Holmiensis HT24 - nummer 2

Nummer 4 2024. Sedan 1963. Stockholms nations tidning.
Flogstamannen Palaver Nationernas ursprung
1

R e d a k t i o n e n
REDAKTÖREN HAR
ORDET.
Så var vi framme i november och terminen börjar lida
mot sitt slut. Det har skrivits tentor, firats på Schtoktober
och Gåshelgen och trots sena kvällar på Ekonomikum
och tidiga förfester har det på det stora hela varit en lugn
höst i Uppsala. I världen har det däremot varit blåsigare.
Några veckor före det här numrets utgivningsdatum
vinner med god marginal en 78-årig New York-bo, dömd
för bokföringsbrott och misstänkt för valfusk. Juristerna
förstår ingenting, ekonomerna ännu mindre och
statsvetarna förstår inget alls. Det börjar också bli allt
svårare att än en gång engagera sig genom att fortsätta
läsa tidningen och se Agenda på söndagskvällarna. Han
lovar att inte vara en diktator, utom första dagen som
president. Suck. Testar Dagens Nyheter. Han har pratat
med Putin om fred i Europa. Läser första raderna. Ger
upp. Som i trans klickar mig in på Instagram. Reelsen
börjar flöda. Svartvitt byts ut mot färgfilm.
Istället för att tänka något mer på Trump, Putin och
Gaza tänker jag på Star Wars, P3-klipp och ett skepp som
tydligen sjönk i Lake Superior 1975. På nätterna ser jag
på Star Wars. Trean med statskuppen och förintelsen av
alla goda. Det nya hoppet i fyran. Till och med de nya
Disney-serierna ger jag ett försök trots de ihåliga dialogerna.
Jag vet att jag gör fel som gömmer mig för verkligheten.
Snart ska jag tillbaka, upp till ytan igen. Låt mig bara
vara kvar här i det trygga palatset av filmerna från
min barndom och kuriosan om sjunkande skepp som
ingen kan ta ifrån mig. Kan inte sluta tänka på Anakin.
Han som blir den onde Darth Vader. Han som var den
utvalde att enligt profetian förgöra de mörka krafterna
men som istället blev ond själv. Trots allt mördande och
förstörande är det ändå tillslut han som till sist besegrar
sin mästare Kejsaren, ondskan själv.
Tycker det där är fint på något sätt. Att trots att det genom
filmerna gång på gång känns som att nu är det kört så är
det tillslut den som blev ond som förgör ondskan. För att
en gång för alla förgöra ondskan var den utvalde tvungen
att förråda den fria världen.
Kanske är det så vi ska försöka att tänka nu. Tänk om
Trump ändå är den utvalde men att vi ännu inte har
kommit så långt i sagan att vi kan förutse slutet. Vi är
bara i den femte filmen, vi kan kalla den “MAGA strikes
back” och även om det inte ser ut nu som att han själv
ska förstöra det han själv strider för kan det mycket väl
bli så. Vi vet inte men vad vi vet är att många gånger det
sett dystert ut i historien så har friheten och medmänskligheten
ändå segrat tillslut. Och händer det i Star Wars
kan det hända i verkligheten också.
Paul Lundberg
Redaktör
Ansvarig utgivare
Vendela Malmsten Cewenhielm
1q@stockholmsnation.se
Annonsförsäljning
holmiensis@stockholmsnation.se
Tryck
Wikströms Tryckeri AB
018-15 62 90
Omslagsbild
Olga Lorenz
Fotograf
Elise Lévine Sirelius, Ivar Danielsson &
Wiliam Röhl
Kontakt
Drottninggatan 11
753 10 Uppsala
072-964 75 50
holmiensis@stockholmsnation.se
2

redaktionen
R e d a k t i o n e n
Vad ska du kolla på för film eller serie
i jul?
Hugh Grant-maraton
Vad har du för nyårslöfte?
Konfirmera mig
Vilken hade blivit årets julklapp om
du fått bestämma?
Luftvärn
Paul Lundberg
Redaktör
Karl Bonde
Art Director
Vad ska du kolla på för film eller serie
i jul?
Ensam hemma brukar gå varmt
Vad har du för nyårslöfte?
Lära mig spela piano
Vilken hade blivit årets julklapp om
du fått bestämma?
Säger väl ett piano då, kanske ett
Steinway?
Rebecca Runius
Art Director
Vad ska du kolla på för film eller serie
i jul?
Holiday såklart
Vad har du för nyårslöfte?
Inte bränna CSN på Ekos kaffe
Vilken hade blivit årets julklapp om
du fått bestämma?
Köttätande växt
Marcus Hammar
Redaktionssekretarere
Sebastian Eckerström
Redaktionssekreterare
Vad ska du kolla på för film eller serie
i jul?
Clarkson’s farm
Vad har du för nyårslöfte?
Börja spela dart
Vilken hade blivit årets julklapp om
du fått bestämma?
Pocketböcker
Vad ska du kolla på för film eller serie
i jul?
Braveheart på juldagen
Vad har du för nyårslöfte?
Börja investera i kryptovaluta
Vilken hade blivit årets julklapp om
du fått bestämma?
Vevradio
Vad ska du kolla på för film eller serie
i jul?
Kalle. Ankas. Jul. Punkt.
Vad har du för nyårslöfte?
Academic comeback!
Vilken hade blivit årets julklapp om
du fått bestämma?
Fred på jorden, så att Paul slipper köpa
luftvärn!
Adam Dobos
Redaktionssekreterare
Ted Hausenkamph
Redaktionssekreterare
Vad ska du kolla på för film eller serie
i jul?
Sällskapsresan
Vad har du för nyårslöfte?
Göra bästa svängen
Vilken hade blivit årets julklapp om
du fått bestämma?
En supersnabb snowboard
INNEHÅLL
Nummer 4 2024
1Q har ordet 4
Uppsalavyn 5
Vinnaren av höstens skrivartävling 7
Kulturell återfödelse 8
Palaver 12
Flogstamannen 14
Gåsslabben 17
En guide till nationshuset 18
Det amerikanska valet 21
Nya julcitat 22
Nationernas uppkomst 24
Gåsmiddag 28
Heltidarna 29
Kalendarium 32
3

1 Q h a r o r d e t
1Q HAR ORDET
Tänk att vi nu står här igen, vid ännu en termins slut, där Med julen runt hörnet vill jag passa på att rikta ett stort
vintermörkret och kanske några modiga snöflingor tävlar tack till tre stjärnor som nu avslutar sina mandatperioder:
om att lägga en inramning kring vårt nationsliv. Uppsala Rebecca, Alice och Julia. Som Andre kurator, Barmästare
vilar under sitt vintertäcke, och mellan Fyrisåns frost och och Bakfickanchef har ni inte bara lagt ner ett enormt
Nationens värmande väggar kan man nästan känna historiens
andetag. Det är som om själva staden påminner oss spridit värme, glädje och inspiration omkring er. Ni har
arbete och visat imponerande kompetens, utan också
om att ljus och mörker, stillhet och fest, går hand i hand – åstadkommit det som ibland känns omöjligt och lämnat
precis som det alltid gjort här på Stockholms nation.
ett bestående avtryck i Nationens historia. Jag är trygg i
vetskapen om att ni stannar i Uppsala nästa termin, men
ännu tryggare med att jag får fortsätta ha er som vänner
även efter det här kapitlet. Tack för allt ni har gett – ni är
ovärderliga!
Terminen har rusat förbi i ett tempo som kan få vilken
almanacka som helst att tappa balansen. Gåshelgens
värmande svartsoppa har förmodligen lämnat oss med
både mättnad och livslånga frågor om dess egentliga
charm. Våra helger har varit fyllda av allt det som gör
nationslivet så speciellt – tradition, gemenskap och smått
galna upptåg som bara kan uppstå här. Och trots att vi
älskar att möta världen utanför Nationens väggar, är det
ändå här hemma som magin verkligen händer.
Nu när julen knackar på dörren med löften om vila, glitter
och glögg är det dags att andas ut – om än bara för en liten
stund. För visst vet vi alla att tentorna kommer tillbaka
som januari-slask. Men Nationens hjärta slår ändå lugnare
just nu, när vårt älskade hus på lut tar en välförtjänt paus.
Det är i dessa stunder, mellan glöggmys och nya idéer, som
Stockholms nations magi fortsätter att byggas. Här möts
historia och framtid, nattklubb och kulturarv – en plats där
till och med väggarna verkar sjunga om allt som varit och
allt som väntar.
Och nu, kära vänner, närmar sig en av terminens
höjdpunkter – Luccehelgen! Medan julens stämning växer
sig starkare välkomnar vi våra kära gäster från Lund, som
äntligen tar sig norrut för att själva uppleva den uppenbara
sanningen: att Stockholms nation är och förblir primus
inter pares. Tillsammans kommer vi fira, lysa upp vintermörkret
och avsluta terminen på bästa tänkbara sätt.
Tack för en fantastisk termin fylld av allt som gör Stocken
speciellt. Ha en underbar jul – vi ses snart igen!
Men låt oss också stanna upp en stund och reflektera.
Den här terminen har inte bara varit fylld av firande och
glädje. Den har också burits fram av er alla som engagerar
er i Nationen. Våra ämbetsmän, som med slit, hjärta och
envishet gör att vår nation kan fortsätta blomstra, förtjänar
en särskild hyllning. Det är ni som får Nationens hjärta att
slå, och det är ni som förvandlar tvivel till triumf, idéer till
verklighet och kaos till något fantastiskt.
Vendela Malmsten
Cewenhielm
Förste kurator
Och på tal om tvivel – låt oss omfamna det. Som Tage
Danielsson så klokt uttryckte: ”Utan tvivel är man inte
klok.” Det är tvivlen som får oss att växa, att ifrågasätta om
snapsvisor verkligen kräver fyra tonarter eller om svartsoppa
är något vi borde lämna till historieböckerna. Men
det är också tvivlen som gör att vi vågar, som driver oss
framåt mot nya höjder och utmaningar.
4

U p p s a l a v y n
UPPSALAVYN
Foto: Lawan Eriksson
5

H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
VILL DU ATT DINA TEXTER, BILDER
ELLER ILLUSTRATIONER SKA
SYNAS HÄR?
MAILA HOLMIENSIS@STOCKHOLMSNATION.SE
6

V i n n a r e n a v h ö s t e n s s k r i v a r t ä v l i n g
Aldrig igen förutom denna gång har jag gjort något
sånt här.
Jag hade tröttnat på henne. Relationen var tjatig,
tidigare en favoritlåt. Men nu bara irriterande. Något
som jag brukade lyssna på om och om igen, men
som nu fick mig att byta spår innan första versen.
Jag satt i vår säng, bredvid sov min gamla favoritlåt
med trassligt blont hår och röda lätt särade
läppar. Jag hörde de lätta snarkningarna som ekade i
tomheten. Något som förut varit så sött, jag fnös och
vände blad i tidningen. Förr hade vi skrattat, älskat
och dansat. Nu var pappersarket mitt enda sällskap i
kvällsmörkret. Jag behövde en förändring.
En kolumn fångade min uppmärksamhet:
Om du gillar söta drinkar och att dansa i regnet,
hatar yoga och också känner dig dum ibland, och om
du gillar att älska mitt i natten. Då är jag den du letar
efter. Låt oss fly härifrån tillsammans!
Jag höjde på ögonbrynet. Kontaktannonsen var
trollbindande! Så rak på sak, så härlig, så attraktiv.
En förändring! Jag måste träffa personen! Jag måste
berätta att jag gillar söta drinkar och att dansa i
regnet... och champagne!
E
S
C
A
P
E
Jag älskar champagne, det måste denne veta! Och att
jag vill träffa denne så snart och fly tillsammans!
Jag satt i baren och väntade på personen som skulle
förändra mitt liv. Baren var tom, klockan var mycket
och det enda som hördes var skrammel från köket
och en högtalare som spelade en dålig låt.
Plötsligt kom det in en kvinna med trassligt blont
hår och röda läppar. Var detta ett skämt? Jag brast
ut i skratt.
“Det är ju du!”, min gamla favoritsång började också
skratta.
Jag reste mig upp så fort att stolen välte. Vi såg på
varandra en stund.
“Varför dricker vi aldrig söta drinkar? Varför har vi
inte dansat i regnet tills kläderna är genomblöta och
varför läser jag bara tidningen mitt i natten?”, jag tog
henne i handen.
Något i mig lossnade.
“Kom så flyr vi härifrån”, viskade hon och jag log.
Skramlet i köket hade tystnat och jag kände hur låten
som högtalaren spelade började bli bättre igen.
Av: Tindra Nymark
Vinneren av höstens skrivartävling, anordnad av Tidningskonventet, är Tindra Nymark med sin text
“Escape”. Som pris får Tindra sin text publicerad i alla nationstidningar.
7

Nationshuset i början av 1900-talet.
KULTURELL ÅTERFÖDELSE
av SEBASTIAN ECKERSTRÖM
Kulturen är utdöende.
Nationer blir stöpta till
festlokaler. Vattenhål för
öldrickande strupar. En snabb
tillbakablick i tiden ger en annan
bild. En bild där nationer fungerade
som samlingsplats för studenter
där man diskuterade diverse
bildningsområden och där alkohollicenser
bitvis inte existerade
alls. Både skön- och kurslitteratur
kunde tillgås från Stockholms
bibliotek och där sång och musik
bidrog i ett kulturberikande syfte.
Idag kan vi inte säga att biblioteket
har använts sedan början av
2000-talet enligt dess huvudsyfte;
utlåning av litteratur. Det är hög
tid för Stockholms att påbörja ett
paradigmskifte i sitt förhållningssätt
till kulturen!
KULTURELL ÅTERFÖDELSE
För om det är något som särskiljer
vårt anrika hus från Shotluckan
och Birger Jarl är det just det kulturella
inslag som allt för ofta går
husets gäster förbi. Dessa inslag
ska inte tas för givet och bör värnas
om! Från Inspektorstavlorna
i gamla huset och målningen av
Stockholms slott av prins Eugen
ovanför nya trappen, till Carl Larssons
självporträtt i Bellman. För att
inte nämna biblioteket och arkivet
med litteratur bevarad ända från
1800-talet. Kulturhistoriska inslag
som levt genom generationer av
stockholmare men därutöver har
lite av det kulturellt nödvändiga
sprängstoffet försvunnit.
Hur kommer det sig då att Stockholms
kultur har tappat i styrka?
Ett rakt svar på denna fråga är
svår att finna eftersom det har
varit en strukturell nedtrappning
snarare än enbart en avgörande
faktor. Denna förändring går dock
att härleda tillbaka till 1990-talet
och Stockholms utmaningar.
Under detta decennium tvingades
Stockholms på grund av de ekonomiska
svårigheterna sälja av en del
av bibliotekets litteratur. Kulturen
hamnade i skuggan av ekonomin
och började sakta men säkert flyttas
längre ned på dagordningen,
vilken speglar den sits vi någonstans
kan känna oss bekanta med
just nu. Men Idag är den ekonomiska
situationen inte densamma.
Förvisso är det inte allt för många
år sedan NÖDH-åren och den
tillfälligt ekonomiska svackan,
men för kulturen finns nytt ljus i
tunneln! I och med arvet som givit
Stockholms rättigheterna till Pelle
Svanslös finns ekonomiska muskler
att spänna. Det som saknas är
alltså bara initiativtagandet.
Vad ska då göras för att värna
och främja kultur på Stockholms?
Först och främst skadet nämnas att
jag inte innehar någon expertkom-
8

let.
K u l t u r e l l å t e r f ö d e l s e
petens inom detta område. Men det
är också just det som hör saken till.
Inte många har det. Ändå är det vi
som vistas i vårt hus och bör nödvändigtvis
ha en ingrodd uppskattning
av kulturen som redan finns.
Åter till sak. För att värna om vår
kultur kan göras på alla möjliga
plan. Allt från att fortsätta anordna
kvällar som måla och skåla, sångbokssexor,
gästspelande artister i
bakfickan till running club. Kultur
brukar definieras som det som man
kan föra vidare till nästa generation
och precis det tankesättet bör
eftersträvas. Att främja kulturen
handlar om att vi tillsammans har
delat detta tankesätt och viljan att
låta de mer fria och kreativa inslagen
i verksamheten få det utrymme
som behövs.
Det kanske kan kännas överväldigande
att hitta inspiration till detta
och veta i vilket väderstreck man
ska leta för att finna sin kulturella
kompass och hitta rätt inspiration.
Då går det alldeles utmärkt bra att
bara titta ett stenkast ner till vår
hemmaplan i huvudstaden för att
finna inspiration att inhämta i överflöd.
För om även detta undgått er,
så är Stockholm en kulturskatt av
rang. Till att börja med går är det
bara att vandra på kullerstenarna
i de smala gränderna i Gamla stan
och betrakta den medeltida husbyggnadskonsten
och dess ankarjärn.
Att strosa på Södermalms
gator för att åtnjuta den karaktärsstarka
arkitekturen i byggnadernas
kulturhistoriska arv genom Per
Anders Fogelströms berättelser om
Henning. Att spendera en dag på
kungens mark ute på Djurgården
för att ges visuell upprymdhet på
besök på öns konsthallar såsom
Liljevalchs och Waldemarsudde
(känns även som en viss plikt att
låta omnämna vår nationalskatt
Skansen här också).
Vidare går det att se till personerna
som staden format genom sin
kultur, där dessa människor ägnat
sina liv åt att berika och föra vidare
Landskapssalen 1885.
kulturen till nästkommande generation.
Elsa Beskows böcker och
gestaltningar av svenska folkets
relation till naturen. Eva Bonniers
impressionistiska porträttmålningar
av människor i arbete. Ragnar
Östbergs bidrag till Stockholmsvyn
genom hans nationalromantiska
utformning av såväl Stockholms
stadshus som Sjöhistoriska museet
och Östra real. Och Povel Ramels
fyndiga visor, sånger och revyuppsättningar.
Kulturskatter i mild
bemärkelse. Tydligt är att vi stockholmare
har en gemensam kultur
att hämta inspiration ifrån. Det är
bara vägen fram som saknas och
det är fri lejd för den som vill börja
vandra framåt och bidra till kulturellt
främjande.
Så för att avsluta denna genomdragning
av kulturanda på Stockholms
nation vill jag återgå till
själva grundtanken. Idén bakom det
här inslaget handlar alltså inte om
att avskaffa vår kära torsdagsklubb
eller traditionsenliga sittningar om
den rädslan funnit er som läser. Inte
heller har tanken varit att varenda
ämbetsman hädanefter ska gå och
fundera på hur de på bästa vis kan
bidra till kultur och vad för aktivitet
de skulle kunna fråga kuratelet
om att få lov att anordna. Nej, den
åsyftar till att ge ett nytt perspektiv
på vad vår Nation kan göra för
att långsiktigt fortsätta bevara sin
glans. För att fortsätta göra oss säregen
som nation och andas Primus
inter pares. Att visa våra grannar
på andra sidan Drottninggatan
att vi är så enormt mycket mer än
en festoas. För genom att värna,
bevara och satsa på kulturen kan
den fortsätta tillåtas att frodas inom
våra väggar och leva kvar i flera
generationer framöver!
9

Länge trodde jag att ”himla med ögonen” var synonymt
med att ”tindra med ögonen”. Oförstående retade jag
därför gallfeber på en klasskamrat och varpå han säger
”sluta himla med ögonen”, himlar jag bara ännu mer. Det
blev en dyrköpt läxa.
I diktaturer är det storebror som ser allt.
I demokratier är det lillebror som ser allt.
I familjen är det mellanbrodern som
känner sig osedd.
Från att ha varit allt hon kunde se, hade han
blivit en perifer sak.
10

Tänk att få vara en fluga på väggen
hemma hos henne.
Tänk att få vara en fluga runt halsen på
honom.
Det var de vackraste korpgluggarna han
någonsin hade sett, men det kunde han förstås
inte säga.
11

PALAVER
ETT INTELLEKTUELLT
KUNSKAPSUTBYTE
av SEBASTIAN ECKERSTRÖM
Ibland kan en fundera över hur det kommer sig att så många unga
människor samlas på torsdagsklubben, catwalken på Ekonomikum
eller i hörsal C i Carolina Rediviva-biblioteket. Vad är den gemensamma
nämnaren? Det kan anses så självklart att det stundvis går oss
själva över huvudet. Svaret är trots allt kunskap. Inhämtning och vilja
att berika intellektet är det som får aspirerande universitetsstudenter
att vallfärda till Uppsala. För att inhämta ny kunskap och stimulera
den intellektuella törsten.
12

P a l a v e r
Just denna strävan efter kunskap
kan ibland kännas svår att besvara.
Vart ska man vända sig? Hur
bär man sig åt? Kurslitteratur är
sällan vad som får oss studenter
att motiveras till att berika oss
intellektuellt. Det krävs emellanåt
andra metoder för att hålla
motivationen till lärandet uppe.
Seminarium kan enligt universitetets
syn på saken vara en av dessa
metoder. Men sällan finns ändock
viljan hos oss studerande där
under dessa tillfällen (framförallt
fredagmorgnar av någon prekär
anledning). Snarare blir de mer
ett tillfälle att stå till svars för hur
väl man presterat ditintills under
kursens gång.
Vad som saknas eller kanske var
det snarare brister är kunskapsutbytet
mellan forskare och studenter.
Just tillfällen där samtal
mellan universitet och studenter
kan hållas med syfte för intellektuell
stimulans. Att ges möjlighet
att diskutera samhälleliga frågor
på ett bredare plan men med
personer med hög kompetens.
Att kunna ställa de dumma frågor
man annars aldrig gör under
föreläsningar och seminarier för
att de kanske inte är helt relevant
just där och då. Tur nog har Stockholms
besvarat detta törstande
efter nya metoder för kunskapsinhämtning
och möjlighet till samtal
med forskare genom skapandet av
Palaver.
Så vad är då Palaver? Jo, Palaver
är ett panelsamtal mellan forskare
och studenter som en gång per
termin tar plats i Stockholms nations
bibliotek. Inbjudna gäster till
det aktuella temat närvarar och en
moderator leder samtalet. Syftet
bakom idén är att öka integreringen
mellan studenter och forskare
för att ge möjlighet till samhällelig
diskussion, förklarar 1Q emerita
Emma von Essen under en lunch.
Hon är drivande i uppstarten av
detta nya projekt som tidigare har
anordnats vid två tillfällen. Första
tillfället var för drygt ett år sedan
och senast var nu i våras. Båda
tillfällena har varit väldigt lyckade
och i våras fylldes biblioteket upp
med över 80(!) personer.
Varje samtal fokuserar på ett tema,
där det tidigare har varit bildning
efterföljt av marknad. Denna termin
är det diagnos som ska diskuteras
måndagen den 9 december.
Inbjudna gäster i form av läkare
ska närvara på samtalet och det är
öppet för alla som är intresserade
att komma (ett ypperligt tillfälle
att knipa en burgare från bakfickanköket
och kombinera med
lite extra samhällelig bildning).
Så ta tillfället i akt och kom förbi
Nationens bibliotek denna afton
för att släcka er törst för kunskap,
den grund till varför ni sökte er till
Uppsala från första början!
PALAVER
Ett intellektuellt kunskapsutbyte
Stockholms nation
Måndag den
9 december
17:00
Ämne - Diagnos
Var - Stockholms nations
bibliotek
13

FLOGSTA
MANNEN
Vem är din äldsta vän?
Borträknat mor- och
farföräldrar så ställer jag
mig tveksam till att ni
har en vän som är äldre
än min. Min vän heter Staffan
Ahlner, han är 74 år gammal och har
under de senaste 50 åren bott i ett
korridorsrum på 19 kvadratmeter i
Flogsta där han lagar mat från alla
världens hörn. Om du har turen att
bli hans vän så kanske han lagar mat
till dig med. Det här är historien om
Uppsalas kanske mest omtalade
kock, en man som inte böjt sig för
samhällets normer och som gör
precis allt på sitt eget sätt. Det här är
historien om Staffan Ahlner som av
många är känd som Flogstamannen.
Det här är hans sätt att leva, laga mat
och hur det är att besöka hans
korridorsrum på Sernanders väg 8.
Det är en kall söndagskväll i
november, klockan är 17:59 och jag
har precis kastat en dartpil som
missar hela tavlan. Personalen på
Orvars tittar snett på mig när det
plötsligt vibrerar i min bakficka.
“Bokat” står det med en pumpaemoji
bredvid och avsändaren
är Staffan Ahlner. Jag ringer min
redaktionskollega Marcus Hammar
och två och en halv timme senare
sitter vi på 6an på väg mot Flogsta.
Vi anländer 15 minuter tidigt och
går in på Flogsta-livs där hyllorna är
fyllda av varumärken och produkter
vi aldrig tidigare har sett. I vår
fascination glömmer vi nästan bort
tiden och kommer på att vi måste
skynda vidare för bara en dörr bort
ligger Sernanders väg 8. Vi blir
insläppta av någon som är på väg ut
i höstmörkret och det första vi möts
av på bottenvåningen är en katt som
ligger och sover bredvid sin matskål.
Vi tar hissen upp till näst högsta
våningen och börjar leta efter rätt
namn bland brevinkasten. När jag
lyfter på hakan ser jag en dörr stå
på vid gavel längst bort i korridoren.
Ut från den öppna dörren pulserar
tung rockmusik och för varje steg
närmare blir musiken högre och
doften av mat intensivare.
”Välkomna till Flogsta matförening!”
14

F l o g s t a m a n n e n
Längst in i rummet står en smal
äldre man med vita tofflor, ljusblåa
shorts med moln på och ett luftigt
rött linne. Han har långt vinrött
hår, kort vit stubb och en svart
öronsnäcka som ser ut att vara
hämtad från en James Bond-film.
Med ett stort leende på läpparna
står han nästan och dansar framför
sin fyrkantiga stekpanna. Vi slår oss
ned i de vadderade karmstolarna
och lutar oss tillbaka. Framför oss
står ett stort bord med en enorm
skrivbordslampa på. Hela synfältet
täcks av alla möjliga sorters
samlingar. CD-skivor, vinyler,
habanero-såser, och 20 böcker av
nationalencyklopedin. I hörnet står
ett stort vitt teleskop som fångar
min uppmärksamhet men det
kanske mest häpnadsväckande är
den enorma väggen med uppradade
tomma ölburkar och ölflaskor. Det
ser nästan ut som ett konstverk med
tanke på alla färger som smyckar
väggen hela vägen upp till taket.
Staffan förklarar att burkarna är
kategoriserade från olika länder och
att varje butelj bär sin egen historia.
En av hans favoriter är från en resa
till Åland i somras där han kom
över en finsk suröl med smak av
hallon och lakrits. Det är nämligen
surölen som Staffan gillar bäst och
han förtydligar att den görs bäst
här i Sosse-Sverige. Den går perfekt
hand i hand med maten som han
oftast serverar och vi skulle snart
få uppleva precis hur rätt han hade.
Passionen för ölsamlandet har
han fått från en gammal vän och
eftersom Staffan själv alltid älskat
öl samt rest mycket till länder med
gott öl så har samlingen bara vuxit.
Varumärkena är många men inte
fanns det en konventionell studentöl
i sikte. Lager är inget som Staffan
beblandar sig med längre och han
poängterar i vår diskussion att
Pripps blå är hans största hatobjekt.
Med stolthet kunde jag svara att vi
inte säljer Pripps blå på Nationen
och att det finns suröl av flera slag
om han får för sig att gästa oss i
framtiden.
Maten är nästan klar och kocken,
som är tredje generationens
vegetarian har såklart vegetariska
injeras på menyn. För er som
inte känner till injeras så är det
en afrikansk rätt bestående av ett
tunt bröd som liknar en crêpe
som sedan serveras med diverse
fyllningar. Staffans injeras har fyra
olika fyllningar som är upplagda i
rader över brödet. En gryta gjord
på sojafärs och heta kryddor, en
ärtröra med syrliga toner och en
röra av okra vilket är en grönsak
med en nästan obeskrivlig men
fantastisk smak. Den sista raden är
gräddfil med koriander vilket ger ett
behagligt svalkande till den annars
mycket starka rätten. Till detta
serverar han alkoholfri suröl med
smak av hallon och marshmallows
och nu förstod vi vad Staffan menat
när han sa att suröl och stark mat är
som gjorda för varandra.
Traditionellt sett äter man injeras
med händerna och vilka är vi att
göra något annat? Staffan lärde sig att
laga injeras från en korridorsgranne
från Eritrea på slutet av 80-talet
och nu är det den rätten som det
är högst publiktryck på. Staffan
har lärt sig all sin matlagning
från utbytesstudenter som bott i
korridoren i Flogsta genom åren.
“Förr i tiden handlade inte
korridorsfesterna om vem som
kunde supa mest utan snarare om
vem som kunde laga bäst mat ifrån
sin kultur”.
Det var just ifrån korridorsfesterna
som idén om hans första restaurang
Sernanders krog växte fram. Han
ville servera mat som de åt på
korridorsfesterna och till hans
förvåning så tyckte folk verkligen
om det. Jag och Marcus kunde
inget annat än att hålla med, för en
matupplevelse av den här kalibern
är nog omöjlig att finna någon
annanstans i Uppsala. Det var inte
bara maten som spelade in i denna
upplevelse trots att den var otroligt
god. Staffan utgjorde ett trevligt
och intressant sällskap och kvällen
var fylld av spännande anekdoter,
starka åsikter men framför allt
mycket skratt. Korridorsrummet
var lite trångt men hemtrevligt och i
väldigt behaglig temperatur. Det var
enkelt att känna sig som hemma hos
Staffan trots den ovana situationen
och den tunga hårdrocken som
dånade i bakgrunden. Atmosfären
var verkligen över alla förväntningar
och likaså var maten och sällskapet.
Det här är något som man bara måste
uppleva under sin tid i Uppsala och
öppettiderna är inget som borde vara
ett hinder. Staffan beskriver sig själv
som Flogstas värsta nattmänniska
och serverar mat mellan 19:00 och
05:00 varje dag som det inte är
spelning på Kulturhuset Femman.
“Kultur-femman” är en eventlokal
i Boländerna där olika konserter
anordnas i privat regi. Det spelas allt
från dubstep till heavy metal medan
Staffan står för matlagningen. Det
är det viktigaste jobbet han har
och man ser glöden i den gamle
mannens ögon när “Femman”
kommer på tal.
15

F l o g s t a m a n n e n
Det är ungdomen som brinner i
hans ögon och ungdomen har han
fortfarande kvar trots sin ålder.
“Idag är alltid bäst, inget var bättre
förr”, säger Staffan och skrattar för
sig själv när jag frågar om vad han
tycker om dagens ungdom. Han
umgås fortfarande med de som bor
i korridoren, precis som han alltid
gjort och det är nog det som får
honom att upplevas så ung och pigg.
Jag frågar även hur det är att bo med
grannar som är så pass mycket yngre
än han själv. Han svarar att det inte
är några problem.
“Mina grannar är alltid samma
ålder, det är bara jag som blir äldre,
det får man ta”. Han går sedan
in på det han gillar bäst med att
bo i Flogsta, att det alltid finns
människor att umgås med och
självklart det ekande Flogstavrålet
som kan höras kl 22:00 varje dag
sedan 1980-talet. När han sedan
går in på det negativa finns det inte
så mycket att säga, korridorslivet
är det enda han känner till. Det
enda han kommer på är antalet
korridorsfester som minskat sedan
00 talet och hur synd detta är. Han
minns än idag tiderna då stora
rave-fester anordnades för
hundratals besökare på taken i
Flogsta.
Staffan är som ni kanske förstått vid
det här laget en person som lever i
nuet. Det enda som är bestämt om
hans framtid är att han kommer
att bo kvar i sitt korridorsrum
samt nästa spelning på “Femman”.
När han ser tillbaka på sitt liv är
han väldigt nöjd, hans stora kall
om att förändra Sveriges hemska
matkultur har länge varit i fokus
men det finns fortfarande mycket
att göra. Förutom att alla borde
besöka Kultur-femman, ge upp
processad mat, börja dricka suröl
och förkasta den svenska matkosten
så har Staffan några sista vägledande
ord till er läsare. “Tro inte att det
du pluggar är det du kommer
jobba med i framtiden”. Ett mycket
passande citat från en man som
studerat astronomi och matematik
men som jobbar för att ge studenter
och arbetade en matupplevelse
utöver det vanliga.
Vi lämnar korridorsrummet,
mätta, belåtna och nästan mållösa.
Vill man äta Staffans mat så får
man antingen besöka Femman
eller bli hans vän, det är nämligen
ingen restaurang han bedriver från
korridorsrummet. Att bli vän med
Staffan är ingen utmaning då han
accepterar alla precis som de är.
Maten serveras till självkostnadspris
och hans målsättning är att det
ska ligga i samma prisklass som
hos nationerna. Om du har hört
om Staffan eller Flogstamannen
så tycker jag inte att du ska tveka
att höra av dig och fråga om han
kan tänka sig att laga en bit mat till
dig och dina vänner. Pluggar du i
Uppsala är det ett absolut måste.
Av: Ted Hausenkamph
16

G å s s l a b b e n
17

E n g u i d e t i l l n a t i o n s h u s e t
EN GUIDE TILL
Sedan mitten av 1800-talet har Stockhoms
nation bedrivit verksamhet på Drottninggatan
11. Under åren har verksamheten förstås
förändrats och huset renoverats. En helt ny
halva av huset har tillkommit, väggar har flyttats
och verksamheter likaså. Det vore därför inte konstigt
om före detta ämbetsmän känner sig desorienterade
när de besöker Nationen idag.
Även för Nationens nyinskrivna kan det vara svårt
att veta vad som är vad i Nationshuset. Jag minns
första gången jag besökte Stocken. Jag irrade runt
Blå
Rummet med de turkosa väggarna och det missvisande
namnet används för Holmiana-sittningar
och tillfällig förvaring av bord, stolar och annat som
behöver städas undan raskt i skiftet mellan Holmiana
och klubb.
Övre hall
Spindeln i nätet som sammanlänkar Blå, Landskap
och Beige med Matador genom den så kallade
“Gamla trappan”. I mitten av trappan sätts det
tre gånger per termin upp lappar där nuvarande
och aspirerande ämbetsmän skriver upp sig för att
kandidera till utlysta poster på Landskap. I Övre
hall står en Strindberg-byst som bjuder Nationens
klubbgäster på vatten och samlar ihop lunchgästernas
disk och skräp.
Landskap
Landskap är det största rummet i den gamla delen
av huset. De flesta av Uppsalas studenter förknippar
det med dess gungande dansgolv på torsdagsklubben
och de goda luncher som serveras här varje
vardag, men Nationens ämbetsmän kanske även
förknippar salen med en viss nervositet. Precis som
namnet avslöjar är det nämligen här som första,
andra och tredje lagtima vår- och höstlandskap – de
val där ämbetsmän väljs till sina poster – hålls varje
termin. I Landskap hålls ibland även mindre sittningar,
och under torsdagskvällar står det värd för
huvuddelen av Holmianas gäster.
18
NATIONSHUSET
av ADAM DOBOS
Övervåningen
överallt i mitt försök att hitta till inskrivningen.
Det är inte lätt i ett så stort hus. När jag sedan blev
ämbetsman kom nästa problem: alla de konstiga
namnen. “Kan du hämta stolarna som står i Blå?”.
Det kunde jag förstås inte, för jag visste inte var Blå
låg. “Du går förbi Kakel och Beige och sen genom
Övre hall så kommer du dit”. Som att det skulle
göra saken tydligare… Här kommer därför en guide
till Nationshuset, dess rum och den verksamhet
som där bedrivs, avsedd för såväl de äldsta som de
nyaste av Nationens medlemmar.
Bellman
Blås lilla bebis Bellman får sitt namn från den stora
Bellman-målning som hänger på dess vägg. Här
förvaras vackra gamla möbler som tyvärr används
allt för sällan.

E n g u i d e t i l l n a t i o n s h u s e t
Kakel
Ämbetsmännens Mekka, vattenhålet där de samlas
varje torsdag och dansar till det tiotal låtar som går
på repeat, de som Stocken-kulten låter vara soundtrack
till hela sin studenttid. Längst in i Kakel, på
det ställe Nationens rävar kallar för Dallas, finns en
magisk baslåda. Att dansa på baslådan framkallar
ett transtillstånd som får en att känna sig större än
en gud. Och det kan faktiskt inte bero på att man
blir en halvmeter längre än alla andra, för då skulle
det inte funka för vår 2Q.
Beige
Ännu ett färg-rum, ännu ett missvisande namn.
Rummet med de bruna väggarna används som en
del av lunchrestaurangen och för Holmiana-sittningar.
I Beige står en skvallrig byst av Olof Simon
Rydberg som älskar torsdagar särskilt mycket.
Under klubben har detta rum nämligen ett strategiskt
läge som en lite lugnare lounge mitt emellan
dansgolven i Landskap, Kakel och Nya, vilket
innebär att Beige ofta är skådeplats för olika flörtar
och kärleksdraman. Bysten minns med avund tillbaka
till den tid då hans vän, Strindberg-bysten i Övre
hall, hade sin egen skvallerspalt i Holmiensis. Olof
ser nämligen allt, och hur mycket jag än förklarar
för honom att det inte passar sig att skriva skvaller
om heltidarna i Nationstidningen, slutar han aldrig
att tjata om det…
Nya salen
I Nationens största sal hålls de flesta sittningar, såväl
Stockens egna som inhyrda gästers. Nya salen är
även torsdagsklubbens största dansgolv, det som i
oinvigd folkmun kallas för “stora dansgolvet”. Men
det är alltså fel. “Nya salen”, eller helt enkelt bara
“Nya”, är det som gäller. Nya står även värd för det
årliga Marsspexet.
Wigströms kök
Här håller lunchverket, klubbverket, uthyrningsansvariga
och framför allt vår kära Nationskock
Robert hus. Namnet kommer från Roberts företrädare,
den legendariska Nationskocken och Hedersledamoten
Anders Wigström.
Casa
I anslutning till Wigströms kök ligger städskrubben
Casa. Namnet är en hälsning till våra vänner på
Malmö nation i Lund, eftersom städskrubben både
till storlek och utseende liknar deras klubb Casanova,
i folkmun kallad just “Casa”.
19

E n g u i d e t i l l n a t i o n s h u s e t
Nedervåningen
Expeditionen
Här sitter Nationens sexhjältar. Förlåt, jag menar sex
hjältar. På verksamhetskontoret sliter heltidarna dag
ut och dag in så att vi ämbetsmän, medlemmar och
annat löst folk ska kunna njuta av allt det roliga som
Nationen har att erbjuda. BM beställer in sprit, BC
hamburgerost, 2Q budgeterar, RC tar emot Holmiana-bokningar,
1Q har mottagningstid, och 3Q
plockar isär och skruvar ihop någon lampa, inte för
att den var trasig, utan för att han är uttråkad.
Bakfickan
Sedan dess tillkomst för några år sedan, har Bakfickan
gått och blivit Nationens hjärta. Här sitter
folk i allmänhet, och ämbetsmän i synnerhet, och
umgås, äter och dricker under Nationens alla öppna
timmar. Beroende på klockslag serveras frukost,
bakelser, lunch, middag, öl, drinkar och en massa
annat. Bakfickan har på bara några år blivit riktmärket
bland Uppsalas nationspubar, både vad gäller
mat och vad gäller atmosfär, och för ämbetsmännen
är det en naturlig samlingspunkt som stillar Kakel-abstinensen
mellan torsdagarna. I Bakfickans
kök arbetar frukostverket, dagverket och kvällsverket.
Ämbetsmannarummet
Ett mycket oklart rum som i praktiken fungerar
som väntrum för den som har ett ärende hos någon
heltidare som för tillfället är upptagen.
Matador
Matador har en stolt historia som ett av torsdagskubbens
mest populära dansgolv, men är numera
så gott som en passage för den som ska till kontoret,
biblioteket eller toaletterna. Namnets ursprung har
fallit i glömska, åtminstone bland de nu aktiva på
Nationen, så om någon av våra äldre läsare sitter på
den kunskapen tar vi gärna emot information.
Biblioteket
Bibblan är Nationens pluggstuga. Här sitter ofta Nationens
ämbetsmän och studerar. Ibland tryter dock
studiedisciplinen, varför det vissa dagar går skytteltrafik
mellan bibblan och Bakfickan.
Garderoben
En bra sittning eller utekväll börjar alltid här, och
med mindre än att man glömmer kvar sin jacka så
slutar den även här. Här finns även både dam- och
herrtoaletter.
Borås
Borås är Nationens soprum, och här är det väldigt
viktigt att man källsorterar! Dess namn härstammar
från en TikTok-trend för något år sedan som gjorde
gällande att staden Borås inte direkt är Sveriges svar
på Paris, för att uttrycka sig diplomatiskt. I Stockholmshybrisens
anda kunde vi förstås inte låta bli
att ta tillfället i akt och döpa om ett av de få rum på
Nationen som ännu saknade ett charmigt men ologiskt
namn som kommer få framtida ämbetsmän att
tänka, “vem i hela friden kom på det här namnet?”
20

D e t a m e r i k a n s k a v a l e t
DET AMERIKANSKA
VALET
av MARCUS HAMMAR
foto ANNIE SPRATT
Ja, ni har knappast missat
det – Trump tog hem det
amerikanska valet.
Så vad betyder det för oss studenter
på Stockholms nation? Många
kanske rycker på axlarna och
tänker att detta är en amerikansk
angelägenhet, något långt borta
som vi bara läser snabbt i dagstidningen.
Det är inte sant. Sveriges
framtid påverkas mer av detta val
än vad vi kanske vill inse. Och
rätta mig om jag har fel, men vi
studenter är väl Sveriges framtid?
Trumps “America First”-agenda är
raka motsatsen till Sveriges tankar
om globalt ansvarstagande, globalisering
och samarbete. Men tanken
är inte ny - det protektionistiska
synsättet var redan på tapeten
under hans första period som president
2016 - 2020 och är kraftigt
inspirerat från andra stormakter
där självförsörjning och det egna
“riket” setts i första hand.
Hur ser Trump på säkerhetspolitiken?
Trump har visat sig vara
oberäknelig i sitt stöd till militäralliansen
Nato vilket kan ha gjort
att Ryssland vågat flytta fram sina
positioner i Östersjöregionen. Sverige
är beroende av att en stormakt
backar upp oss och är i behov av
en president som ser stabilitet i
Europa som ett gemensamt ansvar.
Det är ingen hemlighet att den
nytillsatta presidenten vill dra ner
på bidragen till Ukraina där notan
i form av humanitärt, finansiellt
och framförallt militärt stöd hittills
hamnat på över 75 miljarder dollar.
Att sluta fred blir således en prioritet
för Trump men vägen dit är allt
annat än säker.
Ekonomiskt kommer vi att behöva
anpassa oss till Trumps “America
First”-policy. Vår export bygger
på att vi kan handla fritt, men om
Trump går tillbaka till protektionistiska
strategier blir det en svår resa
för svensk industri som är mycket
exportberoende, särskilt i handeln
med USA. Trump har redan
gett signaler om höjda tariffer och
inhemska fördelar som lär påverka
våra svenska företag. Med hans
vinst riskerar vår tillgång till USA:s
marknad begränsas. Den lilla
ljusglimten finner vi hos de större
svenska företag som är verksamma
på amerikansk mark och som
kan ta del av den utlovade sänkta
bolagsskatten. Därefter får nog vår
riksbankschef Erik Thedéen pressa
styrräntan ytterligare för att försvaga
kronan och öka exporten, men
då blir semestern dyrare!
Så, låt oss vara tydliga: Trumps
återkomst till Vita huset är en
förlust för alla vänner av frihet och
demokrati. Det amerikanska valet
är ett kvitto på att världen befinner
sig i oroliga tider där materiella behov
och det egna landet prioriteras.
Sverige bör inte längre räkna med
att USA agerar som vår bundsförvant,
utan måste nu navigera i en
ny och betydligt mer osäker värld
där även vi behöver prioritera vårt
land och samarbeta med länder vi
kan förlita oss på.
Det finns mycket vi studenter bör
vara pålästa om, men jag tycker att
amerikansk politik är en av dem.
Undvik att ta andras uppfattningar
som sanning, var källkritiska och
ha koll på er fakta för att öka chansen
att lära er mer. För att förbereda
er på den 20 januari när Trump
svärs in så ger jag er mitt bästa och
simplaste tips för att lära sig mer
om giganten på andra sidan Atlanten,
“USA-podden”. Podden ges ut
av Sveriges Radio varje fredag och
diskuterar framförallt den amerikanska
politiken. Podden lyfter
bland annat veckans snackisar men
syftar framförallt till att utbilda
lyssnaren inom den amerikanska
politiken samtidigt som de djupdyker
i komplexa politiska frågor.
21

Nya julcitat
- Jul över jorden viftar med ett trollspö, och se, allt är mjukare och
vackrare. Norman Vincent Peale
- Dina svärföräldrar har precis upptäckt autoredigering av bilder och
nu syns någon som liknar dig på gryniga, brandgula bilder på Facebook.
- Jag kommer att respektera julen i mitt hjärta och
hålla den där hela året. Charles Dickens
- Jag kommer att lajka allas julaftonsstories i hopp
om bättre karma till nästa år.
- Vad önskar du dig i julklapp?
- Syftet med julen är inte så mycket att öppna julklappar,
utan att öppna hjärtan. Janice Maeditere
- Resultatet av julen är att det inte går att öppna
julklappar utan att den för fulla farbrodern också
måste öppna sitt hjärta och berätta om sina illa dolda
politiska sympatier.
- Att få slåss för en god sak.
22

23

N a t i o n e r n a s u p p k o m s t
av ADAM DOBOS
NATIONERNAS
Uppkomst
När och varför uppstod egentligen de
första studentnationerna? Tro det eller
ej, men nationer är faktiskt inte ett
uppsaliensiskt påfund. De är inte ens
ett svenskt påfund. För att reda ut ursprunget till
fenomenet studentnationer måste vi ta oss så långt
tillbaka som till 1000-talet, innan de första universiteten
ens existerade, och till de italienska stadsstaternas
Bologna. Där bildade vetgiriga ungdomar
informella studiesammanslutningar kallade studium
(undra om precis allting låg under “Moduler”
redan på den tiden?), genom vilka man anlitade
lärare från traktens kyrk- och lekmannaskolor för
att erhålla undervisning i olika ämnen. Genom en
för sin egen del generös tolkning av historien, anser
Università di Bologna detta som sitt grundande.
Konsensusen i den moderna historieskrivningen är
dock att det skulle dröja ytterligare ett sekel innan
man uppfyllde kriterierna för att klassas som ett
universitet. Hur som helst, ledde uppkomsten av
dessa studium till att staden snart fick smeknamnet
“La Dotta” (den lärda) och attraherade studenter
från Europas alla hörn.
På den tiden var lagen i Bologna sådan att kollektiv
bestraffning tillämpades mot utlänningar, vilket
innebar att de utländska studenterna i staden
straffades om någon av deras landsmän dömdes för
brott. För att skydda sig mot dessa kollektiva bestraffningar
och andra typer av statliga övertramp,
slöt sig de utländska studenterna samman i sällskap
indelade efter härkomst. Dessa sällskap, kallade nationes,
växte troligen fram gradvis under 1100-talet
och började så småningom anställa professorer för
att organisera egna studium. Nationerna hade redan
på den tiden kuratorer, som var valda av landsmännen.
Nationen som institution har alltså existerat
längre än de äldsta universiteten, och kuratorsämbetet
likaså.
Någon gång kring sekelskiftet mellan 1100- och
1200-talet började nationerna samarbeta sinsemellan
genom att välja gemensamma rektorer och skriva
gemensamma stadgar. Undervisningen blev nu mer
formell, med regelbundna och obligatoriska föreläsningar,
och eleverna uppmanades att disputera
för att visa prov på sina kunskaper. Nationernas
samarbetsorganisation benämndes så småningom
universitas scholarium, vilket är den etymologiska
förfadern till dagens “universitet” och kan direktöversättas
ungefärligt till “studenternas förening”,
åsyftande nationernas samarbete. Det är alltså inte
bara fallet att nationernas uppkomst föregår universitetens,
utan universiteten är rent av sprungna
ur nationerna. I Paris skedde ungefär samtidigt
en liknande utveckling (där nationernas roll dock
var mindre), vilket gav upphov till det prestigiösa
universitetet Sorbonne. Från Bologna och Paris
spred sig universitetet som institution, och med sig
förde det sin skapare: nationen. Vid medeltidens
slut fanns nationer vid många universitet runt om i
Europa.
I Sverige skulle det dock dröja lite längre innan vi
fick våra studentnationer. Först år 1477 grundas
Uppsala universitet som det första i Norden. Det
24

N a t i o n e r n a s u p p k o m s t
hann dock inte bildas några nationer innan
Gustav Vasa visade dansken var skåpet ska stå,
upplöste Kalmarunionen och tog makten i Sverige
år 1523. Det kraftigt katolska universitetet
föll inte den nya lutherska kungen i smaken,
och efter den svenska reformationen upphörde
i princip all verksamhet vid institutionen. 1593
beslutades vid Uppsala möte att Svenska kyrkan,
en gång för alla, skulle bryta med påven
och att universitetet skulle få en nystart. Strax
därefter återupptogs undervisningen vid universitetet.
Och vilken nystart det blev! Under
1600-talets första hälft upplevde vårt universitet
en veritabel boom. Under kung Gustav II
Adolf hade Sverige gått och blivit en stormakt,
och det behövdes utbildade ämbetsmän för att
administrera det expanderande imperiet. Prästsöner
och borgare strömmade in från rikets alla
delar så att antalet studenter sköt i höjden och
ett studentliv började växa fram.
Hur såg då detta studentliv ut? För att förstå
det måste vi förstå dess ursprung. Efter reformationen
hade Europa delats i två läger: ett
protestantiskt och ett katolskt. Det innebar att
svenska utlandsstudenter nu nästan uteslutande
valde Tyskland, närmare bestämt det
protestantiska Nordtyskland, som sin studiedestination.
Det nyfödda svenska studentlivet
hämtade därför i väldigt hög utsträckning sin
inspiration från de nordtyska universitetsstäderna,
i synnerhet Rostock och Königsberg, vilka
till följd av sina avlägsna geografiska lägen
var förskonade från förödelsen av det trettioåriga
kriget som rasade mellan kontinentens två
religiösa läger. I 1600-talets nordtyska studentliv
var studentnationer ett utbrett fenomen. De
skiljde sig dock från de medeltida nationer som
nämnts tidigare i texten, på så sätt att de hade
uppstått spontant vid sedan tidigare etablerade
universitet, och därmed var självständiga
från dessa. Dessa nationer var välorganiserade,
med kassakista (fiscus), stadgar och protokoll.
Nationernas uppgifter var flertalet, men
kortfattat kan man säga att de fungerade som
samarbetsorganisationer där landsmän kunde
ta hjälp av varandra med olika saker. Den som
hamnat i ekonomiskt trångmål kunde få lån
eller bidrag från nationens fattigkassa, man
ordnade brevförbindelser med hemtrakten,
ordnade begravningar för landsmän som gått
bort, och mer seniora landsmän vägledde nyanlända
genom deras första steg i det akademiska
livet i ett slags faddersystem. Självklart såg
nationerna redan på den här tiden även till att
anordna stora fester för landsmännen.
Så långt är allt väl. Men det vore ju inte 1600-tal
om det inte fanns en smula grymhet. Och det
fanns mer än bara en smula. Pennalismen var
grov och vida utbredd inom nationerna. Bland
annat fanns ett system som innebar att nya
studenter vid början av sin studietid skulle bjuda
sina seniora landsmän på en stor fest, som
vid sitt senare inträde i det svenska studentlivet
skulle komma att kallas “cornutöl”. Efter
denna fest var studenten invigd i nationen men
ansågs nu vara “pennal”, vilket innebar att studenten
var underställd seniorerna och tvungen
att stå dem till tjänst med vadhelst de befallde.
Vid olydnad väntade förstås våldsamma straff.
Efter ett år skulle pennalen återigen bjuda sina
seniorer på en stor fest, och efter denna var han
“absolverad”, som det hette, och var inte längre
tvungen att stå seniorerna till tjänst. Pennalismen
gick så pass långt att universiteten flera
gånger förbjöd nationerna för att försöka få
bukt med den.
Nollning från 1600-talet Bild: Universitetsbiblioteket.
Nu riktar vi blicken tillbaka mot Sverige,
närmare bestämt Uppsala. Redan från början
bestod Uppsalastudenternas sociala kretsar
till stor del av personer av samma härkomst.
I många fall hade landsmännen studerat vid
samma läroverk i hemtrakten och kände således
varandra sedan tidigare. Dessutom skulle
de flesta studenter tillbaka till hemtrakten för
att arbeta efter studierna. Det innebar att det
på ett naturligt sätt skapades gemenskaper
mellan studenter från samma landskap. På
1620-talet började den tyska pennalismen och
cornutöl-systemet få fäste i Uppsala. Detta
skedde då inom ramen av gemenskaper som
förvisso allt som oftast bestod av personer från
samma landskap, men som inte var organiserade
och därför inte utgjorde några nationer.
Något som retade upp studenterna var att
seniorer ofta försökte utöva makt över pennaler
som var från andra landskap än sitt eget.
Enligt en källa, som bland annat citerar en av
de två grundarna, var det för att skydda sina
“novitier” (dåtida ord som ungefär motsvaras
25

N a t i o n e r n a s u p p k o m s t
Studenter marscherar förbi Svandammen. Foto: Bengt Backlund.
av dagens “recentior”) från just detta som västmanlänningarna
och dalmasarna var först ut att organisera
sig i vad som kan kallas för en nation. År 1639
(årtalet är omstritt, men detta är året som V-Dala
själva anger) grundades alltså Västmanlands-Dala
nation som den första i Sverige. Nationens första
stadgar var simpla, men föreskrev att nationens
novitier skulle skyddas från otillbörlig pennalism
av andra studenter och att nationen, precis som de
tyska nationerna, skulle erbjuda hjälp åt sjuka och
fattiga landsmän. En fiscus inrättades för att finansiera
detta. 1645 grundades Smålands nation, och
vad som är anmärkningsvärt med deras grundande
är att de redan från början hade väldigt avancerade
stadgar. Hur dessa skulle ha kommit till vid ett så
tidigt stadium är ett mysterium, till dess att man
tar i beaktning att huvudpersonen vid grundandet
tidigare hade studerat vid inte mindre än tre olika
nordtyska universitet. Den utländska inspirationen
gör sig därmed uppenbar. Sammanfattningsvis kan
man säga om de första svenska nationerna att de
uppstod ur redan etablerade kompisgäng, ur behovet
att skydda novitier från överdriven och otillbörlig
pennalism, ur behovet av ett socialt skyddsnät
för studenter som flyttat långt hemifrån i en tid när
familjen var det enda sociala skyddsnät som fanns,
och ur en stark inspiration och med en kraftig prägel
av det nordtyska nationsväsendet. Från Uppsala
spred sig nationskonceptet till övriga svenska
universitet i Åbo, Lund och Dorpat (dagens Tartu i
Estland).
År 1649, för 375 år sedan, var det som bekant Stockholms
Nations tur att grundas. Eftersom samtliga
av nationens protokoll och matriklar brann upp i
stadsbranden 1702 vet vi väldigt lite om nationens
grundande och dess första tid. “Vi söndrade oss
för några dagar mer än ett hundrade år, i från det
landskap, i hvars krets vi nu gå, och hvars sträcka
till söder stadnar, där Södermannagränsen i sjelfva
Stockholm står stenad” löd landsman Lidenius tal
vid firandet av nationens hundraårsjubileum 1749.
Ska man tro Lidenius utsago uppstod alltså vår
nation ur ett “söndrande” från en uppländsk nation
(det fanns vid tillfället tre olika). Det bör inte hållas
för osannolikt att så var fallet. Stockholmarna vid
universitetet var få, och de hade därför traditionellt
sett räknat sin sociala tillhörighet i Uppsala till
Tiundalands landskap. Vid 1600-talets mitt hade
huvudstadens betydelse ökat, och antalet stockholmare
i Uppsala likaså, vilket torde ha medfört att en
stockholmsk identitet tog form i staden. Om söndrandet
skedde genom en splittring av den uppländska
nationen, eller om det var så att nya stockholmska
studenter helt enkelt valde att starta en egen
nation, vet man inte då alla skrivelser därom brann
upp i stadsbranden.
26

N a t i o n e r n a s u p p k o m s t
De svenska nationernas första tid var minst sagt turbulent.
Förvisso skördade nationerna till en början
några framgångar. Pennalismen blev reglerad och
därmed dämpad, och det blev tradition att varje
nation en gång på hösten och en gång på våren
hyrde en stuga där man hade en stor nationsfest för
landsmännen. Vad det led började dock festandet
bli överdrivet och pennalismen ökade igen i omfattning.
Bland annat la sig seniorerna nu i hur novitierna
klädde sig, i en klädespennalism som även den
var hämtad från Tyskland. De skulle nämligen inte
klä sig alltför extravagant, då detta var tillåtet endast
för den som blivit absolverad från sitt pennalår,
men skulle heller inte klä sig i trasiga eller smutsiga
kläder. Denna utveckling gick inte universitetsledningen
obemärkt förbi, och man beslutade därför
år 1656 att förbjuda nationerna. Det efterföljande
decenniet skulle komma att bli ett mörkt sådant för
nationerna. Deras verksamhet avstannade förvisso
inte helt, men hämmades kraftigt av förbudet. Dessutom
minskade antalet studenter i staden till följd
av att Sverige under samma tid bedrev tre parallella
krig, vilket ytterligare förvärrade situationen för
nationerna.
Så småningom skulle akademin dock komma att
inse att förbudet var lönlöst. Dessutom kom man
till insikten att nationerna kunde användas av
universitetsledningen som redskap för att skapa
ordning bland studenterna. Akademin erkände
därför år 1667 nationernas rätt att existera. Detta
skedde såklart inte utan ett och annat villkor. Universitetet
skulle för varje nation utse en professor
till Inspektor. Denna hade till uppgift att agera som
länk mellan akademin och nationerna, att övervaka
studenternas livsstil, och se till att de skötte sina
studier. Det var även allt som oftast hemma hos
Inspektorn som landsmännen samlades, och det
var där man förvarade sin fiscus. Med Inspektor
närvarande skulle landskapssammanträden hållas
en gång per termin, då seniorer och kurator skulle
väljas. Det blev dessutom obligatoriskt för studenter
vid universitetet att vara inskrivna vid en nation.
Relationen mellan Inspektor och landsmän var till
en början inte helt friktionsfri, men blev så småningom
bättre, och i vissa fall fick landsmännen nästan
en fadersrelation till Inspektorn. Till saken hör att
medelåldern för nyinskrivna studenter på den här
tiden (och även långt in på 1700-talet) var 15-16 år
och det var inte ovanligt med studenter så unga
som 12 år. Vid 1700-talets början hade det dessutom
blivit praxis att nationerna själva fick utse sin
Inspektor, vilket torde ha lett till bättre relationer
mellan landsmän och Inspektor. Man kan tänka sig,
att eftersom nationerna integrerats i universitetsorganisationen
borde pennalismen ha avtagit. Så var
dock inte fallet. Pennalismen fortsatte med akademins
goda minne, då den fungerade som ett bra
verktyg för att disciplinera studenterna. Seniorer
uppmuntrades att övervaka yngre studenter och
rapportera eventuella förseelser till Inspektorn i
ett slags angiverisystem. Ett visst hyckleri kan här
skönjas i akademins tidigare motstånd mot nationernas
pennalism. Det var inte det intrinsikalt
onda i att genom våld utöva makt över de yngre
studenterna som universitetet invände emot, utan
invändningen låg snarare i att man ansåg att seniorerna
tidigare inte hade haft någon legitim rätt att
göra det. När det nu skedde under universitetets
myndighet var det rättfärdigat och därför inget
som universitetet hade några invändningar emot.
Som med mycket annat på 1600-talet, var nationerna
förstås delvis problematiska sett ur ett modernt
perspektiv. Även sättet på vilket akademin
utnyttjade nationerna för att utöva kontroll över
studenterna tål att problematiseras. Men det vore
inte rättvisande att måla en alltför mörk bild. Det
samarbete och den sociala gemenskap som nationen
erbjöd studenterna var sannolikt av stort värde
för en tonåring som tog sina första självständiga
steg i världen långt bort från familj och hemtrakt.
En disciplinerande auktoritet var välbehövlig för
dessa unga studenter i en tid av relativ laglöshet.
Men framför allt lades under denna tid grundstenarna
för det fantastiska moderna nationsväsendet
och dess konstruktiva relation till akademin.
Uppsalastudent ca år 1700.
27

28
G å s m i d d a g

H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
2Q
Rebecca Ander
Älskade medlemmar, kollegor, ämbetsmän och vänner,
“Vem fan tyckte att det här var en bra idé?”, det är en mening jag har yttrat ungefär en gång om
dagen under mitt år. Tydligen tyckte jag det när jag ställde mig upp på Landskap helt utan ekonomiska
förkunskaper och bad om ert förtroende för att bli ekonomiansvarig (?). Ni verkade också
tycka att det var en bra idé, eller åtminstone en okej idé med tanke på att jag nu har suttit ett år
som just Andre kurator. Ni hade ju dock inte hade så mycket andra alternativ att välja på så
kan nog kanske inte hålla det här emot er. Nu börjar mitt år som Andre kurator lida mot sitt
slut och jag skriver min sista spalt i Holmiensis.
Det här året har jag lärt mig mer än vad jag har gjort sammanlagt på mina tre år vid Uppsala
universitet. Inte bara om ekonomi, men också om mig själv. Jag är så fruktansvärt stolt över mitt
år, med allt det har inneburit. Tårarna, stressen och frustrationen har varit värda det i jämförelse
med lyckan, skratten och kärleken. Det är tio personer som har orsakat den lyckan, alla skratt och
främst all kärlek. Filip, Tage och Sophie, VILKEN JÄVLA VÅR (tänk att det skriks som under punchen
kommer). Att jag fick sitta min första termin med er är jag evigt tacksam för. Ni var så tålmodiga med mig, lärde mig hur man är
en bra heltidare och inte bara en bra 2Q. Jag älskar er. Fanny, Sacke och Vendela, hur hann vi med allt det där? Mitt hjärta går också
verkligen ut till er som fick sitta med den trötta, avdankade versionen av mig. Tack för tålamodet och stödet, ni är bäst. Julia och
Alice, ett helt år har vi delat med varandra. Vi gjorde det och herregud vad glad jag är att jag fick göra det med just er.
Vem fan tyckte att det här var en bra idé? För den personen hade så otroligt rätt. Detta är det sjukaste och roligaste jag har gjort i
hela mitt liv. Tack för ert förtroende, jag har verkligen gjort mitt bästa för att göra er stolta.
Pengar finns, slut på meddelande.
3Q
Sakarias Hanssen
Hej alla kära läsare.
När detta skrivs har vi i kuratelet varit nere i Lund och haft det kul. Det är en sådan resa som
resulterar i att man börjar tänka på meningen med livet när man är på väg hem. Innan
jag slöt ögonen i sovkupén vandrade mina tankar till djurriket. Jag tänkte på vilket
djur man helst hade velat vara för en dag. Frågan slängde jag ut till mina
heltidarkollegor men den blev inte så uppskattad eftersom alla försökte sova. Jag
vänder mig därför till er kära läsare. Kom gärna med förslag och motiveringar och
skicka dessa till restaurangchef@stockholmsnation.se! Jag ser fram emot att läsa alla
fina tankar. Jag personligen hade nog valt att vara ett husdjur av något slag. Jag
erkänner att det hade varit coolt att vara ett lejon på savannen men det känns
mödosamt att behöva jaga mat på egen hand. Jag hade nog trivts bäst att hålla mig
inne och få mat serverad till mig.
Jag tror att denna spalt sticker ut lite om man jämför med de blödiga avskedsspalterna
som några av mina kollegor skrivit. Men nu fick ni iallafall en liten inblick i vad jag
tänker på om dagarna. Och till Julia, Rebecca och Alice vill jag rikta ett stort tack! Ni
har gjort min första termin som heltidare fantastisk.
Det var allt för mig, hej svejs!
29

H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
Barmästare
Alice Alexandersson
Hej på er kära stockholmare!
I någon form av tillfällig sinnesförvirring hoppades jag i min senaste spalt naivt på att jag skulle få
slippa Lund efter vårt besök hos våra vänner på Malmö nation under Ålagillet. Det gjorde jag inte
alls… Vi åkte faktiskt ner igen, väldigt kort därefter dessutom, på den storslagna GA-balen. Den
var sannerligen stor, och efter en omgång i ringen med GA blev jag tveklöst nedslagen. Nyligen
hemkommen lever jag fortfarande på helgens ångor men ack så trevligt det var, men nu tror jag
att det räcker med Lund på riktigt!
Jag skrev även om City-gasquen i min senaste spalt, det blev toppen, jag vill rikta ett stort tack till
alla som var med och gjorde det möjligt! När vi ändå är inne på att tacka skulle jag vilja uttrycka
lite tacksamhet till några personer som gjort mitt år som barmästare till något fantastiskt, ett år som
faktiskt börjar lida mot sitt slut! Först ut har vi såklart hjältarna på verksamhetskontoret, Sophie, Filip,
Sacke och Fanny! Vill även rikta ett stort tack till ljuvliga Ander och till min älskade Julia som varit med
mig hela året - vi gjorde det! Självklart ska vi inte glömma våra ljuvliga 1Q:ar, Tokiga Tage och Vackra
Vendela, stort tack till er! Jag vill också rikta ett tack till mina otroliga bambis som jag haft turen att jobba med under detta året,
tack till Julia, Maja, Edvin och Elise!
Jag skulle även vilja passa på att önska min efterträdare Maja ett stort lycka till.
Tack för det här året, inget gick som planerat men det var otroligt kul!
Vi ses i Kakel!
Restaurangchef
Fanny Wahlund
Tjena! Läget?
Med mig är det toppen. Jag ligger i skrivande stund och försöker bikta mig i en fylle- och bakfylleluktande
sovkupé någonstans mellan Lund och Uppsala. Heltidarna har precis lämnat Sveriges
Danmark efter GA-balen och ett par minnesluckor, men helt ärligt är det kanske bättre att vad
som hände i Lund stannar i Lund. Om ett par timmar ska jag tillsammans med mina kära
kollegor på verksamhetskontoret rodda städsexan inför Gåshelgen. Tanken på en tredagars
tre dagar efter denna tredagars kan sammanfattas med att det medför en skräckblandad
förtjusning. Men vad kul att vi får besök av Skåne igen så nära inpå den passerade helgen - av
Mårten!
Sen vi hördes sist har jag hunnit byta meny på Holmiana två gånger, kört igenom ett redan glömt
antal uthyrningar, firat råbiffen, ålen och Gustav II Adolf. Det har varit intensivt men framförallt
fantastiskt roligt. Precis som det ska vara när man är aktiv på Nationen helt enkelt!
Faktum är att Stocken och Uppsala har bistått med så mycket festligheter att jag först nu har börjat inse att vi närmar oss december,
temperaturen är på minus och det börjar mörkna redan vid halv fyra. Går det verkligen lika fort varje år? Tur är väl att Robbans
mat fortsätter värma frusna kroppar och att strålkastarna fortsätter lysa upp en pigg festmiljö. Årstider kommer och går men traditionerna
på Stocken består - fortsatt varmt välkomna till Uppsalas bästa nation!
30

H o l m i e n s i s - S t o c k h o l m s n a t i o n
Bakfickanchef
Julia Linnér
Hej kära läsare!
Nu sitter jag här, knappt nykter från vår senaste resa till Lund och ska skriva min sista spalt och
undrar hur i hela friden man ska formulera sig för att ni ska förstå hur mycket denna nation
betytt för mig. Detta har, som ni kanske hört från alla heltidare nånsin, blivit mitt andra
hem, eller kanske till och med mitt första och främsta hem under detta år. Jag har spenderat
ändlöst många fler timmar på Nationen än hemma, vilket jag gjort med glädje. Från att
sova i min stol lite för ofta, åka direkt från stationen till Stocken efter en blöt helg i Lund
till att laga brunch till 200 ämbetsmän, vakta en valborgskö hela natten och utsätta mina
kollegor för det bakistrollet jag är så har det här varit det tuffaste men roligaste året i mitt liv.
Men nu till det viktigaste, mina kära heltidarkollegor. Jag blir nästan gråtfärdig av att tänka
på att inte få spendera varje vaken stund med er nästa termin. Jag vill börja med att tacka förra
terminens stjärnor Tage, Filip och underbara Sophie. Jag har saknat er varje dag på kontoret, men
tröstas av tanken att jag alltid kommer träffa er i Kakel. Till denna terminens hjältar Sacke, Fanny
och Vendela, tack och förlåt. Ni har gjort vardagen lite lättare och alla bakisdagar mycket roligare. Det kommer kännas så
konstigt att inte få frågor från Sacke om enkla tekniska grejer, att inte höra Fannys nässprej gå på högvarv och att inte bli
tvingad av Vendela att klä mig torsdagsfin.
Sist men definitivt inte minst vill jag tacka krigarna som varit med mig hela året, otroliga Rebecca och min work-wife/
partner in crime, älskade älskade Alice. Vi gjorde det. Vi överlevde knappt men det var det värt. Jag vill även rikta ett stort
lycka till till min efterträdare Ludvig, du kommer lösa detta galant, men du har mitt nummer om det krisar sig.
Tack för mig, ses i dimman!
ÖPPETTIDER BAKFICKAN
FRUKOST
mån - fre 7.30 - 10.00
DAGVERKSAMHET
mån - fre 11.00 - 17.00
KVÄLLSVERKSAMHET
tis - lör 17.00 - 00.00
BRUNCH
lör 11.00 - 15.00
31

KALENDARIUM
Höstterminen 2024
31 augusti
21 september
24 september
27 september
4 oktober
5 oktober
15 november
16 november
6 december
7 december
8 december
Kräftskiva
SNAK
Reccemottagning
Reccegasque
Citygasque
Schtocktoberfest
Gåsslabb
Gåsmiddag
Lucceslabb
Luccegasque
Luccebrunch
stockholmsnation.se