REMISS APRIL 2012 - Länsstyrelserna

Biotopskydd
Mindre områden som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller
som annars är särskilt skyddsvärda kan förklaras som biotopskyddsområde.
Vissa biotoper är automatiskt skyddade, till exempel alléer, medan andra
skyddas genom särskilda beslut. Inom ett biotopskyddsområde får man inte
bedriva verksamhet eller vidta åtgärder som kan skada naturmiljön. Men
vissa undantag gäller, bland annat gäller bestämmelserna inte mark- och
vattenområden i omedelbar anslutning till bebyggelse. Om det finns särskilda
skäl, kan länsstyrelsen inom generellt skyddade biotoper ge dispens för
verksamheter eller åtgärder som kan skada naturmiljön.
Generellt skyddade biotoper är alléer, källor med omgivande våtmark i
jordbruksmark, odlingsrösen i jordbruksmark, pilevallar, småvatten och
våtmarker i jordbruksmark, stenmurar i jordbruksmark och åkerholmar. Inom
Nationalstadsparken finns bland annat många alléer, som i biotopskyddet
definieras som ”enkel eller dubbel rad som består av minst fem träd längs en
väg eller det som tidigare utgjort en väg eller i ett i övrigt öppet landskap”.
Bestämmelsen om biotopskyddsområde återfinns i 7 kap. 11 § miljöbalken
och 5-8 §§ förordningen om områdesskydd enligt miljöbalken m.m.
strandskydd
Vid hav, sjöar och vattendrag gäller generellt strandskydd. Skyddet omfattar
land- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen vid normalt
medelvattenstånd. Syftet med strandskyddet är att trygga förutsättningarna
för allemansrättslig tillgång till strandområden samt att bevara goda livsmiljöer
för växtlivet på land och i vatten. Strandskyddet gäller alltså även ut i vattnet.
Om det behövs för att tillgodose strandskyddets syften, kan Länsstyrelsen
utvidga strandskyddsområdet till 300 meter.
Inom strandskyddsområdet krävs dispens för att bland annat uppföra
byggnader, utföra grävningsarbeten för byggnader och under vissa
förutsättningar anläggningar samt vidta åtgärder i övrigt som väsentligt
förändrar livsvillkoren för djur- och växtarter. Kommunerna har det
appendix – juridiska förutsättningar
huvudsakliga ansvaret för att besluta om strandskyddsdispenser och upp -
hävande av strandskydd inom detaljplaner. Länsstyrelsen granskar kommunernas
beslut och kan vid behov pröva dem. Länsstyrelsen svarar för prövningen
av dispenser bland annat inom naturreservat och andra skyddade områden
som bildats av någon annan än en kommun.
Stora delar av Nationalstadsparken har ett utökat strandskydd.
Bestämmelser om strandskydd återfinns i 7 kap. 13-18h §§ miljöbalken.
pLan- och ByggLagen
Plan- och bygglagen ger kommunerna ett huvudansvar för att planlägga
användningen av mark och vatten. Den innehåller bland annat generella
hänsynsbestämmelser för vilka värden som man ska beakta i planläggning och
för hur byggnader ska tas om hand.
Planläggning ska med hänsyn till natur- och kulturvärden, miljö- och
klimataspekter samt mellankommunala och regionala förhållanden främja en
ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utformning av bebyggelse,
grönområden och kommunikationsleder (2 kap. 3 § 1.). Vid planläggning
och i ärenden om bygglov ska bebyggelse och byggnadsverk utformas och
placeras på ett sätt som är lämpligt till stads- och landskapsbilden, natur- och
kulturvärdena på platsen och intresset av en god helhetsverkan (2 kap. 6 § 1.).
Underhållet av byggnadsverk ska anpassas till omgivningens karaktär och
byggnadsverkets värde utifrån historisk, kulturhistorisk, miljömässig och
konstnärlig synpunkt. Om ett byggnadsverk är särskilt värdefullt från historisk,
kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig synpunkt, ska det underhållas så
att de särskilda värdena bevaras (8 kap. 14 §). Ändring av byggnad och flyttning
av en byggnad ska utföras varsamt så att man tar hänsyn till byggnadens
karaktärsdrag och tar till vara byggnadens tekniska, kulturhistoriska, miljömässiga
och konstnärliga värden (8 kap. 17 §)
163