14.04.2013 Views

Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio

Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio

Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

<strong>Diccionariu</strong> <strong>toponímicu</strong> <strong><strong>de</strong>l</strong> Conceyu <strong>de</strong> <strong>Xixón</strong><br />

<strong>de</strong> la metafonía vocálica (zarramientu <strong>de</strong> la<br />

vocal tónica) por influencia <strong>de</strong> la -Ī final<br />

llatina. La presencia <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu<br />

Peñaferrul na parroquia <strong>de</strong> Santa Marta,<br />

<strong>conceyu</strong> <strong>de</strong> Siero, avala esta última<br />

hipótesis.<br />

●Referencia al llugar: xunto con Aguda y<br />

Carbaínos, forma’l territoriu históricu llamáu<br />

tovía güei <strong>El</strong> Cotu Curiel o La Braña’l Cotu<br />

Curiel. Ye tamién el nome d’un regatu.<br />

●Documentación histórica <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: en<br />

documentu <strong><strong>de</strong>l</strong> sieglu XVI lléese «castañedo<br />

<strong>de</strong> Peñaferruz con su heredad». Nel Llibru<br />

<strong><strong>de</strong>l</strong> Cai cítase: «y resi<strong>de</strong>ntes al presente en<br />

las brañas <strong>de</strong> Aguda, Peñaferruz y Los<br />

Carbaínos <strong>de</strong> este conzejo <strong>de</strong> Jixon» (añu<br />

1738); «los barrios <strong>de</strong> Peñaferruz, Aguda y<br />

Carbaínos» (añu 1798). Nel Catastro <strong><strong>de</strong>l</strong><br />

Marqués <strong>de</strong> la Ensenada (1752) apaez<br />

como «Peñaferruz» o «Peña ferruz».<br />

Peñafrancia<br />

Llugar <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> Deva, barriu <strong>de</strong><br />

San Antonio.<br />

●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: topónimu<br />

compuestu formáu por dos elementos. <strong>El</strong><br />

primeru ye’l sustantivu asturianu peña (ver<br />

Les Peñes). <strong>El</strong> segundu ye -francia, que<br />

paez referise engañosamente al país<br />

(Francia), pero que <strong>de</strong> xuru tien que ver col<br />

mo<strong>de</strong>rnu verbu asturianu francer o francir<br />

‘romper, quebrar’. Esti topónimu escríbese<br />

nuna sola palabra, porque tien un únicu<br />

acentu na sílaba «fran».<br />

●Etimoloxía: pa la etimoloxía <strong>de</strong> peña, ver<br />

Les Peñes. Respecto <strong>de</strong> -francia, pue ser<br />

el femenín d’un antiguu axetivu o participiu<br />

fuerte *franciu -a -o ‘rotu’, <strong><strong>de</strong>l</strong> verbu<br />

francer o francir ‘romper’, proce<strong>de</strong>nte <strong><strong>de</strong>l</strong><br />

llatín FRĂNGĔRE [fránguere], col mesmu<br />

significáu. En resultes, Peñafrancia pue<br />

interpretase como ‘peña francida, peña<br />

rota’.<br />

●Referencia al llugar: el nome <strong>de</strong><br />

Peñafrancia ‘peña rota’ diz mui bien cola<br />

esistencia nel llugar d’una peña d’au sur<strong>de</strong>’l<br />

ríu llamáu Peñafrancia. Na antigüedá esti<br />

llugar <strong>de</strong>bió tar divinizáu, pues el ríu<br />

llámase tamién Deva ‘diosa’ (ver Deva), y<br />

na peña on<strong>de</strong> naz llevántase la capiya <strong>de</strong><br />

La Nuestra Señora <strong>de</strong> Peñafrancia, niciu<br />

quiciabes d’un cultu orixinariu más antiguu<br />

(ver <strong>El</strong> Güeyu). La capiella <strong>de</strong> Peñafrancia<br />

ye <strong>de</strong> 1689, mandada llevantar pol<br />

149<br />

callóndrigu Luis Ramírez Valdés, prior <strong>de</strong> la<br />

Catedral d’Uviéu; foi panteón <strong>de</strong> los<br />

marqueses <strong>de</strong> San Esteban <strong><strong>de</strong>l</strong> Mar, amos<br />

<strong>de</strong> los terrenos axacentes.<br />

●Documentación histórica <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: nel<br />

Catastro <strong><strong>de</strong>l</strong> Marqués <strong>de</strong> la Ensenada<br />

(1752): «la fuente que Llaman <strong>de</strong> Peña <strong>de</strong><br />

Francia».<br />

●Otres observaciones sobre’l nome: la falsa<br />

reinterpretación que fai relacionar esti<br />

topónimu con Francia, tien producío<br />

tracamundios ortográficos <strong><strong>de</strong>l</strong> tipu «Peña<br />

<strong>de</strong> Francia», qu’apaez, por exemplu, nel<br />

Catastro <strong><strong>de</strong>l</strong> Marqués <strong>de</strong> la Ensenada<br />

(1752) o nel «Plano topográfico <strong><strong>de</strong>l</strong> partido<br />

judicial <strong>de</strong> Gijón», <strong>de</strong> Demetrio G. Suárez<br />

(1907). Fuera d’Asturies, pero en zona<br />

histórica y llingüísticamente asturianolleonesa,<br />

atopamos la «Sierra Peña<br />

Francia» (qu’apaez escrito tamién como<br />

«Sierra <strong>de</strong> Peña Francia», «Sierra <strong>de</strong> la<br />

Peña <strong>de</strong> Francia») na provincia <strong>de</strong><br />

Salamanca, que <strong>de</strong> xuru nun ye más qu’una<br />

reinterpretación d’un topónimu idénticu al<br />

xixonés.<br />

Les Peñes<br />

Llugar <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> Santurio, barriu<br />

<strong>de</strong> L’Al<strong>de</strong>a.<br />

●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: trátase <strong><strong>de</strong>l</strong><br />

sustantivu asturianu peñes, plural <strong>de</strong> peña<br />

‘elevación en terrenu’, que s’aplica tamién a<br />

la porción gran<strong>de</strong> <strong>de</strong> piedra individualizao o<br />

suelto.<br />

●Etimoloxía: peña vien <strong><strong>de</strong>l</strong> llatín PĬNNAM<br />

[pínnam] ‘almena’, por comparanza <strong><strong>de</strong>l</strong><br />

perfil d’un monte o cordal coles almenes<br />

d’una muralla. <strong>El</strong> plural peñes vien <strong>de</strong><br />

PĬNNAS [pínnas].<br />

<strong>El</strong> Peñéu<br />

Llugar <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> Llavan<strong>de</strong>ra, barriu<br />

<strong>de</strong> Tueya.<br />

●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: n’asturianu un<br />

peñéu ye una ‘piedra, peña’, un ‘sitiu on<strong>de</strong><br />

hai muncha peña’, o una ‘elevación <strong>de</strong> peña<br />

nun terrenu’. Trátase d’un <strong>de</strong>riváu <strong>de</strong> peña;<br />

ver Les Peñes. <strong>El</strong> sufixu -éu tien valor<br />

colectivu, como en carbayu → carbayéu,<br />

faya → fayéu.<br />

●Etimoloxía: ver Les Peñes. <strong>El</strong> sufixu -éu<br />

tien orixe nel llatín -ĒTUM [-étum].

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!