Ohjelmalehti 2011 - Kokkola Opera

Taikahuilun syntytarina – Trollflöjten födelseberättelse Synopsis
Taikahuilu (saks. Die Zauberflöte) on Wolfgang
Amadeus Mozartin säveltämä kaksinäytöksinen
ooppera, jonka libreton on tehnyt Emanuel
Schikaneder. Taikahuilun syntyyn ovat vaikuttaneet
omalta osaltaan myös suositut Wielandin sadut
ja niihin pohjautuneet aiemmat oopperat, kuten
Viisasten kivi (Der Stein der Weisen) ja Kaspar.
Taikahuilu sai ensi-iltansa Wienin esikaupungissa
sijaitsevassa Freihaus-teatterissa 30. syyskuuta 1791.
Mozart aloitti Taikahuilun säveltämisen keväällä 1791
ja kesällä hän sävelsi samaan aikaan La clemenza di
Titoa ja Requiemia. Hänen vaimonsa Constanze oli
Wienin lähellä Badenissa terveyskylpylässä Mozartin
oppilaan Franz Xaver Süßmayrin kanssa. Partituuri
matkasi edestakaisin Wienin ja Badenin välillä
Süßmayrin tehdessä partituurin puhtaaksikirjoitusta.
Taikahuilun sävellystyö tuli valmiiksi heinäkuussa
lukuun ottamatta alkusoittoa ja toisen näytöksen
aloittavaa pappien marssia, jotka valmistuivat vain
kaksi päivää ennen ensiesitystä.
Taikahuilun ensi-ilta oli menestys, vaikka
kritiikkiäkin kuultiin. Kreivi Karl Zinzendorf, yksi
wieniläisen musiikkielämän makutuomareista,
kirjoitti päiväkirjaansa: ”Musiikki ja lavastus ovat
sieviä, muu uskomatonta farssia”. Suuri yleisö
kuitenkin piti teoksesta ja ensi-illan jälkeen
sitä oli esitetty jo 20 kertaa vajaan kuukauden
aikana. Taikahuilun 100. esitys oli jo vuoden 1792
marraskuussa ja toukokuussa 1801 sitä oli esitetty
Wienissä 223 kertaa.
Myös Beethoven, Hegel, Herder ja Goethe olivat
Taikahuilun ihailijoita. Taikahuilu on kaikkien
aikojen esitetyimpiä oopperoita ja se on osa
oopperatalojen vakio-ohjelmistoa edelleen. Taikahuilu
on oopperana poikkeuksellinen, jo senkin vuoksi,
että se on ensimmäinen suuri saksankielinen ooppera.
Siinä on lauletun tekstin lisäksi paljon puhuttua
dialogia, kuten on tapana Singspielin traditiossa.
Ensimmäinen suomalaisin voimin toteutettu
Taikahuilu oli Kaarlo Bergbomin Suomalaisen
oopperan tuotanto 1877. Paminan roolissa
oli Emmy Achté, Savonlinnan Oopperajuhlat
otti Taikahuilun ohjelmistoonsa 1973. August
Everdingin legendaarinen ohjaus on muodostunut
Oopperajuhlien ja koko suomalaisen esittävän
oopperataiteen merkittävimmäksi produktioksi.
Valkokankaan tunnetuin Taikahuilu-versio on Ingmar
Bergmanin elokuvaversio.
Trollflöjten (tyska Die Zauberflöte) är en opera i två
akter av Wolfgang Amadeus Mozart med libretto
av Emanuel Schikaneder. Trollflöjten har påverkats
av de populära Wieland berättelserna och på dem
tidigare baserade operor som de Vises Sten (Der Stein
der Weisen) och Kaspar. Trollflöjten fick sin premiär
i Freihaus-teatern, i en förort till Wien, den 30
september 1791.
Mozart började komponera Trollflöjten våren 1791
och samma sommar komponerade han även La
clemenza di Tito och Requiem. Hans fru Constanze
var på spa nära Wien med Mozarts elev Franz Xaver
Süßmayer. Partituret reste fram och tillbaka mellan
Wien och Baden medan Süßmayer renskrev det.
Trollflöjten blev färdigkomponerad i juli, förutom
ouvertyren och prästernas marsch som öppnar andra
akten. Dessa blev färdiga enbart två dagar innan
premiären.
Trollflöjtens premiär var en succé, även om kritik
också hördes Greve Karl Zinzendorf, en av de stora
skiljedomarna i smak i Wiens musikliv skrev i sin
dagbok: ”Musik och scenografi var söta, resten en
otrolig fars.” Den breda publiken tyckte ändå om
verket och efter premiären hade operan spelats
20 gånger inom en knapp månad. Den 100:e
föreställningen var redan i november 1792 och i maj
1801 hade den spelats 223 gånger i Wien.
Även Beethoven, Hegel, Herder och Goethe
uppskattade Trollflöjten. Trollflöjten är en av de mest
spelade operorna genom tiderna och är fortfarande
en del av operahusens reguljära repertoar. Trollflöjten
är exceptionell redan på grund av att den är den
första stora tyskspråkiga operan. Den har även vid
sidan om sjungen text mycket dialog enligt singspiel
traditionen.
Den första finska uppsättningen av Trollflöjten
var Kaarlo Bergboms produktion 1877 vid Finska
Operan med Emmy Achté som Pamina. Nyslotts
Operafest tog Trollflöjten i sin repertoar 1973 och
den legendariska regin av August Everding har blivit
den mest enastående operaproduktionen under
operafesten samt hela finlands operakonst. Vita
dukens mest igenkända version av Trollflöjen är
filmen av Ingmar Bergman.
Ensimmäinen näytös
Taikahuilun tarina alkaa, kun kolme salaperäistä
naista Yön kuningattaren valtakunnasta lähettävät
prinssi Taminon ylipappi Sarastron hallitsemaan
Viisauden temppeliin. Taminon tehtävänä on pelastaa
Yön kuningattaren tytär Pamina, joka on joutunut
Sarastron ryöstämäksi. Taminon seuraksi naiset käskevät
linnustaja Papagenon, joka sattuu paikalle ja sotkeutuu
tapahtumiin. Naiset antavat miehille matkaan taikahuilun
ja taikakellopelin, jotka suojaavat vaaroilta.
Sarastron temppelissä orjien päällikkö Monostatos
yrittää pakottaa Paminan rakastamaan itseään. Viisauden
temppeliin päästyään Tamino ja Papageno joutuvat
suurien pohdintojen eteen - Sarastro saattaakin olla
hyvä ja Yön kuningatar paha. Taminon, Papagenon ja
Paminan pakoyritys seurauksena Sarastro jakaa oikeutta
ja ruoskituttaa Monostatoksen.
Sarastro kertoo temppelissä Osirista ja Isistä palveleville
papeilleen, että Pamina ja Tamino ovat jumalien toisilleen
tarkoittamat, minkä takia hän on ryöstänyt Paminan
äidiltään. Sarastro tarjoaa Taminolle mahdollisuutta
saada Pamina vaimokseen, mikäli Tamino läpäisee kolme
koetta. Papagenokin suostuu kokeisiin, sillä palkinnoksi
Papagena odottaa häntä miehekseen.
Toinen näytös
Ensimmäinen koe on vaikeneminen. Kolme naista
tulee pelottelemaan ja viettelemään kokelaita.
Samalla Yön kuningatar saapuu Paminan luo ja vaatii
häntä tappamaan Sarastron sekä varastamaan hänen
valtasymbolinsa, auringonkehrän. Kuningattaren
lähdettyä Monostatos anastaa Paminalta veitsen ja
kuolemalla uhaten vaatii tätä rakastamaan häntä.
Sarastro ajaa Monostatoksen pois ja Pamina anoo häntä
antamaan anteeksi äidilleen.
Papageno epäonnistuu ensimmäisessä kokeessa, mutta
Tamino pysyy hiljaa, vaikka Pamina pyytää häntä
puhumaan. Kuvitellen, ettei Tamino rakasta häntä,
Pamina aikoo tappaa itsensä. Kolme poikaa johdattaa
hänet kuitenkin Taminon luo ja yhdessä he läpäisevät
tulen ja veden kokeet. Papagenokin hautoo itsemurhaa
kuvitellessaan, ettei voi epäonnistumisensa takia saada
Papagenaa omakseen. Hän onnistuu kuitenkin lopulta
voittamaan Papagenan itselleen taikakellopelinsä avulla.
Yön kuningatar tunkeutuu seurueineen Monostatoksen
avulla Viisauden temppeliin. Seurauksena on lopullinen
taistelu, jossa auringon säteet kukistavat hyökkääjät.
~ 10 ~ ~ 11 ~
Första Akten
Trollflöjtens berättelse börjar när tre mystiska damer
från Nattens Drottnings rike skickar prins Tamino
till vishetens tempel regerad av överstepräst Sarastro.
Taminos uppgift är att rädda den av Sarastro bortrövade
Pamina, dotter till Nattens Drottning. Damerna beordrar
fågelfångare Papageno som råkar på plats och blir
inblandad i händelserna att följa med Tamino. Damerna
ger männen en magisk flöjt och ett magiskt klockspel för
att skydda dem mot faror på färden.
I Sarastros tempel försöker slavarnas överman
Monostatos tvinga Pamina att älska honom.
När de nått vishetens tempel ställs Tamino och Papageno
inför stora funderingar – Sarastro kan vara god, och
Nattens Drottning ond. Till följd av Taminos, Papagenos
och Paminas flyktförsök skipar Sarastro rättvisa och låter
piska Monostatos.
I templet berättar Sarastro åt brödraskapet som tillbeder
Osiris och Isis att gudarna bestämt Pamina och Tamino åt
varann, varför han rövat bort Pamina av sin mor. Sarastro
erbjuder Tamino möjligheten att få Pamina till sin fru,
ifall han genomgår tre prövningar. Även Papageno går
med på prövningarna eftersom han lovats Papagenas
hand som belöning.
Andra akten
Den första prövningen är tystnad. Tre damer kommer
för att skrämma och förföra de prövade. Samma natt
anländer Nattens Drottning till Pamina och kräver at
hon dödar Sarastro samt stjäl hans maktsymbol solhjulet.
Efter att Drottningen givit sig av stjäl monostatos
Paminas dolk och hotar henne till döden ifall hon inte
älskar honom. Sarastro driver iväg Monostatos och
Pamina ber Sarastro att förlåta sin mor.
Papageno misslyckas i den första prövningen men
Tamino hålls tyst även när Pamina ber honom att tala. I
tron att Tamino inte älskar henne tänker hon ta sitt liv.
Tre pojkar leder henne ändå till Tamino, och tillsammans
överkommer de vattnets och eldens prövningar.
Papageno planerar även självmord efter att han trott sig
ha mist Papagena. Han lyckas ändå till slut få Papagena
med hjälp av sitt magiska klockspel.
Nattens drottning bryter sig in i vishetens tempel med
hjälp av sina följeslagare och Monostatos. Den slutliga
striden följer och solens strålar besegrar anfallarna.