KLASSISKE LINJER - Klassisk Treseiler Klubb

More documents

Recommendations

Info

18 med tøfler på sine tørre føtter kokte han risotto på slingrekomfyren og rakte den opp til oss på dampende papptallerkener gjennom spalten under kappen. Vi holdt skipsråd – jeg ba om nok en times prøveseilas før vi eventuelt søkte nærmeste havn, for å se om det tross alt skulle være mulig å holde høyden opp langs øyrekkene, og opp til Stromøy og frelsens Torshavn. Vi ga ut litt på rullefokken – men holdt ikke fast nok igjen, slik at hele duken gikk ut med et smell. Jeg tenkte – lagå, vi får se om det holder; og i omhyggelig balanse mot vindøyet gikk vi så syv timer nordnordøstover så skarpt mot vinden som vi kunne; vind og sjø virket fremdeles like tunge, men det må likevel ha løyet noe – ellers kunne vi vel ikke ha ført den store fokken, vil jeg tro. Selv var jeg mot slutten totalt pumpet, så Jarle overtok mens jeg gikk ned for å spy de siste gallesure rester, før jeg etter tre kvarters total apati, tullet inn i min våte dyne, dro på det siste tørre skift og gikk opp for innseilingen – i smult vann, men stadig i stiv vind opp til Torshavns indre basseng. KLASSISKE LINJER NR.5 OKTOBER 1996 Johan Kloster og Jarle Bjørklund – pen bidevind over Nordsjøen. Der fortøyet vi, ganske utpumpede men i høy stemning og med betydelig styrket selvfølelse, langs en irsk havseiler med seks betøflede og meget vennlige herrer ombord. Over Ævne virket uanseelig i størrelse, lav på vannet, men ganske shipshape, og dro følgende kommentar fra en av våre irske venner: «What a sweet little boat!» – under omstendighetene en betydelig komplimang for den som forstår nyansene i det engelske språk. Slik var vår dramatiske overfart. På kongressen ble vi stundens helter og gjorde det meste ut av situajonen – våre museumskolleger var jo kommet med fly gjennom uværet og engstet seg for vår skjebne. En godt påkledd skipper under overfartens mest dramatiske del – sjøen går med ca 6 m bølger. En lokal tråler hadde vært ute i samme sjø og målt en stødig 21 m/sek og bølgehøyde 6 meter, et vær vi altså hadde seilt gjennom i drøye halvannet døgn, med kast i bygene som må ha målt ennu høyere på skalaen. Etter endt kongress og to ukers fravær i Norge fikk jeg følge hjem av Ragnar Formo, som meget sporty stilte på kort varsel iført skjermlue med broderte indiske elefanter på. Vi gikk firetimers vakter, og gjorde turen til Kirkwall på Orkenøyene på presis 48 timer – rikelig med liten kuling og regn hele veien, men ikke noe nær så dramatisk som på veien ut. Vi tok land nord for munningen til Westray Fjord – tåken løftet seg i det grå morgenlyset, og det var som om det steile landskapet liksom viste anklene i en brem av brott langs stranden før tåken lettet og ga vike for blå himmel med sol og hvite skyer. Vår lettelse var betydelig – GPS-en hadde ikke funnet sine satelitter, og vi hadde en tid lyttet intenst ut i det grå efter brenningen, redde for å gå på land. Nu seilte vi på restene av flo sjø sydover langs en dramatisk og vakker kyst. Den siste etappen fra åpningen av fjorden og inn til hovedstaden gikk vi med syv knops strøm under oss, og en tilfrisknet stiv bris på tvers – fremdeles med blå himmel, gjennom et frodig, om enn treløst, smaragdgrønt jordbrukslandskap. I Kirkwall ble vi så liggende værfast i to døgn, godt bevertet av vår gjestfrie konsul William Spence, som også ga oss prøver på nasjonaldrikken i rikt utvalg av varierte spesialbrenninger. Nordsjøen tok vi deretter i forholdsvis rolige tak hjem til Tananger der Ragnar gikk på land for å pleie sine forretninger, mens jeg fortsatte alene i behagelige dagsseilaser hjem til Bestumkilen – og, slik vår barndoms stiler gjerne ble avsluttet, «vi var alle enige om at det hadde vært en deilig tur.» HOVEDSPONSOR TIL CARMEN IV PROSJEKTET Skruer verktøy og verkstedsutstyr Tlf.: 22 16 94 00 Fax: 22 16 45 83
Unika däcksmaterialer till Norge MAGNUS LINDGREN För ett par år sedan kom jag till insikt om att det gamla däcket på “Nirvana” efter tjänstgöring i över 80 år snart borde ge plats för nya friska materialer. Kvaliteten på de gamla däcksplankorna var dock imponerande. Tätt mellan årsringarna och rät ved utan antydningar till kvist eller andra defekter. De gamla plankorna var av längder upp till över tolv meter. 80 procent av däcksytan var fortfarande i en oklanderligt god kondition. Det hade heller inte varit så stora problem med däcksläckager att det kunde anses vara ett akut problem. Ja varför då byta däck?. Jo, för i de partier som däcket var dårligt krympte plankorna så mycket mer än vid frisk ved. D.v.s. att vid torrt väder och om man inte höll efter med vanning av däcket blev det fort sprickor i områder med dåligt träverk. I tillägg så var däcket spikat samman med galvaniserade spikar som uppenbarligen inte var i samma goda författning som de en gång varit. Detta blev jag varse i en styv kryss då styrbort sköte punkt plutsligt lossade däcket från de underliggande däckbjäkarna med den påföljd att däcket bulade illavarslande. Nåväl, klar över behovet så var det då bara att planlägga. -Hur skall det nya däcket läggas? I tillägg till de bevarings principer man borde ha för en så gammal båt, så var det lysande beviset på att ett så gammalt däck faktiskt fortfarande håller, så starka argument att det egentligen aldrig var något tvil om att däcket skulle läggas på orginalt vis, så långt detta låter sig göras. Efter att noga gått över det befintliga däcket, gjort en ritning av det och dokumenterat dimensioner och material kvaliteter, så börjar “Jakten på däcks materialer”. Detta visade sig lättare sagt än gjort. För att börja med mahogny till dollbord och mittfisk. Mahogny är det inget problem att få tag i. Det finns en mängd olika typerna av mahogny; “Kaja”, “Sipo”, “brasiliansk” för att bara nämna ett par av de vanligare, men det är ingen överaskning för någon att den feta mörka mahognyn som båten en gång bygdes med inte är att få tag i. Här fick både Peter Ennals och jag generös hjälp av Hans Jörgen Isene på Isene-trälast. Valet stog mellan Sipo-mahogny som är en afrikansk mahogny och den Brasilianske mahognyn. Sipo är en mahogny av mycket god kvalitet och som kan fås i stora dimensionar men jag fastnade för den Brasilianska mahognyn på grund av att vedens struktur mer påminner om den struktur som Honduras mahognyn har. Fåfänga före förnuft kanske men så blev det. Så var det då däcksplankorna av Oregon Pine. På min specifi- Det gamla däcket har gjort sitt. kation står det; kant skuren ved, 2.5’x 1.25’ ohøvlat, 10–13 årsringar per 20 mm, längder 1 m – 12.2 m, felfri och rätvuxen. Men detta materialet var nästan inte att få tag i. Det gick att få tag i material med kvalitè, men då bara i kortare längder, eller så gick det att få tag i önskade längder men av undermålig kvalitet. Ring-runder till alla tänkbara kontakter i våra nordiska länder och Storbrittania var utan resultat. Tanken på att köpa direkt ifrån USA eller Canada såg ut att vara den enda lösningen. Från amerikanska ambassaden fick jag en lång lista över tänkbara leverandörer. Fylld av optimism satte jag mig ner och skrev till ett utval av de föreslagna adresserna. Så var det bara att vänta på att tillbuden skulle rasa in för att sedan välja och vraka bland de bästa erbjudandena. Efter cirka 10 dagar började det komma svar. Besvikelsen var stor när det blev bekräftat svart på vitt att jag faktiskt var en optimist och att längder på 6 – 7 meter var det längsta som gick att uppbringa. Det var vid detta stadium som jag kom i kontakt med Arne och Ole Røseth som sa att detta skulle nog gå att ordna. Demontering av det gamla däcket är påbörjat. KLASSISKE LINJER NR.5 OKTOBER 1996 19
Page 1: KLASSISKE LINJER 1896 1996 AMSTERDA
Page 4 and 5: 4 Meterbåt-olympiadene 1908 -1952
Page 6 and 7: 6 kan krype igjennom. Erik Anker li
Page 8 and 9: 8 Fra disse listene kan vi bemerke
Page 10 and 11: 10 QUINTA med opprinnelig seilføri
Page 12 and 13: 12 impregnert med olje i rikelige m
Page 14 and 15: DORIS revisited 14 NICHOLAS MARTIN
Page 16 and 17: 16 Med «Over Ævne II» på ville
Page 20 and 21: 20 Tack vare deras goda kontakter o
Page 22 and 23: 22 KLASSISKE LINJER NR.5 OKTOBER 19
Page 24 and 25: 24 KLASSISKE LINJER NR.5 OKTOBER 19
Page 26 and 27: 26 10 N 4 «R0LL0» 3 10 N 4 «Roll
Page 28 and 29: 28 I cockpiten: Seilermiddag med el
Page 30 and 31: KLUBB-SIDE 3 FÆRDER`N 1996 OMBORD
Page 32 and 33: KLUBB-SIDE 5 COLOR-LINE SPONSER KTK
Page 34 and 35: KLUBB-SIDE 7 «MARIA - MARIA CLASSI
Page 36 and 37: ENGLISH SUMMARIES ART 1. OLYMPICS T
Page 38 and 39: Mrs. Jannicke Eriksen Vel overståt

KLASSISKE LINJER - Klassisk Treseiler Klubb

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?