Går också till Ekenäs Energis kunder *

2 • 2 0 1 2 K U N D T I D N I N G E N F R Å N D I T T E N E R G I V E R K 

Kvinnorna 

som bestämmer 

Till kunderna hos Esse Elektro-Kraft, Herrfors, 

Jakobstads Energiverk, Kronoby Elverk, 

Nykarleby Kraftverk och Vetelin Sähkölaitos. 

Går också till Ekenäs 

Energis kunder * 

* Ekenäs Energi är via Katternöbolagen delägare i 

elproduktionsbolagen Rajakiiri och Kanteleen Voima 

samt Fennovoima kärnkraftsprojekt.

Tre frågor 

Karl Vilhjalmsson 

n Caj Södergård är forskningsprofessor 

i digitala 

medier och teknologichef 

vid VTT. Caj växte upp i 

Larsmo och doktorerade 

vid Tekniska Högskolan i 

datorstödd bildbehandling. 

Före VTT-tiden arbetade 

Caj inom industrin 

med att utveckla seende 

robotar. Han har skrivit flera 

böcker och innehar fem 

patent. Han ledde i flera år 

den finlandssvenska TekNatur-tävlingen för skolungdomar. 

Tekniken utvecklas hela tiden. Hur förändras vårt sätt att 

leva av det? Hur bra kan vi förutse förändringarna? Teknik 

och vetenskap står bakom det enorma uppsvinget i levnadsstandard 

sedan industrialismens födelse för 200 år sedan. Vi är 

allt friskare, lever allt längre, är bättre utbildade och vet via medier 

och resor mycket mera om vår omvärld. Arbetet blir fysiskt 

lättare. Vi träffar allt flera människor och kommunicerar med 

dem över telefon och Internet. En global medvetenhet växer 

fram. Förstås har tekniken också fört med sig problem, men 

nettoeffekten är positiv många gånger om. 

Teknikutvecklingen kan förutsägas ganska väl inom begränsade 

fack. Till exempel har datorernas beräkningskapacitet 

sedan sextiotalet fördubblats ungefär var adertonde månad, 

helt enligt ’Moores lag’ som formulerades för över 40 år sedan. 

De tekniska grundpelarna för 2020-talet finns redan i laboratorierna. 

Tittar man på hur tekniken tillämpas blir det mera komplicerat. 

Olika teknikslag växelverkar, till exempel informationsteknik 

tränger igenom på de flesta områden liksom nanotekniken också 

väntas göra. Det finns täta kopplingar till vetenskap, ekonomi, 

samhälle och politik. Det gör det svårt att föreställa sig förändringarna 

på länge sikt. Ett exempel är just Internet, som ingen 

förutsåg på sextiotalet trots att beståndsdelarna redan då fanns. 

Vilka energikällor är det realistiskt att vi satsar på i framtiden? 

Jag anser att Finland bör satsa på förnybara energikällor 

samt på kärnkraft. Vårt kyliga klimat, vår energiintensiva 

exportindustri samt utsläppsbegränsningarna ger inte mycket 

alternativ till kärnkraft. Satsningen på kärnkraft bör dock inte 

ta luften ur utvecklingen av förnybar energi, såsom sol-, vind 

och bioenergi, där stora exportmarknader håller på att öppna 

sig. Vi bör också lära oss att bättre hushålla med energin. Ute 

i världen varierar förhållandena mycket från region till region. 

Varje region bör förstås utnyttja sina starka sidor. 

Vad betyder livskvalitet för dig? Det betyder å ena sidan stabilitet: 

hälsa, familj och vänner, ett arbete där jag kan göra en 

insats, god boendemiljö och natur. Å andra sidan är livskvalitet 

också omväxling och möjligheter att lära sig och uppleva nya 

saker. Ett ställe där mitt sinne vilar är när jag sitter på bryggan 

på sommarstället i Larsmo och tittar ut över Hästöfjärden. 

Innehåll 

Framtiden stavas multi-utility 4 

Kvinnorna som bestämmer 6 

Varför är vi som vi är? 12 

Mat för alla sinnen 18 

Tre vänners viktminskning 26 

Vinland det goda 32 

Vår naturresurs torven 44 

Lokalbolagen rustar till kamp 46 

Mikael Nybacka 

ÖGONFRÖJD. ”Hur maten 

ser ut betyder ungefär 

hälften av hur den smakar”, 

säger krögaren Richard 

Hardeling på Restaurang 

Hästöskatan. Sidan 18. 

Katternö 2 • 2012 Ansvarig utgivare Stefan Storholm, Storgatan 8, 68600 Jakobstad, tel. (06) 781 5300, 

fax (06) 781 5322, stefan.storholm@katterno.fi, www.katterno.fi Adressändringar Siv Granqvist, 

tel. (06) 781 5333, siv.granqvist@katterno.fi Produktion Botnia Information, www.botniainformation.fi 

Projektledare Peter Appel, Annika Lillkvist Redaktörer Svenolof Karlsson/Storkamp Media, 

www.storkamp.com, Peter Appel, Johan Svenlin, Susanne Strömberg, Sonja Smedlund 

Layout Glenn Nylund, Annika Lillkvist, Janne Nylund Pärmbild Karl Vilhjálmsson Tryck Forsberg 2012 

Dags för timeout? 

Alla länder har olika geografi. Det betyder att de har olika förutsättningar 

för kraftproduktion. Till exempel får Norge praktiskt taget 

all sin el av vattenkraft, Sverige omkring hälften, Finland drygt en 

tiondel och Danmark i stort sett ingenting. 

Tyskland, Polen, England och andra länder har stora mängder kol. 

Länder som Ryssland och Norge har gigantiska olje- och gasfyndigheter. 

Finlands enda riktigt betydande energikälla är torv. Bioenergi i olika varianter 

finns i alla länder, men räcker ingenstans till som bulkvara. 

Frankrike och Sverige har byggt ut kärnkraften storskaligt. Danmark, 

Spanien och Tyskland har satsat stort på vind och sol, intermittenta energikällor 

som inte producerar el utgående från samhällets behovskurvor. 

Geografin har också andra konsekvenser. I norra Europa behöver vi 

mycket värme och ljus. I södra Europa behövs 

luftkonditionering och kyla. I tättbefolkade 

områden kan värme- och elförsörjningen 

utformas koncentrerat och storskaligt. I 

glesbygd måste man tänka småskaligt. 

Det som ännu komplicerar saken är 

att el måste produceras samtidigt som den 

används och att överföring av el över långa 

avstånd ger mycket svinn. Enorma investeringar 

behövs, om elnäten ska uppgraderas 

för att kunna klara överföring i stor skala 

genom Europa. 

Trots dessa ytterst varierande förutsättningar 

har politikerna tagit sig an utmaningen att skapa enhetliga europeiska 

regler för energibranschen. Argumenten handlar om energibesparingar, 

omställning till förnybara bränslen med mera, vilket man kan ha 

respekt för. 

Samtidigt går det inte att undvika frågan om politikerna verkligen vet 

vad de gett sig in i. Inom energibranschen råder stor oro över den utveckling 

som skett och över nya EU-direktiv som förbereds ner på en förbluffande 

detaljerad nivå. 

För bara Femton år sedan gjordes en historisk avreglering av 

elmarknaden. Nu har redan en påreglering skett som, enligt Europaparlamentarikern 

Eija-Riitta Korhola, ”med sin djungel av stödsystem allt mer 

börjar likna jordbrukspolitiken”. 

För oss i Katternögruppen gör detta det ännu viktigare än förr att följa 

trenderna och den politiska diskussionen, både internationellt och hemmavid. 

Vi måste bli bättre på att beskriva vår verklighet för politikerna. 

Kan vi som lokala aktörer göra detta i samlad tropp, kan det vi säger få 

särskild tyngd. Det gryende samarbetet inom Lokalkraft och mellan de 

nordiska lokala energibolagen bådar i det avseendet gott. 

Alla skulle må bra av ett rejält kunskapslyft om energibranschen och 

dess villkor. Kanske ska vi våga ställa frågan: Förstår man i Bryssel de 

specifika förutsättningarna i olika regioner? Är det läge för en timeout 

och en nystart som vi inleder med en förutsättningslös analys av energifrågorna? 

peter boström 

Styrelseordförande, Katternö Ab 

Kan man lita på 

politikernas löften? 

n Jani Lundqvist: 

”Man får ta löftena med en 

nypa salt! Mycket beror på 

hur nära det är till nästa 

val! Hur det sen blir hänger 

ju inte bara på den som ger 

löftena. Ca 70 procent av 

löftena håller.” 

n Anneli Enroth: 

”Det var en svår fråga. 

I vissa fall! Hoppeligen! 

Men man lovar nog för 

mycket! Cirka 40 procent 

av löftena håller!” 

n Ritva Ahlvik: 

”Hmm… Inte helt och 

hållet. Jag har följt med 

en hel del och noterat 

att politikerna inte alltid 

håller vad de lovar. Till 

70 procent, kanske.” 

n Mats Östman:: 

”Både ja och nej. 

Enskilda politiker lovar 

ibland mera än vad 

partiet kan hålla. Ett 

annat problem är att 

det i verkligheten blir 

annorlunda än man har 

tänkt sig. Men jag tycker 

ändå att man håller 

omkring 80 procent 

av sina löften.” 

2 katternö katternö 3

K A T T E R N Ö 

DEBATT 

’ Framtiden stavas multi-utility ’ 

Infrastrukturen handhas på de flesta orter av separata vattenbolag, elbolag, sophanteringsbolag, 

telefonbolag och olika slags lokala andelslag. Det är skäl att räkna på fördelarna i att sammanföra 

de olika funktionerna till en och samma enhet, skriver Tony Eklund, VD för Nykarleby Kraftverk. 

n Det finns olika historiska skäl till att man upprätthåller 

infrastrukturfunktionerna inom separata 

enheter. Nykarleby är något av ett undantag genom 

sin flerbranschmodell, där el, värme, vatten och avlopp 

i snart tjugo år har skötts inom samma bolag. 

I Sverige är denna så kallade multi-utility-modell 

vanlig. Fördelarna är uppenbara. I synnerhet 

för mindre bolag som ensamma har svårt att klara 

de krav som både lagstiftarna och den moderna 

verksamheten i sig ställer. 

Ett exempel är den fjärravläsning av elmätare 

som snart måste göras varje timme. I stället för 1 

mätarvärde ska vi då kunna hantera 8 760 mätvärden 

per kund och år. 

Tidigare använde en montör halva sin arbetstid 

till att manuellt läsa av kundernas el- och vattenmätare. 

Var är vi om tjugo år, med de regler som skärps 

allt mer? Mätning per minut? I så fall över 525 000 

årliga värden per kund! 

En konsekvens av multi-utility-lösningen är att 

vi i Nykarleby kan dela system-, underhålls- och lönekostnaderna 

mellan el, fjärrvärme och vatten. 

Fakturering, bokföring, kartprogram, fjärrövervakning 

och styrning av de olika distributionsnäten och 

produktionsanläggningarna är direkta exempel på 

funktioner där det lönar sig att samanvända resurser. 

En annan klar fördel är att vi kan erbjuda en bredare 

kundbetjäning. Kunderna behöver inte separat 

besöka ett fjärrvärmebolag, ett vattenbolag, 

ett avloppsbolag och ett elbolag för att göra upp 

anslutningsavtal. 

Österbotten i dag 

Mats Sandström 

Tony Eklund tillsammans med tf arbetsledare Magnus Forsén i driftcentralen vid Nykarleby kraftverk, 

där Magnus övervakar fjärrvärme, vatten, kraftverk samt eldistribution. 

Hur mår infrastrukturen i Österbotten i dag? 

Statistiken visar att transportvolymerna bara 

växer. Vägarna är alltså viktigare än någonsin, men 

samtidigt ser vi att pengarna inte räcker till för att 

upprätthålla vägnätets standard. Vi vet att också 

en stor del av de offentliga fastigheterna står inför 

ett saneringsbehov. 

Hur är det med den infrastruktur som ligger nedgrävd 

och undangömd, det vill säga el-, vatten-, avlopps- 

och fjärrvärmelinjerna? Har ägarna satsat 

på underhållet? 

Erarenheten i den offentliga sektorn är att de 

pengar som behövs för saneringar efterfrågas 

också på annat håll. Andelslagen präglas för sin 

del av talkoanda och en – förståelig – strävan att 

hålla priserna maximalt låga. Men på lång sikt är 

detta inte hållbart. 

Faktum är att de distributionsnät för el, vatten 

och avlopp, som dramatiskt byggdes ut på sextio- 

och sjuttiotalen, nu närmar sig femtioårsåldern och 

måste saneras. Enligt Vattenverksföreningen har 

man under lång tid sanerat bara en tredjedel av det 

verkliga behovet. Saneringsunderskottet i Finland 

är helt enkelt oerhört! 

Till bilden hör en rikspolitisk strävan att bygga ut 

vatten- och avloppsnäten till allt mer glesbebodda 

områden. Konsekvensen av denna resursprioritering 

är ofrånkomligt att underhållet försummas. 

Den goda nyheten 

Den goda nyheten är att saneringsunderskottet 

inom vatten- och avloppsnäten enligt beräkningar 

kan åtgärdas långsiktigt, om vattentaxorna höjs 

med 30–40 procent. 

Som höjning kan detta låta mycket, men siffran 

bör jämföras med nivån på förbrukningsavgiften, 

vilken för vatten i Nykarleby och Pedersöre ligger 

på drygt en euro per kubikmeter. Är det verkligen 

en hög kostnad för att transportera 1000 kg vatten 

av god livsmedelskvalitet tiotals kilometer? 

Vad vårt Nykarlebyexempel visar är att en ansamlad 

saneringsskuld kan betas av långt effektivare 

med en multi-utility-lösning. Tack vare samordningen 

kunde vi under nittiotalet i snabbt takt 

amortera hela den stora skuldbörda som tyngde 

det tidigare vattenbolaget i landskommunen. 

Resurserna kunde med andra ord göra större 

nytta om de användes till att underhålla ledningsnäten 

och samordna grävprojekt än till att upprätthålla 

en gammal organisationsstruktur. 

Slutligen: I dag ivrar myndigheterna för att elnäten 

ska ’vädersäkras’ mer än förr. Närmast till 

hands ligger att gräva ned elnätet i snabb takt, även 

i glesbygden, trots de stora kostnaderna. Men om 

vi nu gräver ned elnäten, vad väntar oss då elnätet 

nästa gång måste förnyas? Har vi då byggt upp en 

övermäktig saneringsskuld på landsbygden även 

för elnätens del? 

tony eklund 

Klimatprofilen som vände 

n Ropen om människan som moder 

jords fiende hörs fortfarande, men 

den hårda kärnan bakom larmen 

krymper allt mer. Nyligen skedde 

ett uppmärksammat avhopp, 

då David Evans, doktor från 

Stanford och under tolv år 

rådgivare för Australiens 

klimatministerium, gick 

ut med ett skeptiskt 

manifest mot klimatalarmismen. 

Nu har en av de 

ledande klimatprofilerna i 

Tyskland, Fritz Vahrenholt, gjort samma 

sak genom boken Die kalte Sonne. Warum die Klimatkatastrophe 

nicht stattfindet (Den kalla solen. 

Varför klimatkatastrofen inte kommer att äga rum). 

Vahrenholt, kemiprofessor, var under sju år miljöminister 

i delstaten Hamburg (för socialdemokraterna). 

Senare har han suttit i ledningen för två av 

de stora tyska bolagen för förnybar energi och varit 

rådgivare till förbundskansler Angela Merkel. 

Vahrenholts skepsis väcktes då han inbjöds som 

vetenskaplig granskare för en IPCC-rapport om förnybar 

energi och upptäckte att rapporten nonchalerade 

vetenskapen och var full med fel (Vahrenholt 

identifierade 293 sådana). Rapporten slutredigerades 

av Greenpeace och hävdade att 80 procent av 

världens energibehov fram till 2050 skulle kunna 

täckas med förnybara energikällor (ett uttalande 

Fritz Vahrenholt, VD för vindkraftbolaget RWE 

Innogy och känd klimatprofil i Tyskland, tror inte 

längre på någon klimatkatastrof. 

som spreds av media också i 

Finland). 

Samtidigt konfronterades 

Vahrenholt, i sin roll som VD för 

RWE Innogy (med vindkraft som 

sin största affär), med ett annat 

problem: bolaget var i färd med 

en femmiljardersinvestering i vindkraft 

i Nordsjön, men tvärtemot modellerna 

avtog vindarna för varje år. 

Vahrenholt började undersöka saken 

och fann att trenden hade ett direkt 

samband med havscirkulationen 

NAO (den nordatlantiska oscillationen). 

Denna hade gått in i en negativ fas, vilket 

öppnade för den rysskyla med stiltje som 

Tyskland nu haft tre vintrar i rad. 

Erfarenheterna föranledde Fritz Vahrenholt till 

ett intensivt studium av klimatfrågorna. Han kom 

ut som skeptiker och analyserar i Die kalte Sonne 

tillsammans med sin medförfattare Sebastian Lüning 

och fyra prominenta klimatforskare med tysk 

grundlighet IPCC:s huvudpåståenden. 

Handbok för politiker 

n Ibland är boktitlar speciellt informativa. Så är 

åtminstone fallet med Maria Erikssons studie om 

elmarknaden i Sverige, Dubbelspelet. Så höjde 

politikerna elpriset, skyllde på marknaden och lät 

dig betala. 

Maria Eriksson är chefredaktör för Svensk Tidskrift 

och tidigare ledarskribent på Svenska Dagbladet. 

Studien, utgiven av tankesmedjan Timbro, 

faller som titeln antyder inte särskilt väl ut för politikernas 

del. 

Detta gäller i stort oberoende av politikernas 

hemvist. Alla partier säger sig vara bekymrade 

över det höga elpriset. En närmare syn visar emellertid 

att priset faller tillbaka på politikerna själva. 

Problemet är inte att elmarknaden avreglerades, 

inte heller den så kallade marginalprissättningen, 

utan att elpriserna vridits upp genom en mångfald 

politiskt beslutade mekanismer. 

Elskatt, moms, elcertifikat och utsläppsrätter 

står i dag för mer än häften av det elpris som en 

svensk elkund betalar. De två sistnämnda mekanismerna 

har till och med effekten att svenska konsumenter 

gör det billigare för konsumenter i andra 

länder att släppa ut koldioxid. 

Varför allt detta? Brist på kunskaper är en given 

Allt säckar ihop. I stället växer en förklaringsbild 

fram där solen har den stora huvudrollen i klimatförändringarna. 

Solens egna förändringscykler och 

cyklerna i jordens bana runt solen styr huvudtrenderna. 

Också vad gäller koldioxiden (där en fördubbling 

av koldioxidhalten matematiskt innebär ungefär en 

grads temperaturhöjning) kommer Vahrenholt till 

att skeptikerna har rätt, nämligen att det snarare 

finns faktorer som försvagar denna höjning än förstärker 

den. 

Baserat på de nämnda cyklerna gör Vahrenholt 

och Lüning prognosen att jorden under de närmaste 

årtiondena blir några tiondels grader kallare, för 

att mot slutet av århundradet åter värmas med upp 

till en grad. 

Die kalte Sonne har fått avsevärd uppmärksamhet 

i Tyskland, bland annat genom artikelserier i de 

stora tidningarna Die Welt och Der Spiegel. Säkert 

studeras boken nu ivrigt också av vår egen finländska 

klimatpanel och miljöminister Ville Niinistö. 

svenolof karlsson 

orsak. Medvetet politiskt spel en annan. Olikartad 

energipolitik i olika länder en tredje. För näringslivet 

hämmar den politiska osäkerheten helt klart 

investeringsviljan. 

Finland har enligt Maria Eriksson åtminstone en 

fördel jämfört med Sverige. Hos oss är det vanligt 

att storkonsumenter av el blir delägare i kraftverk: 

det ger incitament att producera elen så billigt som 

möjligt. 

Politikerna glömmer att el i grund och botten är 

något positivt. Bara när de kommenterar elavbrott 

låter det annorlunda, säger Maria Eriksson. 



Kvinnorna som bestämmer 

Vad kan man lova som politiker? Och hur mycket måste man kunna själv? 

Tre toppolitiker från var sin österbottnisk 

stad. Vi frågade finansminister 

Jutta Urpilainen, justitieminister 

Anna-Maja Henriksson 

och Miapetra Kumpula-Natri, 

ordförande i riksdagens stora 

utskott, vad man kan lova som 

politiker. 

Anna-Maja Henriksson: Demokrati är det bästa 

system som vi hittills har kommit på. Man är 

aldrig ensam om att fatta beslut. Man gör upp 

egna mål och kan sedan lova att arbeta för det 

målet. Men jag kan aldrig garantera att jag får 

gensvar hos de andra. Det måste man vara väldigt 

noga med när man ger löften. 

Miapetra Kumpula-Natri: En politiker måste 

vara ärlig med sina tankar – och följa någon 

linje, ha idéer, det som också kallas ideologi. 

Om man är ärlig med vad man vill hela tiden, 

då vet också väljarna vad man kämpar för. Sedan 

är man inte ensam om att bestämma, så 

realiteten är att det blir kompromisser. Man 

ska inte ge löften som inte är realistiska. 

Jutta Urpilainen: I politiken är det absolut nödvändigt 

att ord och handling motsvarar varandra. 

Därför bör man ge löften bara med mycket 

eftertanke. 

Socialdemokratiska partiet lovade inför 

riksdagsvalet tre centrala saker: vi ville genom 

en samhällsgaranti ha nolltolerans för 

ungdomsarbetslösheten, skärpa kapitalbeskattningen 

och behålla pensionsåldern som 

den är. Alla de löftena har förverkligats redan 

i det här tidiga skedet av valperioden. 

Anna-Maja: Det handlar väldigt mycket om att 

lyssna på andra. Och att lägga fram sina egna 

argument och kanske kunna säga: ’Nu är det 

kloka att vi väljer den här linjen.’ Det lönar sig 

att tänka bredare. Och att ha ett långsiktigt 

perspektiv och försöka klarlägga konsekvenserna. 

Särskilt före ett val är det jättenoga hur man 

för ut budskapet. Jag kan bara lova att jag kommer 

att jobba för de och de sakerna. Även om 

väljarna vet att det sedan kommer att vara fler 

som är med om att fatta beslutet. 

Miapetra: Det är inte möjligt att i förväg konkret 

beskriva allt som man ska arbeta med de 

kommande fyra åren. Jag har nu inlett min 

tredje riksdagsperiod, och varje fyraårsperiod 

har det inträffat överraskande saker. Förhoppningsvis 

blir det fler positiva än negativa överraskningar. 

En fråga jag ofta får som politiker är varför 

saker tar så lång tid att genomföra. Trots att det 

kan vara fråga om ganska enkla åtgärder. 

Ett exempel är reglerna för ekonomiskt stöd 

till studerande. Lagen säger att föräldrarnas 

inkomster ska beaktas för institutstuderande, 

men inte för universitetsstuderande. Det här 

är helt fel, oacceptabelt, och står inte i överensstämmelse 

med grundlagens tanke att alla 

medborgare är jämlika. 

När man skriver regeringsprogram kan man 

inte få med allt, och världen blir inte färdig under 

en mandatperiod. Men det här var just en 

sådan sak som glömdes bort i regeringsprogrammet 

i fjol. Jag lovar att övervaka att frågan 

inte glöms bort då studiestödsreformen görs! 

Jutta: Visst måste man hålla fast vid sina löften. 

Det är ändå viktigt att skilja mellan mål 

och löften. Löften måste hållas, men i fråga om 

mål finns visst utrymme för flexibilitet. 

Finland är ett mångpartiland, där beslutsfattandet 

nästan alltid grundar sig på att man 

söker kompromisser. Det begränsar hur framgångsrik 

man kan vara i sina egna målsättningar. 

Samtidigt är detta en rikedom hos det 

finländska samhället: vi har en stark tradition 

av att komma överens, och den traditionen är 

det lönt att hålla fast vid också i fortsättningen. 

Jag tror att människor har realistiska förväntningar 

på politikerna. Man förväntar sig 

konkreta förbättringar i människors vardag 

och ledarskap byggt på värderingar. 

En särskild kategori är symbolfrågorna. 

Anna-Maja: Jag är rätt pragmatisk till min natur 

och vill låta fakta och siffror tala, men har 

insett att så fungerar det inte alltid i rikspolitiken. 

Symbolfrågorna har stor betydelse när 

partier ska sälja sitt budskap. 

Ett exempel är arvsskatten. Min åsikt är att 

vi borde följa Sveriges exempel och avskaffa 

den. De tillgångar som människor lämnar efter 

sig har de redan skattat för. 

Men det finns kolleger i regeringen som vill 

ha skatten kvar, inte för att den har betydelse 

för statsbudgeten, mer än marginellt, utan för 

att den är symboliskt laddad. Man vill kunna 

säga väljarna att man såg till att behålla arvsskatten 

och skärpa den. 

Hur mycket måste man kunna själv som 

politiker? 

Jutta: För en politiker är det viktigt att kunna 

använda sig av all kunskap som ges av tjänstemän, 

andra politiker, medborgare, organisationer 

och media. Den egna kunskapsnivån 

måste dock alltid vara sådan att politikern 

själv kan bära ansvaret för alla sina beslut. 

Anna-Maja: Naturligtvis måste man välja vilka 

frågor man verkligen fördjupar sig i, ingen kan 

hinna med allt. Man behöver ha förtroende för 

politikerkolleger som kan de ämnen man själv 

inte behärskar så bra. Till exempel litar jag i 

jordbruksfrågor på Mats Nylund. 

Det viktiga är alltid att försöka få helhetsbilden. 

Men i vissa situationer är man till sist 

ensam med beslutet. Till exempel i fråga om 

domstolsreformen satt jag i slutskedet med 

alla fakta, och ändå var det oerhört svårt att 

fatta beslut. Vilka konsekvenser skulle beslutet 

få, och vad skulle ur ett helhetsperspektiv 

vara det bästa för rättsväsendet på sikt? 

I kommunpolitiken i Jakobstad har jag 

lärt mig att man i vissa frågor måste veta lika 

mycket som tjänstemännen. Man lär sig också 

att det genom dem inte alltid går att få fram det 

man behöver veta som politiker. 

Vi borde på allvar se på det svenska systemet 

med kommunalråd (det vi hos oss brukar 

kalla borgmästarmodell). Vi borde ha en 

klarare arbetsfördelning mellan den politiska 

ledningen och tjänstemannakåren i kommunerna. 

Invånarna ska veta vem det i slutändan 

är som bär ansvar! 

Vilken roll har media? 

Miapetra: Att synas är en del av jobbet, även 

om jag inte såg något nöje i att ta fram nya bilder 

i samband med den senaste valkampanjen. 

Jag fick säga mig att fotografierna var en del av 

kampanjarbetet och inte något annat. 

Miapetra Kumpula-Natri, Vasa, 

Anna-Maja Henriksson, Jakobstad, 

och Jutta Urpilainen, Karleby. 

6 katternö katternö 7 

Karl Vilhjálmsson

’Grunden är att jag kan motivera beslutet för mig själv’ ’En sak får man inse: Folket röstar alltid rätt’ 

Viktigast för mig är att jobba med sakfrågorna. 

Men samtidigt måste den politik jag 

arbetar med vara synlig. Jag representerar 

väljarna, de måste få en chans att utvärdera 

det jag gör. 

En svår sak är att varje gång hitta en slående 

rubrik, att kunna uttrycka budskapet i några 

få ord som alla kan förstå. Förr kunde man 

säga ’Sovjet’ eller ’ondskans axelmakter’ och 

alla visste vad man syftade på. Sedan är det 

viktigt också hur man uttrycker budskapet. 

När man får fyra minuter i en debatt, så måste 

man gå rakt på ämnet och använda bilder som 

fungerar. 

En del är bättre på det än andra. Men det blir 

fel när politiker bara försöker sälja sitt budskap 

med en vits, och denna sedan blir en rubrik i 

medias nyhetssändningar. Så gör lata journalister, 

de låter politikerna göra deras eget 

arbete… 

Anna-Maja: Media har intresse av sådant som 

går att förenkla och sälja till läsarna, medan de 

frågor som politiker lever med ofta är komplicerade. 

Det här är ett problem, inte minst när 

man ska ge kommentarer i korta intervjuer. 

Svårast är det med ’skjutjärnsjournalisterna’, 

som i första hand är ute efter att spåra upp eller 

skapa konflikter. 

Ett exempel är när någon fånge rymt och 

jag som justitieminister förväntas ge kraftfulla 

kommentarer. Det är sällan så enkelt att 

du löser problemen genom att ändra någon 

paragraf. 

Att veta att det man säger kanske klipps 

in med tolv sekunder i TV-nyheterna är inte 

en tacksam utgångspunkt. Det är bättre med 

längre intervjuer där man i varje fall får avsluta 

den mening man påbörjade. Det här är 

en ständig balansgång, där det också har betydelse 

vilket humör man är på. 

Jutta: I politiken måste man alltid sträva till 

klarhet – man måste kunna presentera sakerna 

så att människorna förstår grunderna för 

besluten. Alltför mycket förenkling är dock 

farligt. Enkla svar är sällsynta i politiken: till 

exempel i eurokrisen står vi om och om igen 

inför svåra avgöranden. Några undermediciner 

finns inte, men följderna av att inte fatta 

några beslut alls skulle vara ännu värre. 

Ibland har journalisterna nog sakkunskaper. 

Det ingår dock i medias natur att skapa 

rubriker som väcker uppmärksamhet, och det 

finns ett tryck på att få ihop innehållet snabbare 

än förr. Det här leder ibland till att fakta 

fördunklas. 

Till exempel i fråga om eurokrisen har vi i 

8 katternö 

finansministeriet gjort uppskattningen att 

risken för Finland för att delta i stödet till Europas 

krisländer även vid ett mycket pessimistiskt 

scenario är i storleksklassen en miljard 

euro. Men om man följer vissa media skulle 

man kunna tro att risken handlar om summor 

som är flera tiotals gånger större än så. 

Hur svåra är energifrågorna? 

Politikerna har lagt sig i energifrågorna på ett 

detaljerat sätt. Först avreglering på 1990- talet, 

nu allt mer påreglering. Vet politikerna vad de 

gör? I branschen är man genuint bekymrad 

över att inte veta hur regelverket förändras på 

längre sikt. 

Karl Vilhjálmsson 

MIAPETRA KUMPULA-NATRI: Jag tänker inte i vardagen på den makt jag har. Inför en beslutssituation vill 

jag ha sakargumenten på plats. När jag är förtrogen med dem och kan motivera beslutet för mig själv, kan 

jag motivera det också för andra. Då är jag bekväm i maktrollen. 

Jutta: På nittiotalet handlade målet i energipolitiken 

mer än nu om att öka konkurrensen. 

Syftet var inställt på effektivisering av 

produktionen och lägre konsumentpriser. Nu 

på 2000-talet har miljövärdena fått en större 

plats i samhället. Politikernas svängning är 

en avspegling av detta. Den här förändringen 

i värderingarna har inte skett bara i Finland, 

utan i hela Europa. En stor del av regelverket 

bestäms på EU-nivå. 

Anna-Maja: Energifrågorna har inga enkla 

svar. Alla samhällen behöver energi. Ett av 

Finlands problem är beroendet av omvärlden. 

Det finns en allmän politisk förståelse 

för att vi borde vara självförsörjande i fråga 

om energi. Men det skiljer när det gäller metoderna. 

Det är oerhört svårt som politiker att ge löften 

långsiktigt i detta. Vad en regering har beslutit 

kanske inte nästa regering vill ställa sig 

bakom. Jag förstår att detta ger svårigheter för 

energibranschen, att den behöver regler som 

ligger fast. 

Det finns en allmän vilja att leva upp till de 

mål i fråga om energin och klimatet som satts 

upp av EU och globalt. Men hur ska sakerna 

skötas i praktiken? Ju mer detaljerat man går 

in i frågorna kring biobränslena, desto mer 

komplicerat blir det. Redan definitionen av 

biobränslen ger stora problem. 


JUTTA URPILAINEN: Politisk makt utövas i ett kollektivt sammanhang, baserat på ett förtroende hos 

individerna. Folket röstar alltid rätt och politikernas uppdrag är att lyssna på folket. God politik leder inte 

bara till inval om fyra år, utan till ett förtroende som varar längre än så. 

Miljöministern vill förbjuda torv, hur ser övriga 

ministrar på saken? 

Anna-Maja: Synen på detta är helt olika inom 

regeringen. Är torven ett biobränsle? Det här 

är ett bra exempel på svårigheten med att ge 

löften och utmaningen när det gäller att hitta 

kompromisser. Jag ser på torven som ett långsamt 

förnyelsebart bränsle. 

Jutta: Skillnaderna i perspektiv och åsikter 

mellan partierna är en del av demokratin, även 

i det fall att partierna sitter i samma regering. 

Att förhandla utgående från åsiktsskillnader 

hör till politikens vardag. 

Kimmo Mäntylä / Lehtikuva 

Torven är en av de energifrågor där åsikterna 

är delade. Enligt min åsikt är det centralt att 

om torv används för energiproduktion, bör 

också torvskörden – inte bara förbränningen 

av den – ske så miljövänligt som möjligt. 

Miapetra Kumpula-Natri, ingenjör till utbildningen, 

har de senaste fem åren varit ansvarig 

för socialdemokraternas energipolitik. 

Miapetra: I ett 10–20 års perspektiv finns en 

ganska bred överenskommelse om vissa saker, 

till exempel åtaganden som hör ihop med 

ambitionen om en hållbar resursanvändning. 

Mycket baseras dock på den politik som förs av 

EU och FN, det är knappast avgörande vilken 

regering Finland har. 

Feed-in-stödet är nu högt och motiverar energibolagen 

att bygga ut vindkraften. Samtidigt 

finns en oro för att systemet rivs upp av kommande 

regeringar. Vindkraften anses inte ha 

någon chans att nå lönsamhet utan stödet. 

Miapetra: Ingen kommer att ändra riktningen 

i fråga om vindkraften. Men en fråga är förstås 

om styrmedlen ska vara skatter, marknadsbegränsningar 

eller något annat. 

Det är knappast klok energipolitik om man 

gör snabba nedskärningar och inte vet vad de 

ersättande alternativen kostar. Om vi har en 

fungerande anläggning, kan vi inte bara lägga 

ned den. Just i en sådan frågeställning blir det 

här med att ta ansvar för helheten centralt. 

Kan vindkraften bli lönsam utan stöd? 

Det är ett dilemma. Tanken är att vindkraften 

ska kunna klara sig på egna premisser i och 

med att elpriset höjs. Å andra sidan är det inte 

önskvärt att elpriset stiger alltför högt. 

Samtidigt är det svårt att vara nöjd med hur 

energimarknaden fungerar. Det är inte bra att 

den dyraste produktionen vid kolkondenskraftverk 

sätter elpriset för hela marknaden. 

Och jag kan inte se att man i energibranschen 

försöker göra något åt detta. 

Är energifrågan för komplicerad? 

Det är ett svårt ämne, bland annat för att det 

inte kan hanteras isolerat för Finland. Vi måste 

beakta EU-regler, de globala frågorna, Ryssland… 

Elproduktionen borde bli utsläppsfri, 

klimatvänligare… Det finns argument för 

och emot olika alternativ. Till exempel vet jag 

att för många av dem som i riksdagen röstade 

ja till kärnkraften var klimatfrågan ett viktigt 

argument. 

katternö 9

’Man måste våga lägga sig själv i blöt’ ’Det var frågan om att någon måste agera’ 

Hur är relationen 

Vasa–Jakobstad–Karleby? 

Vasa, Jakobstad och Karleby har sedan 

1600-talet stått i ett konkurrensförhållande, 

mer eller mindre. Hur ser ni som politiker på 

detta? 

Jutta: Jag kommer inte omedelbart på någon 

sak där städerna skulle ha allvarliga intressekonflikter. 

I stället kan man i alla de tre 

städerna vinna mycket på att samarbeta. Till 

exempel gynnas hela området av satsningar 

på trafikleder och utveckling av näringslivet. 

Anna-Maja: Det är sant att det alltid har funnits 

en viss konkurrens mellan städerna. Ur 

Jakobstads synvinkel har vi dock alltid varit 

måna om goda relationer såväl norrut mot 

Karleby som söderut mot Vasa. Vi har många 

exempel på väl fungerande samarbetsformer 

i bägge riktningarna, exempelvis inom yrkesutbildningen 

och yrkeshögskoleutbildningen. 

Österbottens Handelskammare fungerar 

som organisation väl i alla tre regioner. 

Till en del lider vi av att städerna inte längre 

hör till samma län. Samtidigt kan det vara 

sunt med konkurrens. Tillsammans utgör vi 

det ledande båtklustret i landet. I framtiden 

kan vi kanske få den ställningen också inom 

energiområdet. 

Miapetra: Som riksdagsledamöter är vi väl 

nästan de enda som har ett särskilt ansvar för 

helheten. Visst är det så att vi har våra egna 

städer som en bas, de flesta av mina väljare hör 

säkert hemma i Vasatrakten. Men min övertygelse 

är att om hela området mår bra, så vinner 

de enskilda orterna på det. 

Varje ort har sina styrkor. Vasa har sitt energikluster, 

Jakobstad har trä och papper, 

Karleby sin kemiindustri. Det finns dock 

gränsdragningar som är olyckliga och skapar 

obalans, till exempel EU-gränser som påverkar 

stödet till båtindustrin. 

Det vi borde fokusera på är att skapa synergier, 

så att alla har nytta av varandra. Om en 

ort har ett starkt varumärke – som Vasa som 

energistad – så är det till nytta också för de 

andra. 



ANNA-MAJA HENRIKSSON: Den som inte eftersträvar makt får inte heller inflytande. Den andra sidan av 

myntet heter ansvar. Man kan inte särskilja ansvaret från makten. Det viktigaste budskapet jag har är att 

det går att påverka. Men man måste våga lägga sig själv i blöt. 

Miapetra… 

n Miapetra Kumpula-Natri var aktiv 

redan i klassrummet. 

”När jag såg något som inte var bra 

och lärarna inte tog tag i saken, gick 

jag till rektorskansliet. Det var inte en 

fråga om varför just jag, utan om att 

någon måste agera.” 

Kanske är det en personlighetsfråga, 

säger hon: ”Jag ville vara vän med 

de tysta, men också med de stökiga. 

Det var viktigt att få bra klassrumsanda. 

Om de högljudda var lite tystare, 

så vann hela klassen på det.” 

Engagemanget i sakfrågorna utvecklades 

småningom till ideologi: 

”Det måste finnas något man ba- 

Jutta… 

n Jutta Urpilainen växte upp med 

politiken; fadern Kari satt i riksdagen 

i fyra valperioder. 

Som äldst av fyra syskon tog hon ett 

visst ansvar för dem alla, särskilt för 

den femton år yngre Anni. ”Jag skötte 

henne ofta som liten och hon var med 

mig när jag träffade kompisar.” 

Jutta deltog aktivt i det mesta: 

församlingens ungdomsklubb, Unga 

örnar, idrottsklubben Jymy. Hon spelade 

piano och skulle börja på konservatorium, 

då nittiotalsdepressionen 

fick henne att studera till ett säkrare 

yrke: lärarens. 

”Tändmedlet till politiken för mig 

serar sitt arbete på när man ska navigera 

bland allt som händer. Viktigt för 

mig är att arbeta för dem som av olika 

skäl inte själva kan föra sin talan.” 

Processen mot att bli politiker gick 

stegvis. Miapetra Kumpula-Natri deltog 

i Ahtisaaris presidentvalskampanj 

i Vasa, gick med i socialdemokratiska 

unga och upptäckte sitt intresse 

för de internationella frågorna. 

En dag fick hon frågan om hon ville 

arbeta för statsminister Lipponen. 

Hon sa ja, blev intervjuad och vald – 

och efter det har politik varit en del av 

hennes vardag. 

var när jag fick veta att en person i 

närkretsen använde droger. Jag kom 

fram till att det här var något jag 

måste engagera mig i: unga människor 

måste ha tillgång till aktiviteter 

som leder in dem i annat än droger. 

De ungas situation är fortfarande en 

hjärtefråga.” 

2008 valdes hon 32 år gammal till 

partiledare för socialdemokraterna. I 

fjol tillträdde hon som finansminister, 

som första kvinna i ordningen efter 51 

män på posten. 

”Efter att jag gav mig in i politiken 

har jag upplevt hur viktig den är, och 

jag trivs i mitt arbete.” 

Anna-Maja… 

n Anna-Maja Henriksson deltog i 

sin första politiska aktion som fjortonåring. 

”Vi behövde akut ett nytt högstadium 

i Jakobstad, eftersom Rådmans 

skola hade blivit olidligt trång. Hela 

skolan strejkade en dag, vi gick med 

banderoller och ropade ’Itälä, Itälä, 

Itälä’…” 

Undervisningsministern hette 

Jaakko Itälä. Följande år fick Jakobstad 

statspengar för det som blev 

Oxhamns skola. En ny regering hade 

då tillträtt, den nye undervisningsministern 

hette Pär Stenbäck. 

Som nybliven jurist återvände 


Anna-Maja Henriksson till Jakobstad. 

”Senare, med två småbarn, blev jag 

intresserad av dagvårds- och skolfrågorna. 

Jag ville veta hur staden 

styrdes. Min nyfikenhet ledde mig in 

i politiken.” 

Hon gick till Svenska gården, där 

hon aldrig förr varit på ett politiskt 

möte. ”Jag minns att Siv Sundberg 

frågade: ’Och vem är du?’ Jag sa att 

jag var intresserad av att delta i kommunalvalet. 

Sivs svar var: ’Varmt 

välkommen!” 

Anna-Maja Henriksson valdes in 

i första försöket och sedan har politiken 

varit en del av hennes tillvaro. 



Karl Vilhjálmsson

Varför är vi som vi är? 

Som österbottningar är vi alla bönder, mer eller mindre. 

ÖSTERBOTTEN 

DEL 1 

Vad är Österbotten? Varför 

tänker vi som vi tänker och gör 

som vi gör? 

Vi inleder här en serie där 

Öster botten beskrivs och 

analyseras från olika utgångspunkter. 

Först ute är Nils Erik 

Vill strand, professor i nordisk 

historia vid Åbo Akademi, född 

och uppvuxen i Vilobacka, 

Purmo, Peders öre, Öster botten. 

Hur vi än vänder och vrider 

på oss är vi präglade av vårt arv 

och tänker och agerar på många 

sätt som bönder, säger han. 

Inledningsvis är det nödvändigt att definiera 

vad vi menar med Österbotten. 

Ursprungligen syftade namnet på det 

som efter länsreformen 1998 är splittrat i dagens 

landskap Österbotten, Södra Österbotten, 

Mellersta Österbotten, Norra Österbotten 

och Kajanaland samt delar av nuvarande 

Lapplands län. 

”Den nya logiken är inte lätt att begripa. Det 

är märkligt att åka över kommungränsen in i 

Pedersöre och på skyltarna informeras om att 

man anländer från Södra Österbotten till Österbotten”, 

säger Nils Erik Villstrand. 

Namnet Österbotten uppstod under senare 

halvan av 1400-talet, drygt hundra år efter de 

äldsta skriftliga dokument som berättar om 

området. 

”Det var en verklig glesbygd”, säger Nils 

Erik Villstrand. ”Antalet bondgårdar i Österbotten 

var i mitten av 1300-talet ungefär 

1 000. De flesta fanns i söder och vid kusten. 

Cirka 850 var belägna i de dåtida storsocknarna 

Kyro, Mustasaari, Pedersöre och Närpes.” 

Vid 1500-talets mitt hade antalet gårdar 

ökat till omkring 3 300. Det talar för att be- 

folkningen i Österbotten var omkring 10 000 

personer vid mitten av 1300-talet och drygt 

30 000 tvåhundra år senare. 

Crysseborghs fästning 

”På 1300-talet fanns både den svenska statsmakten 

och den katolska kyrkan definitivt på 

plats i Österbotten. Centralmakten lät uppföra 

en försvarsanläggning vid namn Crysseborgh, 

senare kallad Korsholms slott. Från 

borgen, förmodligen till största delen byggd 

i trä, kunde handeln och trafiken längs Kyro 

älvdal och den österbottniska kusten kontrolleras”, 

berättar Nils Erik Villstrand. 

Korsholms slottslän omfattade hela den 

dåtida ”Bottnen”, det vill säga kustområdena 

på vardera sidan av Bottenviken. Man talade 

och skrev också om ”Norrbotten”. Kyrkligt 

hörde den östra delen till Åbo och den västra 

till Uppsala stift. 

Omkring 1440 delades det stora slottslänet 

i två, och småningom uppkom namnen Västerbotten 

och Österbotten. 

Vid medeltidens slut, under perioden 

1500–1555, uppfördes stora stenkyrkor i 

Mustasaari, Pedersöre, Storkyro, Karleby och 

Närpes socknar. Man levde då mitt i en religiös 

och kulturell brytningstid, reformationen, 

och endast två av byggena – Mustasaari och 

Pedersöre –slutfördes. 

Älvdalslandskap 

Österbotten är älv- och ådalar, med bebyggelse 

och odlingar som följer vattendragen. 

Byarna var av tre olika slag: skärgårds-, 

kust- eller ådalsbyar. I skärgårdsbyn kretsade 

livet kring säljakt och fiske. Folket i kustbyarna 

kombinerade fångstnäringarna med 

åkerbruk och boskapsskötsel. I den typiska 

ådalsbyn låg gårdarna vid åstranden, bakom 

» Bysamhörigheten 

manifesterades inte 

minst i slagsmål. 

Slogs man så fanns 

man. « 

den fanns byns åkrar i ett smalt bälte, följda av 

ängarna och bakom dem skogen. 

”Den österbottniska ekonomin tog fart på 

1600-talet. Efterfrågan på tjära och beck växte 

enormt. Växande handels- och örlogsflottor 

i Europa gjorde det ekonomiskt lönsamt att 

bränna tjära på avlägsna orter i norr”, säger 

Nils Erik Villstrand. 

Genombrottet för tjärbränningen kom 

© Yellow Film & TV 

under Gustav II Adolfs tid på 1620-talet. Det 

flacka landskapet i Österbotten med åar och 

älvar erbjöd bästa tänkbara transportvillkor 

för en så tung och skrymmande vara som tjäran. 

1641 stod Österbotten för 34 procent av 

tjäran inom Sveriges gränser, 1805 hade andelen 

stigit till 78 procent. 

”När tjärproduktionen var som störst inom 

det österbottniska området – så sent som 

år 1863 – överskred den gott och väl 200 000 

tunnor [en tunna = 125 liter]. Skogarna tömdes 

på tallar, och granen bredde ut sig på karga 

marker där den växte dåligt”, säger Nils Erik 

Villstrand. 

Med Uleåborg 1605 och Vasa 1606 fick 

Österbotten sina första städer, snart följda 

av bland andra Gamlakarleby, Nykarleby och 

Jakobstad. Förklaringen är just tjärekonomin, 

som förutsatte ett handlande borgerskap med 

kapital och kontakter till världsmarknaden. 

”På 1600-talet kom man också på att mossar 

Österbotten har ingen tradition av underdånighet. 

Ett uttryck för det är knivjunkarna, i typ fallet en 

hemmanslös bondson som frustrerad över sina usla 

framtidsutsikter spritpåverkad protesterade mot 

tingens ordning. Scen ur filmen Härmä, som gick 

upp på biograferna i vintras. 

kunde uppodlas till åker. Detta tog dock sin 

tid, och först på 1800-talet hade man skapat de 

vida slättlandskap som utgör bilden av det typiska 

Österbotten”, säger Nils Erik Villstrand. 

Tjärbränningens spår 

Tjärbränningen lämnade djupa spår i österbottningarnas 

sätt att tänka. 

”En vanlig bonde som tänkte traditionellt 

gjorde som far och före honom farfar alltid 

hade gjort. Livsmålet var inte att förtjäna så 

mycket som möjligt. Familjens överlevnad 

var det centrala, och bonden tog därför ogärna 

några risker. Ändå vågade bönderna i Österbotten 

språnget, de blev tjärbrännare och 

gjorde sig mera beroende av en opålitlig och 

nyckfull omvärld”, säger Nils Erik Villstrand. 

Ekonomiskt, politiskt och kulturellt har 

Österbotten alltid varit böndernas landskap 

mer än något annat. Byn och bysamhörigheten 

har spelat en viktig roll. Det manifesterades 

inte minst i slagsmål mellan byarna. 

”Slogs man så fanns man”, som Nils Erik Villstrand 

uttrycker saken. 

”Det gamla bysamhället upprätthöll en 

strikt gräns gentemot grannbyarna. Fiendskapen 

upprätthölls genom att man förstörde 

egendom i grannbyn. Öknamnen flög genom 

luften och knytnävarna talade i byslagsmål på 

’slagfält’ som låg lämpligt mellan byarna, vid 

bröllop och på danser. Stenarna haglade och 

man slogs med trodor och störar ur gärdesgårdarna 

eller med speciella tjärdaggar.” 

Det sistnämnda vapnet bestod av en flätad 

och tjärad repstump med en omvirad 

blyklump i den ena ändan och en ögla i den 

andra. Tjärdaggen spändes runt midjan eller 

fästes i hängselstroppen och gömdes i byxbenet. 

Man skiljdes ur striden med blåmärken, 

blödande sår, utslagna tänder och sönderrivna 

kläder. Det hände att misshandeln var dödlig”, 

berättar Nils Erik Villstrand. 


’Suomenselkä var en naturlig gräns. Man sade att man åkte från Österbotten till Finland.’ 

Ett typiskt mått på en österbottnisk by är tusen individer. Det är tillräckligt många för att ett kollektivt ’vi’ 

ska konstrueras, säger Nils Erik Villstrand, professor i nordisk historia vid Åbo Akademi. 

Vilken storlek hade en typisk österbottnisk 

by? 

”Kanske 1000 individer är ett bra mått. Det 

måste vara tillräckligt många för att ett socialt 

vi ska konstrueras”, säger Nils Erik Villstrand. 

Det handlar också om geografiskt avstånd. 

När kommunerna bildades från och med 

1870-talet följde de i stort kapellgränserna. 

Man behövde kunna ta sig till och från kapellet 

på en dag. 

”Purmo är ett intressant exempel. Purmo 

beskrivs genomgående som ’avlångt’. Nederpurmo 

och Överpurmo har ofta haft svårt att 

Styrkor 

flit 

påhittighet 

samarbeta, vilket på Purmospråk återkommer 

i konstaterandet ’he ska va två åv allt’. Jag 

minns från min egen barndom i Vilobacka när 

vi en gång besökte Nybränn [i andra ändan av 

kommunen] hur jag tyckte det var som att åka 

nästan till världens ände”, säger Nils Erik Villstrand. 

Från Österbotten till Finland 

Möjligheter Hot 

livsmedel 

småskalig industri 

energiproduktion 

Genom de många krigen under 1500- och 

1600-talen blev österbottningarna i högre 

grad än tidigare kungens undersåtar. Mot- 

Nils Erik Villstrands snabb-SWOT om Österbotten 

Svagheter 

knutpatriotism 

splittring 


storskalighetstänket 

avundsjuka 

stånd gjordes mot centralmaktens krav med 

kulmination på 1590-talet i Klubbekriget. 

”Bönderna förlorade kampen, men inte sitt 

politiska inflytande. De bytte till en anpassningsstrategi. 

Tjärbränningen gav dem möjligheten. 

Den österbottniska ekonomin var 

beroende av fria flöden av varor”, säger Nils 

Erik Villstrand. 

Tjärbränningen och penningekonomin 

banade väg för individualismen. Österbottningen 

formade sin egen världsbild och levde 

i en personlig gudsrelation inom olika väckelserörelser. 

Pietismen i sin såväl radikala som 

kyrkliga variant och herrnhutismen nådde på 

1700-talet Österbotten som direktimporter 

från huvudstaden Stockholm. Väckelserörelserna 

riktade sin vassa udd mot den förkunnelse 

som överheten ville ha. 

Kopplingen mellan Österbotten och Finland 

var svag. Storskogen kring Suomenselkä 

utgjorde en naturlig gräns, och Österbotten 

utelämnades oftare än inbegreps i det dåtida 

Finlandsbegreppet. När den ryska ockupationsmakten 

år 1716 utfärdade en proklamation, 

riktades den till alla som bodde i ”furstendömet 

Finland, och Öster båtenska Provincien”. 

Man färdades ”emellan Finland och Österbotten” 

eller flyttade från Österbotten ”till 

Finland eller till Sverige”. Det ”östra Sverige” 

bestod av ”Finland med Österbotten”. 

Österbotten och Västerbotten lydde under 

1600-talet tidvis under en och samma ståthållare 

eller landshövding. Som samlande 

benämning på landet i norr användes ofta 

”Norlanden”, med de två delarna ”Wester 

Norlanden” och ”Öster Norlanden”, berättar 

Nils Erik Villstrand. 

”När den östliga halvan år 1642 för en kort 

tid delades i två län behövde man inte mindre 

än tre väderstreck för att namnge dem. Det 

södra länet, också kallat Vasa län, ståtade med 

namnet ’Öster Norlandz Södre Landzhöfdingzdöme’!” 

Befolkningsexplosion 

Efter 1860-talets nödår omvandlades det 

österbottniska lantbruket väsentligt. Rågodlingen 

gav vika för vallodling, mjölkboskap 

och smörframställning. Mjölkförädlingen 

revolutionerades av separatorn i kombination 

med ångmaskinen. 

”Vid samma tid utkonkurrerades de österbottniska 

seglande träfartygen av ångfartyg 

i järn och stål. Strömmarna av folk och varor 

började gå mot sydost med S:t Petersburg som 

motor i ekonomin. Den nybyggda Saima kanal 

Sveriges län åren 1660–1721. 

Större delarna av Torneå, 

Övertorneå, Pello och 

Kolari kommuner hörde 

till Västerbotten. 

Pedersöre var 

ursprungligen 

en verklig 

storsocken; 

nordgränsen 

gick vid 

Kemi älv. 

Väster- 

botten 

och de nya järnvägarna gjorde transporterna 

lättare till lands. Stockholm försvann inte, 

men hamnade längre bort. Det ekonomiska 

livet i Österbotten hamnade på efterkälken”, 


Samtidigt blev österbottningarna i rask takt 

allt fler. Under åren 1805–1880 ökade befolkningen 

i södra Österbotten med över 170 procent. 

Allra snabbast växte den jordlösa befolkningen. 

Allt färre kunde förverkliga livsmålet 

att bli en självägande bonde. 

”I denna situation uppstod knivjunkaren. 

En typisk sådan var en hemmanslös bondson 

som frustrerad över sina usla framtidsutsikter 

spritpåverkad protesterade mot tingens ordning 

genom våldsbrott. Inemot 2000 personer 

miste livet i våldsbrottsvågen”, säger Nils 

Erik Villstrand. 

Attityden var ändå att var och en hade att 

ta ansvar för sin egen framtid. Ett alternativ 

som öppnade sig just från 1870-talet var emigrationen. 

Man räknar med att över 150 000 

emigranter från Vasa län företog resan över 

Atlanten fram till första världskrigets utbrott 

Öster- 

botten 

ÖSTERBOTTEN 

LOUNAISMAA 

1914. Det var över hälften av alla emigranter 

från Finland. 

”Egentligen var Amerikaemigrationen 

bara en annan variant av den österbottniska 

traditionen med arbetsvandringar. Man reste 

ut för att lägga grunden till en bättre framtid 

hemma”, säger Nils Erik Villstrand. 

Minst en tredjedel av emigranterna återvände. 

Ofta med ett kapital stort nog att betala 

bort skulderna på hemmanet, köpa sig ett eget 

hemman eller skaffa tilläggsjord och effektiva 

jordbruksmaskiner. 

Nils Erik Villstrand: ”Emigrationen till 

Amerika kom att påverka österbottningarnas 

sätt att tänka, tala och leva. De återvändande 

hade med sig såväl vänsterradikalism som frikyrklighet. 

Med pengar på fickan, fina kläder, 

klackring på fingret, manligt myndig med 

klockked på magen eller feminint mondänt 

med örhängen i öronen kände man sig inte 

underlägsen bönderna.” 

Språket en tredje rangens fråga 

PERÄPOHJOLA– 

LAPPI 

Gränsen mellan svenskt och finskt bosättningsområde 

var länge suddig i Österbotten. I 

söder låg stora skogar och kärr mellan svenskt 

och finskt område, och i norr fanns vid åarnas 

övre lopp ett stort gemensamt kolonisationsområde 

som först på 1600- och 1700-talet 

blev finskt. 

”Särskilt i fråga om den materiella kulturen 

saknas en tydlig gräns mellan svenskt och 

finskt. Språket var en tredje rangens fråga, om 

OULUNJÄRVEN 

SEUTU 

KAINUUN 

JA 

KUUSAMON 

VAARAMAA 

SUOMEN- 

SELKÄ VAARA- 

KARJALA 

HÄMEEN 

VILJELY- JA 

JÄRVIMAA 

ITÄINEN 

JÄRVI-SUOMI 

ETELÄINEN 

RANTAMAA 

Den breda åsen Suomenselkä 

enligt miljöministeriets karta 

över landskapstyper i Finland. 

Suomenselkä fungerar som 

vattendelare. Mot nordväst 

rinner de österbottniska 

älvarna ut i Bottniska viken. 

På sydöstra sidan ligger 

insjösystemen. 

Under århundradena var 

Suomenselkä en effektiv 

gräns mellan Österbotten och 

Finland. Det var enklare att 

ta sig till Stockholm än till 

Helsingfors eller Petersburg. 

Först med järnvägen på 

1880-talet förändrades detta. 

Notera att landskapstypen 

Österbotten inte är det 

samma som det historiska 

Österbotten. 

ens det. Det var näringslivet som avgjorde hur 

redskapen såg ut och vilka byggnader som 

bonden ansåg sig behöva”, säger Nils Erik 

Villstrand. 

Älv- och ådalarna var leder för en tvåvägskommunikation, 

ett ömsesidigt utbyte av 

varor, tjänster, teknik och kunnande mellan 

orter vid kusten och upp i landet. Tvister om 

rätten till olika resurser förekom, men oenigheten 

berodde inte på vilket språk man talade. 

Med 1800-talets nationella rörelser förändrades 

synsättet. Särskilt folkskolorna blev en 

starkt polariserande mekanism, som grundade 

en uppdelning i svensk och finsk bosättning. 

”Framför allt järnvägen knöt Österbotten 

till Finland. 1883 invigdes järnvägslinjen 

Tammerfors–Vasa, 1887 nådde järnvägen Jakobstad. 

Stockholm detroniserades därmed 

definitivt som österbottningarnas huvudstad”, 


Den nya tiden manifesterades rent bokstavligt 

genom järnvägen. Denna använde rikstid, 

för att möjliggöra enhetliga tidtabeller. År 

1903 var man i Vasa efter lång tvekan mogen 

att gå över från lokal tid till Helsingforstid. 

Stadens klockor vreds då fram 13 minuter. 


_________ 

fotnot. Artikeln bygger i hög grad på Nils Erik Villstrands 

artikel ’Hur ligger landet eller Österbotten 

1 000+’, publicerad i Tusen år i Österbotten, utgiven 

av Österbottens museum. 



Karolina Isaksson 

LOKALT 

LEDARBYTE. Det har flutit mycket vatten under broarna sedan Jouko Kivioja tillträdde som chef för Vetelin 

sähkölaitos. Under våren har Juha Kauppinen tagit över som VD. 

L E K T R I S G Ä N G E T 

Kivioja växlar över 

VD-pinnen till Kauppinen 

n Efter nästan 40 år som chef för Vetelin sähkölaitos 

har Jouko Kivioja gått i pension från och med 

första maj. Han tillträdde 1973 som chef för det då 

nygrundade kommunala verket Vetelin sähkölaitos. 

Verket omformades femton år senare till bolag. 

”På 1970-talet var elkonsumtionen en tiondel av 

dagens förbrukning och bolaget hade ingen egen 

produktion. Vetelin sähkölaitos har genomgått en 

stor förändring under de nästan 40 år som jag arbetat 

på bolaget”, säger Jouko Kivioja. 

Vetil anslöt sig till nationella elnätet 1947 och 

fram till 1970-talet sköttes eldistributionen av ett 

tiotal olika andelslag. 

”Det fanns stora variationer mellan de olika lokala 

nätverken när andelslagens nät förenades. En 

viktig uppgift var att rusta upp elnäten så att de höll 

samma skick.” 

Jouko Kiviojas målsättning med bolaget har varit 

att producera ren och förmånlig energi och leverera 

el med så få avbrott som möjligt åt kommunens 

invånare. 

”De två viktigaste milstolparna under min tid har 

16 katternö 

Johanna Forsman 

varit dels att Vetelin sähkölaitos blev aktieägare i 

Katternökoncernen och dels att vi byggt våra två 

vattenkraftverk”, säger Jouko Kivioja. 

I mars 1997 invigdes Patana vattenkraftverk och 

nio år senare startades turbinen på Pihlajamaa vattenkraftverk. 

Nu planeras ett tredje vattenkraftverk, 

men den processen får efterträdaren Juha 

Kauppinen leda. Han kommer närmast från papperskoncernen 

M-real och dess kraftverk på pappers- 

och kartongfabriken i Kyröskoski. Kauppinen 

inledde sin nya tjänst under våren och arbetade 

ett par månader parallellt med Jouko Kivioja för att 

komma in i bolagets verksamhet. 

”Det är litet, välskött och därför lätt att ta över”, 

konstaterar Juha Kauppinen. 

Som nybliven pensionär funderar Jouko Kivioja 

på att damma av och utveckla sitt gamla flygintresse. 

Innan han kom till Vetelin sähkölaitos arbetade 

han nämligen två år som tekniker på flygvapnet. 

”Jag har inget certifikat, men skulle gärna flyga. 

Efter en paus på 20 år har jag återupptagit intresset 

för modellflygplan”, ler Jouko Kivioja. 

Nu kopplar Ulf 

Sund vik av på riktigt 

n En stor blombukett pryder Ulf Sundviks arbetsbord 

när Katternötidningens reporterteam kommer 

för att träffa honom i lagerkontoret på Nykarleby 

Kraftverk. Arbetskamraterna har just tackat av 

honom på hans sista arbetsdag med blommor och 

roliga hågkomster. 

”Jo, det har hänt mycket sedan den dagen 1970, 

när jag för första gången kom till Kraftverket som 

linjemontör. Den största förändringen är nog att 

fordon och verktyg underlättat arbetet radikalt”, 

berättar han. 

När Ulf Sundvik började på Nykarleby Kraftverk 

som linjemontör var spaden det viktigaste verktyget. 

Undantagsvis kunde man få tillgång till grävmaskin 

för att gräva ner stolpar, men för det mesta 

restes elstolpar med handkraft. Fordonsparken 

bestod av en jeep med släpvagn, som skulle täcka 

området mellan Öja i norr och Gunilack i söder. 

”Som linjemontör skjutsades man ut till dagens 

uppdrag av arbetsledaren, och sedan blev man 

hämtad igen när arbetsdagen var slut.” 

Då rådde ett annat tidsperspektiv och en annan 

syn på effektivitet än i dagens samhälle. 

”Elnätet var känsligare än i dag och därför inträffade 

elavbrott oftare på den tiden. Det tog också 

längre tid att få tillbaka elförsörjningen till elkunderna.” 

Efter tekniska studier och femton år på olika arbetsplatser 

såg han en annons om att Nykarleby 

Kraftverk sökte en arbetsledare. Han tvekade inte. 

”Jag har aldrig ångrat att jag sökte jobbet. Det är 

en arbetsplats som gett mig både utmaningar och 

omväxling”, säger Ulf Sundvik. 


LEDIG LEDARE. Ulf Sundvik ser fram emot lediga 

dagar på sommarstugan och mer tid tillsammans 

med barnbarnen. 

Barnskyddshus byter 

till Herrfors bergsvärme 

n Den gamla Isokoskiskolan utanför Ylivieska ska få bergvärme. I det 

totalrenoverade stockhuset från början av 1900-talet har Raudasmäen Sosiaalipalvelut 

Oy sedan år 2000 fortsatt med barnfokuserad verksamhet, 

efter att den kommunala skolverksamheten flyttat ut. Företaget erbjuder 

barnskyddstjänster och strävar efter att kapa kostnader som inte direkt 

gynnar kärnverksamheten. Med en årlig oljeförbrukning på 22 000 liter i de 

två byggnaderna blir det ekonomiskt lönsamt att byta till jordvärme. Dessutom 

får projektet investeringsbidrag från Norra Österbottens ELY-central. 

För att täcka värmebehovet borras det totalt 1,4 kilometer på gården. 

Oy Herrfors Ab gör jordvärmeinvesteringen och ansvarar även för driften 

och servicen av anläggningen. 

SLIPAR TALANGER. På sommarlägret Katternö Ice Camp får juniorerna 

komma ut på is igen, men de tränar också andra grenar än ishockey. 

Sommarträning i väntan 

på nästa nedsläpp 

Pirjo Salonen 

n Det har blivit en tradition för många ishockeyföräldrar att tillbringa semesterns 

värmebölja påpälsade på läktaren inne i Anders Wiklöf Arena. 

I juli ordnas Katternö Ice Camp för nionde året i rad. Liksom tidigare år 

fungerar femdagarslägret som en start på säsongen, där juniorer från nio 

till sexton år får utveckla sina hockeyfärdigheter. 

”Vi riktar oss främst till nejdens juniorer, men det har blivit populärt 

också bland mera långväga deltagare”, säger Frej Öst, vice ordförande i 

arrangörsföreningen IFK Lepplax. 

Juniorerna delas in i fem grupper utifrån ålder och får slipa på hockeyteknik 

i olika övningar. 

”Tanken är att de som deltar ska bli mångsidigare idrottare och lära 

känna också andra jämnåriga ishockeyspelare än de lagkompisar de spelar 

med till vardags”, säger Frej Öst. 

Är du miljövänlig , 

lille vän? 

n Engångsblöjan är det största enskilda avfallet som 

barnfamiljer bidrar med till sopberget. Ett barn med en 

normal blöjkarriär på 2,5 år bidrar med 1,5 ton blöjor till 

sopberget. Vad är alternativet? Att stå tre timmar om 

dagen och gnugga vadmalsdynor i drygt två års tid? 

Nja, dagens moderna tygblöjor liknar inte de modeller 

som på 1960-talet ersattes av de plastbaserade 

engångsblöjorna. Nu finns en uppsjö av återanvändbara, 

färgglada modeller och hippa formgivare tävlar 

om att designa de coolaste tygblöjorna. Sedan 2007 

har ImseVimses tygblöjor ingått i den låda som omodernt nog kallas Moderskapsförpackningen. 

Ännu väljer de flesta föräldrar att med bekvämlighetsargument hålla sig 

till engångsblöjan, men tygblöjan vinner terräng. För att göra tygblöjorna attraktiva 

har nya metoder och material utarbetats. Arbetsinsatsen i tid är inte 

många minuter mer per dygn med tygblöjor, jämfört med engångsblöjor. Ur 

ett livscykelperspektiv förbrukar engångsblöjan tre gånger mer naturresurser 

än tvättbara tygblöjor. Kostnadsmässigt blir engångsblöjor ungefär dubbelt 

så dyra som totalkostnaderna för inköp av tygblöjor och energiförbrukning 

för tvätt. Tack vare en växande andrahandsmarknad för tygblöjor slipper man 

också stå där med panten när barnet är torrt. För att citera tygblöjsdesignern 

Anna Paz: 

”Att använda tygblöjor är lika naturligt som att man inte äter varje måltid 

från papperstallrik.” 


KÖP OCH SÄLJ. Det finns en fungerande andrahandsmarknad för tygblöjor som 

gör det möjligt att avyttra urvuxna blöjor. 

katternö 17

18 katternö 


Mat 

för alla 

sinnen 

Att äta ska vara en njutning. Inte 

enbart för gommen utan också för 

ögat och själen. Det här har varit 

krögarna Richard Hardeling och 

Teresa Hanssons ledstjärna medan 

de utvecklat sitt koncept Restaurang 

Hästöskatan. Deras åttonde högsäsong 

tar vid i juni ute i Kronoby 

skärgårdsmiljö. 

KONSTFORM. Upplägget betyder femtio procent av hur maten smakar. 

I köket får Maria Hansson och Malin Hummel det att vattnas i munnen. 

katternö 19

’Vi vill ge våra kunder kvalitet, service och omtanke, inte bara god mat.’ 

Krögarparet Terese Hansson och Richard 

Hardeling vet vad de vill med 

sitt Hästöskata. Ingen brådska med 

marknadsföring eller med att ”allt-borde-funka-på-en-gång”. 

De litar på att nöjda besökare 

kommer tillbaka och att kunderna dessutom 

sprider budet om att det är lönt att besöka restaurangen, 

även om landsvägen till Hästöskatan 

är lång och gropig. Det ska få ta sin tid att 

bygga upp kundrelationer och ett gott rykte. 

På åtta år har de uppenbarligen lyckats skapa 

en ny image för paviljongen, som visserligen 

även tidigare fungerat som ett sommartida 

utflyktsmål för många i närregionen, men där 

ingen egentligen väntat sig något extraordinärt. 

I dag driver de en à la carte-restaurang 

med tre rätters menyalternativ samt en vinterrestaurang 

i ett nybyggt hus för beställningsgäster. 

I juni, juli och augusti är det nu- 

förtiden full rulle, medan det under hösten, 

vintern och våren är lugnare. Men även kundunderlaget 

vintertid växer sakta men säkert. 

”Allt fler företag i regionen har upptäckt 

Hästöskatan som en rekreationsmöjlighet och 

som konferensplats. Framför allt som en möjlighet 

att ge sina gäster från utlandet en upplevelse. 

Enbart i vinter har vi haft besök av över 

trettio olika nationaliteter”, säger Richard 

Hardeling och tar en klunk av sin nybryggda 

cappuccino, trendigt serverad ur ett glas. 

Snöbollskrig i bubbelpoolen 

Krögarparet färdigställde år 2009 en strandbastu 

och i anslutning till den ett litet konferensrum, 

bubbelpool under bar himmel och 

möjlighet till vakbad. Bastuklädseln består till 

största delen av en vacker klibbal som huggits 


TRENDSKAPARE. Teresa Hansson och Richard Hardeling är krögarparet som bygger upp en ny image för Hästöskatan i Kronoby. NÅGOT FÖR ALLA. I Hästöskata-menyn hittar både småfolk, kaptener, matroser, jubilarer och arbetare sådant som passar deras magar. 

på den mark där vinterrestaurangen i dag står. 

Bland de utländska gästerna brukar bastun 

och vakbadet uppskattats – de erbjuds möjlighet 

att delta i något som anses vara specifikt 

finländskt. 

”Jag glömmer inte i första taget när till en 

början rätt strikta kinesiska affärsmän tydligen 

slappnat av i bastun och sedan hade snöbollskrig 

i bubbelpoolen. De njuter av att få 

lägga ner den professionella sidan av sig själva”, 

säger Teresa Hansson. 

Att ge service åt människor från andra länder 

har å andra sidan sina utmaningar. ”Man 

lär sig hela tiden”, säger Richard, och ger som 

exempel att det lär vara ofint för ryssar att 

dricka alkohol om de inte samtidigt har något 

att äta. Och fransmännen är de enda, avslöjar 

han oblygt, som gör honom nervös när han ska 

servera en kötträtt. 

”Frankrike är, som jag ser det, köttets land, 

och det är lite pirrigt med deras åsikter. Därför 

kändes det extra bra när en fransman sade till 

mig att det var den godaste biff han någonsin 

ätit”. 

Diskussionen fortsätter kring kött och andra 

råvaror och hur dessa bäst kommer till sin 

rätt. 

”Vår filosofi är att det goda är det enkla. Det 

behöver inte nödvändigtvis vara så krångligt”, 

säger Teresa. 

Richard spinner vidare kring temat; det 

handlar om att ta fram råvarornas egna smaker, 

om ”slow cooking” och om kött som ska 

få vila före och efter tillredning och om gäster 

som hellre får stå ut med att vänta lite längre på 

en maträtt gjord med kärlek och grädde, framom 

att snabbt bli serverade en portion som 

stresstillretts till ätbarhet. Helst ska grunden 

bestå av närproducerade råvaror, men inslag 

av långväga produkter är också välkomna för 

att ge finess och variation. 

”Till exempel använder vi oss av fransk 

chèvre, men det kompenserar vi med att vi 

odlar vår egen potatis, säger Teresa. 

Vi äter också med ögonen 

I den inramning som Teresa och Richard vill 

ge maten de serverar åt sina kunder, spelar inte 

minst uppläggningen på tallriken en stor roll. 

”Hur maten ser ut betyder ungefär hälften 

av hur den smakar”, säger Richard. 

Dekorationer i form av ätbara blommor som 

till exempel violer och blåklint används flitigt 

i deras kök, enkom för att försköna och ge färgklickar. 

Vid serveringen har de för vana att berätta 


för gästerna om maten de har framför sig, en 

gest som de ofta själva saknat när de besökt 

andra restauranger i regionen. 

”Men kanske viktigast av allt är att våra gäster 

känner sig välkomna. Vi vill ge dem kvalitet, 

service och omtanke, inte bara god mat”, 

säger Teresa, när de förklarar tanken bakom 

sitt koncept. 

Att en svensk man i sina bästa år drar österut 

efter femton år i restaurangbranschen på 

olika håll i Sverige för att driva en restaurang 

långt ute på landsbygden i Kronoby kan tyckas 

långsökt. Det ansåg åtminstone en del av hans 

svenska vänner. 

”Vad ska du göra i Finland? Du kan ju inte 

ens finska, fick jag höra”, säger Richard, som 

då kontrade med att det faktiskt pratas finlandssvenska 

i Kronoby. 


’Vår filosofi är att det goda är det enkla, det behöver inte nödvändigtvis vara så krångligt.’ 

Chèvretoast 

För fyra personer: 

4 st toastbröd 

200 g chèvreost 

1/4 röd chili 

ca 2 msk honung 

ca 10 blad rosmarin 

1 msk olivolja 

rucolasallat 

22 katternö 

Gör så här: 

1. Värm ugnen till 200 grader. 

2. Rosta toastbröden lätt på ena sidan. 

3. Mixa ihop rosmarin, chili och olivolja. 

4. Skär chèvren i lika tjocka skivor, lägg dem 

på toastbrödet och täck dem med ett lager 

honung och ringla därpå krydd blandningen. 

5. Värm chèvretoasten ca 5 minuter i ugnen. 

6. Lägg toasten på en rucolabädd och servera. 

Till förrätten passar till exempel ett torrt, vitt vin 

med druvan Gewürztraminer från Alsace, Frankrike. 


”Men nu kan jag inte ens säga det längre, för 

andelen finskspråkiga som hittar hit till Hästöskatan 

blir allt större”, säger han och försöker 

inte dölja sin belåtenhet innan han åter tar 

emot ett samtal på mobilen. 

Inte alldeles överraskande har kärleken ett 

finger med i spelet när det gäller Richards flytt 

till Kronoby i och med Teresas rötter i bygden. 

Denna gång också i allra högsta grad kärlekens 

far, berättar Richard: 

”Medan vi båda två ännu jobbade och bodde 

i Sverige besökte vi en smällkall vinter Teresas 

föräldrar i Karleby. Hennes pappa tog mig ut 

på en lång körtur längs med en lång skogsväg i 

minus 25 grader. Jag hade ingen aning om vart 

vi var på väg eller vart det hela skulle leda. Han 

ville visa mig Hästöskatan och föreslog att vi 

skulle börja driva restaurangen där. Min första 

reaktion var ett blankt ”nej”. Men när vi sedan 

började fundera närmare på saken, tänkte vi 

att vi ska ge stället en chans. Första sommaren 

utvecklade vi konceptet litegrann och vi 

märkte att vi trivdes på stället. Vi tyckte att det 

var vackert, naturskönt. Vi tyckte att det hade 

potential. Den andra sommaren, 2006, beslöt 

vi att satsa helhjärtat och började då själva 

bygga ”vinterrestaurangen”, berättar Richard. 

”Däremellan byggde vi bastun”, säger Teresa 

och pekar på den blåa byggnaden vid 

stranden på andra sidan den gula, lite äldre 

paviljongen, som krögarparet hyr av Kronoby 

båtklubb. 

Framtidsvisioner 

Lite längre bort, uppe i skogen, skymtas ett 

tiotal betongpålar i marken som skvallrar om 

att det även finns visioner för framtiden. Paret 

har bygglov för sex fritidshus, men något 

egentligt husbygge har de ännu inte påbörjat. 

Utöver det husvagnsområde som redan finns 

i anslutning till restaurangen, ser Richard och 

Teresa en ny nisch – stuggäster. 

”Men blir det fritidshus ska det vara kvalitet”, 

säger Teresa, som även hon efter tretton 

år inom restaurangbranschen på Åland och på 

olika håll i Sverige trivs bra med att igen spela 

på hemmaplan. 

sonja smedlund 

TRÄFFPUNKT. Sommartid laddar många båtfarare 

sina batterier på Hästöskatan. Här njuter Nisse 

och Birgitta Långbacka med barnbarnen Emilia 

(till vänster) och Cecilia Niemi av mat och service 

på sommarterassen. 


Nakna, resgalna 

och tävlande 

kockar påverkar… 

■ Den svenska krögaren Richard Hardeling 

och sambon Teresa Hansson är övertygade 

om att de många matprogrammen som under 

det senaste årtiondet översållat programutbudet 

i såväl svenska som finländska 

teverutor även har påverkat oss österbottningar. 

”Halv åtta hos mig”, ”Den nakna 

kocken”, ”MasterChef Suomi/Sweden” är 

några av underhållningsprogrammen som 

gör att vi intresserar oss för kokkonsten som 

aldrig förr. Vi blir inspirerade, medvetna och 

kräsnare, inte minst när vi äter ute. Det ska 

vara kvalitet, goda råvaror, helst även så 

närproducerat som möjligt. 

Men fortfarande finns skillnader mellan 

den svenska och den finländska restauranggästen. 

”I Sverige är kunden inte rädd för att berätta 

om han eller hon inte varit nöjd med sin 

mat. Den österbottniska gästen vill däremot 

hålla god min, men kanske kommenterar 

maten när servitören inte hör på eller när 

restaurangbesöket redan är över. Och då är 

det försent att göra något åt saken.” 

”Därför uppskattar vi gästernas ärliga 

svar när vi frågar om maten är till belåtenhet. 

Som restaurangföretagare utvecklas 

man inte om man inte får ärlig respons.” 


ÄRLIGT. Richard uppskattar raka svar från 

kunderna. 

katternö 23

Text och illustrationer: 

Annika Lillkvist 

När vi färdas med båt eller flyg, 

är det väldigt viktigt att kunna 

bestämma position, kurs, fart och 

rutt. Vi vill alltså veta var vi är, vart 

vi är på väg, hur snabbt vi färdas 

och kunna planera vilken väg vi ska 

ta. Det kallas navigering. Idag har 

vi GPS till vår hjälp, men hur gjorde 

man förr? 

Wikipedia 

När upptäckts resanden Christofer Columbus år 1492 åkte västerut från Spanien för att finna sjövägen 

till Indien, använde han sig troligtvis av ett navigations redskap likt jakobs staven. 

Några gamla navigationsinstrument 

Astrolabiet var ett av de 

allra första navigationsinstrumenten. 

Det nämns i 

skrifter redan på 400- talet. 

Astrolabiet var en 

cirkelformad mätare i metall. Genom att hålla 

det lodrätt och vrida siktet mot en viss stjärna, 

fick man reda på vinkeln mellan stjärnan och 

horisonten. Med hjälp av gradtalet kunde man 

räkna ut stjärnans höjd. Så kallade fixstjärnor har 

alltid samma höjd ett visst klockslag en viss dag 

på året. Då visste man ungefärlig 

tid på dygnet och kunde räkna 

ut vilken breddgrad man befann 

sig på. (Läs mera om längd- och 

breddgrader på nästa sida.) 

Jakobsstaven var ett vinkelmått 

i form av en stav med 

en gradskala och en eller flera 

Navigering 

T 

ransport av människor och varor till sjöss 

skedde redan långt tillbaka i tiden. Sjömännen 

var tvungna att hålla sig till kända vatten, 

men allt eftersom man blev modigare 

gav man sig iväg på längre sjöfärder. 

Till en början navigerade man med hjälp av solen, 

månen, planeter, stjärnor, vågor och vindar. Småningom 

lärde man sig att ta hjälp av enkla redskap. 

Ett sätt att ta reda på hastighet var att låta en träbit 

driva en viss sträcka. Senare hittade man på att 

Wikipedia 

Jag letade efter 

Indien, men det land 

jag hittade började 

kallas Amerika. 

flyttbara tvärpinnar. Staven lades mot kinden och 

riktades mot solen eller andra stjärnor. Genom att 

flytta tvärpinnen fick man fram vinkeln och solens 

höjd över havet. Måttet var inte så exakt. Det var 

ganska svårt att använda och att titta mot solen 

kunde göra ont i ögat. 

Sextanten kom några 

hundra år senare. Den fungerade 

ungefär som astrolabiet 

och jakobsstaven, 

men var noggrannare och 

lättare att använda. Solen och horisonten kunde 

ses samtidigt, och för att göra mätningen behagligare 

för ögat användes sotat glas. Man utvecklade 

också en särskild almanacka med siffertabeller för 

att få reda på exaktare tid och breddgrad. Genom 

flera mätningar kunde man också räkna ut ungefärlig 

längdgrad. 

Vid mulet väder fick man dock länge lita på så 

fästa en träskiva vid ett rep med knutar. Skivan kastade 

man överbord, och vartefter skeppet fortsatte 

sin färd drogs repet och knutarna över relingen. Så 

fick man fram hastigheten i knutar, eller knop, en 

måttenhet som används än idag. 

Navigatören kunde då räkna ut hur långt skeppet 

hade färdats och rita in sträckan på kartan. 

Genom att dag och natt noggrant mäta, räkna och 

rita kunde man skickligt navigera till sjöss redan 

för tusentals år sedan. 

Wikipedia 

Så här kunde en världskarta se ut för femhundra år 

sedan. 

Illustrationer: Wikipedia 

kallad död räkning. Om man visste hur länge, hur 

fort och åt vilket håll man hade förflyttat sig från en 

viss punkt, så kunde man räkna ut var man befann 

sig. Utvecklandet av kronografen, en klocka som 

visade exakt tid, gjorde att det blev mycket lättare 

att göra beräkningar. 

Kompassen var en viktig upptäckt 

inom sjöfarten. Den uppfanns 

troligen i Kina och bestod 

till en början av en bit magnetiskt 

järn på ett halmstrå i en 

vattenskål. Senare fäste man 

ett stift på en skiva och på stiftet lades en visare 

som kunde snurra fritt. Man upptäckte att visaren 

alltid pekar mot jordens magnetiska nordpol. Att 

inte längre vara beroende av landmärken, himlakroppar 

och väder gjorde det mycket lättare att 

planera sin färd, segla i rätt riktning och komma 

fram till rätt hamn. 

Longitud och latitud 

n Det var till sjöss som man först behövde 

exakta kartor. För att kunna pricka in 

exakt var man befann sig, delade man upp 

jordgloben i ett rutnät. De lodräta strecken 

från nordpolen till sydpolen kallade 

man längdgrader, longituder. De vågräta 

strecken runt jorden kallades breddgrader, 

latituder. 

Längdgraderna börjar räknas vid den 

linje som går genom orten Greenwich utanför 

London. Den kallas för nollmeridianen. 

Breddgraderna börjar räknas vid ekvatorn. 

Det är linjen som delar jorden i norra 

och södra halvklotet. 

Olika punkter på jordens yta anges med 

olika koordinater. Exempelvis Helsingfors 

ligger på ca 60 grader nordlig latitud och 

25 grader östlig longitud. 

Visste du att 

gäss har ett utmärkt 

synminne. När vuxna gäss på 

hösten flyger söderut med sina 

ungar, lär sig ungarna hela 

flyttvägen utantill, så att de 

på våren kan återvända 

till samma ort. 

I Selma Lagerlöfs bok om Nils Holgersson 

reste pysslingen Nils genom Sverige på 

tamgåsen Mårtens rygg. 

Vad är GPS? 

n Vissa gamla navigationsinstrument 

används fortfarande, 

men nu för tiden används mest 

elektroniska hjälpmedel. 

GPS är ett navigeringssystem 

som fungerar med hjälp av 24 satelliter 

uppe i rymden. Om du har 

en GPS-mottagare i din bil, båt 

eller kanske i din mobiltelefon, 

skickar satelliterna signaler till 

Den röda linjen kallas nollmeridian. Därifrån 

börjar man räkna längraderna. Den blåa linjen är 

ekvatorn, nollpunkten för jordens breddgrader. 

Den lilla röda pricken är vår huvudstad Helsingfors. 

den – oberoende av väder och var 

på jorden du befinner dig. Tiden 

det tar för signalen att komma 

fram gör att systemet kan räkna 

ut var på jorden du befinner dig. 

Man kan säga att varje punkt på 

jordklotet har en egen adress. 

GPS används också till en 

massa annat, exempelvis till 

mätningar i skog och mark. 

Hur navigerar djur? 

Man vet inte exakt hur djur gör för att hitta 

rätt, men man vet att olika djur använder sig 

av olika metoder. Så här tror man att de gör: 

Flyttfåglar håller koll på solen och 

stjärnor och ändrar sin flygriktning beroende 

på solens läge. En del fåglar lär sig också att 

känna igen olika landmärken, t.ex. berg och 

sjöar. De kan uppfatta ljus som vi människor 

inte kan se och tycks dessutom ha ett slags inre 

klocka, karta och kompass i sin hjärna, så att 

de kan känna skillnader i jordens magnetfält. 

Även synen, hörseln och luktsinnet har visat sig 

kunna hjälpa vissa fåglar att hitta till samma 

boplats varje sommar. De kan lära sig att vissa 

vindar alltid luktar på samma sätt, och på så 

sätt göra sig en luktkarta. 

Fiskar kan också styra sin färd med hjälp av 

solen och jordens magnetfält, och man vet att 

vissa fiskar lätt simmar vilse när det är mulet. 

Minnet av strömmar och vindar kan också 

hjälpa fiskarna att hitta rätt. Vissa arter, 

t.ex. laxen, använder också luktsinnet, som 

faktiskt fungerar bra även under vattnet. 

Fladdermusen rör sig mest på natten. 

Den navigerar med hjälp av ekopejling. När 

fladdermusen kommer nära ett föremål så piper 

den allt mer ju närmare föremålet den kommer, 

upp till 30 gånger i sekunden. Vi människor 

kan inte höra ljudet, men det studsar tillbaka 

som ett eko och fladdermusen vet då hur nära 

föremålet den befinner sig. Fladdermusen styr 

sin flygning också med hjälp av luftströmmar 

som träffar de små håren på dess vingar. 

Spåra hunden 

Vår kära hund 

är bortsprungen! 

n Med hjälp av GPSsystemet 

kan man också 

både övervaka och spåra 

saker, till exempel husdjur. 

Man fäster ett elektroniskt 

kort i djurets halsband. Då kan man via 

Internet spåra sin hund eller katt hur lätt som 

helst! Man kan också programmera in ett 

så kallat geo-staket, så att din mobiltelefon 

alarmerar när din hund eller katt går utanför 

det område du bestämt. Tekniken är speciellt 

bra för husse eller matte till jakthundar, som 

springer fritt i skogen och ibland går vilse. 

Om du sett den, 

ring 123 4567 



Resultatet av de tre vännernas viktminskning: 

TRE FLICKBEBISAR! 

26 katternö 

Henna, 34, Ulla, 42 och Elina, 30 är tre vänner från Himango som har mycket 

gemensamt. Alla har de kämpat mot sin övervikt och alla blev de mammor ifjol. 

Gravida blev de i tur och ordning efter att de började banta. Förklaringen till den 

här naturliga kedjereaktionen är sannolikt att de hade lyckats gå ner i vikt. Hennas 

Hilla-bebis föddes i juni medan Ullas Aino och Elinas Amalia kom i september. 

I VÅGRÄTT LÄGE. Mamma-barnjumpa när den är som bäst. Bakom till vänster 

Ulla Reinikainen med dottern Aino, i mitten Elina Pöytiö och Amalia och i 

förgrunden Henna Sinkkonen och Hilla. 

katternö 27

Det bästa stödet kan komma från någon annan som också gått ner i vikt. 

Henna, som på den tiden hade två barn, 

hade lyckats gå ner sex kilo på två 

veckor. Men sen blev det stopp. Hon 

märkte att hon väntade sitt tredje barn. 

”Mitt viktindex har alltid varit under 30 

och därför har jag aldrig känt att jag varit svårt 

överviktig. Men en liten trimning ville jag ha”, 

minns Henna. 

Henna, liksom också Ulla och Elina, bantade 

med Cambridge-metoden. Den består av 

sex olika nivåer där den första är VLCD (very 

low calory diet). Som måltidsersättningar 

använder man påspulver som innehåller alla 

nödvändiga näringsämnen. 

”När jag blev gravid gav jag alla mina påsar 

åt Ulla, som också hade bestämt sig för att bli 

av med några kilon. Jag kunde ha hoppat direkt 

till nivå fem, för på den nivån kan man också 

vara som gravid. Det betyder 1 500 kalorier om 

dagen och en färgglad tallriksmodell, men jag 

fick en stark känsla av att Ulla behövde påsarna 

mer än jag”, säger Henna. 

Alla tre kvinnorna kände varandra från förut 

och hade utan att veta om det börjat banta 

var för sig. Mystiskt nog hade alla dessutom 

sökt sig till samma ställe för att få hjälp med 

viktminskningen. Henna, Ulla och Elina hade 

alla tagit kontakt med Teija Lehtinen från 

Himango, som jobbar som Cambridge-coach 

och massör. 

Finländarna 

bantar också 

så här 

LCHF och GI är två metoder där man drar ner 

på andelen kolhydrater, och framförallt de 

snabba kolhydraterna. 

Keventäjät är en bantningsmetod som grundar 

sig på service via nätet. Servicepaketen 

är tre, sex eller tolv månader långa och priset 

bestäms enligt längden. De som anlitar servicen 

får ställa frågor via e-post till olika hälsovårdsproffs. 

Till servicen hör också tusen 

olika recept och en dagbok över kost, motion 

och hälsa. Via nätforumet kan man också utbyta 

tankar med andra medlemmar. 

Laserlipolys eller Smartlipo är en ny teknik, 

som har utvecklats för att bli av med fettansamlingar. 

Den kan till och med ersätta traditionell 

fettsugning och resultatet är bestående. 

”Himango är en mycket lite ort, så ryktet 

om var man kan få hjälp med till exempel 

bantning sprider sig ganska fort”, skrattar 

Henna. 

Viktminskning har som bekant både stora 

och små positiva följder. En av de största positiva 

följderna kan faktiskt vara en bebis, skulle 

det visa sig. 

Ett skojande navelbråck? 

Ulla, som jobbar som bokförare, var den som 

hade allra mest övervikt. Under den värsta 

perioden visade vågen nästan ett tresiffrigt 

nummer. 

”Jag var sjukligt överviktig, med tanke på 

att jag bara är 150 cm lång. Jag stod faktiskt i 

kö för en viktminskningsoperation. Men jag 

tänkte ändå att jag ska försöka gå ner i vikt på 

egen hand före det, så att jag inte skulle behöva 

operationen. Det var frågan om ett allra sista 

försök, för försökt har jag gjort många gånger 

förut…” 

Också Ulla hade två barn; 7-åriga Anni och 

4-åriga Eino. I samband med att Eino föddes 

blev Ulla steriliserad. 

”Läkaren hade konstaterat att jag har en skör 

livmoder och att en tredje graviditet skulle 

innebära en risk för att livmodern spricker.” 

Ulla hade också plågats av navelbråck sen 

hennes första barn föddes och hon väntade 

därför också på att bråcket skulle opereras i 

slutet av april förra året. 

Babyn pratar i magen 

Vid den här tiden låg Ulla en gång hemma på 

sängen medan Eino låg på hennes mage. 

”Eino sa plötsligt: du har en bebis i magen 

mamma, den pratar med mig. Jag svarade att 

nej älskling, det är nog bara mitt navelbråck 

som för oljud.” 

Ulla hade vid den här tidpunkten lyckats 

med ett verklig hjältedåd: hon hade under ett 

halvt års tid gått ner 30 kg! 

”Jag tänkte att viktminskningen gör att 

bråcket känns mera än förut.” 

Men hur fel kunde hon inte ha. 

”Jag gick till läkaren för att prata om bråckoperationen. 

Där frågade de när jag hade haft 

mens senast. Nå, jag hade ju inte haft mens på 

några månader, men jag tänkte att det berodde 

på viktminskningen, hormonförändringarna 

och den mörka årstiden. Också läkaren tyckte 

att det lät som en rimlig förklaring. Men anestesiläkaren 

var av annan åsikt och tyckte att 

jag för säkerhets skull borde göra ett graviditetstest.” 

ETT PAKET VÄGKOST. Cambridgecoachen 

Teija Lehtinen ger ett nytt paket ”vägkost” 

åt Elina Pöytiö. Än är viktminskningsprojektet 

inte klart. 


Teija känner till 

bantningens 

fallgropar 

■ ”Det som avgör om viktminskningen lyckas 

är viljan hos den som bantar. Utan vilja finns 

det ingen motivation att ändra matvanor och 

livsstil”, säger massören och Cambridge- 

coachen Teija Lehtinen från Himango. 

Oftast behöver den som bantar stöd från en 

eller flera personer. Coachen har här en viktig 

roll, om inte den allra viktigaste. Åt coachen 

kan man i förtroende berätta om de faktorer 

som ligger bakom övervikten. 

”Människor som äter för mycket gör det nästan 

alltid i något särskilt känsloläge. En äter för 

att den är ledsen, en annan för att den är glad. 

Någon kanske äter för att den helt enkelt inte 

har något bättre att göra. Som coach försöker 

jag ge både mentalt stöd och praktiska råd och 

tips på vad man ska äta och hur man ska röra 

på sig. Att gå ner i vikt och att hålla vikten 

handlar mycket om att bemästra sina tankar.” 

Viktminskningen innebär en stor förändring, 

en process där en positiv sak leder till en annan. 

Alltid går det förstås inte som på räls. 

”I något skede kanske viktminskningen 

stannar upp, eller så utsätts man för olika frestelser 

och fällor. I det läget kan jag ösa ur mina 

egna erfarenheter för att hjälpa. Eftersom jag 

själv har varit en överviktig gottegris har jag 

stor förståelse för andra i samma situation.” 

Cambridge-programmet är en helhet, där 

man lär sig att hålla vikten för resten av livet 

med hjälp av smarta val – inte bara att snabbt 

bli av med kilona. Själv gick jag för tre år sen 

ner 20 kg med Cambridge-programmet och jag 

har inte gått upp igen”, berättar Teija. 


INTRESSE. Cambridge-coachen Teija Lehtinen 

från Himango har inga problem att få kunder. 


Ett steg och en stund åt gången mot målen. 

Ben Furman och 

bant ningens 

psykologi 

■ ”Det dummaste är att fråga varför det är 

så svårt att banta. Den springande punkten 

är varför en människa är överviktig, så istället 

borde man fråga vad som kunde få en person 

att gå ner i vikt.” 

Det här säger Ben Furman, internationellt 

känd specialläkare inom psykiatri. Furman är 

specialiserad på lösningsinriktad psykoterapi. 

Han säger att han försöker få människor att 

förstå att det inte hjälper att räkna upp hinder, 

för då fastnar man i dem. 

”Det här är det radikalaste med den lösningsinriktade 

psykoterapin. Det är lönlöst 

att räkna upp olika svepskäl. Istället ska man 

fokusera på styrkorna, samla ihop dem och 

göra dem till en ”multivitamininjektion”. Då 

kan dina styrkor så att säga börja dra tåget 

framåt och snart är alla tågvagnar fulla av 

motivation och inget kan stoppa Pendolinon”, 

säger Furman engagerat. 

Han ger också ett motsatt exempel: 

”Om vi bara talar om depression är vi alla 

snart deprimerade. Om vi istället talar om livslust, 

så främjar vi välmående.” 

Furman säger att han inte har någon djupare 

syn på övervikt och bantingsresultat. 

”Det finns inget mysterium med det. Det 

största mysteriet är hur några lyckas gå ner i 

vikt, trots att det inte är lätt. Får man veta det 

så kan idéerna och optimismen smitta av sig.” 

Lehtikuva / Tor Wennström 

LÖSNINGSORIENTERAD. Ben Furmans 

problemlösningsmetoder går att applicera 

också på viktminskning. 

BONUSGÅVA. Ulla Reinikaines dotter Aino påminner henne varje dag om livets mirakel. Trots att Ulla var 

steriliserad var Aino en välkommen gåva. 

En ljusröd chock 

”Så jag gick iväg till apoteket, och hemma 

stängde jag in mig på toaletten. När två ljusröda 

streck uppenbarade sig på stickan var 

förvåningen total. Hur var det möjligt?! Jag 

kunde ju inte vara gravid, jag var både steriliserad 

och över 40 år gammal.” 

Ulla var redan i fjärde månaden när hon insåg 

att hon var gravid. 

”På ultraljudet viftade Aino med handen 

som för att säga: Hej här är jag, helt på riktigt. 

Snart vill jag ut och se världen.” 

”Den här tredje graviditeten gick bäst av 

alla. Jag mådde inte illa och hade inga andra 

komplikationer. Och det bästa av allt var att 

graviditeten kändes så kort eftersom jag fick 

veta om den så sent.” 

Trots att Ulla var steriliserad var Aino ett 

välkommet barn. 

”Den här flickan har gått igenom så många 

hinder för att alls bli till, att jag är säker på att 

hon klarar av det mesta här i livet”, funderar 

Ulla med tindrande ögon. 

Inte två utan tre 

30-åriga Elina, som studerar turism, höll också 

hon på med att gå ned i vikt. I förbifarten fick 

hon ett par Cambridge-påsar av Henna, som ju 

inte hade användning för dem längre. 

”Jag levde enbart på påsnäring under en 

ganska lång tid. På två månader gick jag ner 

tio kilo. Sen sa det plötsligt klick och jag blev 

gravid.” 

Ulla och Henna blev inte så lite förvånade 

när det kom fram att också Elina var gravid. 

Slumpen ville dessutom att Elinas och Ullas 

beräknade tider var med bara en veckas mellanrum. 

Det roligaste av allt var att alla tre hade 

samma coach. Coachen Teija har inga egna 

Johanna Forsman Johanna Forsman 

UPPIGGANDE. Henna Sinkkonen blir uppiggad av motion, oberoende av väder. Viktminskningen har haft 

många positiva bieffekter – och överraskningar. 

» På två månader 

gick jag ner tio kilo. 

Sen sa det plötsligt 

klick och jag blev 

gravid. « 

barn men hon brukar skrattande säga att hon 

är ”påsbebisarnas” mamma. 

Vad fanns det då egentligen i Teijas påsar? 

”Det har vi ofta funderat på, speciellt som 

alla barnen är så lika till utseendet”, skrattar 

Henna. 

Alla tre mammorna brister ut i ett hjärtligt 

skratt. Teija blir en aning röd om kinderna, 

men är märkbart stolt. 

”Jag tror nog att jag haft ett finger med i det 

här spelet”, säger hon. 

Kilona ska bort igen! 

Elina har alltid tänkt att det vore bra att få barn 

innan man fyller 30. 

”På den punkten blev det en fullträff, för 

Amalia föddes bara två timmar och 40 minuter 

före min 30-årsdag”, avslöjar Elina. ”Det 

finns nog utan tvekan en viss magi i den här 

gruppen.” 

Efter graviditeterna har alla mammorna 

gått upp några kilo igen, vilket förstås är ganska 

naturligt. Elina är på bantningskur igen, 

naturligtvis på samma kur som senast. 

”Den här gången är det allvar, jag har redan 

gått ner sex kilo. I augusti ska jag gifta mig och 

då vill jag vara 20 kilo lättare.” 

Efter att Aino föddes har också Ulla fått tillbaka 

20 kg. 

Bens tips 

1. Skaffa dig stödtrupper, t.ex. vänner, 

coacher eller andra som också vill gå ner 

i vikt. 

2. Utforma en positiv framtidsbild av dig 

själv. Det är tillåtet att drömma! 

3. Ställ upp ett klart, konkret och specifikt 

mål, som du kan börja jobba mot. 

4. Ta reda på alla positiva effekter av att gå 

ner i vikt. 

5. Observera också de minsta framstegen. 

Det finns knappt något som ökar motivationen 

så mycket som att märka att en del 

av jobbet redan är gjort. 

6. Fundera vilka de följande framstegen på 

väg mot målet kunde vara. 

7. Erkänn att det är svårt att gå ner i vikt, 

men erkänn samtidigt att det inte är omöjligt. 

Det är mer belönande att nå svåra 

mål än lätta. 

8. Tro på att du ska gå ner i vikt och förstärk 

den tron. Utomstående kan ofta lättare 

märka sådant som du inte själv ser. Ta i 

bruk tidigare upplevelser när du lyckats 

med någonting. 

9. Ge löften om viktnedgången. Det är lätttare 

att hålla sådana löften som avgetts 

offentligt i närvaro av andra. 

10. Observera hur saker och ting framskrider 

och skriv upp dem. 

11. Förbered dig på motgångar. Utveckla 

en attityd som gör att du kommer förbi 

hinder. 

12. Fira framgången. Stanna upp för att fundera 

vad du uppnått, vilka metoder du 

använt och hur olika personer hjälpt dig. 

Tacka dem och dig själv. 

”Det är ingen fara. Nu har jag tagit tjuren vid 

hornen och börjat på samma diet som Elina. Vi 

stöder varandra än en gång och jag har redan 

tappar nästan 10 kg. Vi får se hur det går den 

här gången, men min plan är att 20 kg till ska 

bort. Min motivation är på topp, men den här 

gången har jag nog faktiskt bara tänkt gå ner i 

vikt och inget annat”, skrattar Ulla och tittar 

med beundran på Aino som ligger i hennes 

famn. 

susanne strömberg 


Vinland det goda 

32 katternö 

Peter V. Bianchi/National Geographic Stock 

Jorden är bördig, bäckarna fulla av fisk. Träden växer höga 

och ger utmärkt virke för hus- och skeppsbygge. På skyddade 

ställen växer rankor med härliga aromatiska små druvor. För 

1009 år sedan anlände nordborna för att bosätta sig i det som 

i dag heter Amerika. De kallade landet Vinland det goda. 

Nordborna bygger för att bosätta sig i Vinland. 

Målning av Peter I. Bianchi (1920–2001) för 

National Geographic omkring 1960. 

katternö 33

I nordbornas kölvatten 

Sommaren 1937, 934 år efter 

nordbornas kolonisering av 

Vinland, seglar Väinö Tanner, 

professor i geografi vid 

Helsingfors universitet, längs 

Amerikas nordostkust, från New 

York till nordligaste Labrador. 

Kustlandet är storslaget och havet 

ombytligt och det finns mycket att 

undersöka för en nyfiken geograf. 

Gång på gång insvepte oceandimman 

fullständigt kusten och vi hade inget 

annat val än att ligga för ankar, ofta 

flere dagar i sträck. Under sådana väntans tider 

brukade jag lugna humöret med min gamla 

hobby: studium av Vinlandssagorna. Jag var 

där i tillfälle att på själva originalscenen fördjupa 

mig i sagotexternas händelser”, berättar 

Väinö Tanner. 

Om och om igen begrundar han de gamla 

beskrivningarna av vägen till Vinland. Han 

diskuterar detaljerna med sina två reskamrater, 

Håkan Kranck (sedermera professor i fysisk 

geografi i Schweiz och Kanada) och Ilmari 

Hustich (sedermera professor i ekonomisk 

geografi i Helsingfors). 

”Med traktens natur och folk för ögonen 

tyckte jag att det blev både liv och rörelse i de 

knapphändiga berättelserna. Det var som om 

jag hade kommit Vinlandsdramats urpremiär 

betydligt närmare än det någonsin hade varit 

möjligt i en dammig studerkammare.” 

Väinö Tanner känner alltså väl till sagorna, 

men redan på 1930-talet finns dessutom 

en närmast oöverskådlig litteratur i ämnet. 

Hundratals forskare har spekulerat om nordbornas 

tidiga färder, och förslagen är många 

om Vinlands verkliga läge. Gissningarna är 

vilda också om detta med vin, som allmänt 

anses för otroligt för att vara sant. 

Det äldsta omnämnandet av Vinland finns 

i Adam av Bremens bok Gesta Hammaburgensis 

ecclesiae pontificum från mitten av 

1070-talet. Vi vet att Grönlands förste biskop, 

Erik Gnupsson, seglade för att ”söka Vinland” 

1121 – och att han inte återkom. De två huvudkällorna 

är emellertid Erik Rödes saga och 

Grönländingasagan, som båda sammanställdes 

i slutet av 1200-talet. 

Det finns väsentliga olikheter i sagorna, 

men också väsentliga likheter. Först nådde 

nordborna ett land fullt av stora stenhällar och 

Unga eskimåer i Nain, den nordligaste fasta bosättningen av betydelse på Newfoundland, sommaren 1939. 

I bakgrunden expeditionens skepp. 

Väinö Tanner, blivande geografi professor, 

fotograferad som studerande i Helsingfors. 

gav det namnet Helluland. Efter ytterligare 

två dagsresor nådde de ett skogbevuxet land, 

som kallades Markland (= skoglandet). På väg 

mot söder namngav de sedan olika platser tills 

de nådde Vinland. 

Väinö Tanner jämför nu beskrivningarna i 

de gamla berättelserna med den geografi han 

själv iakttar. Bilden blir tydligare, men han är 

inte nöjd. 

Ny seglats 

Museiverket 

Två år senare, sommaren 1939, åker Väinö 

Tanner i väg på en ny färd längs Kanadas öst- 

Carl-Gösta Wenner 

kust, denna gång i sällskap av Alexander Forbes, 

professor i fysiologi vid Harvard Medical 

School, och Carl-Gösta Wenner, sedermera 

professor i geologi i Stockholm. 

Under denna resa, på s/s Strathcona, skriver 

Tanner mer systematiskt ner sina iakttagelser 

och reflektioner. Att färdas i samma vatten 

som nordborna en gång gjort ger förståelse för 

realiteterna, och Väinö Tanner kan inte låta bli 

att raljera över alla dessa höglärda som nedhukade 

vid sina skrivbord lämnat sin ingivelse 

alltför fria tyglar. 

Trots att fysiska bevis ännu saknas, finner 

Väinö Tanner det höjt över allt tvivel att 

nordborna verkligen besökt den amerikanska 

kontinenten och menar sig kunna lokalisera 

Helluland, Markland och Vinland. Vinland 

lokaliserar Tanner till den norra delen av 

Newfoundland. 

Sagornas detaljer om vinrankor och självsått 

vete avfärdar Tanner. De är alltför otroliga 

och har säkert i efterhand lagts till berättelsen. 

Det sannolika ursprunget till benämningen 

Vinland finner han i ett fornnordiskt ord vin 

(med kort i-ljud) för en tilltalande gräsäng. 


_________ 

fotnot. Politikern Väinö Tanner (1881–1966) 

bör inte förväxlas med geografen Väinö Tanner 

(1881–1948). 

USA 

KANADA 

Maine 

Cape Cod 

St. Lawrencefloden 

Chegoggin 

New 

Brunswick 

Vinland 

Cape Sable 

Labrador 

St. Lawrencebukten 

Helluland 

Cape Breton 

Chedabucto 

Bay 

Hamilton Inlet 

Västerbygden 

Från bosättningen på Grönland var det vid gynnsam vind ungefär en veckas seglats till Vinland. Labradorkusten 

kallades av norborna Helluland, Newfoundland kallades Markland och Nova Scotia var det goda 

landet Vinland. 

Väinö Tanners expeditionskamrater 1937, strax nordväst om Petitsikapau Lake på Labrador. 

GRÖNLAND 

L’Anse aux Meadows 

Strait 

of Belle 

Isle Fogo Island 

Cape Freels 

Markland 

Österbygden 

Väinö Tanner 

Allt börjar 

med Erik Röde 

■ Allt går tillbaka på Erik Röde, Eiríkr rauði 

Þorvaldsson, född i Norge 940, men till stor 

del uppväxt i Västfjordarna på nordvästra Island. 

År 982 dömdes han fredlös efter ett dråp 

och ägnade tre år åt att undersöka det land 

i väst som vinddrivna sjöfarare berättat om. 

Åter hemma berättade han att han utforskat 

det han kallade Grönland. Han ville nu få med 

sig kolonisatörer dit. 

Sammanlagt 25 skepp ska ha seglat mot 

Grönland år 985. Elva förliste, de fjorton som 

nådde fram gav upphov till två livskraftiga 

samhällen, Österbygden (på Sydgrönland) 

och Västerbygden (vid det nuvarande Nuuk). 

Som mest under de följande århundradena 

kom Österbygden att ha omkring 4000 och 

Västerbygden omkring 1000 invånare. Erik 

Röde bosatte sig på gården Brattalid (i dagens 

Qassiarsuk) i centrala Österbygden. 

Enligt Erik Rödes saga vistades så vintern 

999–1000 Erik Rödes son Leif Eriksson (Leifr 

Eiríksson, född 970) i Norge som hirdman hos 

kungen Olav Tryggvason. På hemvägen till 

Grönland drevs Leifs fartyg av en storm långt 

mot väster och strandade, varvid han hittade 

ett land ”med självsådda vetefält och vinrankor 

och sådana träd, som kallas masur, några 

så stora, att de kunde begagnas till byggnadsvirke”. 

Med prov på vad han funnit kom 

Leif Eriksson hösten år 1000 hem till Grönland, 

där det nu blev mycket tal om att undersöka 

det nya landet närmare. 

En expedition utgick följande år med 20 

man under ledning av Leifs bror Torsten och 

den gamle Erik Röde själv. Denna expedition 

återkom resultatlös till följd av ständig motvind 

och Torsten dog strax efter återkomsten 

till Grönland. 

Våren 1003 gav sig en ny expedition med tre 

fartyg och 160 mans besättning jämte några 

kvinnor i väg under Torfinn Karlsämnes (Þorfinnur 

Karlsefni Þórðarson) ledning. Torfinn 

var islänning och hade anlänt till Grönland året 

innan, 1002, och gift sig med Torstens änka 

Gudrid. 

Expeditionen blev borta i tre år, till 1006, 

och är troligen huvudkällan till de berättelser 

om Vinland som överlevt till eftervärlden. 


Är Chegoggin platsen för nordbornas bosättning? 

År 1990, 53 år efter Väinö 

Tanner, gör den svenske 

ingenjören och arkeologen 

Mats. G. Larsson sin första resa 

längs Kanadas nordöstkust. 

Precis som Tanner vill han 

se hur geografin faktiskt 

ter sig om man försöker 

följa nordbornas gamla 

väganvisningar. 

Mats G. Larsson är välkänd bland historieintresserade 

som författare till 

böcker om vikingar som rest i österled, 

bland annat om Ingvar den vittfarne, död 

i Särkland efter många drabbningar och stora 

bedrifter. 

Nu intresserar han sig för färderna västerut, 

och drömmen är att lokalisera platsen för 

nordbornas bosättning i Vinland. Utgångsläget 

är långt bättre än på Tanners tid. Ovedersägliga 

bevis finns för att nordborna besökt 

den amerikanska kontinenten, och det många 

gånger. 

De facto gjordes ett fynd redan 1930. Intill 

en nordisk gravplats på Grönland hittades en 

pilspets av kvartsit som bara kunde härstamma 

från den amerikanska sidan. 

1957 påträffades vid utgrävning av en indiansk 

boplats i Maine ett silvermynt med 

prägling från den norske kung Olaf Kyrres tid 

(regentskap 1067–1093). Hur än myntet hamnade 

här är det ett bevis för förbindelser med 

nordborna. Myntet skulle kunna härstamma 

från den nämnde biskopen Erik Gnupsson, 

som ju 1121 seglade i väg mot Vinland. 

Beviset för en nordisk bebyggelse i Amerika 

gavs sedan i L’Anse aux Meadows, på 

Newfoundlands nordspets, där norrmannen 

Helge Ingstad och hans hustru, arkeologen 

Anne Stine Ingstad 1960 efter envist sökande 

hittade smältgropar, slaggklumpar och rester 

av järnnitar, och sedan en kopparbit och bennål 

av nordisk typ. 

Några år senare påträffades en sländtrissa av 

täljsten i samma utförande som på skandinaviska 

boplatser. Sedan en vikingatida ringförsedd 

bronsnål, en glaspärla, ett litet nålbryne, 

ett fragment av en förgylld mässingsring… 

I dag är L'Anse aux Meadows en historisk 

park och uppsatt på Unescos världsarvslista. 

Flygkartan från 1925 avslöjar intressanta mönster vid platsen med fosfatkoncentrationen. Det skulle kunna 

vara spår efter en palissad eller ett stängsel, säger Mats G. Larsson. 

Anhalt på vägen 

Nordbor vistades alltså på L'Anse aux Meadows 

för tusen år sedan, men ingen kan säga 

hur ofta och hur länge. Rester av flera husgrunder 

finns kvar. Troligen var detta en anhalt 

på vägen. Kanske var det här Leif Eriksson 

strandade efter stormen år 1000. 

”Men säkert är detta inte Vinland”, säger 

Mats G. Larsson. ”Klimatet är för hårt för det, 

och marken för karg.” 

Tack vare nyare utgrävningsresultat från 

L'Anse aux Meadows finns emellertid bevis 

för förbindelser söderut. 

”Rester har hittats efter butternuts, den 

amerikanska valnöten. Den växer inte på 

Newfoundland, utan längre söderut, faktiskt 

på samma breddgrad som de amerikanska vilda 

vindruvorna”, säger Mats G. Larsson. 

Det finns alltså vildväxande vindruvor i rimlig 

närhet. Arten heter Vitis riparia, fruktköttet 

har en speciell och aromatisk smak, men skalet 

är surt. Efter den första frosten blir druvorna 

sötare och duger gott för att framställa vin. 

”Jag visste inte detta först, men vetskapen 

om druvorna blev en viktig ledtråd. Till 

exempel växer druvor på skyddade ställen i 

bäckraviner på Nova Scotia, den halvö söder 

om Newfoundland som utgör Kanadas sydöstra 

hörn. Säkert var de vanligare för tusen 

år sedan, då klimatet var varmare”, säger Mats 

G. Larsson. 

Vindruvor finns de facto historiskt beskrivna 

i området så tidigt som 1535, då fransmannen 

Jacques Cartier på ön (med det nuvarande 

namnet) Île d'Orléans längst inne i St. 

Lawrencebukten upptäckte en sådan mängd 

av druvor att han döpte ön till Île de Bacchus 

(Bacchus ö). 

Det självsådda vete som sagorna talar om 

kan syfta på den vildråg, Elymus virginicus, 

som i olika varianter påminner om vete, råg 

och korn. 

Vägen till Hop 

Staffan Claesson 

Mats G. Larsson identifierar den sydöstra Labradorkusten 

som Helluland och östra New- 

foundland som Markland. Men var ligger Vinland? 

Erik Rödes saga berättar att nordborna 

på sin fortsatta färd från Markland söderut 

nådde ett land med en lång strand av sandbankar, 

namngiven till Furdustränderna. Här 

upptäckte de kölen av ett fartyg och kallade 

platsen Kjalarnäs. Kanske härstammade kölen 

från ett av de förlista skepp som 985 skulle 

till Grönland. 

Nordborna kom sedan till en fjord med 

osedvanligt starka strömmar; namnet blev 

Strömfjorden. På en ö, Strömsö, fanns så 

mycket fågel att man måste gå varsamt för att 

inte trampa på äggen. Här stannade expeditionen 

över vintern, som blev hård. Fåglarna 

och fisken försvann och nordborna led brist 

på mat. 

På våren, år 1004, splittrades expeditionen. 

Torhall, som styrde ett av skeppen, ville segla 

mot norr i avsikt att vid Furdustränderna vika 

mot väster. Han fick följe av nio män. Ödet ville 

att de i stället av en storm drev österut ända 

till Irland, där de gjordes till trälar, enligt vad 

köpmän senare berättade. 

Torfinn Karlsämne fortsatte med de övriga 

söderut och nådde det som blev slutmålet. Beskrivningen 

i Erik Rödes saga är distinkt: 

De kom till en å som föll uppifrån landet till 

en sjö och så till havet. Det var stora sandörar 

utanför mynningen, och de kunde inte 

komma in i ån annat än vid högvatten. Då 

seglade Karlsämne och hans följe in i åmynningen 

och kallade landet Hop. 

”Min tanke var att den här platsen måste 

gå att hitta. Och enligt all rimlighet måste 

den finnas på Nova Scotia, som jämfört med 

alla geografiska alternativ stämmer överlägset 

bäst med det som nämns i sagorna”, säger Mats 

G. Larsson. 

Kartan som inte stämde 

Under flera av 1990-talets somrar utforskade 

Mats G. Larsson den amerikanska östkusten, 

efterhand med allt mer fokus på Nova Scotia. 

”Bara där får tidvattnet den storlek och 

strömmarna den styrka som beskrivs i sagorna. 

Men trots att jag besökte alla å- och flodutlopp 

längs Nova Scotias kust hittade jag ingen 

plats som ens hjälpligt överensstämde med 

Hop.” 

Ett ställe gjorde honom ändå konfunderad, 

mynningen av Chegoggin River strax norr 

om hamnstaden Yarmouth längst söderut 

på Nova Scotia: ”Jag stod vid högvatten på en 

vägbro över en å och undrade varför den lilla 

sjön innanför vägbron hade lägre vattenstånd 

än havet utanför?” 

Sjön var dock för liten och den topografiska 

kartan visade att här inte fanns någon ebbstrand 

värd namnet. 

”Jag avfärdade alternativet, men tankarna 

återvände till platsen, så jag återvände till 

stranden när det var ebb. En härlig ebbstrand 

mötte mig. Jag insåg att den moderna kartan 

hade vilselett mig och att jag äntligen hade hittat 

en sådan plats som jag sökte.” 

En fördämning var gjord i ån så att en lucka 

stängdes när havsvattnet tryckte på vid högvatten 

och öppnades vid ebb när tvärtom 

åvattnet trängde på inifrån. Innan fördämningen 

fanns måste sjön ha varit mångdubbelt 

större. 

”På stadsingenjörskontoret i Yarmouth bekräftade 

gamla kartor detta. Den tidvattensjö 

som funnits före fördämningen hade sträckt 

sig cirka fyra kilometer in i landet. Då fanns 

här en vidsträckt havslunga som förgrenade 

sig längs småvikar och fjärdar.” 

Bevis? 

Det här var sommaren 1993, och upptäckten 

höjde pulsen rejält, säger Mats G. Larsson. Det 

är svårt att motsäga att Chegoggin är ett lämpligt 

ställe att satsa på, om man söker spår efter 

nordbor i Amerika. 

Men, frågar han, hur långt räcker en serie 

indicier? Går det att hitta riktiga bevis? En 

husgrund eller ett föremål som kan dateras? 

”Tyvärr är större delen av strandområdet 

runt den gamla tidvattensjön numera röjd och 

upplöjd. Där lövdungarna och stenbackarna 

en gång legat breder nu åkrar och vidsträckta 

gräsmarker ut sig.” 

Mats G. Larsson är förutom docent i arkeologi 

(vid Lunds universitet) också ingenjör. 

Han tog examen i maskinteknik vid Tekniska 

högskolan i Stockholm och arbetade tretton år 

i industrin, bland annat på ASEA, innan han 

som 38-åring tröttnade på att vara anställd 

och bytte yrkesinriktning. 

Ingenjörskunskaperna har kommit till 

god användning i Chegoggin. Det finns olika 

metoder att söka spår efter tidigare mänsklig 

bosättning – fosfatkartering, markradar, metalldetektor, 

magnetometer – men de kräver i 

regel tekniska kunskaper. 


’Jag ger mig inte förrän gåtan är löst!’ 

Fosfatkartering innebär att man mäter fosfathalten 

i jorden med kemiska metoder. Matrester 

och annat avfall från mänskliga bosättningar 

avger nämligen fosfater som kan ligga 

kvar i jorden i årtusenden. 

”En stor hjälp ges ofta av flygfotografier, 

som kan visa färgningar i grödan eller nedsänkningar 

efter husgrunder. Lyckligtvis är 

hela Nova Scotia flygfotograferat, det finns 

flygfoton från Chegoggin tagna så tidigt som 

1925”, säger Mats G. Larsson. 

Och Mats G. Larsson har verkligen hittat 

en tydlig fosfatkoncentration på en höjdrygg 

strax intill den djupaste delen av den forna 

sjön. 

”Vi grävde på platsen med stora förhoppningar 

och hittade till sist lite träkol. Men 

tyvärr visade C14-undersökningarna att kolet 

var mer än 6000 år gammalt. Kanske härstammar 

det från någon urgammal indianbebyggelse.” 

Ger inte upp 

Ett annat fynd gjordes sommaren 2011. Det 

var en liten bit sintrad sandig lera med träkolsfragment 

som påminde om så kallad teknisk 

keramik, det vill säga sådan keramik som används 

vid exempelvis gjutning och järnframställning. 

Träkolet i fyndet C14-analyserades 

samma höst, vilket ledde till en ny besvikelse 

– lerbiten daterades till 1951/52. 

”Men området är stort och vi har bara haft 

resurser att undersöka en mindre del. Vi måste 

också ta hänsyn till de bönder som äger marken, 

samtidigt som vi måste ha tillstånd från 

myndigheterna. Bägge har visat välvilja till 

utforskningarna, men vi kan ju inte gräva hur 

som helst.” 

Mats G. Larsson ger emellertid inte upp. Såväl 

markradar som magnetometer har visat sig 

ge intressanta mönster vid platsen med fosfatkoncentrationen, 

bland annat något som 

skulle kunna vara spår efter en palissad eller 

ett stängsel. Dessutom kan man se tydliga avvikelser 

i marken på samma plats på det äldsta 

flygfotot, det från 1925. 

”Så vi planerar fortsatta grävningar. Jag ger 

mig inte förrän vi klarlagt vilken verksamhet 

som en gång bedrivits här”, säger Mats G. 

Larsson. 


Mats G. Larsson vid ingenjörsbordet på vinden i sitt hus långt ute på Upplandsslätten. 

Druvan Vitis riparia växer 

fortfarande vilt på Nova Scotia. 

Vikingtida pejlskiva för navigering med 

hjälp av solhöjden, hittad på Grönland. 

(Ur Vinland det goda) 

Åkrar i Chegoggin – var det här nordborna bosatte sig? 

Ebbstranden där Chegoggin River möter havet. 

Staffan Claesson 

Mats G. Larsson 

Mats G. Larsson 

Möte med skrälingarna 

De två huvudkällorna till Vinlandsberättelserna 

är Erik Rödes saga och 

Grönländingasagan. Många episoder 

förekommer i båda sagorna, men 

ibland skiljer sig sammanhangen. En 

väsentlig skillnad är att Erik Rödes 

saga beskriver två Vinlandsbesök, 

medan Grönländingasagan omfattar 

fyra sådana. 

Tack vare den långa isländska sagotraditionen 

kan många händelser tidfästas 

tämligen exakt. Utgår man från Erik 

Rödes saga upptäckte Leif Eriksson Vinland 

sommaren 1000, medan den stora koloniseringsexpeditionen, 

ledd av Torfinn Karlsämne, 

ägde rum 1003–1006. 

Nedan några utdrag ur berättelserna: 

Upptäckten av vindruvorna 

Grönländingasagan berättar att Leif Eriksson 

var en storväxt och stark man, den mest framstående 

att se, klok och hovsam på alla sätt. Så 

här beskrivs upptäckten av vindruvorna: 

En kväll hände det att det saknades en man 

i följet, och det var södermannen Tyrkir 

[rimligen med härstamning från det tyska 

området, troligen en frigiven träl]. Leif tog 

mycket illa vid sig, för Tyrkir hade varit 

länge med honom och hans far och hade 

älskat Leif mycket i hans barndom. Leif 

klandrade nu sina följeslagare mycket och 

gav sig ut på en färd för att söka honom tillsammans 

med tolv män. 

Men de hade inte kommit långt från husen 

förrän Tyrkir kom emot dem, och han 

blev väl mottagen. Leif fann snart att hans 

fosterfar var väl till mods. Han hade platt 

ansikte, livliga ögon och oansenligt utseende, 

var liten till växten och ynklig men 

skicklig när det gällde all slags händighet. 

Leif sade till honom: ’Varför blev du så 

sen, fosterfader, och skildes från de övriga?’ 

Han talade då först länge på tyska, 

sköt blickar åt alla håll och grimaserade, 

men de förstod inte vad han sade. Efter en 

stund började han tala nordiskt språk: ’Jag 

hade inte gått mycket längre än ni men kan 

berätta en nyhet: Jag har hittat vinrankor 

och vindruvor.’ 

’Kan det vara sant, fosterfar?’ frågade 

Leif. 

’Visst är det sant’, svarade han, ’ för där 

jag föddes saknades det varken vinrankor 

eller vindruvor.’ 

Ankomsten till Vinland 

Erik Rödes saga beskriver Torfinn Karlsämnes 

ankomst till Vinland så här: 

De for länge till dess de kom till en å som föll 

uppifrån landet till en sjö och så till havet. 

Det var stora sandörar utanför mynningen, 

och de kunde inte komma in i ån annat 

än vid högvatten. Då seglade Karlsämne 

och hans följe in i åmynningen och kallade 

landet Hop. 

De fann självsådda veteåkrar där landet 

var lågt och vinrankor överallt där det var 

skogsdungar. Varje bäck var full av fisk. De 

gjorde gropar där landet mötte och tidvattnet 

gick som högst, och då det föll ut var det 

hälleflundror i groparna. Det var rikligt 

med djur av alla slag i skogarna. 

De var där en halv månad och roade sig 

och lade inte märke till något särskilt. All sin 

boskap hade de med sig. 

Men en tidig morgon när de såg sig omkring 

upptäckte de nio skinnbåtar, och från 

dem viftades det med käppar. De lät som 

slagor och svängdes medsols. 

Då sade Karlsämne: ’Vad kan detta betyda?’ 

Snorre svarade honom: ’Det kan vara så 

att detta är ett fredstecken. Låt oss ta vita 

sköldar och bära mot dem.’ 

Mötet med skrälingarna [nordbornas benämning 

på indianer och innuiter, här är det med 

all sannolikhet fråga om mikmaqindianer, 

som fortfarande lever på Nova Scotia] förlöpte 

väl. Båda grupperna förundrades. Indianerna 

rodde sedan bort söderut. 

Den Snorre som nämns är Snorre Torbrandsson, 

som styrde över det andra av de 

två skepp som ankommit till Hop. 

Handel med skrälingarna 

Nordborna stannar på platsen över vintern. 

Det kommer ingen snö och all boskap kan gå 

ute. 

När våren kom såg de en tidig morgon att 

ett stort antal skinnbåtar roddes från söder 

förbi näset, så många som om man strött 

kol utanför hopet, och på varje båt svängdes 

käppar. Karlsämnes följe höll då upp 

sköldarna, och när de möttes började de 

hålla en köpstämma sinsemellan. 

Det detta folk helst ville ha var rött tyg. 

För detta gav de skinnvaror och helgrå 

skinn. De ville också köpa svärd och spjut, 

men det förbjöd Karlsämne och Snorre. För 

ett oblekt skinn tog skrälingarna ett spann 

[längdmått som motsvarar avståndet från 

tumspetsen och långfingerspetsen när 

man sträcker ut handen] rött tyg, som de 

band om sina huvuden. 

Så pågick deras köpstämma en stund. Då 

började tyget ta slut för Karlsämnes folk, 

och de skar det då så smått att det inte var 

mer än fingerbrett, men skrälingarna gav 

lika mycket som förut eller mer. 

Då hände att en tjur som tillhörde Karlsämnes 

följe kom springande ut ur skogen 

och bölade högt. Då blev skrälingarna 

skrämda och sprang ut i båtarna och rodde 

sedan söderut. 

Den stora striden 

Sedan såg de dem inte på tre veckor. Men 

när den tiden hade gått såg de ett mycket 

stort antal skrälingbåtar komma söderifrån, 

som om de vore en ström. På alla 

svängdes det motsols med käppar och alla 

skrälingarna tjöt mycket högt. 

Då tog Karlsämnes folk röda sköldar och 

gick emot dem. Skrälingarna sprang ur båtarna, 

och sedan stötte de ihop och började 

strida. 

Det blev hård skottväxling för skrälingarna 

hade stridsslungor. Karlsämne och 

Snorre såg att de på en stång satte upp en 

stor kula, liknande en fårmage och mest 

blå till färgen. Den flög av stången och upp 

på land över Karlsämnes män, och det lät 

otäckt när den slog ner. 

Av detta kom en stor skräck över Karlsämne 

och allt hans folk, så att deras enda 

tanke var att fly och hålla undan upp efter 

ån, för de tyckte att skrälingarnas skaror 

kom emot dem från alla håll. De stannade 

inte förrän de kom till några klippor och 

bjöd där hårt motstånd. 

Frejdis [dotter till Erik Röde, gift med 

Torvard] kom ut och såg att de höll undan 

och ropade: ’Varför ränner ni undan sådana 

oansenliga män, så dugliga karlar som 

ni är? Jag tycker att ni skulle kunna dräpa 

dem som boskap. Om jag hade haft vapen 

tror jag att jag skulle ha kunnat slåss bättre 

än någon av er!’ 


De gav ingen akt på vad hon sade. Frejdis ville 

följa dem, men hon blev efter för hon var med 

barn. Hon gick efter dem in i skogen och skrälingarna 

försökte få fatt i henne. Hon fann en död man 

framför sig; det var Torbrand Snorrason och det 

satt en flat sten i huvudet på honom. Svärdet låg 

bredvid honom och hon tog upp det och beredde sig 

till försvar. Då kom skrälingarna mot henne. Hon 

tog fram bröstet ur klädnaden och slog på det med 

svärdet. Av detta blev skrälingarna skrämda och 

sprang undan till sina båtar och rodde iväg. 

Två av Karlsämnes män har fallit i striden och minst 

fyra av skrälingarna. 

Karlsämnes följe tyckte sig nu förstå att fastän 

landet erbjöd goda villkor så skulle det alltid råda 

rädsla och ofred på grund av dem som bodde där 

tidigare. Så gjorde de sig redo för att återvända till 

sitt land. 

Gudrids öde 

En fascinerande person i berättelserna är Gudrid, 

som ju är gift med Torfinn Karlsämne. Hon beskrivs 

som en framträdande kvinna att se på, ”hon var också 

förståndig och visste väl att föra sig bland okänt folk”. 

Första vintern i Vinland föder hon sonen Snorre, 

som därmed blir det första ’blekansikte’ som föds på 

den amerikanska kontinenten. Efter återkomsten till 

Grönland följer Gudrid och Snorre med Karlsämne 

till Island (’det sägs att inget rikare skepp har lämnat 

Grönland än det Karlsämne styrde’). På Island köper 

Karlsämne Glaumbys land och bygger en gård och 

blir den mest ansedde man. 

Karlsämnes mor tycker först att sonen fått ett 

dåligt gifte och vill inte bo hemma, ”men när hon 

fick reda på vilken duglig kvinna Gudrid var så blev 

sämjan god”. Karlsämnes och Gudrids ättlingar blev 

framstående och tre av dem blev biskopar, berättar 

Erik Rödes saga. 

Efter Karlsämnes död tar Gudrid över gården tillsammans 

med Snorre. På äldre dagar reser hon till 

släktingar i Norge och ”gick söderut”, vilket innebär 

att hon gör en pilgrimsfärd till Jerusalem. Hon 

återvänder till Island, där Snorre har byggt henne en 

kyrka i Glaumsby. Sedan blir Gudrid nunna och eremit 

och bor där så länge hon lever. 


_________ 

fotnot. De citerade partierna ur Grönländingasagan och 

Erik Rödes saga har översatts av Mats G. Larsson. 

40 katternö 

Peter V. Bianchi/National Geographic Stock 

Striden mellan nordborna och skrälingarna, 

med all sannolikhet mikmaqindianer. 

Målning av Peter I. Bianchi. 

katternö 41


Karolina Isaksson 

TRENDERKnut 

Löschke 

Solceller i den tyska staden Markranstädt fotograferade i juni i fjol. 

Tyskt solcellsfiasko 

n Tyskland lyfts ofta fram som föregångsland 

när det gäller solceller. 

Ännu i fjol sades att solcellsbranschen 

snart skulle sysselsätta fler än 

landets stora bilindustri. 

Men framgången byggde på väl tilltagen 

subventionering (inmatningstariffer) 

för solel. I slutändan betalas 

stödet alltså av elkunderna. Fram till i 

fjol hade de tyska solinstallationerna 

garanterats osannolika 100 miljarder 

euro i subvention. 

När siffrorna lyftes fram i offentligheten, 

fick det snabbt följder. 

Förbundsdagen har nu skurit ned 

stödnivån och de tyska solkraftsbo- 

lagen går i konkurs på löpande band. 

Q-Cells, Solon, Solar Millennium och 

Solarhybrid är bara några av dem. 

Andra, som Sunways, har övertagits 

av kineser. 

Till råga på fiaskot har solcellerna 

visat sig producera bara en bråkdel av 

den installerade effekten. 

”Den politiska risken i subventionerad 

energiproduktion är enorm. 

Blir systemet för framgångsrikt blir 

det sin egen fiende. Räkna med det 

hos oss också”, kommenterade Anders 

Ydstedt i Svensk Tidskrift nyligen. 

Fyra av fem underkändes 

n Elsäkerhetsmyndigheter i aderton 

EU-länder har i ett gemensamt oanmält 

test undersökt om de energisnåla 

lysdiodlamporna (led-lampor) 

på marknaden uppfyller kraven på så 

kallad elektromagnetisk kompatibilitet, 

för att de inte ska störa andra 

elektriska apparater. 

Bara 29 av totalt 168 lampor befanns 

fylla kraven för att få säljas 

inom EU. 

Nästan hälften av lamporna spred 

för mycket störningar via elnätet eller 

genom radiostrålning. Följden är flimrande 

bild på skärmar, brus i radion 

och kortare livslängd hos elanslutna 

apparater. Även trådlöst bredband 

och telefoni kan påverkas. 

Testet omfattade led-lampor med 

olika typer av socklar från både stora 

och små tillverkare. Tyvärr kan man 

inte på utsidan avgöra om en led-lampa 

klarar EMC-kraven. Sannolikheten 

att lampan har godkända värden är 

större om den har CE-märkning och 

typbeteckning. 

Mer skatt 

på elpriset 

n Skatternas andel av priset på 

hushållselen steg i Finland från 24,7 

procent 2010 till 29,8 procent 2011. 

Finland tog därigenom steget från tionde 

till femte plats på Europalistan 

över skattegraden för hushållselen, 

enligt Eurostat. 

Överlägsen förstaplats håller Danmark, 

där 56,6 procent av fjolårets 

elpris var skatt. Tyskland (44,4 procent), 

Portugal (38,6) och Sverige 

(34,2) placerade sig också före Finland. 

Den åtråvärda sistaplatsen på 

listan hade Storbritannien, där bara 

4,7 procent av elpriset var skatt. 

Den nämnda statistiken ger dock 

inte hela bilden, då till exempel feedin-tariffer 

och elcertifikat inte räknas 

in. Genom de stödformerna subventionerar 

slutkunderna elproduktion 

från vissa energikällor, som vind, 

utan att pengarna klassificeras som 

skatt. 

Magasinen 

väl fyllda 

n Efter tre år med låga vattennivåer 

i de nordiska magasinen för vattenkraft 

har nivåerna under 2012 stigit 

till klart över medelvärdena. Detta bidrar 

till att sänka priset på el i Norden. 

I mitten av maj fanns i magasinen 

i Norge vatten motsvarande 33900 

GWh (gigawattimmar), i Sverige 

11600 GWh och i Finland 2900 GWh. 

Vid samma tid på året 2011 var motsvarande 

siffror 22000, 8500 och 

2100 GWh. 

I Finland var månadsmedelpriset 

el på den nordiska elbörsen 38,82– 

52,81–36,51–36,48 euro per MWh 

under januari–april 2012. Lika billig 

har elen inte varit sedan 2009. 

Havsörnens 

nya fiende 

n En studie ”Vindkraftens effekter 

på fåglar och fladdermöss” har nyligen 

publicerats av Naturvårdsverket 

i Sverige. 

Rapporten betonar att man vid 

tillståndsgivningen bör beakta också 

risken för djuren. Risken är för fåglarnas 

del naturligt nog störst på ställen 

dit de gärna söker sig, som vid våtmarker 

och sjöar och i höjdlägen som 

åsryggar och krön. 

Ett väldokumenterat exempel är 

ön Smøla på den norska västkusten. 

2005 öppnades där en vindkraftpark 

med 68 vindturbiner. Fem år senare 

hade minst 39 havsörnar dödats av 

vindkraftsvingarna. Dessutom minst 

74 dalripor och en lång rad andra fåglar. 

Före bygget häckade tretton havsörnpar 

i området. 2010 fanns bara 

fyra par kvar och endast ett av dem 

lyckades med häckningen, enligt en 

studie av Norsk institutt for naturforskning. 

Åtta partnerbyten hade 

observerats. Fem berodde på att 

partnern dött i kollision med vindkraftverken. 

Forskarna noterade att örnarna 

inte ändrade beteende, förmodligen 

för att de inte är vana vid angrepp från 

luften. 

I en artikel i tidningen Vår Fågelvärld 

häromåret ansåg skribenten 

Ulla Falkdalen att vindkraftverken 

borde ha skyldighet att regelbundet 

söka efter kollisionsdödade fåglar 

och fladdermöss. 

På Smøla kontrolleras området under 

vindturbinerna en gång i veckan 

med hjälp av specialtränade hundar. 

En hund uppskattas vara tio gånger 

effektivare än en människa när det 

gäller att finna fjädrar och kadaver. 

Wikipedia 

STOLT FLYGARE. Havsörnen förväntar 

sig inte anfall i luften och förstår inte 

att vindkraftverkens vingar är farliga. 

Omväxlande 

varmt och kallt 

n Januari var i Finland en varm 

månad, februari var kall, mars 

varm, april kall. Som temperaturkartorna 

visar var mönstret 

likadant för största delen av 

Europa. 

Särskilt för centrala Europa 

sticker februari ut som en extremt 

kall månad. Till exempel 

var hela Donau frusen, ner till 

Svarta havet, och ett tusental 

människor frös ihjäl i Europas 

östra del. 

En väsentlig vintertrend var 

att den arktiska kölden lade sig 

långt i riktning mot Stilla havet, 

vilket återspeglas i två mycket 

kalla månader för Alaska och 

den värsta isvintern i mannaminne 

i Berings hav. 

Det markerade varma området 

över Karahavet (röd 

hotspot), tolkas av professor 

Ole Humlum som en interpolation 

artefact, alltså en överdrift 

som beror på de extrapoleringar 

som görs av GISS, det institut 

som levererar temperaturstatistiken. 

Extrapoleringarna beror på 

avsaknad av mätstationer. Man 

låter alltså dataprogrammen 

göra mer eller mindre kvalificerade 

gissningar. 

Trenden för den globala medeltemperaturen 

var att den gick 

ner i januari och februari, men 

vände uppåt i mars. Trenden 

stämmer med det skifte som i 

Stilla havet är på gång från den 

kalla havscirkulationen La Niña 

till den varma El Niño. 

Angående istäcket över Arktis 

kan noteras att det i april var 

på den högsta jämförelsenivån 

sedan 2004. 

Vad gäller solaktiviteten verkar 

den under senhösten i fjol ha 

nått toppen för den pågående 

solcykeln. Det innebär i så fall 

den lägsta aktivitetsnivån för en 

solcykel på ungefär hundra år. 

Kloten visar månadens temperaturavvikelse 

från medeltalet 

1998–2006. Illustrationerna 

har gjorts av professorn i fysisk 

geografi Ole Humlum. 

Januari 

Februari 

Mars 

April 

n De två kurvorna nedan visar den globala medeltemperaturens 

utveckling under två femtioårsperioder, 

närmare bestämt för åren 1895–1946 respektive 

1957–2008. Men vilken är vilken? 

Frågan ställdes av klimatprofessorn Richard Lindzen 

från MIT (Massachusetts Institute for Technology), när 

han talade vid ett seminarium i det brittiska underhuset 

i februari i år. 

Svaret är att åren 1895–1946 visas till höger och åren 1957–2008 till vänster. 

Följdfrågan är vad det är som säger att temperaturstegringen åren 1896– 

1946 berodde på naturen medan temperaturstegringen 1957–2008 berodde 

på människan. Det enda säkra svaret är att inget säkert svar kan ges. 


C° 

14 

13 

12 

11 

10 

9 

8 

7 

6 

5 

4 

3 

2 

1 

0 

–1 

–2 

–3 

–4 

–5 

–6 

–7 

–8 

–9 

–10 

–11 

–12 

–13 

–14 

Två uppvärmningsperioder 

Temperatur 

Tid 

Från 0 till 100 

n Vad är det som går upp och ned 

som världens häftigaste berg- och 

dalbana? 

Kurvan nertill visar vindkraftens 

variationer i Finland under 2011. Av 

en installerad effekt på ungefär 200 

megawatt (MW) producerade vindkraftverken 

från 0 till drygt 100 MW 

beroende på hur det blåste. 

Vindkraftverken producerar el 

omkring 25 procent av tiden. Vinden 

måste hålla sig inom intervallet 4–25 

sekundmeter, för att produktionen 

ska hållas i gång. 

Temperatur 

GISSA 

KURVAN 

Tid 

Tyvärr kan vindkraftsel inte kopplas 

in på kraftnätet hursomhelst. Dels 

för att el måste produceras i samma 

ögonblick som den används. Dels 

för att variationerna i spänning och 

strömstyrka kan förorsaka irreparabla 

skador både i kraftnätet och på 

känslig utrustning hos kunderna. 

Observera att kurvan gäller utjämnade 

medelveckovärden. I verkligheten 

varierar vindelproduktionen 

mycket mer än kurvan visar. 

mw 

200 

180 

160 

140 

120 

100 

80 

60 

40 

20 

0 

1 4 7 10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43 46 49 

Vecka 

Vindkraftskapacitet Faktiskt producerad vindkraftsel

Varför ska vi tycka att torven är ful? 

Nu måste vi äntligen få en seriös 

diskussion om torven. Varför 

beskrivs den så ofta som något 

fult? Torven är en naturresurs 

som just i Finland finns i överflöd, 

säger Antti Vilkuna, energidirektör 

på Katternö. 

För Katternögruppen och många energiföretag 

i Finland är torven en viktig 

energikälla. Att den är det beror bland 

annat på att torven ansetts politiskt önskvärd. 

Torven minskar vårt importberoende, skapar 

betydande sysselsättning och genererar stora 

skatteintäkter. 

Så vad är problemet? 

”Att torven allt mer målas upp som en miljö- 

och klimatbov och att många politiker har 

köpt den bilden”, säger Antti Vilkuna. 

Det är sant att torvhanteringen haft en del 

oönskade miljöeffekter. Framför allt har humus 

från torvtäkterna ibland runnit ut i närliggande 

vattendrag. 

”Humus är inget gift, men med de kunskaper 

och erfarenheter vi nu har ska det gå att 

motverka all väsentlig miljöpåverkan utanför 

torvtäkten”, säger Antti Vilkuna. 

Han påpekar att man alltid måste jämföra 

alternativen. Användning av alla energikällor 

har miljöeffekter. Men torven har den stora fördelen 

att den till hundra procent är biologisk. 

Vad betyder torven för klimatfrågan? 

”All bioenergi producerar koldioxid när den 

förbränns. Ungefär lika mycket när man bränner 

torv och trä.” 

Atmosfären gör ingen skillnad på koldioxidmolekylernas 

ursprung. Varför gynnas 

då förbränning av trä, bland annat med skattesubventioner, 

medan förbränning av torv 

straffas, bland annat med extraskatter? 

”Det är den logiska gåtan”, säger Antti Vilkuna. 

Politik 

Förklaringen är politisk, och den är formulerad 

och framdriven av de gröna. Argumentet 

går ut på att torven växer för långsamt. Medan 

ett träd normalt blir ungefär hundra år, kan 

torven bli tusen år gammal. Med den motiveringen 

vill de gröna inte betrakta torven som 

förnyelsebar. 

44 katternö 

Mats Sandström 

Vi måste äntligen ta en diskussion om torven 

baserad på fakta, säger Katternös energidirektör 

Antti Vilkuna. 

Det politiska spelet beskrevs av Europapolitikern 

Eija-Riitta Korhola i förra Katternönumret: 

I november 2000 godkände Europaparlamentet 

definitionen att torven skulle betraktas 

som förnyelsebar till den del den tillväxer 

årligen. En torvskörd som inte överstiger den 

årliga torvtillväxten skulle alltså betraktas 

som förnyelsebar. 

Även EU-kommissionen ställde sig bakom 

definitionen, men då saken kom till avgörande 

i EU:s ministerråd fälldes den. Av Finlands 

egen miljöminister, de grönas Satu Hassi. 

När all torv skördats från en myr, lämpar sig kärrbottnen 

i regel utmärkt för odling av olika grödor. 

Ett alternativ kan också vara att odla ny torv. 

Vapo 

Det här är att göra politik genom hårklyverier, 

anser Antti Vilkuna. ”Då bör ju också den 

torv som tillväxt de senaste hundra åren vara 

förnyelsebar, enligt definitionen. Och då har 

vi en sådan mängd förnyelsebar energi i Finland 

att den kunde räcka för hela vårt energibehov 

under lång tid framåt.” 

”Om man vill motverka koldioxidhöjningen, 

och framför allt om det är bråttom, är saken 

logiskt enkel. Då borde man stoppa förbränning 

av all biomassa. Inklusive trä.” 

Var seriös 

Låt oss se på de seriösa argumenten, säger 

Antti Vilkuna. 

Faktum är att våra torvmossar genom sin 

tillväxt varje år binder mer koldioxid än den 

mängd som produceras när vi bränner den 

skördade torven. 

Ett annat faktum är att de torvmarker, som 

i skogsvårdssyfte utdikats under årens lopp, 

läcker ut koldioxid. Oavsett om man använder 

torven eller inte. Denna mängd koldioxid är 

ungefär lika stor som mängden koldioxid från 

torvförbränningen i kraftverken. 

”Skulle vi skörda torv på dessa redan utdikade 

marker skulle vi alltså minska koldioxidläckaget 

betydligt – och få energi på köpet”, 

säger Antti Vilkuna. 

Det hör samtidigt till bilden att Finland 

importerar energi för mer än 4 miljarder euro 

årligen. Ju mer torv vi använder, desto mer kan 

vi minska importen. 

”Torvsektorn genererar vidare omkring 

15000 arbetsplatser i Finland, till stor del i 

områden med stor arbetslöshet. Årligen ger 

det skatteintäkter för stat och kommun på 

omkring 250 miljoner euro”, säger Antti Vilkuna. 

Effekten av den torvfientliga politiken är 

med stor säkerhet nationalekonomiskt negativ. 

”Norge och också Danmark utvinner enorma 

mängder olja. Tyskland nysatsar på kol. 

USA går in för skiffergas. Varför ska Finland 

inte använda den enda energikälla som vi har 

ett överflöd av”, frågar Antti Vilkuna. 


_________ 

fotnot. Vi välkomnar synpunkter i torvfrågan. 

Kontakta redaktionen på katterno@katterno.fi 

Torvmarkerna i Finland Torvens användning 

Orörd 

torvmark 

Skyddad 

torvmark 

Torvtäkter 

Uppodlad 

torvmark 

Vacker? Ful? 

Båda ger vid förbränning ifrån sig koldioxid. 

• För trä är mängden 109,6 gram/Mj 

• För torv är mängden 106 gram/Mj 

Enligt regeringen är det fint att bränna trä, 

men fult att bränna torv. 

Vad tycker du? 

Utdikad 

torvmark 

• Torv används som bränsle 

i 60–70 kraftverk i Finland. 

Dessutom används torv i 

hundratals större och mindre 

pannor för produktion av 

värme. 

• Omkring en miljon finländare 

får sina hem värmda med torv. 

• Torv behöver blandas in vid 

förbränning av trä och andra 

biobränslen, för att motverka 

korrosion i pannorna. 

• Kartan visar var torv används 

som bränsle i Finland och den 

årliga mängden energi som 

produceras vid förbränningen. 

Torvtillgångar 

(milj. m 3 / 100 km 2 ) 

‹ 5 

5–10 

10–25 

25–50 

50–75 

› 75 

Finlands torv 

finns framför allt 

i Österbotten och 

Lappland. 

› 2 000 000 MWh 

1 000 000–2 000 000 MWh 

500 000–1 000 000 MWh 

100 000– 500 000 MWh 

50 000– 100 000 MWh 

3 000– 50 000 MWh 

katternö 45

Lokalbolagen rustar till kamp 

De små och medelstora 

kraftbolagen har grundat 

en samarbetsorganisation, 

Lokalkraft, där Katternöbolagen 

har en aktiv roll. 

Ett fyrtiotal energibolag har redan anslutit 

sig och fler förväntas göra det. 

Initiativet kan ses som en reaktion 

på den tilltagande politiseringen av energifrågorna. 

En politik som utformas på tre olika 

nivåer: den europeiska, den nordiska och den 

finländska. 

”Politikerna är i sin rätt att agera som politiker. 

Men speciellt för mindre energibolag 

innebär utvecklingen både principiella och 

praktiska bekymmer. Vi behöver ett forum 

där vi kan tolka vad som händer och samordna 

de aktiviteter vi nu nödgas till för att försvara 

våra och våra kunders intressen”, säger Katternögruppens 

VD Stefan Storholm. 

”Till exempel sker allt mer av beslutsfattandet 

i energifrågorna i Bryssel. Det vi måste 

fråga oss är hur väl man i Bryssel känner förhållandena 

i Österbotten.” 

Den 7 februari deltog Stefan Storholm till- 

Ralf Bertula, Katternögruppen, på Lokalkrafts seminarium i Helsingfors. 

sammans med ett sjuttiotal andra representanter 

för Lokalkrafts medlemmar i ett seminarium 

i Helsingfors, där framtidsfrågorna 

dryftades i de lokala kraftbolagens perspektiv. 

Eija-Riitta Korhola, mångårig ledamot i Europaparlamentet, 

kommenterade de stora förändringar 

som man från politiskt håll drivit 

fram i energibranschen genom olika direktiv, 

beslut om utsläppshandel och annat: 

”De politiska ambitionerna inbegriper allt 

mer och gör det angeläget också för de lokala 

kraftbolagen att föra fram sina synpunkter. 

Det handlar om allt från statusen för de inhemska 

energikällorna i framtiden till villkoren 

för detaljhandeln med el.” 

”Regelverket inom energibranschen har 

vuxit kolossalt. Den europeiska energipolitiken 

med sin djungel av stödsystem börjar 

allt mer likna jordbrukspolitiken”, sade Eija- 

Riitta Korhola. 

Mankalaprincipen hotad 

Ett fokusområde för Lokalkraft gäller den 

klassiska Mankala-principen (som innebär att 

delägare kan producera el till självkostnadspris), 

som man från grönt håll vill avskaffa. 

En annan fråga gäller torven som energikäl- 

la, också den något som de gröna vill avskaffa. 

En tredje gäller ett förslag från Nordreg om 

att de nordiska länderna ska övergå till enfakturaprincipen, 

det vill säga att elkunderna ska 

få bara en räkning, även om elleverantören 

och nätoperatören är olika bolag. 

Det här skulle innebära ett system där nätbolagen 

inte hade någon direktkontakt med 

sina kunder. Detta trots att det är just de som 

förutsätts serva kunderna och har den lokala 

kunskapen. 

Förslaget har väckt starka reaktioner och 

blivit en väckarklocka för de lokala bolagen 

om följderna av de allt mer detaljerade direktiv 

som förbereds på europeiskt och nordiskt håll. 

Många frågor måste lösas 

Vid seminariet den 7 februari kommenterade 

industrirådet Arto Lepistö på arbets- och näringsministeriets 

energiavdelning en ordning 

där elförsäljaren på den kommande nordiska 

marknaden ska handha all kommunikation 

med slutkunden. 

”Många frågor måste i så fall lösas. Måste 

ett centralt IT-system byggas för ändamålet? 

Hur ska skatterna uppbäras? Hur blir det med 

servicen vid störningar och avbrott? Vi har 

Roald von Schoultz och Juha Lindholm, verksamhetsledare 

respektive ordförande för Lokalkraft. 

10–20 års hårt arbete framför oss, om vi ska 

bygga upp ett sådant nordiskt system”, sade 

Arto Lepistö bland annat. 

Ett givet exempel gavs av den gångna förvinterns 

stormar, som åstadkom långa avbrott 

i eltillförseln till hundratusentals hushåll och 

visade att de stora bolagen inte hade beredskap 

för de nödvändiga åtgärderna. 

Akke Kuusela, VD för energigruppen Suomen 

Voima, varnade för att förändringstrenderna, 

som de nu ser ut, kommer att tvinga 

bort de mindre aktörerna i branschen och på 

ett allvarligt sätt försämra alternativen för den 

vanliga elkunden. 

I en avslutande paneldiskussion lyfte Miapetra 

Kumpula-Natri, riksdagsledamot från 

Vasa, fram de lokala energibolagens stora betydelse 

i det innovationsarbete som görs inom 

energiklustret i Vasa. 

”Många angelägna saker kom upp. Seminariet 

visade att vi själva måste driva den här 

diskussionen. Annars kommer vi i de små och 

medelstora energibolagen inte att kunna göra 

oss gällande mot de stora”, sammanfattade 

Juha Lindholm, Lokalkrafts ordförande. 

Eija-Riitta Korhola, Europaparlamentariker, 

och Jussi Lehto, VD för Kervo Energi. 


Karl Vilhjálmsson Karl Vilhjálmsson Karl Vilhjálmsson 

Lokalbolagen börjar 

samarbeta nordiskt 

Arlanda den 15 mars 2012. Tony Eklund, till vänster, beskriver Katternögruppen och Lokalkraft för de 

nordiska representanterna. 

n Den 15 mars togs steget till ett nordiskt 

samarbete, då representanter för Lokalkraft 

och samarbetsorganisationerna för de svenska 

och norska lokala energibolagen, Forum 

för gemensam nordisk elmarknad respektive 

KS Bedrift, träffades på Arlanda utanför 

Stockholm. 

Lokalkraft representerades av sin verksamhetsledare 

Roald von Schoultz, tillika 

chef för energiverket i Ekenäs, och styrelsemedlem 

Tony Eklund, VD för Nykarleby 

Kraftverk, vilka beskrev bakgrunden till Lokalkraft 

och syftet med organisationen. 

Det svenska perspektivet beskrevs av Jonny 

Blomqvist från Skara Energi, det norska av 

Svein Eriksen, KS Bedrift Energi Oslo, och 

Olav Forberg, Notodden Energi. 

Utmaningarna befanns vara likartade. Energipolitiken 

har i allt högre grad kommit att 

utformas på villkor som passar de stora börsnoterade 

bolagen, som har helt andra möjligheter 

än de små att anpassa sig till de politiska 

konjunkturväxlingarna. 

En skillnad finns också i att småbolagen i 

regel är lokalt ägda och vanligen verkar utgående 

från mer kundnära prioriteringar än 

vinstmaximering. 

En iakttagelse vid Arlandamötet var att 

storbolagen aktivt kommunicerar med politikerna 

på riksnivå, medan lokalbolagen i 

Svenolof Karlsson 

bästa fall upprätthåller politikerkontakter 

på lokal nivå. 

Mötet fann ett nordiskt samarbete mellan 

de lokala energibolagen önskvärt, för att 

kunna göra sin stämma hörd. Redan nu representerar 

lokalorganisationerna över 200 

bolag (110 i Norge, 70 i Sverige, 40 i Finland). 

En akut gemensam fråga konstaterades 

vara den föreslagna enfakturaprincipen. 

Kort efter Arlandamötet kom beskedet att 

det finländska arbets- och näringsministeriet 

i ett utlåtande tagit avstånd från denna 

princip. 

En motivering är att obligatorisk samfakturering 

försvårar verksamhetsförutsättningarna 

för de små aktörerna och även tillträdet 

av nya elförsäljare på marknaden. En 

annan att stormarna efter julen 2011 visade 

att de stora bolagen hade svårt att ta hand om 

skadorna. 

Ministeriets konklusion är att enfakturamodellen 

har större nackdelar än fördelar för 

slutkunderna. 

Det här är en stor nyhet också i Sverige och 

Norge, där de lokala energibolagen redan hade 

trott att kampen om fakturaprincipen var 

förlorad. Som en konsekvens är man nu också 

i Sverige i färd med att bilda en organisation 

av Lokalkrafts typ. 



Märktes 

Earth Hour? 

Den 31 mars skulle vi delta i Earth Hour och släcka 

lamporna i en timme, enligt WWF. En del kommuner 

och företag ställde upp på saken. Syntes 

detta i den faktiska elförbrukningen? 

Jalle: Det går inte att se någon tendens i elstatistiken. 

Elförbrukningen var den samma som en vanlig 

lördagskväll. Som bilden här intill visar använde 

vi i Finland omkring 10 000 megawattimmar varje 

timme kl. 18–24. 

I våra grannländer var profilen likadan, med den 

lilla nyansen att elförbrukningen faktiskt var en 

aning högre just de timmar som Earth Hour varade. 

Inte heller jämfört med elförbrukningen den föregående 

lördagen, den 24 mars, ser man någon 

signifikant skillnad. 

Personligen förstår jag inte symboliken i att vi 

ska rädda världen genom att släcka lampor. Världen 

behöver inte mer mörker. Jag noterade att 

Svensk Energi, branschorganisationen i Sverige, 

gjorde en annan sorts manifestation. Man delade 

ut hundra solcellsdrivna lampor till skolor i Kenya 

och Uganda som saknar teknisk och elektrisk infrastruktur. 

Lamporna lånas sedan ut till skolbarnen 

för att de ska ha bättre möjlighet att läsa läxor och 

göra sitt skolarbete efter mörkrets inbrott. 

Strålningen 

från rymden 

Är kosmisk strålning farlig? 

FRÅGA JALLE 

Jalle: Det korta svaret är nej. Inte för den som lever 

ett vanligt liv nere på jorden. Det långa svaret kan 

göras väldigt långt: kosmisk strålning kan under 

extrema omständigheter troligen i någon mån öka 

risken för cancer. 

Just i år är det faktiskt precis hundra år sedan den 

kosmiska strålningen upptäcktes. Den österrikiske 

fysikern Victor Hess upptäckte under en ballonguppstigning 

1912 att den joniserande strålningen 

tilltog med höjden. Man visste tidigare att det fanns 

en bakgrundsstrålning, men den allmänna teorin 

var att den härstammade från jorden själv. 

Hess visade att detta var fel, vilket gav honom 

nobelpriset i fysik 1936. Däremot tog det länge än 

innan man kunde fastställa att strålningen uppstår 

genom att jorden ständigt bombarderas av kärnpartiklar 

med hög energi från rymden. 

Vill du ställa frågor till Jalle – gå in på www.katterno.fi 

Elförbrukningen i de nordiska länderna på kvällen den 31 mars 2012, enligt Nord Pool. 

R.V. Bulck 

Tack vare den radioaktiva varianten av kol, C14, som hela tiden tillförs allt levande, kan vi beräkna hur länge 

det som är dött varit dött. 

I dag vet vi att det allra mesta av strålningen består av protoner, vätekärnor, 

alfapartiklar och heliumkärnor. En liten bråkdel är oerhört energirika 

partiklar, joner av tyngre grundämnen, som med hastigheter nära ljusets 

når jordens atmosfär. Ursprunget till dem är supernovor och andra enorma 

explosioner på olika håll i rymden. 

Frågan om strålningens farlighet är knepig. Joniserande strålning slår 

sönder celler i våra kroppar och vi kan inte skydda oss mot det. Samtidigt är 

faktum att livet på jorden utvecklats i denna miljö och att cellerna normalt 

reparerar sig själva mycket snabbt. 

Det hör till bilden att det mesta av den kosmiska strålningen aldrig når 

jordytan, då den avlänkas av jordens magnetfält. Astronauter på långa 

rymdbesök kanske har skäl till oro, men inte en vanlig människa nere på 

jorden. 

Vad är C14-metoden? 

Man brukar åldersbestämma gamla föremål med något som kallas C14metoden. 

Vad är det och hur går det till? 

Jalle: Här har du nytta av svaret i den föregående frågan om kosmisk strålning. 

När protoner från rymden kolliderar med kväveatomer i atmosfären, 

bildas kolatomen C14, som är en radioaktiv isotop av kol med en halveringstid 

på 5 730 år. C-14-atomen förenas sedan med en syreatom och bildar 

koldioxid (CO2), som sedan tas upp av växternas fotosyntes eller regnar 

ned i vattendropparna. 

Organismer får därför ständigt i sig färska C14-atomer. Med döden 

upphör intaget och det radioaktiva C14 börjar ticka bort. Genom att mäta 

mängden C14 i förhållande till den vanliga kolisotopen C12 kan man avgöra 

hur länge organismen har varit död. 

C14-metodens uppfinnare Willard Frank Libby fick nobelpriset 1960. En 

bortre gräns för metodens tillförlitlighet är cirka 60 000 år. Äldre fynd måste 

alltså åldersbestämmas på annat sätt. 

Varför sprängs stenen? 

Om man lägger en dynamitgubbe på en sten och täcker laddningen med 

lera, krossas stenen effektivt. Men varför flyger leran inte uppåt i stället? 

Varför går sprängverkan nedåt? 

Jalle: Det beror på att leran ska lyfta hela luftpelaren ovanför. Trycket från 

luftpelaren är mycket stort, ungefär ett kilo per kvadratcentimeter. (Varje 

liter luft väger cirka ett gram.) 

Du kan göra ett enkelt experiment. Ta en bräda som inte är tjockare än att 

du klarar att slå av den. Lägg den över en bordskant och täck den del som 

ligger på bordet med en dagstidning. Slå sedan med en hammare kraftigt 

på brädan, och den går av vid bordskanten. 

Sunda förnuftet säger kanske att brädan borde kunna lyfta något så lätt 

som en papperstidning, men den klarar inte den enorma tyngden av luftpelaren. 

För en tidning av ÖT:s storlek (ca 40 cm x 55 cm) väger luftpelaren 

alltså omkring 2 200 kilo. 

Faran med medeltal 

n Två viktiga böcker i min bokhylla är How to lie 

with statistics (Hur ljuga med statistik) och Lies, 

damn lies and statistics (Lögn, förbannad lögn och 

statistik). 

Ett stickprovsurval kan vara för litet. Även om 

urvalet skulle vara perfekt slumpmässigt, blir felet 

stort om underlaget är för litet. Om man frågar 50 

slumpvis utvalda personer om de röstar på Svenska 

folkpartiet, blir ett vanligt resultat vad som helst mellan 0 och 5 personer. 

Ett annat problem kallas ”Coca-Cola-sambandet”. Drunkningsolyckorna är 

vanligast då Coca-Cola-försäljningen är störst (det vill säga sommartid). Alltså 

är det farligt att bada då man druckit Coca-Cola! 

Vem som helst borde inse att detta är fel. Men vetenskapen är full av ”Coca- 

Cola-sanningar”. 

För ett par år sedan påstods till exempel att fiskarhustrur i Roslagen på 

grund av den högre dioxinhalten i Östersjön föder barn med lägre födslovikt 

än fiskarhustrur i Bohuslän. Min hustru som är medicinare fattade direkt att 

bohuslänningarna av genetiska orsaker är större till växten än rospiggarna, 

och att större kvinnor föder större barn. 

Men enklast att ljuga med statistik blir det om man använder medeltal. På 

engelska kallas medeltal ”average”, vilket kan betyda precis vad som helst. 

Försvarsminister Stefan Wallin påstods nyligen ha gjort en alltför god affär 

då han sålde sin bostad tillbaka till Stiftelsen för Åbo Akademi efter åtta års 

innehav. Ilta-Sanomat jämförde hans ”vinst” med hur mycket höghusbostäder 

i Åbo centrum i medeltal har stigit på åtta år per kvadratmeter, och påstod att 

stiftelsen genom att betala överpris medvetet subventionerat Wallin, vilket 

skulle ha inneburit grovt skattebrott. 

Men prisutvecklingen per kvadratmeter för en höghuslägenhet i ett gammalt 

stenhus med tjocka väggar och högt till tak kan inte jämföras med medelvärdet 

för (betong-)höghuslägenheter i allmänhet. Man måste givetvis jämföra med 

medelvärden för lägenheter av samma kategori. Och deras värde har stigit 

mycket snabbare. 

Och även vid en sådan jämförelse kan det bli fel. Det finns nämligen väldigt 

många sätt att beräkna medelvärden. De vanligaste är aritmetiskt medelvärde 

och medianvärde (det sistnämnda är det värde där det finns lika många observationer 

över och under värdet). 

Om i en liten stad med 1000 invånare 100 personer tjänar 100 000 euro per 

månad och 900 personer tjänar 2000 euro per månad, tjänar folk i staden i 

medeltal 11 800 euro per månad (aritmetiskt). 

Men man kan också säga att de tjänar i medeltal 2 000 euro per månad 

(medianvärdet). 

När någon vill bevisa något med statistik, ta då alltid på dig skeptikermössan! 

jarl ahlbeck 


PÅ DISTANS. Simon Kanckos kan 

snabbt styra om så att strömmen 

kommer tillbaka till elkunder i övriga 

transformatorområden. 

Ny direktkontakt 

med 

från skiljare 

i skogen 

ESSE ELEKTRO-KRAFT 

n Nya fjärrstyrda frånskiljare ska 

ge elkunderna i Esse Elektro-Krafts 

elnät snabbare återinkoppling efter 

elavbrott. 

”Jag planerar nu åtta fjärrstyrda 

frånskiljare på strategiska platser. De 

är utrustade med kommunikationsradio 

och gasmanöverdon och är därför 

startsäkra också vintertid”, säger Simon 

Kanckos. 

När elnäten utsätts för störningar 

i form av fallande träd eller olycksdrabbade 

djur, löser ett reläskydd ut 

linjen, och strömmen bryts i hela området. 

En frånskiljare behövs för att 

isolera det avsnitt av linjen där skadan 

skett. Inom Esse Elektro-Krafts 

område finns cirka 250 frånskiljare. 

”Genast när vi lokaliserat felet 

öppnar vi den närmaste frånskiljaren 

och elkunder i andra transformatorområden 

får tillbaka sin elförsörjning”, 

säger Simon Kanckos. 

Johanna Forsman Johnny Haga 

Driftcentralen 

är 

alltid vaken 

JAKOBSTADS ENERGIVERK 

n Från den heta stolen på driftcentralen 

i Jakobstad övervakas hela 

Katternökoncernens elnät. Centralen 

är bemannad dygnet runt, året 

runt för att avstyra störningar i eldistributionen. 

Dessutom övervakas 

fjärrvärmenätet i Jakobstad och vattenkraftanläggningarna 

längs Esse å 

från samma heta stol. 

”Vi har alla arbetat här så länge att 

vi känner anläggningarna väl”, säger 

Trygve Sandells, en av de fem som 

cirkulerar på stolen. 

Driftcentralen håller också reda 

på de områden där elen tillfälligt är 

avstängd under tiden för utförande 

av service- och byggarbeten utförs. 

”Det är viktigt att vi håller kontakt 

med de montörer som är ute på fältet, 

så att alla kan arbeta tryggt.” 

Olika årstider innebär olika utmaningar. 

”Sommartid har vi fullt upp när 

åskväder ställer till skador, på hösten 

orsakar stormar problem och på vintern 

sätts elnätet på prov av kölden”, 

säger Trygve Sandells. 


VAKANDE ÖGON. Oftast kan nätfel 

åtgärdas från kontrollrummet. 

”Annars rycker lokala dejourer ut”, 

säger Trygve Sandells. 

LÄTTSKÖTT. Den nya 20 kV-ledningen 

i Emmes går längs vägen och blir 

lättare att underhålla än den gamla. 

Nu går 

linjen på 

torra land 

i Emmes 

KRONOBY ELVERK 

n Elledningar som går över träskmarker 

innebär speciella utmaningar 

för den kontinuerliga servicen. I byn 

Emmes i Nedervetil har en ny 20 kVlinje 

dragits under våren för att förbättra 

tillgängligheten. Sträckan är 

ungefär två kilometer lång och går 

längs med Emmesvägen. Den gamla 

linjen som gått över nordvästra 

stranden av Emmes storträsket har 

varit svår att underhålla, i synnerhet 

vintertid. 

”Den gamla ledningen som drogs 

på 1950-talet har gått över en mosse 

som gradvis övergår i träskets djupare 

vatten”, berättar Johnny Haga, 

arbetsledare på Kronoby Elverk. 

Byn Emmes ligger någon kilometer 

sydost om Seljesåsen och har en 

permanent befolkning på ett tiotal familjer. 

Dessutom finns en handfull fritidshus 

med elförsörjning i området. 

Blinkningar 

minskade 

i Munsala 

NYKARLEBY KRAFTVERK 

n En jordfelskompensering har under 

våren installerats i Munsala för 

att förbättra elkvaliteten för kunderna. 

Problemen med korta elavbrott, 

så kallade blinkningar, är speciellt 

vanliga under vår- och höstmånaderna 

när stormar och flyttfåglar 

drar förbi. Det har handlat om tiotals 

korta elavbrott per år i Munsala med 

omnejd. 

"Eftersom de utgående landsbygdslinjerna 

i Munsala är så långa 

föreligger det alltid en risk för blinkningar, 

men med den nya kompenseringsanläggningen 

borde antalet 

minska åtminstone med hälften”, 

säger Tony Eklund, VD på Nykarleby 

Kraftverk. 

Motsvarande teknik installeras 

även i centrum av Nykarleby där den 

nya elstationen blir klar senare i år. 

”Tack vare jordfelskompenseringen 

minskar antalet fel där felströmmen 

på ett eller annat sätt går ned 

i jorden. Men det finns tyvärr även 

direkta kortslutningar som jordfelskompenseringen 

inte klarar av ”, tilllägger 

Tony Eklund 

SPÄNNING. Djur i transformatorblock, 

fåglar som flyger in i elledningar och 

fallande trädgrenar är de vanligaste 

orsakerna till kortslutningar. 

Ny montör 

gillar 

varierat jobb 

VETELIN SÄHKÖLAITOS 

n Det är inte bara VD:n Juha Kauppinen 

som är ny på Vetelin sähkölaitos. 

I slutet av förra året rekryterades Pasi 

Lehtimäki som ny montör. Han känner 

sig redan varm i kläderna efter ett 

halvt år på nya jobbet. 

– Jag har varierande arbetsuppgifter 

och trivs bra. I dag har jag exempelvis 

gjort ett kundbesök, senare 

ska jag koppla in el på ett nybygge 

och på eftermiddagen röjer vi upp så 

att kontoret kan visas upp för allmänheten, 

när vi bjuder in till öppet hus, 

säger Pasi Lehtimäki. 

Fritiden ägnar han mest åt familjen, 

som nu väntar tillökning när 

tredje barnet är på väg. 

– Det är fullt upp att skjutsa barnen 

till ridlektioner och andra aktiviteter. 

Vi bor bredvid ån så på somrarna 

brukar jag fiska lite med spö när jag 

får någon minut över, berättar Pasi 

Lehtimäki. 

Tarja Naskali 

RYCKER UT. Pasi Lehtimäki trivs med 

den omväxling som erbjuds i det nya 

arbetet som elmontör. 


ELFÖRBRUKNING PER TIMME. Det 

nya energidatasystemet ger kunden 

möjlighet att detaljgranska sin egen 

elförbrukning, förklarar VD Seppo 

Tupeli. 

Nytt system 

håller 

stenkoll 

HERRFORS 

n Till hösten tar Herrfors i bruk sitt 

nya system Generis för energidatahantering. 

Systemet hanterar och 

lagrar timdataserier från kundernas 

fjärravlästa elmätare och kan ge mer 

detaljerade uppgifter för fakturering. 

Affären slöts sommaren 2011 och projektet 

tar cirka två att genomföra. 

”Det är en fortsättning på AMRprojektet, 

som nu är i slutfasen. Snart 

har vi installerat fjärravlästa elmätare 

åt alla våra kunder och med hjälp 

av det nya systemet kan vi vid behov 

analysera mätarställningar ner till 

förbrukning per timme”, säger Seppo 

Tupeli, VD på Herrfors Nät-Verkko. 

För kunden ger det en möjlighet att 

läsa sin egen elförbrukning i form av 

detaljerade grafiska kurvor. 

Det nya energidatasystemet tas 

först i bruk på Oy Herrfors AB:s kundmottagningar 

och senare hos Katternökoncernens 

övriga bolag. 

Esse Elektro-Kraft 

n Levererar el till delar av Pedersöre, Kortesjärvi, 

Alahärmä, Nykarleby (Markby) och Kronoby (Jeussen) 

Kunder: 3 700 • Årsleverans: 50 GWh 

Tel. växel: 020 766 1900 

Felanmälningar efter kontorstid: 766 2023 

Kundtjänst: 020 76 6 1912, 020 766 1911 

Fakturafrågor: 020 766 1912, Johanna Stubb 

www.eekab.fi 

Herrfors 

n Levererar el till Maxmo, Oravais, 

delar av Pedersöre, Terjärv, Ylivieska och Alavieska 


Tel. växel: 781 5300 (Jakobstad), 

(08) 411 0400 (Ylivieska), 766 7242 (Kållby), 

385 0050 (Oravais), 867 5001 (Terjärv) 

Felanmälan, utanför kontorstid: 723 4521 (Oravais, 

Pedersöre, Terjärv), (08) 426 350/044 781 5375 

(Ylivieska) • Fakturafrågor: 781 5312 (Jakobstad), 

(08) 411 0401 (Ylivieska) • www.katterno.fi 

Jakobstads Energiverk 

n Levererar el till Jakobstad, Larsmo 

och Sandsund i Pedersöre 


Tel. växel: 786 3111 • Felanmälan: 723 0079 

Fakturafrågor: 786 3448 

www.jpenergy.net 

Kronoby Elverk 

n Levererar el till delar av Kronoby, Pedersöre 

och Karleby • Kunder: 3 080 • Årsleverans: 40 GWh 

Tel. växel: 824 2200 

Felanmälan: 824 2200 /0400 126 005 

Fakturafrågor: 824 2200, Å. Hagnäs, M. Käld 

www.kronoby.fi/elverk 

Nykarleby Kraftverk 

n Levererar el inom staden Nykarleby 


Tel. växel: 785 6111 

Felanmälan: 785 6111, kvällstid 722 0050, 723 4520 

Fakturafrågor: 785 6252, 785 6251 

www.nykarlebykraftverk.fi 

Vetelin Sähkölaitos 

n Levererar el till Vetil 

(utom Polso, Kivikangas och Nykänen) 

Kunder: omkring 2 000 • Årsleverans: 29,2 GWh 

Tel. växel: 866 3600 • Felanmälan: 866 3600 

Fakturafrågor: 866 3600, Tarja Naskali 

www.vetelinsahkolaitos.fi 

VD Ingvar Kulla 

VD Stefan Storholm 

VD Ole Vikström 

VD Carl-Johan Kronström 


VD Tony Eklund 

VD Juha Kauppinen

MIN ENERGI 

Röster om personliga kraftkällor 

Min trädgård ger rum för min 

skaparlust och kreativitet – den 

ger rum för mig! Där känner jag 

att jag är mig själv, helt och fullt. 

Jag får nya idéer som jag vill 

förverkliga. Och jag märker hur 

kroppen och själen får ny, frisk 

energi. Trädgården är inte ett 

arbete, den är ett tillstånd, ett 

meditationstillstånd. Jag pratar 

och diskuterar med växterna, tid 

och rum försvinner, vore det inte 

för kvällarna kunde jag hålla på 

dygnet runt! Trädgården gör mig 

på gott humör, den ger mig ett 

lyckorus. Den är som en kär vän 

som jag trivs med och alltid vill 

vara tillsammans med… 

Nina Gustafsson 

Ninas prisbelönta trädgårdsblogg 

hittar du på mineden.com 

VI JOBBAR FÖR REGIONENS ENERGI

Går också till Ekenäs Energis kunder *

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?