Crash Magazine Nr 1 - Crafton Musik AB

crafton.se

Crash Magazine Nr 1 - Crafton Musik AB

Crash

nummer 1

gratis trumtidning

the haunted

meinl drum festival

> rodney holmes

M A G A Z I N E

per mØller jensen i studion

meinl: mB10 • addes loudpark reportage

nya skinn från evans • närBild: cajón


närbild

crash - trummagasinet


Ledare

Ibland måste man nypa sig i armen!

Orden är Adde´s i Hardcore Superstar efter senaste giget i

Japan, men faktum är att de flesta trumslagare nog känner

igen sig i detta. Som när Daniel i In Flames är förband till sina

gamla idoler Slayer eller Daniel Mullback vars band Sabaton

tog emot priset som Sveriges bästa hårdrocksband 2006

under Sweden Rocks kickoff.

För egen del har 2006 varit händelserikt. Det startade i januari

med Tama´s Bubinga Party i Los Angeles med Simon Phillips,

Kenny Aronoff och Spanky samtidigt på scenen. Därefter

gjorde vi en clinicturné med Rodney Holmes, besökte Evans

fabrik i New York och inte minst Meinl Drum Festival… Härliga

stunder som gjuter nytt blod i ådrorna!

Tanken med Crash Magazine är att vi vill dela med oss av

dessa stunder och intryck. Dessutom vill vi skriva om nya

spännande trumprylar. I detta första nummer har allt inte

fått plats. Vi ville naturligtvis ha med intervjuer och material

från fler trumslagare och framgångsrika band ex. Backyard

Babies, In Flames m.fl. En annan tanke var också att vi skulle

ha med inspirerande övningstips. Som ni ser saknas inte

idéer men vi vill också ha feedback ifrån dig käre läsare. Mejla

till oss och säg vad du tycker! Eller ännu bättre är om du går

in på vår hemsida, www.crafton.se och registrerar dig som

gratisprenumerant. Då får vi en direkt indikation av intresset

för tidningen och du blir garanterad att ett eventuellt nästa

nummer automatiskt blir hemskickat till i din brevlåda.

Hur som helst så måste man nypa sig i armen när Kenny

Aronoff kramar om en och säger: ”– Hey, Sweden! Yes, i

remember we did some clinics and we drove around in the

country side”. Visserligen var det inte jag utan någon annan

som han åkte med, men han kom i alla fall ihåg Sweden

och det kändes bra. Eller som när Jason Bittner får syn på

Crafton-katalogen och entusiastiskt visar den för sin fru med

orden – ”It’s me on this catalog! Thank’s man!”

Vissa möten blir extra starka och mötet med Rodney Holmes

och hans spel är ett av dessa.

Hoppas vi lyckas förmedla något av detta till dig käre läsare.

Per Burström / Crafton Musik AB

innehåll

Nummer 1 - December 2006

04 Per M Jensen från The Haunted

08 Meinl Drum Festival

10 Rodney Holmes - Dynamikens mästare

12 Test: Meinl MB10

14 Aktuellt

18 Närbild: Cajón

20 Addes Loudpark reportage

22 Test: EC2C

CRASH-mAgAzine

Postadress

Telefon

Fax

Email

Hemsida

Ansvarig utgivare

Sammansatt av

Grafisk form

Repro & Tryck

Omslagsbild

Crafton Musik AB

0303 / 24 60 90

0303 / 925 21

info@crafton.se

www.crafton.se

Crafton Musik AB

Per Burström

Svante Brodin

Mikael Runnström

MiRu Design

IT Grafiska, Kungälv

Rodney Holmes

Eftertryck helt eller delvis förbjudet utan redaktionens medgivande.

Vi reserverar oss för eventuella tryckfel eller fel i tekniska specifikationer.

Vill du ha

crash - magaZine

gratis i brevlådan?

Gå in på www.crafton.se

och registrera dig!

crash - magazine


intervju

per m jensen

- Inför inspelningen av

”the dead eye”

För Per M Jensen i The Haunted finns inga genvägar vare sig det gäller trumspel,

utrustning eller att nå musikaliska mål. När den kommande plattan skulle spelas in valde,

den välrepeterade trummästaren, en av Skandinaviens bästa studios PUK Studios.

Självfallet vill man hänga med när inspelningen startade.

Mitt i den danska myllan bland åkermark och

slingrande vägar ligger en av Skandinaviens

mest meriterande studios, PUK Studios. Detta

akustikens Mekka är känt för sitt välljudande

studiorum som en gång i tiden växte fram som ett sidoprojekt

för den dåvarande bonden. Den ovanligt lyckade akustiken

med den ursprungliga ladugårdens oregelbundna väggar

och brutna tak förädlades och ett koncept med hotelliknande

standard på mat och boende växte fram.

När Per M Jensen i The Haunted, hädanefter kallad PMJ,

skulle lägga trummorna i PUK Studion så fick jag erbjudandet

att stämma trummorna och bistå i studion vid ljudsättningen.

PMJ ville att soundet och trumspelet på den nya plattan skulle

maximeras och fångas i nuet utan triggning eller redigering.

- Det är märkligt att man idag inte kan spela in Metall utan

triggade trummor. Särskilt som man tidigare spelat in en

massa Hård Rock där musikerna låter som ett band och inte

crash - magazine

som en komprimerad ljudvägg utan dynamik. Jag vill ha med

alla nyanser av mitt spel, spökslag och dynamik RUBBET! Sa

PMJ till mig och gav mig en CD från 80-talet för att understryka

vad han menade.

- Problemet är att få plats i ljudbilden bland alla distade

gitarrer, fortsatte PMJ. På förra plattan hade vi ett bra sound

på trummorna i själva inspelningslokalen, men när gitarrerna

lades på så gick mycket av soundet förlorat. Hur löste man

det förr innan triggningen kom? frågade sig PMJ medan mina

tankar redan var inne på valet av skinn och stämlägen.

- Vår producent Tue Madsen spelar både gitarr och trummor.

Han har inget förutbestämt ljudideal som han formar om bandet

efter, utan är mer intresserad av att förädla än att omforma.

Det skall bli spännande att optimera och hitta soundet som vi

är ute efter. Jag har repeterat mycket och låtarna sitter så jag

vill verkligen inte ta några genvägar utan gå hela vägen och

hitta rätt sound, sa PMJ vidare.


Pukskinn

PMJ ville ha tydlighet så valet blev Evans MX White

skinn till pukorna. MX White har två,

något tjockare (2x7,5mil), lager

film i Smooth White och lagren

ligger tätt samman så att

klangen blir ett mellanting

av enkelskinnets attack och

dubbelskinnets fyllighet.

Visserligen vet jag att de nya

EC2 skinnen är lättjobbade och

har snygg klang, men MX-skinnen

som främst tillverkats för Marching har

mer attack. Marching och metall må vara väsenskilt

men en sak är gemensam och det är power och tydlighet.

PMJ,s Starclassic Maple har värmen och fylligheten som

kompletterar upp skinnens attack.

Flera virveltrummor

- Vi har några låtar med annan karaktär så jag vill förstärka

låtarna med ett annat virvelsound så jag testar gärna några

olika virveltrummor, sa PMJ och fortsatte. Min Bellbrass 4”

fungerar bra live. Den är volymstark men jag gillar också

träsoundet. Sist fick jag låna din Bubinga-virvel och den lät

skitbra, men den försvann i ljudbilden den gången. Jag vill

definitivt ge den en andra chans för den låter sanslöst bra.

Ta gärna med en djup virvel också om det finns möjlighet,

frågade PMJ och så fick det bli.

Valet av djup virvel blev en bronsvirvel 14x6,5 (PBZ365).

Samma modell som Christer Jansson hade på Uno

Svenningsson turnén. Jag vet att Christer har bra koll så det

kändes som ett tryggt val. Med dessa virveltrummor skulle

vi få ett brett ljudspektra som definitivt skulle hålla måttet.

Konstigt vore det annars med tanke på vad denna samling

dyrgripar kostar. PMJ hade redan testat de nya och tunnare

Evans Kevlar vävskinnen ( SB14MXW).

- Först var jag skeptisk. Kevlar-skinnet var helt dött innan jag

satte på det på trumman men väl på plats lät det riktigt livfullt

med lagom mängd övertoner, ansåg PMJ.

Ett gäng med Evans Reverse Dot-skinn åkte med av bara

farten.

Öppen klang

- Egentligen gillar jag bastrumsound med helt frontskinn.

Tyvärr så är det svårt att spela snabbt med helt frontskinn

eftersom skinnet hela tiden är i rörelse dessutom kan man inte

vila med bastrumklubban mot skinnet för då dör klangen. I vår

snabba musik blir nog också ljudbilden för diffus. Så det får

bli hål i frontskinnet men helst vill jag ha

så lite dämpning i baskaggarna som

möjligt, förklarade PMJ.

Med tanke på MX-skinnens

attack så valdes EQ4

slagskinn. Hade vi valt

EC2-slagskinnen hade det

nog blivit EMAD slagskinn.

Till bastrummorna togs också

med några EQ-Pad att lägga

mot slagskinnen. EQ-Pad tar också

bort ”badbolls effekten” i ljudet och dessutom

hjälper den till att hålla skinnet på plats när tempot närmar sig

smärtgränsen.

Valet av frontskinnen var självklart. De nya REMAD har en

dämpring av skumgummi som tar bort besvärande övertoner

och förtydligar det låga registret, dessutom sitter 5” hålet

högre och lämpligare höjd för mikrofonstativet.

Allt detta skulle tas med inför inspelningen

Slingrande vägar

Några veckor senare var det dags och färden styrdes mot

grannlandet i söder och efter diverse felkörningar på slingrande

vägar hamnade jag mitt ute på en åker. Nåja det låg ett antal

läckra hus med vit puts i dansk stil. Där också PUK studio

ligger nämligen mitt ute på en åker. Fåglarna kvittrade och

ett behagligt lugn inföll sig medan solen sakta började tränga

sig igenom morgondimman. Stämningen var långt ifrån PMJ’s

beskrivning av det djupa och mörka Jylland.

Hursomhelst studiolokalerna och de intilliggande annexen

utstrålade en välorganiserad och kreativ miljö, även om hela

anläggningen numera har ett antal år på nacken. Det var en

spännande tanke att världstjärnor som Elton John traskat

omkring där vid åkerkanten.

Väl på plats, med trummor och skinn i det stora studiorummet,

var mitt jobb enkelt, som en dans på rosor. Förmodligen

kan man få fram vilka sound man vill i detta musikaliskt

välbalanserade rum.

MX-slagskinnen monterades på och redan nu var soundet på

topp som ett snyggt hederligt pukljud utan underskinn. Det

akustiska hänget i lokalen gav en fyllig och fet klang, även

Phil Collins hade låtit bra, tänkte jag. Men vi fortsatte enligt

planen och G1-underskinnen åkte på.

forts. nästa sida...

crash - magazine


intervju

Akustiken lockade oss ut på en resa med lågt stämda underskinn

ackompanjerat av den fasta botten som lokalen gav. Detta spår övergavs

dock efter en genomlyssning i kontrollrummet. Den feta och djupa klangen

skulle inte många hemljudanläggningar kunna återge. Dessutom hade

vi tänkt oss att hitta luckor i ljudbilden där inte bas och gitarrer skulle

kväva pukljudet. Så underskinnen stämdes upp och energin hamnade

i ett högre frekvensområde. Pukorna hade stora tydligare intervaller så

10” var relativt högt uppstämd medan 18” var rejält låg stämd.

Bubinga virvel

Bubinga-virveln hade ett Power Center Reverse Dot och var högt

uppstämd efter ett av mina Big band-gig och soundet föll både PMJ

och producenten direkt på läppen. Den energifyllda och fylliga klangen

greppades med både mickning från över- och undersidan för att få

kontroll på sejarljudet.

Bronsvirveln slagskinn stämdes mediumhögt och sejarskinnet relativt

lågt för att ge djup botten. Bellbrass-virveln lät förvånansvärt bra i lågt

register och lämnades också lågt stämd. Bellbrass-virvelns stabila

stomme projicerar mycket botten och är inte begränsad på samma sätt

som en vanlig piccolovirvel.

Bastrummornas slagskinn var relativt låga och jag var extra noga med

att hitta en harmoniserande klang på frontskinnen och en så lika klang

på båda bastrummorna som möjligt. Soundet fanns där med en tydlig

attack och tydlig kontur i basregistret.

Kontrollerad cymbalklang

När väl setet monterats och de stora MB20 cymbalerna kommit på

plats förvånades jag över den välbalanserade klangen mellan de stora

crasharna och det övriga setet. Inte ens 20” Byzance chinan spretade.

Självfallet så kan PMJ lyfta ut det bästa ur trumsetet och balansera

cymbalsoundet därefter. Även studions diffuserade efterklang slog

sönder ljudet på ett snyggt sätt och gav en balanserad klang över hela

frekvensområdet.

Epilog

Visst hade det varit kul att vara med hela veckan i studion, men en alltför

tidig färjeavgång gjorde att jag inte kom närmre trumstolen i PUK Studio

den här gången. Det var med spänning jag mottog den första mixningen

i min hand och genast golvades jag av hela produktionen och låtarna,

vilket band!!! Hela plattan är mörk och fylld med suggestiva låtar med en

kraftfull dynamik. PMJ och hela bandet levererar med besked och med

en ärlighet som trots den mörka tonen skänker styrka och välbehag. Hur

låter trumljudet undrar en vän av ordning?

Javisst, ja. Det är kanon! Du kan syna

korten och införskaffa dig ett ex av ”The

Dead Eye”. Och du, låna inte ut den,

risken är alldeles för stor att du inte får

den tillbaka.

Av Per Burström

crash - magazine


crash - magazine


närbild

Meinl druM

Andra upplagan av festivalen blev en stor succé med mycket folk, bra väder

och en perfekt organisation. Världsnamn som Rodney Holmes, Thomas Lang,

Jason Bittner m.fl. delade med sig av sina kunskaper i Masterclasstältet och på

den stora huvudscenen.

Hela dagen hade besökarna möjlighet att testa cymbaler och percussion och dessutom njuta av

solskenet till grillat och god tysk öl. Kolla in www.crafton.se på videoklipp, se även till att du bokar

sen semester så att du kan njuta av nästa års Meinl Drum Festival på plats.

crash - magazine


festival

crash - magazine


intervju

Rodney Holmes

Hur kan en så liten kropp spela så kraftfullt?

Rodneys Holmes späda armar rör sig som

lärkvingar och med sitt kraftfulla spel

fångar all uppmärksamhet. Svänget är

medryckande och det dynamiska registret

från knappt hörbart till totalt bombastiskt

håller intresset vid liv under hela clinicen.

Som Modern Drummer skrev ”The Amazing

Rodney Holmes”.

10 crash - magazine

– Dynamikens mästare

från meinl drum festival

På Meinlfestivalen hade besökarna möjlighet att se

Rodney i Masterclass-tältet och på stora scenen. Jag

hade dessutom lyckats klämma in en intervju med

den privat något blyge trumgiganten. Vi lotsades in i

ett konferensrum mitt inne i Meinls moderna cymbalfabrik och

trots allt spelande till höger och vänster om byggnaden råder

ett stilla lugn. Rodney är något av en motsats till den typiska

karikatyrbild vi européer har av amerikaner och intervjun

utvecklas snarare till ett samtal än en traditionell intervju.

Nackdelen med eftertänksamma resonemang är att tiden

rusar iväg så helt plötsligt var tiden ute men håll tillgodo.

Rodney Holmes är väl mest känd för sitt spel med Santana

men har också spelat i jazzigare sammanhang med de riktigt


stora, som Wayne Shorter m.fl.. Rodney skapade stor uppståndelse på

Modern Drummer Festival 2005, vilket alla som sett DVD’n nog redan

insett. Trots detta är Rodney en ödmjuk person som ärligt delar med sig

av sin djupa kunskap under mottot: Alla har något att lära av varandra.

Till att börja med frågar jag honom var han hämtar sina till synes

obegränsade idéer ifrån?

Rodney nämner självklart andra trumslagare som Tony Williams m.fl.

men även en del oväntade inspirationskällor som kampsportsikonen

Bruce Lee.

”Det är inte så mycket kampsporten i sig utan den filosofiska inställning

till livet/prövningar som gjort stort intryck på mig, förklarar Rodney och

fortsätter. Jag försöker också att låta mig inspireras genom att lyssna,

spela och låta musiken föda nya idéer. Det är viktigt att öva så att man

kan utföra de musikaliska idéer som dyker upp MEN det är lika viktigt att

ha tålamod och vänta till rätta musikaliska ögonblicket dyker upp. Övar

du på ex.v. komplicerade taktförskjutningar, så har du skaffat dig verktyg

och kunnande som senare dyker upp som en musikalisk möjlighet. Jag

övar ständigt på saker som jag inte tycker att jag behärskar. När jag

väl har lärt mig färdigheterna försöker jag ”glömma” dom. Vill jag själv

höra på dessa färdigheter ”mer än en gång” så dyker dom oftast upp

automatiskt i ett musikaliskt sammanhang. Gör dom inte det var det

kanske inte något att lyssna till”

Rodney har extremt bra sound och hans rena och dynamiska spelstil

lyfter ut soundet ur både Byzancecymbalerna och Starclassic Maplesetet.

”Jag eftersträvar att hela tiden spela avspänt och med en teknik som

gör det möjligt att spela dynamiskt. Exempelvis när jag började spela

med Santana så kändes repen bra men sedan när vi kom ut till extremt

stora spelningar med tiotusentals personer i publiken hörde jag inte mig

själv. Så jag bytte till grövre stockar större cymbaler och trummor men

plötsligt sa jag till mig själv – ”Hey, this isn’t me!”. Så jag analyserade min

teknik och övade på en mer avslappnad spelstil som kunde ge mig mera

power utan att förstöra min teknik.”

Denna förmåga att spela så starkt men ändå så avslappnat bygger

på att låta stockarna göra jobbet. Rodney hämtar upp slagen och låter

hastigheten ge kraften ”speed kills”.

Så har tiden rusat iväg och det är dags för Rodney att förbereda sig för

uppträdandet på stora scenen. Väl på trumstolen dominerar Rodney och

med självklarhet och övertygelse bjuder han oss på en resa som vi inte

trodde var möjlig. Det mest frapperande är att man inte blir nedslagen

av den enorma tekniken eller får lust att sälja trumsetet. Nä, det är

dynamiken och de musikaliska idéerna som väcker lusten att skynda sig

hem och öva. Helt enormt!

av Per Burström

crash - magazine

11


test

MEINL

– Ett ljus i vintermörkret

Utomhus är det novemberrusk, regn,

blåst och elen kämpar för att hålla upp

ljuset i replokalen men i mitt sinne glöder

nyfikenheten. Framför mig ligger ett gäng

Meinl MB10 cymbaler, några individuella

cymbaler plus två olika cymbalpaket med

Jason Bittners uppmanande blick på

framsidan. Go for it!

Meinl är väldigt kreativa och tillverkar cymbaler av en

mängd olika legeringar och tillverkningsmetoder. I

sin hypermoderna anläggning i Tyskland tillverkas

sk. ”Sheet cymbals”, där man utgår från tillskurna

plåtar som man sedan bearbetar med hamring, polering m.m..

Här är Meinl MB10 tillverkade av en unik B10 legering som är

en blandning av 90% koppar, 10% tenn och ett uns av silver.

Tanken är att ta energin som en B8-legering (92% kopppar

och 8% tenn) har och tillsätta mer tenn för att få en varmare

och fylligare klang.

Billiant finish

MB10 är polerad till en brilliant finish och hamringen är diskret

och jämnt fördelad så när som cymbalklockorna som är helt

1 crash - magazine

utan hamring. Den silvriga färgen ger MB10 ett rent och

elegant utseende och redan här kan man ana att MB10 flirtar

med trumslagare som tidigare fallit för AAX och ACustom.

MB10-serien är komplett med hi-hat-, ride-, crash-, splash-

och china-cymbaler. Vid testtillfället hade jag dock bara

tillgång till 16”, 18” och 20” medium-crashar, 14” hi-hat och

två 20” ride-cymbaler. Dessa cymbaler monterades och testet

kunde börja.

Crash

Det första som slår en är den ljusa och rena karaktären som

MB10 har. Trots detta finns en fyllighet som gör dom väldigt

allround. Det andra som slår en är att cymbalerna har lätt för

att ”öppna upp” vilket gör att man kan kontrollera volymen och

klangen ovanligt bra för att vara medium-crashar. Dynamiken

gör att även stora crashar från 18” till 20” platsar i många

spelsituationer.

Jag vet att Fredrik Winerö i coverbandet ”Du o Jag”, tillika

kompbandet i Idol 2006, har mixat in en 18” MB10 bland sina


Byzance-cymbaler. Extra kul är att intervallen mellan mina testcymbaler

kändes helt perfekt.

Hi-hat

MB10 hi-hat finns som 14” och 15” och i Medium Soundwave utförande.

Det vill säga att underlocket är vågformat för att släppa ut luften snabbare

och ge en öppnare och längre klang vid halvöppet läge. Mitt exemplar

är 14” och har även den en ljus karaktär och ett relativt högt tonläge.

Jag måste erkänna att jag inte är så förtjust i veckade underlock men

Meinl MB20 locken har sedan tidigare mjukat upp mitt sinne så jag kan

mycket väl se fördelarna även med MB10-locken.

För mig är dessa lock extra bra i halvöppet läge där ”kizzz-kizzz” ljudet

är påtagligt och har en bra projektion. Vid testet använde jag Tamas

Iron Cobra Clutch så att locken kunde låsas i önskat läge vid spel med

dubbelpedal och det positiva intrycket förstärktes av livfullheten som

lätt kunde styras med anslaget.

Ride

Mitt testpaket innehöll 20” Medium Ride och 20” Bell Blast Ride. Antar

att ni börjar se ett mönster i testet då även dessa ride-cymbaler har en

ljus och ren karaktär. Däremot om 20” Medium riden är en allround-ride

så är Bell Blast riden en elak rackare med tydligt ping och en volymstark

klocka. Namnet Bell Blast antyder detta och min nyoljade dubbelpedal

får visa färg men det hjälpte inte min egen oförmåga att bränna Blast

beats något vidare men helt tydligt är att detta är en ypperlig ride för

ändamålet!!!

Sammanfattning

MB10 är en allround-serie som med sin ljusa och rena klang passar i

en mängd musikaliska sammanhang. Helt säkert kommer många fatta

tycke för MB10-crasharna. Visst finns det utstickare och då tänker jag

främst på Bell Blast riden. Den har ett något smalare användningsområde

med sin tydliga projektion och genomträngade klocka. Annars skulle

det inte vara någon Bell Blast ride.

På mässor har jag tidigare haft tillfälle att testa både MB10 splashar

och china-cymbaler och främst de relativt tunna china-cymbalerna har

imponerat med sitt korta och snygga sound. Det slutliga testet är dock

upp till dig själv att göra!

Av Per Burström

crash - magazine

1


aktuellt

johan franzon om tama Bubinga

Johan Franzon har investerat i Tamas nya Bubinga-set

och skrev till oss följande rader;

”Tjenare Gänget! Jag har haft fullt upp efter rocktåget i

somras med endast ett par lediga dagar. Det har varit

blandad kompott, både studio och live-gig; 3 veckor

folktoppen, företags-gig med Ledin, Sopoth-festivalen

i Polen med Andreas Johnson samt Ladies Night bl.a. i

globen med 10.000 berusade kvinnor i publiken, vilket

koncept :-o!

Har haft en hel del att göra i Stockholm som ”En sång för

livet-galan” i Globen och ”världens barn-galan” i SVT så

det rullar på.

Hursomhelst så får jag en hel del frågor om mina

bubinga-set. Jag har använt både Starclassic Bubinga

och Starclassic Performer Birch/Bubinga i alla möjliga

sammanhang och kanske ett utlåtande vore på sin plats.

Att avgöra vilket träslag som är bäst är ju i allra högsta

grad en fråga om smak och den är ju som bekant god

:-o!

Det första man slås av med Starclassic Bubinga, som jag

haft på turné i somras, är dynamiken. Trummorna svarar

direkt med tydlig ton och botten, redan med fingrarna,

och karaktären märks direkt. När man sitter och lirar

en stund känns dom ”uppmikade” och man får tillbaka

soundet på ett skönt vis, ett klart plus i alla sammanhang.

Om man sedan smackar på ordentligt så ”kräks” dom inte

utan behåller både ton och botten hela vägen. Jämfört

med lönn kan man säga att dom låter lite ”hårdare” med

mörkare ton, mer botten och sustain så det räcker. Dock

så var det en del trixande med skinn innan det kändes

hundra och trummorna är inte förlåtande mot skinn som

inte är fräscha, men å andra sidan vilket top of the line

kit är det?

Med Birch/Bubinga var det däremot en annan femma. Jag

har använt dom både live på folktoppen i SVT såväl som

i studio och i andra sammmanhang. Dom har lite rundare

och mjukare ton och jämfört med mitt gamla björk-set

samt mer dynamik och sustain. Lite mer kontrollerade än

bubinga-setet.

På trummis-språk skulle det kunna förklaras som om

man tar ett Yamaha 9000 och korsar det med gammalt

Gretsch - kan det egentligen bli bättre?

Veckans ilandsproblem blir att välja en favorit av dessa

men det är klart, jag har svårt att tänka mig att det finns

andra trumset i Performer-klassen som låter lika bra, om

ens i närheten.

Jag skickar med en bild också.

Vi höres!

Mvh / Johan Franzon”

1 crash - magazine

justina spelar med monika d

Justina Lakin har haft bråda dagar hela 2006. Uppsättning

av ”Jösses flickor, återkomsten” på Stockholms Stadsteater

har varit och är den fasta punkten. Föreställningen förlängs

konstant och det senaste budet är förlängning t.o.m. 10

juni 2007. ”- Det är en stor ära att få spela med Monica

Dominique. Vi spelar Monicas egna kompositioner samt

bearbetningar av Gunnar Edanders material från 1974.

Hur trevligt kan man ha det på en skala….!” Säger

Justina.

Vid sidan av detta får Tama Superstar setet bekänna

färg i det egna bandet Little Jenny and The Blue Beans

och Storbandet Satin Dolls. År 2007 ser spännande ut

med både workshops och turnéer i Europa. Justina är en

sprudlande trummis som verkligen har output, ett härligt

driv och som inte bangar för ett och annat trumsolo.

fredo spelar på singalong

Hej Fredo! Vi undrar hur går det till när ni spelar in

Singalong?

- Vi spelar in två program per inspelningsdag och det

brukar vara tre dagars inspelning åt gången. Vi kommer till

TV- studion på morgonen och gör soundcheck. Sedan på

förmiddagen så är det repetitioner av jinglar, vinjetter m.m.

och de olika artisterna och gästernas framträdanden.

Sedan är det lite tid som går till kostymering och sminkning.

Inspelningen av programmen sker på eftermiddagen

och kvällen. Det kan bli en del omtagningar ibland p.g.a.

kameravinklar som inte blev bra, felsägningar m.m. men

för det mesta försöker producenterna att få så mycket som

möjligt på band direkt, det blir bäst och det är då den rätta

gnistan och spontaniteten infinner sig. Vi har kanonroligt

när vi jobbar med Singalong, det är mycket skratt och

stämningen är alltid på topp.


aktuellt

pablo på turné

Paolo Cepeda är en av Sveriges hårdast arbetande

percussionister. Han har turnerat med Robert Wells, Lena

Philipsson, Jerry Williams och världsstjärnor som Enrique

Iglesias, Ricky Martin, Cat Stevens och Chayenne har

valt att arbeta med Pablo på sina skivinspelningar. Nu

är Pablo ute på jätteturnén Stjärnklart tillsammans med

Anders Berglund, Tommy Körberg, Jill Johnsson, m.fl..

sådan far sådan dotter

Janne Robertsson skickade en härlig bild på sig själv

och dottern från den egna studion Trum-Akuten. På

Trum-Akuten lägger Janne ”riktiga” akustiska trummor

på befintliga bakgrunder. Janne har som vanligt varit en

upptagen man både med flitigt turnerande med Lena

PH men också med OddJobs senaste CD ”Luma”. Helt

underbar musik med jazziga förtecken och suggestiva

grooves.

andré ferrari

André är lärare och utformare av en ny ettårig

utbildningsinriktning på ” Rock Musik Linjen”, i Fryshuset,

Stockholm, vid namn ”WorldBEAT”.

Det är en avancerad rytmikkurs i ensembleform. Där

får man får ta del av Andrés synsätt och reflektioner på

rytmiska förhållanden runt hela världen.

”Kulturkrockar som leder till nya grooves, hur rörelser från

dansen påverkar timingen i musiken, våra egna rörelser

visar våran personliga musik och svängigare synsätt

på matematik” - är några delar av innehållet i kursen.

Berättar André.

1 crash - magazine

clark på visit i kina

Marcus Liliequist har haft en instensiv höst.

USA- och Europa-spelningar med prog-rock-bandet

Flower Kings samtidigt som det lossnat för pop-bandet

Clark. Debutalbumet med Clark släpptes i Sverige våras

och bandet fick en radiohit med låten ”I don’t need you”.

I November blev bandet inbjudna till Kina och Guangdong

International Tourist and Culture Festival. ”Vi fick ett

telefonsamtal från Region Skåne att en tjej på Kinesiska

UD hade sett oss på myspace och ville ha oss med.

Självklart tackade vi ja men hade aldrig kunnat föreställa

oss vilket gigantiskt evenamang som väntade. C:a 50.000

personer på stadion med ytterligare 25.000 utanför

kollade på storbildsskärm och 500 miljoner tv-tittare i

direktsändning.” -Berättar Marcus. Han fortsätter: ”På

plats träffade vi en kille i skivbranchen som uppenbarligen

hade stort inflytande och frågade om vi ville ha fler

spelningar. Det blev en hel vecka med 3 gig om dagen,

tv-sända musik-shower och pop-program. Allt känns

helt sanslöst så här efteråt!!”

Nu släpper också bandet sitt

andra album, Our best 2nd

album, som Marcus beskriver

som avskalad, äkta och mer

åt britt-pop-hållet än tidigare. I

stort sett hela skivan är inspelad

i live-tagningar och musiken är en

mix av bandmedlemmarnas olika

influenser.


hammerfall på ny turné

Anders Johansson och Hammerfall

är aktuella med sin nya skiva

Threshold som snabbt tagit sig upp

på topplistorna över Sveriges mest

sålda skivor. En ny Europaturné

drar igång i Januari där Krokus

och The Poodles agerar förband.

Releaspartyt för nya skivan hölls nyligen på Trägårn

i Göteborg och var en avspänd tillställning där

medlemmarna i Hammerfall blandade sig och festade

tillsammans med gäster och fans. Hammerfall höll en

kortare konsert med låtar från nya skivan såväl som gamla

hits. På bilden Anders Johansson med tre festande fans;

Marie Wiström, Patrik Skogman och Marlene Carlsson.

mando diao

Mando Diao åkte under sommar 2006 på en bejublad

festivalturné över hela Europa. Sammanlagt spelade de

för över 700 000 människor.

I september släpptes deras tredje album ”Ode to ochrasy”.

Som åkte rakt upp på Trackslistan. Med ny skiva i ryggen

blev det ännu en turné.

Utsålda spelningar i Sverige, Japan och Europa.

I december påbörjade bandet sin Englands lansering

med att åka förband till brittiska ”Dirty pretty things.

2007 fortsätter Mando Diao turnéra i Sverige, UK och

USA samt en fullspäckad festivalsommar.

The World’s finest sticks

2006 har varit ett händelserikt år för Daniel Mullback.

I våras vann han vår riksomfattande tävling Sveriges

Snabbaste Trummis och nyligen blev hans band Sabaton

utnämnda till Sveriges bästa band under SwedenRocks

årliga kickoff i samarbete med P4 Dist. Övriga nominerade

band var bl.a. var Hammerfall och In Flames.

Daniel och Sabaton har också jobbat hårt med flera

Europa-turnéer och hela 2007 är i stort sett redan fullbokad

med skivsläpp i Mars, turnéer, ny skivinspelning och flera

festivaler! På frågan vad det har betytt för Daniel att han

blev Sveriges Snabbaste Trummis svarar han ”Det var

gott att vinna alla stockar med egen signatur så jag har

kunnat slänga ut ganska många till publiken. Sen så är det

ju kul att fler folk känner igen mig och ger mig en dunk i

ryggen”. Vill du veta mer om Sveriges Snabbaste Trummis

se: www.promarkstix.se

sveriges snabbaste trummis

ny tävling!

www.promarkstix.se

grattis daniel!

med start den

1:e april 2007

crash - magazine

1


närbild

Cajón

1 crash - magazine

Cajón har på senare år blivit ett

oerhört populärt instrument.

Mycket tack vare dess enkelhet

samtidigt som det ger stor

variation i ljudkaraktären i alla musikaliska

situationer.

Historisk bakgrund

Cajón, eller cajón som är spanska för

låda, har varit en del av den afroperuanska

musiken sedan 1800talet.

Instrumentet härstammar från

kolonialtiden i Peru då slavar vars

afrikanska trummor blivit förbjudna

av plantageägarna, ersattes

genom att man spelade på

uppochnedvända trälådor

som var avsedda för frukt.

Senare blev Cajón ett officiellt

instrument i ”Vals Criollo, eller

kreolsk vals. Idag är Cajón

en slags nationalsymbol och

en oersättlig del i en orkester

som framför folkmusik från

Peru.

Instrumentets senare

utveckling kan direkt spåras till

en man, Flamenco-gitarristen

< AMEL SERRA

Paco de Lucia. På tidigt 70-tal höll den

spanska ambassaden i Peru en fest

för Paco de Lucia där ett traditionellt

Peruanskt band använde Cajón.

Flamenco-musik består av många

rytm-mönster som normalt spelas av

gitarristen med handen slående på

gitarrens kropp. På denna fest bad

Paco de Lucia sin percussionist Ruben

Danta att spela ”Buleria” på cajón vilket

är en slags Flamenco-rytm.

Det korta staccato-ljudet från

instrumentet gjorde det perfekt eftersom

det agerar som ett slags substitut för

fotstampen och handklappen som är

en naturlig del i Flamenco. Följden

blev att Paco de Lucia tog med sig

en Cajón hem till Spanien. Genom

denna immigration till den Europeiska

kontinenten har Cajónen därefter

spridits över hela världen.

KENNY ARONOFF LUIS CONTÉ


anna från calaisa

Cajónen i vår tid

Idag är Cajón ett av vår tids mest populära percussion-

instrument tack vare dess enkelhet och portabilitet som

samtidigt ger den mest grundläggande rytmen för all sorts

musik. Nästan alla band framför titt som tätt ”unplugged”

gig där Cajón med sin mångsidiga ljudkaraktär i flera fall

kan ersätta hela trumsetet. Därför har också Cajón blivit en

naturlig del av många trumslagares uppsättning.

Spelteknik

Vanligtvis spelas Cajón genom att trumslagaren

sitter lätt bakåtlutad ovanpå instrumentet och spelar

”bastrumma” och ”virvel” med ena handen och ”Ride

och Hi-hat” med andra handen. Antingen med öppna

händer på conga-vis eller med fingertopparna som på en

Darabuka. Bara efter en korts tid träning kan enklare ryhmmönster

spelas. Olika speltekniker ger olika ljudkaraktärer

från djupa bastoner till höga slaps.

Genom att använda foten till att glida upp och ned på fronten

kan man också pitcha tonen vilket ger ännu fler möjligheter till

ett variationsrikt ljud och komplexa rythm-mönster.

Ett annan läckert ljud fås genom att lägga instrumentet på

sidan och spela med rods eller vispar.

spelteknik

Anna Thörnquist i Countrypop

bandet Calaisa, och

aktuell med sitt debut

album, ser sin Cajón som

oumbärlig. ”Eftersom vi

ofta spelar akustiska gig där

vi saknar trumslagare ger

Cajónen den tyngd och rythm

som behövs för att lyfta vissa

låtar. Den ger oss också många

fördelar eftersom vi faktiskt inte

behöver någon trumslagare

och ändå få ett fylligare sound

på mindre spelningar som

vid skivsigneringar, m.m..

Faktum är att vår producent på

Universal i Nashville, James

Stroud, tyckte om soundet så

mycket att två av låtarna på

vår skiva har arrats efter mitt

Cajón-spel”.

Av Svante Brodin

-Anna Thörnquist

Traditionellt Pitcha med foten Med vispar

> fakta: cajón

traditionell cajón

I modern tid har cajónen

utvecklats likt grenar på ett

träd och finns i stor mångfald.

Olika träslag erbjuds såväl

som versioner i glasfiber och

ofta med en mjuk sittyta av

gummi.

conga cajón

Conga Cajón kan spelas

som en traditionell Cajón

men också som en Conga

(därav namnet) eller som en

handtrumma i en percussionsetup.

Bongo cajón

Bongo Cajón har två spelytor

som ger high och low pitch.

På så sätt kan även vanliga

bongo-mönster spelas.

med gitarrsträng

Då man började spela

på Cajón fick man ett

lätt ”sprucket” ljud utav

lådans torra trä och dåligt

sammansatta kanter. Med

en gitarrsträng placerad

inuti cajónen, liggandes

mot frontplattan, fås samma

spruckna ljud som i den

ursprungliga trälådan.

med sejarmekanik

Ännu större ljudmöjligheter

fås med en justerbar

sejarmekanik monterad

inuti Cajónen. Genom

att vrida på en mekanik

på utsidan kan man själv

ställa önskad spänning

eller stänga av sejar-ljudet

helt. Det ger allt ifrån ett

rent ljud till en lätt sprucken

karaktär eller sejarljudet i en

virveltrumma.

crash - magazine

1


hardcore superstar

reportage rapport från adde i

Då va’ man ute på europaturné igen då!! Det är alltid klimax på varje skiva men

den här gången var det dags att avbryta vår resa bland tyska mustascher o

franska pipskägg för att åka till landet där ingen får improvisera... nämligen

Japan!

Japan är fantastiskt!!! Så enkelt är det. Spelar man i

ett hårdrocksband blir man förr eller senare dyrkad

i detta land som tycks älska långhåriga svin. Där

är Yngwie Malmsteen större än både Madonna o

Michael Jackson.

Allt är så förbannat planerat i Japan! Vår sound-check hölls

dagen innan vi skulle spela och allt som vi hade beställt

stod redan uppställt på scen när vi anlände. Vi hade exakt

en timma, och då menar jag en timma EXAKT, på oss att

finjustera ljudet. När jag klagade på den stackars monitorkillen

att det var för låg och ”bumlig” lyssning så verkade han

ta det så personligt att jag var rädd för att han skulle begå

harakiri (rituellt självmord) efter det att vi var färdiga.

0 crash - magazine

Under dom två dagarna som festivalen pågick så hann jag se

en hel del grymma band. Många av dom var också band som

jag dyrkade och satt hemma och övade till när jag var liten.

Andra band var jag bara nyfiken på att få se live! En cool grej

var också att dom hade endast insläpp mellan kl. 11-13 båda

dagarna så att alla band hade i stort sett samma publikantal

oavsett när du spelade. Stället var även fyllt med sponsor-bås

där fansen kunde få träffa och kanske få en autograf av sin

idol.

Vill du vara med om något vrickat så starta ett band och ta er

till Japan. Det borde vara varje hårdrockares våta dröm - Jag

lovar! Det är sjukt men bland det bästa man kan göra!!!


Kerry King och Adde

Detta kortet är taget mitt under konserten med Dio. Alla andra

banden som spelade på Loudpark ville se Dio och vi samlades

vid en catering-avdelning. Till och med grabbarna i Slayer såg

ut som små tonårsfan. Efter andra låten ropade Kerry om det

var någon som vill ha whiskey. Jag tackade givetvis ja.

Adde, Charlie och Jocke

Jocke och jag kollade på Anthrax och gick in på toa innan sista

låten var slut. När vi stod och lättade på trycket kom Charlie

(trummis i Anthrax) in och ställde sig jämte och pustade med

en lättad min. Jag sa till honom hur grymma dom var och

vad kul det var att dom var tillbaka i orginaluppsättning. Jag

berättade också att jag såg dom på Scandinavium i Göteborg

1991. Dom var förband åt Iron Maiden och jag var 14 år och

överlycklig efter att ha fått ett plektrum av gitarristen Scott Ian,

och nu spelar vi på samma festival. Charlie hade stenkoll på

giget i Göteborg och berättade att det var ett av den turnéns

bästa. Sen stod vi och snackade Göteborg och diskuterade

våra Tama-trumset.

Detta kort är taget av min trumtekniker Claudio Escudera mitt

under vårt gig. Första låtarna brukar han stå beredd ifall något

behöver justeras men några låtar in i giget såg han att allt var

under kontroll och passade på att fota lite.

Adde och Brann Dailor

Det här kortet är vid receptionen på vårt hotell i Tokyo. När jag

checkade ut såg jag att Brann Dailor i Mastodon stod en bit

bort och stirrade konstigt på mig. Han kom fram och frågade

om jag gillar P Funk eftersom jag tatuerat in namnet på armen.

Jag svarade att jag gillar allt som George Clinton gjort. Brann

var också stor fan av P Funk och hade blivit så paff av att det

fans ytterligare en metall-kille med samma musiksmak. Det

var därför han stirrat så och sen garvade vi.

I väntan på signering

I ett mässområde i anslutning till festivalen fanns alla skivbolag.

Här sitter jag i vårt skivbolags (JVC) monter inför signering. På

väggen bakom finns affischer med alla kontrakterade band.

Kortet är taget sekunderna innan alla fans släpptes in och

sedan var det kaos. Jag kände mig verkligen som Elvis när så

tokmånga fans ville ha min autograf.

Glöm inte att registera dig på vår hemsida

www.crafton.se

Så får du tidningen

Crash - Magazine

gratis i din brevlåda!

Av Adde

crash - magazine

1


test

T H E

- Edge Control Coated

Hörde att Regeringen har beslutat att tillåta proffsboxning

och bara några dagar därefter blev jag själv knockad.

Ingen läkare fanns till hands så jag drog i nödbromsen

PRESSTOP!!!

Jag hade jobbat över och

timmen var slagen så det var

hög tid att åka hem. Men på

lagret lös det fortfarande så jag

gick ner för att släcka. Väl där

så insåg jag plötsligt att det

skulle bli en sen kväll. Där

stod nämligen sändningen

med de nya EC2 Coated

och bara väntade på mig, jag

slet upp några kartonger och

förbannade den sega tejpen

som vägrade släppa greppet om

förpackningarna. Men skam den som

ger sig och det dröjde inte länge förrän jag

kunde frigöra det frostade skinnet. EC2 Coated har en coating

utan vita färgpigment så att Control ringen, som är fäst på

skinnets undersida lyser igenom. Denna ring är kärnan i

EC2 och är ett arv från EC2 Clear. Ringen har till uppgift att

kontrollera skinnets övertoner och stabilisera skinnet så att

det inte ”wobblar” när det stäms lågt.

Jag lyfte upp skinnet mot lagerlokalens lampa och slog ett

lätt slag med pekfingret mot skinnets yta och förvånades av

den öppna klangen. Personligen var jag rädd för att coatingen

tillsammans med Control ringen skulle bli kaka på kaka

och ge för mycket dämpning. Nu blev det grädde på

moset istället, för coatingen gav en tydligare

attack och en öppen ton. Det var dags att

lämna lagret och gå upp till utställningen

för att montera de färska skinnen på

ett trumset.

Trumsetet i det här fallet blev

Johan Franzons gamla

Starclassic Birch, det vill

säga ett björkset med

6mm tunna stommar

och ett stort antal

inspelningar och

konserter bakom

sig. Underskinnen

som var Evans

G1 Clear var i god

kondition och fick sitta

kvar. Jag hade fått med

mig ett 12- och ett 14-

tums skinn så dessa åkte

på. Det första som slår en när

crash - magazine

EC2C

man jobbar med EC2- skinnen är hur

tydlig tonen är. På så sätt blir dom extra

lätta att stämma samtidigt som man inte får

slarva, eftersom skinnen är optimerade och inte trivs i

”snedstämning”. Som sagt det är lätt att höra tonen i skinnen

så det är lätt som en plätt.

Jag ville testa skinnen i olika stämlägen för att se var

dom trivs bäst och det naturliga var att börja lågt med

över- och underskinn i samma tonläge. Visst,

här är det, tänkte jag! Soundet hade en tydlig

och varm attack med snyggt bottenregister.

Underskinnet stämdes upp en kvart så jag fick en pitchbend-

effekt och EC2C-skinnet hängde med på noterna. Därefter

stämdes skinnen upp bit för bit för att stanna i ett härligt jazzigt

sound och jag tänkte på min vän, tillika jazztrumslagaren

Anders Kjellberg, och önskade att han kunde dela ljud

upplevelsen med mig. Men det var mer än så. Skinnet blev inte

stumt utan behöll en härlig klang och tillät starkt spel som förde

tankarna till trumslagare som Simon Phillips. Han stämmer

högt men spelar också starkt så att hela trumman går igång.

Visst, jag är köpt men jag är också helt såld eller snarare helt

knockad. Tänk vad roligt Muhammad Ali haft idag om han

spelat trummor istället.

Av Per Burström


fakta: ec2

EC2 står för Edge Control och är tillverkaren Evans senaste

innovation och ett av deras största projekt någonsin. Skinnen

består av dubbla lager av 0.175 mm film och en Edge Control

Ring som kontrollerar de höga övertonerna utan att skinnet

blir stumt eller känns dämpat. Skinnet får på så sätt en bra

botten och attack och kan stämmas lågt utan att ”wobbla”.

EC2 finns sedan tidigare i utförandet Clear. Nytt för hösten

2006 är EC2 för virvel och i utförandet Coated.

EC2 Clear har en ren och klar klang med en blöt, men ej

plastig, attack. Finns i storlekar från 6” till 18”. Beteckningen

är TT för clear och EC2 för modellserien (TT10EC2).

EC2 Coated skinn har en unik coating utan färgpigment.

Denna coatning ger en torrare attack och adderar ytterligare

värme och fokus till soundet utan den dämpade effekt som

traditionell coating ger. EC2 Coated finns i storlekar från 6” till

18”. Beteckningen B står för coated (B10EC2).

EC2 Virvelskinn med Reverse Dot (RD) har

samma coating som ovan och förstärkning

i mitten som sitter på undersidan av

skinnet. Färstärkningen är tillverkad av

samma material som kontrollringen.

Storlekar från 10” till 14” (B14EC2RD).

”At its heart,” säger Evans Product

Manager Michael Robinson, ”the EC head

is not damped. It’s treated around the edges to tweak

the overtones and response. For snare drums it’s particularly

effective and yields a pre-EQ’d sound that will please both

player and sound engineer.”

Evans EC2 har på kort tid tagits emot väl och här följer en lista

över några mer välkända trumslagare som använder EC2:

Rocky Bryant

(Average White Band)

Don Brewer

(Grand Funk Railroad/Bob Seger)

Camille Gainer

Michael White

Charlie Quintana (Social Distortion)

Brooks Wackerman (Bad Religion)

Bobby Jarzombek

(Halford/Sebastian Bach)

Glenn Kotche (Wilco)

Morgan Rose (Sevendust)

Van Romaine (Enrique Iglesias /

Nena

Adam Nussbaum

Jerry Gaskill (Kings X)

Will Kennedy

Rick Latham

Jimmy DeGrasso (David Lee Roth)

Chad Wackerman

Pat Mastelotto

Nir Z. (Chris Cornell )

Gerry Brown

Billy Cobham

Vinnie Amico (Moe)

Matt Byrne (Hatebreed)

Brann Dailor (Mastodon)

Dean Butterworth (Good Charlotte)

Scott Travis (Judas Priest)

Dave Mattacks

Marco Minnemann

Finns lösa och i färdiga kit

Peter Erskine

Jason Bittner (Shadows Fall)

Dennis Chambers

crash - magazine


närbild

crash - magazine

< BAKSIDA>

More magazines by this user
Similar magazines