Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio
Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio
Diccionariu toponímicu del conceyu de Xixón _bicolor_ - El Comercio
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Diccionariu</strong> <strong>toponímicu</strong> <strong><strong>de</strong>l</strong> Conceyu <strong>de</strong> <strong>Xixón</strong><br />
<strong>de</strong> la metafonía vocálica (zarramientu <strong>de</strong> la<br />
vocal tónica) por influencia <strong>de</strong> la -Ī final<br />
llatina. La presencia <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu<br />
Peñaferrul na parroquia <strong>de</strong> Santa Marta,<br />
<strong>conceyu</strong> <strong>de</strong> Siero, avala esta última<br />
hipótesis.<br />
●Referencia al llugar: xunto con Aguda y<br />
Carbaínos, forma’l territoriu históricu llamáu<br />
tovía güei <strong>El</strong> Cotu Curiel o La Braña’l Cotu<br />
Curiel. Ye tamién el nome d’un regatu.<br />
●Documentación histórica <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: en<br />
documentu <strong><strong>de</strong>l</strong> sieglu XVI lléese «castañedo<br />
<strong>de</strong> Peñaferruz con su heredad». Nel Llibru<br />
<strong><strong>de</strong>l</strong> Cai cítase: «y resi<strong>de</strong>ntes al presente en<br />
las brañas <strong>de</strong> Aguda, Peñaferruz y Los<br />
Carbaínos <strong>de</strong> este conzejo <strong>de</strong> Jixon» (añu<br />
1738); «los barrios <strong>de</strong> Peñaferruz, Aguda y<br />
Carbaínos» (añu 1798). Nel Catastro <strong><strong>de</strong>l</strong><br />
Marqués <strong>de</strong> la Ensenada (1752) apaez<br />
como «Peñaferruz» o «Peña ferruz».<br />
Peñafrancia<br />
Llugar <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> Deva, barriu <strong>de</strong><br />
San Antonio.<br />
●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: topónimu<br />
compuestu formáu por dos elementos. <strong>El</strong><br />
primeru ye’l sustantivu asturianu peña (ver<br />
Les Peñes). <strong>El</strong> segundu ye -francia, que<br />
paez referise engañosamente al país<br />
(Francia), pero que <strong>de</strong> xuru tien que ver col<br />
mo<strong>de</strong>rnu verbu asturianu francer o francir<br />
‘romper, quebrar’. Esti topónimu escríbese<br />
nuna sola palabra, porque tien un únicu<br />
acentu na sílaba «fran».<br />
●Etimoloxía: pa la etimoloxía <strong>de</strong> peña, ver<br />
Les Peñes. Respecto <strong>de</strong> -francia, pue ser<br />
el femenín d’un antiguu axetivu o participiu<br />
fuerte *franciu -a -o ‘rotu’, <strong><strong>de</strong>l</strong> verbu<br />
francer o francir ‘romper’, proce<strong>de</strong>nte <strong><strong>de</strong>l</strong><br />
llatín FRĂNGĔRE [fránguere], col mesmu<br />
significáu. En resultes, Peñafrancia pue<br />
interpretase como ‘peña francida, peña<br />
rota’.<br />
●Referencia al llugar: el nome <strong>de</strong><br />
Peñafrancia ‘peña rota’ diz mui bien cola<br />
esistencia nel llugar d’una peña d’au sur<strong>de</strong>’l<br />
ríu llamáu Peñafrancia. Na antigüedá esti<br />
llugar <strong>de</strong>bió tar divinizáu, pues el ríu<br />
llámase tamién Deva ‘diosa’ (ver Deva), y<br />
na peña on<strong>de</strong> naz llevántase la capiya <strong>de</strong><br />
La Nuestra Señora <strong>de</strong> Peñafrancia, niciu<br />
quiciabes d’un cultu orixinariu más antiguu<br />
(ver <strong>El</strong> Güeyu). La capiella <strong>de</strong> Peñafrancia<br />
ye <strong>de</strong> 1689, mandada llevantar pol<br />
149<br />
callóndrigu Luis Ramírez Valdés, prior <strong>de</strong> la<br />
Catedral d’Uviéu; foi panteón <strong>de</strong> los<br />
marqueses <strong>de</strong> San Esteban <strong><strong>de</strong>l</strong> Mar, amos<br />
<strong>de</strong> los terrenos axacentes.<br />
●Documentación histórica <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: nel<br />
Catastro <strong><strong>de</strong>l</strong> Marqués <strong>de</strong> la Ensenada<br />
(1752): «la fuente que Llaman <strong>de</strong> Peña <strong>de</strong><br />
Francia».<br />
●Otres observaciones sobre’l nome: la falsa<br />
reinterpretación que fai relacionar esti<br />
topónimu con Francia, tien producío<br />
tracamundios ortográficos <strong><strong>de</strong>l</strong> tipu «Peña<br />
<strong>de</strong> Francia», qu’apaez, por exemplu, nel<br />
Catastro <strong><strong>de</strong>l</strong> Marqués <strong>de</strong> la Ensenada<br />
(1752) o nel «Plano topográfico <strong><strong>de</strong>l</strong> partido<br />
judicial <strong>de</strong> Gijón», <strong>de</strong> Demetrio G. Suárez<br />
(1907). Fuera d’Asturies, pero en zona<br />
histórica y llingüísticamente asturianolleonesa,<br />
atopamos la «Sierra Peña<br />
Francia» (qu’apaez escrito tamién como<br />
«Sierra <strong>de</strong> Peña Francia», «Sierra <strong>de</strong> la<br />
Peña <strong>de</strong> Francia») na provincia <strong>de</strong><br />
Salamanca, que <strong>de</strong> xuru nun ye más qu’una<br />
reinterpretación d’un topónimu idénticu al<br />
xixonés.<br />
Les Peñes<br />
Llugar <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> Santurio, barriu<br />
<strong>de</strong> L’Al<strong>de</strong>a.<br />
●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: trátase <strong><strong>de</strong>l</strong><br />
sustantivu asturianu peñes, plural <strong>de</strong> peña<br />
‘elevación en terrenu’, que s’aplica tamién a<br />
la porción gran<strong>de</strong> <strong>de</strong> piedra individualizao o<br />
suelto.<br />
●Etimoloxía: peña vien <strong><strong>de</strong>l</strong> llatín PĬNNAM<br />
[pínnam] ‘almena’, por comparanza <strong><strong>de</strong>l</strong><br />
perfil d’un monte o cordal coles almenes<br />
d’una muralla. <strong>El</strong> plural peñes vien <strong>de</strong><br />
PĬNNAS [pínnas].<br />
<strong>El</strong> Peñéu<br />
Llugar <strong>de</strong> la parroquia <strong>de</strong> Llavan<strong>de</strong>ra, barriu<br />
<strong>de</strong> Tueya.<br />
●Formación <strong><strong>de</strong>l</strong> topónimu: n’asturianu un<br />
peñéu ye una ‘piedra, peña’, un ‘sitiu on<strong>de</strong><br />
hai muncha peña’, o una ‘elevación <strong>de</strong> peña<br />
nun terrenu’. Trátase d’un <strong>de</strong>riváu <strong>de</strong> peña;<br />
ver Les Peñes. <strong>El</strong> sufixu -éu tien valor<br />
colectivu, como en carbayu → carbayéu,<br />
faya → fayéu.<br />
●Etimoloxía: ver Les Peñes. <strong>El</strong> sufixu -éu<br />
tien orixe nel llatín -ĒTUM [-étum].