Kokkolan ympäristön tila

tekninen.kokkola.fi

Kokkolan ympäristön tila

KOKKOLAN

YMPÄRISTÖN TILA

2000

MILJÖNS TILLSTÅND I

KARLEBY

2000


Julkaisija, Utgivare:

Kokkolan kaupunki, ympäristöpalvelut

Karleby stad, miljötjänster

Layout:

Joni Virtanen

Valokuvat, Foto:

Joni Virtanen, Juhani Hannila, Marko Pohjoismäki

Painos, Tryckmängd

5000

Painopaikka, Tryck:

Kirjapaino Antti Välikangas Oy

Kokkola 2001


KOKKOLAN

YMPÄRISTÖN TILA

2000

MILJÖNS TILLSTÅND I

KARLEBY

2000


Kokkolan ympäristön tila 2000

Sisällysluettelo

Esipuhe

Kokkolan historia ja nykypäivä ympäristön kannalta 1

Luonto

Ilmasto, vesistöt ja maaperä 3

Kasvillisuus ja eläimistö 5

Luonnonsuojelualueet 7

Luonnon virkistyskäyttö 7

Vesi

Vesivaroja on suojeltava 11

Merialueelle monenlaista kuormitusta 11

Jätevesien vaikutukset 13

Riskinä pohjavesien pilaantuminen 13

Ilma

Ilmapäästöt vähentyneet - ilmanlaatu parantunut 15

Ilmanlaadun tarkkailu 15

Metallit edelleen ongelmana 17

Melu ja kemikaalit

Melu ja meluntorjunta 19

Kemikaalien käsittely ja varastointi 19

Jätehuolto

Jätehuolto uusien haasteiden edessä 21

Roskaantuminen - ikuinen riesa 21

Ympäristövauriot

Pilaantuneet maat 23

Maisemavauriot 25


Innehåll

Miljöns tillstånd i Karleby 2000

Förord

Karlebys historia och nutid ur miljöperspektiv 2

Naturen

Klimat, vattendrag och jordmån 4

Flora och fauna 6

Naturskyddsområden 8

Rekreation i naturen 8

Vatten

Vattentillgångarna måste skyddas 12

Olika typer av belastning på havsområdet 12

Effekterna av avloppsvattnet 14

Risk för att grundvattnet förstörs 14

Luft

Luftutsläppen har minskat – luftkvaliteten har förbättrats 16

Kontroll av luftkvaliteten 16

Metallerna utgör fortfarande ett problem 18

Buller och kemikalier

Buller och bullerbekämpning 20

Behandling och lagring av kemikalier 20

Avfallshantering

Avfallshanteringen inför nya utmaningar 22

Nedskräpning - det förekommer ännu, tyvärr 22

Miljöskador

Förorenad mark 24

Landskapsskador 25


Kokkolan ympäristön tila 2000

1

Esipuhe

Viime vuosikymmenten aikana ovat erilaiset ympäristöntilaa kuvaavat

katsaukset tulleet osaksi ympäristön seurantaa ja ympäristötietoisuuden lisäämistä.

Raporttien laajuus vaihtelee vuosittain julkaistavasta Maailman

tila -raportista aina alueellisiin ja paikallisiin raportteihin. Kädessäsi oleva

Kokkolan ympäristön tila on osa tätä kokonaisuutta. Pohja-aineisto

raporttiin on hyvin laaja ja nyt on pyritty esittämään perusasiat mahdollisimman

selkeästi.

Tiedot ympäristön tilasta ovat erittäin laajat ja osittain vaikeaselkoiset.

Ympäristötietoa on aina globaalisista mittaustuloksista ja trendeistä hyvin

paikallisiin mittaustuloksiin ja trendeihin. Ympäristötiedon tulkitsemisen helpottamiseksi

on pyritty yhä enenevässä määrin käyttämään erilaisia

luokituksia ja raja- ja ohjearvoja. Nämä helpottavat merkittävästi tiedon

omaksumista.

Kokkolan historia ja nykypäivä ympäristön kannalta

Kokkola on merestä noussut kaupunki, joka maankohoamisen johdosta

kasvaa joka päivä. Asutus on laajentunut siltä keskustan paikalta, josta se

lähti kasvamaan vuonna 1620. Alueellisesti Kokkola on laajentunut kahden

kuntaliitoksen kautta nykyisen suuruiseksi.

Kokkolan kaksi keskeistä teemaa ovat meren läheisyys ja kemiallinen tuotanto.

Meren läheisyys ja satama on tehnyt Kokkolasta merkittävän satamakaupungin

sekä mahdollistanut suurteollisuuden syntymisen. Kemian osaaminen

on ollut osa Kokkolan teollista toimintaa aina alkuvuosien tervantuotannosta

tämän päivän korkean tason kemiallisiin tuotteisiin. Kemiaan

keskittyvä suurteollisuus on tuonut Kokkolaan myös suurimmat ympäristöongelmat,

joista erityisesti ilmansaasteet aikanaan loivat kielteistä kuvaa

Kokkolasta. Ympäristön saastepäästöt ovat kuitenkin todella merkittävästi

vähentyneet teknologian ja ympäristönsuojelun vaatimusten seurauksena,

joskin ongelmia on edelleen.

Kokkola on ympäristönsuojelun alalla monessa suhteessa edelläkävijä.

tulevina vuosinapainopistettä siirretään yhä enemmän luonnonsuojelun ja

luonnon virkistyskäytön suuntaan.

Miellyttäviä lukuhetkiä,

Kokkolan rakennus- ja ympäristölautakunnan puolesta

Carl-Göran Henriksén Michael Hagström

Puheenjohtaja Ympäristösihteeri

Kokkola pähkinänkuoressa

Asukkaita 35 492

Pinta-ala 332,5 km 2

- maapinta-ala 327,5 km 2

- kaupungin maaomaisuus 38,0 km 2

- kaavoitettu alue n. 36 km 2

Ilmasto 2000

- vuotuinen keskilämpötila +4,8 °C

- helmikuun keskilämpötila -4,7 °C

- heinäkuun keskilämpötila + 15,9 °C

- vuotuinen sademäärä 688 mm


Karleby i nötskal

Invånare 35 492

Areal 332,5 km 2

- markområde 327,5 km 2

- stadens jordområde 38,0 km 2

- planerat område n. 36 km 2

Klimat 2000

- årlig medeltemperatur +4,8 °C

- medeltemperatur i februari -4,7 °C

- medeltemperatur i juli + 15,9 °C

- årlig nederbörd 688 mm

Förord

Miljöns tillstånd i Karleby 2000

Under de senaste decennierna har olika översikter som beskriver miljöns

tillstånd blivit en del av miljöuppföljningen och ett sätt att öka

miljömedvetenheten. Rapporternas omfattning varierar från den årligen

publicerade – Tillståndet i Världen - till regionala och lokala rapporter.

Rapporten – Miljöns tillstånd i Karleby – är en del av denna helhet.

Bakgrundsmaterialet för rapporten är mycket omfattande och därför strävar

vi att presentera grundfakta i en lättläslig form.

Bakgrundsmaterialet angående miljöns tillstånd är mycket omfattande och

delvis svårtolkat. Miljödata finns allt från globala mätresultat och trender till

mycket lokala mätresultat och trender. För att göra miljödata lätt att tolka,

har man i allt större utsträckning strävat till att använda olika klassificeringar

och gräns- och riktvärden. Detta underlättar betydligt förståelsen av

informationen.

Karlebys historia och nutid ur miljöperspektiv

Karleby är en stad, som stigit ur havet, och som på grund av landhöjningen

blir större varje dag. Bosättningen har vuxit utgående från platsen där den

grundades år 1620. Karleby har erhållit sin nuvarande areal via inkorporering

av två kommuner.

De två centrala teman för Karleby är närheten till havet och kemisk produktion.

Närheten till havet och hamnen har gjort Karleby till en betydande

hamnstad samt möjliggjort etableringen av storindustrin. Kemikunnande

har alltid varit en del av den industriella verksamheten i Karleby allt från

gångna tidens tjärproduktion till dagens kemiska produkter av hög nivå.

Den kemibaserade storindustrin, har också föranlett Karleby de största

miljöproblemen, varav speciellt luftföroreningarna gav tidigare Karleby en

negativ bild. Miljöutsläppen har minskat enormt beroende på utvecklingen

i teknik samt de krav som miljöskyddet ställer. Trots allt har vi en del problem

kvar.

Karleby är i många avseenden en föregångare i miljöskyddet och

tyngdpunkten för verksamheten flyttas allt mera över till naturskydd och

rekreation.

Trevliga lässtunder

Karleby byggnads- och miljönämndens vägnar

Carl-Göran Henriksén Michael Hagström

Ordförande Miljösekreterare

2


Kokkolan ympäristön tila 2000

3

Ilmasto, vesistöt ja maaperä

Sijainti meren rannikolla vaikuttaa voimakkaasti Kokkolan ilmastoon.

Rannikkoalueille ovat tyypillisiä maan ja meren suuret lämpötilaerot, joiden

seurauksena rannikkoalueiden ilmasto on leudompi ja vuotuiset lämpötilavaihtelut

ovat pienempiä kuin sisämaassa.

Veden läheisyys on muutenkin olennainen osa kokkolalaista luonnonmaisemaa.

Kaupunki rajoittuu luoteessa eteläiseen Perämereen, jonka suolapitoisuus

on murtovesialueille tyypillisesti alhainen (noin 0,3 %). Rantaviivan pituus on

noin 380 km (siis noin 10 m/asukas). Kokkolan kaupungin kokonaispintaalasta

(noin 332,5 km 2) makeanveden vesistöjä on 17 km 2 . Makeanveden

vesialueista laajin on Öjanjärvi , joka padottiin vuonna 1969 irti merestä ja

makeutui vähitellen. Yhdessä Luodonjärven kanssa Öjanjärvi muodostaa

maamme laajimman merestä padotun järven (85 km 2 ). Luonnollisia järviä

Kokkolassa on vähän ja ne ovat pinta-alaltaan pieniä. Näistä tärkeimmät

ovat Päiväjärvi, Runtujärvi, Kåtö Storträsket, Bergöflagan ja Sveinsflagan.

Oman erityisen vesistötyyppinsä muodostavat maankohoamisen seurauksena

syntyneet merestä irti kuroutuvat lahdet eli fladat ja meriyhteyden jo menettäneet

kluuvijärvet, joita rannikon läheisillä alueilla on kymmeniä. Virtaavista

vesistä tärkein on kaupungin läpi noin 15 km:n matkan virtaava Perhonjoki,

joka voimakkaiden tulvasuojelutöidenkin jälkeen on edelleen arvokas luontokohde

ja jonka alajuoksulla on viime vuosina tehty luonnontilaa palauttavia

toimia, kuten kalatalouskunnostus.

Koko Kokkolan seutu on Pohjanmaalle tyypillisesti hyvin alavaa ja pääosin

loivapiirteistä. Korkeimmat kohdat kaupungin kaakkoisosissa yltävät vajaat

40 metriä merenpinnan yläpuolelle. Kallio- ja maaperän suhteen Kokkola

jakautuu selkeästi kolmeen eri alueeseen. Länsiosissa on runsaasti

kalliopaljastumia sisältävä rikkonainen Öjan saaristoalue. Etelästä ulottuu

Kokkolan keskustan länsipuolitse hiekka- ja silttikerrostumia sisältävä harjujakso,

joka jatkuu merenpinnan alla Harrbådan niemen pohjoispuolella useita

kilometrejä. Harjujakson itäpuolella on Perhonjoen molemmin puolin

moreenipeitteistä aluetta, jossa kalliopaljastumia on niukasti. Pellot on raivattu

pääasiassa vanhoille merenlahtiin tasoittuneille tiivispohjaisille alueille,

joille on tyypillistä happamuusongelmia aiheuttava suuri sulfiittipitoisuus.

Fladat ja kluuvit

– meren lastenkamarit

Maankohoamisrannikko synnyttää maailmanlaajuisesti

ainutlaatuisia ympäristötyyppejä.

Merestä irti kuroutuvat lahdet eli

fladat, ja vain korkean veden aikaan meriyhteydessä

olevat kluuvijärvet ovat näistä

tärkeimpiä. Ne ovat makeanvedenkutuisten

Flador och glosjöar – havets

barnkammare

Landhöjning vid kusten ger upphov till globalt

unika miljötyper. De viktigaste är

havsvikarna, som insnörjs dvs. flador samt

glosjöar, som endast vid högt vattenstånd är

i kontakt med havet. De är viktiga lekplatser

för fiskar, som reproducerar i sötvatten, och


kalojen merkittäviä kutupaikkoja ja vesilintujen

lastenkamareita. Usein niissä on

rehevä kasvillisuus ja runsas hyönteis-tuotanto.

Fladoja uhkaa lähinnä rantarakentaminen,

ruoppaukset ja happamoituminen.

Alle 10 ha laajuiset fladat on nykyään

vesilaissa suojeltu muuttuvalta toiminnalta.

Nisulanpotti - Nisulapotten

barnkamrar för sjöfåglar. Dessa har ofta en

frodig växtlighet och en riklig insektproduktion.

Fladorna hotas närmast av byggande

intill stranden, muddringar och försurning.

Flador mindre än 10 ha är numera skyddade

enligt vattenlagen.

Klimat, vattendrag och jordmån

Miljöns tillstånd i Karleby 2000

Klimatet i Karleby påverkas kraftigt av läget vid kusten. Typiskt för

kustområden är stora temperaturskillnader mellan land och hav, vilket gör

klimatet vid kustområdena mildare och de årliga temperaturväxlingarna mindre

än i inlandet.

Närheten till vattnet utgör även i övrigt en väsentlig del av naturlandskapet i

Karleby. Staden gränsar i nordväst till södra Bottenviken som är ett typiskt

brackvattenområde med en låg salthalt på ca 0,3 %. Strandlinjens längd är

ca 380 km (alltså ca 10 m / invånare) Av stadens totala yta (ca 332,5 km 2 )

är 17 km 2 sötvattendrag. Av sötvattenområdena är Öjasjön störst. Sjön

avskiljdes från havet genom uppdämning år 1969 och vattnet blev så

småningom sött. Tillsammans med Larsmosjön utgör Öjasjön den största

från havet uppdämda sjön i hela Finland (85 km 2 ). Det finns få naturliga

sjöar i Karleby och de är små till sin yta. De viktigaste är Päiväjärvi, Runtujärvi,

Kåtö Storträsket, Bergöflagan och Sveinsflagan.

En särskild vattendragstyp utgörs av vikar som avsnörs från havet, s k flador,

och glosjöar som redan förlorat sin kontakt med havet. Sådana finns det

tiotals av i kustnära områden. Av strömmande vattendrag är Perho å den

viktigaste. Den rinner genom staden längs en sträcka på ca 15 km, och trots

omfattande åtgärder mot översvämning är ån fortfarande ett värdefullt

naturobjekt. Vid åns nedre lopp har man under de senaste åren utfört olika

åtgärder för att återställa naturtillståndet bl.a. som fiskeriekonomisk

restaurering.

Hela Karlebynejden är, liksom Österbotten i övrigt, flack med små

höjdskillnader. De högsta punkterna i stadens sydöstra del når nästan 40 m

över havet. I fråga om berggrund och jordmån indelas Karleby tydligt i tre

delar. I de västra delarna, i den splittrade skärgården i Öja, finns rikligt med

berg i dagen. Från sydost sträcker sig en vidsträckt rygg, som löper förbi

centrum, på den västra sidan (bl a Bredviken, Yxpila). Denna består av

sedimentära jordarter, i huvudsak sand och silt. Ryggen fortsätter flera

kilometer under havsytan norr om Harrbåda udd. Öster och norr om ryggen

finns längs med Perho ås bägge stränder ett moränområde med bara lite

berg i dagen. Åkrarna har huvudsakligen röjts på de utjämnade slätbottnade

gamla havsvikarna, som har en hög sulfithalt som förorsakar surhetsproblem.

4


Kokkolan ympäristön tila 2000

5

Kasvillisuus ja eläimistö

Kasvimaantieteellisesti Kokkola kuuluu keski- ja eteläboreaalisten alueiden

vaihettumisvyöhykkeelle. Omaleimaista Kokkolan alueen kasvillisuudessa

ovat maankohoamisrannat kasvillisuusvyöhykkeineen sekä erityyppiset

merenrantalehdot. Maankohoamisen, joka on voimakkainta koko

Fennoskandiassa, vaikutus näkyy matalilla rannoilla nopeana rantaviivan

siirtymisenä sekä kasvillisuuden vyöhykkeisyytenä. Paikoin onkin muodostunut

laajoja rantaniittyalueita (mm. Laajalahti, Perhonjokisuu sekä Rummelö),

joilla myös myöhemmät suksessiovaiheet, pensaikot sekä eri tyyppiset rantalehdot,

ovat hyvin edustettuina. Rantaniittyjen synnylle välttämätöntä on myös

meren korkeusvaihtelut ja jään aiheuttama kulutus.

Metsäluonnon kannalta merkittäviä alueita ovat jokivarsien ranta- ja tulvalehdot

esim. Perhonjoen varressa Isosaaressa. Lehdot edustavat rehevimpiä

ja monilajisimpia kokkolalaisen luonnon osia ja ne ovat merkittäviä luonnon

monimuotoisuuden kannalta. Karuja kasvupaikkatyyppejä Kokkolassa

edustavat Saarikankaalta Harrbådaan ulottuvan sora- ja hiekkaharjun sekä

Laajalahden dyynihietikoiden karut mäntykankaat. Vanhoja luonnontilaisia

metsiä on jäljellä vain pieninä laikkuina. Vanhojen metsien eläimistö ja kasvillisuus

ovatkin uhanalaisinta kokkolalaista luontoa. Luonnonvaraisia soita

on Kokkolassa jäljellä hyvin vähän ja ne ovat erittäin pienialaisia.

Laidunnuksen tai niiton synnyttämiä lajillisesti arvokkaita perinnebiotooppeja

on Kokkolassa paikoitellen Santahaan, Tulliperän, Hakalahden, Rödsön,

Varvin, Kaustarin, Öjan alueilla sekä merenranta-alueilla ja saaristossa.

Ympäristötyyppien monipuolisuus on luonut edellytykset monipuoliselle

eläimistölle. Kokkolan eläimistössä onkin kasvillisuuden tavoin havaittavissa

piirteitä niin pohjoisesta kuin eteläisestäkin lajistosta. Alueen eläimistöstä

linnusto tunnetaan hyvin, samoin merialueen sekä Perhonjoen kalasto. Kokkolan

ulkosaaristossa on valtakunnallisestikin tärkeitä lintuyhdyskuntia ja

rannikkoalueella tärkeitä lintujen pesimäalueita ovat erityisesti Laajalahti sekä

kahlaajalinnustostaan kuuluisa Rummelö-Harrbådan alue. Tärkeitä lintujen

muutonaikaisia levähdysalueita kahlaajille ja vesilinnuille ovat Rummelö-

Harrbådan, Vanhansatamanlahti, Laajalahti ja saariston laajat matalikot.

Merialueen kalastoon kuuluu useita taloudellisesti tärkeitä kalalajeja, mm.

siika, silakka sekä meritaimen. Santapankki Kokkolan edustalla on tärkeä

kutualue erityisesti siialle. Perhonjokeen nousee edelleenkin arvokalaa, osittain

istutusten ansiosta, sekä nahkiaisia.

Nisäkäslajistosta on kartoitettu tarkemmin mm. siilin ja liito-oravan esiintymistä.

Liito-orava on taantumassa. Lajin kohtalokysymys on, säilyvätkö

ranta- ja pellonreunametsien vanhat kuusikot, joista laji näyttää olevan riippuvainen.

KOKKOLAN

NIMIKKOLAJIT

Merikotka, Haliaetus albicilla,

Havsörn

Merikotka on merkittävä laji kaupungin

historiassa. Sanotaan kalastajien antaneen

paikalle nimensä Kokko-lintujen (merikotka)

mukaan, jotka tapasivat istuskella nykyisen

kaupungin kohdalla suurilla kivillä. Merikotka

katosi kaupungin pesimälinnustosta

1972 metsänhakkuiden seurauksena. Vuonna

1998 laji palasi yli neljännesvuosisadan

poissaolon jälkeen Kokkolaan.

Havsörnen har en särskild betydelse i

stadens historia. Det sägs att fiskare har

namngett platsen med hänvisning till ”kokko-fåglarna”

(havsörn) som brukade sitta

på stora stenar där staden nu ligger. Som en

följd av skogshyggen försvann havsörnen

från stadens häckfågelbestånd år 1972.

Tyrni, Hippophae rhamnoides,

Havtorn

Saariston vitamiinipommi sisältää monia

terveydelle hyödyllisiä ainesosia. Tyrniä on

myön hyödynnetty Kokkolassa kaupallisesti

vuosikymmenien ajan. Nykyään tyrniä myös

viljellään.

Skärgårdens vitaminbomb innehåller

mängder av hälsosamman ämnen. Man har

under årtionden även utnyttjat havtorn i

Karleby i ekonomiskt syfte. Nyförtiden odlas

även havtorn.


KARLEBYS

SIGNATURARTER

Siika, Coregonus lavaretus, Sik

Siika on nykyisin Kokkolassa taloudellisesti

tärkein saaliskala. Perhonjokeen nousee suurikokoista

vaellussiikaa ja merialueella tavataan

runsaampana matalikkojen pohjaeläimiä

syövää karisiikaa.

Siken är nuförtiden ekonomisk sett den mest

betydande fångstarten i Finland. I Perho å

stiger den storväxta vandringssiken. I havsområdet

förekommer siken i större omfattning,

var den äter bottendjur vid grymnar.

Liito-orava, Pteromys volans,

Flygekorre

Öisin ja hämärissä liikkuvaa liito-oravaa

harva on nähnyt, vaikka liito-orava on nähnyt

yöllisen kulkijan. Laji esiintyy EU:n alueella

vain Suomessa ja on siksi erityisen arvokas

laji. Kokkolassa on kartoitettu liitooravan

esiintymistä 1990-luvun ajan.

Reviirejä on löydetty toista sataa erityisesti

Öjan ja Trullevin ranta- sekä Sokojan pellonreunametsistä.

Få har sett flygekorren, som rör sig i

skymningar och under natten, trots att flygekorren

nog har sett den nattliga vandraren.

Arten förekommer inom EU –området endast

i Finland och är därför en mycket värdefull

art. I Karleby har man kartlagt flygekorrens

förekomst under 1990 –talet. Man har funnit

t.o.m. 100 revir, de flesta finns i strandskogarna

i Öja och på Trullön samt i skogsåkrarna

i Såka.

Flora och fauna

Miljöns tillstånd i Karleby 2000

Växtgeografiskt sett ligger Karleby mellan syd- och mellanboreala området.

Karaktäristiskt för växtligheten i Karlebyområdet är landhöjningsstränderna

med sina vegetationszoner och olika typer av strandlundar. Inverkan av

landhöjningen, som här är kraftigast i hela Fennoskandien, syns tydligt på

de flacka stränderna dels genom att strandlinjen i snabb takt förskjuts och

dels genom att vegetationen bildar zoner. Ställvis har det bildats vidsträckta

strandängar (bl a Bredviken, Perho ås mynning samt Rummelö), där även

de senare successionsstadierna, buskvegetation och olika typer av

strandlundar, är välrepresenterade. Havsvattensståndsvariationer och den

nötning, som isen förorsakar, är nödvändigt för uppkomsten av strandängar.

Betydande områden med tanke på skogsnaturen är strand- och översvämningslundar

vid åstränder, t ex utmed Perho å vid Isosaari. Lundarna

utgör de bördigaste och artrikaste delarna av naturen i Karleby och de är

betydande med tanke på naturens mångfald. Karga vegetationstyper

representeras i Karleby av de karga tallskogarna på åsen som sträcker sig

från Saarikangas till Harrbåda och på sanddynerna vid Bredviken. Faunan

och floran i gamla skogar är de mest hotade i naturen i Karleby. Det finns få

myrar i naturtillstånd i Karleby och de är små till ytan. Naturliga slåtter- och

betesmarker med värdefull artbestånd, finns ställvis i Karleby i Sandhagen,

Tullpera, Hakalax, Rödsö, Varvet, Kaustar och Öja samt vid havstranden

och i skärgården.

Naturtypernas mångsidighet har skapat förutsättningar för ett mångsidigt

djurliv. Djurlivet i Karleby har liksom vegetationen drag av både den nordliga

och sydliga faunan. Av områdets djurliv känner man väl till fågellivet, och

fiskbeståndet i Perho å och havsområdet. I Karleby yttre skärgård finns

även nationellt sett viktiga fågelkolonier. Viktiga häckningsområden är särskilt

Bredviken samt Rummelö-Harrbådaområdet, som är känd för sitt vadarbestånd.

Rummelö-Harrbåda, Gamla hamnsviken, Bredviken och stora

grunda områden i skärgården är viktiga rastplatser för flyttfåglarna.

Till fiskbeståndet i havsområdet tillhör ett flertal ekonomiskt sett viktiga

fiskarter, bl a sik, strömming och havsöring. Sandbanken utanför Karleby

är en viktig lekplats, speciellt för siken. Ädelfisk vandrar fortfarande upp i

Perho å, delvis tack vare planteringar. I ån förekommer även nejonögon.

Angående däggdjuren har man noggrannare kartlagt igelkottens och

flygekorrens förekomst. Antalet flygekorrar minskar. En ödesfråga för arten

är om man kan bevara de gamla granskogarna vid stränderna och intill

åkermarker.

6


Kokkolan ympäristön tila 2000

7

Luonnonsuojelualueet

Luonnonsuojelualueiden tarkoitus on säilyttää arvokkaimmat luontomme palaset

tuleville sukupolville. Kokkolassa erilaisiin luonnonsuojeluohjelmiin (lintuvesien-,

rantojen-, soiden- ja lehtojensuojeluohjelma) sekä Natura 2000 –

alueisiin sisältyy yhteensä 13020 ha, josta vesialuetta on noin 12100 ha (lähinnä

merialueen Natura 2000 kohteet). Lisäksi Perhonjoen alaosa kuuluu koskiensuojelulain

kohteisiin, joissa uuden vesivoiman rakentaminen on kielletty.

Alueet ovat perustamisvaiheessa (katso kartta sivu 9–10).

Perinnemaisemakartoituksessa Kokkolasta löytyi maakunnallisesti ja paikallisesti

tärkeitä kohteita yhteensä 10 kappaletta. Luonnonmuistomerkkeinä on

Kokkolassa rauhoitettu 5 vanhaa puuta. Lisäksi kaupunki on omilla

päätöksillään ja kaavoituksella suojellut tärkeitä luontokohteita.

Luonnon virkistyskäyttö

Kaavoituksen avulla kaupunki on pyrkinyt varaamaan alueitaan luonnonsuojelua,

luonnon virkistyskäyttöä sekä luontoharrastusta varten. Kaupunki on

edistänyt luonnon virkistys- ja monikäyttöä rakentamalla niitä palvelevia rakenteita,

kuten pitkospuita, laavuja, opasteita ja lintutorneja (6 kpl) eri puolille

Kokkolaa. Kaupungin lisäksi esim. Öjassa ja Sokojalla ovat aktiiviset kylätoimikunnat

ja yhdistykset rakentaneet luontopolkuja, vaellusreittejä ja muita

retkeilyrakenteita, joiden avulla on mahdollista tutustua alueiden luontoon. Koulujen

ja päiväkotien maasto-opetuskohteiden kartoituksen 1999 yhteydessä

löydettiin noin sata lapsille tärkeää lähiluontokohdetta.

Vesien tärkeimmät virkistysmuodot ovat veneily, uimarantakäyttö, virkistyskalastus

ja talvella erilaiset ulkoilukäyttömuodot. Yleisiä uimarantoja Kokkolassa

on kuusi, joista kolme sijaitsee Vanhansatamanlahden ympäristössä, yksi

Ykspihlajassa, yksi Öjassa ja Laajalahdessa. Kokkolan tärkeimmät virkistyskalastusalueet

ovat merialue, Perhonjoki, Öjanjärvi ja Päiväjärvi.

Punajalkaviklo,Tringa

totanus,Rödbena

Laidunnuksella kunnostetaan

rantaniittyjä

Matalakasvuiset merenrantaniityt ovat

monimuotoisen kahlaaja- ja vesilinnuston

tärkeintä pesimäympäristöä. Maatalouden

muutoksen, laidunnuksen loppumisen

ja rehevöitymisen seurauksena niityt

ruovikoituvat ja pensoittuvat. Monet

kahlaajat ovatkin siksi uhanalaistuneet.

Elban rantaniityillä Kokkolassa on niittyjä

raivattu jo 9 vuoden ajan. 16 ha:n laidunalueella

niittyjä hoitavat kesäisin lampaat

ja naudat. Tulokset ovat olleet hyviä. Pesivien

kahlaajien pesimämäärä on noin kuusinkertaistunut

8 vuodessa. Kesällä 2001

alueella pesi ensi kerran uhanalainen etelänsuosirri

sitten 1970-luvun alun. Alue

kuuluu Keski-Pohjanmaan perinnebiotooppeihin

ja laidunnushanketta on toteutettu

EU:n maatalouden tukirahoituksella.


Strandängar restaureras

genom bete

Strandängar med lågvuxen vegetation är

de viktigaste häckningsbiotoper för en

mångsidig vadar och vattenfågelbestånd.

Som en följd av förandringarna i

lantbruket, upphörandet av bete och

eutrofieringen växer det vass och buskar

på ängarna. Som en följd av detta är

vadarna hotade.

På Elbas strandängar i Karleby, har

angarna röjts i 9 år. Ett 16 ha stort betes

område sköts under somnararna av får

och kor. Resultaten har varit goda. Antakt

häckande par av vadare har ca. sex

dubblats på 8 år. Sommaren 2001 häckade

den sällsynta sydliga rasen av kärrsnäppan

första gången sedan 70 –talet.

Området tillhör traditionsbiotoperna i

Mellersta Österbotten och har genomförts

med hjälp av EU:s lantbrukstöd.

Naturskyddsområden

Miljöns tillstånd i Karleby 2000

Avsikten med naturskyddsområden är att bevara de mest värdefulla delarna

av vår natur för kommande generationer.

Av områden, som ingår i olika naturskyddsprogram (fågelvatten-, strand-, myroch

lundsskyddsprogram) samt i Natura 2000 finns den sammanlagt 13020

ha, av vilket ca 12100 ha är vattenområden (främst havsområden i Natura

2000 mål). Dessutom utgör Perho ås nedrelopp ett objekt där byggande av

nya vattenskraftverk är förbjudet. Härmed tillämpas forsskyddslagen . Förverkligandet

av skyddsåtgärder i området är i begynnelsestadiet.( karta sidan 9–10)

I kartläggningen av traditionslandskap upptäcktes på landskaps och lokalnivå

inalles 10 stycken viktiga mål. I Karleby har man skyddat fem gamla träd som

naturminnesmärken. Dessutom har staden med egna beslut och via planläggning

skyddat viktiga naturmål.

Rekreation i naturen

Med hjälp av planläggning har staden strävat till att reservera områden för

naturskydd, rekreation samt för naturhobbyverksamhet. Staden har även främjat

rekreations- och månganvändningen genom att bygga t ex spångar, vindskydd,

guidningstavlor och fågeltorn (6 st). Även aktiva byaråd och föreningar i Öja

och Såka har byggt bl.a. naturstigar, vandringsled och andra byggnationer för

att man skall kunna bekanta sig med naturen i dessa områden. I samband med

kartläggning av de områden, som skolor och daghem använder vid fältundervisning,

fann man nästan hundra områden.

De viktigaste rekreationsformerna inom vattenområden är småbåtstrafik, användning

av badstränder och fritidsfiske samt olika vinteraktiviteter. I staden finns

sex allmänna badstränder, varav tre är belägna kring Gamlahamns viken övriga

i Yxpila, Öja och Bredviken. Förutom dessa finns många andra populära badställen.

De viktigaste områdena för fritidsfiske i Karleby är havsområdet, Perho

å, Öjasjön och Päiväjärvi.

Nahkiaispyyntiä Perhonjoella - Fiske av neijonöga vid Perho ån

8


Kokkolan ympäristön tila 2000

11

Vesivaroja on suojeltava

Vesiensuojelun yleinen tavoite on kuormitusta vähentämällä ja muilla toimin

estää niin pohja- kuin pintavesienkin tilan huononeminen sekä parantaa jo

likaantuneiden vesien tilaa. Puhdas pohjavesi on arvokas luonnonvara, koska

nykyajan teollistuneessa yhteiskunnassa on yhä vaikeampaa tuottaa käyttökelpoista

talousvettä. Vesistöt muodostavat myös tärkeän ulkoilu- ja

virkistyskäyttökohteen.

Kokkolassa merialue ja Perhonjoki ovat merkittävimmät vesistöt niin maisemallisesti

kuin virkistyksellisestikin. Toisaalta Kaupunginsalmi eli Sunti aivan

kaupungin sydämessä on historiallisesti merkittävä vesistö. Purjehtivathan

kauppalaivat ennen aivan kaupungin sydämeen juuri Suntia pitkin. Maankohoaminen

on kuitenkin tehnyt vääjämättä tehtävänsä. Ilman rakennettuja

pohjapatoja nykyinen Sunti olisi keskikaupungin kohdalla vain vähäinen oja.

Luonteenomaista maankohoamisrannikon vesille puroista järviin on ruskeavetisyys

ja korkea rautapitoisuus, usein myös happamuus. Se on seurausta

valuma-alueen maaperästä ja humuspitoisuudesta.

Merialueelle monenlaista kuormitusta

Mereen laskettavat asutuksen ja teollisuuden jätevedet sisältävät happea

kuluttavaa orgaanista ainesta, kiintoainesta, typpi- ja fosforiravinteita, metalleja

ja muita haitallisia yhdisteitä.

Kantakaupungin viemäröidyltä alueelta kaikki jätevedet johdetaan Hopeakivenlahdella

sijaitsevalle jätevedenpuhdistamolle. Yhdyskuntajätevesien käsittelyssä

on Kokkolassa käytössä järjestelmä, jossa kiinteistöjen jätevedet

esikäsitellään saostuskaivoissa ennen niiden johtamista yleiseen viemäriin.

Saostuskaivossa jätevedestä erottuu suurin osa kiintoaineksesta. Kaivoon

jäänyt kiinteä aines kuljetetaan loka-autolla jätevedenpuhdistamon lietteenkäsittelyasemalle

kompostoitavaksi. Jätevedenpuhdistamon puhdistetut jätevedet

lasketaan Hopeakivenlahteen. Sadevesille on oma verkostonsa.

Yhdyskuntajätevesien lisäksi vesistöjä kuormittavat teollisuuslaitosten aiheuttama

pistekuormitus, haja-asutuksen ja maa- ja metsätalouden aiheuttama

hajakuormitus sekä luonnonhuuhtouma. Kokkolan edustan merialueen merkittävimmät

pistekuormittajat ovat Outokumpu Zinc Oy, OMG Kokkola

Chemicals Oy, Kemira Chemicals Oy ja Kokkolan kaupungin jätevedenpuhdistamo.

Jätevesien lisäksi merialueen vedenlaatuun vaikuttavat

Trullöfjärdenille laskeva Perhonjoki ja Kaustarinlahdelle laskeva Sunti. Purojen

ja jokien vaikutus on voimakkain tulva-aikana keväällä ja syksyllä.

Tehtaiden sekä jätevedenpuhdistamon aiheuttama merialueen typpi- ja

fosforikuormitus on kokonaisuudessaan selvästi vähentynyt vuodesta 1980

lähtien. Sen sijaan jokien ja pienempien virtavesien fosforikuormituksessa,

joka vastaa noin 80 % merialueen kuormituksesta, ei ole tapahtunut merkittävää

parannusta.

Paljonko kokkolalainen kuluttaa

vettä?

Vuonna 2000 kotitalouksien vedenkulutus

Kokkolassa oli keskimäärin 110 l / asukas /

päivä.

Veden kulutus on laskenut viimeisen 10 vuoden

aikana. Kokkolassa veden kulutus oli 10

vuotta sitten noin 140 l / asukas / päivä. Veden

kulutuksen lasku johtuu pääosin vesilaitetekniikan

kehittymisestä (wc-pöntöt,

kylpykalusteet, pesukoneet, tiskikoneet).

Hur mycket vatten förbrukar

karlebybon?

Vattenförbrukningen i Karleby år 2000 var i

medeltal 110 l / invånare / dag.

Vattenförbrukningen har minskat de senaste

10 åren. I Karleby var förbrukningen för 10

år sedan 140 l / invånare / dag. Nedgången i

vattenförbrukning beror på utvecklingen

inom vattenapparaturen (toaletter, tvättmaskiner

apparatur, kran, diskmaskiner).


Mitä vesi maksaa?

Talousveden hinta: 1,1 euroa / m 3 (tuleva)

Jäteveden hinta: 1,4 euroa / m 3 (lähtevä)

Lähde: Kokkolan vesilaitos

Vad kostar vattnet?

1 euro on 5,95 markkaa

Kranvattnet pris: 1,1 euro/m 3 (ankommande)

Avloppsvattnets pris: 1,4 euro/m 3 (avgående)

Källa: Karleby vattenverk

1 euro är 5,95 mark

Vattentillgångarna måste skyddas

Miljöns tillstånd i Karleby 2000

Det allmänna syftet med skyddandet av vattendrag är att genom minskning

av belastningen och andra åtgärder förhindra en försämring av både grundoch

ytvattnets tillstånd samt att förbättra tillståndet i redan förorenade vatten.

Rent vatten är en värdefull naturresurs, eftersom det i dagens industrialiserade

samhälle blir allt svårare att producera drickbart hushållsvatten. Vattendragen

är också mycket viktiga för rekreation.

Havsområdet utanför Karleby och Perho å är de viktigaste vattendragen

såväl landskapsmässigt som rekreationsmässigt. Å andra sidan är Stadssundet,

som flyter genom stadens hjärta, ur historiskt perspektiv ett betydande vattendrag.

Handelsfartygen seglade ju alldeles in i stadens hjärta längs Sundet.

Landhöjningen har trots allt gjort det oundvikliga. Utan bottendammar skulle

det nuvarande Sundet vara ett litet dike i stadens centrum. Karakteristiskt

för vattendragen vid landshöjdningskusten allt från bäckar till sjöar, är brunt

vatten och en hög järnhalt, samt hög surhetsgrad. Detta är en följd av

jordmånen hos tillrinningsområdet och humushalten .

Olika typer av belastning på havsområdet

Avloppsvatten, som leds ut i havet från bosättning och industri innehåller

syreförebrukande organiska ämnen, fasta partiklar, kväve- och fosfornäringsämnen,

metaller samt andra skadliga föreningar.

Från stamstadens område, som är ansluten till avloppsvattennätet, leds allt

avfallsvatten till vattenreningsverket, som finns vid Silverstensbukten. För

behandling av avloppsvatten används i Karleby ett system, där fastighetenas

avloppvatten förbehandlas i slamavskiljare innan de leds till det allmänna

avloppsnätet. I slamavskiljarna avskiljs största delen av det fasta materialet.

De fasta materialet, som blivit kvar i brunnen, transporteras med slambilar till

slamhanteringsstationen vid reningsverket för kompostering. Det renade

avloppsvattnet från reningsverket led ut i Silverstensbukten. Det finns ett skilt

ledningssystem för regnvatten.

Förutom av avloppsvattnet belastas vattendragen av punktbelastning från

industrianläggningar, diffusbelastning orsakad av glesbebyggelse, jord- och

skogsbruk samt av naturlig urlakning. De största punktbelastarna med tanke

på havsområdet utanför Karleby är Outokumpu Zinc Oy, OMG Kokkola

Chemicals Oy, Kemira Chemicals Oy och Karleby stads avloppsreningsverk.

Havsområdets vattenkvalitet påverkas även av Perho å, som mynnar ut i

Trullöfjärden, och Sundet, som mynnar ut i Kaustarviken. Inverkan av bäckar

och åar är som störst under översvämningarna på våren och hösten. Den

totala kväve- och fosforbelastningen, som fabrikerna och avloppsvattenreningsverket

förorsakar, har klart minskat från och med år 1980. Å andra

sidan har ingen markant förbättring skett angående fosforbelastningen från

åar och mindre flödande vattendrag, vilket utgör cirka 80 % av havsområdets

totalbelastning.

12


Kokkolan ympäristön tila 2000

13

Jätevesien vaikutukset

Typpi- ja fosforikuormitus aiheuttaa vesistöön joutuessaan vesiekosysteemin

rehevöitymistä (mm. runsasta leväkasvua) ja vesieliöstön yksipuolistumista.

Vesistöjen veden laatua tarkkaillaan jatkuvasti. Kokkolan merialueen tarkkailusta

vastaa Pohjanmaan vesiensuojeluyhdistys yhteistyössä kaupungin

ja teollisuuslaitosten kanssa. Tarkkailusta saatujen tulosten perusteella arvioidaan

vesistöjen virkistys- ja yleiskäyttöarvoa. Veden hygieenistä tilaa kuvaa

yleisesti suolistobakteerien määrä ja virkistysarvoon vaikuttaa mm. vesistön

rehevyys ja sen esteettiset ominaisuudet. Rehevyyttä voidaan tarkastella

mm. veden sameuden, näkösyvyyden ja a-klorofyllipitoisuuden (levien

sisältämien viherhiukkasten määrä) avulla.

Kokkolan edustan merialue on yleiskunnoltaan tyydyttävä tai välttävä. Alueelle

tuleva kuormitus nostaa kesäisin rehevyystasoa varsinkin Ykspihlajanlahdella,

Vanhansatamanlahdella ja Perhonjokisuulla. Yleisesti ottaen rehevyys

Kokkolan merialueella, kuten koko Itämeressä, on lisääntymässä. Ykspihlajanlahden

ja merialueen syvänteiden pohjasedimenteissä on havaittu

kohonneita metallipitoisuuksia (mm. rauta, sinkki, kupari, elohopea, kadmium

ja arseeni). Metallien esiintyminen pohjaeläinten ja kalojen lihaksissa on kuitenkin

ollut viime vuosina vähäistä.

Merialueen lisäksi Perhonjoen veden laatua seurataan jatkuvasti joen

yhteistarkkailussa. Perhonjoki on vedenlaadultaan luokiteltavissa reheväksi.

Siitä huolimatta joen virkistyskäyttökelpoisuus on hyvä. Veden laatuun vaikuttavat

yläpuolisen vesistön asutusjätevedet, nahkateollisuuden jätevedet,

voimakas maa- ja metsätalous, turvetuotanto sekä alueen maaperän laatu.

Perhonjoen valuma-alueella on arvioitu olevan noin 400 ha happamia

sulfidimaita. Nämä runsaasti rikkiä sisältävät savimaat happamoittavat vesistöjä

esimerkiksi ojituksen yhteydessä.

Riskinä pohjavesien pilaantuminen

Pohjavesialueille on usein sijoittunut monenlaista likaantumisvaaraa aiheuttavaa

toimintaa. Hiekka- ja soraharjujen hyvän kantavuuden ja helppokulkuisuuden

vuoksi tiet, asutus ja pienteollisuus keskittyvät usein juuri

pohjavesialueille. Suurimmat pohjavesien likaantumisriskit liittyvät öljytuotteiden

ja kemikaalien kuljetukseen ja käyttöön, hiekan ja soran ottoon,

jätehuoltoon, jätevesiin sekä maanviljelykseen.

Kokkolan pohjaveden lähde on jääkauden aikainen sora-ja hiekkaharjumuodostelma,

joka on yli 200 km mittaisena yksi Suomen pisimpiä. Kokkolassa

se kulkee Kruunupyyn rajalta Mesilän ja Santahaan poikki kohti

Harrbådaa ja merta. Kokkolan kaupunki ottaa raakavetensä Santahaassa

ja Saarikankaalla sijaitsevista vedenottamoista. Pohjaveden muodostumisalue

on turvattu suojavyöhykkein, joissa pilaavia toimintoja on rajoitettu.

Viime vuosina pohjaveden suojelua on käytännössä edistetty mm. suojaamalla

pohjavesialueen rautatie- ja maantiekuljetusreittejä.

Kokkolan virtavesien hajakuormitus

selvitys 1990

Vuosina 1989-90 tutkittiin Kokkolan vesistöihin

kohdistuvan kuormituksen jakautumista

erikohteisiin.

Perhonjoki

Sunti

Korpilahdenoja

Såkabäcken

Fosforikuormitus

Fosforbelastning

peltoviljely, jordbruk

karjatalous, boskapsskötsel

metsätalous, skogsbruk

turkistalous, pälsnäring


Utredning över diffusbelastningen

i rinnande vattendrag i

Karleby

Under åren 1988-90 undersöktes diffusbelastningen

på olika vattendrag i Karleby.

Typpikuormitus

Kvävebelastning

Perho å

Sundet

Korplaxbäcken

Såkabäcken

asutus, boende

huuhtoutuma, urlakning

laskeuma, nedfall

kaatopaikka, avstjälpningsplatsen

Effekterna av avloppsvattnet

Miljöns tillstånd i Karleby 2000

Kväve- och fosforbelastningen orsakar eutrofiering av vattenekosystemet

(bl.a. algblomningar) samt minskar på artrikedomen.

Vattenkvaliteten av vattendragen kontrolleras kontinuerligt. Kontrollen av

havsområdet utanför Karleby handhas av Österbottens Vattenskyddsförening

r.f. i samarbete med staden och industrianläggningarna. Utgående från

kontrollresultaten uppskattas vattendragens rekreations- och allmänna

bruksvärde. Mängden fekala bakterier ger en allmän bild av vattnets

hygieniska tillstånd och rekreationsvärdet påverkas av bl.a. vattendragets

eutrofieringsgrad och dess estetiska egenskaper. Eutrofieringsgraden kan

bestämmas utgående från vattnets grumlighet, siktdjup och a-klorofyllhalt.

Havsområdet utanför Karleby är till sitt allmänna tillstånd nöjaktigt eller

försvarligt. Belastningen på området höjer eutrofieringsgraden sommartid i

synnerhet i Yxpilaviken, Gamla hamnsviken och Perho ås mynning. Allmänt

håller eutrofieringen på att öka i havsområdet utanför Karleby, såsom i hela

Östersjön. I bottensedimenten i Yxpilaviken samt i de djupaste havshöljorna

har man påträffat förhöjda metallhalter (bl.a. järn, sink, koppar, kvicksilver,

kadmium och arsen). Trots allt, har det under de senaste åren förekommit

låga metallhalter i muskelvävnaderna hos bottendjur och fiskar.

Även vattenkvaliteten i Perho å uppföljs kontinuerligt genom samkontrollen

av Perho å. Perho å klassificeras vad beträffar vattenkvaliteten, som ett

eutrofierat vattendrag . Trots detta är rekreationsvärdet för ån gott. Vattenkvaliteten

påverkas av avloppsvattnet från bosättningen och läderindustrin,

intensivt jord- och skogbruk, torvproduktion och jordmånstypen, speciellt

från övre loppet av vattendraget. På Perho ås tillrinningsområde har man

uppskattat att det finns ca. 400 ha sura sulfatjordar. Denna jordmån, som

innehåller rikligt med svavel, försurar vattendraget t.ex. i samband med

utdikningar.

Risk för att grundvattnet förstörs

På grundvattenområden finns ofta sådan verksamhet, som medför risk för

förorening. På grund av att sand- och grusåsarna har en god bärförmåga

och det är lätt att röra sig inom dessa områden, koncentreras ofta vägar,

bebyggelse och industri på grundvattenområden. De största föroreningsriskerna

med tanke på grundvattnet är förknippade med transport och användning

av oljeprodukter och kemikalier, sand- och grustäkt, avfallshantering

samt jordbruk.

Grundvattenkällan i Karleby är en grus- och sandåsformation, som bildats

under istiden, och som är en av Finlands längsta med en sträcka på över

200 km. Den går genom Karleby så att den startar från gränsen till Kronoby

via Mesil och Sandhagen ut mot Harrbåda och havet. Karleby stad tar sitt

råvatten från de vattentag, som finns i Sandhagen och vid Saarikangas.

Bildningsområdet för grundvattnet har skyddats med skyddszoner inom vilka

man har begränsat miljöförstörande verksamhet. Under den senaste tiden

har man i praktiken befrämjat skyddet av grundvattnet bl.a. genom

skyddsåtgärder längs med järnvägs- och landsvägrutterna.

14


Kokkolan ympäristön tila 2000

15

Ilmapäästöt vähentyneet – ilmanlaatu parantunut

Ilman epäpuhtaudet voidaan jakaa kahteen laajaan ryhmään: luonnosta peräisin

oleviin ja ihmisten aiheuttamiin. Ihmisten aiheuttamat päästöt ovat joko

kaasumaisia päästöjä tai hiukkaspäästöjä. Ilmansaasteiden aiheuttamia ympäristöongelmia

ovat mm. ympäristön happamoituminen, otsonikato, kasvihuoneilmiön

voimistuminen sekä metsäkuolemat.

Suurin osa Kokkolan rikkidioksidi- ja metallipäästöistä on peräisin Ykspihlajan

teollisuusalueen laitoksista. Typenoksidi- ja häkäpäästöistä on suurin osa

peräisin tieliikenteestä. Kokonaisuudessaan päästöt ovat viime vuosien ja

vuosikymmenten aikana selvästi vähentyneet. Eniten ovat vähentyneet

rikkidioksidipäästöt, jotka ovat nykyisin alle 10 % siitä, mitä ne olivat pahimmillaan

1970 luvulla. Teollisuuden pistemäisten päästöjen vähennyttyä suhteellisesti

suurimmiksi ongelmiksi kaupungin keskustan ilmanlaadun kannalta

ovat nousseet tieliikenteen aiheuttamat kohonneet typpidioksidipitoisuudet

sekä ajoittain korkeaksi nousevat leijuvien hiukkasten pitoisuudet.

Ilmanlaadun tarkkailu

Tiedot Kokkolan ilmanlaadusta kerätään Kokkolan alueen ilmanlaadun

yhteistarkkailusopimuksen perusteella. Sopimuksen osapuolina ovat Kokkolan

kaupunki, Luodon, Kruunupyyn ja Kälviän kunnat sekä merkittäviä

ilmapäästöjä aiheuttavat teollisuuslaitokset. Ilmanlaadun tarkkailun käytännön

toteuttamisesta vastaa Kokkolan kaupungin ympäristöyksikkö. Ilmanlaadun

mittausasemat sijaitsevat nykyisin Ykspihlajassa, Koivuhaassa sekä

kaupungin keskustassa. Saatuja mittaustuloksia verrataan valtioneuvoston

asettamiin ilmanlaadun ohje- ja raja-arvoihin, joita on annettu erikseen eri

epäpuhtauskomponenteille. Ohjearvoilla pyritään turvaamaan terveellinen ilma

myös herkille väestöryhmille. Kokkolassa ohjearvojen ylitykset ovat viime

vuosina olleet kuitenkin hyvin harvassa. Raja-arvopitoisuuden ylittyessä on

kunnan ryhdyttävä tarpeellisiin toimiin ilman pilaantumisen ehkäisemiseksi.

Raja-arvo ylityksistä on myös tiedotettava kaupungin väestölle. Mittaustulokset

voidaan myös esittää ilmanlaatuindeksinä tulosten tulkinnan helpottamiseksi.

Ilmanlaatuindeksin vuorokausitulosten

jakautuminen vuonna

2000.

Luftkvalitetsindexet i Karleby

år 2000.


Päästöt ilmaan Kokkolassa vuosina

1987-1999 (tonnia/vuosi)

Utsläpp i luften i Karleby åren

1987-1999 (ton/år)

Miljöns tillstånd i Karleby 2000

Luftutsläppen har minskat – luftkvaliteten har förbättrats

Luftföroreningarna kan indelas i två huvudtyper: sådana som härstammar

från naturen och sådana som orsakas av människan. Utsläppen, som

förorsakas av människans verksamhet är antingen gas- eller partikelutsläpp.

Miljöproblem som förorsakas av luftföroreningar är bl a försurning av miljön,

ozonsvinn, förstärkning av drivhuseffekten och skogsdöd.

Största delen av svaveldioxid och metallutsläppen kommer från

industrianläggningarna i Yxpila. Av kväveoxid- och kolmonoxidutsläppen

härstammar största delen från vägtrafiken. Totalt sett har utsläppen betydligt

minskat under de senaste åren och årtiondena. Svaveldioxiutsläppen har

minskat mest, idag är utsläppsmängderna under 10 % av vad de var under

1970-talet då de var som störst. I och med att punktutsläppen från industrin

minskat har de förhöjda kvävedioxidhalterna som vägtrafiken medför, liksom

de tidvis höga halterna av svävande partiklar kommit att bli de största

problemen med tanke på luftkvaliteten i stadskärnan.

Kontroll av luftkvaliteten

Uppgifter om luftkvaliteten i Karleby insamlas i enlighet med avtalet om

kontroll av luftkvaliteten i Karlebynejden. Avtalsparter är Karleby stad,

Larsmo, Kronoby och Kälviå kommuner samt de industrianläggningar som

har luftutsläpp. Kontrollen av luftkvaliteten genomförs i praktiken av

miljöenheten vid Karleby stad. Mätstationerna finns numera i Yxpila,

Björkhagen och stadens centrum. De erhållna mätresultaten jämförs med de

rikt- och gränsvärden som statsrådet utsatt för de olika luftföroreningskomponenterna.

Syftet med riktvärdena är att garantera en hälsosam luft

även för känsliga befolkningsgrupper. I Karleby har överskridningar av

riktvärden visserligen varit de senaste åren mycket få. Om gränsvärdet

överskrids är kommunen förpliktad att vidta nödvändiga åtgärder för att

förhindra förorening av luften. Mätresultaten kan även presenteras som

luftkvalitetsindex för att underlätta tolkning av resultaten.

16


Kokkolan ympäristön tila 2000

17

Metallit edelleen ongelmana

Kaasu- ja hiukkaspäästöjen seurannan lisäksi Kokkolassa selvitetään säännöllisesti myös ilman metallipitoisuuksia.

Kokkolan metallipäästöt ovat suurelta osin peräisin Ykspihlajan teollisuusalueella sijaitsevilta

Outokumpu Zinc Oy:n, OMG Kokkola Chemicals Oy:n sekä Fortum Service Oy:n laitoksilta. Metallien

pitoisuudet Kokkolan ilmassa ovat viimeisen parinkymmenen vuoden aikana laskeneet selvästi. Pitoisuuksien

lasku selittyy pääosin teollisuuden metallipäästöjen pienentymisellä. Liikenteessä siirryttiin lyijyttömien polttoaineiden

käyttöön 1990-luvun alkupuolella, mikä laski selvästi ilmassa leijuvien hiukkasten lyijypitoisuuksia.

Ilmanlaatua tutkitaan viiden vuoden välein myös bioindikaattoreiden avulla. Bioindikaattorit ovat eliöitä, jotka

reagoivat ympäristömuutoksiin ja joissa ympäristömuutosten aiheuttamat vaikutukset ovat helposti havaittavissa.

Ilmanlaadun bioindikaattoreina käytetään mm. jäkäliä, sammalia ja männynneulasia.

Bioindikaattoriselvitysten mukaan päästöjen vähenemisellä ei näytä vielä olleen selvää vaikutusta Kokkolan

alueen luontoon. Tämä selittynee osittain sillä, että luonnossa ilmanlaadun paraneminen näkyy viiveellä;

vaurioitunut luonto palautuu yleensä varsin hitaasti.

Männynneulasten rikkipitoisuudet v. 1992 ja 1997, mg/kg kuivassa aineessa

Svavelhalter i tallbarr v. 1992 ja 1997, mg/kg torr substans


Metallerna utgör fortfarande ett problem

Seinäsammaleen elohopeapitoisuus v. 1992 ja 1997, mg/kg kuivassa aineessa

Kvicksilverhalter i väggmossa v. 1992 ja 1997, mg/kg torr substans

Miljöns tillstånd i Karleby 2000

Förutom kontrollen av gas- och partikelutsläppen utreds även metallhalterna i luften regelbundet i Karleby.

Metallutsläppen i Karleby härstammar till stor del från Outokumpu Zinc Oy:s, OMG Kokkola Chemicals

Oy:s och Fortum Service Oy:s anläggningar i Yxpila. Metallhalterna i luften i Karleby har minskat under de

senaste tjugo åren. Minskningen beror i huvudsak på att metallutsläppen från industrin har minskat. Inom

trafiken övergick man i början av 1990-talet till blyfritt bränsle, vilket klart minskade på blyhalten i svävande

partiklar.

Luftkvaliteten undersöks med fem års intervaller även med hjälp av bioindikatorer. Bioindikatorer är organismer

som snabbt reagerar på förändringar i miljön och hos vilka effekterna av miljöförändringar är lätta att observera.

Som bioindikatorer för luftkvaliteten används bl.a. lavar, mossor och tallbarr. Enligt bioindikatorutredningen

verkar inte minskningen av utsläppen ännu ha haft någon större betydelse för naturen i Karlebynejden. Detta

kan delvis förklaras genom att en förbättring av luftkvaliteten har fördröjd effekt på naturen; en skadad natur

återhämtar sig i allmänhet synnerligen långsamt.

18


Kokkolan ympäristön tila 2000

19

Melu ja meluntorjunta

Melulla tarkoitetaan ääntä, jonka ihminen kokee epämiellyttävänä tai häiritsevänä

tai joka on muulla tavoin ihmisen terveydelle tai muulle hyvinvoinnille vahingollista.

Melua esiintyy kahtena eri tyyppinä; liikennemelu sekä toiminnan ja tapahtumien

aiheuttama tilapäinen melu.

Merkittävin ympäristömelun aiheuttaja Kokkolassa on tieliikenne melu ja melun

kannalta ongelmallisimmat alueet keskittyvätkin suurten liikenneväylien varrelle;

kriittisimmät kohteet sijaitsevat Vaasantien varressa Junnilan kohdalla, Pohjoisen

ohikulkutien varrella sekä Eteläväylän varrella. Myös junaliikenne aiheuttaa meluhaittaa

Liikennemelun torjumisessa on keinoina käytetty mm. liikennenopeuksien

laskemista, meluesteitä ja melua vähentäviä tienpintamateriaaleja.

Muita häiritsevän melun lähteitä Kokkolassa ovat erilaiset tilapäiset melua aiheuttavat

toiminnat, kuten ulkoilmakonsertit ja moottoriajoneuvokilpailut, joista on tehtävä

ilmoitus ympäristönsuojeluviranomaiselle, jolloin melupäästöjä säädellään ilmoituksista

tehtävillä päätöksillä.

Kemikaalien käsittely ja varastointi

Kemikaalien haitallisiin ympäristövaikutuksiin alettiin kiinnittää huomiota 1960-luvulla

torjunta-aineiden ja eräiden myrkyllisten kemikaalien päästöjen aiheuttamien

haittojen vuoksi. Ympäristöriskejä ja onnettomuuksia aiheuttavat erilaisten kemikaalien

kuljetukset, varastointi ja käyttö. Kemikaalien ympäristössä aiheuttamat

haitat riippuvat kahdesta muuttujasta: itse kemikaalin määrästä, vaikutusajasta sekä

myrkyllisyysominaisuuksista sekä toiseksi ympäristön altistumisherkkyydestä

kemikaalille. Erityisesti pohjavesialueet ovat erityisen herkkiä kemikaalien mahdollisesti

aiheuttamalle pilaantumiselle.

Kemikaalien käyttö ja varastointi on laajaa Kokkolassa ja lisäksi ympäristölle vaarallisten

kemikaalien kuljetukset muodostavat merkittävän osan ympäristöriskeistä

Kokkolassa. Tämä johtuu perusteollisuuden luonteesta, jossa käytetään raakaaineena

suuria määriä eri kemikaaleja ja jossa tuotetaan suuria määriä erilaisia

kemikaalituotteita. Lisäksi Kokkolassa sijaitsee suuria kemikaalivarastoja, joista

pääosa sijaitsee Ykspihlajan teollisuusalueella.

MIKÄ ON DESIBELI (dB)?

Äänen voimakkuutta kuvaava suure on desibeli (dB) ja sen asteikko

on logaritminen. Tämän johdosta äänienergian kaksinkertaistuminen

tietää 3 dB:n nousua tasosuureessa, esim. 50 dB + 50 dB = 53

dB.

Eri äänitasoja:

125 dBA 105 dBA 85 dBA 83 dBA 60 dBA 30 dBA Kipuraja

Käsipyörösaha

Kuulovauriovaaran raja

Kokkolan Venetsialaiset 2001 (Kirka show)

- etäisyys 80 metriä lavasta

Tavallinen keskustelu

Kuiskaus

Tieliikennemelu

Vuonna 1998 valmistuneessa Tielaitoksen

raportissa selvitettiin tieliikenteen

melualueella (yli 55 dB) asuvien ihmisten

lukumäärää. Tässä tieliikennemelun

torjunnan yleissuunnitelmassa on

Kokkolan suojausta vaativiksi alueiksi

esitetty kuutta eri aluetta, joissa on yhteensä

18 suojattavaa kohdetta, jotka sijaitsevat

Junnilassa, Tullimäellä,

Kaustarissa, Ykspihlajassa, Hakalahdessa

ja Rytimäellä. Selvityksen mukaan

kriittisillä melualueilla asui vuonna

1998 Kokkolassa yhteensä 219 ihmistä.


Vägtrafikbuller

I en år 1998 färdigställd rapport från

Vägverket utreddes antalet personer som

bor inom vägtrafikens bullerområde

(över 55 dB). I denna allmänna plan för

bekämpning av vägtrafikbuller har man

i Karleby föreslagit sex områden som

kräver skydd. Inom dessa områden finns

sammanlagt 18 mindre områden som bör

skyddas. Områdena ligger i Junnil,

Tullbacken, Kaustar, Yxpila, Hakalax och

Rytibacken. Enligt utredningen bodde år

1998 sammanlagt 219 personer inom

kritiska bullerområden.

Buller och bullerbekämpning

Miljöns tillstånd i Karleby 2000

Med buller avses ljud som människan uppfattar som oangenämt eller störande

eller som på annat sätt är skadligt för människans hälsa eller välbefinnande. De

finns två typer av buller; trafikbuller och tillfälligt buller som orsakas av olika

verksamhetsformer och evenemang.

I Karleby är vägtrafiken på många ställen den mest betydande orsaken till buller

och mest problematiska områdena med tanke på buller ligger därmed intill de

stora vägarna; de mest kritiska områdena ligger i Junnil vid Vasavägen samt utmed

Norra omfartsvägen och Södra leden. Även tågtrafiken förorsakar störande buller.

För att bekämpa trafikbuller har man bl a använt sänkning av hastigheten,

bullerhinder och vägmaterial som minskar buller.

Andra, störande bullerkällor i Karleby är tillfälliga verksamhetsformer som medför

buller, såsom friluftskonserter och motorfordonstävlingar, som man måste göra

anmälan om åt miljöskyddsmyndigsheten och bullret begränsas i beslutet som

gjorts p.g.a. anmälan.

Behandling och lagring av kemikalier

Under 1960-talet började man fästa uppmärksamhet vid de miljöeffekter som

kemikalier medför p.g.a. skador som bekämpningsmedel och utsläpp av vissa

giftiga kemikalier hade förorsakat. Det är transport, lagring och användning av

olika kemikalier, som medför olycksrisker. Skador, som kemikalier förorsakar

på miljön är beroende av två variabler: själva kemikaliens mängd, utsättningstiden

och toxiciteten samt miljöns känslighet för kemikalien. Grundvattenområden är

speciellt känsliga för den förorening som kemikalier kan förorsaka.

Användning av kemikalier och lagring av dem är omfattande i Karleby och

dessutom utgör transport av farliga kemikalier en betydande miljörisk i Karleby.

Detta beror närmast på typen av basindustri, där man använder stora mängden

av olika kemikalier som råmaterial och producerar många olika kemikalieprodukter.

Dessutom finns det stora kemikalielager i Karleby, varav huvuddelen finns på

Yxpila industriområde.

VAD ÄR EN DECIBEL (dB)?

Enheten som beskriver ljudets styrka är decibel (dB) och dess skala

är logaritmisk. Pga detta betyder fördubbling ljudenergin 3 dB:s

höjning av ljudnivån, t ex 50 dB + 50 dB = 53 dB.

Olika ljudnivåer:

125 dBA 105 dBA 85 dBA 83 dBA 60 dBA 30 dBA Smärtgränsen

Handcirkelsåg

Gränsen till fara för hörselskada

Venetsiaden i Karleby 2001 (Kirka show)

- avstånd 80 meter från scenen

Vanlig konversation

Viskning

20


Kokkolan ympäristön tila 2000

21

Jätehuolto uusien haasteiden edessä

Jätehuollon pääperiaate on, että jäte eli käytöstä poistettu aine tai esine, pyritään

hyödyntämään ensisijaisesti aineena ja toissijaisesti energiana. Jätehuollossa jokainen

kokkolalainen voi käytännössä osallistua kestävän kehityksen käytännön työhön.

Jos jätteelle ei löydy hyötykäyttöä, se on loppusijoitettava kaatopaikalle.

Jätehuolto on aina kiinnostanut ihmisiä, koska jokainen meistä tuottaa jätettä. Alkuaikoina

jätteet käsiteltiin käytännöllisesti katsoen itse, oli tunkioita, kunnes syntyi

kaatopaikkakulttuuri. Myös Kokkolassa on vanhoja käytöstä poistettuja kaatopaikkoja,

joita kunnostetaan lähivuosien aikana. Nykyinen kaatopaikkamme on

Storkohmo Sokojalla.

Kokkola on aina ollut jätehuollon edellä kävijä ja Suomen ensimmäisten kaupunkien

joukossa päätettiin liittymisestä järjestettyyn jätteenkuljetukseen, kaatopaikkamaksuista

sekä jätehuoltomääräyksistä.

Kokkolan jätehuollon kehittyminen on perustunut omiin jätestrategiaratkaisuihin,

jossa omatoimisuudella on aina ollut keskeinen sija. Ensin aloitettiin paperin- ja

pahvinkeräys, jossa saavutettiin mainioita tuloksia. Vuonna –90 yhdistettiin jätehuollon

haasteet ja työllistämisen mahdollisuudet ja Kokkolassa avattiin Kierrätyskeskus,

vanhojen tavaroiden uudelleenkäytön edistämiseksi, sekä tehostettiin ongelmajätteiden

vastaaottoa ja perustettiin mainio ekopistejärjestelmä. Lisäksi otettiin

käyttöön kattava ja hyvin toimiva vapaa-ajan asuntoalueiden kesäajan jätehuolto.

90-luvun puolivälissä aloitettiin Storkohmon kaatopaikan järjestelmällinen kehittäminen

kohti alueellista kaatopaikkaa. Tämä kehittämistyö jatkuu edelleen.

Kokkolan kaupunki uudisti koko jätehuoltojärjestelmänsä liittymällä Oy Ekorosk

Ab:n jäseneksi. Koko jätehuollon käytännön toiminta siirtyi Ekoroskin hoidettavaksi

ja kunnan velvoitteita hoitaa alueellinen jätelautakunta. Kokkolalaiset

opettelevat uutta lajittelujärjestelmää, johon kuuluvat märkä- ja kuivajäte sekä

hyöty- ja ongelmajätteiden ja muiden toimittaminen ekopisteisiin ja hyötykäyttöasemille.

Jätteen hyötykäyttöaste on nyt 40 % ja nousee 75 %:iin vuoteen 2005

mennessä.

Kokkolan kaupungilla on kuitenkin edelleen toiminnassa olevat erilliset maan- ja

lumenkaatopaikat sekä risujen ja puutarhajätteen vastaanotto Hopeakivenlahdella.

Kokkolan suurteollisuudella on omat teollisuusjätteille tarkoitetut kaatopaikat ja

lisäksi satamassa hyödynnetään puhtaita maa- ja kiviaineksia satamarakenteissa.

Roskaantuminen –ikuinen riesa

Jätehuoltojärjestelmät paranevat ja niistä tiedottamista sekä valvontaa parannetaan

koko ajan niin edelleen on, ikävä kyllä, sellaisia henkilöitä, jotka eivät välitä

ympäristöstämme. Jätteiden ja autonromujen jättäminen maastoon jatkuu edelleen,

joskin se on vähenemässä lisääntyvän ympäristötietoisuuden myötä.

Kokkolalaiset itse valvovat entistä tarkemmin ympäristöään. Ympäristötoimi kiittää

avusta ja toivoo, että yhteistyö jatkuu edelleen.


Avfallshanteringen inför nya utmaningar

Miljöns tillstånd i Karleby 2000

Grundprincipen inom avfallshanteringen är att avfall dvs. ämne eller materia, som

tagits ur bruk, strävar man i första hand att återanvända som materia och i andra

hand som energi. Inom avfallshanteringen kan varje karlebybo i praktiken delta i

arbetet för en hållbar utveckling. I fall man inte har återanvändning av en avfallstyp,

måste den slutplaceras på soptipp.

Avfallshanteringen har alltid intresserat människor, eftersom var och en producerar

avfall. Förr i tiden behandlade man sitt avfall i praktiken själv, och därefter uppkom

soptipskulturen. Även i Karleby finns det gamla soptippar, som tagits ur bruk, som

man restaurerar under de närmaste åren. Vår nuvarande soptipp finns vid

Storkohmo, i Såka.

Karleby har alltid varit en föregångare inom avfallshanteringen bland de första

städerna i Finland beslöt man, att man bör ansluta sig till ordnad avfallstransport,

man tog i bruk avgifterna på soptippen och hade avfallshanteringsbestämmelser.

Utvecklingen av avfallshanteringen i Karleby har alltid baserat sig på egna

avfallsstrategier, där en egenhändliga hanteringen alltid haft en central roll. Först

startade man papper- och kartonginsamlingen, där man uppnådde utmärkta resultat.

År –90 kombinerade man utmaningarna inom avfallshanteringen och möjligheterna

från sysselsättningen och i Karleby öppnades Cirkulationscentralen för att befrämja

återanvändningen av gamla föremål samt effektivisera mottagningen av problemavfall

och grundade det utmärkta ekopunktsystemet. Dessutom tog man i bruk ett

täckande och välfungerande system för avfallshanteringen på fritidsbostadsområden.

I mitten av 90-talet började man systematisk utveckla Storkohmo soptipp till en

regional soptipp. Detta utvecklingsarbete pågår fortfarande.

Karleby stad förnyade hela sitt avfallshanteringssystem genom att bli medlem av

Oy Ekorosk Ab. Hela de praktiska arbetet inom avfallshanteringen överflyttades

så att Ekorosk sköter om det och kommunens skyldigheter sköts av en regional

avfallsnämnd. Karlebyborna håller på och lär sig ett nytt sorteringssystem, där det

ingår våt- och torravfall och att man dessutom för sina nytto-, problem- och övrigt

avfall till ekopunkter och nyttoavfallsstationer. Återanvändningsgraden är nu 40 %

och torde stiga till 75 % år 2005.

Karleby har fortsättningsvis i bruk skilda mottagningsplatser för jord- och snöavfall,

samt vid Silverstensbukten för ris- och trädgårdsavfall. Storindustrin i Karleby har

egna soptippar för industriavfall och dessutom återanvändar man rena mark- och

stenmaterial för att bygga hamnkonstruktioner.

Nedskräpning – det förekommer ännu, tyvärr

Avfallshanteringssystemen och informeringen förbättras kontinuerligt och

övervakningen skräps, men ändå finns det tyvärr sådana personer, som inte bryr

sig om vår miljö. Fortsättningsvis lämnas avfall och bilskrot i terrängen, men den

håller på och avtar, som en följd av en större miljömedvetenhet. Karlebyborna

övervakar själva allt noggrannare sin egen miljö. Miljöenheten tackar för hjälpen

och hoppas att samarbetet fortsätter.

22


Kokkolan ympäristön tila 2000

23

Pilaantuneet maat

Pilaantuneella maaperällä tarkoitetaan sellaista maaperää, jossa haitallisten aineiden

pitoisuudet ylittävät erityiset ohje- tai raja-arvot. Pilaantuneeseen maaperään

kohdistetut toimenpiteet riippuvat haitta-aineiden pitoisuuksista. Riskiarvion jälkeen

mahdolliset jatkotoimenpiteet ovat esimerkiksi kapselointi paikalla tai

pilaantuneen maaperän poistaminen. Pilaantuneen maaperän käsittelyn yhteydessä

tulee aina myös huomioida mahdollinen pilaantunut pohjavesi. Pilaantuneen maaperän

käsittelykustannukset ovat usein varsin korkeat.

Kokkolassa esiintyvät mahdolliset pilaantuneet maa-alueet kartoitettiin ensimmäisen

kerran valtakunnallisessa SAMASE (saastuneet maat) -kartoituksessa. Mahdollisia

kohteita kertyi yli 100. Kartoitusta tarkistetaan vuosittain. Myös

pienpolttoainesäiliöiden aiheuttamia ympäristövahinkoja kartoitettiin erillisessä

SAPOVA –projektissa. Lisäksi on erillisselvityksellä kartoitettu esim. Kokkolan

pohjavesialueella esiintyvät polttonestesäiliöt. Öljysuojarahaston alaisuudessa toimiva

SOILI –projekti on valtakunnallinen käytöstä poistettujen polttonesteasemien

rahoitushanke.

Kokkolassa on toteutettu jo useita pilaantuneen maaperän saneerauksia. Esimerkkeinä

voidaan mainita Rimmissä ja Lahnakoskella sijaitsevat vanhat nahkatehtaan

sekä muutamia polttonesteasemia. Vireillä on useita laajoja Ykspihlajan öljyvarastoalueiden

saneeraustoimenpiteitä.

Nykypäivänä tulee aina esimerkiksi vanhojen teollisuusalueiden ja vastaavien maakaupoissa

esittää perusteelliset tiedot maaperän mahdollisesta pilaantumisesta, jotta

vastuukysymykset asiassa voidaan varmentaa.

Riskiarvio tarpeeton

esim. asumiskäyttö

0

Mahdollinen riskiarvio

esim. teollisuusalue

Haitta-aine pitoisuus suurenee

Välttämätön riskiarvio

Kunnostus

Hallinnollinen käsittely

Ohjearvo ilmaisee haitta-aineen suurimman pitoisuuden, jota pidetään ihmiselle ja

ympäristölle vaarattomana. Alueen maankäytölle ei aseteta rajoituksia. Raja-arvo ilmaisee

haitta-aineen pitoisuuden, jonka ylittäminen yleensä edellyttää kunnostustoimenpiteitä.

Kun haitta-aineen pitoisuus on ohje- ja raja-arvon välissä, alue voidaan

jättää kunnostamatta, jos sen käyttö- ja puhdistustarve on vähäinen. Alueen maankäyttöä

on silloin rajoitettava.


Förorenad mark

Miljöns tillstånd i Karleby 2000

Med förorenad mark avser man sådan mark, där halterna av skadliga ämnen

överskrider de olika specifika rikt- eller gränsvärdena. De åtgärder, som man måste

vidta angående förorenad mark, beror på halterna av skadliga ämnen. Eventuella

fortsatta åtgärder som baserar sig på en riskanalys är t.ex. inkapsling på platsen

eller avlägsnande av förorenad mark. När man behandlar förorenad mark måste

man alltid även beakta en eventuell förorening av grundvattnet. När man hanterar

förorenad mark är kostnaderna ofta rätt höga.

Eventuella förekomster av förorenade markområden kartlagdes i Karleby för första

gången i den sk. SAMASE (förorenad mark) -kartläggningen. Antalet möjliga objekt

fanns över 100. Kartläggningen revideras årligen. Miljöskador som förorsakats av

mindre bränslecisterner kartlades i ett särskilt SAPOVA -projekt. Dessutom har

man i särutredningar kartlagt t.ex. bränslecisterner, som finns på grundvattenområdet

i Karleby. SOILI -projektet, som underlyder Oljeskyddsfonden, är ett nationellt

finansieringsprogram, som riktar sig till bensinstationer som tagits ur bruk.

I Karleby har man redan genomfört flera saneringsprojekt angående förorenad

mark. Som exempel kan man nämna de gamla läderfabrikerna i Rimmi och Lahnakoski

samt några bränslestationer. Som bäst pågår omfattande saneringsåtgärder

vid oljeupplagringsområdena i Yxpila.

I dagens läge bör man alltid vid markaffärer angående gamla industriområden eller

motsvarande framlägga grundliga utredningar angående eventuell förorening av

marken för att klarlägga frågorna angående ansvarsfördelningen.

Riskbedömning Skadämnes halter ökar

onödig t.ex

bostadområden Eventuell riskbedömning t.ex.

industri område

0

Nödvändig

riskbedömning

Sanering,

Författninsförfarande

Riktvärdet anger skadeämnets högsta halt, som anses vara ofarlig för människan och

miljön. Områdets markanvändning behöver inte begränsas. Gränsvärdet anger halten

av skadeämnet, vars överskridande vanligen kräver sanering. När skadeämneshalten

ligger mellan rikt- och gränsvärdet kan man låta bli att sanera området, i fall dess

användnings- och reningsbehov är litet. Områdets markanvändning bör i så fall

begränsas.

24


Kokkolan ympäristön tila 2000

Maisemavauriot

Ihminen on muuttanut alkuperäistä luontoa ja maisemaa Kokkolassa monin eri tavoin. Vielä pari vuosikymmentä

sitten ympäristön saastuminen – päästöt veteen, ilmaan ja maaperään – oli luonnon ja elinympäristömme

suurin uhka. Tehokkaalla ympäristönsuojelutyöllä päästöjä on pystytty vähentämään.

Sen sijaan erilainen luonnon mekaaninen käsittely – teiden rakentaminen, pihojen asfaltointi, ruoppaukset,

sähkölinjojen rakentaminen, maa-aineksen otto, metsien hakkuut, ojitukset ja maankuivatus, rantojen vapaaajan

rakentaminen jne. – on voimakkaasti kasvanut. Se onkin nykyään luonnon monimuotoisuudelle pahin

uhka myös taajama-alueen ulkopuolella.

Kokkolan matalilla rannoilla ruoppaustarpeet kasvavat vuodesta vuoteen. Ruoppauksissa ja täytöissä on

siirretty maamassoja viimeisen 10 vuoden aikana lähes 4 milj. m 3 . Ruoppauksista tulee tehdä vesilain mukainen

ilmoitus ympäristökeskukselle tai kunnan ympäristölautakunnalle.

Voimassa olevia maa-ainesten ottamislupia on Kokkolassa noin 10 kpl. Suurin osa vanhoista alueista on

maisemoimatta. Maankaatopaikkoja on satama mukaan lukien vajaa 10 kpl. Tiet ja sähkölinjat pirstovat

maisemaa ja vähentävät eliölajien esiintymisalueita katkaisemalla kulkureittejä.

Metsätaloudessa uudet metsänkäsittelyohjeet ja mm. metsälaki ovat pehmentäneet maisema- ja luontovaikutuksia.

Silti metsien käsittely on tehostunut ja luonnonmetsät vähenevät.

Nykyisin laajoissa hankkeissa tulee tehdä ympäristövaikutusten arviointi ja toisaalta myös ympäristönsuojelun

lupamenettelyllä pyritään vähentämään vaikutuksia ympäristöön.

Landskapsskador

Den ursprungliga naturen och landskapet har förändrats av människan på olika sätt i Karleby. För ett par

årtionden sedan var det förorening av miljön – utsläpp i vatten, luft och mark – det största hotet mot naturen

och vår levnadsmiljö. Med effektivt miljöskyddsarbete har man kunnat minska på utsläppen.

På andra sidan har den mekaniska behandlingen av naturen – byggande av vägar, asfaltering av gårdar,

muddringar, byggande av el-ledningar, marktäker, skoghyggen, dikningar och torrläggning av mark, byggande

av fritidshus på stränderna mm. – har ökat kraftig. Detta är nuförtiden det största hotet mot naturens mångfald

även utanför tätbebyggda områden.

Behovet av muddringar vid de långgrunda stränderna i Karleby ökar årligen. Vid muddringar och fyllningar

har man under de senaste 10 åren flyttat nästan 4 milj. m 3 markmassor. Vid muddringar bör anmälan enligt

vattenlagen lämnas till miljöcentralen eller till kommunens miljönämnd.

Antalet marktäktstillstånd, som är i kraft i Karleby, är cirka 10 st. Största delen av gamla täktområden är

fortfarande utan landskapsvårdande åtgärder. Avstjälpningplatser för markmassor finns inklusive hamnen cirka

10 st. Vägar och el-ledningar fördärvar landskapet och reducerar förekomstområden för olika arter genom

att stänga av färdleder.

Angående skogsbruket har nya behandlingsdirektiv och bl.a. skogslagen minskat inverkan på landskapet och

naturen. Trots det har hanteringen av skog effektiviserats och skogar i naturtillstånd minskar.

Nuförtiden måste man i stora projekt göra en miljökonsekvensbedömning och å andra sidan via

miljötillståndsförfarande strävar man att minska inverkan på miljön.

25


Ympäristövauriokartoitus 1996 - Miljöskadautredning 1996

Saastuneet maa-alueet

Förorenade jordområden

Ruoppaus-ja läjitysluvat

Tillstånd för muddrings- och placering

av muddringsmassor

Luvattomat ruoppaukset ja läjitykset

Muddrings- och placering

av muddringsmassor som saknar

tillstånd

Maankaatopaikat

Jordavstjälpningsplatser

Maa-ainesluvat

Marktäktstillstånd

Vanhat maa-ainesalueet

Gamla marktäktområden

Miljöns tillstånd i Karleby 2000

26


Kokkolan kaupunki ympäristöpalvelut 2001

Karleby stad miljötjänster

More magazines by this user
Similar magazines