Cellwood 100 år

Kristdala – Nässjö – Shanghai
CELLWOOD MACHINERY 1913–2013
1
Anders Johnson

2

3

Coverpage front: Disperser discs.
Coverpage back: Paper sheets made
from recycled paper. Above: without
dispersing, below: with dispersing.
Endpapers: Cashbook for Kristdala
Maskinfabrik, November 1913.
© Cellwood 2012
www.cellwood.se
Manus: Anders Johnson
Redaktör och bildurval: Eva Hult
Grafisk form: Bosse Lindqwist, Conspectus ab
Typografi: Arno Pro och Akzidenz Grotesk
Tryck: Danagård Litho
4

Kristdala – Nässjö – Shanghai
CELLWOOD MACHINERY 1913–2013
Anders Johnsson
5

4
Trial run for one of the first hot bulb engines outside Kristdala
Motorfabrik in 1913. Oskar Edén, Carl Pettersson and Josef Klang.

Innehåll
Contents
De första 100 åren…
År för år
Detta är Cellwood Machinery
Cellwoodgruppen
Tändkulemotorer
Kristdala Motorfabrik
Familjen Stenberg
Kristdala Maskinfabrik
Nästa station Nässjö
Krima Maskinfabrik
Satsningen på pappersåtervinning
Grubbens
Vändpunkten
En global organisation
Framgångar i USA och Asien
Genombrott i Sydamerika och Kina
Satsningen på bioenergi
Framtid för Cellwood Machinery
Källor
The first 100 years…
Through the years
This is Cellwood Machinery
The Cellwood Group
Hot bulb engines
Kristdala Motorfabrik
The Stenberg Family
Kristdala Maskinfabrik
Next stop Nässjö
Krima Maskinfabrik
Focus on paper recycling
Grubbens
The turning point
A global organisation
Success in the USA and Asia
Breakthrough in South America and China
Focus on bio-energy
The future for Cellwood Machinery
Sources
5
6
8
12
14
16
24
26
30
34
38
40
44
48
50
54
58
62
64
5

6
Eva Hult and Malin Alfredsson.

De första 100 åren…
The first 100 years…
Med glädje och stolthet presenterar vi historien om Cellwood
Machinerys första 100 år. Det är en historia som handlar om människor
med stort tekniskt intresse, med stor uthållighet och med mycket vilja
att ge sig ut i världen. Du kan läsa om några av de personer som med sitt
engagemang bidragit till företagets utveckling och framgång. Det finns
förstås väldigt många fler än de som fått plats i boken, som har betytt
mycket för Cellwood Machinery genom åren – alla är viktiga!
Ett särskilt tack till Staffan Rosén, sonson till en av företagets grundare,
som generöst låtit oss ta del av det material han samlat om de första
40 åren – tiden som Kristdala Motorfabrik.
Vi hoppas att du som är kund, medarbetare, leverantör eller bara nyfiken
ska finna boken intressant. Framtiden är spännande, vi vill gärna
fortsätta resan tillsammans med er de kommande 100 åren.
Nässjö i december 2012
We are proud to present the story of Cellwood
Machinery’s first 100 years. It is a story about
people with great technical interest, with much
perseverance and with a lot of desire to go out
into the world. You can read about some of the
people who, with their commitment, have contributed
to the company’s development and
success. There are, of course, many more that
have meant much for Cellwood Machinery over
the years – all are important!
Special thanks to Staffan Rosén, grandson of
one of the company’s founders, who generously
has donated the material he has gathered of the
first 40 years – the time of Kristdala Motorfabrik.
We hope that you as customer, employee, supplier
or just curious reader will find the book
interesting. The future is exciting; we’d like to
continue the journey together with you for the
next 100 years.
Nässjö, December 2012
Malin Alfredsson and Eva Hult
The owners of Cellwood Machinery AB
Malin Alfredsson och Eva Hult
Ägare till Cellwood Machinery AB
5

År för år
1913 Kristdala Motorfabrik grundas i Kristdala för att tillverka tändkulemotorer.
1954 Per Olof Stenberg köper företaget som 1955 får namnet Kristdala Maskinfabrik. Företaget börjar tillverka
maskiner som framförallt mal massarejekt till massa- och pappersindustrin.
1963 Företaget byter namn till Krima Maskinfabrik och påbörjar flytten till Nässjö.
1972 Cellwoodgruppen bildas. Krima Maskinfabrik byter namn till Cellwood Machinery. Huvudprodukter
blir raffinörer, avvattningsutrustningar och dispergeringsanläggningar för returpapper.
1974 En fullskalig testanläggning står klar i Nässjö.
1976 Grubbens-Fractionator i Stockholm förvärvas och byter namn till Cellwood Grubbens. Företaget
utvecklar och säljer utrustning till massa- och pappersindustrin, bland annat pulprar, pumpar och
tjockmassarenare.
1993 Verksamheten i Cellwood Grubbens flyttas till Nässjö och integreras i Cellwood Machinery.
2000 Ett nytt forsknings- och teknikcenter med en fullskallig testanläggning står klar i Nässjö.
2001 P O Stenberg överlåter ägandet till döttrarna Malin Alfredsson och Eva Hult via Cellwoodgruppen AB.
Dotterbolag etableras i Toronto.
2008 Dotterbolag etableras i Shanghai.
2012 Förvärv av norska Algas som tillverkar filter för vattenbehandling och vattenrening, huvudsakligen
för massa- och pappersindustrin. Företaget har anställda i Moss, Norge och i Düren, Tyskland.
6

Through the years
1913 Kristdala Motorfabrik is founded in Kristdala for manufacturing hot bulb engines.
1954 Per Olof Stenberg purchases the company, and in 1955 the name is changed to Kristdala Maskinfabrik.
The company begins manufacturing machinery that primarily refines reject pulp for the pulp and paper industry.
1963 The company changes its name to Krima Maskinfabrik and commences the move to Nässjö.
1972 The Cellwood Group is formed. Krima Maskinfabrik changes its name to Cellwood Machinery. The main
products are refiners, dewatering equipment and dispersing systems for waste paper.
1974 A full-scale pilot plant is opened in Nässjö.
1976 Grubbens Fractionator in Stockholm is acquired and the name is changed to Cellwood Grubbens.
The company develops and sells equipment for the pulp and paper industry, including pulpers, pumps
and high density cleaners.
1993 The activities of Cellwood Grubbens are moved to Nässjö and integrated into Cellwood Machinery.
2000 A new research and technology centre with a full-scale pilot plant is opened in Nässjö.
2001 P O Stenberg transfers ownership to his daughters, Malin Alfredsson and Eva Hult, via Cellwoodgruppen AB.
A subsidiary is established in Toronto, Canada.
2008 A subsidiary is established in Shanghai, China.
2012 Acquisition of the Norwegian company Algas, which manufactures filters for water treatment and water
purification, principally for the pulp and paper industry. The company has employees in Moss, Norway and
in Düren, Germany.
7

Detta är
Cellwood Machinery
This is
Cellwood Machinery
Vi har bara en jord. Och den måste vi vara rädda om. Ett sätt att åstadkomma
en bättre hushållning med jordens resurser är återvinning.
Att återvinna returpapper är ett sätt att värna jordens resurser. Cellulosafiber
kan nämligen återvinnas fem till sju gånger om de hanteras på
rätt sätt. Knappt 60 procent av allt papper som produceras i världen går
till återvinning. Därtill kommer återvinning av avfallet från tillverkningsprocessen
i massa- och pappersbruken. Globalt utgör returfiberråvara
ungefär hälften av råvaran vid papperstillverkning.
Cellwood Machinery AB (nedan ofta benämnt Cellwood) utvecklar
och säljer högteknologiska och kundanpassade maskiner och anläggningar
till pappers- och massaindustrin. Företaget är störst i världen på
dispergering av returpapper och företagets anläggningar kan hantera alla
papperstyper som är aktuella för återvinning. Cellwoods produkter gör
det möjligt att med en låg energiförbrukning återvinna svårbearbetade
material.
Varje dag hanteras över 100 000 ton returpappersmassa hos Cellwoods
kunder. Totalt har cirka 550 dispergeringsanläggningar och 2 500 pulprar
sålts världen över. Den första dispergeringsanläggningen levererades till
Italien 1973.
Under senare år har Cellwood också utvecklat utrustning som används
vid framställning av bioenergi ur träflis och hushållssopor.
Huvudkontoret ligger i Nässjö. Här har företaget även ett modernt
forsknings- och teknikcenter med bland annat en fullskalig testanläggning.
I Nässjö monteras företagets kärnprodukt, dispergern, medan tillverkningen
av maskiner och maskindelar i övrigt utförs av andra företag.
We only have one Earth, and we need to take
care of it. One way of being more economical
with the Earth’s resources is recycling.
Recycling waste paper is one means of safeguarding
the Earth’s resources. Cellulose fibre
can actually be recycled five to seven times if
handled correctly. Just under 60 per cent of all
paper produced globally goes for recycling. Then
there is recycling of the waste from the manufacturing
process at pulp and paper mills. Globally,
recovered fibre constitutes roughly half of the
raw material in paper manufacturing.
Cellwood Machinery AB (generally referred
to as Cellwood below) develops and sells hightech
and customised machinery and plant for
the paper and pulp industry. The company is the
world leader in the field of dispersion of waste
paper, and the company’s systems can handle
all types of paper commonly used for recycling.
Cellwood’s products make it possible to recycle
difficult-to-process material while keeping energy
consumption low.
Over 100,000 tons of waste paper pulp is processed
every day by Cellwood’s customers. In
total, around 550 dispersing systems and 2,500
pulpers have been sold around the world. The
first dispersing system was delivered to Italy in
1973.
In recent years Cellwood has also developed
equipment that is used in the production of
bio-energy from wood chips and household
waste.
The head office is located in Nässjö. The company
also has a modern research and technology
centre in Nässjö, including a full-scale pilot plant.
8

Most of us outside the head office
in Nässjö, Sweden, May 2012.
9

Exportandelen ligger på 90–95 procent. Kina har under senare år stått
för ungefär hälften av företagets order och där finns nu cirka 150 installerade
anläggningar. Tyskland är företagets näst största marknad med
cirka 50 anläggningar.
Det säljs cirka 50–60 dispergeringsanläggningar i världen varje år,
varav Cellwood levererar 15–20 stycken. De viktigaste konkurrenterna
är österrikiska Andritz, finska Metso och tyska Voith. Dessutom finns
indiska och kinesiska tillverkare som försöker göra direkta Cellwoodkopior,
dock med betydligt sämre kvalitet.
Cellwood Machinery med dotterbolag har 50 anställda, varav knappt
40 i Nässjö och de övriga i Stockholm, Toronto, Shanghai, Moss och
Düren. Därtill har Cellwood 50 agenter runt om i världen.
Produkter
Cellwoods produkter marknadsförs under varumärkena Grubbens och
Krima:
Grubbens Pulper. En stor behållare där torrt papper upplöses i vatten
genom kraftig omrörning med hjälp av en rotor. En pulper kan laddas
med balar av papper eller placeras vid en pappersmaskin för att ta hand
om produktionsspill (så kallat utskott).
Grubbens Rejektseparator. En kammare med silplåt och rotor där föroreningar
av bland annat metall och plast avskiljs.
Grubbens Tjockmassarenare. Här avskiljs tyngre föroreningar, till exempel
metall, sten och glas genom virvelseparation.
Grubbens Labyrinta. Här friläggs fiber från flagor genom flera vibrationszoner
under ständiga flödesomkastningar.
Grubbens Pump. Den transporterar massan mellan maskinerna.
Assembly of the company’s core product, dispersers,
takes place in Nässjö, while manufacturing
of machinery and components is carried out by
companies elsewhere.
The export fraction is 90–95 per cent. In recent
years, China has accounted for roughly half of
the company’s orders and now has around 150
systems installed. Germany is the company’s
second biggest market, with approximately 50
systems.
Around 50–60 dispersing systems are sold
worldwide each year, and 15–20 of these are
supplied by Cellwood. The most important competitors
are Andritz in Austria, Finland’s Metso
and the German company Voith. Furthermore,
Indian and Chinese manufacturers are trying to
make outright copies of Cellwood products, but
these are of significantly poorer quality.
Cellwood Machinery and its subsidiaries have
50 employees, nearly 40 in Nässjö and the rest in
Stockholm, Toronto, Shanghai, Moss and Düren.
In addition, Cellwood has 50 agents throughout
the world.
Products
Cellwood’s products are marketed under the
brand names Grubbens and Krima:
Grubbens Pulper. A stainless steel vat where dry
paper is dissolved in water by means of vigorous
stirring performed by a rotor. A pulper can
be loaded with bales of paper or sited next to a
papermachine to take care of production waste
(so-called broke).
Grubbens Reject Separator. A chamber with screen
plate and rotor where contaminants such as metal
and plastic are separated out.
Grubbens High Density Cleaner. Heavier contaminants
like metal, stones and glass are separated
here by means of vortex separation.
10

Krima Skruvpress. Här avvattnas massan, vilket är nödvändigt för att få
en snabb och ekonomisk uppvärmning i följande steg och för att uppnå
optimalt dispergeringsresultat.
Krima Förvärmningszon. Här värms massan till 90–120 grader för att
lösa upp bland annat vax och limprodukter. Här kan även massan blekas
genom tillsats av kemikalier.
Krima Disperger. Denna maskin utgör spjutspetsen bland Cellwoods produkter.
Här finfördelas materialet skonsamt genom specialutformade
malskivor försedda med så kallade djävulständer. Dispergeringsspalten
kan justeras hydrauliskt med en noggrannhet på 0,01 millimeter.
Eftermarknadsaktiviteterna utgör i dag ungefär 30 procent av företagets
omsättning. Störst här är försäljning av slitagedelar, framförallt malsegment.
Andra tjänster är problemlösning, reservdelsförsäljning och uppgradering
av maskinerna. Reservdelslager finns i Sverige, Kina och USA.
År 2012 förvärvades Algas som tillverkar mikrofilter för vattenbehandling
och vattenrening, huvudsakligen för massa- och pappersindustrin.
Algas produkter har samma kundkrets som Cellwood men de ingår inte
i samma produktionslinje.
Grubbens Deflaker. The fibre passes through
multiple vibration zones under continuous flow
reversal to reduce fiber flocs and remove flakes.
Grubbens Pump. This transports the pulp between
the machines.
Krima Screw Press. The pulp is dewatered here,
which is necessary to enable rapid and economic
heating, in the following stage, and to achieve
optimum dispersion results.
Krima Preheating Zone. Here the pulp is heated
to 90–120 °C to liquefy wax and glue products.
The pulp can also be bleached at this point by
adding chemicals.
Krima Disperser. This machine represents the
spearhead of Cellwood’s products. Here the
material is gently dispersed into fine particles by
specially-designed discs equipped with so-called
‘devil’s teeth’. The dispersing gap can be adjusted
hydraulically with an accuracy of 0.01 millimetres.
After sales activities currently constitute approximately
30 per cent of the company’s turnover.
The most important is sales of wear parts, primarily
disperser discs. Other services include
process tuning, spare parts sales and upgrading
of machines. Spare parts warehouses are located
in Sweden, China and the USA.
2012 saw the acquisition of Algas, which manufactures
microfilters for water treatment and
water purification, principally for the pulp and
paper industry. Algas’ products have the same
customer base as Cellwood, but they are not
part of the same production line.
11

Cellwoodgruppen
The Cellwood Group
Cellwood Machinery ingår i Cellwoodgruppen som ägs av systrarna
Malin Alfredsson och Eva Hult i tredje generationen av familjen Stenberg.
I gruppen ingår även:
Bruzaholms Bruk. Järnbruk öster om Eksjö i Småland som utvecklar,
tillverkar och säljer värmebeständigt gods och slitgods. Grundat 1660
och förvärvat 1991. Företaget tillverkar bland annat gjutgods till Cellwood
Machinerys malsegment.
Simson Power Tools. Utvecklar, tillverkar och säljer hydrauliska kraftverktyg.
Ligger i Hofors i Gästrikland. Har sina rötter i Wallers Mekaniska
Verkstad, grundad kring 1936 och förvärvad 1997.
Söderhamn Eriksson. Utvecklar, tillverkar och säljer produktionsutrustning
till sågverksnäringen. Har rötter i Söderhamns Verkstäder i Hälsingland,
grundat 1864, och A K Eriksson i Mariannelund i Småland, grundat
på 1890-talet. A K Eriksson förvärvades 1937. Söderhamns Verkstäder
blev delägt 1991, helägt 1995 och slogs samman med A K Eriksson 2000. I
Mariannelund utförs bland annat skärande bearbetning och tillverkning
av skruvpressar åt Cellwood Machinery.
Nässjö, Bruzaholm och Mariannelund ligger på några mils avstånd från
varandra i norra Småland. Ytterligare ett par mil österut ligger Kristdala
där Cellwood Machinery har sitt ursprung.
Cellwood Machinery is part of the Cellwood
Group owned by sisters Malin Alfredsson and
Eva Hult, the third generation of the Stenberg
family. The group also includes:
Bruzaholms Bruk. An iron foundry east of Eksjö
in Småland that develops, manufactures and sells
heat-resistant castings and wear metals. Founded
in 1660 and acquired in 1991. The company manufactures,
among other things, castings for Cellwood
Machinery’s disperser discs.
Simson Power Tools. Develops, manufactures and
sells hydraulic power tools. Located in Hofors in
Gästrikland. Has its roots in Wallers Mekaniska
Verkstad, founded around 1936 and acquired
in 1997.
Söderhamn Eriksson. Develops, manufactures
and sells production equipment for the sawmill
industry. Originates from Söderhamns Verkstäder
in Hälsingland, founded in 1864, and AK
Eriksson in Mariannelund, Småland, founded
in the 1890s. A K Eriksson was acquired in 1937.
Söderhamns Verkstäder became part-owned
in 1991, wholly-owned in 1995 and was merged
with A K Eriksson in 2000. Cutting processes and
manufacturing of screw presses for Cellwood
Machinery are carried out in Mariannelund.
Nässjö, Bruzaholm and Mariannelund are located
at some distance from one another in northern
Småland. Another twenty or so kilometres to
the east is Kristdala, where Cellwood Machinery
originated.
The building of Cellwood Machinery in Nässjö
was designed by the famous Swedish architect
Anders Roland, employed by Krüger & Toll.
12

Tändkulemotorer
Historien om Cellwood Machinery börjar med en maskin som har
fått kultstatus bland teknikhistoriskt intresserade pojkar i övre medelåldern.
De flesta svenskar som har kommit i kontakt med denna maskin
har gjort det på det sätt som besjungs av Lasse Dahlquist i De ä dans på
Brännö brygga:
«Från Vinga Sand
hörs in till land
blandat med dragspelslåt
dunket från en fiskebåt.»
Kärt barn har många namn. Den maskin vi nu intresserar oss för kallas
bland annat fotogenmotor, glödkulemotor, råoljemotor eller semidiesel.
Här använder vi beteckningen tändkulemotor.
Den är en förbränningsmotor som i toppen har en okyld kammare
(tändkula) där bränslet sprutas in och antänds. En tändkulemotor kostade
betydligt mindre än ångmaskiner och dieselmotorer. Den var enkel
att sköta, lätt att underhålla, mycket driftsäker och i det närmaste outslitlig.
Den var bränslesnål och kunde köras på praktiskt taget alla bränslen,
inklusive trätjära, silltran, sälspäck, kokosolja och smält smör.
Tändkulemotorer fick en mycket stor betydelse för bland annat jordbruk,
fiske, sjöfart och småindustrier runt om i Sverige under första halvan
av 1900-talet. Även om grundkonstruktionen är amerikansk så gjorde
svenska företag flera förbättringar. Tändkulemotorn blev något av en
svensk specialitet som exporterades över hela världen.
13

Tändkulemotorer
Hot bulb engines
Historien om Cellwood Machinery börjar med en maskin som har
fått kultstatus bland teknikhistoriskt intresserade pojkar i övre medelåldern.
De flesta svenskar som har kommit i kontakt med denna maskin
har gjort det på det sätt som besjungs av Lasse Dahlquist i De ä dans på
Brännö brygga:
«Från Vinga Sand
hörs in till land
blandat med dragspelslåt
dunket från en fiskebåt.»
Kärt barn har många namn. Den maskin vi nu intresserar oss för kallas
bland annat fotogenmotor, glödkulemotor, råoljemotor eller semidiesel.
Här använder vi beteckningen tändkulemotor.
Den är en förbränningsmotor som i toppen har en okyld kammare
(tändkula) där bränslet sprutas in och antänds. En tändkulemotor kostade
betydligt mindre än ångmaskiner och dieselmotorer. Den var enkel
att sköta, lätt att underhålla, mycket driftsäker och i det närmaste outslitlig.
Den var bränslesnål och kunde köras på praktiskt taget alla bränslen,
inklusive trätjära, silltran, sälspäck, kokosolja och smält smör.
Tändkulemotorer fick en mycket stor betydelse för bland annat jordbruk,
fiske, sjöfart och småindustrier runt om i Sverige under första halvan
av 1900-talet. Även om grundkonstruktionen är amerikansk så gjorde
svenska företag flera förbättringar. Tändkulemotorn blev något av en
svensk specialitet som exporterades över hela världen.
The story of Cellwood Machinery begins with
a machine that has gained cult status among
young-at-heart grown men with an interest in
the history of technology. Most Swedes who
have come into contact with this machine have
done so as sung about by Lasse Dahlquist in De
ä dans på Brännö brygga:
”From Vinga Sand is heard on land
mingled with accordion tones
the throbbing from a fishing boat.”
A beloved child has many names. The machine
we are referring to is called, among other things,
petrol engine, ignition bulb engine, crude oil
engine or semi-diesel. Here we use the term hot
bulb engine.
It’s an internal combustion engine with an
uncooled chamber (hot bulb) at the top, into
which the fuel is injected and ignited. A hot bulb
engine cost significantly less than steam engines
and diesel engines. It was simple to operate, easy
to maintain, very reliable and almost indestructible.
It was fuel-efficient and could be run on
practically any fuel, including wood tar, fish oil,
seal blubber, coconut oil and melted butter.
Hot bulb engines were very important for,
among other things, agriculture, fishing, shipping
and small-scale industries throughout Sweden
during the first half of the 20th century. Although
the basic design is American, Swedish companies
made several improvements. The hot bulb engine
became something of a Swedish speciality that
was exported all over the world.
Over 70 Swedish companies produced in total
more than 200,000 hot bulb engines. The first
14

Över 70 svenska företag tillverkade sammantaget fler än 200 000 tändkulemotorer.
Den första lanserades år 1900 av J.V. Svenssons Automobilfabrik
i Nacka. År 1956 tillverkades landets största tändkulemotor på 510 hk av
Seffle Motorverkstad. Detta företag blev också Sveriges sista tillverkare
av tändkulemotorer. Produktionen där upphörde 1972.
I Småland fanns många jordbruk, sågverk och andra småföretag som
hade behov av tändkulemotorer. Här fanns även flera verkstäder som tillverkade
sådana motorer.
was launched in 1900 by J.V. Svenssons Automobilfabrik
in Nacka. In 1956, the largest hot
bulb engine in the country, 510 hp, was manufactured
by Seffle Motorverkstad, which was also
Sweden’s final manufacturer of hot bulb engines.
Production ceased there in 1972.
Småland was home to countless farms, sawmills
and other small enterprises that needed hot
bulb engines. There were also several workshops
manufacturing such engines.
Hot bulb engine dated 1913 from Kristdala Motorfabrik.
15

Kristdala Motorfabrik
Kristdala
Motorfabrik
Kristdala ligger 20 km nordväst om Oskarshamn. I början av 1900-
talet startade bröderna Frans Oskar och Nils August Beijer tillverkning
av tändkulemotorer här. År 1908 delade de upp verksamheten mellan sig.
Nils August började tillverka motorer i Vimmerby 30 km norrut medan
Frans Oskar behöll verksamheten i Kristdala.
Carl Johan Rosén var en skicklig möbelsnickare som ägde en snickerifabrik
i Kristdala, byggd på 1890-talet. Han tillverkade även gjutformar i
trä till Beijers motorfabrik. Rosén tog initiativ till att grunda ytterligare
en fabrik för tillverkning av tändkulemotorer i Kristdala.
Verksamheten startade i januari 1913 och den 1 juni antogs bolagsordningen
för AB Kristdala Motorfabrik. Den 10 september beviljade Kungliga
Patent- och Registreringsverket registrering av företaget.
I den första styrelsen ingick Carl Johan Rosén och hans son David
Rosén samt Otto Rudolf Larsson och Karl August Aronson. David Rosén
fick ansvar för den affärsmässiga sidan av företaget. Larsson, som även
var resepredikant, blev företagets PR-man som på sina resor kombinerade
den religiösa förkunnelsen med att marknadsföra tändkulemotorer.
Bland grundarna fanns även Oskar Back och Karl Elving, svärson
respektive kusin till C.J. Rosén.
En verkstad för motorfabriken uppfördes i anslutning till Roséns snickerifabrik.
Under 1913 såldes 14 motorer på vardera 8–16 hästkrafter. Den
första levererades den 9 juni till Olléns Tröskmaskinsfabrik i Flen.
Kristdala is situated 20 km north west of Oskarshamn.
At the beginning of the 20th century
brothers Frans Oskar and Nils August Beijer
began manufacturing hot bulb engines there. In
1908 they divided the business between them.
Nils August began manufacturing engines in
Vimmerby, 30 km to the north, while Frans Oskar
continued the operation in Kristdala.
Carl Johan Rosén was a skilled furniture-maker
who owned a carpentry workshop in Kristdala,
built in the 1890s. He also produced wooden
casting moulds for Beijers Motorfabrik. Rosén
took the initiative of setting up another production
plant for hot bulb engines in Kristdala.
The operation started up in January 1913, and
on 1 June the articles of association were adopted
for AB Kristdala Motorfabrik. On 10 September
the Royal Patent and Registration Office granted
registration of the company.
The initial board of directors included Carl
Johan Rosén and his son David Rosén along with
Otto Rudolf Larsson and Karl August Aronson.
David Rosén was responsible for the commercial
side of the company. Larsson, who was also an
itinerant preacher, was the company’s PR man,
combining his roving religious preaching with
marketing the hot bulb engines. The founders
also included Oskar Back and Karl Elving, son-inlaw
and cousin respectively of Carl Johan Rosén.
A workshop for the engine plant was constructed
adjacent to Rosén’s carpentry workshop.
In 1913, 14 engines of 8–16 hp each were
sold. The first was delivered on 9 June to Olléns
Tröskmaskinsfabrik in Flen.
16

The six founders of AB Kristdala Motorfabrik
signed the Articles of Association on 1 June 1913.
On 10 September 1913 the Royal Patent and
Registration Office granted the registration.
17

Logotype from 1920. Advertisment from the 1920s.
The Closing of the Books for 1913 showed
a profit of SEK 498,14 (approx. EUR 56)
18

Original share certificate from 1913.
Engine plate, around 1950.
Kristdala Motorfabrik at the Swedish Exhibition
in Gothenburg 1920.
Logotype of the Exhibition.
19

I en presentationsbroschyr från 1920 skriver företaget bland annat:
«AB Kristdala Motorfabriks råoljemotorer äro resultatet av mångårigt
arbete på området och en ren originaluppfinning, vilken är lageligen
skyddat medelst patent. Den är av 2-takts konstruktion och arbetar alltså
utan ventiler, kugghjul o.dyl., vilket gör den så enkel och lättskött att den
efter ett par timmars undervisning kan skötas av vem som helst.»
Företaget tillverkade då stationära och transportabla tändkulemotorer
med effekter från 6 till 30 hk. De tyngsta motorerna vägde 3,4 ton. Motorerna
användes bland annat till att driva sågverk, kvarnar, tröskverk och
stenkrossar.
Kristdala Motorfabriks motorer såldes under varumärket Krimo och
exporterades bland annat till Brasilien, Egypten, Indien och Thailand.
Verksamheten gick runt men gav inget större överskott. Som mest sysselsatte
fabriken på 1930-talet 20–25 personer.
Företaget tillverkade också en rad andra produkter, till exempel luftkompressorer,
sandblästringsapparater samt fräs- och gängmaskiner.
Under andra världskriget tillverkades gengasaggregat och på 1950-talet
bromskomponenter till Stockholms tunnelbanevagnar.
Oskar Backs son Carl Back kom att bli verksam i företaget. Han arbetade,
liksom fadern, med företagets ekonomi och marknadsföring. Flera
av ägarna omkom under tragiska omständigheter. David Rosén avled
1927 i en olycka med häst och vagn. K.A. Aronson avled på 1940-talet i
en cykelolycka. Hans son Sven, som var en skicklig verkstadsarbetare,
omkom i en olycka med en hyvel på Motorfabriken.
Efter Carl Johan Roséns död efterträddes han i styrelsen 1946 av sonen
Paul Rosén. Han hade börjat arbeta i företaget redan efter studenten
omkring 1920. Paul var en skicklig verkstadsarbetare och blev sedermera
företagets vd.
År 1951 övertog Karl Aronsson styrelseplatsen efter sin avlidne bror. Det
visades sig dock att det inte fanns någon i ägarkretsen som hade intresse
av att driva den tynande verksamheten vidare. Därför började man nu
söka nya ägare.
A presentation brochure for the company from
1920 stated the following:
“AB Kristdala Motorfabrik’s crude oil engines
are the result of many years of work in this field
and a true original invention, which is legally
protected by patent. It is a 2-stroke design and
therefore works without valves, gear wheels or
similar, which makes it so simple and easy to
operate that after a few hours’ instruction it can
be handled by anyone.”
The company then manufactured stationary
and portable hot bulb engines with outputs ranging
from 6 to 30 hp. The heaviest engines weighed
3.4 tons. The engines were used, among other
things, for powering sawmills, mills, threshing
mills and stone crushers.
Kristdala Motorfabrik’s engines were sold
under the brand name Krimo and exported to
Brazil, Egypt, India, Thailand and elsewhere.
Business moved along, but did not yield major
profits. At the height of its activity in the 1930s
the plant employed a workforce of 20–25.
The company also manufactured a number of
other products, e.g. air compressors, sandblasting
equipment as well as milling and thread cutting
machines. During the Second World War wood
gas generators were manufactured, followed in
the 1950s by brake components for Stockholm
Metro carriages.
Later, Oskar Back’s son Carl Back joined the
company. Like his father, he dealt with the company’s
finances and marketing. Several of the
owners were killed under tragic circumstances.
David Rosén died in 1927 in an accident involving
a horse and carriage. K. A. Aronson died in the
1940s in a cycle accident. His son Sven, who was
a skilled mechanic, was killed in an accident with
a planer at Motorfabriken.
20

Celebration of the 70th birthday of Carl Johan Rosén in 1932.
From the left no: 5. Paul Rosén, 7. Karl Elving, 12. Carl Johan Rosén, 14. Karl August Aronson, 15. Sven Aronsson.
21

Karl Aronsson var civilingenjör och arbetade på Jonsereds Fabriker utanför
Göteborg. Företagets överingenjör Arvid Stenberg ägde sedan 1937 ett
verkstadsföretag i Mariannelund ett par mil väster om Kristdala. Aronsson
frågade om inte Stenberg kunde tänka sig att köpa Motorfabriken. Arvid
Stenberg blev intresserad, men inte för egen del, utan för sin sons räkning.
Den 16 oktober 1954 köpte Arvids son Per Olof Stenberg AB Kristdala
Motorfabrik för 109 200 kronor.
After Carl Johan Rosén’s death his place on the
board was taken by his son Paul Rosén in 1946.
He had joined the company after completing
his studies, around 1920. Paul was also a skilled
mechanic and later became the company’s MD.
In 1951 Karl Aronsson took over the executive
post from his late brother. However, it turned
out that there was no one among the owners
who was interested in continuing to run the languishing
business. Therefore they began looking
for new owners.
Karl Aronsson was a graduate engineer and
worked at Jonsereds Fabriker outside Gothenburg.
The company’s chief engineer Arvid Stenberg
owned an engineering company in Mariannelund,
twenty or so kilometres west of Kristdala,
since 1937. Aronsson asked if Stenberg would be
interested in purchasing Motorfabriken. Arvid
Stenberg was indeed interested; not on his own
behalf, but for his son.
On 16 October 1954 Arvid’s son Per Olof Stenberg
purchased AB Kristdala Motorfabrik for SEK
109,200.
AB Kristdala Motorfabrik was purchased by P O Stenberg in
October 1954. The price was SEK 109200 (approx. EUR 12500).
22

The KRIMO hot bulb engines were available in
different models and with different capacities.
23

Familjen Stenberg
The Stenberg Family
24
Arvid Stenberg var son till smeden och formmakaren Peter Alfred
Stenberg som 1901 hade köpt en nedlagd verkstad med gjuteri i Lindås
nära Emmaboda. Där tillverkade han bland annat glasformar till glasbruken
och gjutgods.
År 1912 bildades Lindås Gjuteri & Formfabriks AB av P. A. Stenberg
och hans fyra äldsta söner. Genom ett samarbete med ingenjör Hilding
Flygt, som inleddes 1929, kom företaget i Lindås att bli internationellt
framgångsrikt med dränkbara länspumpar. Företaget köptes 1968 av amerikanska
ITT och heter numera Xylem.
Maria och P. A. Stenberg fick 11 barn som nådde vuxen ålder. Flera av
dem blev framgångsrika företagare och entreprenörer. Sigfrid Stenberg
grundade AB Sigfrid Stenberg i Nässjö. Företaget blev ett av Sveriges
mest betydelsefulla företag för tillverkning och försäljning av maskiner
för snickeri- och möbelindustrin. Företaget är inte längre familjeägt.
Sigfrids bror Arvid blev konstruktör och säljare i AB Sigfrid Stenberg
där han även var delägare. Jonsereds Fabriker var en viktig konkurrent
men 1934 gjordes en samarbetsöverenskommelse mellan Jonsereds och
Sigfrid Stenberg. Som en följd av denna flyttade Arvid Stenberg samma
år till Jonsereds.
Arvid blev sedermera överingenjör på Jonsereds och var kvar i företaget
till sin pensionering i början av 1960-talet. År 1937 köpte Arvid företaget
A K Eriksson (AKE) i Mariannelund där hans bror Ivar blev vd.
Ragnhild och Arvid Stenberg fick ett barn, Per Olof Stenberg. Han föddes
i Nässjö 1928. P O blev civilingenjör på Chalmers maskinlinje 1950 och
civilekonom på Handelshögskolan i Göteborg 1956. Detta år övertog P O
Stenberg ansvaret för AKE.
Arvid Stenberg was the son of smith and mouldmaker
Peter Alfred Stenberg, who had purchased
an idled workshop with foundry in Lindås near
Emmaboda in 1901. Here he produced, among
other items, glass moulds for glassworks and
castings.
In 1912 Lindås Gjuteri & Formfabriks AB was
set up by P. A. Stenberg and his four oldest sons.
Through a partnership with engineer Hilding
Flygt, which began in 1929, the company in
Lindås achieved international success with its
submersible drainage pumps. The company was
acquired in 1968 by American firm ITT and is
today called Xylem.
Peter Alfred Stenberg and his wife Maria had
11 children who lived to adulthood. Several of
them became successful business owners and
entrepreneurs. Sigfrid Stenberg founded AB Sigfrid
Stenberg in Nässjö. The company became
one of Sweden’s most significant companies for
manufacturing and sales of machinery for the
carpentry and furniture industry. The company
is no longer family-owned.
Sigfrid’s brother Arvid became a designer
and salesman at AB Sigfrid Stenberg, where he
was also part-owner. Jonsereds Fabriker was a
leading competitor, but in 1934 a cooperation
agreement was entered into between Jonsereds
and Sigfrid Stenberg. As a result of this, Arvid
Stenberg moved to Jonsereds that same year.
Arvid later became chief engineer at Jonsereds
and remained at the company until his retirement
in the early 1960s. In 1937 Arvid purchased the
company A K Eriksson (AKE) in Mariannelund,
where his brother Ivar was MD.
Arvid and his wife Ragnhild had one child, Per
Olof Stenberg. He was born in Nässjö in 1928. Per
Olof gained the equivalent of an MSc in Engineering
(mechanical engineering) from Chalmers
in 1950 and graduated from Handelshögskolan
(business college) in Gothenburg in 1956. In this
same year he took over responsibility for AKE.

Per Olof Stenberg. Arvid Stenberg, 1895–1973.
Peter Alfred Stenberg and his eleven children. Arvid is number 5 from the left, around 1935.
25

Kristdala Maskinfabrik
Kristdala Maskinfabrik
26
Kristdala Motorfabrik var 1954 ett företag i stort behov av modernisering.
Maskinparken, som tills stora delar drevs med remmar, behövde
förnyas. Bland annat slängde man snabbt ut den hyvel där Sven Aronsson
hade förolyckats. Enligt P O Stenberg var fastigheten «kanske inte
något arkitektoniskt mästerverk men efter renoveringar fungerade den
bra i många år».
Motorfabriken hade vid övertagandet tre anställda: Paul Rosén, Carl
Back och verkstadsarbetaren Josef Klang som hade varit med sedan starten
1913. Back blev kort därefter konstruktör och verkstadsingenjör vid
AKE i Mariannelund.
Civilingenjör Birger Bergström anställdes som ny platschef i Kristdala.
Han hade varit kurskamrat med P O på Chalmers. Från AKE rekryterades
Sven-Lars Blomqvist som verkstadschef. Som kamrer anställdes Berthold
Ohlson, en tidigare skolkamrat till Arvid Stenberg. Därtill anställdes ett
tiotal montörer och verktygsarbetare från Kristdala.
P O Stenberg studerade vid denna tid på Handels i Göteborg och bodde
i Jonsered. Han reste dock ofta till Kristdala för att hjälpa till med att få
igång den nya verksamheten. Produktprogrammet var omodernt och
säljorganisationen nästan obefintlig. Motorfabriken fick dock en större
order från Indien på tändkulemotorer. Därefter lades den produktionen
ner. År 1955 ändrades företagets namn till AB Kristdala Maskinfabrik.
En anledning till förvärvet av Kristdala Motorfabrik var att AKE:s produktionskapacitet
var otillräcklig. En viktig intäktskälla för Kristdala blev
därför legoarbeten för AKE. Men avgörande för den framtida utvecklingen
var ett avtal som Arvid Stenberg hade ingått före 1954 med ingenjör Johan
Larsson i Gävle.
Larsson drev konsultverksamhet för massa- och pappersindustrin och
In 1954 Kristdala Motorfabrik was a company
in great need of modernisation. The machinery,
which was largely powered by belts, needed
renewing. Among other things, the planer that
led to the death of Sven Aronsson was quickly
thrown out. According to Per Olof Stenberg, the
property was “perhaps no architectural masterpiece,
but after renovations it functioned well
for many years”.
At the time of the take-over Motorfabriken
had three employees: Paul Rosén, Carl Back and
mechanic Josef Klang who had been there since
the start in 1913. Shortly thereafter Back became
designer and workshop engineer at AKE in Mariannelund.
Graduate engineer Birger Bergström was employed
as the new site manager at Kristdala. He had
been a student alongside Per Olof at Chalmers.
Sven-Lars Blomqvist was recruited from AKE as
workshop manager. Berthold Ohlson, a former
schoolmate of Arvid Stenberg, was employed as
accountant. In addition, ten fitters and mechanics
from Kristdala were employed.
Per Olof Stenberg was studying at this time
at business college in Gothenburg and lived in
Jonsered. However, he often travelled to Kristdala
to help get the new business up and running. The
product range was outdated and the sales organisation
almost non-existent. However, Motorfabriken
received a major order from India for
hot bulb engines. After that production was shut
down. In 1955 the company name was changed
to AB Kristdala Maskinfabrik.
One reason for the acquisition of Kristdala
Motorfabrik was that AKE’s production capacity
was insufficient. So contract work for AKE became
an important source of income for Kristdala.
However, crucial to future development was an
agreement entered into by Arvid Stenberg prior
to 1954 with engineer Johan Larsson in Gävle.
Johan Larsson carried out consultancy work for
the pulp and paper industry and had designed a

Kristdala Motorfabrik in the 1930s. Einar Andersson,
Axel Malmberg, Sigvard Boman, Josef Klang and
Arvid Blomgren.
27

hade konstruerat en raffinör, alltså en maskin som mal träflis till massaoch
pappersindustrin. Maskinen gavs namnet Moulator. Tanken var att
ta upp kampen med Defibrator, ett företag grundat 1933 av Arne Asplund
som hade utvecklat defibratormetoden för att tillverka träfiberskivor.
Johan Larsson hade erbjudit tillverkningsrätten till Arvid och P O Stenberg
som efter mycket tvekan slog till. Tanken var att Moulatorn skulle
ge AKE ett ben till att stå på. Moulatorn hade dessutom delvis samma
kundkrets som AKE:s sågverksmaskiner. Men någon tillverkning av denna
maskin kom inte igång i Mariannelund. I stället blev detta ryggraden i
Kristdala.
Den första raffinören levererades till Östrands massafabrik i Timrå
1955. Samma år såldes en maskin till Hultsfreds Träförädling (sedermera
Hultsfreds-Hus) för att mala halm till deras fiberplank. Första exportorderna
kom från Finland och Nederländerna 1959.
De flesta maskiner som såldes användes för att mala kvist- och massarejekt
från kokerier. Inledningsvis uppstod dock många tekniska problem,
främst med smörjning och tätning. I Kristdala fanns ingen provanläggning
varför maskinerna såldes på öppet köp, vilket blev dyrt och kapitalkrävande.
Efter tio år hade lokalerna i Kristdala blivit alltför omoderna och trånga.
Valet stod mellan att bygga en ny fabrik där eller att flytta till Nässjö, där
Arvid och P O Stenberg hade förvärvat den gamla jästfabrikens lokaler
1961 och därefter renoverat dem.
Trots ihärdiga övertalningsförsök från den starke mannen i Kristdala
kommun, Sven Hägerdal, beslutade P O Stenberg att företaget skulle flytta
till Nässjö. Under 1963 inleddes inflyttningen i Nässjö och i december
ändrades företagsnamnet till AB Krima Maskinfabrik. Under 1964 upphörde
verksamheten i Kristdala. Fabriken där stod kvar i ett par decennier
men är nu riven.
Fram till och med 1963 hade 49 maskiner levererats till kunder i Sverige
och 10 hade exporterats; 6 till Finland och de övriga till Irland, Nederländerna,
Filipinerna och Spanien.
refiner, i.e. a machine that grinds wood chips for
the pulp and paper industry. The machine was
named the Moulator. The idea was to compete
with Defibrator, a company founded in 1933 by
Arne Asplund who had developed the defibrator
method for producing fibreboard.
Johan Larsson had offered manufacturing rights
to Arvid and Per Olof Stenberg, who, after much
hesitation, seized the opportunity. The thought
was that the Moulator could diverse AKE’s business.
Furthermore, the Moulator had some of
the same clientele as AKE’s sawmill machinery.
However, production of the machine never took
place in Mariannelund. Instead this became the
backbone of production in Kristdala.
The first refiner was delivered to Östrands
massafabrik in Timrå in 1955. In the same year
a machine was sold to Hultsfreds Träförädling
(later Hultsfreds-Hus) for grinding straw for their
fibreboard planks. The first export orders came
from Finland and the Netherlands in 1959.
Most of the machines sold were used for
grinding knots and reject from pulp digesters.
To start with, many technical problems arose,
primarily with lubrication and seals. Kristdala
had no testing facility, and so the machines were
sold on approval, which was expensive and capital-intensive.
After ten years the premises in Kristdala had
become too outdated and cramped. It became
a choice between building a new plant there or
moving to Nässjö, where Arvid and Per Olof
Stenberg had acquired the old yeast factory premises
in 1961 and subsequently renovated them.
Despite persistent attempts at persuasion from
the leading figure in Kristdala municipality, Sven
Hägerdal, Per Olof Stenberg decided that the
company would move to Nässjö. The move to
Nässjö was initiated in 1963, and in December
the company name was changed to AB Krima
Maskinfabrik. Operations in Kristdala ceased in
1964. The factory remained standing there for a
couple of decades, but has since been torn down.
By the end of 1963, 49 machines had been delivered
to customers in Sweden and 10 had been
exported: 6 to Finland and the others to Ireland,
the Netherlands, the Philippines and Spain.
28

The Moulator gave a fresh start to the business of Kristdala Motorfabrik.
Today’s disperser is based on this construction with a lot of research and
development added to it.
29

Nästa station Nässjö
Next stop Nässjö
30
Nässjö växte fram som ett järnvägssamhälle och stadsvapnet innehåller
ett hjul med sex ekrar – en för varje järnvägsförbindelse till Nässjö.
I slutet på 1870-talet började bränneriidkaren Per August Sandstedt
framställa jäst på sin gård i Hulta öster om Sävsjö. Jästen var här, som på
andra håll vid denna tid, närmast en biprodukt vid brännvinstillverkning.
År 1889 flyttade Sandstedt till Nässjö och året efter köpte han en tomt
intill järnvägen där bränneri och jästfabrik uppfördes. År 1895 var detta
landets näst största jästfabrik och det enda brännvinsbränneriet i Jönköpings
län.
Efter Sandstedts död 1898 bildades Nässjö Jäst- och Spritfabriks AB
som övertog Sandstedts anläggningar. Fabriken brann ner 1911 men en
ny storstilad anläggning byggdes snabbt upp och stod klar 1912. Det var
en röd tegelbyggnad med vattentorn vid södra gaveln. Som byggare anlitades
Kreuger & Toll, grundat i Stockholm 1908 av Ivar Kreuger och Paul
Toll. Företaget blev pionjär med armerad betong i Sverige. Jästfabriken
ritades av Anders Roland, en arkitekt knuten till Kreuger & Toll.
Sten Westerberg var disponent för Nässjö Jäst- och Spritfabrik 1910–
1917. Han var son till Axel Westerberg som var ledande inom Stockholms
jästindustrier. Sten Westerberg blev delägare i Nässjöfabriken 1912 men
flyttade 1917 till Stockholm för att bli vice vd i Svenska Jästfabriks AB där
familjen Westerberg var betydande ägare. Sten Westerberg kunde som
vd i företaget 1918–1955 samla en stor del den svenska jästindustrin, där
ibland den i Nässjö, i en koncern.
Sten Westerbergs son, Bo Westerberg, var vd i Svenska Jästfabriks AB
1955–1971. Jästfabriken i Nässjö lades ner 1959 och byggnaderna såldes
till Arvid och P O Stenberg 1961.
Nässjö developed as a railway town and the town
coat of arms features a wheel with six spokes –
one for each railway connection to Nässjö.
At the end of the 1870s distiller Per August
Sandstedt began producing yeast at his estate
in Hulta, east of Sävsjö. Here, as in other places at
this time, the yeast was chiefly a by-product from
the distillation process. In 1889 Sandstedt moved
to Nässjö and the following year purchased a plot
of land beside the railway, where a distillery and
a yeast factory were constructed. In 1895 this was
the second largest yeast factory in the country
and the only distillery in Jönköping county.
After Sandstedt’s death in 1898 Nässjö Jäst- och
Spritfabriks AB was formed and took over Sandstedt’s
facilities. The factory burned down in 1911,
but a grand new facility was quickly built and
was completed in 1912. It was a red brick building
with a water tower at its south end. Kreuger
& Toll, founded in Stockholm in 1908 by Ivar
Kreuger and Paul Toll, were engaged as builders.
The company pioneered the use of reinforced
concrete structures in Sweden. The yeast factory
was designed by Anders Roland, an architect
associated with Kreuger & Toll.
Sten Westerberg was manager of Nässjö Jästoch
Spritfabrik between 1910 and 1917. He was
the son of Axel Westerberg, who was a leading
figure within Stockholm’s yeast industry. Sten
Westerberg was part-owner of the Nässjö factory
in 1912, but moved to Stockholm in 1917 to
become deputy MD of Svenska Jästfabriks AB, of
which the Westerberg family were major owners.
As MD of the company from 1918 to 1955, Sten
Westerberg managed to merge a significant proportion
of the Swedish yeast industry, including
the factory in Nässjö, in one group.
Sten Westerberg’s son, Bo Westerberg, was
MD of Svenska Jästfabriks AB from 1955 to 1971.
The yeast factory in Nässjö was closed down in
1959 and the buildings were sold to Arvid and
Per Olof Stenberg in 1961.

The first building on the grounds in Nässjö was built in the beginning of the 1890s for the production of liquor and yeast.
The main part of today’s head office of Cellwood Machinery was built in 1912. The office wing was added in 1919.
31

The summer of 1911 was very dry. When embers from the ney of the factory set the roof on fire in July, there was not
chimenough
water in the fire wellings and the building burnt down.
The distillery and yeast production was important at the time;
the new building was ready in six months.
Nässjö Jästfabrik became part
of Svenska Jästfabriks AB in 1919.
32

Arvid Stenberg outside the factory in Nässjö
in the early 1960s.
33

Krima Maskinfabrik
Krima Maskinfabrik
Flera personer rekryterades när Krima Maskinfabrik drog igång i
Nässjö. Gösta Fritsö anställdes som resemontör 1963. Han fick vara med
om mycket under sina resor över hela världen, bland annat ett knivöverfall.
Lennart Berggren anställdes 1964 och blev kort därefter platschef.
Åren 1972–1978 var han företagets vd. Evald Larsson kom 1965 och fick
då börja med att stortera ritningar och annan dokumentation som hade
överförts från Kristdala. Han kom senare att arbeta som säljare och att
delta i utvecklingen av nya applikationer för företagets maskiner. Bengt
Jonsson sommarjobbade i Krima under de första åren och anställdes som
verkstadsmekaniker 1967. Han är verkstadschef i företaget sedan 1990.
Åren 1964–1971 såldes 29 Moulatorer till svensk pappersindustri och 22
maskiner till utländska bruk. De flesta levererades till Finland och Norge
men även i exempelvis Australien och Sydafrika fanns kunder. Krima
hade 20-talet anställda och byggde upp ett agentnät med representation
i ett 20-tal länder.
I Nässjö arbetade man systematiskt på att utveckla Moulatorn för nya
tillämpningar. Exempelvis gjordes mindre lyckade försök med att mala
bark och potatis. Mer framgångsrika blev satsningarna på board- och
spånskiveindustrin. Krima levererade raffinörer, defibrörer samt maskiner
för kokning, avvattning och pressning av råmaterialet.
Den första ordern kom på fem maskiner till Florida 1965. Råvaran var
här orkanskadat virke med ett ovanligt «föroreningsproblem», nämligen
levande skallerormar och andra reptiler. Fram till 1971 såldes ytterligare
14 maskiner till boardindustrin. Den enda svenska leveransen gick till en
More people were recruited when Krima Maskinfabrik
started up in Nässjö. Gösta Fritsö was
employed as a service mechanic in 1963. He got
to experience a lot during his travels around the
world, including a knife attack.
Lennart Berggren was employed in 1964 and
shortly thereafter became site manager. Lennart
also served as company MD between 1972 and
1978. Evald Larsson joined in 1965 and began the
task of sorting drawings and other documentation
that had been transferred from Kristdala. He
later worked as a salesman and contributed to
development of new applications for the company’s
machines. Bengt Jonsson was initially a
summer worker at Krima and was employed as
a mechanic from 1967. He has been workshop
manager at the company since 1990.
Between 1964 and 1971, 29 Moulators were sold
to the Swedish paper industry and 22 machines
to foreign mills. Most were supplied to Finland
and Norway, but there were also customers in
Australia and South Africa, for example. Krima
had 20 or so employees and created an agent network
with representation in around 20 countries.
In Nässjö they worked systematically on developing
the Moulator for new applications. For
example, unsuccessful attempts were made at
grinding bark and potatoes. Efforts on behalf
of the wallboard and chipboard industry were
more successful. Krima delivered refiners, defibrators
and machines for cooking, dewatering
and pressing of the raw material.
34

spånskivefabrik i Laholm 1967. Fyra maskiner levererades året därpå till
Egypten för att göra boardmassa av rishalm.
På detta område samarbetade Krima med AKE i Mariannelund, som
tillverkade hydrauliska pressar för boardindustrin. År 1971 hamnade dock
AKE i ekonomisk kris, varför det var nödvändigt att genomföra en rekonstruktion
av P O Stenbergs företag. En möjlighet som diskuterades var
att flytta allt till Mariannelund. En bussresa dit arrangerades för Krimas
personal för att visa dem anläggningarna där. Men ingen ville flytta dit.
I stället bildades Cellwoodgruppen 1972, där företagen i Nässjö och Mariannelund
ingick. I samband med detta bytte Krima Maskinfabrik namn till
Cellwood Machinery. Ett nytt bolag bildades i Mariannelund, Cellwood
Production, som fick ansvara för tillverkningen av både AKE:s och Cellwood
Machinerys produkter. Verksamheten i Nässjö reducerades.
The first order for five machines for Florida
came in 1965. The raw material in this case was
hurricane-damaged timber with an unusual “contaminant
problem”, namely live rattlesnakes and
other reptiles. By 1971 a further 14 machines had
been sold to the wallboard industry. The only
Swedish delivery was to a chipboard factory in
Laholm in 1967. Four machines were delivered
the following year to Egypt to make board pulp
from rice straw.
In this area Krima worked with AKE in Mariannelund,
which manufactured hydraulic presses
for the wallboard industry. However, in 1971 AKE
found itself facing a financial crisis, and Per Olof
Stenberg’s company had to be restructured as a
result. One possibility that was discussed was
moving everything to Mariannelund. A bus trip
was organised for Krima’s staff to show them the
facilities there. The problem was no one wanted
to move.
Instead the Cellwood Group was formed in
1972, with the companies in Nässjö and Mariannelund
forming part of it. In this connection,
Krima Maskinfabrik changed its name to Cellwood
Machinery. A new company was set up
in Mariannelund, Cellwood Production, which
was responsible for the manufacturing of both
AKE’s and Cellwood Machinery’s products. The
activities in Nässjö were reduced.
Evald Larsson worked with product development
for the board industry at Krima Maskinfabrik in
the 1960s.
35

36
Gösta Fritsö (in the middle) at a start up
of a new plant in Australia in the 1980s.

The Moulator displayed at an exhibition
in Hannover, Germany, around 1970.
37

Satsningen
på pappersåtervinning
Focus on
paper recycling
Omstruktureringarna 1972 innebar även att verksamheten i Nässjö
fick en annan inriktning. Cellwood kom nu att inrikta sig på att utveckla och
sälja dispergeringsanläggningar för returpapper under varumärket Krima.
Detta utvecklingsarbete hade inletts i slutet av 1960-talet. Framförallt
var det malsegmentet i raffinörerna som behövde utvecklas. Dessutom
fodrades lämplig avvattningsutrustning. År 1972 påbörjades arbetet med
att uppföra en fullskalig testanläggning för dispergeringsutrustning i Nässjö.
Den stod klar 1974 och lockade många utländska besökare.
Den första ordern på en dispergeringsanläggning kom från Ondulati
Peretti i Italien 1973. Samma år beställde Reeds Paper & Board i Storbritannien
en anläggning. Fram till 1981 fick dock företaget endast 11 beställningar:
fem till Italien, tre till Storbritannien, två till Frankrike och en till
Spanien.
Cellwood hade stora problem med avvattningsutrustningen, vilket
allvarligt skadade trovärdigheten. Omkring 1980 var det åter osäkert om
verksamheten i Nässjö skulle överleva.
The restructuring in 1972 also meant that the
operation in Nässjö changed its focus. Cellwood
would now concentrate on developing and selling
dispersing systems for waste paper under the
Krima brand.
This development work had begun at the end
of the 1960s. It was first and foremost the refiner
disc in the refiners that needed developing. Suitable
dewatering equipment was also required.
In 1972, work began on constructing a full-scale
pilot plant for dispersing equipment in Nässjö.
The plant was opened in 1974 and attracted many
foreign visitors.
The first order for a dispersing system came
from Ondulati Peretti in Italy in 1973. Reeds Paper
& Board in the UK also ordered a system in the
same year. However, by 1981 the company had
only received 11 orders: five for Italy, three for
the UK, two for France and one for Spain.
Cellwood had major problems with the dewatering
equipment, which severely impaired reliability
and confidence among customers. Around
1980 it was once again uncertain whether the
operation in Nässjö would survive.
The cellulose fiber can be recycled five to seven
times. With dispersing the contaminations of
waste paper is gently divided into extremely
small fragments.
38

39

Grubbens
Grubbens
År 1976 hade Cellwood förvärvat Stockholmsföretaget Grubbens-Fractionator
från statliga Svenska Utvecklingsbolaget. Det förvärvade bolaget,
som nu fick namnet Cellwood Grubbens, sålde utrustning till massa- och
pappersindustrin, bland annat pulprar, pumpar och tjockmassarenare.
Grubbens & Co grundades 17 december 1892 i Stockholm av Carl
Edward Grubbens och Ludvig Lindqvist. Företaget bedrev grosshandel
med papper, pappersvaror och pappersavfall. Grubbens förvärvade även
Alstermo pappersbruk i Småland och Inlands pappersbruk i Västergötland.
År 1946 startades en agenturrörelse för import av maskiner till pappersoch
cellulosaindustrin. En specialitet blev pulprar och andra maskiner för
upplösning, malning och behandling av pappersmassa. År 1957 anställdes
Lennart Wallén som började utveckla egna pulprar åt Grubbens. Han blev
sedermera företagets vd. Tillverkningen av Grubbens maskiner lades ut
på Vrena Mekaniska Verkstad i Sörmland, som alltjämt tillverkar pulperaggregat
åt Cellwood.
Grubbens & Co. med tillhörande pappersbruk köptes 1963 av pappersbrukskoncernen
Munkedals AB (som redan 1956 hade köpt sin första
Moulator). Grubbens grossiströrelse såldes av. Företaget inriktades
nu helt på försäljning av egna maskiner och hade knappt 10 anställda.
Munkedals ägdes av Haakon Onstad som även bedrev en omfattande
rederirörelse. De ekonomiska problemen i denna verksamhet gjorde att
Grubbens såldes till Svenska Utvecklingsbolaget 1974. Detta bolag hade
bildats 1968 som ett led i den nya, offensiva näringspolitiken och skulle
«tillvarata specifika samhälleliga intressen vid exploateringen av innovationer».
In 1976 Cellwood had acquired Stockholm
company Grubbens Fractionator from the stateowned
Svenska Utvecklingsbolaget. The acquired
company, now renamed Cellwood Grubbens,
sold equipment for the pulp and paper industry,
including pulpers, pumps and high density
cleaners.
Grubbens & Co. was founded on 17 December
1892 in Stockholm by Carl Edward Grubbens
and Ludvig Lindqvist. The company conducted
wholesale trading of paper, paper products and
waste paper. Grubbens also acquired Alstermo
paper mill in Småland and Inlands paper mill in
Västergötland.
In 1946 an agency was set up for importing
machinery for the paper and cellulose industry.
One speciality was pulpers and other machines
for dissolving, grinding and processing paper
pulp. In 1957 Lennart Wallén was taken on and
the development of in-house pulpers for Grubbens
began. He later became the company’s
MD. The manufacture of Grubbens machines
was outsourced to Vrena Mekaniska Verkstad
in Sörmland, which still manufactures pulper
units for Cellwood.
Grubbens & Co. with its accompanying paper
mills was acquired in 1963 by the paper mill group
Munkedals AB (which had already purchased its
first Moulator in 1956). Grubbens’ wholesale
operation was sold off. The company was now
wholly focused on sales of its own machines and
had just 10 employees.
Munkedals was owned by Haakon Onstad,
who also ran a sizeable shipping business.
40

Grubbens was a pioneer in the business of recycled
paper. This plant was located in the harbor close to
Fåfängan in Stockholm, Sweden, in the 1940s.
41

42
Grubbens’ first office was at Köpmanbrinken, Stockholm
Old Town. This is the premises at Ferkens Gränd, Old
Town, Stockholm, where the head office and a warehouse
was located 1899–1967.

I Utvecklingsbolaget fanns sedan 1972 Stockholmsföretaget Fractionator
som hade utvecklat utrustning för pappers- och cellulosaindustrin.
Utvecklingsbolaget bildade nu dotterbolaget Grubbens-Fractionator.
Anders Holm, som anställdes på Grubbens 1970 och i dag är verksam som
säljare för Cellwoods Grubbens-produkter, har berättat att de anställda
på Grubbens hälsades välkomna in i statens trygga famn 1974.
Denna trygghet var dock bedräglig. Fractionator hade betydligt fler
anställda men mindre försäljning än Grubbens. Och något tekniskt eller
affärsmässigt samband mellan de två verksamheterna fanns knappast.
Grubbens-Fractionator blev en olönsam del i ett allt mer spretigt och
förlustdrabbat konglomerat.
Staten sköt till nya pengar men en rekonstruktion av Svenska Utvecklingsbolaget
blev till sist nödvändig. Aktierna överläts 1 juli 1976 till Statsföretag
AB för 100 kronor. Men redan den 1 januari 1976 hade Grubbens-Fractionator
förvärvats av Cellwood.
The financial problems of this business resulted in
Grubbens being sold to Svenska Utvecklingsbolaget
in 1974. This company had been formed in
1968 as part of a new, proactive economic policy
and was intended to “safeguard specific social
interests in exploitation of innovations”.
Utvecklingsbolaget had since 1972 included the
Stockholm company Fractionator, which had
developed equipment for the paper and cellulose
industry. Utvecklingsbolaget now set up the
subsidiary Grubbens Fractionator. Anders Holm,
who was taken on by Grubbens in 1970 and now
works as a salesman for Cellwood’s Grubbens
products, has related how the employees at Grubbens
were welcomed into the secure fold of the
State in 1974.
However, this security was deceptive. Fractionator
had significantly more employees but lower
sales than Grubbens. And there was hardly any
technical or commercial correlation between the
two businesses. Grubbens Fractionator was an
unprofitable element of an increasingly sprawling
and loss-afflicted conglomerate.
The State injected new capital, but restructuring
of Svenska Utvecklingsbolaget was ultimately
necessary. The shares were transferred
to Statsföretag AB for SEK 100 on 1 July 1976.
However, Grubbens Fractionator had already
been acquired by Cellwood on 1 January 1976.
In 1952 Grubbens & Co was a big company
with 550 employees.
43

Vändpunkten
Turning point
Det fanns tydliga motiv för Cellwood att förvärva Grubbens-Fractionator
eftersom Grubbens produkter kunde kombineras med Cellwoods
maskiner till en komplett dispergeringsanläggning. Många kunder hade
minskat sina egna konstruktions- och utvecklingsavdelningar, varför
det var viktigt för leverantörerna att kunna erbjuda kompletta, skräddarsydda
anläggningar.
Samtidigt var det uppenbart att stora nedskärningar var nödvändiga
i Grubbens. Antalet anställda minskade från ungefär 40 till omkring 10
personer. Nu koncentrerades verksamheten till den utrustning som var
intressant för dispergeringsanläggningar, även om en del av dessa maskiner
också kunde användas i andra processer. År 1977 stod första delen
av en ny testanläggning och ett nytt laboratorium klart i Nässjö där även
Grubbens pulper ingick.
Grubbens hade inte en lika stor exportandel som Cellwood även om
Tyskland var en viktig exportmarknad. Den största utlandsförsäljningen
skedde genom licenstillverkning i Frankrike, Japan, Spanien, Tyskland
och USA. Dessa licensintäkter blev viktiga för Cellwood under åren kring
1980 då företaget stod på ruinens brant.
I början av 1980-talet vände dock utvecklingen uppåt: från en omsättning
på 2–3 miljoner kronor till omkring 100 miljoner tio år senare. En
viktig förklaring var en helt ny skruvpress som mötte kvalitetskraven.
Den första levererades till Frankrike 1982. Den andra förklaringen var
etableringen av en effektiv internationell säljorganisation. I bägge fallen
gjorde Rolf Kurtz avgörande insatser.
Rolf är född och uppväxt i Tyskland och anställdes som projektingenjör
There were clear motives for Cellwood to acquire
Grubbens Fractionator, since Grubbens products
could be combined with Cellwood’s machines
to provide a complete dispersing system. Many
customers had downsized their own design and
development departments, and so it was important
for suppliers to be able to offer complete,
customised systems.
At the same time it was evident that major cutbacks
were necessary at Grubbens. The number
of employees was reduced from approximately
40 to around 10. The business was now focused
around equipment that was of interest for dispersing
systems, although some of these machines
could also be used in other processes. In 1977,
the first section of a new pilot plant and a new
laboratory opened for business in Nässjö; these
incorporated Grubbens pulpers.
Grubbens did not have as large a share of
exports as Cellwood, although Germany was
an important export market. The largest volume
of foreign sales was through manufacturing under
licence in France, Japan, Spain, Germany and the
USA. These royalties were essential for Cellwood
during the period around 1980 when the company
seemed to be on the verge of ruin.
At the beginning of the 1980s, however, things
began to pick up: from a turnover of SEK 2–3
million to around SEK 100 million ten years later.
One key factor in this turnaround was a brand
new screw press that met quality requirements.
The first was delivered to France in 1982. Another
was the establishment of an efficient international
sales organisation. Rolf Kurtz made a crucial
contribution to both of these.
44

på AKE 1969. År 1972 kom han till Cellwood, först som konstruktör och
från 1978 som konstruktionschef. Han hade varit med i utvecklingen av
den nya skruvpressen och förbättringarna av dispergeringssystemet. Han
ansåg att Cellwoods dispergeringsanläggning nu borde kunna sälja bra i
Tyskland som var ett stort returpappersland.
Cellwoods tidigare tyske agent hade 1981 hävdat att det var omöjligt för
Cellwood att sälja något där. P O Stenberg och företagets platschef Per
Olof Zandén uppmanade då Rolf att själv försöka få igång försäljningen.
Rolf Kurtz hade inte haft en tanke på att bli säljare men han övertalades
att anta utmaningen. Efter ett intensivt arbete, tillsammans med den nye
agenten RS Papiertechnik, kunde en dispergeringsanläggning levereras
till Heroldsberg i Tyskland 1983.
Samma år kom en order från Fritz Peters i Gelsenkirchen, ett företag
världsberömt för sin effektivitet och höga teknologiska nivå. Att ett litet
och tämligen okänt svenskt företag kunde sälja en sådan anläggning på
jätteföretaget Voiths hemmamarknad väckte stor uppmärksamhet. Nu
tog försäljningen fart ordentligt. Tyskland var den viktigaste marknaden
under 1980-talet. Här var energipriserna höga varför Cellwoods energisnåla
maskiner blev mycket attraktiva. Den låga energiförbrukningen ansågs
vid denna tid inte som något avgörande argument bland pappersbruken
i andra länder.
Rolf was born and grew up in Germany and was
employed as a project engineer at AKE in 1969.
In 1972 he joined Cellwood, serving first as a
designer, and from 1978 as chief designer. Rolf
had been involved in the development of the
new screw press and the improvements to the
dispersing system. He believed that Cellwood’s
dispersing system ought to sell well in Germany,
which was already a major paper recycler.
Cellwood’s previous German agent had
claimed in 1981 that it was impossible for Cellwood
to sell anything there. Per Olof Stenberg
and the company’s site manager Per Olof Zandén
then challenged Rolf to try and get sales
off the ground. Rolf Kurtz hadn’t intended to
become a salesman, but he was persuaded
to accept the challenge. After intensive
efforts, together with the new agent RS
Papiertechnik, a dispersing system was
delivered to Heroldsberg in Germany
in 1983.
Turnover 1971–2011
The business of Cellwood Machinery varies a lot.
A strong financial situation and a longtime perspective
have always been in focus.
1999–2000 73 msek.
1976–1977 1,4 msek.
45

År 1985 fick Cellwood den första svenska beställningen på en dispergeringsanläggning,
nämligen till Örebro Kartongbruk.
Fram till 1986 såldes totalt 41 dispergeringsanläggningar till länder i
Europa samt till Australien, Japan, Kina, Korea och Malaysia.
Detta år färdigställdes en ny provanläggning i Nässjö och Conny Sixtens
son tillträdde som vd. Han hade dessförinnan varit ekonomichef på
AKE.
In the same year an order was received from
Fritz Peters in Gelsenkirchen, a company world
renowned for its efficiency and technological
prowess. The fact that a small and relatively
unknown Swedish company could sell such a system
on the home market of industry giant Voith
attracted great attention. Sales now really took off.
Germany was the most important market during
the 1980s. Energy prices were high there, and so
Cellwood’s energy-efficient machines proved
very attractive. Low energy consumption was
not at this time considered a crucial argument
among paper mills in other countries.
In 1985 Cellwood received its first Swedish order
for a dispersing system, for Örebro Kartongbruk.
By the following year a total of 41 dispersing
systems had been sold to countries in Europe and
to Australia, Japan, China, Korea and Malaysia. A
new testing facility was also completed in Nässjö
in 1986, and Conny Sixtensson took up the duties
of MD. He had previously been financial manager
at AKE.
Cellwood has well established cooperation with
suppliers. Kalle Nord, technical manager at
Cellwood, pays a visit to Vrena Mekaniska Verkstad,
1988.
46

Under 1987 kom en propå från Lars Näsman, vd i Sunds Defibrator, som
var intresserad av att förvärva Cellwood Machinery eller några av dess
produkter. I ett brev till Näsman den 8 januari 1988 förklarade P O Stenberg
att han efter noggrant övervägande beslutat driva verksamheten
vidare och inte var intresserad av en försäljning av Cellwood. Företaget
hade, enligt Stenberg, «byggt upp en egen lönsam och expansiv organisation
för att exploatera ett som vi själva tycker intressant men väl smalt
program». Därför «finner vi det ej klokt att överlåta några produkter
eller produkträttigheter».
In 1987 a proposal was received from Lars Näsman,
MD of Sunds Defibrator, who was interested
in acquiring Cellwood Machinery or some of its
products. In a letter to Näsman on 8 January 1988
Per Olof Stenberg explained that, after careful
consideration, he had decided to continue running
the business and was not interested in selling
Cellwood. The company had, according to Stenberg,
“built up its own profitable and expansive
organisation to exploit, in our opinion, a finite
yet interesting product range”. Therefore “we do
not consider it wise to transfer any products or
product rights”.
Cellwood’s first order from Japan. Rolf Kurtz
(in the middle) at Taiko Paper, Fuji Mill, Japan, 1985.
47

En global organisation
A global organisation
Cellwood byggde successivt ut sitt internationella agentnät. Syftet
var att bevaka marknaden och meddela huvudkontoret i Nässjö om någon
affärsmöjlighet öppnade sig. Det kunde gå många år från etableringen av
en agentur innan den första ordern kom. Men fördelen var att, när efterfrågan
på några av Cellwoods viktiga marknader vek nedåt, kunde företaget
snabbt inrikta sig på nya marknader.
Rolf Kurtz var fram till 1986 både konstruktionschef och marknadsoch
försäljningschef. Men nu släppte han den förra rollen. Rolf reste runt
i världen mellan 150 och 200 dagar varje år och i början av 1990-talet räknade
man ut att säljarna i Nässjö sammanlagt reste motsvarande 25 varv
runt jorden varje år.
Även företagets start up-ingenjörer fick resa mycket i världen. Tomas
Anarp arbetade med detta och fick uppleva många länder – allt från de
effektiva och noggranna tyskarna till mer svårarbetade utvecklingsländer,
där man i vissa fall var tvungen att ha livvakt. När han skulle sätta upp en
anläggning i Nepal fick han vara med om en flygtur i ett mycket skrangligt
plan som flög närmast på känn mellan bergstopparna i Himalaya.
Tomas har berättat att det uppstod en god sammanhållning bland start
up-ingenjörer från företag som byggde upp olika delar av en ny fabrik. En
gång var han ute samtidigt som en ingenjör från Voith som satte upp en
pappersmaskin. Den tyske ingenjören granskade intresserat Cellwoods
dispergeringsanläggning och sa sedan till Tomas: «Vi har en Mercedes,
men ni har en Rolls Royce.»
Cellwood gradually expanded its international
agent network. The aim was to monitor the
market and inform the head office in Nässjö if
any business opportunity opened up. It could
take many years from establishing an agency
before the first order was received. However,
the advantage was that when demand on any of
Cellwood’s important markets began to drop off,
the company could quickly target new markets.
Rolf Kurtz served as both chief designer and
marketing and sales manager up to 1986. But he
now relinquished the former role. Rolf spent
between 150 and 200 days travelling around the
world every year, and in the early 1990s it was
calculated that the sales staff in Nässjö, all told,
travelled the equivalent of 25 times round the
Earth every year.
The company’s start-up engineers also got to
travel a lot internationally. Tomas Anarp worked
in this capacity and got to visit a host of countries
– from Germany where efficiency and precision
are everything to more challenging developing
countries where in some cases you had to have
a bodyguard. When setting up a system in Nepal
he experienced a flight in a very rickety plane that
flew almost by instinct between the mountain
peaks of the Himalayas.
Tomas tells us that a good spirit developed
among start-up engineers from companies
responsible for different parts of a new plant.
Once he was out in the field along with an engineer
from Voith who was setting up a paper-making
machine. The German engineer examined
Cellwood’s dispersing system with interest and
then commented to Tomas: “We have a Mercedes,
but you have a Rolls Royce.”
48

Tomas Anarp and former agent in Japan Mr Masami Tsukasaki visit
Daio Paper in 2006.
At the Expocorma exhibition in Chile in 2003 the showroom was
destroyed by a fire. This could not stop Rolf Kurtz from doing business.
49

Framgångar
i USA och Asien
Success in
the USA and Asia
Intresset för pappersåtervinning var länge svagt i USA. Men 1990
infördes skärpta regler om pappersåtervinning där, vilket skapade intressanta
möjligheter för Cellwood. Företaget hade levererat sin första dispergeringsanläggning
till USA 1988, nämligen till Macon Mill i Georgia.
På 1990-talet fick företaget ett genombrott i USA och på köpet fick man
även leverera anläggningar till Mexiko.
Den amerikanska marknaden innebar två särskilda utmaningar, dels
att hantera en «skadeståndskultur» med extrema säkerhetskrav, dels att
utveckla betydligt större anläggningar än vad man hittills hade haft. År
1990 kunde Cellwood presentera en ny stor disperger, KD-1050, med en
kapacitet på 600 ton per dygn, jämfört med den äldre KD-710 på 300 ton.
Våren 1991 köpte P O Stenberg Bruzaholms Bruk. Ett syfte med förvärvet
var att Bruzaholm skulle gjuta malsegment åt Cellwood eftersom
företaget hade haft problem med dessa. I januari 1993 integrerades Grubbens
organisation helt i Cellwood. Två av de sju anställda i Stockholm
blev kvar i företaget, varav en började arbetspendla till Nässjö.
Under 1990-talet såldes många anläggningar till bland annat Indien, Indonesien,
Korea, Malaysia, Taiwan och Thailand. På ett par år steg omsättningen
från omkring 100 till 260 miljoner kronor. Men 1997 drabbades
flera länder i Asien av en djup ekonomisk kris samtidigt som USA-marknaden
började bli tillfälligt mättad.
Åren kring millennieskiftet blev tuffa för Cellwood. Men år 2000 kunde
en helt ny försöksanläggning tas i bruk i Nässjö som blev en viktig framtidsinvestering
för företaget. Den används både för kundkörningar och
för Cellwoods eget utvecklingsarbete. Anläggningen projekterades av
Interest in paper recycling was weak in the USA
for a long time. However, in 1990 tighter regulations
on paper recycling were introduced, which
created interesting opportunities for Cellwood.
The company had delivered its first dispersing
system to the USA in 1988, specifically to Macon
Mill in Georgia. In the 1990s the company made
a breakthrough in the USA, and also got to supply
some systems to Mexico as part of the deal.
The American market presented two particular
challenges: handling a “liability culture” with
extreme safety requirements, and developing
substantially larger systems than had previously
been the case. In 1990 Cellwood was able to present
a new large disperser, KD-1050, with a capacity
of 600 tons per day, compared with the older
KD-710 at 300 tons.
In the spring of 1991 Per Olof Stenberg purchased
Bruzaholms Bruk. One objective of the
acquisition was for Bruzaholm to cast disperser
discs for Cellwood, as there had been problems
with these. In January 1993 the Grubbens organisation
was fully integrated into Cellwood. Two of
the seven employees in Stockholm remained with
the company, one of whom began commuting
to Nässjö.
During the 1990s many systems were sold
to India, Indonesia, Korea, Malaysia, Taiwan,
Thailand and elsewhere. In just a few short years
turnover rose from around SEK 100 million to SEK
260 million. However, in 1997 several countries
in Asia were hit by a deep financial crisis, while
the American market began to reach a temporary
saturation point.
50

Peter Ek. Han hade anställts i företaget som projektingenjör 1990 och
blev nu utvecklingsingenjör med ansvar för det nya Research and Technology
Center (RTC).
Den nya försöksanläggningen inrymdes i en tillbyggnad vars exteriör
anpassades till jästfabrikens äldre arkitektur. I anläggningen finns alla
maskiner som Cellwood marknadsför och kunderna kan här genomföra
provkörningar med egna råvaror och processvatten. Här finns också kontrollrum
och laboratorium för pappersanalyser.
The period around the turn of the century was
tough for Cellwood, but in 2000 a brand new pilot
plant was ready to be commissioned in Nässjö,
and this became an important future investment
for the company. It is used both for customer
trial runs and for Cellwood’s own development
work. The facility was designed by Peter Ek. Peter
had been taken on by the company as a project
engineer in 1990 and now became development
engineer with responsibility for the new Research
and Technology Center (RTC).
The new pilot plant was housed in an annexe
with an exterior adapted to blend in with the
older architecture of the yeast factory. The facility
contains all the machines that Cellwood markets,
and customers can carry out test runs with their
own raw materials and process water. There is
also a control room and laboratory for paper
analyses.
Conny Sixtensson, MD 1986–2006, and Kaj Trymell,
Area Sales Manager, at the groundbreaking for the new
Research and Technology Center ready in 2000.
51

52
Cellwood Machinery has a full scale pilot pilot plant at the Research and Technology
Center. Customers can bring their own material for a trial run. The equipment can
easily be arranged to suit the customers’ requirements.

Modern process control gives the flexibility to precisely monitor, easily change
parameters and document the process results.
53

Genombrott
i Sydamerika och Kina
År 2001 bildade Cellwood ett dotterbolag i Toronto med ansvar för
Amerika – från Argentina till Kanada. Bakgrunden var att Niklas Tunell,
som då hade arbetat på Cellwood i nio år, hade gift sig med en kanadensiska
och ville flytta till Kanada. I början var uppgiften huvudsakligen
projekthantering och tekniskt understöd till kunder. Men efter ett tag
blev det mest försäljning, vilket innebar ett genombrott i Sydamerika.
De i särklass största framgångarna under senare år har Cellwood haft i
Kina. Det skogsfattiga landet har en mycket omfattande varuexport, vilket
kräver mängder av pappersemballage. Dessa förpackningar skickas
sedan i retur och återvinns till nytt emballage.
Cellwood sålde den första anläggningen dit till Dong Feng 1986. Det
stora genombrottet kom kort efter millennieskiftet genom beställningar
från två stora pappersbruk, Lee & Man Paper Manufacturing och Nine
Dragons Paper.
Ett representationskontor startades i Shanghai 2007 och 2008 etablerade
Cellwood ett eget dotterbolag där. Hittills har cirka 150 dispergeringsanläggningar
levererats till Kina.
Breakthrough
in South America
and China
In 2001 Cellwood formed a subsidiary in Toronto
with responsibility for America – from Argentina
to Canada. The reason behind this was that Niklas
Tunell, who had been working at Cellwood for
nine years, had married a Canadian and wanted
to move to Canada. Initially the objective was
principally project management and technical
support for customers. But after a while sales
began to dominate, which resulted in a breakthrough
in South America.
Cellwood’s outstanding successes in recent
years have been in China. This country lacking
in forest undertakes extensive export of goods,
which requires large quantities of paper packaging.
This packaging is then returned and recycled
to make new packaging.
Cellwood sold its first system there to Dong
Feng in 1986. The big breakthrough came shortly
after the millennium with orders from two large
paper mills, Lee & Man Paper Manufacturing
and Nine Dragons Paper.
A representative office was set up in Shanghai in
2007, and in 2008 Cellwood established its own
subsidiary there. To date around 150 dispersing
systems have been delivered to China.
Niklas Tunell, Area Sales Manager
for the Americas.
54

Two important plants in China. PM 13 at Lee & Man Paper Manufacturing, 2007.
PM 29 at Nine Dragons Paper, 2008. Both are complete dispersing systems including
screwpress, plugscrew, shredder, preheater, infeeder and disperser.
55

2
4
56

5 8
Cellwood colleagues and machinery
travelling the world
1. Mato, India
2. Tomas, Japan
3. Daniel, Austria
4. Bengt, Germany
5. Frank and Ola, China
6. Algas microfilter
7. Grubbens Pulper Rotor
8. Carl-Johan, Denmark
9. Anders, Sweden
9
6
7
57

Satsningen
på bioenergi
Focus
on bio-energy
Kring millennieskiftet inledde Cellwood ett omfattande utvecklingsarbete
för att kunna använda företagets utrustning inom bioenergisektorn.
Det handlar bland annat om förbehandling av hushållsavfall
och slakteriavfall för omvandling till biogas, om finfördelning av grovrens
i reningsverk samt om bearbetning av träflis för snabbare torkning
och för produktion av pellets.
En pulper avsedd för organiskt hushållsavfall såldes till Grindsted i
Danmark redan 1995. Den första dispergern såldes till Käppala reningsverk
på Lidingö 2003. Två år senare såldes en disperger för hushållsavfall
och slakteriavfall till Tuvanverken utanför Skellefteå. År 2006 såldes en
disperger för pelletstillverkning i Storuman.
Leveranser inom bioenergiområdet har också gått till Kina, Korea,
Norge, Polen och USA. Den första kompletta förbehandlingsanläggningen
för källsorterat matavfall från Cellwood stod klar i Växjö 2012. Den biogas
som sedan framställs ska främst användas av stadens busstrafik.
Around the millennium Cellwood began extensive
development work to enable the company’s
equipment to be used within the bio-energy
sector. This involves, among other things, preprocessing
of household and slaughter house
waste for conversion to biogas, dispersion of
water treatment plant screen rejects and processing
of wood chips for faster drying and for
production of pellets.
A pulper designed for organic household waste
was sold to Grindsted in Denmark in 1995. The
first disperser was sold to Käppala sewage plant
on Lidingö in 2003. Two years later a disperser
for household and slaughter house waste was
sold to Tuvanverken outside Skellefteå. In 2006
a disperser for pellet production was sold in Storuman.
Deliveries within the bio-energy field have also
been made to China, Korea, Norway, Poland
and the USA. The first complete preprocessing
system for sorted food waste from Cellwood
was inaugurated in Växjö in 2012. The biogas
produced will primarily be used by the city’s
buses.
Cellwood has developed wood chips and pellets
applications, such as processing wood chips into
optimal size and dispersing pellets into powder,
with low energy consumption.
58

The Research and Technology Center is important in the research
work for applications for pretreatment of household waste.
59

60
Storuman, Sweden, 2006. Equipment from Cellwood being used
for optimizing size of wood chips for pellets production.

1 2 3
4
Cellwood’s first complete preprocessing plant for household
waste delivered to Växjö, Sweden, in 2012.
1. Th e p l a n t .
2. HC Pulper for dissolving.
3. Biogas truck.
4. Reject separator.
1
3
61

Framtid
för Cellwood Machinery
The future for
Cellwood Machinery
År 2006 blev Henrik Lefvert vd för Cellwood Machinery. Han har
examen från Chalmers maskinlinje och hade bland annat arbetat som
försäljningschef i Sydamerika och Asien för Oskarshamnsbaserade
batteritillverkaren SAFT.
Henrik ser positivt på framtiden för Cellwood. Inget annat företag har
så många anläggningar i drift runt om i världen och inget annat företag
kan leverera utrustning med så låg energiförbrukning.
Den stora utmaningen ligger i att de viktigaste konkurrenterna på returpapperssidan
är jättekoncerner som kan leverera kompletta anläggningar
för pappersindustrin och som kan ha mycket stora utvecklingsresurser.
Å andra sidan kan Cellwood som ett litet företag vara mer lyhört och
flexibelt gentemot kunderna.
Det finns också stora möjligheter för Cellwood, dels genom att det i
många länder finns en betydande potential för ökad returpappershantering,
dels inom det snabbt expanderande bioenergiområdet.
Inom bioenergi finns många konkurrenter men ännu inga dominerande
aktörer eller etablerade teknologier. Cellwood Machinery har ambitionen
att bli en ledande global aktör även inom detta område.
In 2006 Henrik Lefvert became MD of Cellwood
Machinery. He graduated from Chalmer’s
mechanical engineering programme and had
worked as sales manager in South America and
Asia for Oskarshamn-based battery manufacturer
SAFT, among other things.
Henrik sees a positive future for Cellwood. No
other company has so many systems in operation
around the world and no other company can
supply equipment with such low energy consumption.
The major challenge lies in the fact that the
most important competitors on the waste paper
side are giant groups that can deliver complete
systems for the paper industry and are likely to
have extensive development resources. On the
other hand, Cellwood as a small company can
be more flexible and responsive to customers’
needs.
There is also great opportunity for Cellwood:
partly because there is considerable potential
for increased waste paper processing in many
countries, and partly within the rapidly expanding
bio-energy field.
There are many competitors of various types
within bio-energy, but as yet no dominant players
or established technologies. Cellwood Machinery
is aiming to become a leading global player
within this field as well.
62

Henrik Lefvert, managing director of Cellwood Machinery since 2006.
63

Källor
Sources
Denna skrift är baserad på arkivmaterial från Cellwood Machinery samt
på intervjuer med följande personer:
Tomas Anarp. Anställd sedan 1988. Har arbetat som projektingenjör och
start up-ingenjör. Är sedan 2007 eftermarknadschef.
Peter Ek. Anställd sedan 1990. Har arbetat som start up-ingenjör och är
i dag ansvarig för affärsutveckling av nya applikationer utanför pappersindustrin.
Gösta Fritsö. Anställd som resemontör 1963–1995.
Anders Holm. Anställd på Grubbens 1970. Har arbetat som konstruktör
och start up-ingenjör. Är sedan 1993 säljare för Grubbens-produkter.
Bengt Jonsson. Anställd sedan 1967. Har arbetat som verkstadsmekaniker
och är verkstadschef sedan 1990.
Rolf Kurtz. Anställd 1972–2009. Har arbetat som konstruktör, konstruktionschef
samt som marknads- och försäljningschef.
Evald Larsson. Anställd 1965–1972. Arbetade med konstruktion och försäljning.
Henrik Lefvert. Vd sedan 2006.
Staffan Rosén. Barnbarn till Carl Johan Rosén och son till Paul Rosén,
två av de ledande personerna i Kristdala Motorfabrik. Staffan Rosén har
gjort viktiga insatser för att bevara Motorfabrikens historia.
This document is based on archive material from
Cellwood Machinery and on interviews with the
following people:
Tomas Anarp. Employed since 1988. Has worked
as a project engineer and start-up engineer. After
Sales Manager since 2007.
Peter Ek. Employed since 1990. Has worked as
a start-up engineer and is currently responsible
for business development of new applications
outside the paper industry.
Gösta Fritsö. Employed as a service mechanic
1963 to 1995.
Anders Holm. Employed at Grubbens in 1970.
Has worked as a designer and start-up engineer.
Salesman for Grubbens products since 1993.
Bengt Jonsson. Employed since 1967. Has worked
as a mechanic, but was appointed Workshop
Manager in 1990.
Rolf Kurtz. Employed 1972 to 2009. Worked as
a designer, chief designer and marketing and
sales manager.
Evald Larsson. Employed 1965 to 1972. Worked
in design and sales.
Henrik Lefvert. MD since 2006.
Staffan Rosén. Grandson of Carl Johan Rosén and
son of Paul Rosén, two of the leading figures at
Kristdala Motorfabrik. Staffan has made important
contributions to preserving the history of
Motorfabriken.
64

Författarpresentation
Author introduction
Anders Johnson är skriftställare med inriktning på svensk näringslivshistoria.
Han har bland annat författat en historik om ett systerföretag till
Cellwood Machinery: Såg vid såg – Söderhamn Eriksson genom femton
decennier, 2011. Johnson fick 2010 Svenskt Näringslivs pris till Curt
Nicolins minne för sitt författarskap.
Anders Johnson is a writer specialising in Swedish
industrial history. He has, among other works,
written a history of a sister company to Cellwood
Machinery: Såg vid såg – Söderhamn Eriksson
genom femton decennier, 2011. Anders Johnson
received the 2010 Confederation of Swedish
Enterprise award in memory of Curt Nicolin
for his writing.
65

66

67

68
In 1913 Kristdala Motorfabrik was started for manufacturing hot
bulb engines. This is the story of how the company moved to
Nässjö, changed business and became Cellwood Machinery
with a subsidiary in Shanghai.