Satsningar och samarbete

Nordisk kvinnooch könsforskning under 20 år 

Satsningar och samarbete 

Red. Solveig Bergman 

NIKK Småskrifter nr. 5 2000

Innhold 

Satsningar och samarbete: Nordisk kvinnooch könsforskning under 20 år 

Forord ......................................................................................................................................2 

Bente Rosenbeck: En lang tradition for samarbejde: 

Nordisk kvindeog kønsforskning i et historisk og aktuelt perspektiv...............................3 

Harriet Bjerrum Nielsen: Kvinne- og kjønnsforskning i Norden ......................................19 

Solveig Bergman: Organisering av kvinnooch könsforskning i Norden........................27 

Fride Eeg-Henriksen: Hva er NIKK? 

Bakgrunn og utfordringer ved begynnelsen av år 2000 .....................................................38 

Solveig Bergman: A Bird’s Eye on Women’s Studies in the Nordic Countries - 

Summary in English .............................................................................................................47 

Forfatterpresentasjon ............................................................................................................50 

1

Satsningar och samarbete: Nordisk kvinnooch könsforskning under 20 år 

Forord 

Rapporten Satsningar och samarbete: Nordisk kvinnooch könsforskning under 20 år ger 

en översikt av den nordiska kvinnooch könsforskningens utveckling mot ökad 

institutionalisering och organisering samt belyser det samarbete som under de två sista 

decennierna av 1900-talet växte fram mellan kvinnooch könsforskare i Norden. 

Initiativet till rapporten togs för några år sedan av Fride Eeg-Henriksen, institutledare för 

Nordiska institutet för kvinnooch könsforskning (NIKK). Rapporten riktar sig i första 

hand till kvinnooch könsforskare i Norden samt politiker och administratörer med 

intresse för nordiskt samarbete. Redigeringsarbetet har skötts av Solveig Bergman vid Åbo 

Akademi i Finland. Under åren 1991–94 verkade hon som den första koordinatorn för 

nordisk kvinnoforskning samt ansvarade därefter för en utredning för Nordiska 

ministerrådet om inrättandet av ett nordiskt institut för kvinnooch könsforskning. Denna 

utredning resulterade senare i grundandet av NIKK. 

Under de två senaste decennierna har kvinnooch könsforskningen i samtliga nordiska 

länder integrerats i det akademiska samfundet. Detta har skett både inom särskilda kvinnooch 

könsforskningsenheter vid universiteten och inom de mer traditionella disciplinerna 

och fakulteterna. Samtidigt står det klart att maktstrukturerna i universitetssamfundet – 

också i Norden – fortfarande har en könad natur. Kvinno- och könsforskningen, som ofta 

har en kritisk och radikal utgångspunkt, upplevs ibland som något "obekväm". Det 

förefaller dessutom som om de patriarkala strukturerna vore starkare inom 

universitetssamfundet än bland politiska beslutsfattare. Därför behöver kvinnooch 

könsforskningen fortfarande ett starkt samhälleligt stöd och särsatsningar i form av tjänster 

och andra resurser. 

Det ligger i kvinnooch könsforskningens natur att vara gränsöverskridande, även över 

disciplins- och landsgränser. De nordiska kvinnoforskarna var tidigt ute med 

internationella kontakter. Detta skedde långt innan internationalisering blev ett honnörsord 

i vetenskapssamfundet. Det internationella samarbetet har inte enbart inneburit ett utbyte 

av teorier, texter och idéer. Vi har också lärt oss av varandra i organisatoriskt och politisktstrategiskt 

avseende. Trots att de nordiska länderna beträffande institutionaliseringen av 

kvinnooch könsforskning företer många liknande drag, är det också intressant att 

fokusera på skillnaderna mellan länderna. En annan väsentlig fråga, som diskuteras i 

föreliggande rapport, är huruvida kvinnooch könsforskningen i Norden i vetenskapligt, 

kunskapsmässigt och organisatoriskt avseende har en "nordisk särprägel". 

Det nordiska samarbetet har präglat kvinnooch könsforskningen från början. Nordiska 

institutet för kvinnooch könsforskning (NIKK) har haft en särskild betydelse för att detta 

samarbete funnit sina institutionella ramar. Ett varmt tack riktas till personalen på NIKK 

för värdefulla upplysningar och kommentarer. Guro Karstensen på NIKK förtjänar ett 

särskilt tack för bistånd med utformningen av denna rapport. 

Åbo och Oslo, i maj 2000 

Solveig Bergman Fride Eeg-Henriksen 

2

Bente Rosenbeck: En lang tradition for samarbejde 

Bente Rosenbeck: 

En lang tradition for samarbejde: Nordisk kvindeog 

kønsforskning i et historisk og aktuelt perspektiv1 Hvad er det nordiske? 

Når man spørger, om der findes en særlig nordisk kvindeog kønsforskningsprofil, rejser 

det et andet spørgsmål: findes der overhovedet noget særegent nordisk? Når historikeren 

Benedict Anderson ender med at definere en nation som "an imagined political 

community", må man også blive i tvivl, hvad det nordiske angår. 2 Anderson kunne ikke 

finde en "scientific definition" på nationen og konkluderede, at nationalitet og nationalisme 

"are cultural artefacts of a particular kind". Kvindeforskere verden over er på samme måde 

kommet til det resultat, at det ikke er muligt at finde kvinden med stort K. Vi har heller 

ikke kunnet finde de videnskabelige definitioner på kønnet, men har snarere måttet 

dekonstruere den store fortælling om kvinden, om køn og om, hvad kvindelighed og 

mandlighed er. Måske har kønsidentitet, nationalidentitet og for den sags skyld 

klasseidentitet og raceidentitet det fælles, at der er tale om diskursive fænomener, der er 

blevet konstrueret på et eller andet tidspunkt til et eller andet formål. Disse identiteter er 

ikke observerbare essenser, men diskurser og myter, som virker bl.a. ved at blive forenet 

med et træk af universalitet. Og i kraft af sin virkning bliver konstruktionen til en realitet. 

Selv om nationer er forestillede fællesskaber, går folk i krig og dør for denne konstruktion 

eller fiktion. Så den virker. Og i midten af forrige århundrede, da Danmark følte sig truet af 

Tyskland, var mange overbeviste om, at politisk og militær støtte fra Sverige og Norge 

kunne danne en nordisk bastion mod den store nabo mod syd. 3 Men da det gjaldt, måtte 

danskerne drage alene i krig i 1848 og 1864. Også det nordiske har eksisteret, som en sag 

nogen har troet på både herhjemme og i udlandet. Den i nordiske sammenhænge meget 

kendte præst og grundlægger af højskolen N.F.S. Grundtvig udformede i sin 

historieskrivning den tanke, at kristendommen først er kommet til sin sande og rette 

udfoldelse hos det nordiske folk, hvad der giver disse folk en enestående stilling i 

menneskehedens historie. Den nordiske arv blev idegrundlag for højskolebevægelsen og 

beslægtede folkelige bevægelser (især i Danmark, Norge og Sverige). Grundtvig skabte en 

fascinerende mytologi om Nordens frie helte som led i frigørelsen af den voksende 

bondebevægelse fra århundredlang undertrykkelse. 

Også i mange andre sammenhænge endog i udlandet blev det nordiske idylliseret. Det 

"rent nordiske" blev benyttet af bl.a. pangermanske drømmere, som i sidste århundrede 

brugte betegnelsen om de "ægte" uspolerede germanske folk. En opfattelse der sidenhen 

blev totalt miskrediteret af nazismen. 4 Opfindelsen af det nordiske kan spores tilbage til 

1800-tallet. På dette tidspunkt begyndte f.eks. ordet viking at optræde i mange 

sammenhænge, indført af nationalromantiske filologer, som kendte det fra islandske 

sagaer. 5 Jævnsides med udbredelsen af nationalismen i 1800-tallet i de enkelte nordiske 

lande udvikledes en overnational ideologi om et skandinavisk eller nordisk fællesskab. 

Dyrkelsen af det oldnordiske var et yndet tema hos den danske digter Adam 

Oehlenschläger. Her blev Nordens heltemodige vikingedyder stillet over for "sydens" 

3


træskhed. 6 Interessen for den særligt nordiske fortid blev en del af en national og nordisk 

oprustning. 

Skandinavismen 

Denne oprustning på det åndelige plan blev fulgt op på det politiske plan. Den politiske 

forestilling om et fælles nordisk "Skandinavien" opstod i sværmeriske studenter- og 

digtermiljøer i 1830'erne. Den skandinaviske bevægelse var en pendant til de samtidige 

italienske og tyske nationale bevægelser. Forskellen var blot, at det ikke lykkedes 

skandinavismen at forbinde sig med en militært stærk stat, som det skete i Italien og 

Tyskland. 

Efter krigen 1864 bristede drømmen om et politisk militært samarbejde mellem Danmark 

og Sverige/Norge. Men den storpolitiske vision blev afløst af et kulturelt samarbejde på det 

civile samfunds niveau, varetaget af de tidligere sværmeriske studenter, som nu selv var 

blevet embedsmænd og politikere. De politiske utopier blev afløst af pragmatisk 

samarbejde, som f.eks. den nordiske møntunion, der udvikledes 1873-75 og eksisterede 

frem til 1914. I øvrigt en af de mest succesfulde af Europas møntunioner og et af de mest 

markante eksempler på nordisk samarbejde. Der blev i vid udstrækning samarbejdet om 

lovgivning, hvor man søgte nordisk enhed og samordning. Under forberedelsen af en 

fælles skandinavisk familieretslig lovgivning fra 1910 fik kvinder lov til at deltage i 

lovgivningssamarbejdet fra 1915. 7 

Også inden for folkehøjskolen, arbejderbevægelsen og kvindebevægelsen blev der 

samarbejdet. 8 Kvindeorganisationerne i de nordiske lande holdt enkelte nordiske møder (i 

1888 og 1902), men der blev ikke skabt grundlag for et kontinuerligt samarbejde, idet 

kvindearbejdet i de år mere stod i den internationale sammenslutnings tegn. 9 I 1914 

lykkedes det dog at etablere et samarbejde de nordiske kvindeorganisationer imellem med 

det formål at medvirke til udarbejdelsen af en ensartet nordisk familieretslovgivning. Dette 

arbejde lykkedes og resulterede i en fælles nordisk ægteskabslovgivning. I perioden 1915 

til 1929 blev der vedtaget en række ægteskabslove i Sverige, Norge, Danmark, Island og 

Finland, som ligestillede parterne i ægteskabet. 10 

På pædagogikkens område var der imidlertid et livligt samarbejde mellem lærerinder i 

Norden. Samarbejdet i perioden 1898 til 1905 karakteriseres endog som en slags 

kvindepædagogisk skandinavisme, som resulterede i en række praktisk-pædagogiske tiltag. 

Etableringen af lærerindeuddannelsen i 1800-tallet blev af pionererne opfattet som en 

national indsats, men også et nordisk engagement var en side af deres ideologiske 

fundament sammen med et i øvrigt stærkt kvindesagligt engagement. Samarbejdet, som fra 

1870 foregik på regelmæssige nordiske lærermøde, handlede ikke kun om skolepolitik men 

også om stemmeret og socialpolitik. I 1889 forstærkedes samarbejdet og det danske 

tidsskrift Bog og Naal fik undertitlen Nordisk Tidsskrift for kvindelig Opdragelse og 

Uddannelse. Derefter var et formaliseret samarbejde en kendsgerning mellem de nordiske 

landes pigeskoler og kvindeseminarier. Samarbejdet mellem de nordiske lærerinder var et 

fagligt forum for pædagogiske emner, der især vedrørte pigers skolegang og 

lærerindeuddannelsen. Samarbejdet hvilede på ønsket om en tilnærmelse mellem landenes 

undervisningsvæsner, på viljen til at fremme en nordisk dimension i undervisningen, 

specielt i tilknytning til fagene modersmål og historie, og på ønsket om at understøtte 

hinanden i bestræbelserne på at fremme kvinders ligestilling med mænd – i skole og 

samfund. Dette samarbejde var – på dette tidspunkt før stemmerettens indførelse i de 

4


nordiske lande – vigtigt for udarbejdelsen af mulige ligestillingsstrategier. På grund af 

problemer mellem Sverige og Norge gik det praktisk-pædagogiske udviklingsarbejde dog i 

stå fra 1905. Der afholdtes fortsat årlige fællesmøder, og Bog og Naal vedblev at 

udkomme, men det mere forpligtende samarbejde ophørte. 11 At kvinder i Norden 

samarbejder inden for politik og erhverv er således ikke noget nyt fænomen. 

Nordisk samarbejde har i det hele taget en meget lang tradition bag sig. Det er især det 

kulturelle samarbejde på det civile samfunds område, der er interessant i en nordisk 

sammenhæng. Ikke kun lærere, men jurister, naturforskere, malere og forfattere holdt 

kontakt med hinanden på nordiske møder og via fælles nordiske fagtidsskrifter. 

Det litterære kunstneriske samarbejde i Norden fra slutningen af forrige århundrede var 

tæt. 1880'erne var f.eks. vidne til den store nordiske krig om seksualmoralen, sædelighedsfejden. 

12 I perioden 1882-1888 blev en række problemer vedrørende kønsmoralen offentligt 

debatteret i de nordiske lande på en måde, som man ifølge Elias Bredsdorff ikke kan finde 

magen til i andre europæiske lande. 13 Næsten alle Nordens betydelige forfattere, herunder 

mange kvinder, blev inddraget i denne debat, som foregik i tidsskriftsartikler, 

dagbladsledere, artikler, læserbreve, foredrag og offentlige diskussioner. I Frankrig blev 

denne debat omtalt i Le Figaro i 1888 under overskriften "La polygamie en Scandinavie". 

Bladet førte diskussionen tilbage til Henrik Ibsens Et dukkehjem, som havde fremkaldt en 

voldsom diskussion i 1879. Det, som var mest oprørende, var, at Nora i slutscenen forlod 

sine børn, så det skortede ikke på forslag til ændringer. En tysk skuespiller forlangte 

således en lykkelig slutning, før hun ville spille rollen. 14 

Sædelighedsfejden er blot et enkelt eksempel på en diskussion, som var fælles nordisk. Der 

eksisterede både uformelle som formelle netværk i de nordiske lande. Disse netværk 

fungerede langt bedre og var langt mere resultatrige end de sværmeriske store politiske 

visioner – netop i kraft af deres realistiske mål. Man kan spore et fællesskab inden for 

kulturjournalistik, de store forlag indledte et samarbejde, som eksisterer den dag i dag, 

nordiske udstillinger blev afholdt, et nordisk museum blev oprettet osv. Bedst fungerede 

det praktiske nordiske samarbejde, mens mere sværmeriske ideer om f.eks. et nordisk 

kejserrige med Gøteborg som hovedstad (som opstod omkring 1. verdenskrig) og mere 

seriøse ideer om et fælles nordisk forsvarsforbund (som opstod efter 2. verdenskrig) led 

skibbrud. 15 Men selv om det har været det kulturelle samarbejde, der har fungeret bedst, 

ofte på græsrodsniveau, har der også været en lang tradition for politisk samarbejde. Siden 

1907 har der været afholdt regelmæssige nordiske interparlamentariske møder. 16 

Nyere nordisk samarbejde 

Det moderne nordiske samarbejde er en konsekvens af nationalstaterne, ikke et alternativ. 

Foreningerne Norden blev oprettet i 1919, dvs. efter at Norge havde vundet sin selvstændighed 

i 1905, Finland sin i 1917 og Island sin i 1918. Grundlaget for det nordiske 

samarbejde var den uantastede nationale suverænitet. Samarbejdet var mest vellykket på 

det civile samfunds område, fordi det holdt sig borte fra den store politik, økonomisk 

politik såvel som udenrigs- og sikkerhedspolitik. 17 På mange måder er de nordiske lande 

ikke så forskellige fra de andre europæiske lande, som ideologien ind imellem lader os tro. 

Og alligevel er der noget om snakken. Vi ser også, hvordan den kulturelle modernisme 

smeltede sammen med politiske forestillinger og blev til en selvstændig nordisk ideologisk 

foreteelse under navnet kulturradikalisme, der banede vejen for en samfundsmæssig 

særudvikling i det 20. århundrede. Selv om det er svært at tale om en egentlig nordisk 

5


model, har de fleste nordiske lande i det 20. århundrede gennemlevet en mere harmonisk 

moderniseringsproces end de fleste andre lande i Europa, ligesom velfærdssamfundet har 

stået stærkt. Ikke kun på grund af arbejderbevægelsen men også på grund af de folkelige 

bevægelser, og det er muligt at følge en udvikling fra de religiøse vækkelsesbevægelser til 

de senere politiske, kulturelle og økonomiske bevægelser, som opstod i slutningen af 

forrige århundrede. Det lykkedes fagforeningerne i en tidlig fase af industrialiseringen at 

blive accepteret som forhandlingspartnere af både arbejdsgivere og stat. Dermed opstod 

der tradition for kollektivaftaler, og det kan være baggrunden for den høje 

organisationsgrad i de nordiske lande. 18 

Det er yderligere et særkende ved Norden, at vi her har at gøre med lande, som er 

homogent lutheranske. Protestantismen har i højere grad end katolicismen befordret 

kvinders ligestilling, selv om protestantismens ideologi ikke var spor kvindevenlig, men 

faktisk forfægtede en meget snæver kvinderolle. Kvinderetsbevægelsen i katolske lande 

slog ikke rigtig igennem i forrige århundrede, mens protestantismen gav basis for at afvise 

traditionerne, også dem der holdt kvinder på plads. Begrebet om den individuelle åndelige 

frihed opmuntrede til uafhængighed, så i det 19. og begyndelsen af det 20. århundrede 

skabte protestantismen et mere imødekommende klima for uddannelse af piger og for 

kvinderetsbevægelser. Det er også grunden til, at europæiske kvinder i protestantistiske, og 

det vil sige nordeuropæiske lande, vandt stemmeretten en generation før kvinder i de 

sydlige katolske lande. 19 

I dette århundrede har det især været Foreningerne Norden, som blev dannet i 1919, der 

har taget sig af det nordiske samarbejde. Det er bl.a. sket ved at opnå gensidighed indenfor 

sociallovgivning og paslovgivning. Mange af de samarbejdsordninger, som Foreningerne 

Norden gik ind for i 1920'erne, blev realiseret i 1950'erne. 20 

I 1952 blev Nordisk Råd, et nordisk parlamentarisk organ, oprettet. 1971 blev Nordisk 

Ministerråd dannet som et samarbejdsorgan mellem regeringerne. Efter 2. verdenskrig 

intensiveredes kultursamarbejdet, som efterhånden også kom til at omfatte forskning. 21 Et 

nordisk råd for naturvidenskabelig forskning, Nordforsk, dannedes i 1947 primært af de 

tekniske og naturvidenskabelige forskningsråd. Nordisk Råd anbefalede lignende 

samarbejdsarrangementer for andre forskningsområder, som kom til i løbet af 1960'erne. I 

1968 blev dette samarbejde forstærket gennem etablering af nordiske komiteer, en slags 

nordisk forskningsråd, der begyndte at fordele penge til forskningsprojekter. 

Det er disse rammer nordiske kvindeforskere har nydt godt af. Sammenfattende kan man 

sige, at der findes to principielle hovedlinjer i det nordiske samarbejde. Den ene går ud på 

at indrette nordiske institutioner, den anden at gøre det nordiske samarbejde til en normal 

aktivitet indenfor de nationale organer – både de offentlige som de private – i de nordiske 

lande. Kvindeforskningen har benyttet sig af begge principper. 22 

Hvad er Nordisk kvindeforskning? 

Det nordiske er således på mange måder et forestillet fællesskab, og den stærke nordiske 

kvinde, som vel hører med til dette billede, hvad med hende, findes hun? Og findes der 

overhovedet en særlig nordisk kvindeog kønsforskningsprofil? 

Men selv om det er umuligt at finde et universelt kvindeligt subjekt, har det ikke fået 

kvindeforskere til at opgive deres stræben. For kvinder findes faktisk. Tværtimod 

blomstrer de teoretiske overvejelser mere end nogensinde før, nu hvor det gamle 

6


synliggørelsesprojekt er blevet suppleret med et dekonstruktionsprojekt, som kvindeforskningen 

kan drage store fordele af. For som Joan Scott har sagt: "We cannot write 

women into history, for example, unless we are willing to entertain the notion that history 

as a unified story was a fiction about a universal subject whose universality was achieved 

through implicit processes of differentiation, marginalization, and exclusion". 23 Intentionen 

med dekonstruktion er at fastholde tvetydigheden og undersøge, hvordan kvindelighed 

samt køn, klasse, det nationale og det nordiske er blevet konstrueret. 

For vores fælles og anderledes historie er det vigtigt at fastholde synliggørelsesaspektet og 

det nordiske. Spørgsmålet er, om historieforskningen i sin nationalistiske orientering, har 

underbetonet den skandinaviske ideologis betydning for konstruktionen af den nordiske 

velfærdsstat. 24 Der er blevet skrevet og skrives stadig værker om Nordens historie. 25 

Påfaldende er det, at disse meget ofte handler om hverdagslivets historie. Igen er det det 

nære samfund frem for storpolitikken, der samler. Politiske Nordens historier, skrevet af 

faghistorikere, struktureres oftest efter et nationalt princip. 26 Er det ikke sådan, at vi fortsat 

har behov for forestillinger om det nordiske? Og vi er selv med til at fortsætte dette 

trosforhold, som forestillingen om det nordiske bygger på. Men vi bekræfter ikke kun 

forestillingen, vi ændrer den, ligesom vi pendler mellem ligheder og forskelle. Norden er 

også kendetegnet af en geografisk, kulturel, social, historisk og sproglig nærhed. 27 Dette er 

baggrunden for, at der findes et nordisk civilt samfund med en lang række institutioner 

også inden for forskningen, som kvindeog kønsforskningen har benyttet sig af. Senest har 

dette udmøntet sig i, at der i 1995 blev oprettet et nordisk kvindeog 

kønsforskningsinstitut med placering i Oslo. Så nordisk kvindeog kønsforskning findes 

og har faktisk en lang tradition bag sig. 

Allerede i 1950'erne etableredes en nordisk forskning om kønsroller og social struktur 

influeret af amerikansk struktur-funktionalisme. 28 Nordiske forskere havde dog samtidig en 

stærkere samfundskritisk og kønsrollekritisk position end de ledende funktionalister. Det 

kønsrolleperspektiv, som var rådende i Norden i 1960'erne, var radikalt og gav mange 

åbninger mod forandringer i ligestillingsretning. En løsning blev mere uddannelse til piger, 

så holdningen var, at det var kvinderne, der var noget i vejen med. Men ret hurtigt opstod 

også ideer om, at mandsrollen måtte laves om. Allerede i begyndelsen af 1960'erne havde 

Eva Moberg fra Sverige indset sammenhængen mellem kvindernes ligestillingskrav og 

nødvendigheden af, at mandens stilling blev ændret. 29 Nordisk kønsrolleforskning fra 

1960'erne foregreb således mange af de temaer, som senere blev taget op, da den nye 

kvindebevægelse og kvindeforskning dukkede op i begyndelsen af 1970'erne. 

Meget tidligt, nemlig i begyndelsen af 1970'erne, indførte Berit Ås begrebet kvindekultur i 

den nordiske videnskabelige debat. Hun fandt frem til en række kulturdimensioner, som 

udgjorde den grundlæggende forskel mellem kvinder og mænd og opstillede en række herskerteknikker, 

som fik stor gennemslagskraft også i udlandet. 30 Til forskel fra 

kønsrollebegrebet, som i høj grad hørte 1960'erne til, havde kvindekulturbegrebet sit 

udspring i den nye kvindebevægelse, som kom til at kendetegne næste fase fra 1970'erne. 

I opbygningsfasen, til hvad vi kan kalde den nye kvindeforskning, blev det nordiske 

samarbejde igen fremtrædende igennem institutionen Nordisk Sommeruniversitet (NSU), 

som siden 1950 har været banebrydende ikke blot for det nordiske samarbejde mellem 

akademikere, men også for introduktion af nye videnskabelige vinkler og specielt for 

tværvidenskabelige betragtninger. Internationale intellektuelle strømninger har hurtigt 

afspejlet sig i det nordiske samarbejde, samtidig med at NSU har ydet et bidrag til disse 

7


strømningers udformning. Fra 1973 blev der etableret et kvindeforskningssamarbejde i 

NSU's regi under overskriften Kvindesituationens specifikke karakter under kapitalismen. 31 

Arbejdet var året før blevet igangsat under et vintersymposium i Danmark med deltagelse 

af den engelske forsker og aktivist Juliet Mitchell, hvilket viser, at påvirkningen udefra var 

tilstede fra begyndelsen. 32 Kredsarbejdet inden for denne overskrift fortsatte i nogle år, og 

blev efterfulgt af en række andre kvindeforskningskredse. 33 I 1994, blev der oprettet en 

mandeforskningskreds, Mellem mænd og maskuliniteter. 

Fra NSU bredte kvindeforskningen sig langsomt til universiteterne, hvor der fra midten af 

1970'erne blev oprettet kurser og dannet netværk, mens 1980'erne var vidne til centerdannelse 

overalt i de nordiske lande. Der findes i dag centre eller modsvarende 

institutioner ved praktisk talt alle universiteter og højskoler i Norden. I tillæg findes der 

nationale bibliotek, arkiv, koordineringsenheder, foreninger og tidsskrifter. 34 

Nordisk kvindeforskningssamarbejde 

I 1981 blev der også dannet netværk mellem kvindeforskere i Norden, Nordisk Forum for 

kvindeforskning i Norden, som havde svært ved at slå igennem med flere af sine ideer på 

det tidspunkt. 35 Samarbejdet nordiske kvindeforskere imellem udmøntede sig dog i en 

tværvidenskabelig konference i 1983 36 og i etableringen af et sommeruniversitet på 

Nordisk Forum 1988 i Oslo. 37 Denne konference, som omfattede både en officiel og en 

græsrodskonference, næsten som en nordisk parallel til FN's kvindekonferencer, havde 

mere end 10.000 deltagere. Et af resultaterne herfra blev etableringen af en koordinator for 

nordisk kvindeforskning, som i perioden 1991 til 1995 var tilknyttet Åbo Akademi i 

Finland. 38 Dette projekt blev til på kvindeforskernes initiativ og lobbyvirksomhed bl.a. 

gennem netværket Nordisk Forum for kvindeforskning. Koordinatoren blev en del af den 

nordiske handlingsplan for ligestilling 1989-93 ud fra den erkendelse, at arbejdet for 

ligestilling kræver en kundskabsmæssig basis. 

Det nordiske koordinatorprojekt blev en succes, og har bl.a. formået at skabe kontinuitet i 

det nordiske samarbejde samt at tage en række nye initiativer, herunder oprettelsen af 

NORA: Nordic Journal of Women's Studies. Dette engelsksprogede tidsskrift begyndte i 

1993 med hovedredaktion i Oslo, og har medvirket til den nordiske kvindeforsknings internationalisering. 

39 Mens hovedredaktionen i 1995 flyttede til Åbo, flyttede 

koordinatorvirksomheden til Oslo. Samtidig blev der oprettet et Nordisk institut for kvindeog 

kønsforskning (NIKK) med Fride Eeg-Henriksen som institutleder. 40 Ønsket om et 

nordisk institut, hvoraf der findes en lang række rundt om i Norden, har været tilstede i 

mange år, 41 men det var på Nordisk Forum 1994 i Åbo, at den fornødne politiske (og 

dermed også økonomiske) tilslutning blev etableret. Ved samme konference i Åbo 1994, 

hvor kvindeforskningen præsenterede sin forskning for 15.000 nordiske kvinder, blev der 

oprettet en Nordisk Forening for Kvinde- og Kønsforskning, hvis opgave bl.a. er at stå bag 

NORA og desuden støtte og udvikle det nordiske samarbejde. 42 

Den nordiske platform har også været udgangspunkt for en række forskerkurser. Ikke kun 

interdisciplinære men også mere overordnede tværfaglige metode- og teorikurser har været 

afholdt, nemlig 1989 i Finland og 1992 på Island. Der er næppe tvivl om, at netop dette 

samarbejde om forskerkurser vil blive udviklet i de kommende år, fordi 

forskeruddannelsen er under udbygning og forandring i flere af de nordiske lande. Inden 

for undervisning har NORDPLUS (en parallel til udvekslingsprogrammet 

ERASMUS/SOCRATES i EU) skabt nye muligheder for studenter- og lærerudveksling. 43 

8


Det nordiske samarbejde har været vigtig bl.a. fordi kvindeforskningsmiljøerne på de 

enkelte universiteter har været små. Samarbejdet har fungeret både fagligt, disciplinært og 

interdisciplinært. Der har bl.a. været afholdt større tværfaglige og 

kvindeforskningspolitiske konferencer. Den første faglige konference blev mærkeligt nok 

iværksat som et hollandsk-skandinavisk foretagende i 1975. 44 Senere blev der taget et 

initiativ fra de nordiske forskningsorganisationer. I 1979 afholdt f.eks. Nordisk 

samarbejdsnævn for humanistisk forskning (NOS-H) en konference om kvindeforskning i 

de humanistiske fag. Konferencen samlede 70 personer, og målsætningen var dels at 

diskutere metodisk-teoretiske spørgsmål indenfor kvindeforskning, dels at etablere kontakt 

mellem forskere i de nordiske lande for at drøfte mulighederne for nordisk samarbejde. Ti 

år senere blev dette arbejde fulgt op med en konference, Framtidsstrategier för 

humanistisk kvinnoforskning. Ved denne lejlighed fremkom også forslaget om et nordisk 

institut. 45 Også nordiske forskningspolitiske konferencer, som et samarbejde mellem 

politikere, administratorer og forskere, har været afholdt både i 1983 og i 1993. Første 

gang kom initiativet fra Nordisk Ministerråd, anden gang fra den nordiske koordinator. 46 

Ikke mindst har den lange række af netværk, som har været etableret gennem årene, nogle 

mere ad hoc, andre mere stabile været vigtig for den nordiske kvindeog kønsforskning. Et 

af de første og meget store netværk var Kvinder i politik, som i 1983 publicerede en 

komparativ rapport om kvinders stilling og rolle i de politiske systemer i de nordiske lande. 

Rapporten Det uferdige demokrati blev også udgivet på engelsk. Andre initiativer fulgte, 

herunder konferencer og forskerkurser. Som et resultat af et projekt ledet af Nordisk 

Ministerråd er der i år 1999 blevet udgivet bogen Likestilte demokratier? Kjønn og politikk 

i Norden. Bogen skal også udgives på engelsk. 47 

Et af de meget aktive netværk var Nordisk kvindelitteraturhistorie, der i perioden 1993- 

1998 udgav en samlet nordisk kvindelitteraturhistorie i 5 bind: 4 tekstbind og 1 

håndbogsbind på tilsammen 6000 sider. I de 4 tekstbind præsenterer ca. 100 skribenter fra 

hele Norden en integreret nordisk fremstilling af kvindelitteraturen fra den fornislandske 

litteratur i norrøn tid frem til samisk og grønlandsk kvindelitteratur. 48 

Også kvindehistorikerne har været aktive på nordisk plan siden 1977, hvor der på Nordisk 

Historikermøde i Trondheim blev afholdt en session Kvinder i arbejdslivet i de nordiske 

lande 1850-1970. 49 Få år senere blev der etableret et nordisk forskningsprojekt: Kvinders 

arbejde i familie og samfund i de nordiske lande 1870-1970. 50 Fra slutningen af 1970'erne 

har der været afholdt regelmæssige nordiske konferencer både inden for middelalder 51 og 

nyere tid, 52 ligesom der har været etableret flere nordiske forskningsprojekter gennem 

årene. 53 Det nordiske samarbejde muliggør projekter, der ellers ikke ville være realistisk. 

Som et eksempel kan nævnes Kvindernes Verdenshistorie, der udkom i tre bind i årene 

1992-1993, og som især byggede på et dansk-norsk samarbejde. 54 

Der er næppe tvivl om, at det nordiske arbejde har haft en kolossal forskningsinitierende 

betydning også for individuelle og nationale projekter. Kun ved at tænke ud over det 

enkelte lands grænser har det været muligt at samle en større gruppe, der bare 

tilnærmelsesvis beskæftiger sig med det samme. Selv i store fagområder som 

kvindehistorie har dette været tilfældet, og det har været endnu mere nødvendigt i mindre 

fagområder som musik, filosofi, kunst etc. 55 Nogle netværk er tilknyttet discipliner, mens 

andre er tværvidenskabelige eller tematiske. Også inden for biblioteksområdet har der i 

mange år været en kontakt. 56 Det kan også nævnes, at projekt Nordisk kvindelitteraturhistorie 

har været anledning til, at flere lande har fået udgivet en national 

9


kvindelitteraturhistorie. Den yngre generations "uddannelse" er i høj grad foregået på de 

mange seminarer og konferencer, som har forberedt den nordiske kvindelitteraturhistorie. 

Dette projekt er eksempel på et nordisk integreret projekt, hvor det nationale princip træder 

tilbage. Den nordiske kvindelitteratur bliver set under ét, og det gør det muligt at se nogle 

klarere nordiske tendenser, end en national tilgangsvinkel ville kunne give. 

Det nordiske samarbejde har ofte været en paraply for samarbejde og inspiration snarere 

end en faglig integration. Selv når det handler om Norden, behandles landene hver for sig. 

Den dominerende samarbejdsmodel har bestået af en samling af mere eller mindre 

koordinerede nationale rapporter, som publiceres i samme bind med en kort indledning. 

For at øge det nordiske samarbejdes betydning også under en stigende internationalisering, 

forudsætter det, at det nordiske perspektiv bliver det bærende element fremfor det 

nationale. 

Nordisk kvindeforskningsprofil? 

Indtil videre er det svært at skildre en egentlig nordisk kvindeforskningsprofil, 

mangfoldigheden gør sig snarere gældende. Men hvis jeg her til sidst tillader mig at male 

med en bred pensel, så er det ikke helt forkert at fremhæve, at kvindearbejdet har været et 

centralt tema, så centralt at det har fået den svensk-norske sociologiprofessor Karin 

Widerberg til at give udtryk for, at kvinder i Norden fremstår som "underligt könlösa [...] 

vi arbetar och arbetar – som om vi levde av och för arbete allena." 57 Ingen tvivl om, at det 

er de produktive sider af kvinders liv, som hidtil er blevet bedst belyst, ligesom såvel køn 

og klasse som fastholdelse af materialiteten har været fremtrædende. 

Den dansk-norske professor Harriet Bjerrrum Nielsen har fremhævet, at netop fordi den 

nordiske kvindeforskning har været stærkt orienteret mod lighedstænkning, har områder 

som uddannelse, arbejde, politik, social reproduktion og dagliglivets organisering været 

centrale forskningsfelter, mens f.eks. forskning i krop, identitetsdannelse, socialisering og 

mentalitet har stået svagere og først for alvor er blevet taget op i de senere år. 58 Men der vil 

altid kunne nævnes projekter og forskere, som denne karakteristik ikke gælder, for også i 

Norden kan der spores en kritik af arbejdsparadigmet, der går tilbage til omkring 1980. 

Udviklingen i den nordiske kvindeforskning afspejles meget illustrativt af overskrifterne i 

NSU's forskellige kredse. 59 Med den første kreds Kvindesituationens specifikke karakter 

under kapitalismen afløstes 1960'ernes kønsrollebegreb af et begreb om samfundsmæssig 

undertrykkelse. Næste kreds, som opstod omkring 1980, fik titlen Kvindebevægelse og 

kvindeforskning. Så var tiden inde til, at den sociologiserende kvindeforskning blev afløst 

af en æstetiserende og litterært orienteret kvindeforskning. Æstetik, køn og kultur var 

overskriften på det kredsarbejde, som startede i 1986, mens Feminismer og kundskabsudvikling 

blev titlen for en ny kreds i 1990. Kapitalisme, samfund og kvindebevægelse blev 

erstattet af kultur, identitet og æstetik. Metateori og videnskabsteori meldte sig på banen 

efter næsten 20 år. Samtidig skete der en vægtforskydning fra kvinder til køn, og 

mandeforskningen blev overskrift for den sidste kreds. Men spørgsmålet er om den 

udvikling, vi ser i Nordisk Sommeruniversitets kredsarbejde, og som på mange måder er 

generel, er udtryk for en særlig nordisk udvikling eller om der ikke snarere et tale om en 

international bevægelse. 

Den større vægtning af arbejdslivet, som nok har været en kendsgerning, kan meget vel 

have en sammenhæng med den nordiske velfærdsmodel. Dette har givet anledning til 

10


forskning i velfærdsstaten. 60 Ligeledes ser vi en tæt sammenhæng mellem ligestilling og 

kvindeforskning. Nordisk Ministerråd har gennem årene prioriteret ligestilling og haft både 

en embedsmandskommite for ligestillingsspørgsmål og en ligestillingskonsulent, senere 

kaldet en ligestillingsrådgiver. Der er blevet iværksat en lang række projekter. Et af de 

mest omfattende var BRYT-projektet, hvis formål var at udvikle og afprøve metoder til at 

nedbryde kønsarbejdsdelingen på arbejdsmarkedet. 61 Andre projekter er fulgt efter bl.a. 

Ligeløn for kvinder og mænd i Norden, som udgjorde en central del af Nordisk 

Ministerråds Handlingsplan for ligestilling 1989-1993. 62 Ifølge den sidste handlingsplan fra 

1995 til 2000 ses mainstreaming som et vigtigt redskab i det nordiske ligestillingssamarbejde. 

Ligestillingsaspekter skal integreres indenfor alle politikområder i 

samfundet. 63 

I forbindelse med Nordisk Forum 1994 udkom flere publikationer, som blev oversat til 

engelsk i anledning af FN's Kvindekonference. 64 Koordinatorprojektet var også en del af 

denne handlingsplan, ligesom det nordiske institut er blevet en realitet med den 

efterfølgende handlingsplan for 1995-2000. Der har været forståelse for, at forskning og 

kvindeforskere kan yde et bidrag til ligestillingsarbejdet. Kvindeforskning tilbyder den 

viden og kundskab, som ligestillingsarbejdet har brug for. 65 Vægtningen af ligestilling 

mellem kønnene har også været basis for, at kvindeforskningen i flere lande har fået 

politisk støtte. Det har ofte været kvindelige politikere, som er gået ind og har krævet, at 

kvindeforskningen fik økonomiske midler, mens støtten indefra fra akademiet har været 

mere beskeden. Andelen af kvindelige politikere er meget høj i Norden (over 30%) i 

sammenligning med andre lande, 66 hvorimod det samme ikke gør sig gældende, når vi taler 

om kvinder i forskning. Især i Danmark og Norge er vi nede under 20% kvinder. 67 Derfor 

retter initiativer sig i disse år ikke kun mod at støtte kvindeog kønsforskningen, men også 

mod at få flere kvinder ind i forskningen. Med ligestillingspolitikkens større vægtning af 

mænd er også mandeforskning blevet et mere centralt område med både nordiske og internationale 

netværk. 

Det er ikke let at komme med stensikre karakteristika, som udelukkende gælder nordisk 

kvindeforskning frem for kvindeforskning andre steder i verden, men alligevel synes der at 

tegne sig nogle konturer af en nordisk kvindeog kønsforskningsprofil. Indtil videre har 

nordisk kvindeforskning haft en tættere tilknytning til angloamerikansk kvindeforskning 

end til kvindeforskningen i andre europæiske lande. Men også det er under forandring i 

disse år med en stærkere europæisk integration. Vi bør i Norden forvalte vores geografiske 

placering mellem angelsaxiske og kontinentale intellektuelle strømninger meget bedre og 

mere selvbevidst. 

Nordisk kvindeforskning vil få en ny egenværdi og har en fremtid for sig, især hvis der 

lægges mere vægt på det nordiske end det nationale, på det komparative og det fælles 

samarbejde, der derved bliver mere end en paraply. Norden er en egnet region for mere 

stringente komparative undersøgelser. Der er således nye udviklingsmuligheder i det 

nordiske samarbejde. En nordisk platform vil også være et godt udgangspunkt for en 

slagkraftig international markering. 

1 Denne artikel er udkommet i en forkortet version i von der Fehr, Drude, Jónasdóttir, Anna G. & Rosenbeck, 

Bente (eds.) Is there a Nordic Feminism? Nordic feminist thought on culture and society. London: UCL 

Press, 1998, ss. 344-357. Vi takker forlaget for tilladelse til at publicere foreliggende version af artiklen i 

denne rapport. Forfatteren vil desuden takke Solveig Bergman, Marianne Laxén og NIKK for deres hjælp. 

Nærmere oplysninger om nordiske netværk og andre samarbejdsprojekter kan fås via NIKK. 

11


2 

Anderson, B. Imagined Communities. Reflections on the Origin and Spread of Nationalism. London, 1991. 

(Org. 1983). 

3 Se Den jyske Historiker nr 69/70: De Nordiske Fællesskaber: myte og realitet i det nordiske samarbejde. 

Århus: Aarhus Universitet, 1994. Afsnittet bygger på artikler herfra, især på Østergaard, U. Norden – 

europæisk eller nordisk? og Rerup, L. Nationalisme og skandinavisme indtil Første Verdenskrigs udbrud. Se 

også Linde-Lauersen, A. og Nilsson, J.O. Nationella identiteter i Norden – ett fullbordat projekt? Stockholm: 

Nordiska rådet. Nord 1991:26. 

4 Østergaard, U. 1994. 

5 I nyere dansk kan vi kun følge ordet viking 200 år tilbage til begyndelsen af 1800-årene og 

nationalromantikkens tid. Det er kun i islandsk og måske norsk, at ordet viking altid har været brugt. 

Roesdahl, E. Vikingerne i dansk kultur. Fortid og nutid 1994, hefte 2. 

6 Det var tilsyneladende Syden, der først fik lov til at definere Norden, ifølge Kenneth Olwig, som påviser, 

hvordan det centraleuropæiske syn på Norden har anskuet vores region som et slags naturreservat, hvor man 

har villet finde kontrasterne til den sydlige febrile og konstruerede livsform. Nordens naturlighed er blevet en 

modpol til Sydens civiliserede urbane livsførelse. Se Olwig, K.R. Landskab, landscape og kroppen. Linde- 

Laursen, A. och Nilsson, J.O. Nationella identiteter i Norden – ett fullbordat projekt? Stockholm, Nordiska 

rådet. Nord 1991:26. Denne udkantsposition er også blevet benyttet i Norden, f.eks. i kampen mod EU og har 

ført til en opfattelse af Norden som det gode samfund, det sted, hvor velfærdsutopien er blevet realiseret. 

Nord-Syd som konstruktioner kan aflæses mange steder f.eks. også i 1900-tallets kvindehygiejne, hvor det 

var "Sydlænderinderne", der hævdedes at være mere erotisk anlagte, hvorfor de havde en stærkere 

menstruation "end almindligt her hos Nordboer". Howitz, F. Bidrag til en Sundhedslære for kvinder. 

København, 1892. Bogen blev oversat til flere nordiske sprog. 

7 Seip, H. Nordisk Rettsfellesskap og Lovgivningssamarbeid. Den jyske Historiker nr 69/70: De Nordiske 

Fællesskaber: myte og realitet i det nordiske samarbejde. Århus: Aarhus Universitet, 1994. 

8 Rerup, L. 1994. 

9 Wikander, U. En utopisk jämlikhet. Internationella kvinnokongresser 1878-1914. Wikander, U. (red.) Det 

evigt kvinnliga. En historia om förändring. Stockholm, 1994. 

10 Allerede på det første fællesmøde i 1909 mellem de nordiske familieretskommissioner blev 

kvindespørgsmålet sat i fokus for retslig revision. "Den gifte kvinde har ingenlunde vundet den selvstændige 

stilling, som udviklingen med større og større styrke kræver for hende", slog mødet fast. Kvinder havde som 

individer krav på grundlæggende rettigheder på linje med mænd. Melby, K. Kjønnsforholdets politikk: 

Ekteskapsloven av 1918 og Ektefelleloven av 1927. Senter for kvinneforskning. Universitetet i Trondheim. 

Skriftserie 6/95. Der eksisterer et nordisk projekt om ægteskabslovgivningen. Se Statens beroende av 

familjen. Publikationer av projektet Kvinnan i rätten – kvinnans rätt. Helsingfors, 1996. Kari Melby, Anu 

Pylkkänen, Bente Rosenbeck (red.) Ægteskab i Norden fra Saxo til i dag. Nord 1999:14. I 1909 blev der 

nedsat en skandinavisk familieretskommission med deltagelse af både Sverige, Danmark og Norge, som 

udsendte to betænkninger med lovforslag i 1913 og 1918. I 1920'erne besluttede både Island og Finland, at 

indrette deres ægteskabslovgivning efter den skandinaviske model. 

11 Hilden, A. Nordisk lærerindesamarbejde omkring 1900. Den jyske Historiker nr 69/70: De Nordiske 

Fællesskaber: myte og realitet i det nordiske samarbejde. Århus: Aarhus Universitet, 1994. 

12 Bredsdorff, E. Den store nordiske krig om seksualmoralen. En dokumentarisk fremstilling af 

sædelighedsdebatten i nordisk litteratur i 1880'erne. København, 1973. Bredsdorff, E. Moralists versus 

Immoralists: The Great Battle in Scandinavian Literature in the 1880's. Scandinavica: An International 

Journal of Scandinavian Studies, 1969. 

13 "Der er dele af Europa (for eksempel England), hvor en tilsvarende diskussion først ville have været 

tænkelig en eller to generationer senere; der er andre dele af Europa, hvor en sådan diskussion ville være 

utænkelig den dag i dag" (Bredsdorff, 1973, p.7). Uden for Norden er det en udbredt forestilling om, at 

seksuelle forhold her traditionelt var præget af letfærdighed og promiskuitet. Illegimiteten har været 

forholdsvis høj, så noget tyder på, at det har været en gammel nordisk opfattelse af seksuallivet som noget, 

man ikke behøvede papir på. Se Kirsten Hastrup (red.) Den nordiske verden. bd. 1 og 2. København, 1992. 

(Bind 2, p. 167ff). 

12


14 Et forslag var, at Helmer skulle hindre Nora i at forlade hjemmet ved at tvinge hende ind i børneværelset. 

Christina Ericsson: Att vara eller inte vara – 1800-talets aktriser och kvinnligheten. Wikander, U. (red.) Det 

evigt kvinnliga. En historia om förändring. Stockholm, 1994. 

15 Hansen, S. O. Foreningene Norden 1919-94 – ambisjoner og virkelighet. Den jyske Historiker nr 69/70: De 

Nordiske Fællesskaber: myte og realitet i det nordiske samarbejde. Århus: Aarhus Universitet, 1994. 

16 Det var danskeren Frederik Bayer, aktiv både i fredsbevægelsen og kvindebevægelsen, som allerede i 1890 

foreslog nordiske parlamentariske konferencer. Bayer, Fr. Interparlamentariske konferencer København, 

1890. I 1907 afholdtes det første møde i København. Bayer, Fr. Det nordiske interparlamentariske 

Delegeretmøde. Forhistorie. København, 1908. Forhistorien fortælles i Aarbog for de nordiske 

interparlamentariske gruppe. Første aargang. Udgivet af den danske interparlamentariske gruppe. 

København, 1919. Om det kulturelle arbejde se, Larsen, K. Scandinavian Grass Roots: From Peace 

Movement to Nordic Council. Scandinavian Journal of History, 1984. vol 9; Hvidt, Kr. Skandinavismens 

lange linjer, Nordisk Tidskrift 4/1994. 

17 Østergaard, U. 1994. 

18 I alle de nordiske lande er over 50% af samtlige lønarbejdere fagligt organiserede, hvilket er en hel del mere 

end i det øvrige Vesteuropa. Det har bl.a. betydet, at McDonalds har måttet indgå aftaler med fagbevægelsen 

i fire af fem nordiske lande. Den nordiske model – en afklaring av begreber. Gestur Gudmundsson. Nordisk 

seminar- og arbejdsrapport 1993:646. 

19 Anderson, B.S. and Zinsser, J.P. A History of Their Own. Vol II. New York, 1988, p. 356. Baubérot, J. The 

Protestant Woman. Duby, G. and Perrot, M. (eds.) A History of Women in the West, Vol. IV. London, 1993. 

Baubérot skriver, at der var en modsætning i den protestantiske opfattelse. På den ene side skulle piger 

uddannes, på den anden side var opfattelsen af mænds og kvinders rolle meget traditionel. Og denne 

holdning hindrede i praksis ofte kvinders adgang til visse positioner. "In many cases this contradiction was 

resolved by making it the mission of the Protestant woman to assist her husband and serve as his partner. The 

married couple and family therefore proved both emotionally appealing and culturally and socially ascendant" 

(Baubérot, p.198). Den nordiske ægteskabslovgivning i 1920'erne passede fint til dette billede ved at 

ligestille parterne i ægteskabet og indføre gensidig forsørgerpligt, men hvor bidraget til forsørgelsen godt 

kunne bestå i virksomhed i hjemmet. Denne ligestilling hvilede således på en kønsmæssig arbejdsdeling, 

hvor manden tjente pengene, og kvinden blev økonomisk afhængig. 

20 

Andersson, Jan A. Nordisk samarbete: Aktörer, idéer och organisering 1919-1953. Lund Political Studies 

85. Lund, 1994 

21 Stråth, B. Nordiska Rådet och nordisk samarbete og Andrén, N. Det offentliga kultursamarbetet i Norden. 

Den jyske Historiker nr 69/70: De Nordiske Fællesskaber: myte og realitet i det nordiske samarbejde. Århus: 

Aarhus Universitet, 1994. 

22 Andrén, N. 1994. 

23 

Scott, J.W. American Women Historians, 1884-1984. Scott, J.W. Gender and the Politics of History. New 

York, 1988. 

24 Meinander, H. Den nordiska kroppen. Sigurdsson, I. (red.) Internasjonale idéstrømninger og nordisk kultur 

1850-1914. Seks bidrag. Oslo, 1997. 

25 De to mest omfattende værker er: Troels-Lund. Dagligt Liv i Norden. 1879-1901. Kirsten Hastrup (red.). 

Den nordiske verden. bd. 1 og 2. København, 1992. Hastrup fremhæver i "Prolog: Det nordiske" et 

perspektiv på den daglige erfaring, som ikke indebærer "en påstand om et traditionelt og nærmest 

uforanderligt samfund"...". Dette perspektiv sættes eksplicit i modsætning til Troels-Lunds kulturhistorie. 

"Her er synsvinklen en anden; hverdagslivet kan ikke forstås uden for den større samfundsmæssige 

sammenhæng" skriver Kirsten Hastrup. Se desuden Gaunt, D. Familjeliv i Norden. Malmø, 1983. 

26 Nielsen, V. O. (red.) Att studera Nordens historia. Udgivet af Föreningen Norden, Stockholm, 1992. Det 

nationale princip lå også til grund for undervisningen i nordens historie i skolen. Foreningen Norden har haft 

et projekt om Nordens historie og kulturhistorie: "Nordliv 1995-97. Nordisk identitet i fortid, nutid og 

fremtid – et Foreningen Norden-projekt". 

27 Norden omfatter fem lande: Danmark, Finland, Island, Norge og Sverige samt tre autonome områder: 

Færøerne, Grønland og Åland. Norden bruges om hele området, mens Skandinavien omfatter Danmark, 

13


Norge og Sverige. I middelalderen var nordboerne i nogen grad sprogligt forenet, men siden udvikledes de 

nationale sprog i hver sin retning. I dag omfatter det sproglige fællesskab kun Norge, Danmark, Sverige og 

deler af Finland. Finsk hører til en anden sprogstamme, men Finland er officielt tosprogligt. Færøsk og 

islandsk tilhører den nordiske sprogfamilie, men er ikke direkte forståeligt for dansker, nordmænd og 

svenskere. 

28 Det drejer sig bl.a. om Berit Ås, Harriet Holter og Erik Grønseth fra Norge, Rita Liljeström og Edmund 

Dahlström fra Sverige og Elina Haavio-Mannila fra Finland. Dahlström, E. et al Kvinnors liv och arbete. 

Stockholm, 1962. Acta Sociologica Special Issue on Sex Roles. Vol. 14, No.1-2, 1971 (gæsteredaktører var 

Elina Haavio-Mannila, Harriet Holter og Rita Liljeström). Den tidlige kønsrolleforskning er skildret i 

Arnlaug Leira. Hankjønn, hunkjønn, intetkjønn-? Forståelse av kjønn i norsk kvinnesosiologi. Taksdal, A. og 

Widerberg, K.(red.) Forståelser av kjønn i samfunnsvitenskapenes fag og kvinneforskning. Oslo, 1992. 

Jónasdóttir, A. Kvinnoteori – Några perspektiv och problem inom kvinnoforskningens teoribildning. Örebro, 

1984. 

29 Eva Moberg. Kvinnor och människor. Stockholm, 1962. Bogen indeholdt en samling af artikler og 

debatindlæg om forholdene mellem kønnene og kvinders vilkår i samfundet. Eva Moberg stillede til Nordisk 

Forum 1994 et forslag om en Verdensmandekonference i stil med FN's kvindekonferencer. Nordisk Ministerråd 

vedtog i stedet at afholde en nordisk konference i foråret 1995. Rapporten fra konferencen er 

udgivet, se note 63. 

30 Ås tog sit udgangspunkt i Gunnar Myrdals undersøgelser af den amerikanske hjælp til Sydasien. Han 

kritiserede den vesterlandske analyse for at være skæv, fordi man overførte teorier og begreber fra vesten, 

som ikke hørte hjemme i andre kulturer. Denne forskel i kultur og de herskerteknikker dette medførte, 

overførte Berit Ås til forholdet mellem kvinder og mænd. Se Jónasdóttir, 1984. Ås, B. Forsøgerrolle, 

kvinnokultur og kvinners utdannelses- og yrkesmønster. Grønseth, E. (red.) Familie og kjønnsroller: arbeid, 

forsørgelse,likestilling. Oslo, 1975. Ås, B. On female culture: An attempt to formulate a theory of women's 

solidarity and action. Acta Sociologica, no. 2-3, 1975. Ås, B. Tilbakeblikk og sideblikk på begrebet kvinnekultur. 

Kvinneforskning: Bidrag til en samfunnsteori. Red. av Runa Haukaa, Marit Hoel, Hanne Haavind. 

Oslo, 1982. 

31 Det første år blev der arbejdet på baggrund af en materialesamling med samme titel som kredsen. Senere 

kom Arnfred, S. og Syberg, K. Kvindesituation og kvindebevægelse under kapitalismen. Nordisk 

Sommeruniversitets skriftserie no. 4. Grenå, 1974. 

32 Arbejdet i NSU foregår om vinteren i lokale kredse, suppleret hver sommer af en fællessession for hele 

kredsen. Sommer sessionen varer en uge og afholdes på skift i de nordiske lande. Alle kredsens medlemmer 

er velkomne. Desuden afholdes vintersymposier med repræsentanter for kredsene. 

33 Titlerne på kredsene er: "Kvindesituationen under kapitalismen", 1973-74; "Kvinnorörelse och 

kvinnoforskning", start 1979; "Æstetik, køn og kultur", start 1986 og "Feminismer og kundskabsudvikling" 

start 1990. "Mellem mænd og maskuliniteter" påbegyndtes 1994 og "Magten og kønnet i cyberspace" 

påbegyndt 1997. Der er udgivet en række publikationer: Arnfred, S. og Syberg, K. Kvindesituation og 

kvindebevægelse under kapitalismen. Nordisk Sommeruniversitets skriftsere no. 4. Grenå, 1974. 

Kvinnoidentitet & kvinnorörelse. Nordisk Forum nr. 31, 1981. Rakel Nordseth. Kvinneinteriør. 

Arbejdspapirer fra NSU. 1981. Andrésen, Ragnhild (red.) Kønsproduktion. Nordisk Forum nr 41, 1984. K. 

Klitgaard, Anne Scott, B.M Thomsen, Christa Lykke Christensen Æstetik, køn og kultur. Nordisk 

Sommeruniversitets forlag 1985. Moi, Toril. Seksualitet i "Det annet Kjønn". Skrifter fra Nordisk 

Sommeruniversitet, 1993. 

34 Kvindeforskningen og undervisningen i kvindestudier er blevet organiseret meget forskelligt fra land til 

land, se Solveig Bergmans artikel i foreliggende bog. Se også beskrivelser af de nordiske lande i European 

Women's Studies Guide. Utrecht, 1997. 

35 

På et møde i København i 1981 blev Nordisk Forum for Kvindeforskning dannet med følgende målsætning: 

- at samarbejde om forskning 

- at samarbejde om aktioner og strategier, som kan skaffe kvinder forskningsansættelser og medvirke til at 

skabe gode forskningsmiljøer 

- at opbygge informations- og kontaktnet imellem de nordiske lande 

- at medvirke til at nordiske forskningspolitiske organisationer opprioriterer kvindeforskning 

14


- at fremme internationalt samarbejde om kvindeforskning. Se Kvinneforskning i Norden 1988. Oslo, 1988 

(jvf. note 37). 

Der blev afholdt en række møder, men det var svært et etablere den fornødne kontinuitet, fordi der ikke var 

så mange fast ansatte kvindeforskere. Desuden var der store vanskeligheder med at skaffe penge til både 

rejser og aktiviteter. F.eks. nød et forslag om en nordisk engelsksproget årbog i kvindeforskning ikke 

fremme. Vi var for tidligt ude, idet internationalisering endnu ikke var på dagsordenen, og det lykkedes os 

ikke at få penge til et sådant projekt. Men iøvrigt har det været kendetegnende for det nordiske samarbejde 

generelt, at der ofte er gået en årrække mellem ide og realisering. 

36 Bryld, M. og Lykke, N. Kvindespor i videnskaben. Rapport fra et tværfagligt nordisk seminar om 

kvindevidenskab. Odense, 1985. 

37 Kvindeforskning i Norden 1988. Oslo 1988, blev udarbejdet til Nordisk Forum med støtte fra Nordisk 

Ministerråd. Oversat til Women's Studies and Research on Women in the Nordic Countries. Uppsala: Uppsala 

University. Center for Women Scholars and Research on Women, 1989. 

38 Koordinatorvirksomheden var fastsat til perioden 1991-1993, men blev forlænget til udgangen af 1994. 

Solveig Bergman sad på posten frem til august 1994, hvor Carita Peltonen tog over som vikar. Derefter blev 

det i forbindelse med den næste handlingsplan 1995-2000 besluttet at fortsætte koordinatorvirksomheden og 

oprette et Nordisk Institut. Fride Eeg-Henriksen blev ansat først som koordinator dernæst som institutleder 

fra sommeren 1995. 

39 NORA udgives af Universitetsforlaget i Oslo. De to første hovedredaktører var Harriet Bjerrum Nielsen, 

Senter for kvinneforskning, Oslo Universitet og Torill Steinfeld, Sekretariatet for kvinneforskning i Norges 

Forskningsråd. Der blev desuden etableret et nordisk redaktionsråd. Hovedredaktører fra 1995 var Harriet 

Silius og Marianne Liljestrøm, Institutet för kvinnoforskning, Åbo Akademi. I 1999 flyttet redaktionen til 

Sverige, med Eva Borgström og Lilja Mósesdóttir som hovedredaktører. 

40 Se Fride Eeg-Henriksens artikel i denne rapport. 

41 Først i 1960'erne blev samarbejdet på forskningsområdet etableret og de første institutter oprettet. Der er i 

dag en lang række nordiske institutter. Det findes i dag over tredive nordiske institutter, hvoraf sytten er 

indenfor området uddannelse og forskning. 

42 Allerede på Nordisk Forum i 1988 var der planer om at etablere en forening, og der blev sågar afholdt et 

møde, hvor et lovudkast udarbejdet af Mona Eliasson blev diskuteret. Tiden var åbenbart ikke til en forening, 

for der skete ikke mere. I de efterfølgende år fungerede referencegruppen bag den nordiske koordinator som 

en nordisk kontaktgruppe. Denne gruppe bestod af en repræsentant fra hvert land samt repræsentanter for den 

nordiske embedsmandskommite for ligestillingsspørgsmål. Det gamle netværk Nordisk Forum for 

kvindeforskning mødtes en enkelt gang i forbindelse med etableringen af koordinatorprojektet, men så var 

det slut. Når foreningen endelig blev etableret i Åbo i 1994, var den umiddelbare anledning, at tidskriftet 

NORA af bevillingsmæssige grunde havde behov for en forening, som kunne eje tidskriftet. Som foreningens 

første forkvinde valgtes Gerd Bjørhovde fra Tromsø, Norge. 

43 Ud over individuelle udvekslinger er der flere netværk under etablering under Nordplus. Århus, Åbo, 

Bergen og Gøteborg udgør et netværk, Helsingfors, København, Stockholm, Oslo et andet. 

44 Feminology. Proceedings of the Dutch-Scandinavien Symposium on woman's position in society, June 8-11, 

1975 University of Nijmegen, The Netherlands. Ed. by Raghild Silfwerbrandten Cate, Tine Govaarts Halkes 

& Madelon de Swart. Nijmegen 1975. Initiativet kom fra Institut for svensk og nordisk på Universitetet i 

Nijmegen. 

45 Der er udgivet to rapporter. Kvinneforskning i de humanistiske fag. Konferenserapport: Nordisk konferanse 

avholdt på Hurdalsjøen hotell, Norge, 7.-10. mai 1979. Oslo: NOS-H, 1979. Framtidsstrategier för 

humanistisk kvinnoforskning. Konferensrapport: Nordisk konferens Hanaholmens kulturcentrum i Esbo, 

Finland 28.-30. maj 1989,Helsingfors: NOS-H,1991. 

46 Organisering av jämställdhets/kvinnoforskningen i Norden: rapport från Nordiska Ministerrådets 

konferens den 8-10 november 1983 på Lejondals slott i Bro, Sverige. Stockholm: Nordiska ministerrådet, 

1984. I 1993 afholdtes endnu en forskningspolitisk konference: "På kvinnors vis – tio år av nordisk 

kvinnoforskningssamarbete" 25.-27. november 1993. Konference om nordisk kvindeforskning og 

forskningspolitik blev afholdt på Hässelby slot i Stockholm. 

15


47 Haavio-Mannila, E. m.fl. (red.) Det uferdige demokratiet: kvinner i nordisk politikk. Oslo, 1983. Oversat til 

Unfinished Democracy: Women in Nordic Politics; Rapporter fra nordiske møder: Aino Saarinen m.fl. (red.) 

Kvinnor och Makt. Tammersfors, 1987; Borchorst, A. m.fl. Politik-køn-magt. Rapport fra en nordisk 

konference. Serie om kvindeforskning nr. 28. Aalborg Universitetsforlag, 1989; Politics. A Power Base for 

Women? Report from a Conference in Örebro, Sweden, May 12-16 1993. En relevant nordisk antologi er 

også Karvonen, Lauri and Selle, Per (eds.) Closing the Gap. Women in Nordic Politics. Dartmouth, 1995. 

Den seneste komparative rapport er Bergqvist, Christina m.fl. (red.) Likestilte demokratier? Kjønn og politikk 

i Norden. Oslo: Universitetsforlaget & Nordisk Ministerråd, 1999. Equal democracies? Gender and Politics 

in the Nordic Countries. Oslo: Scandinavian University Press & Nordic Council of Ministers. 1999. 

48 Den danske redaktionsgruppe i projekt Nordisk Kvindelitteraturhistorie udsendte en række redigerede 

foredrag holdt på seminarer for projektets nordiske skribenter: Palmvig, L. Lysthuse. 

Kvindelitteraturhistorier. København, 1985. Nordisk kvindelitteraturhistorie udkom i 5 bind i perioden 1993- 

1998. Værket blev udgivet i en samtidig dansk og svensk udgave på henholdsvis forlaget Rosinante/Munksgaard, 

Danmark, og Bra Böcker, Sverige. Hovedredaktør er Elisabeth Møller Jensen. 

49 Efterfølgende blev oplæggene udgivet: Blom, Grethe Authén (red.). Arbeids-, lønns- og rettsforhold for 

yrkesaktive kvinner i de nordiske land ca. 1850-1914. Oslo, 1978. 

50 Det nordiske projekt er præsenteret i Historica IV. Föredrag vid det XVIII Nordiska historikermötet 

Jyväskylä 1981. Studier Historica Jyväskuläensia 27, 1983. Der er udgivet ca. 6 fremstillinger, heraf to 

disputatser inden for projektets rammer. Et fælles produkt er: Blom, I. og Tranberg, A. (red.) Nordisk 

lovoversikt. Viktige lover for kvinner ca. 1810-1980. Oslo, 1985. 

51 Fra de tværfaglige møder: Kvinder i nordisk middelalder er udgivet følgende rapporter: Gunneng, H. og 

Strand, B. (red.) Kvinnans ekonomiska ställning under nordisk medeltid. Uppsatser framlagda vid ett 

kvinnohistorisk symposium i Kungälv 8-12 oktober 1979. Gøteborg, 1981. Adalssteinsdottir, S. og Torlaksson, 

Helgi (red.) Förandringer i kvinnors vilkor under medeltiden. Uppsatser framlagda vid ett 

kvinnohistorisk symposium i Skálholt, Island 22-25 juni 1981. Reykjavik, 1983. Den danske Historiske 

Forening (red.) Kvinder i middelalderen. Symposieforedrag, Københavns Universitet 1982. København, 

1983. Kvinnearbeid i Norden fra vikingtiden til reformasjonen. Foredrag fra et nordisk kvinnehistorisk 

seminar i Bergen 3.-7. august 1983. Red. af Randi Andersen, Liv Helga Dommasnes, Magnus Stefánsson, 

Ingvild Øye. Bergen, 1985. Kvinnors Rosengård. Medeltidskvinnors liv och hälsa, lust och barnfödande. 

Föredrag från nordiska tvärvetenskapliga symposier i Århus aug. 1985 och Visby sept. 1987 udgivna av 

Hedda Gunneng, Beata Losman, Bodil Møller Knudsen, Helle Reinholdt. 1989. Fokus på kvinner i 

middelalderkilder. Rapport fra symposiet "Kilder til kvinnehistoriske studier i nordisk middelalder", Isegran, 

september 1990. Red. Berit Jansen Sellevold, Else Mundal, Gro Steinsland. Skara, 1992. Nanna Damsholt, 

Grethe Jacobsen og Niels Henrik Holmqvist-Larsen (red.) Kirkehistorier. Rapport fra 

middelaldersymposium. København, 1996. Det sidste møde blev holdt på Island i 1998. 

52 Fra de nordiske kvindehistoriemøder er udgivet følgende rapporter: Hagemann, Gro (red.) Nordisk 

kvinnehistoriemøte. Oslo 20.-23. februar 1983. Konferencerapport. Arbeidsnotat 1/84. NAVF's sekretariat 

for kvinneforskning, 1984. Rømer, H. og Fredriksen, I. (red.) Kvinder, mentalitet, arbejde. Kvindehistorisk 

Forskning i Norden. Århus, 1996. Wikander, U. (red.) Kvinnohistoria i teoretisk perspektiv. 

Konferensrapport från det tredje nordiska kvinnohistorikermøtet 13.-16. april 1989. Uppsala papers in 

Economic History. Working Paper no. 8, 1990. Liljeström, Marianne, Markkola, Pirjo och Mäenpää, Sari 

(red.) Kvinnohistoriens nya udmaningar: Från sexualitet till världshistoria. Konferensrapport från det IV 

Nordiska Kvinnohistorikermötet 27.-30. maj 1993, Tammerfors. Tampere, 1994. B. Gullikstad og K. 

Heitmann Kjønn, makt, samfunn i Norden i et historisk perspektiv. Bind 1 og bind 2. Konferanserapport fra 

det 5. nordiske kvinnehistorikermøtet, Klækken 08.-11.08.96. Senter for kvinneforskning. Skriftserie 2/97. 

1997. I 1999 blev det 6. nordiske kvindehistoriemøde afholdt i Danmark. 

53 Filantropi og samfundskonstruktion i de nordiske lande 1780-1930. Netværket var etableret i perioden 

1992-1995. Publikationer: Den jyske Historiker nr 67: Filantropi – mellem almisse og velfærdsstat, Århus, 

1994. Marja Taussi Sjöberg og Tinne Vammen. På tröskeln till välfärden. Välgörenhetsformer och arenor i 

Norden 1800-1930. Stockholm, 1995. En engelsksproget publikation udkom i 1998. Vammen, Tinne; 

Jordansson, Birgitte (eds.) Charitable Women – Philanthropic Welfare 1780-1930. Odense University Press 

1998. Om filantropi i Norden kommer der yderligere en publikation under Nordisk Ministerråds program: 

Norden i Europa. 

16


54 

Cappelens Kvinnehistorie. Cappelen Oslo, 1992-93. Bind 1-3. Kvinder Fra urtid til nutid. Politiken, bind 1- 

2, København, 1992. 

55 "Nordiske medicinske kvindeforskningseminarer" og "Nordiske kvindejuristmøder" er gamle institutioner 

med mange møder og rapporter bag sig. Herrlin, Monica Kvinnor och miljöer: Rapport från 9de nordiska 

kvinnojuristmötet 19-21 maj 1995. Helsingfors universitet: Institutionen för privaträttens publikationsserie 

no. 44. 1995. Det 10. møde blev afholdt i Umeå i 1998. Af nyere netværk kan nævnes: "Sprog og lingvistik", 

hvorfra er udgivet Språk, språkbruk och kön. Rapport från Asla's nordiska symposium Uppsala, 7.-9. 

november 1991. ASLA skriftserie 5. Uppsala, 1992. Desuden "Nordic network of women in philosophy", 

som har udgivet Eva Mark & Annika Persson (eds.) Proceedings of Nordic symposium for women in 

philosophy. Göteborg, 1992 og Inga Bostad & Elin Svenneby (eds.) Gender – an Issue for Philosophy: 

Proceedings of the second Nordic symposium of Women in philosophy. Oslo, 1994. Et regionalt afgrænset 

netværk er "Femina Borealis – Women and development in the North". Desuden kan nævnes "Nordiska föreningen 

för feministiska pedagoger, "Nätverk för feministisk konstforskning" og "Forskning i förändring – 

kön, teknik och kunskap". Disse netværk er meget brede og løse. Af mindre og mere fast strukturede netværk 

og med nordiske forskningsmidler kan nævnes "Unge kvinders hverdagsliv og kultur i Norden", et projekt 

som har udgivet Kirsten Drotner og Monica Rudberg (red.) Dobbeltblik på det moderne. Unge kvinners 

hverdagsliv og kultur i Norden. Oslo 1993. Se også Hedvig Ekerwald og Harriet Bjerrum Nielsen (red.) Unge 

jenters hverdagsliv og kultur i Norden – en bibliografi. Arbeidsnotat 2/98. Senter for kvinneforskning, 

Universitetet i Oslo, Oslo 1998. "Nordic Network for Postgraduate Students in Feminist Epistemology and 

Feminist Philosophy of Science", som har udgivet: Conditions of our knowing. Åsa Andersson & Hildur 

Kalman (eds.) Knowing Women. Proceedings of Nordic Network for Postgraduate Students in Feminist Epistemology 

and Feminist Philosophy of Science. Umeå, 1995. "Nordisk Salonkultur: et komparativt studie i 

nordiske salonmiljøer". Anne Scott Sørensen (red.). Nordisk salonkultur. Et studie i nordiske skønånder og 

salonmiljøer 1780-1850. Odense, 1998 samt "Værter og værtinder i de nordiske tv-studier. – Kønnets 

iscenesættelse mellem public service og kommercialisme". Vibeke Petersen. Tv-værter, kommercialisering 

og køn i Norden. Rapport. Institut for Nordisk Filologi. Københavns Universitet, 1999. 

56 Et fælles nordisk produkt er Kvinnoforskning. Nordiska Informationskällor. Bibliotekscentralens Forlag 

1991. Se også Larsen, J. and Wedborn, H. Nordic women's documentation centres. NORA Vol. 1, no 1, 

1993. 

57 Widerberg, K. Finnes det en nordisk modell i kvinneforskningen? Om velferdsstatens krise som 

kvinneforskningens legitimering. Den samfunnsvitenskapelige kvinneforskningen fram mot år 2000: 

Utfordringer og visjoner. Seminarrapport. Arbeidsnotat 5/86. NAVF. 

58 Bjerrum Nielsen, H. Notat til den nordiske planlægningsgruppen for forskningsprogrammet Norden og 

Europa. Norden och Europa – et nordiskt Forskningsprogram. TemaNord 1994: 584. Nordisk Minsterråd. 

Programmet gennemføres år 1996-2000. Se også Norden och Europa – ett nordiskt forskningsprogram inom 

humaniora och samhällsvetenskap. TemaNord 1995:599. Se i øvrigt Harriet Bjerrum Nielsens artikel i denne 

rapport. 

59 Jvf. note 31. 

60 Det var parlamentarikerne i Nordisk Råd, som tog initiativ til Nordisk Forum i Oslo 1988. Nordisk 

ligestillingssamarbejde 1989-1993: rapport fra officiel nordisk ligestillingskonference i Oslo, 3.-5. august 

1988. Stockholm, 1989. Derefter fulgte den første handlingsplan. Handlingsplan för det Nordiska 

Jämställdhetssamarbetet 1989-1993. NU:1989:6. I forbindelse med Nordisk Forum 1994 i Åbo, blev der 

diskuteret et forslag til nyt samarbejdsprogram: Nordiskt jämställdhetssamarbete 1995-2000: synspunkter på 

förslag till samarbetsprogram. TemaNord 1994:579. Program för det nordiska jämställdhetssamarbetet 

1995-2000. TemaNord 1995:529. 

61 Det nordiske BRYT-projekt 1985-1989: afslutningskonference: Reykjavik 30. nov-3. dec. 1989. Århus, 

1990. Udgivet i en engelsk udgave: The Nordic Bryt-projekt. Final report. Nordisk Ministerråd, 1990. Der er 

desuden udkommet en lang række publikationer. Nordisk Minsterråd har også stået bag følgende publikation: 

Dahlerup, D. (red.) Køn sorterer: Kønsopdeling på arbejdspladsen. København: Nordisk Ministerråd, 1989. 

62 Projektet har udgivet nyhedsbrev og rapporter. Løn efter fortjeneste? – et spørgsmål om vurdering. Nord 

1992:10. Kvinnelønnens mysterier – myter og fakta om lønnsdannelsen. Nord 1993:16. Wiik, J. og Løfstrøm, 

Å. (red.) Från kvinnoløn till likaløn: från kunskap till handling. Nord 1994:18. Af andre projekter kan 

nævnes "Omsorgsorlov i Norden" samt projektet "Nord-Lilia- Likestilling i lærerutdanningens indhold og 

17


arbeidsmetoder". Også projektet "Det nye hverdagsliv" har fået støtte fra Nordisk Minsterråd. Projektet har 

udgivet: Det nya vardagslivet. København, Oslo, Stockholm, Helsinki: Nordisk Ministerråd komittén för 

jämställdhetsfrågor, 1984. Veier til det nye hverdagslivet. Oslo, København, Stockholm, Helsinki: samme. 

Nord 1987:61. Det nye hverdagsliv og vejen til det. København: Nordisk Ministerråd. Nord 1988:59D. The 

new everyday life – ways and means. København: Nordisk Ministerråd. Nord 1991:19. Også 

mandeforskningen er blevet støttet: Nordens män – en skiftande skara – rapport från Nordiska 

ministerrådets konferens den 27-28 april 1995 i Stockholm. Nord 1995:36. Rapporten udkom på engelsk til 

FN's kvindekonferance. Towards New Masculinities – report from a nordic conference in men and gender 

equality. Nord 1995:26. Tidligere har Nordisk Ministerråd afholdt en konference, se Männen och 

jämställdheten: rapport från Nordiskt Seminarium den 22-23 oktober 1987, Hässelby Slott, Stockholm. 

København: Nordiska Ministerrådet. Nord 1987:17. 

63 Program för det nordiska jämställdhetssamarbetet 1995-2000. TemaNord 1995: 529. Se også Kvinnor och 

män i Norden. Fakta om jämställdheten 1988. Nord 1988:58. Women and Men in the Nordic Countries: 

Facts and figures 1994, Nord 1994:3, som var et af de nordiske bidrag til FN's kvindekonference. Denne 

udkom til Nordisk Forum 1994 i Åbo. Women and Men in the Nordic Countries. Facts and Figures 1999. 

Copenhagen: Nordic Council of Ministers. TemaNord 1999:514. 

64 Fougner, B., Larsen-Asp, M. Norden. Kvinners paradis? København: Nordisk Ministerråd. Nord 1994:14. 

Oversat til The Nordic Countries – a paradise for women? Nord 1994:16. København, 1994. Samtidig 

udkom Korremann, Grete Læger og køn – spiller det en rolle? I samarbejde med Helle Jacobsen. København, 

1994. 

65 Som der står i Program för det nordiska jämställdhetssamarbetet 1995-2000. TemaNord 1995:529, p. 25: 

"De kunskaper som fås genom kvinnooch jämstalldhetsforskningen i de nordiska länderna, är generellt av 

stor betydelse för det nordiska jämställdhetsarbetet". 

66 Kvinder og politik har været et satsningsområde, der er blevet indgående behandlet. Dahlerup. D. Blomster 

& spark. Samtaler med kvindelige politikere i Norden om deres historiske rolle – og deres dagligdag. 

København: Nordisk Ministerråd, 1985. Dahlerup, D. Vi har ventet længe nok. Håndbog i kvinderepræsentation. 

København: Nordisk Ministerråd, 1988. 

67 Sammenlignelig statistik for forskning og forskerrekrutering findes i Ståhle, B. Universiteten och forskarna 

– från stagnation til förnyelse: Universitetsforskare, forskarutbildning och forskarrekrytering i Norden. 

København: Nordisk Ministerråd. Nord 1996:39. Ifølge denne rapport var kvindeandelen af samtlige som 

disputerede i 1995 30% i Danmark (dette gælder PhD-eksamen), 31% i Norge, 33% i Sverige og 37% i 

Finland. Specielt i Danmark og Norge har en øgning sket under 1990-tallet (tabel 6.1 på s. 263). År 1993 var 

kvindeandelen i forskerstanden ved universiteter og højskoler 34% i Finland, 30% i Sverige, 25% i Norge og 

23% i Danmark. Kvindernes andel af professorstanden varierede mellem 5% (Danmark) og 16% (Finland) 

(tabel 2.11, s. 195). 

18

Harriet Bjerrum Nielsen: 

Kvinne- og kjønnsforskning i Norden 

Harriet Bjerrum Nielsen: Kvinne- og kjønnsforskning i Norden 

Norden som "likestillingslaboratorium" 

De nordiske land står i en særstilling i europeisk og verdenssammenheng når det gjelder 

likestilling mellom kjønnene. Gjennom sosialpolitiske reformer gjennom hele vårt 

århundrede har det vokst fram en særlig nordisk modell som kombinerer likestilling og 

velferdsstat. Fra 1970-årene har likestilling mellom kjønnene vært et eksplisitt politisk 

tema. På utdannings- og arbeidsmarkedet har kvinneandelen økt sterkt på kort tid, likedan i 

det politiske liv. Økonomiske endringer og sosialpolitikk har ført til endringer i forholdet 

mellom kjønnene, noe som igjen har ført til endringer i livsløp, oppvekst, familieliv og 

kjønnsroller. 

I nordisk kultur og politisk historie står verdier knyttet til likhet og folkelighet sentralt, noe 

som har kommet til uttrykk i sterke og mangfoldige folkelige bevegelser, nært forhold 

mellom stat og samfunn, sosialdemokratienes sterke stilling og oppbyggingen av 

velferdsstaten. Disse særnordiske trekkene har for det første gitt kravet om kjønnsmessig 

likestilling offentlig og politiske legitimitet. For det andre har det hatt konsekvenser for 

kjønnsforholdets organisering og for den måte forholdet mellom menn og kvinner har 

utviklet seg i Norden. De nordiske kvinners forsprang i dag når det gjelder mulighetene for 

å kombinere yrkesarbeid og familie og politisk deltakelse, står i nær sammenheng med 

velferdsstatens utvikling, i en slik grad at man taler om en særlig nordisk "statsfeminisme". 

Samtidig har også avstanden mellom formelle rettigheter og kvinners hverdagsliv skjerpet 

bevisstheten om motsigelser i likestillingsprosessen. For det tredje har disse særlige 

nordiske forutsetninger også preget kvinneog kjønnsforskningens problemstillinger og 

perspektiver, teorier og metoder. "Nedenfra"-perspektivet, hverdagslivsbeskrivelser og 

beskrivelser av ulike grupper av kvinners erfaringer og forståelse av sine egne liv, har vært 

fremherskende. Bruk av kvalitative data, problemorientering og aksjonsforskning likeså. 

Kjønnsrolleforskning på 1950- og 1960-tallet 

Nordisk kvinneog kjønnsforskning startet på 1950- og 1960-tallet som forskning på 

kjønnsroller og familie. De ledende skikkelsene i denne forskningen var Harriet Holter og 

Erik Grønseth i Norge, Rita Liljeström og Edmund Dahlström i Sverige og Elina Haavio- 

Mannila i Finland. Det som skilte den nordiske kjønnsrolleforskningen fra den samtidige 

anglosaksiske varianten (f eks Talcott Parsons), var den kritiske holdning til kjønnsrollene 

og de samfunnsstrukturer de var basert på og oppebar. Mens Parsons oppfattet 

kjønnsrollesystemet som en funksjonell og til en viss grad naturlig måte å fordele arbeidet i 

samfunnet på, tok de nordiske forskerne avstand fra denne mer eller mindre eksplisitte 

biologiske reduksjonismen. Kjønnsrollesystemet ble sett som et sosialt konstruert sett av 

forventninger rettet mot menn og kvinner, som begrenset deres livsmuligheter. 

Kjønnsroller var innlært, og dermed mulig å endre (Leira 1992). 

Hva var grunnen til denne forskjellen mellom nordamerikansk og nordisk tilnærming? En 

forklaring er den særlige kontekst den nordiske kvinneforskningen utviklet seg i, både 

vitenskapsinternt og vitenskapseksternt. De vitenskapseksterne forhold som har å gjøre 

19


med de generelle trekkene ved nordisk kultur og samfunn er allerede omtalt. Kampen for 

like rettigheter og bedre levestandard for kvinner, såvel som politisk og filosofisk 

teoretiske diskusjoner om kvinners status, har funnet sted i det nordiske samfunnet siden 

slutten av 1800-tallet. De vitenskapsinterne forhold var den parallelle utviklingen av en 

kvalitativ og kritisk empirisk sosiologi i Norden. Denne sosiologiske retningen, senere kalt 

"den problemorienterte empirismen", var et viktig springbrett både for 

kjønnsrolleforskningen og den senere utviklingen av kvinneforskning (Leira 1992). 

Den radikale kjønnsrolleforskningen på 1950- og -60-tallet foregrep noen av de spørsmål 

som omkring 1970 ble formulert både av den nye kvinnebevegelsen og den nye 

kvinneforskningen. I en nordisk sammenheng kan man nok en gang se betydningen av 

velferdsstaten. Som den norske feministiske økonomen Kari Skrede har antydet, førte 

velferdsstaten i etterkrigsperioden én politikk for mødrene, og en annen for døtrene. Mens 

mødrenes velferd ble innrammet av en familie-, inntekts- og bolig politikk i tråd med det 

Parsonsianske familieidealet, dro døtrene fordel av en utdanningspolitikk som hadde som 

mål å fjerne geografiske og sosiale barrierer mot videregående skole og utdanning (Skrede 

1996). Denne utdanningspolitikk brakte nye slags studenter til universitetene i 1960- og - 

70-årene, og mange av disse var unge jenter som var oppdratt til å tro at kjønn ikke betyr 

noe for kunnskap og utdanning. Men på universitetet oppdaget en del av dem at den 

påståtte kjønnsnøytralitet i vitenskap og forskning og i den akademiske kulturen var en 

illusjon. Alt var for, av og om menn, forkledd som det universelle menneskelige subjekt. 

Den amerikanske feministen Adrienne Rich har meget treffende beskrevet erfaringen til 

denne generasjonen av unge kvinnelige universitetsstudenter: "when someone with 

authority of a teacher, say, describes the world and you are not in it, there is a moment of 

psychic disequilibrium, as if you looked into a mirror and saw nothing" (Rich 1987:199). 

Kvinneforskning på 1970-tallet 

Kvinneforskningen på 1970-tallet atskilte seg fra den tidlige kjønnsrolleforskningen ved 

sin vektlegging av kvinneundertrykkelse og mannsdominans og makt. Kjønnsrollene ble nå 

ikke bare sett på som et kjønnssystem til skade for begge kjønn, men som et patriarkalsk 

makthierarki som ga menn fordeler. Som i den radikale studentbevegelsen og den 

feministiske politiske bevegelsen i den samme perioden, ble makt og dominans forstått 

hovedsakelig gjennom marxistisk teori. Kvinneforskerne tok også del i kritikken av det 

dominerende positivistiske paradigmet og pekte på maktinteresser og konsekvenser av 

makt i all kunnskap og forskning. Kritikken ble rettet mot både den akademiske kultur og 

den sterke oppdelingen i fagdisipliner. Usynliggjøring av kvinner i forskningsresultater og 

kjønnsbias i forskningens analytiske redskaper kom i fokus. Kombinasjonen av politisk 

aktivisme og fagkritikk kjennetegner kvinneforskningen i denne perioden. 

Teoretisk sett kan man si at det fantes en strukturanalytisk trend, med fokus på de tunge 

sosiale strukturer, økonomi, ideologi og politikk, som undertrykket kvinner, og en 

aktøranalytisk trend med fokus på synliggjøring av kvinners liv og hverdagserfaringer. Den 

første beskrev kvinner som ofre i et patriarkalsk samfunn, den andre framhevet kvinners 

kultur og verdier. Jeg tror det er riktig å si at den sistnevnte etterhvert ble den dominerende 

forståelsesramme, og at den strukturelle tilnærmingen ble utviklet mot mer spesifikke 

institusjonsanalyser. I det første tiåret av den nye kvinneforskningen ble begreper som 

"kvinnekultur" og "kvinners omsorgsrasjonalitet" sentrale. Fenomenologiske og kvalitative 

metoder ble tatt i bruk som egnede forskningsredskap for å gjøre kvinners liv synlig og 

20


gjenkjennelig. En hensikt med disse analyser var også å bidra til å styrke kvinners 

selvrespekt og selvtillit og dermed deres politiske handlekraft. Metodene supplerte også 

manglene i den tradisjonelle mannsdominerte forskningen. Tverrfaglige tilnærminger var 

nødvendige for å beskrive kvinners livsverden og livssituasjon, hvor grensene mellom 

privat og offentlig, omsorg og arbeid, økonomi og seksualitet, følelser og rasjonalitet ofte 

er flytende. 

Sentrale forskningsfelt 

Forankringen i en nordisk virkelighet og kulturell tradisjon har gjort at den nordiske 

kvinneforskningen fra starten av har vært sterkere orientert mot likhetstenkning enn det 

som gjelder den kontinentaleuropeiske kvinneforskningen. Det har betydd at områder som 

utdanning, arbeid, politikk, sosial reproduksjon og dagliglivets organisering, har vært 

sentrale forskningsfelt, mens f eks forskning på seksualitet, kropp, identitetsdanning og 

sosialisering har stått svakere, og først i de senere år for alvor er blitt satt på sakskartet. 

Som Karin Widerberg, professor i sosiologi, uttrykte det i 1986 i et innlegg om nordisk 

kvinneforskning: "På något sätt har då kvinnor blivit underligt könlösa [...] vi arbetar och 

arbetar – som om vi levde av och för arbete allena" (Widerberg 1986:69). 

Som eksempler på sentrale forskningsområder i den nordiske kvinneforskning innen 

områdene samfunnsvitenskap, historie og kulturfag kan nevnes: 

• Ulikheter mellom kjønnene i fordelingen av velferdsstatens byrder og belønninger 

• Den sosiale reproduksjons organisering i velferdsstaten 

• Omsorgsforskning 

• Kvinner og politikk 

• Kvinnerett: fødselsrett, rett til penger, "offer"rett 

• Arbeidsliv og industrialisering 

• Kjønnsdelt arbeidsmarked, arbeidslivsforskning 

• Familieliv og relasjoner mellom menn og kvinner 

• Prostitusjonsforskning/seksualisert vold 

• Kropp og seksualitet 

• Hverdagslivsforskning, mentalitetsstudier 

• Jentekulturforskning 

• Kjønn og modernitet 

• Kjønnsbetydninger og kjønnsdimensjoner i den nordiske kulturelle historie 

• Kvinnelige kunstneres forhold til den litterære/kulturelle institusjon og det kvinnelige 

publikum 

• Kjønn, rasjonalitetsformer, moral og etikk 

• Kvinne- og mannsbilder i kristendommen 

Det er ikke mulig å gi et fulldekkende bilde av nordisk kvinneog kjønnsforskning innen 

denne artikkelens rammer. Den nordiske kvinneog kjønnsforskning har gitt en rekke 

sentrale bidrag både av fler- og tverrfaglig karakter og innen enkeltfag som sosiologi, 

psykologi, statskunnskap, pedagogikk, antropologi, litteratur, kunst, historie og medisin. 

Men det bør nevnes at et særtrekk ved den nordiske kvinneog kjønnsforskning, som ofte 

vekker oppsikt i utlandet, er dens bredde. Nordiske forskere har ikke holdt seg til kultur- 

21


og samfunnsforskning i snever forstand, men også anlagt kvinneog kjønnsperspektiver på 

primærnæringer, økologi og ressursforvaltning (f eks på fiskeri, skogbruk, landbruk), 

fredsforskning og menneskerettigheter, og på områder som medisin, bioteknologi, 

naturoppfattelser og idrett. 

Det nordiske samarbeidet har preget kvinneog kjønnsforskningen fra første stund. Det har 

vært en stadig kilde til utfordring at de nordiske land både viser likheter og forskjeller seg 

imellom. Det finnes i dag et stort antall nordiske forskernettverk primært knyttet til fagene 

(f eks nordiske kvinnehistorikere, nordiske kvinnelige jurister, nordiske medisinske 

kvinneforskerne, feministiske psykologer i Norden), men også tverrfaglige (f eks nordisk 

nettverk for kvinner, miljø, energi og ressurshusholdning, nordisk nettverk for forskning 

om kjønnssosialisering). Det har også gjennom årene vært gjennomført mange store og 

små nordiske samarbeidsprosjekter. Fra humaniora og samfunnsvitenskap kan f eks 

nevnes: 1 

• Den nordiske kvinnelitteraturhistorie som dekker et tidsrom på 1000 år spenner over 

kvinners litteratur fra de islandske sagaene til samtidslitteratur fra samekvinner og 

kvinner fra Grønland. Prosjektet ble publisert i fem bind under perioden 1993-98. 

• Forskergrupper rundt temaet "Kvinner og politikk" som har utgitt flere komparative 

publikasjoner i løpet av 1980- og 1990-tallet, senest boken "Likestilte demokratier? 

Kjønn og politikk i Norden". 

• Det nordiske BRYT-prosjektet (1985-89), med hensikt å bryte ned 

kjønnssegregeringen på arbeidsmarkedet. 

• Det nordiske samarbeidsprosjektet om kvinnenes verdenshistorie ("Cappelens 

kvinnehistorie", 1992-93). 

Gjennom de senere årene har den nordiske kvinneog kjønnsforskning fått solid fotfeste i 

den internasjonale forskningen på området og inngår i dag i omfattende internasjonale 

nettverk, med foreninger, konferanser, tidsskrifter osv. Nettopp fordi Norden utenfra 

fortoner seg som et likestillingsparadis og fordi den nordiske kvinneog kjønnsforskningen 

har forsket blant annet på nettopp dette, er det stor interesse for Norden på internasjonalt 

plan. Internasjonaliseringen avspeiler seg også i at en stadig økende andel artikler og 

monografier fra nordiske kvinneog kjønnsforskere utgis på engelsk og at dette 

forskningsfelt i dag også har sitt eget engelskspråklige tidsskrift (NORA - Nordic Journal 

of Women's Studies). 

Nordisk statsfeminisme 

Orienteringen mot arbeid og politikk i nordisk kvinneog kjønnsforskning har også å gjøre 

med den nære forbindelsen mellom forskerne og aktører i det statlige likestillingsarbeidet – 

den såkalte "nordiske statsfeminisme". Dette parløp har hatt sine fordeler og ulemper for 

kvinneog kjønnsforskningen. En av fordelene har vært knyttet til det forhold at de fleste 

finansieringskildene for forskning er offentlige institusjoner som forskningsråd og 

departementer. Et viktig økonomisk grunnlag for veksten i den nordiske kvinneog 

kjønnsforskningen har vært personlige kontakter og uformelle nettverk mellom 

feministiske forskere og "femokrater" eller "statsfeminister" – kallenavnene på 

feministiske politikere og byråkrater. Selv om kvinneog kjønnsforskningen i dag er 

relativt godt forankret på universitetene – takket være en nokså pragmatisk 

22


institusjonaliseringsstrategi fra starten av i de fleste nordiske landene – hadde ikke dette 

resultatet vært mulig uten sterke allierte både blant kvinnelige politikere og nasjonale 

forskningsråd. Utslagsgivende for den innledende fasen særlig i Norge, var at lenge før 

kvinneforskning var akseptert på universitetene, fikk de norske kvinneforskerne støtte av 

Norges forskningsråd, daværende NAVF (Norges allmennvitenskapelige forskningsråd), i 

form av et eget og relativt uavhengig sekretariat for kvinneforskning innenfor 

forskningsrådets egne murer på 70-tallet. Samtidig med dette nøt man godt av rådets ulike 

muligheter for stipend- og prosjektstøtte. Forskningsrådet ytet også økonomisk støtte fra 

midten av 80-tallet i forbindelse med etableringen av de første sentrene for 

kvinneforskning, i tillegg til opprettelsen av små – men vedvarende – forskningsprogram 

for kvinneog kjønnsforskningen fra slutten av 80-tallet. Disse tiltakene har gjort det mulig 

å utdanne en generasjon av feministiske forskere, hvorav mange senere klarte å få faste 

stillinger ved universitetene eller ved andre forskningsinstitusjoner. 

Alliansen mellom kvinneog kjønnsforskere og femokrater har ført til en forholdsvis 

positiv holdning til staten og til offentlig innblanding, selv om dette også avspeiler den 

generelle nordiske tilliten til statlig planlegging og politiske reformer (Bergman 1994). Vi 

er avhengig av eksistensen av en "kvinnevennlig stat" (Hernes 1987), som kan forsyne oss 

ikke alene med foreldrepermisjon, barnehager, omsorg for gamle og syke, økonomisk 

støtte til eneforsørgere, lover og reguleringer mot kjønnsdiskriminering osv, men også med 

penger til forskning. Men noen ganger møter vi også oss selv i døren når for eksempel 

femokratene setter likhetstegn mellom kvinneog kjønnsforskning og likestillingspolitikk. 

I 1996 foreslo f eks den norske barne- og familieministeren å slå sammen Forskningsrådets 

seksjon for kvinneforskning med det statlige rådet for likestilling – kanskje ut fra en 

forventning om at kvinneog kjønnsforskningen var et medgjørlig instrument for 

sosialdemokratisk politikk. Forslaget ble ikke gjennomført - bl.a. på grunn av sterk 

motstand fra kvinneog kjønnsforskernes side. 

I dag deltar kvinner i de nordiske landene i utdanning, arbeidsliv og politikk i relativt 

likestilt grad. Så trenger vi mer kvinneog kjønnsforskning – eller er jobben gjort? De 

nordiske landene blir stadig omtalt som idealstater hvor både sosial utjevningspolitikk og 

likestillingspolitikk har vært svært vellykket. Med et internasjonalt 

sammenlikningsgrunnlag og sett fra et økonomisk ståsted, er nordiske kvinner i dag relativt 

uavhengige. Andelen av kvinner på den politiske arena har hatt en stadig økning i alle de 

nordiske landene slik at den i dag er den høyeste i verden. Alt dette har skjedd innenfor en 

tidsramme av tretti år (Bergqvist m.fl. 1999). Etter min mening, vil det være helt feil å se 

på disse endringene bare som overfladisk make-up på uforanderlige patriarkalske 

samfunnsstrukturer. På den annen side, vil det være tilsvarende feil å tro at det likestilte 

paradis er nådd. Selv om framveksten av den nordiske velferdsstaten har gjort det lettere å 

få kvinner inn i lønnet arbeid, er den samtidig basert på mange kvinners undervurderte, 

lavtlønte eller ulønnede arbeid. Kjønnssegregeringen på arbeidsmarkedet såvel som i 

høyere utdanning er sterk, og i de fleste nordiske land arbeider omtrent halvparten av den 

kvinnelige arbeidskraften deltid. Mektige bedriftsstrukturer i samfunnet er fortsatt 

dominert av menn. Nærmere analyser av det nordiske samfunnet avslører dermed fortsatt 

mønstre av underrepresentasjon, diskriminering og sexisme tilsvarende det som finnes 

andre steder. 

23


Kjønnsforskning 

Den nordiske kvinneog kjønnsforskning har fra starten av hatt to beslektede formål. Det 

ene har vært i et kritisk perspektiv å synliggjøre kvinners erfaringer, livsløp og levekår. Det 

andre har vært å vise betydningen av kjønn som generelt organiserende prinsipp i kulturen, 

samfunnslivet og vitenskapen. Når feltet i dag vanligvis betegnes som "kvinneog 

kjønnsforskning" henspeiler det dels på disse to aspekter, dels på en erkjennelse av at det 

ikke kun er kvinner som er kjønn. Forståelse av at likestilling ikke bare er et 

kvinnespørsmål, men noe som omfatter begge kjønn har for øvrig også fra starten av vært 

en premiss i den nordiske likestillingspolitikken, noe som er et særsyn i en europeisk 

sammenheng. En slik forståelse av gjenstandsområdet åpner også opp for et samarbeid 

mellom kvinneforskerne og det som internasjonalt begynner å etablere seg som et eget felt 

for mannsforskning. Kjønnsforskningen omfatter som overordnet begrep både menn og 

kvinner. 

Parallelt med forandringene i samfunnet for øvrig har også kvinneforskningens teorier om 

kjønn endret seg. 1970- og 1980-tallets begreper om kvinnekultur og omsorgsrasjonalitet 

har fått hard medfart av poststrukturalistene for å essensialisere de selvsamme 

kjønnsstereotypiene som vi ville bekjempe. Vi kan ikke endre systemet og samtidig 

forvente at kvinner er kvinner og menn er menn på den måten de alltid har vært. Dette 

perspektivet har øket oppmerksomheten mot forskjeller innenfor hver av kjønnsgruppene 

og kompleksiteten i det enkelte individ. Man kan kanskje si at utviklingen har gått fra å 

betrakte kvinner først som ofre, deretter som engler på jorden, og nå som individer. 

Oppmerksomhet rettes mot den måten kategorien kjønn interagerer med andre sosiale og 

kulturelle kategorier som klasse, seksuell orientering, etnisitet, religion og generasjon, og 

også på hvordan likestillingsprosessen skaper nye forskjeller kvinner i mellom. Man har 

erkjent at også kvinnene selv kan bidra til å reprodusere et undertrykkende kjønnssystem, 

for eksempel ved å forsvare de privilegier de har innen dette systemet. 

Spørsmålene har blitt mer komplekse, men også mer utfordrende. Et svært sentralt 

spørsmål er hva som faktisk definerer kvinneog kjønnsforskning og kvinnepolitikk når 

klare oppfattelser av kjønnsskiller svekkes. Vi ønsket å kvitte oss med kjønnssystemet, 

men ønsket vi også å bli av med kjønnet? Men hva er egentlig kjønn, adskilt fra 

kjønnssystemet? Fasen vi nå er inne i kjennetegnes ved en større grad av teoretisk 

selvrefleksjon, men så langt har det ikke hindret en fortsatt utforsking av kvinner og menn 

og de institusjonene som former deres liv. 

Kjønn og kulturell forandring 

Hva skjer egentlig med kjønn som kulturell og identitetsmessig kategori når det finner sted 

så store sosiale endringer i kjønnsrelasjonene som de vi har vært vitne til de siste 100-150 

årene? Hvor kjønn tidligere var skjebne, er det i dag mer åpenlyst blitt noe som det kan 

forhandles om og skapes alternativ kulturell mening i gjennom. Kjønn er altså på en og 

samme gang mer og mindre viktig enn før. Samtidig er forestillinger om kjønn avgjørende 

premisser for kulturelle identitet. Endring av kjønn er derfor ikke bare "en blant flere" 

viktige endringer i det moderne samfunn, men en seismograf for hele 

modernitetsopplevelsen. Det er sannsynlig at denne kulturelle endringsprosessen vil 

romme spenninger mellom ulike samfunnsmessige nivåer: Utakt mellom strukturelle 

24


endringer og kulturelle konstruksjoner av kjønn, eller mellom nye kjønnsideologier og 

innforlivet praksis og personlig identitet. Aktuelle forskningsspørsmål er f eks: 

• Hvilke sosiale, kulturelle og psykologiske prosesser er igangsatt av den politiske og 

økonomiske likestillingen og hva er de foreløpige resultater? 

• Hva slags kulturell og individuell meningskonstruksjon kommer opp de steder hvor 

endringer av kjønnsforholdene faktisk skjer? 

• Hvordan endres gradvis våre oppfattelser av hva som er 

mannlig/kvinnelig/kjønnsnøytralt? 

• Hva skjer med våre oppfattelser av seksualitet, lyst og begjær og med vår oppfattelse 

av moral knyttet til disse områder? 

• Hva betyr slike endringer for selvoppfattelse og identitet hos individer og grupper? 

• Hva slags sammenhenger (eller mangel på sammenhenger) finnes det mellom kulturell 

endring av kjønn, endring av maktforhold mellom kjønnene og endring av 

kjønnsidentitet? 

• Hvordan henger faktiske endringer i kjønnsforholdene (på arenaer som familien, 

skolen, arbeidet, rettssystemet, politikken) sammen med endringer i forestillinger om 

kjønn og i hvordan kjønn tematiseres og uttrykkes? 

Det finnes selvsagt stor variasjon i hvor langt slike forandringer har kommet i ulike sosiale 

og kulturelle miljøer. Prosessen oppviser et komplisert og motsetningsfylt bilde som gjør 

det vanskelig å beskrive den i enkle mål av framgang og tilbakeslag. Situasjonen er 

kanskje først og fremst blitt annerledes. Hva som kan betegnes som "framgang" og hva 

som "tilbakeslag" og hvordan det måles er i seg selv et interessant tema for forskning. 

Prosessene som endrer kjønnet, går heller ikke nødvendigvis eller utelukkende mot større 

likhet eller likeverd. Ved å sammenkjede analyser av kjønnets betydning som strukturelt 

og praktisk fenomen, med forståelser av kjønn som stadig pågående meningskonstruksjon 

kan man anta at endringsprosessen vil vise seg å være ganske kompleks: 

For det første er det usamtidigheter ute og går. Kvinner har i større grad gått inn i høyere 

utdanning enn de har valgt utradisjonelle fag. 

For det andre ser det ut til at nye forskjeller oppstår. Eksempelvis tendensen til at kvinner 

og menn skiller lag i politiske holdninger, eller at jenter og gutter forholder seg helt ulikt til 

den nye informasjonsteknologien og de nye medier og dermed holder på å kvalifisere seg 

ulikt for morgendagens samfunn. 

For det tredje bidrar prosessen uten tvil også til polariseringer innenfor hver av 

kjønnsgruppene. Nye forskjeller mellom kvinner og mellom menn oppstår når kjønn ikke 

mer er skjebne og når det blir mindre forutsigbart hvilken rolle kjønn skal spille. 

For det fjerde kan man spørre om hvordan den sosiale og kulturelle endring av 

kjønnsforholdene samvirker med andre store endringsprosesser i vår tid. Kjønnsrelasjonene 

endrer seg ikke i et vakuum, men i en kontekst av f eks migrasjon og av generell sosial og 

geografisk mobilitet. Hvordan samvirker endringer i kjønn med endringer i sosiale klasse 

og etniske relasjoner? Hvilken rolle spiller kjønn i konstruksjoner av nasjonal identitet - nå 

og historisk. 

Vi opplever i dag raske og fundamentale samfunnsendringer som knapt har vært forutsett 

og som for noens vedkommende motvirker de kulturelle tendenser som ellers har båret den 

25


nordiske likestillingstenkningen fram. Ikke minst den økonomiske markedsorienteringen 

og globaliseringen som i økende grad har påvirket de nordiske land, kan sette den 

velferdsstat i fare som historisk har vært så tett sammenknyttet med likestillingspolitikken 

og moderniseringen av kjønnsforholdene. Utviklingen vil vise oss i hvilken grad den 

likestilling som er oppnådd i dag er sårbar for backlash eller utgjør en kulturelt irreversibel 

prosess. 

Nordisk kjønnsforsknings bidrag til et Europa i forandring 

Den endring av kjønnsrelasjonene som vi er vitne til i dag griper dypt inn i sosiale 

organiseringsprinsipper, i kulturelle forestillinger og i dannelsen av kjønnsidentitet hos den 

enkelte. Det er neppe for mye sagt at vi her står overfor en av de viktigste sosiale og 

kulturelle endringsprosesser i vår tid. Det gjelder både Norden, Europa og resten av 

verden. Likestillingstanken og dens gjennomføring er tett forbundet med andre sosiale og 

kulturelle prosesser hvor noen hører hjemme i den nordiske konstruksjon, mens andre har 

sammenheng med mer generelle trekk ved den moderne vestlige kultur (f eks 

vektleggingen av individualisering, oppløsning av tradisjonsbundne fellesskap, økt 

utdanning og mobilitet, nye teknologier). De særlige nordiske forutsetninger for og 

forståelse av likestilling, kombinert med at vi her står overfor et fenomen av mer generell 

art, tilsier at nordiske erfaringer på nettopp dette feltet bør ha høy grad av relevans også for 

de pågående forandringer i Europa. 

Referanser 

Bergman, Solveig. 1994. "Nordic cooperation in women's studies". I Solveig Bergman (ed): Women's Studies 

and Research on Women in the Nordic Countries. Turku/Åbo 

Bergqvist, Christina m.fl. (red.). 1999. Likestilte demokratier? Kjønn og politikk i Norden. Oslo: 

Universitetsforlaget 

Hernes, Helga. 1987. Welfare State and Woman Power: Essays in State Feminism. Oslo: Norwegian 

University Press 

Leira, Arnlaug. 1992. "Hankjønn, hunkjønn, intetkjønn - ? Forståelser av kjønn i norsk kvinnesosiologi". I 

Arnhild Taksdal og Karin Widerberg (red): Forståelser av kjønn i samfunnsvitenskapenes fag og 

kvinneforskning. Oslo: ad Notam, Gyldendal 

Rich, Adrienne. 1987. "Invisibility in Academe". Blood, Bread and Poetry: selected prose 1979-1985. 

London: Virago 

Skrede, Kari. 1996. "Levekår i tre kvinnegenerasjoner". I Kjønn, generasjon, identitet. Arbeidsnotat 8/96, 

Senter for kvinneforskning, Universitetet i Oslo 

Widerberg, Karin. 1986. "Finnes det en nordisk modell i kvinneforskningen? Om velferdsstatens krise som 

kvinneforskningens legitimering". I Den samfunnsvitenskapelige kvinneforskningen mot år 2000: 

Utfordringer og visjoner. Arbeidsnotat 5/86. Oslo: NAVF 

1 Se også Bente Rosenbecks artikkel i denne rapport. 

26

Solveig Bergman: Organisering av kvinnooch könsforskning i Norden 

Solveig Bergman: 

Organisering av kvinnooch könsforskning i Norden1 Kvinno- och könsforskningen 2 i de nordiska länderna har från början varit inriktad på 

nordiskt och vidare internationellt samarbete. Detta kan bero på att forskningsmiljöerna 

varit förhållandevis små, men framför allt har det varit naturligt för ett nytt 

tvärvetenskapligt forskningsområde att överskrida disciplins- och nationsgränser. Särskilt 

det nordiska samarbetet har inte enbart inneburit ett utbyte av teorier och idéer, utan 

forskarna har också påverkat och inspirerat varandra i forskningspolitiskt avseende. I 

denna artikel diskuterar jag de organisatoriska särdrag som i ett internationellt perspektiv 

är utmärkande för den nordiska kvinnooch könsforskningen. Jag fokuserar framför allt på 

de lokala enheter som vuxit fram vid universitet och högskolor, satsningarna på nationell 

koordinering och det samhälleliga stödet som getts kvinnooch könsforskningen i de 

nordiska länderna. 

Den nordiska "dubbelstrategin" 

Internationellt har delvis olika lösningar valts för organiseringen av kvinnooch 

könsforskningen. Än har prioriteringen legat på utvecklingen av ett självständigt ämne med 

egna tjänster och examina, än har forskningsområdet snarare betraktats som en inriktning 

inom de traditionella disciplinerna. Kvinno- och könsforskningen har vuxit fram i samspel 

med både lokalt givna förutsättningar och en mer övergripande forskningspolitik. De olika 

organisationsmönstren och strategierna är bundna till nationella omständigheter och 

sammanhänger bl.a. med olika vetenskaps- och kvinnopolitiska traditioner. 

I de nordiska länderna har kvinnooch könsforskningen tillämpat en kombination av 

integration och autonomi, dvs. en dubbelstrategi, i relation till det övriga 

vetenskapssamfundet. Merparten av forskarna har förlagt sin verksamhet till de 

traditionella vetenskapsområdena och disciplinerna. Samtidigt har en interdisciplinär och 

autonom infrastruktur vuxit fram med egna forskningsenheter, lokal och nationell 

koordinering, tjänster för undervisning och forskning, vetenskapliga tidskrifter och 

föreningar samt biblioteks- och informationstjänster. Den dubbla strategin har medfört en 

viss autonomi för forskningsområdet, men samtidigt möjliggjort fruktbara kontakter med 

"moderdisciplinerna". 

Sedan 1980-talet har särskilda centra, fora eller institut för kvinnooch könsforskningen 

grundats vid högskolor och universitet i samtliga nordiska länder. Dessa startade ofta som 

gräsrotsinitiativ bland studerande och yngre forskare och institutionaliserades småningom 

som tidsbestämda eller permanenta universitetsenheter. Sammanlagt verkar idag ett drygt 

trettiotal kvinnooch könsforskningsenheter vid de traditionella universiteten i Norden. 

Därtill finns motsvarande enheter och nätverk vid flera andra institutioner för högre 

utbildning. Enheternas institutionella hemvist och organisationsstruktur varierar. Deras 

verksamhet sträcker sig från undervisning och forskning till forskningsförmedling, 

information och dokumentation. De flesta enheter har från början haft en tvärvetenskaplig 

målsättning, även om tyngdpunkten legat på humaniora och samhällsvetenskap. Också 

inom naturvetenskaper, teknik och medicin har kvinnliga lärare och forskare utvecklat 

egna nätverk och samarbetsprojekt. Som exempel kan nämnas Avdelningen för genus och 

27


teknik vid Luleå tekniska universitet och Afdelning for Medicinsk kvindeog 

Kønsforskning vid Københavns Universitet. 

I enlighet med dubbelstrategin förmedlas också undervisningen i ämnet såväl vid 

traditionella ämnesinstitutioner och fakulteter som vid universitetens kvinnooch 

könsforskningsenheter. Ofta är kurserna och föreläsningsserierna organiserade genom ett 

samarbete mellan dessa. Det finns emellertid variationer mellan länderna. I Norge har man 

senare än annorstädes i Norden utvecklat undervisning vid kvinnooch 

könsforskningsenheterna. 3 I Norden har kvinnooch könsforskningen i regel inte 

utvecklats till ett examensämne med huvudämnesstatus vid universiteten, såsom fallet är 

t.ex. i Nordamerika och delvis i Storbritannien, där särskilda BA-, MA- och PhD-program 

och -examina inrättats inom området. Hittills har studerande vid universitet i Norden 

således inte kunnat ta examen på MA- eller doktorsnivå i kvinno- eller könsforskning, utan 

har varit hänvisade till ordinarie universitetsinstitutioner. 4 

Biämnesstudier, ofta bestående av relativt omfattande studiehelheter, har däremot varit 

möjliga vid flera nordiska universitet. Idag erbjuder praktiskt taget varje nordiskt 

universitet kurser och studiehelheter i kvinnooch könsforskning. Som en följd av att flera 

kvinnooch könsforskningsenheter i Norden deltar i EU:s student- och 

lärarutbytesprogram Erasmus-Socrates har engelskspråkiga studiehelheter och kurser 

utvecklats i samtliga nordiska länder. 

Vid en del universitet har öronmärkta lärartjänster, inklusive professurer, inrättats. Dessa är 

placerade antingen vid kvinnooch könsforskningsenheterna eller vid de reguljära 

ämnesinstitutionerna. Tillsvidare är dessa tjänster relativt få till antalet. Många lärare inom 

ämnet arbetar på tidsbundna och ofta kortvariga kontrakt eller sköter kvinnooch 

könsforskningsåligganden inom ramen för sina ordinarie tjänster. 

Organisationsformer och forskningspolitiska lösningar 

Trots ett flertal likheter på det organisatoriska planet, har delvis olika forskningspolitiska 

lösningar utvecklats i de nordiska länderna. Skillnader finns bl.a. i sättet på vilket kvinnooch 

könsforskningen befrämjas, koordineras och finansieras samt hur forskningsresultaten 

förmedlas. Grund- och forskarutbildningen har också organiserats på delvis olika sätt. 

Nedan ges en kortfattad översikt av kvinnooch könsforskningens organisering i de fem 

nordiska länderna under 1980- och 1990-talet. Även om framställningen fokuserar på de 

"autonoma" strukturerna, bör noteras att forskning och undervisning med kvinnooch 

könsperspektiv också bedrivs vid ett flertal "ordinarie" institutioner och fakulteter runtom i 

Norden. Ibland har dessa inrättat egna professurer eller andra tjänster med inriktning på 

kvinnooch könsforskning. 

Danmark 

Såsom i de flesta västländer uppstod kvinnoforskningen i Danmark som en del av 1970talets 

nya kvinnorörelse. Vid samtliga danska universitet (Aalborg, Århus, Odense, 

Roskilde, Köpenhamn) grundades i slutet av 1970- och början av 1980-talet 

kvinnoforskningscentra. Dessa centra startade som gräsrotsinitiativ bland studerande och 

lärare. Kvinnoforskningen expanderade starkt och institutionaliserades vid universiteten 

tack vare den av Folketinget antagna aktionsplanen för kvinnoforskning för åren 1986–92. 

Denna uppstod genom ett samarbete mellan kvinnoforskare och kvinnliga politiker. 

28


Genom aktionsplanen, som finansierades och administrerades av 

undervisningsdepartementet, forskningsrådet och forskningspolitiska rådet, kunde bl.a. åtta 

biträdande professurer (lektorat) i kvinnoforskning inrättas. Vidare anslogs 18 miljoner 

DKK för att stärka kvinnoforskningen och befrämja förmedlingen av forskningsresultaten. 

Ytterligare ingick i programmet en utvecklingsplan för organisering av 

forskningsinformation och -dokumentation samt för uppbyggande av ett arkiv för 

kvinnoforskningen. I planen ingick dessutom medel för organisering av den nationella 

koordineringsverksamheten. Under perioden 1986–92 var två deltidskoordinatorer 

anställda med placering i Köpenhamn och Aalborg. 

Aktionsplanen hade en positiv inverkan på den danska kvinnooch könsforskningen. 

Avsikten var att särsatsningarna skulle upphöra efter att aktionsplanen löpte ut och 

forskningen skulle integreras i universitetens ordinarie verksamhet. Denna process har 

visat sig svårare än man trott. Sedan aktionsplanen togs under flera år inga betydande 

nationella initiativ för att stödja kvinnooch könsforskningen. Den nationella 

koordineringen har dock fortsatt med tidsbunden finansiering av danska forskningsrådet, 

med en deltidsanställd person placerad vid Köpenhamns universitet. 

Koordinatorn har i uppgift att arrangera konferenser och seminarier, att befrämja kvinnooch 

könsforskning på nya områden samt att ansvara för nordiskt, europeiskt och 

internationellt samarbete. En specialuppgift för koordinatorn är att befrämja kvinnooch 

könsperspektiv och stödja rekryteringen av kvinnor inom naturvetenskaper, teknik och 

hälsoforskning. 

År 1990 grundades i Danmark en landsomfattande Forening for kvindeog kønsforskning 

med syfte att initiera forskarnätverk, stödja rekryteringen av forskare, befrämja 

finansieringen av kvinnooch könsforskning samt utgöra en plattform för det nordiska och 

internationella samarbetet. Föreningen har lokavdelningar i Aalborg, Århus, Odense och 

Köpenhamn, och står bakom tidskriften Kvinder, Køn & Forskning, som sedan år 1992 ges 

ut i samarbete med nationella koordinatorn. 

Vid samtliga centra har särskilda tjänster inom kvinnooch könsforskningen inrättats, dock 

inte permanenta professurer.Vid Köpenhamns universitet lades det samhällsvetenskapliga 

centret ner år 1995, medan det humanistiskt orienterade centret fortsatt sin verksamhet, om 

än med begränsade resurser. Cekvina vid Århus universitet sammanslogs år 1999 med ett 

annat universitetscenter och kallas nu Afdeling for Kønsforskning. Också de flesta andra 

centra och motsvarande enheter i Danmark har omdöpts till enheter för "kvinnooch 

könsforskning" (eller enbart "könsforskning"). Organisationsstrukturen för kvinnooch 

könsforskningscentra är också i övrigt under omprövning vid flera universitet i Danmark. 

KVINFO, Center for information om kvindeog kønsforskning, är ett nationellt 

informations-, dokumentations- och kulturcenter i Köpenhamn. KVINFO, som är en 

självstyrande institution som finansieras av kulturdepartementet, förmedlar kvinnooch 

könsforskningens resultat till allmänheten och har ett eget specialbibliotek. KVINFO utger 

tidskriften Forum for Køn og Kultur (numera enbart i elektronisk form) och har också 

koordinerat forskningsprojekt, såsom den Nordiska kvinnolitteraturhistorien. 

I Danmark har både grund- och forskarutbildningen i kvinnooch könsstudier systematiskt 

utvecklats sedan 1980-talet. Idag erbjuder samtliga kvinnooch könsforskningscentra 

undervisning på olika nivåer. Tre centra (Århus, Odense, Köpenhamn) har inrättat 1–1,5 

års studieprogram (på MA-nivån) och erbjuder därtill BA-program och fristående kurser. 

29


Dessa program kan utgöra biämne i en examen på antingen BA- eller MA-nivån. De 

studerande kan också välja delkurser från dessa program. Omfattande engelskspråkiga 

studieprogram erbjuds bl.a. av Cekvina vid universitetet i Århus ("Scandinavian Media, 

Gender and Cultural Studies") och centret vid Odense Universitet har inrättat ett MAprogram 

("Gender and Culture"). 

Därtill har de danska kvinnooch könsforskningsmiljöerna sedan år 1993 organiserat ett 

tvärvetenskapligt PhD-program kallat "Betydninger af køn i tværvidenskabeligt 

perspektiv". Inom ramen för detta program erbjuds kurser i epistemologi, teori och 

metodologi samt ämnesinriktade kurser. Programmet har godkänts som en del av den 

organiserade forskarutbildningen i Danmark. Studerande som deltar i programmet kan 

erhålla särskilda PhD-stipendier. 

Under de senaste åren har några större forskningsprogram i kvinnooch könsforskning 

finansierats av det danska forskningrådet (bl.a. kön, demokrati och välfärdsstat; kön och 

hälsa; könsbarriärer i högre utbildning). Det danska forskningsministeriet har fr.o.m. år 

1998 avsatt 78 miljoner DKK till ett fyraårigt forskningsprogram Freja ("Female 

Researchers in Joint Action"). Medlen tilldelas kvinnliga forskare som samlar 

forskargrupper omkring sig. Trots ett visst stöd från forskningsministeriet och 

forskningsråden till kvinnooch könsforskningen och för befrämjande av jämställdhet vid 

universiteten, har de danska universiteten tillsvidare inte visat särskilt stort intresse för 

dessa områden. 

Finland 

Kvinnoforskningen kom något senare igång i Finland än i de övriga nordiska länderna. 

Detta sammanhängde med att den nya kvinnorörelsen, som i de flesta länder gav upphov 

till kvinnoforskningen, kom förhållandevis sent till Finland och aldrig fick ett lika starkt 

fotfäste här. Under 1980-talet expanderade den finländska kvinnoforskningen snabbt. 

Undervisningen började utvecklas, forskningsprojekt sattes igång och den nationella 

koordinerings- och informationsverksamheten organiserades. 

En koordinatorstjänst finansierades 1981–83 av det finländska forskningsrådet, Finlands 

Akademi. Därefter övertogs finansieringen först av statsrådets kansli och sedermera av 

social- och hälsovårdsministeriet. Koordinatorstjänsten har från början varit placerad vid 

den parlamentariska delegationen för jämställdhetsärenden. En av delegationens uppgifter 

är att verka som "samarbetsorgan för forskningsverksamhet på olika områden om kvinnors 

och mäns samhälleliga jämställdhet". I praktiken har huvuddelen av arbetsuppgifterna för 

en av de anställda vid jämställdhetsbyrån utgjorts av nationell koordinering av 

kvinnoforskning och högskolornas jämställdhetsfrågor. 

Inom koordinationsprojektet har bl.a. nationella och internationella forskarnätverk och 

samarbetsgrupper bildats, seminarier och konferenser ordnats, forskningsprogram 

initierats, undervisningen i kvinnoforskning befrämjats, informationstjänster skapats (bl.a. 

nyhetsbulletinen Naistutkimustiedote) och kvinnoforskningens nationella 

intressebevakning främjats. En viktig del av koordineringsarbetet består av att förmedla 

kontakter i internationella sammanhang och informera i hemlandet om internationella 

evenemang och nätverk, och samtidigt göra den finländska kvinnoforskningen känd 

internationellt. 

30


Sällskapet för kvinnoforskning i Finland grundades år 1988 som en nationell förening för 

forskare och studerande. Sällskapet är medlem i de Vetenskapliga samfundens delegation 

och utger tidskriften Naistutkimus-Kvinnoforskning. Sällskapet har också i uppgift att 

befrämja och stödja kvinnoforskningen i landet och delta i den nationella 

forskningspolitiken. Sällskapet för kvinnoforskning och Delegationen för 

jämställdhetsärenden utarbetade år 1995 en nationell utvecklingsplan för de framtida 

målsättningarna för kvinnoforskningen gällande tjänster, undervisning och infrastruktur. 

Senare uppföljdes denna genom en plan för den finländska kvinnoforskningens 

innehållsmässiga utveckling. 

I Finland har fyra universitet inrättat särskilda kvinnoforskningsenheter (institut, centra). 

Den första enheten grundades år 1986 vid Åbo Akademi. Därefter har 

kvinnoforskningsenheter inrättats vid Tammerfors universitet (1990) 5 , Helsingfors 

universitet (1991) och Åbo universitet (1995). Vid övriga universitet har 

kvinnoforskningen organiserats inom större ämnesinstitutioner eller som samarbetsgrupper 

och nätverk. Det nationella kvinnoforskningssamarbetet har varit aktivt. 

Informationsförmedlingen underlättas av att det sedan år 1993 existerat en Internetbaserad 

elektronisk diskussionslista för kvinnoforskning, som numera har ca 900 medlemmar. 

Denna lista är fortfarande den enda av sitt slag i Norden. 

Idag kan kvinnovetenskap studeras vid praktiskt taget samtliga finländska universitet, 

antingen som en del av ämnesinstitutionernas undervisning eller som separata 

studiehelheter som koordineras av kvinnoforskningsmiljöerna. Som ett led i 

internationaliseringen av universiteten har engelskspråkiga studiehelheter utvecklats bl.a. 

vid Christina-institutet vid Helsingfors universitet och kvinnoforskningsenheterna i Åbo. 

Sedan slutet av 1980-talet har studerande vid universiteten i Helsingfors, Tammerfors och 

Åbo samt vid Åbo Akademi kunnat välja kvinnoforskning som biämne i grundexamen 

(MA-nivån). Ända tills nyligen har merparten av undervisningen ordnats med hjälp av 

särskilda – men i praktiken ofta begränsade – timundervisningsanslag. Situationen har 

förbättrats genom att undervisningsministeriet från och med åren 1996–98 beviljat åtta 

universitet medel för att inrätta tidsbundna professurer i kvinnoforskning. Dessa har 

inrättats vid universiteten i Helsingfors, Tammerfors, Åbo, Jyväskylä, Uleåborg och 

Joensuu samt vid Åbo Akademi och Svenska handelshögskolan i Helsingfors. Avsikten är 

att tjänsterna efter den första femårsperioden skall finansieras av universiteten, en process 

vars resultat i skrivande stund ännu är öppen. Christina-institutet vid Helsingfors 

universitet har dessutom en tidsbunden professur i kvinnoforskning, som inrättats av 

universitetet. Därtill inrättade Finlands Akademi år 1998 en tidsbunden s.k. 

akademiprofessur i kvinnooch jämställdhetsforskning (den s.k. Minna Canthprofessuren), 

bl.a. för att tjäna forskarutbildningen i ämnet. Förutom professurer har under 

senare år några undervisnings- och forskningstjänster i kvinnoforskning inrättats. 

Finlands Akademi har i olika repriser under 1980- och 1990-talet genomfört särskilda 

satsningar på kvinnoforskning, bl.a. i form av ett nationellt handledningsnätverk i 

kvinnoforskning (1987–93) och öronmärkta anslag för forskarutbildningen. I slutet av 

1990-talet omorganiserades forskarutbildningen i landet genom fyraåriga 

doktorandprogram (s.k. forskarskolor) som inrättades på ett flertal vetenskapsområden. Ett 

av dessa har såväl under perioden 1995–98 som 1999–2002 explicit fokuserat på kvinnooch 

könsforskning. En ny specialsatsning är forskningsprogrammet "makt, våld och kön" 

(10 miljoner FIM) som inrättades av Finlands Akademi för åren 2000–2003. 

31


Island 

Också på Island går den moderna kvinnoforskningens rötter tillbaka till 1970-talet. Under 

det följande årtiondet erbjöd flera institutioner vid Islands universitet kurser i 

kvinnoforskning, särskilt inom litteratur- och samhällsvetenskap. Den första 

tvärvetenskapliga kvinnoforskningskonferensen arrangerades år 1985. Forskningen 

institutionaliserades år 1990, då ett tvärvetenskapligt kvinnoforskningscenter – 

Rannsóknastofa í kvennafræƒum – inrättades vid Islands universitet. Centret har handhaft 

olika koordinerande funktioner och har bl.a. ansvarat för informationsoch 

publiceringsverksamhet samt ordnat föreläsningar och seminarier. Vid centret finns endast 

en ordinarie tjänst, men därtill har forskare som erhållit finansiering från det nationella 

forskningsrådet kunnat placeras vid centret. 

Redan år 1975 grundades ett kvinnohistoriskt bibliotek, Kvennasögusafn Íslands, på privat 

initiativ. Biblioteket överfördes i december 1996 till det isländska national- och 

universitetsbiblioteket. 

Den isländska kvinnoforskningen har utvecklats både som en integrerad del av etablerade 

discipliner inom humaniora och samhällsvetenskaper och som ett eget ämnesområde. 

Kvinnoforskningscentret har från början haft i uppgift att organisera och koordinera 

föreläsnings- och seminarieverksamheten vid universitet. Hösten 1996 startade 

undervisning i en tvärvetenskaplig biämnesstudiehelhet i kvinnoforskning (sedan 1998 

könsforskning) som ett samarbetsprojekt mellan samhällsvetenskapliga och humanistiska 

fakulteten. Inom detta studieprogram undervisas några kurser på engelska. Det är också 

numera möjligt att läsa kurser i kvinnoforskning på MA-nivå på Island och det finns planer 

på att inrätta ett MA-program i ämnet. Det administrativa ansvaret för undervisningen har 

hittills roterat mellan flera anställda vid universitetet, men höstterminen 2000 kommer en 

nyutnämnd lektor i könsvetenskap att ansvara för studieprogrammet. 

Flertalet professorer och andra universitetslärare och forskare har erhållit sin högre 

utbildning utomlands. Efter återkomsten till Island har dessa kunnat förmedla sina 

erfarenheter till studerande och yngre forskare. Flera kvinnoforskare har erhållit stipendier 

och forskningsanslag från det statliga forskningsrådet och de senaste åren har ett större 

antal avhandlingar ur kvinnooch könsperspektiv färdigställts. År 1999 beslöt teologiska 

fakulteten utlysa en tjänst i kvinnoforskning. Detta är första gången som en tjänst vid 

Islands universitet i förväg definieras som avsedd för undervisning och forskning i 

kvinnoforskning. 

Norge 

I Norge har de nationella forskningsråden haft en central roll för befrämjandet av kvinnooch 

könsforskningen. År 1977 inrättades ett sekretariat för kvinnoforskning inom Norges 

allmennvitenskapelige forskningsråd (NAVF), till en början som ett samhällsvetenskapligt 

och fr.o.m. år 1982 som ett tvärvetenskapligt organ. År 1993 inlemmades Sekretariatet i 

det nyorganiserade norska forskningsrådet. Sekretariatet har ofta ansetts unikt i ett 

internationellt perspektiv, särskilt med tanke på dess strategiska placering i forskningsrådet 

och de resurser man förfogade över. Sekretariatet hade under ett flertal år fem anställda 

med uppgift att koordinera kvinnoforskning på såväl ett nationellt som internationellt plan. 

Till Sekretariatets uppgifter hörde att öka rekryteringen av kvinnor till forskning inom alla 

discipliner, att befrämja och koordinera kvinnoforskningen samt att förmedla 

32


kvinnoforskningens resultat. Vidare utgav Sekretariatet tidskriften Kvinneforskning (tid. 

Nytt om kvinneforskning) samt publicerade seminarierapporter, utgav 

informationsbroschyrer och arrangerade konferenser, seminarier och workshops. 

Sekretariatet hade utan tvivel särskilt fram till slutet av 1980-talet en stor betydelse för den 

norska kvinnoforskningen. Finansieringen av forskning med kvinnooch könsperspektiv 

var under denna tid den mest omfattande i Norden. Ett flertal små, men betydelsefulla 

forskningsprogram på detta område inrättades av forskningsråden 6 . Sekretariatet hade på 

1980-talet en pådrivande roll för att åstadkomma dessa program, men ett viktigt stöd för 

kvinnoforskningen fanns också inom forskningsråden. 

I mitten av 1990-talet avslutades två forskningsrådsfinansierade program inom 

Grunnleggende kvinneforskning innenfor humaniora og samfunnsvitenskap. Därtill 

delfinansierade forskningsrådet ett program i sexualiserat våld (1992–96). Under 1990talet 

har universitetens centra för kvinnoforskning i hög grad övertagit rollen som 

pådrivare för att inrätta nya forskningsprogram. Under perioden 1997–2001 pågår 

programmet Kjønn i endring (ca 5 miljoner NOK per år). 

År 1998 omorganiserades Sekretariatet. En del av dess uppgifter överfördes till KILDEN, 

ett nytt nationellt informationsoch dokumentationscenter för kvinnooch könsforskning, 

medan de forskningspolitiska uppgifterna överfördes till en nyinrättad sektion för 

kvinnoforskning vid Forskningsrådet (senare "gruppen for kvinneforskningspolitikk"). 

KILDEN, som samlokaliserats med det norska jämställdhetscentret och 

jämställdhetsombudet och som finansieras av forskningsrådet, övertog bl.a. utgivningen av 

Kvinneforskning. Omorganiseringen möjliggör en avsevärd effektivering av informationsoch 

dokumentationstjänsterna inom kvinnooch könsforskningen. Framför allt har 

KILDEN internetbaserade tjänster, till exempel nyhetsmagasin och en databas över 

nordiska forskare med kompetens inom kvinnooch könsforskning. 

I Norge finns ett stort antal självständiga forskningsinstitut, särskilt inom den tillämpade 

samhällsforskningen. Forskningen i dessa institut initieras och finansieras av olika 

myndigheter och influeras av den offentliga politikens problemformuleringar. Också 

kvinnooch könsforskningen etablerade sig på 1970- och 1980-talet i högre grad än i de 

andra nordiska länderna inom dessa forskningsinstitut. 

Särskilt under 1990-talet fick kvinnooch könsforskningen en starkare förankring i 

universiteten, dels genom de centra som sedan mitten av 1980-talet vuxit fram vid eller i en 

nära anknytning till universiteten och dels genom att flera kvinnoforskare utnämndes till 

ordinarie eller personliga professurer. Idag har kvinnoforskningen i Norge 

institutionaliserats vid universiteten. Tvärvetenskapliga kvinnooch könsforskningscentra 

finns vid universiteten i Bergen, Oslo, Trondheim och Tromsø. Dessa har som uppgift att 

främja kvinnooch könsforskningen genom egen forskning, mötes- och 

seminarieverksamhet, forskningsförmedling och integreringsarbete i förhållande till sitt 

universitet. Också vid andra högskolor och institutioner för högre utbildning finns aktiva 

kvinnooch könsforskningmiljöer, t.ex. vid Høgskolen i Lillehammer finns sedan ett 

flertal år ett tvärvetenskapligt studieprogram i "Kjønn og politikk". Företrädare för 

universitetscentra och andra forskarnätverk har regelbundet samlats till nationella 

kontaktmöten. Under senare år har ett samarbete mellan kvinnooch könsforskningscentra 

också vuxit fram inom forskarutbildningen. 

33


Fyra professurer har inrättats vid norska kvinnooch könsforskningscentra: två i Oslo, en i 

Trondheim och en i Bergen. Dessutom har två centra knutit till sig deltidsprofessurer (s.k. 

professor II-tjänster), t.ex. i filosofi, medicinsk kvinnoforskning och samhällsvetenskaper 

(Oslo) och i naturvetenskaper och teknologi (Trondheim). 

Den norska kvinnooch könsforskningens traditionellt starka institutionella bas i 

forskningsinstituten och forskningsråden förklarar delvis varför satsningarna på 

undervisningen låtit vänta på sig. De flesta norska kvinnooch könsforskningscentra har 

inte gett någon reguljär undervisning, utan har sett som sin huvuduppgift att utöva och 

koordinera forskning. Undervisningen har ansetts tillhöra ämnesinstitutionerna och 

fakulteterna. Kvinnoforskarna har framhållit vikten av att dessa inte fråntas ansvaret för 

denna verksamhet. Inom de reguljära ämnesinstitutionerna har på vissa håll inrättats 

tjänster avsedda för forskning och undervisning med kvinnooch könsperspektiv, såsom 

t.ex. professuren i kvinnohistoria vid universitetet i Bergen, professuren i kvinnolitteratur 

vid universitetet i Oslo och professuren i kvinnoteologi vid samma universitet. 

På senare tid har krav rests på mer satsningar på kompetensgivande undervisning inom 

centra för kvinnooch könsforskning. Vid universitetet i Trondheim har ett samarbete 

inom undervisningen vuxit fram mellan kvinnoforskningscentret och ämnesinstitutionerna. 

Denna modell har fått genklang på andra håll i Norge och kompetensgivande undervisning 

har nyligen inletts också vid Universitetet i Oslo som ett samarbete mellan centret och sex 

fakulteter. Samtidigt har också undervisningen på engelska kommit igång. Kvinno- och 

könsforskningscentret vid Universitetet i Bergen har nyligen inrättat ett MA-program i 

"Gender and Development" och vid Høgskolen i Lillehammer pågår distansundervisning 

sedan år 1997 med EU-stöd. 

Sverige 

Vid svenska universitet och högskolor grundades de första kvinnoforskningsfora i slutet av 

1970-talet. Dessa började som lokala föreningar för kvinnoforskare och kvinnliga forskare, 

men de flesta fora institutionaliserades senare som kvinnoforskningscentra vid 

universiteten och inkorporerades småningom i den ordinarie universitetsstrukturen. 

Centra/fora har organiserat föreläsningar och seminarier samt handhaft olika typer av 

informationsverksamhet. Flera av dem har därtill inrättat egna bibliotek och utger egna 

nyhetsblad eller tidskrifter. 

Svenska kvinnooch könsforskningsmiljöer har länge samarbetat om utgivningen av 

Nordens äldsta kvinnoforskningstidskrift, Kvinnovetenskaplig tidskrift, som grundades år 

1980. Tidskriften åtnjuter statsstöd och dess redaktion roterar mellan landets olika kvinnooch 

könsforskningscentra. 

I motsats till de övriga nordiska länderna saknade Sverige länge en nationell koordinerande 

instans för kvinnooch könsforskningen. JÄMFO, Delegationen för 

jämställdhetsforskning, åtog sig vissa övergripande och koordinerande funktioner under 

åren 1986–91. I första hand sköttes koordineringsfunktionerna dock av s.k. Flerforamöten, 

som sammankom regelbundet för att dryfta gemensamma angelägenheter och bl.a. för att 

planera lobbningsaktioner. Den svenska riksdagen beslutade år 1996 att grunda ett 

nationellt sekretariat för genusforskning i Göteborg. Bakom initiativet låg en statlig 

utredning om kvinnoforskning och kvinnor i universitetsvärlden 7 . Sekretariatet inledde sin 

verksamhet år 1998 och handhar bl.a. utredningsarbete, informationsspridning och 

34


opinionsbildning. Tidningen Genus utges av Sekretariatet fyra gånger per år. Härmed togs 

steget fullt ut till en nationell koordinering av kvinnoforskningen i Sverige. 

Inrättandet av Sekretariatet var en del av den betydande satsning på kvinnooch 

könsforskning som ingick i statsbudgeten för år 1997. Sammanlagt anslogs 30 miljoner 

kronor, bl.a. för 18 nya tjänster med inriktning på genusforskning (sex professurer med 

forskarassistent- och doktorandtjänster). Därtill anslogs medel för undervisning samt ett 

anslag till ett nytt tvärvetenskapligt centrum, Tema Genus, vid universitetet i Linköping. 

Denna institution är i första hand avsedd för forskarutbildning. 

Statligt stöd garanterades också för Kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg, som år 1997 

gavs ett ansvar som nationellt dokumentationscenter för kvinno-, genusoch 

mansforskningen. Samlingarna har sedan år 1958 verkat som ett specialbibliotek för 

kvinnooch genusforskning och integrerades år 1971 i Göteborgs universitetsbibliotek. 

Till Samlingarnas service hör bl.a. litteraturdatabasen KVINNSAM, som är Nordens 

största databas för kvinnoforskning. Bland informationsoch dokumentatationstjänsterna 

bör också nämnas FEMDOK, en databas över genusforskningen i Sverige, som 

administreras av Centrum för genusvetenskap vid universitetet i Lund, numera med stöd 

från det nationella sekretariatet 

I Sverige torde antalet tjänster på professorsnivå med inriktning på forskning om kvinnor 

och kön vara störst i Norden, särskilt efter de ovannämnda särsatsningarna. S.k. 

genusprofessurer har i skrivande stund inrättats i Umeå, Göteborg och Lund och planer på 

professurer finns på flera håll. En professur och två gästprofessurer har inrättats vid Tema 

Genus vid Linköpings universitet. Några av de s.k. Thamprofessurerna (sammanlagt 31 

professurer som riksdagen år 1995 beslöt inrätta för det "underrepresenterade könet") har 

besatts av kvinnooch könsforskare, bl.a. en professur i statsvetenskap med inriktning mot 

genusforskning vid Stockholms universitet. Därtill har professurer i kvinnooch 

könsforskning under 1980- och 1990-talet inrättats vid ordinarie ämnesinstitutioner (t.ex. i 

kvinnohistoria både vid Göteborgs och Stockholms universitet, sociologisk forskning om 

våld mot kvinnor vid Uppsala universitet, kön och ekonomi vid Lunds universitet, genus 

och teknik vid Luleå tekniska universitet, IT och genusforskning vid högskolan i 

Karlskrona/Ronneby, osv.). 

I Sverige har satsningarna på undervisning med kvinnooch könsperspektiv långa 

traditioner. Kvinno- och könsforskning (genusvetenskap) är idag ett etablerat ämne vid de 

svenska universiteten. Ämnet kan vid flera universitet studeras upp till 60-poängsnivån 

inom grundutbildningen. Studierna avläggs vid centra för kvinnoforskning, vilka har 

examensrätt. Därtill erbjuds kurser och studieblock i ämnet också vid reguljära 

ämnesinstitutioner. Dessa kan dock inte ingå i biämnet i kvinnostudier, liksom kurser 

avlagda vid centret inte kan ingå i de ordinarie ämnena. Genusvetenskap är idag ett möjligt 

huvudämne i fil.kand.-examen vid Stockholms universitet med undervisning vid Centrum 

för kvinnoforskning. Flera svenska universitet ger kurser på fördjupad nivå och särskilda 

magisterprogram i genusforskning är under planering eller har redan igångsatts. Också 

inom forskarutbildningen har ett antal program med kvinnooch könsforskningsinriktning 

startats. Ett exempel är ovannämnda Tema Genus vid Linköpings universitet. Nu söker 

centra och fora i Sverige om finansiering för en nationell forskarskola. 

En viktig forskningsfinansiär för kvinnooch könsforskningen i Sverige är det 

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HFSR). Förutom sex 

seniorforskartjänster avsedda för kvinnooch jämställdhetsforskare, administrerar HFSR 

35


den s.k. Kerstin Hesselgren-professuren avsedd för framstående kvinnliga utländska 

forskare. Valet sker på basen av förslag från bl.a. kvinnoforskningscentra och innehavaren 

av gästprofessuren förutsätts förmedla undervisning vid flera olika universitet. Viktiga 

finansieringskällor för kvinnooch könsforskningen i Sverige har också varit t.ex. 

Forskningsrådsnämnden, Riksbankens jubileumsfond och Arbetslivscentrum (nuvarande 

Arbetslivsinstitutet). 

Sammanfattande kommentarer 

Ovanstående översikt visar att i organisatoriskt avseende har kvinnooch könsforskningen 

utformats på något olika sätt i de nordiska länderna. Det är svårt att tala om en enhetlig 

"nordisk modell". Samtidigt kan vissa gemensamma drag urskiljas. Överallt i Norden har 

t.ex. särskilda enheter för kvinnooch könsforskningen vuxit fram som ett led i 

kvinnoforskningens utveckling från en gräsrotsrörelse till institutionalisering i 

universitetssystemet. Därtill finns flera likheter i hur den nationella koordineringen 

organiserats i de nordiska länderna. Forskningens snabba expansion och dess tvär- och 

mångvetenskaplighet ställer stora krav på både lokal och nationell koordinering, 

informationsförmedling, dokumentation och forskningsförmedling samt forskningspolitisk 

intressebevakning. Den kunskap som kvinnooch könsforskningen producerar efterfrågas 

från olika håll. Informationsbehov finns inte enbart inom forskningen och undervisningen, 

utan också utanför vetenskapssamfundet, bland forskningens användare 

(medborgarorganisationer, massmedia, företrädare för politiska organisationer och 

förvaltning, m.m.). Det ökade nordiska, europeiska och vidare internationella samarbetet 

ökar trycket på att göra särskilt den nationella informationen mer tillgänglig än tidigare. 

Den nationella koordineringen av kvinnoforskning kom igång först i Norge, inom ramen 

för det nationella forskningsrådssystemet. I Finland inrättades en koordinatorsinstitution 

enligt norsk förebild, men tjänsten placerades vid den statliga jämställdhetsdelegationen. I 

Sverige var organisationsmodellen länge decentralistisk och landet saknade ända tills 

nyligen en nationell koordinerande instans. Kvinnoforskningen organiserades länge i 

huvudsak genom lokala fora/centra och en viss samordning skedde genom informella 

samarbetsnätverk. Situationen i Danmark påminde länge om den svenska, men sedan slutet 

av 1980-talet har de danska forskarna satsat på nationell koordinering av kvinnooch 

könsforskningen. Nationella föreningar för kvinnooch könsforskningen som komplement 

till de statliga koordineringsinstitutionerna har hittills grundats endast i Danmark och 

Finland. Dessa utger tidskrifter och ordnar årliga konferenser. 

Ett annat gemensamt nordiskt drag är att staten stött kvinnooch könsforskningen genom 

öronmärkta särbeviljningar, tjänster, stöd för undervisning, m.m. Satsningarna har ofta 

motiverats med jämställdhetsargument. Den kvinnooch könsforskning som vuxit fram i 

Norden sedan 1970-talet har förankrats i en kulturell tradition som varit starkt inriktad på 

jämställdhet mellan könen. Forskningen har inte endast varit viktig för den vetenskapliga 

kunskapsutvecklingen. I synnerhet den jämställdhetsorienterade kvinnoforskningen har 

ofta legat till grund för politiskt reformarbete och gett detta både inspiration och ett 

kunskapsunderlag. Initiativet till särsatsningar har ofta kommit från politiskt håll eller från 

nationella forskningsråd, snarare än från universitets- eller fakultetsledningen. Det 

förefaller ibland som om kvinnooch könsforskningen fått mer respons av det omgivande 

samhället än inom universitetssamfundet. Samtidigt är föreställningen om att kvinnooch 

könsforskningen skulle vara särskilt gynnad från politiskt håll en myt. På senare tid kan 

36


därtill iakttas ett större tryck inifrån akademia till förmån för kvinnooch könsforskning. 

Ändå kommer denna typ av forskning lätt i kläm då institutioner och fakulteter gör sina 

prioriteringar. Till en del sammanhänger detta med tvär- och mångvetenskapligheten, men 

motståndet beror också på forskningens vetenskaps- och samhällskritiska natur. 

Följaktligen behövs fortsättningsvis särskilda satsningar på kvinnooch könsforskning. En 

integration eller "mainstreaming" i de ordinarie disciplinerna sker inte av sig själv. 

Samtidigt kan kopplingen till samhälleliga jämställdhetsintressen vara problematisk. All 

kvinnooch könsforskning kan inte ses ur ett omedelbart "nyttoperspektiv" eller betraktas 

som ett redskap för jämställdhetsarbetet. Feministisk teori behövs för att avslöja de 

förment könsneutrala och neutraliserande diskurser och politiska praktiker som 

genomsyrar jämställdhetspolitiken både på nationellt och samnordiskt plan, och som ofta 

döljer de maktstrukturer som råder också i vårt "jämställda Norden". 

1 Informationen i denna artikel bygger bl.a. på Women’s Studies and Research on Women in the Nordic 

Countries 1994–95 (ed. Bergman Solveig, Åbo 1995); de nordiska rapporterna till konferensen om 

evaluering av kvinnoforskning i EU-länder, Coimbra, juni 1995; European Women’s Studies Guide, WISE 

(ed. Krops, Claudia, Utrecht 1997); Silius, Harriet: Kvinnoforskningen i Norden (Yliopistotieto 1/99); Nytt 

fra NIKK och News from NIKK 1995–99 samt information från personalen på NIKK, nationella 

koordinatorer m.fl. 

2 Begreppet kvinnooch könsforskning används här som en övergripande beteckning för olika 

forskningsinriktningar och benämningar som förekommer i de nordiska länderna: bl.a. kvinno-, köns-, genusoch 

jämställdhetsforskning, kvinnovetenskap, feministisk forskning. Variationerna i språkbruk och 

beteckningar mellan (och inom) de nordiska länderna har språkliga, epistemologiska och 

(forsknings)politiska dimensioner. Under senare år har flera kvinnoforskningsmiljöer i Norden tillfogat 

termen "könsforskning" till sin benämning. Därmed innefattas också kritisk mans- och 

maskulinitetsforskning, queerteori, lesbiska och homosexuella studier, m.m. Eftersom denna artikel i första 

hand ger en historisk översikt, ligger tyngdpunkten på kvinnoforskningens organisatoriska framväxt. 

3 Se närmare i avsnittet om kvinnooch könsforskningen i Norge i denna artikel. 

4 Vid några nordiska högre utbildningsinstitutioner kan särskilda högskolediplom avläggas: t.ex. Høgskolen i 

Lillehammer i Norge erbjuder en ettårig kurs i Kvinnor och politik. Öppna universitet och andra 

vuxenutbildningsinstitutioner erbjuder i flera nordiska länder studiehelheter och kurser i kvinnooch 

könsforskning. 

5 Kvinnoforskningsenheten vid Tammerfors universitet är sedan år 1998 en institution vid universitetet. 

6 Till dessa program hörde "Kvinner og utvikling og likestilling"; "Grunnleggende kvinneforskning", 

"Medicinsk kvinneforskning", "Kvinner i landbruket"; "Kvinner og ungdom i fiskeridistriktene", 

"Kvinnemishandling". 

7 Viljan att veta och viljan att förstå: Kön, makt och den kvinnovetenskapliga utmaningen (SOU 1995:110). 

37

Fride Eeg-Henriksen: Hva er NIKK? Bakgrunn og utfordringer ved begynnelsen av år 2000 

Fride Eeg-Henriksen: 

Hva er NIKK? 

Bakgrunn og utfordringer ved begynnelsen av år 20001 NIKK er en samnordisk institusjon finansiert av Nordisk Ministerråd (NMR), og ble 

opprettet som ledd i dets "Program for det nordiske likestillingssamarbeidet" 1995-2000. 

Vi er fortsatt den eneste transnasjonale kvinneog kjønnsforskningsinstitusjon i verden. 

I følge vedtektene skal instituttet fremme, samordne og stimulere forskning og studier med 

kvinne, kjønns- og likestillingsperspektiver samt feministisk forskning i Norden. NIKK 

skal også styrke det nordiske samarbeidet som en plattform i det internasjonale 

samarbeidet. I det nordiske likestillingsprogrammet står det at instituttet skal gi økte 

kunnskaper som kan gi bedre innsats på likestillingsområdet, og dette skal bidra til å forme 

den felles nordiske plattform i internasjonale fora. 

Vår daglige virksomhet bygger på kontakt med de 35 sentre for kvinneforskning og 

nasjonale koordinerende instanser i hvert av de fem landene. NIKK virker dessuten i 

forhold til den nordiske foreningen for kvinneog kjønnsforskning, det engelskspråklige 

tidsskriftet NORA, samt et større antall tematiske og tverrfaglige forskernettverk. Videre er 

kontakt med det nordisk samarbeide innen likestilling og innen frivillige organisasjoner og 

nettverk viktig og inspirerende for oss. 

NIKK ble formelt sett ble etablert 1. september 1995, og er like permanent med samme 

status som de 33 øvrige samnordiske institusjoner som finnes under NMR. Disse 

institusjoner er såkalte selvstendige rettssubjekter med et eget styre med et selvstendig 

ansvar. Samtidig er institusjonene en del av NMRs organisasjon, og arbeider i forhold til 

treårige kontrakter med NMR. 

Vår andre treårige kontrakt med Nordisk Ministerråd (NMR) ble høsten 1998 fornyet ut 

2001, og økonomien ble fra 1998/1999 styrket. Fra 1999 er vi derfor en stab på 10 til 11 

personer som arbeider sammen. Også de ansattes tilsettingsforhold reguleres av 

midlertidige kontrakter. 

Anbudsrunde i Norden 

NIKK er en direkte videreføring av prosjektet "Koordinator for nordisk kvinneforskning" 

finansiert av NMR i 1991-1994, lokalisert ved Åbo Akademi i Finland. Solveig Bergmans 

innsats som koordinator bidro sterkt til at tanken om et eget institutt møtte støtte på mange 

ulike hold. Etter en nordisk anbudsrunde som ble foretatt i forbindelse med utredningen 

hun laget om behovet for et institutt, tilbød hele 13 universiteter seg å være 

vertsinstitusjon. 10 av dem hadde dessuten forslag til koordinatorkandidater (som senere 

skulle bli utnevnt til instituttleder). Universitetet i Oslo (UiO) med undertegnede (sosiolog 

fra Norge) som kandidat, vant altså til slutt i denne konkurransen. 

Ikke minst takket være daværende generalsekretær og embetsmannskomitéen for 

likestillingsspørsmål (ÄK-JÄM) i NMR, skjedde etableringen meget raskt. Som nabo til 

det lokale Senter for kvinneforskning startet vi opp med noen få små kontorer. Etter noen 

måneders arbeid med videreføring av koordinatoraktivitetene og overflytting av 

koordinatorprosjektet fra Åbo, ble instituttet etablert. 

38


Ressurser og personale i starten 

At etableringen gikk så raskt, skapte visse problemer. Det ble vurdert som viktigere å 

komme i gang med en relativt liten startbevilgning enn å legge arbeid i en forpliktende 

ressursmessig opptrappingsplan. Vi ble lagt inn under, og i sin helhet finansiert av 

likestillingsbudsjettets knappe midler, som i den anledning bare økte noe. Selv om 

trangboddheten var prekær de første to år, og det ligger mye arbeid bak at vi nå har ti 

kontorer og pene lokaler, har bidraget fra UiO med lokaler, infrastruktur og noe service 

vært viktig. 

Styret for NIKK vedtok i 1995 at vi i tillegg til instituttleder skulle ha en kjernestab 

bestående av forskningsleder, informasjonskoordinator og kontorsekretær. 

Informasjonskoordinator Maria Grönroos (informatiker fra Finland) ble ansatt tidlig i 

1996, og Aino Saarinen (sosiolog fra Finland) tiltrådte som forskningsleder sommeren 

samme år. Først i 1997 var altså NIKKs "første" stab fulltallig på helårsbasis. Dessuten har 

vi hatt, og har fortsatt eksternt finansiert og engasjert arbeidskraft i et visst omfang. Da 

Saarinens kontraktsperiode gikk ut, ble Eva Magnusson (psykolog fra Sverige) ansatt som 

ny forskningsleder høsten 1998. 

Reformer, styringskrav, modernisering 

Det sier ganske mye om den tverrpolitiske og fellesnordiske enighet at instituttet kom på 

plass i en periode da det var mye uro rundt det nordiske samarbeidet. Reformer med blant 

annet nedlegging og omorganisering av institusjoner, snarere enn opprettelse av nye 

institusjoner sto på dagsordenen. NIKK har da også, sammen med de andre institusjoner, 

fått merke konsekvensene av nye politiske signaler og administrative krav i det daglige 

arbeidet. Etter at NIKK startet, har det blitt innført et nytt kontraktsstyringssystem med 

målstyring, resultatkrav og resultatvurdering. Institusjonenes selvstendighet og styrets 

økonomisk og administrative ansvar har samtidig blitt innskjerpet. Det er en spennende 

utfordring for oss å operere i forhold til de til dels uløste motsetninger som finnes i at 

institusjonene samtidig er en del Nordisk Ministerråds organisasjon og dermed i realiteten 

har en begrenset selvstendighet. 

Vårt nordisk sammensatte styre er oppnevnt av likestillingsministrene i Norden, med en 

representant fra hvert av de fem landene. I henhold til NMRs krav til alle institusjoner skal 

"likestillingshensyn" ivaretas. Da det første styret ble oppnevnt, ble det tolket slik at det 

kunne være 40 prosent av hvert kjønn av det samlede antall representanter og 

vararepresentanter. Nå er kravet skjerpet til å gjelde representantene, og antallet menn for 

perioden 1999-2001 ble økt fra en til to. 

Det er kanskje særlig nå i ettertid lettere å se på etableringen av NIKK som et ledd i 

forsøkene på en innholdsmessig modernisering og fornyelse av det nordiske samarbeidet. 

At det konkrete innhold i det nordiske samarbeid må bli mer synlig for å holde på 

politikernes vilje til å satse på det, blir stadig oftere understreket. Likestilling og kvinneog 

kjønnsforskning blir av mange sett på som felt som har mye å bidra med her. 

Ressurser og personale 1999-2001 

Både vi som arbeidet på NIKK og styret, så fra starten at NIKKs grunnbevilgning var for 

liten til å kunne oppfylle de brede målsettinger i vedtektene. Arbeidet for å øke den har 

39


vært krevende, fordi det skjedde i en periode da NMRs budsjett ble beskåret hvert år. Fra 

1999 ble vår økonomi forbedret. Vi har i tillegg brukt mye ressurser på å skaffe eksterne 

midler, noe vi også i framtiden vil satse på. Ingen av de samnordiske institusjoner skal 

være fullfinansierte fra NMR. Et problem er imidlertid at det både på det samnordiske 

feltet generelt og innen kvinneog kjønnsforskning spesielt finnes relativt lite slike midler. 

Nåværende lokaler utgjør sammen med grunnbevilgningens størrelse og et visst omfang av 

rimelig sikre eksterne inntekter, rammen for virksomheten i kontraktsperioden 1999-2001. 

Staben består da av en instituttleder, en forskningsleder, en forsker (treårig stilling ut 

2000), en informasjonskoordinator, en informasjonsrådgiver (ny stilling fra 1999), 

mannsforskningskoordinator (ny treårig stilling fra 1999), en internasjonal sekretær og en 

prosjektkonsulent (kortere engasjementer) samt ca. en og en halv administrativt ansatte 

(økonomi/ kontor og informasjonsteknologi). Personalet er ganske sammensatt både med 

hensyn til fagbakgrunn, språk og nasjonalitet samt kjønn. Imidlertid er Norge tyngre 

representert enn de andre nordiske land, og Island savnes, noe vi forsøker å bøte på ved 

være spesielt oppmerksomme på i vårt daglige arbeid. Vi har prøvd spesielt aktivt å 

rekruttere fra de underrepresenterte land. Det er imidlertid ikke lett å få folk til å flytte for å 

bo i et annet nordisk land i flere år. 

I forbindelse med vårt omfattende internasjonale arbeid er det en fordel at vi har ansatte 

med engelsk som morsmål. Men ikke minst på grunn av de tidsbegrensede 

tilsettingsperioder, vil stabens profil kunne endre seg raskere enn for eksempel ved 

forskningsinstitusjoner som opererer med en større andel fast tilsatte. 

NIKK - en forskningsinstitusjon? 

NIKK har en bred målsetting og opererer i forhold til ulike typer interessenter. Med dette 

følger naturligvis til dels motstridende krav som det er en utfordring for oss å manøvrere i 

forhold til. 

Helt fra starten har vi arbeidet med på ene siden å få i gang egne aktiviteter som kan 

synliggjøres og måles primært innenfor vår egen virksomhet. På den annen side har vi 

satset på aktiviteter som mer er siktet inn på å hjelpe og støtte andre, og som ofte kan bli 

mer synlige som resultater hos dem. Det er imidlertid ofte mer krevende å dokumentere 

resultater av den siste enn den første type virksomhet. Begge deler kan være til like god 

nytte for nordisk kvinneog kjønnsforskning. 

Noen har reist spørsmål ved om vi i det hele tatt skal drive forskning, mens andre spør 

hvorfor vi ikke satser mer på nettopp dette. Vi prioriterer å ha en sammensatt virksomhet 

som iblant klassifiseres som forskning og forskningsinitiering, forskningsarrangementer, 

forskernettverk og forskningsinformasjon. 

Med et relativt sett lite omfang av forskning forankret hos oss, er NIKK på den ene siden 

ikke en tradisjonell forskningsinstitusjon. På den annen side gjennomsyrer nordisk kvinneog 

kjønnsforskning alle våre prioriteringer, og ligger til grunn for disse. Imidlertid blir det 

stadig mer klart for oss at vi må ha en enda mer solid basis i egen forskning og 

kunnskapsproduksjon både for at NIKK skal være en faglig interessant arbeidsplass, og en 

institusjon i utvikling. Dessuten forutsetter den fagpolitiske og formidlingsmessige siden 

av virksomheten forskningskompetanse i personalet. 

40


Vi har dessuten særlig i løpet av 1999, hatt en spennende utviklingsfase, og ser nå enda 

tydeligere hvordan vi kan være en strategisk fungerende enhet for NMR, både for det 

nordiske likestillingsarbeidet og for forskningssamarbeidet. NIKKs egne 

forskningssatsinger kan være direkte relevante for spørsmål som er aktuelle i det nordiske 

samarbeidet. Etter oppstartingsfasen ligger forholdene bedre til rette for å styrke egen 

forskning og kunnskapsproduksjon ved NIKK. 

Nordisk nytte og de tre pilarer 

Vi har fra første stund latt det nordiske samarbeidets krav om nordisk nytte være 

utgangspunkt for våre prioriteringer. Felles nordiske løsninger som bidrar til bedre 

koordinering og arbeidsdeling og samlet ressursutnytting blant kvinneog 

kjønnsforskningsmiljøene i Norden er ett eksempel. Oppgaver som hvert miljø er for lite til 

eller har for få ressurser til, er et annet. Og vi tenker alltid bredt nordisk, flest mulig av de 

nordiske land må med eller tas hensyn til. I internasjonal sammenheng kan vi bidra ved å 

gjøre det samnordiske mest mulig synlig, nyttig og betydningsfullt. 

Målsettingene for det nordiske samarbeidet innebar fra midten av nittitallet en 

konsentrasjon om arbeid på de tre pilarer; Norden, nærområdene (Baltikum og Nordvest- 

Russland, fra 1999 også Arktis) og Europa for øvrig. Særlig har det skjedd en prioritering, 

både politisk og økonomisk, av nærområdene. At ønskene om satsing i nærområdene 

skulle bli så sterke som de har blitt, hadde vel de færreste regnet med da forberedelsene til 

etableringen av NIKK ble gjort. Kvinne- og kjønnsforskningen i Norden har imidlertid 

alltid vært internasjonalt orientert, slik at det for oss har vært selvfølgelig å tenke utover de 

nordiske geografiske rammer. Verden stopper heller ikke ved Europas grenser. 

I nærområdene satset vi fra 1997 ganske ambisiøst. En dobbel strategi for arbeidet har vært 

fulgt ved på den ene siden å initiere og gjennomføre aktiviteter i regionen ut fra lokale 

behov. På den andre siden har vi integrert forskere fra regionen i NIKKs virksomhet både i 

Norden og øvrige Europa. I Europa har NIKK markert seg fra starten, både ved egne tiltak 

og ved å integrere og samarbeide med europeiske forskere og profesjonelle 

informasjonsmedarbeidere. Det har krevd oppbygging av til dels nye nettverk, og har vært 

en meget krevende oppgave med så små ressurser som vi har hatt. De færreste institusjoner 

innen det nordiske samarbeidet får til en slik spredning på de tre pilarer. 

Forskningstemaer, stabilitet og endring 

NIKK har tverr- og flerfaglige ambisjoner fordi vårt arbeidsfelt er slik. Og NIKKs rolle 

utformes og ivaretas på ulike måter i relasjon til konkrete prosjekter. Oppbyggingsfasen 

har naturligvis vært preget av den kompetanse som har vært hos oss som har vært ansatt, 

og hvilke prosjekter og aktiviteter det har vært mulig å skaffe eksterne midler til. 

Tematisk kan en si at vi i første periode fikk til en bredde, men samtidig en viss 

konsentrasjon rundt tema som transnasjonalt demokrati, flerkulturisitet, kjønn og 

akademia, samt ungdom og seksuell helse. Fokuset på spørsmål om ungdom og seksuell 

helse i nærområdene, har fortsatt i andre periode. Det treårige forsknings- og 

utviklingsprosjekt om dette er fullt ut finansiert og forankret hos oss med en forsker, 

litteratur- og kulturviteren Jill Lewis fra Storbritannia. Det handler om kjønn, ungdom og 

seksualitet (inklusive HIV/AIDS) i Baltikum og Nordvest-Russland. 

41


Skifte av personale vil nødvendigvis innebære skifte av tematiske satsninger. Den 

prioriterte innretningen for NIKKs egen forskning i perioden 1999-2001, er preget av 

forskningsleder Eva Magnussons forskningsinteresser. Blant annet arbeider hun med å 

initiere en studie av endringer i offentlige og private forståelser av moderne 

likestillingspolitikk i en nordisk kontekst. Parallelt vil hun arbeide med kjønnsteoretisk 

vitenskaps- og profesjonskritikk innrettet på psykologi som akademisk fag og praksis. 

Det har videre blitt tydeligere for oss at forskning som NIKK gjennomfører og initierer, i 

ganske stor grad kan være innrettet på å fremme de overgripende nordiske likestillingsmål 

uten at forskningens uavhengighet går tapt. Her befinner vi oss i en historisk situasjon som 

gir oss tilgang til et rikt materiale for kritisk og refleksivt å studere den likestillingspraksis 

med tilhørende "retorikk" som man hittil har hatt i Norden. Arbeidet har vært godt 

forberedt gjennom det prosjektet som (finansiert av NMRs likestillingssektor) munnet ut i 

boken "Likestilte demokratier? Kjønn og politikk i Norden". På flere områder peker den på 

behovet for å gå dypere og videre inn i granskningen av "Nordiske likestillinger". Den 

forskning som der vises til og formidles i får nå en spennende fortsettelse og utvidelse 

gjennom Magnussons nevnte prosjekt i samarbeid med en tverrvitenskapelig nordisk 

prosjektgruppe. 

Initiering og koordinering 

Vi har ellers koordinert en samnordisk referansegruppe for et prosjekt forankret og ledet 

ved en annen institusjon, vi har hjulpet forskergrupper i gang med prosjekter som ikke 

nødvendigvis skulle ledes eller forankres hos oss, og vi har huset gjesteforskere tilknyttet 

våre egne prosjekter og med sine egne prosjekter. Vi har arbeidet mye med initiering av 

forskning, både gjennom å prøve å få i gang prosjekter NIKK selv er involvert i, og 

gjennom støtte til andre som ønsker å få i gang samnordiske prosjekter. 

Høsten 1998 laget vi på oppdrag fra Nordisk forskningspolitisk råd i NMR forslag til det 

som faktisk ble et nytt femårig samnordisk forskningsprogram om Kjønn og vold. 

Budsjettrammen over fem år er stipulert til 22 millioner DKK. Dette starter i år 2000, som 

et av de første programmer innenfor NMRs nye forskningspolitiske strategi. At vi på kort 

tid kunne arbeide fram dette forslag, har både å gjøre med den forskningskompetanse vi 

besitter, men i tillegg de brede kontakter vi allerede har, samt de redskaper vi har for raskt 

å komme i kontakt med de rette miljøer og personer. 

NIKK har videre fått en sentral rolle i å få fram ideer til det nye nordiske program for 

likestillingssamarbeid i NMR for perioden 2001-2005. Vi diskuterer fokusering i 

programmet i tillegg til konkrete ideer til satsing samt til koplinger mellom 

likestillingssektoren og forskning i og utenfor NIKK. 

Forskerkurs, konferanser og seminarer 

Vi har avholdt, og planlegger forskerkurs med støtte fra Nordisk 

Forskerutdanningsakademi (NorFA), både i Norden og i Baltikum. Vi regner med å 

avholde begrenset antall slike kurs i nært samarbeid med andre institusjoner. Det er i 

tillegg en viktig oppgave for NIKK å spre informasjon om forskerkurs i Norden, slik at vi 

kan bidra til at også nasjonale kurs kan tiltrekke søkere fra alle de nordiske land. 

42


Frø & frukter, den store tverrfaglige konferansen som vi hadde hovedansvar for i 1996, var 

et stort løft, med mellom 500 og 600 deltakere. Nordisk forening for kvinneog 

kjønnsforskning, var hovedarrangør sammen med NIKK, og organiserte sitt første årsmøte/ 

generalforsamling i løpet av konferansedagene. Konferansen ga et godt innblikk i det 

mangfoldet som finnes innenfor den nordiske kvinne og kjønnsforskningen, både i 

plenumsforedragene og i de 35 temagruppene. I gruppene var det rundt 200 presentasjoner. 

Mange kontakter ble knyttet, og idéer kom fram som NIKK har arbeidet med siden, og 

som det i ganske stor grad har gitt eller kommer ti å gi nye resultat. Eksempelvis kan 

nevnes ideen om en nordisk studentkonferanse (Rosa moln och blå dunster i 1998), om en 

konferanse om undervisning i kvinneog kjønnsforskning (Lärdomar och lärande i 1998), 

en koordinator for mannsforskning (ny treårig stilling ved NIKK fra 1999), 

nettverks/forskningssamarbeid med forskere i Baltikum og Nordvest-Russland (som ledet 

til mange ulike prosjekter og aktiviteter ved og utenfor NIKK), samt Kvinneforskning og 

Internett (blant annet nordisk virtuelt kvinneog kjønnsforskningsbibliotek). Bokprosjekt i 

ulike forskergrupper, er blant de andre produkter som ble resultat av denne konferansen. 

NIKK var videre involvert i forberedelsene til og hadde selv flere arrangementer på den 

internasjonale konferansen for kvinneforskning Women's Worlds 99 i Tromsø. Dette var en 

bred mønstring av kvinneog kjønnsforskningen i hele verden med ca.1700 deltakere; 

forskere og studenter, politikere og byråkrater, journalister og allmennhet. 

Til sammen har NIKK i løpet av de første fire år vært hoved-, medarrangør eller partner i 

til sammen over 40 arrangementer av varierende omfang og karakter. I tillegg til de 

ovenfor nevnte forskerkurs og konferanser/symposier, har det vært seminarer, workshops 

og ulike former for nettverksmøter. 

Forskningsnettverk 

Det finnes en rekke faglige og tverrfaglige kvinneforskningsnettverk, fra nokså løse til 

fastere organiserte. NIKKs rolle her er framfor alt å ha ansvar for slike som er et 

nødvendig ledd i de andre deler av vårt arbeide. Sentralt for oss fra starten har vært det 

uformelle samarbeide med nasjonale koordinatorer og miljøer i Norden. De nasjonale 

koordinatorer har for eksempel møtt oss en gang i året. En nordisk referansegruppe for 

mannsforskningskoordinatoren er etablert. 

Et sekretariat for en europeisk organisasjon for institusjoner innen kvinneog 

kjønnsforskning (AOIFE, Association of Institutions for Feminist Education and Research) 

ble etter ønske fra både nordiske og europeiske miljøer etablert hos oss i 1997 med 

finansiering av kontingent betalt av 60-70 universiteter rundt om i hele Europa. 

Sekretariatet støtter blant annet arbeid med søknader til EU-systemet. 

Å få kjønnspespektiver inn i EUs nye femte rammeprogram for forskning er eksempel på 

en felles aktivitet for flere europeiske nettverk for kvinneforskning, initiert av NIKK, i sin 

tid på oppfordring fra kvinneog kjønnsforskere i Danmark. Både foreningen "Women's 

Studies International Europe" (WISE) og AOIFE har vært aktive med å få "gender" inn i 

programmet, og NIKK har sørget for å bidra, både gjennom å aktivisere og spre 

informasjon til nordiske kontakter og ved å selv være aktiv deltaker, først i WISE, deretter 

i AOIFE. 

Etter å ha bidratt til å få AOIFE etablert og gi virksomheten en nordisk profil, har vi 

besluttet å gi virksomheten videre til andre. Fra 2001 vil AOIFEs sekretariat derfor bli 

43


etablert ved Universitetet i Linköping. Dette er blant de måter vi arbeider på, ved å gi 

fødselshjelp til prosjekter som kan flyttes og videreutvikles utenfor NIKK. 

Fra Nordisk Forskerutdanningsakademi (NorFA) fikk NIKK ved forskningsleder Aino 

Saarinen midler til et forskernettverk innen temaet kvinnebevegelse og internasjonalisering 

(Women's Movements and Internationalization, WMI). Det kan etterhvert resultere blant 

annet i komparativ forskning på feltet. Nettverket er nå etablert ved Uleåborg universitet 

(Oulun yliopisto), der Saarinen nå virker. Senere har nåværende forskningsleder, Eva 

Magnusson, etablert nettverk for kvinneforskere med tilknytning til psykologifaget. Og 

slik må det være ved NIKK, nettverkene vil i noen grad flytte med de personer de ble 

etablert rundt. 

Infrastruktur for forskningsinformasjon 

En infrastruktur er bygget opp, med nyhetsblader, et nettsted (http://www.nikk.uio.no) og 

databaser som viktige bærebjelker, og e-post som et uvurderlig hjelpemiddel. 

Nyhetsbladene Nytt fra NIKK og News from NIKK kommer hver ut to ganger i året, og når 

bredt ut til både forskere og praktikere (vel 2500 abonnenter i Norden og ca. 1100 utenfor 

Norden ved årsskiftet 1999/2000). Her finnes forskningspolitisk stoff, presentasjon av 

miljøer, nettverk, nye publikasjoner og konferanser. Nyhetsbladene parallellpubliseres på 

NIKKs nettsted. Der finnes i tillegg informasjon om pågående prosjekt og aktiviteter ved 

NIKK, oversikter og lenker til kvinneog kjønnsforskningsmiljøer i Norden og Europa, 

forskerkurs i Norden, med mer. Informasjons- og kommunikasjonsteknologien gir en unik 

mulighet for rask og effektiv kommunikasjon mellom forskere, studenter og praktikere, og 

gir stor overrislingseffekt i miljøene. 

Adresseregisteret for abonnement på nyhetsbladet er blitt en stor og viktig kilde, en 

database for kontaktopplysninger til kvinneog kjønnsforskere, institusjoner og 

organisasjoner over hele verden. Det er dessuten etablert noen få databaser (EDITH om 

kvinneorganisasjoner i Norden og EMILJA om kvinneforskningsenheter i nærområdene) 

som begge er søkbare over internett, og inneholder ulike typer data om 

enhetene/organisasjonene. 

NIKK har deltatt i eksternt finansierte informasjonsprosjekter, ett EU- finansiert om 

oppbygning av en europeisk emneordbok med kvinneperspektiv, og ett NORDINFO 

prosjekt om kartlegging og kvalitetsvurdering av kvinneforskningsmateriale tilgjengelig på 

internett. Ut av det siste har kommet et virtuelt kvinneog kjønnsforskningsbibliotek med 

bibliografiske databaser, databaser over kompetanse, institusjoner og prosjekt og om 

kvinnehistoriske arkiv. En del likestillingsfakta og statistikk inngår også. 

Variert forskningsinformasjon og fornyelse 

NIKKs trykte publikasjoner bør ha høy kvalitet, og finne sin rolle og nisje i floraen av 

nasjonale, nordiske og europeiske publikasjoner. Informasjonskoordinator og 

informasjonsrådgiver arbeider nå med å utvikle NIKKs informasjonsstrategi. Samarbeide 

og en rimelig arbeidsdeling med andre som arbeider med informasjon på vårt felt i Norden, 

vil stå sentralt. En omlegging av Nytt fra NIKK til temamagasin NIKK magasin, er blant 

satsningene. NIKK har i tilknytning til dette tatt initiativet til å innlede et nordisk 

samarbeid om mediadekningen av kvinneog kjønnsforskning i Norden. Bakgrunnen for 

44


dette initiativet er en fornyet mediaoppmerksomhet på kjønnsspørsmål og feminisme i flere 

nordiske land og behovet for å få forskningen sterkere inn som kunnskaps- og 

premissleverandør. 

Personalet ved NIKK har ellers fra første stund holdt foredrag, skrevet artikler og 

kommentarer, og drevet en daglig service- og informasjonsvirksomhet, som har blitt mer 

og mer omfattende. 

Forandringer i kvinneog kjønnsforskningsmiljøene i Norden kan ha betydning for NIKKs 

satsinger. Webinformasjon og databaser stiller høye krav til kvalitet, oppdatering og 

utvikling. Behovet for koordinering og minimalisering av dobbeltarbeid blir desto større. 

Stor interesse, mange krav og ønsker 

Sett ut fra vårt ståsted og på vårt felt oppleves det ikke slik som noen hevder, at nordismen 

er død på grunn av ulik status og orientering i forhold til EU. Og NIKK holdes ikke oppe 

alene på grunn av støtte fra nordiske politikere og på grunn av nordisk finansiering. Vi har 

en klar følelse av å støttes og bæres av den entusiasme og kompetanse samt interesse for og 

vilje til samarbeid som finnes hos kvinneog kjønnsforskerne selv. For NIKK finnes nok 

av nordisk nyttige oppgaver å gå løs på både innenfor og utenfor Norden. 

Vi opplever stor og økende interesse for det vi holder på med både hos forskere, studenter, 

praktikere, politikere, journalister og allmennhet for øvrig. Den geografiske spredningen av 

våre prosjekter og aktiviteter har på kort tid blitt ganske god. Vi møter generelt store 

forventninger om fortsatt og bred internasjonal satsing i årene som kommer. 

Det som er så spesielt med NIKK, er at vi på den ene siden arbeider med egne prosjekter, 

på den andre siden er vi en viktig katalysator for prosjekter som kan foregår utenfor våre 

fire vegger. Vi er en viktig spreder av informasjon om prosjekter både innenfor og utenfor 

egen institusjon. Våre aktiviteter er ikke bare viktige for kvinneog kjønnsforskningen, 

men er sentrale for det nordiske samarbeid generelt. Vi er selvstendige, samtidig er vi 

underlagt begrensninger i selvstendigheten. 

Den store interessen og den til dels motsetningsfylte kontekst NIKK befinner seg i, gir 

viktige prioriterings- og utviklingsutfordringer. NIKK har i løpet av den første 

kontraktsperioden hatt ganske mange, noe spredte og varierte aktiviteter. Vi arbeider nå 

med å komme videre på bakgrunn av de erfaringer vi har vunnet, og på bakgrunn av at vi 

inntil videre har fått økte ressurser for å greie det. Vi ønsker nå mer konsentrasjon 

kombinert med økt satsing på forskning og kunnskapsproduksjon 

Referanser 

Bergman, Solveig. 1994: En nordisk institution för kvinno-, köns- och jämställdhetsforskning - rapport och 

förslag till åtgärder. ÄK-JÄM saksdokument nr. 39/94, 14.11.94, rev. 28.11.94. 

Bergqvist, Christina m.fl. (red). 1999: Likestilte demokratier? Kjønn og politikk i Norden. Oslo: 

Universitetsforlaget. 

NIKK årsrapporter 1995-1998, NIKK, Oslo. 

NIKK årsrapport ("intern"), til NMR 1999. 

45


1 Denne artikkel er skrevet på bakgrunn av situasjonen ved NIKK (Nordisk institutt for kvinneog 

kjønnsforskning) slik den så ut for undertegnede i februar 2000. 

46

Summary in English 

Solveig Bergman: 

A Bird’s Eye on Women’s Studies in the Nordic Countries1 - 


Over the last two decades Women’s Studies 2 has expanded rapidly throughout the Nordic 

region. Today the field is dynamic and manifold. Recently, a discussion has started on 

whether Nordic Women’s Studies is characterised by any specific common profile. Despite 

the obvious diversity and variation of the form of Women’s Studies, certain ‘Nordic’ 

characteristics may be discerned. A short overview is given below of some of the features 

characterising research orientation, teaching and the institutionalisation of Women’s 

Studies in the different Nordic Countries. 

Research 

Nordic Women’s Studies, developing from the 1970s onwards, had firm roots in the sex 

roles and family research of the 1960s. The sex roles question spread beyond the academic 

community and led to a lively public debate. Later these issues were integrated into the 

political apparatus and developed into an institutionalised policy of gender equality, 

sometimes called Nordic State Feminism. Issues on gender equality in the welfare state 

have been one major focus of Nordic Women’s Studies. 

Hence, there has been a concentration on areas such as education, working life, politics and 

caring. However, more recently there is also a growing body of research e.g. on the body, 

sexuality, identity formation, and cultural and post-colonial studies. 

Undoubtedly, the specific Nordic model combining gender equality, state interventionism 

and an advanced welfare state system has given Nordic Women’s Studies political 

recognition. Simultaneously, the relationship between Women’s Studies and policies of 

gender equality has been essential. However, it can also involve pitfalls for Women’s 

Studies. Sometimes Nordic Women’s Studies has too easily been seen as equivalent with 

and regarded as an instrument for gender equality policies. 

The orientation and emphasis of Nordic Women’s Studies has reflected the anchorage of 

this research in the specific socio-political reality and cultural traditions of the Nordic 

countries. The early development of Nordic Women’s Studies was also closely tied to 

grass-roots feminism – a relationship that has been both fruitful and tension-ridden. 

Simultaneously, there are inter-Nordic differences with respect to the goals, strategies and 

alliance policies of the Women’s Studies movements in the individual countries. In 

addition, the development of Women’s Studies has reflected the different academic 

traditions and scholarly orientations in the Nordic societies. 

As elsewhere, Nordic Women’s Studies has been influenced by the post-modernist and 

post-structuralist challenges to the paradigms of ‘modernist’ feminism in recent years. 

Today there is considerable theoretical diversity and breadth of ideas in Nordic feminist 

thought and it has become impossible to point to any clearly dominating theoretical 

directions or scholarly agendas. 

47


Teaching and Education 

In all Nordic countries, teaching and education in Women’s Studies has been both 

integrated into the traditional disciplines and departments and organised in autonomous 

and inter-disciplinary units within the universities. The development has, however, been 

somewhat varied across the Nordic region. In Norway and Iceland, teaching of Women’s 

Studies as a module, or part of an undergraduate degree has recently started at some 

universities, whereas the other Nordic countries have longer traditions in this respect. 

Nordic Women’s Studies has not had the status of a major degree subject for 

undergraduate or graduate degree programmes, such as in the United States, for example. 

Students have instead majored in the traditional departments and specialised in Women’s 

Studies as part of their ‘mainstream’ degree. Women’s Studies has instead been offered as 

a minor or subsidiary subject in many Nordic universities. The situation is, however, 

currently undergoing some change. The issue of introducing Women’s Studies as a major 

degree subject is currently discussed in several of the Nordic countries. 

Organisation and Resources 

Women’s Studies has been institutionalised and has gained a firm foothold in all Nordic 

countries. Research and teaching in Women’s Studies is organised both within special 

units and integrated within the university disciplines and departments. Today Women’s 

Studies is conducted at practically all Nordic institutions of higher learning, represented by 

more than thirty university centres and networks. Since the 1980s the field has become 

increasingly institutionalised via the centres for Women’s Studies. Simultaneously, more 

Women’s Studies scholars have been appointed to professorial and tenured positions, and 

research in the discipline has gradually become recognised in the academic community. 

In the Nordic countries Women’s Studies has been characterised by a system of public 

funding and political backing. Specific to the Nordic countries has been national coordination 

bodies for Women’s Studies. Early on in Norway and Finland, national coordinators 

were respectively appointed to a unit within the Norwegian Research Council 

and the Council for Equality between Women and Men in Finland. In Norway, discussions 

are ongoing in respect of the organisation of national co-ordination in relation to the newly 

established KILDEN (Information and Documentation Centre for Women’s and Gender 

Research in Norway), a semi-autonomous unit funded by the Norwegian Research 

Council. In Denmark, national co-ordination has been in existence and funded by the 

Danish Research Council since the mid-1980s, and in Sweden a national Secretariat for 

Gender Research was founded in 1998. Thus, the Nordic countries have gradually moved 

towards relatively similar models of organising of women’s and gender studies, combining 

initiatives on the local university level with co-ordinated support systems on a national 

level. 

Denmark and Finland have national scholarly associations in Women’s Studies. Crossnational, 

national, and local non-governmental organisations in Women’s Studies have an 

important role as counter-forces in societies that in other respects are strongly stateoriented, 

i.e. where the state has been regarded as a central means towards certain political 

ends. These non-governmental organisations are important also for scholars and students 

who are not formally associated to Women’s Studies centres or other institutionalised 

units. 

48


Scholarly journals in Women’s Studies are published in Denmark, Finland, Norway and 

Sweden, and examples on national and local newsletters, electronic discussion lists, web 

sites etc. can be given from all Nordic countries. Specialised units for documentation and 

information on Women’s Studies and Gender Research have been established in Denmark, 

Iceland, Norway and Sweden. They are professionally run libraries, archives, museums, 

and information service units and, in several cases, advanced producers of Internet-based 

information. 

The Nordic countries have a long tradition of working together. This is also reflected in the 

lively Nordic collaboration within the field of Women’s Studies. This kind of crossnational 

and regional co-operation, encompassing both Women’s Studies researchers, 

teachers and administrators, is quite unique from an international perspective. 

1 Slightly revised reprint from News from NIKK 1/99. 

2 The term "women’s studies" is used here as an umbrella concept to cover a manifold of orientations within 

this broad field (in addition to women’s studies, e.g. gender studies, feminist research, gender equality 

research, etc.). 

49


Forfatterpresentasjon 

Solveig Bergman 

Pol. lic. i sosiologi. Siden 1995 assistent ved sociologiska institutionen ved Åbo Akademi. 

Koordinator for nordisk kvinneforskning 1991-1994. Leder for Sällskapet för 

kvinnoforskning i Finland 1996-1997. 

Harriet Bjerrum Nielsen 

Cand. philol. i dansk og språkpsykologi. Tidligere ansatt på Ålborg Universitetscenter og 

Pedagogisk Forskningsinstitutt ved Universitetet i Oslo. Siden 1993 professor og faglig 

leder ved Senter for kvinneforskning ved Universitetet i Oslo. 

Fride Eeg-Henriksen 

Magistergrad i sosiologi. Daglig leder for Senter for kvinneforskning ved Universitetet i 

Oslo 1987-1995. Siden 1995 instituttleder for NIKK, Nordisk institutt for kvinneog 

kjønnsforskning. 

Bente Rosenbeck 

Dr. phil, historiker. Siden 1988 universitetslektor ved Center for kvindeog kønsforskning 

ved Københavns Universitet. Medlem av styret for Nordisk forening for kvinneog 

kjønnsforskning 1994-1997. Siden 1998 styremedlem på NIKK. Medlem av Statens 

Humanistiske Forskningråd. 

50

NIKK - det nordiska institutet för kvinnooch könsforskning är en 

tvärvetenskaplig nordisk forskningsinstitution finansierad av Nordiska 

ministerrådet. NIKK är också samarbetsorgan för feministisk, 

kvinno-, mans-, köns- och jämställdhetsforskning i Norden. Institutet 

bedriver forskning, befrämjar, initierar, koordinerar och informerar om 

kvinnooch könsforskning inom och utanför Norden. 

NIKK innebär en gemensam plattform för nordiskt samarbete med 

närområdena, Europa och internationellt. NIKK syftar till en hög nordisk 

profil som bl.a. kan göra den nordiska kvinnooch könsforskningen ännu 

mer synlig i internationella sammanhang. Genom att satsa på verksamhet 

som på nordisk basis ger mer värde än enskilda nationella verksamheter 

strävar institutet till nordisk nytta. 

NIKK skall även fungera som kontaktlänk mellan forskning och 

jämställdhetsarbete och mellan forskning och organisationer och nätverk 

som fokuserar på kön. 

NIKK är lokaliserat vid Senter for kvinneforskning vid Universitetet i Oslo. 

UNIVERSITETET I OSLO 

NORDISKT SAMARBETE 

är ett samarbete mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt 

de självstyrande områdena Färöarna, Grönland och Åland. 

NORDISKA RÅDET 

är ett samarbetsorgan för parlament och regeringar i de nordiska länderna. 

Rådet består av 87 parlamentariker från de nordiska länderna. Nordiska rådet 

tar politiska initiativ och utövar kontroll över nordiskt samarbete. Nordiska 

rådet bildades 1952. 

NORDISKA MINISTERRÅDET 

är ett samarbetsorgan mellan de nordiska regeringarna. Nordiska 

ministerrådet verkställer och leder nordiskt samarbete. Statsministrarna 

har det överordnade ansvaret. Verksamheten koordineras av de nordiska 

samarbetsministrarna, den nordiska samarbetskommittén och fackministerråd. 

Nordiska ministerrådet inrättades 1971. 

Postboks 1156 Blindern 

NO-0317 Oslo 

Telefon +47 22 85 89 21 

Telefaks +47 22 85 89 50 

nikk@nikk.uio.no 

www.nikk.uio.no

Satsningar och samarbete - NIKK

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Satsningar och samarbete - NIKK

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?