Holmiensis HT24 - nummer 1

Nummer 3 2024. Sedan 1963. Stockholms nations tidning.
Den syndiga gåsen Ett Kärleksbrev till Nationen Intervju Coco Norén

R e d a k t i o n e n
redaktionen
R e d a k t i o n e n
REDAKTÖREN HAR
ORDET.
Paul Lundberg
Redaktör
Vad är det bästa med tidningen?
Att få utnyttja tryckfrihetsförordningen.
Favoritplats i Uppsala?
Området mellan Universitetshuset och
Helga Trefaldighetskyrkan.
Vilket är ditt Roman Empire?
Dagen D under morgonen och
Palmemordet när det närmar sig kväll.
Så håller det på…
Under andra terminen i Uppsala har man löst världsgåtan,
under femte terminen börjar man tänka över den och vid
sjunde terminen finner man den olöslig. I alla fall känns
det så när tiden som student i Uppsala börjar lida mot sitt
slut och nästa fas i livet börjar visa sig bortom krönet. För
oss som hellre lever i det förflutna kan en sådan förändring
kännas jobbig och ovälkommen. Att tänka på framtiden
gör vi helst inte. Då kan vi lugna oss med att Uppsala,
precis som det gjort genom alla tider, fortsätter att stå kvar,
stabilt och tryggt. Förändringarna sker så långsamt att
bara man riktar blicken en smula åt andra hållet missar
man dem. Restaurangerna längs Övre Slottsgatan skruvar
åt brädorna till trädäcket lite hårdare inför hösten och ditt
CSN-lån har nog inte ökat så mycket sedan sist du kollade.
Till dig som är recentior, varmt välkommen till Uppsala,
till Stockholms Nation och till vad som förhoppningsvis
kommer att vara en trygg punkt för dig under hela din
studietid. Nationen har något för alla och möjligheterna
är många för den som vill fylla ut dagarna med annat
än plugg. Detta går Sebastian igenom i sin artikel om
de olika ämbetena på Nationen. Missa inte heller årets
Reccekrönika, en historia om hur den första terminen som
ämbetsman kan te sig. Kanske har någon av er även haft
turen att bli intervjuad av Ted under Bellmansgasquen?
För dig som inte heller har funnit världsgåtan - fortsätt
leta. Adam ger dig mängder av förslag på platser i Uppsala
du kanske har missat. Passa på att ge Stockholms egna
podcast en chans under promenaden. Den är självklart
recenserad och lovordad av Holmiensis egna Marcus.
Utöver det är du varmt välkommen att njuta av Holmiensis
vackra
illustrationer och layout, signerat Rebecca och Karl.
Holmiensis har tryckts sedan 1962 och är precis som
namnet anbelangar, Stockholms tidning. Vi fortsätter att
beröra det gamla samtidigt som vi välkomnar det nya,
termin efter termin. Ämbetsmän och medlemmar byts
ut, precis som det ska vara. Men det är inte varje gång
Nationen får en ny Inspektor. Redaktionen välkomnar
Coco Norén åter till Nationen med ett personporträtt och
många lyckönskningar.
Slutligen vill jag åter välkomna er till höstens första
nummer av Holmiensis, en kavalkad av historier, lärdomar
och minnen.
Paul Lundberg
Redaktör
Karl Bonde
Art Director
Vilket är ditt Roman Empire?
Hur Kaklets Väktare kunde återuppstå
Marcus Hammar och försvinna på två säsonger.
Redaktionssekretarere
Sebastian Eckerström
Redaktionssekreterare
Vad är det bästa med tidningen?
Att få göra den.
Favoritplats i Uppsala?
HQ.
Vilket är ditt Roman Empire?
Teutoburgerskogen.
Vad är det bästa med tidningen?
Att få läsa alla artiklar som inte kommer
med i den tryckta upplagan.
Favoritplats i Uppsala?
Fyrisbiografen och Ruth & Raoul, två
guldklimpar!
Vad är det bästa med tidningen?
Lunch med redaktionen!
Favoritplats i Uppsala?
Bibblan på Nationen.
Vilket är ditt Roman Empire?
Hur Adam Dobos alltid lyckas glömma
våra möten…
Rebecca Runius
Art Director
Vad är det bästa med tidningen?
Perfekt som coffee table book!
Favoritplats i Uppsala?
Bakfickan och UNO café.
Vilket är ditt Roman Empire?
Att folk frivilligt dricker besk.
Vad är det bästa med tidningen?
Kul att skapa något bestående, som man
kan se tillbaka till efter sin studietid.
Favoritplats i Uppsala?
Beroende på sinnestillstånd är det
antingen kakel eller min säng.
Vilket är ditt Roman Empire?
Undra vad Telander ska göra för dumhet
idag...
Adam Dobos
Redaktionssekreterare
Vad är det bästa med tidningen?
Att grotta ner sig i Nationens rika
historia och få dela med sig av den.
Favoritplats i Uppsala?
Tågsträckan mellan Uppsala
centralstation och Länna.
Vilket är ditt Roman Empire?
Vad ett sånt där plastskynke man har på
Ted Hausenkamph champagnegaloppen egentligen heter.
Redaktionssekreterare
Ansvarig utgivare
Vendela Malmsten Cewenhielm
1q@stockholmsnation.se
Annonsförsäljning
holmiensis@stockholmsnation.se
Tryck
Wikströms Tryckeri AB
018-15 62 90
Omslagsbild
Rebecca Runius
Fotograf
Elise Lévine Sirelius, Ivar Danielsson &
Wiliam Röhl
Kontakt
Drottninggatan 11
753 10 Uppsala
072-964 75 50
holmiensis@stockholmsnation.se
INNEHÅLL
Nummer 3 2024
1Q har ordet 4
Uppsalavyn 5
Möt våra recentiorer 6
Bildcollage: Stockholmsveckan 8
Side Quests i Uppsala 10
Reccekrönika 13
Nationens hetaste poddtips 14
Intervju med Coco Norén 15
Ett kärleksbrev till Nationen 18
Bildcollage: Citygasque 20
Bildcollage: Schtoktober 22
Ämbeten under radarn 24
Den syndiga gåsen 26
Torsdag på Holmiana 28
Heltidarna 29
Kalendarium 32
2 3

1 Q h a r o r d e t
U p p s a l a v y n
NATIONEN
1Q HAR ORDET
UPPSALAVYN
Foto: Lawan Eriksson
Kära Stockholmare,
Hösten har åter svept in över Uppsala, och med den kommer
inte bara kyligare vindar och de där krispiga morgnarna
som får en att vilja dra halsduken tätare. Nej, det är också
en tid för återförening och nystart. Sommaren har, likt en
ögonblicksbild, försvunnit i fjärran, och även om den kanske
här på Nationen bjöd på vattenläckor och nyplanterade
gräsplättar snarare än de oändliga solskensdagar vi hoppats
på, så kliver vi nu in i en termin som lovar äventyr, traditioner
och en härlig blandning av gamla och nya vänner.
När du öppnar dörren till Nationen känns det som att kliva
in i något välbekant men samtidigt alltid nytt – en plats där
historien lever sida vid sida med framtiden. Här har vi redan
hunnit uppleva en hejdundrande superstorstock, välkomnat
rekordmånga recentiorer under Stockholmsveckan, löst
rebusar under S.N.A.K, haft otaliga uthyrningar, firat 55 års
vänskap med Göteborgs nation genom Citygasquen, under en
Hösthelg som avslutades med Schtocktoberfest. Vi har även
besökt våra vänner på Malmö Nation under deras Ålagille –
en fantastisk sittning vars åldoft jag sent kommer glömma,
eller bli av med!
Men vad har hösten mer att erbjuda? Jo, snart vankas det
Gåsmiddag och Luccehelg, där våra salar kommer att fyllas
med skratten från gasquerna, elden från de levande ljus och
värmen från gemenskapen. Och även om Valborg kanske
känns avlägset just nu, kan jag meddela att planeringen redan
är igång för att göra det till något alldeles extra.
På Första lagtima höstlandskap den 30 september valdes Måns
Gustafsson till Andre Kurator, Maja Ledin till Barmästare
och Ludvig Öberg till Bakfickanchef. Det känns nästan lite
surrealistiskt att vi redan är i full gång med att planera för
våren. Det var ju alldeles nyss undertecknad klev på som
Förste kurator, tillsammans med Sakarias Hanssen som Tredje
Kurator och Fanny Wahlund som Restaurangchef. Men tiden
har verkligen en tendens att rusa iväg när man har roligt, och
nu har vi redan hunnit en tredjedel av vår mandatperiod. Så
här kommer ett råd som är klyschigt, men ack så sant! Istället
för att jaga framtiden, vill jag påminna er om att ta ett djupt
andetag och njuta av nuet. Oroa er inte – allting löser sig
alltid, på ett eller annat sätt.
Vi vill också rikta ett stort tack till alla ämbetsmän som
med outtröttlig energi och hängivenhet ser till att nationens
hjärta fortsätter att slå. Utan er skulle vi inte kunna skapa den
magiska plats där vänskap växer sig starkare för varje dag
som går. Och för er som ännu inte tagit steget in i ämbetsmannalivet:
tveka inte! Här finns alltid plats för nya idéer, nya
människor och nytt engagemang. Om du är nyfiken på att
vara en del av denna gemenskap, håll utkik efter utlysta poster
– eller hör av dig till mig!
Hösten är en tid för både tradition och förändring. På Stockholms
nation firar vi det gamla samtidigt som vi omfamnar
det nya. Från det anrika Marsspexet till boilerroom på en
torsdagskväll, så finns det alltid något oväntat och spännande
som väntar runt hörnet. Och oavsett om du är här för en
snabb fika eller en sen kväll på gasque, så är Nationen alltid en
plats du kommer tillbaka till.
Så, kära landsmän, välkomna tillbaka till en termin som utan
tvekan kommer att bli fantastisk. Vi ser fram emot att skapa
höstens berättelse tillsammans – en berättelse fylld med skratt,
vänskap, och kanske en och annan oväntad twist. Och kom
ihåg, även när höstvindarna drar kallt och regnet strilar ned,
finns det alltid värme innanför våra dörrar.
Vendela Malmsten
Cewenhielm
Förste Kurator
4 5

H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
MÖT VÅRA
RECENTIORER
av TED HAUSENKAMPH
Hugo Hammar
Hugo Hammar skrev in sig på Nationen av den
enkla anledningen att det är den bästa nationen i
Uppsala. Han är uppväxt i Lund och studerar just nu
tekniskt basår och har industriell ekonomi i siktet.
Han dansar helst på dansgolvet med den “jättemaxade
ljusbelysningen” och i baren beställer han det
som han benämner Bacci Bacci vilket i folkmun är
Bacardi Bacardi. Han har sannerligen befunnit sig på
baslådan i kakel där han kände sig som kung i baren.
Efter att ha ställt honom frågan om han vet vad en
regnponcho är så fick jag som svar “ja… eller tänker
vi på samma
poncho?”
Nathalie Eckerström
Nathalie Eckerström följde sin storebrors fotspår när det kom
till valet av nation. Även vid valet av studier var det brodern
som var förebild och en Politices kandidat har hon nu påbörjat.
Tro det eller ej men till och med födelseorten Stockholm
delar hon med brodern. Men denna intervju handlar inte om
honom, den handlar om efterträdaren som redan etablerat sig
och numera syns i kassan på frukosten. Att Nathalie pluggar
politik är något som man märker i hennes intervju. Huruvida
hon hade spanat in någon under kvällen hade hon “inget konkret
svar på” och vad man får om man beställer en Lennart
vågade hon inte svara på. Vad hon däremot vågade svara på
var vad PVO står för där svaret blev “På Väg Out”.
Samuel Holst skrev in sig på Nationen då hans syster förbjöd honom
från att gå med i någon annan nation än Stockholms. Han studerar teknisk
fysik vilket är en frisk fläkt för en Nation som kryllar av jurister och
ekonomer. Hans födelseort kan man däremot inte säga detsamma om då
han är stockholmare. Även Samuel föredrar Bacardi Bacardi och sjunger
helst “Bordaux bourdaux”. Han vill så småningom söka sig till klubbverket,
även det är troligtvis under påtryckningar av systern.
Samuel Holst
Philip Ryott
För Philip Ryott var valet av nation inte helt självklart.
Det stod mellan Stockholms och lillebror
Snerikes men när det kom till kritan valde han rätt.
Som ni kan se är detta något han är väldigt glad
över. Under reccemottagningen så insåg han sitt
misstag med att gå ut för hårt på förfesten då han
själv beskriver det som att bensinen tog slut under
sittningen. Philip studerar ekonomisk historia och
är ifrån Stockholm, något som borde underlättat i
hans val av nation. Att han studerar ekonomi märks
när han uttrycker att favoriten i sångboken är “Jesus
lever”. Favoritgolvet för dans är utomhus där han
kan synas i baren, beställa ett järn och en bärs. Den
fantastiska knuten på hans slips lärde han sig precis
innan Bellmansgasquen och av mig hade han fått tio
poäng om den bara satt 4 cm till vänster, något som
redaktionen senare hjälpte honom att åtgärda.
Astrid Beyer
Astrid Beyer är en juriststudent från Stockholm
och ryktena om de otroliga festerna som anordnas
här hade inte undgått henne. Hon skrev därmed
in sig på Nationen där hon numera dansar på nya
och beställer Bacardi Bacardi i baren. Utöver det
har hon redan anammat det studentikosa livets
härligheter då hennes favoritsång är “O, gamla
klang och jubeltid” hon hoppas kunna bidra till
Nationen med ett engagemang.
Giulia Jomsvik
Giulia Jomsvik skrev in sig på Nationen eftersom “Stocken
är bäst”. Hur hon visste det innan hon skrev in sig var inget
som framgick men hon är iallafall från Stockholm och studerar
ekonomi så helt otippat var det inte att hon hamnade
här på Stockholms. I traditionell anda är det Landskapssalen
som tilltalar henne mest och i baren är det en klassisk
“Vodka cranberry” som gäller. Det bästa tipset hon fått i
egenskap av recentior är att vara med på allt vilket mycket
väl kan leda till ett framtida engagemang på Nationen.
Nils Almquist
Ekonomistudent Nils Almquist skrev in sig
på Stockholms eftersom han hade många
vänner som jobbar på Nationen. Han är
stockholmare vilket gör det få förunnat att
kakel är hans favorit dansgolv. Väl på plats
är han en frekvent besökare av inte bara
baslådan utan även relingen som är strax
brevid. Han knöt sin slips på första försöket,
tur för honom tänkte jag eftersom han hade
spanat in Felix Engblom under kvällen.
6 7

S t o c k h o l m s v e c k a n
S t o c k h o l m s v e c k a n
8 9

H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
SIDE
QUESTS
1. GUSTAVIANUM
I Gustavianum har universitetets eget museum nu slagit
upp portarna på nytt efter en fem år lång renovering.
Som man kan tänka sig har universitetet hunnit samla på
sig ett och annat under sin nästan 550 år långa existens.
Här finns, bland mycket annat, egyptiska mumiesarkofager,
världens första banksedlar, föreläsningsanteckningar
från 1477 och det berömda kuriosakabinettet
Augsburgska konstskåpet. Det är denna mångfacetterade
samling som nu visas upp på museets sex fasta basutställningar
Anatomiska teatern, Konstsamlingen, Medelhavet
och Nildalen, Myntkabinettet, Universitets- och
vetenskapshistoria och Vikingatidens gryning.
Fem av dessa utställningar är helt nya, och utställningarna
har till följd av museets upprustning fått nya digitala
inslag som förhöjer upplevelsen. Så även om du mot
förmodan redan har besökt museet innan det stängde för
renovering är det garanterat värt ett återbesök. Just nu
visas dessutom den tillfälliga utställningen Ljuskänsligt,
som består av olika verk ur universitetets konstsamling
som, precis som namnet antyder, är särskilt ljuskänsliga.
I
UPPSALA
av ADAM DOBOS
Du sitter i Bakfickan med en vän. Till skillnad från alla era andra
vänner ligger ni i fas med plugget och behöver därför inte plugga
idag, eller så borde ni visst plugga men vill hellre ta någon
timmes paus. Hur som helst är ni uttråkade, ni har hunnit tröttna på att
spela Perudo och av en eller annan anledning är det inte ett alternativ
för er att dricka öl just idag. Jag vet mycket väl hur hopplös rastlösheten
känns i den situationen. Men, tro det eller ej, Uppsala är faktiskt en stad
med mycket kultur och historia, vilket är något som jag tycker att vi
studenter i allmänhet och ämbetsmän i synnerhet är riktigt usla att ta
vara på. Därför har jag sammanställt en lista på sex roliga och intressanta
saker som finns att göra inom tio minuters gångavstånd från
Nationshuset.
10
2. DOMKYRKAN
Om domkyrkans närmaste torn välte i Stockens riktning
skulle toppen av det 118,7 meter höga tornet landa blott
25 meter från Norra scen, rakt på Värmlands nations
kraftigt överdimensionerade dansgolv. Så nära är det från
vår nation till Nordens största och kanske mest märkvärdiga
kyrka. Förutom domkyrkans generella prakt, höga
valv och ståtliga utsmyckning finns här Gustav Vasas
pampiga grav, omgiven av vackra målningar om hans liv.
Även en av Gustav Vasas söner, kung Johan III, har sin
grav i Domkyrkan. Här finns dessutom en relik av Heliga
Birgitta, och sist men inte minst kanske det mest relevanta
för oss stockholmare; här finns Sveriges nationalhelgon
tillika Stockholms skyddshelgon Sankt Eriks reliker.
Mannen vars ansikte pryder vår nations logga vilar alltså
3. BOTANSIKA TRÄDGÅRDEN
Botaniska trädgårdens stora barockträdgård från
1700-talet är ett grönskande spektakel under vår och
sommar, men under de mörka månader som nu nalkas
är det kanske snarare Orangeriet som lockar med sina
citrusträd, olivträd, kaktusar och andra växter som trivs
bra i subtropiskt medelhavsklimat.
En personlig favorit är Tropiska växthuset, som även det
tillhör Botaniska trädgården. Hit får man dock gå med
raska steg om man ska hinna från Stocken på under tio
minuter, men det är det värt. Här finns en regnskog med
palmer, jättenäckrosor, ananasväxter och allsköns annan
tropisk flora. Dessutom finns ett orkidérum där det är
mindre än 200 meter från nationshuset, på det ställe där
han enligt legenden mötte sin våldsamma död för över
850 år sedan. Som om inte allt detta vore skäl nog för
dig och din vän att bemöda er den två minuter långa
promenaden dit, kan jag även berätta att allt detta förstås
är gratis att se.
Om ni har 60 kronor att avvara kan ni även besöka
museet Skattkammaren i domkyrkans norra torn. Här
finns många fascinerande historiska objekt, bland annat
Gustav Vasas svärd och världens enda bevarade medeltida
festklänning.
blomning året runt. Tropiska växthuset är ett hett tips på
bakfyllan. Köp en tropisk fruktjuice, ta med en vän och
gå hit och inbilla dig för en stund att du inte alls är i ett
grått och slaskigt Uppsala, utan i själva verket befinner
dig på en breddgrad där solen skiner och vit smoking är
tillåtet.
11

H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
4. UPPSALA KONSTMUSEUM
Uppsala konstmuseum är beläget i vår stads vackra slott och innehar en konstsamling på över 14 000 olika verk. I
samlingen ingår allt ifrån målningar, teckningar, skulpturer, videokonst m.m. I skrivande stund visas ett urval av
samlingen som kallas Plats & landskap, men man visar även andra utställningar. Senare under hösten och in på våren
visas bland annat utställningen Tyra Kleen - Ständigt sökande som är en presentation av Tyra Kleens konstnärsgärning.
5. BIO
Det har väl knappast undgått någon av oss Uppsalabor
att vi nyligen blivit bortskämda med Sveriges fräschaste
och modernaste biograf: Filmstaden Luxe. Men för den
som ser igenom modernitetens ytliga glans och som
tröttnat på jänkarnas underhållningsmonopol finns den
anrika Fyrisbiografen tvärs över gatan från universitetshuset.
Här gör man en poäng av att avvisa det moderna
Hollywood till förmån för ett mer internationellt utbud
av både indiefilmer och klassiker.
Om du har tur sammanfaller din rastlöshet kanske rent
av med någon av Slottsbiografens evenemang. Den
gamla biografen är platsen på vilken den legendariska regissören
Ingmar Bergman fattade tycke för filmkonsten.
Numera är den inte längre en kommersiell biograf, men
har sporadiska visningar av stumfilm och andra kulturevenemang
i sina vackra lokaler som är restaurerade till
sitt ursprungliga utseende från 1914.
6. SILVERBIBELN I CAROLINA REDIVIVAS
......UTSTÄLLNINGSAL
Att gå till Carro för att läsa en bok låter kanske som världens
sämsta tips för den som vill ta en paus från plugget.
Men tro mig, Silverbibeln är mycket mer exotisk än din
kurslitteratur. Den är en omskrivning av de fyra evangelierna
på det utdöda språket gotiska, skriven någonstans
i norra Italien under tidigt 500-tal. Silverbibeln är det
bäst bevarade av de få dokument på det gotiska språket
som överlevt till vår tid och den finns med som ett av
Sveriges åtta bidrag till Unescos lista över världsminnen.
Bokens tillhåll under de första 1000 åren av dess
historia är höljt i dunkel, men på 1500-talet dök den upp
i västra Tyskland och hamnade så småningom hos den
tysk-romerske kejsaren i Prag. Där den blev kvar tills
1648, när den svenska armén knyckte den som krigsbyte
i den plundring som kom att kallas Pragrovet under
trettioåriga krigets slutskede. Efter att ha studsat lite hit
och dit skänktes den till sist till Uppsala universitet, där
den nu visas upp i Carolina Redivivas utställningssal.
Någon gång under Silverbibelns vistelse i universitets
ägo har någon gjort ändringar i dess text för att få det att
se ut som att självaste Jesus någon gång i sitt liv besökte
Uppsala. Om man bortser från att tilltaget var ett förfärligt
brott mot kulturarvet så är det väldigt komiskt att
tänka sig en värld där förfalskningen gick obemärkt förbi
och det var allmänt vedertaget att Jesus faktiskt skulle
ha varit i Flogsta, som den förfärliga snapsvisan ju gör
gällande. Även om Silverbibeln är den stora höjdpunkten
finns det också många andra intressanta historiska
dokument i utställningssalen.
EN RECCEKRÖNIKA
av FABIAN FALLENIUS
Ännu en höst i denna fantastiska
stad. Till er som
är nya till både staden
och Stockholms Nation vill jag
säga varmt välkomna. Välkomna
hem. Att flytta till Uppsala var
för mig inte ett självklart val. Jag
studerade innan på en liten skola i
USA, och planen var att jag skulle
vara kvar i fyra år. Där skulle jag
bli golfproffs, storartade planer.
Nåväl, efter ett och ett halvt år
tog jag mitt pick och pack för att
flytta hem till Stockholm igen,
med ett antagningsbesked från
Uppsala universitet. Tänk
vilken tur jag hade.
Idag är jag så tacksam för allt
det studentlivet här i Uppsala
har givit mig. Allt från sena
Perudo-kvällar i bakfickan, till
minnen med nya kompisar och
alla underbara evenemang här på
Nationen.
Det är också i denna stad jag har
lärt mig att kombinera Nationsengagemang
med mina studier,
och tro mig, det fungerar. Framförallt
är det också av största vikt
att förstå hur dina studier ibland
går ut över ditt lärande, vilket är
något man i största möjliga mån
bör undvika. Nationsengagemanget
är som den sista delen av
en ekvation. Det är engagemanget
som gör allt runtomkring mycket
roligare (även studierna)!
Stockholms Nation kan på ett sätt
jämföras med New York, staden
som aldrig sover. I princip varje
dag kryllar det av liv här på
Nationen, från tidig morgon till
sen kväll. Det är också det som
gör denna Nation till en samlingsplats.
Oavsett om du är en morgonlärka
eller kvällsuggla, kan du
alltid komma hit för att tillbringa
din tid med goda vänner.
Med detta vill jag därför säga:
engagera er! På vår Nation har vi
allt. En lagar burgare på kvällen
när en annan lagar paninis på
dagen. En tredje fixar inför alla
sittningar samtidigt som en jobbar
och sliter vecka in och vecka
ut på torsdagar.
Utan alla engagerade finns det
inget som gör Uppsala till just det
som Uppsala är. Allt slit och engagemang
från våra ämbetsmän är
också det som gör våra torsdagsklubbar
till våra torsdagsklubbar.
Jag vill att ni tänker på det varje
gång ni går runt med en drink på
stockens dansgolv. Vi engagerade
jobbar och sliter med förhoppningen
om att kunna göra er tid
här i staden till den bästa tiden
någonsin!
12 13

H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
EN INTERVJU
COCO NORÉN
Om ni inte tidigare visste det så
kommer jag nu berätta det för er,
Stockholms nation har blivit med
podd. Nu kanske ni motsätter er
det här påståendet och menar på att
det sedan 2021 sporadiskt dykt upp
radioavsnitt från våra radioförmän.
Men ack så fel ni har! Tidigare har
våra radioförmän valt den traditionella
vägen och sänt program i samarbete
med studentradion i Uppsala,
på frekvensen 98,9. Våra nyvalda
radioförmän har däremot valt en
mer kontroversiell väg, likt halva
Sveriges ”ortenrappare” har de gått
independent utan någon mediajätte i
ryggen. Modigt tycker jag!
Duon beskriver sig själva som två
sköna och vältaliga män som bär
mittbena. Redan där täcker vi 90%
av nationens manliga medlemmar,
med andra ord en fenomenal
representation av Stocken. Personerna
bakom de varma stämmorna
är inga mindre än Carlo ”Roberto”
Russo och Ludvig ”Lurpen” Öberg.
Efter att ha lyssnat igenom de två
första avsnitten insåg jag snabbt att
Nationen valt in två riktiga talanger,
och nu ska jag försöka fånga deras
röster i ord. Första avsnittet inleds
med ett familjärt koncept med deras
egna briljanta tvist, de överlåter
förtroendet att presentera sig själva i
ett sommarprat till varandra. Modigt
må man säga men det ger ju helt
klart en objektiv bild på personen
utan risk för någon extra kryddning.
För att ge er ett litet smakprov
fick jag reda på att Carlos förebild
är Hector Bellerin och Lurpen har
kommit mer än halvvägs till sitt
slutmål med vovve, barn och Volvo i
Bromma. Folkets röst hade troligtvis
fallit på Carlos sommarprat, Lurpen
liveade med sådan inlevelse att man
nästan fick känslan av att han önskade
att han själv hade fötts som Carlo.
Han pratar med ett oförklarligt krisp
i rösten och en monoton ton som
egentligen bara Carlo kan återskapa.
Lurpen sommarprat utförs med en
mer humoristisk prägel som lämnar
mycket utrymme för skratt, däremot
har Carlo problem med användandet
av possessiva pronomen och
pratar om istället för att vara.
Utan att avslöja för mycket om det
andra avsnittet så diskuteras Lurpens
tennisresa till Berlin och Carlo
håller i en otroligt underhållande
quiz kopplat till deras gamla ask.
fm-profiler, helt enkelt ett avsnitt
man inte får missa! För att inte vara
helt ensidig i den här texten har
jag valt lite saker som skulle kunna
förbättras eller implementeras. Ett
återkommande tema är beep-ljudet,
som används när det inte allt för
sällan pratar om sådant de själva
tycker är alldeles för smaskigt för
den ickebetalande lyssnaren. Avsnitt
2 innehöll hela 247 sekunder av det
irriterande ljudet. Antingen får de
börja vårda sitt språk eller så måste
de erbjuda möjligheten att bli Patreon-medlem.
Jag tror verkligen att Carlo och
Lurpen har något stort på gång. Vem
vet, kanske får vi i framtiden njuta
av en livepodd i Bakfickan?
Med det sagt tycker jag att ni borde
skippa musiken på förfesten nästa
torsdag, värm upp er inför minglet
i beige med Carlo och Lurpen i
bakgrunden. Då vågar jag nästan
garantera att tugget kommer va i
toppklass och skratten runt om er
kommer att vara högst. Nu tycker
jag att ni ska gå in på Spotify och
lyssna ikapp de senaste avsnitten,
va inte heller fega för att lämna ett
betyg och en recension. För mig är
det här i alla fall en solklar 5/5 Sankt
Erik som nästan förtjänar att vinna
Guldörat.
N
är Coco Norén tog över som Inspektor för Nationen strax före
sommaren 2024 gjorde hon det 38 År efter att ha satt sin fot på
Stockholms för första gången. Under hela hennes liv, från studierna
i franska i Uppsala till installationen som prorektor och Inspektor, har
Coco alltid haft en sak med sig. Att säga ja när tillfälle ges.
INSPEKTOR OCH HEDERSLEDAMOT
PÅ STOCHOLMS NATION
av PAUL LUNDBERG
Fotograf WILLIAM RÖHL
När Coco Norén tog över som
Inspektor för Nationen strax
före sommaren 2024 gjorde hon
det 38 år efter att ha satt sin fot på Stockholms
för första gången. Under hela sitt
liv, från studierna i franska i Uppsala till
installationen som prorektor och Inspektor,
har Coco alltid haft en sak med sig.
Att säga ja när tillfälle ges.
Vi träffas på Cocos kontor i Segerstedthuset,
alldeles intill Botaniska trädgården
med utsikt över både Domkyrkan och
slottet. Vi slår oss ned i en soffa från
Svenskt Tenn vänd mot de stora fönstrena.
”Jag fick vända den bort från teven så att
det inte skulle se ut som att jag låg och
kollade på Netflix hela dagarna”, skrattar
Coco.
Coco växte upp på vad hon själv kallar
“fulöstermalm” på Birger Jarlsgatan upp
mot Roslagstull. Likt sin syster gick hon
på fransk grundskola och gymnasium.
Föräldrarna var “extrema frankofiler”.
Där bodde hon fram till att hon flyttade
till Uppsala hösten 1986.
Även om det skulle bli franska också på
universitetet började Coco med att läsa
kulturvetarlinjen och litteraturvetenskap.
”Jag är skitdålig litteraturvetare. Det
gick jättebra så länge man i stort sett
skulle läsa saker utantill, men sen när
man skulle börja reflektera, så var det
inte min starka sida.”
Under en valfri termin valde dock
Coco att ta upp franskan igen. Det blev
tillslut fyra terminer franska. Det var
det enkla valet som dock lämnade en
känsla av “vad ska jag bli när jag blir
stor”. Coco hade sökt företagsekonomi
och testade att ännu en gång byta bana.
Om hon var en dålig litteraturvetare
så var hon en ännu sämre företagsekonom
enligt henne själv.
Efter utbyten i både USA och Indien
påbörjade Coco forskarutbildningen.
Resandet var det dock inte slut med.
Den här gången bar det av till Paris.
Coco läste sina kurser som en “free
mover” på distans och åkte hem till
Sverige för att skriva tentorna.
”Men jag hade fortfarande inget tydligt
mål med det hela och det var innan
Sverige var med i EU så att jag var ju
egentligen illegal och papperslös.”
Efter två år var det dags att återvända
till Sverige efter att Coco fått en doktorandtjänst
”Jag undervisade i uttal, fonetik och
grammatik mest”, berättar hon.
Coco tycker att många av de doktorander
hon träffar idag är betydligt mer
stressade än vad hon minns att hon
var.
”Det var en annan tidsanda då.”
1995 föddes Cocos första barn.
”Det är lite lustigt om jag tittar tillbaka
så ser jag att 1994-95, det var då jag
fixade en mycket bättre hemförsäkring,
fixade en olycksförsäkring, började
pensionsspara. Då var det liksom…ja
men det var väl då jag kände att nu är
det dags att bli vuxenvuxen.”
Efter disputationen 1999 fick Coco
reda på att hon hade blivit nominerad
utan sin vetskap till en finmeriteringstjänst,
Pro Futura Fellow, på Swedish
Collegium for Advanced Study för
unga doktorer inom humaniora och
samhällsvetenskap. Coco fick slänga
ihop ett CV och cykla ned till förvaltningen
på St Olofsgatan. Sedan kom
svaret. Hon hade fått tjänsten.
14 15

Coco når varje dag ut till tusentals studenter
med sina klipp på Instagram.
”Jag blandade ihop det där med att vara
lite studierektor. Jag har lite svårt för
att bara vara på en plats hela tiden. Om
inte jag har lite stress på mig så kan jag
nästan bli lite lat.”
Att sitta på disputationen och veta om
att hon hade ett projekt som väntade
gjorde att den värsta stressen hade
lagt sig, minns Coco. Sen öppnades
nya dörrar och under några år erbjöds
Coco att hålla ett antal kurser, som
egentligen var alldeles för svåra.
”Jag tror att det som har varit en framgångsfaktor
för mig, det är liksom att
bara säga ja, jobba på och inte tänka så
mycket.”
Så småningom hörde man även av sig
och frågade om Coco kunde tänka sig
rollen som studierektor efter ett sent
avhopp.
”Och jag var ju väldigt akademiskt ung
då. Jag tänkte att, ja, hur svårt kan det
vara? Det är bara att säga ja.”
Under tiden hade Cocos andra barn
fötts. 2003 föddes hennes tredje. Under
2005 gick Coco sedan och väntade
på att det skulle utlysas ett lektorat i
franska, vilket det tillslut gjorde, fem år
senare.
Coco sökte sig även samtidigt till Vitterhetsakademien
och fick en akedemiforskartjänst.
Coco säger att “det är lite
skryt på den” och skrattar men när jag
frågar om tjänsten är på livstid blir hon
plötsligt allvarlig: “Det är ju inte Svenska
Akademien!”
När lektoraten i franska slutligen utlystes
sökte Coco alla tre: Göteborg, Stockholm
och Uppsala men bestämde sig tillslut för
att dra sig ur Göteborg och Stockholm.
Det blev Uppsala och Coco befordrades
direkt till professor 2011. Samma år
träffade hon Bo på Åkanten.
Det var ett väldigt bra år, säger Coco
och ler. Bo är även han professor - inom
biomedicinsk strålningsvetenskap.
”Men det visste jag inte när jag raggade
upp honom.”
Nej, vad visste du då?
”Att han såg snygg och trevlig ut”, säger
Coco med ett finurligt smil.
”Och det här är väl ett tecken på att man
är helt överakademiserad. Någonting
som jag tycker är väldigt romantiskt
var att han hade blivit professor några
månader före mig. Vi installerades som
professorer samtidigt.”
Sedan kom beskedet som gjorde Coco
till den kändis hon är idag. Hon erbjöds
uppdraget som prorektor för Uppsala
universitet. Första året, 2021, var tufft
och den nya rollen förde med sig ett
perspektivskifte som Coco inte hade
upplevt förut.
Det man säger och det man gör har en
helt annan betydelse, säger Coco.
Första året som prorektor kände Coco
blodsmak i munnen. Även om jobbet
nu har blivit vardag tar det fortfarande
upp mycket tid.
”Jag är nog väldigt engagerad i jobbet.
Jag har haft jobbet som hobby. Jag har
inga andra hobbyer. Jag har inget liv.
Det är tur att Stocken kommer in så att
jag har någonting annat.”
Men det är svårt att förstå helt hur
Coco lyckas göra plats i sin kalender för
rollen som Inspektor.
”Jag tänkte så här att det här är ju tidsmässigt
egentligen helt oförenligt med
att vara prorektor. Men det förstod de
(Stocken, reds. anm.) också och då tänkte
jag att jag är korkad om jag inte svarar
ja. Det var så här att det rationella i mig
sa väl nej, men resten av mig sa ja, så då
gick jag på ja.”
Vad gäller oförenligheten med att kombinera
Inspektor med prorektor har
Coco en plan:
”Att vara prorektor det varar ju inte för
evigt. Och den dagen som jag kliver av
som prorektor, jag menar, då kan jag vara
med på varenda frackfest. Och det ser jag
verkligen fram emot, för då kan jag köra
den här all-in-attityden.”
Det märks att Coco tycker mycket om
och har stor respekt för studenter och
hon lyser upp när hon pratar om det
engagemang som håller Nationen igång.
”Alltså när man hör hur det här är
roddat, det är ju ett jättemaskineri som
man lägger i händerna på 20-25-åringar.
Alltså nu vet jag inte direkt hur mycket
Stocken omsätter, men det är ju enorma
grejer. Och kontakter man har med kommunen
och licenser och upphandling.
Jag är så himla imponerad. Det är ju så
att man blir förvånad hur det faktiskt kan
fungera med tanke på att de som sitter i
förarstolen är unga och kortvariga.”
Coco är dock mycket försiktig och
nästan övertydlig i sin ödmjukhet när
hon berättar om sitt eget engagemang på
Stockholms nation tidigare.
”Jag känner ju att jag har ju fått nästan
en liten oförtjänt kometkarriär. Jag har
liksom inget ämbete eller någonting
liknande att vifta med.”
Coco är tydlig med att det inte är Inspektorn
som drar det tyngsta lasset på
Nationen. Inspektorns uppgift är i främsta
hand att representera Nationen och
finnas till och stötta när det behövs. En
“nästan skämmigt privilegierad position”
enligt Coco själv.
”Man är ju inte den som sitter med verksamheten
operativt över nästippen och
ska hålla ihop det här. Så på det sättet.
Och sen också att jag har världens bästa
proinspektor. Maria är ju underbar.
Jag känner ju att det är hon som är
stormamman för hela nationen.”
Om det är något Coco skulle vilja få in
mer i Nationen är det att visa upp den
snälla Stocken, inte det “lilla Stureplan”
som varit ryktet ända sedan hon
själv var student.
”Inga rosa Ralph
Lauren-pikétröjor.
Förbud.”
”Men jag tror också att om jag kan
vara mer synlig som Inspektor för
Stocken, då kommer jag också kunna
vara mer aktiv på den här snälla marknadsföringen.
Nu är jag lite bakbunden.
Det är lite otur. För det känner
jag att då som mitt Insta går över från
prorektors-Insta till Inspektors-Insta,
då kommer jag kunna föra ut det här
väldigt mycket.”
Även om Coco anstränger sig för att
vara opartisk kan hon inte låta bli att
erkänna att hon är lite extra förtjust
i Stockholms motto “Primus inter
Pares”.
”Det är ju samma uttryck som vi
använder när det gäller förtroendevalda
inom akademin. Att en prefekt är
Primus inter Pares till exempel.”
Men det går en tydlig, rosa gräns för
hur mycket Primus man får vara.
”Inga rosa Ralph Lauren-pikétröjor.
Förbud.”
Men det är väl inget som har på sig
längre?
”Nej, det var 80-tal.”
Och 2006 kanske?
”Ja, kanske.”
Valspråk?
”Ja.”
Fakta. Coco Norén
- Född den 15 juli 1968 i Sydkorea.
Adopterades till Sverige vid sex månaders
ålder.
- Uppvuxen i Solna i Stockholm med
mamma, pappa och en två år äldre storasyster.
- Gick på den franskspråkiga grundskolan
Lycée Français Saint Louis och
därefter gymnasiet på Franska skolan i
Stockholm.
- Började som student i Uppsala hösten
1986 på kulturvetarlinjen. Läste litteraturvetenskap,
företagsekonomi och fyra
terminer franska.
- Antagen till forskarutbildningen 1992.
- Blev doktorand vid Uppsala universitet
1993.
- Disputerade 1999 med avhandlingen
“Reformulation et conversation: De la
sémantique du topos aux fonctions interactionnelles”.
- Blev studierektor vid Institutionen för
lingvistik år 2000 och fick även tjänsten
som Pro Futura Fellow-forskare vid
Swedish Collegium for Advanced Study
i Uppsala.
- Blev docent 2005 och var därefter utbildningsledare
för språkvetenskapliga
fakulteten mellan 2006 och 2008.
- Blev professor 2011 och därefter dekan
2014 vid språkvetenskapliga fakulteten.
- Är sedan 2021 prorektor vid Uppsala
universitet.
- Är Hedersledamot och sedan 2024 Inspektor
för Stockholms nation.
16
- Coco har tre barn och lever idag med
sin Bo.

H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
Ett Kärleksbrev till
Nationen
Av: Adam Dobos
Vad är Stockholms
nation för
något? Om du
är ämbetsman
har du kanske
någon gång fått
den frågan av någon när din släkt
samlats för ett högtidsfirande
eller dylikt. För egen del slår det
aldrig fel, och jag avskyr det.
Händelseförloppet är som följer:
Min mamma lägger en spydig
kommentar om att jag hälsar
på henne för sällan eftersom jag
jämt är upptagen på “den där
Stockholms nation”. “Stockholms
nation? Vad är det? Stockholm är
ju en stad, inte ett land, höhö!”,
klämmer någon släkting ur sig
i villfarelsen att han är fyndig,
när han i själva verket drar exakt
samma vits som hans svåger drog
förra påsken. Plötsligt har jag ännu
en gång hamnat i den kniviga sitsen
att vara tvungen att förklara för
den okunnige släktingen vad en
studentnation är, och att jag arbetar
frivilligt och obetalt på en, utan att
låta som en dåre.
Jag berättar att nationen är en
restaurang, café, pub, nattklubb
och kulturinstitution i ett, och att
den drivs nästan helt ideellt av
ett drygt 200-tal studenter. Men
den förklaringen resulterar bara
i en ytterligare förundran över
hur nationen kan förmå drygt
200 fattiga studenter att arbeta
obetalt som kockar, städare,
skribenter, m.m. “Vadå, är det
typ som praktik?”. Nja, tveksamt
om ett nationsämbete på CV:t är
särskilt meriterande för yrken som
kräver en universitetsexamen.
“Okej, så det är någon form av
välgörenhet?”. Nationspriser är
förvisso förmånliga, och vetskapen
att man är en bärande del av det
studentliv som ger människor
minnen för livet är givande i allra
högsta grad. Men Bakfickan och
torsdagsklubben kan inte med
gott samvete sorteras in i samma
fack som Rädda barnen och Röda
korset. Nej, inte heller välgörenhet
duger som motivering. Det är
något annat, något mer abstrakt,
som är tjusningen i att vara
ämbetsman. Efter att jag återigen
misslyckas med att rationalisera
mitt nationsengagemang på
ett övertygande sätt, slutar
interaktionen oftast med att
släktingen, med en oförstående ton
och en illa dold smula nedlåtenhet,
säger något i stil med “ja ja, så länge
du tycker att det är roligt så…”. I
den stunden kan man inte hjälpa
att man börjar ifrågasätta om vi
inte alla egentligen är dårar som
lägger så mycket tid och möda på
nationen.
Vid närmare eftertanke finns det
faktiskt också ett och annat som
tyder på att en stor del av nationens
ämbetsmän inte är helt normalt
funtade. Vissa av oss sitter dagar
i ända i Bakfickan och gör ett
satans oljud genom att skaka på
tärningar under en läderkopp.
Andra sitter ofta några bord bort,
antagligen för att slippa oljudet,
och dricker öl vid ett klockslag
som inte är anständigt för att vara
en vardag. De ursäktar sig med
att de faktiskt har lämnat in ett
PM idag, som om det inte vore för
att göra just det som CSN betalar
dem varje månad. Vår kärlek till
bäska droppar är det ingen annan
än vi själva som begriper sig på.
Andelen av ämbetsmännen som
lider av inkontinensbesvär är
dessutom uppseendeväckande hög.
Och hur förklarar man egentligen
att det varje termin finns minst
tolv stycken heltidsstudenter
som frivilligt söker klubbverket,
ett ämbete som innebär tiotals
slitsamma arbetstimmar i veckan
med sena nätter, torkning av spyor
och toalettstäd? Kanske måste man
börja med att medge just den saken,
att det ligger en viss sanning i att
vi ämbetsmän är dårar, om man
ska förklara lockelsen i Stockholms
nation för en ofrälst.
Men paradoxalt nog är nationens
ämbetsmän också några av de
roligaste, mest ambitiösa, och mest
kompetenta människor jag känner.
Dessa personer är alltså desamma
som de tidigare nämnda dårarna.
Personer som är ambitiösa,
kompetenta eller roliga finns det
dock gott om här i världen, för att
inte tala om dårar! Men att hitta alla
dessa egenskaper i en och samma
person är ovanligt. Ändå känns det
som att det går tretton på dussinet
av den typen av person på Stocken.
Och när man blandar ihop alla
dessa ingredienser i en och samma
människa blir resultatet den typen
av person som kan få en att vika
sig dubbel av skratt fem
gånger om över en lunch,
för att sedan gå upp
till Carro och inspirera
en med sitt studieflit.
Som går igenom hela
juristprogrammet med
högsta betyg, men som
också står där på baslådan
i kakel varje torsdag, med
en drink i varje hand,
och dansar som om
det var vakuum bakom
pannbenet. En ämbetsman på
Stocken är som en perfekt gin &
tonic, en sådan som man alltid får i
kakelbaren, som man tar en klunk
av och utbrister “jäklar, dä fick de
till den!” Stockens ämbetsmän är
ett drygt tvåhundratal besjälade
gin & tonics, med väldigt mycket
av ambitionens, kompetensens och
humorns gin, och den optimala
skvätten av dårskapens tonic.
Nationen är en social gemenskap
av dessa människor, men den har
sin bas i det lutande nationshuset
på Drottninggatan. Där bedrivs
verksamhet som anpassar sig efter
studenternas behov, som varierar
beroende på veckodag och tid på
dygnet. Det skapar ett tillhåll där
nationens medlemmar i allmänhet,
och ämbetsmän i synnerhet,
blir gemensamma stamgäster.
Där finns ett café där kassören
insisterar på att du måste smaka
kladdkakan idag eftersom det är
just han som har bakat den. En
nattklubb och pub där bartendern
säger “let me cook” och med
varierande resultat blandar ihop
något eget påfund, istället för att
bara rekommendera det enklaste
när man är osäker på vad man vill
beställa. De morgonpigga är där
och äter frukost varje dag innan
föreläsningen. Vi sjusovare brukar
trilla in mitt på dagen för att äta
Robbans lunch. Då kan man ge
sig tusan på att där sitter redan en
drös av ens ämbetsmannavänner
och erbjuder trevligt lunchsällskap.
Om man känner sig rastlös efter en
heldags plugg, eller om kylskåpet
hemma ekar tomt, är det sällan
svårt att hitta någon som vill äta
en burgare i Bakfickan till middag.
Har du tenta om en vecka och
förstår ingenting? Oroa dig inte.
Med all sannolikhet finns det
någon på nationen som har läst
kursen tidigare och är villig att dela
sina anteckningar eller förklara
det som du inte förstår. Behöver
du ta en stunds paus från plugget
och hitta på något kul? Följ då det
skramlande oljudet tills du når
dess källa. Och innan man vet
ordet av så har man med glädje
tagit sig igenom ännu en vecka
av universitetsstudier och det är
torsdag igen. Ämbetsmännen
vallfärdar till nationen och med
brytlegget i högsta hugg traskar de
rakt förbi kön in på kakels dansgolv
där de känner sig som allra mest
hemma. Om man fick designa en
institution från grunden som syftar
till att göra studentlivet så roligt,
givande och smärtfritt som möjligt,
skulle man inte kunna överträffa
Stockholms nation. Att studera i
Uppsala utan att vara engagerad på
Stocken är som att äta flingor utan
mjölk.
Nationen uppstod för 375 år sedan,
sannolikt ur en social gemenskap
av stockholmska studenter. Precis
som år 1649 är det den
som gör att studenterna
år 2024 fortfarande dras
till nationen. Även om
Bakfickans mat är god, är
det inte på grund av den
som vissa ämbetsmän
spenderar lika många
timmar i veckan på
nationen som en heltidare,
trots att deras ämbeten
bara kräver ett fåtal
timmars närvaro. Det är
inte för att städsexor är så roliga
som vi termin efter termin söker
ett nytt ämbete. Så nästa gång en
släkting frågar vad Stockholms
nation är, kommer jag att berätta
om Bakfickan, torsdagsklubben,
lunchen och marsspexet. Men
framför allt kommer jag att berätta
att nationens verkliga essens är
den sociala gemenskap som den
ger upphov till. Verksamheten är
blott dess ankare. Och att denna
sociala gemenskap består av de
bästa personer jag känner, av
inspirerande människor som tänker
göra något av sitt liv, som tänker
ta sig någonstans, men som banne
mig tänker ha roligt på vägen dit.
Det är en fröjd att få vara en del av
er gemenskap.
18 19

C i t y g a s q u e
C i t y g a s q u e
21

S c h t o k t o b e r f e s t
S c h t o k t o b e r f e s t
22 23

H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
ÄMBETEN
UNDER RADARN
– JAKTEN PÅ STOCKHOLMS ÄMBETSMÄN
200 stycken.
Det är antalet ämbetsmän som
finns på Stockholms. Att många
av dessa hamnar i skymundan är
inte särskilt konstigt. Men desto
tråkigare är att tappra studenter
som arbetar för Stockholms bästa
inte får den uppmärksamhet de
förtjänar. Det är inte sällan en kan gå
förbi anslagstavlorna i trappen och
stanna upp för att läsa vilka ämbeten
som går att söka. Vad innebär dessa
ämbeten för arbete? Vilka personer
innehar dessa just nu? Vilka är
anledningarna till att söka dessa?
Och vad anser de själva är deras
ämbetes största utmaning? Frågor vi
sällan vare sig hinner eller kommer
ihåg att ställa på småtimmarna i
Kakel en torsdag. Men en skarpsynt
redaktionssekreterare vet att dessa
frågor är precis det som Stockholms
medlemmar länge sökt svar på.
Därför har jag gett mig ut på en
vallfärd till Stockholms nobla
lunchservering av vår fantastiska
Nationskock Robert i spetsen!
Väl på plats ekar salarna i huset
tomma. Något är fel tänker jag. Har
jag tagit fel på tiden? Nej klockan är
halv tolv, dagens lunchmästare står i
kakelbaren och tittar till kvittorullen.
Ändå tomt. Vilken miss tänker
jag. Oförberedd och ogenomtänkt,
kommer jag på mig själv att tänka.
Jag går ner till Bakfickan för att se
ifall det möjligtvis finns lite liv och
rörelse i Gastropubens behagliga
interiör. Inte där heller. Osannolik
otur. Är det jag som tappat känslan
för Stockholms ämbetsmäns dagliga
rutiner? För inte kan det vara
Stockholms som tappat sin glöd?
Längre än så hinner inte mina tankar
vandra innan jag hör bekanta röster
och visst är det en skara ämbetsmän
som kommer in genom Bakfickans
entré. Jackpot!
I lunchens vimmel och stoj tappar
jag fokus och det enda jag lyckas få
med mig är två lovord om att få göra
intervjuer, men ännu ingen gjord. Ja,
inte har Stockholms tappat sin glöd
i alla fall. För det så igenkännliga
berättandet av anekdoter och fokus
på allt annat än min uppgift tar över
– Stockholms lever alltjämt. Men en
sak är också säker. Att vända kappan
efter vinden, det är inte i Primus inter
Pares anda. Så min jakt efter nya
ämbetsmän att intervjua och få svar
på mina frågor fortsätter.
Jag rör mig igenom Matador för att
se om jag finner lyckan i biblioteket,
vilket ger utdelning. Stockholms
nyvalda bibliotekarie sitter och
arbetar med en inlämningsuppgift
och jag ber om att få ställa några
frågor och får en tumme upp till svar.
Bibliotekarie - Jacob Telander
Varför sökte du till bibliotekarie?
- Ämbetet verkade utmanade på ett
härligt vis!
Vad är det roligaste
med
ditt ämbete?
- Det faktum är att
de är vagt.
Finns det något du vill förändra nu
när du är bibliotikare?
- Sätta in bord och stolar i arkivet
för att kunna studera hade varit najs.
Också sätta in avskiljande väggar i
biblioteket för att skapa ett kontor för
mig själv.
Någorlunda tillfredsställd
fortsätter jag mitt sökande efter fler
ämbetsmän. I Landskap hittar jag vår
alldeles egna Ljud- och ljusmästare
med många terminers erfarenhet.
Ljud och ljusmästare
– Ariwan Tofik
Vad är det roligaste med ditt
ämbete?
- Låter lite klyschigt. Men att ansvara
för att utrustningen är på topp. Att
alla gäster är glada och taggade. Men
också att helt enkelt vara här varje
torsdag och veta att alla kommer få
det jävligt kul.
Vad beställer
du helst i
baren?
- Skinny bitch.
Vad är ditt tips om man vill
engagera sig på Nationen?
- Om vi ser till varför jag har
varit här 10 terminer så är det
för gemenskapen. Att se vad alla
lyckas åstadkomma. Allt från
frukosten, klubben, baren till
trygghetsombuden. Den stora
gemenskapen är anledningen till att
man ska engagera sig.
Jag fortsätter mitt sökande och i
beige stöter jag på en av nationens
valberedare.
Valberedare – Gustav Thorén
Vad är den största utmaningen i ditt
ämbete?
- Det kommer nog vara att hantera
tredje Landskap med räkning av
röster och kontakt med alla som
ska dit. En stor del när verkarna ska
väljas, många poster och sökande.
Men det ska fortfarande bli väldigt
kul!
Vad är ditt tips om man vill
engagera sig på
Nationen?
- Jobba UA och
nissa, det är kul.
Har hört att man
får betalt på UA.
Man lär känna
mycket nytt folk. Kul sätt att vara här!
Favoritevenemang på Nationen?
- Schtocktoberfest!
Med några intervjuer i ryggen och
fart i benen känner jag att turen har
vänt och bestämmer mig för att testa
lyckan i Backfickan en andra gång.
Där får jag napp direkt och hittar
flera av ämbetena jag söker efter.
Kultur- och nöjesförman
- Tess Freeney
Vad är det roligaste med ditt
ämbete?
- Det är väldigt kreativt arbete med
fria tyglar.
Till vilken typ av person skulle du
rekommendera att
söka ditt ämbete?
- Folk som är kulturintresserade och
gillar att vara med och fixa event!
Favoritevenemang på Nationen?
- Luccebrunchen och Valborg!
Idrottsförman - Fabian Eklund
Varför sökte du till Idrottsförman?
- För att jag tycker
det är väldigt kul
med idrott!
Till vilken typ av
person skulle du
rekommendera att
söka ditt ämbete?
- Till alla som är trötta på att diska
och stå i köket, testa på något nytt!
Vad är ditt tips om man vill
engagera sig på Nationen?
- Nissa allt som går!
Sånganförare - Nils Kullman
Varför sökte du till Sånganförare?
- Varför? Nämen jag älskar
snapsvisor, det var självklart.
Vad är det roligaste med ditt
ämbete?
- Roligast med mitt ämbete är att få ta
del av den sånganförartradition som
finns på Nationen och i studentlivet.
Men också för att få vara kreativ och
få dra upp stämningen på evenemang
som mycket folk vill gå på. Det
är ett stort ansvar och jag gillar
utmaningar!
Vad är den största utmaningen i ditt
ämbete?
- Största utmaningen är att hinna
tillbaka till bordet och dricka sin
snaps, brukar gå sådär. Vilket leder
till nästa utmaning,
att hålla igång
snapsdrickande
med mina
förpliktelser som
sånganförare
sittningen ut.
Efter att många frågor är ställda och
Bakfickan långsamt tömts i takt med
att behovet av studier långsamt krupit
fram känner jag mig tillfredsställd.
Frågorna är besvarade och min
förpliktelse gentemot medlemmarna
är uppfylld. Uppgiften slutförd. Eller
kanske inte helt? Kanske finns det en
del av er läsare som varit på besök i
inskrivningen i Stockholms bibliotek
under uppstarten av terminen och
precis blivit medlemmar. kanske
känner ni nu er lockade att söka ett av
dessa ämbeten men inte vet hur man
bär sig åt? Hur söker man ett ämbete?
Vem ska jag prata med? Vad behöver
jag göra? Var så lugn, här kommer en
enkel guidning till hur du ska bära
dig åt!
För att söka
ett ämbete
skriver man upp sig på
anslagstavlorna som sitter uppe under
perioden inför Landskap. De finns
att hitta i trappen mellan Matador
och Övre hall, det vill säga på väg
upp från utegården till kakelbaren
genom det gamla huset. Där står alla
ämbeten som är möjliga att söka och
det är så simpelt att det räcker att
endast skriva upp sitt fullständiga
namn och telefonnummer. Därefter
hör valberedarna av sig och bekräftar
din ansökan och frågar ifall du
tänker närvara på det nästkommande
Landskap. Väl på Landskap ges du
möjlighet att kort presentera dig
själv och varför du söker ämbetet i
fråga. Därefter röstar alla närvarande
anonymt fram de nominerade
personerna och ämbetena väljs!
Av: Sebastian Eckerström
24 25

H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
Den syndiga Gåsen
Av: Ted Hausenkamph
Träden börjar bli nakna
och de kyliga vindarna
tvingar sakta men
säkert studenterna i Uppsala
att damma av vinterrocken
och plocka fram de bruna
läderkängorna. Gässen flyger
i sina v-formationer till
sydligare breddgrader i Skåne,
platsen där gåsmiddagen har
sitt starkaste fäste. Med en
fantastisk höstgasque i våra
minnen går tankarna till
höstens högtidligaste sittning:
Gåsmiddagen. Den festliga
smokingen byts ut mot sin
akademiska motsvarighet i
form av fracken. Den piffiga
cocktailklänningen hängs
prydligt upp i garderoben och
den tjusiga aftonklänningen gör
sin debut.
Gästerna sitter vid borden och
gässen kommer åter från Skåne
till vårt bord här på Nationen,
men hur kommer det sig att det
är just gåsen som serveras och
varför kommer gåsen just hit?
Gåsmiddag är en gammal
tradition i Sverige men historien
bakom är det få som känner
till. Den 11 november år 371
e.k., i det som 500 år senare
skulle bli Frankrike, levde
en helgonförklarad romersk
soldat vid namn Sankt Martin.
Befolkningen i staden Tours där
Martin bodde hade för avsikt att
göra honom till biskop, något
som Martin absolut inte ville.
När han sedan mer eller mindre
tvingades till detta så ska Sankt
Martin i sin desperation ha
gömt sig i ett kluster av gäss
för att undkomma byborna.
Gässens kacklande avslöjade
hans gömställe och den
sedermera biskopen började
utbringa sin hämnd på de
skränande gässen genom att
årligen äta dem och dricka deras
blod.
Traditionen spred sig
tillsammans med kristendomen
över Europa och landade i
Stockholm 1557 där namnet
Sankt Martin översattes till
Sankt Mårten vilket sedan gav
gåsmiddagen sitt namn Mårtens
middag. Traditionen levde fram
till 1700-talet då gåsfarmar
runt om i Sverige lades ner och
gåsmiddagen bevarades endast i
Skåne där det lever kvar än idag.
Även här på Nationen så har
hämnden mot gåsen utövats
i många år, men kanske inte
riktigt så länge som man hade
trott med tanke på traditionens
långa historia. 1969, i samband
med “de röda åren” och
öppnandet av det nya huset
anordnade Stockholms sin
första Gåsmiddag och denna
var i klassisk skånsk stil. Där
serverades svartsoppa till
förrätt, följt av stekt gås till
varmrätt och skånsk äppelkaka
till dessert. Tidigare hade endast
Göteborgs nation anordnat
middagen och den uppskattade
traditionen började sedan
delas med Stockholms och
nationerna turades om att bjuda
in varandra på Gåsmiddag. I
Holmiensis tredje numret från
1970 kan man läsa hur kuratelet
har gästat Göteborgs nation och
“roat dessa på deras Gåsmiddag”
dåvarande Förste kurator
beskriver sedan att “så roligt har
de (läs göteborgarna) inte haft
på många år”
Sedan dess har traditionen levt
kvar i vårt hus på lut och hur
många gäss som har dött för
sina synder mot Sankt Mårten
vågar jag knappt gissa på. Idag
är det nog få som äter gåsen i
ren hämndlystnad men oavsett
så smakar den lika gott. Vi har
pratat med Nationens kock
Robert för att klargöra hur
maten faktiskt tillagas och för
att klargöra vad svartsoppan
faktiskt innehåller.
Det gnistrar till i Roberts ögon
när jag frågar honom om att
ställa upp på en intervju om
det som numera kallas för
Gåsmiddagen. Han skrattar
sedan till och förklarar ironin
i att han 15 minuter tidigare
hade lagt beställningen på alla
ingredienser till Gåsmiddagen.
“I och med att Gåsmiddagen
är en populär tradition så
behöver vi preliminärboka
både gässen och svartsoppan i
god tid från våran leverantör.
Förra året köpte jag 44 hela
gäss och 35 liter svartsoppa
från en bra uppfödning i
Skåne.”
Eftersom traditionen ses som
skånsk är det få landsmän som
fått avnjuta en Gåsmiddag. En
självklar fråga från många är
vad soppan med det tveksamt
aptitliga namnet innehåller. Jag
frågade även Robert hur denna
tillagas och var han fått receptet
från.
“Basen i svartsoppan är inte
gåsblod som många tror, det
hade blivit för dyrt och smaken
skiljer sig inte nämnvärt
från grisblodet vi använder.
Grisblodet kokas upp med
stärkelse för att det inte ska
koagulera, sedan tillsätter
jag nejlika, kryddpeppar och
ingefära vilket får soppan att
nästan smaka lite pepparkaka.
Innan rätten serveras så lägger
jag i en matsked med stekta
äpplen och katrinplommon för
att ge en lite sötare smak. Till
sist häller jag i lite av gåsfettet
i soppan för att göra den lite
mustigare. I det traditionella
receptet ska man egentligen
använda kråset (gåsens ätbara
inälvor, reds. anm.) istället
för frukt men jag tror inte
det skulle uppfattas som lika
aptitligt idag.”
Efter den detaljerade
redogörelsen för hur vår kock
tillagar förrätten så kommer
min nästa fråga naturligt, vad
får man om man är vegetarian?
Robert skrattar till och flinar
lite.
“Ingenting!.. Nej men skämt
och sido så är det ingen annan
sittning där vi har så många
vegetarianer som bara är
vegetarianer på förrätten.
Jag förstår ju såklart varför
men jag tycker ändå man
ska ta tillfället att smaka på
svartsoppan om man aldrig
gjort det innan, det är faktiskt
ganska gott om man tänker
bort det där med blodet. Är
man vegetarian så blir man
istället serverad en grön
ärtsoppa till förrätt. Till
varmrätt har jag inte bestämt
mig men i fjol så körde vi på
en ratatouille som var väldigt
uppskattad.”
Innan jag avslutar intervjun
så berättar jag vad jag fått lära
mig i min undersökning om
Gåsmiddagen och Robert är
minst sagt tagen av historien
från 300-talet och gässens svek
mot St Mårten. Min avslutande
fråga blir till Robert och tillika
er läsare.
Förtjänar gässen att dö för sina
synder? Robert svarar med en
allvarlig ton:
“Gässen förtjänar
inte att dö, men nu
har vi iallafall en
bra anledning”
26 27

H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
TORSDAG PÅ HOLMIANA - EN INBLICK I VERKSAMHETEN
Det är torsdag eftermiddag och klockan
är 14. Förberedelserna för den sedvanliga
Torsdagsklubben är i full gång och
klubbverkarnas rop ekar mellan Stockholms
väggar. En känsla av berusning träffar mig,
inte sådan man känner av att dricka omåttliga
mängder Lennart i Kakel, utan en av lyrisk
förväntan och spänning. Känslan när man
var liten och låg sömnlös kvällen innan man
fyllde år - när man vet att det snart kommer
inträffa någonting riktigt riktigt bra. Även fast
det inte är anledningen till att jag befinner mig
på Stockholms idag kan jag inte motstå ett
besök i Bakfickan för att beställa en öl. Det är
TRE SNABBA MED SERVISEN
Noah Hagdahl
Vad studerar du?
Polkand T1.
Albin Håkansson
Vad studerar du?
Ekonomi T3.
Ingrid Nyman
Vad studerar du?
Ekonomi T3.
Efter frågestunden får jag följa med in i
köket för att se hur det går med de mera
gastronomiska förberedelserna. Sven-Bertil
Taubes harmoniska röst hörs från en
högtalare och allt som ska vara klart verkar
även vara det. En välförtjänt fikapaus för servisen
och lite småprat för att diskutera
arbetsdelning inför gästernas ankomst.
Köket är fyllt med liv och matos. En
perfekt kombination för vilken arbetande
personal som helst är min slutsats.
Förberedelserna inför kvällen fortsätter strax
därefter när barpersonalen kommer och
servisen börjar fylla glasen med vatten, vin
och snaps. Det börjar kännas i luften att det
närmar sig för bänkning. Allting är på
plats och personalstyrkan är redo. Klockan
närmar sig 18 och gästerna börjar anlända.
Jag får tag på en av gästerna i all hast för att ta
tempen.
Vad heter du?
Anton Öst.
ju ändå torsdag. Den verkliga anledningen
till min närvaro i huset är trots allt för att
få en inblick i verksamheten för Holmiana,
Stockholms torsdagsrestaurang. Följa
förberedelserna, ta tempen på servisen och
möta gästerna. Därför rör jag mig upp mot
köket på ovanvåningen där jag bestämt
träff med hovmästarna. Där står båda två
och skiner glatt upp. Klockan har hunnit
närma sig 15 och den sista personen i kvällens
servisstyrka dyker upp när vi hälsar.
Hovmästarna berättar om deras tankar om
kvällen och hur upplägget ser ut. De meddelar
att det verkar bli en lugn kväll med
Hur kommer det sig att du serverar
idag?
Jag pratade med Samuel och har jobbat
typ varje torsdag så det var bara så det
blev. Skönt med rutiner, så länge det inte
är fredagstenta.
Hur kommer det sig att du serverar
idag?
Blev tillfrågad av hovmästaren som ringde
till mig imorse och jag var väldigt bakis
och kände att det var najs att göra något
kul med dagen, inte bara chilla hemma.
Hur kommer det sig att du servar idag?
Jag hörde av mig till hovmästarna för att
jag hade tråkigt och låg på soffan.
Vad är syftet med att ni är här ikväll?
Testa på Holmiana, fira färdig tenta och
njuta av en kväll på Stocken!
Vad ser du mest fram emot med kvällen?
Trevligt sällskap, god mat och mycket
shots, gärna fernet.
Gästerna bänkar sig vid det färdigdukade
borden. Kvällen fortgår och tillsammans
med hovmästarnas hjälp ser servisen till
att serveringen flyter på som en koreograferad
dans. Det hörs skratt och glada
toner inifrån Beige och när jag kikar in
ser gästerna nöjda och belåtna ut. Det är
full fart i köket. Instruktioner delas ut och
vitsar höjer stämningen ytterligare.
Efter en lyckad sittning beger sig gästerna
på hovmästarnas beordran ut till Nya
salen för att fortsätta kvällen. Servisen
dukar av och klubbverkarna tar över den
sista arbetsbördan med röjning av bord
27 gäster uppdelat i tre olika sällskap.
Förhoppningarna om ett fläckfritt pass
utan problem känns mer uppnåeligt än
vanligt.
Under vårt småprat håller servisen på att
duka upp för de tre sällskapen inne i Beige.
Tre bordsöar, kandelabrar, finporslin
och glas för flertalet drycker dukas upp
i raskt tempo. Trots god tidsmarginal
finns ingen brist på arbetsmoral. Jag blir
nyfiken på servisens tankar om kvällen
och ber om att få ställa några frågor.
På vilket dansgolv befinner du dig
ikväll?
Nya!
På vilket dansgolv befinner du dig
ikväll?
Kakel!
På vilket dansgolv befinner du dig
ikväll?
Om Albin är Kakel är jag också i
Kakel!
och stolar. Klockan närmar sig 21 och
dörrarna till klubben ska alldeles strax
öppnas. I en hisnande fart flyttas de sista
borden från sittningen bort. Servisen tar
hand om den återstående disken inne
i köket och klubben öppnar. Kvällen är
fullbordad. Gästerna är glada, servisen
nöjd och hovmästarna kan pusta ut.
Holmiana är klart för denna vecka. Om
sju dagar är det jobb igen. Men nu är det
dags för Torsdagsklubb!
Bildtext: Hovmästarna Samuel och August i fart med
att få ut gästernas förrätt!
2Q
Rebecca Ander
Vilken jävla terminsstart!
Jag är som vanligt sent ute med denna spalt och skriver detta en oktobermorgon med en kropp
trasig från Lund. Jag är aldrig så tacksam över att plugga i Uppsala som när jag kommer hem
från den danska lilla byhåla som de envisas med att kalla studentstad. Här på hemmafronten i
Sveriges ENDA studentstad har vi hunnit med: Kräftskiva, Reccemottagning, Reccegasque,
SNAK, Citygasque, Schtoktober, bli ett år äldre, en vända till Lund, 7 torsdagar, 7 uthyrningar,
2 städsexor och ett Landskap. Jag och mina stressutslag ser minst sagt fram emot min första
lediga helg för denna termin. Höstterminen har dragit igång med en rivstart och det betyder
tyvärr att hösten också har det. Det pratas alltid alldeles för mycket om vårtecken men inte alls
lika mycket om hösttecken. Så här är mina egna hösttecken:
• Studenter envisas med att sitta utomhus för att badas i de sista varma solstrålarna.
• Alla blir lite blekare och fulare.
• Man ser sommarjackor och dunjackor under samma promenad.
• Det känns betydligt mer motiverat att åka Uber från klubben.
• Man kollar upp vad en gjutjärnspanna kostar för att man såg någon sjuk gryta på Tiktok.
• Sova med öppet fönster resulterar i en förkylning.
Hösten är säkert jättemysig för resten av er men jag grät förra veckan för jag insåg hur långt det är kvar till våren.
Jag vill passa på att välkomna mina tre nya kollegor till världens bästa jobb; 1Q Vendela Malmsten Cewenhielm, 3Q Sakarias
Hanssen och RC Fanny Wahlund.
Kyss, kram och allt däremellan//
Er alldeles egna
3Q
Sakarias Hansen
Hej kära läsare!
Trots att detta är min första spalt så har jag redan lyckats missa deadline! (Sorry). När jag skriver detta
så har vi varit på besök hos vår kära lillebror i Lund och avnjutit rå potatis med lite ål, smarrigt!
Denna termin har verkligen flugit fram och översvämningen i källaren dagen jag klev på känns
som ett minne blott. Tack vare Uppsalas universitets beslut att förkorta terminen med nån vecka
så har vi bränt av en helt rad evenemang den senaste månaden och ett stort tack till alla er
nationssjälar som både besökt och jobbat under dessa, ni är grymma! Jag vill framförallt rikta
ett stort tack till mina heltidarkollegor som gjort allt detta möjligt, ni är grymma!!
Nu blickar vi fram emot en lite lugnare månad som kulminerar i en fantastisk GÅSMIDDAG! Det
kommer bli grymt! Tänk bara på att tömma blåsan ordentligt innan, för gåsen är förbannat lång.
Sist men inte minst så vill jag hälsa alla ämbetsmän att verkligen njuta av terminen. Det händer så
mycket på så kort tid och det är lätt att allt flyger förbi. Stanna till ibland och njut av vardagen. Om ni vill
ha tips på återhämtning så kan ni komma in till kontoret, Julia är en expert på att vila. Däremot så gör hon oftast det i sin stol på
småtimmarna vilket inte verkar särskilt ergonomiskt men hon har säkert massa andra bra tips också!
Det var allt för mig, hej!
28 29

H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
Barmästare
Alice Alexandersson
Hej alla glada stockholmare!
Den långsamma sommaren på nationen har sakta men säkert lämnat oss, löven på träden har börjat
skifta färg och höstens rofyllda mörker börjar inta vår vackra stad.
Inte nog med det, höstens intensiva terminsstart har nog tagit oss alla med storm.
Härligt tycker jag, tråkigt tycker andra. För mig innebär hösten ännu en termin på nationen
som barmästare, och tre nya kollegor på kontoret, varmt välkomna Sacke, Vendela och Fanny!
Jag, Julia och Ander har nu blivit “rävarna” på kontoret, detta har jag sett fram emot då det
förra “rävarna” försökte köra med oss som bara den! Visste ni till exempel att Tage vägrar knyta
sina egna skor? “Det ska minsann ni göra” sa han varje gång snöret gått upp på den lilla skon. Jag
suckar och rekommenderar kardborreband…
Nåväl! Vi har precis bränt av en kräftskiva, superstorstock, reccegasque och SNAK utan några vidare
komplikationer, men det har varit intensivt och mer intensivt ska det bli!
Framför oss väntar en City-Gasque och ett besök till Lund! Vad känner jag inför detta då undrar ni? Likt
höstens dunkla mörker och melankoliska lugn finns det ju faktiskt något trevligt med det hela, City-Gasque blir spännande och
malmöiterna brukar ta hand om oss väl, men snart slipper jag nog Lund på ett tag!
Jag vill avsluta med att önska alla nya medlemmar och främst alla nya ämbetsmän varmt välkomna till nationen, jag hoppas ni ska
trivas. Om ni känner er lite extra trötta på “höstens dunkla mörker och melankoliska lugn” så lovar jag att Stocken kommer få er
att må betydligt bättre!
Restaurangchef
Fanny Wahlund
Varje dag när jag tar mig till Stockens kontor passerar jag nu den temporära men ack så vackra
höstmiljön som klär Uppsala i alla färger på skalan från grönt till rött. Skiftet till den mer fridfulla
och harmoniska höststämningen från den rivstartande terminsstarten där luften bubblar och
studentögonen är nyfikna fyller min promenad.
Soltimmarna och temperaturen fortsätter sakta att krympa och snart kommer även de
livliga löven på träden falla över kyrkogården, och i synnerhet min kära Pappas grav, som
jag passerar dagligen att bli det nya vanliga. En fin tröst då är att värmen och ljuset tryggt
fortsätter omfamna det som nu för tiden är mitt kontor, tillika andra hem, Stockholms nation.
Det finns alltid en plats för en att vända sig till i Bakfickan, på Holmiana, eller på torsdagsklubben
när den externa miljön gör en besviken.
Jag kan personligen trösta mig med att jag redan erfarit det mörkaste mörkret för året. Efter några
veckor med fullt riktat fokus på mina verksamheter blev ärendet att förnya mitt och min roomies
elavtal åsidosatt (hur skulle jag veta, när min pojkvän löst detta åt mig senaste fyra åren...?). Under
en redan mörk kväll kom vi därför hem till en ännu mörkare, och elfri, lägenhet. Detta samtidigt som jag kom att behöva ligga
isolerad hemma i covid (så ute?). Mörkret var paketerat i rekordmånga lager med andra ord. Men om jag genomlevde det, ska nog
några färre ljusa timmar eller framtida intensiva perioder på Stocken vara en barnlek.
Bakfickanchef
Julia Linnér
Hej kära läsare!
Nu har terminen dragit igång med en jäkla fart och det har hunnits med både det ena och det
andra! Min älskade Bakficka slog upp dörrarna 2 september och har varit mycket välbesökt i
princip varje dag, med undantag för fredag morgon möjligtvis... Frukost, lunch och middag i
en trevlig och levande miljö är ju inte något att klaga på! Om jag får vara så fräck och rekommendera
rätter från menyn skulle jag tipsa om halloumipastan till lunch och chiliburgaren
till middag med en kall öl till.
Utöver allt som innebär Bakfickan har vi hunnit med smygöppning av klubben, en hejdundrande
kräftskiva, en SUPERMEGASTORSTOCK och Sthlms-veckan som jag hoppas alla njöt
av lika mycket som vi heltidare! I skrivande stund sitter vi på kontoret och fixar oss inför ett
av mina personliga favoritevenemang, HÖSTHELGEN. Håret lockas, insignier (dom konstiga
utsmyckningarna vi heltidare har runt halsen) sätts på, sminket skyndas igenom, torrschampo
och hårspray fyller kontoret, förlåt Sacke, och klackar sätts motvilligt på. När ni läser detta kommer
helgen ha passerat och jag hoppas ni hade det jäkligt kul.
Jag vill givetvis även officiellt välkomna Vendela, Sakarias och Fanny som valdes in i våras till kommande år, trots att vi
spenderat hela sommaren tillsammans. Vi har en otroligt rolig termin framför oss! Jag vill även passa på och tacka Alice och
Rebecca för att de stått ut med mig under vårterminen och kommer tvingas stå ut med mig denna termin också, sorry not
sorry.
Det var allt för mig, hoppas vi ses i dimman nån gång!
FRUKOST
DAGVERKSAMHET
KVÄLLSVERKSAMHET
ÖPPETTIDER BAKFICKAN
mån - fre 7.30 - 10.00
mån - fre 11.00 - 17.00
tis - lör 17.00 - 00.00
Avslutningsvis vill jag hylla mina älskade Hovmästare, Uthyrningsansvariga och Garderobsmästare med tillhörande personal som
trots denna något annorlunda rivstart gjort livet mer än lätt för mig.
BRUNCH
lör 11.00 - 15.00
30 31

KALENDARIUM
Höstterminen 2024
31 Augusti
21 September
24 September
27 September
4 Oktober
5 Oktober
15 November
16 November
6 December
7 December
8 December
Kräftskiva
SNAK
Reccemottagning
Reccegasque
Citygasque
Schtocktoberfest
Gåsslabb
Gåsmiddag
Lucceslabb
Luccegasque
Luccebrunch
stockholmsnation.se