta chef. Uppgiften är att
företräda Diakonia i olika sammanhang samt att se till
att de riktlinjer som representantskapet och styrelsen
har beslutat för verksamheten följs.
The General Secretary is the senior manager at
Diakonia. The General Secretary is the offi cial representative
of Diakonia and makes sure that the guidelines
given by the General Assembly and the Board
are followed.
5.
Diakonias huvudkontor fi nns i Sundbyberg, Sverige.
Därifrån sker kontakten med partnerorganisationer
via de regionkontor som fi nns i världen. Här arbetar
också personal som har ansvar för opinionsbildning,
folkbildning, insamling, fi nansiering och administration.
Regional, tematisk och metodologisk kunskap
fi nns på huvudkontoret, liksom ansvaret för personalfrågor.
The Diakonia Head Offi ce is in Sundbyberg
(Stockholm), Sweden. From here contacts are
maintained with partner organisations through the
Regional Offi ces around the world. Our head offi ce
also has staff dealing with advocacy, popular training,
fundraising, fi nancing and administration. At the
Head Offi ce there is also regional, thematic and methodological
expertise.
6.
Diakonias 20 regionombud inspirerar och mobiliserar
de ca 500 lokala ombud som är Diakonias kontakter
i församlingarna. Ombuden sprider information
och mobiliserar intresse för Diakonias arbete. De
organiserar även insamlingar. Ett närmare samarbete
med lokala församlingar har inletts.
Diakonia has 20 District Representatives in Sweden.
They inspire and mobilise around 500 Local
Representatives, who are Diakonia’s contact persons
in the local congregations. The Local Representatives
inform and mobilise people for the work of Diakonia.
They also initiate diff erent kinds of fund raising activities.
A closer cooperation with local congregations
has been initiated.
7–8.
Utveckling och uppföljning av verksamheten ute i
fält sker via 7 regionkontor och 17 landkontor. De
har nära kontakt med partner och nätverk i Syd och
länkar verksamheten i Syd till det arbete som görs i
Sverige.
Development and follow-up of the work in the South
is carried out through 7 Regional Offi ces and 17
Country Offi ces. They maintain a close contact and
relationship with partners and networks in the South
and also liase between the work carried out in the
South and in Sweden.
32 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

6
1
Regionkontor
Regional Offi ces
Landkontor
Country Offi ces
Svenska Alliansmissionen
The Swedish Alliance Mission
Svenska Missionskyrkan
The Mission Covenant Church
of Sweden
Lokala och regionala ombud
Local and Regional Representatives
(Volunteers)
2
3
4
Evangeliska frikyrkan
Interact
Svenska Baptistsamfundet
The Baptist Union of Sweden
Representantskap
General Assembly
Styrelse
Board
Direktor
General Secretary
Huvudkontor
Head Offi ce
5 7
Svenska Frälsningsarmén
The Swedish Salvation Army
Metodistkyrkan i Sverige
The Methodist Church in Sweden
8
Regionkontor
Regional Offi ces
Landkontor
Country Offi ces
människor som förändrar världen people changing the world 33

Hopp om en ny vardag
Hope for a New Dawn
Om Sri Lanka efter tsunamin och Diakonias arbete med katastrofhjälp. Post-tsunami
Sri Lanka and Diakonia’s work with emergency relief. Text: Ulrika Nordin
Sri Lanka efter tsunamin är en blandning av sorg
och försiktig framtidstro. Det är de redan utsatta
som drabbats hårdast. Kvinnorna, barnen och de
tamilska fiskarfamiljer som bosatt sig längs kusten
på flykt undan inbördeskriget.
Srideri har blivit änka vid 25 års ålder. Vi träffar
henne i ett flyktingläger utanför staden Akkaraipattu
på Sri Lankas öskust. Hon har sin fyraåriga dotter
på armen. Den lilla försöker tafatt klänga sig fast hos
mamma som stirrar tomt framför sig.
– Min man åkte ut tillsammans med 30 andra
fiskare. Han var den ende som inte återvände. Vi
hittade kroppen efter tre dagar, säger hon.
Utöver sorgen över sin älskade har Srideri dömts
till ett liv i utanförskap. Som änka får hon enligt
tamilsk tradition inte delta i fester och möten. Få
änkor får chansen att gifta om sig och som ensam
kvinna tvingas hon skydda sig mot de män som ser
henne som ett lätt byte. Srideri är dubbelt drabbad
och det har tagit gnistan ur hennes blick.
Det är här i Amparadistriktet som tsunamin krävt
flest dödsoffer. Över 11 000 personer har hittats
döda eller saknas enligt fn:s statistik. De flesta har
begravts i anonyma massgravar.
Raderna av förstörda hus fortsätter mil efter mil
längs kusten och endast palmerna står kvar där en
Post tsunami Sri Lanka is a mixture of grief and
cautious optimism for the future. Those already
vulnerable were hit the hardest: women, children
and the Tamil fishing families who had settled along
the coast to escape the civil war.
Srideri has become a widow at 25. We meet her
at a refugee camp near the town of Akkaraipattu on
the country’s east coast. She has her four-year-old
daughter in her arms clumsily trying to cling on but
her mother just stares straight ahead with a blank
look on her face.
“My husband sailed out together with 30 other
fishermen, he was the only one not to return. We
found his body after three days,” she says.
Besides the grief over her husband, Srideri is now
condemned to a life of exclusion. According to Tamil
tradition, as a widow she is not allowed to take part
in festivals and other public events. Few widows get
the chance to remarry and, as single women, have
to protect themselves against the men who see them
as easy prey. Srideri is doubly affected and this has
taken the spark out of her.
It was here in the Ampara district that the
tsunami claimed most lives. According to un figures,
more than 11,000 people have been found dead
or reported missing. Most have been buried in
34 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

På ön Kokkilai i nordöstra Sri Lanka har befolkningen arbetat från tidig morgon till sen kväll för att rensa upp all bråte efter
tsunamin och bygga upp sina hus igen. De fl esta av husen stod knappt 50 meter från havet. The people on the island of
Kokkilai in northeast Sri Lanka have worked from early morning to late evening to clear away the rubble after the tsunami and
rebuild their houses. Most of the houses stood just 50 meters from the sea. Foto Photo Markus Marcetic/Moment.
gång färgglada villor blickade ut mot havet. Om rådet
närmast vattnet är märkligt sterilt och tomt men
längre inåt land är det liv och rörelse. Här står
flykting lägren vägg i vägg, vi hinner knappt passera
ett läger förrän vi når nästa.
Tältdukarna som ska skydda mot väder och vind
har svårt att hålla stånd mot de kraftiga monsunregnen
som fortsätter att vräka ner trots att regnperioden
borde vara över. Snart följs den av torrperioden
och hettan kommer att förvandla flyktingarnas
tält till bakugnar.
Många lever kvar i chocken efter tsunamin. Men
vi möter också människor som har börjat resa sig
igen. I ett läger utanför den lilla fiskebyn Pottuvil
har Diakonias samarbetspartner al-Quraish levererat
fiskenät – ett första steg mot återgången till en ny
vardag. Fiskarna är i full gång med att inspektera
bibban av nylontråd som ska knytas ihop innan fisket
i lagunen kan starta.
– Det är skönt att få komma igång. Jag har längtat
efter att få åka ut och fiska, säger fiskaren Ismail
Abubakka.
I mars startar högsäsongen för krabbfisket. Just nu
anonymous mass graves.
The rows of destroyed buildings stretch mile after
mile along the coast and only palm trees remain
where colourful houses once dotted the shoreline.
The area closest to the water is strangely sterile and
empty, but there are signs of life further inland. The
refugee camps stand wall-to-wall; we are hardly past
one camp before another appears.
The tent canvass used to protect against wind
and weather is fighting a losing battle against the
heavy monsoon rain that continues to pour down
despite the end of the rainy season. A dry period will
soon follow and the heat will make the refugee tents
unbearably hot.
Many are still in shock after the tsunami, but
there are people who have begun to raise themselves
again. Diakonia’s partner organisation has delivered
fishing nets to a camp near the small fishing village
of Pottuvil, a first tentative step towards normality.
The fishermen are in full swing inspecting the pile of
nylon fibre that has to be tied together before fishing
can commence again in the lagoon.
“It’s good to get started again, I’ve really longed
människor som förändrar världen people changing the world 35

36 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

Diakonias samarbetspartners har levererat skolböcker och uniformer till barn som
förlorade sina ädodelar i tsunamin. Geetha, 11 år, bor i ett av de områden på Sri
Lanka som drabbats hårdast av tsunamin. Diakonia’s partner organisation have
supplied schoolbooks and uniforms to the children who lost their belongings in
the tsunami. Geetha, 11, lives in one of the areas in Sri Lanka hardest hit by the
tsunami. Foto Photo Markus Marcetic/Moment.
är det svårt att få lokalbefolkningen att äta fisk och
skaldjur på grund av att många av dödsoffren hittades
i lagunen, men Ismail tror att exporten till Japan
och Singapore ska fungera som förr.
Frank Stephen är ansvarig för Diakonias landkontor
i Sri Lanka. Han träffade de här människorna ett
par dagar efter katastrofen. Invånarna hade inte fått
någon hjälp utifrån eftersom området blivit avskuret
från omvärlden då en bro rasade samman. Diakonia
köpte två båtar som snabbt försåg lägret med det
nödvändigaste. Tre veckor efter tsunamin har de
540 invånarna plåttak över huvudet och 75 av de 109
hyddorna har fått golv gjutet i cement och elbelysning.
Det var här lokalbefolkningen levde före konflikten
mellan regeringstrupperna och tamilska tigrarna,
ltte. Att de bosatte sig närmare kusten berodde på
att striderna var så intensiva i djungelområdet. Nu
hoppas de flesta att de ska få bo kvar. Platsen ligger
vackert till, omgiven av grönska och en flod, och är
idealisk både för odling och fiske.
– Vi flyttade för att vi inte hade något annat val.
Jag vet inte vad som kommer att hända om striderna
återupptas, men jag vill bo här. Om vi får möjlighet
kommer vi att stanna, säger Ismail Abubakka.
Kalandar Sakeena Umma har byggt en liten butik
av bräder som familjen hämtat från sitt sönderslagna
hus vid stranden. Med hjälp av ett lån på
motsvarande 500 kronor har hon kunnat starta sin
affärsverksamhet. Hon säljer grönsaker, kryddor
och schampo till dem som inte har möjlighet att
ta sig till närmaste by för inköp. Verksamheten kan
försörja henne själv, mannen och de fyra barnen.
En övervintrad brittisk turist som dyker upp i
lägret är ett levande exempel på hur hjälparbete
kan se ut när det är som sämst. Mannen kliver
ur sin Jeep och kramar om barnen som kommer
springande mot honom. Han ställer sig och kastar
på måfå ut godis till barn och gamlingar.
– Det där är att få folk att tigga, säger Frank
Stephen.
to get back out fishing,” says fisherman Ismail Abubakka.
March is the crab season but shellfish is no longer
popular among the local population due to the
number of victims found in the lagoon. Ismail is
however optimistic about exports to Japan and Singapore.
Frank Stephen, who is in charge of Diakonia’s
national office in Sri Lanka, met these people a couple
of days after the catastrophe. The population
had not received any external help because the area
was cut off when a bridge collapsed. Diakonia supplied
two boats that quickly provided the camp with
necessities. Three weeks after the tsunami, the 540
inhabitants had plate roofing over their heads and
75 of the 109 huts had concrete floors and electric
lighting.
The local population lived here before the conflict
broke out between government forces and the
Liberation Tigers of Tamil Eelam (ltte). They settled
nearer the coast to escape the intensive fi ghting
in the jungle area and most of them hope they
can carry on living there. It is a beautiful location,
leafy green with a river, ideal for both farming and
fishing.
“We moved because we had no choice. I don’t
know what will happen if fighting breaks out again,
but I want to live here. We’ll stay if we have the
opportunity,” continues Ismail Abubakka.
Kalandar Sakeena Umma has built a small shop
from planks that the family fetched from destroyed
buildings at the beach. A loan to the rough equivalent
of us dollars 70 has enabled her to start her
own business selling vegetables, spices and shampoo
to people who cannot get to the next village to go
shopping. The business supports her, her husband
and their four children.
An overwintering British tourist who shows up
at the camp is a living example of relief work at its
worse. The man hops out of his jeep and hugs all
the children when they come running up to him. He
människor som förändrar världen people changing the world 37

Ön Kokkilai i nordöstra Sri Lanka är ytterligare
ett bevis för att det är fattiga, tamilska fiskare som
drabbats hårdast av katastrofen. Den ligger i en militärzon
i ett område som sällan nås av besökare från
andra delar av landet. Vägen ut mot kusten är kantad
av minor och skyttegravar.
Vi anländer till Kokkilai med båt i skymningen.
Elektriciteten försvann med flodvågen och det är
svårt att se men hammarslagen fortsätter att eka
över stranden tills det sista rosa stråket på himlen
har slukats av mörkret. Ljudet av kvinnornas böner
lyfter mot stjärnhimlen medan männen samlar ihop
sina arbetsredskap.
Många plågas fortfarande av minnet av hur vågen
vällde in över byn. De flesta husen låg inte längre än
50 meter från stranden. Surangani stod i köket och
gjorde frukost när hennes man kom skrikande för
att varna henne. Hon hann inte rädda 6-årige sonen
Sachindu. Att Surangani fortfarande har sin lilla
dotter kvar kan inte väga upp besvikelsen över att ha
blivit berövad en son.
– Jag har alltid tänkt att min son skulle bli något
stort, att han skulle utbilda sig och göra något betydelsefullt.
Nu blir det inte så. Det är inte samma sak
med en dotter, säger hon.
– Den unga kvinnans inställning till sin egen
dotter är typisk för människorna här på ön, säger
Shila som jobbar för den lokala kvinnoorganisationen
Womens Development Center, wdc.
Synen på kvinnorna i det tamilska samhället gör
dem särskilt utsatta. Många vittnar om hur kvinnor
drunknat i stället för att låta sig räddas av en man.
Rädslan över att behöva visa sig naken var starkare
än självbevarelsedriften.
Militärerna på Kokkilai visste inte vad de skulle
ta sig till med de utblottade, sörjande kvinnorna
på annandagen. Men en officer kom på att han sett
wdc:s skylt med telefonnummer i en stad 20 mil
från lägret och ringde för att be om hjälp.
– Vi tog med oss saris så att de här kvinnorna
kunde klä sig, säger Shila.
Hon hoppas att kontakten med människorna i
byn, som tidigare var helt isolerad på grund av konflikten,
ska leda till något positivt. Hittills har barnen
inte fått lära sig läsa och skriva eftersom det är svårt
att hitta lärare som vill bosätta sig i den här delen av
landet. Diakonias samarbetspartner wdc vill starta
en skola och någon form av utbildning för att stärka
kvinnornas ställning.
then throws sweets at random to the children and
elderly people.
“That’s just making people beg,” says Frank
Stephen.
The island of Kokkilai in northwest Sri Lanka is
further proof of the poor Tamil fishing community
having been hardest hit by the catastrophe. It is
located in a military zone in an area seldom visited
by people from other parts of the country. The road
to the coast is littered with mines and trenches.
We arrive in Kokkilai by boat at dawn. The wave
destroyed the power supply and it is difficult to
see, but hammer blows continue to echo out over
the beach until the last streak of sunset has been
devoured by the darkness. The sound of praying
women lifts to the heavens while the men collect
their working tools.
Many are still tormented by the memory of
how the wave gushed in over their village. Most of
the buildings were no more than 50 metres from
the beach. Surangani was in the kitchen making
breakfast when her husband came screaming to
warn her. She had no time to save their 6-year-old
son Sachindu. Although Surangani still has a little
daughter, it can never compensate for the heartache
of having her son swept away from her:
“I always thought my son would do well for himself,
get an education and do something meaningful,
but it’s not to be. A daughter is not quite the same,”
she says.
“The young woman’s attitude towards her own
daughter is typical for the people here on the island,”
explains Shila, who works for the local Women’s
Development Center (wdc). “The Tamil view of
women makes them particularly vulnerable. Many
saw how women drowned rather than let a man
save them. The fear of showing their nakedness was
greater than the will to survive.”
The military on Kokkilai were clueless as to how
to deal with the drenched grieving women on Boxing
Day, but an officer recalled seeing a wdc sign
with a telephone number in a town 200 kilometres
away from the camp and rang them for help.
“We brought saris with us so that the women
could get dressed,” continues Shila, who is hopeful
that contact with the people in the village, who were
previously isolated, will lead to positive things. The
children have not learnt to read and write because
not many teachers want to live in that part of the
38 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

Danawathi, 35 år, är volontär på kvinnonätverket Women’s Development Center som är en av Diakonias samarbetsorganisationer
i Sri Lanka. Hon var själv snabbt på plats för att hjälpa när ön Kokkilai drabbades av tsunamin. WDC jobbar för att
stärka kvinnors rättigheter i samhället. Danawathi, 35 år, is a voluntary worker at the Women’s Development Center women’s
network, one of Diakonia’s partner organisations in Sri Lanka. She was quick to react and help when Kokkilai island was hit
by the tsunami. WDC works to strengthen women’s rights in society. Foto Photo Markus Marcetic/Moment.
Tusentals kvinnor på Sri Lanka har blivit änkor
efter naturkatastrofen. De får dela öde med dem som
förlorat sina män i inbördeskriget. Men Shila hoppas
att änkorna och deras barn ska få en ljusare framtid
än det ödet tycks ha dömt dem till. Hon vill att Sri
Lankas kvinnor ska förstå sitt eget värde och backa
upp sina döttrar.
– Det som har inträffat är fruktansvärt, annat kan
man inte säga. Men vi försöker hitta en väg framåt.
Att få jobba med kvinnorna och barnen är en viktig
möjlighet, säger Shila.
country. Diakonia’s partner wdc wants to start a
school and some form of education to improve the
status of women.
Thousands of women in Sri Lanka have been
widowed by the catastrophe, sharing their fate with
those who have lost their husbands in the civil war,
but Shila hopes that the widows and their children
will have a brighter future than that which fate
seems to have dealt them. She wants Sri Lankan
women to understand their own value and support
their daughters:
“That which has happened is terrible, there’s no
other way to describe it, but we are trying to find a
way forward. Working with women and children is a
crucial part of that,” she concludes.
människor som förändrar världen people changing the world 39

12 13
10
6
25
8
Diakonia arbetar i partnerskap med drygt 400 organisationer, kyrkor
och folkligt förankrade rörelser i 36 länder. Våra partners bedriver
ett långsiktigt arbete för demokrati, mänskliga rättigheter, ekonomisk
rättvisa och jämställdhet.
Diakonia works in partnership with around 400 organisations,
churches and popular movements in 36 countries. Our partners
work long term to improve democracy, human rights, economic
justice and gender equality.
Bangladesh (1) Number of partners: 6
ADESH, AKOTA, Association fl r Village Advancement (AVA), Manab
Kallyan Parished (MKP), PARTNER, SARA.
Bolivia (2) Number of partners: 16
Asamblea Permanente de Derecho (APDHB), ASOFAMD, CAPITULO
BOLIVIANO, Capacitación y Derechos Ciudadanos (CDC), CEADES,
CEDETI, CEDLA, Manuel Dosapey-Manuel Chiqueno (CPESC),
COLECTIVO REBELDIA, COORDINADORA DE LA MUJER, FUNDACION
SOLON, GREGORIA APAZA, Organización Indígna Chiquita (OICH),
PIDHDD, RED-ADA, PASOC.
Burkina Faso (3) Number of partners: 14
ADDE, ADEP, ADEVIS/CEGAP, Association rural de Nabadogo
(ADRN), AERS-JED, Association Femme en Action (AFD)/Buayaba,
Association Femme en Action, CCEB/BF, CDMR-N, CRNST/INSS,
CSLP, ECLA, INADES, TON.
22
2
Ett världsomspännande nätverk
A global network
Burma (4) Number of partners: 3
Myanmar Council of Churches (MCC), Myanmar Baptist Convention
(MBC), World Concern (WC)
Cambodia (5) Number of partners: 16
ADHOC, American Friends Service Committee (AFSC), CAAFW,
CRD, CRWRC, CSD, CSDA, GAD/C, KFD, Khmer Ahimsa, KKKHRDA,
LICADHO, NGO-Forum, NGO-Network, OPEN FORUM, PNKS.
24
27
11
20
3
7
32
23
15
28
9
33
17
18
21
30
14
29
Colombia (6) Number of partners: 21
Asamble Permanente por la Paz (APP), AVRE, BANCO DE DATOS
DE VIOLENCIA, BENPOSTA, CCE, Comisión Colombiana de Juristas
(CCJ), Centro de Investigación y Educación Popular (CINEP),
Consejo Comunitario Mayor de la Asociación Campesina Integral
del Atrato (COCOMACIA), CREDHOS, DIAL, FPP, HUMANIDAD
VIGENTE, Instituto Latinoamericano (ILSA), Iglesia Evangélica
Menonita (JUSTAPAZ), Organización Femenina Popular (OFP),
Organización Indígena de Antioquia (OIA), Organización Regional
Embera Wounan-Orewa (OREWA), Peace Brigrades International
(PBI), PIDHDD, PLATAFORMA DE DERECHOS HUMANOS, REGION.
Congo (7) Number of partners: 5
Aprodec, Ceder, CRONGD, Groupe Jeremie (RODHECIC), Union
Nationale des Femmes (UNAF).
Cuba (8) Number of partners: 3
Centro Cristiano de Refl exión y Diálogo (CCRD), Proyecto de
Desarrollo Humano Local (PDHL-Holguin), Centro Memorial Martin
Luther King (CMMLK).
Egypt (9) Number of partners: 9
Better Life Association (BLACD), CEOSS, Hope Village, Media
House, Al-Qarar Decision Making Consulting Center, Consortium
for Street Children (CSC), Dorcas Aid, Land Centre for Human
Rights (LCHR), DSC.
1
31
El Salvador (10) Number of partners: 18
ADES, Centro para la Defensa del Consumidor (CDC), Corporación
de Municipalidades de la República de El Salvador (COMURES),
Equipo Maíz, Fundación de Estudios para la Aplicación del
Derecho (FESPAD), FUMA, FUNDACAMPO, Fundación de Apoyo a
Municipios de El Salvador (FUNDAMUNI), Fundación Dr. Guillermo
Manuel Ungo (FUNDAUNGO), Fundación para el Desarrollo
(FUNDE), Fundación Salvadoreña de Apoyo Integral (FUSAI), Iglesia
Bautista Emmanuel (IBE), Instituto de Derechos Humanos de la
Univercidad Centroamericana (IDHUCA), Asociación de Mujeres por
la Dignidad y la Vida (LAS DIGNAS), Museo de la Palabra (MUPI),
40 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004
19
35
36
16
4
5
34
26

Sistema de Asesoría y Capacitación para el Desarrollo Local
(SACDEL), Yek Ineme, La Red.
Ghana (11) Number of partners: 2
Anglican Church, ISODEC.
Guatemala (12) Number of partners: 17
Asociación de Desarrollo Guatemalteco Maya (ADEGMAYA),
Asociación Maya de Estudiantes Universitarios (AMEU), AVANCSO,
Centro de Reportes Informativos sobre Guatemala
(CERIGUA), CNOC, Consejo de Instituciones de Desarrollo
(COINDE), COMADEP, Centro Pluricultural para la Democracia
(CPD), Fundación Andar (FUNDAR), FUNDACION DOLORES B
(FDBM), Fundación Maya (FUNDAMAYA), FUNDAR, MOLOJ, Ofi cina
de Derechos Humanos del Arzobispado de Guatemala (ODHAG),
Proyecto de Desarrollo Santiago (PRODESSA), PRO-MUJER VILLA
NUEVA, Tzuk Kim Pop.
Honduras (13) Number of partners: 11
Asociación de Organismos No Gubernamentales de Honduras
(ASONOG), Comisión de Acción Social Menonita (CASM), Centro de
Estudios de la Mujer (CEM-H), Cipe Consultores (CIPE), CIPRODEH,
CODEMUH, COFADEH, CONIMCH, Foro Social de Deuda Exterana
de Honduras (FOSDEH), Organismo Cristiano de Desarrollo Integral
de Honduras (OCDIH), Visitación Padilla.
India (14) Number of partners: 13
Bihar Dalit Vikas Samiti (BDVS), CENDERET, Chetanalaya, Chetna
Bharati, Gania Unnayan Committe (GUC), Jan Utthan Samiti (JUS),
Mahila Vikas (MV), NISWARTHA, Samekit Jan Vikas Kendra (SJVK),
TRDP, Community Welfare and Enrichment Society (WELCOMES),
Vikas Maitri, Xavier Institute of Social Service (XISS).
Israel (15) Number of partners: 3
ACRI, B’Tselem, Physicians for Human Rights (PHR).
Jordanian (16) Number of partners: 4
Hai Tafaileh Soceity for Cultural and Traditional Heritage (Hai
Tafaileh), Questscope for Social Development in the Middle East
(Questscope), Amman Municipality Library, Arab Education Forum
Kenya (17) Number of partners: 16
Archdiosese of Kisumu (ACK), Justice and Peace, Baghdad for
peace, Kenya Episcopal Conference Commission of Justice and
Peace (KEC-CSPC), KELC, Kewwo Asociation (KEWWO), Kibera
Women’s Seminar, LASDAP, Labour Awareness and Resource
Program (LARP), Mully Children’s Family Home (MCF Kenya),
National Council of Churches of Kenya (NCCK), Women’s Political
Alliance Kenya (WPA), Widow’s and Orphan’s Welfare Society
of Kenya (WOWESOK), WRC, Rural women’s Peace link (RWPL),
Turkana women’s conference Center (TWCC).
Kurdistan (18) Number of partners: 9
Ministry of Education, Ministry of Social Aff airs and Labour, Spirez
Publishing House, Ministry of Health Erbil, General Directorate
of Health Dohuk, High Commissioners for IDPS and Refugees,
Kurdistan Solidarity Initiatives, Dohuk Governorate, Roj Machmor.
Lebanon (19) Number of partners: 6
Arcenciel, Arab Resource Center for Popular Art (ARCPA),
Samir Yassir, Dar Al-Amal, Soins Infi rmiers et Developement
Communautaire (SIDC), Nahr El Bared.
Mali (20) Number of partners: 10
AADeC, AFAD, AJM/ODEF, AMAPROS, BIM, CAMIDE, CSIP, ICD, Six
S-Grapes, YA G TU.
Mocambique (21) Number of partners: 14
AMMCJ, Anglican Church of Mozambique, Christian Council of
Mozambique (CCM), CCM Zambezia, CEDE, Coalition for Economic
Justice (CJE), Instituto de Educacao Civica (FECIV), Forum das
ONGs de Zambezia (FONGZA), Grupo da Divida (GMD), Justapaz,
Kukumbi, NAFEZA, OREC, PROPAZ.
Nicaragua (22) Number of partners: 14
Asociación de Desarrollo Municipal (ADM), Acción Médica
Critiana (AMC), AMICA, Asociación de Municipios de Nueva
Segovia (AMUNSE), CAV, Centro de Derechos Humanos de la
Costa Atlántica (CEDEHCA), Coordinadora Civil, Fundación Nueva
Generación (FNG), Instituto de Promoción Humana (INPRHU), FD,
Instituto para el Desarrollo de la Democracia (IPADE), MULUKUKU,
UNAG, Universidad de las Regiones Autónomas de la Costa Caribe
Nicaraguence (URACCAN).
Palestine (23) Number of partners: 45
Alternative Information Center (AIC), Al-Haq, Al Najda Sicial
Association-Gaza, Al-Iman Chilhood center, Annahda Women
Assosiation, Arab National Hospital-Gaza, ASS-YDD, Birzeit
University (BZU), Betlehem Arab Society (BAS), Central Blod Bank
Soceity-Gaza, CBR in the West Bank, CNCR, Dar Al-Muna (DAM),
El Wafa Rehabilitation Center-Gaza, GUDP, Harvard Program
on Humanitarian Policy And Confl ict Research (HPCR), Health
Development Information and Policy Institute (HDIP), ICPH, The
Jerusalem Princess Basma Centre for Disabled People (JCDC),
Ministry of Culture (MOC), Ministry of Education (MOE), Natural
Soceity for rehabilitation-Gaza, NCM, NSA, Near East Council of
Churches-Gaza, Pal-Vision, PCC, PNGO, Patients Friends Society-
Jenin and Ramallah, Project Loving Care Society, PSO, Red Crescent
Soceity-Gaza and West Bank, Khalil Abu Rayyah Rehabilitation
Center (KARRC), Sa’adi, Orfaly, Daher, Tamer Institute for
Community Education (Tamer), Ustura Films, Union of health Work
Committees (UHWC), UPMRC, UNRWA-Gaza, Young Men Christian
Association (YAMC), Women Arab Union-Gaza, Women’s Aff airs
Technical Committee (WATC), Palestinian Confl ict Resolution
Center (Wi’am).
Paraguay (24) Number of partners: 11
Apoyo al Fortalecimiento de la Sociedad Civil (AFOSCI), Centro de
Estudio y Formación para el Desarrollo (ALTERVIDA), CASA DE LA
JUVENTUD, Comité de Iglesias (CIPAE), Coordinadora de Derechos
Humanos del Paraguay (CODEHUPY), Campana por la expresión
ciudadana (DECIDAMOS), Federación Nacional Campesina (FNC),
Instituto de Desarrollo Comunitario (IDECO), Mujeres por la
Democracia (MxD), Servicio de Paz y Justicia del Paraguay (SERPAJ-
PY), Tierra Viva a los pueblos indígenas del Chaco (TIERRAVIVA).
Peru (25) Number of partners: 18
ALTERNATIVA, ALTERNATIVA-ALCOCEC, Asociación Pro Derechos
Humanos (APRODEH), CALANDRIA, Comisión Episcopal de
Acción Social (CEAS), CEDAP, CEDEP–AYLLU, CEDEP/CONADES,
CEPES, Coordinadora Nacional de Derechos Humanos (CNDDHH),
Comisión de Derechos Humanos de Ica (CODEH-ICA), FLORA
TRISTAN, Instituo de Defensa Legal (IDL), IDS, LABOR-ILO,
PROANDE, Servicios Educativos Rurales (SER), SISAY
Philippines (26) Number of partners: 5
Alternative Resources Development Center (ARDC), Carles Multi-
Porpose Cooperation (CARLES), Iloilo Code NGO (CODE-NGO),
Convention of Philippine Baptist Churches (CPBC), IPER
Senegal (27) Number of partners: 5
AJAC, Raddho, RADI, Tostan, CSLP
South Africa (28) Number of partners: 17
Baobab, Center for Criminal Justice (CCJ), Diaconia Council of
Churches (DCC), Economic Justice Network of Foccisa (EJN-
FOCCISA), Ecumenical Service for Socio-Economic Transformation
(ESSET), Jubilee 2000 South Africa (JSA), PACSA, Project for Confl ict
Resolution and Development (PCRD), Practical Ministries (PM),
South African Council of Churches (SACC), South African NGO
Coalition (SANGOCO), Social Change Assistance Trust (SCAT), The
Evangelical Alliance of SA (TEASA), University of Natal, Victory
Sonqoba Theatre Company (VSTC), Zibambeleni Development
Organisation, Network of Independant Monitors (NIM).
Sri Lanka (29) Number of partners: 13
Al Quraish Social Development Society (Al Quraish), Consortium
of Humanitarian Agencies (CHA), Eastern Human and Economic
Development (EHED), Mahasakthi Foundation, Micklefi eld Village
Centre (MVC), NGO Consortium, PPCC, Samadana/m, Satyodaya,
Social Organisations Networking for Development (SOND), SOWSA,
SWOAD, Women’s Development Centre (WDC)
Somalia (30) Number of partners: 10
Kaalo Women’s Centre (KAALO), Horn Relief, Hannad Women
Center, Horseed Women’s Group, Nasteh Women Group – Burtinle,
PCC, Galkayo Education Organisation for Peace and Development
(GEPC), Somalia Red Crescent Society (CRCS), Mudug Relief
Organization (MRO), United Somali Professional Organization
(UNISOPO).
Thailand (31) Number of partners: 15
The Highland Quality of Life (BRJ), Church of Christ in Thailand
Foundation (CCT), CCA, DAPA, EMCBP/WC, Health Project for
Tribal People (HPTP), Images Asia, KBC-TTNDRP, World Concern
(MLDP/WC), New Life Center Foundation (NLC), Spirit in Education
(SEM), TBBC, The Thai Lahu Foundation (TLF), UHDP, Refugee Care
Thailand (ZOA).
Togo (32) Number of partners: 1
CRIFF/EZO
Uganda (33) Number of partners: 2
Church of Uganda (PDR), CoU Karamoja
Vietnam (34) Number of partners: 1
Nordic Assistance to Vietnam (NAV)
Zambia (35) Number of partners: 9
Development and Peace (CCJDP), CCZ Zambia, CSPR, JCTR, Non-
Governmental Organisations Committee (NGOCC), Women for
Change (WfC), YWCA Zambia, YMCA Zambia, Zambia National
Women’s Lobby (ZNWLG).
Zimbabwe (36) Number of partners: 6
Africa Community Publishing and Development Trust (ACPDT),
African Forum and Forum on Debt and Development (AFRODAD),
Mbizi, Mwengo, Silveira House (SH), Trades Centre, ZCC,
ZIMCODD.
människor som förändrar världen people changing the world 41

Israels mur slår hårt
The Israeli Wall Hits Hard
I juli 2004 slog den Internationella domstolen i
Haag fast att den internationella humanitära rätten
(krigets lagar) och Genèvekonventionerna gäller fullt
ut i de palestinska områden som sedan 1967 ockuperas
av Israel.
– Den fjärde Genèvekonventionen reglerar vilka
rättigheter och skyldigheter Israel har som ockupationsmakt,
säger Malin Greenhill, folkrättsjurist
på Diakonias regionkontor i Jerusalem. Att förstöra
egendom är en krigsförbrytelse om det inte är
absolut nödvändigt av militära skäl. Människor på
ockuperat område har rätt att leva ett så normalt liv
som möjligt. Sjukvården ska respekteras och skyddas,
utbildning till barn ska säkerställas, familjer ska
kunna ha kontakt med varandra och man ska kunna
bruka sin mark och arbeta.
Krigets lagar gäller
Israel menar att konventionen inte ska gälla eftersom
statusen på de palestinska områdena före Israels
ockupation 1967 var oklar. Men det internationella
samfundet avvisar Israels argument.
Muren som Israel nu bygger får mycket stora
konsekvenser för den palestinska befolkningens
dagliga liv och i juli 2004 klargjorde Internationella
domstolen i Haag att Israels bygge av muren strider
I Abu Dis är muren nio meter hög och slingrar sig fram
mellan husen för att så mycket mark som möjligt ska hamna
på den israeliska sidan. Muren skär av av byar och vägar,
skiljer människor och omöjliggör ett normalt vardagsliv.
In Abu Dis the wall is nine metres high and snakes its way
between the buildings to make sure as much land as possible
ends up on the Israeli side. The wall cuts off villages
and roads, separates people and makes a normal existence
impossible. Foto Photo Hanna Lagerlöf.
Om ockupationen och krigets lagar. On the occupation and the laws of war.
In July 2004 the International Court of Justice in
the Hague established that the Palestinian territories
occupied by Israel since 1967 are under international
humanitarian law (laws relating to war) and the
Geneva Convention.
“The fourth Geneva Convention regulates the
rights and responsibilities Israel has as an occupying
power,” says Malin Greenhill, lawyer in international
law at Diakonia’s regional office in Jerusalem.
Destroying property is a war crime if it is not
absolutely necessary for military reasons. People in
occupied territories have the right to live as normal
a life as possible. Healthcare must be respected and
protected, children’s education ensured, families
must be able to contact each other and one should
be able to farm one’s land and work.
The laws of war are valid
Israel says the convention is not valid because the
status of the Palestinian territories before the Israeli
occupation in 1967 was unclear. But the international
community rejects Israel’s argument.
The wall Israel is now constructing will have
drastic consequences for the daily life of the Palestinian
population and in July 2004 the International
Court of Justice in the Hague declared that the
42 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

människor som förändrar världen people changing the world 43

mot den internationella humanitära rätten.
– Israel hävdar att muren är nödvändig av säkerhetsskäl.
Domstolen anser likväl inte att behovet
är så stort att det står i proportion till den enorma
skada som civilbefolkningen lider. Domslutet är bara
rådgivande, men politiskt viktigt.
Den mur Israel nu bygger uppförs inte på den så
kallade »gröna linjen«, som godkändes av fn 1967,
utan byggs till stor del på palestinsk mark.
– För att bygga muren raseras hus, åkermark
förstörs och olivträd skövlas, säger Malin Greenhill.
Den skär rakt igenom bostadsområden och isolerar
byar så att människor inte kan komma till sjukhuset,
skolan eller arbetet. Den klipper kontakten mellan
familjer och vänner. Grindarna i muren är på vissa
platser bara öppna 20 minuter på morgonen och 20
minuter på kvällen. Vid övriga tider är det tvärstopp
även för den som är sjuk och måste till sjukhus. Barnen
står och väntar i flera timmar för att vara säkra
på att komma till skolan i tid.
I juni 2004 dömde också Israels högsta domstol
att ett avsnitt av muren måste ta en annan sträckning
för att den annars skulle inkräkta för mycket på
den palestinska civilbefolkningens dagliga liv.
Sedan april 2004 arbetar Diakonia med ett nytt program
med fokus på internationell humanitär rätt. Syftet med
programmet är att öka respekten och implementeringen av
internationell humanitär rätt i Israel och på Västbanken och
Gaza. Programmet är indelat i fyra delprojekt: utbildning,
information, övervakning och påverkansarbete och utförs
i samarbete med israeliska och palestinska människorättsorganisationer.
Det fi nns över 700 vägspärrar och hinder på ockuperad mark.
Det medför stora svårigheter för civilbefolkningen att leva ett
normalt liv. There are over 700 roads blocks and obstacles
in the occupied territories. This makes it very diffi cult for the
civilian population to live a normal life.
Foto Photo Kate O’Rourke.
Israeli wall is in breach of international humanitarian
law.
“Israel maintains that the wall is necessary for
security reasons but the court considers that the
need is not in proportion to the enormous suffering
it causes the civilian population. The ruling is
only advisory, but nevertheless politically important.
The wall Israel is now building on the so-called
‘green line’ approved by the un in 1967, is mainly on
Palestinian land. In order to build the wall, houses
were pulled down and farmland and olive trees were
destroyed,” continues Malin Greenhill. It cuts right
through housing estates and isolates villages so that
people cannot reach hospitals, schools and workplaces.
It also breaks contact between families and
friends. Some gates are only open 20 minutes in the
morning and 20 minutes in the evening. At all other
times the gate is closed even for the sick who have
to get to hospital. Children stand waiting for several
hours to be sure of getting to school on time.
In June 2004 the Israeli Supreme Court also ruled
that a part of the wall must take another direction to
avoid encroaching too much on the daily life of the
Palestinian civilian population.
Since April 2004, Diakonia has been focusing on a new
programme for International humanitarian law. The aim of
the programme is to improve respect for, and implementation
of, international humanitarian law in Israel and the West Bank
and Gaza Strip. The programme is divided into four sub-projects:
education, information, monitoring and advocacy and
is carried out in collaboration between Israeli and Palestinian
human rights organisations.
44 diakonia årsberättelse 2004 annual report 2004

människor som förändrar världen people changing the world 45