Untitled - mmhf.se

Fagseminar om arbeidet 

mot tvangsekteskap og 

æresrelatert vold i de 

nordiske landene 

Rica Oslo Hotell 14. og 15. desember 2006 

Barne- og likestillingsdepartementet og Arbeids- og inkluderingsdepartementet, 

Oslo 

TemaNord 2008:525

Fagseminar om arbeidet mot tvangsekteskap og æresrelatert vold i de nordiske landene 

TemaNord 2008:525 

Rica Oslo Hotell 14. og 15. desember 2006 

© Nordisk Ministerråd, København 2008 

ISBN 978-92-893-1673-6 

Trykk: Ekspressen Tryk & Kopicenter 

Trykt på miljøvennlig papir som oppfyller kravene i den nordiske miljøsvanemerkeordning. 

Publikasjonen kan bestilles på www.norden.org/order. Flere publikasjoner på 

www.norden.org/publikationer 

Printed in Denmark 

Nordisk Ministerråd Nordisk Råd 

Store Strandstræde 18 Store Strandstræde 18 

1255 Copenhagen K 1255 Copenhagen K 

Telefon (+45) 3396 0200 Telefon (+45) 3396 0400 

Fax (+45) 3396 0202 Fax (+45) 3311 1870 

www.norden.org 

Det nordiske samarbeidet 

Det nordiske samarbeid er en av verdens mest omfattende regionale samarbeidsformer. Samarbeidet 

omfatter Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige, samt de selvstyrende områdene Færøyene, Grønland 

og Åland. 

Det nordiske samarbeid er både politisk, økonomisk og kulturelt forankret, og er en viktig medspiller i 

det europeiske og internasjonale samarbeid. Det nordiske fellesskap arbeider for et sterkt Norden i et 

sterkt Europa. 

Det nordiske samarbeid ønsker å styrke nordiske og regionale interesser og verdier i en global omverden. 

Felles verdier landene imellom er med til å styrke Nordens posisjon som en av verdens mest innovative 

og konkurransekraftige regioner.

Innhold 

Forord................................................................................................................................. 7 

Statsråd Karita Bekkemellem: ............................................................................................ 9 

1. Innsatser i de nordiske land mot tvangsekteskap og æresrelatert vold 

– redegjørelse fra myndighetene....................................................................................... 13 

Departementssekreterare Eva Lotta Johansson: ......................................................... 13 

Kontorchef Frederik Gammeltoft:.............................................................................. 16 

Ekspedisjonssjef Arni Hole:....................................................................................... 20 

2. Praktiske erfaringer fra tre nordiske land...................................................................... 27 

Verksamhetschef Arhe Hamednaca: .......................................................................... 27 

Sekretariatsleder Anne Mau: ...................................................................................... 29 

Rådgiver Terje Bjøranger:.......................................................................................... 34 

Spesialmedarbeider Gunnar Svensson:....................................................................... 36 

Politiførstebetjent Nina Karstensen Bjørlo:................................................................ 38 

3. Forskning...................................................................................................................... 43 

Rådgiver Gunnlaug Daugstad: ................................................................................... 43 

Forsker Per Arne Håkansson:..................................................................................... 57 

Arbeidsgrupper:................................................................................................................ 65 

Referat fra Gruppe I ................................................................................................... 65 

Referat fra Gruppe II.................................................................................................. 67 

Referat fra Gruppe III................................................................................................. 70 

Referat fra Gruppe IV ................................................................................................ 72 

Paneldiskusjon om innsatser i arbeidet fremover. ............................................................ 75 

Hva forventer praktikerne av myndighetene?............................................................. 75 

Nyttige nordiske websider:......................................................................................... 76 

Program...................................................................................................................... 77

Forord 

Denne rapporten utgjør en samling av noen av innleggene som ble presentert 

på den nordiske konferansen om tvangsekteskap og æresrelatert 

vold i Oslo 14. og 15. desember 2006. 

Hensikten med konferansen var å samle representanter fra de nordiske 

landene for å få bedre kunnskap om hvilken innsats landene har hatt i 

arbeidet mot tvangsekteskap og æresrelatert vold. En annen viktig målsetting 

har vært å legge til rette for at nordiske tjenestemenn fikk møte hverandre 

og utveksle erfaringer. 

Forholdene i Norden er på samme tid både like og ulike. På et overordnet 

plan finner vi mange fellestrekk i landene som alle er moderne 

velferdsstater med en profilert likestillingspolitikk. Samtidig har den offentlige 

debatten på dette feltet tatt forkjellige vendinger, og innretningen 

på arbeidet og tiltakene har fra myndighetenes side også vært noe ulik. I 

Danmark har man satset mye på juridiske virkemidler, mens man i Sverige 

har vært mer opptatt av det holdningsskapende arbeidet og krisetiltak 

for de unge. Og mens man i Sverige ser æresrelatert vold som den 

overordnete problemstillingen, har Danmark primært argumentert mot 

tvangsekteskap. Norge befinner seg et sted midt i mellom både hva gjelder 

retorikk og politikk. Island er enda i startgropen på arbeidet, og Finland 

har foreløpig heller ikke hatt så mye oppmerksomhet rettet mot denne 

typen overgrep. 

På tampen av Norges formannskap i det nordiske samarbeidet samlet 

Barne- og likestillingsdepartementet og Arbeids- og inkluderingsdepartementet 

nordiske kolleger til en fagkonferanse. Nordisk Ministerråd har 

velvilligst bidratt med økonomisk støtte. Det viktigste felles budskapet 

fra konferansen må sies å være at det i alle landene er behov for en kompetanseheving 

i hjelpeapparatet. Alle synes også å ha et uttrykt ønske om 

et tettere samarbeid på tvers av landegrensene, både for best å kunne 

hjelpe de unge som er på flukt, men også for ha en mulighet til en jevnlig 

erfaringsutveksling. 

Oslo, oktober 2007 

Barne- og likestillingsdepartementet Arbeids- og inkluderingsdepartementet

Statsråd Karita Bekkemellem: 

Velkommen! 

Kjære nordiske venner. 

Det er en stor glede for meg, på vegne av den norske formannskapet, å 

ønske velkommen til dette seminaret om arbeidet mot tvangsekteskap og 

æresrelatert vold i de nordiske landene. Det er gledelig å se at så mange 

har hatt mulighet til å være tilstede her i dag. 

Dette seminaret håper jeg kan gi dere inspirasjon og nyttig erfaringsutveksling 

for det videre arbeid. De nordiske landene og særlig Sverige, 

Danmark og Norge står overfor de sammen utfordringer med hensyn til 

sosialisering og inkludering av barn og unge med innvandrerbakgrunn og 

problemene som er knyttet opp mot generasjonskonflikter. Antallet unge 

som er født i våre land, eller har bodd her det meste av sitt liv, er sterkt 

økende. En utfordring alle er opptatt av er de mange transnasjonale ekteskapene, 

der de unge henter sin partner i foreldrenes hjemland. Disse 

ekteskapene vil svært ofte være organisert som et arrangert ekteskap der 

foreldrene har en sterk posisjon i valg av ektefelle. Overgangen fra et 

frivillig arrangert ekteskap til et med innslag av tvang er flytende. Alle de 

tre land har iversatt en rekke tiltak overfor de unge for å hjelpe dem som 

er kommet i en kritisk situasjon. Det er også iverksatt en rekke andre 

innsatser av forebyggende karakter på flere områder. Dette seminaret vil 

være viktig for å utveksle erfaringer de enkelte land har gjort seg gjennom 

dette arbeidet. Både de som arbeider på feltet sentralt og lokalt mener 

jeg vil ha nytte av å treffes på tvers av landene og lære av hverandres 

erfaringer. Jeg håper det blir knyttet kontakter mellom de enkelte aktører 

på området. Poenget med samarbeidet i Nordisk Ministerråd er jo å åpne 

opp for nye områder for samarbeid og gi nye perspektiver på tradisjonelle 

felt. 

Jeg er selv veldig opptatt av hva som gjøres i de andre nordiske land 

for å bekjempe tvangsekteskap. I dette året (2006) har jeg vært på studietur 

til både København og Gøteborg for å lære mer om arbeidet i Danmark 

og Sverige. 

Å bekjempe tvangsekteskap er også noe som står høyt på den norske 

Regjeringens dagsorden. Dette fremgår tydelig av vår tiltredelseserklæring. 

Det å tvinge en ung kvinne eller mann inn i et forhold hun eller han 

ikke ønsker, er et stort og alvorlig overgrep. Få forsvarer tvangsekteskap i 

det åpne rom, allikevel skjer det. Vi må aldri akseptere kulturelle og religiøse 

begrunnelser for denne type overgrep. Jeg er imidlertid glad for at

10 Arbeidet mot tvangsekteskap og æresrelatert vold i de nordiske landene 

svært mange fra ulike kulturer og med ulik religiøs tilknytning nå deltar 

aktivt i kampen mot tvangsekteskap. 

I Norge har vi i mange år arbeidet med å bekjempe tvangsekteskap. På 

tross av dette vet vi at vi ikke er i mål. Arbeidet med å bekjempe tvangsekteskap 

er et langsiktig arbeid, men jeg mener det er riktig å være utålmodig. 

Det har skjedd en god del i Norge gjennom den innsatsen som 

hittil er gjort. Men det er vanskelig å måle konkrete resultater. Vi vet 

imidlertid at det er flere unge som henvender seg til hjelpeapparatet. Det 

at flere tar kontakt trenger ikke nødvendigvis å være negativt, det kan 

være et tegn på at flere vet at de har et sted å henvende seg når de har 

kommet i en vanskelig situasjon. De har tillitt til storsamfunnet og det er 

positivt. Det er viktig at vi er denne tilliten verdig og vi må derfor sikre at 

myndighetene møter de unge på en god måte. 

I Norge har vi hatt handlingsplaner mot tvangsekteskap siden 1998, 

over 70 tiltak er gjennomført og mange av dem kan med fordel gjentas. 

Vi har klart å redde mange barn og unge voksne gjennom krisehjelp utført 

både i det offentlige hjelpeapparats regi og av frivillige organisasjoner. 

Våre ambassader ute bidrar til å fange opp og få hjemsendt ungdommer 

som er sendt til opprinnelseslandet for å giftes bort mot sin vilje. 

Mange er opptatt av hvor omfattende denne praksisen med tvangsekteskap 

er i Norge i dag. Uansett omfang er det imidlertid et poeng at så 

lenge det er gutter og jenter som blir utsatt for tvangsgifte må vi jobbe 

mot det. FNs Kvinnekonvensjonen og Barnekonvensjonen er inkorporert 

i norsk lov og skal beskytte barn og unge voksne mot tvangsekteskap og 

annen æresrelatert vold. Mange av de som utsettes for dette presset i Norge, 

er norske borgere, født og oppvokst her eller de har sterk tilknytning 

til landet. Disse borgerne har samme krav på rettsikkerhet som alle andre 

i landet vårt. Men for å utforme en god og forebyggende politikk på dette 

området, mener den norske regjering det er viktig med mer kunnskap. Jeg 

er derfor veldig glad for å kunne si at vi har satt i gang en kartlegging av 

tvangsekteskapssaker i barnevernet og hjelpeapparatet for øvrig for å gi 

oss et bedre grunnlag å arbeide ut fra. Dette skjer i regi av Senter for 

Kvinne- og kjønnsforskning ved Universitetet i Oslo. Resultatene fra 

dette kartleggingsarbeidet håper jeg vil foreligge i løpet av januar 2007, 

og vil gi oss nyttig informasjon med tanke på det videre arbeid. (Den 

foreligger nå og kan leses på www.skk.uio.no eller www.tvangsekteskap.no 

). 

En av utfordringene i saker som omhandler tvangsekteskap er at konfliktene 

ofte berører andre land. I håndteringen av slike saker er norske 

myndigheter svært ofte avhengige av samarbeid med og hjelp fra myndigheter 

i andre stater. Et mål er å bygge ut kontakter med myndigheter i 

land hvor tvangsekteskap kan forekomme, for å få til en rask og effektiv 

håndtering av konkrete saker. Jeg synes det derfor er svært gledelig å 

kunne fortelle at det i desember 2005 ble undertegnet en bilateral avtale 

(kalt familieprotokollen) mellom Norge og Pakistan. Avtalen, som trådte

Arbeidet mot tvangsekteskap og æresrelatert vold i de nordiske landene 11 

i kraft i kraft 1. mai i år, legger rammer for et rådgivende organ som skal 

behandle familierelaterte problemstillinger – herunder tvangsekteskap. 

Det rådgivende utvalg hadde sitt første møte 19. september 2006 i Pakistan. 

I Norge har vi foretatt flere viktige endringer i lovgivningen. Vi har 

blant annet fått en egen bestemmelse i straffeloven som slår fast at tvangsekteskap 

er straffbart. I februar i år behandlet Norges høyeste domstol - 

Høyesterett – en sak om tvangsekteskap. Der ble straffen skjerpet for en 

far og en stebror som var dømt for ved trusler om vold å ha tvunget datteren/stesøsteren 

til å inngå ekteskap. Far ble dømt til 2 år og 6 måneder 

mens stebroren fikk 2 års fengsel. Dette er en dom som har en viktig 

rolle i å sende ut signaler om at i Norge aksepteres ikke tvangsekteskap. 

Odelstinget - i det norske Storting - behandlet 5. desember i år regjeringens 

forslag til endringer i bl.a. ekteskapsloven. Odelstinget gav sin 

tilslutning til endringsforslagene som skal søke å forhindre tvangsekteskap, 

herunder barneekteskap og hjelpe partene ut av et tvangsekteskap. 

Et hovedmål med forslagene er å forhindre at personer bosatt i Norge 

omgår ekteskapslovens krav ved å reise utenlands og inngå ekteskap der. 

Dette medfører bl.a. at ekteskap inngått i utlandet, der en eller begge parter 

er under 18 år eller hvor ekteskapet er inngått ved stedfortreder ikke 

vil bli anerkjent i Norge dersom minst en av partene er norsk statsborger 

eller fast bosatt i Norge på vigselstidspunktet. Forslagene innebærer også 

at den eller ev. de som har vært utsatt for tvangsekteskap skal få mulighet 

til direkte skilsmisse. Parten(e) slipper da belastningen med en lang separasjonstid. 

I tillegg vil det være enklere for noen kvinner å få aksept i 

familien og nærmiljøet for en skilsmisse enn en ugyldiggjøring av ekteskapet 

som i noen land er et ukjent begrep. Disse lovendringene vil 

trolig først tre i kraft 1. juni 2007, da det er nødvendig med en del arbeide 

bl.a. å få ut informasjon til målgruppene om endringene, før de kan settes 

i kraft. Jeg tror disse endringene vil ha en preventiv effekt og kan være en 

viktig markering av at i vårt land aksepteres ikke tvangsekteskap. (Endringene 

er trådt i kraft og informasjon om disse kan leses på 

www.tvangsekteskap.no ) 

Jeg tror at endringer i regelverket er viktig, men minst like viktig er 

slike seminarer som holdes her i dag hvor viktige temaer blir løftet fram 

og hvor vi kan lytte og lære av hverandres erfaringer. 

Når det gjelder utfordringer fremover, tror jeg det er særlig viktig å ha 

full fokus på det forebyggende arbeidet. Det er særlig viktig å få foreldregenerasjonen 

i tale. Vi må på en bedre måte formidle hva ” foreldreskap 

på norsk ” innebærer at barn og unge har selvstendige rettigheter som 

individer i vårt land. Tvangsgifte er straffbart og et dramatisk brudd på 

menneskerettighetene. Vi må få tydeligere fram at vi har nulltoleranse på 

dette området. Jeg aksepterer rett og slett ikke at etniske enklaver isolerer 

seg og reproduserer skadelige tradisjoner, holdninger og ulike typer psykisk 

og fysisk vold. Det er også svært viktig å styrke og utvikle krisehjel-


pen slik at vi sikrer at myndighetene møter de unge på en god måte. Jeg 

tror også det er viktig å se tvangsekteskap i et noe videre perspektiv enn 

vi hittil har gjort. Her kan vi lære av Sverige som taler om æresrelatert 

vold, og jeg ønsker i det videre arbeid å se tvangsekteskap og æresrelatert 

vold i sammenheng. (Ny handlingsplan lagt fram 29. juni 2007 og finnes 

på www.tvangsekteskap.no) 

Jeg vil få takke dere som er her i dag for innsatsen – både dere som 

driver med krisehjelp og dere som arbeider forebyggende. Det er behov 

for aktivitet på begge områder og dere er alle viktige. 

Lykke til videre med seminaret og med det videre arbeid!

1. Innsatser i de nordiske 

land mot tvangsekteskap og 

æresrelatert vold – redegjørelse 

fra myndighetene 

Departementssekreterare Eva Lotta Johansson: 

Tack till Nordiska ministerrådet som har gjort den här konferensen möjlig. 

Och ett särskilt tack till er som har förberett konferensen. 

När den svenska regeringen talar om hedersrelaterat våld, är den väldigt 

tydlig med att inte peka ut personer som kommer från ett visst land 

eller en viss region eller människor med någon viss religion. Hederstänkande 

finns litet varstans i det svenska samhället, inom vissa segment av 

olika folkgrupper. 

Regeringen säger också att hedersrelaterat våld är ett svenskt problem. 

Det drabbar också ungdomar som är svenska medborgare och uppvuxna i 

Sverige. 

Skillnader i ansats mellan olika länder 

Som jag uppfattar det har Danmark och Norge satt fokus på tvångsäktenskap 

och hur man kan förhindra dem. 

I Sverige är anslaget annorlunda – bredare, tror jag – inte så mycket en 

fråga om tvångsäktenskap som om hedersrelaterat hot och våld riktat mot 

unga människor från nära anhöriga. 

Historik 

År 1999 uppmärksammade man i Sverige att skolflickor blev bortgifta 

och att en del inte kom tillbaka till skolan efter sommarferierna. Regeringen 

gav ett par centrala myndigheter, Integrationsverket och Ungdomsstyrelsen, 

i uppdrag att studera situationen för flickor med, som man sa, 

”annan etnisk och kulturell bakgrund”. 

År 1999 mördades den 19-åriga Pela Atroshi av sin far och hans bröder 

i Irak och år 2002 mördades Fadime Sahindal av sin far i Sverige. 

År 2002 gav regeringen i uppdrag till länsstyrelserna i de tre storstadsregionerna 

att kartlägga behovet av insatser och skyddat boende för i det 

som då kallades ”flickor i starkt patriarkala familjer”. 

År 2003 inleddes den pågående satsningen mot hedersrelaterat våld. 

Prioriterade frågor var att få fram skyddat boende för hotade flickor, att


utbilda myndigheterna om frågan och att arbeta förebyggande genom 

attitydpåverkande insatser. 

I september i år tillträdde den borgerliga alliansregeringen. Nyamko 

Sabuni, som är Sveriges nya integrations- och jämställdhetsminister, inledde 

sin mandatperiod med att fördubbla stödet till insatser mot hedersrelaterat 

våld 2007, från 20 miljoner till 40 miljoner kronor. 

Det innebär att totalt 200 miljoner kronor satsas för insatser mot hedersvåld 

mellan 2003 och 2007. 

Hur medlen har använts 

Regeringen satsar totalt 200 miljoner kronor för insatser mot hedersvåld 

under perioden 2003 – 2007, varav ca 47 miljoner kronor år 2007. 

Det mesta (127 miljoner kronor) har gått till länsstyrelserna för Utbildning, 

samverkan och samordning av insatser. Stöd till frivilligorganisationer 

för förebyggande insatser. Skyddat boende i de tre storstadsregionerna. 

En rad centrala myndigheter har fått uppdrag om hedersrelaterat våld. 

Polis, åklagare och domare får utbildning om frågan. Andra centrala 

myndigheter, bland andra Socialstyrelsen och Ungdomsstyrelsen, har 

också uppdrag att förbättra kunskaperna om hedersrelaterat våld. 

Frivilligorganisationer över hela landet har visat en imponerande kreativitet. 

De har fått stöd från länsstyrelserna för att genomföra projekt för 

attitydförändring både i vuxenvärlden och bland ungdomarna själva. 

Hur många är det som riskerar hedersrelaterat våld? 

Vi har försökt att få en uppfattning om hur många som riskerar hedersrelaterat 

våld i Sverige. Länsstyrelserna har uppskattat att 1500 – 2000 

flickor och unga kvinnor är utsatta. Av dem behöver 10 – 15 procent 

skyddat boende. Siffran är mycket osäker. 

Jag kanske ska tillägga att pojkar och unga män kan vara utsatta. Ett 

förskräckande exempel är mordet på den unge afghanen Abbas Rezaii för 

ett år sedan. 

Homo- och bisexuella ungdomar ingår också i riskgruppen. Socialstyrelsen 

i Sverige gör nu en nationell kartläggning. Närmare 10 000 elever i 

17–18-årsåldern ska svara på frågor om ”frihet och ansvar”. En analys av 

svaren ska bli färdig i slutet av mars 2007. Undersökningen genomförs 

med hjälp av Statistiska centralbyrån. 

Effekterna då? 

Det är mycket pengar och arbete som satsas på hjälp till utsatta ungdomar. 

Tyvärr arbetar vi ganska mycket i blindo. Faktum är att vi inte vet 

vad som ger bra resultat eller om det finns insatser som till och med är 

kontraproduktiva. 

Det är viktigt att ta reda på vilka insatser som får effekt. Därför ska de 

projekt som får stöd också utvärderas. Socialstyrelsen ska utvärdera det


skyddade boendet. Centrum för utvärderingsforskning vid Umeå universitet 

ska utvärdera hela regeringens satsning mot hedersrelaterat våld. 

Nationella riktlinjer? 

Inte förrän vi vet vilka åtgärder som ger önskvärda resultat kan det komma 

nationella riktlinjer för hur arbetet ska bedrivas. Om ens då. Man kan 

jämföra arbetet med barn som far illa – även i dessa fall måste man göra 

bedömningar av vilka insatser som är lämpliga i det individuella fallet. 

Framtiden? 

Enligt en rapport från Socialstyrelsen i mars 2006 anser länsstyrelserna 

att det är angeläget att fortsätta det arbete som har påbörjats. Särskilt angelägna 

satsningar är nätverksarbete metodutveckling samordning. 

Arbetet måste vara långsiktigt, påpekar länsstyrelserna. Det finns fortfarande 

ett stort behov av att öka medvetenheten och kunskapen om hedersvåld 

och att utveckla metoder för fungerande arbetsformer. 

Arbetet går i många avseenden långsamt, i synnerhet när det gäller det 

attitydförändrande arbetet. Människors grundläggande värderingar kan 

inte ändras vare sig snabbt eller lätt. 

Debatten om tvångsäktenskap och arrangerade äktenskap 

Som jag sa tidigare, har frågan om tvångsäktenskap och arrangerade äktenskap 

inte varit i fokus i Sverige på samma sätt som i Danmark och 

Norge. Däremot fanns det en debatt om att Sverige tillät utländska medborgare 

att gifta sig innan de blev myndiga (18 år) om hemlandet hade 

lägre äktenskapsålder. 

I maj 2004 ändrades den svenska lagen och i dag måste man i princip 

vara 18 år för att gifta sig inför svensk vigselförrättare, även om det går 

att få dispens. Den 31 december 2005 var nio ungdomar under 18 år gifta, 

i juridiskt giltiga äktenskap. Som en jämförelse kan jag nämna att i början 

av 70-talet var ca 300 ungdomar under 18 år gifta. 

Så det problemet minskar. Däremot vet vi inte omfattningen av vigselliknande 

ceremonier som i juridisk mening inte är några äktenskap, men 

att det förekommer vet vi. 

Sammanfattningsvis 

Frågan om hedersrelaterat våld är komplex och kräver insatser på olika 

samhällsnivåer: nationellt, regionalt och lokalt. Myndigheterna behöver 

mer kunskaper. Föräldrar och andra vuxna måste få tillfälle att pröva och 

ompröva sina värderingar, flickor och pojkar måste fostras i respekt för 

de mänskliga rättigheterna. 

I rapporten om som Per Arne Håkansson ska tala om i morgon, finns 

det åtskilliga exempel på insatser som inspirerar till efterföljd.


Jag ser fram emot att de här två dagarna fylls av meningsfullt utbyte 

av erfarenheter så att vi inte upprepar varandras misstag, men däremot 

drar fördel av varandras framgångar. 

Kontorchef Frederik Gammeltoft: 

Indsatsen i Danmark mod tvangsægteskaber 

Den danske regering har siden sin tiltræden haft fokus på indsatsen mod 

tvangsægteskaber og andre generationskonflikter blandt etniske minoriteter 

i Danmark. 

I Danmark har vores primære fokus været på tvangsægteskaber som et 

delelement af begrebet æresrelateret vold. 

Det er et område, som regeringen ser på med stor alvor, og som vi i 

Danmark fortsat har vores opmærksomhed rettet mod. 

Den tragiske sag om æresdrabet på Ghazala Khan viser, hvor alvorligt 

et problem der er tale om. 

Lovgivning 

24-års-reglen: 

Regeringen tog allerede ved sin tiltræden fat på at bekæmpe tvangsægteskaber 

blandt andet ved indførelse af 24-års-reglen i forbindelse med 

reformen af udlændingeloven i foråret 2002. 

Straffeloven 

Tvangsægteskaber er forbudt i dansk ret. De almindelige regler i straffelovens 

§ 260 om forbud med at true andre til at gøre noget imod deres 

vilje gælder også i forbindelse med indgåelse af ægteskab. Straframmen 

er bøde eller fængsel indtil 2 år. Hvis et ægteskab indgås under tvang, er 

der ifølge ægteskabsloven mulighed for at få det omstødt. 

Handlingsplanen 

Den danske regering lancerede i august 2003 en handlingsplan for indsatsen 

mod tvangsægteskaber, tvangslignende ægteskaber og arrangerede 

ægteskaber i perioden 2003-2005. 

Indsatserne i Danmark har fulgt to strategier - dels en strategi, der sigter 

på empowerment af det enkelte individ - det kan være på krisecentre 

og bosteder - og dels en strategi, der sigter på inddragelse af familien – 

konkret f.eks. ved brug af mægling. De to strategier anvendes også side 

om side f.eks. på krisecentre og bosteder, i rådgivningsindsatsen mv. 

Strategien, der inddrager familien, har fordele, fordi den æresrelaterede 

vold og herunder tvangsægteskaber er knyttet til en kollektivistisk


opfattelse, hvor familien opfattes som et kollektiv, hvor den enkeltes 

handlinger påvirker hele familiens ære. 

– Men der må også fokuseres på individet og andre mulige aktører – 

både lokalt og globalt – fordi den æresrelaterede vold også kan udføres af 

familiemedlemmer transnationalt. 

Handlingsplanen fra 2003 indeholder 21 initiativer. Der er i handlingsplanen 

fokus på information og dialog, på rådgivning, på en forstærket 

kommunal indsats, på pigeklubber, opfølgning, botilbud og på forskning 

og dokumentation. 

F.eks. kan nævnes: 

Rådgivnings- og informationstilbud 

Integrationsministeriet har givet støtte til Landsorganisationen af 

kvindekrisecentre (LOKK) til oprettelse af en telefonrådgivning for 

fagfolk. Her kan kommunale sagsbehandlere eller andre fagfolk få 

professionel sparring fra rådgivere, der har erfaring med 

generationskonflikter i etniske minoritetsfamilier, og som kan være med 

til at styrke ens rolle som fagperson. 

Integrationsministeriet har givet støtte til LOKK til oprettelse af en 

telefonrådgivning for unge. Rådgivningen kan bl.a. tilbyde den unge at få 

mulighed for anonymt at drøfte hendes situation på hendes egne 

præmisser. Formålet med rådgivningen kan f.eks. være i første omgang 

blot at give den unge mulighed for at formulere og erkende sin egen 

situation og herefter at hjælpe den unge med at få et overblik over hendes 

muligheder samt snakke konsekvenserne igennem. 

Integrationsministeriet har givet støtte til et landsdækkende etnisk 

konsulentteam. Teamet kan yde telefonisk støtte til fagfolk i konkrete 

sager, men kan også komme ud til kommunen, hvis det vurderes 

nødvendigt i forbindelse med en konkret sag. 

Integrationsministeriet har i januar 2006 informeret kommunerne om, 

hvor den enkelte sagsbehandler kan få hjælp i sager om 

tvangsægteskaber. Kommunen har i den forbindelse fået brochurer om de 

forskellige rådgivninger samt klistermærker med oplysninger om 

LOKK’s rådgivninger, som kan klistres på computeren, så man altid har 

oplysningerne ved hånden. 

LOKK har udgivet en ”værktøjskasse” på internettet, hvor kommunale 

sagsbehandlere kan få hjælp til behandling af sager vedrørende 

tvangsægteskaber mv. 

Særlige bosteder til unge kvinder, der udsættes for ægteskab mod deres 

vilje 

Krisecentre 

Kvinder, der er blevet truet eller har oplevet vold i deres familie om f.eks. 

kærester, ægteskab mv. kan søge ly på et af de almindelige krisecentre.


Ministeriet har støttet etableringen af særlige bosteder til unge kvinder, 

der udsættes for ægteskab mod deres vilje. 

Der er givet støtte til Bostedet R.E.D. (rehabiliteringscenter for etniske 

kvinder i Danmark) for unge kvinder mellem18 og 25 år, som udsættes 

for tvangsægteskab. 

R.E.D. kan huse 12 kvinder, der kan bo på stedet i op til to år med henblik 

på at erhverve personlig styrke og kompetencer til at etablere sig i 

uddannelse og/eller job, dvs. klare sig som selvstændige mennesker i det 

danske samfund. 

R.E.D. arbejder for at give kvinder med etnisk minoritetsbaggrund 

samme muligheder og retssikkerhed som danske kvinder. Målet er, at 

kvinderne kan skabe en selvstændig tilværelse, hvor de individuelt er 

økonomisk og på anden vis uafhængige og frit kan vælge ægtefælle. 

Centret er åbent for kvinder fra hele landet. 

Der er givet støtte til Bostedet Kastaniehuset for unge piger med etnisk 

minoritetsbaggrund mellem 14 og 18 år, som har alvorlige problemer 

med at bo sammen med deres familie. 

Kastaniehuset drives i et samarbejde mellem Diakonissehuset Sankt Lukas 

Stiftelsen og Red Barnet. 

De unge piger er i en situation, hvor de behøver omsorg og socialpædagogisk 

behandling udenfor eget hjem på baggrund af psykosociale 

problemer og alvorlige konflikter, primært generationskonflikter. 

Bostedets opgave er at styrke pigernes evne til at navigere i den komplekse 

virkelighed som tilværelsen som etnisk minoritetspige kan være. 

Kastaniehuset anvender flerkulturelle løsningsstrategier og lægger 

vægt på et konstruktivt samarbejde med pigernes forældre. 

Bostedet Kastaniehuset har plads til 8 piger med etnisk minoritetsbaggrund 

fra hele Danmark. 

Udgangspunktet er en forventet opholdstid på 1 til 3 år svarende til 

færdiggørelse af skoleforløb/start på ungdomsuddannelse. Det er ønsket, 

at udslusning og opfølgning udvikles til en integreret del af behandlingsforløbet. 

Visitation til bostedet foretages af Kastaniehusets ledelse i samarbejde 

med den henvisende kommune, som forpligter sig til at betale omkostningerne 

forbundet med en indflytning i bostedet. 

Bostedets leder er psykolog og har igennem mange år arbejdet med 

problemstillinger relateret til minoritetsgrupper og integration. 

Netværksdannelse, efterværn 

Der er ydet støtte til bl.a. Dansk Røde Kors, Fyns Amts Krisecenter og 

Kvindekrisecenterfonden Dannerhuset til projekter omhandlende


netværksaktiviteter for kvinder og unge piger med etnisk 

minoritetsbaggrund, der har været på krisecenter bl.a. i forbindelse med 

tvangsægteskaber 

Tilbud om temamøder til kommunerne 

Der er desuden etableret støtte til LOKK, der tilbyder kommunerne 

temamøder om tvangsægteskaber og andre generationskonflikter. 

Møderne skal være med til at opkvalificere de fagfolk, der arbejder på 

området. Det kan være sagsbehandlere, lærere, psykologer, læger mv. 

Holdningsbearbejdning 

Der er givet støtte til tre projekter, der er målrettet unge mænd med etnisk 

minoritetsbaggrund, og hvis overordnede formål er 

holdningsbearbejdning i forhold til kønsroller, uønsket 

ægteskabsindgåelse, genopdragelsesrejser, vold mv. 

Integrationsministeriet har givet støtte til projektet ”Bekæmpelse af 

tvangsægteskaber og æresdrab blandt arabisktalende i talende i Danmark” 

som er et samarbejde mellem konsulent Fahmy Almajid og ministeriets 

Integrationsservice. Projektet består af foredrag for hhv. 

forældregenerationen og kommunale medarbejdere. 

Tiltak i 2007 

Over de næste 4 år er der afsat i alt 20 mio. kr. til bl.a. at støtte unge 

mænd og kvinder, der er flygtet fra tvangsægteskab eller trusler om 

tvangsægteskab, samt til at støtte, at de unge mænd og kvinder efterfølgende 

får mulighed for at klare sig selv. Der skal desuden sikres botilbud 

til unge par, der er i risiko for tvangsægteskab. 

Der vil således blive øget fokus på efterværn og på de unge mænd. 

Politiets indsats over for æresrelateret vold 

Rigspolitiet har i lyset af bl.a. den tragiske Ghazala Khan-sag før sommerferien 

taget initiativ til at styrke den politimæssige indsats mod æresrelateret 

vold, bl.a. fordi erfaringen har vist, at unge, der udsættes for 

tvangsægteskaber eller andre æresrelaterede generationskonflikter, ofte 

søger hjælp hos politiet, hvis de f.eks. udsættes for trusler fra familien. 

I sådan en situation skal politiet naturligvis være klar til at hjælpe de 

unge, og politiet skal kunne håndtere disse ofte meget vanskelige sager. 

Derfor bad Rigspolitichefen alle landets politikredse om at være særligt 

opmærksomme på denne type sager, og politikredsene har siden i 

sommer (2006) skulle indberette alle sager til Rigspolitiet. Rigspolitichefen 

gav samtidig nogle fælles retningslinjer til politikredsene for, hvordan 

denne type sager skal håndteres. 

De indberetninger, der er kommet ind siden i sommer, har vist, at politiet 

i omkring 100 sager har haft kontakt til unge, der er kommet ud i en 

generationskonflikt af den ene eller anden art.


Typisk vedrører sagerne unge piger af anden etnisk oprindelse end 

dansk, som har fundet en anden kæreste end den, familien ønsker, at hun 

gifter sig med. 

Ikke alle sager er af alvorlig karakter, men nogle er meget alvorlige og 

vedrører meget konkrete trusler på livet. 

Det er Rigspolitiets vurdering, at der fremover vil blive flere sager af 

denne karakter. 

Den 1. januar 2007 træder den store reform af dansk politi i kraft. Fra 

den dato reduceres antallet af politikredse fra 54 til 12, og politiet får 

således nye, store og mere slagkraftige politikredse. 

Der vil på alle indsatsområder i de nye, store politikredse ske en øget 

grad af specialisering. 

For at sikre en ensartethed i den måde, politikredsene håndterer sager 

om tvangsægteskaber, generationskonflikter og trusler på, er Rigspolitichefen 

sammen med de nye politikredse ved at lave en samlet strategi for 

den politimæssige indsats på området. 

Strategien skal være med til at sikre, at politiet i alle dele af landet kan 

håndtere unge mennesker, der måske står i en situation, hvor de er udsat 

for konkret fare. I sådanne situationer vil man ofte skulle samarbejde med 

andre myndigheder og organisationer – udover at politiet naturligvis skal 

sikre, at der finder den nødvendige efterforskning sted. 

Ekspedisjonssjef Arni Hole: 

Norske myndigheters arbeid mot tvangsgifte og annen æresrelatert vold 

En kort introduksjon 

Kjære nordiske forsamling, 

Det er en stor glede å snakke til dere her i dag, på tampen av det norske 

formannskapsåret i NMR 2006, som leder av Embedsmannskomiteen for 

likestilling mellom kjønnene (som arbeider opp mot Ministerråd for Likestilling 

og andre MR), samt som adm.ansvarlig for koordinering av den 

norske regjerings tiltak mot tvangsgifte (og kjønnslemlestelse); etterhvert 

kalt æresrelatert vold. 

Tvangsgifting er den mest u-likestilte praksis som tenkes kan! I det 

hele tatt er all æresrelatert vold (som rammer kvinner mest) uttrykk for ulikestilling 

og et fornedrende syn på kvinner og barn. Tvangsgifte er et 

dramatisk brudd på universelle menneskerettigheter, med konsekvenser 

for så mange involverte, ikke bare de to som giftes. 

Noen ganger, når man står overfor tvangsgifte, griper man seg i å tenke: 

Er barn og unge voksne et slags verdipapir det kan handles med –


uten respekt for deres rettigheter, integritet og egne ønsker. Assosiasjonene 

mine går til en form for menneskehandel… 

Tvangsgifte er et ekstremt uttrykk for familie-æresbegreper, storfamilienes 

kontroll over 

individet, kontroll fra storfamilien i opprinnelseslandet over alle ”familiære” 

bevegelser i Norge. Det er menns kontroll over kvinners seksualitet, 

menns kontroll over barn og unge i familien. 

Nå tror jeg at alle foreldre i utgangspunktet vil det beste for sine barn. 

Norske myndigheter skal samarbeide med alle foreldregrupper for å få til 

det beste for barn og unge. Men da må samarbeidet være tuftet på respekt 

for individet, landets lover og allmenne menneskerettigheter. Så må vi 

sammen drøfte i dialogs form – hvor grensene går mellom det som kalles 

"kultur og tradisjon" og de praksiser som ikke kan aksepteres i 

bostedslandet Norge. 

Nulltoleranse overfor vold i alle avskygninger må være ståstedet. Norske 

myndigheter, hjelpeapparatet, politiet, frivillige organisasjoner, minoritetsetniske 

grupper som ønsker endring, må utvikle MOT til å få 

foreldregenerasjonene i tale, både dagens og morgendagens foreldregenerasjoner; 

vi må stille krav og snakke om plikter i forhold til loven, menneskerettighetene 

og forventningene i våre land - der tusenvis av kvinner 

og ungdom skal mestre sine livsprosjekter ! Har vi dette motet? 

Mange FN-konvensjoner (både de almenne og CEDAW og CRC) samt 

de europeiske, er inkorporert i norsk og nordisk lov som fullverdige rettsregimer. 

De inneholder artikler som klart fordømmer og forebygger slik 

skadelig og straffbar praksis. Så lenge slik vold forekommer, har vi faktisk 

ikke klart å gi rettslig trygghet/sikre beskyttelse til alle våre borgere! 

Samtidig vet vi at kultur – med ulik begrunnelse og som type ”rettferdiggjøring”- 

er noe av det vanskeligste å endre i mennesker liv; vi kan 

tenke tilbake på det norske "moderniseringsprosjektet" de siste hundre 

årene og ikke minst: Likestilling mellom kvinner og menn i alle samfunns-sammenhenger: 

Det har ikke skortet på motstand. 

En lang historisk utvikling har gitt de nordiske lands borgere personlig 

og individuell frihet til skape sine liv/velge retning – samtidig som et 

felles, kollektivt ansvar ligger i bunnen – og nettopp sikrer alle et godt 

rammeverk for å utfolde seg, medvirke, bli hørt, være til nytte, ta adekvate 

valg, være rettslig trygge. 

Vi (norske myndigheter) kan ikke være mindre ambisiøse enn at vi 

sikrer barn og unge (og voksne kvinner) fra våre minoritetsetniske befolkningsgrupper 

de samme muligheter og rettigheter; den samme beskyttelse 

som den majoritetsetniske delen av befolkningen. Og vi kan 

ikke være mindre ambisiøse enn at vi utfordrer maskulinitetsidealer og 

manns- og fedre- og brødreroller i den minoritetsetniske befolkningen – 

som vi faktisk gjør det i den majoritetsetniske! 

Ikke alle land har hatt samme utvikling som de nordiske og noen steder 

er det fortsatt sterke motkrefter mot å komme dit hen. Noen ser indi-


viduell valgfrihet som en trussel mot ideologier, kollektivitet, familiemakt 

og religion. Noen synes å mene at de vestlige samfunn er "verdiløse"; 

dvs. det totale frislepp av det meste. Slik er det jo slett ikke. 

Statsråden nevnte at myndighetene i Norge har hatt handlingsplaner 

(som er rullert) siden 1998. Nye tiltak kom i 2002, og arbeidet har hele 

tiden vært et partnerskap mellom myndigheter, hjelpeapparatet på flere 

forvaltningsnivå og frivillige organisasjoner. Myndighetene har for 2007 

en felles, samlende integreringsplan, der tiltak mot tvangsgifte inngår. 

Om lag 70 tiltak er gjennomført og mange til stor nytte. Vi har for eksempel 

nylig endret den norske ekteskapsloven kraftig på en rekke områder 

(jfr. statsråden, vedtak i Stortinget 5. desember, trer i kraft våren 

2007, jfr. informasjon i heftet dere har fått omdelt). I forbindelse med 

arbeidet med ny utlendingslov har et forslag om mulige vilkår for familiegjenforening 

vært ute på bred høring. I korte trekk går forslaget ut på at 

familiegjenforening på grunnlag av ekteskap som hovedregel først kan 

innvilges etter fylte 21 år. Det er også foreslått tre ulike alternative tilleggskrav 

som dreier seg om tilknytning til riket, eller krav til botid. Ingen 

konklusjoner er ennå trukket; saken er fortsatt i en behandlingsprosess. 

Mange av de gjennomførte tiltakene kan med fordel gjentas og øke i 

styrke. Men mye gjenstår. 

Vi må rette innsatsen spissere inn mot mange tusener norske borgere, 

født her og med krav på rettsbeskyttelse fra stor-samfunnet; vi må i enda 

større grad få til tverr-etatlig arbeid og metode ute i kommunene; arbeidet 

bør forankres i kommunene! Vi må inn i skolene, i det forebyggende 

familievern, helsestell, barnevern, kulturarbeid m.m., og politi- og påtalemyndighet 

er sentrale medspillere. Vi ser fram til å høre om det såkalte 

Drammensprosjektet her i dag, som er kan hende en pilot i å arbeide på 

tvers av etater, i en kommune som sammen med politiet har tatt et forpliktende 

eierskap til arbeidet mot æresrelatert vold. Det er også gledelig 

at Oslo Kommune setter av egne midler til å utvikle informasjon rettet 

inn mot de aktuelle målgruppene. 

Men: Har vi trodd at ting skulle gå over av seg selv? 

Hvorfor har vi ikke klart å formidle adekvat informasjon om rettigheter, 

plikter og norsk lov til mange kvinner som har bodd her, er norske borgere 

og har født sine barn her - i 25-20-30 år? Hvorfor har vi akseptert at 

minoritetsetniske mødre har kommet i årevis på foreldremøter i skolene, 

av og til med problemer med å forstå hva som blir sagt, hvorfor det blir 

sagt – og slepende på et større barn som tolk? (Jeg vil nå være litt personlig 

og fortelle om egne opplevelser med egne barn i multikulturelle klasser 

– over 25 år – i foreldremøter og utvalg) 

Jo da, vi har hatt språktilbud, "ufarlige" matlagings- og sømkurs, gitt 

støtte til innvandreorganisasjoners egne kvinne-aktiviteter og noen ganger 

rene kvinne-organisasjoner, men å åpne dørene inn til familiene, åpne 

opp "foreldre-skapet" – mange ganger et lukket SKAP - har vi ikke hatt


skikkelig mot til! Vi har heldigvis hatt organisasjoner som MIRA i snart 

30 år, som en viktig stemme for kvinner og et flerkulturelt Norge. 

Vi ser en del utviklingstrekk i våre egne storbyer og i storbyer rundt 

om i Europa, som vi ikke bør like; som handler om sosial isolasjon, reproduksjon 

av praksiser som til dels er lovstridige, og manglende respekt 

for universelle menneskerettigheter. Ektefeller hentes i stor grad fra opprinnelseslandet 

for å gå rett inn i et relativt lukket "familie- og kollektivsystem" 

uten språk-kunnskaper og uten å få lov til å gå inn i det nye 

hjemlandets arbeidsmarked og være til nytte. 

Kvinners seksualitet og ærbarhet kontrolleres med vold og overgrep 

(ofte fra opprinnelseslandets familieoverhoder). Godtar vi samme type 

kvinnevold, kvinneforakt og vold mot barn i majoritetssamfunnet? Nei; vi 

har store programmer og tiltakspakker for likestilling og mot kvinnevold 

og vold i nære relasjoner; det forekommer dessverre alt for mye vold i 

majoritetskulturen også, men vi tar tak i den; vi gjør noe, vi fordømmer 

den, vi tør å snakke om den….! 

Hvorfor er det lettere å ”la være å se” de tusener av kvinner som lever 

innestengt i familien og likevel blir avkrevd å skulle oppdra sine barn til 

moderniteten i Norden? Det sier seg jo selv at det ikke er et mulig 

prosjekt! 

Statistikkene fra norske krisesentre viser at mange minoritetskvinners 

problemer er store. Norske myndigheter har et ansvar for alle kvinner og 

barn som bor her i landet, og norske lover må anvendes mot alle typer 

vold. Menn, uansett etnisitet, må få tilbud om bevisstgjøring, rolleutvikling 

og sinne-mestring i forhold til det konkrete samfunnet (Norge) 

de lever og virker i. 

I Norge har vi ikke krevd at importert presteskap skal kunne norsk og 

ha ferdigheter i samfunnskunnskap – for å veilede ”sin” befolkning og 

såkalt gi støtte til en oppvekst og deltakelse i det norske samfunnet. Nå 

debatteres dette heldigvis. 

Nordens land er på mange måter like i grunnstruktur, selv om våre 

innvandringslover og tiltak er forskjellige, så er det åpenbart at et nordisk 

samarbeid om ”best practices” og gode effekter som kan måles, er uhyre 

viktig. 

Det er gledelig at NMR har innsett dette, og 

at vi kan få til et samspill på tvers av de ulike Ministerråd og 

deres embedsmannskomiteer; som for eksempel dette praksiserfaringsseminaret 

at vi kan utvikle kan hende en nordisk databank over erfaringer, 

forskning, dokumentasjon; egne nettsider om erfaringer og 

dokumentasjon/evalueringer 

og ikke minst: politisamarbeid og opplæringstiltak på tvers av 

Norden for bl.a. politi og påtalemyndighet. 

Utleveringsavtaler /beskyttelsestiltak kan være andre eksempler


Samspill mellom nordiske ambassader ute, kan være et annet. 

Dette erfaringsseminaret åpner for noe helt nytt: Norden er en region 

kjent for å bygge ned hindringer som rammer de nordiske borgere – på 

tvers av landene, og som fremmer kulturelt og sosialt samarbeid. La oss 

starte inkluderingen av alle nordiske borgere, uavhengig av etnisk opphav 

og kjønn, i det nordiske fellesskapet. Det at vi har litt ulik fokus i arbeidet 

vårt mot tvangsgifte og æresrelatert vold, øker heller fruktbarheten av 

samarbeidet, og ikke det motsatte. 

Veien videre slik norske politiske myndigheter nå ser den: 

Vi har for neste år (budsjettåret 2007) utviklet en felles handlingsplan for 

integrering og inkludering av innvandrebefolkningen med MÅL for inkludering. 

Her står det bl.a.: 

Gjøre permanent det såkalte Kompetanseteamet mot tvangsekteskap (som 

har arbeidet siden 2004 som et prøveprosjekt og hatt over 200 saker) 

Teamets primæroppgave skal være å gi veiledning og råd til 

hjelpeapparatet, særlig førstelinjen; samt informasjonsoppgaver. Teamet 

skal samarbeide med frivillige organisasjoner: Vi får det presentert 

seinere i dag. 

Heve kompetansen om tvangsekteskap generelt og i det offentlige 

hjelpeapparatet spesielt 

Kunnskapsinnhenting og forskning 

Målretta tiltak: Informasjon, holdningsskapende arbeid, forebyggende 

tiltak, krisehjelp; der det offentlige barnevernet er helt sentralt 

Mobilisering av etater og sektormyndigheter som kan hende ikke har vært 

tilstrekkelig ”på banen”, for eksempel skoleverket og familievernet/familierådgivning 

(sistnevnte kan mye om foreldreskap og får *i 

oppdrag å utvikle pilotprosjekter i utadretta og forebyggende aktivitet, 

bl.a. gjennom å utdanne ”endringsagenter/nøkkelpersoner” fra gruppene 

selv – som kan samle til møter og informere om plikter, rettigheter, 

lovstridige handlinger m.v.) 

Flere trygge boliger for dem som må leve skjermet/kriseboliger (også for 

gutter) 

Mobilisering av krisesentrene som akutt-skjerming 

Fortsatt støtte til krisetiltak gjennom frivillige organisasjoner og 

til Informasjonstelefonen om tvangsekteskap som drives av Oslo 

Røde Kors 

Obligatorisk informasjon til nyankomne fra områder der tvangsgifte og 

kjønnslemlestelse praktiseres, disse skal signere på en erklæring om at de 

har mottatt og forstått informasjonen (i dag gis slik info. 

bare til nyankomne asylsøkere; i forbindelse med asylintervju) 

Midler til hjemsendelse for de som rømmer fra tvangsgifte i foreldrenes 

opprinnelsesland og som vil hjem til Norge


Fortsette foreldreveiledningen i asylmottak; utvikle et standardopplegg 

for alle mottak 

Mer presise, skreddersydde planer - direkte mot de to områdene tvangsgifte 

og kjønnslemlestelse er på ide-stadiet hos mine politiske foresatte, 

og regjeringen ønsker å se æresrelatert vold i sammenheng med og under 

overskriften: Arbeid mot vold i nære relasjoner. 

Vi får snart inn resultatet av flere forsknings- og utredningsoppdrag i 

løpet av desember/januar, som vil gjøre oss bedre i stand til å utvikle 

bedre verktøy. Bl.a. vil vi få kunnskap om effektene av søskenbarngifte 

(medisinsk sett) og en evaluering av de tidligere innsatsene mot 

kjønnslemlestelse – for bedre å forstå hva som virker. En tredje undersøkelse 

er kartlegging av omfanget av tvangsgifte, sammen med en drøfting 

av metoder for hvordan registrere tvangsgifte… vi ønsker en ensartet 

registrering både i Norge og ved utenriksstasjonene; dette er svært vanskelig 

– som alle her i salen vet – fordi grensene mellom arrangert ekteskap/mye 

psykisk press og ren tvang er flytende. 

En fjerde rapport som kommer snart, er om flerkulturelt arbeid i Barnevernet 

og vil forhåpentligvis gi oversikt over gode og effektive metoder 

og verktøy for flerkulturelt arbeid i barnevernet; vi tenker at resultatene 

skal videreføres i et nasjonalt opplæringsprogram for ansatte i den kommunale 

og statlige barneverntjenesten. 

Regjeringen i Norge har undertegnet en såkalt Familieprotokoll med 

Pakistan, der en rekke områder skal belyses og ryddes opp i; tvangsekteskap 

er ett av de viktigste områdene. Det vil være mulig å ta opp konkrete 

enkeltsaker. Et felles utvalg skal på et vis ”overvåke” situasjonen løpende. 

Vi har hatt et møte i Islamabad i høst og skal ha et neste møte i Norge til 

våren. UD, BLD og AID er med i delegasjonen. United Kingdom har hatt 

en tilsvarende protokoll en tid, det kunne være svært interessant å få evaluering 

av denne, for å se om slike avtaler er en farbar vei å gå. 

Norske myndigheter vil bruke noen penger på å invitere pakistanske 

kvinneaktivister til Norge, som får i oppdrag å informere/skolere norskpakistanske 

kvinner i Norge; ut i fra det vi vet om at mange tusen kvinner 

ikke får adekvat informasjon om rettigheter og plikter verken om nytt 

hjemland eller opprinnelsesland. Informasjon er tolket gjennom imamer, 

ektemenn, sønner og brødre. 

Jeg vil tilslutt framheve følgende tenkning: 

Myndighetene, det offentlige hjelpeapparatet og skolene må være 

forankringen, 

Men det skal samarbeides godt og riktig med frivillige organisasjoner 

Langsiktig, konsistent og systematisk forebyggende og kultur-endrende 

tiltak, herunder samspill med minoritetsetniske organisasjoner og grupper 

som vil endring 

Arbeidet skal være basert på kunnskap og dokumentasjon


Evaluering og metodeutvikling 

Offensiv holdning til å ”åpne opp” foreldreskapene, utvikle familieendrende 

tiltak 

Åpen dialog og uredd offentlig diskurs 

Bredere og mer spisset aktivitet for krisehjelp; flere parter/etater 

involveres for å fange opp de unge i tide, og sikre adekvat ettervern. 

iltak og strategier for å møte kvinner og ivareta deres behov for kunnskap 

og sosial mestring; kvinners stemmer skal høres. 

Internasjonalt samarbeid/benchmarking 

Lykke til med erfaringskonferansen; 

Jeg ser fram til god dokumentasjon i etterkant av konferansen, som 

kan være til nytte for oss i den videre politiske planlegging. Nordisk samarbeid 

kan gjøre en forskjell!

2. Praktiske erfaringer fra tre 

nordiske land 

Verksamhetschef Arhe Hamednaca: 

Mitt namn är Arhe Hamednaca och jag arbetar som verksamhetschef för 

en organisation vid namn Elektra. Elektra är en del utav Fryshuset, där 

visionen är att finnas till för ungdomar som på något sätt hamnat ”utanför”. 

Till Fryshuset kommer uppskattningsvis 40.000 unika besökare 

varje månad och det finns en rad olika sociala projekt för dessa ungdomar. 

Det finns tjejer i våra länder som inte har samma rättigheter som sina 

vänner. Förtryck av tjejer på kulturell grund måste upphöra. Den nordiska 

lagstiftningen och de konventioner om mänskliga rättigheter som de 

nordiska länderna har skrivit under, måste omfatta alla kvinnor som bor i 

våra länder, oavsett vilken kultur man kommer ifrån. Detta står Elektra 

för och detta är vad Elektra strävar efter. 

Elektra startades år 2001 då det fanns ett tillkännagivet behov att hjälpa 

flickor från den så kallade hederskulturen. Idag har vi 11 anställda och 

vi är verksamma i fyra olika städer; Stockholm, Göteborg, Malmö samt 

Linköping. Vår verksamhet angriper hedersproblematiken på olika nivåer 

samt med olika tillvägagångssätt. För att arbeta med denna typ utav frågor 

behövs specifik kompetens men även medvetenheten om att faktorerna 

till problematiken är fler än få. 

Till en början har vi en stödverksamhet som riktar sig till flickor från 

hederskulturen. Syftet med stödverksamheten är att vägleda flickor till 

deras rättigheter. Upplysa flickorna om deras rättigheter med inte sluta 

där, utan även visa dem möjliga vägar till att anamma dem. I vår stödverksamhet 

har vi socionomer som arbetar, dessa socionomer besitter en 

särskild kompetens som krävs i sådana möten. Att vägleda alternativt 

samtala med en människa i kris kräver en viss kompetens. Vår stödverksamhet 

arbetar aktivt med ca 50 flickor årligen och de individanpassar 

lösningen utifrån problemet. Flickorna som vi möter är inte en homogen 

grupp. Till en början kan dem komma från olika länder men det är även 

mycket inom hederskulturen som skiljer sig i detaljer. 

En mer unik verksamhet inom Elektra är Sharaf Hjältar. För ca 4 år 

sen kom jag att tänkta på samhällssynen gällande hederskulturen. I Sverige 

hade man kommit långt med skyddade insatser och andra lösningar när 

problemen väl uppstod inom ”hedersfamiljen” men just att arbeta förebyggande 

med problematiken var fortfarande okänt inom området. Jag 

själv kom på idén om att vi faktiskt kan angripa problemet från ”roten”,


dvs. med männen. Det största problemet inom hederskulturen är just 

männens attityd gentemot sina systrar, döttrar och fruar och är det något 

som skall förändras så är det just attityden gentemot kvinnor. Därför samlade 

jag till en början ett 40 tal ungdomar ifrån en förort söder om Stockholm 

och dessa pojkar hade sitt ursprung i hederskulturen. Många utav 

dem var från mellanöstern men det fanns även vissa som inte var det. 

Efter en del möten och träffar med dessa pojkar kom jag underfull med 

att det faktiskt går att påverka dem. Vi började träffas mer regelbundet 

och vi har utbildat de i Människiga Rättigheter demokrati och jämställdhet, 

efter ett tag så började killarna att föreläsa om hedersproblematiken, 

för att attitydförändra bland dem egna leden. Jag blev även snabbt medveten 

om att ungdomar är mer öppen sinnade och välkomnar faktiskt ny 

kunskap mer uppenbart i förhållande till dem äldre. Idag finns det Sharaf 

Hjältar grupper i 4 olika städer och totalt har vi ca ett 50 tal unga killar 

som arbetar aktivt med att attitydförändra bland andra ungdomar. Varje år 

når vi genom dessa ungdomar ut till ett antal tusen ungdomar via föreläsningar 

i skolor och andra former utav besök på fritidsgårdar och andra 

arenor för ungdomar. Utifrån utvärdering kan jag stolt berätta att ca 75% 

av ungdomarna som kommer i kontakt med Sharaf Hjältar uppger att dem 

lärt sig mer utav Mänskliga Rättigheter enligt enkätundersökningar som 

en uppföljning på besöken. Ca 70% uppger att dem påverkats gällande 

synen på jämställdhet. Vi brukar säga att det finns ett femtiotal Sharaf 

hjältar med tröjor men det finns ytterliggare ett tusentals Sharaf hjältar 

utan tröjor, som faktiskt har ändrat sin attityd och anser att jämställdheten 

är en viktig fråga. Varje dag försöker vi producera nya Sharaf Hjältar, 

med på t-shirtar såsom utan. Detta är ett första steg i rätt riktning men vi 

ser hela tiden avsaknaden utav upplysning ute på fältet. Med inställningen 

om att dessa unga killar faktiskt också är offer för denna kultur försöker 

vi förändra. Offer i den benämningen att dem faktiskt är tvungna att föra 

vidare denna tradition, offer i den benämningen att dem är illa tvungna att 

förfölja, bestraffa och hota sina systrar. Men även offer i den benämningen 

att dem också är tvungna att gifta sig med ”den utvalde”. 

Utöver attitydförändringen som måste ske hos dessa ungdomar så 

måste även attityden och inställningen gentemot det hedersrelaterade ske 

inom samhällets strukturer. Med detta vill jag mena på vikten utav att vi 

faktiskt även förändrar samhällets syn på hedersproblematiken. Att problematiken 

är mer komplex än många tror, att den behöver hög prioriteras 

men även att det begreppet införskaffas i vår lagstiftning. Om begreppen 

hederskultur skrivs in i vår lagstiftning ger det möjligheter i sin tur kan 

man även stå till svars för brott man begått i hederns namn. Brotten är av 

den karaktären som är mot mänskligheten, mot alla våra grundprinciper 

men framförallt mot demokratin. 

Utöver dessa verksamheter arbetar vi ständig inom andra områden för 

att lyfta upp problematiken. Vi har bland annat i samarbete med Riksteatern 

och Uppsala Stadsteater lagt upp pjäser för Elektras Systrar och


Elektras Bröder, och nu har vi satt igång arbetet med Elektras Föräldrar 

som har föräldrarna inom hederskulturen som målgrupp. Dessa teaterpjäser 

har uppmärksammats och mottagits väldigt emotionellt utav samhället. 

Många känslor har väckts när man visat upp hur tufft det faktiskt kan 

vara. 

Ni lyssnare som är här idag, har nu fått höra hur en verksamhet kan 

angripa ett kulturellt bundet problem, dock är det av vikt att dessa insatser 

som har samlats inom Elektra vore omöjliga om inte samhället stod på 

vår sida. Genom alla år som Elektra har funnit så har vi finansierats genom 

statliga medel såsom kommunala. Vi har fått olika stipendier och 

uppmärksammats i media vid ett flertal tillfällen. Detta är viktigt. Inte att 

bara jag som verksamhetsansvarig känner att hederskulturen måste ifrågasättas, 

utan även Ni. 

Som skandinav, svensk, norsk, dansk eller finsk så är man inte främlingsfientlig 

om man ifrågasätter denna kultur. Man är heller inte rasist 

för att man tycker att ”deras” kultur inte är passar in i ett demokratiskt 

samhälle. Däremot så vill jag avsluta med att säga, man är rasist om man 

inte ifrågasätter. Man är rasist om man låter alla dessa flickor och pojkar 

bli förtryckta. Man är rasist om man låter dem inte komma in i det demokratiska 

samhället. 

Tack skall Ni ha! 

Sekretariatsleder Anne Mau: 

Arbejdet med tvangsægteskaber og æresrelateret vold i de nordiske lande 

(DK) 

Hvem er LOKK 

LOKK, Landsorganisation for kvindekrisecentre, er 

• en interesseorganisation for kvindekrisecentre 

• en humanitær menneskerettighedsorganisation og NGO, 

• Beskæftiger sig med (oftest familierelaterede) former for vold mod 

kvinder 

LOKK har i dag 39 medlemmer på landsplan (org. % næsten 100). Sekretariatet 

oprettet i 2001. 

Former for vold – hvad er det vi ser 

Vi bruger ”vold” – det gør FN og virkningerne er de samme: systematisk 

nedbrydning af selvværd 

Fysisk (slag, spark, skub, indespærring, frihedsberøvelse m.v.)


• Psykisk (ydmygende, nedværdigende, trusler, kontrol, chikane, 

forfølgelse) 

• Seksuel 

• Materiel 

• Økonomisk 

• Andre (racistisk, elektronisk m.v.) 

• Og blandinger - ofte er det ikke i ”småtingsafdelingen” 

Æresrelateret vold 

• Krisecentrene har kendt problematikken i mange år 

• Sekretariatets forlængede rådgivningsindsats startede i 2002 og er 

nærmest eksploderet siden 

• Vi ser de meget grelle sager og i koncentreret form 

• Forsøger at videregive statistik og erfaringer i løbende rapporter o.l. – 

kan hentes på 

www.lokk.dk 

Hvem ser vi på Krisecentrene 

• Ugifte unge piger (> 18 år) på flugt fra familien (ind imellem også < 

18 år) 

• Gifte kvinder/mødre med egen opholdstilladelse i DK med/uden børn 

• Familiesammenførte kvinder/mødre med/uden børn 

• Ca. 400/år med baggrund i lande, hvor æresrelateret vold forekommer 

Hvad ser vi i sekretariatet 

• Også mange unge piger under 18 (oftest gennem 

sagsbehandlere/kontaktpersoner) 

• De sværeste tilfælde fra Krisecentrene 

• Ugifte piger 18 - opefter 

• Gifte piger > 18 år 

• Par 

Ægteskab er….. 

• Et mål for familien 

• Et middel for familien 

• Grænserne for tvang er flydende og ofte meget utydelige for 

udenforstående 

• Meget stærkt følelsesmæssigt pres på de unge 

Opvækst og ansvar 

Pigerne er de største tabere…. 

Hvis min søster blev voldtaget så er hun jo nødt til at have en lærestreg, før hun 

udvikler sig fra det sind, hvor hun går ud og har en kæreste og bliver voldtaget


som 16-årig. Så bliver man nødt til at gøre noget ved pigen, så hun tænker sig om. 

Hun må blive indenfor, indtil hun erkender de fejl, hun har lavet. Det her skal ikke 

gentage sig. Det kan være hun kommer ud om to dage, om en uge. Det kan være 

det varer 5 år. .. når hun kan overbevise mig om, at hun synes, at det er rigtigt, hun 

har begået fejl, så kan jeg give hende fri til at gå ud. 

Dreng, 17 år - i dansk stil foråret 2006 

Pigerne….. 

• Pigerne er ”jaget vildt” og ofte under massiv kontrol af deres (yngre) 

brødre/fætre 

• Er klemt mellem to kulturer, der begge vil pigerne ”det bedste” 

• Udvikler et dobbeltliv, der kan have fatale konsekvenser – 

følelsesmæssigt, identitetsmæssigt såvel som sikkerhedsmæssigt 

Drengene……. 

• Vi ser drengebørn på 5-6 år på Krisecentrene, som opfører sig som 

familieoverhoved og får lov til det af deres mor 

• Gifter sig efter familiens ønsker med pige fra hjemlandet, men 

fortsætter det glade ungkarleliv med fester, kærester o.l som om intet 

var hændt 

• Efterlader kone i hjemlandet eller dumper hende under ferieophold – 

med eller uden børn 

Drengene…. 

• Kommer for alvor i klemme, hvis de indleder kærestelignende forhold 

til muslimske piger 

• Gælder alle drenge uanset herkomst, men 

• Muslimske drenge kommer i ”dobbelt-ild” fra såvel egen som pigens 

familie 

Beskrivelse af sagerne 

Incestsager. 

Bonny og Clyde sager. 

Cyperspace Romeo og Julie. 

Menage a trois 

(24 års reglen) 

Bollywood fænomenet 

Eksempler på (dårlige) myndighedsreaktioner 

• Tag hjem til familien og opfør dig ordentligt 

• Manglende indgriben trods underretninger 

• Manglende hjælp trods kraftige nødråb 

Arrangerede ægteskaber 

Tvangsægteskaber 

Generations-konflikter 

Ren damage control i lang tid 

Etablering af mor/barn relationer


• Krav om fysisk fremmøde i kommunen trods høj risikovurdering 

• Krav om konkrete beviser for vold/trusler før hjælp – ofte afvisning 

Flere eksempler 

• Klokkerene straffelovsovertrædelser medfører ikke politianmeldelser 

– tværtimod 

• Piger på flugt ”lokkes i baghold” af familierne 

• Myndighedernes ”nøl” giver familierne mulighed for at sende pigerne 

til hjemlandet 

• Åbenlyse tegn på dårlig trivsel tolkes som dårlig opførsel 

• Manglende tydelighed i forventninger og høj grad af indforståethed 

hos myndigheder 

Konsekvenser…… 

De unge kommer i klemme, og det er rigtig mange 

• For sen indgriben og med utilstrækkelig hjælp 

• Handlingslammelse hos myndigheder – tvivl medfører, at ingen 

myndigheder handler 

• De unge mister troen på at myndighederne kan/vil hjælpe og bukker 

til sidst under for presset fra familien – øget skyldfølelse 

Konsekvenser……. 

• Vi hører ofte om selvmordstrusler hos piger 

• Vi hører ofte om sager, hvor de unge forgæves har henvendt sig til 

div. myndigheder om hjælp 

• Vi møder sager med årelange, massive overgreb mod pigerne fra 

familiens side, trods myndighedernes kendskab 

• Alt for sjældent brug af nødvendige tvangsfjernelser 

Hvad gør vi…. 

• Tager det dybt seriøst hver gang indtil det modsatte er bevist – 

virkeligheden overgår oftest fantasien 

• Tænker først og fremmest i sikkerhed – off the street 

• Tænker i samlet overblik over situationen 

• Hvad er konkret – hvad er frygt og hypoteser 

• De unge er ofte meget bange, forvirrede, usikre, plaget af skyldfølelse, 

sorg og savn, angst for at yngre søskende vil blive holdt i endnu 

strammere snor m.v. 

Hvad gør vi….. 

• Tænker i genoprettelse af familiebåndene – ensomheden kan være 

ubærlig 

• Tænker i forebyggelse af ønsketænkning 

• Hvor langt er de unge parat til at gå – alternativer/det næstbedste


• Er mægling overhovedet en mulighed – har det været forsøgt 

• Ofte er damage control eneste udvej lige nu 

Hvad gør vi….. 

• Hvis (tvangs)-ægteskab er på tale: Hvor konkret er det?? – reelle 

beviser eller rygter og fornemmelser? 

• Hvad er problemet ?? 

- er det tidspunktet (uddannelse o.l.) 

- er det personen (gerne giftes men ikke med ham/hende) 

- - er der en anden kæreste 

Hvad er der brug for…… 

• Hvis brud er en realitet: 

- Fokus på sikkerhed - langvarig 

- Fokus på ensomheden – særlig indsats 

- Fokus på muligheder for at etablere nyt liv og netværk – særlig 

indsats 

- Fokus på smidighed og samarbejde mellem myndigheder – de 

unge er ofte dybt traumatiserede af forhistorien og bruddet 

Nye mønstre……. 

• De unge (piger) råber nu om hjælp/gør oprør 

• Forældrene bliver mere pressede og frustrerede – mangler i høj grad 

redskaber/viden om normer 

• Drengene mangler gode maskuline rollemodeller 

• Ofte er et kæresteforhold udgangspunkt for latent konflikt, og vi ser 

flere og flere par: 

- det er blevet opdaget af familien 

- det er hemmeligt og en af parterne skal giftes/er gift til anden side 

Nødvendigheder 

• Et tæt koordineret, tværfagligt myndighedssamarbejde er absolut 

nødvendigt 

• Efter/-uddannelse af fagfolk på området 

• Henvendelser skal tages meget seriøst – familierne er ofte desperate 

og miljøerne meget lukkede 

• Genopdragelse inden for Europa forekommer også – familienetværket 

er ofte vidt forgrenet


Rådgiver Terje Bjøranger: 

UDIs kompetanseteam mot tvangsekteskap 

Saker hittil 

• 220 saker –230 personer. 10% gutter 

• Aldersspredning fra 14 til 45 år. Hovedvekten +/- 18 år 

• I overkant av 20 nasjonaliteter. Mest vanlig: jenter mellom 15 og 20 

av pakistansk eller kurdisk opprinnelse (Irak, Tyrkia, Iran). 

• Flest henvendelser fra barnevern, skole, politi og NGO 

• Involvere relevante myndigheter, formidle erfaringer, koordinere 

hasteaksjoner, informasjon om regelverk, nettverkskart, 

ressurspersoner, trusselvurderinger, dokumentasjon etc 

• Smidigere byråkrati. Nettverk. 

• Samarbeid med NGO`er 

Eksempel - case 

• Jente på 18 år til land i Europa på kusinens bryllup.. 

• Truet med videre til familiens opprinnelsesland 

• Fratatt pass, penger og andre eiendeler. Standard prosedyre. 

• Holdt innesperret i leilighet i påvente av ekteskap. 

• Samarbeid med lokale NGO`er 

• Samarbeid med lokalt politi (Norge), politiet i Oslo, KRIPOS, flere 

avdelinger i UDI, sosialtjenesten, utenriksstasjoner, krisesentre, Norsk 

Folkehjelp, Røde Kors lokalt (Norge) og i Oslo. 

• Tiltale tatt ut for tvangsekteskap, frihetsberøvelse etc av lokalt politi 

• Plassert på krisesenter – videre tilbud problematisk. 

Psykisk tvang/vold – en hovedutfording 

• Skyld for andres sykdom (syk bestemor, fars dårlige hjerte..) 

• Skyld for at familiens ansikt utad er ødelagt. Vanære 

• Skyld for å motsette seg et religiøst krav 

• Skyld for å gå i mot tradisjonen – adopsjon av norsk livsstil 

• Utstøtelse – trussel om utstøtelse. Fravær av empati 

• Trussel om utsendelse til opprinnelsesland 

• Mas / utpsyking fra familien i opprinnelseslandet 

• Isolasjon, kontroll, umyndiggjøring etc 

• Trykk fra familie i opprinnelseslandet – hvordan forhindre? 

Tiltak Generelt 

• Større fokus på forebygging. Forutsetninger, slik vi ser det: 

- Samarbeid med personer og organisasjoner i minoritetsmiljøene 

som helt reellt ønsker endring 

- Felles verdiplattform – konkretisering av felles mål 

- Fokus på æresrelatert vold som brudd på menneskerettigheter


• Tiltak må generelt ta høyde for årsakene til æresrelatert vold: 

- Patriarkalske familiestrukturer, Kjønnssegregasjon 

- Æreskodeks, kastetilhørighet, religiøse normer 

- Tradisjon med arrangerte ekteskap 

Sammenheng mellom juridiske, praktiske og økonomiske tiltak 

Etterskuddsvise tiltak – noen momenter 

• Felles retningslinjer for førstelinjen: 

- Rolle- og ansvarsavklaring mellom NGO, politi, KRIPOS, 

barnevern etc. 

- Krav til ensartet registrering av saker (henvendelsens innhold, 

impliserte parter, tiltak, status etc.) 

- Sentral registrering av nye henvendelser fra ALLE instanser 

(uke eller måned). Omfang, modus, innspill til tiltak 

• Offentlige myndigheters engasjement er et sterkt signal til familiene 

i Norge og i opprinnelseslandet. 

Plasseringsalternativer 

• Kollektivløsninger. Kort og mellomlang sikt. 

- 3 til 5 personer 

- Døgnbemanning, struktur, ansvar, fellesskap 

- Fokus på sikkerhet, ”strikkeffekt”, struktur og rehabilitering 

- Bevare jobb, skole, nettverk 

• …deretter leilighet eller ”løsere” bofellesskap 

• Barneverninstitusjoner med spisskompetanse 

• Fosterhjem, beredskapshjem med forsterkninger 

• Internasjonalt barnevern – regionalt? 

• Nordisk samarbeid


Spesialmedarbeider Gunnar Svensson: 

Politiets rolle – Erfaringer og utfordringer 

Oppgaver/Utfordringer 

Koordinering innad i politiet 

- vurdere og henvise nye saker 

- rådgivende 

- pådriver 

- holdningsskapende 

- sikkerhet 

- kompetanseheving 


Koordinering – for eksempel transport 

Mangel på prioritering i egen og andre etater 


Kontakt med andre etater, miljøer og organisasjoner 

Sikkerhet 

• Tiltak vedrørende en persons sikkerhet – et myndighets ansvar 

• I utgangspunktet politiets ansvar, men også andre etater plikter å 

tenke sikkerhet 

• Saker med vold, trusler og seksuelt misbruk bør alltid meldes til 

politiet 

• Familievoldskoordinatorene 

• Loggføring 

Hva slags sikkerhet? 

Hundre prosent sikkerhet er en illusjon, men det eksisterer 

følgende tiltak: 

Sikkerhetstiltak 

• Mobil voldsalarm 

• Besøksforbud 

• Relokalisering 

• Adressesperre 

• Nytt navn 

• Fiktiv identitet/ fødselsnummer – ikke aktuelt 

Vitnebeskyttelse/Vold i nære relasjoner 

• Disse klientene er oftest lite egnet for ordinær vitnebeskyttelse 

• Tiltakene må stå i forhold til egnethet


Klienten er selv ofte den største sikkerhetsrisikoen 

Erfaring god – til tross for begrensninger 

Det store antallet skaper også begrensninger 

Megling 

• Ikke vanlige familieproblemer 

• En strafferettslig side 

• Saker kan inneholde; eller utløse fare for: grove trusler, 

frihetsberøvelse, vold, tvangsekteskap, voldtekt eller drap 

• Ikke presedens for å forhandle med overgripere 

Megling 

• En vesentlig sikkerhetsrisiko 

• Ære gjenopprettes ikke gjennom megling 

• Dialog kan være nyttig 

• Myndighetene må ha kontrollen/ansvaret i de sakene hvor en 

person blir returnert eller returnerer til familien 

Tolker 

• En fare for rettsikkerheten? 

• Lojalitet, tilhørighet, kaste, bakgrunn 

• Språklig kompetanse 

• Sikkerhet – diskutere plasseringssteder via tolk? 

Påtale 

• Når klienten/fornærmede ikke vil anmelde – dårlig grunnlag 

for straffesak? 

• Henlagte saker/frifinnelser gir negative signaler 

• Positive til overgripere 

• Vold, trusler og misbruk lettere å anmelde enn tvangsekteskap? 

Påtale 

• Trygge stabile hjelpetiltak for klienten gir bedre mulighet for 

en vellykket straffesak 

Forebygging 

Vellykkede saker er god forebygging 

• Virker straff? 

• Få temaet ”ekteskap og samliv” inn i skolen, fremme selvstendighet, 

bevisstgjøring av rettigheter, konflikthåndtering, m.m.. 

• Fremme emosjonell intelligens – hvor er brødrenes empati? 

Forebygging 

• Skolen er en viktig arena på mange måter:


• For mange er det deres eneste kontakt med det norske samfunnet; 

lærere, helsesøstere, m.m.. 

• Frivillige organisasjoner: Myndighetene må definere hvilke 

tjenester de betaler for 

Forebygging 

• INNVANDRERMILJØENE 

• Trekke frem og støtte likestillingsorienterte organisasjoner i 

de etniske miljøene 

Forebyggende 

• DIALOG 

• Varierende forståelse av ordet 

• Ikke forhandling 

• Behovet for klar monolog 

Oppsummering 

• Prioritering politisk og i etatene 

• Myndighetsbaserte tilpassede tiltak 

• Forebygging 

• Kompetansebygging 

Politiførstebetjent Nina Karstensen Bjørlo: 

Erfaringer – Straffesaker Drammen 

Æresrelatert vold – Tvangsekteskap – Erfaring fra tverretatlig 

samarbeid i Drammen 

• Informasjonstelefon om tvangsekteskap i Buskerud 

• Kompetanseteam 

• Oppdrag ved siste tildeling fra BFD: 

”at Buskerudprosjektet i 2004 forankrer arbeidet mot tvangsekteskap 

innenfor aktuelle offentlige etater i Buskerud slik at kompetanse 

bevares og videreutvikles”. 

• Barnevernssak/Straffesak 

Faktaopplysninger Sak 1 

• Jente – 17 år (nå 19) – Irak-kurdisk flyktning. 

• Søkte hjelp hos skole/ Informasjonstelefonen/ barnevern 1,5 år 

før politiet ble koblet inn. 

• Utsatt for alvorlige trusler av bror. 

• 2003 -16 år gammel søkte hun tilflukt på krisesenter. 

• Tross advarsler ble hun tvangsgiftet sommeren 2004. 

• Januar 2005 opprettelse av straffesak.


Ble tatt under omsorg av barnevernet – alvorlige drapstrusler ble fremsatt 

ved forkynnelse av akuttvedtaket. 

Far og bror fengslet siden pågripelse i januar 2005. 

Dømt i Drammen Tingrett 

- Bror - 8 mnd 

- Far - 10 mnd 

Dømt i Borgarting Lagrett 

- Bror - 1 år og 5 mnd 

- Far - 1 år og 9 mnd 

Dømt i Høyesterett 

- Bror - 2 år 

- Far - 2 år og 6 mnd 

Jenta trakk tilbake hele sin forklaring i Lagmannsretten – men Lagmannsretten 

trodde ikke den nye historien, men la til grunn at jenta var under 

sterkt press fra familie og etnisk miljø! Jenta går i dag på skole og bor hos 

mor. Bror prøveløslatt, bor sammen m/offer og familien. Far første permisjon 

nå i helga. 

Faktaopplysninger Sak 2 

• Jente – 16 år (nå 18) – Irak-kurdisk flyktning 

• Februar 2005 - I forbindelse med savnetmelding – søkte tilflukt 

hos politiet. 

• Barnevernet fattet akuttvedtak – plassert på 

institusjon/beredskapshjem. 

• Utsatt for vold og trusler – påført skader. Resultat bl.a. svekket 

hørsel og syn. 

• Tvangsgiftet sommeren 2004. 

Barnevernet fattet akuttvedtak – anket av far – behandlet i Fylkesnemnd 

og Tingrett – avgjørelse om endelig omsorgsovertagelse faller den 16. 

April 06. 

Juni 2004 - skrev under dokument hos Uteteamet – ikke ønske 

om å gifte seg – sentralt bevis i saken. 

• Far siktet etter strl.l § 222, 2. ledd. 

• August 2005 - jenta rømt og trolig blitt sendt tilbake til Irak. 

Savnetmelding v/ barnevernet. 

• Mars 2006 - Saken sendt statsadvokaten med forslag om tiltale 

• Mai 2006 - Barnevernet endelig omsorgsovertagelse v/ 

Drammen Tingrett


Rettssak 

Beredskapshjem 

Buf-etat 

- saksbehandler 

- fagteam 

Setteverge 

Barnevernsak 

Barnevernsak 

Straffesak 

Kontaktpersoner fornærmede må forholde seg til 

Bistandsadvokat 

- straffesak 

- nemdsak BV 

Politi 

Etterforskningsleder 

Etterforsker 

Fornærmede 

Barnevern 

tiltak 

Opplevelsene innledningsvis – bistand fra Sverige – hjelpeapparatets 

utilstrekkelighet. 

Utfordringer 

• Barnevernssak parallelt med straffesak -tverretatlig samarbeid – ulikt 

lovverk/mål/roller 

• Plassering på institusjon/beredskapshjem/fosterhjem. 

• Vitnebeskyttelse/sikkerhet 

• Samarbeid med andre lands myndigheter 

• Æresbegrepet/kulturforståelse 

Skole 

- rådgiver 

- lærer 

- helsesøster 

Barnevernsak vs. Straffesak: 

De fleste saker der ære er ett av hovedelementene er utfordrende og ressurskrevende 

– men det blir spes. utfordrende når og tydelig når flere 

ulike etater med ulikt lovverk/mål og roller skal alle ivareta utsatte/overgriper 

og øvrige familie på best mulig måte, - og alle har her lovpålagte 

oppgaver!!! 

Når det er ubetinget off. påtale – har vi ikke noe valg – vi er pålagt å 

gripe inn! 

Men mulighetene er flere: 

Barnevern 

mottak 

Røde Kors 

Venner 

Familie/nettverk


- Straffesak 

- Konfliktråd 

- Påtaleunnlatelse m/vilkår 

Menneskerettigheter!! 

Tverretatlig samarbeid – kunnskap og respekt for hverandres roller, 

koordinering av oppgaver og handlinger, Mål – sikkerhet og barnets 

utvikling og psykiske helse, familien trenge også hjelp! og at ting ble 

gjort i riktig rekkefølge – dette for at jenta skulle få minst mulig 

belastning 

Plassering på institusjon/beredskapshjem.. 

Det er behov for at utsatte får riktig og trygt tilbud fra barneverntjenesten 

– som også ivaretar sikkerhetsbehov. 

Vitnebeskyttelse: 

De egner seg ikke i vitnebeskyttelsesprogrammet – tilknytning til 

storfamilien er sterk - gjør det vanskelig å bryte – dermed klarer 

ikke jentene å la seg beskytte – og vi trenger en oppfølging fra 

hjelpeapparatet som fungerer. Dette stiller større krav til hjelpeapparatet. 

Behov for samarbeid med andre lands myndigheter – men på hvilket nivå 

skal dette samarbeidet finne sted? Vi må ha et nasjonalt system som de 

lokale myndigheter kan benytte seg av. Det er også et behov for dette i 

andre nordiske land. 

Æresbegrepet/kulturforståelse. Nødvendig at alle som bidrar i arbeidet 

har kunnskap om ære – ærens vesen i familien og kulturforståelse. 

Utfordringer i sakene i Drammen var at enkelte etater satte disse sakene 

inn i ”norsk kontekst” – og ikke la til grunn at denne familien hadde ”tapt 

ære” ved datterens handlinger! 

Veien videre……. 

Etablert en arbeidsgruppe – politi, kommunale etater og Røde Kors. 

Pilotprosjekt – plassert under SLT – Forebyggende tverretatlig 

samarbeid rettet mot æresrelatert vold. Organisering, rutiner, struktur, 

kompetanse, relasjonsbygging, konflikthåndtering, dialog, metodikk. 

Nasjonalt/Nordisk samarbeid. 

Fortsette det etablerte samarbeidet med den kurdiske kulturforening – 

andre innvandrerorganisasjoner. 

Klarere retningslinjer i forhold til endringen av str.l. § 222, 2. ledd – 

ubetinget offentlig påtale. 

Evaluering av arbeidet tidlig høst 05. - Studietur til Sverige, erfarte at 

dette arbeidet må forankres på toppledernivå. 

Arbeidsgruppens mandat – finne gode samarbeidsrutiner og en modell 

man kan jobbe etter!


Plassering under SLT - Arbeidet må forankres på toppleder nivå – ref. 

Sverige. Drammen har godt etablert SLT 

Det er ubetinget off. påtale, men 

Praktiseres ulikt – jeg tror ikke det bare er to i Norge som er 

tvangsgiftet!– men vi må tydeliggjøre hva som er målet – som er å 

forebygge! Spørsmålet er om vi skal vedlikeholde eller om vi skal 

begrense dette problemet.

3. Forskning 

Rådgiver Gunnlaug Daugstad: 

Grenseløs kjærlighet? Familieinnvandring og ekteskapsmønstre i det 

flerkulturelle Norge 

Familieinnvandring og ekteskapsmønstre 

• Litt om befolkningssammensetningen i ulike grupper 

• Hvor mange er gift i ulike grupper? 

• Hvor mange har innvandret på grunn av familierelasjoner? 

• Hvor mange har innvandret som ektefeller? 

• Ekteskapsinngåelser – utvikling 

• Transnasjonale ekteskapsinngåelser 

• Skilsmisser 

Datagrunnlag 

Rapporten er utarbeidet på grunnlag av data fra det sentrale folkeregisteret 

(DSF) i SSB og data fra Datasystem for utlendings- og flyktningesaker 

(DUF) i UDI. 

Begreper 

Innvandrerbefolkningen defineres som personer som har to utenlandsfødte 

foreldre. Dette omfatter både personer som har innvandret selv 

(førstegenerasjonsinnvandrere) og personer som er født i Norge av to 

utenlandsfødte foreldre (også kalt etterkommere). 

Uten innvandrerbakgrunn er personer som ikke inngår i innvandrerbefolkningen 

Landbakgrunn er personens eget eller mors ellers fars fødeland.


20 største innvandrergrupper i Norge 01.01.2006. Etter landbakgrunn og innvandrerbakgrunn. 

Absolutte tall 

Irak er den største ikke-vestlige gruppen, om vi bare ser på førstegenerasjonsinnvandrere! 

Gikk forbi Pakistan i fjor. Ulike grupper! 

Botid: Irak – 85 prosent har bodd her kortere enn 10 år 

Pakistan – 60 prosent har bodd her mer enn 10 år


Innvandrerbefolkningen er yngre enn befolkningen ellers.


Ikke-vestlige innvandrere yngre enn vestlige 

Menn Alder 

90+ 

85-89 

80-84 

75-79 

70-74 

65-69 

60-64 

55-59 

50-54 

45-49 

40-44 

35-39 

30-34 

25-29 

20-24 

15-19 

10-14 

5-9 

0-4 

Kvinner 

16 12 8 4 0 0 4 8 12 16 

Antall i 1 000 Antall i 1 000 

Førstegenerasjonsinnvandrere 

Født i Norge av to utenlandsfødte foreldre 

Befolkningspyramide, førstegenerasjonsinnvandrere og etterkommere. Ikke-vestlige og 

vestlige innvandrere. 1.1.2005 

…og det er nesten unødvending å si det, men etterkommere er så klart 

mye yngre enn førstegenerasjonsinnvandrere. Bare 14 prosent er over 20 

år! Flest voksne etterkommere hadde bakgrunn fra Pakistan, Danmark, 

Tyrkia, Vietnam og India, der over 500 personer var over 20 år. 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Befolkningen i alt 

Samboende 

Gif t 

Innvandrerbefolkningen 

i alt 

Norden 

Vest-Europa 

Hvor mange er gift i ulike grupper (i alderen 30-44 år)? Per 1.1.2005. 

Øst-Europa 

Nord-Amerika og 

Oseania 

Afrika 

Asia med Tyrkia 

Sør- og Mellom- 

Amerika


Hvor mange er gift blant unge 18-23 år? 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Hele befolkningen 

Innvandrerbefolkningen 

18-23 år 

Tyrkia 

Serbia og Montenegro 

Irak 

Afghanistan 

Pakistan 

Sri Lanka 

Gifte førstegenerasjonsinnvandrere og etterkommere med bakgrunn fra Pakistan, per 

1.1.2005. Prosent 

Etterkommere gifter seg senere enn førstegenerasjonsinnvandrere 

Marokko 

Et betydelig fokus rettes mot etterkommerne til førstegenerasjonsinnvandrerne, 

og om de følger sine foreldres ekteskapsmønstre. Etterkommerne 

er ennå unge og få har kommet i en alder der ekteskap er aktuelt. 

Ved inngangen til 2005 hadde 86 prosent av alle etterkommere ennå ikke 

fylt 20 år. 

Det er flest etterkommere med bakgrunn fra Pakistan, Tyrkia og Vietnam 

som har kommet i en alder der giftemål er aktuelt. Sammenlignet 

med førstegenerasjonsinnvandrere med samme landbakgrunn, ser etterkommerne 

ut til å utsette giftemålet. Blant førstegenerasjonsinnvandrere 

med bakgrunn fra Pakistan var halvparten av alle kvinnene gifte når de 

var 21 år. Til sammenligning må vi opp i en alder på 25 år for etterkommerne 

for å finne en like høy andel. Blant unge førstegenerasjonsinn- 

100,0 

90,0 

80,0 

70,0 

60,0 

50,0 

40,0 

30,0 

20,0 

10,0 

0,0 

Filippinene 

Somalia 

India 

Menn 

Kvinner 

18 år 19 år 20 år 21 år 22 år 23 år 24 år 25 år 26 år 27 år 28 år 29 år 30 år 

Menn førstegenerasjonsinnvandrere Menn født i Norge av to utenladsfødte foreldre 

Kvinner førstegenerasjonsinnvandrere Kvinner født i Norge av to utenlandsfødte foreldre 

Russland 

Vietnam 

Etiopia 

Iran 

Bosnia-Hercegovina 

Chile


vandrere i alderen 18-21 år var 23 prosent smidd i hymens lenker, mens 

det blant etterkommerne i samme alder var 6 prosent som var gift ved 

inngangen til 2005 (se figur 3). 

Etterkommere med bakgrunn fra Tyrkia utsetter også ekteskapet sammenlignet 

med førstegenerasjonsinnvandrere, men gifter seg noe tidligere 

enn de med bakgrunn fra Pakistan. Blant etterkommere med bakgrunn fra 

Vietnam er svært få gift, i alderen 20-24 år bare 3 prosent av etterkommerne 

ved inngangen til 2005, mens henholdsvis 9 og 39 prosent av 

menn og kvinner blant r førstegenerasjonsinnvandrere var smidd i hymens 

lenker. Det er altså store variasjoner, der de med bakgrunn fra Vietnam 

har et mønster som klart avviker fra de andre gruppene. 

100 

90 

80 

70 

60 

50 

40 

30 

20 

10 

0 

Gifte førstegenerasjonsinnvandrere og etterkommere med bakgrunn fra Tyrkia, per 

1.1.2005. Prosent 

30 000 

25 000 

20 000 

15 000 

10 000 

5 000 

- 

18 år 19 år 20 år 21 år 22 år 23 år 24 år 25 år 26 år 

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 

Ukjent Annet Arbeid 

Familieinnvandring Flukt Familiegjenforente med flyktninger 

Utdanning I alt 

Førstegenerasjon menn Etterkommere menn 

Førstegenerasjon kvinner Etterkommere kvinner 

Innvandring av personer med ikke-nordiske landbakgrunn etter oppholdsgrunn. 

1991–2004. Absolutte tall


Innvandring av personer med ikke-nordiske landbakgrunn etter ankerpersonens relasjon 

til den som innvandret. 1991–2004. Absolutte tall 

I 

6 000 

5 000 

4 000 

3 000 

2 000 

1 000 

- 

10 000 

9 000 

8 000 

7 000 

6 000 

5 000 

4 000 

3 000 

2 000 

1 000 

- 

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 

I alt Uten innvandrerbakgrunn 

Førstegenerasjonsinnvandrer Person født i Norge av to utenlandsfødte foreldre 

1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 

Ukjent Annet Barn Ektefelle/partner Foreldre Søsken I alt 

Innvandring av ikke-nordiske ektefeller etter ankerpersonens innvandrerbakgrunn, 

1991–2004. Absolutte tall 

Ankerpersoner uten innvandrerbakgrunn. 

De fleste ektefellene som innvandret til Norge, kom til en ankerperson 

(herboende) som ikke hadde innvandrerbakgrunn (se figur 1). I hele perioden 

1991–2004 var 57 prosent av ankerpersonene uten innvandrerbakgrunn, 

og det var også flest menn som var ankerpersoner til ektefeller. De 

største gruppene som kom som ektefeller i hele perioden 1991-2004, var 

kvinner med bakgrunn fra Thailand, Russland og Filippinene. Disse 

gruppene stod alene for 43 prosent av ektefellene som innvandret til 

menn uten innvandrerbakgrunn 

Av ankerpersonene med innvandrerbakgrunn var det klart flest førstegenerasjonsinnvandrere, 

40 prosent, mens bare 3 prosent av ankerperso-


nene var etterkommere. Også blant de med innvandrerbakgrunn var det 

flest menn som var ankerpersoner til ektefeller.

Arbeidet mot tvangsekteskap og æresrelatert vold i de nordiske landene 51


Ekteskapsinngåelser i 2004 

16 

14 

12 

10 

8 

6 

4 

2 

0 

Mann uten 

innvandrerbakgrunn/ 

kvinne med 

innvandrerbakgrunn 

13 % 

To med 


11 % 

Kvinne uten 

innv andrerbakgrunn/ 

mann med 


7 % 

To uten 

innv andrerbakgrunn 

69 % 

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 

Mann uten innvandrerbakgrunn/kvinne med innvandrerbakgrunn 

Kvinne uten innvandrerbakgrunn/mann med innvandrerbakgrunn 

To med innvandrerbakgrunn 

Færre ekteskap inngås mellom par uten innvandrerbakgrunn 

Antall ekteskap som inngås i Norge, varierer fra år til år. Det er stadig 

færre ekteskap som inngås i Norge mellom to som ikke har innvandrerbakgrunn, 

mens et stadig større antall, og en stadig større andel av ekteskapene 

som inngås involverer en eller to personer med innvandrerbakgrunn. 

I 1990 var 84 prosent av ekteskapsinngåelsene mellom to personer 

uten innvandrerbakgrunn, mens 16 prosent involverte en eller to personer 

med innvandrerbakgrunn. I 2004 hadde andelen økt til 31 prosent av alle 

ekteskapsinngåelsene. Dette har en klar sammenheng med at samboerskap 

er en vanlig samlivsform i Norge, særlig blant personer uten 

innvandrerbakgrunn og personer med bakgrunn fra vestlige land. Men 

dette har også en sammenheng med at innvandrerbefolkningen har økt, 

mange har innvandret og flere har kommet i en alder der ekteskap kan 

være aktuelt.


Vestlige innvandrere gifter seg med personer uten innvandrerbakgrunn 

Det er store forskjeller i hvem personer med innvandrerbakgrunn i Norge 

gifter seg med. Flertallet av både menn og kvinner med vestlig bakgrunn 

inngår i stor grad ekteskap med personer uten innvandrerbakgrunn. I 

2004 var det 69 prosent av vestlige menn og 77 prosent av vestlige kvinner 

som fant en ektefelle uten innvandrerbakgrunn. 

Blant ikke-vestlige personer som ble registrert gift i Norge i 2004, fant 

27 prosent av mennene og 54 prosent av kvinnene ektefelle uten innvandrerbakgrunn. 

Det er imidlertid store forskjeller mellom de enkelte 

landgruppene. Kvinner med bakgrunn fra Thailand, Russland, Filippinene 

og Polen giftet seg i stor grad med menn uten innvandrerbakgrunn (mellom 

73 og 91 prosent av inngåelsene i 2004). I motsetning til andre asiatiske 

innvandrergrupper har disse et helt annet ekteskapsmønster, og mange 

har kommet til Norge gjennom ekteskap med en mann uten innvandrerbakgrunn. 

I andre ikke-vestlige grupper fant svært få kvinner 

menn uten innvandrerbakgrunn (for eksempel under 5 prosent blant kvinner 

med bakgrunn fra Pakistan og Irak som giftet seg samme år). 

For menn med bakgrunn fra Tyrkia, Chile, Marokko, Serbia og Montenegro, 

Irak og Iran var det mellom 20 og 40 prosent som inngikk ekteskap 

med kvinner uten innvandrerbakgrunn i 2004. Med unntak av 

kvinner med bakgrunn fra Chile og Iran, var det en lavere andel av kvinnene 

med bakgrunn fra disse landene som inngikk ekteskap med menn 

uten innvandrerbakgrunn (se også Daugstad 2006b).


2500 

2000 

1500 

1000 

Menn og kvinner uten innvandrerbakgrunn som giftet seg med en utenlandsk statsborger 

som ikke var bosatt i Norge ved inngåelsen. 1996–2004. Absolutte tall. 

Pakistan Tyrkia Marokko India 

500 

0 

Kvinner 

Menn 

Kvinner 

Menn 

Kvinner 

Menn 

Kvinner 

Menn 

1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 

Menn Kvinner 

0 % 20 % 40 % 60 % 80 % 100 % 

Uten innvandrerbakgrunn bosatt i 

Norge 

Samme landbakgrunn bosatt i i Norge 

Annen landbakgrunn bosatt i Norge 

Ikke-bos att 

Ekteskapsinngåelser blant bosatte personer med bakgrunn fra Pakistan, Tyrkia, Marokko 

og India. 1996–2004 

Vietnam Sri Lanka Iran Irak 

Kvinner 

Menn 

Kvinner 

Menn 

Kvinner 

Menn 

Kvinner 

Menn 

0 % 20 % 40 % 60 % 80 % 100 % 

Uten innvandrerbakgrunn bosatt i 

Norge 

Samme landbakgrunn bosatt i i Norge 

Annen landbakgrunn bosatt i Norge 

Ikke-bosatt 

Ekteskapsinngåelser blant bosatte personer med bakgrunn fra Vietnam, Sri-Lanka, Iran 

og Irak. 1996–2004


Ekteskap inngått blant personer under 21 år. 2004. 

Ekteskap mellom en 

bosatt med 

innvandr er bakgr unn og 

en ikke-bosatt 

30 % 

Ekteskap mellom en 

bosatt uten 

innvandrerbakgrunn og 

en ikke-bosatt 

10 % 

Ekteskap to bosatte 

personer 

60 %

56 Arbeidet mot tvangsekteskap og æresrelatert vold i de nordiske landene


Oppsummering 

1. I løpet av perioden 1991-2004 kom 2 av 10 ikke-nordiske 

innvandrere som ektefeller 

2. Av ektefeller som kom i løpet av 1999-2004 var om lag 18 prosent 

gjenopptakelse av ekteskap mens 82 prosent trolig var nye ekteskap 

3. Store variasjoner i ekteskapsmønstre etter bla. landbakgrunn og kjønn 

4. Stadig flere personer uten innvandrerbakgrunn inngår transnasjonale 

ekteskap 

5. Store variasjoner blant ikke-vestlige innvandrergrupper! 

6. Ekteskap mellom to personer med samme landbakgrunn er mest 

stabile 

7. For mer informasjon: 

http://www.ssb.no/emner/02/02/30/rapp_200639/ 

8. Se også: http://www.ssb.no/innvandring/ 

9. Klar sammenheng mellom migrasjon og ekteskapsmønstre 

Forsker Per Arne Håkansson: 

Utvärderingar/evalueringar av insatser mot hedersrelaterat våld och 

tvångsäktenskap (Alternativ: Vi vet för lite om resultaten av insatserna) 

Det jag har att säga kan sägas mycket kort: 1) det finns mycket lite information 

om resultaten av insatser mot tvångsäktenskap och hedersrelaterat 

våld, och 2) det behövs fler undersökningar – uppföljningar, utvärderingar, 

evalueringar eller vad man vill kalla det – av sådana resultat. 

Jag ska utveckla detta, men först ska jag säga var jag kommer ifrån. 

Jag kommer från Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, 

IMS, som hör till den svenska Socialstyrelsen. Den fråga som IMS arbete 

kretsar kring är: vilka resultat leder socialt arbete till för brukarna? IMS 

gör egna studier för att besvara den frågan, försöker stimulera andra att 

göra studier, tar fram bedömningsinstrument som kan användas i studierna 

och sammanställer studier i systematiska kunskapsöversikter. 

IMS har ett uppdrag från det svenska justitiedepartementet som gäller 

hedersrelaterat våld och som nära ansluter till grunduppdraget. Uppdraget 

har varit att gå igenom – inventera – forskning, uppföljningar och utvärderingar 

av arbetsmetoder och arbetsformer som används i arbetet mot 

hedersrelaterat våld i andra länder. Dessutom skulle vi göra en egen uppföljningsstudie 

av svenska insatser. Därför håller vi nu på med en studie 

av skyddat boende, men det tänker jag inte säga mer om här.


I uppdraget står det att det överordnade syftet med uppdraget är att 

identifiera väl fungerande arbetsmetoder och arbetsformer i arbetet mot 

hedersrelaterat våld. Väl fungerande metoder tolkar vi som metoder som 

ger goda resultat. Den centrala frågan blir alltså: vilka metoder ger goda 

resultat? Eller om man preciserar frågan något: vilka metoder förbättrar 

livssituationen för dem som utsätts och riskerar att utsättas för tvångsäktenskap 

och hedersrelaterat våld – jämfört med att inget görs eller att 

andra metoder används? Detta är naturligtvis mycket bra att veta när man 

ska fatta beslut om vad man ska göra. 

Av de två uppdragen valde vi att göra utvärderingen av svenska insatser 

själva och be det danska Socialforskningsinstituttet att göra den internationella 

inventeringen. Nyligen fick vi Socialforskningsinstituttets rapport, 

som vi har vidarebefordrat till den svenska regeringen. Den heter 

Indsatser mod æresrelateret vold. Jag har också skrivit en rapport på 

svenska som sammanfattar den danska rapporten och särskilt uppmärksammar 

vilka resultatutvärderingar som finns. Den heter Insatser mot 

hedersrelaterat våld – resultatutvärderingar i andra länder, och den har vi 

också lämnat till regeringen. Båda rapporterna finns att hämta på IMS 

hemsida: www.socialstyrelsen.se/IMS. 

De länder som har ingått i inventeringen är Norge, Danmark, England, 

Holland och Frankrike. Det finns också ett kortare kapitel om Sverige i 

den danska rapporten, men vi har inte med det i sammanfattningen. Det 

hade också varit intressant att ha med länder som Tyskland och Kanada, 

men med den begränsade tid vi hade gjorde vi det här valet. 

De metoder som användes i inventeringen var sökningar på internet 

och i databaser över vetenskaplig litteratur och dessutom personliga kontakter 

och intervjuer. 

Den danska rapporten redovisar insatser och utvärderingar land för 

land, vilket ju är naturligt att göra i första omgången, men i sammanfattningen 

har jag delat upp dem på det här viset efter syftet med insatserna: 

1. Att förbjuda och förhindra hedersrelaterat våld 

2. Att förändra den patriarkala familjen och hederstänkandet 

3. Att stödja och skydda de utsatta 

Den första typen av åtgärder, insatser eller metoder är i första hand 

lagstiftning, särskilt lagstiftning mot tvångsäktenskap. Som vi vet är det 

förbjudet att tvinga någon att gifta sig här i Norge och i Danmark. Det är 

det också i Frankrike. I Sverige finns det inte något uttryckligt förbud, 

utan det faller under en allmän bestämmelse om olaga tvång. 

Hit hör också bestämmelser om anhörig- eller familjeinvandring som 

vi har hört om tidigare och som ju ses som åtgärder mot tvångsäktenskap. 

I Danmark och Norge finns också bestämmelser om att skolan ska 

anmäla elevers utlandsvistelser eller ”utlandsuppehåll” till andra myndigheter, 

i Danmark till kommunen och i Norge till den myndighet som an-


svarar för barnbidragen (barnetrygd). Det ses också som åtgärder som är 

riktade mot tvångsäktenskap eller hedersrelaterat våld och förtryck. 

Till den här typen av åtgärder räknar vi också information om lagar 

och bestämmelser. För att lagar och bestämmelser ska efterlevas måste 

folk känna till dem. I Frankrike måste alla nyanlända flyktingar och invandrare 

ta del av ett dokument, som bland annat talar om att kvinnor har 

samma rättigheter som män och inte är juridiskt underställda dem och att 

tvångsäktenskap är förbjudna. Sedan får de inför en tjänsteman skriva på 

ett papper där de intygar att de har tagit del av det här dokumentet. Detta 

gör man först vid ankomsten till Frankrike och sedan ett år senare. Som 

jag förstod det igår planeras något liknande nu här i Norge. 

Den enda studie som säger något om resultaten av den här typen av 

åtgärder tycks vara en studie som är gjord av en av den danska rapportens 

författare, Garbi Schmidt, och en kollega till henne, Vibeke Jakobsen. De 

har studerat parbildning – ”pardannelse” – bland etniska minoriteter i 

Danmark och visat att antalet transnationella äktenskap har minskat där 

sedan bestämmelserna om familjeinvandring eller ”familjesammanföring” 

skärptes. Men de vill inte dra några slutsatser om hur antalet tvångsäktenskap 

har påverkats. De säger bara att minskningen av de transnationella 

äktenskapen inte behöver betyda att antalet tvångsäktenskap har 

minskat. Vad som i så fall kan ha hänt i stället spekulerar de inte om, 

åtminstone inte i rapporten till oss. 

Med den andra typen av metoder försöker man påverka människors 

tänkande och handlande på olika sätt. Man försöker få familjer att fungera 

mindre auktoritärt eller patriarkalt och man försöker påverka hederstänkandet. 

Här kan man kan skilja på generella och specifika insatser, 

insatser som ges när man inte har identifierat någon utsatt person och 

insatser som ges när man har gjort det. De första brukar ges till större 

grupper och de har jag då kallat gruppinriktad påverkan. De har ett förebyggande 

syfte. Syftet med den andra typen av insatser är förbättra situationen 

för en utsatt individ. De ges i första hand till familjer och de har 

jag kallat familjeinriktad påverkan. 

Ett exempel på gruppinriktad påverkan är en kampanj mot tvångsäktenskap 

som den engelska regeringens Forced Marriage Unit bedrev i de 

engelska massmedierna under våren i år (2006). Ett annat exempel är väl 

den utbildning som alla invandrare mellan 16 och 55 år måste genomgå 

här i Norge under sina första tre år i landet. Så vitt jag vet ska den bland 

annat ge dem kunskap om kvinnors och barns rättigheter, barnuppfostran, 

jämställdhet och familjeliv i Norge. 

Det är vanligt att den här typen av metoder innebär att målgruppen ska 

involveras i diskussioner av olika slag. I Holland visar man till exempel 

en film som utgångspunkt för diskussioner, där kvinnor och män oftast 

diskuterar var för sig. 

Den enda utvärdering som hittades här var en rapport skriven av ledarna 

för några samtalsgrupper som organiserades av Primærmedisinsk


verksted här i Norge. Man hade två grupper som var anonyma för varandra 

men som kommunicerade – skickade frågor och svar till varandra 

– genom gruppledarna. Den ena gruppen bestod av 10 flickor mellan 14 

och 18 år som hade pakistansk bakgrund och den andra gruppen av 5 

mammor till andra, något äldre flickor. Frågor som flickorna ställde till 

mammorna var bland andra: Varför gifter ni bort era döttrar? Varför är 

det viktigt att mannen kommer från Pakistan? Mammorna kunde fråga: 

Hur ska ni klara er om ni gifter er utan era föräldrars välsignelse och 

hjälp? Vad de svarade vet jag inte. 

Efter projektets slut gjorde gruppledarna intervjuer, där de bland annat 

frågade om deltagarna hade fått några nya tankar genom den här verksamheten. 

Ungefär hälften av flickorna sa att de hade förstärkts i sina 

tidigare tankar. Andra sa att nya tankar var att de inte var ensamma (alene), 

att de inte var hjälplösa och att de inte kunde tvingas till något. Detta 

kan man ju se som tydliga exempel på empowerment. Mammorna kunde 

säga att de nu förstod att de borde vara vänner med sina döttrar och att de 

nu tänkte mer på deras önskningar och mindre på familjens. 

Den tredje typen av insatser är olika former av stöd och skydd. Även 

här kan det handla om information, till exempel i form av broschyrer om i 

vilka situationer riskerna för tvångsäktenskap och hedersrelaterat våld är 

särskilt stora och vart man kan vända sig för att få hjälp. I Frankrike delas 

sådana broschyrer ut till kvinnor både när de kommer till landet och när 

de reser tillbaka till ursprungslandet. Ett annat exempel är att man i England 

planerar eller redan har gett ut en handbok för dem som har brutit 

upp från tvångsäktenskap, Handbook for Survivors. 

Mer personlig vägledning är en annan och mycket vanlig insats. Det 

finns många som ger råd och stöd, och de ger det i olika former – per 

telefon, via e-post eller vid personliga kontakter. Innehållet kan vara mer 

praktiskt eller mer psykologiskt. Här finns inte någon riktig resultatutvärdering, 

men det finns studier både i Sverige och Norge som pekar på 

bristen på mer långsiktigt stöd. 

Skydd ges i olika former. Framför allt handlar det om skyddat boende. 

I inventeringen hittade man två studier som säger något om resultaten av 

skyddat boende, och båda är norska. Den ena är en projektrapport från 

Bokollektivet, som fanns här i Oslo mellan 2000 och 2003 och nu alltså 

ska startas igen. Rapporten är till största delen en beskrivning av verksamheten, 

men den lämnar också vissa uppgifter om resultaten för de 

kvinnor som bodde där. 

Ett av målen var att kvinnorna skulle få ett bättre förhållande till sina 

familjer, och personalen bedömde att ungefär hälften fick det. Men detta 

handlar om ett mycket litet antal kvinnor. Totalt bodde det 28 kvinnor i 

Bokollektivet och alla ingick inte i den här bedömningen. 

Den andra studien bygger på intervjuer med 13 ungdomar som hade 

flytt från sina familjer och fått hjälp av SEIF, som är en frivilligorganisation 

här i Norge. Ungdomarna hade skyddad identitet och spärrad adress,


så man kan säga att de bodde i skyddat boende. Det hade de gjort mellan 

ett och tre eller fyra år när intervjuerna gjordes. 

I de här intervjuerna gav ungdomarna en ganska negativ bild av sin 

tillvaro i det skyddade boendet. De talade mycket om ensamhet och enformighet. 

De gick i allmänhet inte i skola eller hade inte arbete. De hade 

tråkigt och tittade mycket på teve. De längtade efter sina vänner, ville ha 

nya vänner och längtade också efter sina familjer. En del talade om en 

efter hand nästan outhärdlig längtan efter familjen, inte minst yngre 

syskon. De hade också en del psykiska och psykosomatiska problem, som 

sömnlöshet, dålig aptit och koncentrationsproblem. 

I en efterskrift till rapporten berättar SEIF att av de över hundra ungdomar 

de hade hjälpt vid den tidpunkten hade bara sex återvänt till familjen. 

Av de sex hade bara en fått ett bättre förhållande till sina föräldrar. 

Hon studerade på universitet och föräldrarna hade avskrivit sina äktenskapsplaner 

för henne. De andra fem hölls under bevakning i hemmet 

eller hade skickats till ursprungslandet för att giftas bort. Det är möjligt 

att andra ungdomar hade fått ett bättre förhållande till sina familjer utan 

att flytta tillbaka till dem, men det sägs inte något om det i efterskriften. 

Om det skulle vara så att bara en av SEIFs ungdomar fick ett bättre förhållande 

till familjen, finns det en stor skillnad i resultaten av SEIFs och 

Bokollektivets verksamhet. 

Om det finns en sådan skillnad i resultat återspeglar det kanske en 

skillnad i SEIFs och Bokollektivets mål och arbetssätt – att Bokollektivet 

gav ungdomarna mer stöd i deras närmande till familjen – men jag har för 

lite information om SEIFs mål och arbetssätt för att kunna påstå det. 

En typ av metoder som det inte tycks finnas några utvärderingar av 

alls är olika former av familjearbete eller arbete med släkt och nätverk. 

Det kan kallas vägledning, dialog, förhandlingar, medling och annat. 

Bristen på utvärderingar är desto mer beklaglig som det tycks finnas olika 

uppfattningar bland dem som är verksamma på området om hur sådana 

metoder bör utformas och om de överhuvudtaget är lämpliga att använda. 

Skiljelinjerna verkar delvis gå mellan länderna. I England är man mer 

skeptisk, bland annat efter ett mord som begicks i samband med ett medlingsförsök. 

Det finns en frivilligorganisation som heter Southall Black 

Sisters som är tydligt emot medling. I Holland, Danmark och här i Norge 

verkar ni vara mer positiva till familjearbete i olika former, och det är 

många som ägnar sig åt det. Det hade varit bra om vi visste mer om resultaten 

av det arbetet. 

En slutsats vi kan dra är alltså att det finns mycket få resultatutvärderingar 

av metoder som används i arbetet mot tvångsäktenskap och hedersrelaterat 

våld. En annan slutsats är att de få utvärderingar eller den information 

som finns lider av olika begränsningar eller svagheter. 

Svagheter som studierna eller rapporterna ger exempel på är 

• att informationen gäller mycket få individer,


• att informationen om varje individ är liten, 

• att intervjuer och bedömningar har gjorts av personer som har varit 

ansvariga för eller arbetat i verksamheterna, vilket kan ha påverkat intervjupersonerna 

och bedömningarna, 

• att bedömningskriterierna är oklara, 

• att möjligheterna att göra jämförelser mellan metoder eller mellan 

dem som har fått och dem som inte har fått en insats är små. 

Bristen på utvärderingar och svagheterna i de utvärderingar som finns gör 

att vi inte kan dra några säkra slutsatser om hur metoderna fungerar eller 

vilka resultat de ger. Det är den tråkiga men ofrånkomliga slutsatsen av 

Socialforskningsinstituttets inventering. 

Hur bör då utvärderingar göras? Jag ska avsluta med att nämna två 

önskemål. Det första är att eftersom frågan om metoders resultat eller 

effekter är så central, är det värdefullt om man försöker undersöka dessa 

resultat eller effekter. 

Vi har sett exempel på olika resultat eller resultatindikatorer, och man 

kan tänka sig flera andra. I den danska studien undersökte man antalet 

transnationella äktenskap men fann att det inte var någon tillförlitlig indikator 

på antalet tvångsäktenskap. Andra indikatorer skulle kunna vara 

antal polisanmälningar som gäller tvång och våld av det här slaget och 

antal som söker hjälp i skolan, hos frivilligorganisationer, socialtjänsten 

och andra. Problemet med sådana mått är att de inte bara speglar problemets 

förekomst utan också uppmärksamheten på problemet. Ökad uppmärksamhet 

kan ju leda till minskad förekomst, men det kan vara svårt att 

veta vad som är det ena och vad som är det andra. 

Vi har sett att Bokollektivet försökte bedöma förbättringar i relationerna 

till familjen. Andra resultat för dem som har utsatts eller hotats av 

tvångsäktenskap och hedersrelaterat våld skulle kunna vara minskad utsatthet 

för tvång, hot och våld, naturligtvis, ökat välbefinnande, ökad 

medvetenhet om rättigheter och möjligheter till hjälp och skydd, ökad 

självkänsla, bättre förmåga att klara sig själv och bättre tillgång till andra 

förutsättningar för ett självständigt liv, som utbildning, arbete, inkomst 

och bostad. 

Om insatserna riktar sig till dem som skulle kunna tänkas utföra eller 

ge sitt stöd till hedersrelaterat våld, skulle resultaten i stället kunna vara 

minskat hederstänkande, ökad respekt för mänskliga fri- och rättigheter, 

ökad integration och mer demokratiska och jämställda familjer. 

Det andra önskemålet är att utvärderingar läggs upp så att det blir möjligt 

att göra jämförelser. Om man inte gör jämförelser blir det svårt att 

uttala sig om vad som är positiva och negativa resultat. Helst bör man 

kunna göra jämförelser både över tid och mellan grupper. Över tid jämför 

man då individer med sig själva före och efter insatsen. Jämförelser mellan 

grupper kan göras mellan dem som får olika insatser eller mellan dem 

som får och inte får en insats. För att vara säker på att de skillnader man


kan konstatera beror på insatserna, bör man samtidigt göra jämförelser 

över tid och mellan grupper. 

Det absoluta idealet är att individerna fördelas slumpmässigt mellan 

grupperna. Då kan man anta att det inte finns några andra skillnader mellan 

grupperna än skillnaderna i insats. Det brukar kallas randomiserade, 

kontrollerade studier (RCT) och är det som anses ha den högsta vetenskapliga 

kvaliteten. Men det är inte alltid möjligt att genomföra. 

Det viktigaste är att man på något sätt samlar information om insatsernas 

resultat, inte att man använder de mest avancerade vetenskapliga 

tillvägagångssätten.

Arbeidsgrupper: 

Referat fra Gruppe I 

Arbeidsgruppen besto av: 

Smaadahl, Tove – Krisesentersekretariatet 

Bendiksby, Ragnhild – JD 

Berge, Monica – Sagene barneverntjeneste 

Berntsen, Kristin – Oslo Krisesenter 

Bie, Marianne – BUFdir. 

Behiye, Hadodo – Södertälje kommune 

Abildgaard, Jørgen – Politiafdelingen 

Kristjansdottir, Kristbjørg – Stigamot 

Christensen, Trond Ø. – BLD 

Bjøranger, Terje – UDI 

Bjørlo, Nina Karstensen – Søndre Buskerud Politidistrikt 

Blom, Juno – Länsstyrelsen Östergötland 

Aaker, Lene (referent) – BLD 

1. Hvilke tiltak er best egnet for å forebygge tvangsekteskap og 

æresrelatert vold? 

- Formalisere 

- En sentral instans 

- Statlige og regionale team 

Staten må ta ansvar for koordinering og innhenting av ny kunnskap. 

- Få forankret all kompetanse på høyeste plan: i 

departementene/politisk pluss nedover i systemene. 

- Forankre og formalisere all kompetanse på ledelsesnivå. 

- Føring ned på lokalplan, bør/skal. Tiltakskjede fra topp til bunn. 

Menneskehandel (Oslo-piloten). 

- Organisering – hvor/når skal de enkelte hjelpeapparat gjøre noe? 

Modell for dette (modell for koordinering-formalisering). 

- Felles forståelsesrammer – hva snakker vi om. 

Tenke 3 nivåer: Barnehage/skole, Krisehåndtering – Ettervern. Veldig 

langsiktig arbeid, ikke 6/12 mnd. men år. Dette handler om barnerett/likestillingsrett, 

brudd på menneskerettighetene.


Tiltak: 

- Mer midler, koster enormt. Få bort prosjektene og få permanente 

tiltak formalisert. 

- En felles hjemmeside, flerspråklig. 

- Nasjonal krisetelefon. 

- En kontaktperson – koordinator mot hjelpeapparatet. 

- Begynne forebyggingsarbeidet allerede i barnehage- og 

skolesystemet. Rus/trafikk er inne men ungdom/kjønn mangler. 

Engasjere foreldrene. Foreldre og elev-tilbud. 

- I hjelpeapparatet må det være flerkulturell kompetanse gjennom 

ansettelse av etniske minoriteter – ”slags endrings-agenter/skaper 

tillit hos målgruppene”. 

- Informasjon om det samfunnet de lever i – ”Endring fra innsiden”. 

Må hjelpe hele familien. Lovverk og dialog – samarbeid/mekling, 

”tydelighet skaper trygghet”. Kompetanseheving på alle plan; ikke 

glemme lovgivere/utøvere – de må ha forståelse iht. arrangerte kontra 

tvangsekteskap. Liten frivillighet ved mange av de arrangerte 

ekteskapene. 

- Diskutere felles begrep tvangsekteskap/mangfold/integrering. Bruke 

ressurspersoner. Utdanning til foreldre i intro + språkopplæring innen 

tematikken. Lære foreldre ang skole. Lærerne må få opplæring. Åpne 

opp skolene for foreldrene, naturlig møteplass på kveldene. 

- Negative til å engasjere trossamfunnene, liten tillit til hva som blir 

formidlet, må i så fall kvalitetssikres kontrolleres. 

- Moské-leksehjelp ”opplærings-anstalt” forbys? 

- Utdanne de religiøse lederne. 

2. Er mekling et virkemiddel? 

- Mekling må skje etter ungdommens vilje/premisser – navnvalg på 

mekling. Foreldre/barn har ikke samme maktposisjon, det må være 

styrt og noen må være der for ungdommene. 

- Dialog istedenfor mekling. Men finne ut hvordan barna kan ha noe 

kontakt med familien. 

- Bare i spesielle tilfeller og av godt utdannede personer. 

- Kommer rapport nå. Tvangsekteskap bare et lite aspekt av et hele 

som har mange aspekter med vold, overgrep, kontroll. 

- Voldssaker har intet å gjøre i en meklingssituasjon. 

- Buskerud politidistrikt henviser til familierådgivning, vernetiltak, 

alternativ til vold, konfliktrådet. Gode resultater – involvere etniske 

råd og lignende 

- Mekling vanskelig pga. maktstrukturen i familien. 

- Gode resultater fra Drammen med å involvere de etniske gruppene – 

vise de respekt og bruke de.


- Mekling bra for å beskytte andre barn i familien – dialog/styrt prosess. 

3. Drøft nordisk samarbeid fremover 

- Utvikle samarbeidet ytterligere. Formalisere samarbeidet, opprette 

rutiner. 

- Politiet nokså bra. 

- Årlig konferanse kan være bra. 

- Samarbeid om kriseboliger, men kan være vanskelig for barna å lære 

nytt språk etc. 

- Er behov for bedre redskaper i de nordiske konvensjonene. 

- Nordisk lovgivning bør være likere, jfr. Danmarks 24-års regel. 

- Massiv erfaringsutveksling med diskusjon av begrep/nye 

tendenser/erfaringer. 

- Erfaringsutveksling på riksnivå. 

- Felles database/Politi. 

- Barnets hus – der politi, psykolog etc. finnes på samme sted slik at 

alle hjelpepersoner er representert der barna er. 

- Dele bosteder. 

- Kvinnekollektiver som man kan dele på. 

- Nordisk konvensjon – mottakerlandet skal betale. 

Referat fra Gruppe II 


Lundsten, Meltem Safak – MiRA 

Dyvik, Elisabeth – Grünerløkka barnevernsenter 

Klev, Astri – BUFdir 

Bohinen, Christina – Selma Lagerlöfgymnasiet 

Calli, Sureya – FAMNEN 

Christensen, Christina – LOKK 

Steinarsdottir, Margret – Interkulturelt senter 

Hamednaca, Arhe – Fryshuset 

Ferrari de Carli, Eli (referent) – AID 



Deltagerne i gruppen var enige i at problematikken må forankres hos 

statlige myndigheter, og at målgruppen må få tilpasset informasjon om 

gjeldende regler, lovverk etc. Det offentlige tjenesteapparatet er for byråkratisert 

og utydelig, var det enkelte som hevdet. En massiv kompetanseheving 

i alle sektorer er nødvendig.


Mottak av nyankomne må forbedres og informasjonen må være mer 

målrettet. Noe lovverk trenger justering, men i all hovedsak er det behov 

for å håndheve det regelverk som allerede finnes. Det synes å være en 

stor berøringsangst i mange sektorer og myndighetene våger ikke å ta tak 

i sakene. En finner mye ansvarsfraskrivelse hos myndighetene. I disse 

sakene er det viktig å følge opp og ikke inngå i kompromisser. 

Det er særlig nødvendig med kompetanseheving hos politi- og påtalemyndighetene, 

i tillegg til barnevernet. Førstelinjetjenesten har behov 

for planer og programmer som gir klare føringer for arbeidet. Det er videre 

behov for øke ressurstilfanget for å kunne etablere adekvate botilbud, 

institusjonsplasser etc. Det kom i gruppen forslag om å ha en mer målrettet 

rekruttering av ressurspersoner, støttefamilier, fosterhjem mv. 

Flere fremhevet betydningen av å nytte kompetansen som finnes i innvandrermiljøene. 

Gruppen hadde en diskusjon om betydningen av såkalt 

kulturkompetanse, og kom til enighet om at innvandrerbakgrunn ikke 

alene var en kvalifikasjon som kunne danne grunnlag for å jobbe med 

denne problematikken. Formell fagkompetanse er også nødvendig. Samtidig 

er det åpenbart at det er behov for personer i dette arbeidet som har 

kunnskap om dynamikken som ligger i ære- og skam kulturer. Forståelsen 

av grunnlaget for kollektivistiske kulturer vs individorienterte, og 

dermed hvilke føringer som legges på den enkelte, er helt avgjørende for 

å forstå folks handlingsrasjonale i hjelpearbeidet. 

Skolen har en meget viktig rolle i dette arbeidet, og her er kompetansen 

svært dårlig. Skolen er den eneste instans som i prinsippet når alle. 

Det er behov for å sette likestilling, menneskerettigheter mv. på dagsorden 

i skolearbeidet. 

I enkelte sammenhenger ser man klare brudd på barnekonvensjonen. 

Lærerne må veiledes slik at de kan bli i stand til å håndtere problematikken 

om de møter den, men det er også viktig at de får kompetanse til å se, 

og avdekke, de ikke alltid like synlige problemene. I blant venter de unge 

med å søke hjelp til de er passert 18 år, nettopp for at skolen ikke skal 

kontakte barnevernet. Innsatsen på barnetrinnet og på ungdomstrinnet må 

derfor være av ulik karakter. 

Enkelte steder i Danmark bistår hjelpeinstansen med en intensjonsavtale 

mellom skole og foreldre. Bruk av tolk er helt avgjørende. I Sverige 

har man erfaring med å skrive kontrakter. Hvis lærerne bryter loven (undervisningsplanene) 

kan de tas ut av undervisningen. I Norge har man 

hjelpeorganisasjoner som går inn i skolene med sikte på å styrke de unge, 

men også med tanke på å skolere lærerne, pedagoger og sosiallærere 

gjennom kurs og undervisning. 

Det ble også fremhevet at de religiøse friskolene utgjør et stort problem, 

og enkelte i gruppen mente de bør forbys. Det er helt nødvendig å 

komme inn i innvandrermiljøene. For eksempel bør man jobbe mer systematisk 

overfor moskeene, og blant annet ta opp temaer som likestilling, 

islams kvinnesyn, individets rettigheter osv.


Diskusjonen i gruppen kretset også rundt betydningen av dialogen. 

Det er av stor betydning at majoritetssamfunnet formidler hvilke forventninger 

som ligger der, hva som er annerledes i det nye landet og hvilke 

krav som stilles, men også hvilke rettigheter individet har. Dialogen må 

ha form av respektfulle diskusjoner hvor det tas høyde for at meningene 

kan være forskjellige. Dette er tid- og ressurskrevende. 


Mekling er kun et alternativ mellom likeverdige parter, hvilket ikke er 

tilfellet i disse sakene. Her er maktaspektet åpenbart, og oppfølgingen må 

derfor være på den unges premisser. Man kan ikke mekle mellom en som 

er undertrykket og den som undertrykker. 

Etter et brudd skal man aldri gå inn på lovnader om at den unge sendes 

hjem, men om begge parter vil, kan de treffes. Dette første møtet kan 

ofte få form av en konfrontasjon, og det er viktig å ha en beredskap. 

Hvilken inngang man får i familiene er avgjørende, og det er for eksempel 

viktig å prate om volden også på deres premisser, da kommer saken 

ofte opp etter hvert. Mange vil prate, men man må vokte seg for å bli 

belærende. Det er viktig å skape trygghet og etablere rammer for dialogen. 

Om mekling ikke er et alternativ i krisesakene, så er altså dialog ofte 

helt nødvendig. Den som er mellommann i disse sakene påtar seg et stort 

ansvar. Hvis det faktisk skal mekles, så er det viktig at man foretar en 

grundig risikoanalyse og konsekvensvurdering. 

I Danmark har man gode erfaringer med egne konsulenter som har 

samme etniske bakgrunn som familien, og som dermed kjenner kodene. 

Konsulenten forhandler på den unges vegne, og det utformes skriftlige 

avtaler. I etterkant følges saken svært tett opp. 

I gruppediskusjonen kom det også et forslag om at man bør vurdere et 

formalisert ombud til hjelp for de unge som utsettes for æresrelatert vold. 

3. Drøft nordisk samarbeid fremover 

Det var enighet om at det er behov for et formalisert samarbeid generelt 

og mellom politimyndighetene spesielt. Egne faggrupper som møtes jevnlig, 

hvor erfaring utveksles og samarbeidsrutiner utvikles er viktig. Det 

bør finnes en felles database. Det finnes allerede gode samarbeidsrutiner 

og felles registre hva gjelder terror, noe som viser at det er mulig. 

I Oslo har man barnevernskonsulenter ved politistasjonene. Videre har 

man på landsbasis familievoldskoordinatorer ved sentrale politikamre. 

Disse er øremerket innsatsen mot vold i nære relasjoner, ofte definert 

primært som den ordinære familievolden. I prinsippet skal koordinatorene 

imidlertid også håndtere æresrelatert vold. Det finnes tilsvarende ordninger 

i Sverige. Disse ressurspersonene må samarbeid tettere.


I Island har man noe som kalles Barnehus, hvor alle hjelpeinstanser er 

samlet på ett sted. Primært er tilbudet beregnet på incestofre, men bør 

kunne videreutvikles og utvides. Norge etablerer nå tilsvarende instanser 

som de islandske. For øvrig er det behov for å bygge nettverk. 

De nordiske landene har til dels ulike lovverk og forskjellige utfordringer. 

Ofte er det også en del økonomiske barrierer knyttet til den økonomiske 

siden av samarbeidet – hvem skal betale når en personen flytter 

over grensen? Det ble foreslått å opprette et sosialt fond på nordisk nivå 

til bruk i disse sakene. Det bør da ansettes en koordinator som kan samordne 

sakene. Dette gjelder både i forhold til skjermet bolig, men også 

spørsmål knyttet til arbeid, utdanning, sosialhjelp etc. 

Det ble vist til et prosjekt i Tyskland som vi kan lære mye av. Les mer 

om PAPATYA her: http://www.papatya.org/ 

Referat fra Gruppe III 


Eva Lotta Johansson – Justitiedepartementet 

Birgit Langeland – Husbanken 

Unni Mathisen – MIRA Ressurssenter for innvandrer- og flyktningkvinner 

Bahar Munzir – Oslo røde Kors 

Anne Nesheim – Grûnerløkka barneverntjeneste, Oslo 

Vidar Remfeldt – Oslo Røde Kors 

Mathilda Eriksson – Lânsstyrelsen i Ôstergôtlands lân 

Martin Johansson – Socialforvaltningen Lund kommune 

Jonas Larsson – Ungdomsstyrelsen 

Per Arne Håkansson – IMS, Socialstyrelsen 

Bo Lagerkvist – Polismyndigheten Sôdermanlands lân 

Knut Lenæs – Barnevernsvakten i Grenland 

Lise Grette (referent) – BLD 


æresrelatert vold. 

Staten bør ha: 

• Ansvar for å koordinere innsatsen, enten den skal virke 

forebyggende eller for å håndtere kriser, mellom ministerier 

og andre nivåer 

• Ansvar for å utvikle nødvendige lovverk 

• Ansvar for å delegere oppgaver til lokale myndigheter og 

organisasjoner


• Ansvar for kunnskapsinnhenting, utviklingsarbeid og evaluering, 

eks. gode løsninger på skoler 

Lokale myndigheter bør ha: 

• Ansvar for skolering/kunnskapsbygging hos 1. linjetjenesten 

• Ansvar for at eksisterende strukturer/får tildelt ansvar og utnyttes i 

arbeidet, eks. SLT 

• Ansvar for å etterspørre løsninger, dvs. være proaktiv, ikke skyve 

ansvaret vekk fra seg, eks. Hva gjør skolene når unge jenter/flickor 

ikke får lov av foreldre å delta i gymnastikken? 

Organisasjonene bør stimuleres til: 

• Ha ansvar for å nå ut til miljøene med informasjon om rettigheter, 

muligheter og plikter 

• Stille seg åpne for å påta seg oppdrag 

• Arbeide med empowerstrategier 

• Se arbeidet med forebygging og krisehjelp i en helhet 

• Gi kunnskap til offentlige myndigheter ut i fra praktiske erfaringer 

• Ønske: En oppsummering av gode erfaringer fra skoler som har funnet 

gode løsninger med hensyn til gymnastikktimer, svømming, skoler, 

fester og foreldresamarbeid. 

2. Er mekling et egnet virkemiddel? 

Fra alle land meldes om ulike meninger om mekling og om hvordan det 

skal foregå, og om dette er bra eller ikke, f. eks. skal England være imot 

mekling. I Sverige finnes en meklingsgruppe på kommunalt nivå, som er 

blitt skolert/trenet i arbeidet. Det er likevel ikke så enkelt… 

Med mekling forstås at man skal komme fram til løsninger. Dialog er 

for å opprettholde en kommunikasjon med eller mellom parter. Det bør 

alltid være den unge som er utgangspunktet, at han/hun ønsker mekling. 

Hele gjennomgangen av saken og spørsmålet om mekling må drøftes med 

den unge. Etter avklaring om at den unge ønsker mekling kan det også 

være en løsning at man starter uten at den unge deltar, og slik går skrittvis 

fram i en sak. Mekling kan ikke skje når en sak er ny/varm. Sakene må ha 

et langsiktig perspektiv, det kan gå flere år etter at en sak har startet før 

mekling finner sted. 

Noen bruker ikke lengre begrepet, men har dialogmøter. Familierådsslag, 

kan det være et alternativ? Svenske erfaringer tilsier at resultatet er 

det samme, med andre ord at man ikke oppnår noe mer enn gjennom 

mekling/dialogmøter, det er saken som er avgjørende. 

Det er viktig å se mekling i lys av alvoret i en sak. 

En utfordring/utmaning: Erfaringer sier at mange av de unge som har 

brutt med familien, likevel ikke holder ut å bo uten familien, og ønsker å


reise tilbake. Er det ikke på dette tidspunktet klokt å forsøke mekling/dialog 

siden den unge likevel kommer til å reise tilbake? 

3. Drøft nordisk samarbeid framover 

Gruppa tror at mer samarbeid mellom politiet i Norden ville både gi bedre 

beskyttelse for de unge og samtidig øke formidlingen av kunnskap og 

erfaring mellom tjenestemenn. Utvilsomt nyttig for alle. 

Vi har så like utfordringer. En nordisk konferanse i året/hvert annet år 

for praktikere ville inspirere og drive arbeidet videre. Organisasjonene 

ville tjene på mer samarbeid, eks. Røde Kors i de ulike landene. Gruppa 

ser at skjermet bolig/skyddad bolig og ettervern er et viktig men også 

vanskelig/svårt samarbeidsområde. 

Utveksling av boliger kan virke besnærende, men også utfordrende i 

det ettervern og ny identitetsbyggende blir vanskeligere. 

Referat fra Gruppe IV 


Sandbu, Siri – Husbanken 

Skjelbostad, Tone – Oslo krisesenter 

Skåra, Bjørg Berge – Sosial- og helsedirektoratet 

Lepic, Reia Sofiadotter – Skåne län 

Modee, Lisa – Ungdomsstyrelsen 

Reyes, Maria-Pilar – Stockholms län 

Stenberg, Susanne – Politiafdelingen 

Toft, Peter Michael – LOKK 

Mau, Anne – LOKK 

Svensson, Gunnar – Oslo Politi 

Bakkerud, Gro – Alna barneverntjeneste 

Friisø, Tove (referent) – BLD 



Gruppen var enig i at det måtte arbeides på flere områder, både forebyggende, 

krisehåndtering og ettervern. 

Målgruppen må få kunnskap om hvilke myndigheter som kan/gjør 

hva. Det må kartlegges hva som finnes av instanser/organisasjoner lokalt, 

herunder NGO. Hvem kan man jobbe med og hva finnes av nettverk? For 

eksempel kan det opprettes foreldreveiledningsprosjekter, og dette kan 

være en god arena for å snakke om konflikter, vold og likestilling. Lokale 

tiltak må forankres på øverste sjefsnivå/politisk nivå. Offentlige myndigheter 

må ha styring og innsyn i frivillige organisasjoner. Grup-


pepress/utstøtelse er en stor utfordring. Det er viktig med integrering i 

samfunnet. 

Vi må få mer kunnskap og felles forståelse (definisjoner)- hva prater 

vi om. Vi må bearbeide motstand mot å gjøre noe. Må få forståelse for at 

æresrelatert vold er annerledes enn annen vold. 

Vi må bearbeide feighet: Ikke være redd for å sette ord på æresrelatert 

vold – det er ikke rasistisk eller diskriminerende. Æresrelatert vold handler 

om brudd på barnets beste. 

Gruppen mente lokale myndigheter må engasjere seg mer. Det ble påpekt 

at forebygging må rettes mot barn, spesielt unge gutter. 

Skolen må få klare retningslinjer fra myndighetene. Det må arbeides 

for å få inn menneskerettigheter, likestilling, emosjonell intelligens/empati 

inn i skolen/lærebøkene. 

Skolen/lærere må få mer kunnskap om æresrelatert vold. Lærerne må 

vise at de bryr seg – da våger elevene å ta kontakt. Lærerne må også vite 

hva de skal gjøre, hvordan de kan hjelpe jentene/guttene videre. Lærerne 

må få kunnskap om hvordan de kan få dialog med foreldrene. Rykter om 

tvangsekteskap og frykt for tvangsekteskap på tas på alvor. 


Arbeidsgruppa var svært skeptisk til mekling som virkemiddel. 

Hovedårsaken til de problemstillinger som oppstår knyttet til tvangsekteskap 

og vold i nære relasjoner ligger ofte ikke i den nære kjernefamilien, 

men kan være knyttet til press fra den øvrige familie, som kanskje også 

bor i opprinnelseslandet. Dette gjør mekling vanskelig eller nytteløst i 

svært mange tilfeller. 

Oftest er det akutthjelp, vitnebeskyttelse mm som trengs, ikke mekling. 

Mekling kan gjøre vondt verre. Barnevernet har hatt dårlig erfaring 

med mekling, og mente det nyttet lite. Men mekling – i de saker der det 

er en angst for å bli tvangsgiftet – kan det være en mulighet å mekle for å 

gi jentene et handlingsrom. 

Mekling krever kompetanse hos den som foretar mekling. Mekling 

kan fungere bra som forebygging, det kan gi jentene et handlingsrom, 

mekling kan også gi jentene et håp. Det må avklares hvilken form for 

mekling er det tale om. 

Mekling som ettervern/oppfølging kan muligens være nyttig, men da 

må det utvikles gode meklingsmetoder. Vi vet ikke nok om jenter som 

har brutt med familien pga tvangsgifte/trussel om tvangsgifte – muligens 

kan mekling være et virkemiddel for å minske skadene. 

Gruppen pekte også på at det er viktig å utvikle flere handlingsalternativer 

enn straffereaksjoner, og da kan mekling være aktuelt.


3. Drøft nordisk samarbeid fremover. 

Gruppen mente det var viktig med et formalisert samarbeid mellom landene. 

Politisamarbeid over landegrenser er ikke nok. Det ble pekt på at 

det ikke var tilstrekkelig regulert i nordiske konvensjoner hvilke plikter 

statene hadde til å yte hjelp, eller hvilke rettigheter borgerne hadde til å 

motta hjelp i disse tilfellene (æresrelatert vold). Manglende lovharmonisering 

var også pekt på som et problem. Det ble pekt på at 21/24 års regler 

for familiegjenforening skaper problemer, og mange mente opplysning 

var eneste vei fram. 

Gruppene mente at det var nødvendig/ønskelig med et årlig fellesseminar 

for de nordiske landene, med både praktikere, organisasjoner og 

myndigheter.

Paneldiskusjon om innsatser i 

arbeidet fremover. 

Hva forventer praktikerne av myndighetene? 

Deltakere: 

Anne Mau – LOKK, Danmark 

Tove Smaadahl – Krisesentersekretariatet, Norge 

Hadodo Behiye - Södertälje 

Bahar Munzir – Oslo Røde Kors, Norge 

Diskusjonen ble ledet av ekspedisjonssjef Barbro Bakken i Arbeids- og 

inkluderingsdepartementet i Norge 

Under diskusjonen ble følgende forhold fremhevet som viktige: 

• Det er viktig med økt kompetanse. Dette må myndighetene ta et større 

ansvar for. Det bør bygges opp tiltakskjeder. Kompetanse om 

æresrelatert vold og tvangsekteskap bør forankres på ledelsesnivå i de 

forskjellige etater. Kompetanse om tvangsekteskap og æresrelatert 

vold bør videre inn både i grunnutdanningen og i videreutdanningen. 

Det bør ses i et kjønn og makt – perspektiv og i et 

menneskerettighetsperspektiv. 

• Det er behov for flere bokollektiv 

• Tvangsekteskap og æresrelatert vold må tas mer på alvor enn det som 

er tilfelle i dag. Myndighetene bør hjelpe organisasjonene i å 

samarbeide. 

• Det er for lite forskning på feltet. Forskning er nødvendig for å få mer 

forståelse for de forskjellige kulturene og hvilke tiltak som virker. 

• Alle frivillige organisasjoner må jobbe sammen med myndighetene. 

Det er nødvendig med samspill. 

• Myndighetene bør ansette flere med innvandrerbakgrunn 

• Det er viktig å ha med seg at det er store forskjeller mellom 

forskjellige innvandrer grupper, det er ikke en homogen gruppe. 

• Det er vanskelig å anmelde sine nærmeste. Det kan være at man ikke 

har tillitt til politiet og at man er redd for represalier fra familien. 

Anmeldelse er et myndighetsansvar. Det bør ikke være opp til den 

unge på 15/16 år å avgjøre hva som skal gjøres. 

• Mange unge som utsettes for tvangsekteskap og æresrelatert vold har 

store psykiske problemer – derfor viktig å samarbeide med helsesiden 

slik at de unge får den hjelp de trenger.


• Det er viktig med en styrking av barnevernet 

• Det ble påpekt at skolen er viktig - det er der barn/ungdom er. 

• Foreldregenerasjonen er en viktig gruppe å nå. Dette er en stor 

utfordring i og med at mange foreldre ikke deltar på foreldremøter, ser 

ikke norsk tv og kan ikke språket. 

• Det er viktig å handle. Kulturforklaringskløften er utbredt og medfører 

ofte at man ikke gjør noe. Taushetsplikten blir også brukt som dekke 

for ikke å gjøre noe. Videre kan redsel for familiens trusler være en 

årsak til at noe ikke gjøres. 

• Det er viktig å være klar over at ikke all vold er hedersrelatert. Mye av 

volden er ”alminnelig vold”. Felles for land hvor det skjer tvangsekteskap 

er at det er mye vold der. 

Nyttige nordiske websider: 

www.fryshuset.se 

www.elektra.nu 

www.heder.nu 

www.m.lst.se/valdinararelationer 

www.somaya.nu 

www.terrafem.org 

www.ungdomsstyrelsen.se/brus 

www.socialstyrelsen.se/IMS 

www.socialstyrelsen.se 

www.e.lst.se/hedersfortryck 

www.ab.lst.se (http://www.ab.lst.se/templates/InformationPage____7478.asp) 

www.kvennaathvarf.is 

www.stigamot.is 

www.ahus.is 

www.tvangsekteskap.no 

www.krisesenter.com 

www.rosa-help.no 

www.oslokrisesenter.no 

www.ressurssentrene.no 

www.rights.no 

www.husbanken.no 

www.barnevernvakt.no 

www.barneombudet.no 

www.klara-klok.no 

www.ung.no 

www.bufetat.no 

www.imdi.no 

www.udi.no 

www.regjeringen.no 

www.seif.no 

www.utrop.no 

www.lokk.dk 

www.nmr.dk

Program 


Fagseminar om arbeidet mot tvangsekteskap og æresrelatert vold i de 

nordiske landene 

Oslo 14.-15. desember 2006 

Rica Oslo Hotell, Europarådets plass 1 

DAG I 

Ordstyrer: Avdelingsdirektør Trond Ø. Christensen i Barne- og likestillingsdepartementet 

11:30 Registrering av deltakerne 

12:00 -13:00 Lunsj – Bjørgvigen Mat & vinhus – 1. etasje 

13:00 -13:15 Velkomsthilsen ved Barne- og likestillingsminister Karita Bekkemellem 

13:15 -14:15 Innsatser i de nordiske land mot tvangsekteskap og æresrelatert vold – redegjørelse 

fra myndighetene 

Sverige: Departementsekreterare Eva Lotta Johansson, Justisministeriet. 

Danmark: Kontorchef Frederik Gammeltoft, Integreringsministeriet 

Norge: Ekspedisjonssjef Arni Hole, Barne- og likestillingsdepartementet 

14:15 –14:30 Pause 

14:30–17:00 Praktiske erfaringer fra tre nordiske land 

Fra Sverige: 

Kriminalinspektør Bo Lagerkvist, Kriminalpolisen i Södermanlands län 

Verksamhetschef Arhe Hamednaca, Fryshuset i Stockholm 

Fra Danmark: 

Sekretariatsleder Anne Mau, Landsorganisation af KvindeKrisecentre (LOKK) 

Fra Norge: 

Rådgiver Terje Bjøranger fra Utlendingsdirektorat og spesialmedarbeider Gunnar 

Svensson fra Oslo Politiet. Begge medlemmer av Kompetanseteam mot tvangsekteskap 

Politiførstebetjent Nina K. Bjørlo, Kriminalavsnittet i Søndre Buskerud Politidistrikt 

17:00 -17:15 Pause med kaffe og frukt 

17:15 –19:00 Arbeidsgruppe: Utveksling av praktiske erfaringer og diskusjon av arbeidsformer. 

19:30 Felles middag i Bjørvigen Mat & vinhus - 1. etasje


DAG II 

Ordstyrer: Avdelingsdirektør Tove Friisø i Barne- og likestillingsdepartementet 

09:00 –09:30 Drøfting i arbeidsgrupper av konklusjonene fra arbeidet i gruppene dagen før. 

09:30 –10:00 Tilbakemelding i plenum fra arbeidsgruppene 

10:00 –11:00 ”Grenseløs kjærlighet”. Ekteskapsmønstre og familieinnvandring ved Gunnlaug 

Daugstad, Statistisk Sentralbyrå, 

11:00–11:15 Pause med frukt ( utsjekking) 

11:15–11:45 Utvärderingar/evalueringar av insatser mot hedersrelatert våld och tvångsektenskap 

ved forsker Per Arne Håkansson, Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete, 

IMS, Sverige 

11:45 -12:45 Paneldiskusjon om innsatser i arbeidet framover. Hva forventer praktikerne av myndighetene? 

Leder av paneldiskusjonen: ekspedisjonssjef Barbro A. Bakken, Arbeidsog 

inkluderingsdepartementet 

12:45 Avslutning v/ ekspedisjonssjef Barbro A. Bakken, Arbeids- og inkluderingsdepartementet 

13:00–14:00 Lunsj i Bjørvigen Mat og vinhus – 1. etasje 

Nordisk fagseminar om arbeidet mot tvangsekteskap og æresrelatert vold 

i de nordiske landene, Oslo 14. Og 15. Desember 2006 

Deltakerliste: 

Navn Tittel Organisasjon Land e-post 

Bakkerud, Gro Spesialkonsulent Alna barneverntjeneste 

Norge 

Bendiksby, Ragnhild Underdirektør Justisdepartementet Norge Ragnhild.bendiksby@jd.dep.no 

Berge, Monica Barnevernkonsulent 

Sagene barneverntjeneste 

Norge Monica.berge@bsa.oslo.kommune.no 

Berntsen, Kristin Prosjektleder Oslo Krisesenter Norge 

Bie, Marianne Seniorrådgiver BUFDIR Norge Marianne.bie@bufdir.no 

Bredal, Anja Forsker Senter for kvinne- og 

kjønnsforskning, UiO 

Norge Anja.bredal@skk.uio.no 

Dyvik, Elisabeth Seksjonsleder Grünerløkka barne- Norge Elisabeth.dyvik@bga.oslo.verntjenestekommune.no 

Fjelberg, Cecilie Rådgiver Arbeids- og inkluderingsdepartementet 

Norge Cef@aid.dep.no 

Hoff, Marit Barnevernsjef Alna barneverntje- Norge Marit.hoff@bal.oslo.nestekommune.no 

Karlsen, Rita Human Rights Service Norge Rita.karlsen@rights.no 

Karlsen, Wenche Daglig leder Norsk Krisesenterfor- Norge Wenche.karlsen@norskbundkrisesenterforbund.no 

Kayed, Camilla Barneombudet Norge camilla@barneombudet.no 

Klev, Astri Konsulent BUFDIR Norge Astri.klev@bufdir.no 

Langeland, Birgit Rådgiver Husbanken Norge Birgit.langeland@husbanken.no 

Larsen, Hilde Rådgiver Utlendingsdirektoratet Norge hil@udi.no 

Lenæs, Knut Leder Barnevernsvakten i Norge Knut.lenas@skien.- 

Grenland 

kommune.no 

Lundsten, Meltem Nestleder Mira Ressurssenter Norge Post@mirasenteret.no 

Safak 

for innvandrer- og


Mathisen, Unni Prosjekt og aktivitetskoordinator 

flyktningkvinner 

Mira Ressurssenter 

for innvandrer- og 


Norge Post@mirasenteret.no 

Munzir, Bahar Prosjektkoordinator Oslo Røde Kors Norge Bahar.munzir@redcross.no 

Nesheim, Anne Barnevernleder Grünerløkka barneverntjeneste 

Norge Anne.nesheim@bga.oslo.kommune.no 

Remfeldt, Vidar Avdelingssjef Oslo Røde Kors Norge Vidar.remfeldt@redcross.no 

Salimi, Fakhra Leder Mira Ressurssenter 

for innvandrer- og 


Norge Post@mirasenteret.no 

Sandbu, Siri Seniorrådgiver Husbanken Norge Siri.sandbu@husbanken.no 

Skjelbostad, Tone Daglig leder Oslo Krisesenter Norge 

Skåra, Bjørg Seniorrådgiver Sosial- og helsedirektoratet 

Norge bbs@shdir.no 

Smaadahl, Tove Daglig leder Krisesenter- 

Norge Ks.sekretariatet@oslo.onlin 

sekretariatet 

e.no 

Wolland, Siri Informasjonsrådgi- Barne- og likestillings- Norge Siri.wolland@bld.dep.no 

verdepartementet 

Aaker, Lene Rådgiver Barne- og likestillingsdepartementet 

Norge lea@bld.dep.no 

Behiye, Hadodo Projektledare Södertälje Sverige behiye@telia.com 

Blom, Juno Jämställdhetshandläggare 

Länsstyrelsen Östergötland 

Bohinen, Christina Kurator Selma Lagerlöfgymnasiet 

Calli, Sureya Rådgivare Resursteamet FAM- 

NEN 

Eriksson, Matilda Jämställdhetshandläggare 

Johansson, Martin Socialsekreterare 

samordnare 

Länsstyrelsen Östergötland 

Sverige Juno.blom@e.lst.se 

Sverige Christina.vigrebohinen@lksgy.org 

Sverige Sureya.calli@uppsala.se 

Sverige Matilda.eriksson@e.lst.se 

Socialförvaltningen Sverige Martin.johansson@lund.se 

Larsson, Jonas Handläggare Ungdomsstyrelsen Sverige Jonas.larsson@ungdomsstyrelsen.se 

Lepic, Reia Sofiadotter 

Projektledare Skåne län Sverige Reia.lepic@m.lst.se 

Modée, Lisa Utredare Ungdomsstyrelsen Sverige Lisa.modee@ungdomsstyrelsen.se 

Reyes, Maria-Pilar Samordnare Stockholms län Sverige Maria-pilar.reyes@ab.lst.se 

Abildgaard, Jørgen Kriminalassistent Politiafdelingen Danmark 

Christensen, Christine 

Pedersen, Ditte 

Wenzel 

Konsulent LOKK Danmark 

Fuldmægtig Ministeriet for Flygtninge, 

Indvandrere og 

Integration 

Danmark 

Stenberg, Susanne Kriminalassistent Politiafdelingen Danmark 

Toft, Peter Michael Socialjuridisk 

konsulent 

Kristjansdottir, 

Kristbjørg 

Steinarsdottir, 

Margret 

LOKK Danmark 

nec@politi.dk 

cc@lokk.dk 

dwp@inm.dk 

nec@politi.dk 

pmt@lokk.dk 

Rådgiver Stigamot Island kristbjorg@stigamot.is 

Jurist Det Interkulturella 

Senter 

Island margret@ahus.is


Arrangør: 

Arstad, Linda Konsulent Barne- og likestillingsdepartementet 

Bakken, Barbro Ekspedisjonssjef Arbeids- og inkluderingsdepartementet 

Christensen, Trond 

Ø. 

Avd.direktør Barne- og likestillingsdepartementet 

Ferrari de Carli, Eli Seniorrådgiver Arbeids- og inkluderingsdepartementet 

Friisø, Tove Avd.direktør Barne- og likestillingsdepartementet 

Grette, Lise Seniorrådgiver Barne- og likestillingsdepartementet 

Stey, Karin 

Stubberud 

Seniorrådgiver Barne- og likestillingsdepartementet 

Norge Linda.arstad@bld.dep.no 

Norge bba@aid.dep.no 

Norge trc@bld.dep.no 

Norge efc@aid.dep.no 

Norge tof@bld.dep.no 

Norge Lise.grette@bld.dep.no 

Norge kss@bld.dep.no 

Innledere: 

Bjøranger, Terje Rådgiver Utlendingsdirektoratet Norge tbj@udi.no 

Bjørlo, Nina Kar- Politiførstebetjent Søndre Buskerud Norge Nina.karstensen.bjostensen 

politidistrikt 

rlo@politiet.no 

Daugstad, Gunnlaug Rådgiver Statistisk sentralbyrå Norge Gunnlaug.daugstad@ssb.no 

Gammeltoft, Frederik Kontorchef Ministeriet for flygtninge, 

indvandrere og 

integration 

Danmark 

fga@inm.dk 

Hamednaca, Arhe Verksamhetschef Elektra/Fryshuset Sverige Arhe.hamednaca@fryshuset.se 

Hole, Arni Ekspedisjonssjef Barne- og likestillingsdepartementet 

Håkansson, Per 

Arne 

Johansson, Eva 

Lotta 

Norge Arh@bld.dep.no 

Forskare IMS, Socialstyrelsen Sverige Per.arne.hakansson@social 

styrelsen.se 

Dep.sekr. Justitiedepartementet Sverige Eva-lotta.johansson@justice.ministry.se 

Lagerkvist, Bo Kriminalinspektör Polismyndigheten 

Södermanlands län 

Mau, Anne Sekretariatsleder LOKK Danmark 

Svensson, Gunnar Spesialmedarbeider 

Sverige Bo.Lagerkvist@polisen.se 

am@lokk.dk 

Oslo Politi Norge Gunnar.svensson@politiet.no

Untitled - mmhf.se

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?