Börje Salming

Alpina SM i Björkliden 

Shit Creek MC 

Filmstaden Kiruna 

Det är vi som 

är Björkenvalls 

MADE IN KIRUNA 

Riktigt fint hantverk 

om kärleken till Kiruna och till vidderna 

Tidningen för dig som gillar KIRUNA 

NR 1/2010 

Konsten att vara nöjd 

med två ripor 

Från 

puckelpist 

till yoga 

Medaljmeriterade 

Lise Benberg 

om livet då och nu 

Börje Salming 

40 år 

har gått sedan vintern 

då gruvorna stod stilla 

Krönika: 

I LOVE KIRUNA 1

2 I LOVE KIRUNA 

en vårvintermorgon i mars gick Fredrik Ludvigsson från Kiruna och Vizelia 

Sundström från Skellefteå upp i Björklidens skidbackar. Vizelia jobbar säsonger 

i Björkliden som receptionist och har ett stort intresse för modellfotografering. 

Fredrik är fotograf och så här berättar han om fototillfället: 

”Vi hade hållit tät kontakt under vintern 2009 för att vid första lediga stund 

och bra väder träffas för att göra lite bilder i vårvintermiljö. Tanken var att försöka 

få fram ett något återhållsamt och avslappnat uttryck men ändå med en 

viss nerv av njutning. Så en tidig morgon i mars plåtade vi ett snöbollskast från 

hotellet dels i morgonsol från Abiskohållet, och dels snöfall och drev från väst, 

kombinationen var tacksam. Den här dagen var en typisk vårvinterdag i mars 

med det härliga i att hitta lä och känna årets första värmande sol på allvar. Allt 

eftersom morgonen fortskred och vi fotograferade så kom också liftarna och 

således åkarna i backen igång. Rätt som det var kommer en man i löparskidor 

i lite för hög fart svischande förbi. Han hinner vinka till oss innan han står på 

toppluvan i pisten. När ett snöigt ansikte tittar upp frågar han ändå glatt: 

Fortell ikke at du fanget det i kameraet din?” 

foto: fredrik ludvigsson | www.fredrikludvigsson.com

Nyheter och fakta om 

samhällsomvandlingen 

www.lkabframtid.com 

I LOVE KIRUNA 3 

vinter.

4 I LOVE KIRUNA

Ett nytt nummer av I Love Kiruna och vi tycker att det är lika roligt den här 

gången! Vad har då hänt sedan sist? Vi har vandrat sommarens stora fjällvandringslopp 

Fjällräven Classic. Eller rättare sagt våra vältränade kompisar Eva och Veronica 

har vandrat det 110 kilometer långa loppet. Guldmedalj till tjejerna! Vi har även 

tillbringat tid i Kirunafjällen under vinterhalvåret. Följ med på en hel dags ripjakt där 

både tålamod och koncentration ställs prov på i jakten på den eftertraktade, men 

ack så svårfångade fjällripan. Från ripjakt är inte klivet långt till Börje 

Salming – the man, the myth, the legend. Vi fick en intervju med Börje där han 

berättade om sin uppväxt, gamla hockeyminnen och beslutsamheten om att en dag 

återvända till fjällvärldens vidder. Bland fjälltopparna i väst ligger Kårsavagge. Här 

driver Svenska Turistföreningen en av Kirunafjällens mysigaste stugor. Tove Falck var 

stugvärd i Kårsavagge ett par månader under vårvintern 2009. Vi hälsade på hos 

Tove och fick ta del av stillheten, där solen ofta skiner men där vädret också kan bli 

din värsta fiende. Tove själv har för er läsare skrivit en text om sina 60 dagar i fjällstugan. 

Efter ett långt och hektiskt liv som puckelpiståkare på elitnivå 

har Lise Benberg varvat ner och anammat yogans filosofi. För I Love Kiruna berättar 

Lise om livet kring skidåkningen och om att åter ha funnit sin plats hemma i Kiruna. 

För grabbarna i Shit Creek MC är ”hemma” mellan vägskyltarna i byn Kauppinen. 

Det som började som kanske Sveriges minsta (och nordligaste) MC-klubb har nu 

vuxit sig till ett gäng med hela åtta medlemmar. Möt dem på plats, i just Kauppinen. 

Familjen Björkenvall är två generationer musikfamilj. Pappa Lasse har spelat i ett 

gäng olika band genom åren bl a Janders och Labyrint, äldste brorsan Tony har de 

senaste åren turnerat och fått en stjärna i countryhimlen tillsammans med Willy 

Clay Band och lillebror Anton har precis inlett sin solokarriär med ett skivsläpp. 

I det här numret får vi också en vidvinkelbild av filmstaden Kiruna, en vink 

om vad som händer under vårens alpina SM i Björkliden och en återblick till 1969, då 

gruvstrejken bröt ut i ett frustrerat Kiruna. Till er som vill hänga med på det 

senaste från I Love Kiruna, kanske tycka till, vara med i tävlingar och delta i omröstningar 

– besök vår webbsida www.ilovekiruna.com, så får vi tillfälle att ses lite oftare. 

Till dess, ha en fin Kirunavinter! 

På återseende! 

Redaktionen I LOVE KIRUNA 

I LOVE KIRUNA nr 1 | 2010 

Omslagsfoto: Fredrik Ludvigsson 

Produktion: Krauz & Co. reklambyrå/Pekinghuset 

Adress: Geologgatan 7A, 981 31 Kiruna 

E-post: info@ilovekiruna.com 

Tel: 0980-688 80 

Annons: annons@ilovekiruna.com 

Korrektur: Li Lindström, korrfabriken.se 

Tryck: Sörmlands Grafiska 

Illustration ”Las Kirunas” för I Love Kiruna 

av Anna Öhman 

I LOVE KIRUNA 5

10 ................ Det här är Kiruna 

12 ................ Stadsflytten 2.0 

14................. Visst är det kul med snö? 

17................. Bra drag i baren 

18................. Välkommen in på kaffe och tårta i City Galaxen 

20................. Här är bankkontoret som gärna investerar i Kiruna 

22................ Börje Salming: 


”Jag vill att min aska ska strös ut där uppe.” 

30................ Konsten att vara nöjd med två ripor 

34............... Fjällräven Classic 2009 

42............... Klara, färdiga, alpina SM! 

44............... Made in Kiruna 

50.............. ”Jag har alltid vetat att Kiruna är mitt hem” 

Lise Benberg om sitt liv nu och då. 

58 ................ Möten på vårvinterfjället 

62................. Man ska bo mellan skyltarna 

68................ Det är vi som är Björkenvalls 

74................ Kiruna är filmarnas favorit 

79.................Världens största filmfestival finns 

så klart i Kiruna 

80................ Let´s sing and dance 

84................ På Krämaren står handel i centrum 

90................ Krönika: Jag har velat lämna dig 

för all evighet. Amen! 

92...............”Vi är inga maskiner” 

40 år har gått sedan gruvstrejken 

95.................Ordning och reda 

ger trivsel och vinst 

98................ I Love Kiruna på webben 

Esteterna lägger makeup inför kvällens föreställning... Läs mer på sidan 80 

Vad gör fem 

gubbar med 

tofsmössa 

i en busskur? 

Läs mer på 

sidan 78

Snacka om tur! 

Riksgränsen 

Enkelrum från 200 kr/p 

tror jag drar dit och testar 

skotern, eller kanske jag 

går på tur? 

Hoppas Ann-Sofie vill 

följa med! 

LKAB 1/1 

Boka en oförglömlig vistelse hos STF VANDRARHEM RIKSGRÄNSEN 

Bokning: tel +46 (0)980 430 88 • info@vandrarhemriksgransen.se 

Vandrarhem Riksgränsen är beläget endast 300 meter från tågstationen 

” JOBBA 

” 

HEMIFRÅN 

Håll koll på vad som 

händer i Riksgränsen 

på vår hemsida! 

wwwtel. 0980-400 80 

I LOVE KIRUNA 7

Foto: Jörgen Medman 

Foto: Sandra Eriksson 

Hej! 

Det är vi här till höger som gjort den här tidningen. 

I Love Kiruna är producerad av Krauz&Co. reklambyrå. 

Vi har som ambition att med stort hjärta göra 

ett magasin om Kiruna. 

redaktionen för detta nummer av i love kiruna består av: 

emma wodén: projektledning 

åke tapani: annonsförsäljning 

catarina alanärä: annonskoordinator 

petra sternlund: text, foto, layout 

jörgen medman: foto, bildbearbetning 

och dan eriksson: annonsförsäljning (ej med på bild) 

Vi hoppas att ni gillar tidningen och att vi ses igen! 

Foto: Marcus Wiklund 


Bilden är tagen i oktober 2009 av jörgen medman 


Emma, Åke, Cattis, Petra och Jörgen 

sandra eriksson är fotograf och skribent. Hon är född och uppvuxen i Kiruna, men har bott i Umeå i sex år för att studera 

och jobba. Förra sommaren fick hon hemlängtan och återvände till Kiruna, berikad med bland annat goda fotokunskaper 

och en fil. magisterexamen i medie- och kommunikationsvetenskap. Till i love kiruna har Sandra skrivit och fotograferat 

reportaget om familjen Björkenvall. Om kiruna säger hon så här: ”Jag bor i en stad omgiven av den vackraste natur, och 

jag älskar vintern och dess magiska ljus. Det är i och runt min hemstad som jag hittar de flesta fotomotiven, allt från närbilder 

till svindlande vyer och ansikten jag möter. Här finns fantastiska omgivningar att fotografera i, det är bara att kliva ut 

genom dörren. Ibland behöver jag resa härifrån för att få inspiration och nya intryck, men Kiruna är alltid hemma för mig.” 

fredrik ludvigsson är fotograf med skrivkunskaper. Han är uppvuxen i Åsbro, Närke och flyttade till Kiruna som sexåring. 

I dag bor Fredrik med sin familj i Puoltsa 2,5 mil sydväst om Kiruna. För i love kiruna har Fredrik fotat omslagsbilden samt 

skrivit och fotat reportaget om ripjakt. när det gälller kiruna uppskattar Fredrik närheten till vildmark. ”Man blir lätt 

hemmablind, men att det är unikt att kunna vandra genom gammal urskog upp mot trädgräns och storslaget kalfjäll.” 

helena sjöholm är frilansjournalist/skribent och egenföretagare. Hon är uppvuxen, bor och verkar i Kiruna och jobbar med 

allt som har med texter att göra. i love kiruna har Helena skrivit en krönika om Kiruna, om Arctic Light Filmfestival och 

om Kiruna som plats för filminspelningar. om kiruna säger helena så här: ”Ju äldre jag blir desto högre värderar jag min 

uppväxt i villaområdet i Tuolluvaara där det var tryggt med en fin gemenskap. Men det lilla charmiga kan också bli för litet, 

då känns det skönt att resa iväg för att sedan längta hem. Här i Kiruna finns den underbara naturen och fyra riktiga årstider 

som jag alla älskar lika mycket. Trots och på grund utav sina olikheter. Jag mår bra av att byta årstid, och är det vinter i 

Kiruna så är det riktig vinter…Inget mitt i mellan. Det gillar jag! Kiruna lämnar jag aldrig, i alla fall inte mentalt.” 

anna öhman är illustratör, född och uppväxt i Stockholm men med patriotiska föräldrar med rötter i Norrbotten. Har bott 

i Kiruna i sammanlagt fyra år. Har ritat sedan hon var liten vilket senare i livet ledde till ett antal olika utbildningar inom 

konst, illustration och grafisk formgivning, senast på Konstfack i Stockholm. Ser sina uppdrag som en spännande kreativ 

process där mycket kan hända från idé till färdig produkt. Till i love kiruna har Anna illustrerat Ingångssidan, Börjestatyn, 

Stadsflytten och Helena Sjöholms krönika. om kiruna säger anna så här: ”Kiruna är en häftig och speciell stad mitt ute 

i ingenstans. Jag gillar det enkla livet som Kiruna har att erbjuda. Men lika mycket som jag gillar skidåkning, natur och 

lugnet på fjället så dras jag till pulsen i storstaden. När Kiruna blir för litet och intrycken börjar sina så packar jag ryggsäcken 

och beger mig till storstaden där släkt och vänner bor. Jag känner mig lyckligt lottad att kunna ha tillgång till båda 

världar och skulle inte vilja vara utan någon av dem. ”

Samhällsnytta för alla... 

...och inte bara russinen ur kakan. 

Vi finns för att kontinuerligt tillhandahålla en 

effektiv och kostnadseffektiv service för hela 

kommunen och inte bara för stunden eller för de 

delar som är en riktigt bra affär. Samtidigt ska 

bolaget överleva på de intäkter det har, vi kallar 

det för ”Affärsmässig samhällsnytta”. 

Tekniska Verken i Kiruna AB är till 100% ägt av 

Kiruna kommun och levererar ”Affärsmässig 

samhällsnytta” på flera sätt. Som exempel kan 

nämnas att vi driftar ca 40 vatten- och avloppsreningsverk, 

snöröjer åtskilliga mil väg efter 

varje snöfall samt hämtar sopor och avfall i hela 

kommunen. Dessutom driver vi åtta återvinningscentraler 

samt två värmeverk. 

Vi gör det här för att hela Kiruna kommun ska 

vara en attraktiv kommun att leva och bo i. 

Läs mer på www.tekniskaverkenikiruna.se 

Tekniska Verken i Kiruna AB Tel: 0980-707 23 info@tekniskaverkenikiruna.se www.tekniskaverkenikiruna.se 

I LOVE KIRUNA 9

Basfakta 

Med 19.447 kvadratkilometer är 

Kiruna kommun lika stor som länen 

Skåne, Blekinge och Halland tillsammans. 

Eller som halva Nederländerna 

där över 16 miljoner människor bor. I 

Kiruna kommun bor 23.099 personer 

på samma yta. Det blir nästan en kvadratkilometer 

per person. Drygt 18.000 

personer bor i centralorten och resten är 

fördelade på femtiotalet byar, där Jukkasjärvi, 

Vittangi, Svappavaara, Karesuando 

hör till de större. Kiruna kommuns 

officiella språk är svenska, samiska och 

tornedalsfinska. 

Historia 

Fornlämningar visar att de första 

människorna kom hit för mer än 6.000 

år sedan. Nybyggare och de allra första 

gruvarbetarna kom i början av 1600-talet, 

under den första gruvepoken. Då fanns 

redan en kyrka i Jukkasjärvi, 17 kilometer 

utanför Kiruna vid Torneälven. Den 

färdigställdes i april 1607. 

Kiruna räknar 1900 som sitt födelseår, 

då Kunglig Majestät antog stadsplanen 

Det året övervintrade även de första 

nybyggarna i det nya samhället. Till 

Kiruna kom järnvägen vid sekelskiftet och 

1903 invigdes Malmbanan, som förbinder 

Kiruna med Luleå i söder och Narvik i 

norr. Befolkningen ökade lavinartat de 

första åren på förra seklet och redan 1910 

hade Kiruna 7.500 invånare. Som flest 

var Kirunaborna i mitten på 1970-talet då 

kommunen hade drygt 31.000 invånare. 


Natur 

Att det finns mycket fin natur i kommunen 

visar de områden på drygt 

530.000 hektar som är skyddade i form 

av nationalparker, naturskydds- eller 

djurskyddsområden. Det är 26 procent av 

kommunens yta och nästan 11 procent av 

all skyddad natur i Sverige. 

Inom kommungränsen finns omkring 

6.000 sjöar där Torneträsk är störst och sex 

älvar varav Torne älv, och Kalix älv tillhör 

de största. 

Naturreservat: I Kiruna kommun finns 

nio naturreservat. Abisko naturvetenskapliga 

stations naturreservat, Alajaure, 

Aptasvare fjällurskog, Masugnsbyns naturreservat, 

Pessinki fjällurskog, Rautas fjällurskog, 

Rautusakara, Stordalens naturreservat 

och Torneträsk-Soppero fjällurskog. 

Kuriosa 

Kiruna är känt för världens största under- 

jordiska järnmalmsgruva, rymdbasen Esrange, 

att vi är skoter- och hundtätast i landet, 

Icehotel, midnattssolen och norrskenet. 

Konst: Kiruna kommun äger en av landets 

finaste konstsamlingar med runt 2.000 verk 

av bland andra Anders Zorn, John Bauer 

och Edvard Munch. 

Kändisar från Kiruna: Hockeylegenden 

Börje Salming (läs intervju med Börje på sid 

22),författaren Åsa Larsson, Lars Törnman, 

gruvarbetare och kommunalråd. 

Bra hamburgerkiosker: Klassikern 

Empes – hamburgergrillen nedanför Hotell 

Ferrum är en klassisk inrättning. Här köper 

man med fördel sitt skrovmål. Altagrillen, 


Tuollagrillen, Annis Grill och IT-grillen är 

fyra andra fullgoda alternativ. Observera att 

IT-Grillen hette så långt innan Ines Uusman 

dömde ut Internet som en fluga. P-avgift i 

centrum: P-skiva, fritt i två timmar. 

Resa till Kiruna 

Med flyg, tar man sig hit med ett par 

ankomster per dag, flygtid från Stockholm 

är 90 minuter. SJ kör Norrlandstågen just 

nu och Länstrafiken Norrbotten kör bussar. 

Kolla även privata researrangörer för 

paketresor via Kiruna Lappland Turistbyrå. 

Landsväg, E10, angör söderifrån alternativt 

via Norge eller Finland norrifrån. Att korsa 

kommunen från Riksgränsen i väster till 

Saivomuotka i öster kräver en bilresa på 

370 km. 

Ytterligare info 

Kiruna Lappland, Turistbyrå, Folkets Hus. 

Tel: 0980-188 80. E-post: kiruna@lappland.se 

På nätet: www.kiruna.se • www.kiruna.cc 

eller www.lappland.se

Frukostälskare 

bor billigt och bra 

på Hotell Kebne 

Jukkas Belysförn. 1/1 

• Det finns TV och dusch 

Konduktörsgatan 7, 981 34 Kiruna 

Tel: 0980-681 80 Fax: 0980-681 81 

www.hotellkebne.com 

Med stjärnhimlen som tak 

Välkommen till Máttaráhkká – vår natursköna anläggning 

strax utanför Kiruna. Vi erbjuder en ombonad, stimulerande 

och ostörd miljö som passar för konferens, middagar, 

bastu- och relax med Hot tub där stjärnhimlen utgör tak, 

eller varför inte ett enkelt, mysigt fika efter en skön 

naturpromenad i våra omgivningar? Här finns också en 

butik med sameslöjd, hantverk och souvenirer. 

Sedan starten 1993 tillverkar vi sameslöjd 

och hantverk på plats. 

Butikens och våra öppettider varierar efter säsong. 

För aktuella öppettider; ring oss eller gå in på 

www.mattarahkka.se 

0980-191 91 www.mattarahkka.se 

LÄGENHETSHOTELLET 

Välkommen till Gullriset! 

Här bor du bekvämt och plånboksvänligt med självhushåll. 

Gullriset är ett idealiskt boende för alla som kommer till Kiruna, 

till exempel familjer, företag, idrottsföreningar med flera. 

i varje lägenhet. 

Kirunas hemtrevliga lägenhetshotell 

• Sänglinne och handdukar 

ingår. 

• Alla lägenheter är utrustade 

för självhushåll. 

• Bra parkeringsmöjligheter 

med motorvärmare. 

Bromsgatan 12 Bokning tfn 0980-109 37, fax 0980-147 00 

www.fabmf.se 

Välkommen till 

underjorden! 

Gör ett besök i 

världens största 

underjordiska 

järnmalmsgruva 

på 540 meters 

nivå under jord 

Guidade turer året om 

Avgång direkt från 

Turistbyrån 

För information och bokning: 

Kiruna Lappland Turistbyrå 

0980-188 80 

info@lappland.se 

Barn under 6 år kan inte delta pga säkerhetsbestämmelser. 

I LOVE KIRUNA 11

Stadsomvandlingen är 

ett ständigt aktuellt ämne 

i 2000-talets Kiruna. 

Så vi på I Love Kiruna 

vill gärna uppdatera er 

om vad som händer. 

Vi ringer upp Kiruna 

kommuns projektledare 

för stadsomvandlingen, 

Christer Vinsa, 

för en kommentar. 

Text: Emma Wodén 

Illustration: Anna Öhman 

Hej Christer, det var ungefär ett år 

sedan vi hördes av senast. Vad har 

hänt sedan dess? 

– Ja, jag förstår att folk vill se konkreta 

nybyggnationer i staden för att få bevis 

på att det verkligen händer något och nu 

har det faktiskt skett en hel del. Bygget 

av den nya järnvägen är påbörjat, det 

händer saker på andra sidan Luossajärvi, 

vi ser maskiner som kör där nästan 

dygnet runt och nyligen invigdes de nya 

huvudavloppsledningarna. Vi har också 

kommit långt med planerna för gruvstadsparken 

som ska bli det kommande 

området mellan gruvan och staden. 

Istället för att lämna något industriområde 

efter oss när gruvan kryper närmare 

staden vill vi se det som att vi får något 

nytt, en gruvstadspark. Kanske kan 

vi också samtidigt skapa en park som 


EkoByn Bläckhornet, 

bostadsområde med bl.a. energisnåla hus, miljövänliga 

energikällor, möjlighet till viss självhushållning (t.ex. odling, 

djurhållning och vedhuggning) och lokalt inflytande i 

boende och planering. Målet är att skapa ett mänskligt, 

ekologiskt och ekonomiskt stabilt lokalsamhälle. 

Stadsflytten 2.0 

gynnar besöksnäringen med aktiviteter 

av olika slag. Vi vill att allt kring stadsomvandlingen 

ska ge en positiv upplevelse 

och knytas an till positiva värdeuttryck. 

Vi tror på det här. 

Hur går det med nya E10:an? 

– Den nya E10:an genom Kiruna, 

hoppas vi ska vara färdig 2015. Den ska 

bli drivkraften och motorn för kommande 

stadsomvandling. Politikerna i 

stan har skrivit till Vägverket för att driva 

på för att en ny Europaväg ska vara klar 

tills dess. Här är det LKAB som betalar 

bygget som Vägverket utför. Även här 

jobbar vi för turistattraktioner efter hela 

E10:an genom Kiruna från Tuolluvaara 

till Luossavaara. Tänk er att möta ett nytt 

Dalhalla på Luossavaaras sluttningar när 

man kommer körandes, samt uppleva 

många andra attraktiva miljöer och vyer. 

STF har öppnat vandrarhem i Riksgränsen 

”Äntligen ett STF-vandrarhem i Riksgränsen”, 

säger Per-Erik Niva, driftigt entreprenör 

och naturmänniska som vurmar för turåkning. 

Riksgränsen har som bekant riktigt bra och 

varierad skidåkning men däremot har man inte 

direkt funnit någon mångfald vad gäller boendet. 

Det ville Per-Erik ändra på och öppnade 

helt sonika ett åretruntöppet vandrarhem. ”Vi 

vill ta vara på hela året och planerar nu för fullt 

för vilka årstidsanpassade aktiviteter vi ska 

erbjuda våra besökare. Och jag kommer att 

jobba mycket för att Riksgränsen ska bli minst 

lika känt för turåkningen som utförsåkningen.” 

Och så den eviga frågan, åt vilket 

håll bär det av? 

– Planerna styr mot nordväst, detta 

utifrån politiska beslut, men just nu har 

vi blivit tvungna att tillsammans med 

LKAB ta ett omtag i den planeringen, 

detta då nya fakta för området framkommit, 

till exempel håligheter i berget. 

Vad vill du ska finnas i det nya 

Kiruna? 

– Allt det vi har gjort i Kiruna och det 

vi gör i dag måste vi försöka föra över 

till de som kommer efter oss. Vi ska 

vara stolta över vår historia samtidigt 

som vi självklart ska få in nytänkande, 

exempelvis nya energibitar, miljötänkande 

och kanske den nya tidens 

Bläckhorn, hur skall det se ut? Det plus 

positiva upplevelser är vad jag vill se i 

det nya Kiruna. 

Hösten 2009 var det 25 år sedan 

Nordkalottvägen som förbinder 

Kiruna med Narvik öppnades. 

Vägen öppnade upp för turismen, 

handeln och friluftslivet. 

Viva la vie till vårt kära 

grannland Norge!

ALLA VILL TILL KIRUNA... 

HSB Norr och Fastighetsmästaren har ett 

unikt samarbete vilket innebär att HSBmedlemmar 

har förtur till Fastighetsmästarens 

ca 250 hyresrätter i Kiruna. 

Hotell E-10 är ett tvåvåningshotell med stilrena och fräscha rum, 

fördelade till enkelrum, dubbelrum och 4-bäddsrum. Samtliga 

rum är utrustade med WC, dusch, kabel-TV, radio, telefon och 

trådlöst internet. Restaurang och bar med fullständiga rättigheter. 

Lediga lägenheter hittar du på webben, 

www.hsb.se 

Välkommen till Kiruna! 

Hotell E-10 Lastvägen 9 981 38 Kiruna 

Boka på tel. 0980-840 00 

www.e-10.se 

HSB - Där möjligheterna bor 

Prisvärt boende och populär bastu i Kiruna 

Vi har även en populär bastuanläggning samt en konferenslokal 

för upp till 30 personer. Önskas arrangemang och aktiviteter så 

kan vi självklart ordna det. Välkommen! 

I LOVE KIRUNA 13

Vi är många som gillar snö. Ser 

du framför dig alla barn som slår volter 

och sliter fram pulkan vid första bästa 

snötäcke – hur tunt det än må vara? Ser 

du de vuxna som blir fnissiga när de äntligen 

får ta på dunjackan, som får något 

drömskt i blicken när man viskar ordet 

snöskoter, som älskar sina turåkningslagg 

eller som bara njutningsfullt kramar 

en snöboll, stryker den mot kinden och 

blundar? 

Ovan nämnda personligheter finns 

det massor av här i Kiruna och bara för 

att det är så himla kul med snö hyllar vi 

den utav bara sjutton mest hela vintern 

och alltid extra mycket sista helgen i 

januari. Då har vi nämligen Snöfestival 

i stan. 

Och år 2010 är inget undantag. Kiruna 

Lappland Event håller i arrangemanget 

och tar hjälp av olika aktörer för att 

under ett veckoslut manifestera vår 

kärlek till vintern. I år satsar man extra 


krut på att göra en stadsarena i Kiruna 

centrum där vinteraktiviteter, både 

traditionella och mer spektakulära, ska 

samsas. 

Det blir renrace, sparkrace och 

skotershow där hugade förare utför 

hoppkonster med skotern flera meter 

upp i luften. Och så blir det vinterlekar, 

hundspannsturer och modeshow. 

– Vi vill verkligen ge alla riktigt goda 

anledningar att komma ut på stan alla 

dagar den här helgen, säger Anders 

Rönnquist från Kiruna Lappland Event 

som är projektledare för Snöfestivalen. 

Anders berättar att kommunens skidanläggningar 

också är på väg in till stan 

denna helg för att köra lite förfest inför 

säsongsstarten i Kirunafjällen. 

– Vi siktar på att ha olika aktiviteter 

med anläggningarna; en vintermässa där 

de visar sitt utbud, kanske fixa en backe 

i centrum där vi kan köra lite utförsåkning 

och ha After Ski på stans krogar. 

Olika typer av snö: nysnö * pulversnö * pudersnö * konstsnö 

kramsnö * klibbsnö * skare * spårsnö * dagsmeja * tösnö 

Snöfestivalen i Kiruna har funnits i 

25 år. Och vi Kirunabor gillar vår snöfest 

för den hyllar lika mycket vintern som 

den hyllar oss som bor och lever här på 

toppen av norra halvklotet under midvinterhimlen 

och norrskensbågarna. 

Och arrangörerna tar uppdraget att 

göra en riktigt bra Snöfestival på samma 

allvar som en snöstormsvarning på 

kalfjället. 

– Vi har snön och isen som vi utgår i 

från, men vi vill vara lite hittepåiga och 

vi vet att man kan göra massor snöskoj, 

därför vill vi överraska och utveckla vår 

festival hela tiden. Vi håller snöfanan 

högt så förvänta er att det blir ett härligt 

vinterparty – Snöfestivalen 2010 – 29, 30 

och 31 januari. 

29–30–31 januari 2010

Foto: Jonas Sundberg 

I LOVE KIRUNA 15

Bra drag i baren 

Text: Petra Sternlund • Foto: Jörgen Medman 

”Den gör sig bäst under den mörka årstiden”, säger bartender Arvo Kobli och syftar på den massiva bardisken 

emellan oss. Och bjuder på bra drag gör den säkert också, får man förmoda, då den är gjord i magnetit. ”Jag kan säkert 

snacka bort en halvtimme om den här bardisken i fall nån vill lyssna”, säger han. 

Arvo, född i Linköping, kom till Norrland första gången på tidiga 80-talet för att jobba som bartender. Bakom bardisken 

på Grönan i Riksgränsen huserade han cirkus 15 år innan han, för drygt ett år sedan, fick ett telefonsamtal från kompisen 

Jari som sa att nu skulle de öppna Landströms Kök och Bar i Kiruna. Sagt och gjort, här hittar vi nu Arvo som gärna blandar 

goda fruktdrinkar till den som tarvar sådana. Det ska vara färska råvaror och mycket is. ”Folk använder i allmänhet alldeles 

för lite is”, säger han medan han mortlar en Mojito och mixar en Strawberry Daquiri. Men själv är Arvo inte så pigg på just 

fruktdrinkar. ”Nä, det är inte riktigt min grej, jag tar hellre en gin och tonic.” 

16 I LOVE KIRUNA

JUKKASBOKEN 

Jukkasjärvi kyrka och bygd har fyllt 400 år. Det vill vi fira och gör det 

med JUKKASBOKEN. 

Redaktör för boken är Jan-Erik Kuoksu, som samlat en rad skribenter för 

att ur olika synvinklar belysa Jukkasjärvi – såväl kyrkans som bygdens och 

människornas historia – från tiden då bygden befolkades till dagens iskyrka. 

Resultatet har blivt en vacker och rikt illustrerad bok på hela 250 sidor. 

Sätt ditt tempo 

evil eye pro race edition 

Priset för boken är endast 320:- 

JUKKASBOKEN avslutas med ett 

dryga 70 sidor långt Familjeregister 

över personer i Jukkasjärvi kyrkoby 

och Talma sameby fram till 1930, 

sammanställt av Erik Kuoksu – ett 

måste för alla med anknytning till 

Jukkasjärvi och Talma sameby som är 

nyfikna på sin egen bakgrund. 

Funktioner: 

– Personlig passform (2 storlekar, inställningsbar näsbrygga, justerbara skalmar med Traction Grip) 

– Ventilationssystem 

– Svettskydd 

– Snabbt linsbyte (ett extra par linser ingår) 

– Rxready – Performance Insert tillgängligt för synkorrektion 

Mera information finns på adidas.com/eyewear 

support your vision 

adidas.com/eyewear 

SYNSAM KIRUNA • LARS JANSSONSGATAN 14 • 0980-155 50 

Nu är den här! 

Du köper den hos 

KirunaTidningen 

JUKKASBOKEN finns att 

köpa på KirunaTidningens 

redaktion, gamla Östermalmsskolan. 

Vi har 

öppet mån-tors 9-12, 

13-15 samt fre 9-12. 

Böcker går också att 

beställa på tel. 0980-805 81 

eller via e-post till: 

kiruna.tidningen@kiruna.nu 

Vårt pris: endast 320:- 

OBS! Vid beställning tillkommer 

frakt. 

Jukkasjärvi 

församling 

Silhouette International Schmied AG, adidas Global Licensee, adidas, the 3-Bars logo, and the 3-Stripes mark are registered trademarks of the adidas Group 

I LOVE KIRUNA 17

Välkommen in på kaffe 

och tårta i City Galaxen 

I flera år hade Carola Enmark haft 

planer på att öppna ett café i Kiruna. I dag 

driver hon, förutom ett bageri och café i 

Puoltikasvaara, sju mil söder om Kiruna, 

även Café Oscar i City Galaxen i Kiruna 

centrum. 

– Jag fick en fråga av fastighetsägaren 

om jag var intresserad av att öppna i 

Domus gamla lokaler och tyckte det lät 

som en bra idé. Jag har länge velat öppna 

något i Kiruna eftersom jag bott här och 

gått i skola här. Kiruna har liksom alltid 

känts som min stad. Fast jag hade mer 

varit inne på att köpa upp en befintligt 

verksamhet. Den här varianten hade jag 

inte tänkt dess mer på, att starta något 

helt nytt, men nu när vi är igång känns det 

oerhört kul. 

Caféet och konditoriet heter som 

sagt Café Oscar – och samtidigt som 

Carola och hennes personal öppnade 

gjorde även Interflora blomsterhandel dito 

på butiksytan intill. De två butikerna är 


de första att fylla ut de lokaler som blev 

tomma i somras. 

– Det känns som vi kompletterar 

varandra – blommor och tårta är en bra 

kombination – och vi hoppas förstås att vi 

snart ska få fler grannar. 

Magnus Bäcktorp som äger fastigheten 

där City Galaxen inryms är övertygad om 

att man inom en snar framtid kommer att 

City Galaxen. I Början av 1990-talet förädlades 

Domusvaruhuset till en galleria – City Galaxen. Här 

finns i dag ett flertal butiker fördelat på tre plan. 


fylla de tomma butiksytorna. 

– Det brukar bli lättare när det väl 

börjat fyllas på. Och det känns kul med 

just ett café som ger liv och rörelse på ett 

bra sätt. Kirunas centrum har haft en liten 

dipp men jag tror definitivt vi är på väg 

uppåt igen. 

För det är trots allt så att när 

befolkningen på en ort minskar har det 

inverkan på utbudet. Men Kiruna står sig 

bra, tycker Magnus Bäcktorp, mycket tack 

vare en stark Norgehandel. 

– Och så ska vi jobba för att fortsätta 

ha ett levande centrum, mer fler 

arrangemang, gemensamma öppettider, 

söndagsöppet med mera. Visst, staden ska 

så småningom flytta på sig men vi måste 

leva i nuet och få folk att trivas och känna 

att det finns ett bra utbud här och nu. Jag 

tror många upplever nysatsningen i City 

Galaxen som mycket positiv och vi som 

fastighetsägare är gärna med och jobbar 

för ett attraktivt centrum i Kiruna.

tel: 820 80 

CITY GALAXEN 

I City Galaxen finns en bra mix med det mesta av det du behöver, 

både till dig själv och de dina. Blommor till kärestan, nya skor 

till festen, ett par snygga jeans, leksaker till barnkalaset, 

en klänning eller en ny parfym. 

Och så ett gott fika på det eller varför inte en god 

thai-middag med vännerna. 

City Galaxen ligger nära och bra. Mitt i Kiruna. 

Välkommen till oss! 

tel: 825 65 tel: 179 20 

tel: 125 50 

tel: 100 92 

tel: 614 10 

tel: 131 03 

Chang Bar 

tel: 608 44 

tel: 165 80 

THAI TAKE AWAY 

Barnkläder 

tel: 757 00 

Föreningsgatan 981 32 Kiruna Öppettider: Måndag-fredag 10.00-18.00 Lördag 10.00-15.00 Varje torsdag öppet till 19.00 

I LOVE KIRUNA 19

Här är bankkontoret som 

gärna investerar i Kiruna 

Den första maj 2009 fick Kirunaborna 

en lite närmare bank. En bank som gärna 

ser till regionens intressen och gärna in- 

vesterar i ortens människor och i ortens 

möjligheter. 

Sparbanken Nord som bildades i början 

av 2000-talet och har sitt huvudkontor i 

Piteå ville utvidga sitt verksamhetsområde 

och köpte därför upp Swedbankkontoret 

i Kiruna. En affär som bankchefen 

för Sparbanken Nords kontor i Kiruna, 

Staffan Nilsson är nöjd med. 

– För oss känns det bara bra att bli en 

mer lokal bank och Sparbanken Nord har 

inga aktieägare, det vi tjänar kan återinvesteras 

i Kiruna och i området. 

Sparbankens Nords affärsidé är just 

att finnas nära kunderna och att vinsterna 

arbetar och stannar i regionen. 

– Vi vill så klart stödja samhällsutvecklingen 

och skapa en framtid för Kiruna, få 

människor och framförallt ungdomar att 

stanna kvar och vilja utvecklas här uppe. 


Staffan Nilsson berättar att varje kontor 

inom Sparbanken Nord är självbestämmande. 

– Det ger oss en styrka och gör att vi 

exempelvis kan ta snabba beslut. 

Staffan Nilsson är infödd Kirunabo och 

har jobbat 30 år inom bankvärlden. Han 

tycker det är kul att jobba i Kiruna, en 

stad som han tycker har stor potential. 

– Det är inspirerande att jobba med 

Vi hänger med. Enligt Staffan Nilsson, chef för Sparbanken 

Nords kontor i Kiruna har de flesta av deras 

kunder varit positiva till att gå över till det nya. 


bankverksamhet här. Vi har rymd- 

industrin, turistnäringen och inte minst 

LKAB. Vi har ju just upplevt en enorm 

expansion som i och för sig planat ut lite 

nu, i och med förra vinterns konjunktursvängning, 

men det ser ut som vi kommer 

ha en bra utveckling här i Kiruna framöver 

och det är givetvis stimulerande. 

De flesta kunders reaktioner har 

också varit positiva. De som kanske 

tvekat och inte velat flytta med är utflyttade 

Kirunabor som nu bor söderöver i 

landet. Men enligt Staffan Nilsson är det 

inget problem att vara kund i Sparbanken 

Nord var än man befinner sig i landet. 

Och på kontoret i Kiruna har man blivit 

en anställd till vilket gagnar kunderna. 

– På sikt kan vi komma att anställa fler. 

Och att banken stänger klockan tre är ett 

minne blott i Kiruna. 

– Ja, vi har ökat våra öppettider. Nu 

är banken öppen till 16.00 och en dag i 

veckan även till klockan 18.00

I LOVE KIRUNA 21

22 I LOVE KIRUNA

I Love Kiruna har träffat Börje Salming 

– Kirunagrabben som fortfarande har 

hjärtat bland vidderna i norr: 

Jag vill 

att min aska 

ska strös ut 

där uppe 

Text: Ann-Helén Laestadius • Foto: Jörgen Medman 

I LOVE KIRUNA 23

Den 2 september 2009 är en parkeringsvakt tre minuter ifrån att lappa 

Börje Salmings bil på Surbrunnsgatan i centrala Stockholm. Salming 

flyger upp från den gamla stolen på 50-talskaféet Valand och springer ut 

för att rädda sin bil. 

Ännu en vanlig dag på jobbet blev det därmed inte för vakten som fick en 

oväntad pratstund med Sveriges största hockeylegend. Hade det varit Toronto 

1979 hade lapplisan troligen bett om en autograf och rivit eventuella böter. 

Börje Salming var en idrottslig gud som stod över alla trafiklagar. 

NHL-spelaren kunde parkera och köra som han ville, även utan körkort en 

tid, och ändå komma undan med en autograf och kanske ett foto på honom 

och en leende polis. 

Hur håller man huvudet 

kallt och fötterna på jorden 

när man blir så otrolig hyllad, 

beundrad och älskad som 

Börje var under sina 17 år i NHL och 

avslutande år i Elitserien i Sverige? 

Kanske beror det på uppväxten i Kiruna 

eller alla år av fostran i sammansvetsade 

hockeylag. 

Börje kommer i alla fall brett leende in 

på Kafé Valand, ett fik bevarat från 1954 

som påminner om gamla tidens Brända 

Tomten i Kiruna. Börje snackar, garvar åt 

gamla minnen och är ödmjukheten själv. 

Runt handleden har han som alltid en 

rad samiska tennarmband, som tidigare 

gjordes av mamma Karin och numera av 

hennes väninna. 

– Jag tar aldrig av mig armbanden, de 

är på tills de går sönder och då beställer 

jag nya. Jo, en gång hände det, när 

jag blev stucken av en geting och armen 

svullnade upp, säger Börje och skrattar. 

Historien om tennarmbanden, som 

blivit lite av hans signum, sträcker sig 

tillbaka till 1975. Börje som fick presenter 

skickade till sig i Kanada bad mamma att 

istället sy något och skicka det. 

– Jag brukar säga att armbanden skyddar 

mig. 


För honom är det inte konstigt att säga 

så, det är en naturlig grej som så mycket 

annat ”magiskt” i våra trakter. Dessutom 

har Börje alltid varit mycket stolt över 

att han är same och armbanden visar 

hans rötter. En tid kallade han sig själv 

halvsame men renskötaren Börje Allas 

”Jag tar aldrig av mig 

armbanden, de är på 

tills de går sönder och 

då beställer jag nya.” 

fick honom att tänka om. Han sa: ”Du är 

inte halvsame, du är same.” 

Under hockeymatcher hördes folk 

skrika ”lappdjävlar” från läktaren. 

– Jag blev bara jättestolt och det sporrade 

mig att spela ännu bättre, säger 

Börje glatt. 

Familjen Salming tillhör släkten Sarri 

men Börjes farfar bytte efternamn till 

Salming, efter släktens älskade hem i byn 

Salmi, utanför Kiruna. 

Vad betyder Salmi för dig? 

– Där har jag mina rötter. Min farfarsfar 

byggde den första delen av Salmi och 

farfar som hade handelsbod den andra. 

Där jagar och fiskar jag och allt känns så 

fritt. Det är vår lilla oas. Dör man där så 

gör det ingenting, då är man hemma. 

När vi möts i början på september 

går Börje och laddar inför årets ripjakt. 

Hans isblåa ögon lyser när han berättar 

om hur han går indianjakt, det vill säga 

jagar utan hjälp av hund. 

– Det är helt fantastiskt att gå nere 

i dalarna och så kommer man upp på 

bergen och ser allt, ser så långt. 

Börje berättar att han har skaffat en 

ny kamera och drömmen är att fota en 

björn – på långt håll.

– När jag går i skogen ska jag väl inte 

säga att jag inte är rädd ibland. Jag har 

inte sett en björn än men man tänker ju, 

tänk om, kanske… Älgar har man ju sett. 

Och riporna har ju skrämt livet av mig 

när de ligger och trycker och helt plötsligt 

flyger upp. 

I år jagar han tillsammans med äldste 

sonen Anders, brodern Stig, brorsonen 

Petter och en kompis. Yngste sonen 

Rasmus vill gärna följa men Börje tycker 

att han är för ung. 

Barnen tjatar alltid om att de vill åka 

upp, framför allt till påsken då skotern 

lockar. Vi har ju skotergarage och en ark i 

Torneträsk. 

1995 utsågs Börje Salming till hedersmedborgare 

av Kiruna kommun och med 

den äran följde också livstids jakt- och 

fiskerättigheter i kommunen. Börje är 

”jättestolt” över utmärkelsen. 

– Lars Törnman sa att jag fick det 

där med fisket och jakten bara för att 

de inte ville se skandalskriverier om att 

hedersmedborgaren tjuvjagade, ha ha! 

Vill du flytta upp igen? 

– Nej, jag vill inte bo i Kiruna mer men 

jag har ju sån tur att jag kan komma upp 

när jag vill. 

Börje tyckte om att växa upp i Kiruna 

Det här är BÖRJE SALMING 

Ålder: Född 1951, 58 år. Familj: Barnen Anders, Teresa, Rasmus, Bianca, två barnbarn och 

flickvännen Pia Lindahl. Bor: Stort hus i Vaxholm, stuga i Salmi, mammas lägenhet på 

Matojärvigatan i Kiruna. Aktuell: Kommer ut med en norrländsk grillbok i maj 2010. 

Det bästa med Kiruna: Kiruna betyder jättemycket och jag åker upp påsk, sommar och 

höst. Vi stannar och handlar någon dag men jag vill helst komma ut på vidderna i fjällvärlden. 

Allt det fina man fick uppleva under uppväxten, snön, skogen, jakten och fisket, jag vill 

tillbaka och känna den känslan. 

Back in the days. Börje Salming på den tiden 

det begav sig i Kiruna AIF, närmare bestämt i 

slutet på 1960-talet. (Bilden har vi lånat från 

Kiruna AIF.) 

även om det inte fanns så mycket att 

göra förutom att sporta. Sen blev det förstås 

en del bus som han inte avslöjar men 

det dracks en del mellanöl medger han 

med ett leende. Ishockeyn och handbol- 

len var hans stora intressen. Han hade 

ibland svårt att välja sport i Lilla VM i 

Malmberget. 

– Jag hängde mycket runt Matojärvi, 

runt a-laget, hjälpte materialarna och fick 

ta över gamla klubbor som jag limmade 

ihop. Mamma hade aldrig råd med en ny 

klubba utan jag fick ärva allt av Stigge. Jo, 

ett par nya benskydd fick jag en gång. 

Stig som är nästan fyra år äldre än 

Börje har betytt oerhört mycket, framför 

allt eftersom deras pappa dog i en gruvolycka 

1956. 

– Folk brukar fråga mig om jag har 

någon idol men det har jag inte. Jag hade 

min storebror, kanske inte som idol men 

jag såg upp till honom och ville göra det 

han gjorde. Jag följde i hans fotspår tills 

jag började i NHL. 

Hur ser han på att du gick vidare 

till NHL? 

– Jag tror att han bara är stolt. Jag är 

stolt över honom. Han har haft en grym 

karriär i Kiruna AIF och i Brynäs där han 

ju också var tränare i tio år. 

Stig och Börje var kända för att gå hårt 

på varandra under träningarna. Börje 

skrattar och säger att han fick lite stryk av 

brorsan. 

I LOVE KIRUNA 25

Vilka fina elever. På Centralskolans gård radar lågstadieklassen upp sig. Hittar du Börje Salming? Leta efter den blonda kalufsen och höga kindbenen. 

( Vi är tämligen säkra på att Börje står längst till höger på mellersta raden.) Och kolla på bilden nedan, han har varit sig lik genom åren. 

”Snyggare, trevligare och mera väluppfostrat ishockeygäng är svårt att leta upp”. Så skrev tidningen ”Tidssignal” om AIFs äldre pojklag säsongen 

1965–66, när de varit i Stockholm och bland andra mött Djurgården. Och den förtjänsten, väluppfostrade osv, tillskrev Tidssignal de tre ledarna Stig 

Engström, Rune Lantto samt Hans Björk. Laget bestod av, överst fr. v: Tränare Stig Engström, Ove Freiner, Lars Andersson, Gunnar Lakso, Kjell Hedman, 

Ulf Sundbom, Bjarne Hall, Erik Lakso, Hans Karlsson och tränare Rune Lantto. Nedre raden fr. v: Bengt Männikö, Stefan Asp, P-O Uusitalo, Kent Nilsson, 

Roland Eriksson och Börje Salming. Citaten kommer från boken ”50 år med AIF” del 3, åren 1962–1977. 


Bilderna är lånade från Kiruna AIF

– Men om någon annan jävlades då 

var brorsan den första som var där för att 

hjälpa mig. 

Mamma Karin förbjöd Börje att ta jobb 

under jord i gruvan så efter maskin- och 

svetsarlinjen på KPU, Kiruna praktiska 

ungdomsskola, började han jobba ovan 

jord på MCV. 

– Jag hann jobba i fyra månader innan 

jag åkte till Brynäs. Och jag fick vara med 

om strejken, det är jag stolt över. Jag jobbade 

i två månader och strejkade i två, ha 

ha. Sitt ner och var tyst, sa gubbarna och 

man hade inte en aning om vad det handlade 

om men man gjorde som de sa. 

Hockeyframgångarna med tv-pucken, 

juniorlandslaget och Kiruna AIF ledde till 

Brynäs. 

I Brynäs gjorde grabbarna Salming 

sig snabbt kända för att vara ”tokiga” 

på planen. Börje kastade sig gärna och 

stoppade pucken med kroppen. Ingen 

rädsla. Han tror att han präglats mycket 

av uppväxten där man lärde sig att tro på 

sig själv, ta hand om sig själv i naturen och 

det ”inte fanns rum för att gråta”. Det var 

bara att bita ihop och komma igen. 

– Mamma hade inte tid att se träningar 

eller matcher så man hade aldrig någon 

på läktaren, ingen som tröstade. Men 

samtidigt hade AIF fina ledare som tog 

hand om oss till 100 procent. Och det har 

nog också präglat en, att man blev så bra 

som man blev. 

Den orädda spelstilen var också skälet 

till att NHL-scouten Gerry McNamara fick 

upp ögonen för Börje. 

– Du vet vi spelade mycket landhockey 

på gatan som barn och jag gillade att vara 

flygande målvakt och det tog jag med till 

hockeyn. Att rädda mål var det roligaste 

som fanns, säger Börje. 

Hans kropp är full av ärr efter puckar 

och skridskor. Knappast någon glömmer 

ansiktet som skars upp av en skridsko 

under en match 1986. I boken ”The King” 

skriver Börje att han grät som ett barn när 

1967 – Börje börjar spela i Kiruna AIFs a-lag. 

1968 – Juniorlandslaget och tv-pucken. 

1970 – Värvas av Brynäs för 18.000 kronor. 

1972 – Debut i Tre kronor. 

1973 – Kommer till Toronto Maple Leafs. 

1976 – Stående ovationer under Canada Cup. 

1986 – Sys med 300 stygn i ansiktet efter att 

ha fått det uppskuret av en 

skridsko. 

Spana in Börje Salming- 

klassiker på YOUTUBE 

Hurra för Youtube! Här kan du 

nämligen frossa i Börje Salming. 

Kolla in klippet från 70-talet då kanadensisk 

tv gjorde ett reportage om 

Börje Salming, ”the Super Swede”. 

Att där se Börje skutta runt i nysnön 

med sonen Anders på snösläden, 

hemma på tomten i Montreal är en 

riktig höjdare. Och klassikern från 

Canada Cup 1976 – standing ovations 

i Toronto Maple Leaf Gardens 

– garanterar ståpäls. 

han fick se sitt nysydda ansikte samma 

kväll. 

Han tar av sig collegejackan och det 

är svårt att tro att mannen mitt emot är 

”AIFs fina ledare – 

som tog hand om oss 

till 100 procent – det 

har nog också präglat 

en, att man blev så bra 

som man blev.” 

Milstolpar i Börje Salmings karriär: 

1988 – Firas för 1.000 spelade matcher i NHL och 

överraskas med en biI. Inuti sitter mamma, 

styvfar, brorsan och syrran. 

1989 – Värvas av Detroit Red Wings. 

1990 – Tillbaka i Sverige och börjar spela för AIK, 39 år gammal. 

1995 – Hedersmedborgare i Kiruna. 

1996 – NHL Hall of Fame och Börjes Bar öppnas 

på Mat&Mums i Kiruna. 

2006 – Tröjan i taket på Canada Air Center. 

Fakta hämtad ur boken ”The King” av Börje Salming och Ola Liljedahl, Sportförlaget 2000 

Heta lirare får gärna puffa för heta varor. Börje gör reklam för skridskomärket Daoust. 

58 år. Han är fortfarande extremt vältränad. 

Utstrålningen och stjärnstatusen är 

intakt. För många är han den stora idolen 

och hjälten. 

Kan du gå ut en lördagskväll på 

Ferrum eller Mommas? 

– Ha ha, jodå. Men går man ut på kvällen 

och det är onyktert blir det ett jäkla 

surr. Men man får lära sig att ta det på 

rätt sätt. 

Hur reagerar folk i Kiruna när de 

ser dig? 

– Yngre tittar och de äldre säger hej hej. 

Det tycker jag är kul! Jag tycker att det 

är viktigt att prata med alla som vill om 

jag har tid för det. Och jag skriver gärna 

autografer. 

Han lär barnen Rasmus och Bianca att 

man ska vara ödmjuk. 

– Jag är stolt över det jag gjort men jag 

är inte bättre än någon annan. Du är bra 

på ditt och jag på mitt. Det är bra med 

hockey, man lär sig att vara ödmjuk och 

jobba i ett lag där alla är lika viktiga. 

De yngre barnen spelar ishockey, precis 

som Börjes äldre barn Anders och Teresa 

gjorde. 

Barnen var med när Börje fick sin 

plats i Hall of Fame och när pappas tröja 

hängdes upp i Air Canada Center 2006 

var Rasmus stor nog att inse betydelsen. 

Börje säger att Hall of Fame är det 

största som hänt i hans karriär. 

– Här i Sverige är vi lite dåliga på att 

bevara hockeyn men i Kanada glömmer 

de aldrig. Det är det största en hockeyspelare 

kan vara med om. Here you are 

forever. 

Den enda missräkningen i karriären är 

att han aldrig fick vinna Stanley Cup. Och 

han ångrar kokainet. 1986 gick han ut och 

erkände att han provat drogen. 

– Jag ångrar det där, det var ju hur värdelöst 

som helst. Men jag kommer aldrig 

ångra att jag dricker öl, ha ha! Många 

säger till mig: du är ju idrottsman och då 

ska du väl inte dricka men jag är ju som 

I LOVE KIRUNA 27


Lilla Ann-Helén och Långa Börje. 

Vår reporter Ann-Helen Laestadius mäter 

1,52 m i strumplästen – Börje Salming är 1,85.

Text: Petra Sternlund • Foto: Kenneth Paulsson och Jörgen Medman 

vilken pappa som helst som gillar öl och 

tycker om en snaps. 

Börje återkommer till Salmi och säger 

att han är fast besluten att återvända när 

tiden är kommen. 

– Jag vill att min aska ska strös där 

uppe. Men barnen säger, vart ska vi gå 

då? Jaja, ni får väl strö lite här och lite där, 

säger han och skrattar. 

För några år sedan var han nära 

att förlora den ”drömmen”. Under en 

flygning till Tjeckoslovakien utbröt den 

”värsta stormen”. Planet kastades fram 

och tillbaka och försökte landa i Tyskland. 

Då var jag riktigt rädd, men inte för 

att dö. Det enda jag tänkte var: Gud, ska 

jag dö över Tyskand? Jag vill dö hemma 

i Norrland. Jag vill inte försvinna ute i 

ingenstans. 

Salmings hem ligger i Vaxholm utanför 

Stockholm, i ett stort gult hus, dit inga 

journalister har tillträde. Han jobbar med 

sina företag Salming Hockey, Viking Ice 

by Salming, Salming Underwear, Salming 

Sports och snart är det dags för Salming 

– Alltihopa. Det var en rolig tid. 

Hur kom det sig att ni öppnade 

Börjes Bar i Kiruna? 

– Vi hade många idrottsgäng som åt 

i restaurangen på den tiden. Vi låg mitt 

emot Sporthallen, så det gjorde sitt till. 

Jag känner Börje sedan vi var knattar 

och lirade hockey. En kväll var han i 

stan och vi var ut på krogen ihop och 

så gott som alla ville snacka med Börje. 

Efter det satt jag och Monica, som jag 

ägde stället med, 

och spånade och så 

kom vi på idén och 

tyckte att det var en 

kul grej. 

Sagt och gjort, 

bardelen i restaurang 

Mat&Mums fick 

Ove Lind 

en make-over, man 

inredde den med en hockeysarg och 

samlade ihop Börje-prylar av alla de slag 

– allt från privata foton och matchtröjor 

till faktatavlor med blandade upplysningar 

om hockeylegenden och hans liv. 

”Visst vore det kul att 

stå staty i Kiruna men 

jag skulle nog skämmas 

lite grann.” 

Golf. Han har skrivit två böcker om sitt 

liv och nästa bokprojekt blir en grillbok. 

– Det ska bli lite norrländska recept, 

pinnstekt fisk och såna grejer, säger han 

och ler. 

I love Kiruna har haft en omröstning 

på webben om vem man helst skulle se 

som staty i Kiruna och Börje Salming 

vann över Hjalmar Lundbohm. 

– Nä, nämen det är ju otroligt. Jätteroligt 

men jag blir förlägen för det är ju 

Hjalmar Lundbohm som satt prägel på 

Kiruna och det är klart att han ska vara 

staty. Visst skulle det vara kul att stå staty 

men jag skulle nog skämmas lite grann. 

Men till slut ger han sig, okej då, han 

kunde väl tänka sig en staty om Hjalmar 

Lundbohm också fick en ”vid min sida 

och då ska den statyn vara lite större än 

min”. 

Hetaste stället en helg på 90-talet i Kiruna var definitivt 

restaurangen Mat&Mums som hösten 1996 slog upp 

portarna till Börjes Bar. Börje själv var givetvis på plats 

och invigde. 

Hallå Ove Lind, vad minns du bäst 

från tiden med Börjes Bar? 

Vilken var den finaste 

prylen ni hade i Börjes Bar? 

– Han lånade ut den första 

tröjan han lirade med i 

Toronto. Till den gjorde vi ett 

glasskåp. Och så hade vi ett 

par handskar från AIF-tiden 

som var fina. 

Invigningen av Börjes Bar skedde 

givetvis med Salming själv på plats i 

baren. Först hölls en omgång för pressen 

och specialinbjudna gäster som Börjes 

mamma Karin och gamle AIF-tränaren 

Rune Lantto. Börje sköt ett slagskott 

i sargen och signerade hålet, spelade 

hockeyspel med journalister och serverade 

ölet Upper Canada Lager i baren. 

Därpå öppnades det för allmänheten 

och Kirunaborna vallfärdade. 

Drog baren mycket folk? 

– Absolut. Det var full rulle de flesta 

kvällar. En gång träffade vi på fyra kanadensare. 

De hade kommit till Sverige 

enbart för att resa i Börjes fotspår. När 

de kom hit visste de inte att baren fanns 

Börje om… 

Att vara populär hockeykille i 

Kiruna: Jag hade inte så mycket tjejer, 

det var hockeyn som gällde. Jag har inte en 

aning om man var populär. 

Ett liv utan hockeyn: Om jag inte 

hade börjat spela hade jag nog bott kvar 

i Kiruna eftersom jag gillar naturen, att 

jaga, fiska och åka skidor. Och jag hade nog 

jobbat i gruvan. 

Stadsflytten: Lite tragiskt och hur ska 

man kunna flytta den fina kyrkan? 

Kroglivet i ungdomen: Visst hann 

jag vara med om Mommas och det där 

innehaket runt hörnet om Ferrum. (Vi tror 

han menar Ferriten, reds.anm.) 

De egna barnens hockeyintresse: 

Både Rasmus och Bianca spelar 

och när man ser deras glöd är det roligt. De 

har ett jävla humör, men det är bra det. 

Barnens syn på pappas stjärnstatus: 

De tycker att det är lite roligt att 

jag skriver autografer och så men samtidigt 

skiter de nog också i det, ha ha. 

Att vara ny i Brynäs: Det var hur 

kul som helst att komma till Brynäs. Det 

var helt fantastiskt att sitta i bussen med 

alla de där kända spelarna. Jag satt tyst och 

hörde många historier. 

men blev så klart överlyckliga när de 

fick reda på det. 

Ove Lind sitter i personalrummet på 

Camp Ripan och tar en kopp kaffe. Här 

jobbar han i dag som kock. Restaurang 

Mat&Mums sålde han och Monica 

2002. I dag hyser stället en ny krögare, 

men enligt uppgift finns det spår kvar av 

gamla Börjes Bar. 

– Jag tror hockeysargen är kvar och då 

bör rimligen slagskottet med autografen 

finnas kvar. Av grejerna vi hade i baren 

lämnade vi det mesta till Kiruna AIFs 

kansli. En del fick också Börje tillbaka. 

Träffar du Börje nu för tiden? 

– Jo, vi träffas ibland när han är uppe 

och vi ringer varandra nån gång då och 

då. Han var nog här förra veckan men 

då hann vi inte ses. 

I LOVE KIRUNA 29

Konsten att vara 

nöjd med två ripor 

Att köra skoter med tung kälke 

i riktigt djup lössnö uppför en 

brant fjällbjörksluttning på 

väg mot trädgränsen kan 

vara riktigt spännande. Och ångestladdat. 

Särskilt om skotern är daterad 1986 

och lasten nära 150 kilo.Tänk dig att du 

puttrar fram på skotern i det fina vädret 

över frysta myrar och sjöar, kylan biter 

härligt lagom i ansiktet. Du gör då och då 

tummen upp till kompisen där bakom, 

Mattias från Uppsala. Allt går som en 

dans. Ingen match. Älg, hare, räv och 


Text och foto: Fredrik Ludvidsson 

Vårvintern 2007 var en snörik historia i Kirunafjällen. 

De platser där vi normalt skulle ha våra ”idiotsäkra” fjällriptillhåll 

med barblåst terräng var minst sagt igendrivna med ett tjockt 

lager snö och planerna fick läggas om. 

Självklart stötte vi på trubbel redan innan själva jakten påbörjats. 

dalripa – leende och igenkännande nickar 

du åt spåren ni passerar samtidigt som du 

trallar på en munter melodi. 

Snart ska det bli fjällripjakt under en 

klarblå vinterhimmel och helt utan vind. 

Som du har längtat! 

Efter några kilometer börjar terrängen 

att luta uppför en aning och det där flera 

veckor gamla skoterspåret som du följde 

tidigare bara försvann. Ingen fara, lite 

mera gas bara, tänker du. Björkskogen 

är ju fortfarande gles här nere. Håll längs 

med bäcken bara som vanligt så ska du se. 

Skotern böljar fram igenom snömassorna 

likt en ilsken valross. Efter ytterligare 

någon kilometer har du hunnit tänka och 

förbluffats lite över hur otroligt mycket 

snö det är i vinter, fast du egentligen 

redan visste om det. 

Nu börjar det bli brant. Var är egentligen 

den där passagen där vi normalt 

brukar åka? Skogen är inte gles längre. 

Ekipaget har allt svårare att ta sig fram i 

motlutet. Kompisen där bak i kälken tittar 

inte längre med ett leende på utsikten,

utan glor på dig med en ganska menande 

blick. Stannar du skotern nu så vet du 

vad som kommer att hända, du blir fast 

parkerad i djupsnön som en kebabkiosk. 

Nu är det match och bara en sak som 

gäller, att hålla fart och att försöka se 

långt fram mellan björkarna så att du inte 

hamnar i en ”återvändsgränd”. Det är 

inte alltid helt enkelt. 

För mig och Mattias går det som vi 

hade befarat, när vi i en backe tvingas 

gira aningens för mycket åt sidan. Trots 

att vi kastar oss åt ena sidan på skoter 

och kälke för att försöka ge motvikt och 

full gas så borrar fronten på maskineländet 

ner sig i snön. Nu är det ju trots allt 

så att köra fast hör till vanligheterna när 

det kommer till skoterkörning, men just 

den här gången visste vi att det skulle bli 

något extra. 

Normalt har snön flera olika skikt som 

mer eller mindre bär, men nu är det en 

och en halv meter med bara lössnö. Jag 

svär och säger att jag aldrig mer ska ta 

skotern. Bara att koppla ifrån kälken för 

att gräva och lyfta fram 275 kilo järnhäst. 

Sagt och gjort. Och efter en hel del om 

och men har jag lyckats hitta en väg upp 

till trädgränsen. 

Jag vänder tillbaka ner till kälken och 

Mattias igen, kopplar på och tar det 

nygjorda spåret uppåt. Nya friska tag. 

Vi kommer femtio meter sen sitter vi 

fast i nästa backe. Så här håller det på ett 

tag och genomblöta av svett är det tillslut 

bara att inse att den gamla trotjänaren 

från 1987 klarar inte uppgiften så vi 

dumpar last – det får bli Mattias. 90 kilo 

I LOVE KIRUNA 31


lättare kommer jag med nöd och näppe 

upp på fjället. 

Jag gör tummen upp till Mattias som 

skymtar därnere i björkskogen. En kvart 

senare kommer han också med nöd och 

näppe över krönet pulsande fram till 

skotern. Han flåsar så han brölar. 

Väl uppe ovan trädgränsen är föret 

ett helt annat. Snön är hårt packad 

och efter ombyte till lättare kläder och 

fikapaus fortsätter vi till fots mot de tre 

lågfjällen någon kilometer bort. Det är 

en fröjd att knalla på den hårda snön. Vi 

har lämnat skidorna vid skotern eftersom 

vi finner det enklare att gå istället 

för att skida på den hårda skaren. 

Man slutar aldrig att förundras över 

denna cirkumpolära fågel på vårt norra 

halvklot. Anpassad till det kärva klimatet 

klarar den av hårt väder och kalla temperaturer 

genom att gräva ner sig i snön. 

Förra vintern var fjällripjakten bitvis 

mycket svår i nordligaste Lappland. 

Mycket beroende på en ständig vaggvisa 

av vinande blåst och snödrev kombinerat 

med stark kyla. Riporna låg mest 

nedbäddade i väntan på bättre väder och 

var omöjliga att finna av de jägare som 

vågade sig ut i det hårda vädret. 

I dag är det helt tvärtom. Total tystnad 

och milsvida vyer, en upplevelse som är 

svår att sätta ord på. Tillfredställelse är 

nog en bra beskrivning. 

Med humöret på topp knallar vi sakta 

högre upp i terrängen och försöker lyssna 

till det där underbara knarrande riplätet. 

Jag är helt övertygad om att vi kommer 

att få höra det vilken minut som helst. 

För visst är det så att man ibland 

känner på sig vissa saker i olika situationer. 

Att saker ska inträffa. 

Eller i varje fall tror man sig kunna 

det. Ungefär som vid fisket – i nästa kast 

kommer det att hugga. Och så blir det så. 

Är det för att vi vill minnas dessa stunder 

bättre än de gånger då det aldrig högg, 

eller då riporna aldrig fanns där bakom 

den givna stenen? Eller har vi någon form 

av sjätte sinne? 


Uppsalabon. ”Mattias tar sig med nöd och näppe 

över krönet. Han flåsar så han brölar.” 

Jag fryser till i steget och slänger iväg 

mina tankar med min vänsterarm som 

far upp av en ren reflex. Hörde du ripan? 

frågar jag Mattias. Nä, svarar han. 

”Riporna låg mest 

nedbäddade i väntan 

på bättre väder” 

Jag tar ett halvt steg framåt och 

hör knarret igen. Ljudet kommer från 

ryggsäcken. Jävlar, det är den där gamla 

läderremmen som jag aldrig kommer 

ihåg att fixa till. Den imiterar en fjällripa 

alldeles för bra och jag har stört mig på 

den så många gånger. I förrfjol var den så 

uttorkad och enerverande att jag under 

en jakt fick ta till smöret på mackorna 

för att smörja in och få tyst på den. Ska 

ordna till den inför nästa jakttur. Om jag 

kommer ihåg det. 

En stund senare står vi bredvid några 

färska ripspår uppe på det ena fjället och 

försöker klura ut i vilken riktning fåglarna 

gått i sina krumelurer kring dvärgbjörken. 

Vi märker att de flesta spår går nedåt i 

en sydsluttning då vi halvt ringar in dem 

och vi bestämmer oss för att fortsätta 

nedåt en bit för att jaga i sida mot spårriktningen. 

Fakta FJÄLLRIPA 

Det dröjer inte länge förrän Mattias upptäcker 

två ripor i varsin lega, fåglarna syns 

tydligt då de oroande sträcker på hals och 

huvud. 

Nu gäller det att handla snabbt eftersom 

vi ser att riporna kan flyga vilken 

sekund som helst och avståndet är endast 

cirka 40 meter. Mattias ser sig om efter 

en skjutposition och går sakta upp en bit i 

höjd till en sten och lägger an. Nu har den 

ena ripan hoppat upp ur legan och gungar 

huvudet fram och tillbaka i snabb takt. I 

sista sekund kommer skottet från 22:an 

och ripan är träffad, men lättar ändå och 

släpper iväg nedåt sluttningen. Jag följer 

fågeln med blicken och ser att den störtdyker 

längre ner i fjällsluttningen. Den 

andra ripan har nu också ställt sig upp 

och den här gången sitter skottet bättre, 

ripan trillar ner och dör direkt. Vi hämtar 

upp bytet och fortsätter mot ripan som 

flög nedåt. Fågeln har tagit sig förvånansvärt 

långt men eftersöket blir ändå enkelt 

då tydliga blodspår syns i snön där den 

glidit fram. 300 meter längre bort ligger 

fågeln död och vi kan pusta ut. 

Vi finner ingen mer fågel på detta fjäll 

så vi tar sikte på nästa barblåsta knabbe 

någon kilometer bort. 

Mot nästa såt! säger uppsalabon. Har 

vi tur stöter vi på dalripa på vägen. Det 

händer tyvärr inte, och inte hittar vi några 

fjällripor på nästa fjäll heller, men i dag 

spelar det ingen roll. Vädret är fantastiskt 

och vyerna likaså. Vi är nöjda med det vi 

har, två ripor. Att vara fullkomligt nöjd 

med lite eller ingenting är nog något som 

vi människor i det moderna samhället 

behöver öva lite mer på, kommer vi fram 

till över en kopp kaffe. Och kanske framför 

allt vi ripjägare… 

Sista svängen innan vi åter är 

tillbaka vid skotern gör vi runt det 

tredje lilla fjället. Det är nu eftermiddag 

och precis när vi kommer upp på 

den högsta punkten får vi nu tydligt 

höra fjällripans läte. Dock skrämmer 

vi nästan livet ur fåglarna med vår 

plötsliga uppenbarelse. Det ser ut att 

Fjällripa (Lagopus muta) är en hönsfågel som lever cirkumpolärt i karga arktiska och subark- 

tiska områden. Fjällripan lever i Sverige på högfjällen, där den vanligen uppehåller sig på det 

egentliga kalfjället. Man uppskattar att det finns 40.000-80.000 häckande par. 

Fjällripan blir 34–38 cm lång, med ett vingspann på 54–60 cm. Vinterdräkten, den dräkt som 

man oftast ser fjällripan avbildad i, är vit med svarta sidopennor på stjärten. Tuppen har dessutom 

ett svart band mellan näbben och ögat, vilket finns markerat även i de övriga dräkterna, 

men framträder starkast i vinterdräkten. På grund av sina levnadsvanor har fjällripan 

betydligt mindre jaktlig betydelse än dalripan. Fjällripa jagas främst vintertid genom smygjakt 

med finkalibriga kulvapen. Även snarning av fjällripa bedrivs, främst av samer. Källa: Wikipedia

vara uppemot 15 ripor som visslar iväg 

i samlad trupp. Flocken slår sig ner igen 

flera hundra meter ner på motsatta sluttningen, 

just vid trädgränsen. Härligt! 

Nu har vi en fin flock att jaga på, 

tycker vi och går längs med fjällryggen 

snett ner mot fåglarna. Ansmygningen 

blir som alltid vid denna jakt riktigt 

spännande och rolig. Jag hinner planera 

allt i lugn och ro, vet precis vilken sten 

som jag ska gå fram till för att lägga an. 

Jag sneglar lite på riporna som knallar 

omkring och betar utan att ta notis om 

mig. 

När jag har hittat ett perfekt skjutstöd 

mot min sten och valt ut en ripa genom 

kikarsiktet så slutar genast riporna att 

äta. Nu börjar de vandra iväg och jag 

tvingas hålla inne med skottet. Jag följer 

ripan genom siktet och väntar nu bara på 

att den ska stanna upp, om bara för en 

halv sekund. Men inte. Pulsen dunkar. 

Dunkar. Men riporna har bestämt sig för 

”Jag sneglar lite på 

riporna som knallar 

omkring och betar 

utan att ta notis 

om mig” 

att dra iväg igen, nu springer hela flocken 

i rask takt uppåt längs fjällsidan. 

För mig är det bara att följa efter så 

gott det går, riporna springer förvånansvärt 

snabbt och jag vill helst inte släppa 

dem ur sikte. Efter några hundra meter 

tar riporna en paus och jag kan sätta mig 

ner och lägga an på ungefär 70 meters 

håll. 

Försöker pressa tillbaka den flåsande 

andhämtningen men inser att det bara 

skulle bli att slänga iväg ett skott på 

måfå om jag trycker av nu. Återigen tar 

det bara några sekunder innan flocken 

drar iväg på nytt, denna gång springer 

fåglarna i ett spikrakt led efter varandra. 

Efter dem kommer jag i den branta 

sluttningen. 

Bara de inte tar till vingarna. Mjölksyran 

når sin kulmen, jag tror jag ska dö. 

Kroppen tar sig fram på rent muskelminne. 

Riporna försvinner över krönet. 

Jag tittar ut över Kaalasvuoma och 

undrar vad jag egentligen håller på med. 

Jagar fjällripa såklart. Det här är jakt 

i ett nötskal. Upp och ner. Till slut är 

jag åter på toppen där vi först skrämde 

flocken. Inte en fjäder syns till häruppe. 

Bara Mattias som sitter på en sten och 

ser road ut. De retades visst lite med 

dig, påpekar Mattias glatt som suttit och 

njutit av scenariot. 

Senare i stugvärmen nere i dalen 

avnjuts två stekta ripor med vördnad och 

respekt. 

Tillfredsställelse är ordet. 

I LOVE KIRUNA 33

34 I LOVE KIRUNA

Text och foto till dagboken: Veronica Keskitalo och Eva Lindmark 

Övrigt foto: Jörgen Medman 

I LOVE KIRUNA 35


Med kort varsel får vi ett erbjudande om att 

gå Fjällräven Classic och efter några minuters 

betänketid bestämmer vi oss för att deltaga. Det 

känns riktigt bra att avsluta semestern med en 

fjälltur och högsommarvärmen verkar hålla i sig. 

Kvällen innan start cyklar vi till Högalidskolan 

och incheckningen. Där möts vi av en hel del 

”bra att ha saker inför fjällturen”. Veronica får en 

Vasaloppskänsla när hon ser ruljansen. Alla är 

spända och nyfikna på vad som väntar följande 

dag och det är bara vallatips som saknas bland 

deltagarna. Eva lägger en ny kåsa till packningen 

och Veronica har länge drömt om en lättviktshandduk, 

men att lufttorka gör ju resan ännu 

lättare. 

Tidigt på morgonen sätter vi oss i transferbussen som ska ta oss till starten i Nikkaluokta. Här har 

vi gott om tid att mentalt förbereda oss. Vi laddar upp med en kopp kaffe på serveringen och får snart 

syn på några lättviktsryggsäckar. (En del springer faktiskt elva mil utan övernattning, men vi tillhör inte 

dessa hjältar.) Vi leker med tanken att byta ut våra 15-kilossäckar 

mot dessa lightvarianter. Vi går igenom våra packningar och vill 

gärna plocka ur några kilon för det är trots allt en fröjd att gå med 

lätt packning. Det röktorkade renköttet – nej. Blandningen av 

choklad, nötter och russin – nej, det är ju en klassiker. En liter rött 

tetravin – nej. För oss är fjällvandring trots allt en njutning. Men 

frågan är om det blir en tävling eller en stillsam avkopplande tur? 

Vi hade nog tänkt oss det sistnämnda i vacker fjällvärld men faktum är att så fort nummerlappen sätts 

på och startskottet går så kommer tävlingsinstinkten fram bland deltagarna. Vi alla vandrar till en början 

fram i tystnad och snart hittar man sitt eget behagliga tempo. Bakom oss går ett sällskap på tre herrar i 

35-årsåldern och pratar intensivt med varandra. De har ett utbrett dalmål och pratar om relationerna till 

sina respektive. Får man tjuvlyssna på fjället? Nåväl, intressant var det. 

”En del springer faktiskt elva 

mil utan övernattning, men 

vi tillhör inte dessa hjältar.”

Vi löser några världsproblem 

och hälsar på de få som kommer 

emot oss och vi undrar om de 

skulle ha valt andra dagar att 

fjällvandra på om de visste att de 

skulle möta 2.000 vandrare längs 

leden? 

25 grader varmt och klarblå 

himmel, det kan inte bli bättre. 

Strax innan Kebnekaise fjällstation 

möter vi fotografen Jörgen 

och ser en chans till paus, men 

Jörgen är pigg och har andra 

planer. Vi når fjällstationen där 

vi stämplar vårt vandringspass 

och går vidare till lillbron där vi 

njuter av solen och testar den 

frystorkade maten. 

”Fler medtävlare 

börjar tröttna och 

bakom oss faller 

en kvinna raklång 

mot en sten.” 

I dalgången mellan Kebnekaise 

och Singi tar vi allt fler pauser. 

Fler medtävlande börjar tröttna 

och bakom oss faller en kvinna 

raklång mot en sten. Vi hjälper 

henne upp och ser en spräckt 

öronsnibb. Funktionären Claes 

som vandrat jämte oss plåstrar 

om. Längs vägen till Singi uppmuntrar 

Claes med gott humör 

alla deltagare som snart har fyra 

mils vandring bakom sig. Väl 

framme i Singi njuter vi av en 

kåsa vin innan vi nöjda kryper 

ner i sovsäckarna. 

I LOVE KIRUNA 37

Återigen vackert väder när vi vaknar utvilade. Vi börjar fundera om vi kanske kan gå ända fram 

till Alesjaure, en vandring på ytterligare fyra mil. Det betyder att vi har guldmedaljen inom räckhåll! 

Vi planerar att duka upp en ny påse frystorkad mat i Sälka, men när vi kommer fram möter vi 

doften av suovas, nybakad morotskaka och en glad stämning bland deltagarna! Här sitter vi en lång 

stund och luftar fötterna. Vi jämför skavsår och delar glädjeämnen med de andra deltagarna. 

På väg mot Tjäktjapasset blir vi bjudna på både godis och skavsårsplåster av några funktionärer. Vid åsynen av 

den branta uppförsbacken börjar orken tryta. Veronica peppar hela vägen till toppen och väl där får vi en milsvid utsikt 

över den vandringsstig vi hade följt hela dagen. Vid Tjäktjastugorna börjar de första regndropparna att falla och åskan 

mullrar bakom fjälltopparna. Tröttheten och vädret gör att vi slår upp tältet och börjar ge upp hoppet om en guldmedalj. 

Vi gör vår köksritual och packar upp sovsäckarna när några pigga barn med lätta steg passerar vår boplats. Vår tävlingsinstinkt 

blossar upp efter att energin börjar återvända och regnmolnen skingrar sig. Vi packar skrattande ihop alla saker 

och ger oss ut på fjället igen. Vandringen i kvällsluften känns riktigt underbar och nu är vi bara ett fåtal nattvandrare längs 

leden. Vid midnatt slår vi upp tältet en andra gång denna dag . 


”Vi packar skrattande 

ihop alla saker och ger 

oss ut på fjället igen.”

DAG 1 – 33 km 

I LOVE KIRUNA 39

Morgonen därpå upptäcker vi att vi fått nya grannar under natten. Vi 

småpratar med dessa två Piteåkillar över en frukost. Återigen det vackra 

sommarvädret! Vi möts av det turkosblåa vattnet i Alesjaure, här finns 

kanske de vackraste vyerna längs hela leden. Vid fjällstationen känns en 

blåsa på lilltån som en bagatell i jämförelse med de skavsår och överbelastade 

knän vi möter här. En ny överraskning väntar oss efter Kieronbacken: 

nygräddade plättar med grädde och sylt. 

Stämningen blir alltmer lättsam bland deltagarna ju närmare Abisko vi 

kommer. Vi slår följe med flera vandrare och tröttheten gör att vi titt som 

tätt bryter ut i skratt. Evas vandringskängor byts ut mot sköna foppatofflor 

den sista milen och många skulle nog gärna ha köpt dessa oavsett pris. 

Vid målgången ber vi skämtsamt ett par vänner om en applåd och förvånas av 

att samtliga i öltältet hakar på. Väl där hägrar en välförtjänt guldmedalj och en god öl. 

Vi kan konstatera att vi trots den stressiga vandringen har haft riktigt skoj! Det här 

kan vi tänka oss att göra om. 

40 I LOVE KIRUNA

Fjällräven Classic, vars namn är inspire- 

rat från de gamla svenska klassikerna såsom 

Vasaloppet, Vätternrundan, Lidingöloppet med 

flera, arrangerades första gången 2005. Då 

startade 160 deltagare. Sedan dess har antalet 

anmälda ökat explosionsartat. Intresset för 

Fjällräven Classic är så stort att deltagarantalet 

är begränsat till 2.000 personer fördelat på åtta 

startgrupper under tre dagar. 

Det finns ingen formell tidsbegränsning för 

genomförandet av Fjällräven Classic. Deltagarna 

får själva avgöra om dem vill klara av sträckan 

under en, två, tre, fyra, fem eller fler dagar. 

Hastighet och tempo är upp till var och en och 

alla tilldelas medalj. Men Fjällrävens bemanning 

längs med vandringsleden avvecklas successivt 

under loppet. Snabbaste delatagaren 2009 

sprang loppet på dryga 13 timmar. 

Fjällräven Classic ska bli miljödiplomerat 

arrangemang till 2010 genom stiftelsen Håll 

Sverige Rent. 

Startdatum 2010: Start fr o m 6–8 augusti 

Anmälningsavgift 2010: vuxen 1600 kr, 

ungdom (12 till 16år) 1100 kr, 

barn (tom 12 år) 400 kr. 

Start: Nikkaluokta Mål: Abisko 

Sträcka: 110 kilometer 

Antal deltagare: max 2000 

Vi ger dig Kiruna 

Hotell Restaurang 

Konferens Aktiviteter 

Välkommen till Camp Ripan. 

Mitt i händelsernas centrum! 

Camp Ripan är det ultimata alternativet för dig som vill 

uppleva den storslagna naturen, men ändå ha tillgång till 

stadens nöjes- och kulturutbud. 

På Camp Ripan bor ni naturnära i egen stuga med äventyren 

väntandes direkt runt knuten. Här finns aktiviteter för hela 

familjen. Följ med på stadsguidning och lär dig mer om det 

dynamiska Kiruna, ta en tur med skoter eller hundspann i det 

snöklädda vinterlandskapet, fascineras av det färgsprakande 

norrskenet och avnjut gastronomiska upplevelser i vår 

välrenommerade restaurang. 

www.ripan.se 0980–630 00 info@ripan.se 

I LOVE KIRUNA 41

Klara, färdiga, 

text: petra sternlund • foto: jörgen medman 

På bilden du ser har startskottet just 

gått för en av Björklidens stoltaste skidtävlingar 

– Låkktastörten. Ett klassiskt 

skidlopp som utgår från Låktatjåkka 

fjällstation, 1.228 m ö h, till Björkliden, 

nio kilometer bort och här är reglerna 

enkla – ta dina skidor, vilka du vill ha, 

och kom till start – snabbast ner vinner. 

Tävlingen går varje år som ett säsongsavslut 

för Björklidens fjällanläggning. 

Våren 2010 blir det dock tävlingar 

med lite mer utförligt regelverk i krokarna 

kring Låkkta då Alpina SM körs i Björkli- 


den. Då kommer den svenska alpina eliten 

att vara på plats och tampas om guldmedaljerna 

i slalom-, storslalom-, Super G- 

och störtlopp. 

Det är Kirunas alpina klubb, KBK, som 

står som arrangör. ”Vi sökte ett junior-SM 

och fick motfrågan om vi inte ville arrangera 

SM, vi tänkte på det hela i två och en 

halv sekund och beslöt oss för att svara 

JA!” Det berättar Toni Franz, själv alpin 

stjärna i KBK åren 1970 till 1990. Han fick 

sitt första diplom i en skidskoletävling i 

Alperna som treåring och är nu tävlingsledare 

för SM i Björkliden 2010. 

Toni som jobbat som tävlingsledare 

sedan 90-talet, bland annat för ett par 

världscuptävlingar samt för VM 2007, 

tycker det är enormt kul att KBK fått det 

här förtroendet. ”Vår klubb har bra drag 

just nu. Många av oss som tränade och 

tävlade för KBK på 70- och 80-talen har 

i dag egna barn som nu tränar i klubben. 

Det känns som vi är på väg tillbaka till 

’oslagbara och ökända’ KBK igen. Så det 

här känns skitkul!” 

Toni Franz och KBK hoppas förstås att 

namn som Anja Pärson, Jessica Lindell 

Vikarby, Markus Larsson, Patrik Järbyn

alpina SM! 

och Jens Byggmark med flera ska stå 

med i startlistorna men klubben har 

också ett par egna medlemmar som Toni 

absolut tror kan komma att vara aktuella 

för SM. ”Det är Ylva Stålnacke som går 

på Tärnaby skidgymnasium och Karin 

Stöckel och Sara Stålnacke som båda 

går på skidgymnasiet i Gällivare. Utöver 

dessa tre finns några åkare på hemmaplan 

som eventuellt kan klara att kvala till SM 

och det är Petra Lövberg-Stål och Elin 

Välimaa-Andersson som bor och tränar i 

Kiruna just nu.” 

Totalt kommer omkring 250 personer 

att tävla i SM och omkring 100 personer 

från klubben kommer att vara engagerade. 

Det blir mangrann uppslutning från KBKs 

sida och enligt Toni kommer man nog att 

få ta hjälp av klubbar i grannkommunerna. 

Björkliden i slutet av april kan vara 

ett riktigt vårvinterparadis. Oftast sol, sol 

och åter sol. ”Vi hade att välja på början 

av mars eller slutet av april och valde 

det senare. Det känns som fjällvärlden är 

som bäst och vi hoppas det innebär att 

så många som möjligt av de aktiva kan 

komma upp till Björkliden då.” 

SMLogo.pdf 09-10-28 10.29.45 

Vad ser du mest fram emot i och med 

SM i Björkliden? 

”Jag ser fram emot att första tävlingsdagen, 

med två minuter till start, stå och 

blicka ut över tävlingsbacken och se föråkarna 

sticka iväg. Då är vi hemma!” 

1 2 - 1 8 A p r i l 

2 0 1 0 

B J Ö R K L I D E N • K I R U N A L A P P L A N D 

I LOVE KIRUNA 43


Made in 

Att ge något, att få något, att äga 

något som är gjort med tanke, omsorg 

och med händerna är speciellt. Vi har 

samlat fem hantverk, gjorda i Kiruna, 

som vi tycker är riktigt, riktigt fina. 

Varsågod! 

foto: jörgen medman • text: emma wodén

Häftiga mössor 

”Jag ville skapa någonting nytt och samtidigt använda det traditionella”, säger Solveig Labba om 

sina huvudbonader. Mössorna på bilden är sydda enligt traditionella, samiska modeller men i 

moderna tyger. Solveig har en gedigen bakgrund inom hantverk. Hon är uppvuxen i en slöjdarfamilj 

där mamma sydde och pappa snickrade, och hon har också flera års utbildning inom samiskt 

slöjdhantverk. Inspirationen hittar hon främst hos sina barn och i snöns alla skepnader. Besök 

Solveigs ateljé i Övre Soppero, men tänk på att ta på kängorna, eftersom vägen till ateljén under 

vintern enbart består av ett skoterspår. 

Solveig Labba 

I LOVE KIRUNA 45

Fem gudar av stål 

När Linda Ponga skulle ha en tavla hem till vardagsrummet ville hon gärna att den skulle gestalta 

hennes samiska ursprung och samtidigt passa familjens hem. Resultatet blev stålkonstruktionen 

Fem gudar som hon helt sonika tog och tillverkade själv. År 2009 fick hon titeln ”Årets unga företagare 

i Kiruna” tack vare sina innovativa konstverk som hon nu tillverkar och säljer. Tavlan finns i 

tre standardstorlekar i rostfritt, polerat eller lackat stål. Konstruktionen fungerar som en inredningsdetalj 

eller som fasaddekoration. Antingen fäst på väggen eller fritt hängande. Linda Ponga 

46 I LOVE KIRUNA

Med inspiration från rötterna 

Björkkvisten i silver är ett av Göran Söderströms senaste smycken. Det kom till under ett gjutningsexperiment 

och har fått sin form från knoppande björkar. Göran gillar att experimentera med olika material, 

till exempel titan och ädelstenar men han jobbar även traditionellt. Många av hans smycken berättar 

om det hantverk som utfördes i Tornedalen under förra seklet. Inspirationen kommer bland annat från 

rotslöjd. Det som betyder mest för Göran är när en kund kommer och tittar på ett smycke flera gånger 

innan de slår till. ”Då vet man att den personen verkligen kommer att använda smycket”, säger han. Göran Söderström 

I LOVE KIRUNA 47

Internationell pallfavorit 

”Tiki-tiki-bää” är ett uttryck som du förr kunde höra i Tornedalen, i samband med att fåren samlades in 

från betet på kvällen. Det var från det här finskspråkiga uttrycket som Roland Stålnackes pall fick namnet 

Tiki-tiki. Roland som är uppvuxen och bosatt i Kiruna hämtar mycket inspiration från sitt tornedalska 

ursprung. Pallen är tillverkad i björk och klädd med antingen kohud, renskinn eller fårskinn. Den fick 

designpriset Design i Norr 1999 och har sedan dess sålts i flera svenska designbutiker. Nu sker den 

största delen av försäljningen utomlands, bland annat i Japan. Roland Stålnacke 

48 I LOVE KIRUNA

Läsvärda löpare 

För åtta år sedan läste Rut Orrmalm Olsson om en kvinna som vävde i tidningspapper. Rut, som till 

vardags designar inredningstextilier, tyckte att det lät spännande men trodde inte att papper skulle vara ett 

tåligt material att väva i. Lite nyfiken testade hon ändå att göra en provväv och fick minsann lov att ändra 

uppfattning, för mer slitstark väv fick hon leta efter. Provväven blev ett karottunderlägg och den första produkten 

i Ruts inredningskollektion i vävt tidningspapper. Sedan dess har serien utökats med bland annat 

stolsdynor, gardiner och löpare. Och snart tillkommer även en tidningskorg. För tidningar i tidningspapper. Rut Orrmalm Olsson 

I LOVE KIRUNA 49

Kirunas puckelpiststjärna Lise Benberg 

har hittat tillbaka till sin hemstad 

Jag har alltid 

vetat att Kiruna 

är mitt hem 


Text: Petra Sternlund • Foto: Jörgen Medman

I LOVE KIRUNA 51

Lise Benberg är en av Kirunas mest meriterade idrottsstjärnor. 

Hon hade stora framgångar som puckelpiståkare 

på 80-talet och i början av 90-talet. I dag bor hon åter i 

Kiruna efter 25 år av ett kringflackande liv och flera andra 

bostadsorter. Och så driver hon företaget Yogastudion 

Lappland. Vi blev nyfikna på Lise. Hur var det, alla de där 

åren när hon var som hetast i backen och hur kom det sig 

att det till slut blev Kiruna igen? 

Jag träffar Lise Benberg 

hemma i hennes trevåningshus 

på Reenstiernagatan, nedanför 

Hotel Artic Eden. Här bor hon 

sedan ett par år tillbaka med 7-åriga dottern 

Sys. Lise bjuder på kaffe och bullar 

vid köksbordet i sitt personligt inredda 

hem, en våning upp i huset. På bottenplan 

ligger Yogastudion. För om livet var 

skidåkning på 80-talet är livet i dag yoga. 

– Jag är så tacksam att jag upptäckte 

yogan. Den har gett mig så mycket. Och 

så brukar jag tänka; tänk om jag hade haft 

yogan när jag tränade som mest. Det hade 

varit en enorm tillgång. 

Lise tillhörde under sin skidkarriär 

Sveriges landslag i puckelpist. Under åtta 

år körde hon puckel på heltid, tog sju SMguld, 

två SM-silver och ett antal pallplaceringar 

på Europa- och världscuptävlingar. 

– Det var härliga år, mycket slit förstås 

men också väldigt roligt. Alltid full fart. 

Lise är född i Kiruna, hennes pappa, 

Poul Benberg, kommer från Danmark. 

Han flyttade efter sin läkarutbildning 

upp till Haparanda där han träffade 

Lises mamma, Anita, och de två flyttade 

till Kiruna och fick Lise. 

Hur var din uppväxt i Kiruna? 

– Den var bra. När jag var liten bodde 

vi på Arent Grapegatan. Pappa hade 

privat läkarmottagning på våningen 

ovan gatuplan och vi bodde ytterligare 

en våning ovan på det. Jag gick ettan till 

trean på Centralskolan, tvärs över gatan. 

Sen flyttade vi till en nybyggd villa på 

Sandstenberget, och jag bytte skola till 

Berga. Jag hade inga problem med det, 

tyckte det var nytt, spännande och kul. 

Lise var en aktiv tjej, tränade dans, 

ridning och åkte konståkning. Och så 

åkte hon slalom. 

– Både mamma och pappa åkte 

mycket utför. Vi var ofta uppe i fjällen, 

i Riksgränsen, och i Luossabacken. Man 

var där nästan jämt på vintern och på 


den tiden fanns bara en replift. Man 

hängde på repet, slet ut Lovikkavantarna 

på en kväll men fick i och för sig starka 

armmuskler, skrattar Lise. 

Lise blev snabbt en duktig slalomtjej. 

Hon åkte och tävlade för KBK, Kiruna 

BK, klubben som hon faktiskt förblev 

trogen under hela sin karriär. 

– I tonåren gjorde jag nog lite revolt 

mot mina föräldrar, jag var rätt busig, 

var ute i svängen och så. Men jag fortsatte 

ändå träna slalom. Mina föräldrar 

ville att jag skulle gå i pappas fotspår 

och läsa naturvetenskaplig linje på 

gymnasiet men jag vägrade, jag hade 

bestämt mig för fordonsteknisk linje. 

Det blev till slut ekonomisk linje. Helt 

otroligt, säger Lise med ett skratt, hon 

som aldrig gillat siffror. 

Och efter två år hoppade hon av och 

flyttade från stan, till Åre och fortsatte 

träna slalom. 

– Jag var rankad trea i Sverige i slalom 

och satsade hårt. 

Varför började du med puckelpist? 

– I början av 1980-talet drog man 

Det här är 

LISE BENBERG 

Ålder: 47 på pappret, 

37 i spegeln, 27 i känslan 

och 17 i tanken... haha. 

Familj: Sys 7 år, min 

barn- och ungdomskärlek, 

Anders, som jag 

gifter mig med 10 januari i Kiruna kyrka! 

Tre bonusbarn, mina föräldrar, Anita och 

Poul, som alltid ställer upp! Det är jag 

mest stolt över från min skidkarriär: 

Att jag lyckades träna mig 

i toppform 1997 och vinna Veteran-VM 

i storslalom – i konkurrens med tjejer 

som nyligen åkt världscup. Det bästa 

med Kiruna: Närheten till naturen. Att 

flugfiska eller bara sitta på en fjälltopp är 

också en sorts yoga. 

inom svenska alpina damlaget i gång 

”Dam 88”, en satsning mot OS 1988 

som då skulle gå i Calgary. Men där jag 

blev jag faktiskt sidsteppad. De tyckte 

jag var för gammal för att ingå i deras 

satsning. Min bästa säsong var sedan 

säsongen 87/88 då jag var 26 år, så det 

blev ett slags revansch för den besvikelsen. 

Hon drog istället till Alperna i en 

folkabuss med fem grabbar och där upptäckte 

hon den nya freestyle-åkningen. 

– Det var en skön, laid back-stämning, 

roliga grenar med balett, hopp och 

puckelpist. Det kändes kul. När jag 

kom hem till Sverige ställde jag upp i en 

puckelpisttävling i Åre och kom tvåa. 

Och året där på, 1984, tog jag mitt första 

SM-guld i puckelpist. 

Vid det här laget hade Lises föräldrar 

också lämnat Kiruna och flyttat till 

Östersund. 

– Jag trodde nog att jag skulle rota 

mig där i trakterna och att det var där 

jag skulle bo. Men jag var ändå upp till 

Riksgränsen och säsongsjobbade, bodde 

till och från i stan, jag åkte ju för KBK. 

Lise har plockat fram en pärm med 

pressklipp från åren då hon gjorde karriär 

i de pucklade pisterna. Sida upp och 

sida ner finns klipp med rubriker om 

vinster, SM-guld och pallplaceringar. 

– Vi hade jättekul, jösses vad man 

har kajkat runt med grabbarna på olika 

tävlingar, här och ute i världen, säger 

hon och pekar på en bild där hon poserar 

tillsammans med KBK-kompisarna 

Roger Dahl och Mats Zakari. Rubriken 

lyder ”Guldjubel i Kiruna”. 

När man bläddrar bland klippen får 

man bilden av en energisk tjej. Leende, 

brunbränd, i snygga skidkläder som 

ständigt är på gång. 

Hur var de här åren? 

– Det var träning och tävling, full fart, 

man befann sig där det fanns snö. Jag

”I Luossabacken var man nästan jämt 

på vintern. Då fanns bara en replift. 

Man hängde på repet och slet ut Lovikkavantarna 

på en kväll men fick i och för 

sig starka armmuskler.” 

I LOVE KIRUNA 53

LISE BENBERGS 

MEDALJER 

Puckelpist: 

SM-guld.................1984 

SM-guld.................1987 

SM-guld.................1988 

SM-guld.................1989 

SM-guld.................1990 

SM-guld.................1991 

SM-guld.................1992 

SM-silver...............1985 

SM-silver...............1988 

Storslalom: 

VeteranVM-guld....1997 


Puckelpiståkaren Lise Benberg skapade en hel del rubriker under sina aktiva år. Faktum är att ingen 

svensk puckelpiståkare hittills tagit fler SM-guld än Lise som är särklassig med sina sju.

Stiliga som få. Lise, mamma Anita och pappa Poul åkte 

mycket och ofta skidor. Här i Riksgränsen i slutet på 

60-talet. 

jobbade uppe i Riksgränsen, jobbade i 

Åre och tränade, tävlade. Och jagade 

sponsorer. 

Parallellt med ett hektiskt träning- och 

tävlingsliv läste hon också idrottsledarutbildning 

på Bosöns Idrottsinstitut. 

Hon tog flygcertifikat för enmotoriga 

plan och hade planer på att bli helikopterpilot. 

Hon blev antagen på en 

pilotutbildning i Seattle och var på väg 

över Atlanten, men den utbildningen la 

hon på is eftersom hon träffat en kille 

som spelade i ett After ski-band uppe i 

Riksgränsen. 

– Vi gifte oss och jag flyttade med 

honom till i Dalarna och där vi bodde 

ihop i fyra år. Istället för pilotutbildningen 

hoppade jag på en medialinje för 

radio och tv i Bollnäs. Efteråt blev jag 

erbjuden jobb för TV4:s lokal-tv i Åre. 

Men så ringde min före detta förbundskapten, 

Janne Berglund, som startat 

ett klädföretag, Rocky Mountain, och 

frågade om jag ville hjälpa honom att 

sälja in märket. Så i stället för tv blev 

det egen agentur och åtskilliga mil i bil 

mellan återförsäljare i hela landet, skrattar 

Lise. 

När slutade du tävla? 

– Sista tävlingssäsongen gjorde jag 

1991. Jag kände att jag inte hade kvar 

kraft och motivation för att träna så hårt 

som det behövdes inför en OS-säsong. 

Jag fyllde trots allt 30 den vintern. 

Året efter var Lise expertkommentator 

i tv på OS i Albertville. 

– Oj, vad jag ångrade att jag slutat. 

Det var ett jättesvårt beslut och riktigt 

jobbigt efteråt. Jag ångrade mig tusen 

gånger om och särskilt när jag satt och 

kommenterade OS i tv. Så jag kunde 

inte hålla mig från att ställa upp på 

Svenska och Skandinaviska cupen och 

SM det året och tog då mitt sista SMguld, 

alltså 1992. 

Lise summerar sin karriär i 

backen som många roliga, lärorika år, 

men också väldigt slitiga. 

– Man pressar sig själv, är aldrig nöjd, 

vill vidare. Mentalt var det tufft i bland. 

Lise blev ändå kvar i backarna, hon 

jobbade som hjälptränare för landslagets 

freestyle-juniorer och var även anställd 

av Inter Ski som jobbar med utveckling 

av skidåkning och skidprodukter under 

några år. 

1996 råkade Lise ut för en olycka, hon 

blev påkörd i en skidbacke i Åre och 

nyckelbenet krossades. Det blev operation, 

stålskena och transplantation av 

benbitar. Hon visar upp ett långt ärr på 

vänstra axeln. 

Blev du inte rädd? 

– Klart man tänkte; vad ska hända nu? 

Det hände för övrigt i samma veva och 

i samma backe som Tomas Fogdö skadade 

sig i under ett träningsåk och blev 

förlamad, så visst blev man lite skraj. 

Men var du aldrig rädd i backen? 

– Nej, aldrig. Nervös kunde man 

däremot vara. Det gällde att vara fokuserad. 

Men jag har alltid varit lite tokig, 

och det är väl något man måste vara, 

annars går det ju inte att syssla med en 

sån här sport. 

Fakta PUCKELPIST 

Puckelpist är en skidgren inom freestyle 

i vilken åkaren ska ta sig nedför en backe med 

upphöjningar (pucklar). Under åket utförs två 

hopp i uppbyggda ramper. Åkteknik och hopp 

bedöms av domare, vilkas poäng läggs samman 

med poäng för åktid. (Källa: NE) 

Andra kända puckelpiståkare från 

Kiruna: Jörgen ”Lillen” Pääjärvi, 5:a OS 1994 och 

två SM-guld 1988 och 1993. Jesper Rönnbäck, ett 

SM-guld 2006. Per Spett, ett SM-guld 2006. Jesper 

Björnlund, 5:a OS 2006 och ett SM-guld 2007. 

Lise berättar som exempel om en backe 

i Japan, en väldigt brant sådan, där man 

skulle kasta sig ut och det i princip var 

fritt fall innan man skulle landa på första 

puckeln. På det skulle man göra hopp tio 

meter upp i luften och landa bland pucklar, 

så det gällde att veta vad man gjorde. 

– Det enda man visste var att ner 

kommer man alltid. Och jag ville vinna, 

så fokuseringen var där och då. Man 

tänkte inte på framtiden direkt. 

Paradoxalt nog, var det just det 

här med koll och fokusering som brast 

när Lise under sin tid som anställd i 

Riksgränsen drog på sig en rejäl knäskada 

som hon fortfarande känner av. 

Hon hade jobbat några år som 

sportchef där hon hade ansvar för all 

sportverksamhet, skidskolor men också 

för andra utomhusaktiviteter, konferensverksamhet 

med mera. 

Första dagen på säsongen 2000 fick 

I LOVE KIRUNA 55

56 I LOVE KIRUNA

Lise för sig att hon skulle ta ett snabbåk. 

– Jag kände att jag behövde blåsa ren 

hjärnan, köra med öppen mun, du vet, 

säger hon och fortsätter: 

– Jag åkte upp med liften och det vara 

ganska kallt och jag med min skidvana, 

gjorde precis så som man inte ska göra. 

Värmde inte upp, hade inte tagit på mig 

mina knäskydd, hade inte kollat innan 

hur backen var pistad. 

I Snobbrännan, precis under liften, 

körde hon i full fart, över ett hopp och 

landade med ett brak. Knäet gick totalt 

sönder. 

– Gud vad arg jag var på mig själv och 

är. Jag sliter och jobbar ju med det där 

knäet än i dag, alltså va fasen tänkte jag 

med? Men på nått sätt var det väl att jag 

skulle visa att jag fortfarande kunde. Man 

ville vara duktig, jag var ju sportchef och 

allt. 

En annan sorts krasch inträffade för 

några år sedan. Lise hade efter en jobbig 

graviditet fått problem med sömnen. 

– Jag slutade sova, kunde helt enkelt 

inte. Trots att jag var hur trött som helst. 

Inget fick mig att sova, inga sömntabletter, 

ingenting. 

Till slut kraschade allt. En dag kunde 

Lise inte prata, inte gå. 

– Tack och lov fick jag bra hjälp. Bland 

annat på ett sömninstitut i Danmark. Fick 

ligga med elektroder kopplade till hjärnan 

och fick börja om från början, öva mig att 

sova efter ett schema. 

Blev du inte rädd då? 

– Då, när jag var mitt i det, var jag 

så omtöcknad, som i en dimma. Jag 

tänkte inte på om jag var rädd eller över 

huvudtaget på vad jag var. Så här efteråt 

kan jag säga att det nog var en djupare 

rädsla, mer ångest, att inte ha koll på 

sina tankar, inte kunna styra 

sig själv. Det var otäckt. När 

det var som värst sa jag till 

mig själv: Om jag kommer ur 

det här tillståndet, då ska min 

livsuppgift bli att hjälpa andra 

så de inte hamnar i en sådan 

här situation. 

Den mentala kraschen ledde 

Lise till det som i dag ger henne 

kraft och styrka, som lärt henne 

att hantera stress, motgångar 

och som faktiskt är hennes yrke 

– yogan. 

– Jag började med en tränings-DVD 

hemma i vardagsrummet 

och jag gick en kurs i 

Dalarna hos Malin Berghagen. 

Efter det hade jag en kurs för 

några kvinnor i gympasalen 

i Abisko, där jag bodde då och kände 

att det här kunde nog vara något. Så jag 

utbildade mig till instruktör i Stockholm. 

I dag driver Lise Yogastudion 

Lappland. Hon ger kurser och utbildar i 

yogafilosofin, både i sin studio och ute på 

företag. 

Varför är yogan så bra? 

– Yoga är att vara i balans och hitta 

sig själv – självupptäckt och självkärlek. 

Yoga är en fantastisk resa i helande och 

utveckling, både fysiskt och spirituellt. 

Jag älskar att få dela med mig av den 

styrka, glädje, kreativitet, frid och mentala 

inspiration som yogan ger. 

Lise säger att på yogamattan får man 

en stund med och i sig själv, sitt inre 

rum och med tiden lär man sig släppa 

”Yogan lär dig att 

vara nöjd med det du 

åstadkommer. När 

jag var aktiv var jag 

egentligen aldrig nöjd. 

Men från den tiden har 

jag med mig min förmåga 

att fokusera och 

det ser jag i dag som 

min största tillgång.” 

alla ambitioner. Något som man sen kan 

använda sig av var helst man befinner sig, 

inte bara på yogamattan. 

– Yogan lär dig att vara nöjd med det 

du åstadkommer. När jag var aktiv var jag 

egentligen aldrig nöjd. Man tränade 25 

timmar i veckan, men vill ändå bli starkare, 

bättre. Men från den tiden har jag 

Häpp! När vi vände på Lise fick vi plötsligt en helt annan vy, 

dock inte lika maginifik kan man kanske tycka – men bygget av 

Luossajärvis nya utlopp är väl inte att förakta. Lises pappa, Poul 

till vänster och vår fotograf Jörgen till höger. 

LISES tips till 

dig som vill börja 

med yoga: 

• Det är aldrig för sent att 

börja med yoga. Man är 

heller aldrig för stel för 

yoga – stela personer lär 

sig faktiskt bäst. 

• Hitta en duktig och 

kunnig yogalärare som du 

trivs med. Det är bra att 

börja yoga på en studio 

för att lära sig göra rätt. 

Sedan kan du köpa en 

DVD och fortsätta yoga 

hemma. 

• Investera i dig själv och 

din framtid. Yoga gör dig 

rörligare och du är aldrig 

yngre än din ryggrad. 

med mig min förmåga att fokusera och 

det ser jag i dag som min största tillgång 

från mina år i backen. I yogan övar du dig 

också på att vara i nuet. Men på yogamattan 

behöver man inte vara duktig. 

Där är man bra som man är. 

Varför kom du tillbaka till Kiruna? 

– Någonstans inom mig har jag nog 

alltid förstått att Kiruna är mitt hem och 

mina rötter och kanske också haft vetskapen 

om att hit kommer jag tillbaka förr 

eller senare. Jag har alltid tyckt att Kiruna 

är bra. Att livet här är enkelt. 

Lises föräldrar har också flyttat tillbaka 

och köpt ett hus här, efter 24 år i 

Östersund. 

– Det är jag också väldigt glad för. 

I våras var jag, pappa och Sys uppe i 

Gränsen och åkte skidor igen, tillsammans. 

Det kändes fantastiskt 

kul. Jag är glad att jag kommit 

tillbaka, allt är lättare, lugnare 

och vänligare här. Jag älskar alla 

årstider här uppe. Alla människor 

borde verkligen få se det 

här någon gång i sitt liv, fjällen, 

midnattssolen. 

Kaffet är urdrucket och Lise 

visar runt i lägenheten innan jag 

ska gå. I ett vitrinskåp i ett av 

rummen trängs de allihop. Lises 

pokaler, bucklor, medaljer och 

plaketter från puckelpiståren. 

– Jag har haft allt det här nedpackat 

i lådor men sen tänkte jag 

att det här är ju faktiskt en stor 

del av mitt liv. En del som jag är 

väldigt stolt över. 

I LOVE KIRUNA 57

58 I LOVE KIRUNA

Tove Falck, 41 år, har sedan hon var 24 år jobbat som stugvärd i 

Kirunafjällen, både vinter- och sommarsäsonger. Vi bad Tove skriva 

om hur livet som stugvärd på fjället ter sig med perioder av ensamhet, 

utan gäster och utan sin man och sin barn – och perioder med 

stugan full. Här är hennes betraktelser från Kårsavaggestugan, 

vårvintern 2009. 

Möten på 

vårvinterfjället 

Text: Tove Falck • Foto: Anna Öhman och Tove Falck 

Det är klart och kallt. Himlen gnistrar av tusentals stjärnor och den 

ostgula månen sprider sitt silvriga sken och får snön att glittra i mörkret. 

Skidorna frasar under mig när jag glider in i den mörka dalen. Min första 

dag på vintersäsongen går mot sitt slut, och i stugan ligger tre forskare från England 

och sover. 

De första dagarna i mars badar Kårsavagge i solsken. Temperaturen 

ligger kring minus tio och skidföret är perfekt. Jag fixar på stugplatsen och tar 

utforskande skidturer åt alla håll. Jag vaknar med solen och somnar tidigt, 

tidigt på kvällarna. I början på säsongen är dagarna korta och intensiva. 

Mörkret faller tidigt och jag drar mig in i den lilla stugvärdsstugan med 

en kopp te och mängder av böcker. Gästerna lyser med sin frånvaro och 

jag vänjer mig med mitt eget sällskap. Att sitta mitt i fjällvärlden och läsa 

böcker om Indien känns magiskt. 

Då och då dyker en gäst upp. Mötena blir intensiva och varierande 

och berikar mina tankar de påföljande dagarna. Möten med människor 

från världens alla hörn, från olika miljöer och med olika erfarenheter. 

Taxichauffören som berättar om kändisvärlden i Stockholm, den svenska 

familjen bosatt på Malta, killarna från Kalifornien som kom iklädda full 

klätterutrustning (med hjälm och allt). Mannen som var sjukskriven för 

hjärtproblem och tillbringade hela vårvintern skidande i den svenska 

fjällvärlden. Heliski-åkarna som mellanlandade i Kårsavagge för en fika. En del 

utlänningar kommer med snöskor, och en tysk kille snöpulsar hela vägen från 

Abisko i låga kängor. Efter en fika vandrar han tillbaka samma väg, nöjd och 

glad. En hel del trevliga Kirunabor kommer skidande över dagen. Många trevliga 

kaffestunder på trappan i solskenet. Ett Kirunapar på väg till Narvik för att 

helghandla tog vägen via Kårsavaggestugan. 

Många gäster frågar om jag inte känner mig ensam. Att få denna 

fråga när man är stugvärd på en större stugplats känns konstigt. Så många 

möten, så många samtal. Människor i tusental. Men här i Kårsavagge är frågan 

mer berättigad. Beroende på väder och vind kan det gå dagar utan några 

gäster. Vad är egentligen ensamhet? Att vara ensam och att känna sig ensam 

är olika saker. Ofta känner jag mig trygg och nöjd i mitt eget sällskap, mötet 

med naturen känns intensivare och jag får tid att låta mina innersta tankar och 

känslor komma upp till ytan. Efter flera ensamma dagar börjar jag dock längta 

efter sällskap, det är intressant att se hur sociala vi människor egentligen är. 

Främlingen som stiger in i stugan känns efter en stund som en nära vän, behovet 

att utbyta tankar är stort. 

>> 

I LOVE KIRUNA 59

Vinden tilltar och solen försvinner. Så kommer stormen. 

Jag sitter i min lilla stuga och tittar ut genom fönstret. Snön yr på 

den vindpinade marken. Vinden formar snön i olika mönster, sedan 

ökar vindstyrkan och allt blir bara grått. Stugan knakar och skakar 

och det dånar i ventilerna. I flera dagar sitter jag där och lyssnar på 

radio och läser. Det känns som jag sitter i en farkost som susar fram 

i rymden. Stormen gör mig rastlös och irriterad och det känns som 

tiden står stilla. En natt är jag övertygad om att stugan kommer att 

blåsa iväg, jag förbereder det hela med att lägga skor och dunjacka 

bredvid mig i sängen. Ligger hela natten och lyssnar på glas som 

klirrar i skåpet och väggar som knakar. Försöker tänka ut hur jag 

ska lyckas få på mig ytterkläderna om stugan verkligen lättar från 

marken. Somnar till slut fullt påklädd, med skor och allt. 

Den hårda vinden gör att stugan blir svår att hålla varm och 

jag sitter ofta på golvet framför kaminen och läser. En dag mitt i 

läsningen tittar en mus fram bakom köksskåpet, och en natt vaknar 

jag av att något knaprar i min matlåda. Jag är inte ensam i alla fall. 

När min lille femårige son senare kommer på besök får han krypa 

runt med silvertejp och täppa igen alla små hål och springor, efter 

detta upphör musbesöken. Jag försöker även sätta ut musfällor, 

men efter att ha fastnat själv ett 

antal gånger (till sonens stora 

förtjusning) ger jag upp och förlitar 

mig helt på tejpen. Måste nog gå en 

musfällekurs… 

När stormen lagt sig kommer 

jag äntligen ut på skidor igen. 

Snödrivorna på sluttningarna har 

ändrat form, ravinerna ser annorlunda ut. Ett nytt landskap har fötts. 

Efter ett par dagar syns spår av hare, järv, räv och ripa igen, alla 

kommer fram från sina gömslen. 

Mina dagliga rutiner är som meditation. Morgon-besöket 

på dasset 300 meter bort. Upphackning av vattenhålet nere på 

sjön, dragandet av de stora vattendunkarna upp för den branta 

sluttningen. Snöskottning och vedhuggning. Hårtvätt ute på trappan 

i skymningsljuset. Bakning av underbart goda glödkakor. Kroppen 

och själen mår bra av dessa enkla, jordnära aktiviteter. 

I perioder kommer mina barn på besök. Stugan fylls av aktivitet 

och vi åker på långa och korta upptäcktsfärder. Vi samlar torra 

enkvistar och gör upp eld på sydsluttningarna. Barnen bygger och 

gräver i snön; snögubbar, snöhönor och allehanda grottor och 

rattkälkshopp. Säsongens sista tio dagarna stannar mellanflickan 

Fia, 8 år. På Valborgsmässoafton firar vi min födelsedag uppe på en 

sydsluttning, skålandes i c-brus. Det är plusgrader och svag vind, 

snön smälter för varje dag som går. Den sista veckan kommer 

inga skidåkare, barmarksfläckarna växer allt mer. Plötsligt är det 

ett projekt att ta sig mellan stugorna och ner till vattenhålet, vi 

sjunker, fastnar och trillar. Och skrattar! 

Min sista dag på vintersäsongen går mot sitt slut. 

Vi slutstädar och låser och påbörjar färden ner mot Abisko. 

Förfallsperioden har startat och det doftar barmark, På sjöisarna 

går måsar och väntar på öppet vatten och de kalla bäckvattnet 

forsar in i pjäxorna. Fast Fia utbrister bara: ”Å vad skönt med lite 

fotbad!” 

Efter några timmars trixig skidåkning sitter vi nere på Abisko 

Turiststation och fikar. Kinderna hettar och jag längtar redan till 

nästa säsong… men först ska det bli skönt med en riktig dusch! 

Väl i Kiruna känns det ovant att trampa asfalt, ja, det 

känns ovant att gå överhuvudtaget efter alla veckor av skidåkande. 


”En natt är jag 

övertygad om att 

stugan kommer 

att blåsa iväg”

kårsavagge 

torne träsk 

abisko 

Fakta KÅRSAVAGGE: 

”Mötena blir intensiva och varierande 

och berikar mina tankar. 

Möten med människor från världens 

alla hörn, från olika miljöer 

och med olika erfarenheter. 

Kårsavagge är en vacker och avskild dal. 

Stugan i Kårsavagge är en av STF:s äldsta, liten och 

mysig, med 4 + 6 bäddar. Det ryktas om att det 

spökar i Kårsavagge. Om spökryktet är helt sant 

låter vi vara osagt, men på vägen upp till Kårsavagge 

fick John Bauer i alla fall inspiration till sina 

troll, sägs det. Från Abisko till Kårsavagge är det 

14 kilometer. 

I LOVE KIRUNA 61

62 I LOVE KIRUNA

Man ska 

bo mellan 

skyltarna 

Det finns två saker som Shit Creek MC Kauppinen 

bygger sin existens på. Det ena är bäcken Luossajoki 

som rinner genom byn och det andra är de två vägskyltar 

som finns i båda ändar av byn Kauppinen. 

”Man ska helt enkelt bo mellan skyltarna”, säger klubbens 

president, annars får man inte bli medlem. 

Text: Inger Wanhatalo • Foto: Jörgen Medman 

De ser ut som knuttar gör 

mest. Attiraljerna finns där; 

de svarta kläderna, skinnvästarna 

med klubbemblemet på, skäggen, 

hästsvansarna men också de rakade skallarna. 

Man skulle kunna tro att det är en samling 

riktigt hårda tuffa män om det inte 

vore för en sak – skratten. De bullriga, de 

fnissiga, de hjärtliga och de busiga. Efter 

ett par minuter inser man att det skrattas 

gott och ofta när medlemmarna i Shit 

Creek MC Kauppinen träffas. 

– Här i byn håller vi ihop och är sams 

och vi brukar ha roligt när vi träffas, säger 

Janne Ejeklint och får ett muntert medhåll 

från de andra klubbmedlemmarna runt 

köksbordet hemma hos Ronny Siwerhall. 

Sammanlagt är de åtta stycken i mcklubben, 

men de hoppas bli fler i sinom 

tid. De säger att de redan har ögonen på 

några potentiella prospects, även om alla 

av de utvalda inte riktigt är medvetna om 

det än. 

– Och så finns det en som sagt att när 

hans fru har fått sin häst så kan han bli 

medlem, säger Inko som heter Drugge i 

efternamn och skrattar medan han frenetiskt 

letar efter sin tändare som försvunnit 

i någon av skinnvästens fickor. 

Men det är inte lätt att få medlemskap 

beviljat och det krav som finns är 

orubbligt. 

Det finns nämligen två saker som Shit 

Creek MC Kauppinen bygger sin existens 

på. Det ena är bäcken Luossajoki som 

rinner genom byn och det andra är de 

två vägskyltar som finns i båda ändar av 

Kauppinen. Klubbnamnet är en direktöversättning 

av bäcken som i folkmun 

kallas för Skitabäcken och de två väg- 

skyltarna med innebörden genomfart 

I LOVE KIRUNA 63

Saknar klubblokal. Men man håller som bäst på och inreder övervåningen på Jannes garage. Klubbens president Fidde. Utan presidentkeps. 

förbjuden är riktmärken för inom vilket 

område medlemmarna kan rekryteras. 

– Man ska helt enkelt bo mellan skyltarna, 

säger Fidde, annars får man inte bli 

medlem. 

Fidde som bara heter Fidde enligt 

honom själv, är klubbens president. Han 

har en keps med titeln på men den har 

han lämnat hemma, han säger att han vill 

vara lite diskret nu när det inte är bastukväll. 

Bastun är en central del i klubbens 

verksamhet. Janne berättar att det inte 

bara är öl och bastubad som gäller under 

bastukvällarna. Möten hålls, kommande 

resor planeras och ämnen avhandlas. 

– Vi har ofta olika diskussionsteman, 

det kan handla om Mellanöstern, integrationspolitiken 

eller något annat seriöst 

ämne, säger han och berättar att Hansi är 

protokollförare. Problemet brukar bara bli 

att när de senare frågar honom om vad de 

egentligen kom fram till brukar han alltid 

svara att ”det får vi ta nästa gång” då han 

menar att pappret blivit mer eller mindre 

oläsligt på grund av bastufukten. 

Någon egen klubblokal har de än så 

länge inte men övervåningen på Jannes 

garage håller på att inredas till medlemslokal. 

Hittills har de samlats där de får plats, 

mellan skyltarna naturligtvis. 

– Och där var bastun är varm, inflikar 

Inko. 


”Gängrivalitet? Nej, vi är ju vanliga 

knegare med ungar och allt, inte har 

vi tid med sådant.” 

Shit Creek MC 

består av: 

Janne Ejeklint som kör 

Yamaha Wildstar 

Inko Drugge som kör 

Suzuki Marauder 

Hansi Fredriksson som kör 


Ronny Siwerhall som kör 


Micke Drugge saknar just nu hoj 

men går i investeringstankar 

Fidde som kör 

Honda Black Widow 

Håkan Sandström som kör 

Honda Shadow 

och Åke Norberg som kör 

Honda Shadow 

När de inte sitter i någon bastu 

och planerar kommande aktiviteter är 

de ute på vägarna och lever dem. Alla 

kör japanskt; Honda, Yamaha eller 

Suzuki. 

– Men det är inte frågan om vad vi 

åker på utan att vi åker, säger Hansi 

Fredriksson och berättar att han är inne 

på sin tredje mc under lika många år. 

Nu har han en Yamaha Wild Star. 

– Den känns bra, den är behaglig att 

sitta på och att köra, alla mina ben får 

plats, säger han och skrattar. 

Men den där gängse bilden av en mcknutte 

som skruvar i sin hoj så fort tid 

ges passar inte riktigt in på grabbarna i 

Shit Creek MC. Skruvandet är ytterst 

sekundärt, det är själva körandet som 

är det primära. De säger att de hoppas 

på nästa generation, att det finns några 

teknikintresserade ättelägg som tar tag 

i den saken när tiden är inne för det. 

Själv är de medelålders herrar i sina 

bästa år. Förutom Inkos son Micke 

då, som med sina 25 år är yngst och 

senaste tillskottet, och som fick sitt 

mc-kort i sommar. Han berättar att det 

är därför det inte står något på hans 

västrygg, han är bara prospect än. Och 

att vara med i samma klubb som pappa 

tycker han inte är något problem. 

– Nej inte alls, förutom att han aldrig 

lyssnar på mig, säger han med lagom 

uppgiven syn.

I LOVE KIRUNA 65

På nationaldagen brukar de åka till 

Jukkasjärvi och fika, förra året åkte de 

i kortege med mc-klubben Svinkallt 

från Kiruna. 

66 I LOVE KIRUNA

Yngst. Micke är 25 år och nybliven medlem. Resorna de gör brukar inte vara så långa. ”Det är inte mil vi söker utan kurvor”, säger Fidde. 

Att det blev just motorcyklar som 

grabbarna i Kauppinen skulle ägna sig åt 

var ingen självklarhet från början. Janne 

berättar att tanken var att göra något roligt 

ihop, frågan vad bara vad. Han säger att 

de funderade på innebandy men kom 

fram till att det verkade för jobbigt. 

– Det fanns ett visst motorintresse i 

byn och själv hade jag en gammal mc 

som jag brukade köra fram och tillbaka 

på byvägen, när mc:n fungerade vill säga. 

Vi var några stycken som tidigare pratat 

lite löst om att skaffa hoj och när Fidde 

smygköpte sin började jag och Ronny 

också att se oss om efter hojar på nätet. Vi 

hittade vad vi sökte. Första fröet var sått 

och vi började prata om att bilda klubb nu 

när vi var tre stycken. När man kör själv är 

det inte så lätt att ta steget att åka ut men 

nu när vi är fler har det blivit ett naturligt 

sätt att umgås. 

Shit Creek MC Kauppinen bildades 

våren 2004 med de tre herrarna som första 

medlemmar, därefter har medlemsmatrikeln 

fyllts på. 

– Det här är gamla drömmar man haft, 

säger Ronny och Fidde fyller i med att det 

blev väl dags att realisera pojkdrömmarna. 

Tidigare har varken tid eller ekonomi funnits, 

familjen måste ha sitt först. 

Resorna de gör brukar inte vara 

så långa, eller som Fidde uttrycker det; 

det är inte mil vi söker utan kurvor. En 

vecka varje år drar de i väg, oftast blir 

det Nordnorges asfalt de nöter på. Hansi 

säger att de inte har så stora krav på 

resorna, det är gemenskapen som är det 

viktiga. De stannar när de är trötta och 

äter när de är hungriga. Dock startar 

de varje säsong med en upptaktsträff i 

Kainulasjärvi där Ronny har en stuga. 

Då gömmer de sig i skogen och smider 

illvilliga planer, enligt Fidde. På nationaldagen 

brukar de åka till Jukkasjärvi 

och fika, förra året åkte de i kortege med 

mc-klubben Svinkallt från Kiruna. 

Mediebilden av mc-klubbars förehavanden 

ligger ofta med fokus på gängrivalitet, 

hur är det med den? Ett gapskratt 

utbryter runt bordet. Nej, säger Janne, vi 

är ju vanliga knegare med ungar och allt, 

inte har vi tid med sådant. 

– Mc-världen är stor i sinnet, den är 

mycket välkomnande. Den är social och 

det märker man när man är ute och reser 

och träffar andra som kör mc, säger han. 

Fidde menar att Kauppinens klubbmedlemmar 

är nog ganska harmlösa, när 

de är på sina resor blir det inga större 

utsvävningar under kvällarna, de är 

oftast först i säng. 

Men nu är det inte bara motorcyklar 

och bastubad i huvudet på grabbarna i 

Shit Creek MC. Janne berättar att klubben 

också har ett kulturellt ansvar för att moral 

och etik hålls på en hög nivå i byn. 

– Varje år har vi ett blot som hela byn 

får komma på, det infaller när det är 

vintersolstånd och startades av Bosse 

Meyerhöffer i början av 1970-talet. Sedan 

han flyttade förvaltar och driver vi den 

traditionen vidare, säger han och tillägger 

att samme Meyerhöffer också är hedersmedlem 

i Shit Creek MC. 

Under midsomrarna ordnas det också 

fotbollsmatcher med byns yngre invånare, 

för att, som Janne uttrycker det, visa att 

även äldre män kan hantera en boll. 

Fidde tycker att man inte heller får 

glömma att nämna att de också brukar 

dansa runt midsommarstången och sjunga 

”små grodorna” tillsammans med barnen. 

– Det är den ljusa delen av vår verksamhet, 

den mörka infaller i bastun, säger 

Fidde och skrattet går som en löpeld runt 

köksbordet. 

Fakta SKITABÄCKEN 

luossajärvi 

kiruna 

yli lombolo 

ala lombolo 

tuolluvaara 

luossajoki 

Att bäcken Loussajoki kallas 

torne älv 

kauppinen 

Skitabäcken beror på att när Kiruna stad 

byggdes ledde man avloppsvatten i stort 

sett orenat ut i sjöarna Ala Lombolo och Yli 

Lombolo. Genom dessa sjöar rinner bäcken 

Luossajoki på sin väg från sjön Luossajärvi 

till Torne älv. Utsläppen i sjöarna pågick, 

utan nämnvärd rening, under första delen 

av 1900-talet, så mycket av utsläppen 

avlagrades i Lombolosjöarna alternativt 

flöt iväg med Luossajoki. Det var inte ovanligt 

att fekalier (alltså skitkorvar) med mera 

iakttogs i och vid bäcken. Stanken var också 

mycket oangenäm – på vissa ställen näst 

intill olidlig. Begreppet ”skitabäcken” uppstod 

därför helt naturligt kan man säga. 

Tillståndet för Luossajoki har 

sedan 1950-talet och framåt stegvis förbättrats, 

senast med ett nytt reningsverk 

som invigdes 1998, och bäcken är i dag 

på bättringsvägen men konsekvenserna 

av många års övergödning kommer att 

påverka Luossajoki för lång tid framöver. 

Källa: ”Luossajoki – från fiskrik bäck till 

avloppsdike” av Rune Henriksson, från hemsidan 

www.hembygd.se 

I LOVE KIRUNA 67

68 I LOVE KIRUNA

Lasse, Tony och Anton – mitt i Kirunas musikliv: 

Det är vi 

som är 

Björkenvalls 

En solig hösteftermiddag 

träffar jag tre medlemmar 

ur familjen Björkenvall, ett 

inte helt okänt efternamn i Kiruna. Det 

blir några timmar av musiksnack och 

musikminnen, för musiken är något som 

Lasse, Tony och Anton delar. Lasse har 

varit sångare i ett flertal band, Tony har 

en framgångsrik karriär med Willy Clay 

Band, och Antons debutskiva har just 

släppts. Kort sagt, tre musiker i Kiruna 

med skilda karriärer, men influerade av 

varandra som familj. 

Lasse Björkenvall växte upp med 

mycket musik i hemmet. Hans mamma 

sjöng för honom, och radion var en 

inspirationskälla. Lasse fick en egen gitarr 

när han var tolv år, och med gitarren 

följde tretton kursbrev. Men efter några 

kurser tyckte Lasse att han kunde det 

han behövde, och när han var fjorton år 

stod han på scen för första gången, på 

dåvarande Folkets Hus i Lainio, en by 

elva mil öster om Kiruna. 

Text och foto: Sandra Eriksson 

Tre musiker – en familj. 

Tre skilda karriärer – men en gemensam grund. 

Möt Kirunafamiljen som andas och lever 

musik, påverkade och influerade 

av Kiruna som hemstad. 

– Vårt band hette Wagons, och vi spelade 

60-talspop, främst Rolling Stoneslåtar, 

berättar Lasse. 

Det var startskottet för en lång och 

aktiv karriär i flera olika band. 1966 och 

tre år framåt spelade han i popbandet 

Souls Inc. De spelade mest i Norrbotten, 

och Folkets Park i Kiruna var stället de 

återvände till, bland annat som förband åt 

Shanes. Sedan var det dags för bluesbandet 

Biafra Blues Band, inspirerat av 

Cream, Fleetwood Mac och Jimi Hendrix. 

Från 1970 och framåt har Lasse även 

medverkat i banden Pungo, Hans Einars, 

Bara Wi, Janders, Carl Görans, Labyrint, 

Jan Marx med flera. 

– Janders var en höjdpunkt, vi bodde i 

Umeå då och Tony var liten. Jag spelade 

deltid i tre år vid sidan av socionomstudierna 

innan vi flyttade tillbaka till 

Kiruna, säger Lasse. 

Musiken har alltid funnits hemma 

hos familjen Björkenvall. Lasses fru och 

pojkarnas mamma, Jeanette, är musikalisk 

och sjöng ofta med pojkarna när de 

var små. 

– Hon har verkligen varit stabilisatorn 

i familjen. Jag var bara 21 år när vi fick 

Tony, och jag var borta mycket och spelade. 

Men det är roligt att grabbarna har 

musiken gemensamt, de pratar med varandra 

om musik och Anton har fått hjälp 

av Tony. Det finns mycket gemenskap i 

musik, och det är ett genomgående tema 

och en grund i vår familj, berättar Lasse. 

När familjen bodde i Umeå gick Tony 

på den kommunala musikskolan, och tog 

pianolektioner. Men hans lärare tyckte 

att han skulle sluta med den klassiska 

skolningen och istället utveckla sitt 

gehörsspel. 

– En gång gav han mig en låt jag skulle 

träna in och sedan spela upp för honom. 

Efteråt sa han ”bra spelat, men det var 

inte efter noterna”. Jag kan inte en not. 

Anton är den enda av oss som kan noter, 

berättar Tony. 

I LOVE KIRUNA 69

Men musikalisk kan man vara utan noter. 

1986 föddes Anton och blev den nya 

medlemmen i familjen Björkenvall. 

– Vi har alltid haft musik i hemmet, 

jag tror att jag blev musikalisk på det 

sättet. Pappa tog inte hänsyn till att jag 

skulle sova utan han spelade på. Så jag 

har alltid hört musik hemma, på ett bra 

sätt. Jag tror att musik är viktigt för barn, 

det fungerar lite som terapi. Det har 

betytt allt för mig, jag andas musik, säger 

Anton. 

När han var nio år började han på 

musikskola, och enligt Anton var det inte 

fråga om han skulle gå musikskola, utan 

vilket instrument han skulle välja. 

– Jag ville spela elgitarr men var tvungen 

att lära mig akustisk först. Vi tragglade 

noter och hade bandträning, och jag började 

upptäcka hur jag själv kunde bygga 

melodier på gitarren, berättar Anton. 

Det var då Anton började skriva egna 

låtar hemma på rummet, och både Tony 

och Anton har massor av halvfärdiga låtar 

från tonårstiden. 


”Det är verkligen ett musikaliskt minne att ha fått spela tillsammans med så 

många kompetenta musiker under så många år, ingen nämnd ingen glömd. 

Att spela i Björkenvalls tillsammans med min son var också en höjdpunkt. 

– Jeanette har läst mycket med barnen 

när de var små, det har inspirerat till 

intresset för text och språk, säger Lasse. 

Björkenvallarna diskuterar om musikalitet 

är genetiskt eller inte. De tror att 

miljön är en viktig faktor, men röstmässigt 

måste det nog finnas där. Just intresset 

för röster och melodier är något som 

förenar Lasse, Tony och Anton. 

– Genomgående för oss alla är att 

melodier fångar oss, genren spelar mindre 

roll, säger Tony. 

Både Tony och Anton är duktiga 

låtskrivare, och även i deras musik är 

melodierna viktiga, liksom en enkelhet. 

– Jag vill tordas vara enkel i mitt skapande. 

Alla våra låtar har en kärna som är 

väldigt enkel, menar Tony. 

Men innan vi går in på låtskrivandet 

ska vi backa lite. Labyrint var det första 

bandet som Tony medverkade i, när han 

var 24 år. 

– De behövde en keyboardspelare, och 

jag har spelat piano och gitarr sedan jag 

var liten. Först tänkte jag att dansband 

inte passade mig, men det var häftigt att 

Lasse Björkenvall, 58 år 

Musikaliska förebilder: Det finns så 

många, jag vet inte var jag ska börja och 

sluta. Starka röster som berör. Van Morrison, 

Tom Jones, Walker Brothers, Paul Jones, Otis 

Redding, John Holm, Neil Young, Bob Dylan, 

Mikael Rickfors. 

Musikaliska höjdpunkter: 

• En höjdpunkt i karriären var jobbet i Janders. 

Det var 40 sökande och jag fick det! Det är 

ett erkänt bra band, så det var roligt. 

• När jag var 14 år och stod på scen för första 

gången. 

• När Souls Inc. återförenades år 2000. Vi 

hade inte träffats på 30 år, vi hade mycket 

snack om gamla tider, och spelade ihop. Det 

var som att vi varit borta ett år eller två, vi 

spelade ihop och det satt. 

• När jag var 15 år och valde ett bandeko 

(ekoapparat) istället för en moped. Musiken 

var viktigare för mig. 

• Grabbarnas framgångar. Jag är en jättestolt 

far, de har kommit så långt. De är duktiga 

och mångsidiga musiker. 

• När jag fick höra mina grabbar spela live för 

första gången. 

Skön kavalkad från Lasse Björkenvalls år i 

dansbandssvängen. 

spela tillsammans med andra. Vissa låtar 

tyckte jag var töntiga men det var sekundärt 

mot känslan av att få in sitt eget 

instrument i ett band, berättar Tony. 

1996 startade Lasse tillsammans med 

sin son Tony och tre andra musiker dansbandet 

Björkenvalls. De spelade flitigt fram 

till 2003 då Willy Clay Band startades, och 

Tonys karriär sköt i höjden. Tony slutade 

med dansbandet, men Lasse fortsatte ett 

par år till. I dag spelar Lasse i bandet Cold 

Feet, som kör 60-tals soul och country.

”Det är en samtalsöppnare att vara från Kiruna. Jag tror att vi lyckats så bra 

med Willy Clay Band just för att vi kommer härifrån.” 

Bilder till höger: En spelning under Kirunafestivalen 2005 samt Lasse och Tony 

med sina gitarrer 1973. 

– För mig är musiken numera en 

hobby, och det är jag nöjd med, att få ha 

roligt med musik och spela någon gång 

då och då, säger Lasse. 

2003 hade Tony en spelning med Björkenvalls 

i Karesuando. Där träffade han 

”Kiruna är exotiskt. 

Jag är gör alltid 

reklam för Kiruna 

när jag är ute och 

spelar” 

Reine Tuoremaa (en av medlemmarna 

i Willy Clay Band), som berömde deras 

stämsång. 

– Vi hade efterfest och Reine spelade 

upp en av sina låtar för mig, och jag blev 

helt tagen. Vi bestämde där och då att 

vi skulle åka till Nashville tillsammans, 


Musiken är Nashvilles huvudnäring, och 

där kan man lyssna på livemusik hela 

dagarna. Stan kokar av musik. Och visst 

kom de att åka dit tillsammans. Tony och 

Reine började umgås och bolla musikidéer 

med varandra. 

– Vi hade låtbrevväxling kan man 

säga, och sedan gick allt så fort. Helt 

plötsligt hade vi ett helt band, och Willy 

Clay Band var ett faktum, säger Tony. 

Ingen av killarna i bandet kände 

varandra från början. Men de kände att 

de hade ett speciellt sound tillsammans. 

Första giget var som förband till Lisa 

Miskowsky på Arran december 2004. 

– Det har hänt otroligt mycket sedan 

dess. Vi åkte till Nashville och spelade 

in vår första skiva 2005. Vi var i USA 

fyra gånger och spelade och skrev låtar, 


– Resten är så att säga rockhistoria, 

lägger Anton till. 

Willy Clay Band har under åren 

turnerat i bland annat Sverige, Norge, 

England, Skottland och USA. 

– Jag tror att vi har lyckats så bra som 

vi gjort med WCB på grund av att vi är 

Tony Björkenvall, 37 år 

Musikaliska förebilder: Jackson Browne, 

Steve Earle, Bruce Springsteen, Peter Lemarc, 

Crowded House. 


• När vi spelade in skivan i Nashville. Bucky 

Bexter spelade steel guitar till min låt Soldier 

som jag skrivit hemma i källaren. Det gav 

mig rysningar. 

• Varje gång jag lyckas färdigställa en låt är en 

höjdpunkt, det är en fantastisk känsla. Det 

är som att få ett hus färdigbyggt. Men det är 

inte lätt att skriva, det är en kamp för mig. 

Jag har ständigt melodier i huvudet. 

• Att spela på Kirunafestivalen, när tusentals 

sjunger med i låtarna. Det är ju en barndomsdröm. 

• Jag har starka minnen från min barndom, när 

farsan spelade gitarr när jag skulle sova. 

från Kiruna och bor kvar här. I början sa 

folk åt oss att vi borde flytta till Stockholm, 

men där är det nästan omöjligt att 

slå igenom bruset. Här finns ingen förlaga 

till oss. Kiruna är exotiskt, jag är stolt 

över att bo här och gör alltid reklam när 

jag är ute och spelar, säger Tony. 

Både Tony och Anton har upptäckt att 

det är en samtalsöppnare att vara från 

Kiruna. Många blir väldigt nyfikna på hur 

det är här uppe. 

– Det räcker att snacka lite högt i en 

bar i Stockholm för att någon ska fråga 

varifrån man kommer. Jag är Kirunabo 

I LOVE KIRUNA 71

före jag är norrlänning och jag är norrlänning 

före jag är svensk, säger Anton. 

Familjen tycker att det finns många 

duktiga musiker i Kiruna. 

– Kiruna har alltid haft ett rikt musikliv. 

På min tid fanns det väldigt många 

band, och det finns fortfarande många 

som är aktiva. I Kiruna har man alltid 

behållit den kommunala musikskolan, 

fast det behövts sparas pengar i kommunen, 

det är jättebra, säger Lasse. 

– Till och med kommunalrådet är 

musiker. Kirunaborna har bra musiksmak 

överlag, man känner till mer än 

Idol och Melodifestivalen, säger Tony. 

– Däremot saknas det spelställen, 

säger Anton, vars debutskiva som sagt 

just har släppts. 

Anton har jobbat med skivan sedan 

2006, det har varit en lång process. 

Under flera år har han skrivit låtar till 

skivan, och samarbetat med BDpop som 

ger ut den. Tony har bidragit med stämsång 

i några av låtarna, och bröderna 


”Jag tror att jag blev musikalisk för att vi alltid haft musik i hemmet. Musiken 

betyder allt för mig.” 

Bild till höger: Anton spelar på sitt dragspel tre år gammal. 

samarbetar ofta i låtskrivandet. 

– Det känns bra att den äntligen 

kommer ut, det blir som ett slags bokslut 

för låtarna. Jag har ju redan material 

”Man är stolt över 

att vara härifrån. 

Jag är Kirunabo 

före jag är norrlänning, 

och jag är 

norrlänning före 

jag är svensk.” 

till nästa skiva, säger Anton. 

Även Willy Clay Bands nya skiva 

lanserades nyligen. 

– Det ska bli spännande att se hur den 

tas emot av våra fans, och hur Kiruna tar 

emot den. Vi har nu ett större skivbolag 

Anton Björkenvall, 23 år 

Musikaliska förebilder: 

Naturligt alla som Tony och farsan gillar, 

eftersom jag har inspirerats av dem. Men 

det finns för många för att nämna alla. 

Allt från MGMT till Tom Waits. 


• När vi spelade in min debutskiva. Att se 

andra involverade i något så personligt 

och eget. Det är mina låtar som folk 

jammat till, det är en overklig känsla. 

• Varje gång jag står på scen är en höjdpunkt. 

Det ger en unik känsla varje 

gång. 

• När jag såg Jackson Browne live 2005 

på Circus i Stockholm, han spelade sin 

”Too many angels” på gitarr, det var 

magiskt. 

bakom oss, så att vi förhoppningsvis får 

en ännu större publik, säger Tony. 

– Ja, och det ska bli spännande att se 

hur alla mina fyra fans tar emot skivan, 

skojar Anton. 

Det är en tuff bransch och Björkenvallarna 

har ett gemensamt taxiföretag, för 

det är svårt att leva på musiken helt och 

hållet. Man måste tänka utanför ramarna. 

– Det finns flera musikaliska åkare inom 

Taxi Kiruna, och en kommande affärsidé 

kan vara att erbjuda musikarrangemang, 

med persontransporter till och från arrangemangen, 

säger Lasse. 

– Det är självklart en dröm att kunna 

leva på musiken, och jag planerar att jobba 

med det på heltid från och med 2010 så 

länge jag får ihop till hyran. Att leva på 

det man älskar att göra är få förunnat, och 

allt tar lång tid i den här branschen, säger 

Anton. 

Det är inte ovanligt att en skiva ligger 

i byrålådan i två år innan den äntligen

Lyssna 

släpps, och att nya låtar redan finns färdiga. 

Tony ser fram emot att skriva fler låtar. 

– Det finns det möjlighet att livnära 

sig på. Man kan inte bara leva på att 

spela, och skivor säljs inte heller i samma 

utsträckning i dag. Men låtskrivandet kan 

öppna möjligheter, säger han. 

Tony har förutom Willy Clay Band 

planer på att börja skriva svenska låtar. 

– Det ser jag fram emot med skräckblandad 

förtjusning. Det är en stor ut- 

maning att skriva på svenska, det blir så 

naket och utlämnande att skriva på sitt 

eget språk, säger han. 

Tony och Anton har inspirerats av 

varandra och spelar musik i samma genre. 

I skrivandet kan texter och melodier 

komma till på olika sätt. Tony har alltid 

en melodi först som orden sedan ska 

passa till, medan det för Anton kan 

komma melodier och text om vartannat. 

– Jag är lite disträ under mina låtskri- 

varperioder. Man går så in i det, och det 

är en lättnad när en låt är klar. Det är som 

en ventil att skriva låtar, säger han. 

– Det är inte kul att skriva, jag är mer 

tvungen. Det är en oundviklig kamp, 

att få ur sig det man har inom sig, säger 

Tony. 

Tonys och Antons låtar påverkas av 

Kiruna som stad. Kiruna är en extrem 

stad på flera sätt med kontraster som 

varm/kall och mörk/ljus. 

– Det finns mycket att berätta från 

Kiruna. Jag skriver ofta under den mörka 

tiden på året, vilket kan resultera i dystra 

låtar. Men de blir gladare när ljuset 

kommer, säger Anton. 

Tony håller med. 

– Det är samma sak för mig. Kontrasterna 

påverkar en; ljuset och mörkret. 

Det man jagar i låtskrivandet är 

ju solen. 

Lyssna på Tony 

och Anton 

Här kan du lyssna på 

Anton Björkenvall 

och Willy Clay Band: 

www.willyclayband.com 

& 

tävla 

www.myspace.com/willyclayband 

www.myspace.com/antonbjorkenvall 

... och tävla och vinn skivor! 

Vi lottar ut signerade ex av skivorna 

Travel med Anton Björkenvall och Blue 

med Willy Clay Band. Gå till vår hemsida 

och tävla: www.ilovekiruna.com 

I LOVE KIRUNA 73

Kiruna är 

filmarnas 

favorit 

”Kiruna är ju så varierat! Blandad natur med höga fjäll, skidanläggningar, 

Icehotel, den samiska kulturen, Torneträsk… 

... Ja, där finns så mycket.” 

Orden är Berit Tillys, filmkommissionär vid Swedish Lapland 

Film Commission, med uppdrag att bland annat sälja Kiruna 

som inspelningsort i världen. Och runt henne finns en mängd 

människor med uppdrag att ge filminspelningarna det där 

lilla extra som sedan blir det stora utöver det vanliga – för 

kunden och för tittarna såklart. Miljöer i film säljer, oavsett 

om det är spel- eller reklamfilm. 

Text: Helena Sjöholm • Foto: Kenneth Paulsson, Helena Sjöholm samt privat. 

Att vara kommissionär inom 

film betyder mycket marknadsföring 

och att verka både 

nationellt och internationellt. Film är 

globalt och nästan helt utan gränser 

vilket gör att hela världen ofta upplevs 

som arbetsfält. Finns bara ”rätt miljö” 

förflyttar sig ensemblen dit det passar. 

Producent, regissör och skådespelare tar 

sig till platser för att arbeta, ofta under 

kort tid, med långa arbetsdagar under 

stor press. Det kan handla om några 

veckor, ibland flera månader. För att 

arbetet ska gå så smidigt som möjligt 

krävs en hel del både innan, under och 

efter arbetet på plats är avklarat. En 

”baksida”, eller bakom kulisserna som 

det mer passande bör kallas, som vi 

vanliga tittare varken tänker på eller 

känner till. 

– Jag reser runt till olika ställen i Norr- 


botten med producenter och regissörer 

allt beroende på vilken typ av miljö de 

efterfrågar, berättar Berit Tilly. 

– Det blir personliga möten, både 

med mig och med folk på orten som har 

erfarenhet att arbeta med filminspelningar. 

Det är viktigt för att folket inom 

filmindustrin ska känna sig trygga med 

att vi kan uppfylla deras krav. 

– Mitt arbete är att sammanföra 

filmfolket med professionella på respektive 

ort som sedan tar vid när arbetet 

påbörjas. Det handlar om trovärdighet 

helt enkelt. 

För dem som arbetar med film operativt 

på plats är det inte enbart själva in- 

spelningarna som ska fungera smidigt. 

Även boende, mat, eventuell aktivitet när 

det finns tid för fritid och en väl fungerande 

infrastruktur är mycket viktig. Vad 

det gäller infrastruktur tycker Berit Tilly 

att Kiruna som inspelningsort absolut 

håller måttet för lyckade inspelningar. 

Kiruna har en bra infrastruktur med 

flygplats bara tio minuter från centrum 

och vad det gäller skidanläggningarna 

fungerar det också även om restiden dit 

blir längre, men de har ju bra boende 

på plats så det brukar inte vara några 

bekymmer. 

Många av inspelningarna, oavsett typ, 

sker i den fria naturen och ofta under 

extrema förhållanden. Då gäller det att 

logistiken fungerar och att folk från orten 

finns med och hjälper till. Berit tar upp 

Icehotel som ett bra exempel där specifik 

kunskap och erfarenhet krävs för att nå 

det ultimata resultatet. 

Där handlar det om att känna till hur is 

och snö fungerar vid alla möjliga typer av 

inspelningar.

–Allt från att veta hur materialet beter 

sig vid olika temperaturer och hur miljöer 

byggs upp på bästa sätt, berättar hon. 

En unik kunskap som få i världen har 

och det är en enorm tillgång för området 

Kiruna. 

På Icehotel jobbar Camilla Bondareva 

som pressansvarig, det är hon som tar 

emot förfrågningar gällande inspelningar, 

förfrågningar som ramlar in med jämna 

mellanrum men som inte alltid blir till 

verklighet vid just Icehotel. Det gäller att 

några pusselbitar ska sitta på rätt plats 

innan Camilla kan ge intressenterna ett 

okej. När det gäller reklamfilm ska produkten 

och varumärket harmonisera med 

Icehotels varumärke och värderingar. 

– Det behöver inte alltid vara fel på 

själva produkten för att vi ska tacka nej, 

det kan helt enkelt vara så att vi inte tycker 

den inte har något med vår filosofi och vårt 

varumärke att göra, säger Camilla. 

– Men det händer ju också att vi helt 

enkelt inte tycker om produkten i fråga, 

eller vad produkten står för. Vi tittar även 

på vilken målgrupp den aktuella produkten 

riktar sig mot. 

Sofia kändes rätt. Icehotel får ofta förfrågningar 

från artister som vill spela in musikvideos 

i Icehotel. Sofia Jannok spelade sin 

promotionvideo för låten ”Irene” i Jukkasjärvi. 

Fjällen lockar filmare. Till inspelningen av den 

svenska thrillern ”27 sekundmeter snö”, drog 

filmteamet till i Sveriges alpina högfjällsområde 

Kebnekaise för att få de rätta miljöbilderna. Filmen 

visades i SVT julen 2005. 

Se Sofia Jannoks video på youtube.com 

Ibland strandar inspelningar på grund 

utav ekonomiska orsaker. Icehotel tar en 

avgift för att använda deras lokaler vid 

inspelningar och då tillkommer kostnader 

för eventuell rekvisita och annat som kan 

tänkas önskas i is och snö vid inspelning. 

Även boende och mat tillkommer. Men 

då får teamen en unik miljö att spela 

in på, en miljö som inte finns på någon 

annan plats i världen. Det samma gäller 

inspelning av spelfilm och musikvideo. 

– Det händer lite då och då att jag får 

lyssna på musik och avgöra om vi vill att 

de ska få komma och spela in sin video 

på Icehotel eller inte, berättar Camilla. 

– Den senaste musikvideoinspelningen 

kändes helt rätt och vi är mycket nöjda 

med deras resultat. 

Det är Sofia Jannok, som i vissa klipp 

i sin promotionvideo för låten ”Irene” 

svävar genom bland annat pelarsalen i >> 

I LOVE KIRUNA 75

Solstormteamet in action på Kengisgatan. När filmen Solstorm, med Izabella Scorupco i huvudrollen, spelades in i Kiruna våren 2007 använde man 

många stadsmiljöer och lånade flera villor och lägenheter för inspelning. Dessutom hade flera Kirunabor, stora roller, bland andra Saga Larsson och 

Sandra Engström som spelade Lova och Sara i filmen. 

Icehotel under gnistrande ljuskronor av 

is, som Camilla berättar om. Videon finns 

på nätsidan YouTube och har redan setts 

av drygt 78.000 tittare just där. 

En inspelning och fotografering av 

något större mått gjordes förra vintern 

vid Icehotel. Det världsberömda och 

exklusiva märket Hermés gjorde sin 

katalog för denna vinter på en frusen 

och snövit Torneälv bland draghundar 

och renar. Smycken i guld frystes in i 

konst av absolut genomskinlig is och 

på bilderna. I filmen på deras hemsida 

ses bland andra supermodellen Raquel 

Zimmermann, som prytt både Vogues 

och Elles framsidor vid flera tillfällen, 

visa mode när det är som dyrast på plats 

i Jukkasjärvi. 

– Det var en mycket stor produktion 

och givetvis är det stort för Icehotel 

att få frågan av Hermés för ett sådant 

viktigt tillfälle i deras marknadsföring, 

säger Camilla Bondareva. 

Under tiden Hermés var på plats i 

Icehotel, från det att de anlände till 

avresa, fanns två personer med dem 

nästan dygnet runt. De kallas för ”line 

producers” och ser till att kunderna får 


professionell hjälp med allt från beställning 

av mat, transporter till att få fram 

den rätta rekvisitan när det behövs. 

– Vi väljer alltid att ha med minst en 

line producer vid större produktioner 

för att underlätta arbetet och säkerställa 

högsta service för våra kunder. 

Den personen har även till uppgift 

att vara mellanhand mellan de som gör 

inspelningen eller fotograferingen och 

våra andra gäster. Det gäller att hela 

verksamheten fungerar både med stora 

produktioner och också för våra gäster 

från hela världen som kommit till oss 

för att uppleva Icehotel, fortsätter 

Camilla. 

För det är så det fungerar på just 

Icehotel som skiljer sig från de flesta 

andra ställen för inspelningar. Där finns 

även en hotellverksamhet med hundratals 

gäster i omlopp varje dygn som inte 

vill bli störda av filmteam som stänger 

av delar av området eller liknande. Lika 

lite vill de stora produktionerna bli 

störda av gäster som trampar runt bland 

deras dyra kameror och produkter mitt i 

ett pressat tidschema. 

FILMPRODUKTIONER 

som ägt rum i Kiruna 

med omnejd 

• Svenska hjältar (1997) 

• Fröken Smillas känsla för snö (1997) 

• Hamilton (1998) 

• Stjärnsystrar (1999) 

• Knockout (2000) 

• It’s all about love (2003) 

• Retzell 73 (2005) 

• Babas Bilar (2006) 

• Solstorm (2007) 

• Babylon (2008) 

• Zwei Weihnachtsmänner (2008) 

– Det är en balansgång hela tiden och 

givetvis arbetar vi stenhårt på att alla 

våra gäster, oavsett reseanledning, ska få 

en så bra upplevelse som möjligt. 

Att Hermés valde Icehotel torde 

vara ett bevis på att vi lyckats med det, 

avslutar Camilla.

Tjusiga Hermés valde Icehotel. Camilla Bondareva, informatör vid 

Icehotel, med tidningen Wallpaper där Hermés fina reklambild från 

Jukkasjärvi är publicerad. Kolla även in reklamfilmen på www.hermes.com 

En annan som har stor erfarenhet 

av stora produktioner, men då inom 

spelfilmer, är Maths ”Mappo” Johansson. 

Det är ingen överdrift att presentera 

honom som den med mest kunskap i 

Kiruna om hur det går till bakom kameran 

vid inspelningar. Via sitt bolag Arctic 

Safari/ Fjällguiden har han tagit hand om 

både stora skådespelare och produktioner. 

Mappo har arbetat bakom inspelningar 

sedan 1994 och arbetet innebär 

dagar där den ena inte är den andra lik, 

berättar han. Det första uppdraget var 

inför och under inspelningen av Sveriges 

Televisions tv-serie ”Zonen” och hans 

företag blev tillfrågat eftersom de hade 

erfarenhet att guida folk i Kirunafjällen. 

– Vi fick i uppdrag att leta upp de rätta 

inspelningsplatserna för just den här 

serien och sen slutade det med att vi 

skötte om allt som skulle göras på sidan 

om, berättar Mappo med ett leende. 

– Vi fixade rekvisita, transporter, 

måltider, säkerhet… Ja, en massa som 

behövdes runt omkring inspelningen. 

För Mappo och hans folk gäller det att 

ha goda kontakter med olika entreprenörer, 

samebyar och andra för filmtea- 

Kändisar i stan. Andreas 

Wilson och Sara Sommerfeld 

under inspelning av Babas 

bilar. Inspelningen ägde rum i 

Kiruna 2005. Och fler kändisar. 

Vin Diesel till höger här flankerad 

av Kirunabon Max Rova, 

under inspelningen av actionfilmen 

Babylon, i Riksgränsen 

våren 2008. 

Fakta SWEDISH LAPLAND FILM COMMISSION 

Syftet med filmkommissionen är att marknadsföra Norrbottens län som ett attraktivt län att för- 

lägga internationella och nationella långfilms-, tv- och reklamfilmsinspelningar till. SLFCs uppdrag 

är att inventera olika miljöer och marknadsföra Norrbotten vilket ska leda till att fler filmproduktioner 

förläggs i länet. 

Samtliga förfrågningar ger inte resultat men länets tillgångar och miljöer har blivit kända och 

genom internationell spridning ger det större möjligheter för Norrbotten och ska resultera i ytterligare 

förfrågningar och inspelningar i framtiden. Den ekonomiska omsättning som varje inspelning 

ger i form av köp av sysselsättning, boende, mat, transporter gynnar det lokala näringslivet. Genom 

fler filmarbetare och nya företag inom filmbranschen genererar det en positiv potential för branschens 

tillväxt och konkurrenskraft. 

men räkning. Det kan vara frågor om att 

få använda någons mark eller behöva en 

frontlastare under några dygn. Ingenting 

är omöjligt, menar Mappo och berättar 

att folk inom filmbranschen ofta talar 

om Kirunaborna som ”the no problem 

people”. 

– Det betyder givetvis väldigt mycket 

när vi som stad ska marknadsföra oss 

som det perfekta stället att producera 

film på. 

Mappo Johansson och hans företag 

var ansvariga för inspelningsplatsen och 

arbetet vid inspelningen av ”Babas Bilar” 

som spelades in i Kirunaområdet 2005. 

Huvudrollerna spelades av Andreas 

Wilson (spelade huvudrollen i ”Ondskan” 

av Jan Guillou) och Sara Sommerfeld 

(bland annat ”Tsatsiki, vänner 

för alltid”). Rafael Edholm regisserade 

och skrev även manus, tillsammans med 

Kirunabon Björn Olovsson. 

– Mitt hjärta tillhör norra Sverige. Jag 

försöker alltid hitta anledningar till att 

åka hit, berättar Rafael Edholm för NSD 

i november 2008. 

– Det är alltid ”lättare” att jobba här. 

Folk är vänliga och hjälpsamma, det är 

aldrig några problem. Men nu gäller nya >> 

I LOVE KIRUNA 77

utmaningar för Mappo Johansson och 

hans företag. Mappo berättar att han 

tillsammans med ett filmteam varit ute 

och letat passande platser för en stor 

inspelning men är förtegen om vilken 

film och var exakt det blir. 

– Det är en stor grej på gång, ännu på 

planeringsstadiet men när själva inspelningarna 

blir kan jag inte säga, jag vet 

helt enkelt inte det själv ännu, säger han. 

Några tecken på att inspelningarna 

Kiruna är poppis bland reklamfotografer. 

Det finns flera exempel på företag som 

spelat in sina reklamfilmer eller hämtat 

fotografier från Kiruna och kommunens 

sköna och varierande omgivningar för sin 

marknadsföring – Coca Cola, Norrlands 

Guld, Hermés, Absolut Vodka, SAAB för 

att nämna några. Den underbara bilden 

ovan är hämtad ur en finsk reklamfilm för 

en internetbokhandel – suomalainen.com. 

– Vi skulle spela gubbar som fått varsin 

mössa i julklapp av våra fruar, utom en, 

som fick en bok i stället, berättar Kenneth 

Paulsson, som till vardags är frilansfotograf 

men som också medverkat själv som 

modell i några reklamjobb, Norrlands 

Guld till exempel, förutom ovan nämnda. 

Det snygga omslaget till svenska popbandet 

Bob Hunds skiva ”Jag rear ut min 

själ. Allt ska bort” som kom ut 1998, pryds 

av en Kirunavy. Vi frågade Martin Kann, 

som gjort omslaget, och som belönades 


blir av denna vinter finns inte men 

det kanske är lika bra att ha det osagt, 

mycket inom filminspelningar av olika 

slag handlar om just hemlighetsmakeri. 

– Det är mycket som ska förberedas 

innan själva inspelningarna börjar 

eftersom allt sedan ska gå så snabbt och 

effektivt till som möjligt när kameran väl 

är i gång. Teamen vill gärna arbeta ostört 

och produktivt. Det handlar om mycket 

pengar, för filmbolagen givetvis, men 

Var har du hittat Kiruna? 

Text: Petra Sternlund • Foto: Hans-Olov Utsi 

med ett Guldägg, svenska reklambranschens 

finpris, för detta 1999, hur han 

tänkte när han valde en bild från Kiruna 

på omslaget. 

– Skivomslagets grundidé bygger på 

affischer med bandmedlemmarnas porträtt 

och texten ”Jag rear ut min själ, allt 

skall bort!”. Dessa trycktes först ungefär 

som valaffischer. Därefter placerade och 

fotograferade vi affischerna över hela 

Sverige. På omslagets uppslag, baksida 

och booklet ser man bilderna som vi 

tog från Kiruna i norr till Skanör i söder. 

Att Kirunabilden kom på framsidan var 

dels för att det kändes naturligt att första 

bilden fick bli den nordligaste, men också 

för att den blev lite ödsligt vacker. Det var 

också det ställe där omslagets budskap 

kändes mest desperat och spännande. 

Se där, ”ödsligt vackert” är ju en anledning 

så god som någon att använda en 

bild från Kiruna. Eller hur? 

även för orten de spelar in på. 

– Filmindustrin är också en näringsgren 

som vilken annan, exempelvis 

gruv- och turistindustrin, och filmindustrin 

är också den en viktig näringsgren 

för Norrbotten, säger Berit Tilly och 

avslutar: 

– Hela området kring Kiruna är en 

guldgruva när det gäller att hitta vackra 

och passande miljöer för filminspelning, 

och vilken bra reklam för kommunen. 

Har du sett någon 

bild eller film där 

Kiruna finns med? 

Maila oss och berätta och skicka gärna 

med exemplet om du skulle råka ha 

ett sådant. Melja till: info@ilovekiruna.com 

Vi lottar ut tre stycken I Love Kiruna-mössor 

bland inkomna bidrag.

Stolt sträcker Arctic Light Filmfestival, 

ALF, på ryggen och marknadsför sig 

som en av världens största filmfestivaler, 

till ytan. De visar film på flera orter i 

Norrbotten samtidigt. Förutom i Kiruna 

även i Vittangi och Gällivare. Den senaste 

filmfestivalen var den andra som ALF har 

haft under ett och samma år, något som 

inte hänt tidigare i föreningens historia. 

– I flera år har vi haft festivalen i feb- 

ruari men vi har beslutat att börja ha den 

i november istället, det är en bättre tid 

på året för Kirunaborna att gå på bio. 

I februari är många till fjälls och bortresta. 

Catharina Karlsson är inflyttad från 

Mariefred och kom egentligen till Kiruna 

för att plugga till rymdingenjör men så 

blev det inte. 

– Jag blev mer förtjust i staden än 

utbildningen, säger hon och skrattar. 

Nu arbetar hon bland annat som 

biografmaskinist på Folkets Hus och producent 

för festivalen. Catharina har varit 

med i föreningen i drygt tio år och på 

frågan om hon är en riktig cineast svarar 

hon tveksamt: 

– Nja, jag hinner inte se så mycket film 

eftersom jag ska sköta maskinerna, men 

visst gillar jag bio och film. 

Filmfestivalen i Kiruna har lyckats överleva 

både Luleå och Umeå filmfestivaler. 

Men ibland är det motigt, föreningen är 

beroende av ekonomiskt stöd och uppvaktar 

både kommun och näringsliv. 

– Med mer resurser så skulle vi kunna 

vara en av de mest omtalade i världen 

med gruv- och isvisningar, säger Roger 

Bergström, föreningens ordförande. 

– Men trots allt har mycket hänt inom 

filmområdet under de år som vi verkat. 

En utbildning för filmarbetare har genomförts, 

filmproduktionsbolag har etablerats 

och dessutom har en rad filminspelningar 

genomförts i Kirunaområdet. 

Under de 20 år som gått har det hela 

tiden varit viktigt för ALF att etablera ett 

kontaktnät med filmfolk lokalt, regionalt, 

nationellt och även internationellt, då 

bland annat med det forna Östeuropa. 

När Rain Man hade biopremiär och Milli 

Vanilli låg på Trackslistan gick den allra 

första filmfestivalen av stapeln i Kiruna. 

Året var då 1989 och i november 2009 

firade Arctic Light Filmfestival 20-årsjubileum 

med fest i drygt en vecka. 

Varde ljuset i vintermörkret. 

”Det känns jättekul att vi nu har firat 

20 år,” säger Catharina Karlsson, 

producent för filmfestivalen. 

Världens största filmfestival 

finns så klart i Kiruna 

Text: Helena Sjöholm • Foto: Jörgen Medman 

– Vår avsikt är att fortsätta bygga ut 

detta. Bland annat har medlemmar ur 

ALFs styrelse varit med i FICC-juryn 

(Federation Internationale des Cine 

Clubs) vid den internationella kortfilmsfestivalen 

i Krakow, berättar Roger. 

1998 fick Arctic Light Filmfestival ta 

emot det prestigefyllda priset PR-tuppen 

av branschföreningen Filmpublicisterna 

vid Guldbaggegalan. Juryns motivering 

löd: ”Arctic Light Filmfestival, en ljuspunkt 

i Norrlandsmörkret sen tio år och 

som gjort Kiruna till den nya Filmstaden.” 

2002 var det dags för ALF att få 

LKABs kulturstipendium och pengarna 

gick direkt in i föreningens arbete för 

film i Kiruna. 

Vad gör då Arctic Light Filmfestival 

om tio år? 

–Vi är väl fortfarande världens största 

filmfestival, till ytan alltså, bara ännu 

större och fler norrbottniska orter är 

med, både större och mindre, avslutar 

Catharina Karlsson. 

I LOVE KIRUNA 79

80 I LOVE KIRUNA

Det är mycket energi 

och skön stämning. 

När Hjalmar Lundbohmsskolans 

estetelever sätter upp musikalen 

Grease infinner sig känslan 

av wow! 

Det här är bådar gott 

för Kirunas kulturliv. 

Text: Petra Sternlund 

Foto: Melina Haapala-Niemi 

och Petra Sternlund 

Vad gör alla ungdomar i Kiruna som vill spela 

musik, dansa eller spela teater? Ja, Kiruna har, med en 

mindre stads mått mätt, ett riktigt hyfsat kulturutbud 

och mycket tack vare Tusen Toner (som vi har all anledning 

att fördjupa oss i framtida nummer, påminn oss om 

det), musikföreningen som sedan 1970-talet sammanfört 

och försett unga, hungriga musiksjälar med likasinnande 

och replokaler. Och Amatörteaterföreningen (som vi också 

måste berättar mer om vid tillfälle) som sedan drygt 20 år 

tillbaka hållit dörren öppen för Kirunabor, både unga och 

gamla, med en längtan att få stå på scen. Och förvaltat sin 

uppgift med osviklig entusiasm och energi. 

Men den här artikeln ska handla om Estetiska programmet 

på Hjalmar Lundbohmsskolan och om deras föreställning 

av musikalen Grease. Hurra, säger vi som såg den. 

Proffsigt som få. Och hurra säger nog alla unga med längtan 

till musik, sång, dans och teater. På Estetiska programmet 

kan de få sina själar uppfyllda och pröva sina drömmar och 

visioner – då när de kanske är som allra mest sugen att göra 

något eget, att hitta sin nisch eller bara hålla på med det som 

de tycker är så förbaskat kul! 

>> 

I LOVE KIRUNA 81

Vi träffar Robert Siwerhall, Linnea Det här är 

Johansson och Johannes Timander, 

tre av de elever som är med i uppsätt- 

Estetiska programmet 

ningen, några dagar innan de ska ha pre- Skolverkets definition: Estetiska 

miär. Linnea och Johannes går i årskurs programmet vänder sig till den som vill 

två och Robert i årskurs tre. Vi pratar om arbeta inom kultur och estetiska yrken. 

varför de sökte Estetiska programmet. Programmet ger en möjlighet att allsidigt 

– För mig fanns inget annat val än 

utveckla sin förmåga till skapande, 

estetprogrammet, säger Robert. 

inlevelse och uttryck. Programmet är 

– Musik är ett så universellt språk, ett studieförberedande och ger allmän 

självklart val för mig också, säger Johan- behörighet till universitet och högskola 

nes och fortsätter: 

och god bas för fortsatta studier både 

– Jag har alltid hållt på med musik och inom och utom det estetiska området. 

spelat i band sen jag var elva år. I framti- Estetiska programmet vid Hjalmar 

den jag vill skriva eget material, kanske Lundbohmskolan: Estetiska program- 

producera andra. 

met i Kiruna har tre inriktningar; musik, 

Linnea sticker inte under stol med att teater samt bild och formgivning. I dag 

hennes ambition kanske inte är att hålla går ca 80 elever på programmet. För 

på med musik på heltid i framtiden, hon info om Estiska programmet i Kiruna 

kan tänka sig att till exempel bli polis 

nångång framöver, men just här och nu 

är musiken roligast och det bästa man 

kolla www. skola.kiruna.se 

kan göra när man går på gymnasiet. på stämbanden, så Ylva Fernström får 

– Jag började på estetprogrammet i hoppa in för den här föreställning. 

Boden men flyttade hit inför andra året. Inne i grabbarnas loge är luften om 

Utbildningen i Kiruna har rykte om sig möjligt ännu tjockare av hårstylings- 

att vara bra och jag ångrar inte att jag produkter. Robert Siwerhall, som spelar 

flyttade. Jag trivs himla bra, säger hon. Danny, kammar till frillan på Gabriel 

Musiklärare Mattias Pääjärvi berättar Lindmark och öser på med våldsamt 

om elevernas arbete: 

mycket hårspray. 

– Idén med Grease presenterade elev- – Frisyren ska sitta på plats ett tag så 

erna själva. Sen har de gjort allt från att 

bestämma upplägget till att producera 

det gäller att inte snåla, förklarar han. 

marknadsföringsmaterial. De har tagit Som uppvärming inför föreställ- 

ut låtarna, repat, fixat scendekor, raggat ningen kör Jan-Åke Hedlund, drama- 

sponsorer, gjort affischer och annonser, lärare, ett kort, peppande snack med alla 

säger han. 

inblandande. 

– Det är ett slipat gäng det här, de har – Nu är vi framme vid föreställning 

viljan och är jäkligt drivna och duktiga. tre. Ni har tagit er igenom premiärföre- 

Det är kul att jobba med sådana här ställningen, med viss nervositet och ni 

produktioner. 

har gjort andra föreställningen och börjar 

känna er varma i kläderna. Nu tror ni att 

Det är en torsdag förmiddag 

ni kan det och det är nu ni kan få hybris. 

i mars och vi ska snart få se föreställning Men det är en ny publik för varje före- 

nummer tre i ordningen. Två kvällsföställning och varje föreställning är på så 

reställningar är redan avklarade. Nu är 

det matinéföreställning för 

skolelever som väntar. 

Vi smiter in i tjejernas 

loge. Luften är tjock av 

energi och hårspray. I logen 

som är tänkt för fyra personer 

trängs åtminstone det 

fyrdubbla med klädpåsar, 

skor, smink och peruker. 

Alla vet vid det här laget hur 

håret ska kammas och vilken 

eyeliner som framhäver ögat 

bäst på scen. Sara Norberg, 

som har rollen som Rizzo 

i musikalen, sippar på en 

kopp the. Hon har lite ont 

sätt unik. Det är viktigt att ha med sig. 

i halsen och vill spara lite 

Grease är ordet. Eller ”Proffs” är ordet. Slutposé efter skoldansen. 


Peppet avslutas med klassikern raketen, 

där alla stampar och klappar igång inför 

take off. 

Så intar alla sina positioner och publiken 

släpps på. Så fort musikalen sparkar 

i gång faller jag rätt ner i minnenas 

brunn. Greaselåtarna sitter som ett nikotinplåster 

i armvecket och pumpar en 

skön känsla av sent 70-tal in i kroppen. 

Eller rättare sagt ett imaginärt 50-tal, 

som man blev helt förälskad i när man, 

då för snart 30 år sedan såg John Travolta 

och Olivia Newton–John, snygga 

som få i filmversionen av Grease. 

Varje år gör Estetiska programmets 

musikelever en större uppsättning av 

något slag, tidigare har man bland annat 

satt upp musikalen Chess och gjort 

tema-konserter med Stevie Wonder och 

Led Zeppelin. 

– Det är oerhört viktigt för eleverna 

att känna att de faktiskt behärskar sina 

element så här bra i skarpt läge. Och det 

är alltid lika roligt att få visa upp vilken 

kapacitet de har för en publik, säger 

Mattias. 

Torsdagkväll avslutas med en bejublad 

föreställning. Senare på terminen får de 

även sälja föreställningen i förkortad 

version som ett företagsgig. 

Estetiska programmets dramainriktning 

hade hösten 2009 för få sökande 

för att det skulle vara möjligt att starta. 

Men ryktet om dess död är minst sagt 

överdrivet, enligt dramalärare Jan-Åke 

Hedlund. 

– Det är inte alls så att den lagts ner 

utan vi siktar nu på att starta 2010. 

Intresset finns och det är otroligt viktigt 

att unga människor får chansen att om 

de vill kunna välja att utbilda sig till 

exempelvis musiker eller skådespelare. 

Jag träffar Robert igen några dagar 

före sommarlovet. Han slutar skolan 

nu. I höst väntar turné med egna 

bandet, Robbans Rockabilly 

Cirkus, som bildades för ett par 

år sen och som spelat in singlar, 

musikvideos och som även 

turnerat en hel del. 

– Musik är bäst live. Synd att 

Kiruna har så få scener och uteställen 

för livmusik. Det får gärna 

bli fler för min del. 

Till våren ska Robert söka en 

musikalutbildning. 

– Musik är det bästa som finns 

och musikal är mitt val. Jag har 

ett driv och vill vidare. Det ska 

bli kul att se hur långt man kan 

komma.

Musikalen Grease 

Musikalen Grease 

Grease är en musikal skriven av Jim Jacobs och Warren 

Casey. Men det är filmversionen av musikalen med 

John Travolta och Olivia Newton-John i huvudrollerna, 

från 1978 som de flesta förknippar med Grease. Handlingen 

utspelar sig på en amerikansk High school och 

handlar i stort om tonåringars val och kval i vänskap 

och kärlek. 

Grease amerikansk filmversion anno 1978 och 

Grease i Kirunas musikalversion anno 2009. 

I LOVE KIRUNA 83

På Krämaren står 


Externa handelsområden växer i Sverige. Och Kiruna hänger på. 

Förhoppningarna är att om handeln ökar i en del av stan, ökar 

den totalt i Kiruna. 

Häng med till kvarteren Välten och Krämaren där handeln 

står i centrum. 

Text: Petra Sternlund • Illustration: Daniel Kangas • Foto: Jörgen Medman

KGS 1/1 

handel i centrum 

Det är en tisdag förmiddag i oktober 

på Coop Forum i Kiruna och det 

råder idel byggaktivitet i stora delar av 

butiken. Butiksytan ska omfördelas då 

man gör plats för klädkedjan KappAhl 

som öppnar en butik i samma byggnad 

nästa år. Om ett par veckor ska det 

mesta dock vara klart för Coop Forums 

del – julhandeln står för dörren. 

– Vi jobbar på som bara den, nu har 

vi just flyttat kassorna och en hel del 

hyllor ska vändas och vridas men vi 

har som mål att vara klara till vecka 48, 

säger Coop Forums butikschef Anders 

Wikström, samtidigt som han prisar 

kundernas tålamod: 

– Jag måste säga att vi har väldigt 

tappra kunder. De är värda en eloge. De 

har haft överseende och handlar på som 

vanligt trots att det är lite bökigt här just 

nu och har så varit en tid. 

Ja, för på kvarteret Krämaren, där Sveri- 

ges nordligaste Konsumförening, Konsum 

Malmfälten, har sin stormarknad har den 

senaste tiden pågått en hel del byggnationer. 

Området expanderar och nu pågår 

även byggen på granntomten, kvarteret 

Välten, som får sin första butik invigd 

våren 2010 då ICA Kvantum öppnar ny, 

stor matvaruhandel. 

För precis som i de flesta städer växer 

även i Kiruna externa handelsområden upp 

utanför stadskärnan. Välten och Krämaren 


>>

med intilliggande kvarter är det externa 

handelsområde i Kiruna som bäst etablerat 

sig och som just nu expanderar mest. Om 

man nu kan tala så mycket om just ett 

externt område i det här fallet. Det tycker 

inte Magnus Bäcktorp, vid Fastighetsmästaren 

som äger en del av tomterna och 

byggnaderna i handelsområdet. 

– Jag skulle vilja säga att vi ligger rätt 

centralt. Kiruna är inte så stort och för 

många Kirunabor ligger just det här 

handelsområdet tvärtom nära. Det gäller 

bland annat för de stora bostadsområdena 

Lombolo, delar av Bolagsområdet, Jägarområdet 

och Triangeln som har gångavstånd 

hit, säger han. 

Kvarteret Krämaren började 

bebyggas med butikslokaler i slutet av 

1970-talet då Konsum Malmfälten öppnade 

sin första stormarknad här. 

– Man kan nog säga att vi var lite före 

vår tid, säger Konsum Malmfältens vd 

Peter Fjällborg och fortsätter: 

– Tyvärr sammanföll öppningen med 

den stora gruvkrisen i Malmfälten och vi 

gjorde inte direkt några vinster under våra 


första år här nere. Stora delar av den här 

byggnaden som var tänkt för andra butiker 

fick omvandlas till verkstäder. Tiden var 

sådan att det inte var läge för handel. 

Men i dag råder andra förhållanden. 

–Om vi var mer eller mindre felplacerade 

då, ligger vi mer rätt i dag och det går 

det riktigt bra för oss. Vi får dessutom fler 

”Jag älskar Kiruna 

och är mån om Kiruna. 

Därför vill jag jobba 

för att så många som 

möjligt väljer att 

handla i Kiruna” 

Anders Wikström, butikschef Coop Forum 

och fler butiksgrannar, säger Peter. 

Handel är,enligt Peter Fjällborg, den 

största besöksnäringen i Sverige i dag och 

han och Magnus Bäcktorp är överens om 

att en stad som Kiruna måste hänga med 

i utvecklingen. Ska man kunna locka folk 

att komma till Kiruna för att handla måste 

man också möta efterfrågan. I dag vill de 

flesta kunna köra bil till matvarubutikerna, 

ha gott om lastutrymme, man vill även 

kunna handla annat som till exempel 

sällanköpsvaror och kanske fika eller äta 

innan man lämnar området. 

Enligt Magnus Bäcktorp är det också 

många intressenter som efterfrågar lokaler 

i just externhandelsområden. 

– För många av de stora kedjorna är inte 

ett centrumläge intressant, tyvärr. 

Ett sådant exempel är KappAhl 

som i mars 2010 alltså ska öppna sin nya 

butik i samma byggnad som Coop ligger i. 

KappAhl gör comeback i Kiruna. I början 

av 1990-talet flyttade man in på två plan 

i dåvarande Domushuset i centrum, som 

då omvandlades till en galleria. Men efter 

några år fick man stänga butiken. Kapp-

Ahls Sverigechef Urban Solander, har 

sagt till lokaltidningen NSD att man nu 

kommer för att stanna och att man öppnar 

en mer lättöverskådlig och rationellt butik 

denna gång. 

– Vi är självklart inte ute efter att ödelägga 

centrum, säger Magnus Bäcktorp 

och påpekar att han själv äger fastigheter i 

centrum och att det i så fall vore ett dåligt 

drag för hans egna intressen. 

– Men jag tror att mer handel över 

huvudtaget är stimulerande för Kiruna. Ju 

fler butiker, var de än ligger, dessbättre. Ska 

vi locka fler från exempelvis Norge är det 

bra om vi får fler att vilja etablera sig här. 

Att Kiruna stad kommer att omvandlas 

och att kvarteren Krämaren och Välten 

om låt säga 20, 30 eller 40 år berörs av 

gruvbrytningens verkningar ser inte 

Magnus som något stort problem. 

– Vi kan inte sitta och vänta. Och alla 

vet vi att det alltid sker strukturomvandlingar 

över tid. Men Kiruna måste 

fortsätta leva och utvecklas och det gäller 

alla områden av stan. 

Magnus och Peter säger också att man 

hela tiden måste förbättra och förnya sig 

Fakta handelsområdet 

i kv. KRÄMAREN och 

kv. VÄLTEN 

• I området omsätts ca. 

700 miljoner kronor per år. 

• Ungefär 300 personer jobbar 

inom handel i området. 

• Våren 2010 öppnar ICA Kvantum 

samt KappAhl. 

• I dag finns, förutom Coop 

Forum och Coop Bygg, Jysk, 

Elgiganten, Färghuset, Digit, 

Company Line och OKQ8 

samt Café Chinoo, Bertas 

Pizzeria, restaurang Shop Stop 

och hamburgerbaren Frasses 

i området. 

för att få kunderna att trivas och stanna. 

– Vad gäller det här området ska vi se 

över den yttre miljön, vi ska fräscha upp 

entréer med mera och så måste logistiken 

i området bli bättre. Just nu bygger vi faktiskt 

om och leder om den tunga trafiken 

som ska till baksidan av huset så de slipper 

snirkla förbi på framsidan av butikerna. 

Tillbaka på butiksgolvet hos Anders 

Wikström. Vi följer med när han tar en 

runda i butiken. Han morsar och pratar 

med kunderna och personalen. 

”Mer handel över huvudtaget 

är stimulerande 

för hela Kiruna” 

Magnus Bäcktorp, fastighetsägare 

– Vi kommer att bygga och förändra 

ytterligare en del här på Coop. Coop 

Grovbygg till exempel kommer att bli 

mindre, men fortfarande ska hemmafixaren 

kunna komma hit en lördag 

eller söndag och köpa det han eller hon 

behöver. Vi kommer också att bygga om 

frukt och grönt en del och göra plats för 

en ny grillavdelning. Det ska bli lite mera 

matdofter i atmosfären här inne och så ska 

vi bygga en ny miljöstation. 

Anders säger att han tycker det är 

kul att det händer mycket, dels i den egna 

butiken men också i området. 

– Visst, vi får en konkurrent i ICA Kvantum 

och det innebär att vi måste vässa oss 

ytterligare. Och på det stora hela känns allt 

det här bra för Kiruna. 

Vi ska fortsätta jobba för att våra kunder 

och våra medlemmar ska tycka att det 

här är en riktigt bra marknadsplats. Jag 

tycker det är viktigt att så ofta det går 

tänka lokalt. Jag älskar Kiruna och är mån 

om Kiruna. Därför vill jag jobba för att 

så många som möjligt väljer att handla i 

Kiruna i stället för någon annanstans. 

I LOVE KIRUNA 87

LEKA, BUSA, FIKA 

... kan du göra hos oss på 

Gruvtrollets lekland. 

Här hittar du bland annat: 

Olika klätterställningar, hoppborg, hopp- 

slide, bollhav, bollkanoner, studsmattor, 

rutschkanor, mulitarena, airhockey 

och sist men inte minst en riktigt 

hög dropslide... törs du? 

Det finns även separata lekland 

för barn upp till 2 år och barn 

under 6 år. 

De vuxna kan ha minst lika roligt 

eller ta det lungt med en fika. 

Välkomna! 

Vi anordnar även grupparrangemang 

för för både privatpersoner och företag, ex teambuildning, AP-träff med mera. 


Gruvtrollets Lekland 

Lombiavägen 2 981 36 Kiruna 

Tfn: 0980-185 11 

info@gruvtrolletslekland.se 

www.gruvtrolletslekland.se 

Ett hus med en massa skoj och god mat 

Välkommen till Restaurang Malmia! 

Lunchbuffé varje vardag. 80:- 

Husmanskost med stort salladbord, 

nybakat bröd och dagens soppa. 

Catering och lokaluthyrning för alla 

typer av arrangemang som ex; bröllop, 

födelsedagar och firmafester. 

Här finns plats för 

upp till 300 personer 

och vi hjälper gärna 

till med menyförslag. 

Till företag gör vi även 

lunchlådor, smörgåsar, 

tårtor och smörgåstårtor. 

Kontakta oss så hjälper vi er 

till smakliga målitder - stora som små! 

Restaurang Malmia 

Lombiavägen 2 981 36 Kiruna 

Tfn: 0980-165 15 

GPS 

X: 7534155 

Y: 1686788

Sveriges största 

gränshandel norr 

om Polcirkeln! 

Lapporten Minimarknad 

Är en butik med enormt utbud av godis. 

Ca 1500 lågprisartiklar. Kläder, jakt- och 

fiskeutrustning. Du kan tanka dygnet 

runt i vår automatstation Bilisten. 

Tel: +46 (0)980-669 30 

Lapporten Stormarknad 

Här hittar du allt du behöver av mat och dryck. 

Vi har öppet alla dagar - hela veckan. 

Utlämning av systemvaror. 

Tel: +46 (0)980-667 00 

Gränsenbutiken 

Här kan du handla mat och delikatesser, 

husgeråd, kläder, souvenirer och sportartiklar 

plus mycket, mycket mer. Öppet alla dagar. 

Tel: +46 (0)980-430 71 

Restaurang Lapporten 

Öppet alla dagar. 

Tel: +46 (0)980-402 55 

Välkommen till upplevelser och 

gränshandel på Lapporten i Abisko 

www.lapporten.com 

I LOVE KIRUNA 89

land har jag velat lämna dig för all evighet, amen. 

Ge mig ut för att få nya intryck, lite omväxling och känna 

puls när klockorna stannat hos dig för länge sedan. Och du 

ska veta jag har varit på väg, i min tanke, men mina funderingar 

har bara blivit till resor. Åter efter en spännande helg långt 

härifrån där gräset varit grönt och körsbärsträden stått i blom 

har du mött mig med svart syn och nordliga vindar. ”I maj, när 

göken gol, sa mamma att det lyste av vårgrönt och av sol.” 



Alice Tegnér var nog aldrig ovan odlingsgränsen. Ja men 

herregud vad less jag varit. ”Hallå kapten, kan du vända 

denna gigantiska makrillburk och ta mig tillbaka?” Jag var för feg 

för att ropa fastän jag så gärna ville. 

Jag såg många lämna dig, men mig har du alltid haft 

kvar. Patriotiskt fanns jag där vid din sida när andra tog sina 

vinylplattor och drog för att aldrig mer komma tillbaka. ”För att 

kunna älska måste man kunna hata”. Och du ska veta vad jag har 

hatat dig. Som vore det jordens undergång när inte en enda sko 

i storlek 37 fanns kvar. Eller när du spottat mig i ansiktet för att 

jag behövt någonstans att bo ”du har plats nummer en miljon 

trehundratjugo i kön”. Jasså det har jag! Och jag vet att du inte 

ens har så många lägenheter – jag vet. Ibland förvandlas du 

från den lilla charmiga småstadsidyllen till ett träsk av 

skvaller, jantelag och illvilja. Man ska inte komma 

här och komma! Det ironiska är att det är just det 

som fått dig att blomma, du bara kommer här 

och kommer och är den du är. Störst. Högst. På 

toppen av Svea rike. 

Du var het på löpsedlarna ett tag, 

”staden som flyttar”. Och plötsligt hade 

du blivit som jultomten i december. Alla 

pratar om dig men ingen har sett dig… 

Flytta, alltså. Inte vi i alla fall. Här gick 

allt på som vanligt. I dagstidningen läste 

vi om kioskrån, indraget bidrag och – 

stadsomvandling. Du skulle inte flytta 

längre, du skulle omvandlas. Något nytt under 

stjärnorna? I vilken stad sker aldrig några 

förändringar? Och så tänker jag på LK som fick 

hosta i vintras och givetvis blev du smittad. 

Du blev jättesjuk och åkte på en killförkylning, 

nästan lunginflammation. 

Efter många år tillsammans är det dags att öppet 

erkänna mina känslor för dig. Jag känner hatkärlek 

till dig. Hat. Kärlek. Men ju starkare kärleken har 

blivit genom åren desto mindre plats får hatet. 

För vi är som ett gammalt strävsamt par. Du hatar 

när jag klipper tånaglarna framför teven. Och jag hatar 

när du lyssnar på radions väderprognos, alldeles för högt 

och alldeles för länge, på rapporter om storm i Doggers 

bankar och köldknäpp i Naimakka. Men vi fortsätter 

sträva, sida vid sida. Kärleken övervinner hatet. 

För du är vacker när du ler. När vårsolen glittrar på 

skarsnön, höstfärgerna brinner på träden längsmed vägen 

till Norge. Då när svampen ska plockas och luften är hög 

och klar. Du charmar mig bortom allt när sommarens nätter

är ljusa som ditt sinne och du högljutt bjuder in till festival. 

Eller när jag stolt berättar för de som lämnat dig att jag kan 

dricka vattnet ur din bäck, bara sisådär. 

”Patriotiskt fanns jag där vid 

din sida när andra tog sina 

vinylplattor och drog för att 

aldrig mer komma tillbaka.” 

Jag skryter högt om de upplevelser du har att 

erbjuda – för hela världen, till hela världen. Att jag sett 

Björn Borg på besök i min lilla by och att vi har en bokbuss 

som är skithäftigt målad. Du gör mig glad när skrål och 

skratt studsar mellan affärernas välfyllda skyltfönster från 

en uteservering en ljummen julikväll. Så var du inte förr 

och jag älskar din förändring. Eller när himlen ovan dig 

sprakar i norrsken och det på nyheterna pratas om att 

man ska kunna boka en charterresa till rymden härifrån. 

Du gör mig lycklig över närheten till den vilda, vackra 

naturen som inte längre är att ta för given i vår stora värld. 

Jag får gåshud av vällust när jag andas din rena luft en 

tidig julaftonsmorgon när det snöar lappvantar. Jag känner 

tacksamhet för ditt vidsträckta landskap där mil efter mil är 

orört. Doften av blöt asfalt i centrum en regnig sommardag 

kan vara lika vackert. Och jag är stolt. Borta är de krökta 

ryggarna på dina gator, vi har slagits och du dog aldrig! 

Visst har det varit och visst är det tufft ibland, men du reser 

dig alltid. 

För det är så här jag känner för dig, du med dina 

fel och brister och för den du varit och den du är. Dina 

vackra sidor är ju så otroligt många fler och det är väl därför 

jag stannar. Dock skäms jag fortfarande över min hatkärlek 

men nu har jag i alla fall erkänt. Dragit ner brallorna, som 

det heter. För vi lär fortsätta sträva, sida vid sida. Trots att 

jag fullständigt skiter i att det stormar vid någon sandbank 

och är svinkallt i ett ställe som heter Naimakka. Kärleken 

övervinner hatet – att den gör. Övervinner och övervintrar. 

Helena Sjöholm är 40 år, är frilansjournalist/skribent och 

egenföretagare. Hon är uppvuxen, bor och verkar i Kiruna. 

Förutom två år i Kalix för studier har Helena bott här hela sitt liv. 

”Jag var en av de få som valde att stanna kvar här under 80-talet, 

det var speciellt ovanligt bland oss tjejer. Många valde att dra iväg 

så fort de kunde och några få har kommit tillbaka. Jag slås ibland 

av hur mycket Kiruna har förändrats, till det bättre, sedan jag var 

ung. Men än finns mycket att göra.” 

En ännu bättre 

webb – för din skull! 

Välkommen till vår nya hemsida. Här kan du lätt 

hitta information om lediga bostäder, studentboende, 

hur man gör en felanmälan och mycket 

mer. Du kan även läsa om vårt energispararbete 

– Jakten på kilowatten. 

På Dina sidor kan du se vilken plats du har 

i kön, om det finns några objekt som passar 

dina önskemål med mera. 

På hemsidan hittar du även kontaktinformation 

till våra kontor och till serviceteknikerna. 

www.kirunabostader.se 

Sök lägenhet, lokal 

och garage på webben. 

Felanmälan direkt 

på webben. 

Ska du studera i Kiruna? Hitta 

ett lämpligt boende via oss. 

Jakten på kilowatten. Läs om vad 

Kirunabostäder gör för miljön. 

Vi tror 

på Kiruna 

och Kirunas 

framtid! 

I LOVE KIRUNA 91

Gruvstrejken i Malmfälten väckte 

ett enormt uppseende i massmedia. 

De flesta större tidningar, radio och 

tv hade folk på plats under hela 

strejken. 

Kirunasiert – Kiruna er blitt ett 

samlebegrepp for menesklig revolt 

mot unmenneskliggjorte, industrielle 

arbiedsforhold. 

Gruvstrejken i Kiruna gav upphov 

till ett nyord i Norsk ordbok, utgiven 

av Norsk språkråd, 1982.

Vintern då gruvarbetarna i Malmfälten sa ifrån: 

”Vi är inga 

maskiner” 

Text: Petra Sternlund • Foto: Börje Rönnberg © Kiruna kommun 

D et var den 9 december, klockan 06.00. 

Gruvarbetarna i Svappavaara på morgonskiftet 

hade som vanligt klivit upp i den mörka decembermorgonen, 

tagit sig till arbetet, bytt om i manskapshuset 

och gått in i truckverkstan. Där satte man sig och började 

prata om det nya avtalet. Dagen innan hade de fått veta att 

den lovade löneförhöjningen uteblivit och nu rådde en upprörd 

stämning. ”Nu måste vi öppna ögonen på dom. Så här 

kan vi inte ha det. Vi har varit alldeles för jävla snälla alltför 

länge”, sa man. Och så blev man sittande. 

Orden ovan är hämtade ut boken ”Strejken” av Anders 

Thunberg. I boken berättar den 32-årige truckföraren och 

Svappavaarabon Börje Jakobsson, som var en av de 35 första 

som satte sig, om hur han och kompisen pratat om fiske och 

lite av varje när man gick den vanliga vägen upp till gruvan. 

”Ingen pratade om strejk, men det låg något i luften.” Och 

enligt Börje var det en bubbla av missnöje som blev så stor att 

den plötsligt sprack. ”När basen över truckverkstan kom in, sa 

han: Vad håller ni på med? Vi sitter här, det är sittstrejk, inget 

annat, sa vi...” 

Allt började alltså i Svappavaara, men bara två dagar 

senare hade strejken spridit sig till gruvorna i Kiruna och 

Malmberget och malmhamnen i Luleå. 

När man läser Börjes Jakobssons citat förstår man att det 

var just vanliga människor som kände att man fått nog. Det 

understryker också Kirunabon Lars Lindberg som under strejken 

jobbade som journalist på Norrbottens Kuriren i Luleå. 

När strejken utbröt, skickades upp för att förstärka lokalredaktionen 

i Kiruna. ”Åk du, du är ju från Kiruna”, sa man i Luleå 

och Lars Lindberg åkte. 

– Ingen vågade ju åka upp till Kiruna eftersom det målades 

upp en skrämmande bild av att det pågick något kusligt där 

uppe, en revolution. Inte ens Olof Palme for dit, berättar han. 

– Och när man väl kom hem till Kiruna fick man en helt 

annan bild, det var ju bara vanliga, fina, goda människor som 

hade fått hinken full och som nu måste protestera. 

Orsaken till strejken var missnöjet med ackordslönerna, 

hetsen och övervakningen i den allt tuffare arbetsmiljön. 

Allt skulle gå fortare och varje arbetare skulle vara allt mer 

effektiv. Övergången till underjordsbrytning under 1960-talet 

innebar att gruvbrytningen blev dyrare och företagsledningen 

ville driva fram ett effektivare arbete med hårdare styrning 

och övervakning. Många arbetare upplevde att man tog deras 

frihet och yrkesstolthet i från dem. 

Under strejken återkom också de strejkande ofta till att 

man ville ha sitt människovärde tillbaka. De ansåg att gruvledningen 

bedrev rovdrift på människan. Strejkledaren Ture 

Rantatalos uttalande under ett strejkmöte, tydliggör hur man 

såg på ackordshetsen och tidsstudierna: 

”Jag har ofta tänkt på att skulle gruvarbetarna någon gång under 

arbetet få dra en trudelutt så skulle produktionsresultatet bli häpnadsväckande”. 

Lars Lindberg minns mötena i Stadshuset och Sporthallen 

och de gjorde ett starkt intryck. 

– Vanliga gruvarbetare som Elof Luspa och Harry Holmlund 

blev ledargestalter. Jag tänker på när Harry frågade: Ska vi 

fortsätta strejka? Och fick ett 

rungande ja till svar så hela 

taket lyfte. Jag får fortfarande 

rysningar när jag tänker på det. 

Strejken engagerade hela 

gruvsamhället. Även Kirunabor 

som inte hade någon direkt 

koppling till gruvan samlade 

in pengar, skrev på listor, gick 

med i demonstrationståg. 

På Konsum såldes varor till 

extra låga priser för att hjälpa 

gruvarbetarna så gott man 

kunde. Man annonserade om 

”Strejkkorv”. 

” Det var bara vanliga människor, 

som Elof Luspa, som hade fått 

hinken full.” 

Gruvstrejken varade i 57 dagar. Drygt 4.000 personer kom 

att strejka från 9 december 1969 till 4 februari 1970. Strejken 

väckte ett enormt uppseende i massmedia under den tiden och 

har blivit föremål för ett antal böcker och filmer efteråt. 

Enligt Lars Linberg var gruvstrejken en av 1900-talets mest 

betydelsefulla arbetsmarknadskonflikter. Saker som vi i dag tar 

för självklara, som arbetsrätt och medbestämmande på arbetsplatserna, 

föddes ur gruvstrejken, menar han. 

Och han tror att de Kirunabor som var med fortfarande 

påverkas av gruvstrejken. 

– Det blev så oerhört tydligt med symboliken i gruvan som 

stannade. Jag tror Kirunabon än i dag är oerhört stolt över att 

det var deras gruvarbetare som vågade sätta ner foten. 

Minnet av den stora gruvstrejken i Malmfälten uppmärksammas i både Kiruna och Svappavaara i december 2009 då det är 40 år 

sedan den ägde rum. Bland annat med en manifestation med fackeltåg från Folkets Hus till Kiruna Stadshus.


Köp en timme 

…är en energirådgivningstjänst och en säkerhetsbesiktning 

som ger dig konkreta råd och tips för 

hur du ska kunna spara energi och minimera 

risken för att drabbas av brand. 

I de flesta hem finns energitjuvar i form av t.ex. 

dålig isolering, otäta fönster och felinställd ventilation. 

Du har kanske apparater och utrustningar där 

ett elektriskt fel kan orsaka brand. Köp en timme 

är ett lönande hembesök som kan minska dina 

energikostnader och öka säkerheten. 

I Köp en timme ingår: 

• Undersökning med värmekamera 

• Genomgång av fastighetens värmesystem 

• Kontroll av elsäkerheten 

I vårt produktsortiment finns försäljning 

och installation av: 

• Luftvärmepumpar 

• Fjärrstyrning av underhållsvärme 

• Villalarm 

• Motorvärmartimer 

• Mjukel – reglerar värmen i huset – jämnare 

värme och lägre elförbrukning 

• Jordfelsbrytare 

Våra kunder är viktiga för oss 

Som vår kund betalar du bara 500 kr. Men självklart 

kan alla, oavsett elleverantör, köpa tjänsten till 

ordinarie pris. Då kostar det 1.500 kr. 

För bokning och information: 

Telefon 101 35 • info@jbf.nu 

www.jbf.nu 

När ni väljer att köpa el av oss, gör ni som vi, tänker lokalt. Det skapar utveckling, 

arbetstillfällen och inkomster i vår kommun, det är något att vara stolt över. 

Undersökning med värmekamera 

ingår i Köp en timme. 

JEAB 

Jukkasjärvi Energi AB 

är ett lokalt elhandelsbolag 

och helägt 

dotterbolag till JBF.

Ordning och reda 

ger trivsel och vinst 

Sedan KGS Mekaniska tagit fasta på 

att jaga bort tidstjuvar har företagets 

effektivitet ökat markant. För 

drygt ett år sedan införde man den 

så kallade Leanmetoden i verkstan. 

”Det är det bästa vi har gjort”, 

säger Per Stöckel, ansvarig för 

Leansarbetet hos KGS Mekaniska. 

Det är en av de där dagarna då 

Leanmetoden verkligen sätts på prov på 

verkstadsgolvet hos KGS Mekaniska. 

Måndag morgon och ett så kallat FU-stopp 

i LKAB-gruvan gör att verkstan fylls med 

maskiner och komponenter från gruvbrytningen 

som behöver underhåll. 

– När det blir så här koncentrerat med 

jobb under en kortare tid är det extra 

viktigt att arbetsflödet i verkstan fungerar, 

säger Per Stöckel. 

För det är just det som Leanmetoden går 

ut på – att skapa ordning och reda och ett 

bra arbetsflöde. Är det städat och sorterat 

och man vet hur och i vilken ordning arbetet 

fungerar bäst blir också alltihop mer 

effektivt och man får ut det bästa och det 

mesta av alla medarbetares kompetenser. 

– Förut kunde det gå en halvtimme per 

dag till att flera personer sökte efter verktyg 

som försvunnit. När man inte hittade 

sakerna fick man köpa in nytt, så gick det 

ett varv, verktygen var åter på vift, folk 

sprang runt och letade och så rullade det på, 

säger Per Stöckel. 

KGS Mekaniska har senaste åren gått 

från 50 miljoner till 160 miljoner i omsättning, 

en del tack vare Leanmetoden. 

– När man ser att det handlar om två 

miljoner i plus på sista raden, känns det 

verkligen roligt att arbeta efter den här 

metoden, säger Mikael Pudas som är 

verksamhetschef på KGS Mekaniska 

sedan 2002. 

Metoden går ut på att städa, sortera, 

strukturera, standardisera och att ständigt 

förbättra, man följer de fem s:en som det 

heter enligt Lean. Ute på verkstadsgolvet 

finns fem-s-ansvariga och de tycker alla att 

de fått en trevligare och bättre arbetsplats. 

– Det är rent och snyggt, vi sparar tid 

och allt blir faktiskt mycket bättre, säger 

Vasile, Jari, Daniel och Per. 

Mikael Pudas poängterar det viktiga i 

medarbetarnas delaktighet. 

STÄDA • SORTERA • STRUKTURERA • STANDARDISERA • STÄNDIGT FÖRBÄTTRA 

MOT HÖGRE FÖRÄDLING 

KGS Mekaniska är ett komplett och innovativt verkstadsföretag i LKAB-koncernen. 

Vi har maskinerna, lokalerna och personalen att möta den moderna industrins krav 

och förväntningar. Med tyngdpunkt i produkter av högre förädlingsgrad utvecklar 

vi verksamheten mot högsta kvalitet och leveranssäkerhet. 

Fyra ess av fem möjliga. Vasile Gherman, Jari Järvelä, Daniel Esberg och Per Tapani jobbar alla som fem-sansvariga 

på KGS Mekaniska. På bilden saknas Lars Stålnacke. 

– Många kommer numer med idéer om 

hur vi kan arbeta och förbättra oss. Det 

är viktigt för oss att alla känner att deras 

engagemang är av betydelse. Vinsten är 

att man kan jobba i ett lugnare men mer 

effektivt tempo, vilket oftast leder till att 

man också mår och trivs bättre, säger han. 

För KGS Mekaniskas del har dock 

resan med Leanmetoden bara börjat. 

– Vi hälsade på hos Scania och i deras 

verkstäder, där har man använt Lean i 

tio år och det fungerar mycket bra. Men 

även om vi bara hållit på ett år här hos 

oss, så är det just den synbara effekten på 

så kort tid som visar hur spännande det 

här är. Vi är en bra bit på väg och KGS 

Mekaniska blir ständigt en bättre och 

trevligare arbetsplats, säger Per Stöckel. 


www.kgs.se 

Text: Petra Sternlund • Foto: Jörgen Medman

Nikkaluoktafjällen ger dig 

- bra boende och riktigt god mat härifrån 

- egna äventyr i mäktig fjällvärld 

Tfn 0980-550 15 www.nikkaluokta.com nikka.sarri@telia.com 


Välkommen till Nikkaluokta! 

Nikkaluokta är känt för vackra fjäll stor gästfrihet 

och minusgrader 

Kom ut till oss och 

njut av naturen! 

Konferens i fjällvärlden! 

Vi har konferenscenter, hotell och restaurang 

Hotellrum från 295: -/person 

malmfältens 

LOGI & KONFERENS 

www.logikonferens.se 

Campingvägen 3 • 981 35 KIRUNA 

0980-675 00 

malmfaltens@kiruna.fhsk.se 

Restaurang Citykrogen är en viltrestaurang 

med pub och en whiskybar med tapas. 

Lunchbuffé mån-fre 11.00-13.30. 

Det finns många sätt att hyra bil. 

Vi erbjuder allihop. 

Välkommen till Europcar! 

Europcar 

Forvägen 33 

Tel. 0980-666 00 

www.europcar.se 

Vi är återförsäljare för Statoil smörjmedel 

Vi har ett stort lager av oljor och oljetillbehör samt 

andra kemiprodukter, rengöringsmedel m m. 

Tranemo Workwear i Kiruna 

Vi är stolta över att få sälja Tranemo's 

arbetskläder av hög kvalitet! 

Välkommen in till vår butik! 

Maskinvägen 7 981 38 Kiruna 0980-788 80 

www.maskincenter.se 

Matiga mackor, pajer och bakpotatis 

Stort sortiment på kaffe- och tesorter 

Vi erbjuder även catering. 

Fullständiga rättigheter. 

............................ 

Tårtor och smörgåstårtor på beställning 

Upplev fjällvärlden på nära håll. Bo bra och ät gott hos oss i Nikkaluokta. 

info@citykrogen.com • www.citykrogen.com 

Mån-fre Öppet dagligen 8.00-18.00 under Lördag säsong 10.00-16.00 13/2-3/5 och Söndag 13/6-20/9. stängt 

Bergmästaregatan 7 • 981 33 Kiruna • Tfn: 0980-170 59 

Geologgatan 4 Tel 0980-174 60 www.cafesafari.com 

Välkommen till 

SSC Esrange Space Center 

Guidade turer - Technical Visits - 

Skol- och gruppbesök - Visitor Center 

För info och bokning: www.ssc.se 

eller ring 0980-72207 

Välkomna 

0980 133 55 FÖRENINGSGATAN 11 

www.landstroms.wordpress.com

Senaste generationens dubbdäck 

erbjuder överlägset grepp under 

alla vinterförhållanden. Minskad 

risk för vattenplaning. 

bilcentrum@kiruna.nu 

VÄLKOMMEN TILL DIN LOKALA DÄCKVERKSTAD 

www.erikssonbil.se 

Nya Santa Fe. 

0,68 liter milen! 

Gullriset 

0,68 liter milen för knappast tankarna till en fyrhjulsdriven, rymlig familjetransportör i den 

övre komfortklassen. Men nya Hyundai Santa Fe med den nya 2,2 liters dieselmotorn på 

197 hk är faktiskt så snål. 

Du som behöver en bil som förmår lite mer, och som värdesätter generösa utrymmen och 

hög komfort har all anledning att bekanta dig med nya Santa Fe. Den snåla dieselmotorn 

är bara en av nyheterna. Välkommen in! 

Hyundai Santa Fe 2.2 CRDi-R, pris från 279 900 kr, 2.4 bensin från 249 900 kr 

3 års Nybilsgaranti med obegränsad körsträcka • 9 års Elektronikgaranti 

12 års Rostskyddsgaranti • 3 års Lackgaranti • 3 års Vagnskadegaranti • 3 års Vägassistans 

Bränsleförbrukning vid blandad körning 6,8–8,9 l/100 km. CO2 -utsläpp 176–213 g/km. Miljöklass 2005/2005PM. 

NYA 

www.hyundai.se 

0980–61880 

KIRUNA 

Lastvägen 52 Kiruna. Tel. 0980–618 80, 070–538 18 80 

Mån-Tors 9–18, Fre 9–17. Lunch 12–13. www.ostermalmsbil.se 

VERKSTAD 

RESERVDELAR 

BUTIK 

VOLVO 

FORD 

RENAULT 

KIRUNA 0980-644 00 WWW.ERIKSSONBIL.SE 

Ett smartare val 

I LOVE KIRUNA 97

Ge oss gärna en 

staty av Salming 

Alla som besökt vår hemsida, www.ilovekiruna.com, har haft möjlighet att 

lägga sin röst på vem de helst skulle vilja se som staty i det nya Kiruna, eller varför inte 

i nuvarande, går det att baxa stadshus och annat till ny plats kan det väl inte vara särskilt 

meckigt att ta med sig en staty. 

Vi är inte förvånade över resultatet. Börje Salming är våra läsares favoritkandidat 

och Börje förtjänar sannerligen att stå staty i Kiruna. Dock blev det ganska jämt skägg 

mellan honom och personen på placering nummer två, han som kallas stadens 

grundare, Hjalmar Lundbohm. Börje själv är ödmjuk inför detta och säger i vår intervju 

med honom på sidan 22 att det känns jätteroligt men att han blir förlägen för det är ju 

Hjalmar Lundbohm som satt prägel på Kiruna och det är klart att han ska vara staty. ”Visst 

skulle det vara kul att stå staty men jag skulle nog skämmas lite grann.” Men till slut ger 

han sig, okej då, han kunde väl tänka sig en staty om Hjalmar Lundbohm också fick en 

”vid min sida och då ska den statyn vara lite större än min”. 

Vi på I Love Kiruna ser gärna fler statyer i stan föreställande Börje, Hjalmar 

och många andra. Varför inte göra en nyastaty i snö varje vinter? 

Förutom frågan om staty så frågade vi även våra läsare vad de ville se för ny byggnation 

i Kiruna. Svarsalternativet som fick flest röster var ett nytt äventyrsbad med extra 

allt, följt av konstmuseum. Vad gäller konstmuseum är det dock invigt ett länskonstmuseum 

i projektform. Ännu finns bara pengar så det räcker till projekt som ska pågå 

under tre år, en framtida byggnad är ännu inte finansierad. Men någonstans ska man 

börja, resonerar de som verkar för länskonstmuseet som varit på tapeten i princip sedan 

Kiruna grundades. Vi på I Love Kiruna håller tummarna för att spaden snart går i jorden, 

både vad gäller konstmuseum, äventyrsbad och även det nya Kiruna för den delen. 



Rösta 

på 

webben! 

Vi fortsätter att hålla koll 

på vad ni läsare tycker. Nu 

vill vi veta vilken årstid 

här i Kiruna som ger er den 

största kicken: 

• Vintern – utan norrsken, rejäla 

minusgrader och snö kan man nog 

lika gärna dö. 

• Våren – i mars utbrister du alltid 

”Äntligen!” Inget slår vårvintern i 

Kiruna. 

• Sommaren – långa, ljusa nätter 

med midnattsol och så en Kirunafestival 

på det, kan inte bli bättre! 

• Hösten – äntligen har myggorna 

dött, luften är klar och färgerna 

förtrollar. Du säger: ”stanna tiden 

för alltid!” 

Går till vår hemsida: 

www.ilovekiruna.com och 

rösta. Vi ses där! 

Du vet väl att du kan 

köpa den fina I Love Kirunamössan 

även i vinter. Hälsa 

på hos våra återförsäljare: 

Sven Hörnell AB i Folkets 

Hus och Ripans sportshop på 

Camp Ripan. Kom ihåg: Det 

är alltid skönt med mössa.

I LOVE KIRUNA 99

Riktig 

skidåkning 

sedan 1926. 

Vad behövs mer än ett par skidor, trevligt sällskap 

och 360° fjällupplevelse? I Björkliden Fjällby finns 

en bred repertoar för pistälskaren, familjen och 

offpisträven. Liftarna rymmer tio gånger fler åkare 

per timme än vad det finns bäddar – här kan du ta 

ut svängarna. Ladda för snö i vinter. 

0980-641 00 

www.bjorkliden.com 

100 I LOVE KIRUNA

Börje Salming

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?