Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio
Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio
Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Diccionariu</strong> <strong>toponímicu</strong> <strong><strong>de</strong>l</strong> Conceyu <strong>de</strong> <strong>Xixón</strong><br />
1562); «Joan Moran <strong>de</strong> Lavan<strong>de</strong>ra» (añu<br />
1567); «Joan Fueo <strong>de</strong> Laban<strong>de</strong>ra»,<br />
«Fernando <strong>de</strong> la Cuesta, vezino <strong>de</strong><br />
Laban<strong>de</strong>ra, y Alonso Menen<strong>de</strong>z <strong>de</strong><br />
Laban<strong>de</strong>ra, vezino <strong>de</strong> la al<strong>de</strong>a <strong>de</strong> Rozes,<br />
<strong>de</strong>ste dicho conzejo» (añu 1576).<br />
Lo mesmo que nel Llibru <strong><strong>de</strong>l</strong> Cai, nel Llibru<br />
Ordinariu apaez davezu con l- inicial y -b-,<br />
como nestos exemplos: «Juan <strong>de</strong> Fueo <strong>de</strong><br />
Lavan<strong>de</strong>ra», «En Laban<strong>de</strong>ra a Juan <strong>de</strong> la<br />
Billa», «Lorenzo Menen<strong>de</strong>z <strong>de</strong> Laban<strong>de</strong>ra»,<br />
«En Laban<strong>de</strong>ra a Fernando <strong>de</strong> la Cuesta»<br />
(añu 1576); «San Julian <strong>de</strong> Laban<strong>de</strong>ra»<br />
(añu 1577); «E luego nonbraron en<br />
Laban<strong>de</strong>ra a Fernando <strong>de</strong> la Villa e a Miguel<br />
<strong>de</strong> Cortina, fijosdalgo», «y en Laban<strong>de</strong>ra a<br />
Alonso <strong>de</strong> Mori, carpintero» (añu 1578).<br />
Nos Protocolos Notariales <strong><strong>de</strong>l</strong> Conceyu <strong>de</strong><br />
<strong>Xixón</strong> lléese: «Pedro Menen<strong>de</strong>z <strong>de</strong><br />
Laban<strong>de</strong>ra, Juan Duerna y Juan <strong>de</strong> Llanos<br />
Çifuentes, beçinos <strong>de</strong>sta billa» (añu 1650);<br />
«Domingo Menen<strong>de</strong>z Laban<strong>de</strong>ra, vezino<br />
<strong>de</strong>sta dicha villa» (añu 1706). <strong>El</strong> Catastro<br />
<strong><strong>de</strong>l</strong> Marqués <strong>de</strong> la Ensenada (1752) refierse<br />
a esti topónimu como «san Julian <strong>de</strong><br />
Laban<strong>de</strong>ra» y «Laban<strong>de</strong>ra». Pela so parte,<br />
el diccionariu xeográficu <strong>de</strong> Madoz (1845-<br />
50) cítalu como «Laban<strong>de</strong>ra».<br />
●Otres observaciones sobre’l nome: la<br />
forma «Lavan<strong>de</strong>ra», con «l-» inicial, nun ye<br />
más qu’una castellanización <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu<br />
históricamente real Llavan<strong>de</strong>ra con «ll-».<br />
LLAVANDERA<br />
Barriu <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> Llavan<strong>de</strong>ra.<br />
Códigu alministrativu: 24.13.02. Nome<br />
oficial anterior: «Lavan<strong>de</strong>ra».<br />
●Ver l’anterior.<br />
<strong>El</strong> Llaviáu<br />
Llugar <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> Valdornón, barriu<br />
<strong>de</strong> Tarna.<br />
●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: palabra non<br />
reconocible nel asturianu actual fuera <strong><strong>de</strong>l</strong><br />
usu como topónimu. Ye bastante<br />
improbable que teamos ante un participiu<br />
<strong>de</strong> llaviar ‘asegurar, suxetar con una llavía’,<br />
<strong>de</strong>riváu <strong>de</strong> llavía ‘calaviya qu’encaxa nun<br />
furacu d’otra peiza, d’otru oxetu pa<br />
suxetalu o p’aseguralu’ (en castellanu<br />
«clavija»), proce<strong>de</strong>nte <strong><strong>de</strong>l</strong> llatín CLAVĪCŬLAM<br />
[clawíkulam] ‘llavina’, diminutivu <strong>de</strong> CLAVEM<br />
[kláwem] ‘llave’. Más bien tamos ante’l<br />
115<br />
correlau masculín d’un topónimu Llaviada,<br />
presente en Colunga, Bual o Uviéu, que<br />
tiene también un plural Llaviaes y Les<br />
Llaviaes en Mieres. Ver tamién Laviada.<br />
●Etimoloxía: d’acuerdu cola hipótesis que<br />
relaciona <strong>El</strong> Llaviáu con Llaviada, proce<strong>de</strong>ría<br />
<strong><strong>de</strong>l</strong> llatín LAPĬDĀTUM [lapidátum] ‘<strong>de</strong> piedra,<br />
que tien piedres’, en masculín por referise<br />
primitivamente a un FUNDUM ‘terrenu o<br />
finca’, a un monte o a un prau.<br />
●Referencia al llugar: pumarada en terrenu<br />
cuesto y con un llanín no cimero.<br />
Lleme<br />
Llugar <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> L’Abadía Cenero,<br />
barriu <strong>de</strong> Beloño.<br />
●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: trátase d’una<br />
palabra non reconocible nel asturianu<br />
actual fuera <strong><strong>de</strong>l</strong> usu como topónimu.<br />
●Etimoloxía: <strong>de</strong>sconozse. Ye probable que<br />
teamos ante una evolución <strong><strong>de</strong>l</strong> llatín LĪMĬNEM<br />
[líminem] ‘umbral, entrada, llen<strong>de</strong>’.<br />
●Documentación histórica <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: ye<br />
posible que seya el Leine qu’apaez nun<br />
documentu <strong><strong>de</strong>l</strong> Monesteriu <strong>de</strong> Santa María<br />
<strong>de</strong> la Vega, añu 1453: «Item mas otro hero<br />
que iaz en camino que van para Leine, que<br />
atiesta en el hero <strong>de</strong> Pedro Gonzalez <strong>de</strong><br />
Santo Andres, ha la aba<strong>de</strong>sa el quarto».<br />
Apaez claramente citáu nel Llibru Ordinariu,<br />
añu 1577: «Vernabe <strong>de</strong> Leme». Hai que<br />
tener en cuenta que n’asturianu antiguu la<br />
«ll» podía escribise como «l» simple, ensin<br />
variar la pronunciación. Lo mesmo nun<br />
documentu <strong>de</strong> los Protocolos Notariales <strong><strong>de</strong>l</strong><br />
Conceyu <strong>de</strong> <strong>Xixón</strong>, sieglu XVI: «Juan Suarez<br />
<strong>de</strong> Lleme».<br />
La Llera<br />
Llugar <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> Leorio / Llorio,<br />
barriu <strong>de</strong> Llantones.<br />
●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: tamos ante’l<br />
sustantivu asturianu llera ‘sitiu o terrenu<br />
on<strong>de</strong> hai muncha piedra suelto’, ‘tierra <strong>de</strong><br />
les que formen un cortinal’.<br />
●Etimoloxía: <strong><strong>de</strong>l</strong> llatín GLARĔAM [gláream],<br />
col mesmu significáu <strong>de</strong> ‘llera’.<br />
●Referencia al llugar: castañéu asitiáu ente<br />
los llugares d’<strong>El</strong> Peñón y Les Capellanes.<br />
●Documentación histórica <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: ye<br />
perposible qu’estes menciones nel Llibru<br />
Ordinariu faigan referencia a esti topónimu:<br />
«E luego nonbraron en Porzello a Gonçalo