Föreläsning 14

particle.kth.se

Föreläsning 14

Men: i lösningar till Schrödingerekvationen erhölls, förutom att det totala rörelsemängdsmomentet var

kvantiserat, en kvantisering av rörelsemängdens komponent längs en axel var kvantiserad.

När man lägger på ett magnetfält skapar man en definierad axel, (standard är att definiera denna som

z-axeln). Kvantiteter man då kan studera är baserade på μ⋅B eller μ x B där i båda fallen kvantiseringen

längs z-axeln (kvantal m l

) är avgörande.

qe

μz

= −

2m

e

L

z

qeh

= − m

2m

e

l

= −μ

m

Potentiella energin för en magnetisk dipol:

B

l

där μ B

är Bohr-magnetonen

qeh

μB

=

2m

e

= 9,274⋅10

−24

J/T

U

r r qeB

qeh

= −μ ⋅ B = −μzB

= Lz

= Bml

= μBmlB

2m

2m

e

e

Notera att m l

både kan ha positiva och negativa värden.

Tillstånd med m l

> 0 i magnetfält B har högre energi än då

z-komponenten av L är motriktad B. Denna typ splittring av

degenerererade energinivåer i magnetfält som kan

observeras i fotonenergier i övergångar kallas Zeemaneffekten.

5A1247, modern fysik, VT2007, KTH

More magazines by this user
Similar magazines