Länk till pdf-version av tidningen. - Vingruppen

inte med det utan såg hela tiden till att öka sina kunskaper om tyger och
textilhantering. När han 1964 startade eget började han med att producera
stickade kläder. Efterhand tillkom andra verksamheter med partners som hade
specialkompetens i spinning och färgning av garn och på slutet av 1970-talet
startade han sin textilfabrik i Foligno. Han hade då hunnit bli fascinerad av
gamla tiders spetsar och började samla ett historiskt material, som idag finns
på anläggningen i Foligno i ett museum som är ett av de största i världen.
I The Arnaldo Caprai Collection finns mer än 24.000 artiklar – spetsar, bilder
och böcker från 700-talet fram till 1940.
Caprais cashmere är i dag berömd, liksom deras spetsar och bland annat
är modeindustrin en viktig kundgrupp.
Han har också startat ett nytt företag, Cruciano, för försäljning av hemtextil
och modevaror. Det leds av Marcos yngre bror Luca. För två år sedan lanserade
Luca en serie makraméarmband, som spred sig som en farsot över världen.
2011 tillverkade och sålde man sådana armband för 19 miljoner euro,
vilket ökade Crucianos omsättning med 34 procent i förhållande
till 2010.
AMBITIÖS FORSKNING
När Marco Caprai kom till Montefalco fanns där inte så mycket
vinodlingar. Och den lokala sagrantinodruvan var mer eller mindre
utrotningshotad. Det fanns kanske sammanlagt fem hektar sagrantino.
Sangiovese och montepulciano var lite vanligare, men här fanns
också mindre bestånd av trebbiano, barbera och merlot.
Marco delade sin fars uppfattning om sagrantinodruvans potential.
Men han insåg också att det fanns många problem som måste lösas
innan druvans möjligheter kunde tillvaratas.
Ett av problemen var att druvan var i det närmaste okänd i
vinvärlden. Det fanns inga förväntningar på viner gjorda av sagrantinodruvor
och det fanns inga historiska framgångar att peka på.
Marco Caprais mål var att förvandla Val di Maggio från hobbyjordbruk
till ett bärkraftigt vinföretag. Han konstaterade snart att det dels var
ett utarmat bestånd av sagrantino som fanns i området, dels att det
fanns väldigt lite kunskap om druvan. Så han beslöt börja från grunden
och startade ett forsknings- och utvecklingsprojekt tillsammans med
expertis från universitetet i Milano. Han engagerade Milano-professorn
Leonardo Valenti som koordinator för forskningsprojektet och tog in den
välkände enologen Attilio Pagli som konsult. Båda är än i dag engagerade
i verksamheten.
Ambitionsnivån var hög. Man inledde en veritabel
jakt på så kallade ”moderplantor”, alltså sagrantinoplantor,
som visade upp individuella genetiska och
morfologiska särdrag, det vill säga till form, storlek,
styrka, fruktbarhet och druvegenskaper. Man mätte helt
enkelt varje plantas druvinnehåll när det gällde socker,
syra, polyfenoler och aromämnen. Man kontrollerade
också om plantorna hade några virussjukdomar.
Målet var att hitta plantor som kom så nära den
ursprungliga genetiska kärnan som möjligt. Det var
plantor man främst fann i gamla övergivna vingårdar
eller i små odlingar på gårdar där man odlade lite vin
för eget bruk.
Skott från utvalda moder-
Marco Caprai är inte enbart den som
räddat sagrantinodruvan från utrotning,
han har också lyft kvaliteten på
hela områdets vinproduktion.
plantor planterades sedan
i speciella experimentvingårdar,
där man kunde testa
vilka resultat olika sagrantinokloner
gav på kombinationer
av olika typer av jordar,
ympning på olika sorters
rotstockar, och med olika planttäthet, uppbindning, beskärning
och druvgallring.
Druvorna från dessa plantor undersöktes sedan noga och enorma
mängder data matades in. Man vägde druvklasarna, kollade de enskilda
druvornas form och vikt, sockerinnehåll och pH-värde, mätte syrainnehållet
i musten, fenoler och antocyaner i druvskalet. Man gjorde även
en total DNA-kartläggning för att utvärdera skillnader och likheter hos
de olika klonerna.
Slutligen genomförde man mikrovinifikation av druvorna från
varje klon för att sedan analysera de olika vinerna och slutligen låta
en panel prova dem – provningar som sedan repeterades med
bestämda tidsintervall.
Det var alltså enorma mängder data som samlades in och utöver
Marco Caprai, Attilio Pagli och professor Valenti var tre forskare från
Milano-universitetet under lång tid sysselsatta med att systematisera,
jämföra och dra slutsatser av all information så att kunskapen kunde
omsättas i vingårdarna.
I en av experimentvingårdarna testades olika uppbindningsformer.
Där fanns Lyran, Guyot, Cordon de Royat och den traditionella Palmetta.
Och där fanns även “bushvines”, det vill säga plantor som växer fritt,
utan spaljéstöd eller styrning. Planttätheten varierade också – från 1.700
plantor/ha till otroliga 13.000 per hektar.
SAGRANTINONS ÄDLE RÄDDARE
När företaget firade sitt 25-årsjubileum manifesterades det med
lanseringen av ett nytt vin, Sagrantino di Montefalco 25 Anni. Det var ett
INSIDE VINUNIC NR 2 2012 7