Untitled - Universitetet i Oslo

nhm2.uio.no

Untitled - Universitetet i Oslo

nAgre tallar'r. Tilas beskriver ocksA ganska

ingAende den idag extremt granfattiga trakten

kring Femunden, dvs strax sOder om

Vauldalen (Wichman 1971). Han frammanar

hAr bilden av ett urskogsliknande tillstAnd.

Atdrig tattst i bj0rkskogen lAngs

vagen Oster om sjon Bolagen. Tradet hade

(avfrusen toppr 966 saknade grenar mot

nordvast. Som framgAr nedan finns hAr, 795

m 0.h., dven idag Atminstone en tall i denna

storleksordning.

Hisinger (1820) fann att skogarna kring

Aursunden (Brekkefjorden) dominerades av

bjork. Tallen var har sellsynt och befann sig

endast lite under aofre tallgrAnsenD. Omfattande

avverkningar fOr kopparbruket sdgs ha

gdtt h6rt At tallen i detta omrAde. Inte heller

Kellgren (1893) noterade tallen bestAndbildande

langre Osterut.

Harbye (1861) havdar att det inledningsvis

omtalade granfattiga omrAdet mellan Mer-

Aker och FaxefjAll Okade i omfattning p.g.a.

skogsbrdnder och avverkningar. Granen blev

med andra ord bara mera fAtalig fifr. aven

Sernander 1902 och Holmsen 1935). Nar det

gAller norra delen av detta omrAde, kring

Stugusjon, talas dock om fina ungskogar av

gran. Talet om (skogarD mAste dock vara en

Overdrift dA endast enstaka granar vAxer hAr

idag (se Frid6n 1959). Tiden strax efter 1800talets

mitt kan dock inte ha varit sdrskilt

ogynnsam fOr granf0ryngring nAra skogsgransen.

Aven Sernander (1902) och Holmsen

(1919) noterade fr0foryngring av gran under

1800-talets sista del i Femundstrakten.

Sernander (1 902) inhamtade av lokalbefolkningen

uppgifter om granforekomster i Vauldalen

Oster om Brekken. Ingen av dessa hann

dock besOkas och verif ieras. Sernander f ramhAller

ocksA att dylika isolerade granar ofta

stympas av lokalbefolkningen.

Blyttia 44:1-9; 1986

I bOrjan av seklet utfOrde Holmsen (1919)

nAgra enkla pollenanalyser i torv i FemundsomrAdet.

Dessa indikerade att granen aldrig

forekommit vasentligt rikligare an i nutiden.

En pAtaglig stabilitet har sAledes enligt dessa

resultat sedan lange preglat granens upptrAdande

i dessa trakter.

Publicerade uppgifter fr6n de senaste decennierna

ger i stort sett samma bild av trAdslagsf6rdelningen

som vad som ovan anforts

161 17- och 1800-talen.

Ruden (1958) redovisar, ndgot oklart, en

granfOrekomst i Vaulas Ovre lopp. Denna kan

vara identisk med ndgon av nedan behandlade

granfOrekomster. Granen Ar med andra

ord fortfarande en stor sallsynthet i hela

Rsros kommun. Tallen dr nu, liksom tidigare,

inte bestdndsbildande Oster om Brekken (se

t.ex. Nordhagen 1928, Resvoll 1942, Fondal

1 955).

Resultat

Ett fAtal vegetativa grupper av gran (kloner)

samt nAgra enstaka tradformiga tallar har

pAtraffats i Vaulas dalgAng, mellan Brekken

och riksgrAnsen. Ingetdera av dessa trddslag

har tidigare med sdkerhet dokumenterats i

dessa idag helt bjOrkdominerade trakter.

Bortsett fran dylika isolerade barrtrad ar

bj0rkskogens makt obruten fram till Litlevolas

vAstsluttning, ca 2 km sOder om Brekken.

Hdr blir med ens tallen ett pAtagligt element

i landskapsbilden och bildar glesa,

bjOrkrika bestAnd. Denna grdns fOr mera

sammanhAngande tallbestAnd forlAgger Sernander

(1902) ungefar 4 km langre sOderut

fifr. aven Hisinger 1820). Uppenbarligen har

sAledes tallen hdr gjort en viss framryckning

under 1900-talet. Rikliga fOrekomster av yxhuggna

stubbar visar att det dr Aterkolonisation

efter forna awerkningar. KlimatforbAttringen

under 1900-talet har sdkerligen underlattat

eller t.o.m. varit en forutsattning for

denna process (jfr. Kullman 1981).

NAgon enstaka gran finns i omrAdet nArmast

sOder om Brekken. Granen ar dock i

hela omrAdet en stor sAllsynthet. Granarnas

fordelning pA storleks- och Aldersklasser ger

ingen antydan om frOf0r6kning eller spridning

under senare tid. Sernanders (1902) kartering

av granforekomsterna s0der om Brekken

Ar fortfarande aktuell.

Nedan beskrivs mera i detalj de pAtraffade

barrtrAdsfbrekomsterna i Vaulas dalgAng.

More magazines by this user
Similar magazines