OMKRIM
omkrim-2015_6
omkrim-2015_6
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
KRIMINALVÅRDENS PERSONALTIDNING. DECEMBER 2015 6<br />
<strong>OMKRIM</strong><br />
Jacques Mwepu på Hinseberg<br />
ORÄDD CHEF<br />
Nytt uppdrag<br />
Att motverka våldsbejakande<br />
extremism<br />
Internationellt tema<br />
Besök Kongo, Kenya<br />
och irakiska Kurdistan<br />
Julkryss<br />
Koppla av med<br />
Omkrims korsord
<strong>OMKRIM</strong> INGÅNG<br />
I den nedlagda anstalten Norrköping har konstnärer skapat verk som gestaltar<br />
hur det känns att vara frihetsberövad. Desirée Koslin har arbetat med textil.<br />
Andra konstnärer har valt måleri, klotter, skulptur eller videoinstallationer. 48<br />
2 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
Känsla av tillhörighet<br />
får oss att växa<br />
V<br />
ill du uppleva ett jobb som liknar ditt men ändå är<br />
helt annorlunda?<br />
Du måste vara en problemlösare som får saker gjorda<br />
trots en tungrodd byråkrati, språksvårigheter och<br />
en och annan naturkatastrof. Du gillar utmaningar,<br />
är kommunikativ och helst fransktalande. I gengäld<br />
får du ingå i ett internationellt sammanhang. Du<br />
utför ett uppdrag tillsammans med kollegor från hela världen, ett<br />
uppdrag som antagligen kommer att förändra ditt liv.<br />
I årets sista Omkrim får du möta en rad kriminalvårdare som<br />
tjänstgör utomlands. Läs om rådgivarna som uppskattas och gör<br />
nytta i Afrika och irakiska Kurdistan.<br />
»Du måste vara en problemlösare som<br />
får saker gjorda trots en tungrodd byråkrati,<br />
språksvårigheter och en och annan<br />
naturkatastrof. «<br />
Vilken bredd det finns i Kriminalvårdens uppdrag! Det är en<br />
förmån att sitta på redaktörstolen när man ena dagen får Skypa<br />
med Anna Terins som befinner sig i östra Kongo och nästa dag får<br />
åka till Hinseberg och tala med Jacques Mwepu.<br />
Jacques Mwepu började sin karriär som semestervikarie på<br />
Hällbyanstalten. Idag 17 år senare är han anstaltschef på Hinseberg.<br />
Är han svensk idag? Jodå, även om han inte kan ange någon<br />
procentgrad. Känslan av tillhörighet är det som stärkt Jacques vilja<br />
och tro på en framtid i Sverige. Han berättar att det personliga<br />
bagaget från hemlandet Kongo har hjälpt honom att etablera sig.<br />
Genom studier och arbete har han lärt sig svenska, och därmed<br />
också kunnat interagera med svenskar.<br />
Med tiden blir nordiska seder och vanor allt<br />
mer intressanta.<br />
Viljan att ta plats finns där också. Motsatsen<br />
till den nordiska Jantelagen, den<br />
som säger att du inte ska tro att du är något.<br />
Extra tydligt blir det i intervjun när Jacques<br />
grundmurade självförtroende riktigt lyser.<br />
”Hade jag varit kvar i Kongo kunde jag ha<br />
varit minister idag.”<br />
Det gäller att välja det bästa från två<br />
världar. Det har Jacques Mwepu gjort. Läs<br />
intervjun med honom längre fram i tidningen.<br />
Missa inte heller korsordet!<br />
God jul och gott nytt år!<br />
Katarina Luksepp,<br />
redaktör.<br />
Annika åker<br />
till USA 45<br />
NYHETER<br />
7 Nytt om kriminalvård.<br />
TEMA INTERNATIONELLA INSATSER<br />
14 Anna har landat i Kongo.<br />
19 I huvudet på Christer Isaksson.<br />
20 Svenska röster från Afrika.<br />
22 Kurder välkomnar svenska mentorer.<br />
23 Unikt teamwork i Kenya.<br />
27 Om du vill göra utlandstjänst.<br />
28 Nya intryck: Kristian Edqvist.<br />
30 FN vill ha mer av svensk kurs.<br />
REPORTAGE<br />
32 Viktiga samtal om sex och samlevnad.<br />
36 Intervjun: Jacques Mwepu gillar att ta plats.<br />
VETENSKAP<br />
42 Intagna vill ha mer att göra.<br />
RUNTIKRIM<br />
44 Landet runt.<br />
KULTIKRIM<br />
48 Tomma men talande lokaler.<br />
50 Barnperspektiv på Polismuseet.<br />
JULSIDOR<br />
54 Historier från förr.<br />
55 Korsord.<br />
Andreas vardag<br />
rullar på 35<br />
ÖVRIGT I <strong>OMKRIM</strong><br />
4 Bilden anstalten Tygelsjö 6 Gd har ordet 35 Yrket: transportförare<br />
47 Krönika Susanne Rodmar 52 Frivilliga krafter<br />
Processkedjan 53 Insändare 56 Guldkorn 57 Sport och<br />
fritid 59 Hedervärt 60 Utgång<br />
Omslagsbild: Henrik Witt<br />
<strong>OMKRIM</strong><br />
6/2015<br />
441 428<br />
TRYCKSAK<br />
Omkrim är Kriminalvårdens<br />
personaltidning som skriver om<br />
stort och smått som är viktigt,<br />
roligt eller på annat sätt berör<br />
medarbetarna. Även andra intresserade<br />
ska kunna läsa om vardagen i<br />
Kriminalvården samt om forskning<br />
och utveckling på området.<br />
Redaktörer:<br />
Katarina Luksepp 011-496 37 90<br />
katarina.luksepp@kriminalvarden.se<br />
Elisabet Jönsson 011-496 33 35<br />
elisabet.jonsson@kriminalvarden.se<br />
E-post: omkrim@kriminalvarden.se<br />
Adress: Omkrim, 601 80 Norrköping<br />
Ansvarig utgivare: Pelle Ekman<br />
Formgivning: John Bark Design<br />
Tryckeri: Edita<br />
Upplaga: 18 000<br />
Nästa manusstopp: 15 januari<br />
Prenumerationsservice:<br />
Sanna Lagrén 011-496 37 66<br />
sanna.lagren@kriminalvarden.se<br />
Postadress:<br />
Omkrim, Kriminalvården, 601 80<br />
Norrköping<br />
Prenumeration:<br />
Alla anställda och lekmannaövervakare får<br />
tidningen hemskickad. Vill du som anställd<br />
INTE ha tidningen kontaktar du prenumerationsservice.<br />
Lekmannaövervakare gör<br />
eventuella adressändringar hos sin frivård.<br />
Även pensionärer och andra intresserade får<br />
tidningen utan kostnad. Men för er krävs att<br />
ni anmäler till prenumerationsservice att ni<br />
VILL ha tidningen.<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
3
BILDEN<br />
KATARINA LUKSEPP / TEXT<br />
ANDRÉ DE LOISTED / FOTO<br />
Kvalitetsstjärnor<br />
från Tygelsjö<br />
R<br />
edan i juli planterades<br />
julstjärnorna.<br />
De intagna<br />
har vattnat,<br />
glesat, plockat<br />
dåliga blad och<br />
fått de små plantorna<br />
att växa till ståtliga<br />
stjärnor. På anstalten finns<br />
ett miljötänk och många<br />
händer är tillgängliga vilket<br />
gör att Tygelsjös växter är<br />
av hög kvalitet. Man sprutar<br />
inte med stråförkortningsmedel<br />
eller stressar med<br />
hög värme för att de ska<br />
växa fortare. Produktionsledarna<br />
drar ner på värmen<br />
och växterna får tid att växa<br />
sig motståndskraftiga mot<br />
ohyra. De bekämpningsmedel<br />
som används är<br />
biologiska. Anstalten köper<br />
in rovkvalster som äter upp<br />
lössen och nyttjar miljövänliga<br />
metoder som nematoder<br />
och humlebon.<br />
75 procent av alla julstjärnor<br />
som odlats fram<br />
på anstalten Tygelsjös säljs<br />
första veckan i december.<br />
– Alla vill ha julstjärnor till<br />
första advent. Sedan vill de<br />
ha en gå-bort-blomma och<br />
då säljer vi azalea, amaryllis<br />
eller julgrupper, berättar<br />
produktionsledare<br />
Anna-Karin Söderdahl.<br />
Därefter är det dags för<br />
tulpanerna. Den exklusiva<br />
Brilliant Star sätts i en<br />
kruka, vilket är ett moment<br />
som andra odlare hoppar<br />
över. Rötterna skadas inte<br />
och tulpanen går sedan att<br />
plantera ut, i alla fall i Skåne.<br />
4 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
5
NILS:<br />
Perspektiven förändras beroende på utsiktspunkt.<br />
I en stor nationell organisation som vår<br />
spelar perspektiven en särskilt stor roll.<br />
»Nu går vi in i en fas där<br />
innehållet i verksamheten<br />
står i fokus. Listan på<br />
utvecklingsfrågor är lång.«<br />
NILS ÖBERG<br />
ÄR GENERALDIREKTÖR<br />
på Kriminalvården.<br />
»Med rätt perspektiv<br />
kan tilliten växa«<br />
N<br />
ågon klok person har sagt<br />
att förmågan att lägga rätt<br />
perspektiv på saker och<br />
ting handlar om avstånd. Är<br />
man för långt bort ser man<br />
inga detaljer, står man för<br />
nära ser man inte helheten.<br />
Jag blev nyligen påmind om det under ett<br />
samtal med Ole Engström, en legendarisk<br />
dansk kriminalvårdare som under<br />
många år också var chef för kriminalvården<br />
i Kanada. Jag försökte ge en nyanserad<br />
bild av svensk kriminalvård. Flyktingsituationen<br />
och hur snabbt vi kan reagera<br />
på förändringar i vår omvärld imponerar,<br />
liksom vårt prisbelönta internationella<br />
engagemang. Framförallt betonade jag<br />
den höga ambitionsnivån i vårt återfallsförebyggande<br />
arbete och satsningarna<br />
på unga och våldsbrottsdömda. Jag lyfte<br />
fram det goda säkerhetsläget och hur<br />
tacksam jag är över den snabbhet med<br />
vilken vår organisation fått stopp på de<br />
rymningar vi upplevde förra året.<br />
Eftersom Ole numera arbetar med<br />
organisationsutveckling beskrev jag<br />
också moderniseringsarbetet; förändringen<br />
av huvudkontorets och regionkontorens<br />
roller liksom frivårdens och<br />
transporttjänstens nya organisationer.<br />
Jag konstaterade att jag under stundom<br />
förvånas över hur svårt det är att ändra<br />
invanda arbetssätt. Min slutsats var att<br />
man nog underskattar den tid det tar att<br />
bygga upp den tillit och förtroende som<br />
krävs för att nya roller, strukturer och<br />
arbetsprocesser ska fungera optimalt.<br />
Till min förvåning brast Ole ut i ett<br />
gapskratt. Han pekade på en annan dansk<br />
kriminalvårdare, Jens Tolstrup, och sa:<br />
”Jens och jag gjorde karriär samtidigt i<br />
den danska kriminalforsorgen. När vi<br />
båda jobbade som chefer i linjen var vi<br />
rörande överens om att kollegorna på<br />
huvudkontoret inte begrep någonting<br />
av kärnverksamhetens villkor. När vi så<br />
småningom själva hamnade på huvudkontoret<br />
var vi lika överens om att alla<br />
enfaldiga kollegor plötsligt flyttat ut i<br />
linjeorganisationen!”<br />
Ja, nog förändras perspektiven alltid,<br />
beroende på utsiktspunkt. Och kanske<br />
finns lösningen i att låta tiden gå. Med<br />
tid kommer resultat och det är de som<br />
räknas. När jag summerar det år som gått<br />
finns mycket att glädjas på. Det går bra<br />
för svensk kriminalvård. Nu går vi in i en<br />
fas där innehållet i verksamheten står<br />
i fokus. Listan på utvecklingsfrågor är<br />
lång. Nej, alla förändringar vi gjort för att<br />
kunna möta framtidens utmaningar har<br />
inte satt sig. Särskilt konstigt är det inte.<br />
Det har gått kort tid och det vi föresatt<br />
oss att göra är svårt. Vi vill få hela verksamheten<br />
att utvecklas mot gemensamt<br />
definierade mål, med goda finansiella<br />
förutsättningar för varje del av linjeorganisationen<br />
att utföra sina uppdrag<br />
samtidigt som de ekonomiska ramarna<br />
ska hållas. De flesta myndigheter brottas<br />
med ungefär samma utmaningar, några<br />
patentlösningar finns inte. Var och en får<br />
söka sina egna vägar framåt. Vi har valt<br />
vår.<br />
I en stor nationell organisation som<br />
vår spelar perspektiven nog en större<br />
roll än annars. En viktig uppgift för oss<br />
de närmaste åren blir att jobba just med<br />
avstånden. De som står för nära får backa<br />
en aning och anstränga sig för att försöka<br />
fånga helheten. De som är för långt ifrån<br />
får göra sig besväret att komma närmare<br />
för att förstå detaljerna. Så kommer våra<br />
olika roller närmare varandra. Och då blir<br />
kanske perspektiven mer likartade. Och<br />
genom det skapar vi nog också mer av<br />
den ömsesidiga tillit som är en nödvändig<br />
förutsättning för allt samarbete.<br />
6 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
NYHETER<br />
ANNORLUNDA ÄN FRANKRIKE<br />
Magnus Ranstorp föreläste på Kriminalvårdens säkerhetskonferens<br />
i Malmö. Apropå terrordåden i Europa menar Ranstorp<br />
att svensk kriminalvård är annorlunda än exempelvis fransk. I<br />
Frankrike jobbar de repressivt, har överfulla fängelser och ingen<br />
riskbedömning. Linda Edman anser att förhållningssätt och klientnära<br />
arbete är grunden för allt kriminalvårdsarbete.<br />
Fredrik Wilhelmsson presenterade säkerhetskonferensen.<br />
I panelen: Magnus Ranstorp, Henrik Månsson, Linda<br />
Edman och Lennart Palmgren.<br />
SÄKERHET<br />
»Frågan om extremism<br />
kommer att växa hos er«<br />
Årets säkerhetskonferens<br />
behandlade ett<br />
alltför aktuellt ämne:<br />
våldsbejakande extremism och<br />
radikalisering.<br />
– Polariseringen ökar i<br />
samhället, och problemen med<br />
våldsbejakande extremism<br />
kommer att växa. Det säger<br />
Magnus Ranstorp, terrorexpert<br />
från Försvarshögskolan,<br />
som talade på Kriminalvårdens<br />
säkerhetskonferens den 19<br />
november.<br />
– Frågan kommer att växa<br />
även för er inom Kriminalvården.<br />
Magnus Ranstorp säger att<br />
Kriminalvården kommer att<br />
få in fler personer som döms<br />
för terrorhandlingar, särskilt<br />
om lagstiftningen vässas. Men<br />
han menar att även personer<br />
dömda för andra brott kan vara<br />
sympatisörer och sårbara för<br />
påverkan.<br />
– Hur finansieras resor<br />
till Syrien och bidrag till<br />
terrorism? Jo, ofta genom<br />
små och stora bedrägerier,<br />
som man kanske hamnar i<br />
fängelse under kortare tid<br />
för. Då gäller det att hålla ett<br />
öga på veteraner, tongivande<br />
personer som dömts för terrorbrott.<br />
De är rockstjärnor<br />
i den här världen och kan få<br />
många efterföljare.<br />
Enligt Henrik Månsson,<br />
som arbetar med säkerhetsanalys<br />
på Kriminalvårdens<br />
säkerhetsavdelning, arbetar<br />
vi just så.<br />
– När vi får kunskap om<br />
personer i riskgruppen hämtar<br />
vi in kunskap, bearbetar och<br />
analyserar. Sedan kategoriserar<br />
vi individerna, exempelvis<br />
som sändare eller sårbara<br />
mottagare.<br />
En sändare är i det här fallet<br />
en person som kan inspirera<br />
andra: kanske en återvändare<br />
som stridit för IS i Syrien. En<br />
sårbar mottagare löper risk att<br />
anamma övertygelsen.<br />
– Vi ska inte låta dessa<br />
personer hamna tillsammans.<br />
Det värsta scenariot vore att<br />
personer rekryteras inne hos<br />
oss, friges, och sedan begår<br />
terrorbrott, säger Henrik<br />
Månsson.<br />
Ranstorp talade också om<br />
förhållanden som bidrar till<br />
islamistisk radikalisering. Det<br />
finns ingen enhetlig profil på<br />
personerna, utan psykologiska,<br />
kulturella, sociala och<br />
politiska faktorer samverkar.<br />
Riskindivider ser politiken<br />
som att väst är i krig mot islam<br />
och att det gäller att välja sida.<br />
De har ofta struliga bakgrunder,<br />
låg eller ingen inkomst.<br />
En otroligt viktig faktor<br />
handlar om känslan av att<br />
stå mellan världar. Att inte<br />
känna att man accepteras och<br />
kommer in i samhället där man<br />
är född, men inte heller riktigt<br />
accepteras i föräldrarnas<br />
hemland.<br />
Att lyckas integrera och<br />
släppa in människor i samhället<br />
kan vara en av de viktigaste<br />
faktorerna för att minska<br />
problemen. Kriminalvården<br />
har en viktig uppgift när det<br />
gäller att samverka med andra<br />
myndigheter, inte minst i<br />
utslussningsarbetet.<br />
Regeringsuppdrag<br />
Kriminalvården fick i somras i<br />
uppdrag av regeringen att arbeta<br />
mot våldsbejakande extremism<br />
och radikalisering. Kriminalvården<br />
ska kartlägga olika arbetssätt som<br />
kan användas för att förebygga<br />
våldsbejakande extremism hos våra<br />
klienter. Därefter ska vi implementera<br />
de metoder som anses vara lämpliga<br />
i vår verksamhet. Det handlar om<br />
både proaktivt säkerhetsarbete<br />
och återfallsförebyggande insatser.<br />
Uppdraget ska redovisas senast 31<br />
maj 2016. Linda Edman på Säkerhetsavdelningen<br />
leder arbetet.<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
7
NYHETER<br />
BÄTTRE MÄSSA MED VYKORT<br />
Ska du delta i en arbetsmarknadsdag eller mässa? Nu<br />
finns nytt material att beställa. En kriminalvårdare, en<br />
sjuksköterska, en hundförare och en frivårdsinspektör.<br />
Alla pryder de varsitt vykort, tillsammans med information<br />
om respektive yrkesgrupp. Vykort och annat nytt<br />
material går att beställa i publikationskatalogen.<br />
Martin vägleder<br />
ensamkommande<br />
Kriminalvårdaren<br />
Martin Eklöv tar<br />
tjänstledig från NTE<br />
för att jobba på ett boende för<br />
ensamkommande pojkar.<br />
– Det är allas ansvar att<br />
bygga ett bättre Sverige, säger<br />
han.<br />
Martin Eklöv arbetar som<br />
transportör på NTE i Västervik.<br />
Han är också ordförande<br />
och ledare i fotbollsföreningen<br />
Tjust IF, i Gamleby i Västerviks<br />
kommun. I den senare<br />
rollen har han upplevt vilken<br />
kraft idrott kan ha, när det<br />
gäller att få med nya svenskar<br />
i gemenskapen.<br />
KLIPPT FRÅN<br />
KRIMNET<br />
Martin Eklöv fick många uppmuntrande<br />
kommentarer på<br />
intranätet efter nyheten:<br />
Gott initiativ!<br />
Lycka till – är övertygad om att<br />
du blir en god förebild för de här<br />
killarna.<br />
Thomas Björk<br />
Bra initiativ!<br />
Stort lycka till! Du gör skillnad!<br />
Anne Vainio<br />
Fint initiativ!<br />
Stort lycka till, ingen tvekan om att<br />
du blir en god förebild för dessa<br />
grabbar.<br />
Klaudia Andersson<br />
Verkligen rätt man på rätt plats<br />
Men vi kommer att sakna dig.<br />
Maria Wimmerström<br />
– Fotboll är ett universellt<br />
språk och föreningslivet är en<br />
väldigt bra ingång i samhället,<br />
säger han.<br />
Martin har varit med och<br />
startat en träningsgrupp för<br />
byns nyanlända tonårskillar.<br />
Ett 30-tal grabbar är med och<br />
till nästa säsong är tanken att<br />
de ska vara med och spela seriespel<br />
tillsammans med andra<br />
killar i föreningen. Men redan<br />
nu bygger fotbollen broar i<br />
Gamleby.<br />
– Nu kommer de somaliska<br />
mammorna på träningar och<br />
matcher. De hejar och har<br />
bakat bullar som vilken familj<br />
som helst. Och jag ser hur de<br />
infödda tioåringarna möter<br />
flyktingbarnen, vilken förståelse<br />
de får för att man inte kan<br />
få allting, att allting inte är så<br />
självklart.<br />
Martin har bestämt sig<br />
för att ännu mer bli en del<br />
av integrationsprocessen i<br />
Gamleby. Därför har han tagit<br />
tjänstledigt från Kriminalvården<br />
från och med slutet av<br />
november. Under ett halvår<br />
ska han arbeta på ett av Gamlebys<br />
snart tre flyktingboenden,<br />
ett för ensamkommande<br />
pojkar.<br />
– Jag ser fram emot det<br />
och hoppas bli en vägledare<br />
och god förebild för de här<br />
grabbarna. En viktig länk som<br />
kan slussa in dem i det svenska<br />
samhället, även om det inte<br />
är säkert att de blir kvar just i<br />
Gamleby.<br />
Martin Eklövs beslut att ta tjänstledigt för att jobba med ensamkommande<br />
flyktingbarn har fått mycket beröm från kollegor på intranätet.<br />
Vad tar du med dig från<br />
jobbet på NTE?<br />
– Vanan att jobba med<br />
alla sorters människor och<br />
vetskapen om hur människor<br />
fungerar.<br />
Har du något tips till andra<br />
som vill engagera sig för att<br />
hjälpa nyanlända?<br />
– Jag vurmar ju för föreningslivet<br />
och tycker att<br />
det är en väldigt bra ingång.<br />
Anser man i en klubb att alla<br />
ska kunna vara med får man<br />
också se till att det faktiskt<br />
blir så.<br />
Hur går det till i praktiken?<br />
– Sök upp dem som är nya, i<br />
bostadsområdet eller vid deras<br />
boende. Bjud in dem att vara med<br />
och spela fotboll, eller vad det nu<br />
är du gör i din förening.<br />
– Det är jätteviktigt att hitta<br />
kanaler för att förebygga utanförskap<br />
och främlingsfientlighet.<br />
Folk är rädda för det de<br />
inte känner till, men det finns<br />
inget ”vi” och inget ”dom”.<br />
8 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
NYHETER<br />
FLER GÅR MED I KAMRATFÖRENINGEN<br />
Kriminalvårdens kamratförening har under hösten genomfört<br />
regionala möten, vilket har rönt intresse runt om i landet.<br />
Flera medlemmar har strömmat till efter möten i Malmö och<br />
Göteborg. Föreningen har även fått in förslag på personer som<br />
kan utses till Årets kamrat 2016. Vill du nominera din kollega?<br />
Mejla krimkamrat@telia.com<br />
FLYKTINGMOTTAGANDE<br />
”Vi hoppas ta<br />
emot nyanlända<br />
innan årsskiftet”<br />
Omställningen av anstalten<br />
Helsingborg till flyktingboende<br />
fortsätter.<br />
När kan de första asylsökande<br />
beredas plats?<br />
– Vi har börjat förbereda<br />
oss mer konkret och hoppas<br />
kunna ta emot boende innan<br />
årsskiftet. Det har varit en<br />
period med ovisshet och vi<br />
är angelägna om att komma<br />
igång.<br />
– Vi vill ju bidra till den<br />
ansträngda boendesituationen<br />
för asylsökande och jag<br />
känner mig stolt och glad<br />
över att Kriminalvården<br />
och vi i Helsingborg är med<br />
och tar ansvar, säger kriminalvårdsinspektör<br />
Caroline<br />
Wahlström, som har lett<br />
arbetet.<br />
Hur många tror ni kommer<br />
att kunna bo i lokalerna?<br />
– Cirka 50 personer. Det<br />
kommer företrädesvis att<br />
vara vuxna ensamstående,<br />
inte familjer, som kommer<br />
till oss.<br />
Är det Kriminalvården<br />
eller Migrationsverket som<br />
ansvarar för verksamheten<br />
framöver?<br />
– Vi ansvarar för lokalerna<br />
och kommer att ha personal på<br />
plats dygnet runt. Migrationsverket<br />
ansvarar för verksamheten.<br />
– De kommer dock inte<br />
ha personal på plats, utan vi<br />
kommer ha nära samverkan<br />
med Migrationsverkets kontor<br />
i Helsingborg.<br />
Finns några planer på att<br />
ordna sysselsättning eller<br />
aktiviteter för de boende?<br />
– Vi kommer att skapa<br />
utrymme för fritidsaktiviteter<br />
och hoppas kunna samverka<br />
med frivilligorganisationer,<br />
för att ge dem som bor här en<br />
så bra boendesituation som<br />
möjligt.<br />
Caroline Wahlström, kriminalvårdsinspektör, har lett arbetet för att<br />
göra anstalten Helsingborg till flyktingboende.<br />
Här på anstalten Helsingborg kan man husera cirka 50 personer.<br />
PERSONAL<br />
Fritt fram med flyktingarbete som bisyssla<br />
Personal i Kriminalvården<br />
frågar om det är möjligt<br />
att som bisyssla arbeta med<br />
flyktingmottagande och visst<br />
är det möjligt.<br />
Kriminalvården ställer sig i<br />
princip positiv till att anställda<br />
åtar sig bisysslor för att<br />
underlätta flyktingarbetet.<br />
Ställningstagandet bygger på<br />
en bedömning ur ett förtroendeskadligt<br />
perspektiv. Huruvida<br />
det kan vara arbetshindrande<br />
behöver bedömas av den<br />
lokala chefen.<br />
Ansökan om bisysslan ska<br />
lämnas enligt ordinarie rutin,<br />
men man behöver inte avvakta<br />
beslutet för att påbörja uppdraget.<br />
Om det skulle visa sig<br />
att det är en bisyssla som inte<br />
skulle vara förenlig med det ordinarie<br />
arbetet så ska påbörjad<br />
bisyssla avslutas.<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
9
NYHETER<br />
INTAGNA INSPIRERAR FÖRETAGARE TÄNKA MILJÖMÄSSIGT<br />
Branschtidningen Recycling och Miljöteknik<br />
har intervjuat Oskar Åsberg, vd för under ett sommarjobb inom Kriminalvården.<br />
Han berättar att intresset för mijlö väcktes<br />
Svensk Freonåtervinning. Där förklarar Oskar Där såg han att intagna månade om sortering<br />
Åsberg att det var intagna i Kriminalvården och insamling. ”Deras intresse för insamling<br />
som väckte hans intresse för miljöfrågor. väckte mig faktiskt.”<br />
KLIPPT FRÅN<br />
KRIMNET<br />
”Genom vårt språk beskriver<br />
vi hur vi ser på verkligheten.<br />
I USA talar man allt oftare om<br />
”återvändande samhällsmedborgare”<br />
istället för kriminella<br />
och dömda människor. Det<br />
sätter ett tydligt fokus på att vi<br />
arbetar med fysiska personer<br />
med medborgerliga rättigheter<br />
som är på väg tillbaka till det<br />
samhälle där just du bor. Jag<br />
gillar det perspektivet.” Det<br />
skrev gd Nils Öberg i sin blogg.<br />
Här är några kommentarer:<br />
Ordens makt<br />
”Återvändande samhällsmedborgare”,<br />
det perspektivet ska<br />
jag verkligen bära med mig.<br />
Ord har en oerhörd makt och vi<br />
har alla, som representanter för<br />
Kriminalvården, ett ansvar i hur<br />
vi formulerar oss. Tack för ett, för<br />
mig, nytt perspektiv.<br />
Gabriella Boijsen<br />
Jag blir så glad<br />
I sociala medier ser jag mest bara<br />
exkludering, en massa hat och<br />
rädsla – så texter som denna är så<br />
viktiga för att själv orka stå ut. Att<br />
våra klienter vill bli återvändande<br />
samhällsmedborgare vet jag, jag<br />
möter det varje dag. Det är inte<br />
alla klienter som kan uttrycka det,<br />
exkludering av sig själv är också<br />
en effektiv strategi för att orka<br />
stå ut. Men vårt jobb är att hitta<br />
vägar in till dem, till deras verkliga<br />
tankar och genuina känslor.<br />
Lyckas vi med det så visar sig en<br />
person med en förhoppning om<br />
gemenskap, värme och att finna<br />
en plats. Att bli inkluderad.<br />
Malin Wiktoreng<br />
Återvändande...<br />
Även om företeelsen och synsättet<br />
på klienternas återvändande<br />
till samhället inte i sig är nytt, så<br />
är perspektivet i själva ordet nytt<br />
för mig, och jag gillar det. Det är<br />
ett ord som är lätt att använda<br />
för att förtydliga en av kriminalvårdens<br />
roller för omgivningen,<br />
att förbereda inför ett liv i frihet.<br />
Andreas Östh<br />
EKONOMI & IT<br />
Rätt siffror för<br />
bättre beslut<br />
Vad kostar en inrikestransport?<br />
Hur ser<br />
beläggningen ut på<br />
våra anstalter? Hur stor är<br />
personalkostnaden månad<br />
för månad? Hur kan jag enkelt<br />
se verksamhetens utfall<br />
jämfört med budget? Alla<br />
dessa frågor kan besvaras<br />
med ett enda ord. KUB.<br />
KUB står för Kriminalvårdens<br />
Uppföljnings- och<br />
Beslutsstöd.<br />
KUB är ett arbetsverktyg<br />
som ska visa ekonomisk information<br />
och annan uppföljning<br />
till grund för kloka beslut.<br />
Charlotta Gustafsson,<br />
ekonomidirektör, berättar<br />
hur det nya verktyget föddes<br />
för snart två år sedan.<br />
– Chefer och ekonomer<br />
inom Kriminalvården saknade<br />
ett användarvänligt hjälpmedel<br />
för uppföljning. Alla<br />
siffror var utspridda på olika<br />
databaser och det tog tid att<br />
söka upp informationen.<br />
Charlotta Gustafsson.<br />
Tillsammans med projektledare<br />
Hans Ekström och en<br />
arbetsgrupp på IT utvecklades<br />
ett verktyg som samlar<br />
in rätt information, från rätt<br />
system, vid rätt tidpunkt.<br />
Hur kan KUB veta vilken<br />
information den ska hämta<br />
in? Allt startar med att en person<br />
efterfrågar en viss typ av<br />
uppföljning. En specialist får<br />
peka ut relevant information<br />
som hämtas ur Kriminalvårdens<br />
datasystem. Kvaliteten<br />
på data i KUB speglar alltså<br />
kvaliteten i källsystemen, så<br />
om det visas fel i KUB måste<br />
underliggande system korrigeras.<br />
En gång per dygn ska<br />
KUB inhämta data från bland<br />
annat Agresso, KVR, Heroma<br />
och ISAP.<br />
All data sammanstrålar i<br />
KUB där värdena presenteras<br />
lättöverskådligt. Just nu kan<br />
KUB leverera ekonomiuppföljning<br />
för nästan samtliga<br />
chefsnivåer. Verktyget ska<br />
kompletteras med beläggning<br />
för anstalt och häkte,<br />
inskrivna klienter i frivård<br />
och nyckeltal för personal.<br />
Charlotta Gustafsson ser<br />
på sikt många fördelar med<br />
KUB.<br />
– Med några klick ska vi<br />
kunna se en samlad bild av<br />
ekonomin och verksamhetens<br />
nyckeltal på det<br />
egna området. Systemet är<br />
transparent för att man ska<br />
kunna jämföra kostnader<br />
och intäkter mellan olika<br />
verksamhetsställen. Det är<br />
lika lätt är att se övergripande<br />
ekonomiska bilder, som<br />
att zooma in på detaljer. Kort<br />
sagt, KUB ska ge chefen bra<br />
koll och ett bra beslutsunderlag.<br />
Så tycker<br />
vi om KUB<br />
Kenneth Gustafsson, kvc<br />
på anstalten Kumla,<br />
använder KUB flitigt:<br />
– Att följa budget<br />
och utfall<br />
i Agresso<br />
kan vara<br />
tungarbetat.<br />
Jag använder<br />
istället KUB<br />
och får en snabb<br />
och överskådlig bild av<br />
det ekonomiska läget. Det är<br />
lätt att navigera och graferna<br />
är pedagogiska redskap vid<br />
presentationer och möten.<br />
Jag ser fram emot den vidare<br />
utvecklingen.<br />
– En uppdaterad uppföljning<br />
av verksamheten är nödvändig<br />
för en bra planering av<br />
framtiden.<br />
Martin Klaar<br />
avdelningen för HR:<br />
– Jag ser att<br />
KUB har en<br />
stor utvecklingspotential,<br />
men att<br />
systemet<br />
fungerar som<br />
ett fullgott stöd<br />
redan idag. Varje dag kan jag<br />
snabbt skaffa mig en översiktsbild<br />
över mina chefers<br />
ekonomi.<br />
– Jag behöver inte be någon<br />
ekonom plocka fram siffrorna.<br />
De finns där, färdiga att utläsa.<br />
Framöver kan det vara en god<br />
idé att lägga in hjälptext där<br />
det kan uppstå tveksamheter.<br />
Då kan man snabbt räta ut<br />
frågetecken om vad siffran<br />
står för.<br />
Portal: kub.kvv.se<br />
10 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
NYHETER<br />
SE HIT ALLA YOGAINSPIRATÖRER!<br />
Yogasamordnaren behöver veta hur många yogainspiratörer<br />
det finns på anstalt och häkte. För att bli<br />
bättre på information och utbildningar, men också för<br />
att veta hur behoven ser ut.<br />
Skicka ett mejl till Aniko Komaromi för att ta del av<br />
enkäten.<br />
Nils Öberg vid ICPA:s konferens i Melbourne.<br />
Internationellt<br />
pris till Nils Öberg<br />
Generaldirektör Nils<br />
Öberg tilldelades i<br />
oktober utmärkelsen<br />
Head of Service Award av den<br />
internationella kriminalvårdsorganisationen<br />
ICPA.<br />
ICPA står för International<br />
Corrections & Prisons Association<br />
och samlar kriminalvårdsorganisationer<br />
från hela<br />
världen. Konferensen hölls i<br />
Melbourne, Australien, med<br />
representanter från ett 50-tal<br />
länder. Årets tema var säkerhet<br />
och riskbedömningar.<br />
Nils Öberg var, tillsammans<br />
med medarbetare från säkerhetsavdelningen<br />
och internationella<br />
enheten, på plats. De<br />
deltog i seminarier och pratade<br />
om arbetet mot våldsbejakande<br />
extremism och om de<br />
utbildningar i fredsbevarande<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
insatser som Kriminalvården<br />
genomför.<br />
För att uppmärksamma<br />
prestationer som främjar en<br />
human kriminalvård delades<br />
utmärkelser ut, i sammanlagt<br />
åtta kategorier. Nils Öberg<br />
belönades i myndighetschefskategorin,<br />
Head of Service<br />
Award. Utmärkelsen gavs till<br />
en myndighetschef som på ett<br />
”framstående sätt har bidragit<br />
till främjandet av en professionell<br />
och human kriminalvård”.<br />
– Det är roligt att svensk<br />
kriminalvård uppmärksammas.<br />
Inte minst finns ett stort<br />
intresse just nu för hur vi<br />
arbetar med andra påföljder än<br />
fängelsestraff. Vi har kommit<br />
mycket långt jämfört med<br />
andra länder. Men det betyder<br />
inte att vi kan luta oss tillbaka,<br />
det finns mer att göra. Även<br />
vi har mycket att lära av andra<br />
länders arbete, säger Nils<br />
Öberg.<br />
Det är inte första gången<br />
som Kriminalvården uppmärksammas<br />
internationellt.<br />
Förra året bjöds Nils Öberg in<br />
av en brittisk stiftelse för att<br />
hålla The Longford Lecture,<br />
en högt ansedd föreläsning<br />
om progressiv kriminalvård.<br />
I början av året föreläste han<br />
på Yales universitet i USA.<br />
Det som framför allt röner<br />
internationellt intresse är<br />
Sveriges vikande klientutveckling,<br />
den utbyggda frivården<br />
och det säkerhetshöjande<br />
arbetet.<br />
Handläggarstöd<br />
och ny webbplats<br />
för Krami<br />
Kramis handläggarstöd<br />
är i hamn. Där beskrivs hur<br />
samarbetet bör bedrivas för<br />
att säkerställa en så likriktad<br />
verksamhet som möjligt för<br />
landets Krami, från Luleå i norr<br />
till Malmö i söder. Handläggarstödet<br />
är styrande för Arbetsförmedlingen<br />
och Kriminalvården,<br />
men inte för kommunerna<br />
eftersom det inte finns någon<br />
nationell part att sluta överenskommelse<br />
med.<br />
−Men vi har<br />
fört en dialog<br />
med Sveriges<br />
Kommuner<br />
och landsting<br />
och de anser<br />
Anki Prestberg<br />
Ahlström.<br />
att handläggarstödet<br />
utgör<br />
grunden för<br />
Arbetsförmedlingens<br />
och Kriminalvårdens<br />
dialog med berörda kommuner<br />
och de lokala överenskommelser<br />
som träffas, säger Anki<br />
Prestberg Ahlström, enheten<br />
för verkställande av påföljd i<br />
frihet.<br />
Att ta hänsyn till respektives<br />
huvudmans uppdrag, särart<br />
och profession och samtidigt<br />
skapa något förädlat beskriver<br />
Anki Prestberg Ahlström som<br />
själva essensen av bra samverkan.<br />
− Jag tror vi kan dra nytta av<br />
våra erfarenheter av samarbete<br />
med Arbetsförmedlingen när<br />
Kriminalvården nu står inför ett<br />
generellt uppdrag att öka samverkan<br />
med andra externa aktörer.<br />
En ny hemsida för Krami ska<br />
driftsättas i månadsskiftet januari-februari.<br />
Den kommer att ha<br />
lokala redaktörer och personalsidor<br />
som inte allmänheten har<br />
tillgång till.<br />
11
HÄR FINNS VI!<br />
Mali 2<br />
Centralafrikanska<br />
republiken 2<br />
Liberia 7<br />
Kongo 3<br />
Siffrorna anger hur många svenska<br />
kriminalvårdare som finns på plats.<br />
12<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015
Kurdistan<br />
Kenya 2<br />
Somaliland 2<br />
Somalia 2<br />
TEMA<br />
INTERNATIONELLA<br />
INSATSER<br />
Kriminalvården finns inte<br />
bara i Sverige. På sex olika<br />
FN-missioner i Afrika arbetar<br />
svensk personal. Dessutom<br />
driver Kriminalvården projekt<br />
tillsammans med Sida<br />
i irakiska Kurdistan och i<br />
Kenya.<br />
Personal från svenska Kriminalvården<br />
har ett gott rykte<br />
och anses vara extra duktig på<br />
säkerhet, rehabilitering och<br />
utbildningsfrågor.<br />
Till största del finansieras<br />
Sveriges internationella engagemang<br />
av Utrikesdepartementet.<br />
Det belastar inte<br />
Kriminalvårdens budget.<br />
LARS HÖRNSTRÖM / ILLUSTRATION<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
13
Anna har<br />
landat<br />
i Kongo<br />
FN-personalen besöker centralfängelset<br />
i Bukavu varje dag. De mindre och mer<br />
avlägsna fängelserna får sällan besök.<br />
Området är stort och under regnperioden<br />
förvandlas de dammiga vägarna till leråkrar<br />
och det är stora svårigheter att ta sig fram<br />
med bil. Vid några tillfällen har<br />
Anna Terins fått flyga helikopter till arbetet.<br />
14<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015
INTERNATIONELLA INSATSER<br />
Anna Terins från Norrköping har ett<br />
FN-uppdrag och arbetar på fängelser<br />
i Kongo.<br />
Anna Terins deltar vid en utbildning på fängelset i Bukavu.<br />
KATARINA LUKSEPP / TEXT ANNA TERINS OCH KOLLEGOR / FOTO<br />
S<br />
edan ett år bor Anna Terins i staden Bukavu<br />
i östra Kongo, nära gränsen till Rwanda.<br />
Hennes FN-uppdrag är att vara mentor och<br />
rådgivare för chefen på centralfängelset i<br />
Bukavu och för ledningen på ytterligare åtta<br />
fängelser i närområdet.<br />
Just nu är Anna den enda i gruppen av<br />
kriminalvårdare med FN-uppdrag som inte kommer från<br />
Afrika. De övriga är från Burkina Faso, Senegal, Tunisien,<br />
Kenya och Kamerun. De afrikanska stater kollegorna<br />
kommer ifrån har nyligen gått igenom de utmaningar<br />
som Kongo står inför. Att lyssna på hur kollegorna tacklar<br />
problem som uppstår är ofta givande.<br />
− Bara man tar sig tid att lyssna - och det gör man när<br />
man sitter i bilen - så lär man sig otroligt mycket. Jag har<br />
slagit bort det här att vi i Sverige gör allting rätt. Man<br />
börjar fundera. Kan man göra på det viset?<br />
− På golvet ligger 200 personer på madrasser i utrymmet<br />
för 50 personer. Hur tänkte ni i Burkina Faso som<br />
jobbade i fängelse? Ofta har de mer relevanta lösningar<br />
än vad jag som kommer från Sverige har.<br />
Den sju personer starka gruppen ger fängelseledningen<br />
stöd och råd för att kunna uppnå de minimiregler som<br />
FN har för fängelser och häkten. Anna ansvarar även för<br />
administration och praktiska saker som bilar, datorer<br />
och teknik, allt för att teamet ska funka. Dessutom är hon<br />
ställföreträdande teamleader.<br />
Gruppens huvuduppgift är att se till att de mänskliga<br />
rättigheterna följs. Det basala är att intagna ska ha mat,<br />
vatten och en sovplats som inte är på golvet.<br />
Viktigt är också att se till att det finns ett bra register<br />
över intagna. Det ska uppdateras om vem som sitter i<br />
fängelse, hur länge de har suttit och vad de är misstänkta<br />
för. Dagligen diskuterar man med fängelseledningen,<br />
åklagare och domare om vilka fångar som ska separeras.<br />
Män och kvinnor separeras, likaså skiljs ungdomar från<br />
vuxna och man strävar att skicka dem som är dömda<br />
av militärdomstolar till särskilda fängelser. Däremot<br />
har man inte kommit dit att man skiljer häktade från<br />
dömda.<br />
− Här nere är fängelse och häkte samma sak. Ofta finns<br />
det fler häktade än de som avtjänar straff. De anhållna<br />
sitter i en skrubb hos polisen.<br />
Kamratskapen i teamet har växt sig stark. Anna berättar<br />
om kollegan från Senegal som nyligen har lämnat<br />
missionen och som har blivit en riktigt god vän. De två<br />
kallades för tvillingarna Black and White. Utsidan skiljde<br />
dem åt, men likheterna finns där.<br />
»<br />
15
INTERNATIONELLA INSATSER<br />
MONOSCO, FN:s högkvarter ligger<br />
på en udde i Bakavu. Där hyr Anna<br />
Terins en lägenhet tillsammans med<br />
fyra andra svenskar med FN-uppdrag.<br />
»Det är lugnt och tryggt, förutom<br />
när det är jordbävning förstås!«<br />
− Hon är muslim och är fru nummer två till sin man.<br />
Hennes bakgrund är helt annorlunda än min, men vilka<br />
roliga diskussioner vi hade. Vi tänker lika och skrattar åt<br />
samma saker. Hittar man likheter blir det spännande. I<br />
grunden är det inte så mycket som skiljer oss åt.<br />
Arbetsspråket i gruppen är en blandning av franska,<br />
engelska och swahili. De flesta är fransktalande, någon<br />
talar dessutom swahili och alla förstår engelska. Att läsa<br />
och skriva franska går hyfsat för Anna, men att tala är<br />
inte lika enkelt. Men viljan att kommunicera finns och<br />
hon blir förstådd. En perfekt uttalad franska är heller<br />
inget krav för att klara av jobbet.<br />
Frustrationen finns där emellanåt. Allt går långsamt<br />
och när problemen tornar upp sig går det inte bara att<br />
lyfta luren och beställa det som fattas. En person med<br />
diabetes ligger i koma och någon annan får epileptiska<br />
anfall. Det saknas insulin, mediciner och vatten. När<br />
fångarna i fängelset Kabare inte hade fått mat på en vecka<br />
förberedde de ett upplopp.<br />
− De intagna hade bullat upp med stenar för att börja<br />
kasta. Vi var därinne och hade med oss en man från<br />
justitieministeriet som lovade leverera mat. När löftet<br />
om mat kom jublade fångarna. Förtroendefångarna<br />
uppmanade de övriga fångarna att plocka ihop stenarna<br />
och det gjorde de.<br />
Det här var ett speciellt tillfälle. I vanliga fall känner<br />
Anna sig bekväm under fängelsebesöken.<br />
– Jag känner mig absolut inte hotad. Man går omkring<br />
bland 1 300 intagna och personalen skojar med dem.<br />
Hälsar man Bonjour, så svarar de Bonjour. Om någon<br />
kommer för nära, eller tjatar på oss, puttar förtroendefångarna<br />
undan dem. Så skulle det aldrig funka i ett<br />
svenskt fängelse.<br />
Annat som skiljer åt är säkerheten. Det kastas in<br />
marijuana i stora bollar. Sprit kommer också in. Mobiltelefon<br />
har var och varannan, förtroendefångarna får ha<br />
egna telefoner och andras smugglas in. Vid en visitation<br />
fann de 300 mobiler.<br />
De mänskliga mötena är inga problem, förklarar Anna.<br />
Men det är jobbigt att se att de intagna inte har något att<br />
sova på, att det inte finns luft i rummen de bor i och att<br />
allt är äckligt och sunkigt.<br />
Förhållningssättet hos personalen är bra, förvånansvärt<br />
bra enligt Anna. Far någon intagen illa handlar det<br />
oftast om bråk med andra intagna.<br />
– De intagna behandlas mänskligt och bra av personalen.<br />
Många bland personalen på fängelset i Bukavu är<br />
handplockade kriminalvårdsmilitärer som fått utbildning<br />
av FN i Kinshasa. Chefen är en driftig militär som<br />
har pluggat human rights.<br />
Anna kan koppla av mellan fängelsebesöken. Hon hyr<br />
en lägenhet på FN-området Monosco tillsammans med<br />
fyra andra svenskar. Just nu delar hon bostaden med två<br />
poliser, en militärobservatör och en läkare.<br />
− Det är lugnt och tryggt, förutom när det är jordbävning<br />
förstås!<br />
− Halv fyra vaknade vi av att det skakade så in i vassen.<br />
Jag hörde hur porslinet i köket kraschade sönder. Min<br />
kollega hörde ett dovt ljud.<br />
Första skalvet varade 45 sekunder. När nästa skalv kom<br />
uppmanade vakten alla att lämna huset. De satt utomhus<br />
utanför huset och kontaktade anhöriga och vänner allt<br />
medan efterskalven varade.<br />
– Det var fruktansvärt obehagligt.<br />
Anna är nöjd över att ha fått bra kontakt med lokala<br />
makthavare och fängelsepersonal.<br />
– De lyssnar och respekterar oss. Vi har renoverat ett<br />
fängelse, vi försöker ordna sysselsättning för ungdomar och<br />
vi separerar fångar. Det finns mycket att bygga vidare på.<br />
– Men det tar tid att bygga förtroende. Vi är ödmjuka<br />
och lyssnar på dem. Det är deras lösningar som ska vara<br />
det bärande annars kommer det inte att funka.<br />
Tips till den som funderar på utlandstjänstgöring?<br />
− Gör det! Var ödmjuk och lyssna. Sug åt dig allt du kan.<br />
Bli inte stressad över byråkratin. Öppna alla sinnen. Ta<br />
in så mycket du kan från andra kulturer. Man kan göra<br />
mycket tillsammans. O<br />
»<br />
16 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
Ståhej under frigivningsceremonin i Bukavu. En gång om året friges fångar som är dömda i civil domstol. En minister från justitiedepartementet i Kinshasa<br />
har en lista med 43 fångar som ska släppas. Här läser fängelsechefen i Bukavu upp namnen och de intagna jublar (observera fängelsechefens t-shirt).<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015 17
1<br />
1 Barn är alltid nyfikna på muzungus (vit person).<br />
2 De intagna i Kabare får en fotboll av Anna Terins. Polisen<br />
Karin får vara med och spela.<br />
3 Hiv/aids-information för kvinnorna på Kabarefängelset.<br />
4 Hiv-test för ungdomarna på fängelset i Bukavu.<br />
5 Stopp i avloppet på kvinnoavdelningen i Bukavu.<br />
2<br />
3<br />
4<br />
5<br />
18<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015
INTERNATIONELLA INSATSER/<br />
I HUVUDET PÅ CHEFEN<br />
Christer Isaksson, chef för Internationella enheten.<br />
»Många vill åka ut igen«<br />
V<br />
ELISABET JÖNSSON /<br />
arför är svensk Kriminalvård ute i<br />
TEXT & FOTO<br />
världen och far?<br />
– Svensk kriminalvård har gott renommé<br />
och ett grundkoncept som går att anpassa<br />
efter olika besvärliga förhållanden. Jag ser<br />
det som positivt att vi hjälper till i postkonfliktområden.<br />
Det är en svensk tradition<br />
och bra för dessa länder och ger viktiga erfarenheter till<br />
vårt eget arbete. Men vi hittar inte på uppdragen själva,<br />
utan får ett regleringsbrev från utrikesdepartementet<br />
som pekar ut intresseområden och ger oss finansiering.<br />
INTERNATIONELLA<br />
ENHETENS viktigaste<br />
uppgifter:<br />
Rekrytera utlandsstyrkan.<br />
Nominera kandidater<br />
för utlandstjänst.<br />
Utbilda och utrusta<br />
personal inför<br />
utlandstjänst.<br />
Stödja personal i<br />
mission samt hemkomstarrangemang.<br />
Ansvara för besök<br />
och internationell<br />
representation.<br />
Bilateralt arbete.<br />
Är Sverige världsbäst på kriminalvård?<br />
– Visst kan vi säga att vi är bäst, eller nära på i vissa<br />
fall, men frågan är inte så enkel. Vi har också goda<br />
resurser, och vi satsar på hög personaltäthet. Vi är uppskattade<br />
i FN, eftersom våra utsända håller hög kvalitet<br />
och är välutbildade. Vi är bra på både säkerhetsfrågor<br />
och behandlingsfrågor och ligger långt framme om<br />
jämställdhet mellan kvinnor och män.<br />
– När vi är ute på FNs mandat, är det självklart enligt<br />
deras regler vi arbetar, men vi använder vår svenska<br />
kompetens.<br />
Vad har vi att lära av andra?<br />
– Vi har nytta av att lära oss om olika kulturer och vad<br />
krig ställer till med i hela samhällen. Vi lär oss att öppna<br />
ögonen, bli ödmjuka, hitta enkla lösningar och att inte<br />
gnälla så mycket. Kriminalvårdsmässigt spelar vi i olika<br />
ligor, men på till exempel chefsnivå lär vi av varandra.<br />
Uppgiften att leda kan vara lik oavsett verksamhet.<br />
Varför är vi just i de länder där vi är?<br />
– FN engagerar sig i krishärdar i hela världen. Ofta<br />
handlar det om inbördeskrig och konflikter. Gången<br />
är som regel att de först skickar militär, för att säkra<br />
vapenstillestånd och fred. Därefter polis för att upprätthålla<br />
lag och ordning och därefter kommer vi in.<br />
Förutom FN-missionerna har vi också bilaterala<br />
projekt. Vad är skillnaden?<br />
– Skillnaden är att det är ett samarbete direkt mellan<br />
Sverige och ett annat land. Regeringen pekar ut lämpliga<br />
länder, och SIDA finansierar. Vårt första stora projekt<br />
är i Kenya, som nyligen dragit igång. Det ska vara långsiktiga<br />
projekt, i Kenya har vi skrivit ett treårigt avtal.<br />
I dessa oroliga tider: hur ser säkerheten ut för<br />
vår personal?<br />
– FN har säkerhetsansvar för personalen och säkerhet<br />
är alltid prio ett. Men om säkerhetsläget förändras<br />
kan vi göra en egen bedömning och avbryta vår del i<br />
insatsen. Vi har aldrig gjort det, men vi låg i startgroparna<br />
när det var oroligt i Sydsudan för ett par år sedan,<br />
och när ebolan var som värst i Liberia. Just nu skiftar<br />
säkerhetsläget upp och ner i exempelvis Mali och CAR.<br />
Självklart följer vi läget mycket nära och har kontakt<br />
med vår personal.<br />
Vad tycker personal som varit iväg?<br />
– Många vill åka ut igen. Det är inte ovanligt att folk<br />
säger: ”Det tog tre månader att komma i ordning, sex<br />
månader till innan jag fick relationer och verksamhet<br />
att funka, och sen var det snart dags att åka hem. Nu vill<br />
jag åka tillbaka och verkligen göra den nytta jag känner<br />
att jag skulle kunna göra.”<br />
Vad borde fungera bättre?<br />
– I början är det många som känner frustration över<br />
tungroddheten i FN-byråkratin. I FN-missionerna är<br />
det militären och polisen som är stora, sen kommer kriminalvård<br />
som en liten kusin. Det är inte alltid vi räknas<br />
med lika mycket.<br />
Har vi några nya projekt på gång?<br />
– Vi har inte fått regleringsbrevet för nästa år, men<br />
vi genomför tillsammans med andra i rättskedjan en<br />
förstudie för en eventuell insats i Albanien. Den skulle<br />
i så fall rikta sig mot ungdomar.<br />
– Vi har också<br />
fått en uppmaning<br />
från<br />
EU om vi<br />
kan skicka<br />
personal till<br />
Palestina. Det<br />
beror självklart<br />
på regeringens<br />
önskningar, men<br />
vi tror absolut<br />
att vi kan ha<br />
kompetensen som<br />
behövs. O<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015 19
MATHIAS KARLSSON<br />
är i staden Zwedru i Liberia.<br />
I Sverige kvinsp på anstalten<br />
Norrtälje.<br />
Vad gör du om dagarna?<br />
– Jag är rådgivare på en högsäkerhetsanstalt<br />
i Zwedru och en mindre i Fishtown, 13<br />
mil härifrån. Jag ger råd i det dagliga arbetet<br />
med personal, administration, intag i anstalt,<br />
frigivning, intagnas aktiviteter och mycket<br />
annat. Målet är att få anstalten att uppfylla<br />
FN:s minimiregler för behandling av fångar.<br />
Vad är svårast i ditt uppdrag?<br />
– Tekniska problem i vardagen: ständiga<br />
avbrott i internettrafiken, elavbrott, slut på<br />
vatten i toaletterna.<br />
– Regnsäsongen som pågår i sex månader<br />
gör vägarna nästintill okörbara och påverkar<br />
flygtrafiken som FN bedriver och den osäkerhet<br />
som uppstår när man inte vet om flyget<br />
ska komma överhuvudtaget.<br />
– Det är också svårt att acceptera att det<br />
finns olika kunskapsnivåer bland rådgivarna.<br />
Jag har stött på mentorer som inte ens<br />
loggat in på en dator innan de kommer till<br />
mission. En rådgivare som jag jobbar med<br />
nu vägrar att köra bil. Utmaningen blir att<br />
acceptera att vi har olika kompetens och att<br />
försöka hitta varandras styrkor och använda<br />
dem. Det finns ändå en samsyn bland oss<br />
rådgivare, trots kulturskillnader, hur kriminalvård<br />
ska bedrivas. Det finns en humanistisk<br />
syn på kriminalvård.<br />
När känner du att du gör nytta?<br />
– Exempelvis när jag har ett samtal med<br />
en kriminalvårdare och han återger samma<br />
sak som vi pratat om vid ett senare tillfälle.<br />
Då kan jag känna att jag planterat något som<br />
kan leva vidare även när jag lämnat missionen.<br />
På lång sikt hoppas jag att kriminalvårdarna<br />
och anstaltsdirektören har lärt sig<br />
att en humanistisk kriminalvård och att ge intagna<br />
färdigheter som de kan använda efter<br />
fängelsestraffet, gör nytta för framtiden.<br />
GABRIEL SINGOYE<br />
kriminalvårdare på anstalten Salberga.<br />
I Centralafrikanska republiken CAR.<br />
Vad är ditt uppdrag?<br />
– Jag är här för att hjälpa till att bekämpa<br />
straffrihet, alltså att människor som<br />
döms verkligen avtjänar sina straff. Men<br />
också för att förbättra fängelseförhållanden<br />
som bryter mot internationella normer.<br />
Till exempel har de flesta fängelser<br />
ingen driftsbudget och kan inte ge mat till<br />
intagna. Intagna gör sina behov i hinkar,<br />
och brist på sängar tvingar intagna att<br />
sova på golvet.<br />
– Mitt uppdrag är att rehabilitera och<br />
utrusta fängelser med metallvåningssängar,<br />
madrasser, sängkläder och toaletter.<br />
Hur fungerar<br />
kriminalvården i landet?<br />
– Den 28 september,<br />
flydde 600 intagna från<br />
huvudfängelset i huvudstaden,<br />
vilket utgör ett allvarligt<br />
bakslag i kampen mot straffrihet.<br />
Några vakter och soldater underlättade<br />
rymningarna genom att öppna huvudporten,<br />
eftersom en del av de intagna var<br />
militärer.<br />
– Efter detta flydde fångar från ytterligare<br />
två fängelser och det enda manliga<br />
fängelset som fortfarande fungerar<br />
som det ska är en militärbas som har 12<br />
intagna.<br />
– Trots detta arbetar vi vidare med<br />
upprustning av fängelserna. Vi har kommit<br />
en bit på vägen.<br />
CHRISTER SANDBERG<br />
i Goma i östra Kongo. I Sverige<br />
kriminalvårdare på riksmottagningen<br />
på Kumla.<br />
Hur ser en vanlig dag ut?<br />
– Vi försöker förbättra säkerhet, visitationer, mat, hälsa<br />
och sanitet. Nytillkomna och frisläppta grupperar vi i<br />
man eller kvinna, militär, polis eller civil. Jag inspekterar<br />
också byggprojekt som sjukstuga, toaletter, duschar<br />
samt avlopp och septisk tank.<br />
Missionen är fransktalande, vilket ställer till problem<br />
eftersom jag inte kan franska. Blev glad att upptäcka<br />
att alla pratar swahili här i östra Kongo. Jag pratar flytande<br />
och mina kollegor kallar mig ”den vite mannen<br />
som talar swahili”.*<br />
När känner du att du gör nytta?<br />
– Som representant för svensk kriminalvård har jag<br />
med punktlighet, ärlighet och humor smittat av mig till<br />
mina kollegor och visat hur en FN-anställd uppför sig i<br />
mission. Det har även påverkat personalen i fängelset<br />
och imponerat på de intagna. De kallar mig major, för<br />
mina axelklaffar.<br />
Vilka problem brottas ni med?<br />
– Brist på mat, vatten och ved gör att de intagna<br />
regelbundet hotar med upplopp och att kasta sten mot<br />
poliserna som vaktar utanför. Personalen saknar utbildning<br />
och ordentliga anställningsvillkor. De intagna blir<br />
bara fler och fler och trängs på små ytor. Fängelset är<br />
dimensionerat för 200 personer och det är idag 1 635<br />
intagna. Ett fåtal är dömda, resten väntar på rättegång.<br />
500 av de intagna är militärer och uppbär lön, vilket<br />
gör att de har bättre sovplatser än de civila. Maten i<br />
fängelset är ensidig och knapp. Kökets eldstad håller<br />
på att rasa samman, oljefaten de använder för att koka<br />
maten i läcker.<br />
– Sjukvården försöker upprätthålla någon form av<br />
service, men mediciner saknas. De sanitära förhållandena<br />
är under all kritik. Avloppsrören är igensatta.<br />
Elektricitet saknas och vattenförsörjningen är oregelbunden.<br />
Det är med glädje man kan konstatera att det<br />
byggprojekt som pågått i fängelset i åtta månader<br />
snart är färdigt och kommer att bidra till något lite<br />
bättre förhållanden för de intagna.<br />
*Christer har arbetar 15 år för SIDA i Tanzania.<br />
20<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015
INTERNATIONELLA INSATSER<br />
På FN-uppdrag hamnar man i situationer långt ifrån den svenska<br />
vardagen. Här är rapporter om rymningar och avrättningar, men också<br />
om lyckosamt arbete med fysisk standard och humanistiskt synsätt.<br />
ELISABET JÖNSSON / TEXT<br />
PRIVAT / FOTO<br />
Sex svenska röster<br />
från insatser i Afrika<br />
AMELIE RUNESSON<br />
psykolog i region Väst, och<br />
EMMA GUSTAFSSON<br />
kriminalvårdsinspektör på anstalten Svartsjö.<br />
MATTIAS NILSSON<br />
i Somalilands huvudstad Hargeisa. I Sverige<br />
frivårdsinspektör i Ystad.<br />
Hur ser en vanlig dag ut?<br />
– Jag och min svenske kollega Fredrik Holmgren arbetar sex<br />
dagar i veckan, fredag är helgdag. Vi besöker fängelset mellan 7.30<br />
och 13 och tar en runda till utvalda block tillsammans med fängelsechefen,<br />
pratar med blocksupervisors och intagna. Vi arbetar utifrån<br />
en plan vi färdigställde den första månaden som gäller allt från att<br />
förbättra byggnader till hjälp med att redovisa matlager. Eftermiddagarna<br />
ägnas åt administrativt arbete som rapporter, omarbetning<br />
av manualer och åtgärdsplaner, mötesanteckningar samt förberedelser<br />
inför nästa dag.<br />
Vad är svårast?<br />
– Den största svårigheten är sedan någon vecka tillbaka transporter.<br />
Säkerhetsläget har försämrats och vi måste nu använda bepansrad<br />
bil vid alla resor och är beroende av andra för att få skjuts. Dock<br />
är vår egen bil på väg, så vi hoppas det kan lösa sig.<br />
Vad gör ni i Somalia?<br />
– Vi är placerade i regioner där FN inte tidigare arbetat<br />
mot fängelseväsendet. Som de första på plats har vi fått<br />
använda våra mest kreativa sidor för att skapa struktur och<br />
relationer. Nu i halvtid kan vi konstatera att arbetet resulterat<br />
i utbildningar för fängelsepersonal, utvecklande av<br />
ett rehabiliteringsprogram for Al Shabaab-medlemmar och<br />
insatser riktade till kvinnliga fängelseofficerer.<br />
Vad är mest utmanande i ert arbete?<br />
– Det är hur vi dagligen påverkas av det politiska spelet<br />
och säkerhetsläget. Iklädda skottsäker väst och skyddshjälm<br />
blir vi eskorterade till fängelserna i konvoj bevakade av<br />
soldater. På fängelserna väntar mer än hälften av de intagna<br />
på rättegång och en handfull på avrättning. Kontrasten mot<br />
svensk kriminalvård är gigantisk när man blir uppringd för<br />
att bekräfta en avrättning. Vid ett tillfälle hade en ambulerande<br />
domstol anlänt på eftermiddagen för att förkunna en<br />
dom. Morgonen efter avrättades mannen, dömd för att ha<br />
deltagit i Al Shabaab-relaterade aktioner, fastbunden vid en<br />
påle med tre skott, inför fängelseledningens ögon och de<br />
medintagnas öron. Det här är ett av sätten som vi upplever<br />
historien av de senaste decennierna inbördeskrig och kampen<br />
som förs mot Al-Shabaab.<br />
Vad har överraskat dig?<br />
– Först och främst fängelsets skick och att det är relativt modernt.<br />
Därtill kommer den entusiasm vi mottagits med av alla, från<br />
justitieminister ner till commander. Alla är måna om att ta till sig<br />
den expertis vi besitter. Detta reflekteras också genom hur, återigen<br />
relativt, mycket vi fått gjort på den korta tiden vi varit här.<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015 21
INTERNATIONELLA INSATSER<br />
När Adrian Russo och Liselotte Norgren åkte till Duhok i irakiska Kurdistan<br />
för att utbilda anstaltschefer och kriminalvårdare, mötte de flyktingströmmarna<br />
från Syrien. De passerade även utanför Mosul där det stundtals råder fullt krig.<br />
Kurder välkomnar<br />
svenska mentorer<br />
ULRIKA PERSSON<br />
/ TEXT<br />
Efter avslutad<br />
utbildning i<br />
Duhok bjöd<br />
kursdeltagarna<br />
på kurdisk dolma.<br />
På bilden<br />
syns kursdeltagare,<br />
Adrian<br />
Russo, Liselotte<br />
Norgren, tolken<br />
samt säkerhetspersonal.<br />
Det som slog mig var att<br />
deras kriminalvård har<br />
väldigt bra infrastruktur,<br />
trots de dåliga förutsättningarna.<br />
Fräscha<br />
lokaler och ordentliga<br />
celler, säger Adrian Russo,<br />
kvinsp på Hinseberg.<br />
Efteråt har dock kollegor vittnat<br />
om att alla anstalter i de kurdiska<br />
delarna av Irak inte håller samma<br />
standard. Nu i december är Adrian<br />
Russo och Liselotte Norgren i Kurdistan<br />
igen, för att utbilda personal<br />
från regionens tre kvinno- och<br />
ungdomsanstalter.<br />
– Det är en fördjupad utbildning<br />
för personal som visat att de har<br />
fingertoppskänsla och ambitioner,<br />
med fokus på hur de i sin tur ska<br />
utbilda sina kollegor.<br />
Kriminalvårdarna från Sverige är<br />
varmt välkomna.<br />
– Kurderna är uppriktiga i sin<br />
vilja att förändra sin kriminalvård.<br />
De tillstår att de har problem –<br />
vissa som vi inte ens kan föreställa<br />
oss – men de är tacksamma för vår<br />
hjälp och gör sitt bästa utifrån sina<br />
förutsättningar, säger Adrian Russo.<br />
Huvudutmaningen är att utveckla<br />
kurdernas arbete med verkställighetsplanering<br />
och behandling. Den<br />
svenska insatsen har hittills bestått<br />
i att olika team utbildar i Irak.<br />
Genom ledarskaps- och personalutbildningar<br />
berörs VSP, risk- och<br />
behovsbedömningar, dynamisk<br />
säkerhet, behandlingsverksamhet<br />
och återanpassning.<br />
Några av anstaltscheferna gjorde<br />
även en studieresa till Sverige i september.<br />
Adrian agerade mentor när<br />
de fick minipraktik på Hinseberg.<br />
– De reagerade på våra kollegier och<br />
vår beslutsordning; att varje klient<br />
diskuteras och att våra chefer delegerar<br />
beslut. Hos dem måste varje<br />
beslut gå förbi den högsta chefen, och<br />
det blir så klart en tung belastning.<br />
När det gäller frigivningsförberedelser<br />
återstår mycket att göra, inte<br />
minst för kvinnor. Kriminalvården<br />
saknar kontaktmän, så klienterna<br />
är hänvisade till socialarbetare som<br />
länk ut till friheten.<br />
– Och det finns en enorm stigmatisering<br />
kring kvinnliga förbrytare<br />
i mellanöstern, samtidigt som det<br />
saknas socialt skyddsnät. Om en<br />
kvinnas familj tar avstånd från henne<br />
återstår i praktiken härbärge för<br />
bostadslösa, säger Adrian.<br />
Kriminalvårdens UD-finansierade<br />
bilaterala projekt har pågått<br />
i ett drygt år och löper till nyåret.<br />
Förhoppningen är dock att projekttiden<br />
förlängs.<br />
– Såväl generaldirektören för<br />
den kurdiska kriminalvården som<br />
utbildad personal efterfrågar en<br />
fortsättning. I så fall är tanken att<br />
delvis flytta fokus till mentorskap<br />
på plats i anstalter, säger projektledare<br />
Sarang Ahsani på Internationella<br />
enheten. O<br />
22 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
INTERNATIONELLA INSATSER<br />
Stefan Eriksson och Petra Tullgren bor med sina<br />
respektive familjer i Nairobis storstadsdjungel,<br />
där de agerar ödmjuka kriminalvårdsrådgivare.<br />
Stefan Eriksson och Petra Tullgren<br />
deltog i en FN-kurs, trots<br />
att de inte är på FN-uppdrag.<br />
Unikt<br />
teamwork<br />
i Kenya<br />
»<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
23
INTERNATIONELLA INSATSER<br />
ULRIKA PERSSON<br />
/ TEXT<br />
STEFAN ERIKSSON<br />
/ FOTO<br />
»<br />
I<br />
Malindis kvinnofängelse sitter en 27-årig kenyanska<br />
och syr. Hon har snart avtjänat sina sju års<br />
fängelse för att ha dräpt en mzungo, en blond<br />
utländsk man, som hon hade ett förhållande<br />
med. Kvinnan säger att hon väcktes av polis mitt<br />
i natten, anklagad för att ha knuffat ner mannen<br />
från balkongen. Hon fälldes utan fysiska bevis eller<br />
vittnen, för att hon vistats i samma lägenhet. Hon har en<br />
tioårig son som hon tänker ta hand om efter frigivningen.<br />
Hon är skärpt och vill studera juridik. Men hon säger<br />
att den realistiska planen är att livnära sig på att virka<br />
klänningar, vilket ger 16 kronor om dagen.<br />
Sann version eller inte? Stefan Eriksson, Petra Tullgren<br />
och de andra i teamet kan hur som helst inte släppa<br />
kvinnans berättelse, som de får höra under ett regntyngt<br />
fängelsebesök i kuststaden Malindi. Några dagar senare<br />
mejlar en av teammedlemmarna att hon varit i kontakt<br />
med African Prisons Project, som lovat att sponsra kvinnan<br />
till en juristutbildning. 27-åringen flyttas genast till<br />
Langatas kvinnofängelse i hemstaden Nairobi. Kvinnan<br />
får – av en lycklig slump – en realistisk chans att förändra<br />
sitt liv. Kanske en droppe i havet, men havet består av<br />
enskilda droppar, resonerar Stefan Eriksson, som återger<br />
berättelsen på sin blogg från Kenya.<br />
– Tänk på vad som kan hända om kenyanerna bestämmer<br />
sig för att titta på individuella behov och risker och<br />
Det finns många engagerade och ambitiösa frivårdare i Othaya. De har på<br />
egna initiativ påbörjat olika projekt för att överföra kunskap inom jordbruk<br />
och odling till klienterna.<br />
göra långsiktiga planer för samtliga intagna på fängelser<br />
och i frivården. Då blir det inte längre slumpen som styr,<br />
utan en genomtänkt strategi i syfte att kenyanska brottsdömda<br />
ska komma ´bättre ut´, reflekterar Stefan.<br />
Stefan Eriksson, anstaltschef på Hällby, och Petra Tullgren,<br />
frivårdschef i Malmö, flyttade till Nairobi i augusti<br />
i år med sina respektive familjer. Deras uppdrag är att<br />
långsiktigt stärka landets frivård och fängelser, som idag<br />
är separata verksamheter.<br />
– Ett huvudmål är att få fart på alternativa frivårdspåföljder.<br />
Förutom att det ger en massa andra fördelar är<br />
en positiv effekt att det minskar den massiva överbeläggningen<br />
på anstalterna, säger Petra Tullgren.<br />
Positivt nog finns redan lagutrymmet för att fler ska få<br />
frivård.<br />
Den erfarna duon – med 25 år var inom kriminalvården<br />
– betonar att de inte rest ner för att berätta för kenyanerna<br />
hur de ska göra. Istället har de lagt fokus på att få till<br />
en bra arbetsgrupp på plats; ”The Incredible Program<br />
Management Team” som de lite skämtsamt kallar den.<br />
De övriga i teamet är tre kenyaner från anstalt och en<br />
från frivård. Lagarbetet, och det faktum att Petra har ett<br />
arbetsrum på frivårdens huvudkontor och Stefan ett på<br />
fängelsernas motsvarighet, ger dem en unik möjlighet<br />
att arbeta nära sina kenyanska kollegor. Rådgivning<br />
och mentorskap blir naturligt och vardagsnära. Redan<br />
nu har teamet påverkat strategiska beslut, genom att<br />
de befinner sig mitt i hjärtat av både verksamheten och<br />
beslutsfattandet. Petra och Stefan berättar vidare om<br />
sina kollegor.<br />
– De är otroligt duktiga och smarta, helt suveräna. Tanken<br />
är att idéerna ska komma från dem och vår strategi är<br />
att stötta utan att vara besserwissrar.<br />
På skruttiga vägar och genom fantastiska landskap har<br />
teamet under hösten åkt på veckolånga studieresor till<br />
frivårdskontor och anstalter.<br />
– Vi kartlägger den kenyanska kriminalvården. Var de<br />
står idag, vad de vill utveckla och hur mycket arbete de<br />
är beredda att lägga ner. Vi samlar in enkäter och pratar<br />
otroligt mycket med folk, medan vi dricker ohyggliga<br />
mängder kenyanskt te, säger Petra.<br />
Frivårdsverksamheterna skiljer sig åt i många avseenden<br />
och varje kontor har sin egen prägel. Gemensamt är<br />
dock att mycket jobb går ut på att göra utredningar på<br />
uppdrag av domstolarna.<br />
– Frivårdsinspektörerna är engagerade och kloka<br />
24 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
Malindi Prison är byggt för 300 intagna men hyser för närvarande 669, varav 200 är häktade. Många har hamnat här för att ha umgåtts med<br />
turister, några av dem misstänkta för narkotikabrott andra för olaglig guidning av utlänningar. En del av de intagna är dömda för piratdåd.<br />
akademiker. Tänk om man kunde fånga upp alla deras<br />
goda idéer och initiativ och göra en gemensam plan för<br />
verkställighetsarbete och risk- och behovsanalyser, säger<br />
Petra.<br />
Närmast på agendan ligger workshops i just risk- och<br />
behovsbedömning. Nästa år ska chefer och personal<br />
utbildas inom en rad områden. Stefan beskriver jobbet<br />
som lika utmanande som roligt och annorlunda.<br />
– Jag älskar det här landet, det är magiskt. Människorna<br />
är vänliga utan att vara inställsamma. Om det inte<br />
funnits så hög grad av fattigdom, arbetslöshet, korruption,<br />
terrorism och brottslighet skulle Kenya vara ett<br />
oinskränkt paradis på jorden.<br />
På helgerna gör de utflykter. Besöker den enorma<br />
Karuraskogen mitt i Nairobi, poolbadar på ett hotell eller<br />
klappar snablar på elefantbarnhemmet. På vardagarna<br />
bussas Petras och Stefans respektive söner till svenska<br />
skolan. Rörelsefriheten är begränsad i huvudstaden, rånoch<br />
kidnappningsrisken överhängande.<br />
– Många vi träffat som bott i Nairobi i några år har<br />
antingen blivit rånade, kidnaddade eller misshandlade.<br />
Det är helt otänkbart för barnen att springa ut och leka,<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
skjutsning och hämtning krävs hela tiden. Man får hålla<br />
sig mycket hemma, vilket så klart kan vara påfrestande,<br />
berättar Petra och Stefan.<br />
Husen som de hyr är omgärdade av säkerhet.<br />
– Vi bor säkert med murar, larm, elstängsel och vakt<br />
utanför huset. Vi går sällan omkring i stan, och absolut<br />
inte på kvällarna. Vi åker bil eller taxi överallt. Det gäller<br />
att vara förberedd i möjligaste mån.<br />
Ett annat vardagsproblem är trafiken. Vissa dagar<br />
tillbringar de fyra timmar i Nairobis bilköer. Men Stefan<br />
tycks ha hittat en egen strategi mot både rånrisk och<br />
bilkaos.<br />
– Jag ger mig ut och löptränar på gator och torg och<br />
hoppas att jag kan springa ifrån eventuella rånare.<br />
Duon har ettåriga kontrakt med möjlighet till förlängning,<br />
under de tre år som det Sida-finansierade<br />
projektet pågår.<br />
– Om vi blir kvar längre beror mycket på hur det funkar<br />
för familjerna. Visst längtar vi hem ibland, men vi får<br />
mängder av besök från släkt och vänner från jul och<br />
framåt. O<br />
Fotnot: Stefan och hans fru bloggar på Mrs T in Nairobi<br />
»Många<br />
vi träffat<br />
som bott<br />
i Nairobi<br />
i några år<br />
har antingen<br />
blivit<br />
rånade,<br />
kidnappade<br />
eller misshandlade.«<br />
25
INTERNATIONELLA INSATSER<br />
PERSONAL SÖKES<br />
Är du intresserad av internationellt arbete, men saknar<br />
möjlighet att vara borta en längre period?<br />
Internationella enheten har en kompetensbank för bilaterala<br />
utvecklingsprojekt. De söker personal med specialistkompetenser<br />
för kortare och längre uppdrag utomlands. Mer<br />
information och cv-formulär finns på Internationella enhetens<br />
portal på Krimnet.<br />
Generaldirektör Nils Öberg undertecknar avtal om ett samarbete<br />
mellan Sverige och Kenya.<br />
Samarbete ska<br />
stärka frivård<br />
LENA KARVIK / TEXT STEFAN ERIKSSON / FOTO<br />
I<br />
november var Nils Öberg<br />
på plats i Kenya för att<br />
underteckna avtalet om<br />
samarbete med kenyansk<br />
kriminalvård.<br />
Långsiktigt handlar<br />
projektet om att stärka<br />
landets frivård och fängelser<br />
och att få de idag separata<br />
verksamheterna att närma sig<br />
varandra.<br />
− Vi kommer att lyssna noga<br />
på behoven som beskrivs<br />
och erbjuda den kunskap och<br />
expertis vi har. Vi har inte alla<br />
svar men vi delar gärna med<br />
oss av våra erfarenheter, säger<br />
generaldirektör Nils Öberg.<br />
−På flera områden har vi utmaningar<br />
som liknar de Kenya<br />
står inför, till exempel när det<br />
gäller domstolarnas tilltro till<br />
straff i frihet och det utanförskap<br />
som dömda möter efter<br />
avtjänat straff, fortsätter han.<br />
Den kenyanska frivården<br />
befinner sig fortfarande i sin<br />
linda och är helt skild från<br />
anstalterna.<br />
−Vi vet värdet av en väl utvecklad<br />
frivård. Vi har idag en<br />
annan situation än Kenya när<br />
det gäller beläggning, men vi<br />
har också haft överbeläggning<br />
så sent som i början av 2000.<br />
Vi har inte utvecklat vår frivård<br />
bara av den anledningen utan<br />
därför att vi vet att det är ett<br />
effektivt sätt att förebygga<br />
återfall i brott, säger Nils<br />
Öberg. O<br />
RYGGSÄCK.<br />
Bör användas som ”grab-bag”;<br />
alltså en väska som alltid ska vara<br />
packad och alltid med, för att ha<br />
det nödvändigaste nära vid alla<br />
tillfällen.<br />
ÖVRIG UTRUSTNING.<br />
Består bland annat av regnställ,<br />
enklare bärbar dator, enkel telefon,<br />
myggnät, första hjälpenkit, ficklampa,<br />
pannlampa, multiverktyg,<br />
vattenflaska, alkogel, nyckelband,<br />
USB-minnen, gåvor i form av pins,<br />
slipsnålar och pennor.<br />
OLIKA UTRUSTNING.<br />
Vad det gäller bilaterala projekt<br />
beror utrustningen helt på hur<br />
länge och vart du ska resa.<br />
UTLANDSTJÄNSTE-<br />
DRÄKT. Består av<br />
kahkifärgade byxor,<br />
pikétröjor samt skjortor.<br />
Dessutom svarta<br />
eller khakifärgade<br />
kängor.<br />
HÖGTIDSDRÄKT.<br />
Består av byxor utan<br />
benficka eller kjol<br />
samt vit högtidsskjorta,<br />
kavaj och hatt.<br />
26 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
INTERNATIONELLA INSATSER<br />
Kriminalvården skickar fortlöpande personal till fredsfrämjande<br />
insatser, i syfte att stärka kriminalvården.<br />
Här tipsar vi om hur du gör om du vill åka.<br />
Om du vill<br />
tjänstgöra<br />
utomlands<br />
ANSÖKNINGSKRITERIER<br />
(till utlandsstyrkans resursbas):<br />
4 Tillsvidareanställning på Kriminalvården<br />
4 Minst 5 års kriminalvårdserfarenhet<br />
4 Under 60 år<br />
4 God engelska i tal och skrift. Ytterligare språkkunskaper<br />
är meriterande, franska synnerligen meriterande.<br />
4 B-körkort<br />
4 Fysiskt och psykiskt frisk<br />
4 Tidigare internationell erfarenhet är meriterande<br />
EXEMPEL PÅ PERSONLIGA EGENSKAPER:<br />
4 Tålamod<br />
4 Diplomati<br />
4 Ödmjukhet<br />
4 Flexibilitet<br />
4 Engagemang<br />
4 Utförare (Doers)<br />
Anders Persson<br />
från häktet<br />
Malmö kom<br />
hem i november,<br />
efter 15<br />
månader som<br />
kriminalvårdsrådgivare<br />
vid<br />
FN-missionerna<br />
i Sydsudan<br />
och Kongo.<br />
HUR ANSÖKER JAG?<br />
4 Personligt brev/ansökan<br />
4 Referensbrev från närmaste chef, lägst kvinsp<br />
4 Cv-formulär att fylla i finns på Krimnet<br />
4 Kopia på svenskt pass och svenskt körkort<br />
4 Personligt brev och cv skrivs på engelska. Samtliga handlingar skickas i original<br />
till Internationella enheten. Öppet ansökningsförfarande året runt. Ansökningarna<br />
sparas även om frågan är för tidigt väckt, eller om man ej kommer<br />
med till den nästkommande utbildning.<br />
SEKONDERINGSPROCESSEN<br />
1. Ansökan till utlandsstyrkans bas<br />
2. Antagen till UNPriPOC utbildning, läs mer på sidan 18<br />
3. Nominering till tjänster intervju med huvudman FN/EU<br />
4. Förberedelser för insats i Sverige och i insatsområdet<br />
5. Utlandstjänstgöring i normalfallet 12–18 månader<br />
6. Hemkomst erfarenhetsåterhämtning och personlig återanpassning, återgång<br />
till grundtjänst<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
27
INTERNATIONELLA INSATSER/NYA INTRYCK<br />
Från kakafonin i Liberias fängelser till stillheten på<br />
den svenska balkongen. Kristian Edqvist njuter av<br />
tystnaden tills han kan ge sig ut igen.<br />
KRISTIAN EDQVIST<br />
Sekonderad i Liberia<br />
november 2013 till<br />
maj 2015.<br />
Att komma hem ska vara<br />
en schlager... synthpop<br />
Men mina väskor dröjde. Länge. Faktum var att de<br />
hade kommit på villovägar och befann sig i antingen<br />
Frankfurt eller München, exakt var gick inte att säga.<br />
Medan den måttligt intresserade flygbolagspersonalen<br />
gjorde precis så mycket som de kunde förväntas<br />
göra för att hjälpa mig, men dessvärre inte ett uns<br />
mer än så, satte jag mig på en bänk bredvid bagagebanden<br />
och njöt av tystnaden. Hade detta inträffat<br />
innan min tid i Liberia hade jag sannolikt varit en<br />
smula uppretad vid det laget (det är inte för inte<br />
mina kollegor på Kronobergshäktet ibland kallar mig<br />
för Kristian Elvisp), men nu njöt jag av tystnaden.<br />
Kristian Edqvist och arbetskamrater på Liberias största fängelse, Monrovia<br />
Central Prison, i slumområdet South Beach, centralt i huvudstaden.<br />
KRISTIAN EDQVIST<br />
/ TEXT<br />
PRIVAT / FOTO<br />
A<br />
tt komma hem ska vara en schlager,<br />
skrev Per Hagman 2004, och trodde<br />
sannolikt på fullaste allvar att han hade<br />
rätt. Det hade han inte, det visste jag att<br />
han inte hade. Boken togs i de så kallade<br />
rätta kretsarna emot med jubelkörer<br />
som hade kunnat vara hämtade ur vilken<br />
klämmig och skränig schlager som helst. Men han<br />
hade inte mer rätt för det. Att komma hem ska<br />
nämligen vara synthpop. Det vet jag.<br />
Att komma hem var Depeche Modes tidlösa hit<br />
Enjoy the Silence; det var att stå vid bagagebanden<br />
och vänta på väskorna med refrängens pseudopoetiska<br />
uppmaning<br />
om att värdesätta den och/eller det man<br />
har i sin famn ringande i öronen; det var att veta att<br />
på andra sidan tullkontrollen stod min far och min<br />
lillebror och väntade; det var att veta att jag snart<br />
skulle krama om dem – och att jag i den kramen<br />
slutligen skulle vara hemma igen.<br />
Slutligen fick jag ett bagagekvitto i handen och<br />
befann mig i min fars och lillebrors armar.<br />
Det kan tyckas fånigt att jag refererar till en poplåt<br />
när jag försöker förklara hur jag upplevde att komma<br />
hem, men det var precis så det var och fortfarande<br />
är: jag lyssnar på Depeche Mode och jag njuter av<br />
tystnaden. För det är verkligen tyst. På riktigt. Och<br />
den tystnaden kan upplevas väldigt olika, både skön<br />
och tom och ensam. Själv trivdes jag, den inte endast<br />
manade till utan de facto tvingade mig till reflektion.<br />
Vad hade jag just lämnat bakom mig?<br />
Sedan 20 november 2013 hade jag, tillsammans<br />
med två kenyaner, två ghaneser, en nigerian och<br />
en rwandier, tjänstgjort i Liberias största fängelse,<br />
Monrovia Central Prison, i slumområdet South<br />
Beach, centralt beläget i landets huvudstad, Monrovia.<br />
Fängelset, dimensionerat för 374 intagna<br />
men belagt med mellan 1 000 och 1 100 intagna,<br />
var strukturellt eftersatt och olyckligt placerat<br />
mitt i en överbefolkad kåkstad som vuxit sig så<br />
tätt inpå fängelsets murar att utvändig rondering<br />
var omöjlig. I sådant fall skulle man klampat rakt<br />
in i människors vardagsrum; husen var inte sällan<br />
sammanbyggda med själva muren. Vårt kontor låg<br />
mitt i fängelset och vi tjänstgjorde sju dagar i veckan<br />
fördelade på två skift. Ljudnivån var stundtals<br />
öronbedövande, arbetet både fysiskt och mentalt<br />
påfrestande och mitt uppdrag, att aktivt handleda<br />
det säkerhetsrelaterade arbetet, var jag inledningsvis<br />
osäker på ifall jag verkligen var mogen. Så småningom<br />
blev jag tryggare i rollen och att vara där,<br />
28 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
mitt i kakafonin, blev bara roligare och roligare. De<br />
lokala vårdarna var motiverade och genuint intresserade.<br />
Att jag var svensk gjorde också sitt till: den<br />
svenska kriminalvården åtnjuter gott renommé i<br />
Liberia och så fort jag visade mig i fängelsekorridorerna<br />
började såväl vårdare som intagna glatt tjoa<br />
om ”Goodfriend from Sweden, how’s Johan, how’s<br />
Anette and Putte and Karin?” Och, naturligtvis, om<br />
Zlatan och PSG. (Det var däremot, till min uppriktiga<br />
bedrövelse, ingen som hade hört talas om mitt<br />
lag, Brommapojkarna.)<br />
Arbetet flöt på och jag kände att jag, en smula långsamt<br />
men ändå säkert, växte av och med uppgiften.<br />
Men så kom Ebolan och allt förändrades. De flesta<br />
har säkert läst om epidemin och sett allsköns obehagliga<br />
reportage. Men det var inte som på TV, eller<br />
åtminstone kändes det inte så. Jag sticker inte under<br />
stol med att jag under perioder var rädd och kände<br />
mig väldigt liten – men efter grubbel och många och<br />
långa diskussioner, bland annat med Kriminalvårdens<br />
missionshandläggare i Stockholm, ansökte jag<br />
och mina kollegor om förlängning. Nu kändes det<br />
arbete som FN:s kriminalvårdskomponent kunde<br />
utföra ännu viktigare. Skulle smittan leta sig in i<br />
landets fängelser skulle resultatet vara förödande.<br />
Kriminalvårdsenheten vid missionens huvudkontor<br />
satte igång ett massivt arbete med att koordinera det<br />
preventiva arbetet i landets olika fängelser. På mitt<br />
fängelse innebar detta inrättandet av en karantänenhet.<br />
De grundläggande idéerna kring arbetssätt<br />
inne på enheten byggde på Kronobergshäktets arrest<br />
och inskrivning; en sluss-struktur som möjliggjorde<br />
kontinuerlig övervakning och kontakt, Ebola-screening,<br />
kroppstemperaturmätningar (två gånger<br />
dagligen) samt regelbunden tillsyn och i möjligaste<br />
mån avskildhet. Jag skulle kunna skriva hur mycket<br />
som helst om det fantastiska arbete som den lokala<br />
personalen utförde och om den lagkänsla som vi<br />
internationella handledare kom att utveckla. Och<br />
om den stolthet vi kände. Men den här texten ska<br />
handla om att komma hem; om vad som rent faktiskt<br />
händer med hemvändande personal – och hur just<br />
jag tyckte att det kändes.<br />
Så nu är vi där igen. Njutningsfull tystnad. Och<br />
trötthet. Jag har aldrig varit så trött som tiden efter<br />
att jag kom hem. De första veckorna gjorde jag inte<br />
mycket annat än att sova, sitta på balkongen och<br />
dricka kaffe och njuta av tystnaden. Inga skrik, inget<br />
dunder, inget brak, inga dieselgeneratorer som brummade<br />
dygnet runt och inget vrålande skyfall som<br />
höll mig vaken hela natten. Men heller ingen munter<br />
kenyansk kollega som varje dag hälsade mig med<br />
”Jambo, jambo, ndugu!” Inte heller någon nigeriansk<br />
dito som exploderade av skratt när jag försökte förklara<br />
hur Stockholms gator blir glashala på vintrarna.<br />
Och inga svenska kollegor att sitta tillsammans med<br />
på kvällarna och fascineras av regnperiodens stormar<br />
och åskoväder. Det var helt tyst.<br />
Efter ett tag började emellertid telefonen ringa.<br />
Hemvändande personal genomgår, utöver den<br />
rent känslomässiga, en formell hemkomstprocess<br />
som består av ett antal steg; läkarundersökningar,<br />
samtal och eventuella uppföljningssamtal med personal<br />
på kris- och traumacenter, hemkomstsamtal<br />
hos Internationella enheten och därefter författandet<br />
av en slutrapport. Efter en period av obligatorisk<br />
vila är det slutligen dags för återinträde i tjänst.<br />
Min arbetsplats, Kronobergshäktet, hade under<br />
min bortavaro genomgått en så betydande ansiktslyftning<br />
att jag pinsamt nog, efter att ha bytt om och<br />
kammat mig, var tvungen att ringa nedifrån omklädningsrummet<br />
och be om instruktioner för att alls hitta<br />
upp till avdelningen. Väl uppe var det omedelbart<br />
som att vara hemma igen. Skratt, kramar, ryggdunkningar<br />
och en massa ”Välkommen tillbaks!” kändes<br />
i hela mig. Vad mina chefer och kollegor på häktet<br />
gjorde, vilket jag inte nog kan understryka värdet av,<br />
var att de förstod att hemkomstprocessen är just en<br />
process. Jag slängdes inte in i någonting, jag fick gå<br />
bredvid tills jag kände mig trygg och bekväm igen.<br />
Ingen suckade när jag frågade om saker jag rimligtvis<br />
borde kunna i sömnen. Ingen gnällde eller fällde<br />
spydiga kommentarer om att jag minsann hade en<br />
del att ta igen. Istället idel leenden och förmedlandet<br />
av perspektivet på min internationella tjänstgöring<br />
som en framtida tillgång snarare än en just korrigerad<br />
belastning.<br />
”Hur har det varit?” var den första fråga som<br />
många ställde.<br />
”Varmt, roligt, utvecklande och väldigt spännande”,<br />
blev ett sammanfattande standardsvar.<br />
”Hur känns det ha kommit hem igen då?”<br />
Svaret på den frågan varierade, men kontentan var<br />
alltid densamma och är fortfarande: ”Som synthpop<br />
ungefär: Ganska svalt, inte riktigt lika svängigt, men<br />
tystlåtet på ett vis som jag njuter av.”<br />
Skulle jag åka igen? Tveklöst! Fram tills dess jobbar<br />
jag glatt på här hemma, lyssnar på Depeche Mode,<br />
njuter av tystnaden och läser annat än Per Hagman. O<br />
»Inga skrik,<br />
inget dunder,<br />
inget brak,<br />
inga dieselgeneratorer<br />
som brummade<br />
dygnet<br />
runt och inget<br />
vrålande skyfall<br />
som höll<br />
mig vaken hela<br />
natten.«<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
29
INTERNATIONELLA INSATSER<br />
I tio år har svensk kriminalvård utbildat personal som ska<br />
ut på fredsfrämjande insatser. FN gillar kursen och vill att<br />
alla kriminalvårdare som ska ut i FN-missioner ska gå den.<br />
FN vill ha mer av<br />
svensk utbildning<br />
ELISABET JÖNSSON<br />
/ TEXT<br />
ISAK ENSTRÖM<br />
/ FOTO<br />
SVÅRT NAMN<br />
Den tungvrickande<br />
tvåveckorskursen<br />
heter UNPriPOC,<br />
vilket står för United<br />
Nations Prison<br />
and Probation<br />
Officers Course.<br />
Med pompa och ståt<br />
firades tioårsjubileet,<br />
samtidigt som<br />
höstens utbildning<br />
avslutades på Livgardet<br />
i Kungsängen,<br />
nära Enköping.<br />
– Jubileet föregicks av en av de<br />
absolut bästa kurserna, med den<br />
bästa blandningen på deltagare. Av<br />
19 deltagare var nio svenskar, och<br />
tio personer från andra länder. Två<br />
deltagare kom ända från Fiji.<br />
– De första dagarna märks det<br />
att vi är från olika länder med olika<br />
synsätt. Alla refererar till sitt eget<br />
land och hur saker går till där. Men<br />
när vi bor tillsammans och lever<br />
med frågorna natt och dag under<br />
utbildningen får deltagarna nya perspektiv<br />
och börjar istället referera<br />
till internationella regler.<br />
Det berättar Isak Enström som<br />
är utbildningsansvarig på Kriminalvårdens<br />
internationella enhet. Han<br />
kom själv hem från FN-missionen i<br />
Sydsudan för drygt ett år sedan, och<br />
är alltså veteran.<br />
– Det är jättetydligt att kursen blir<br />
bättre om mixen bland deltagarna<br />
är stor. Hela utbildningen bygger på<br />
dialog: alla måste öppna sinnena för<br />
nya sätt att lösa saker och ting.<br />
Den svenska Kriminalvården började<br />
hålla och utveckla kursen för<br />
tio år sedan. Utbildningen<br />
väckte intresse i FN<br />
som också certifierade<br />
manualen. Utbildningen<br />
hålls 2–4 gånger per<br />
år, med 15–25 deltagare<br />
per omgång. Ungefär<br />
hälften av utbildningarna<br />
genomförs i Sverige<br />
och resten på andra platser, hittills<br />
främst i olika afrikanska länder.<br />
Isak Enström.<br />
FN vill nu att Sverige ska ta ett<br />
ännu större utbildningsansvar så<br />
att alla kriminalvårdare som ska ut<br />
på fredsbevarande uppdrag – alltså<br />
från alla länder – ska genomgå<br />
utbildningen. Just nu finns det<br />
ungefär 300 kriminalvårdare ute i<br />
olika FN-missioner.<br />
– FN har sett positiv skillnad<br />
på personalens kunskapsnivå och<br />
förhållningssätt om de gått utbildningen.<br />
Vi vet att vi har en gedigen<br />
produkt och vill gärna tillmötesgå<br />
FN:s önskemål. Nästa år hoppas<br />
vi kunna hålla fyra kurser för att<br />
närma oss målet.<br />
Nästa år är det också dags att<br />
uppdatera kursmanualen.<br />
– Att revidera manualen är en<br />
ganska stor uppgift. Det måste till<br />
många konsultationer med andra<br />
medlemsländer, och med FN<br />
centralt.<br />
– Men en av styrkorna i kursen är<br />
att den har utvecklats efterhand.<br />
Vi gör ständigt mindre justeringar<br />
för att få den bästa och<br />
mest aktuella utbildningen.<br />
Uppdaterade fängelseregler,<br />
ett grundläggande regelverk<br />
för säkerhetsarbete och nya<br />
erfarenheter från fältet kommer<br />
in i utbildningen. Mandaten har<br />
också förändrats i vissa FN-missioner,<br />
till att bli mer exekutiva.<br />
Grunden i utbildningen handlar om<br />
rådgivning och inte om verkställande<br />
arbete, så där gäller det att hänga<br />
med.<br />
En annan sak som Isak Enström<br />
hoppas ska hända under nästa år, är<br />
att utbildningen ska hållas på franska.<br />
Hittills har all utbildning varit<br />
på engelska, vilket känns närmare<br />
till hands för de flesta svenskar.<br />
– Antalet franskspråkiga<br />
FN-missioner i världen växer,<br />
medan de engelska krymper.<br />
Det är dags att bryta barriären<br />
och börja hålla utbildningen<br />
på franska. Kanada är en viktig<br />
samarbetspartner med språkliga<br />
förutsättningar eftersom landet är<br />
tvåspråkigt. Förhoppningarna är<br />
att hålla de franska utbildningarna<br />
i samarbete med dem. Vi har också<br />
kompetens i våra hemkomna<br />
svenska veteraner från fransktalande<br />
FN-missioner. O<br />
30 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
FN:s nya regler heter<br />
Nelson Mandela Rules<br />
Agneta Johnson, Håkan Friman och Elisabeth Lager<br />
på konferensen i Kapstaden.<br />
Under utbildningen snappar alla upp idéer från varandra.<br />
Några omdömen om kursen:<br />
»Well organized. A good mix of<br />
lectures and practical scenarios.«<br />
»Excellent course; motivating and inspiring.<br />
It has given me a lot of new ideas and skills<br />
to take to missions.«<br />
»The fact that the training is given by<br />
veterans who already have experience<br />
from peacekeeping missions is invaluable.«<br />
KATARINA LUKSEPP / TEXT<br />
FN:s rekommendationer för hur intagna ska<br />
behandlas har funnits i drygt 50 år. För att se över<br />
reglerna satte FN 2010 ihop en expertgrupp som<br />
därefter har träffats i Wien, Buenos Aires och Kapstaden.<br />
Elisabeth Lager och Agneta Johnson från<br />
Kriminalvården och Håkan Friman från Justitiedepartementet<br />
fanns på plats i Sydafrika i mars i år för<br />
att representera Sverige.<br />
Tillsammans med 90 delegater från 41 medlemsstater<br />
deltog de i en intensiv konferens med nattmanglingar<br />
för att enas om reglernas skrivningar. I<br />
oktober antog FN de nya minimireglerna som har<br />
fått namnet Nelson Mandela Rules.<br />
− Det var lite speciellt att även NGO:s, alltså ideella<br />
organisationer som Röda Korset och Amnesty, fick<br />
delta – och de gavs stort utrymme, säger Elisabeth<br />
Lager.<br />
En utgångspunkt var att revideringen inte skulle<br />
sänka standarden.<br />
− Argentina och Brasilien ville gå längst, medan<br />
Egypten och Pakistan stretade emot.<br />
Elisabeth Lager tycker det är positivt hur tydligt<br />
reglerna formulerar syftet med straffet.<br />
− Syftet med fängelsestraff är primärt att skydda<br />
samhället mot brott och minska återfall. Det kan<br />
bara uppnås om tiden i fängelse används för att<br />
återanpassa de dömda till samhället, så att de efter<br />
frigivningen kan leva laglydigt och försörja sig. Det<br />
dubbla syftet gör att man i fängelse måste erbjuda<br />
utbildning, arbetsträning och programverksamhet<br />
utifrån den intagnes behov.<br />
Nyheter i den nya skrivelsen är bland annat att<br />
reglerna är könsneutrala, att sjukvården får en tydlig<br />
koppling till den offentliga vården och att personalen<br />
ska ha utbildning i relevant lagstiftning och i internationella<br />
regler.O<br />
Firande av tioårsjubileet. Sakiusa Veiwila<br />
från Fiji i högtidsdräkt, precis som Kristian<br />
Edqvist, Sverige och Cathrine Halvorsen,<br />
Norge.<br />
FN:S STANDARD MIMINUM RULES<br />
Det finns flera internationella överenskommelser om hur intagna<br />
bör behandlas. Europarådet har till exempel tagit fram de<br />
europeiska fängelsereglerna. Men mest spridd är FN:s ”Standard<br />
Minimum Rules for the Treatment of Prisoners.” FN:s regler<br />
omfattar alla länder och används som referens vid internationellt<br />
arbete med att reformera kriminalvården. I länder med en svag<br />
lagstiftning hänvisas till FN:s minimiregler.<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
31
REPORTAGE<br />
På häktet i Sollentuna finns särskilda ungdomsplatser.<br />
Nu erbjuds de häktade ungdomarna gruppsamtal om sex och samlevnad.<br />
Viktiga samtal<br />
om sex och känslor<br />
LILIAN EDVALL<br />
/ TEXT<br />
EMMA HANQUIST /<br />
ILLUSTRATION<br />
»En kille<br />
frågade hur<br />
man gör slut<br />
med en tjej.«<br />
D et är Louisa Ismail som De häktade sitter olika länge så dom med en egen fråga.<br />
dragit igång projektet. gruppen varierar från gång till gång.<br />
Hon är kriminalvårdare Numera hålls passen på inlåst tid.<br />
och starkt engagerad i Då blir det lättare för ungdomarna<br />
ungdomarna.<br />
att tacka ja, för alternativet är att<br />
– De har så mycket att sitta kvar i cellen.<br />
komma med även om de<br />
ibland inte ser det själva.<br />
Den senaste gången deltog, förutom<br />
Louisa och RFSU, även krimi-<br />
Louisa Ismail är ansvarig för de<br />
aktiviteter som erbjuds ungdomarna.<br />
Hon har alltid tyckt att frågor och Linda håller sig i bakgrunden,<br />
nalvårdaren Linda Asplund. Louisa<br />
om sexualitet varit viktiga.<br />
de två informatörerna från RFSU<br />
– Det hänger ihop med genus och får sköta pratet. Ett frågespel togs<br />
identitet, hur vi ser på oss själva och fram där olika ord skulle förklaras.<br />
andra.<br />
Det var lätta och svåra ord om<br />
Louisa Ismail upplever att många vartannat, ”kuk” och ”kram” och<br />
killar på häktet är präglade av en ”penila papler”.* Gruppen delades<br />
machokultur där det gäller att vara i lag, det gällde att beskriva ordet<br />
tuff och inte visa känslor. En del har för sina egna utan att säga det. Men<br />
missat sexualkunskapen i skolan. snart hoppade man över spelmomentet.<br />
Hon tog kontakt med RFSU<br />
Stockholm och för knappa året<br />
– Man drog bara korten, man ville<br />
sedan hölls det första upplysningspasset.<br />
Målsättningen är att sam-<br />
ord förklarade, säger Louisa.<br />
veta vilka ord det var och få svåra<br />
talen ska hållas en gång i månaden. Så plötsligt kommer någon ung-<br />
– En kille frågade hur man gör<br />
slut med en tjej. Att sitta öppet och<br />
prata med andra killar om sånt, det<br />
gör man inte annars, säger Linda<br />
Asplund. Det finns en nyfikenhet<br />
hos killarna, även om de säger att<br />
”de har koll på allt”.<br />
Ett möte till är inbokat men<br />
förhoppningen är att verksamheten<br />
ska bli permanent.<br />
– Det är nyttigt för dem att få se<br />
annan slags ”manlighet”, säger Louisa<br />
Ismail, en där man som kille kan<br />
reflektera kring sex och känslor.<br />
Hon väntar sig inte någon omedelbar<br />
förändring.<br />
– Vi sår frön. Poletten kanske<br />
trillar ner långt senare.<br />
Jonas Lemon på RFSU Stockholm<br />
blev glad när Kriminalvården<br />
frågade om de ville komma och<br />
hålla samtal om sex på häktet i Sollentuna.<br />
Han är erfaren sexualupp-<br />
32 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
SNABBIS. Ett frågespel med 700 ord om<br />
sex. Tanken är att spelet ska vara en samtalsöppnare<br />
och bidra till att man får upp orden<br />
i rummet.<br />
– En gång vill de aldrig sluta spela, vi fick<br />
ta bort det då vår tid på 90 minuter var slut,<br />
berättar Jonas Lemon, informatör på RFSU.<br />
INITIATIVTAGARE.<br />
Louisa Ismail har dragit<br />
igång projektet. Linda<br />
Asplund deltar också<br />
vid träffarna.<br />
lysare och har deltagit i flera av samtalen.<br />
Någon större skillnad mellan<br />
denna grupp och en killgrupp på en<br />
fritidsgård ser han inte. Frågor och<br />
jargong är densamma. Men en sak<br />
är annorlunda.<br />
– Vi kan anta att här möter vi<br />
flera som tar risker sexuellt, säger<br />
han. Lever man ett risktagande liv<br />
i övrigt ingår det att man även gör<br />
det sexuellt. Därför är det en viktig<br />
grupp att jobba med, för är det några<br />
som behöver prata säkrare sex<br />
och ömsesidighet är det unga som<br />
befinner sig i en risksituation.<br />
Samtalen har förfinats med varje<br />
möte, berättar Jonas Lemon. Från<br />
att i början haft styrda pass, mer<br />
som föreläsningar, är man nu mer<br />
lyhörd för vad just denna grupp vill<br />
just denna gång. Man sitter i köket<br />
vilket gör det mer avslappnat.<br />
– Vi har fått ett fantastiskt bemötande<br />
av killarna. Det har varit<br />
en bra stämning i gruppen, de har<br />
känts trygga med varandra. Det ska<br />
personalen ha en eloge för.<br />
Varje möte blir olika. Ett av de<br />
tidigare samtalen handlade huvudsakligen<br />
om graviditet och abort.<br />
Med riskbeteendet följer att det kan<br />
finnas många unga pappor i gruppen.<br />
En annan grupp var fascinerad<br />
av hur en vagina fungerade. ”Men<br />
blir inte tjejens vagina slapp om hon<br />
har mycket sex?”** På det senaste<br />
mötet handlade det mest om könssjukdomar,<br />
vilka symptom de ger<br />
och vart man kan testa sig.<br />
– Men plötsligt kastades en fråga<br />
ut om vi rekommenderar distansförhållanden.<br />
Vi svarar ju alltid<br />
generellt, säger Jonas Lemon.<br />
Anledningen till att det är två<br />
män från RFSU Stockholm som<br />
kommer, och inte en man och en<br />
kvinna, är att deras erfarenhet är<br />
att kvinnor blir mer ifrågasatta i<br />
killgrupper.<br />
– Det är mer provokativt att en<br />
kvinna pratar jämställdhet än att en<br />
man gör det.<br />
Enligt Jonas Lemon var dessutom<br />
begäran från Kriminalvården<br />
att det skulle vara män.<br />
– Men drömmen är att få göra<br />
det här långsiktigt, genom att<br />
arbeta även på anstalt. Gruppen<br />
där skulle vara stabil och arbetssättet<br />
skulle därför kunna vara mer<br />
strukturerat. Då skulle könet på<br />
dem som arbetar inte heller spela<br />
någon roll.<br />
– Vi ser det här som ett pilotarbete<br />
och vill gärna sprida det. Vi<br />
hoppas kunna ta fram utbildning<br />
för personalen på häkten<br />
och anstalter. O<br />
*Penila papler är små ofarliga hudtaggar<br />
som kan sitta på kanten av ollonet.<br />
** Nej.<br />
Så tycker de intagna<br />
killarna på<br />
häktet Sollentuna<br />
om samtalen. »<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
33
REPORTAGE<br />
»Det hade varit bättre med<br />
en kille och en tjej från RFSU.«<br />
»<br />
B<br />
aba är 20 år och har suttit<br />
häktad i två månader.<br />
En anledning till att han<br />
anmälde sig till sex- och<br />
samlevnadsgruppen<br />
var att han kom ut från<br />
cellen.<br />
– Och så var det några frågor man<br />
ville ha svar på. Vilka sjukdomar<br />
som är mest förekommande i Sverige.<br />
Den vanligaste är klamydia. De<br />
berättade hur man kan bli smittad.<br />
De sa att sjukdomarna tar mer på<br />
kvinnor, det kan påverka deras föd-<br />
sel av barn. Man lärde sig mycket<br />
faktiskt. Det finns 6 000 som har hiv<br />
i Sverige.<br />
– Jag är rädd för sjukdomar. Det<br />
är äckligt. Och det är inte svårt att<br />
skydda sig, varför ska man ta risken.<br />
– Jag hade sexualkunskap i åttan.<br />
Då fick man lära sig hur man tog på<br />
en kondom men det är inte svårt att<br />
lista ut.<br />
Är det något du velat ha på<br />
annat sätt?<br />
– Det kunde vara bra med en kille<br />
och en tjej som pratade, om hon<br />
tänker likadant om sjukdomarna.<br />
Tänker man mer eller mindre<br />
på sex härinne?<br />
– Mer. Det är synd att man inte får<br />
ha porrtidningar och porrfilmer här.<br />
Max är 19 år och har suttit häktad<br />
i tre månader. Han deltog för att alla<br />
andra deltog. Skolans sexualkunskap<br />
minns han inte mycket av. Några<br />
höga förväntningar hade han inte.<br />
– Det var mest en kul grej men<br />
man hade ändå hört allt det där<br />
förut. Kanske var det några nya ord<br />
som jag lärde mig.<br />
Han tror att alla vågade ställa de<br />
frågor de ville.<br />
– Det är ingen som behöver hävda<br />
sig härinne. De flesta vill ändra sina<br />
liv. Men enligt min uppfattning<br />
hade det varit bättre med en tjej och<br />
en kille från RFSU. Då hade man<br />
fått allt från ett annat perspektiv<br />
också.<br />
För Max är frågor om sex av underordnad<br />
betydelse just nu.<br />
– Man blir en annan person när<br />
man sitter häktad. Man hinner<br />
tänka så mycket. Jag har<br />
gått på droger och fått<br />
folk att må dåligt.<br />
Jag tänker på hur<br />
familjen har det.<br />
Det ger mig ångest.<br />
Men jag är glad att<br />
jag sitter här, jag<br />
försöker se det som<br />
en vändpunkt<br />
i livet.<br />
34 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
YRKET: TRANSPORTFÖRARE<br />
Transporter mellan häkten och anstalter utförs av medarbetare på<br />
något av Nationella transportenhetens 21 lokalkontor som finns runt<br />
om i landet. I Härnösand arbetar Andrea Gustavsson.<br />
ANDREA GUSTAVSSON<br />
Tid i Kriminalvården: 12 år. Började som<br />
kriminalvårdare på häktet Västervik.<br />
Tid i yrket: 9 år<br />
Fritid: ”Vi bor på en hästgård och har två<br />
hästar. Daglig skötsel av gården och hästarna<br />
tillsammans med våra två små barn gör att vi<br />
sällan har några fritidsproblem, kan man säga.”<br />
»Utan oss skulle det stå still«<br />
MONICA STEN /<br />
TEXT & FOTO<br />
INOM NTE<br />
arbetar drygt<br />
550 transportförare.<br />
Vad gör du på jobbet?<br />
– Jag är med och utför transporter av kriminalvårdens<br />
klienter. Vi genomför också transporter för till exempel<br />
Polisen och landets kommuner. När vår ordinarie<br />
samordnare är ledig eller sjuk vikarierar jag också som<br />
samordnare för NTE nord.<br />
Vilka egenskaper är bra att ha i ditt jobb?<br />
– Vi möter olika människor varje dag under transporterna<br />
så det är viktigt att kunna ta människor på ett bra<br />
sätt. Det är också bra att kunna samarbeta eftersom vi<br />
arbetar i team. Våra uppdrag ser olika ut dag för dag så<br />
att vara flexibel är en bra egenskap. Sedan är det givetvis<br />
viktigt att gilla att köra bil och ha ett bra säkerhetstänkande.<br />
Vad har kriminalvården för nytta av det du gör?<br />
– Vi genomför förflyttningar mellan anstalter och<br />
häkten, så jag tycker att vi är en viktig del i kedjan. Skulle<br />
vi inte utföra våra transporter skulle mycket stå stilla.<br />
Vad är roligt med ditt jobb?<br />
– Att arbeta i team, som vi gör. Grundbemanningen<br />
i varje bil består av bilförare, transportförare och<br />
transportledare. Vi alternerar mellan rollerna och det<br />
gör att jobbet är varierande. Sedan får vi se mycket, jag<br />
har varit på många olika platser som jag troligtvis inte<br />
skulle besökt annars.<br />
Vad är utmaningarna?<br />
– Det kan vara svårt att planera fritiden direkt i<br />
anslutning till jobbet. Det kan bli långa arbetsdagar på<br />
grund av väderlek, vägarbeten eller att det blir förändringar<br />
i dagplanen under dagen. Jag tycker också att det<br />
är viktigt att den dagliga kommunikationen fungerar<br />
bra i alla led. Brister den så är det alltid någon eller<br />
några som drabbas.<br />
Vad kan vi andra i Kriminalvården göra för att ditt<br />
jobb ska gå enklare?<br />
– För att vårt arbete ska rulla på i vardagen är det bra<br />
med god framförhållning, planering, information och<br />
kommunikation. Det är viktigt att det fungerar i alla led,<br />
allt från planeringskontoret i Arvidsjaur och regionala<br />
samordnaren till verksamhetsställen och till oss som<br />
sitter i bilarna. O<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
35
INTERVJU<br />
»EN CHEF<br />
MÅSTE GILLA<br />
ATT TA PLATS«<br />
Omkrims redaktör träffar Jacques Mwepu<br />
på anstalten Hinseberg. Han ser dagens<br />
flyktingvåg som ett tillfälle för Kriminalvården<br />
att rekrytera ny personal. Den<br />
språkintresserade anstaltschefen<br />
berättar ordrikt och med en intensitet<br />
som en kulspruta om hur han etablerade<br />
sig i Sverige.<br />
»<br />
36 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
37
INTERVJU<br />
JACQUES MWEPU<br />
intervjuas av Omkrims<br />
redaktör Katarina Luksepp.<br />
»Med åren har jag lärt mig att<br />
förändringar tar tid och att vara mer<br />
inlyssnande än imposant och ställa krav.«<br />
KATARINA LUKSEPP / TEXT<br />
HENRIK WITT / FOTO<br />
» Vi utlandsfödda<br />
har det<br />
positiva att vi<br />
inte är blyga.<br />
Vill jag verkligen<br />
säga något<br />
så säger jag<br />
det.«<br />
Ä<br />
r Kriminalvården en bra arbetsgivare<br />
om man kommer från ett annat land?<br />
−Kriminalvården är en av få myndigheter<br />
som har satsat på att öka den etniska<br />
mångfalden. Sedan mitten av 1990-talet<br />
är vi vana vid mångkulturell personal.<br />
När vi söker ny personal strävar vi efter<br />
mångfald, både vad gäller kön och etnicitet. Det är en<br />
bra personalpolitik som har positiv effekt. Förutom<br />
den kulturella dimensionen, får vi ofta motiverad personal<br />
med erfarenheter av statlig förvaltning på hög<br />
nivå i sina hemländer. Jag har själv rekommenderat<br />
flera medarbetare genom åren, till exempel två duktiga<br />
advokater som är kriminalvårdare på Huddingehäktet<br />
respektive Österåkeranstalten.<br />
−För att behålla de duktiga utlandsfödda och se till<br />
att de med ambitioner får möjlighet att utvecklas och<br />
göra karriär bör vi chefer bli bättre på att identifiera<br />
potential och ledaregenskaper. Däremot är jag helt<br />
mot kvotering. Jag själv och några kvinnliga kollegor<br />
misstänks ibland för att ha hamnat i ledarställning på<br />
grund av kvotering. Meriter måste gå före alla andra<br />
kriterier.<br />
Har du själv blivit utsatt för rasism eller främlingsfientlighet?<br />
−Jag blir knappt trodd när jag bestämt hävdar att<br />
varken jag eller min familj har utsatts för rasism. Jag<br />
är inte naiv. Jag är medveten om fenomenet kring<br />
fördomar och rasism. Att min familj varit förskonad<br />
bevisar att de som verkar för intolerans och rasism<br />
utgör en liten minoritet i Sverige. Trots SD:s framgång<br />
och normaliseringen av främlingsfientlig agenda och<br />
retorik hos ett antal politiska partier. Utvecklingen<br />
kräver att vi fortsätter ha stort fokus på vår värdegrund.<br />
−Jag blev chockad av Ahmed Artans brev som publicerades<br />
i föregående Omkrim och som handlar om<br />
rasistiskt beteende hos vissa anställda på Kronobergshäktet.<br />
Jag har hört rykten om en sådan hållning på<br />
Kronoberg för några år sedan, men jag trodde att det<br />
var helt borta. Jag önskar att jag var chef där!<br />
Hur ser din egen resa i Kriminalvården ut?<br />
− Jag började som sommarvikarie på Hällbyanstalten<br />
för 17 år sedan. Jag arbetade på golvet, men på<br />
ett sätt som utmärkte sig, vilket ledde till att jag blev<br />
uttagen till det första kvinspprogrammet. Där deltog<br />
bland andra Hanna Jarl och Fredrik Tunberg. Jag fick<br />
en kvinsptjänst på anstalten Mariefred och därefter<br />
på Hällby. Sedan åkte jag till Elfenbenskusten i Afrika<br />
på två år. Jag var den första i Kriminalvården som<br />
utlandstjänstgjorde i FN:s regi.<br />
Jag vet att du fick en guldmedalj för ditt arbete i<br />
Afrika.<br />
− Ja, jag fick medaljen i guld för utomordentliga<br />
insatser i tjänsten. Sedan arbetade jag med internationella<br />
frågor på huvudkontoret. Jag byggde upp det<br />
internationella sekretariatet, var projektledare och<br />
chef för gruppen. Sedan fick jag ett vikariat som kvc<br />
i Örebro, därefter blev tjänsten som anstaltschef på<br />
Hinseberg ledig. Och här är jag nu.<br />
Trivs du på Hinseberg?<br />
– Ja, nu får jag jobba på hemmaplan med de frågor<br />
jag tidigare har pläderat för internationellt. Kvinnor<br />
är en ganska liten population och det finns inga ramar<br />
eller mallar för hur arbetet ska gå till. Men vi har implementerat<br />
Bangkok Rules, FN:s vägledande regler<br />
för frihetsberövade kvinnor. Vissa utsatta grupper<br />
måste man arbeta särskilt med, exempelvis unga eller<br />
sjuka, men framförallt kvinnor. I många länder finns<br />
inte ens anstalter för kvinnor.<br />
Har du infört några förändringar?<br />
− Jag reagerade på antalet intagna som var på<br />
promenad samtidigt. Det skedde också mycket larm<br />
och incidenter. På en manlig klass 2-anstalt får max 30<br />
intagna vara på promenad. Ju fler intagna desto större<br />
38 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
”Jag försöker vara verbal och korrekt, sen tappar jag lite under resans gång och när<br />
debatten hettar till blir formuleringen mycket mindre viktig än budskapet.”<br />
risk för friktioner. Här hade vi i teorin 55 intagna på<br />
promenad, intagna med olika behov och riskprofiler.<br />
− Trots utvecklingen i samhället tror vi fortfarande<br />
att det är frid och fröjd på kvinnoanstalter. Detta är<br />
påtagligt i de bedömningar som legat till grund för<br />
att riskfyllt ensamarbete accepterats och länge varit<br />
en icke-fråga på Hinseberg. Antalet incidenter med<br />
utåtagerande beteende har ökat markant och klienter<br />
dömda för våldsbrott utgör idag den största gruppen.<br />
Vi måste kunna differentiera och ges möjlighet att<br />
hantera mindre grupper. Den vikande klientutvecklingen<br />
gör att vi troligtvis inte kommer att kunna<br />
införa platser för särskilt resurskrävande, som finns<br />
på mansanstalterna.<br />
−Jag konstaterade också att alla kvinspar, med undantag<br />
för en, hade kontor i samma korridor som kvc<br />
och administrativ personal. Jag såg till att de fick flytta<br />
till de hus eller avdelningar de ansvarar för, allt för att<br />
komma närmare personal och intagna.<br />
Jag talade med en erfaren kriminalvårdare på<br />
väg till ditt rum som sade att klientelet på Hinseberg<br />
har förändrats.<br />
− Ja, vi upplever ett fenomen med yngre och yngre<br />
klienter. Den yngsta är född 1995. De kommer från stökiga<br />
och oharmoniska förhållanden. Många är unga,<br />
asociala förortstjejer som lärt sig att våld och makt ger<br />
respekt. Min ambition är att utveckla kontaktmannaskapet<br />
och jobba ännu närmare de intagna, vilket<br />
kräver en hög bemanning. Inte bara för att förhindra<br />
aggressioner och våld, utan för att vara mentorer och<br />
motivera dem i vardagen. Kvinnor söker mer aktivt<br />
hjälp, har generellt sett fler problem men saknar ofta<br />
det sociala nätverk som männen i större utsträckning<br />
åtnjuter.<br />
Hur har dina år i Kriminalvården format ditt<br />
ledarskap?<br />
− Jag är benägen att lära mig och är genuint intresserad<br />
av ledarskapsfrågor. Det här är min fjärde eller<br />
femte ledningsgrupp. Med åren har jag lärt mig att<br />
förändringar tar tid och att vara mer inlyssnande än<br />
imposant och ställa krav. Försöker också vara medveten<br />
om att alla inte kan hänga med i samma takt. Jag är<br />
en tryggare chef idag än vad jag var för några år sedan.<br />
Det räcker inte att ha fått uppdraget, man måste återkommande<br />
ifrågasätta sig själv och ta ansvar för sin<br />
egen utveckling.<br />
Är språket nyckeln till framgång för er utlandsfödda?<br />
− Jag brukar säga: Hur långt jag än kommer i språket<br />
så har jag mycket kvar. Franska är mitt första språk.<br />
Ibland när jag föreläser önskar jag att jag skulle kunna<br />
säga detta på franska, med samma nyanser och djup.<br />
Men vi utlandsfödda har det positiva att vi inte är<br />
blyga. Vill jag verkligen säga något så säger jag det.<br />
Uttalet låter kanske konstigt, men folk förstår oftast.<br />
Engagemanget, viljan att övertyga och förmedla är<br />
starkare än grammatik och vokabulär.<br />
Det kanske är oblygheten som gör att du lär dig?<br />
− Jag har alltid tyckt att en ledare ska gilla scenen och<br />
ta plats. Inte vara blyg utan vilja göra saker. När mina<br />
samtalspartners och medmänniskor möter min energi<br />
blir de mindre intresserade av mina grammatiska fel.<br />
Så många grammatiska fel märker jag inte av.<br />
−Ibland möter jag kollegor och medarbetare som<br />
har svårt att förstå vad jag menar. Med franska som<br />
modersmål har jag en tendens att prata lika fort på<br />
svenska men på bekostnad av artikulation och med en<br />
betoning som styrs av andra fonetiska regler.<br />
−Idag var jag på regionala ledningsgruppen utan att<br />
säga något. Man är van vid att jag har synpunkter på<br />
det mesta, men för en gångs skull valde jag att lyssna.<br />
Folk blev lite oroliga och undrade vad som stod på<br />
eftersom jag är en som vill debattera och höra argument.<br />
Det är naturligt för mig att tala, men jag har lärt<br />
mig att lyssna.<br />
»<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
39
INTERVJU<br />
Se och hör JACQUES<br />
MWEPU berätta mer på<br />
kriminalvarden.se<br />
»<br />
Du är född och uppvuxen i diktaturen Kongo.<br />
Hur hamnade du i Sverige?<br />
− Jag kom hit ensam, 26 år gammal. Jag hade<br />
slutfört mina juridiska studier. Och även börjat<br />
engagera mig politiskt. Mina studiekamrater och<br />
jag hade börjat säga ifrån, men angiverisystemet<br />
gjorde att vi fick problem. Kongo har varit i krig de<br />
senast 30-40 åren, varje diktator har ersatts av en<br />
ny.<br />
−Mina föräldrar hade kontakt med belgiska ambassaden<br />
som hjälpte mig att fly. Först till Zambia<br />
sedan kom jag i kontakt med FN och fick välja att<br />
åka till Australien, Kanada, Belgien eller Sverige.<br />
Jag tackade ja till Sverige.<br />
Vad visste du om Sverige då?<br />
− Jag visste vad Sverige stod för, de demokratiska<br />
värdena. Att det var nobelprisland och Dag Hammarskölds<br />
land. Olof Palme var också känd, det<br />
här var 1990, fyra år efter mordet. Jag var ganska<br />
rädd och tänkte att neutrala Sverige aldrig skulle<br />
utlämna mig.<br />
− Jag fick politisk asyl här och blev körd till Hallstahammar<br />
utanför Västerås i november. Det var<br />
ganska tufft, ensamt, kallt och mörkt. Jag ångrade<br />
mig lite och de första åren åkte jag mycket till Belgien<br />
och Frankrike. Men sen bestämde jag mig för<br />
att lära mig svenska.<br />
På väg hit såg jag att Hinsebergs tidigare<br />
utslussplatser har förvandlats till flyktingförläggning.<br />
− Ja, det finns 90 flyktingar utan uppehållstillstånd<br />
där. Jag ser fruarna och barnen som går till<br />
Ica varje dag. Att vara i Sverige räcker inte. Det är<br />
inte över för dem. Mat och någonstans att sova<br />
räcker inte.<br />
− Jag är en priviligierad person, både i Kongo och<br />
i Sverige, och min historia kan aldrig jämföras med<br />
dem som har gått genom land efter land, natt och<br />
dag med barn och familjer. Jag har aldrig behövt<br />
vänta på att bli godkänd för asyl, jag hade till och<br />
med pengar när jag kom.<br />
Vad är inträdesbiljetten till det svenska<br />
samhället?<br />
−Språket, men även vad du har med dig i bagaget.<br />
Har din skolgång varit bristande i ditt hemland är<br />
det inte enkelt att studera på svenska. Man behöver<br />
skyddande faktorer hemifrån. Sedan spelar<br />
omgivningen du hamnar i roll och vilka du umgås<br />
med. Det är många saker som har betydelse för vilket<br />
liv du får. Men man kan aldrig nog understryka<br />
vikten av språket för integration.<br />
−Hemma har vi valt att prata svenska med våra<br />
barn trots att de kan franska. Det är ett medvetet<br />
val som gör det lättare för oss att växla naturligt<br />
mellan franska och svenska. Då har vi som föräldrar<br />
bättre förutsättningar att hjälpa till med läxor.<br />
Kan utanförskapet vara en tillgång?<br />
− Ja, folk kommer ihåg mig. Om inte annat för att<br />
jag är svart. Men jag är också en framåt person och<br />
ganska orädd i vilket sammanhang det än är. Min<br />
fru säger att hon inte förstår dem som klagar så<br />
mycket om problem som följer av att man är svart<br />
eller kvinna. Hon är svart, civilingenjör, kvinna och<br />
driver två IT-företag. Dessutom bryter hon kraftigt<br />
på franska, klart att folk minns henne. Det finns<br />
inte bättre PR-förutsättningar!<br />
Är du svensk idag?<br />
−Jag märker att jag är starkt influerad av Sverige.<br />
Jag märker det extra mycket när jag är i Belgien,<br />
i Frankrike eller i Afrika. Plötsligt tycker jag, som<br />
pratar så mycket ”Kan vi inte ta det lite lugnt?”.<br />
Jag reagerar på intensiteten, liksom min fru som<br />
säger: ”Å, vad de snackar”. Vi ser att våra barn har<br />
präglats av bägge kulturerna. Vår son är mycket<br />
lugn och vi tycker att han är så svensk som frågar:<br />
”Pappa, vad högt ni pratar när du är med dina<br />
landsmän, bråkar ni eller?”<br />
− Min identitet har påverkats av uppväxten<br />
i Kongo, studierna i Kongo och Sverige, mitt yrke<br />
i Sverige samt mina möten med andra människor.<br />
Jag är en människa som berikats av att få växa upp<br />
och bo i två olika kulturer. O<br />
JACQUES MWEPU<br />
51 år, kriminalvårdschef<br />
Gift med Gisele sedan 1995<br />
Två barn: Jean-Luc 18 år, Desirée 11 år<br />
Bor i Västerås<br />
Brukar säga till sina medarbetare: ”Jobba alltid som<br />
om någon observerar dig.”<br />
Fasar för: ”Att folk tror att jag är inkvoterad för att jag<br />
är svart. Den osäkerheten får även många kvinnor leva<br />
med.”<br />
Retar kollegorna sig på? ”Medarbetare blir ofta<br />
frustrerade när jag petar, korrigerar och formulerar om<br />
dokument som de skrivit.”<br />
Klädsel: ”Jag har alltid kavaj på mig. Alltid.”<br />
40<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015
”Folk kan skratta åt mig.<br />
”Jacques, nu förstår jag inte<br />
vad du menar?” Det finns<br />
hur många anekdoter som<br />
helst om hur man missuppfattat<br />
det jag har sagt.”<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015 41
VETENSKAP<br />
Att intagna i anstalt har sysselsättning under dagarna är viktigt av flera skäl.<br />
Den upplevs minska risken för återfall och gör tiden i anstalt mindre<br />
påfrestande. Sysselsättning leder även till färre konflikter och skapar<br />
en nära kontakt mellan personal och intagna.<br />
»De intagna<br />
som vi har<br />
intervjuat<br />
upplever<br />
att sysselsättningen<br />
hjälper dem<br />
att få rutiner<br />
på dagarna<br />
och att tiden<br />
går snabbare.«<br />
INTAGNA<br />
VILL HA<br />
MER ATT<br />
GÖRA<br />
Johanna Kindgren och<br />
Linnea Littmann, utredare på Brå.<br />
Intagna har både rätt till sysselsättning<br />
och plikt att delta<br />
i den. En ny rapport från Brå<br />
visar att det idag är ett större<br />
problem att det saknas sysselsättning<br />
till alla intagna än att<br />
de intagna vägrar delta i den<br />
sysselsättning som anvisas. Arbetsbristen<br />
visar sig på flera sätt: För det<br />
första definieras 30 timmar i veckan<br />
som ”full sysselsättning” på de flesta<br />
anstalter, inte 40 timmar som i övriga<br />
samhället. För det andra lyckas<br />
inte alla anstalter nå upp till 30<br />
timmar. Under den månad som Brå<br />
granskat hade hälften av de intagna<br />
registrerad arbetsbrist. Det kan bero<br />
på att det inte finns tillräckligt med<br />
arbetsuppgifter eller att det saknas<br />
vikarier när ordinarie personal inte<br />
är på plats. Personal och intagna<br />
vittnar även om att det finns en dold<br />
arbetsbrist, som inte registreras.<br />
− Det finns ett stort engagemang<br />
för frågorna bland personalen på anstalterna.<br />
Men sysselsättningstimmarna<br />
är för få. Det är en angelägen<br />
uppgift för Kriminalvården att öka<br />
sysselsättningen – och se till att det<br />
finns tillräckligt med arbetsuppgifter<br />
under de timmar som intagna är<br />
schemalagda, säger Johanna Kindgren,<br />
utredare på Brå.<br />
De intagna efterfrågar främst<br />
möjlighet att få gå en utbildning och<br />
delta i behandling. Även om utbudet<br />
av utbildning och behandling har<br />
ökat de senaste åren så är efterfrågan<br />
fortfarande större än tillgången.<br />
Fördelen med arbetsdriften är att<br />
i princip alla intagna kan delta. Men<br />
det är samtidigt där svårigheterna<br />
med arbetsbrist under dagarna är<br />
som störst. De enklare uppgifterna<br />
inom arbetsdriften, så som montering<br />
och förpackning, uppfattas<br />
dessutom inte som särskilt givande<br />
av de intagna. Kriminalvården har<br />
dock inlett en satsning på arbetsdriften,<br />
med förstärkta resurser på<br />
huvudkontoret för dessa frågor.<br />
De intagnas behov, som identifieras<br />
i verkställighetsplaneringen,<br />
ska styra vilken sysselsättning de<br />
får, men enligt Brås rapport sker det<br />
inte i den utsträckning som det är<br />
tänkt. Lämplig sysselsättning kanske<br />
saknas på avdelningen eller så kan<br />
den intagne inte delta på grund av<br />
säkerhetskrav eller kort verkställighet.<br />
Ovilja att byta anstalt och för<br />
lite tid för personalen att arbeta med<br />
motiverande samtal är ytterligare<br />
orsaker som nämns i rapporten.<br />
Den bild som framträder i studien<br />
är att intagna främst ser sysselsättningen<br />
som viktig för tiden i anstalt.<br />
− De intagna som vi har intervjuat<br />
upplever att sysselsättningen hjälper<br />
dem att få rutiner på dagarna och att<br />
tiden går snabbare. Sen är det inte<br />
oväsentligt att de får ersättning för<br />
sitt arbete, även om det inte handlar<br />
om så mycket pengar, säger Linnea<br />
Littmann på Brå.<br />
Brå frågade också villkorligt frigivna<br />
klienter om vilka långsiktiga effekter<br />
de bedömer att sysselsättningen haft.<br />
Svaren visar att klienterna är särskilt<br />
positiva när det gäller utbildning och<br />
behandlingsprogram. De lyftes fram<br />
som viktiga för att lättare få arbete och<br />
inte återfalla i brott. En betydlig andel<br />
av alla svarande tyckte att sysselsättningen<br />
stärkt deras självförtroende<br />
och gett dem kunskaper för att klara<br />
vardagen efter frigivning – oavsett<br />
vilken sysselsättning de haft. Det visar<br />
att även enklare sysselsättning kan<br />
vara värdefull.<br />
Brås studie visar att det finns förbättringsmöjligheter<br />
när det gäller<br />
sysselsättningen i anstalt.<br />
− En del svårigheter beror på att det<br />
saknas resurser, vilket kan vara svårt<br />
att påverka. Men det finns även annat<br />
som inte främst har med resurser<br />
att göra. Vissa anstalter har hittat<br />
välfungerande lösningar på problem,<br />
som andra anstalter fortfarande<br />
tampas med. Här vore det bra med ett<br />
ökat erfarenhetsutbyte mellan anstalterna,<br />
säger Johanna Kindgren. O<br />
REGERINGSUPPDRAG TILL BRÅ<br />
Brå har besökt tolv anstalter där totalt<br />
närmare 200 personer intervjuats, både<br />
personal och intagna. Även handläggare på<br />
frivården har intervjuats. Därutöver har två<br />
enkäter skickats ut. En till villkorligt frigivna<br />
klienter och en till företrädare för anstalter.<br />
Statistik från Kriminalvården och<br />
Arbetsförmedlingen har sammanställts för<br />
rapporten. Slutligen har representanter från<br />
Kriminalvården och Justitiedepartementet<br />
i Norge, Danmark och Nederländerna intervjuats<br />
för att jämföra Sveriges situation.<br />
Rapporten ”Arbete, utbildning och<br />
behandling i svenska anstalter - en studie<br />
om intagnas sysselsättning” (2015:20) finns<br />
att ladda ner på Brås hemsida.<br />
42 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
Så tycker<br />
de intagna<br />
O – Jag har stått i<br />
verkstäder på flera<br />
anstalter men det<br />
blir väldigt monotont. På en anstalt<br />
skulle man stoppa fyra muttrar och<br />
fyra skruvar i en påse. Man kan inte<br />
sitta så i flera år, man blir ju tokig.<br />
O – Problemet är<br />
att det inte finns<br />
tillräckligt med jobb<br />
för alla. Kanske 15–20 procent jobbar<br />
och de andra sitter och spelar,<br />
läser eller går fram och tillbaks. Det<br />
finns ingenting att göra helt enkelt.<br />
”Vi har redan vidtagit en rad åtgärder”<br />
Christina Källgren Pettersson,<br />
chef för Kriminalvårdens enhet<br />
för utveckling av verksamhetsinnehåll<br />
är tacksam över utvärderingen.<br />
– Det är glädjande att intagna<br />
upplever att sysselsättningen<br />
hjälpt dem att få rutiner, stärkt<br />
deras självförtroende och gett<br />
dem kunskaper för att klara vardagen<br />
efter frigivning. Det är precis<br />
vad vi vill.<br />
Hon anser inte att rapportens<br />
slutsats kommer som en överraskning.<br />
− Vi känner till det här och har<br />
därför vidtagit en rad åtgärder.<br />
Exempelvis pågår nationella utredningar<br />
och projekt inom både<br />
arbetsdriften och ASV-verksamheten,<br />
säger Christina Källgren<br />
Pettersson.<br />
Över hälften av de frigivna som<br />
deltagit i behandlingsprogram och<br />
studier uppger att det gett dem<br />
förutsättningar att inte återfalla i<br />
brott och att få arbete. Brå skriver<br />
dock att inte alla som vill studera<br />
eller gå i behandling får det.<br />
Till exempel har de som inte kan<br />
svenska svårt att delta i behandlingsprogrammen<br />
och alla som vill<br />
studera får inte plats.<br />
− Var tredje nyintagen 2014<br />
avtjänade bara två månaders<br />
fängelse eller mindre. Det gör det<br />
svårt att erbjuda dem all sysselsättning.<br />
En lösning är att vi planerar<br />
ett samarbete med Sveriges<br />
Kommuner och Landsting och<br />
kommunerna för att intagna ska<br />
kunna fortsätta komvux-studier<br />
efter frigivning, säger Christina<br />
Källgren Pettersson.<br />
Viveca Hilberts<br />
O – Jag är lyrisk.<br />
De som höll i<br />
VINN, alltså två<br />
stjärnor på himlen<br />
säger jag bara. De har fått en att<br />
verkligen tänka till. De har gjort att<br />
jag kan ta av mig ryggsäcken. När<br />
jag åker hem kan jag känna att jag<br />
har bearbetat allt. Jag kliver ut och<br />
fortsätter leva mitt liv, till viss del<br />
som en annan person.<br />
O – Alltså, jag vill<br />
vara en normal<br />
Svensson-människa<br />
när jag kommer ut.<br />
Det gör att jag går upp på morgonen.<br />
Skulle jag bara ligga skulle jag<br />
bli apatisk. Det känns ändå bra när<br />
man gjort saker och ting. Det är<br />
som på utsidan, fast inom stängda<br />
dörrar.<br />
O – Jag hade inte<br />
ens kokat vatten<br />
när jag kom hit.<br />
Jag har bott på krogen sen jag var<br />
16 år och ätit ute i hela mitt liv. Men<br />
nu har jag fått insikter och lärt mig<br />
laga mat. Jättekul, roligt och hur<br />
bra som helst!<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
43
RUNTiKRIM Nord Sthlm Mitt<br />
I avdelningen Runtikrim kan du<br />
läsa om stora och små händelser<br />
från hela landet. Tipsa gärna om<br />
vad som är på gång just på din<br />
arbetsplats!<br />
omkrim@kriminalvarden.se<br />
Väst Öst Syd<br />
Hk<br />
UPPSKATTAD FÖRELÄSARE<br />
Craig Nakken, beroendeterapeut från<br />
USA, föreläste på Österåkeranstalten om<br />
missbrukspersonlighetens uppkomst. På<br />
förmiddagen fick intagna träffa honom,<br />
medan eftermiddagen var vikt för<br />
personalen, programfolk och 12-stegsterapeuter<br />
från andra anstalter.<br />
Barnvänliga saker och viktig verksamhet visades upp för personalen på Kumla.<br />
Barnombud firar tio<br />
I år firar barnombuden<br />
tio<br />
Mitt<br />
år. På anstalten<br />
Kumla uppmärksammades<br />
det med en utställning<br />
för personalen.<br />
– Vi vill sprida det vi<br />
gör till alla i personalen.<br />
Vi vill också informera<br />
om vad som krävs av oss<br />
i Kriminalvården.<br />
Martin Lindvall är<br />
tillförordnad kvinsp för<br />
programverksamheten på<br />
anstalten, och han hade<br />
god hjälp av barnombudet<br />
Ulrika Henriksson i<br />
Kakel och klinker poppis i Luleå<br />
På ungdomsanstalten<br />
i Luleå<br />
Nord<br />
finns möjligheten<br />
att delta i arbetsmarknadsutbildningen”Byggoch<br />
hantverksyrken”.<br />
Under utbildningens tolv<br />
veckor varvas teoretiska<br />
och praktiska moment i<br />
plattsättning, byggnadsträarbete,<br />
måleri, betong<br />
och byggplåtslageri.<br />
Ungdomarna ska få en<br />
orienterande utbildning<br />
som en förberedelse för<br />
fortsatt utbildning eller<br />
anställning i branschen.<br />
Kriminalvårdsinspektör<br />
Eva Dufva Hansi berättar<br />
arbetet. Besöksavdelningen<br />
visade sin verksamhet,<br />
och projektet Godnattsagor<br />
inifrån visade hur<br />
det går till när intagna<br />
pappor läser in berättelser<br />
till sina barn.<br />
– Vi fick positiva kommentarer<br />
om utställningen.<br />
Många intresserade sig<br />
för frågor som barn ställt,<br />
när Ulrika har varit ute och<br />
pratat på skolor. Det är<br />
spännande att se hur barn<br />
som tittar på vår verksamhet<br />
utifrån funderar kring<br />
vad vi gör, avslutar Martin.<br />
att utbildningen är populär<br />
och att i stort sett alla<br />
intagna väljer att delta.<br />
– Vi har ju unga killar<br />
som ska välja yrke och<br />
det är inte så lätt när<br />
man aldrig har provat<br />
på något. Den här<br />
utbildningen ger dem en<br />
inblick i yrken som de<br />
antingen kan välja att gå<br />
vidare med eller sortera<br />
bort, menar hon.<br />
De flesta har fastnat<br />
för plattsättning och<br />
en deltagare har, efter<br />
sin villkorliga frigivning<br />
i oktober, påbörjat en<br />
plattsättarutbildning<br />
FRÅGOR BARN STÄLLER<br />
Har ni pistoler?<br />
Hur mår tjuvarna?<br />
När lägger sig tjuvarna?<br />
Är det läskigt att jobba<br />
på fängelset?<br />
Hur många sitter i samma<br />
rum?<br />
Får de gå ut någonstans<br />
och gå med handbojor?<br />
Sitter de i fängelse varje<br />
dag eller får de gå ut?<br />
Äter de pannkakor och<br />
godis eller grötsoppa?<br />
Arbetar fångarna eller<br />
sitter de i en bur varje<br />
dag?<br />
på hemorten. För en<br />
annan pågår planering<br />
med frigång och fortsatt<br />
yrkesutbildning i Luleå.<br />
– Oavsett om de väljer<br />
att gå vidare i yrket eller<br />
inte tycker killarna att de<br />
lär sig mycket som de<br />
kommer att ha glädje av i<br />
framtiden, säger Eva.<br />
IT i tjänstedräkt<br />
Hk<br />
Anna Landén.<br />
IT-avdelningen<br />
har många nyrekryterade<br />
medarbetare.<br />
De flesta kommer<br />
utifrån, utan kriminalvårdskunskap<br />
i bagaget.<br />
Därför har avdelningen<br />
satsat hårt på studiebesök<br />
och praktik. På häktet<br />
Sollentuna fick de gå med<br />
i den ordinarie verksamheten,<br />
med uniform som de andra anställda, för<br />
att få en ännu tydligare inblick i vardagen.<br />
– Sen jag började här i augusti har jag varit<br />
på 17 studiebesök, berättar Anna Landén, sektionschef<br />
för kundrelationer.<br />
– Det har varit en genomtänkt plan så att jag<br />
tillsammans med olika arbetskamrater besökt<br />
stora och små verksamhetsställen; häkten,<br />
frivårdskontor och anstalter, från norr till söder.<br />
Sektionen för kundrelationer är snittytan<br />
mellan kärnverksamheten och IT-avdelningen.<br />
Att de har koll på verksamheten är viktigt.<br />
– Det här har varit otroligt bra. Vi måste få en<br />
riktig inblick i hur kärnverksamheten bedrivs för<br />
att kunna leverera de bästa IT-lösningarna.<br />
Ordning och reda<br />
Nord<br />
Alla vill ha<br />
ordning och reda<br />
…men ingen vill<br />
städa efter någon annan.<br />
Anstalten Gävle har satt<br />
till resurser för att skapa<br />
ordning och reda i lokaler,<br />
system och processer.<br />
Det handlar om att:<br />
sortera, strukturera, skick, Annelie Luomala.<br />
standardisera och säkra<br />
genom metoden 5 S.<br />
Arbetet engagerar personalen. Annelie<br />
Luomala ansvarar tillsammans med Patrik<br />
Lindholm och Jonas Moosavi för normalavdelningens<br />
mötesrum och vaktrum.<br />
– I vardagen är det svårt att höja blicken och se<br />
vilka förbättringar som behöver göras i lokaler,<br />
arbetssätt, men de flesta har någonting de vill<br />
förändra. Hur tar vi vara på den viljan till förändring?<br />
5S-metoden är en metod som gör att vi kan<br />
skapa den arbetsmiljö vi vill ha, tycker Annelie.<br />
Intresserad? Projektet har en sida på Krimnet<br />
under vo Gävle.<br />
44 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
RUNTiKRIM<br />
MIKAEL MÄSTARE I SÄKERHET<br />
Mikael Lindberg, verksamhetsexpert för<br />
anstalter i region Nord, korades till nationell<br />
mästare i fysisk-tekniska säkerhetsfrågor vid<br />
en säkerhetsteknisk konferens i november.<br />
Efter att ha haft flest rätt i ett klurigt säkerhetsquizz<br />
förärades han förstapriset i form av<br />
ett konstfullt vandringspris.<br />
Foto: André de Loisted<br />
Tygelsjö startar<br />
gårdsförsäljning<br />
Efter hyacinter följer tulpaner. Genom att bredda sortimentet har Tygelsjö<br />
möjlighet att arbeta med växtodlingen hela året, förutom några sommarveckor<br />
då man håller stängt. Efter semestern drar höstfägnaden igång.<br />
Idag säljer Tygelsjö<br />
handel-<br />
Syd<br />
strädgård kvalitetsväxter<br />
till grossister<br />
och blomsteraffärer i<br />
Malmöområdet. Till våren<br />
planerar anstalten att<br />
öppna en försäljning av<br />
perenner och utplanteringsväxter<br />
som vänder<br />
sig till kvalitetsmedvetna<br />
konsumenter bland<br />
allmänheten.<br />
Istället för att enbart<br />
ha några stora serier av<br />
pelargoner vill produktionsledarna<br />
skapa en<br />
större bredd i utbudet.<br />
− Vi kommer att satsa<br />
på amplar, gräs, sedumväxter<br />
och perenner,<br />
säger produktionsledare<br />
Anna-Karin Söderdahl.<br />
Tygelsjö handelsträdgård<br />
har gjort sig ett<br />
namn i Skåne. Inte minst<br />
under Malmö Garden<br />
show var intresset stort<br />
kring anstaltens växter.<br />
Anna-Karin Söderdahl<br />
hann knappt ställa fram<br />
de nylevererade blommorna<br />
förrän de var sålda.<br />
− Folk är som galna i<br />
våra produkter. Speciellt<br />
älskar de våra rosa dubbelblommande<br />
dahlior,<br />
det är mycket blommor<br />
för pengarna.<br />
De intagna lär sig<br />
mycket genom att arbeta<br />
i växthuset. De uppskattar<br />
omväxlingen i arbetet och<br />
att se hur det växer. För<br />
den som är beredd att lära<br />
finns även möjligheter till<br />
jobb efter frigivning.<br />
Annika utvald<br />
för jobb i USA<br />
Väst<br />
Annika Möller,<br />
35, från anstalten<br />
Brinkeberg har<br />
valts ut bland ressugna<br />
kriminalvårdare och får åka<br />
till staden Providence, i<br />
staten Rhode Island för att<br />
arbeta på ett amerikanskt<br />
fängelse under fyra veckor.<br />
Utbytet är det första steget<br />
i skapandet av ett utbytesprogram<br />
mellan Kriminalvården<br />
och den amerikanska<br />
kriminalvården.<br />
Annika Möller är<br />
tillbaka från USA<br />
i mitten av december.<br />
Providence<br />
ligger på amerikanska<br />
östkusten, nära<br />
Boston.<br />
Varför valdes du ut att<br />
resa, tror du?<br />
– Jag har bott i USA några år och känner mig<br />
bekväm med språket och kulturen. Dessutom är<br />
jag nyfiken. Jag är en person som gärna provar<br />
nya saker och vill lära mig.<br />
Under tiden i USA studerade Annika Möller<br />
till socionom och arbetade med socialt arbete.<br />
Sedan åtta år tillbaka arbetar hon som vårdare<br />
på anstalten Brinkeberg. Annika har även<br />
vikarierat som klienthandläggare, jobbat med<br />
intagnas medel, städat och ansvarat för flera<br />
mindre projekt.<br />
– Jag har ingen erfarenhet av amerikansk<br />
kriminalvård. Det blir nytt och spännande!<br />
Kriminalvårdsinspektör Daniel Noelle från häktet<br />
Göteborg och frivårdsinspektör Frida Rutland<br />
på frivården Göteborg är också utvalda att åka<br />
till Providence tillsammans med Annika Möller.<br />
Skapandet ger lugn på Österåker<br />
Att måla och skapa<br />
Sthlm har blivit populärt på<br />
anstalten Österåker.<br />
– Stämningen blir väldigt lugn<br />
och fin i vårt målerirum. De<br />
intagna lyssnar på Lugna favoriter<br />
och släpper garden. Samtalen<br />
handlar om andra saker<br />
än ute på avdelningarna: om<br />
barnen, katten och till och med<br />
om mormor där hemma. Man<br />
brukar säga att intagna kan ha<br />
negativ påverkan på varandra,<br />
men faktum är att även positiva<br />
känslor kan smitta av sig.<br />
Det säger kriminalvårdare<br />
Morteza Bayat, en av dem<br />
som jobbar med ASV, annan<br />
strukturerad verksamhet, på<br />
anstalten Österåker.<br />
För att inspirera ännu fler<br />
intagna att måla och teckna,<br />
anordnades en konstutställning<br />
i novembermörkret som<br />
de flesta avdelningar kunde<br />
komma och titta på.<br />
– Vi hade ljussatt konsten,<br />
hade på musik och nästan alla<br />
kom och tittade. Alla visade<br />
respekt för konsten och<br />
konstnärerna som också var där<br />
och berättade lite. En del konst<br />
väckte känslor. Någon tänkte<br />
på sina upplevelser i krigets<br />
Irak.<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
45
RUNTiKRIM<br />
HANDGJORDA JULKORT<br />
Östragård gör sedan några år tillbaka<br />
handgjorda julkort som en del i sin arbetsdrift.<br />
Under några månader tillverkas runt 2 400<br />
julkort, som säljs främst till andra delar av<br />
myndigheten, men även till privatpersoner och<br />
externa företag. Inom en snar framtid kommer de även att erbjuda kort för<br />
andra högtider och tillfällen, så som födelsedagar, dop och bröllop.<br />
Foto: Maria Forser<br />
Roxtuna rivs<br />
Roxtuna var en gång Sveriges modernaste<br />
behandlingsanstalt. Efter<br />
Öst<br />
öppnandet 1955 kom studiebesök från<br />
hela världen och under några år på sextiotalet<br />
arbetade nobelpristagare Tomas Tranströmer som<br />
psykolog här. 2007 stängdes anstalten och sedan<br />
dess har byggnaderna förfallit i rask takt. Nu ska<br />
hela rasket rivas, för att ge plats åt nya bostäder.<br />
Kriminalvårdschef Lars-Göran Svensson. Bilden är<br />
tagen på Roxtuna under 1980-talet.<br />
I oktober anordnades en uppskattad temakväll om konflikthantering med psykolog<br />
Elisabet Rosén.<br />
Samverkan kring<br />
frivilliguppdrag<br />
Jobbar vidare<br />
efter stängning<br />
I slutet av oktober stängdes häktet i Västerås.<br />
Häkteschef Pernilla Vikström fattade<br />
Mitt<br />
evakueringsbeslutet, efter att Kriminalvårdens<br />
brandskyddsexpert konstaterat att häktet inte<br />
uppfyller brandskyddskraven.<br />
Personalen har arbetat vidare enligt schema. Bland<br />
annat med anhållna i arresten enligt överenskommelse<br />
med polisen, en långvarig sjukhusbevakning och<br />
transporter från andra häkten till tingsrätten.<br />
En nationell arbetsgrupp, ledd av Agneta Kempe,<br />
tar fram handlingsplaner för framtiden.<br />
Överförmyndarnämnden,<br />
Nord<br />
Kriminalvården,<br />
Umeå kommun och Västerbottens<br />
läns landsting<br />
har under hösten gått<br />
samman för att göra gemensamma<br />
insatser kring<br />
frivilliguppdrag.<br />
– Vi ser många gemensamma<br />
nämnare<br />
när det gäller våra olika<br />
frivilliguppdrag. I stora<br />
drag handlar det om att<br />
stödja och hjälpa andra,<br />
att fungera som en medmänniska<br />
som ska främja<br />
sociala kontakter och<br />
delaktighet i fritidsutbud.<br />
Går vi ihop i de här frågorna<br />
kan vi erbjuda attraktiva<br />
utbildningar och<br />
locka fler engagerade<br />
människor till oss, menar<br />
Hanna Björn, frivårdsinspektör<br />
i Umeå.<br />
I oktober bjöd organisationerna<br />
in sina frivilligarbetare<br />
till en kostnadsfri<br />
temakväll med föreläsning<br />
om konflikthantering.<br />
Drygt 125 deltog i<br />
kvällen som fångade in<br />
ett tema som är aktuellt<br />
oavsett frivilliguppdrag.<br />
En enkät visade att åhörarna<br />
var mycket nöjda<br />
och ser fram emot fler<br />
liknande arrangemang.<br />
Arbetet går vidare<br />
genom att formalisera<br />
samverkansgruppens<br />
framtida arbete och<br />
förhoppningsvis innebär<br />
det fortsatta samordnade<br />
utbildningsinsatser.<br />
– Vi tror att detta är<br />
framtiden! Med gemensamma<br />
krafter kan vi<br />
nå många frivilliga med<br />
attraktiva föreläsare i<br />
mycket större skala än<br />
det vi ensamma kan<br />
erbjuda i frivården, säger<br />
Hanna Björn.<br />
46 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
KRÖNIKA<br />
Susanne Rodmar är pastor och konsulent för andlig vård i<br />
Kriminalvården. Hon sitter även i styrelsen för den internationella<br />
organisationen för fängelsesjälavårdare, Ipca.<br />
SUSANNE<br />
RODMAR,<br />
pastor på<br />
anstalten<br />
Österåker.<br />
En annan gång är det ljusbäraren som står i<br />
centrum. Att få tända ett ljus för de människor<br />
som betyder mest för mig. Ett ljus som kan<br />
innebära en tydlig bön, för någon är det att<br />
sända en god tanke, för någon annan har denna<br />
handling en innebörd som inte jag känner<br />
till. Först går de intagna fram, några pratar<br />
lite med varandra, en del går helt i sina egna<br />
tankar. Efter att alla intagna tänt sina ljus så<br />
kommer nästan alltid någon av vårdarna fram<br />
och tänder ett ljus. Oavsett om man är intagen<br />
och avtjänar ett fängelsestraff eller har en<br />
vanlig dag på jobbet, där en av arbetsuppgifterna<br />
den här dagen är att gå med avdelningen<br />
till andaktsrummet, finns det behov av att få<br />
tända ett ljus. Tända ett ljus för dem vi älskar,<br />
kanske lyser det för någon vi förlorat, kanske<br />
för en relation som är krånglig, kanske för en<br />
situation som vi inte vet hur vi ska reda ut,<br />
kanske lyser ljuset för att ge hopp. Mer än en<br />
gång har jag sett en tår på kinden under den<br />
här stunden, både hos intagna och hos vårda-<br />
Något ögonblick av frihet<br />
D<br />
et finns en plats där det för en liten<br />
stund inte är någon skillnad mellan<br />
oss. Vi står bredvid och mitt<br />
emot varandra, ett par personer i<br />
grå kläder med gröna bokstäver,<br />
någon i helblått och jag och min<br />
kollega med frimärkskrage på. Vi<br />
delar bröd och vin (alkoholfritt i fall någon<br />
av er undrar över det). Vi delar en stund av<br />
gemenskap och tillhörighet, med varandra<br />
och med någon mer som inte syns. Just där<br />
och då spelar det inte någon roll varför du<br />
firar nattvard i anstaltens andaktsrum och<br />
inte i någon kyrka utanför murarna. Just där<br />
och då spelar det inte någon roll vilken färg<br />
och tillhörighet vår klädsel visar. När vi går<br />
ut från andaktsrummet tänker vi inte på att<br />
några kan öppna alla dörrar medan andra inte<br />
har någon nyckel alls. En kille var helt tagen<br />
efteråt. Att dela stunden med en vårdare var<br />
en helt ny upplevelse. Det finns en plats där re. Det är en stund som väcker känslor och där<br />
de skillnader som annars är så påtagliga och det finns plats för känslorna. Du måste inte<br />
tydliga faktiskt försvinner.<br />
direkt resa dig upp och gå iväg utan vi sitter<br />
kvar, var och en med sina egna tankar men<br />
ändå tillsammans.<br />
På de mest låsta och instängda platser finns<br />
det ögonblick av frihet och stunder då det<br />
går att glömma var jag är. Vid ett tillfälle sa<br />
en kille: ”När jag satt här glömde jag faktiskt<br />
bort att jag är häktad.” De ögonblicken tror<br />
jag ger hopp om hur livet skulle kunna bli<br />
sedan. De hjälper oss att komma ihåg vilka vi<br />
är, bakom det som syns först och det som står<br />
i mina papper. De stunder som jag får dela<br />
med intagna och vårdare visar så tydligt på<br />
det som förenar oss människor, oavsett om vi<br />
har gråa eller blåa kläder är det mycket som är<br />
lika. Det finns många fina gester som intagna<br />
och vårdare visar mot varandra under de här<br />
stunderna. De gesterna bär jag med mig som<br />
tecken på hopp och tecken på att vi människor<br />
är mer än det vi först ser. Jag tror att de också<br />
kan följa med upp till avdelningen och det liv<br />
som fortsätter där.<br />
ERIK RUNE / ILLUSTRATION<br />
»Mer än en<br />
gång har jag<br />
sett en tår på<br />
kinden under<br />
den här stunden,<br />
både hos<br />
intagna och<br />
hos vårdare.«<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
47
KULTIKRIM<br />
OLOV RASCH<br />
som målat tavlan är<br />
också initiativtagare till<br />
utställningen. Han menar<br />
att varje cell som helhet är<br />
ett konstverk.<br />
GATSTEN<br />
i cellfönstret är ett<br />
av konstverken i<br />
utställningen Cell.<br />
Samling i kyrkan. Gruppen från<br />
huvudkontoret guidades genom<br />
anstalten av Jan-Olov Öster.<br />
Allt klotter samlat i en cell.<br />
Textil i cellen.<br />
48 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
PETER JOHANSSON<br />
har byggt ett högt staket<br />
som målats rött. I en<br />
glugg i staketet finns en<br />
mänsklig mun som talar<br />
oavbrutet.<br />
MJUK KONTRAST<br />
TILL HÅRDA YTOR<br />
Textilt verk av Desirée<br />
Koslin.<br />
TOMMA MEN<br />
TALANDE LOKALER<br />
Cell gestaltar känslan av att vara frihetsberövad<br />
KATARINA LUKSEPP<br />
/ TEXT & FOTO<br />
I<br />
de gamla fängelselokalerna på Dragsgatan i<br />
Norrköping driver Kriminalvården inte längre<br />
någon verksamhet. Den ståtliga huvudbyggnaden<br />
från 1790, som bland annat inrymmer en<br />
kyrka, är k-märkt och får stå orörd även i framtiden,<br />
medan anstaltsflyglarnas öde än så länge<br />
är oviss. Riksbyggen har köpt den centralt<br />
belägna fastigheten intill Motala ström och<br />
planerar för att bygga bostäder. Men innan spaden sätts<br />
i jorden används det gamla fängelset som kulturhus.<br />
Det spelas teater och visas konst. I utställningen Cell<br />
har tio konstnärer fått varsin cell tilldelad – uppdraget<br />
att skapa ett konstverk av det tomma rummet.<br />
En oktoberkväll följer Omkrim med en grupp kulturintresserade<br />
medarbetare från huvudkontoret för<br />
en guidning bland textila verk, videoinstallationer och<br />
gatstenar.<br />
Konstnärerna har använt sig av en mängd olika tekniker.<br />
Elin Magnusson har dokumenterat klotter från<br />
hela fängelset som hon sedan fört upp i sin cell. Det är<br />
spretiga teckningar som ångar av leda och frihetslängtan.<br />
Med bland väggklottret finns även en hyllning till<br />
favoritlaget Chelsea och en påminnelse om veckans<br />
träningsschema.<br />
Vi känner obehag i konstnären Stefan Telemans<br />
mörka installation. Utanför hans cell finns instruktioner<br />
där vi uppmanas att ta med ficklampa in i mörkret,<br />
endast ett bevakande öga i titthålet lyser upp cellen.<br />
Känslor av frustration och instängdhet gestaltas av<br />
de tio konstnärerna. Det blir närapå en lättnad när den<br />
pensionerade kriminalvårdaren Jan-Olov Öster tar<br />
över och guidar oss genom den gamla anstaltsbyggnaden.<br />
Han har arbetat på Norrköpingsanstalten i 42 år<br />
och berättar gärna om hur det var förr.<br />
Vi får höra om de intagnas favorit; anstaltskatten<br />
Pelle, en katt med många liv (och som hade ett eget<br />
konto). Om tillverkningen av Brio-leksaker och om den<br />
minnesvärda konserten med sångerskan Zarah Leander.<br />
Primadonnan föreslog anstaltschefen att de skulle<br />
ta sig en tuting innan föreställningen. Den dåvarande<br />
chefen, Gunilla Arnerdal, sa att det tyvärr var omöjligt i<br />
tjänsten men Zarah Leander och pianisten Arne Hülphers<br />
tog sig varsin styrketår innan sångerskan sjöng för<br />
de intagna som samlats på fängelsegården.<br />
– Vilken röst Sarah hade! Den föreställningen glömmer<br />
jag aldrig, berättar Jan-Olov Öster.<br />
Vi går igenom västra flygeln och hamnar i gymnastiksalen<br />
medan vår guide fortsätter minnas. Som den<br />
gången när han boxades med en intagen. Jodå, det blev<br />
knockout direkt, för Jan-Olov Öster var en vältränad<br />
boxare som hade gått över hundra matcher.<br />
Vi får också höra om den artige bedragaren, en<br />
belevad man med monokel och sidenscarf runt halsen.<br />
Varje morgon hälsade han artigt när personalen låste<br />
upp hans dörr: ”God morgon! Så trevligt att just du<br />
öppnar för mig idag.”<br />
Till och med när Jan-Olov Öster visade isoleringsavdelningen<br />
kändes det hoppfullt. Gruppen kikade in i två<br />
nakna celler i källarplanet, där sängen med fästen för<br />
spännbälten fortfarande står kvar.<br />
– De gånger vi fick användning för isoleringen är lätt<br />
räknade. Jag uppskattar att det var vid högst femton<br />
tillfällen under alla mina år på anstalten. Vi försökte alltid<br />
prata ned de intagna och vi lyckades med de allra flesta. O<br />
Fotnot: Tidigare anstaltschefen Gunilla Arnerdals dotter, Lotta<br />
Helin-Arnerdal, som idag arbetar som frivårdsinspektör i Malmö,<br />
har själv barndomsminnen från anstalten. Hon berättar om de<br />
speciella julottor som familjen upplevde i anstaltskyrkan. Den<br />
gamla kyrkorgeln fick Lotta trampa under en julotta när de intagna<br />
strejkade. En annan jul stod en frikyrka för musiken och de undrade<br />
var man slog på strömmen till orgeln.<br />
Lotta Helin-Arnerdal bekräftar också att mamma Gunilla var<br />
väldigt imponerad av Zarah Leander.<br />
− Efter att Zarah dog var det auktion på en del av hennes<br />
grejer. Vi köpte en fiollåda som var inredd med snapsglas och<br />
brännvinsplunta.<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
49
KULTIKRIM<br />
RASKRIGAREN.<br />
SERIEMÖRDAREN PETER MANGS<br />
Mattias Gardell<br />
Boken handlar om Mangs politiska motiv, som<br />
inte fick så mycket uppmärksamhet i samband<br />
med rättegången. Bygger på intervjuer<br />
och Mangs egna politiska, rasistiska texter.<br />
NÄTHAT. RÄTTIGHETER<br />
OCH SKYLDIGHETER<br />
Alexandra Sackemark och Mårten Schultz<br />
Vad kan jag göra om någon utsätter mig<br />
för en kränkning på facebook? Juridiken<br />
kring näthat beskrivs genom bland annat<br />
genomgång av domar.<br />
BARNPERSPEKTIV<br />
PÅ POLISMUSEET<br />
ISABEL ZAVALÍA<br />
WÄSTLUND / TEXT<br />
NOOMI RIEDEL, LARS<br />
HÖRNSTRÖM / FOTO<br />
»Känslor av<br />
skuld och<br />
skam är vanliga,<br />
men även<br />
stor saknad<br />
och ensamhet<br />
drabbar dessa<br />
barn.«<br />
Den 21 november hade utställningen<br />
”Andra sidan murarna” invigning på<br />
Polismuseet i Stockholm. Utställningen<br />
vill gestalta hur det är för barn att ha en<br />
förälder på anstalt.<br />
I Sverige har cirka 30 000 barn en<br />
förälder på anstalt eller inom frivård. Utställningen<br />
ska skildra ett barns tankar,<br />
men också ge fakta om livet på anstalt.<br />
Kriminalvården är en av fyra aktörer bakom<br />
utställningen. En av de andra är stödorganisationen<br />
Bufff, Barn och ungdom med förälder/familjemedlem<br />
i fängelse.<br />
– Att ha en förälder som är frihetsberövad kan<br />
påverka ett barn på många sätt. Känslor av skuld och<br />
skam är vanliga, men även stor saknad och ensamhet<br />
drabbar dessa barn. Det är därför viktigt att vi synliggör<br />
barnens upplevelser av vad ett frihetsberövande<br />
innebär. Så kan vi lära oss mer om deras situation.<br />
Utställningen är också ett tillfälle att sprida kunskap<br />
om Kriminalvårdens verksamhet till allmänheten, och<br />
visa vad vi gör, säger Stina Sjödin som arbetar med<br />
barnfrågor inom Kriminalvården.<br />
Unga i Bufffs grupper har själva fått vara med<br />
och göra utställningen genom att inreda tittskåp,<br />
utifrån sina erfarenheter med förälder på anstalt.<br />
Tittskåpen vittnar om den ensamhet som barnen<br />
känner fast de har många personer runt omkring<br />
sig. Flera har valt att beskriva förälderns bostadsrum.<br />
Just den platsen verkar vara central och viktig.<br />
Själva skåpen är gjorda av intagna pappor på anstalten<br />
Asptuna.<br />
Över 400 besökare tog sig till utställningen under<br />
invigningen. Hanna Jarl Källberg, chef för avdelningen<br />
för anstalt och häkte var en av flera invigningstalare.<br />
Barnombuden Alice Forsman från anstalten Täby och<br />
Malin Ottenholm från häktet Huddinge minglade<br />
bland besökarna och delade ut målarböcker och ballonger<br />
till barnen. Anstalterna Skenäs och Västervik<br />
bidrog med barnmöbler och en gunghäst som visades<br />
upp för besökarna som en del av sysselsättningen för<br />
de intagna. O<br />
Andra sidan murarna<br />
Datum: 21 november – 28 augusti 2016<br />
Var: Polismuseet i Stockholm<br />
Arrangörer: Polismuseet, SWECO, Bufff och Kriminalvården<br />
50 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
JAG ORKAR INTE MER. NÄR<br />
JOBBET SKADAR SJÄLEN<br />
Elinor Torp<br />
Lars tar livet av sig efter mobbning<br />
på jobbet. Boken handlar<br />
om Krokomfallet, om psykisk<br />
ohälsa på jobbet.<br />
SAMTALSMETODIK FÖR<br />
ALLA PROFESSIONER<br />
Anders Engquist<br />
Många yrken inom Kriminalvården<br />
kräver förståelse för kommunikationens teori och<br />
praktik. Här finns konkreta tillvägagångssätt som<br />
bidrar till ökad förmåga att samtala konstruktivt.<br />
DEN BLÅ TRAKTORN<br />
Joar Tiberg och Anna-Clara Tidholm<br />
Fint skriven barnbok om Olle, sju år.<br />
Hans mamma sitter i fängelse. Han<br />
hälsar på och tänker på det, men han<br />
tänker på annat också, kompisar,<br />
morfar och den blå traktorn i skogen.<br />
När utställningen invigdes.<br />
Både vuxna och barn intresserade<br />
sig för tittskåp, texter<br />
ljud och bild.<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
51
FRIVILLIGA KRAFTER<br />
När Processkedjan höll öppet hus på Tjärhovsgatan i Stockholm strömmade<br />
folk in. Förutom personal från Kriminalvården minglades från tingsrätt, behandlingshem,<br />
övervakningsnämnd, RFS och andra som jobbar med unga kriminella.<br />
Andreas Nygren.<br />
Hur fattar man<br />
beslut i låsta miljöer?<br />
KATARINA LUKSEPP<br />
/ TEXT & FOTO<br />
Frivårdsinspektör<br />
Märta Frank<br />
är imponerad av<br />
Processkedjan.<br />
– De har lämnat<br />
Unga X-cons<br />
och gör sin egen<br />
grej. De tänker<br />
rätt och stort,<br />
och är samtidigt<br />
noga med<br />
förankring.<br />
F<br />
rågan ställs av Andreas Nygren som tillsammans<br />
med Richard Karlsson har grundat föreningen<br />
Processkedjan för att möta och coacha<br />
ungdomar som finns i arrest, häkte, anstalt och<br />
Sis-hem.<br />
– Det unika med vårt arbetssätt är att samma<br />
person följer den unge genom hela processen.<br />
Från polis, arrest, häkte med restriktioner, häkte utan<br />
restriktioner, anstalt eller Sis, frivård och ut till frigivningen.<br />
På anstalterna Norrtälje, Täby och Färingsö har<br />
Processkedjan startat motivationsgrupper. Andreas<br />
Nygren och Richard Karlsson är öppna med sina egna<br />
erfarenheter av kriminalitet inför gruppen intagna,<br />
men de har tydligt tagit ett steg framåt. De ältar inte sin<br />
egen eller de intagnas historia utan är där för att skapa<br />
hopp, framtidstro och erbjuda professionell coachning.<br />
– Mötena ska vara inspirerande och skapa energi. De<br />
som är där ska känna att nu vill jag få till en förändring.<br />
Då finns vi där för dem.<br />
Andreas Nygren tycker att de är viktigt att skapa rum<br />
i Kriminalvården där intagna kan vara sig själva utan<br />
tuffa masker. Med hjälp av verktygen MI, coachning<br />
och konflikthantering erbjuder de ungdomarna en resa<br />
ut ur kriminaliteten. Först ska oket av skam och skuld<br />
lastas av, medan självkänslan bättras på. Nästa steg är<br />
att de unga själva sätter upp delmål för resan.<br />
På ungdomsavdelningen på häktet Sollentuna sker<br />
coachningen individuellt. En personlig coach utses<br />
för varje ungdom, och personen finns kvar under hela<br />
processen. Väl fria har Processkedjan lokaler på söder i<br />
Stockholm där ungdomar kan umgås, skapa musik eller<br />
få hjälp med studierna.<br />
Andreas Nygren berättar att föreningen växer lagom<br />
fort. Nu är de nio anställda, varav sex jobbar som<br />
coacher, och 170 medlemmar. Rättsväsendets förtroende<br />
har ökat under det senaste året.<br />
– Vi får allt oftare tillåtelse från åklagaren att besöka<br />
häktade med restriktioner och Sollentunahäktet ringer<br />
hela tiden och ber oss komma.<br />
Föreningen vill höja kvaliteten på lekmannaövervakare.<br />
De föreslår att mer kvalificerade övervakare utses<br />
till unga och att de träffar ungdomarna mycket mer än<br />
en gång i veckan.<br />
– Jag vet vad jag hade för lekmannaövervakare. Det<br />
finns inget syfte med att ha vänner och bekanta i den<br />
rollen. Vi vill erbjuda övervakare som är uppdragsstyrda<br />
och professionella. O<br />
52 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
INSÄNDARE<br />
Skriv gärna insändare till Omkrim. Om du<br />
skriver kort är chansen att komma med större.<br />
omkrim@kriminalvarden.se<br />
Tack för att jag<br />
slapp långa voltor<br />
JAG GICK PRIME FOR LIFE<br />
Jag såg tidningen Omkrim första<br />
gången i måndags. Intresset<br />
blev stort ganska snart då jag<br />
har ett kriminellt förflutet. Jag var<br />
under övervakning och skyddstillsyn<br />
under sammanhängande 12–13 år<br />
och var en av dem i gruppen som gick<br />
behandlingen Prime for Life.<br />
Jag ingick i den första provomgången<br />
i Karlstad under Per Sundqvist.<br />
Någon Hovensjö (troligtvis<br />
felstavat) hade jag inne i Karlstad<br />
också, en mycket trevlig kvinna.<br />
Jag vill veta om man kan få tillgång<br />
till denna tidning på något vis. Kriminalvården<br />
har gjort mycket för mig<br />
och jag har er att tacka att jag gång<br />
efter annan dömdes till vård och<br />
beteendevetenskapsbaserade kurser<br />
istället för att sitta långa voltor. Det<br />
var spriten som fanns inblandad i<br />
samtliga domar jag dömdes till. Idag<br />
är jag nykter sen<br />
fem år. Tack för<br />
att ni finns där<br />
och för att man i<br />
mitt fall inte gav<br />
upp.<br />
Christer<br />
Sundström<br />
<strong>OMKRIM</strong><br />
KRIMINALVÅRDENS PERSONALTIDNING. OKTOBER 2015 5<br />
Häktespersonalens stora utmaning<br />
INTAGNA SOM<br />
KRASCHLANDAR<br />
Ledare<br />
När hoppet om<br />
framtiden är slut<br />
Nyheter<br />
Fängelser blir<br />
flyktingboenden<br />
Samtalstid med häktade behövs<br />
ALLA BORDE FÖRSÖKA HIT-<br />
TA VÄGAR FÖR DE INTAGNA<br />
Jag är sjuk hemma och fick<br />
Omkrim i brevlådan just nu.<br />
Ett ämne som rör mig i allra<br />
största grad.<br />
Jag är en terapeut som arbetar heltid<br />
med isoleringsbrytande verksamhet<br />
på häktet i Helsingborg.<br />
När 12-stegsbehandling lades ned<br />
på min dåvarande arbetsplats Bergaanstalten,<br />
blev jag erbjuden detta<br />
som ett försök och som fortfarande<br />
pågår sedan i början av februari.<br />
Jag samtalar med intagna med<br />
restriktioner. En del behöver samtal<br />
varje dag, andra ett par gånger i veckan<br />
och andra mer sporadiskt.<br />
Jag utnyttjar min erfarenhet<br />
och yrkeskunskap till det yttersta<br />
i klienternas svåra situation och<br />
måste säga att utfallet av denna<br />
Värdegrund<br />
Hur är vi mot<br />
varandra på jobbet?<br />
verksamhet är mycket positiv.<br />
Vår kvc har bestämt att utöka<br />
verksamheten och nu håller vi på att<br />
dra igång isolationsbrytning för våra<br />
intagna där vi inte kan använda oss<br />
av språket som verktyg.<br />
De långa restriktionstiderna på<br />
våra häkten är ett stort problem!<br />
Vi borde alla vara uppmärksamma<br />
på att hitta vägar att göra livet mera<br />
mänskligt för våra intagna.<br />
Vi på häktet i Helsingborg har<br />
fått uppmuntrande feedback på vår<br />
verksamhet från domstol, advokater<br />
och JO.<br />
I tidningen finns intervju med<br />
en tjej och en kille som sitter med<br />
restriktioner. Där efterlyser killen en<br />
samtalskontakt som är precis den vi<br />
erbjuder.<br />
Det är bara att understryka att det<br />
behövs!<br />
Gunnar Elison, terapeut isoleringsbrytning<br />
häktet Helsingborg<br />
DIKT<br />
Inspiration från arbetet<br />
jag skulle lyssnat på min bror<br />
var bara så jävla vuxen när min pappa for<br />
skulle levt det liv mamma försökte lära mig<br />
men pojkarna jag lekte med<br />
leker man inte med<br />
då leker dom med dig<br />
det är brorsan hit och dit och in i döden aldrig tjalla<br />
men du vet där ute när det gäller då knullar alla alla<br />
och det finns ju flickvänner till allt så man borde inte<br />
bli förvånad<br />
men ändå hur länge har vi suttit här inte ens en månad<br />
jag är inte den som snackar<br />
eller skulle slå en tjej<br />
men så mycket kan jag säga hon har banne mig fått bikta sig<br />
och du skulle höra åklagarn<br />
hon hade sitt lilla roliga igår<br />
men min advokat har varit advokat i trettio år<br />
och han tror att domarn gillar mig<br />
om dom hade tagit mig för nåt jag hade gjort<br />
den här gången går jag inte in och sätter mig och spelar<br />
kort<br />
det får va färdigt nu<br />
det ska bli bra<br />
ska gå den raka vägen<br />
inshallah<br />
tänker inte tappa den här känslan om jag så ska tatuera<br />
in den<br />
här på ovansidan handen eller med stor fet text på<br />
kinden<br />
inte så mycket ens som ett par värktabletter<br />
kan tänka mig att städa toaletter<br />
tänk att kunna längta efter lite vanlig ledighet vid<br />
veckoslutet<br />
ha en riktig flickvän utan ett förflutet<br />
och en hyfsad BMW kan man väl få tag i på Blocket<br />
eller hur?<br />
slänga i en kompressor i den och bara kräma ur<br />
fan nästa sommar skulle vi kunna åka ut till Näset<br />
bara gå och gå och gå<br />
tänk att kunna gå<br />
barfota i gräset<br />
om man hade tänkt så här när man började att hamna<br />
snett<br />
man vet att det är fel men just då känns det så jävla rätt<br />
det är inte att man tänker kriminellt<br />
eller att man har såna intentioner<br />
det uppstår situationer<br />
titta ut där nere<br />
vet du vad<br />
det här hade kunnat va en vacker stad<br />
under andra omständigheter<br />
med andra perspektiv<br />
med ett annat liv<br />
se på människorna hur dom skiner<br />
som ballonger sprickfärdiga av endorfiner<br />
för min del har jag testat alla mediciner<br />
Erik Sennunger,<br />
uppsökare vid häktet och frivården i Göteborg<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
53
HISTORIER FRÅN FÖRR<br />
En glad spelman kan få fångarna att för en stund<br />
glömma den vanliga julmelankolin och saknaden<br />
efter nära och kära.<br />
Lite värme i isoleringen<br />
N<br />
INGRID MILJAND<br />
u led det mot jul. Alla möjliga förberedelser<br />
/ TEXT<br />
vidtogos. Vaktfrun organiserade några gossar<br />
SVERIGES<br />
till att binda kransgirlanger, göra julstjärnor<br />
FÄNGELSEMUSEUM<br />
/ FOTO och alla möjliga juldekorationer.”<br />
Detta berättade fängelseprästen Henrik<br />
Ekman år 1952, då han skrev ner sina minnen<br />
av gångna jular.<br />
Gossarna är i det här fallet unga män mellan 18 och 21<br />
år, intagna på straffängelset i Gävle. Fotografiet är från<br />
sent 1930-tal och visar ett julfirande där. Anstalten var<br />
byggd för ”vård i isolering” och saknade utrymmen för<br />
gemenskap. På bilden ser vi hur A-botten har gjorts om<br />
till ett kyrkorum med bänkar mellan celldörrarna. Vad<br />
vi däremot inte ser, är att det finns fler personer utanför<br />
bilden. Anstalten hade öppna mittskepp i amerikansk<br />
stil, och intagna tittar över balkongräckena och deltar<br />
även från andra och tredje våningen.<br />
Fängelseprästen fortsätter: ”För många kretsa<br />
[tankarna] om familjerna därhemma, om gångna jular.<br />
Mången hade aldrig haft något riktigt hem och hade<br />
endast tråkiga julminnen. Det var inte långt till tårarna<br />
här och där.”<br />
»Mången<br />
hade aldrig<br />
haft något<br />
riktigt hem<br />
och hade<br />
endast tråkiga<br />
julminnen. Det<br />
var inte långt<br />
till tårarna här<br />
och där.«<br />
Fängelseprästen<br />
Henrik Ekman 1952.<br />
Fotografiet ser ut att vara taget mitt i en sång, och<br />
vi förstår av prästens berättelse att sång, musik och<br />
humor var mycket viktigt under julfirandet. ”Snart tar<br />
en vänlig musiker fram fiolen. Och de gamla julvisorna<br />
tona. Han spelar med fiolen ömsom på bröstet, ömsom<br />
på ryggen. Det ser otroligt komiskt ut. Man måste<br />
skratta. Nu var det inga tårar mer. Julstämningen har<br />
kommit igång.” Han fortsätter: ”Mycket instängt och<br />
unket skrattade man av sig för en tid.”<br />
På väggarna fladdrar levande ljus i enkla trälampetter,<br />
målade med guldfärg. Det uppbyggda altaret kröns<br />
av ett grönmelerat kors med gyllene strålar. På sidorna,<br />
guldmålade träljusstakar och längs väggarna står<br />
granar. De intagna bär kläder av grå vadmal, ett stelt och<br />
tungt men varmt material.<br />
Att det går att färglägga det svartvita fotografiet<br />
beror på att kyrkoinventarierna är bevarade på Sveriges<br />
Fängelsemuseum, som håller till i byggnaden som<br />
innan 1986 var anstalten Gävle. Snart är det åter dags<br />
för museet att ta fram dessa föremål. Varje december<br />
återskapar vi julfirandet och håller en välbesökt julbön<br />
på samma plats som fotografiet är taget. O<br />
54 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
JULKRYSS<br />
Dags för advents- och helgfrid. Dags för skinksmörgåsar, lussebullar<br />
och kanske lite snöknarr under sulorna. Innan knäcken är<br />
uppäten, tv:n har gått varm och sysslolösheten känns påträngande<br />
kan ni gnugga geniknölarna. Låta hjärnan arbeta genom att lösa<br />
Omkrims julkryss. Lösningen kommer i nästa nummer.<br />
Trevliga helger önskar Omkrimredaktörerna Katarina och Elisabet!<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
55
GULDKORN I VARDAGEN<br />
Ibland kan ett möte, några ord eller bara ett leende från en klient<br />
eller en kollega få oss att komma ihåg att vi faktiskt gör skillnad.<br />
”Bättre ut är inte bara tomma ord”<br />
Jerry Johansson, kriminalvårdsinspektör på anstalten Skänninge.<br />
»<br />
På Skänninge ska börja jobba här då.”<br />
jobbar vi aktivt Och exakt på dagen fem<br />
med 12-stegsbehandlingen.<br />
”Kommer du ihåg mig?” ”Nu<br />
år efteråt så ringer han mig.<br />
För ett antal år sedan hade vi<br />
en klient i behandling som var<br />
väldigt krånglig i början. Han<br />
ifrågasatte allt – vilket var en<br />
strategi i hans gamla missbruksbeteende.<br />
Han förde ett<br />
har det gått fem år och jag har<br />
utbildat mig till dropterapeut.<br />
Har du något jobb till mig?” Ja,<br />
vi körde anställningsintervju<br />
och allt – och han jobbar här<br />
idag!<br />
mindre krig mot Kriminalvården,<br />
men blev alltmer nyfiken.<br />
Han gjorde en jättebra resa hos<br />
oss. Precis innan utsluss, sa<br />
jag till honom: ”Det finns jättemycket<br />
potential i dig, så om<br />
fem år, när du har varit drogfri<br />
i fem år, så föreslår jag att du<br />
ringer till mig. Jag tycker att du<br />
Han jobbar med kollegor<br />
som en gång i tiden var kontaktmän<br />
för honom. Jag tycker<br />
att det säger en del om Sverige<br />
och Kriminalvården. Bättre ut<br />
är inte bara tomma ord, utan<br />
vi tror på att människor kan<br />
förändras, och vi ser styrkorna<br />
hos killarna som sitter här. Idag<br />
är han en väldigt bra rollmodell<br />
för våra klienter här – att<br />
befästa det vi säger: gör man<br />
som man ska kan man komma<br />
tillbaka in i samhället.O<br />
Foto: Niclas Sandberg<br />
”En del har aldrig fått en julklapp”<br />
Johnny Wickius, jobbar gärna på julafton.<br />
»<br />
Julafton är en av de<br />
bästa dagarna på<br />
hela året på häktet<br />
Jönköping. Det<br />
tycker Johnny Wickius, kriminalvårdare.<br />
– Julafton är som en vanlig<br />
dag på många sätt, men det är<br />
lugnare. Det känns som om<br />
man har lite mer tid för de<br />
intagna.<br />
– Man får ta det försiktigt<br />
med julglädjen. Det går inte att<br />
gå runt och sjunga julsånger<br />
och ropa god jul till alla. Många<br />
har ångest, men det är lugnare<br />
än vanligt, alla visar mer hänsyn<br />
till varandra och de flesta är<br />
ändå ganska glada. Det är inte<br />
så många som får besök på julafton.<br />
När jag jobbade på Skänninge<br />
träffade jag unga häktade<br />
som grät och längtade efter<br />
mamma just under storhelgen.<br />
Då fick man lugna och trösta.<br />
– Jönköping är ett restriktionshäkte<br />
där de intagna inte<br />
träffar varandra, utan tillbringar<br />
största delen av dagarna i<br />
sina celler. Det tar lång tid att<br />
dela ut maten på julafton, för<br />
att få plats med julmaten drar vi<br />
vårdare runt med tre matvagnar<br />
istället för en. Vid varje cell<br />
stannar vi och pratar lite extra.<br />
Och så får alla en julklapp, så<br />
klart. Det är alltid choklad, till<br />
allergiker brukar vi ordna frukt<br />
och pepparkakor. Det är mycket<br />
uppskattat, en del har aldrig<br />
fått en julklapp förut. ”Är jag<br />
verkligen värd en julklapp?”<br />
Jag kommer nog att fortsätta<br />
att jobba på julafton, då gör jag<br />
nytta. Jag kan träffa min familj<br />
när jag kommer<br />
hem från<br />
jobbet.<br />
Det kan<br />
ju inte<br />
de häktade.O<br />
Berätta om<br />
ditt guldkorn<br />
Minns du när det har känts lite extra?<br />
I Omkrim kan du dela med<br />
dig av din berättelse.<br />
Skriv några rader till:<br />
omkrim@kriminalvarden.se<br />
56 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
SPORT & FRITID<br />
Den svenska truppen bestod av<br />
nio löpare och de två ledarna<br />
Hans Falk och Ingela Ström.<br />
FRÅGAN<br />
Vad önskar<br />
du dig<br />
i julklapp?<br />
Medaljregn och<br />
bombdrama<br />
Sandra Duvefjord,<br />
kriminalvårdare, anstalten<br />
Hall.<br />
– En fitbit,<br />
alltså ett aktivitetsarmband<br />
som<br />
man har när<br />
man tränar.<br />
Den kan till exempel<br />
registrera puls och steg och<br />
jag önskar den för att den blir<br />
som ett kvitto på hur min kropp<br />
mår just idag.<br />
Ulrika Wahlbäck,<br />
anstalten Tillberga.<br />
– En lång<br />
utlandsresa<br />
vore riktigt<br />
skönt.<br />
Sju nationer deltog i<br />
årets terräng-EM, som<br />
ägde rum på en Nato-bas i<br />
Geilenkirchen, Tyskland,<br />
sista helgen i oktober. Alla<br />
nationer marscherade i en<br />
flaggparad till tävlingsområdet,<br />
vackert beläget vid<br />
en höstskimrande skog i<br />
militärbasens utkant.<br />
Våra tre damer var först<br />
ut i löparspåren för sina<br />
fem kilometer. Relativt<br />
snabbt tog Mirella Carlsson,<br />
Skogome, täten och<br />
ryckte ifrån det övriga<br />
startfältet, en ledning<br />
som hon höll ända in i<br />
mål med tiden 18,15. Anna<br />
Brännvall, Luleå, låg trea<br />
in på upploppet, efter<br />
irländskan Ursula Byrne.<br />
Men Anna plockade fram<br />
sin norrländska envishet<br />
och knep silvret sju<br />
sekunder före Ursula. Sara<br />
Nielsen, Linköping, tog en<br />
stabil femte plats. Detta<br />
innebar att de svenska tjejerna<br />
med bred marginal<br />
vann lagguldet.<br />
Herrarnas 10-kilometersbana<br />
var kuperad. Oskar<br />
Danielsson, hk, gick snabbt<br />
upp i täten, en ledning som<br />
växte för varje kilometer.<br />
Till slut vann han loppet<br />
på tiden 33,55 före britten<br />
Joshua Burgess. Förutom<br />
Oskars guld fick vi följande<br />
placeringar i klassen<br />
H20: sexa; Robert Drottz,<br />
hk, sjua; Ragnar Widebrant,<br />
Skogome, samt åtta;<br />
Mattias Johansson, hk. I<br />
H40 tog Magnus Jansson,<br />
Uppsala, silver och i H 50<br />
tog Jonas Lennestål, hk,<br />
guld. Resultaten gav silver i<br />
lagtävlingen.<br />
Vid prisutdelningen under<br />
kvällens bankett hade<br />
Sverige klippkort fram<br />
till prispallen. Dans och<br />
diskussioner mellan oss<br />
europeiska kollegor höll på<br />
ända in på småtimmarna.<br />
Hemresan blev dramatisk.<br />
På väg till flygplatsen<br />
fick vi besked att vårt plan<br />
var inställt. Vid incheckningen<br />
fick vi veta att laget<br />
skulle placeras på olika<br />
flyg. Orsak: de hade hittat<br />
två bomber från andra<br />
världskriget nära startbanan.<br />
Men alla kom hem<br />
välbehållna om än senare<br />
än planerat<br />
Hans Falk<br />
Fredrik Abrahamsson,<br />
frivården Örebro/Karlstad.<br />
– En upplevelse;<br />
kanske<br />
en weekendresa<br />
eller en<br />
konsert<br />
Fair play och<br />
glädje på SM<br />
Vo Mariestad vann årets SM.<br />
Linda Sandberg, klienthandläggare,<br />
anstalten<br />
Hinseberg.<br />
− God mat<br />
och lite snö<br />
för barnens<br />
skull. Kanske<br />
också en<br />
råsaftcentrifug,<br />
för att kunna göra<br />
grönsaksjuicer.<br />
SM i five a side 2015<br />
spelades i Göteborg. Hela<br />
turneringen genomfördes<br />
i god kamratanda och<br />
vi hade turen att slippa<br />
allvarligare skador.<br />
Alla lag kämpade, men<br />
finallagen blev inte helt<br />
oväntat vo Mariestad och<br />
Fångvårdens IF Kristianstad,<br />
som stod i en klass för<br />
sig. Finalen var jämn, men<br />
Mariestad gick segrande ur<br />
striden. Det kan nämnas<br />
att målvakten i Mariestad,<br />
Hampus Andersson, gjorde<br />
mål från eget straffområde.<br />
IF vo Helsingborg mötte<br />
Häktets IF Göteborg för<br />
spel om tredjeplatsen och<br />
här var det Helsingborg<br />
som drog det längsta strået.<br />
Under prisutdelningen<br />
tackade domarna för en väl<br />
genomförd turnering och<br />
var tacksamma för att det<br />
inte förekom något gnäll<br />
under matcherna. De hade<br />
dömt fotboll i över tjugo år<br />
och konstaterade att denna<br />
turnering haft minst gnäll.<br />
Så tack ska alla spelare som<br />
anammade vår vädjan om<br />
fair play!<br />
Johan Mejegård,<br />
ordförande Häktets IF<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
57
SPORT & FRITID<br />
Foto: Privat<br />
KLIPPT FRÅN<br />
KRIMNET<br />
Bra jobbat!<br />
Fint att se att övning ger<br />
resultat i verkligheten.<br />
Rikard Kock<br />
Blir också stolt<br />
Kan inte göra annat än att<br />
stämma in i hyllningskören.<br />
Om man nu skall drabbas ett<br />
plötsligt sjukdomsfall så är<br />
Kriminalvården, näst efter<br />
en akutmottagning, bästa<br />
stället. Tur då att vi tillbringar<br />
så mycket tid på jobbet. Det<br />
kan bokstavligen rädda livet<br />
på oss!<br />
Mattias Reinholdsson<br />
Fantastiskt!<br />
Ni sätter ett ansikte på ordet<br />
hjälte.<br />
Dajana Mitrovic<br />
Grymt<br />
Bra jobbat boys, grymt med<br />
så snabbt ingripande och bra<br />
jobb. Starkt att hålla nerverna<br />
i styr trots den grymma stressen<br />
i ett sådant läge.<br />
Stefan Ljungberg<br />
Känn er stolta grabbar<br />
Många i hans omgivning,<br />
kanske barn, fru, föräldrar, är<br />
idag evigt tacksamma. Kanon<br />
med utbildning och övning. Vi<br />
kan alla bli proffs på detta.<br />
Janne Walldow<br />
Samarbete<br />
Ni gjorde verkligen en insats<br />
när vi andra stod vid sidan om<br />
och såg hur ni jobbade. Allt<br />
avstannade. Alla hoppades på<br />
liv och frågade sig kommer inte<br />
någon ambulans snart. Sirenerna<br />
närmade sig...och att sedan se<br />
lugnet från ambulanspersonalen<br />
och övriga när livet kom<br />
tillbaka. Strax därefter får vi ett<br />
meddelande att vi ska fortsätta<br />
NM-turneringen vilket gjorde<br />
att vi kände en lättnad att han<br />
var vid liv.<br />
Karl Gunnar Jönsson<br />
Dennis Fransson (som då jobbade på Kumla men som numera bytt arbetsgivare) och Magnus Carlsson<br />
(häktet Uppsala) prisades för att ha räddat livet på en finsk kollega under Kriminalvårdens fotbolls-NM.<br />
Magnus och Dennis<br />
prisade för livräddning<br />
ULRIKA PERSSON / TEXT<br />
Dramatik på planen hör till, men under en<br />
match vid Kriminalvårdens nordiska fotbollsmästerskap<br />
i Helsingborg tidigare i år gällde det<br />
bokstavligen liv eller död.<br />
Massören Magnus Carlsson och spelaren<br />
Dennis Fransson räddade sannolikt livet på en<br />
finsk spelare, som fick hjärtstillestånd när det<br />
återstod några minuter av herrmatchen mellan<br />
Sverige och Finland.<br />
För den insatsen tilldelades de Svenska<br />
Kriminalvårdens Idrottsförbunds Pelle Degerberg-pris.<br />
– Killen kom in från plan och satte sig på avbytarbänken.<br />
Efter kanske 15 sekunder ramlade han<br />
ner på gräsmattan några meter ifrån oss, berättar<br />
Magnus Carlsson, till vardags vakthavande befäl<br />
på häktet Uppsala.<br />
Magnus var en av dem som genast kom till<br />
undsättning.<br />
– Jag är utbildad hjärt-lungräddningsinstruktör<br />
via jobbet, och konstaterade snart att han<br />
saknade puls och andning. Dennis och jag hjälptes<br />
åt att göra hjärt-lungräddning och domaren<br />
blåste av matchen.<br />
Inom åtta minuter hade någon ur den svenska<br />
truppen skaffat fram en hjärtstartare och<br />
Magnus och Dennis kunde skjuta igång spelarens<br />
hjärta. Sedan kom ambulanspersonal och<br />
tog över och förde honom till sjukhus.<br />
Magnus och Dennis insats var avgörande.<br />
– Vi fick höra efteråt att han troligen inte<br />
hade överlevt om vi inte kommit igång med<br />
hjärt-lungräddning så tidigt. Han fick förmodligen<br />
en ganska allvarlig hjärtinfarkt, säger<br />
Magnus.<br />
Det senaste han hörde om den finske spelaren<br />
var att han är sjukskriven, men vid liv.<br />
Att det var just Magnus och Dennis som fick<br />
ta emot Skifs ”Pris till Pelle Degerbergs minne”,<br />
som delas ut vid varje nordiskt kriminalvårdsmästerskap,<br />
var givet. Pristagaren ska, i någon<br />
form, ha deltagit vid tävlingen och då uppträtt i<br />
Pelle Degerbergs goda anda.<br />
Pelle Degerberg var Skifs kanslist från år 2000<br />
till sin bortgång 2009. Han gjorde sig känd för<br />
hög servicekänsla och positiv inställning.<br />
– Pelle var en mycket god vän till mig, så det<br />
känns extra roligt att få utmärkelsen. Han var en<br />
otroligt engagerad och entusiasmerande person,<br />
säger Magnus.<br />
Han och Dennis valde att skänka prissumman<br />
om tusen kronor till Hjärt- och lungfonden. O<br />
58 <strong>OMKRIM</strong> 6/2015
HEDERVÄRT<br />
Till minne av Helén Wahl<br />
Pension<br />
Följande anställda<br />
har gått eller<br />
kommer inom kort<br />
att gå i pension:<br />
HK<br />
Gert Arne Sköld<br />
kriminalvårdschef,<br />
huvudkontoret.<br />
NTE<br />
Göran Johansson<br />
kriminalvårdare,<br />
NTE.<br />
Kenneth Bratt<br />
kriminalvårdare,<br />
NTE Utrikes.<br />
Per-Arne Viklund<br />
kriminalvårdare,<br />
NTE Nord.<br />
Bertil Nilsson<br />
kriminalvårdare,<br />
NTE Nord.<br />
Göran Jalstrand<br />
kriminalvårdare,<br />
NTE Stockholm.<br />
Region Syd<br />
Ronny Karlsson<br />
kriminalvårdare, antalten<br />
Helsingborg.<br />
Kristina Wallenbäck<br />
Fürstenberg<br />
lärare, anstalten<br />
Kristianstad.<br />
Region Väst<br />
Mona Hessleklint<br />
kock, anstalten<br />
Borås.<br />
Lars Andersson<br />
servicetekniker, anstalten<br />
Brinkeberg.<br />
Hans Andersson<br />
kriminalvårdare,<br />
anstalten Halmstad.<br />
Anders Håsteen<br />
programledare,<br />
anstalten<br />
Johannesberg.<br />
Susanne Bergström<br />
ekonomiassistent,<br />
anstalten Tidaholm.<br />
Region Mitt<br />
Eric Rosén<br />
kriminalvårdare,<br />
regionkontoret.<br />
Håkan Pettersson<br />
kriminalvårdare,<br />
anstalten Hällby.<br />
Hans Graff<br />
produktionsledare,<br />
anstalten Kumla.<br />
Region Nord<br />
Karl Inge Klaesson<br />
programledare,<br />
anstalten Gävle.<br />
Karin Juhlin<br />
frivårdsinspektör,<br />
frivården Luleå.<br />
Region<br />
Stockholm<br />
Ingrid Diamant<br />
sjuksköterska,<br />
häktet Kronoberg.<br />
Lasse Engberg<br />
kriminalvårdare,<br />
anstalten Asptuna.<br />
Christer Wilander<br />
kriminalvårdare,<br />
anstalten Beateberg.<br />
Marianne Redholm<br />
kock, anstalten<br />
Norrtälje.<br />
Anders Nilsson<br />
studieledare,<br />
anstalten Norrtälje.<br />
Ellinor Kvarnlöf<br />
kriminalvårdare,<br />
anstalten Norrtälje.<br />
Monika Hessleryd<br />
klienthandläggare,<br />
anstalten Norrtälje.<br />
Ronny Sundberg<br />
kriminalvårdare,<br />
anstalten Österåker.<br />
Soudabe<br />
Behbahani<br />
kriminalvårdare,<br />
anstalten Österåker.<br />
Region Öst<br />
Christer Karlsson<br />
regionchef,<br />
regionkontoret.<br />
Nit och<br />
redlighet<br />
Följande har erhållit<br />
eller kommer att<br />
erhålla utmärkelse<br />
för nit och redlighet<br />
i rikets tjänst:<br />
Elisabeth Lager<br />
enhetschef,<br />
huvudkontoret.<br />
Lars-Åke Larsson<br />
sektionschef,<br />
huvudkontoret.<br />
Ann-Marie Hansson<br />
regionekonom,<br />
huvudkontoret.<br />
Lars Widholm<br />
kriminalvårdschef,<br />
frivården<br />
Östergötland.<br />
Bo-Göran<br />
Klostergard<br />
kriminalvårdare,<br />
häktet Trelleborg.<br />
Annika Nilsson<br />
klienthandläggare,<br />
häktet Trelleborg.<br />
Kerstin Jönsson<br />
kriminalvårdare,<br />
häktet Trelleborg.<br />
Ronny Karlsson<br />
kriminalvårdare, anstalten<br />
Helsingborg.<br />
»<br />
Helén började arbeta som<br />
kriminalvårdare på Anstalten<br />
”Sjumastarn” i Visby 1985. Hon<br />
blev kriminalvården trogen ända<br />
fram till sin död.<br />
Som kriminalvårdare var<br />
Helén engagerad, målinriktad,<br />
strukturerad och korrekt. Ett<br />
stort engagemang, en aldrig<br />
sinande tro på att förändring är<br />
möjligt och med ett rättspatos<br />
som få. Helén stod upp mot<br />
oegentligheter eller orättvisor<br />
i alla lägen, hon besatt ett mod<br />
som gjorde att hon hade ett<br />
stort mandat i gruppen. Helén<br />
intresserade sig tidigt för kriminalvårdens<br />
programverksamhet<br />
och var utbildad programledare<br />
i Brottsbrytet, ÅP, IDAP samt<br />
PULS. Hon tillförde arbetet både<br />
professionalitet och en stor portion<br />
humor och hennes käpphäst<br />
var definitivt det klientnära<br />
arbetet.<br />
Våren 2014 berättade Helén<br />
om sin sjukdom. Det kändes<br />
helt overkligt och så orättvist.<br />
Helén övertygade oss alla om att<br />
hennes sjukskrivning bara var<br />
ytterst tillfällig och att hon hade<br />
en plan för när hon skulle komma<br />
tillbaka i arbete. Helén var så<br />
positiv och ingav oss alla hopp i<br />
detta svåra, när plan A inte gick<br />
att genomföra hade hon en plan<br />
B och C. Så sent som en vecka<br />
innan hon avled bad hon mig<br />
att inte räkna bort henne från<br />
arbetet än.<br />
Den 25 oktober 2015 somnade<br />
hon stilla in på onkologen på Visby<br />
lasarett, 54 år gammal. Våra<br />
tankar går främst till Heléns man<br />
Christer och övriga anhöriga.<br />
En hel arbetsgrupp sörjer<br />
en kollega och vän. Du fattas<br />
oss alla och vi kommer sakna<br />
ditt skratt, din vilja och ditt<br />
engagemang.<br />
Marita Olsson,<br />
kriminalvårdschef Vo Gotland<br />
Anders Ekström till minne<br />
En älskad make, pappa, farfar,<br />
nära vän, uppskattad chef och<br />
respekterad arbetskamrat har<br />
gått bort. En fin människa -<br />
Anders Ekström – somnade in<br />
på Karolinska sjukhuset den<br />
8 oktober. Anders blev 64 år<br />
gammal och sörjs närmast av<br />
hustrun Britt-Marie, pappa Arne<br />
och barnen Kalle, Joel med<br />
familjer, yngsta sonen, Simon<br />
och brodern Olle.<br />
Anders stod precis inför att gå<br />
i pension – med detta perspektiv<br />
blir hans för tidiga bortgång<br />
ännu något sorgligare. Anders<br />
skulle få ordentligt med tid för<br />
familjeliv med barn och barnbarn,<br />
den älskade gården med<br />
byggprojekt, naturen och skogen<br />
med jakt, resor med Britt-Marie<br />
och kanske också en segelbåt,<br />
trots hustruns oro för öppet hav.<br />
Musiken var viktig för Anders –<br />
under slutet av 90-talet kunde<br />
det hända att Anders tog fram<br />
gitarren på kontoret och körde<br />
en Chip Taylor låt - Angel Of The<br />
Morning var en favorit.<br />
Anders var chef i Kriminalvården<br />
i mer än trettio år, med<br />
en kompetens långt utöver<br />
den jurist som han utbildat<br />
sig till som ung. Anders var en<br />
sann humanist som under ett<br />
helt yrkesliv arbetade för en<br />
professionell verksamhet som<br />
byggde på övertygelsen att<br />
människor kan förändras och<br />
kanske i stark kontrast till dagens<br />
moderna kriminalvård som oftast<br />
beskrivs i termer av risker och<br />
riskreducerande insatser. Anders<br />
såg möjligheter och deltog aktivt<br />
med stort engagemang. Projekten<br />
har varit många och flera<br />
väldigt framgångsrika bl.a. lokala<br />
motivationsavdelningar, narkotikasatsningen,<br />
yogasatsningen<br />
som till en början mötte starkt<br />
motstånd. Anders var en nyckelperson<br />
i Norrtäljes omskrivna<br />
adhd-projekt. Trots många år av<br />
ohälsa och tidvis oro för sjukdom<br />
fanns energi för arbetet.<br />
Anders finstämda ledarskap<br />
handlade ytterst om att vara<br />
tillgänglig, lyssna, fråga, vara<br />
nyfiken – Anders signalerade att<br />
det alltid fanns tid. Många kan<br />
vittna om det förtroende man<br />
kände när man fick prata med<br />
Anders i lugn och ro om viktiga<br />
saker. Anders tillämpade ett<br />
coachande förhållningssätt tidigt<br />
och vi är många i kriminalvården<br />
idag som har fått uppleva det.<br />
Kollegorna på anstalten<br />
Norrtälje<br />
<strong>OMKRIM</strong> 6/2015<br />
59
Posttidning B<br />
Returadress: Kriminalvården, 601 80 Norrköping<br />
PELLE EKMAN UTGÅNG<br />
»NÄR VÅR NÄSTA KNACKAR PÅ«<br />
N<br />
yss satt vi med brunbrända armar i uppgivenhet, förakt och utanförskap som tar sig<br />
sensommarsolen. Nu är det andra<br />
allt mer drastiska uttryck. Det är bokstavligen en<br />
tider och den vinterbleka hyn är enda bomb som tickar. Till skillnad från flyktingarna är<br />
ljuspunkten. Sverige är kallt. Men<br />
frustrationen i problemområdena både skarpsnart<br />
lösgör sig en vitskäggig man ur laddad och aggressiv. Hit kommer inte tomten.<br />
glöggdimmorna och allt blir bra. I vart ”Snällhet” är inget som lärs ut eller står högt i kurs<br />
fall bättre, för en liten stund. Inte för i de förorter som inte bara sol förlät, men väl hela<br />
alla förstås, men för en del. För oss som redan har, vuxenvärlden med åtföljande normer och regler,<br />
men som ska ha mer. För oss som haft turen att skyddsnät och omsorg. Trodde någon på riktigt<br />
vara födda på rätt ställe, vid rätt tidpunkt och av att ungdomarna här skulle äta sin spenat och<br />
rätt föräldrar. Men som kanske inte nödvändigtvis plugga matte när skymningen fallit och allt vad<br />
varit snälla.<br />
samhälle, service, ordningsmakt heter, stängt och<br />
Det är ingen vacker värld vi julpyntar i år. Den åkt hem till radhus i en helt annan del av stan för<br />
bokstavliga och bildliga kyla som griper omkring att renovera kök?<br />
oss rimmar sällsynt illa med julens kärleksbudskap<br />
och vita amaryllis. Frosseri och flyktingar, går Snart bultar det på dörren. Vi öppnar, förvissade<br />
om att den rödklädde med skägget är trygg-<br />
inte ihop. Inte ens måttlig njutning och tältläger.<br />
heten själv. Vad kanske inte alla vet är han också<br />
Att födas inom EU är för miljoner på utsidan är utifrån kommande med rötter i Turkiet och<br />
att dra högsta vinsten. Kanske inte för föraktade Tyskland. Hans gosiga och omisskännliga yttre ritades<br />
av en man med namnet Haddon Sundblom,<br />
romer i de eländigaste delarna av Rumänien, som<br />
inte ens har råd att ta sig till Sverige för att tigga. född i USA av svensk-åländska invandrare. Det<br />
Men för det stora flertalet av den halva miljard var Haddon som skapade själva sinnebilden för<br />
som utgör EU:s befolkning är passet en trygghet vi vår tids tomte. Den satt på Coca-Colas etiketter<br />
tar för självklar.<br />
på 30-talet. Tomtens skäl att stanna i Sverige hade<br />
Vad är det att vara snäll? Vems norm avgör om knappats hållit idag – åka släde, glädja barn – möjligen<br />
hade han sökt sig till Rovaniemi i Finland.<br />
tomten ska komma? Den som skänker tiggaren<br />
en slant eller den som bara hälsar? Har den varit<br />
Knackningarna kommer inte att upphöra från<br />
snäll som ätit sin spenat på porslin som diskats av miljoner som vill in i den europeiska värmen. En<br />
Rut och därmed är avdragsgill. Namnet kan låta mycket arg ung man från en förort nära dig, ett<br />
svenskt men i själva verket kommer hon oftast utifrån<br />
och talar vårt språk knackigt. Möjligen är hon barn med<br />
ensamt<br />
anställd av en svensk. Jag vill tro att arbetsgivaren tom blick,<br />
är ”snäll” och ser till att hon får en ”vit” jul, så att en gravid<br />
säga, oavsett om hon firar den eller ej. En chef jag kvinna som<br />
hade och ser upp till inte minst moraliskt har just strax ska<br />
anmält till kommunen att hans dörr är öppen och föda med<br />
att en säng står bäddad för någon okänd i nöd. sin trolovade<br />
i handen.<br />
Nyss fyllde han 83. Snäll? Storartat! Kanske är det<br />
gärningar av det slaget som krävs framöver.<br />
Och vad<br />
säger vi:<br />
Vi dömer snabbt fattiga EU-länder som Rumänien.<br />
Samtidigt har vi under tiotals år låtit<br />
det är fullt i<br />
Tyvärr,<br />
områden i våra storstäder rasa samman socialt, härbärget.<br />
moraliskt, kulturellt. Sakta har vi sett något helt<br />
Inget bra<br />
annat, osvenskt om ni så vill, växa fram - och låtit svar.<br />
det ske. Och så förvånas vi av våld som bara tilltar,<br />
»Till skillnad<br />
från flyktingarna<br />
är<br />
frustrationen<br />
i problemområdena<br />
både<br />
skarpladdad<br />
och aggressiv.<br />
Hit kommer<br />
inte tomten.«<br />
PELLE EKMAN<br />
ÄR KOMMUNIKA-<br />
TIONSDIREKTÖR<br />
på Kriminalvården.