Livet med lagen PBL för dummies Goa vid ett vägskäl - Sveriges ...

Livet med lagen 

Möt Reigun Thune Hedström 

PBL för dummies 

Viktigaste nyheterna i nya lagen 

Goa vid ett vägskäl 

Mejan studerar möjlig utveckling 

SVERIGES ARKITEKTERS BRANSCH- OCH MEDLEMSMAGASIN 

4.11

VIA DIALOG 

APRIL 

APRIL BLOC 

APRIL 

VROOM 

Design: 

Espen Voll 

Tore Borgersen 

Michael Olofsson 

Foto: 

Adam Stirling 

©2011 

360 +46 560 688877 VESTRE.SE 

ACCEPTOR DIALOG KYOTO 

VROOM URBAN

Per Lander, per.lander@arkitekt.se ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 / CHEFREDAKTÖREN / 3 

Om ett par veckor gäller en helt ny Plan- och 

bygglag. Ett av målen som politikerna framhåller 

med den nya lagen är att förenkla. Om 

det målet uppnås kan diskuteras. Kommunerna får 

med all sannolikhet mer att göra. Och för den enskilde 

kommer det att krävas fl er handlingar för ett bygglov. 

Ett annat mål är att stärka den enskildes rätt. Det 

gör man bland annat genom att lagstadga att behand- 

HUR LANDAR NYA PBL? 

lingen av ett bygglovärende får ta högst tio veckor. 

Och om det krävs en ändring av detaljplanen för ett 

planerat bygge, har kommunen fyra månader på sig 

att ge besked om ett planarbete ska påbörjas, efter 

det att den enskilde begärt ett plan besked. Detaljplanen 

får heller inte vara onödigt detaljerad och får inte 

reglera vad som helst. Detaljplanen ger rätt att bygga 

enligt planen, kommunen kan inte ställa extrakrav i 

bygglovprövningen. 

Hur det i praktiken går med dessa och andra ändringar 

beror kanske inte bara på lagens ordalydelse, 

utan också på hur den kommer att tillämpas i praktiken 

ute i kommunerna. Det återstår att se. 

Läs mer om PBL i det här numret av Arkitekten. 

Läs också intervjun med Reigun Thune Hedström, en 

av kårens största PBL-experter. Vi återkommer med 

mer om lagen och hur den påverkar arkitekternas 

yrkesutövning i kommande nummer av tidningen. 

Sveriges Arkitekters bransch- och medlemsmagasin 

ISSN 0347-058X Medlem i 

Adress 

Storgatan 41, Box 5027, 102 41 Stockholm 

Telefon 08-505 577 00, fax 08-505 577 05 

E-post: kansli@arkitekt.se 

Webb: www.arkitekt.se 

Redaktion 

08-505 577 00, arkitekten@arkitekt.se 

Per Lander (ansv utgivare), per.lander@arkitekt.se 

Annika Jensfelt (red sekr), annika.jensfelt@arkitekt.se 

Nina Gunne, nina.gunne@arkitekt.se 

Tomas Lauri, tomas.lauri@arkitekt.se 

Elisabet Näslund, elisabet.naslund@arkitekt.se 

Ina Flygare, ina.flygare@arkitekt.se 

An nonspriser 2011 

Fullständig annonsprislista på www.arkitekten.se 

Produktannonser, exempel: 

1/1-sida 26.500 kr 

Platsannonser, exempel (tryckfärdigt material): 

1/1-sida 14.000 kr 

1/2-sida 9.500 kr 

1/4-sida 6.300 kr 

1/8-sida 4.200 kr 

Moms och reklamskatt tillkommer ej. 

Alla Arkitektens platsannonser införs kostnadsfritt 

på Sveriges Arkitekters webbplats www.arkitekt.se. 

Annonsering enbart på webben kostar 4.200 kr 

plus moms. 

An nons bokning 

Boka på www.arkitekt.se/arkitekten/annonsera. 

Produktannonser: Margareta Karlsson, 

margareta.karlsson@arkitekt.se 

Platsannonser: Ina Flygare, ina.flygare@arkitekt.se 

Prenumeration 

Helår 550 kr 

Publiceringspolicy 

Åsikter som framförs i signerade artiklar står för 

författaren. Redaktionen tar inte ansvar för insänt 

ej beställt material. Allt redaktionellt material 

i Arkitekten publiceras på Sveriges Arkitekters 

webbplats www.arkitekt.se. Medarbetare som inte 

accepterar detta måste meddela förbehåll. I princip 

publiceras inget material med sådant förbehåll. 

Upplaga 

TS-upplaga 2010: 11.500 

Tryck 

Intellecta Infolog, Solna 2011. 

Utgivningsplan 

Annons- och 

Nummer manusstopp Utgivningsdatum 

5/2011 4/5 25/5 

6-7/2011 1/6 22/6 

8/2011 3/8 24/8 

9/2011 31/8 21/9 

10/2011 28/9 19/10 

11/2011 26/10 16/11 

illustration: claes larsson

6 / ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011

16 

38 

Indien: Studenter åkte till 

Goa för att hitta alternativ 

till urban utveckling. 

12 

Vandalorum: Konsthallen 

i Värnamo ska locka även 

arkitektur- och designfans. 

ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 / INNEHÅLL / 7 

Snart gäller nya Plan- och bygglagen. Största förändringen 

ligger i hur bygglov behandlas. Andra stora 

nyheter är att kvalitetsansvarig ersätts av kontrollansvarig 

och att planprocessen förenklas. 

foto: bert leandersson foto: nina gunne 

MER I DETTA 

NUMMER 

08 Nyheter: Skolorna reagerar på studentkritik. 

Vinnare även utan kulan. Förvanskad ritning polisanmäls. 

24 Reigun Thune Hedström: PBL är röda tråden. 

30 Plockat: Kulturarv på egna villkor. Historiearv att 

vårda. Gröna vågen gör en loop. Avhandling med 

få nya insikter. 

39 Krönikan: Hedvig Andersson om offentliga rum. 

50 Debatt: ”Hur lågt kan vi gå?” ”Arkitektur för en 

grå framtid.” ”Följ era egna beslut.” 

74 Sveriges Arkitekter: Två notiser om arkitektur. 

Inredningsarkitekter vill förändra utbildningen. 

Lönestatistik 2010. 

82 Kasperhistoria: 2004: Världskulturmuseet i 

Göteborg och Södertörns högskolebibliotek. 

Omslaget: Reigun Thune Hedström. Foto: Magnus Bergström. 

illustration: 25ah

8 / NYHETER / ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 Redaktör: Annika Jensfelt, annika.jensfelt@arkitekt.se 

TRE FRÅGOR 

… till arkitekt Anna-Johanna 

Klasander på White, som 

tillsammans med Folkhälsoinstitutet 

arrangerar symposiet 

Folk mår som vi planerar 

och bygger, i Stockholm 

26 maj. 

Varför har du intresserat 

dig för ämnet? 

– Jag har sett att folkhälsa 

ofta hamnar långt ner 

på agendan när det görs 

kompromisser i stadsbyggandet. 

Det är lätt att räkna 

på intäkter för exploatering 

men samhällsnyttan med 

hälsofrämjande miljöer finns 

det ingen prislapp på. 

Vilken roll spelar arkitektur 

och planering till exempel 

för målet ”ökad fysisk 

aktivitet”? 

– Ett trivialt exempel är 

hur trappor syns i förhållande 

till hissar, hur arkitekturen 

uppmuntrar folk att 

röra på sig. I planeringen 

handlar det om gaturummens 

utformning, tillgång 

till grönska och lekmiljöer. 

Hur mycket bidrar arkitekter 

och planerare i ämnet? 

– Det finns mycket kunskap, 

men sen ska det tas 

hela vägen till genomförande. 

Vårt symposium vänder 

sig till hela samhällsbyggnadssektorn 

och det kommer 

att presenteras ny forskning 

som visar på sambanden. 

annika jensfelt 

Snabba reaktioner 

på studenternas brev 

På KTH och Chalmers kom det direkt reaktioner på Arkitekt- 

Studenternas öppna brev om stress, ohälsa och oklara mål 

som publicerades i förra numret av Arkitekten. 

På KTH resulterade brevet i ett 

bokat möte mellan ArkitektStudenternas 

ledningsgrupp och 

dekanus Leif Brodersen. 

– Vi har jobbat med precis de 

här frågorna i två års tid. I höst 

kommer vi med en ny utbildningsplan, 

säger Leif Brodersen. 

Den nya utbildningsplanen 

ska innehålla tydligare lärandemål 

och bedömningskriterier. 

– Studenterna ska känna sig 

trygga och inte utlämnade till 

godtycklighet, säger Leif Brodersen. 

I den nya planen ska man 

också skilja på slutkritik och 

examination. Efter kritikgenomgången 

med inbjudna gästkritiker 

ska studenterna också 

gå igenom sina projekt tillsammans 

med sin lärare. 

– Som det är idag blir kritiken 

lätt överdramatiserad, att 

en utomstående gästkritiker kan 

komma in och såga ett förslag, 

säger Leif Brodersen. 

På Chalmers Arkitektur och 

Teknik sammanföll publice- 

60 / DEBATT / ARKITEKTEN / 03 / MARS 2011 Debattredaktör: Elisabet Näslund, elisabet.naslund@arkitekt.se 

”Vi vill inte ge upp hälsan för skolan” 

av två studenter på Umeå Arki- mycket att lära oss under våra 

Otydlighet och illa formulerade målsättningar präglar Svetektskola. 

fem studieår, men vi vet inte vad 

riges alla nio arkitektutbildningar. Kulturen på skolorna kan 

eller när vi lär oss det. 

bli ett framtida branschproblem. Det hävdar ArkitektStuden- 

Ett bra recept på långvarig 

terna i nedanstående öppna brev till ansvariga på arkitektut- 

stress sägs vara att placera en 

bildningarna. 

målinriktad person i en otydlig 

organisationsstruktur. Gärna 

Kära programrådsansvarig, lerade målsättningar som idag 

med de specifika ingredien- 

lärare och rektor, 

präglar Sveriges alla nio arkiserna; 

otydliga och ibland mot- 

vi upplever att vi har ett komtektutbildningar. Ingen av er Att stanna kvar till sent för att stridiga mål, otydliga beslutsmunikationsproblem 

på samt- kan säga vare sig: ”Ojdå, det man hamnat i ett kreativt flow, vägar, otydliga ansvarsroller, 

liga av Sveriges nio arkitektut- hade vi inte förstått!” eller: ”Så där glädje är drivkraften, och otydliga och odefinierade värbildningar. 

har det alltid varit, och så fung- man tar sovmorgon dagen efter, deringar. Kan arkitektutbild- 

Under ArkitektStudenternas erar verkligheten i arkitektbran- är något annat än att stanna kvar ningen känna sig träffad här? 

årsmöte i januari kom en vikschen!”. på grund av osäkerhet och för- Vi i ArkitektStudenterna vill 

tig fråga upp till diskussion: Vad Denna diskussion har pågått virring, med ångest som enda med det här brevet uppmärk- 

tycker vi om vår utbildning och i många, många år. En utred- drivkraft. 

samma problemet och öppna för 

hur mår vi? Att en arkitektstuning av Högskoleverket från Oklara instruktioner och upp- en konstruktiv diskussion meldent 

har mycket att göra och 1999 tar upp den och så sent gifter som byter karaktär under lan programansvariga, lärare 

ofta är stressad är ingen nyhet. som i november 2010 publica- arbetets gång gör det omöjligt och studenter gällande arki- 

Problemet vi upplever är den des i Arkitekten debattinlägget att planera sitt arbete på ett bra tektstudenters psykiska hälsa. 

otydlighet och de illa formu- Definition är inget brott, skriven sätt. Vi vet att vi har otroligt Denna diskussion finns till viss 

Till att börja med ska man vara 

medveten om skillnaden mellan 

att lägga ner mycket tid för att 

man vill och är inspirerad och att 

lägga ner tid för att man känner 

att man måste – utan att veta 

varför. 

Debattartikel i Arkitekten 03.11. 

”Det handlar framför 

allt om att vi måste 

bli bättre på att prata 

om utbildningens 

pedagogik.” 

Karl Gunnar Olsson, Chalmers 

ringen av studenternas öppna 

brev med det möte som programansvarig 

Karl Gunnar Olsson har 

med studenter från varje årskurs 

varannan vecka. Han tog upp 

debattartikeln och frågade ”Är 

det så här?”. Studenterna tog med 

sig frågan och återkom vid nästa 

möte med svaret att de beskrivna 

problemen med stress stämmer 

mer på arkitekturprojekten och 

mindre på ingenjörskurserna. 

Karl Gunnar Olsson tror inte 

att stressen på arkitektutbildningen 

är något som helt går att 

organisera bort. 

– Vi kan absolut bli bättre på 

information och schemaläggning 

men det handlar framför 

del idag, men i en så bristfällig 

utsträckning att det inte räcker. 

Ibland märker vi att enskilda 

lärare försöker göra någonting 

bättre av situationen, men de 

jobbar ensamma mot strömmen. 

Nu vi vill veta hur ni, på samtliga 

nio skolor, kommer att förbättra 

ert arbete i den här frågan. 

Vi vill att samtliga arkitektutbildningar 

ska bli bättre på 

att redovisa vad som krävs i ett 

projekt och tydliggöra att hårt 

arbete inte har ett egenvärde. 

En student som har kontroll 

över sin studiesituation 

är en gladare, piggare och mer 

motiverad student med starkare 

självförtroende som lär 

sig mer och bättre. Vi vill krossa 

den romantiserade bilden av en 

god arkitektstudent som pre- 

sterar bättre under högre press 

och skapa ett forum där man 

naturligt kan tala om stress och 

ohälsa. Tydligare mål och star- 

kare verklighetsförankring står 

”Att stanna kvar till 

sent för att man hamnat 

i ett kreativt flow, 

där glädje är drivkraften, 

och man tar sovmorgon 

dagen efter, är 

något annat än att 

stanna kvar på grund 

av osäkerhet och 

förvirring, med ångest 

som enda drivkraft.” 

illustration: kristina ullberg, arkitektstudent 

ARKITEKTEN / 03 / MARS 2011 / DEBATT / 61 

på vår önskelista. Bara för att 

vi brinner för det vi gör och att 

utbildningen trots allt är bland 

det roligaste vi vet, ska det inte 

krävas att vi ger upp hälsan för 

skolan. 

I en tid då vi alla önskar uppgradera 

arkitektens delaktighet, 

roll och status i yrkeslivet ser vi 

att kulturen på skolorna kan bli 

ett framtida branschproblem. 

Med dålig psykisk hälsa, bristande 

tro på sin egen förmåga 

och utan respekt för sin egen 

tid och sitt eget välbefinnande 

blir man ingen bra frontfigur i 

denna kamp. Vad för slags arkitekter 

vill ni utbilda? 

vänliga hälsningar från 

arkitektstudenternas 

årsmöte 

CITERAT 

”Även om intresset finns är 

förståelsen för graffiti som 

kulturbärande uttryck med 

giltighet och styrka begränsat.” 

Försteantikvarie Britta Roos på 

länsstyrelsen i Stockholms län 

som jobbar med en ansökan 

om att byggnadsminnesförklara 

en graffitimålad industribyggnad 

i Spånga. Intervjuad av Olle 

Niklasson i Filter nr 18. 

”Är det dessutom inte mot de 

nya miljöerna i förorten som 

det nya stadsbyggandet bör 

riktas, så att vi kan ta vara på 

dess möjligheter och samtidigt 

minska utanförskap och 

segregation? 

Arkitekt Kerstin Westerlund 

Bjurström i debattartikel i 

Svenska Dagbladet 22 februari. 

”The long shadow of the 

gentleman architect still 

hangs over the profession.” 

Om arkitekter fortsätter vara 

okunniga om ekonomi riskerar 

de att försvinna, skriver brittiska 

RIBA i en ny rapport som 

Merlin Fulcher rapporterar om i 

Architect’s Journal 25 februari. 

”Vi måste sträva efter att 

åstadkomma ett riktigt intressant 

område med den mest 

extremt moderna arkitekturen, 

men samtidigt med energisnåla 

hus, gärna med betoning 

på solceller som jag själv 

tror mycket på.” 

Lars Johnson (M), om hur ett 

nytt område i Burlöv ska byggas. 

I Skånskan 16 februari. 

Tyck till! Branschen behöver en 

levande debatt. Kontakta Elisabet 

Näslund på tel 08- 

50 55 77 34 eller e-posta till 

elisabet.naslund@arkitekt. 

se. Maxlängd är 3.500 tecken 

(högst två A4-sidor). Vi förbehåller 

oss rätten att korta texten. 

allt om att vi måste bli bättre 

på att prata om utbildningens 

pedagogik, säger han. 

Till exempel förväntar sig 

lärarna att studenterna ska fi nnas 

i ritsalen mellan klockan nio och 

fyra för att den pedagogiska tanken 

är att alla är på plats och jobbar 

med sina projekt och att kunskap 

byggs upp genom gruppens 

samtal och överhöring. 

– Då fi nns ingen timplanering 

medan studenterna kanske 

förväntar sig en mer klar tidsredovisning, 

säger Karl Gunnar 

Olsson. 

Även han tar upp kritiktillfället, 

att den pedagogiska idén 

med kritiken måste kommuniceras 

bättre. 

– Vi måste vara tydliga med 

att själva examinationen är 

något som sker kontinuerligt 

under projektets gång. Visst är 

slutkritiken ett viktigt delmål 

men det är inte en tentamen. 

Dialogen under en slutkritik 

kan lika mycket vara en medveten 

inledning till nästa projekt, 

säger Karl Gunnar Olsson. 

Det tredje han nämner är 

stressen som uppkommer av att 

studenter triggar varandra att 

bryta gränser och allt för ofta 

vilja ”vara annorlunda”. 

– Vi måste bli bättre på att 

också se dem som gjort ett gediget 

hantverk. 

Karl Gunnar Olsson kommenterar 

också skillnaden mellan studenternas 

beskrivningar av arkitektur- 

och ingenjörskurserna: 

– Arkitektutbildningen med 

sina stressmoment har också 

sina fördelar gentemot den traditionellacivilingenjörsutbildningen. 

Bristen på stress kan 

också ses som en svaghet på vissa 

ingenjörskurser där lärarna gör 

samma sak som de gjort i 20 år. 

annika jensfelt

Framtiden möttes på KTH 

I mars ordnades för första gången en arbetsmarknadsdag 

enbart för arkitekter, Arkipelag(o), på Arkitekturskolan KTH. 

– Jag tyckte att det saknades kontakt med företagen under utbildningen. 

Därför samlade jag ihop en grupp studenter som tänkte i 

liknande banor, säger arkitektstudenten Isa Olsson-Ehn, initiativtagare 

till att bilda en näringslivsgrupp på skolan. 

De kontaktade ArkitektStudenterna på Sveriges Arkitekter som 

hjälpte dem att kontakta företagen. 19 företag ställde sedan ut på 

Arkitekturskolan. Studenterna hade också möjlighet att testa en 

intervjusituation på 20 minuter. 

ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 / NYHETER / 9 

Adam Hammarstrand, Reflex, samtalar med studen ter 

på KTH:s arbetsmarknadsdag. Det är redan bestämt 

att det blir en liknande dag nästa år. 

Equator söker folk just nu och vd Annica Carlsson tyckte att det 

var bra att få en första kontakt med studenter som kanske senare 

dyker upp på intervjuer. Jannice Johansson på Tengbom fi ck kontakt 

med ett par studenter som kan tala mandarin, något som företaget 

kan ha användning för. Hon tyckte liksom många andra att studenterna 

visade sig vara särskilt medvetna om miljöfrågor. 

Adam Hammarstrand är praktikant på Refl ex och stod i kontorets 

monter. 

– När jag gick på skolan var man i en bubbla. Det här är ett bra sätt 

att få kontakt med verkligheten tidigare och få en uppfattning om de 

verksamma kontoren, sa han. 

nina gunne 

foto: nina gunne

foto: magnus gotander 

10 / NYHETER / ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 

FÖRLÄNGT FÖR 

HÅLLBARA STÄDER 

Regeringen har förlängt uppdraget 

för Delegationen för 

hållbara städer, som leds av 

Peter Örn och som de senaste 

två åren delat ut investeringsstöd 

på totalt 340 miljoner till 

nio stadsutvecklingsprojekt och 

28 planeringsprojekt. 

Ny ledamot i delegationen 

blir Katarina Ahlqvist, vd för 

Gårdstensbostäder, som ska 

bidra med det sociala perspektivet. 

Delegationen har totalt 

14 ledamöter. Bland dem finns 

arkitekterna Ulf Ranhagen, Lars 

Reuterswärd och Erland Ullstad. 

I år delar delegationen ut 19 

miljoner kronor, endast till planeringsprojekt. 

MILJÖPRIS 

TILL GÅRDSTEN 

Katarina Ahlqvist, vd för Gårdstensbostäder, 

är inte bara ny 

ledamot i Delegationen för hållbara 

städer. Tillsammans med 

sin företrädare Stina Fransson 

har hon belönats med Världsnaturfondens 

Carl Mannerfeltpris. 

De får priset för sitt arbete 

att göra Gårdstensbostäder i 

Göteborg till en mer hållbar 

och levande stadsdel ur ett 

socialt, ekonomiskt och miljömässigt 

perspektiv och i nära 

samverkan med de boende. 

Bilden nedan är från en artikel 

i Arkitekten 02.2008. 

Prisutdelning. Från vänster: Juryns ordförande Per Kallstenius, Alexander Ståhle, Spacescape, Hanna Johansson, BIG, Jakob 

Lange, BIG, Regina Kevius, Stockholms stadsbyggnads- och idrottsborgarråd samt Veronika Borg, Grontmij. 

Vinnare även utan kulan 

BIG och Grontmij, i samarbete med Spacescape, vann den 

inbjudna tävlingen om Stockholmsporten. Förslagets spektakulära 

sfär fick genast hård kritik, men BIG ger svar. 

Enligt vinnarförslaget ska en 

grund, skålformad park med 

samma yta som Gamla stan 

knyta ihop trafi klandskapet vid 

Hjulstakorset norr om Stockholm. 

I tävlingsuppgiften fanns 

också utmaningen att skapa 

ett landmärke för platsen. Svaret 

från det vinnande laget är 

en sfär med en diameter på 100 

meter, svävande 25 meter ovanför 

motorvägskrysset. Klädd 

med solpaneler speglar den parken 

och producerar energi. 

– Förslaget är genialt, sa 

Mårten Castenfors från Stockholm 

konst, en av juryns ledamöter, 

under prisutdelningen. 

Sfären är skitfräck, den är just 

den accent som stadslandskapet 

behöver. Men juryn anser 

att förslaget fungerar också 

enbart med den skålformade 

parken runt trafi kkorset. 

Reaktionerna mot förslaget lät 

inte vänta på sig. De fl esta kretsar 

kring sfären som inte anses 

realistisk. Risker och problem 

som snöröjning, stormsäkring, 

regnvattenhantering, fågelkollision, 

väderskador och rengöring 

nämns. Vissa anser att beräkningarna 

för hur mycket energi 

sfären kan alstra är felaktiga. 

Hanna Johansson, projektledare 

på BIG, förklarar att de med 

hjälp av konsulter har beräknat 

att energin räcker både till sfären 

och till elektricitet för 235 

småhus. På fyra år skulle investeringen 

betalas tillbaka enligt 

arkitekterna. Solcellerna består 

av ett självrengörande material, 

dessutom vänder sig de mest 

effektiva cellerna uppåt. Profi ler 

runt sfären kan leda regnvatten 

utåt. Kraftiga vindar anses vara 

det största problemet och förslaget 

är att sfären förankras i marken 

med en fackverkskonstruktion 

samt tre vajrar. 

Ekonomin i projektet och 

prio riteringar har också kritiserats. 

Hanna Johansson påpekar 

att det handlar om ett långsiktigt 

projekt med stora infrastruktursatsningar 

och en ny stadsdel. 

– Vi ska nu titta närmare på alla 

delar i förslaget. Vi ska särskilt 

studera lokaltrafi klösningar och 

utveckla föreslagna bostadsområden, 

säger Hanna Johansson. 

nina gunne 

Fakta Fyra inbjudna 

Stockholms stad och Trafikverket 

hade bjudit in fyra 

team: Snøhetta; Arkitekt Kristine 

Jensens Tegnestue tillsammans med 

Tyréns och professor Steen Høyer; 

Erik Giudice Architects i samarbete 

med Charlotte von Poehl samt BIG i 

samarbete med Grontmij. Se alla förslagen 

på www.arkitekt.se/tavlingar. 

foto: nina gunne

Slutspurt för nytt Slussenförslag 

I början av maj presenterar Stockholms stadsbyggnadskontor 

ett nytt, bearbetat förslag för Slussen. 

– Som stadsarkitekt är jag positiv 

till den konstruktiva bearbetningsprocess 

som följt på 

samrådet förra våren. Många 

synpunkter har beaktats och 

påverkar helheten i förslaget när 

det nu sammanställs för utställning, 

säger Karolina Keyzer, 

stadsarkitekt i Stockholm. 

Det nya förslaget skulle ha 

presenterats i januari men det 

blev omtagning när parallellutredningarna 

visade att det är 

möjligt att fl ytta bussterminalen 

in i Katarinaberget. 

Under vintern och tidiga 

våren har debatten om Slussen 

fortsatt. Bland annat har Konstakademien 

genom arkitekt 

Mats Edblom tagit fram och 

ställt ut ett alternativt förslag. 

– Det ska bli intressant att 

kunna lägga förslagen bredvid 

varandra, jämföra och diskutera, 

säger Karolina Keyzer. 

Hon säger att det märks varje 

dag att många stockholmare fortfarande 

är aktiva och vill diskutera 

Slussens framtid. Och att det 

är högsta prioritet att få ut det 

nya förslaget i god tid före sommaren, 

så att det hinns med att 

diskutera före semestrarna. En 

ny stor modell kommer det att 

bli, lättillgänglig för allmänheten, 

någonstans vid Slussen. Utställningstiden 

blir sex veckor. 

– Det är viktigt att stockholmarna 

hittar dit och kommer med 

feedback, säger Karolina Keyzer. 


Slussen idag. 

Det fi nns egentligen bara ett sätt att göra stål 

Alltid lite starkare 

Vi på Ruukki älskar stål. Framförallt gillar vi att så mycket i samhället 

fungerar tack vare stål. Möjligheterna att utveckla transporter, 

järnvägar, byggnader och industrier växer med stålets styrka. Det 

är därför vi erbjuder våra kunder världens starkaste stål. Därmed 

bidrar vi till utvecklingen av gränssprängande innovationer som för 

en hållbar samhällsutveckling framåt. 

Inte så konstigt att vi älskar stål. 

Vad behöver du? 

Fakta Slussen 

Samrådet våren 2010 genererade 

drygt 1.300 skriftliga 

synpunkter. Kritiken handlade om för 

hög exploatering och för mycket trafik, 

förlorad öppenhet och utsikt och 

att sockeln på Södermalmssidan mot 

Gamla stan bröt mot platsens 

ursprungliga topografi. Bland annat. 

Foster + Partners och Berg ligger 

bakom även det förslag som ska presenteras 

nu i maj. Dessutom har 

många tekniska konsulter medverkat. 


WHITE VANN I 

ROSLAGS NÄSBY 

White Arkitekter genom arkitekterna 

Mikael Stenqvist och 

Sara Grahn vann den inbjudna 

tävlingen om en ny, hållbar 

stadsdel i Roslags Näsby med 

förslaget West Side Story. Ett 

robust och genomförbart förslag, 

enligt juryn. Övriga tre 

tävlande var Adept/SLA/Cowi, 

Nyréns och BIG/WSP. Mer på 

www.arkitekt.se/tavlingar. 

SÖKER ABSTRACTS 

Den europeiska landskapsarkitektorganisationen 

EFLA efterlyser 

abstracts till sin konferens 

i Tallinn den 2 till 4 november. 

Mer info på www.efla2011.com. 

Kontakta oss på Ruukki! Tel: 010-78 78 000. Läs mer om oss på www.ruukki.se 

pyramid.se 

illustration: white


Luftslottet 

som byggdes 

Renzo Piano såg en småländsk lada och tände till. Den 16 april 

invigdes det byggda resultatet, konsthallen Vandalorum. 

När startade projektet Vandalorum? 

Det beror på vilket perspektiv 

man har. 

För konstvännen är det 1963, 

när Smålands Konstnärsförbund 

initierar Smålands Konstarkiv 

som idag ingår i Vandalorums 

samlingar. För arkitekten är det 

på 80-talet, när museimannen 

Pontus Hultén får Renzo Piano 

att göra en skiss för ett konstcentrum. 

För många Värnamobor 

är det inte förrän den 16 

januari 2010. Då var det taklagsfest, 

en konkret manifestation 

att det som många sett som ett 

luftslott nu äntligen var på väg 

att byggas. 

Vandalorums väg har varit 

lång och slingrig. Att den första 

etappen överhuvudtaget står 

klar beror på en mängd ideella 

krafter, på att tre lokala företagare 

har beslutat sig för att ekonomiskt 

stödja konsthallen och, 

framför allt, på att Källemos 

grundare Sven Lundh med lika 

delar envishet, visionär kraft 

samt både internationellt och 

lokalt nätverk drivit det. 

Det främsta resultatet av 

Lundhs kontaktnät är naturligtvis 

att Renzo Piano gjort den 

inspirationsskiss som nu realiseras. 

Historien går att han såg 

platsen, ett stycke jordbruksmark 

intill en stor vägkorsning, 

och fascinerades av en stor lada 

som var på väg att rivas. Han 

studerade svenska virkesdimensioner 

på brädgårdar och ritade 

en faluröd byggnad med stående 

lockpanel och branta tak 

med lanterniner i utställningssalarna. 

Under 90-talet stod sedan 

projektet stilla för att tas upp i 

början av 00-talet, då arkitekt 

Tina Wik projekterade. Sedan 

var det stopp igen fram till 2008, 

då styrelsen beslutade sig för att 

bygga projektet i etapper. Det 

som invigs nu är därför fem hus 

av planerade 13. Man tog in nya, 

lokala arkitekter: sammanlagt 

fyra arkitekter/kontor har projektet 

avverkat. 

– Jag träffade Renzo Piano för 

en tid sedan. Han är glad över 

att projektet äntligen genomförs 

men sade att ”I’ve done my bit”. 

Det är viktigt för oss att förvalta 

hans intentioner, berättar projektledare 

Sune Nordgren, med 

internationell vana att driva den 

här typen av konst- och designcentra. 

Den första utställningen 

handlar om cyklar ur både 

design- och etnologiska synvinklar. 

Parallellt pågår en 

utställning med Malmökonstnären 

David Svensson. 

elisabet näslund


Fakta Vandalorum 

Arkitekter: Renzo Piano, 

Tina Wik (second architect), 

Johnny Grauengaard (BSV, byggherreombud) 

och byggnadsingenjör Elisabeth 

Brengesjö (Atrio, färdigställde 

ritningarna). Inredningen är ett samarbete 

mellan BSV, byggledaren 

Bernt Sjöland och projektledaren 

Sune Nordgren och innehåller bland 

annat en receptionsdisk av isländske 

designern Sigurdur Gústafsson. 

Genua möter Småland i Renzo Pianos skiss över 

Vandalorum. Planken runt husen är markeringar var 

byggnaderna i kommande etapper ska placeras. 

foto: bert leandersson

foto: luis ferreira alves 


FRIBERG HYLLAS 

Professor Per Friberg har fått 

utmärkelsen Lifetime Achievment 

för sina insatser inom landskapsarkitektur 

och undervisning. 

Det är ECLAS, European 

Council of Landscape Architecture 

Schools, som ligger bakom 

utmärkelsen. Per Friberg är professor 

emeritus vid SLU i Alnarp. 

STENMEDALJÖR 

Landskapsarkitekt Thorbjörn 

Andersson har fått Stenindustriförbundets 

förtjänstmedalj 

för sitt intresse att med hjälp av 

natursten gestalta det offentliga 

rummet. Utmärkelsen har 

delats ut sedan 1930-talet och 

det är andra gången det går till 

en arkitekt. 

PRITZKERPRIS TILL 

SOUTO DE MOURA 

Portugisiska arkitekten Eduardo 

Souto de Moura har fått 

årets Pritzkerpris. Samtida men 

med eko av tradition. Kraftfull 

men återhållsam. Det är några 

av juryns beskrivningar av 

hans arkitektur. På bilden ovan 

Paula Rêgo Museum i Cascais, 

Portugal, som stod klart 2009. 

58-åriga Souto de Moura får 

100.000 dollar och en medalj. 

www. WALTHERAB .se 

www. BRUNNER-KAMINER 

.se 

Förundersökning inleds 

om förvanskad ritning 

Dan Björkman på Arkitektkontoret Vallgatan Acron polisanmälde 

byggaren som utan hans kännedom gjorde om hans 

arkitektritningar till relationsritningar. 

– Jag måste polisanmäla för 

att inte riskera skadestånd för 

handlingar som kan vara fel, 

handlingar som jag inte gjort 

men som det står mitt namn på, 

säger Dan Björkman. 

Det var under 2009 som Dan 

Björkman ritade förfrågningsunderlag 

för ett nytt trevånings 

kontorshus, Gottskär Entré, i 

Kungsbacka. Sedan tog totalentreprenören 

Långebergsgatan 

Bygg i Göteborg över. 

– De beställde fl er ritningar 

av oss och vi upprättade bygghandlingar, 

berättar Dan Björkman. 

I höstas stod huset klart. 

Genom sin ursprungliga uppdragsgivare, 

beställaren SöFast, 

fi ck Dan Björkman kännedom 

om att totalentreprenören överlämnat 

relationshandlingar som 

tagits fram med arkitektritning- 

Dan Björkmans bygghandling från 2009 

som utan hans vetskap gjordes om till 

relationshandling 2010. 

arna som grund. Enligt protokollet 

från slutbesiktningen har 

ansvarig för totalentreprenaden 

uppgivit att relationshandlingarna 

är korrekta. 

– Utan tillstånd har man gjort 

ändringar i ritningarna och jag 

har oriktigt angetts som ansvarig, 

säger Dan Björkman. 

Kammaråklagaren har nu 

inlett förundersökning om 

brott mot upphovsrättslagen 

och urkundsförfalskning. 

Företaget Långebergsgatan 

Bygg i Göteborg gick i konkurs i 

början av året. 


DESIGN ELDSTÄDER 

Huvudkontor: 0510-54 14 40

Goda rum 

Nyhet! TermoAsk 

– ekologisk, beständig och elegant 

TermoAsk är senaste tillskottet i Moelvens konceptet för utemiljö. Värmebehandling av 

i princip kvistrent Askträ ger en rötbeständig uteprodukt med vacker brun färg eller med 

en grå patina om den lämnas obehandlad. Ett ekologiskt alternativ som med fördel 

används i stället för tropiska träslag. TermoAsk finns som trall, handledare, reglar och 

stolpar. Andra profiler finns som beställningsvara. 

Mer information finns på: www.moelven.com/termoask 

www.moelven.se 


TermoAsk 

Utemiljö

16 / PBL / ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 

Tio veckor för 

BYGGLOV 

Maxtiden för att behandla ett bygglov är en av 

nyheterna i PBL. Andra är att kvalitetsansvarig 

ersätts av kontrollansvarig, och att en byggherre 

kan kräva besked om en ny detaljplan. 

Text: Tomas Lauri. Illustrationer: 25AH. 

från och med maj är det en ny plan- och bygglag 

som gäller. Det kommer att innebära en rad förändringar 

av hur planverksamheten sköts och bygglov 

beviljas. 

Det är ändå ingen dramatisk renovering av PBL. 

– Det är många förändringar i omvärlden som 

man försöker fånga upp. Särskilt gäller det miljö- 

och energiaspekter. Men det fi nns även annat som 

har visat sig fungera allt sämre med tiden och som 

man nu åtgärdar, säger arkitekten Nancy Mattsson, 

en av författarna till boken PBL 2010 som kommer 

ut på Byggtjänst lagom till att den nya lagen träder 

i kraft. 

En av de saker som händer är att strukturen av 

lagar och förordningar justeras. Det är fem stycken 

som ska bantas till två. Lagen om tekniska egenskapskrav 

på byggnadsverk (BVL), Plan och byggförordningen 

(PBF), Förordningen om tekniska egenskapskrav 

på byggnadsverk (BVF), Förordningen om funktionskontroll 

av ventilationssystem och Förordningen 

om kontroll blir, kort och gott, PBL samt en ny Plan- 

och byggförordning. 

I PBL samlas det mer generella, grundläggande, 

medan Plan och byggförordningen hanterar det för- 

änderliga, tidsrelaterade, ger föreskrifter om tillämpningen 

av PBL. 

Bakom sammanslagningen ligger också något 

annat. Vissa frågor, som miljö- och klimataspekter 

och behovet av elektronisk kommunikation och grönområden 

ska synas mer i planeringen. 

Men framför allt innebär det nya upplägget ett försök 

att göra processen effektiv och enkel. 

Bygglov är det område där processen kommer 

att genomgå de största förändringarna. En 

grundläggande förändring är att bygglov inte 

längre ska gå att överklaga efter att det vunnit laga 

kraft. 

Den största förändringen av hanteringen har ändå 

att göra med tid. Det blir nu ett krav att fatta beslut 

om bygglov på tio veckor. Längre får det inte ta. 

Många kommuner klarar redan idag att lämna 

besked på den tiden. Men det gäller främst när tjänstemännen 

tar besluten själva. Nu ska även de fall som 

går upp i byggnadsnämnden ta högst tio veckor. 

Det hela kräver ett annat arbetssätt, framför allt 

större arbetsinsatser och avgörande ställningstaganden 

tidigare i processen än idag. 

>>>

Bygglov, nyheter 

ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 / PBL / 17 

Byggnadens inre utformning blir lovpliktig. Ändamålsenlighet 

och tillgänglighet ska granskas. 

Handläggningstiden får inte överskrida tio veckor. 

Bygglovet ska i vissa fall samordnas med miljönämnden 

under de tio veckorna. 

Kvalitetsansvarig försvinner. I dess ställe kommer den 

kontrollansvarige, som ska vara namngiven i ansökan. 

Bygglov vinner laga kraft om det inte överklagas inom tre 

veckor. 

Kommunen ger ett startbesked när bygget får starta. 

Kommunen ger ett slutbesked. Det krävs för att ta byggnaden 

i bruk. 

Två tekniska samråd ska hållas, ett i början och ett i 

slutet. 

Kommunen måste göra minst ett byggbesök.


”Hela idén om en kontrollansvarig 

handlar om att 

sätta press på byggherren. 

Det ska inte längre 

gå att bara skriva ut papper 

på att allt är okej.” 

Tio veckor räknas från det datum ansökan är komplett. 

Det är upp till varje kommun att avgöra när en 

ansökan är komplett. De kan begära in kompletteringar 

när de inte har tillräckligt med underlag för att 

fatta ett beslut. 

När ansökan är komplett ska kommunerna skicka 

ett mottagningsbevis. 

Under de tio veckorna får kommunerna mer att ta 

ställning till än idag. En fråga som återstår att lösa är 

hur man i vissa ärenden ska samordna sitt beslut med 

miljönämnden. 

Allmänt blir det ett krav att redovisa byggnadens 

inre utformning. Kommunerna ska kunna bedöma 

tillgänglighet och ändamålsenlighet. Det innebär 

sannolikt mer utförliga och genomarbetade planlösningar 

än idag. 

Tanken är inte att det ska leda till diskussioner om 

inredning. Att det ändå kommer att ske kan man inte 

utesluta. 

– Idag förekommer det att bygglovarkitekten ifrågasätter 

spröjs och annat gällande den yttre utformningen. 

Jag säger inte att det alltid är så, bara att det 

förekommer. Jag kan tänka mig att samma diskussioner 

kan uppstå om dörrspeglar. Det är naturligtvis 

inget lagstiftarna önskat sig, säger arkitekten Carl- 

Gustaf Hagander, medförfattare till PBL 2010. 

Det kommer inte längre att fi nnas några kvalitetsansvariga. 

När ansökan skickas in ska i stället en kontrollansvarig 

vara utsedd. Byggherren ska, gärna i 

samråd med denne, upprätta en kontrollplan som 

måste godkännas innan bygget drar igång. Sedan får 

byggnaden eller ombyggnaden inte tas i bruk förr än 

den kontrollansvarige skickar in ett utlåtande till 

kommunen, och den i sin tur hållit ett slutsamråd 

(gärna på plats) och bedömt att kontrollplanen följts. 

Kommunen skriver ut ett slutbesked. 

– Det är något helt nytt. Nu ska kommunerna besöka 

byggena – och det tar tid, säger Nancy Mattsson. 

– Hela idén om en kontrollansvarig handlar om 

att sätta press på byggherren. Det ska inte längre gå 

att bara skriva ut papper på att allt är okej. Det har ju 

funnits fall där den kvalitetsansvarige själv inte ens 

varit ute på bygget, tillägger Carl-Gustaf Hagander. 

Översiktsplaneringen har länge lidit av att den 

inte blivit uppdaterad. Kommunerna blir nu 

skyldiga att varje mandatperiod redovisa hur 

pass aktuella översiktsplanerna är. På så vis hoppas 

lagstiftarna undvika föråldrade och förlegade planer. 

Dessutom har de regionala hänsynen ofta glömts 

bort, inte minst frågor som rör fl era kommuner. Kommunerna 

blir tvungna att samordna översiktsplanerna 

med relevanta nationella och regionala mål. 

Länsstyrelserna får parallellt en tydligare roll som 

granskare av de nationella och regionala hänsynen. 

Carl-Gustaf Hagander, tror att förändringen av 

översiktsplaneringen kan ha positiva effekter. 

– Tar man detta på allvar kan det ge ett incitament 

för att regionala frågor får en ökad betydelse i planeringen, 

säger han. 

Han är samtidigt skeptisk till de nya krav som ställs 

med hänsyn till översiktliga mål. Miljö- och klimataspekter 

och andra frågor behandlas alltför allmänt. 

– De fl esta av kraven är till intet förpliktigande. 

Redan dagens PBL är full med en rad allmänna intressen 

som ska hanteras. Många kommuner bryr sig inte 

om fl era av dem. Hur många har sedan PBL kom till 

1987 beaktat att i planeringen skydda befolkningen 

mot och begränsa verkningarna av stridshandlingar? 

frågar sig Carl-Gustaf Hagander 

Ett mål för lagstiftarna har varit att förkorta tiden 

för alla planprocesser. Det kommer nu att gå att göra 

ändringar och tillägg i översiktsplanerna genom ett 

enklare förfarande. Översiktsplanerna behöver i 

dessa fall bara granskas i sex veckor, i stället för att 

ställas ut i två månader, och samrådet kan hoppas 

över. 

Carl-Gustav Hagander tror inte att det i praktiken 

blir fråga om några avgörande skillnader mot dagens 

hantering. 

>>>

ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 / PBL / 19 

Översiktsplaner, 

nyheter 

Kommunen ska samordna översiktsplanen 

med nationella och regionala 

mål samt planer och program av betydelse 

för en hållbar utveckling inom 

kommunen. 

Kommunen ska samråda med länsstyrelse, 

andra kommuner och andra 

kommunala organ som har ansvar för 

regionalt tillväxtarbete och transportinfrastrukturplanering. 

Ändringar och tillägg kan ske med en 

enklare process. 

Länsstyrelsen ska varje mandat period 

redovisa sin syn på statliga och 

regionala intressen.


– Man borde kanske mer ha sett till den samlade 

tiden från idé till genomförande och förstå planeringens 

roll. En av planeringens grunduppgifter 

handlar ju om att i ett tidigt skede förutse faktorer i 

senare skeden. Det blir inte självklart bättre för att 

man har bråttom i planskedet, säger Carl-Gustaf 

Hagander. 

Detaljplaneringen blir också möjlig att genomföra 

på ett förenklat sätt. Kommunerna avgör 

själva om de ska hålla programsamråd. Planer 

som gäller vägar, järnvägar och miljöbalken kan tas 

genom ett enkelt planförfarande om de redan prövats 

av annan lagstiftning. 

Nancy Mattsson framhåller att den bärande tanken 

är att detaljplaner ska vara ett effektivt och uppdaterat 

verktyg. De ska, enligt nya PBL, alltid upprättas 

för en sammanhållen bebyggelse om det behövs 

med hänsyn till omfattningen av bebyggelsen. Sammanhållen 

bebyggelse defi nieras som två eller fl era 

hus. 

Detaljplaner ska också upprättas när det sker en 

förändring av befi ntlig bebyggelse som måste sättas in 

i ett sammanhang. Nya enstaka byggnader med betydande 

inverkan på omgivning eller i område med stor 

efterfrågan på mark är en annan sak som innebär en 

skyldighet till en detaljplan, liksom byggande av vindkraftverk. 

Detaljplaner, nyheter 

Inom fyra månader efter en begäran om planbesked 

måste kommunen fatta beslut om planarbete 

ska inledas eller inte. Ett negativt planbesked ska 

motiveras på saklig grund. Resursbrist är inte skäl. 

Planbeskrivning ersätter dagens genomförandebeskrivning. 

Konsekvensanalyser ska göras för alla 

fastigheter som ingår i planen. 

Planen ska finnas tillgänglig för granskning i tre 

veckor. 

I planen kan anges villkor för att bygglov ska 

beviljas, exempelvis att skyddsåtgärder vidtagits. 

Enkelt planförfarande får tillämpas för verksamhet 

som prövas enligt miljöbalken eller väg- och 

järnvägslagen. 

Länsstyrelsens yttranden stramas upp. De ska 

bevaka statens intressen, ge råd om tillämpning. 

– Detaljplaner ska inte leda till att mindre avvikelser 

blir en regel vid handläggningen. Är det något fel 

med planen är det den som ska göras om. Det är viktigt 

att alla ska känna att det fi nns en generell plan 

som beslut grundar sig på, säger hon. 

– Tänk er själva! Att ständigt göra mindre avvikelser 

är ju lite som att köra 70 på en 30-skyltad trafi ksträcka 

för att man har bråttom. 

En ansats till en snabbare detaljplaneprocess är att 

kommunerna inte längre kan dröja med besked om 

det är lämpligt att starta en detaljplaneprocess eller 

inte. De måste fatta ett beslut om planarbete ska inledas 

eller inte inom fyra månader. Ett negativt besked 

måste ske på ”planmässiga grunder”. Det går inte säga 

att man inte har resurser att starta en planprocess. 

Men ett negativt besked kommer i fortsättningen inte 

heller att kunna överklagas. Kommunerna får fortsatt 

planmonopol. Däremot är det fritt fram att göra en ny 

ansökan på samma område fl era gånger. 

Detaljplanens centrala roll markeras också genom 

att fastighetsplanerna försvinner. Istället ska allt som 

gäller fastighetsindelningen regleras direkt i detaljplanen. 

Samtidigt tas genomförandebeskrivningen bort. 

Den uppgår i planbeskrivningen, som från och med 

maj ska beskriva de åtgärder som krävs för att genomföra 

planen samt konsekvenser för fastighetsägare 

och andra berörda.

ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 / 21 

Levereras utan 

buller 

 

 

byggdamm 

färglukt

22 / ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 

Damen bakom unik 

PARAGRAF 

Tack vare hennes tjat är det lagkrav på arkitekt i 

kommunerna. För Reigun Thune Hedström har PBL 

varit den röda tråden genom yrkeslivet. Tråkigt? Icke. 

Man får så roligt som man gör det, säger hon. 

Text: Annika Jensfelt. Foto: Magnus Bergström. 

det är 1985. Bostadsmässa i Upplands Väsby. Stadsarkitekten 

och tillika projektledaren kliver runt på 

området i sin blå hatt med fl or, den som hon alltid 

har på sig. Så kommer bostadsministern och knackar 

henne på axeln. ”Följ med bort till stenen där, jag vill 

tala med dig”, säger han. Väl där framför han sitt budskap: 

”Ok, det kommer in.” 

Reigun Thune Hedström slår ut med armarna 

och visar hur hon jublade. Damen i blå hatt var hon. 

Bostadsministern hette Hans Gustafsson. Och i den 

nya Plan- och bygglagen som kom 1987 fi nns paragrafen 

som säger att ”Byggnadsnämnden skall till sitt 

biträde ha minst en person med arkitektutbildning 

och i övrigt ha tillgång till personal i den omfattning 

och med den särskilda kompetens som behövs för att 

nämnden skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett 

tillfredsställande sätt.” 

Den paragrafen har inte rubbats sedan dess. När 

Reigun Thune Hedström drygt 15 år senare var 

expert i regeringens PBL-kommitté, kom det aldrig 

ens på tal att den skulle tas bort eller ändras. Bara 

språket är lite moderniserat i den nya lag som träder i 

kraft den 2 maj: ”Byggnadsnämnden ska ha minst en 

person med arkitektutbildning till sin hjälp” står det 

inledningsvis i det tolfte kapitlets sjunde paragraf. 

– Det är den enda lagstiftning som för kommuner 

anger krav på en viss yrkesutbildning, påpekar Reigun 

Thune Hedström. 

vi träffas på en av hennes första lediga dagar som 

nybliven pensionär, hemma i byggmästarvillan i Sollentuna 

där hon och maken bott sedan 1978, då den 

var helt ny. En vit katt springer före och visar rätt väg 

över gräsmattan, ett steg upp på trallen med grill, sen 

rakt in i hallen. Lite i förbifarten påpekar Reigun, som 

i artikeln helst vill kallas bara vid förnamn, att det är 

ostädat. Snabbt erbjuds kaffe runt köksbordet. 

Reigun pratar mycket. Beskriver sig som ”ganska 

social”, vilket känns som ett understatement. 

Att kunna ”tjata och tjafsa” men samtidigt vara trevlig 

och visa på exempel har för henne varit ett framgångskoncept. 

Förutom paragrafen om arkitektkompetensen 

har många andra av de frågor hon drivit 

också gått den väg hon velat. Som ordförande för 

ArkitektFörbundet på 1980-talet argumenterade hon 

för att kommunanställda landskapsarkitekter skulle 

ha bättre lön. Från att ha klassats som parkarbetare 

kom de att tillhöra samma klass som arkitekter. 

– Det var en seger! säger Reigun. 

Under sina dryga nio år på SKL, Sveriges Kommuner 

och Landsting, tidigare Kommunförbundet, har 

hon framgångsrikt varit med och drivit igenom organisationens 

önskemål när det gjorts tillägg och ändringar 

i PBL: Att strandskyddet hanteras lokalt. Att 

det fi nns ett regelsystem som gör att 3G-operatörer 

kan samverka i samma mast. Att kommunerna har 

vetorätt vid etablering av vindkraft. 

>>>

I garderoben har Reigun Thune Hedström kvar 

den blå hatt med flor som hon alltid bar som 

stads arkitekt i Upplands Väsby på 1980-talet. 

ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 / 23


”Jag bad om kontakt, 

byggde upp ett 

förtroende och var 

oändligt angelägen om 

att alla skulle känna sig 

delaktiga.” 

En av nyheterna i den nya PBL, att byggloven vinner 

laga kraft inom tre veckor istället för efter tio år 

då preskriptionstiden går ut, är en annan fråga som 

Reigun säger att hon ”drivit som en idiot”. 

– Nu kan man äntligen också diskutera funktion, 

tillgänglighet och tekniska lösningar i själva bygglovet, 

säger hon. 

Hon blir lite röd om kinderna när hon pratar om 

det. 

annars är medborgarinflytande den PBLaspekt 

som engagerar henne mest. Enligt Reigun 

är det också medborgarinfl ytandet som är det mest 

intressanta i den nya lagstiftningen. Enligt henne lyfter 

nya PBL fram dels att regionala mål måste avspeglas 

i kommunernas planering, dels att man i planarbetet 

ska vara ute tidigt för att lyssna in och skapa 

acceptans. Att det mesta krutet ska läggas på förarbete 

och samråd. 

– Utställningen, eller granskningen som det nu 

heter, ska bara vara en bekräftelse på att man är 

överens, men det är det inte alla som förstått, säger 

Reigun. 

Det här undervisar hon också i vid planeringsarkitektutbildningen 

vid Blekinge Tekniska Högskola. 

Hennes erfarenhet säger att om människor inte litar 

på en som planerare är man körd. Och hon kan dra 

visdomar från sitt eget yrkesliv. Genom åren har hon 

varit med och tagit fram närmare 800 detaljplaner. 

Bara tio har blivit överklagade, säger hon. Hemligheten? 

”Busenkelt!” Varje uppdrag började hon med att 

skriva ett personligt brev till var och en som skulle 

omfattats av planen. 

– Jag bad om kontakt, byggde upp ett förtroende 

och var oändligt angelägen om att alla skulle känna 

sig delaktiga. Det är också oerhört viktigt att vara 

mycket tydlig med att man har ett uppdrag från politiken 

att åstadkomma något. Respekt och humor gör 

det enklare, säger Reigun. 

hennes kommunala bana började ett par år efter 

att hon tog examen vid Chalmers 1965. Hon var 26 

år gammal och ville jobba med stadsbyggnad. Den 

socia la dimensionen. Örebro var högintressant. Så 

hon frågade stadsarkitekten Erik Wannfors om han 

möjligen behövde en hjälpreda. Måndagen därpå fi ck 

hon börja. Och redan här kom PBL in i hennes yrkesliv. 

Erik Wannfors var med i 1947 års bygglagutredning 

och det är hans gamla exemplar av lagboken hon 

nu har i sin bokhylla. Hon var med på ett uppstartsmöte 

för en ny PBL-utredning 1968. Det var då hon 

förstod att det faktiskt går att ändra lagstiftningen. 

Wannfors skickade henne efter tre månader på en 

två veckors stadsarkitektkurs hos Kommunförbundet. 

Sedan dess har hon erbjudits det ena jobbet efter 

det andra. Hon säger alltid nej först, berättar hon. 

Men hittills har det alltid slutat med att hon sedan 

tackar ja. Till Sollentuna kommun rekryterades hon 

1971 för att vara projektledare för utbyggnaden av Järvastaden. 

Projektet lades ner 1975 men då erbjöds 

hon bli planchef. Efter åtta år var det grannkommunen 

som ville ha henne. Hon blev stadsarkitekt i Upplands 

Väsby 1983, lyckligt ovetandes om bomässan två 

år senare. 

Efter bomässan, som, förutom framgången med 

arkitektparagrafen, förgylldes med Expressens Miljöpris 

för området Runby Backar, hann hon med att 

vara stadsbyggnadschef tillika teknisk chef, vikarierande 

kommundirektör och planeringsdirektör 

i samma kommun. Sen hörde dåvarande Kommunförbundet 

av sig. Och så kom Reigun in som expert i 

PBL-utredningen 2001 till 2005. 

om man googlar på Reigun Thune Hedström 

får man upp många olika titlar som hon fått bära 

de senaste tio åren. Förutom kort och gott ”planexpert” 

eller ”utredare på SKL” har hon kallats Sveriges 

mesta expert på strandskydd, 3G-expert och sakkunnig 

om takras. Hon har svarat på tittarnas frågor om 

bygglov i TV4 och intervjuats om istappar i Dagens 

Nyheter. Det framgår också att hon rest landet runt 

Fakta Reigun Thune 

Hedström 

Född: 1941 i Uppsala, 

uppvuxen i 

Lund. Familj: Maken Ulf, planarkitekt 

i Upplands Bro. Två 

vuxna döttrar. Utbildning: 

Arkitektexamen från Chalmers 

och på Konsthögskolan. 

Senaste jobb: Utredare på 

avdelningen för tillväxt och 

samhällsbyggnad vid Sveriges 

Kommuner och Landsting, 

SKL. Expert i PBL-kommittén. 

Gör förutom PBL:ar: 

Pratar planering och politik. 

Har byggt en båt. Seglar och 

läser. 

>>>

Reigun Thune Hedström var expert i PBL-kommittén 

2001–2005 och har de senaste tio åren som sakkunnig 

fått svara på frågor om allt från strandskydd till istappar. 

ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 / 25


Reigun Thune Hedström har som 

pensionär flyttat verksamheten 

från SKL till hemmakontoret. 

”Det löjliga är att de 

flesta fel skulle en 

vaktmästare med en 

tumstock kunna fixa på 

en eftermiddag.” 

och föreläst om PBL för politiker och tjänstemän. 

Hon har besökt nästan alla 290 kommuner i Sverige. 

Alla utom Åsele. 

Det sista hon lämnade ifrån sig innan hon gick i 

pension var en kartläggning av hur kommunerna 

lyckats med PBL:s tillgänglighetskrav att åtgärda 

enkelt avhjälpta hinder. När vi träffas väntar hon just 

på att rapporten ska komma från tryckeriet. Tillgänglighetsmålet 

är inte uppfyllt, konstaterar hon. Sämst 

är det i skolorna och på många vårdcentraler. Och det 

fi nns helt nya bad- och sportanläggningar som inte 

uppfyller kraven, till exempel på toaletterna. 

– Det löjliga är att de fl esta fel skulle en vaktmästare 

med en tumstock kunna fi xa på en eftermiddag, 

säger hon. 

uppföljningen av enkelt avhjälpta hinder är en 

av de saker hon har tänkt jobba vidare med i sitt eget 

företag, nu efter pensionen. Och hon tänker fortsätta 

att erbjuda sina PBL-kunskaper till alla som i vår ska 

börja tillämpa den nya lagstiftningen. 

Hon är en av de få arkitekter som varit med hela 

vägen mot nya PBL, som på allvar grottat in sig i 

ämnet och varit med och påverkat. Det händer att 

planförfattare skickar sina planer till henne med frågan 

”Får man göra så här?”. Och hon kan berätta initierade 

detaljer, som att det i den nya lagen heter 

”liten avvikelse” istället för som tidigare ”mindre 

avvikelse”. Och att det efter hennes påpekande gjordes 

ett tillägg i kommentarerna om att liten är detsamma 

som mindre, eftersom ju liten annars betyder 

större än mindre, om man komparerar. 

Kanske kan det vara en tröst för den som nu tycker 

att lagen känns svåröverskådlig och krånglig, att inte 

ens Reigun Thune Hedström använder större ord än 

att hon har ”hyfsad koll” på PBL.

BOSTIK MULTICOLOUR 

NU KAN DU FÅ FÖNSTERKITT 

OCH FOG I ALLA KULÖRER 

• Välj en RAL/NCS-färg eller skicka in eget färgprov till Bostik * 

• Bostik Multicolour finns för Glasil fönsterkitt, Uretan bygg 2637, Multifog 2640 , Silmax 

byggfog, Simson MSR CA och Simson ISR 70-03 

• Kontakta Bostik för mer information, telefon 042-19 50 00. 

Bostik AB, Box 903, 251 09 Helsingborg Tel 042-19 50 00 www.bostik.se 

Cederterrassen 

Piteå 

Kooperativa hyresrätter 

www.lindbacks.se 


* Vissa begränsningar kan förekomma. 

Kan god design 

kombineras med 

kostnadseffektivitet? 

Självklart. Vi arbetar dagligen med att kombinera 

vår byggteknik med arkitektoniska lösningar 

och estetisk tilltalande design som skapar ett 

trivsamt och prisvärt boende. 

Och du - alla hus produceras industriellt för ett 

rationellt byggande och sunt boende. 

* Vissa begränsningar kan förekomma.

28 / PLOCKAT / ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 Redaktör: Nina Gunne, nina.gunne@arkitekt.se 

VANDRING I 

LINDROOS SPÅR 

En vandring till Bengt Lindroos 

ära arrangeras av Stockholms 

Arkitektförening den 14 maj. 

Dagen börjar i Kaknästornet 

och fortsätter sedan till flera 

av Lindroos byggnader. Föranmälan 

på www.arkitekt.se/ 

stockholm senast den 6 maj. 

GRÖN TÄTHET 

Hur parker och grönområden 

ska utformas vid förtätning är 

ämnet för ett seminarium den 

28 april på Fatburen konferens 

i Stockholm. RUFS 2010, 

gröntypologi och det gröna i 

stadens växtkraft står på programmet. 

Läs mer på: seminarier@regionplanekontoret. 

sll.se. 

UNG STAD 

Hur ser ett ungdomsvänligt 

stadsrum ut? Elever från Thorildsplans 

gymnasium visar 

sina förslag på Arkitekturmuseet. 

Till den 1 maj visas 

visioner för stadsrum gjorda 

av elever från programmet 

Arkitektur och samhällsbyggande. 

Den 18 maj–12 juni 

syns objekt av elever på industridesignprogrammet. 

MILJÖKATASTROF 

Hur katastrofer påverkar miljöpolitiken 

är en av frågorna 

under miljökonferensen Tillståndet 

i miljön den 3 maj på 

Rival i Stockholm. På scenen 

politiker, forskare och skribenter 

samt representanter 

från Energimyndigheten, 

Naturskyddsföreningen, NCC, 

Mistra, med mera. Mer info på 

www.kunskap.ivl.se. 

ARKITEKTURSTÖD 

Det franska arkitekturkollektivet 

Exyzt, känd för sina temporära 

strukturer, föreläser på 

Arkitekturmuseet den 3 maj. 

Dessutom brittiska Celine 

Condorelli, som undersöker 

arkitekturens socialt stödjande 

roll. 

Kulturarv på egna villkor 

KONFERENS: STADSARKITEKT- 

DAGEN 2011 

Att vara eller bevara. i gränslandet mellan 

nostalgi och rationalitet, 24 mars, 

Visualiseringscenter, Norrköping. 

– Ju mer man tittar desto intressantare 

blir det. 

Carina Sundquist, bebyggelseantikvarie 

i Göteborg, guidar 

inte bara kring gamla ”fi na” 

1800-talshus utan har också 

en vandring kallad Det fula 

Göteborg?! 1970-talets arkitektur. 

Hon får stora grupper att 

”turista” i Nordstan och kolla in 

bankpalats och parkeringshus. 

Tema för årets stadsarkitektdag, 

som denna gång hölls 

i Norrköping, var Att vara eller 

bevara. Dagen ville belysa möjligheter 

och hinder för stadens 

kulturhistoriska värden. Arkitekter 

och antikvarier turades 

om i talarstolen. 

Men för att bevara måste man 

också tillåta förändringar. Kulturmiljöerna 

ska få utvecklas 

men på sina egna villkor. 

Respekt för det gamla och 

fantasi för det nya kan vara ett 

recept för att kunna bevara 

byggnader och få till spännande 

om-, till- och nybyggnader i kulturmiljöerna. 

Det visade Tina 

Bosnjak-Erixon, planarkitekt i 

Norrköping, med genomförda 

och projekt på gång från Norrköpings 

centrum och industrilandskap. 

Peter Sörensen från Byggnadsvårdsföreningen 

menade 

att skyddet för kulturmiljöer 

försvagas av brist på kompetens 

i kommunerna. Han uppmanade 

alla kommuner att skaffa 

såväl stadsarkitekt som stadsbyggnadsantikvarie. 

Och att i 

bygglovsärenden göra platsbesök 

och se värdena och prata om 

dem. 

Både Sören Holmström, 

antik varie, och Jan Jörnmark, 

ekonomihistoriker, var inne på 

att beskrivningar av riksintressen 

och kulturmiljöer är för 

oprecisa och/eller för vida för 

att vara användbara i den praktiska 

verkligheten. 

– Varje situation är unik och 

beskrivningarna måste bli operativa, 

sa Sören Holmström. 

lotta lehmann 

”Planering gynnar 

de rika och marknaden 

gynnar de fattiga. 

Planering ökar 

byggkostnaderna 

för bostäder.” Hans Lind, professor i fastighetsekonomi 

vid KTH, debatterade bostadsbrist och 

-priser med bostadsminister Stefan Attefall (KD) 

och NCC:s Annica Gerentz vid ett seminarium i regi 

av SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle. 

Skrota kommunernas planmonopol, är en av Hans 

Linds slutsatser. 

PLANERING 

ÖKAR BYGG- 

KOSTNADER? 

Fakta Stadsarkitektdagen 

Stadsarkitektdagen arrangeras 

årligen av Stadsarkitektföreningen 

som samtidigt håller 

sitt årsmöte. På Stadsarkitektdagen 

2011 valdes Dag Johansson, stadsarkitekt 

i Norrköping, till ny ordförande. 

Leila Ekman, Michael Hedman och 

Maria Örenfors omvaldes till styrelsen; 

nya ledamöter blev Stina Fahlgren 

och Ann-Christin Wellander.

VILSAMT LJUS 

ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 / PLOCKAT / 29 

Mjuka lysande vilsamma uppiggande. På fl era skolgårdar i Sverige 

står några av Monika Goras sitt- och ljuskonstverk Jimmys av 

olika former och färger. Nu vänder sig Monika Gora mot möbelbranschen, 

framför allt för offentliga miljöer. Varför inte några 

Jimmys i entréhallen i en skola, bibliotek eller konserthall. Eller i 

en kyrka? Sittkonstverket Jimmys var ett av de objekt som visades 

inom Svensk Forms utställning Swedish Love Stories på möbelmässan 

i Milano den 12–17 april. 

foto: jimmy söderling

30 / PLOCKAT / ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 

FRAMTIDA LEDARE 

Ledarskapsdagen 2011 på 

Chalmers den 4 maj tar med 

hjälp av erfarna chefer från 

byggsektorn och studenter 

sikte på utmaningar för samhällsbyggande 

och ledarskap 

i framtiden. Centrum för 

biologisk mångfald, CMB:s 

utmärkelse delas ut till framgångsrika 

ledare i samhällsbyggnadssektorn. 

Se www. 

cmb-chalmers.se/event. 

REFLEKTERANDE 

Chalmers Students for Sustainability 

och Ingenjörer Utan 

Gränser bjuder in till föreläsningsserien 

Den reflekterande 

ingenjören. Katarina Pelin, 

Miljödirektör i Malmö, talar 

den 6 maj om definitionen 

och utmaningarna kring hållbar 

stad. Plats ännu oklart. Se 

www.cmb-chalmers.se/event. 

FRAMTIDA LEDARE 

Centrum för vårdens arkitektur 

bjuder in till en föreläsningsserie 

om vårdarkitekturens 

roll förr och nu under 

våren. Den 25 maj berättar 

Anna Bergström från BSK 

Arkitekter om en ny byggnad 

vid Södersjukhuset i Stockholm. 

På Chalmers Arkitektur. 

SAMTAL I 

HAMMARKULLEN 

Per Wirtén, författare till 

boken Kriget mot förorten, 

föreläser den 6 maj på Folkets 

hus i Hammarkullen, Göteborg. 

Föreläsningen är en del 

i en serie om fyra och ett samarbete 

mellan Centrum för 

Urbana Studier och Hammarkullens 

Folkets hus. 

OLYMPISK FORM 

I gränslandet mellan arkitektur, 

design och kommunikation 

arbetar tyska kontoret 

Magma Architecture. Den 

17 maj berättar de om sina 

senaste projekt, bland dem 

skjutbanor för OS i London 

2012. På Konstakademien. 

3BLOGGAR 

godbostad.org. Ett gäng arkitekter 

skriver här om bostäder, något 

de ofta jobbar med, för att samla 

kunskap kring bostadsbyggande. 

De bjuder också in fler arkitekter 

till sajten för att fylla på samtalet. 

Att nya svenska bostäder använder 

mer el än någonsin är ett av de 

senaste inläggen på bloggen. Riv 

myten om den dåliga förorten och 

bilen är miljöbov, inte bostaden är 

andra rubriker. 

Midas hus 

Allt han rör vid blir guld, förefaller 

det som. Sven-Harry 

Karlsson har grundat Folkhem, 

byggt upp en konstsamling och 

rent allmänt levt ett spännande 

och kreativt liv. Så när denne 

byggbranschens Midas bygger 

en konsthall dit han donerar sin 

approximationer.blogspot.com. 

Arkitekten Erik Bergs blogg-inlägg 

är långa, reflekterande och politiska. 

Ett av de senaste kretsar 

kring kärnkraftens säkerhet med 

anledning av olyckan i Fukushima. 

De kan också handla om ekonomisk 

tillväxt och bostadspolitik 

eller om Byggbrigaden som organiserar 

verksamhet för ungdomar 

med fokus på skapande och byggnadsarbete. 

konstsamling skimrar fasaden 

självklart i guld. (Även om det är 

en kopparlegering med aluminium 

i.) 

Konsthallen, med galleri och 

restaurang, ligger i södra delen 

av Vasaparken i Stockholm och 

blir ett lyft för Norrmalm. Den 

helastaden.se. Christer Larsson, 

stadsbyggnadsdirektör i Malmö, 

bloggar om stadsutveckling i allmänhet 

och Malmö i synnerhet. 

Aktuellt är en idétävling om Furusets 

omvandling i Groruddalen, 

där stora delar av Oslos utbyggnad 

sker. Han skriver också om 

debatter och möten han är med på 

och beskriver genom dem utvecklingen 

i Malmö såväl som i andra 

europeiska städer. 

Den gyllene konsthallen består till 60 

procent av bostäder. Bottenvåningen 

innehåller galleri, restaurang och 

kontor. Arkitekt är Wingårdhs genom 

Gert Wingårdh och Anna Höglund. 

ligger så lagom nära både galleridistriktet 

vid Hudiksvallsgatan, 

Bonniers Konsthall och 

förnyade Norra Bantorget att en 

söndagspromenad i krokarna 

framstår som mycket lockande. 

Mer än hus, stadsförnyelse. 

elisabet näslund

Historiearv att vårda 

IN MEMORIAM: BJÖRN LINN 

Björn Linn har gått bort efter en 

tids sjukdom. Han utbildades till 

arkitekt på KTH, var anställd hos 

Tengboms och Nils Ahrbom, på 

Byggnadsstyrelsens kulturhistoriska 

byrå, Riksantikvarieämbetet, 

Statens Institut för Byggnadsforskning 

samt verksam som 

restaureringsarkitekt. 1983–1998 

var han professor i Arkitekturens 

teori och historia på Chalmers. 

Hans forskning ägnades till stor 

del arkitektyrket och arkitektens 

kunskap. Boken Arkitektur 

som kunskap, 1998, sammanfattar 

mycket av hans syn. Hans livslånga 

teknikhistoriska intresse, 

särskilt för bildesign och ånglok, 

ledde på senare år även till internationella 

publiceringar. 

Kring årsskiftet kontaktade 

Björn oss om en fråga som låg 

honom varmt om hjärtat, historieämnets 

betydelse i arkitektutbildningen. 

Vi avtalade ett möte 

men sjukdomen hindrade honom 

från att komma. I stället skickade 

han en text där han utvecklar 

tanken att arkitekturhistoria 

för arkitekter inte syftar till att 

karakterisera typiska former och 

placera in dem i ett stilhistoriskt 

system. Arkitekturhistoria för 

arkitekter är operativ, den söker 

förstå hur byggnader/bebyggelse 

tänkts och kommit till. 

Han kallar det realhistoria, att 

genom arkivmaterial och uppmätningar 

bekanta sig med det 

Björn Linn var ordförande i SAR 

1972–73. 

byggda, försöka förstå dess förutsättningar 

och strävan, hos 

inte bara arkitekter utan också 

hos konstruktörer, byggmästare 

och andra. ”Verkligheten 

är vårt stora fullskalelaboratorium.” 

Arkitektens arbete 

handlar inte så mycket om 

påverkan från förebilder som 

om reaktioner på dem. För 

lyhörda studenter kunde han 

öppna en begreppsvärld med 

sitt tal om ordningarnas betydelse 

för att ”göra arkitektens 

val möjligt”. 

Vi hade gärna fortsatt tala 

med Björn om detta, eftersom 

vi tänker på liknande sätt. Förankringen 

i det byggda, arkitekturen 

som en materiell kultur, 

är central för den undervisning 

och forskning vi vill bedriva på 

Chalmers. Vikten av kunskapsvård, 

och historieämnets betydelse 

för det, var något som 

Björn Linn ville förmedla vidare 

till nya generationer. Vi har all 

anledning att vårda det arvet. 

claes caldenby, ulf janson, 

karl-gunnar olsson 

Mejan Arc, Restaureringskonst 2011/2012 Post-Graduatekurs 60 hp 

Inclusive India – Re: Pune 

Att restaurera, bevara och förnya den historiska stadens arkitektur 

och dess berättelser är en resurs och en möjlighet. Den snabba 

urbaniseringsprocessen kräver nya strategier, nya aktörer och nya 

värderingar. Inclusive India – Re:Pune fokuserar på dessa frågor. 

www.kkh.se/mejanarc/restaureringskonst 

SISTA 

ANSÖKNINGSSDAG 

23 MAJ 2011 

foto: gudrun linn 

räcken 

pollare 

bilspärrar 

vägbommar 

papperskorgar 

cykelparkering 

parkmöbler 

väderskydd 

Miela 

Tidlöst designad parksoffa. 

Bekväm, formskön och näst intill 

underhållsfri. Finns även med armstöd. 

www.smekab.se


Gröna vågen gör en loop 

SEMINARIUM: GRÖN KOPPLING 

– PARKER OCH TRÄDGÅRDAR I 

HÅLLBARA STÄDER 

25 mars på Nordiska Trädgårdar, Stockholmsmässan. 

Ett arrangemang av Fritidsodlarnas 

riskförbund, FOR. 

Matproduktion och transport av 

mat slukar mängder av energi, 

Vi behöver se över hur odling 

kan ske närmare konsumtionen. 

På ett privat plan är hälsoaspekter 

och nöje oftast största drivkraften, 

kollektivt odlande kan 

fungera som socialt kitt och i 

större skala har urban odling en 

påverkan på klimat och energiförbrukning. 

Guerilla gardening har nu blivit 

en legal vardagssyssla och 

ett begrepp som till och med 

används när Sturegallerian gör 

sin vårskyltning. 

Men Leif Thorin på Fritids- 

odlarnas Riksförbund, FOR, 

anser fortfarande att möjligheterna 

för odling i städer underskattas 

och ordnade ett seminarium 

kring ämnet under Nordiska 

trädgårdar i Stockholm i 

mars. Fokus låg på genomförda 

eller planerade projekt som 

visade odling i stadsstrukturer. 

Men urban odling behöver 

inte innebära att den sker i de 

tätaste stadsdelarna. Ofta är 

markpriserna för höga i städer 

för att det ska löna sig här. Istället 

är det i de periurbana områdena 

som den största potentialen 

fi nns. Det påpekade Tim 

Delshammar, SLU Alnarp, som 

är skeptisk till gröna tak och 

skyskrapor för odling. 

Han har gjort fallstudier kring 

odling i olika typer av bostadsområden 

i Malmö. I fyrtiotalsområdet 

Seved har de smala förgårdarna 

fått odlingslotter vilket 

har lett till nya möten mellan 

invandrare och de äldre i området, 

två grupper som länge varit 

skarpt avskurna från varandra. 

Ett område som i marknadsföring 

haft hög grönprofi l är 

Norra Djurgårdsstaden, som nu 

projekteras i Stockholm. Gösta 

Olsson, landskapsarkitekt på 

Stockholms stad, anser att det 

är fullt möjligt att införa odling 

i området eftersom små parker 

nära bostäder har planerats in. 

Då parkerna förläggs där spridningszoner 

för växter och djur 

redan fi nns används också marken 

mer effektivt, påpekade han. 

I Albano i Stockholm planeras 

ett område som lanseras som 

ekologiskt och socialt hållbart. 

(Se Arkitekten nr 1.11.) Stephan 

Barthel från Stockholm Resilience 

Centre berättade om det 

alternativa förslag som gruppen 

Patchwork gjorde och som del- 

Kjellander Sjöberg har ritat ett förslag för stadsradhus 

med tillhörande odlingslotter i parken Fittja Äng. 

Odlingen och brukarinflytande kring husen skulle 

kunna knyta människor starkare vid platsen, ett sätt 

att behålla den gryende medelklassen i ett miljonprogramsområde 

med hög arbetslöshet. 

vis har införlivats i de pågående 

planerna, som en ekotunnel över 

Roslagsvägen, trädgårdsodling 

och gröna tak. Ansvarig planarkitekt 

Alexander Wolodarski 

har däremot inte velat påverka 

tidigare gestaltning, med resultat 

att de socioekologiska idéerna 

blir svårare att genomföra. 

Kontoret Nod Combine har 

tagit patent på begreppet Urbanatur, 

en metod att utnyttja 

befi ntliga kvaliteter i landskapet 

och som de har tillämpat i idéprojekt 

för Kymlinge, Hyllie och 

Ulvsunda, tre platser med olika 

typologi. I Ulvsunda har kontoret 

jobbat aktivt med landskapet 

som värdeskapande faktor och 

föreslagit en rutnätspark där 

små parker ger fl er högprofi llägen 

än enbart sjönära. I Hyllie 

vill de skapa större kontakt med 

gröna ytor och en mer sammanhållen 

stad med en grön fi nger- 

bild: kjellander sjöberg arkitektkontor

Kontoret Nod Combine har tillämpat sitt begrepp Urbanatur i ett förslag för Hyllie 

i Malmö. En fingerstruktur in i staden, med både odlingar och urbana parker, ger 

en sammanhållen stad och dessutom mer kontakt med grönytor för de boende. 

struktur in i staden. 

På många fl er arkitekters 

ritbord fi nns idag tankar om 

den starka trenden att få in 

odlingen i städerna. Stefan Sjöberg 

från Kjellander Sjöberg 

Arkitektkontor berättade om 

kontorets förslag till ett Tusen 

trädgårdar för Fittja, där koloniträdgårdar 

i parken Fittja 

Äng, vid nya stadsradhus, skulle 

kunna knyta människor starkare 

vid platsen. 

Särskilt stark är den urbana 

odlingstrenden bland unga. 

Henrik Turing och Magnus 

Schön deltog i en amerikansk 

tävling om odling i städer. De 

kom till fi nal med sitt förslag 

om en struktur för förvandling 

av gräsmattor till köksträdgårdar. 

Tävlingsförslaget innehöll 

också en ny tävling; att exempelvis 

odla snyggast squash 

istället för snyggast gräsmatta. 

De spektakulära odlingsskyskrapor 

som de senaste åren 

varit sinnebilden för urban 

odling fi ck inget utrymme 

under seminariet. Synar man 

dem närmare inser man också 

att utmaningarna snabbt överstiger 

vinsterna. 

Istället verkar det vara små 

och många initiativ som kommer 

att göra skillnad. Uppvaknandet 

på plankontor och 

bland arkitekter sker samtidigt 

som koloniträdgårdarna vid 

Årstafältet i Stockholm rivs för 

att ge plats åt fl anörpark. Kvar 

fi nns möjligheten att tänka 

nytt för nya områden och fritt 

kring var odlingen kan släppas 

in. Men kanske är det ändå inte 

mitt i staden den ska ske. Trenden 

har gjort en loop. Nu böljar 

gröna vågen tillbaka ut igen, 

denna gång till närförorten. 

nina gunne 

bild: nod combine 

ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 / PLOCKAT / 33 

OptimaL – 

ett funktionellt 

och stilrent 

armstöd för 

toalett- och 

badrumsmiljöer. 

Ett självklart val! 

Etac säljer lösningar för fastigheter 

som skall anpassas utifrån den 

funktionshindrades behov. 

Våra produkter är utvecklade för 

att erbjuda god funktionalitet 

och tilltalande design. För mer 

information, besök vår hemsida. 

www.etac.se


ÅTERÖPPNING 

Färgfabriken öppnar den 7 

maj efter renovering. Utställningen 

Industrial Intervention 

visas från den 19 maj, med 

verk av svenska designduon 

Folkform och tjeckiska formkonstnären 

Maxim Velcovsky. 

RADIKAL DESIGN 

I anslutning till utställningen 

om Radikal design bjuder 

Arkitekturmuseet in till flera 

programkvällar. Den 10 maj 

om den italienska 60- och 

70-talsdesignens påverkan på 

omvärlden. Den 24 maj om 

politiskt engagerad design i 

Sverige under samma period. 

FYRA STADSRUM 

Stockholms Stadsmuseum 

öppnar Stockholmsutställningen 

del 2. Om historien 

och utvecklingen kring fyra 

platser i Stockholm, Slussen, 

Östermalmstorg, Kungsträdgården 

och Sergels torg. 

Kungsträdgården ur Eriks Dahlbergs 

Suecia Antiqua et Hodierna, 

sent 1600-tal 

URBAN FRAMTID 

I serien Den reflekterande 

ingenjören på Chalmers talar 

Lars Reuterswärd, direktör för 

UN Habitat i Nairobi, den 10 

maj om slum- och stadsutveckling 

samt utmaningen att göra 

städer mer integrerade och 

ekonomiskt produktiva. 

DESIGNFRAMTID 

Utmaningar inför nästa 

århundrade undersöks genom 

design och forskning av amerikanskaarkitekturprofessorn 

Dana Cuff. Den10 maj på 

Konstakademien. 

AVHANDLING: THE WORK OF 

CRITIQUE IN ARCHITECTURAL 

EDUCATION 

Gustav Lymer, doktorsavhandling vid 

institutionen för pedagogik och kommunikation 

vid Göteborgs universitet. 

Kritikgenomgångar, grunden i 

all arkitektundervisning, sätts 

under luppen av pedagoger. 

Detta är lovande eftersom de 

mycket få och inte särskilt aktuella 

undersökningarna i ämnet. 

(K. H. Anthonys, E. Grahams 

och en populär version av Ch. 

Doidge med fl era) har visat att 

klagomål på kritikgenomgångar 

inte är ovanliga. 

”Att dokumentera, beskriva 

och analysera undervisningsinnehåll 

av kritikgenomgångar” 

är Gustav Lymers uttalade syfte 

i den nyligen på Göteborgsuniversitetet 

framlagda doktorsavhandlingen 

The work of critique 

in architectural education. 

Gustav Lymer lovar att hans 

analyser skall avtäcka de sätt 

på vilka arkitektoniskt relevant 

kompetens synliggörs för studenter 

och lärare. Avhandlingen 

består av en paraplytext och 

fyra artiklar baserade på videoinspelningar 

av kritikgenomgångar 

vid en svensk arkitekturskola. 

Artiklarna fokuserar på 

professionell vision och skilda 

sätt att se grafi sk presentation 

samt kritikers förmåga att förmedla 

kompetent arkitektoniskt 

seende, studentens intention i 

relation till presentationen, kritikers 

reaktion på studentens 

sätt att hantera tvärdisciplinära 

arkitekturaspekter i en historisk 

respektive samtida kontext, 

samt slutligen presentation med 

digital teknik respektive planscher. 

Lymer är mer intresserad 

av kritikgenomgångars form 

än dess komplexa innehåll. 

Han överbetonar vanliga presentationstekniska 

aspekter 

och någon gång går han förbi 

väsentligheter. Flera analyser 

mynnar ut i betoningen av presentationers 

tillgänglighet för 

lekmän och uppdragsgivare. 

Detta är naturligtvis okontroversiellt 

men prioriteringar 

kan vara skilda i årskurs 1 respektive 

på masternivå, vilket 

inte uppmärksammas i avhandlingen. 

Det viktiga i årskurs 1 är 

att hjälpa studenten att komma 

över osäkerheter samt introducera 

arkitektens arbetsmetod, 

att pendla mellan ett sensuellt 

och ett abstrakt förhållningssätt 

till det egna förslaget. Presentation 

i årskurs 1 respektive presentation 

i arbetslivet behöver 

inte vara lika. Den ena kan primärt 

vara inriktad på arkitektens 

arbetsmetod, den andra i 

huvudsak på produkten. 

Kritik i arkitektundervisningen 

har att göra med uppbyggnad 

av kunskaper. Såväl 

i handledningen vid ritbordet 

som i kritikgenomgångar 

har den också avgörande betydelse 

för träningen av arkitekters 

arbetsmetod. Bryan Lawson 

beskriver i boken How Designers 

Think. Demystifying The Design 

”Han uppmärksammar inte att 

kritiker i vissa av de redovisade 

episoderna uppenbarligen 

missar de arkitektpedagogiskt 

mest intressanta frågorna.” 

Få nya insikter i ny avhandling 

Process designprocessen som ”a 

strategy of analysis through synthesis”. 

Det går ut på att arkitekter, 

till skillnad från andra discipliner, 

utvecklar problemförståelse 

genom upprepade försök 

till tentativa lösningar vilka 

efter professionella överväganden 

leder till träffande val. 

Så jobbar de fl esta arkitekter 

rent refl exmässigt efter studietiden. 

Flera designteoretiker ser 

denna metod som ett överlägset 

sätt att hantera osäkerheter och 

komplexa situationer. Gustav 

Lymer är medveten om arkitektyrkets 

komplexitet och uppskattar 

arkitekters arbetsmetod 

(”Critique is a setting in which 

practical grammars of seeing, 

saying, and doing are defi - 

ned, coordinated, and taught”), 

men han uppmärksammar inte 

att kritiker i vissa av de redovisade 

episoderna uppenbarligen 

missar de arkitektpedagogiskt 

mest intressanta frågorna. Varför 

väljs exempelvis en ”tung” 

byggnad? Är det ett lämpligt val 

och vilka andra tolkningar av 

byggnadsgestalten var möjliga? 

På så sätt blir hans utlovade 

analys av undervisningsinnehåll 

av kritikgenomgångar snarast 

till referat. 

Avhandlingen kan ge en viss 

inblick i kritikgenomgångar för 

andra discipliner, men för arkitekter, 

studenter, lärare och 

kritiker ger den knappast nya 

insikter som skulle kunna leda 

till ökad förståelse och eventuella 

förbättringar. 

jadwiga krupinska

ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 / PLOCKAT / 35

En vild 

studenttävling 

Tävla om 25 000 kronor 

Go wild! 

• Utgå från en stad i Sverige 

• Ta bort en byggnad 

• Skapa ett nytt offentligt rum 

• Deadline den 31:a augusti 

Med anledning av landskapsarkitekturseminariet Oyster 2011 

inbjuds du som student inom någon av Sveriges arkitektdiscipliner 

till en vild idétävling. Fundera över Oysters tema Into the Wild och 

undersök hur vi kan skapa nya stadsrum och förändra morgon- 

dagens urbana liv. Ta chansen att visa arkitekter och planerare i 

hela landet hur offentliga rum kan se ut och fungera i framtidens 

städer. 

Mer information och fullständigt tävlingsprogram hittar du på 

www.replacerevive.se 

Oyster 2011 äger rum den 30:e september i Stockholm 

www.arkitekt.se/oyster

Krönikör: Hedvig Andersson, hej@hedvigandersson.se ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 / KRÖNIKA / 37 

SÄSONGSSTÄNGDA 

OFFENTLIGA RUM 

Föräldraledig – det var som att bli tonåring igen. 

Plötsligt blev jag så himla jobbig. Kunde inte 

uppföra mig utan lät, luktade och var i vägen. 

Jag försökte uppehålla mig på alla möjliga platser. 

Smygamma i entrén till ett kontorshus, blöjbyte 

bakom en pelare och en skenfi ka för att få sitta ner 

ett tag blev vardag. Man kan inte promenera runt hur 

länge som helst i minusgrader och ishalka. 

Det var tydligt hur omgivningen förändrades. Från 

perspektivet att jag själv som arkitekt är med och 

utformar staden, stod jag istället och frågade om lov. 

Jag identifi erade mig mer med pensionärer, arbetslösa 

och andra med funktionshinder (aldrig hade jag 

trott att det var så svårt att hitta ramper och hissar) än 

med dem på väg till jobbet. 

Det är på vintern stadens offentliga rum verkligen 

ställs på prov. Var får man vara utan att fi ka, vara tyst 

eller betala inträde? Kulturhuset, Stadsmuseet, Etnografi 

ska museet och Liljeholmens centrum är de platser 

jag har hittat i Stockholm där man kan vara ganska 

kravlöst och få lite ro. 

Det som saknas i staden på vintern är funktionen 

”bara vara”. Man måste vara på väg, vara med en 

grupp, utöva en aktivitet, äta eller studera. Och man 

måste rätta sig efter under vilken tid man får göra vad 

det nu är. Att bara vara kanske inte är någon mänsklig 

rättighet, men visst blir oplanerade möten och överraskningar 

mer sällsynta då? 

Jag har försökt ta reda på hur många dagar om året 

staden är som på ett arkitektperspektiv, men inte ens 

SMHI har svaret på frågan hur många dagar om året 

det egentligen är skönt att vara utomhus i Sverige. 

Den där känslan av att ”staden är vår och vi gör vad vi 

vill med den”, vi ”sitter här och åker skateboard där” 

liksom och ”där går en fl icka med en ballong” – det 

händer inte så ofta så i verkligheten. 

Nej, den här vintern har det varit staden som har 

tagit och gjort vad den ville med mig. Precis som med 

alla andra som inte riktigt hör till någonstans. 

Vårt bistra väder – ställer inte det andra krav på 

”Det är på vintern stadens offentliga rum verkligen ställs på 

prov. Var får man vara utan att fika, vara tyst eller betala 

inträde?” 

offentliga inomhusrum? Klimatet förstärker segregationen, 

på vintern gör man saker med sin utvalda 

grupp av medmänniskor. Det blir öppna förskolan 

istället för parken, Fryshuset istället för Björns trädgård 

och seniorgympa istället för tai chi ute. 

Jag efterlyser kravlösa inomhusrum. Där axlarna 

kan sjunka ner ett tag, bebisarna får titta upp ur vagnen, 

alkisarna får värma sig och tonåringarna får 

hänga lite – alla på samma plats samtidigt. Inomhus 

utan kommers borde helt enkelt vara viktigare i Sverige 

än i de fl esta andra länder. 

Jag vill ha en galleria utan butiker, ett kafé där man 

inte behöver fi ka och en bibbla där man får babbla. 

För oss som är lite jobbiga och för alla er andra som 

vill vara med. 

Nu är det äntligen vår – halvåret av integration börjar. 

Ut och njut! 

Hedvig Andersson är inredningsarkitekt och jobbar på 

Aperto arkitekterbyggkonsulter ab. 

illustration: claes larsson


Gruvan vid Sanquelim är en av Goas 300 verksamma och drivs av det största gruvbolaget 

i staten; SESA Goa. Företaget har påbörjat ett arbete med att restaurera 

nerlagda gruvor och återställa landskapet efter krav från skogsbruksdepartementet.

Mejan lär av 

GOA 


När indiska Goa firar 50 år som självständig delstat 

befinner den sig fortfarande i början av en industrialisering. 

Arkitektur studenterna på Mejan Arc reste dit för 

att studera möjligheterna för en alternativ utveckling. 

Text och foto: Nina Gunne. >>>


Serietidningar, kläder, snacks, plast- och plåtföremål, 

blommor och skor kantar den smala 

trottoarlösa gatan upp mot templet i Fontainhas. 

Det pågår en religiös festival i Panjim och vägen 

upp mot ett av stadens tempel har förvandlats till en 

marknadsplats. Invånarna har också börjat förbereda 

sig inför karnevalen som startar i mars, en tradition 

som lever kvar från det 451 år långa portugisiska styret. 

I år fi rar Goa 50 år som självständig stat, men det 

koloniala infl ytandet, blandningen av portugisiskt och 

indiskt, har blivit synonymt med Goas identitet. Här 

lever religionerna fredligt sida vid sida sedan århundraden 

och kastgränserna bland hinduerna har mindre 

betydelse än i övriga Indien. Goa är en kosmopolitisk 

stat, har varit länge och blir allt mer. 

Vi kan se det när vi vandrar vidare i Panjim. Områdena 

är inte segregerade efter religionstillhörighet. 

Portugisisk arkitektur blandas med hinduisk och ofta 

är det bara religiösa symboler som berättar vem som 

bor i huset; små kristna altare eller den traditionella 

krukan med den heliga hinduiska plantan Tulsi (basilika). 

Henrietta Palmer, professor på Konsthögskolan i 

Stockholm, har tillsammans med adjunkt Michael 

Dudley tagit med sina studenter till Goa i Indien, årets 

studieobjekt för kursen Resources.10, Biotopical: Goa, 

och platsen för en workshop på tolv dagar. Nu möter 

de svenska studenterna femton masterstudenter i arkitektur 

från Dr. Bhanuben Nanavati College of Architecture 

for Women i Pune för en första genomgång. 

– I Indien står man inför det utvecklingssteg vi i 

Sverige upplevde under 1960-talet, säger Henrietta 

Palmer kursens första dag. Men allt sker här med en 

mycket större hastighet och kraft. I Goa fi nns ännu 

möjlighet att hantera problem, som på andra ställen 

blivit konsekvenser av den snabba utvecklingen, 

innan de uppstår. 

de svenska studenternas uppgift är att under 

ett års tid undersöka möjligheterna för den framtida 

utvecklingen i Goa. Utmaningen är att ta fram koncept 

för en utveckling som värderar den potential 

som fi nns här, naturliga förutsättningar, som ett förgrenat 

fl odsystem och en rik biologisk mångfald, ett 

starkt socialt kapital och byar med hög grad av självstyre. 

Här fi nns möjlighet för ett alternativ till den 

urbana tillväxt som på många platser tagit formen 

”I Indien står man inför 

det utvecklingssteg vi i 

Sverige upplevde under 

1960-talet. Men allt sker 

här med en mycket större 

hastighet och kraft.” 

av megastäder. I Goa fi nns många byar och några 

små städer som bildar ett nätverk där det urbana och 

det rurala är sammanvävt i urbana system. Studenterna 

får nu träffa två personer som har studerat och 

utvecklat begreppet ”an urban system”, Rahul Srivastava 

och Matias Echanove, från the Institute of Urbanology, 

och som samarbetar med de svenska lärarna 

under workshopen i Goa. 

– I Goa kan vi se möten mellan det urbana och det 

rurala och mellan kultur och natur, där gränserna är 

utsuddade, förklarar de nu för studenterna. Vi talar 

om urbana nätverk, men vi är inte helt nöjda. Vi vet 

inte riktigt vad det är vi ser. Vi måste hitta nya sätt att 

ta fram konceptuella ramverk för en utveckling i Goa 

och genom dem påverka debatten. 

De svenska studenterna vet en hel del om Goa 

redan. De har bland annat studerat förutsättningar 

och möjligheter i Goas geografi och livsstilar, tagit 

fram nätverksmodeller och olika scenarier för hur 

Goa kan utvecklas till år 2030. 

– Här i Goa har vi möjlighet att studera specifi kt 

lokala frågor – men vi ska sätta dem i ett globalt perspektiv, 

fortsätter Henrietta Palmer. Det som sker här, 

på en lokal nivå, är del av ett globalt sammanhang. 

nu ska de svenska och de indiska studenterna 

göra fältarbeten på plats i studieobjektet för att 

komma vidare i arbetet. De kommer att se hur turismen 

dominerar längs hela kuststräckan, hur gruvorna 

äter sönder landskapet, dränerar marken på vatten 

och byarna på arbetare. Hur fälten har slutat odlas 

och hur Goa förlorar sin självförsörjning av mat. Men 

de kommer också att upptäcka en stark by gemenskap, 

>>> 

Fakta Mejan Arc 

Arkitektur 

Mejan Arc Arkitektur 

är en ettårig 

utbildning på Konsthögskolan. 

Utbildningen vänder sig i 

första hand till arkitekter. 

Sedan flera år tillbaka bedriver 

skolan ett undersökande 

arbete kring hur städer och 

livsstilar påverkas av begränsad 

tillgång till fossila bränslen, 

sinande naturresurser 

och ett förändrat klimat.


Aktivisten Solano Da Silva (till höger) hjälper byn Pilernes 

medborgarforum i rättstvister. För studenterna berättar 

han om det unika goanska Comunidade-systemet.


Religiösa symboler och altare berättar vem som bor i huset. En 

kruka med den heliga hinduiska plantan Tulsi (basilika) är en 

vanlig syn, liksom kristna symboler. 

engagerade medborgare, en fungerande demokrati 

och en unik goansk identitet och tolerans. Utmaningen 

är därför att både visa de kvaliteter och den 

potential som fi nns här, och att hur en utveckling kan 

ske. 

Den här första dagen delas studenterna upp i grupper 

med olika uppgifter, att undersöka livsstilar, styrelseskick, 

innovationer, rurala strukturer och nätverk 

och möjligheterna för exempelvis odling. De 

reser ut till närliggande byar för en första fältstudie. 

Till Ribandar, en by som klättrar på ett berg vid fl oden 

Mandovi, åker två av grupperna och nu får de indiska 

studenterna en viktig roll som tolkar, från marathi 

eller konkani till engelska. 

En av de familjer vi besöker är den katolska familjen 

Frois som bor spatiöst i ett portugisiskt hus som 

nyligen fått nya fasadskivor. Mormor i huset, Bela 

Frois, berättar hur Ribandar har förändrats sedan hon 

var ung. Under fl era hundra år, fram till 1961 då Goa 

blev fritt från det portugisiska styret, var Ribandar en 

i huvudsak katolsk by. Efter frigörelsen har de hinduiska 

familjerna fl yttat hit. 

Vi kan se det när vi promenerar runt i byn, hur de 

hinduiska husen nästlat sig in mellan de större portugisiska. 

Men Bela Frois berättar också hur byns 

gemenskap har förändrats. Den gemensamma marken 

högst upp i byn har sålts till fastighetsinvesterare och 

många rika indier från andra delar av landet fl yttar hit. 

Nu fi nns inte längre någon mark att odla på i byn. 

Arbetet i grupper pågår under eftermiddagen på 

hotellet Panjim Inn dit arkitekten Dean Cruz har 

kommit för att ge kommentarer. Han är en centralfi - 

gur i den process som startade när Goas nya regionplan 

Goa 2021 presenterades 2006 och en av dem som 

protesterade mot planens konsekvenser. En organi- 

serad folkstorm fi ck staten att tänka om och bjuda in 

lokalbefolkningen i planprocessen. 

Diskussionerna om projekten får sedan fortsätta 

i bussen upp till byn Pilerne, en bit utanför Panjim. 

Här bänkar vi oss i en trädgård i utkanten av byn för 

en lektion i något grundläggande och unikt för Goa; 

systemet med kollektivt ägande av marken i byarna, 

Comunidade, som funnits i tusentals år, före portugiserna 

kallades de Gaunkaris. I en Comunidade 

ägs och förvaltas marken av invånarna tillsammans. 

Marken, och risskörden, fördelas efter storleken på 

familjen. Andelen ges vidare till barn men fi nns inga 

sådana går marken tillbaka till byn. Idag fi nns 223 

fungerande Comunidades i Goa, men byarna och systemet 

luckras upp allt mer. 

Solano Da Silva, forskare i utvecklingsfrågor, bor 

i Pilerne och har engagerat sig i Goas aktiviströrelse 

kring den nya regionplanen. Nu berättar han hur den 

utbredda korruptionen i Goa fi nns också här. Det 

administrativa styret i byn har sålt gemensam mark 

till fastighetsinvesterare och gått emot byns egna regler. 

Med hjälp av jurister har medborgarforumet fått 

rätten på sin sida och stämt dem som sålt marken. 

– Vi har fått ta våra egna grannar och communidademedlemmar 

till rätten, säger Solano Da Silva. 

en av grupperna har som uppgift att titta på de 

möjligheter och hinder som styret i Goa innebär. En 

dag följer jag med dem för att träffa arkitekten Ritu 

Prasad. Hon engagerade sig i aktiviströrelsen i Goa 

redan 1995, bara några år efter att hon fl yttat till byn 

Saligao nära kusten. Hon nämner snabbt det Solano 

Da Silva berättat för oss, att det fi nns korruption i 

byarna och att marken säljs utan bymedlemmarnas 

tillstånd. Det bryter upp bygemenskapen i byarna, 

>>>


De svenska och de indiska studenterna blandas i grupper och ger sig ut i 

städer och byar. Pradnya Nesarikar och Ragini Goswami studerar livsstilar 

och urbana typologier i Panjim tillsammans med Ry Morrison.


säger hon. Men ett stort problem är också att allt mindre 

av marken odlas i byarna. De som äger mark, den 

del som inte ägs av byn gemensamt, säljer av för fastighetsinvesteringar, 

hellre än att odla den själva. Den 

unga generationen vill inte arbeta på fälten och allt 

större andel av Goas mat importeras nu från grannstaterna. 

Hon anser att planering måste ske både underifrån 

och uppifrån samtidigt och att det måste fi nnas 

en fungerande länk emellan. 

– Det är viktigt att människorna själva känner ansvar 

för vad de äger gemensamt och ser de kvaliteter de har, 

innan de förlorar dem, säger hon. 

Medborgarrättsrörelsen och aktivismen är stark i 

Goa, och den har relativt stort infl ytande. Men aktivisten 

Ramesh Gaun kämpar än så länge i motvind. 

Han berättar en kväll på hotellet om gruvindustrin i 

Goa, hur invånarna i byarna kring gruvorna ger upp 

sina odlingar, säljer marken och köper sig en lastbil 

att köra malm med. 

– Det fanns en stor social trygghet i byarna där gruvorna 

nu ligger. Men gruvorna bryter sönder jordbruket 

och bygemenskaper och förstör hälsan för människorna. 

Med idag över 300 verksamma gruvor är denna 

industri ett av de stora hoten för Goas framtid. 

Ramesh Gaun menar att Goa inte klarar den gruvdrift 

som pågår idag. 

– De säger att malmen är slut inom tio år. Varför inte 

sluta nu innan Goa är förstört? Jag måste göra oväsen 

om detta: Vi måste spara Goa till nästa generation. 

vi tar bussen upp mot gruvorna i Savoi Verem. Kör 

genom de gröna bergslandskapen, så rik på fl ora och 

fauna att Goa rankas som ett av tio områden på jorden 

med högst biologisk mångfald. Redan på väg över en 

stålbro ser vi lastpråmarna som fraktar järnmalmen 

längs med fl oden. Gruvbrotten lyser som röda sår i 

landskapet längre bort. Landskapet omkring oss blir 

allt dammigare och grönskan försvinner. Nu möter vi 

lastbilarna som körs av män och pojkar från byarna 

omkring. Vi fastnar i trafi ken och kliver istället ur 

bussen och ser på den oändliga karavanen av lastbilar. 

Allt täcks av det röda klibbiga dammet – staketen 

längs med vägen, de få växterna och våra fötter. 

Pritha Sardesai har följt med oss i bussen som 

guide. Nu tar hon med oss till sin barndomsby, Savoi- 

Nierme. Och vi vandrar tillsammans med henne ned 

till kanten av fl oden. Där, på andra sidan, pekar hon 

”De säger att malmen 

är slut inom tio år. Varför 

inte sluta nu innan 

Goa är förstört?” 

ut var hon som barn brukade ha picknick. Hennes 

farbror ägde en bit mark där men sålde den till gruvan. 

Hennes far och bror är också engagerade i gruvnäringen. 

Själv är hon kritisk. Hennes barndomsby, 

en plats rik på historia och kultur, är nu omgärdad av 

gruvor och invånarna här är beroende av dem, som i 

många andra byar. 

– De som bodde vid platserna för gruvorna har fått 

relokaliseringspengar. Men den ekologiska skadan, 

hur ska man kompensera för den? 

I och kring byarna i gruvlandskapet ser vi inte 

mycket odlingar, men några kilometer bort förändras 

landskapet. Vi ser kokospalmerna och cashewträden, 

en gång Goas basvaror, och hur växtligheten binder 

den röda jorden. 

Men Goas jordbruk har haft en stark tillbakagång 

de senaste decennierna. Från att för några decennier 

sedan ha varit självförsörjande på grönsaker och 

frukt, importeras idag 70 procent av varorna från 

grannstaten Karnataka. Ett par studenter har valt att 

särskilt studera jordbruk och matproduktion i Goa. 

Jag åker en morgon med dem till ön Chodan där vi 

träffar Premanand Mhambre som är rektor på skolan 

i byn Chorai. Han är också ordförande för Farmers 

Club som bildats för att organisera bönderna och ge 

kurser i ny teknologi och grödor. 

– Den yngre generationen är inte intresserad av att 

odla marken. De tar hellre ett ”white man’s job”. Men 

vi vill återuppliva intresset och visa att jordbruk kan 

vara lönsamt. säger Premanand Mhambre. 

Samma eftermiddag sammankallar han bönderna 

på Chodan för ett möte. Farmers Club stödjer också 

organisk odling, men det är svårt att som enskild lantbrukare 

ge sig in i det, det krävs samarbete med grannar 

och stöd från staten. Studenterna träffar några 

dagar senare Odette Mascarenhas, en känd tv-kock i 

Goa, för att följa spåret från jordbruk till mat. Hon lär 

i tv-rutan ut både recept och näringslära, men invå- 

>>>


I byarna kring gruvorna har de flesta männen slutat att arbeta 

med jordbruk och istället köpt lastbilar. En ständig ström av bilar 

fraktar sex dagar i veckan järnmalm på vägarna. Johan Zetterquist 

och Anna Maria Orrhu från Mejan hamnade i en trafikpropp.


Studenterna iakttog hur platserna i byar används för många olika 

funktioner. Här har plattor för vattenavrinning plockats undan för 

att ge plats åt den dagliga tvätten. 

narna i Goa är inte mogna för att ta emot råd om ekologiskt 

odlade grönsaker, anser hon. 

– Om du går till en marknad här förstår du varför. 

Det fi nns inte ekologiskt odlade grönsaker att köpa 

än. Och vi måste ta tag i det mest akuta problemet 

först. Att ta hand om våra sopor. 

När vi reser runt i Goa är sopor något man inte kan 

undgå. Drivor i diken, högar på fälten utanför byarna, 

vid de portugisiska palatsen och längs med strandpromenader, 

brinnande sopor på bakgårdar och gator som 

sprider en stickande lukt, kor som betar bland plast. 

Några studenter studerar nätverk i och mellan de 

goanska byarna. Under tiden i Goa tittar de särskilt på 

de system för avfallshantering som fi nns, eller saknas, 

i Goa, hur de kan utvecklas och kopplas till bygemenskaperna. 

En sen eftermiddag följer jag studenterna till 

byn Porvorim. Här har Patricia Pinto från organisationen 

Peoples Movement Civic Action Goa arrangerat 

ett möte för byns invånare kring sopsortering. Sedan 

2006 fi nns ett fungerande system i staden Panjim, varje 

eftermiddag ställer invånarna ut två kärl, med våta respektive 

torra sopor, för hämtning. När sopsystemet 

introducerades fi ck barn hjälpa till att sprida information. 

De gick en kurs i hur sopsortering fungerar och 

fi ck sedan lära upp sina familjer och grannar. 

Denna kväll har ett hundratal invånare i Porvorim 

tagit sig till mötet. Vi bjuds på samosa och te och en 

lektion i hur sopor ska sorteras. Patricia Pinto berättar 

att det redan fi nns en lag om att varje by ska ta 

hand om sitt avfall och pengar avsatta för det. Dessutom 

har varje by en sophanteringskommitté med 

ansvar för att lagen följs. 

– Vi brukade gräva ner våra sopor eller bränna dem, 

säger hon nu till invånarna i Porvorim. Det är inte 

okey längre, soporna är annorlunda idag, de förgiftar 

Goa har tidigare varit självförsörjande på mat. Idag odlas bara 30 

procent av de grönsaker som säljs på marknaden inom statsgränsen, 

det mesta måste importeras från Karnataka. 

vårt vatten och vår mark. Istället ska vi sortera dem 

och börja se sopor som en resurs. Att samla sopor kan 

vara ett lönsamt företag! 

Den starka medborgarrörelsen och aktivismen är 

kvaliteter som grupperna tar med i sina projekt: Det 

är enklare att genomföra en förändring om medvetenhet 

om problemen redan fi nns bland invånarna. 

en förmiddag besöker några av oss plankontoret 

i Goa där S.T Punaraju tar emot. Han beskriver en 

process där medborgarna, förutom möjligheten att få 

planen förklarad på lokala möten, får ett formulär hem 

att lämna olika synpunkter på. Den nya regionplanen 

har nyligen varit utställd på plankontoret i Panjim och 

i de elva olika kommunerna (talukas). Under våren kan 

invånarna i Goa lämna sina synpunkter på planen och 

gensvaret har varit stort i de fl esta talukas. 

Men det är också mot regionplanen Goa 2021 som 

många av aktivisterna i Goa riktar sin kritik. En av 

dem är Roland Martins, frontfi gur för medborgarrättsrörelsen 

GOA CAN som hjälper invånarna att 

formulera synpunkter och krav på nya förändringar. 

Roland Martins anser att regionplanen har allt för 

stort fokus på att utveckla turistnäringen. Eftersom 

protester tidigare blivit stora när femstjärniga hotell 

vid stränderna, golfbanor och marinor planerats, så 

föreslås förändringarna nu gå långsammare. Men 

målet är detsamma, menar Roland Martins. 

– Den nya regionplanen är som att äta choklad med 

gift inuti. Den kommer att förändra Goa till en ny 

koloni. En koloni för turister. Varje år kommer en ny 

lag eller reglering som bit för bit förvandlar Goa. 

Det var kring turismen som Roland Martins började 

engagera sig. Han konfronterade politikerna redan 

1987 när en nationell översiktsplan för turism presen-


Under fältarbetet besökte studenterna familjer i olika byar. Den 

hinduiska familjen Naik bor 15 personer på tre rum. Akshada Naik 

är hemma med sin mormor medan hennes syskon går i skolan.


Aktivisten Patricia Pinto 

arbetar med en kampanj som 

ska lära invånarna i Goa att 

sortera sina sopor. Studenterna 

följde med på ett möte i 

byn Porvorim. 

Fakta Utställning 

Studenterna vid 

Mejan Arc, Resources10, 

Biotopical:Goa, ställer 

ut sina arbeten under en 

utställning på Galleri Mejan, 

vid Moderna Museet i Stockholm, 

i vår. Utställningen 

öppnar den 26 maj. 

terades. När de första charterplanen landade i Goa på 

1980-talet stod han på plats och kastade ruttna ägg och 

kodynga på turistbussarna, något han hamnade i fängelse 

för. Han är inte motståndare till all turism, men 

menar att det måste fi nns ett annat sätt, där turismen 

sker på lokalinvånarnas villkor och inte tvärtom. 

– Vår historia och vår kultur används som en scenografi 

för turister. Hotellen suger allt vatten ur marken 

medan byborna inte kan vara säkra på att få en hink 

om dagen. Vad är viktigast, vårt liv eller er semester? 

en dag åker vi ner till Calangute, ett av de mest 

överexploaterade områdena längs med Goas kust. 

Turismen är en av de stora näringarna i Goa, inte 

överraskande, men det är inte enbart goaner som 

ser arbetstillfällen här. De fl esta som säljer sjalar, 

smycken och annat längs med Goas stränder kommer 

från andra stater i Goa, särskilt grannstaten Karnataka, 

under turistsäsongen. En av grupperna åker tillbaka 

till Calangute några dagar senare för att studera 

hur urbana och rurala element överlappar varandra. 

I Calangute har en hel by byggts upp kring turismen, 

restauranger med internationell mat och affärer som 

rymmer allt för strandlivet. Gruppen tittar också på 

hur det ser ut i andra byar, kring gruvorna, i bergen, 

längs med kusten och i jordbruksbyar. 

Under de tolv dagarna görs fl era utfl ykter samtidigt 

som arbetet i de olika grupperna fortsätter, under 

halvdagar på hotellet Panjim Inn, i bussen, under 

middagar och frukostar. Vid ett besök på den organiska 

kryddplantagen Savoi görs en presentation vid 

lunchen, en buffé av organiskt odlade grönsaker. 

Vi reser till det bostadsområde i Verem som arkitekten 

Charles Correa ritat och bor i, vi guidas genom 

foto: Nina Rahm 

”Den nya regionplanen 

är som att äta choklad 

med gift inuti. Den kommer 

att förändra Goa till 

en ny koloni. En koloni 

för turister.” 

Gamla Goas katedraler, vi ser ett uttryck för det kosmopolitiska 

livet i Goa på nattmarknaden i Anjuna och vi 

besöker ett museum och en förskola, byggda av lokala 

material av arkitekten Gerard da Cunha. Vi besöker 

bokkaféet Literati, en bit från stranden i Candolim och 

ett Center for Alternative Photography i Calangute. 

När tiden är inne för slutpresentation har fl era 

av de personer som studenterna mött bjudits in att 

lyssna och kommentera. Nu utkristalliserar sig några 

tydliga koncept. Grupperna arbetar vidare med kartläggning 

av markanvändningen och de möjligheter 

som fl odsystemen ger. De studerar urbana strukturer 

i och mellan byarna för att ta fram nätverksmodeller 

där byarna kan stärkas och lokala resurser utnyttjas. 

De vill också visualisera koncept för en ekologiskt och 

ekonomiskt hållbar jordbruksproduktion, turism och 

användning av naturens resurser. 

Projekten och tankarna packas ner den 27 februari 

då kursen i Panjim är slut och en gemensam färdriktning 

för hela gruppen börjar ta form. Begreppet 

ekosystemtjänster, att värdera och sätta pris på 

de tjänster som naturen producerar gratis idag, får 

stor betydelse i fl era gruppers arbete. Begreppet resiliens 

är centralt för hela projektet; en utveckling mot 

ett resilient samhälle, som är mindre sårbart och mer 

anpassningsbart inför oförutsedda förändringar, med 

hjälp av många parallella och överlappande lösningar. 

Tillbaka i Stockholm börjar den fas i arbetet som 

ska leda mot gemensamma förslag och en utställning 

på Galleri Mejan i slutet av maj. Gruppen står 

enad kring vissa frågor, och särskilt en fi nns kvar att 

besvara: Hur ser en resilient urban framtid ut? En 

framtid som värderar såväl naturresurser som människor 

och socialt kapital.

EUROPAN 11 

Europan är en internationell tävling för arkitekter under 40 

år. Tävlingen hålls vartannat år. Europan är en av världens 

största arkitekttävlingar, med cirka 2000 tävlande och 49 

tävlingstomter i 17 europeiska länder. Sverige deltar med 

Malmö, Norrköping, Simrihamn och Nynäshamn. 

Anmäl dig innan den 6:e juni! 

Sista inlämningsdag är den 30:e juni. 

www.europan.se 

NYNÄSHAMN 

Tomten ska planeras så att de närliggande områdena knyts 

ihop till en helhet. Eftersom platsen hotas av översvämning är 

det svårt att utveckla permanent bebyggelse. Uppgiften går 

ut på att skapa ett varierat aktivitetsområde och en naturlig 

mötesplats. 

SIMRISHAMN 

Tomten ligger i direkt anslutning till den gamla 

stadskärnan, och består ett tidigare sjukhusområde och en 

kustremsa mot Östersjön. Uppgiften är att planera för ett 

stadsområde med nutida arkitektur som samtidigt anknyter 

till traditionen av den befintliga staden, samt att utveckla 

ett rekreationsområde längs kustremsan. 


MALMÖ 

Holma är ett 60-talsområde som låg i stadens utkant innan 

utbyggnaden av Hyllie tog fart. Tävlingsuppgiften består av 

att skapa ett nutida tillägg till Holma som dels kan försörja 

hela området socialt, men också bidra till att skapa en 

kontinuitet i stadsrummet. 

NORRKÖPING 

Tomten ligger mellan det karaktärsfulla 60-talsområdet 

Vilbergen och naturreservatet Vrinneviskogen. Tomten är idag 

påverkad av leden Gamla Övägen. Uppgiften är att utforma en 

ny gestaltning av vägen, skapa en god boendemiljö och binda 

ihop de två sidorna till en sammanhängande helhet.

foto: stefan berg 

50 / DEBATT / ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 Debattredaktör: Elisabet Näslund, elisabet.naslund@arkitekt.se 

CITERAT 

”Den svenska arkitektutbildningen 

har haft för mycket 

fokus på design och för lite 

fokus på att arkitekten ska 

leda en kreativ process och 

skapa en affärsmässig produkt.” 

STD:s vd Lena Wästfelt, intervjuad 

av Björn Dickson i Byggindustrin 

09/11. 

”Tuff konkurrens och pressade 

byggtider får aldrig bli 

en förevändning för att slarva 

med säkerheten.” 

Arbetsmiljöverkets generaldirektör 

Mikael Sjöberg i Svenska 

Dagbladet 30 mars. Verket ska 

göra en tillsyn av landets små 

byggföretag med anledning av 

att i snitt en byggnadsarbetare 

i månaden dör. 

”Vi jobbar med tillväxt så den 

stora utmaningen är att kunna 

rekrytera och behålla personal.” 

Eva Nygren, arkitekt och vd på 

Sweco Sverige, som har rekryterat 

120 personer i år och 450 

under förra året. Intervjuad i 

Byggvärlden 24 mars av Fredrik 

Karlsson. 

Tyck till! Branschen behöver en 

levande debatt. Kontakta Elisabet 

Näslund på tel 08- 

50 55 77 34 eller e-posta till 

elisabet.naslund@arkitekt. 

se. Maxlängd är 3.500 tecken 

(högst två A4-sidor). Vi förbehåller 

oss rätten att korta texten. 

”Hur lågt är vi beredda 

att sänka oss?” 

När det gäller offentliga upphandlingar är det tydligen bättre 

att vara listig än att vara ärlig. Det skriver Olof Thedin i detta 

debattinlägg. 

Sveriges ekonomi går som tåget. 

Bra beläggning på arkitektkontoren, 

svårt att hitta arkitekter 

till de lediga jobben. Staffan 

Carenholm brukar hamra in i 

oss att det är nu vi ska höja 

arvodena. 

När jag går igenom utvärderingen 

av årsupphandlingen av 

arkitekttjänster i Värnamo kommun, 

tror jag inte mina ögon. I 

detta marknadsläge offererar 

BSV uppdragsansvarig för 400 

kronor per timme, handläggande 

arkitekt för 750 kronor 

per timme och administratör för 

400 kronor per timme och får 

jobbet. 

Hur lågt är vi beredda att 

sänka oss inom kåren? Tydligen 

rejält lågt! 

Kjellgren Kaminsky säljer sin 

uppdragsansvarige för 600 kronor 

per timme och sin handläggande 

arkitekt för 550 kronor 

per timme. Creacon vill ha jobbet 

för 560 kronor per timme 

för uppdragsansvarig och 530 

kronor per timme för handläggande 

arkitekt. 

Atrio tar 650 kronor per 

timme för uppdragsansvarig 

och 600 kronor per timme för 

handläggande arkitekt. Förutom 

BSV får också WERICS jobbet 

för 424 respektive 648 kronor 

per timme och Bergström Riesenfeld 

för 540, respektive 510 

kronor per timme. 

När jag bläddrar i Arkitekten 

02/2011 hittar jag bedömda 

arvodesnivåer 2011: 

Praktikant: 450–600 kro- 

nor per timme. Assistent, övrig 

biträdande personal: 550–700 

kronor per timme. Medverkande 

projekterande arkitekt: 

650–800 kronor per timme. 

Uppdragsansvarig arkitekt ska 

ligga på 1.000–1.300 kronor per 

timme. Vad var det BSV ville ha? 

Fyrahundra. 

Nu kan ju de här absurda, i 

Värnamo offererade arvodesnivåerna, 

hänga ihop med att Värnamo 

kommun viktar utvärderingen 

med 60 procent för uppdragsansvarig, 

30 procent för 

handläggare och 10 procent för 

administratör. 

Då är det ju ”listigt” att göra 

som BSV, ta 400 kronor i timmen 

för uppdragsansvarig och 

750 för handläggare. Inte lika 

”smart” av Gullmanders att ta 

856 för uppdragsansvarig och 

790 för handläggare, även om de 

priserna verkar mer trovärdiga. 

Men numera ska man tydligen 

inte vara ärlig, utan smart. 

Att vara arkitekt är ett förtroendeuppdrag. 

Hur stort förtroende 

får man för ett företag som 

säger sig debitera 400 kronor 

per timme för uppdragsansva- 

rig? Hur kan Värnamo kommun 

på fullt allvar tro på att BSV 

kommer att göra ett jobb där de 

för varje timma de arbetar inte 

ens tar självkostnadspris? 

Under senare år har ovanstående 

tendens förstärkts. Ett 

resultat, tror jag, av LOU och att 

det enklaste sättet att komma in 

på nya marknader är att dumpa 

priserna i årsupphandlingar. 

Jag har anställning som stadsarkitekt 

i Älmhult. För mig debiterar 

kommunen 950 kronor 

per timme när jag till exempel 

gör en detaljplan. Så om man för 

uppdragsansvarig arkitekt debiterar 

den summan, skulle ingen 

kommun höja på ögonbrynen. 

Men om man debiterar 400 kronor 

måste ju också den mest 

naive upphandlare på en kommun 

höja på ögonbrynen och 

förkasta anbudet som oseriöst. 

Men tydligen inte i Värnamo. 

Vart är vi på väg? 

Det här är en tendens som jag 

tycker det fi nns all anledning 

för Sveriges Arkitekter och tidningen 

Arkitekten att följa upp. 

Det är ju inte rimligt att inom 

branschen intala oss att vi ska 

ha upp till 1.300 kronor i timmen 

för uppdragsansvarig och 

sedan sälja oss för mindre än en 

tredjedel. 

olof thedin sar/msa 

”Att vara arkitekt är ett förtroendeuppdrag. Hur 

stort förtroende får man för ett företag som 

säger sig debitera 400 kronor per timme för 

uppdragsansvarig? Hur kan Värnamo kommun 

på fullt allvar tro på att BSV kommer att göra ett 

jobb där de för varje timma de arbetar inte ens 

tar självkostnadspris?”

Med tävlingen om ny saluhall 

vid Kvillebäcken arrangeras för 

första gången på många år en 

allmän arkitekttävling i Göteborg. 

Det är glädjande. 

Men – detta är ingen tävling 

om en ny saluhall. Det är en tävling 

om fasader till den saluhall 

som arrangören, det kommunala 

utvecklingsbolaget Älvstranden 

Utveckling AB, fått ritat åt sig av 

ett arkitektkontor från Stenungsund. 

Detta projekt ligger med 

som förlaga i tävlingshandlingarna, 

och som deltagarna förväntas 

ge ett attraktivt utseende. 

Inga planer ska lämnas in. 

Detta är problematiskt på 

fl era sätt. Först och främst är 

tävlingens titel vilseledande, då 

stora och bestämmande delar 

av byggnaden redan är ritade. 

Sedan bryter tävlingen också 

med Sveriges Arkitekters mångåriga 

strävan att höja arkitek- 

Det är, som sägs 

i inlägget, glädjande 

att det 

anordnas en all- 

män tävling i Göteborg. Sveriges 

Arkitekter välkomnar ambitio- 

tens status i utvecklings- och 

byggprocessen eftersom kåren 

här reduceras till fasaddekoratörer. 

Men antagligen helt i linje 

med de lokala kommunalpolitikernas 

åsikt att arkitektur inte 

är annat än ”tycke och smak”. 

Mer konkret blir det komplikationer 

om den tävlande arkitekten: 

• gör en annan bedömning av 

byggnadens proportioner och 

ingångsplaceringar, 

• fi nner en bättre och mer 

rationell planlösning än den 

bifogade, 

• fi nner en takkonstruktion 

vars ljus- och rumskvaliteter 

planen bör anpassas efter. 

Då hyreskontrakt redan är 

skrivna på den givna planlösningen, 

riskerar varje förändring 

att diskvalifi cera även projekt 

som är arkitektoniskt över- 

nen hos Älvstranden Utveckling 

AB att använda sig av tävlingen 

som verktyg i upphandlingar 

och projekt. 

Tävlingsuppgiften är en 

stadsgestaltningsuppgift som 

handlar om att gestalta en byggnad 

och dess omgivande plats i 

sitt sammanhang i staden. Det 

är riktigt att saluhallens innehåll 

och lokalprogram till stora 

delar är genomarbetade och 

fi nns med i underlagen och i 

princip bör följas. Sveriges Arkitekter 

anser att det ändå kan 

vara en intressant uppgift att 

tävla om. 

Förutsättningarna för tävlingen 

är naturligtvis något som 

fi nns med i diskussionen mellan 

Sveriges Arkitekter och arrangören. 

I tävlingen i Kvillebäcken 

ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 / DEBATT / 51 

”Vi reduceras till fasaddekoratörer” 

Tävlingen om en ny saluhall vid Kvillebäcken tar sakerna i fel 

ordning. Den blir en tävling om fasader, skriver Erik Linn, arkitekt 

med egen verksamhet i Göteborg. 

”Det handlar om att gestalta en byggnad 

och dess omgivande plats” 

Claes Larsson, Sveriges Arkitekters 

tävlingssekreterare, 

besvarar Erik Linns inlägg. 

Replik: 

Tävlingar 

lägsna det bifogade projektet 

från tävlan. 

Det är beklagligt att tävlingen 

tar sakerna i fel ordning. Bättre 

vore att först tävla om en idé, 

för att sedan skriva hyreskontrakt 

på ett koncept där placering, 

konstruktion, planlayout 

och gestaltning hänger samman. 

Nu verkar beställaren inte våga 

lämna ordet fritt om vad saluhallen 

ska vara, och jag tycker 

det är ytterst diskutabelt om 

Sveriges Arkitekter ska sätta sitt 

Tävlingstomten där 

saluhallen ska ligga. 

namn på tävlingar av denna typ. 

Glädjeämnet är juryn, där 

Sveriges Arkitekter utsett landets 

mest kompetente arkitekt 

och landskapsarkitekt. Förhoppningsvis 

borgar detta för 

ett djärvt och nyskapande resultat 

i en för övrigt fegt och defensivt 

formulerad tävlingsuppgift. 

Men nog borde fi rma Wingårdh 

& Andersson fått bedöma hela 

byggnaden, inte bara det yttre 

skalet. 

erik linn sar/msa 

har Sveriges Arkitekters tävlingsnämnd 

valt att godkänna 

tävlingens förutsättningar. För 

att garantera ett bra resultat 

i bedömningen har nämnden 

utsett Thorbjörn Andersson 

och Gert Wingårdh som representanter. 

Vi håller med om att 

detta borgar för en god bedömning 

och ett spännande resultat. 

claes larsson sar/msa 

foto: älvstranden utveckling ab

52 / DEBATT / ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 

”Arkitektur för en grå framtid” 

Det är förvånande att innovationerna i det särskilda boendets 

arkitektur är så små. Vi arkitekter bör fundera över vad vi kan 

bidra med för att höja boendekvaliteten för våra allra svagaste 

äldre. Det skriver Catharina Nord, arkitekt, docent och 

lektor på Nationella institutet för forskning om äldre och åldrande, 

NISAL, vid Linköpings universitet. 

Framtiden är grå därför att en 

allt större andel av befolkningen 

i Sverige inom en snar framtid 

når hög ålder. I många fall 

mycket hög ålder. Redan idag 

är 1.500 personer över hundra 

år, jämfört med den lilla skara 

om 200 individer som var över 

hundra för drygt tjugo år sedan. 

Framtidens äldre kommer i hög 

grad att vara friska och aktiva 

men en stor andel kommer 

också att vara i behov av olika 

slags stöd i bostaden. 

En mindre grupp, idag 

90.000, har en bostad där service 

och omsorg är integrerat i 

det som kallas särskilt boende. 

Det är ett av de stora ekonomiska 

åtagandena för kommunerna 

och kostnaderna förväntas 

öka under de närmaste årtiondena. 

Kostnadsökningen är i 

fokus för kommunernas intresse 

men det pågår idag i än högre 

grad ett dynamiskt utvecklingsarbete 

i många kommuner där 

man letar efter sätt att höja kvaliteten 

i bostäder och omsorg. 

Framtidens äldre associerar sig 

inte med ålderdomshemmets 

grå kollektiv utan förväntar sig 

andra sätt att bo även i de sista 

skedena av livet. 

Mot bakgrund av de ansträngningar 

som görs och den debatt 

som förs om kvalitetsfrågor i 

media så är det förvånande att 

innovationerna i det särskilda 

boendets arkitektur är så små. 

Det fi nns i stort sett en förhärskande 

modell: en korridorlösning 

med dagrum och kök i en 

öppen mittenkärna och små, 

identiska rumsliknande lägenheter 

ofta jämt fördelade på 

sidorna av mittkärnan. 

Även om den arkitektoniska 

utformningen har förbättrats, 

inte minst i de gemensamma 

utrymmena på renoverade eller 

nybyggda särskilda boenden, 

är likheten med ålderdomshemmets 

struktur slående. Att den 

modellen bitit sig fast så till den 

milda grad blir ändå mer egendomligt 

vid en läsning av den 

lagstiftningen som styr äldres 

boende och omsorg. Det är Socialtjänstlagen 

och byggnadsreglerna 

som tillsammans formar 

dessa boenden. När byggreglerna 

utformades för att stödja 

Socialtjänstlagens intentioner 

så kan man säga att det dansandes 

en del foxtrot. Två steg åt 

ena hållet följdes av ett tillbaka. 

Särskilt boende uppstod efter 

Ädelreformen 1992. Den var en 

stor satsning för att göra sig av 

med de institutionella dragen 

i svensk äldreomsorg. Socialtjänstlagens 

stöd för individen 

är mycket starkt. Alla tjänster 

och all omsorg ska vara individuellt 

formade tillsammans 

med den enskilde. Det gäller 

också särskilt boende som kommunen 

är skyldiga att inrätta till 

dem som behöver. 

Bygglagstiftningen anpassades 

till denna nya situation. Särskilt 

boende blev bostäder på 

samma villkor som alla andra 

bostäder och skulle följa reglerna 

för dessas utformning. 

Bostaden ska innehålla rum för 

en rad olika funktioner, man ska 

kunna sova, äta, arbeta, sköta sin 

personliga hygien, med mera. 

Kopplingen mellan Socialtjänstlagen 

och byggreglerna fi nns i 

en rad i lagen med hänvisning 

till reglerna. 

MEN, och här börjar det 

intressanta, det fi nns ett undantag 

i byggreglerna som säger att 

för särskilda boendeformer för 

äldre är det tillåtet att minska 

på ytan i individens lägenhet 

om det samtidigt ges en kompensation 

med ökade ytor för 

umgänge och daglig livsföring 

i de gemensamma utrymmena. 

Dessa två parallella regler gör 

att lagstiftningen faktiskt är 

generösare för särskilda boenden 

än för vanliga bostäder. 

Därför hade man kunnat förvänta 

sig en variation i de särskilda 

boendenas arkitektur 

enligt intentionerna i kommunernas 

självstyre som medger 

anpassning till lokala förhållanden. 

”När byggreglerna 

utformades för att 

stödja Socialtjänstlagens 

intentioner så kan 

man säga att det 

dansandes en del 

foxtrot. Två steg åt ena 

hållet följdes av ett 

tillbaka.” 

Med detta undantag konserverades 

en äldre typ av institutionell 

gestaltning av det särskilda 

boendet, trots Socialtjänstlagens 

djärva ambitioner. 

Utan det undantaget så hade 

kanske de innovationer som är 

nödvändiga att utveckla idag 

redan varit verklighet. 

Det särskilda boendets höjda 

status gjorde att varje person 

ska ha en egen lägenhet där. Det 

blev förbjudet att ha rum som 

fl era personer förväntades dela. 

Om man ägnar en stund åt att 

titta på de individuella lägenheterna 

i särskilda boenden så 

upptäcker man snart att den 

arkitektoniska fl oran av dessa 

är om möjligt ändå mer begränsade 

än i helheten. De logiska 

planmöjligheterna är inte så 

stora när en arkitekt har cirka 30 

kvadratmeter till sitt förfogande 

och i det utrymmet ska passas 

in ett stort badrum, pentry, förvaring, 

det vill säga allt det som 

ska finnas i en lägenhet enligt 

byggreglerna. Arbetsmiljölagstiftning 

och tillgänglighetskrav 

bidrar till att göra uppgiften 

ännu mer komplicerad. Lägenheterna 

tenderar till att bli lika i 

alla särskilda boenden. Kvadratmetrarna 

och de arkitektoniska 

ambitionerna fi nns i de gemensamma 

utrymmena där en rad 

aktiviteter och gemensamma 

måltider är tänkta att utspela 

sig. Dagrum och matsalar har 

ofta vacker färgsättning, hög 

kvalitet i ytmaterial och detaljer 

och väl valda möbler och textilier. 

Jag har i några år forskat om 

omsorg i särskilt boende och 

dess förhållande till den arkitektoniska 

utformningen. En

innovation man arbetar med i 

omsorgsvärlden är individuell 

omsorg som är en konkretisering 

och operationalisering av 

Socialtjänstlagen. Individuell 

omsorg innebär att varje gammal 

person ska ses som den 

individ hon eller han är och 

ges ett personligt bemötande 

på hennes eller hans villkor. I 

det ingår med självklarhet att 

en gammal person ska kunna 

bestämma var hon eller han vill 

tillbringa dagen. 

Idag har de boende på särskilt 

boende en medelålder på 90 

år. De allra fl esta tillbringar 15 

timmar eller mer i den privata 

lägenheten. För många innebär 

det att kunna vila så mycket som 

man har behov av i den åldern 

och med de somatiska och kognitiva 

problem man har när man 

bor på särskilt boende. Men 

de många timmarna kan också 

innebära en passiv vistelse 

som kan beröva en äldre individ 

de förmågor hon eller han 

har fortare än nödvändigt. Man 

behöver stimulans och något 

meningsfullt att göra även i hög 

ålder. Om man bor tillsammans 

så är en av poängerna att träffas. 

Men det är inte säkert att 

en individuellt utformad omsorg 

betyder att alla vill gå ut och 

äta med främlingar eller delta i 

aktiviteter som de aldrig förut 

intresserat sig för eller få många 

nya vänner vid 92. De kollektiva 

välmenande ambitionerna passar 

inte alla. 

Problemet uppstår när det 

inte fi nns något alternativ. Då 

infi nner sig frågor om vem som 

har rätt att bestämma hur och 

var en person ska tillbringa de 

sista två åren i livet? Vad kan 

arkitekter bidra med för att höja 

kvaliteten på arkitekturen i särskilt 

boende för våra allra svagaste 

äldre? 

Arkitekter ritar vad beställare 

vill ha. Men arkitekter bör också 

vara goda diskussionspartners 

och ställa intelligenta frågor 

med design. Jag har velat med 

den här texten lyfta upp en lagstiftning 

som har stor betydelse 

för ett återkommande uppdrag 

för arkitekter, inte minst i dessa 

dagar när det fi nns extra eko- 


Detta foto visar äldreboendet Postiljonen i Höllviken, 

Vellinge Kommun. Arkitekt: White Arkitekter 

genom arkitekt Sven Gustafsson. Den arkitektoniska 

ambitionen kan vara stor i de gemensamma lokalerna 

i särskilt boende… 

….medan de boendes privata lägenheter 

oftast har betydligt enklare utformning. 

(Detta foto ej från Postiljonen.) 

nomiskt stöd till kommunerna 

för arkitekttävlingar om särskilt 

boende. Jag vill uppmana 

arkitekter att använda sig av det 

svängrum som lagstiftningen 

erbjuder för att utveckla innovationer 

inom denna bostadstyp 

som gör särskilt boende till 

en bostad. 

catharina nord sar/msa 

foto: jan-erik hagberg 

foto: catharina nord


”Sammanblandning, antydningar 

och anonyma citat” 

Artikeln om Boverket i nr 03/11 i Arkitekten innebär krypskytte 

mot medlemmar på ansvariga myndigheter. Det skriver Lars 

Estlander, arkitekt anställd på Boverket och ordförande för 

Sveriges Arkitekters lokalförening i Blekinge och Kalmar län. 

I förra numret av Arkitekten 

fanns en artikel om Boverkets 

roll och verksamhet, med rubriker 

och oklara antydningar som 

behöver kommenteras. Uppenbart 

ett genmäle, men på vad? 

I årets första nummer av 

Arkitekten diskuterades 

bostadsarkitektur och byggregler, 

Nya bostäder allt för lika. Ett 

bra initiativ som borde kunna 

utvecklas och Tomas Lauri 

gjorde en god ansats att reda ut 

begreppen något i årets andra 

nummer. 

Men nu rör redaktionen till 

det igen med en spretig och 

tendentiös artikel om Boverket. 

Möjligen finns förklaringen 

i en fotnot till Tomas Lauris artikel: 

Sveriges Arkitekter vill ge 

sig in i bostadspolitiken. Det 

skulle kunna förklara artikeln 

om Boverket, och kanske till och 

med publikationen Arkitektur 

och politik som plötsligt dök upp 

på Arkitekturdagen 2009. 

”Vid stämman i november 

beslutades att förbundet under 

året ska utforma ett bostadspolitiskt 

program…” står det 

vidare i fotnoten. Hoppsan! När 

fi ck Sveriges Arkitekters styrelse 

det mandatet? Eftersom 

jag var med, vill jag minnas att 

stämman var tydlig om att det 

inte bör kallas för ett bostadspolitiskt 

program. Det är något 

som de politiska partierna ska 

syssla med. Däremot borde Sveriges 

Arkitekter samla ihop sig 

om vad arkitektur i vid bemär- 

kelse kan bidra med inom olika 

aktuella samhällsfrågor, vilket 

är något helt annat. Det lyckades 

man inte med i Arkitektur 

och politik. 

Artikeln om Boverket, Det 

osynliga verket, tar upp olika 

aspekter som kan vara intressanta 

att diskutera, men det är 

viktigt att hålla isär olika roller 

och uppgifter för en nationell 

myndighet. Boverket är inte 

främst någon serviceorganisation 

för bygg- och fastighetssektorn 

eller för ”byggherrar” i 

allmänhet, utan en myndighet 

som ska företräda bredare samhälls- 

och medborgarintressen 

med särskild inriktning på olika 

utsatta grupper. 

Boverket samordnar också 

andra statliga myndigheters 

insatser enligt Plan- och bygg- 

”Boverket är inte 

främst någon serviceorganisation 

för bygg- 

och fastighetssektorn 

eller för ’byggherrar’ i 

allmänhet, utan en 

myndighet som ska 

företräda bredare 

samhälls- och medborgarintressen 

med 

särskild inriktning på 

olika utsatta grupper.” 

lagen och för hushållning med 

mark och vatten enligt Miljöbalken, 

och ska verka för ökad 

kunskap hos kommuner, statliga 

myndigheter och andra berörda 

inom området. Boverket samverkar 

i första hand med länsstyrelserna 

som har uppsiktsansvaret 

över kommunerna, men 

det är departementen, nu socialdepartementet, 

som är myndighetens 

uppdragsgivare och som 

utarbetar myndighetens instruktion. 

Det hade varit något för Arkitekten 

att belysa istället för den 

inledande kryptiska meningen: 

Vad nytt på östfronten? Har Sveriges 

Arkitekter och arkitektkåren 

fortfarande tillräcklig samhällskompetens 

för att bidra i 

frågor om sektorns inriktning, 

utveckling och ansvar mer än 

för egna branschintressen, kan 

man undra. 

I artikeln intervjuas Boverkets 

generaldirektör, Janna 

Valik, och några av cheferna, 

Martin Storm, Marie Tastare, 

Patrik Faming och Anders Sjelvgren, 

varav tre är medlemmar i 

Sveriges Arkitekter, men utan 

närmare presentationer eller 

bilder. I stället illustreras artikeln 

med några rejält vinklade 

interiör- och byggnadsdetaljer 

av mindre intresse och utan 

koppling ens till den kulturhistoriska 

byggnadsmiljön, samt 

med gatlyktan Stockholm i dimman 

på kajen utanför. 

Vad jag förstår är skillnaden 

mellan tidningarna Arkitektur 

och Arkitekten att det är personerna 

som ska presenteras i den 

senare, särskilt om det är medlemmar 

i organisationen. 

Låt tidningen Arkitektur göra 

byggnadsreportagen. 

På liknande sätt hänvisas i 

artikeln till några medarbetares 

anonyma synpunkter på organisationen. 

Det må man ha rätt 

att vara om man vill, men det 

är naturligtvis en journalistisk 

uppgift att bedöma om det fi nns 

skäl att särskilt framhålla detta. 

På Boverket har vi en väl 

fungerande Saco-klubb som har 

goda kontakter med ledningen, 

men som haft ett jobbigt år i 

avsaknad av samverkansavtal, 

som Janna Valik påpekar. Det 

hade varit enkelt för artikelförfattaren 

att kontrollera, men det 

är tydligen inte heller så lätt för 

Sveriges Arkitekter att hålla isär 

sina olika roller som yrkesideell 

organisation, branschorganisation 

och facklig organisation. 

Där fi nns inte mycket ledning i 

stadgarna, som vi också konstaterade 

på stämman i höstas. 

Det hade varit bättre med en 

ordentlig redogörelse av Boverkets 

aktuella uppgifter med presentation 

av ansvariga personer, 

som utgångspunkt för en debatt, 

och en annan för organisation 

och arbetsmiljö, istället för sammanblandning, 

antydningar och 

anonyma citat. 

Arkitekten skulle till exempel 

kunna ta initiativ till en diskussion 

mellan privata och kommunanställda 

arkitekter om 

våra byggregler. Där borde den 

debatten föras istället för av tidningsredaktionen, 

eller som 

krypskytte mot medlemmarna 

på ansvariga myndigheter. Det 

hade kunnat bli intressant och 

passat betydligt bättre för en 

medlemstidning som Arkitekten. 

lars estlander sar/msa

”Inget beställningsverk 

från förbundet” 

Arkitektens chefredaktör Per 

Lander besvarar Lars Estlanders 

inlägg här intill. 

Replik: 

Boverket 

Allt som står i 

Arkitekten är inte 

ett uttryck för 

Sveriges Arkitek- 

ters uppfattning. Tidningen är 

en journalistisk produkt, inte 

ett propagandablad för förbundet. 

När Sveriges Arkitekters 

uppfattning i någon fråga refereras 

görs detta alltid uttryckligen, 

exempelvis genom att 

någon företrädare uttalar sig, 

eller på sidor med vinjetten 

Sveriges Arkitekter informerar. 

Sveriges Arkitekters styrelse 

har lagt fast en ägarpolicy för 

Arkitekten. (Se nedan.) Policyn 

baseras på de riktlinjer som 

drogs upp för den nya medlemstidningen 

i det prospekt 

som delgavs alla medlemmar 

i samband med Sveriges Arkitekters 

bildande. Där ingår inte 

att Arkitektens huvuduppgift 

är att presentera personer, eller 

att intervjuade personer ska 

presenteras med bild. 

Artikeln om Boverket är alltså 

inget beställningsverk från förbundet, 

och artikeln är inget 

uttryck för Sveriges Arkitekters 

ställningstaganden. I just 

det här fallet har vi över huvud 

taget inte efterfrågat förbundets 

uppfattning. Alla kopplingar 

som Lars Estlander gör mellan 

artikeln och Sveriges Arkitekter 

är därför missvisande. 

Artikeln har istället tillkommit 

efter enträgna uppmaningar 

från anställda på Boverket, som 

bett tidningen granska verket. 

De har velat vara anonyma, men 

vi har bedömt dem som trovärdiga. 

Vilka de är, och vilka funktioner 

de har på verket, kommer 

Lars Estlander aldrig att få veta, 

eftersom det fi nns ett lagstadgat 

förbud mot att efterforska källor 

till journalistiskt material. 

Lars Estlander menar att 

Sveriges Arkitekters engagemang 

i bostadsfrågorna inte 

ska resultera i något som kallas 

bostadspolitiskt program. Det 

var redaktionens formulering, 

och inget som Sveriges Arkitekters 

styrelse kan lastas för. 

per lander 

Fakta Ägarpolicy för Arkitekten 

Sveriges Arkitekters medlemstidning Arkitekten är en journalistisk 

produkt som följer pressetiska regler. För det redaktionella innehållet 

svarar redaktionen. Chefredaktören är ansvarig utgivare. 

Arkitektens uppdrag är att, på ett redaktionellt självständigt sätt: 

spegla de olika arkitektkategoriernas yrkesutövning, 

bevaka och granska förutsättningar och villkor för yrkesutövningen samt 

utvecklingstendenser i yrket, 

hålla medlemmar och omvärld informerade om och engagerade i aktuella 

yrkesanknutna frågor, 

ge utrymme för medlemsdebatt. 

Redaktionen ska i sitt arbete lägga särskild vikt vid att behandla och initiera 

debatt i sådana frågor som står högt på förbundets agenda. 

Som organ för Sveriges Arkitekter ska Arkitekten också innehålla information 

och ställningstaganden från förbundet. 


Receptionsdisk 3 

Kubik är stram, ren och drar blickarna till sig. Speciellt 

om du väljer att komplettera den med ett glasskal. Låter 

du dessutom besökarna mötas av en front med ditt 

företags logotype, förstärker du ytterligare intrycket av; 

Välkommen till oss! 

Vår nya receptionsdisk, med sin sparsmakade design, 

finns som standard i två modulmått – 900 och 1200 mm 

– men tillverkas även i andra mått efter önskemål. 

www.sline.se 

Sound Design at Work

foto: cecilia larsson 


CITERAT 

”Problemet är bara att arkitekturens 

effekter sällan låter 

sig definieras i siffror. Det 

som gör arkitekturen angelägen 

att diskutera i relation 

till kriminalitet, det är allt det 

där andra. Allt det där som de 

flesta forskare avfärdar som 

trivialt och flummigt men som 

vi andra rätt och slätt kallar – 

stadsliv.” 

Arkitekturjournalist Mark Isitt i 

GP 20 mars. Hans artikelserie 

om eventuella samband mellan 

arkitektur och kriminalitet startade 

en rejäl debatt. 

”Det vi vet är att isoleringen 

av förorterna (enklaviseringen) 

är negativ för social 

och verksamhetsmässig integrering 

– det gäller såväl rika 

som fattiga områden. Vi vet 

också att problemen inte kan 

lösas isolerat men är en del 

av en större stadsutvecklingsproblematik. 

Som arkitekturskola 

engagerar vi oss på 

Chalmers aktivt i både Hammarkullen, 

Backa, Centrala 

Älvstaden och regionen. Det 

gör vi bland annat eftersom vi 

ser stora potentialer i många 

förorter, inte som enklaver 

men som integrerade delar av 

staden som helhet.” 

Ett inlägg i denna debatt från 

Catharina Dyrssen, arkitekt, 

biträdande professor och prefekt 

vid Chalmers. 

Hotell- och kongressbyggnaden 

Stockholm Waterfront. 

”Fadäsen med Waterfront 

kan inte skylas med fler byggnader 

i samma skala.” 

Arkitekt Karin Lidmar debatterar 

i Svenska Dagbladet 16 mars. 

”Följ era egna beslut” 

Om politikerna i Stockholms stadsbyggnadsnämnd ska följa 

mer än 15 års planläggande och sina egna beslut måste de 

flytta tennishallen och bygga färdigt Kristinebergs strandpark. 

Det skriver arkitekt Gunnar Nyström. 

När det 25-åriga arrendet för 

Stockholms Tennishall i Kristineberg 

tecknades 1976 låg den i 

ett industriområde, granne med 

grus- och tegelupplag. Numera 

ligger tennishallen i en park, 

granne med nya bostäder. Enligt 

avtalet skulle hallen rivas 2001 

på ägarens bekostnad. 

Den tidigare markägaren, 

JM, har enligt ett detaljplaneavtal 

från 1996 ersatt Stockholms 

stad för kostnaden att 

anlägga parken. Staden har i sin 

tur i detta avtal förbundit sig 

att genomföra exploateringen 

enligt detaljplanen, det vill säga 

anlägga gata och park. 

Kvalitetsprogram utvecklas 

av stadens förvaltningar för 

större bostadsbyggnadsprojekt. 

För detta område godkände 

stadsbyggnadsnämnden den 9 

maj 1996 ett kvalitetsprogram 

där: Ett övergripande planmotiv 

för nedre Kristinebergsparken är 

att siktlinjen från Kristinebergs 

slott öppnas ner mot vattnet. 

En ny översiktsplan för 

Stockholm antogs av kommunfullmäktige 

den 15 mars 2010. 

Punkt 3 lyder: Stadsbyggnadsnämnden 

och trafi k- och renhållningsnämnden 

ges i uppdrag att 

i samverkan med andra berörda 

parter utveckla parkprogrammet 

och ta fram metoder för planering 

och utveckling av parker 

och grönområden med fokus på 

hur fl er stockholmare ska få möjlighet 

att utnyttja stadens gröna 

miljöer. I planen är området 

betecknat som natur och park 

och benämns stadsdelspark. 

Vidare hänvisas i översiktsplanen 

till program för nordvästra 

Kungsholmen, som godkändes 

av stadsbyggnadsnämnden 

den 17 januari 2002, utan 

tennishall: En stor sammanhängande 

stadspark skapas som 

binder samman Kristinebergs 

slottspark med vattenfronten 

vid Ulvsundasjön. Strandparken 

utformas som en stor grön aktivitets- 

och samvaroyta för hela 

nordvästra Kungsholmen. 

I december 2003 presenterade 

gatu- och fastighetskontoret, 

park- och gatubyrån och 

stadsbyggnadskontoret en fördjupad 

programutredning för 

allmän mark i Kristineberg. 

Under rubriken Landskapsanalys 

står följande: Längs Kristinebergs 

dalstråk fi nns visuella 

samband från Kristinebergs slott 

norrut förbi idrottsplatsen, där 

sambandet vidare mot Ulvsundasjön 

störs av en tennisbyggnad 

placerad mitt i dalstråket. 

En formgivningstävling för 

parken genomfördes under hösten 

2004. Inte något av tävlingsförslagen 

hade tennishallen kvar. 

Marknämnden beslutade den 

13 oktober 2005 enligt följande: 

Hallen får stå kvar som temporär 

lösning. Samtidigt måste parkbehovet 

för omkringliggande befi ntlig 

och tillkommande bostadsbebyggelse 

uppfyllas. Det är viktigt 

att skynda på detaljplanearbetet 

för nya hallen och därmed säker- 

ställa en rivning av gamla tennishallen 

och färdigställande av 

Kristinebergsparken. Om den nya 

hallen av någon anledning inte 

kommer till stånd skall Kristinebergs 

strandpark ändå färdigställas 

och tennishallen snarast beredas 

plats i annat läge. 

Exploateringsnämnden godkände 

den 14 februari 2008 

förslaget att fl ytta Stockholms 

Tennishall från Kristinebergs 

strandpark till Stadshagens 

idrottsplats. Samtidigt beslutade 

exploateringsnämnden att 

beställa detaljplan hos stadsbyggnadsnämnden. 

Den 28 februari 2008 fi ck 

stadsbyggnadskontoret planbeställningen, 

men har ännu inte 

startat något planarbete. 

Den 13 mars 2008 beslutade 

exploateringsnämnden att godkänna 

exploateringskontorets 

tjänsteutlåtande som yttrande 

på remiss från länsstyrelsen. I 

detta utlåtande hänvisas till den 

tidigare beslutade fl ytten och 

påpekas exploateringsnämndens 

avsikt att färdigställa Kristinebergsparken 

snarast. 

Den nya tennishallen med 

sedumtak kommer enligt förslaget 

att bli både högre och bredare 

än den nuvarande. Tennishallen 

behövs, men inte i Kristinebergs 

strandpark. 

Om politikerna ska följa mer 

än 15 års planläggande, sina 

egna beslut om översiktsplanen 

för Stockholm, bostadsprogrammet 

för nordvästra Kungsholmen 

och tävlingsresultatet för 

parken fi nns bara ett alternativ: 

Flytta tennishallen och bygg färdigt 

parken. 

gunnar nyström sar/msa

”Problem att boendes 

upplevelser inte räknas” 

Arkitekt Martin Wiese fortsätter 

debatten om stadsbyggnad 

som startades i nr 

01/11. 

Replik: 

Stadsbyggnad 

Mitt första inlägg 

i Arkitekten 

02/11 var ett försök 

att beskriva 

hur mina egna erfarenheter 

fått mig att revidera min bild 

av förorten, den bild som länge 

varit förhärskande och som jag 

anser förmedlas av Spacescapes 

debattartikel i nr 01/11. Jag 

hade små möjligheter att diskutera 

deras forskning eftersom de 

inte presenterar några som helst 

data eller argument i sin artikel 

utan nöjer sig med att förklara 

att de är experter. 

Det jag kan säga något om är 

det som faktiskt står i artikeln. 

Och jag kan konstatera att samtliga 

negativa exempel är hämtade 

från förorten och samtliga 

positiva från innerstadsmiljö. 

Spacescape använder känsloladdade 

ord med oklar betydelse 

som ”utanförskap” och ”segrega- 

”Och jag kan konstatera 

att samtliga negativa 

exempel är hämtade 

från förorten och 

samtliga positiva från 

innerstadsmiljö. Spacescape 

använder 

känsloladdade ord 

med oklar betydelse 

som ’utanförskap’ och 

’segregation’. 

tion”. Är det då jag som gör mig 

skyldig till den ”fördummande 

uppdelningen” innerstad–ytterstad 

när jag reagerar på detta? 

Spacescape beklagar i sitt 

svar i nr 03/11 att de inte lyckats 

få igång en initierad och påläst 

debatt. Själva bedriver de debatt 

genom att tillskriva meningsmotståndare 

åsikter och hållningar 

som denne aldrig gett 

uttryck för. Utan att någonsin ha 

träffat mig eller talat med mig 

vet de att jag saknar tankar om 

hur staden bör utvecklas och att 

jag tycker allt är bra som det är. 

Det är självklart inte sant. 

Naturligtvis kan jag se att det 

fi nns mycket att förbättra i förorterna 

liksom i innerstaden. 

Och naturligtvis tycker jag 

också att stadsplanering ska 

baseras på fakta och tillgänglig 

forskning. 

Men jag vet också att man 

ska vara försiktig med att dra 

likhetstecken mellan statistiska 

samband och orsakssamband. 

Dessutom kan samma objektiva 

data leda till olika slutsatser 

beroende på ideologi och världsbild. 

När Klararivningarna och 

miljonprogrammet genomfördes 

ansåg man sig också ha forskningen 

på sin sida. 

Och även om man kan anta 

att vetenskapen gått framåt 

bör man vara försiktig med att 

använda den till att slå folk i 

huvudet med och förklara att de 

inte vet vad de pratar om när de 

har åsikter om sitt bostadsområde. 

I mitt inlägg nämnde jag 

problemet med att de boendes 

upplevelser inte räknas. Spacescapes 

svar är i sig ett fantastiskt 

exempel på just detta. 

martin wiese sar/msa 


ARKITEKTENS 

DRÖM 

Sienasortimentet kan sammanfattas i ett ord – 

variationsrikedom. Med inspiration från det berömda 

tegeltorget i Siena har Starka i mer än 20 år utvecklat 

sortimentet. I mötet mellan italiensk charm och svensk 

kvalitet erbjuder vi plattor i många olika färger, storlekar 

och tjocklekar. 

Siena har oändliga användningsområden för stadens 

gator och torg, till fots eller med bil. Allt beror på hur 

du själv kopplar samman stilvärden från gamla tiders 

beläggningar med nutida miljöers krav på styrka och 

livslängd. 

Siena bygger på en och samma modulstorlek: 

700 mm. Lätta att kombinera i spännande mönster. 

Sortimetet finns i tjocklekar från 50 till 150 mm. 

Färg och form varierar i det oändliga och ger olika 

känsla och funktion. 

Bara fantasin sätter gränser. 

Siena 

www.starka.se | info@starka.se

foto: lindesbergsbostäder 


”Arkitekter behövs i 

teknikupphandlingar” 

En teknikupphandling om energieffektivisering av efterkrigstidens 

bestånd är utannonserad. Engagera er i detta, arkitekter, 

manar arkitekt Birgitta Lundgren som bevakar arkitektur 

och gestaltningsfrågor i teknikupphandlingen Turik. 

Den aktuella teknikupphandlingen 

Turik, Teknikupphandling 

för rationell isolering av klimatskalet, 

är nu utannonserad 

av Bebo (Energimyndighetens 

Beställargrupp för Bostäder). 

Syftet är att få fram kostnadseffektiva 

system som bygger 

på prefabricerade fasadsystem 

för tilläggsisolering. Teknikupphandlingar 

genomförs av Energimyndigheten 

för att få en 

marknadsdriven utveckling av 

energieffektiviseringar. Nu är 

det modernismens och miljonprogrammens 

byggnader från 

1945–1960 som står i fokus. 

Eftersom dessa byggnader 

En av pilotfastigheterna i teknikupphandlingen 

är Kvarteret Hagaberg i Lindesberg. 

utgör hela 25 procent av Sveriges 

totala fastighetsbestånd 

bedöms energieffektiviseringar 

behöva utföras rationellt för att 

det ska vara ekonomiskt genomförbart. 

Fastigheterna är av 

varierande skick men generellt 

kan konstateras att de ur energisynpunkt 

är undermåliga. Byggnaderna 

har många gånger välplanerade 

lägenheter och funktioner 

med ljusvärden som är 

bra. Den yttre miljön har generellt 

höga kvaliteter med väl tilltagna 

grönytor. 

Riksantikvarieämbetet har 

gjort en kartläggning av byggnader 

från 1945–60 i de tre stor- 

stadsregionerna inom verksamhetsområdet 

Det moderna samhällets 

kulturarv. Den är avsedd 

att ge kunskapsunderlag för en 

varsam men estetiskt nyskapande 

utveckling där de kulturhistoriska 

värdena tillvaratas. 

De allmännyttiga bolagen 

deltar med ett antal pilotfastigheter 

i behov av upprustningar 

och energieffektiviseringar. Förslagen 

ska redovisa ett komplett 

fasadsystem inklusive 

fönster. Samarbete krävs mellan 

olika specialistkompetenser 

och/eller branscher. Upphandlingsunderlaget 

ställer krav på 

arkitektonisk kompetens avseende 

gestaltning och bevarande. 

Övriga krav innefattar funktion 

och beständighet, innemiljö, 

teknisk energiprestanda, med 

mera, samt lagkrav enligt bland 

annat Boverkets byggregler. 

Deadline för förslag/anbud är 

den 30 juni. Finalister utses den 

15 september. Finalisternas förslag 

monteras i fullskalemodell 

på en eller fl era av pilotbyggnaderna 

för att testas och utvärderas 

under ett år. Slutlig vinnare 

utses alltså inte förrän i mitten 

av 2013. Vinnarna får teckna 

ramavtal för fortsatt upphandling 

som kan leda till stora uppdragsvolymer. 

Förhoppningen är att även 

arkitektföretag tar initiativ till 

att delta i teknikupphandlingen. 

Arkitekter, tekniker och entreprenörer 

behöver samarbeta i 

dessa frågor och arkitekternas 

engagemang och sammansatta, 

komplexa kompetens behövs i 

sammanhanget för att bedöma 

och gestalta helheten liksom 

detaljer för ett bra slutresultat. 

birgitta lundgren sar/msa 

Fakta Energi 

Byggsektorn är en stor 

energislukare med en andel 

av 40 procent av EU:s totala energiförbrukning 

och utsläpp av växthusgaser 

motsvarande 36 procent av 

EU:s totala koldioxidutsläpp. Forskarna 

i FN:s klimatpanel IPCC är tydliga 

med vad som behövs för att 

hejda den globala uppvärmningen: 

Minska utsläppen av växthusgaser. 

Alla vet att detta åstadkoms främst 

genom minskad energiförbrukning 

och då i synnerhet via minskad förbränning 

av fossila bränslen. Sverige 

ansluter sig till EU:s mål om att energieffektivisera 

alla fastigheter med 20 

procent till 2020 och 50 procent till 

2050 (jämfört med 1997 års energiförbrukning). 

Upphandlingsunderlaget finns att 

ladda ned på www.bostad.se samt 

OPIC/arkitektupphandling.


Arkitekten blir förälder 

– tips och råd inför din föräldraledighet 

Sveriges Arkitekter bjuder in dig som är föräldraledig eller snart ska vara 

det till ett lunchseminarium. Seminariet tar upp vilka lagar och regler 

som gäller för dig och din arbetsgivare under föräldraledigheten och 

när du kommer tillbaka. Vi kommer också att ge tips och råd om hur du 

kan upprätthålla en bra kontakt med din arbetsplats under ledigheten. 

Seminariet är kostnadsfritt för medlemmar och Sveriges Arkitekter 

bjuder på lättare lunch. 

Anmälan på www.arkitekt.se/s62444 

TID & PLATS: Tisdag 17 maj kl 12.00–13.30, Sveriges Arkitekters lokaler, Storgatan 41, 

Stockholm 

FRÅGOR? Kontakta Ulrika Paulsson, tel 08-505 577 22, ulrika.paulsson@arkitekt.se 

eller Ulrik Östling, tel 08-505 577 25, ulrik.ostling@arkitekt.se 

byggtjanst.se – bygg- och fastighetsproffsens egen bokhandel. 

Välkommen! 

Allt handlar om upphandling 

Att upphandla arkitekt- och 

teknikkonsulttjänster 

En handledning för offentliga upphandlare 

Det är en kvalificerad och komplex uppgift att upphandla 

arkitekt- och teknikkonsulttjänster. Hur ska upphandlingen 

planeras och genomföras för önskat resultat? Hur kan anbud 

jämföras och utvärderas? Här får du praktisk vägledning i 

arbetet, och utifrån flera exempel diskuteras förfrågningsunderlag, 

upphandlingsprocess och anbudsprövning. 

395 kr 

exkl moms

Ny lag – nya möjligheter 

PBL 2010 

i praktiken! 

Sveriges Arkitekter genomför utbildningsseminarier kring 

professionen och den nya plan- och bygglagen. 

Onsdag 4 maj, Göteborg 

Kl 09.30–16.00 på Stadsbyggnadskontoret. 

Sista anmälningsdag 27 april! 

Torsdag 12 maj, Helsingborg 

Kl 09.30–16.00 i H+ lokalerna. 

Sista anmälningsdag 5 maj! 

För anmälan se www.arkitekt.se/pblseminarium2011 

Kostnad: 1 900 kr inkl. lunch och fi ka, moms tillkommer. 

Frågor besvaras av Lotta Lehmann, 

tel 08-505 577 13, lotta.lehmann@arkitekt.se 

Program för seminariedagen 

9.30 Inledning, olika förväntningar från politiker, 

exploatör, planchef m.fl . om uppdraget samt 

förväntningarna på nya PBL och samspelet mellan 

olika aktörer. 

11.15 Kort bensträckare 

11.30 Grundläggande spaning planeringsprocessen och 

några av nyheterna i nya planerings- och tillståndsprocessen. 

12.30 Lunch 

13.30 Tre frågeställningar på bordet för konsekvensanalys 

och grupparbete 

14.45 Kaffe med mingel 

15.00 Återsamling, redovisning och sammanfattning av 

dagen 

Seminarierna leds av arkitekterna SAR/MSA Carl Gustaf 

Hagander och Nancy Mattsson. 

Sveriges Arkitekter 

Swedish Association 

of Architects 

Planakademin 

Att välja 

energisystem 

Tid: Tisdag den 10 maj, kl 15.00–17.00. 

Plats: Sveriges Arkitekter, Storgatan 41, Stockholm. 

Frågor besvaras av Annika Borgman Mejhert, Sveriges 

Arkitekter, annika.borgman@arkitekt.se 

Pris: 400 kr för medlemmar, 150 kr för studentmedlemmar 

(ex moms). 

Anmälan görs på www.arkitekt.se/energisystem2011 

PRORAM 

14.30 Registrering – kaffe & bröd 

15.00 Bakgrundsorientering 

• Byggnaders energianvändning igår, idag och 

imorgon 

• Hur påverkar Boverkets nya och tuffare regler 

arkitektens arbete? 

• Vilka åtgärder ska man lägga utredningsenergi 

på? 

15.30 Arkitektens energirelaterade arbetsuppgifter 

och möjligheter att tillsammans med konstruktör 

och VVS-projektör hitta nya lösningar 

Presentation av hur det fungerar och vad 

arkitekten behöver tänka på vid projekteringen 

16.00 Bensträckare 

16.10 Genomgång av några goda exempel där arkitekt 

och teknikkonsulter tillsammans arbetat fram 

byggnader med låg energianvändning 

• Nybyggnad 

• Ombyggnad 

17.00 Avslutning och mingel 

Välkomna! 

Föreläsare är Catarina Warfvinge, 

energi- och miljöchef på Bengt Dahlgren. 

Miljö och teknikutskottet 



of Architects

Sveriges Arkitekter söker 

journalist/redaktör till Arkitekten 


Du kommer att ingå i en redaktion med sex medarbetare. Vi vill att du har utbildning och 

erfarenhet inom journalistik, helst med inriktning mot arkitektur, byggande eller planering. 

Du måste behärska grunderna i InDesign. 

Anställningen är på deltid. Omfattningen kan diskuteras. 

Du hittar Arkitekten på nätet på adressen arkitekt.se/arkitekten. Redaktionen sitter i 

Sveriges Arkitekters kanslilokaler på Storgatan 41 i Stockholm. 

För mer information kontakta Per Lander eller Annika Jensfelt, tel 08-50557700 eller via 

e-post arkitekten@arkitekt.se. 

Ansökan vill vi ha senast den 20 maj till Sveriges Arkitekter, Box 5027, 10241 Stockholm.

” 

74 / VINJETT SVERIGES / ARKITEKTER ARKITEKTEN / 0? LEDARE / MÅNAD / ARKITEKTEN 200? / 04 / APRIL 2011 

Sveriges Arkitekter är intresseorganisation 

för Sveriges 

arkitekter, inredningsarkitekter, 

landskapsarkitekter och 

plane ringsarkitekter med över 

11.000 medlemmar. 


Storgatan 41 

Box 5027, SE-102 41 

Stockholm, Sweden 



of Architects 

Tel +46(0)8 505 577 00 

Fax +46(0)8 505 577 05 

kansli@arkitekt.se 

www.arkitekt.se 

Ordförande: 

Laila Strunke, 

laila.strunke@telia.com 

Förbundsdirektör: 

Staffan Carenholm, 

staffan.carenholm@arkitekt.se 

Två notiser 

om arkitektur 

STAFFAN 

CARENHOLM 

Ena stunden en verklighet där 

processen kväver arkitekturen. 

Andra stunden en verklighet där 

arkitekturen knockar processen. 

jag läser två notiser om 

arkitektur, bägge hämtade ur 

Svenska Dagbladet den senaste 

veckan. I den ena notisen lägger 

Kieran Long i den brittiska arkitektur- 

och designtidskriften 

Icon den svenska arkitekturen 

på dödsbädden, dit förpassad av 

bland annat en mäktig byggin- 

dustri med ”Skanskas döda hand”. 

I den andra notisen konstaterar Elisabet Andersson, 

förra årets kritikerprisvinnare, att med en sådan 

arkitekt behöver SEB inte någon PR-byrå. Det handlar 

om SEB:s nya huvudkontor i Köpenhamn, ritat 

av Lene Tranberg. Huset har blivit en kommersiell 

succé och enligt chefen för SEB i Danmark, Peter 

Hølterman, har huset stärkt varumärket på ett oväntat 

sätt. SEB i Danmark valde att markera sin närvaro 

i Danmark med stark arkitektur. Arkitekten 

fi ck disponera marknadsföringsbudgeten i stället för 

reklambyrån. Resultatet blev översvallande lovord, 

utmärkelser och en kick för SEB:s varumärke. 

Dessa två snabba nedslag ger en bild av arkitektens 

schizofrena vardag. Ena stunden en verklighet 

där processen kväver arkitekturen. Andra stunden 

en verklighet där arkitekturen knockar processen. 

Två ytterligheter, javisst, men ändå två poler 

många arkitekter tvingas pendla emellan i sitt dagliga 

arbete. 

Nu är väl inte vardagen alltid så svart eller vit, mer 

jämngrå med ett återkommande kompromissande, 

ett dagligt jämkande och ett ständigt vaktslående om 

såväl uppenbara som mindre synliga kvaliteter. Ändå 

är extremerna viktiga att uppmärksamma. 

I ledaren i förra Arkitekten ställde jag frågan om 

process alltid vinner över kvalitet. SEB-exemplet 

visar väl att så inte är fallet. Det fi nns många solitära 

exempel på att arkitekturen spöat processen, eller 

mer egentligt, en byggherre som anpassat processen 

efter en vision om slutresultatet. 

Detta ser vi dock mer sällan i volymbyggandet. 

Naturlagen säger att ju större byggherren är och ju 

större volymer som ska produceras, desto säkrare 

kan vi vara på att processen tar överhanden och förminskar 

det arkitektoniska resultatet. Att det är särskilt 

märkbart när det gäller bostadsbyggandet har 

uppmärksammats och diskuterats i de senaste utgåvorna 

av Arkitekten. Många är benägna att dra slutsatsen 

att det krävs en mindre byggherre för att våga 

göra något annorlunda, något som avviker, något 

som sticker ut, något som uppmärksammas. Likriktade 

processer leder till ett slutresultat som många 

anser är ensartat. 

Kanske är detta, sett i ett långsiktigt perspektiv, 

det sämsta med den oligopolmarknad som svenskt 

bostadsbyggande har utvecklats till. Om tjugo år 

har vi glömt det som vi idag har anledning att kritisera 

när det gäller bostadsbyggandets processer men 

slutresultatet kommer att vittna om att något gick 

snett när samhället inte ville ta ett bostadspolitiskt 

ansvar och när de stora bostadsbyggarna tänkte process 

och inte slutlig kvalitet. Framtidens bostadsforskare, 

om sådana kommer att fi nnas, har sannolikt 

en guldgruva att ösa ur när det gäller att presentera 

förklaringarna till dagens systemfel. 

Arkitekter har all anledning att beskriva och förklara 

de högst skiftande processer man verkar i. 

Inte för att klaga, utan helt enkelt för att få omvärlden 

att förstå att dansen tråds under vitt skilda förutsättningar. 

Omvärlden har inte klart för sig att 

arkitekten inte alltid kliver omkring i Lene Tranbergs 

kläder utan att många processer påbjuder 

tagelskjorta. Om inte arkitekterna berättar det, vem 

ska då göra det?

Nya tips till upphandlare 

Skriften kan beställas på Svensk Byggtjänsts 

webbplats butik.byggtjanst.se. 

offentlig upphandling av 

arkitekttjänster är en ständigt 

återkommande orsak till förtvivlan 

inom arkitektkåren. På 

Upphandlingsakuten på Sveriges 

Arkitekters webbplats samlas 

några av de värsta exemplen, 

men inom Sveriges Arkitekter 

menar man att det bara är toppen 

på ett isberg. 

Det är inte bara arkitekterna 

som drabbas av alla usla upphandlingar, 

utan också – och 

kanske framför allt – upphandlarna 

själva, som riskerar att inte 

få det resultat de förväntar sig. 

Minister på besök 

ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 ARKITEKTEN / SVERIGES / 0? ARKITEKTER / MÅNAD 200? INFORMERAR / VINJETT / 75 

Nu har det kommit en ny 

handledning för hur upphandlingar 

av denna typ av idémässiga 

tjänster bör gå till. Det är 

skriften Att upphandla arkitekt- 

och teknikkonsulttjänster som 

utkommit i en ny och omarbetad 

utgåva. 

Skriften är ett samarbete mellan 

Byggandets Kontrakstkommitté, 

Svenska Teknik & Designföretagen 

och Sveriges Arkitekter. 

Författare är förstås – vem 

annars – Sveriges Arkitekters 

förbundsdirektör Staffan Carenholm. 

Civil- och bostadsminister Stefan Attefall träffade bland andra Sveriges Arkitekters vice ordförande Örjan Wikforss 

och förbundsdirektör Staffan Carenholm. 

sveriges Arkitekter träffade 

civil- och bostadsminister Stefan 

Attefall den 21 mars. Det 

blev ett två timmar långt samtal 

om bostadsbyggande och 

bostadspolitik, arkitekturpolitik, 

planering, export av arkitekt- 

och planeringstjänster 

samt offentlig upphandling. 

Den nya regeringen har samlat 

en rad frågor som rör byggande 

och boende och lagt dessa 

under Socialdepartementet. 

Stefan Attefall är bland annat 

ansvarig för delar av de frågor 

som rör boende och byggande, 

till exempel bostadsmarknad, 

planläggning, markanvändning, 

bebyggelse, lantmäteriverksamhet, 

byggprodukter och byggnadsverk. 

Även den offentliga 

upphandlingen tillhör Stefan 

Attefalls ansvarsområden. 

Ministerna visade stort 

intresse för förbundets presentation 

och synpunkter. Mycket 

kom förstås att handla om de 

brännande bostadsfrågorna. 

Han hade läst artiklar och 

debattinlägg från förbundet och 

Sveriges Arkitekter har lovat att 

återkomma med ytterligare synpunkter. 

Bostadsministern driver på 

kommunerna och byggbranschen 

för att öka bostadsbyggandet. 

Att bygga billigare är 

också ett mantra. Samtidigt 

visade Stefan Attefall att han 

är väl införstådd med svårigheterna 

att bygga snabbt och billigt. 

Det blev därför ett bra samtal 

om kvalitet, processer, konkurrens 

och stadsbyggande. 

staffan carenholm 

foto: nina gunne 

FRÅGA 

OMBUDSMANNEN 

SKA JAG GÅ UR 

A-KASSAN? 

Fråga: Jag har just startat 

egen verksamhet, vilket 

kommer att vara min 

huvudsakliga sysselsättning. 

Kan jag som företagare 

få ut någon ersättning 

från A-kassa? Ska jag gå ur 

A-kassan? 

Svar: Du kan givetvis fortsätta 

att vara medlem i 

en a-kassa. Akademikernas 

a-kassa AEA har både 

anställda och företagare 

som medlemmar. 

Företagare har liksom 

andra försäkrade rätt till 

ersättning vid arbetslöshet, 

men det finns ingen 

möjlighet att kombinera 

arbetslöshetsersättning 

med egen verksamhet för 

den som huvudsakligen 

varit företagare. 

Som företagare anses 

du arbetslös först när du 

antingen ”vilandeförklarar” 

företaget, vilket innebär 

att du inte får vidta 

några åtgärder i verksamheten, 

eller när du lagt ner 

eller helt skilt dig från företaget, 

det vill säga när du 

inte längre arbetar i, äger 

eller har väsentligt inflytande 

över verksamheten. 

För att räkna fram vilken 

ersättning du får, utgår 

A-kassan från den inkomst 

du har haft enligt de tre 

senaste taxeringsbesluten. 

Har du bedrivit verksamhet 

kortare tid än 24 

månader och dessförinnan 

varit anställd kan ersättningen 

grundas på inkomsten 

i anställningen. Du kan 

även få räkna in sjukpenning 

eller föräldrapenning i 

inkomstunderlaget. 

ulrika paulsson

76 / VINJETT SVERIGES / ARKITEKTER ARKITEKTEN / INFORMERAR 0? / MÅNAD 200? / ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 

Akademi vill slå ihop arkitektutbildningar 

Sveriges Arkitekters nyvalda akademi för inredningsarkitektur 

hade sitt första möte den 17 mars. Arkitekten 

var med och lyssnade på samtalet om utbildningen, 

konkurrensen från husarkitekter och outbildade och om 

yrkets framtid. 

bör svenska inredningsarkitekter 

hamna på samma lista 

som tigrar och orangutanger, 

den som tar upp utrotningshotade 

arter? Skämt åsido, risken 

fi nns. Den redan lilla kåren decimeras 

år från år. En grupp om 

600 inredningsarkitekter krymper 

stadigt, framför allt i pensionsavgångar. 

Samtidigt examinerades 

bara några enstaka ifjol 

från Konstfack i Stockholm och 

HDK i Göteborg. 

Jacob Wallér (JW): Det går 

rätt fort… Frågan är vilka de 

ersätts med? Risken fi nns att 

man istället tar en outbildad 

eller en husarkitekt. 

Carl Kylberg (CK): Om man 

har en verksamhet som har 

både-och, vilken är den säkraste 

investeringen? 

JW: Jag är vd för Jordens 

arkitekter och lever tyvärr inte 

som jag lär. För några år sedan 

hade vi fyra inredningsarkitekter, 

idag har vi två. Jag har valt 

att anställa husarkitekter, bland 

annat för att det är svårt att hitta 

kompetenta inredningsarkitekter. 

Per Reinholz (PR): Det är 

en ren fördom att husarkitekter 

automatiskt kan rita inredningar 

men inte tvärtom! 

Mia Wahlstein (MW): Jag 

jobbade på Tengbom i förra lågkonjunkturen 

och då hade vi på 

inredning mest att göra, för vi 

hade hand om alla hyresgästanpassningar 

som blev följden 

av företagens sämre ekonomi. 

samtalet kommer in på 

utbildningen av inredningsarkitekter. 

Antalet utbildade på 

Konstfack och HDK blir allt 

färre. Majoriteten på Inredningsarkitektur 

& Möbeldesign på 

Konstfack satsar på en karriär 

som designers. Inredningsarkitektstudenterna 

är den grupp 

bland arkitektstudenterna där 

fl est slutar efter den treåriga 

kandidatutbildningen. Akademin 

är kritisk på fl era punkter till 

utbildningen men menar att det 

också handlar om omoderna tankefi 

gurer som dröjer sig kvar. 

CK: Det fi nns en viss naivitet 

i kåren att vi arkitekter kan allting. 

Det inpräntas på arkitektskolan. 

Däremot sägs det inte 

alls lika mycket om att det fi nns 

andra discipliner man kan samarbeta 

med. 

Fakta Sveriges Arkitekters 

akademi för inredningsarkitektur 

Inredningsakademin utses 

av Sveriges Arkitekters styrelse. 

Den nuvarande akademin 

består av (medurs på bilden) Helen 

Steckel SIR/MSA, Jacob Wallér SIR/ 

MSA, Jessica Hansson SIR/MSA, Per 

Reinholz SIR/MSA (ordförande), Mia 

Wahlstein SIR/MSA, Carl Kylberg 

SAR/MSA och sekreterare Katarina 

Nilsson SAR/MSA. Inredningsakademin 

har till uppgift att stödja yrkesoch 

kunskapsutveckling inom sin profession. 

Jessica Hansson (JH): På 

Konstfack är det tvärtom, där 

får vi verkligen lära oss att samarbeta. 

Och det gör det svårt 

för oss att hitta rätt plats när vi 

kommer ut på kontoren. Du har 

rätt i att det fi nns ett stort glapp 

mellan den självsäkra arkitekten 

som kan allting och den samarbetsinriktadeinredningsarkitekten. 

MW: Man ska gå tillsammans 

på samma utbildning först. 

JW: Absolut. Även byggnadsingenjörer 

ska med här. 

CK: Ja, det är kårens räddning 

att plantera en samarbetskultur 

tidigt i utbildningen. 

MW: Vi behöver stärka både 

arkitektens och inredningsarkitektens 

roller i projektet. Då 

är det oslagbart med gemensam 

utbildning. 

PR: I så fall börjar man en 

arkitektutbildning och efter 

ett år väljer man om man vill 

gå inriktningen inredningsarkitekt. 

Jag tror det är bra, men 

vi får tänka på att om man skiljer 

utbildningen från möbeldesign 

får det konsekvenser. Det 

är viktigt att inte tappa dimen- 

foto: elisabet näslund

sionstänkandet och rumsuppfattningen. 

JW: Du är senast utexaminerad 

av oss Jessica. Var verkligheten 

en käftsmäll när du började 

jobba? 

JH: Ja så var det ju lite, man 

skanade en del teoretiska kunskaper. 

Men man måste förstår 

ha det kreativa inslaget i utbildningen. 

CK: Min käftsmäll var snarare 

att vi behövde samarbeta, från 

att ha varit så utpräglat en individ 

under utbildningen fanns 

gemensamma mål för arbetet. 

Katarina Nilsson (KN): In redningsarkitektutbildningar 

na 

har störst andel studenter som 

inte går vidare efter kandidaten. 

Sedan konkurrerar man 

med 3.000 inredare med kort 

eller ingen utbildning. Varför 

går man inte ut? Beror det på att 

masterprogrammet är dåligt? 

CK: Mina kompisar på Konstfack 

känner en ovilja att ta fajten 

att söka om och behöva göra två 

färska uppgifter, speciellt om de 

fått jobb. De känner dessutom 

en otydlighet med utbildningen 

och professurerna. 

Helen Steckel (HT): Arbetsgivaren 

vill ha en annan kunskap 

av dem som kommer ut 

från skolan än vad de har. Inredningsarkitekter 

borde lära sig 

mer funktionsbestämmelser, det 

behövs i projekten. 

JH: Jag hade verkligen velat 

ha mer av den typen av kunskaper. 

Jag blev förvånad över att 

det är så lite teoretiska kunskaper 

som förmedlas under fem år. 

JW: Är det ett arv från ’68? 

PR: Vad ska hända med studenterna 

under masterutbildningen? 

Ska man vara jättekonstnärlig 

eller ska man få in 

konstnärliga värden i symbios 

med byggteknik? 

CK: Inredningsarkitekter får 

inte reduceras till kuddfl uffare 

och där har utbildningen ett stort 

ansvar. Man måste kunna teknik, 

affärsmässighet, funktion också. 

JH: Det känns som om att de 

på Konstfack är medvetna om att 

de behöver höja sin kvalitet. Det 

har blivit lite viktigare ritningskunskap 

och regler och normer 

i de första åren av utbildningen. 

Sedan är Konstfack nog oslagbara 

vad gäller fi na, välutrustade 

verkstäder, färg- och ljuslabb/ 

studios. De inser också värdet 

av interdisciplinära studier då 

man ofta anordnar kurser ihop 

med några av de andra facken på 

Konstfack. 

JW: Jag var på Konstfacks 

magisterutställning ifjol. Det 

fanns ett arbete om rumslig 

gestaltning, resten hade gjort en 

produkt. 

MW: När jag gick Konstfack 

hade rumslig gestaltning högre 

status. Det har uppenbarligen 

svängt. 

HT: Vill man inte bli inredningsarkitekt 

längre? 

JW: Det är lika många som 

söker som alltid. 

HT: Jag tror det är ett tidens 

tecken, man vill synas som person. 

så hur ser framtiden ut? Kan 

en utbildning delvis gemensam 

med arkitekter som både är mer 

teoretisk och inriktad på arbetet 

som praktiker – och som utexaminerar 

fl er masterstudenter 

– mota ”kuddfl uffare” och arkitekter? 

JW: Det måste till något radikalt. 

Om 40 per år försvinner är 

vi borta snart. Inredarna kommer 

– anställs de snart av arkitektkontoren? 

Det fi nns redan 

exempel på att inredare samarbetar 

med arkitektkontor i projekt. 

HT: Om man vänder på det 

kanske det blir fl er inredningsarkitekter 

i inredningsföretag? 

KN: Ja – om funktionen är 

viktig. Då behövs inredningsarkitekter. 

PR: Vi kanske ska gå in på nya 

fält? 

MW: Det är tydligt att vi 

måste bli bättre på att förklara 

vad vi gör. Analysen av rummet, 

vem gör den om inte vi? 

elisabet näslund 

sveriges Arkitekters planakademis 

första regio nala 

utbildningsseminarium hölls i 

Stockholm den 6 april. Projekterande 

och planerande arkitekter 

samlades för att få en 

inblick i nya PBL och diskutera 

planerings- och byggprocessen. 

Nancy Mattsson och Carl Gustaf 

Hagander som höll i seminariet 

frågade olika aktörer: 

– Hur får vi fram den bästa 

processen? 

Sitta i möte är faktiskt inte fel. 

– Projektgrupperna behöver 

vara stora. Alla måste vara 

med. Från planering till drift. 

Och mötena måste vara arbetsmöten, 

sade Fredrik Drotte, 

planchef i Upplands Väsby, och 

lade till: 

– Att tro att man kan få en 

fungerande samhällsbyggnads- 

ARKITEKTEN / 0? / MÅNAD 200? / VINJETT / 77 

Bra process kräver möten 

process genom att maila runt 

saker är ett misstag. 

Annika Lundström, affärsutvecklare 

på Veidekke, menade 

att mjuka värden spelar stor roll. 

– Det gäller att ha ömsesidig 

respekt för varandras kompetenser. 

Och förståelse för varandras 

”affärslogik”. Processen 

underlättas också om alla har 

tydliga mandat och en vilja att 

gå i mål med projektet. 

– Och så måste man upprätta 

en tidplan för projektet. Hellre 

ha en som ändras om det behövs 

än ingen alls. 

Båda var måna om att göra 

rätt från början och att diskutera 

alla knäckfrågor tidigt – också 

med politiken. – It takes two to 

tango, eller kanske tre, eller…, 

blev slutsatsen. 

lotta lehmann 

foto: lotta lehmann


Bra marknad ger 

mer jämställda löner 

Löneskillnaderna mellan könen minskar, enligt den senaste 

statistiken. Både bland nyexaminerade och bland 

chefsarkitekter på privat sektor har kvinnorna högre 

lön än männen. 

de genomsnittliga löneökningarna 

förra året blev, enligt 

Sveriges Arkitekters löneenkät 

2010, för medlemmar i privat 

sektor 4,2 procent, för medlemmar 

i kommunal sektor 3,3 procent 

och för medlemmar i statlig 

sektor 3,1 procent. 

För medlemmarna i den privata 

sektorn innebar det 1 procent 

högre löneökningar än 

2009. När det gäller kommunerna 

är utfallet sämre än 2009 

som var ett toppår med löneökningar 

på 4,5 procent. Utfallet 

på den statliga sektorn blev 

också sämre än 2009, men det är 

mer svårbedömt eftersom lönerevisionsdatum 

skiljer sig inom 

sektorn. Den mycket goda marknaden 

för privata arkitektföre- 

2000 

1500 

1000 

500 

0 

Handläggande 

tag har gett ordentliga löneökningar 

för privatanställda, men 

sammantaget innebär utfallen 

en bra reallöneförbättring för 

samtliga medlemsgrupper eftersom 

de genomsnittliga konsumentpriserna 

under året bara 

steg med 1,3 procent. 

Enligt medlingsinstitutets 

rapport ökade lönerna för tjänstemän 

under 2010 i snitt med 2,4 

procent i privat sektor, med 2,4 

procent i kommunal sektor och 

med 2,9 i statlig sektor. Rapporten 

visar att arkitekternas löneökningar 

överträffade genomsnittet 

för alla sektorer. 

De gällande löneavtalen för 

2010 har för samtliga sektorer 

varit lokala lönebildningsavtal 

utan centralt angivna siffror. Det 

Ansvarig 

Diagrammet visar hur mycket mindre i kronor som kvinnor tjänar jämfört med männen 

inom de stora grupperna handläggande och ansvariga arkitekter inom privat 

sektor. Skillnaden har minskat mellan 2009 och 2010. 

Grå staplar = 2009. Röda staplar = 2010. Medellöner, identiska individer. 

är första gången som det centrala 

avtalet på privat sektor inte 

innehållit siffror. 

de jämförelser med föregående 

år som här görs utifrån 

resultatet av löneenkäten avser 

löneökningarna för identiska 

individer. Här ingår även löneökningar 

som skett genom byte 

av anställning, genom befordran 

eller genom löneförhandlingar 

utanför den ordinarie lönerevisionen, 

det som brukar kallas för 

löneglidning. 

Genomsnittet av de inrapporterade 

förhandlingsresultaten 

från våra klubbar på den privata 

sektorn, som inte inkluderar 

löneglidning, hamnade på 4,0 

procent, 0,2 procent under löneenkätens 

resultat på 4,2 procent. 

Löneglidningen har alltså 

varit 0,2 procent. Med tanke på 

den goda marknaden och rörligheten 

kunde man ha antagit 

att löneglidningen skulle vara 

större. En förklaring kan vara 

att många väntade till hösten 

2010 med att byta arbete för att 

vara säker på att konjunkturuppgången 

var stabil. 

Löneökningarna för de kommunalanställda 

arkitekterna har 

inte varit lika höga som för de 

privatanställda, men löneglidningen 

är i gengäld större än för 

den privata sektorn. De inrapporteradeförhandlingsresultaten 

visade löneökningar på 

2,6 procent. Alltså en löneglidning 

på 0,7 procent. Den speglar 

de rekryteringsproblem som 

många kommuner vittnar om. 

Vid rekrytering tvingas de betala 

högre löner för de nyanställda 

än för befi ntlig personal, om de 

ens lyckas anställa någon arki- 

tekt, och får obalanser i sin lönestruktur. 

För att komma till rätta 

med problemen måste kommunerna 

närma sig löne nivån på 

den privata marknaden. I annat 

fall kommer de att dräneras på 

kompetens. 

en uppdelning på de olika 

kategorierna inom privat sektor 

visar att de medverkande arkitekterna 

är de som fått den högsta 

procentuella löneökningen 

med 5,2. Det är normalt, eftersom 

den största kompetensutvecklingen 

sker under de första 

tjänsteåren. Därnäst kommer de 

handläggande arkitekterna med 

en procentuell ökning på 4,4, de 

ansvariga med 3,9. För chefsarkitekterna 

har den procentuella 

löneökningen varit lägst, endast 

1,6 vilket är väldigt lågt. 

Det ska jämföras med 2009 

års utfall där samtliga kategorier 

hamnade strax över 3 procent 

vilket tyder på att löneökningarna 

2009 ”smetades ut” . 

I år har följaktligen den lokala 

lönebildningen fungerat bättre 

med ett löne avtal utan siffror. 

Varför chefsarkitekterna hamnade 

så lågt är oklart. Antalet 

individer är ganska få. Möjligen 

kan det vara så att fl era av dem 

är partners eller delägare som 

valt andra förmåner före höjd 

lön eller som valt att lägga en 

stor del av det tillgängliga löneutrymmet 

på anställda för att 

behålla eller rekrytera personal 

på den heta marknaden. 

ur ett jämställdhetsperspektiv 

är det glädjande att kunna 

konstatera att när marknaden 

är god så minskar löneskillnaderna 

mellan könen. I de stora

2000 

1500 

1000 

500 

0 

Nyexaminerade 

grupperna ansvariga arkitekter 

och handläggande arkitekter, 

har kvinnornas löner ökat med 

1 respektive 0,5 procent mer 

än männens. Löneskillnaderna 

mellan män och kvinnor i den 

största gruppen, handläggande 

arkitekter, är 2010 780 kronor 

jämfört med 930 kronor 2009. 

När det gäller den högst 

betalda gruppen, chefsarkitekter 

är det kvinnorna som har de 

högsta lönerna – i snitt 1.500 

kronor mer än männen. 

Tendensen är densamma som 

under högkonjunkturåret 2008. 

Kvinnornas löner ökar mer än 

männens när företagen går bra. 

när det gäller ingångslönerna 

kan vi som vanligt konstatera 

att Sveriges Arkitekters 

rekommenderade ingångslön 

för 2010, 27.500 kronor, följts i 

det närmaste exakt av företagen 

i den privata sektorn, vilket visar 

att förbundets bedömningar har 

fortsatt god acceptans på marknaden. 

Kommunerna ligger i år 

på 27.000 kronor i genomsnittliga 

ingångslöner (medianlön), 

alltså 500 kronor under rekommendationen. 

Det är en klar förbättring 

jämfört med 2009 då de 

låg 1.900 kronor under rekommendationen. 

Här är det med 

Chefer privat 

Löneskillnader i kronor till kvinnors fördel bland nyexaminerade (samtliga sektorer) 

och chefsarkitekter (privat sektor). Medellöner, samtliga svarande. 

största sannolikhet så att den 

goda privata marknaden tvingar 

upp lönerna vid nyanställningar. 

När det gäller ingångslöner na 

kan det också konstateras att 

såväl på privat som på kommunal 

sektor ligger kvinnornas 

ingångslöner högre än männens, 

på privat 600 kronor högre 

och på kommunerna 800 kronor 

högre. Här har det skett ett 

trendbrott. Tidigare har lönerna 

varit i princip desamma eller 

något högre för männen. 

löneutvecklingen i förhållande 

till köpkraften visar en 

stadig förbättring. Medellönen 

för en arkitekt motsvarade 2010 

82,5 procent av prisbasbeloppet 

jämfört med 80,6 procent 2009. 

Över en tioårsperiod har reallönerna 

förbättrats med mer än 10 

procent jämfört med år 2000 då 

medellönen motsvarade 71 procent 

av prisbasbeloppet. 

Sammanfattningsvis kan 

konstateras om 2010 års löneförhandlingar 

att alla Sveriges 

Arkitekters medlemsgrupper 

har klarat sig bra i förhållande 

till övriga grupper och fått reallöneförbättringar. 

Särskilt bra 

har utvecklingen varit för de 

anställda i privat sektor. 

ulrik östling 


STUDENTSPALTEN 

Dagen som 

aldrig fick komma 

det är alltid intressant att 

fl ytta. Gamla saker som man försökt att 

gräva ned kommer alltid upp till ytan. 

Själv hittade jag tre års föreläsningsanteckningar 

i ett hörn. 

När jag bläddrade genom anteckningarna upptäckte jag 

att marginalerna var fyllda med citat som klasskamrater och 

lärare spottat ur sig under åren. Riktigt rolig läsning men 

det var ett citat som jag inte riktigt kunde sluta tänka på. Det 

var en lärare som precis när vi hade börjat på fysisk planering 

berättade hur det rådde en märklig homogenitet på programmet 

och att vår klass som grupp skulle komma att bli 

allt mer homogen ju mer tiden gick. 

Tror inte det va, var vi många som sade efter föreläsningen. 

Men idag är det bara att konstatera. Det hände. 

När jag läste psykologi i Lund efter gymnasiet fi ck jag lära 

mig att folk i regel tar mer illa upp om man kritiserar deras 

smak än om man kritiserar deras politiska hållning. Absurt 

egentligen att färgen på en soffa skulle uppröra mer än noggrant 

uttänkta ideologiska vägval. Det är därför arkitekternas 

stil kan vara något känsligt att prata om. Mer än en gång 

har jag genom ArkitektStudenterna varit tvungen att leta 

rätt på och möta arkitektstudenter som jag aldrig sett förut. 

Till dags dato har jag inte gissat fel. Det är en märklig homogenitet. 

Så kommer vi till dagen som aldrig skulle få komma. Det 

var dagen då jag gick och köpte ett anteckningsblock för 

200 spänn. Tänker inte gå närmare in på vilket märke det 

var. Ni vet alla ändå precis vad jag talar om. En fi xstatuspryl 

det råder en sorts hysterisk tyst masskonformistisk 

grupptryckskultur kring. En pryl som kan betraktas som 

själva symbolen för hela yrkeskårens fåfänga identitetssökande. 

Jag kunde ha köpt ett annat (mer rimligt prissatt) block. 

Jag kunde nog till och med ha fått ett block helt gratis 

någonstans. Men det gjorde jag inte. Nu gillar jag mitt 

block och jag fullkomligt älskar att läsa det jag gör. Som 

exjobbare på ett nordvästskånskt plankontor får jag just nu 

chansen att ta del av hur det riktiga arbetslivet ser ut. Det 

är oerhört inspirerande och att börja jobba en dag känns 

inte längre det minsta ångestfyllt. Snarare så ser jag fram 

emot det. Det känns som att man har gjort ett bra val. Att 

man ändå till slut är ganska nöjd med det där blocket. 

mårten espmarker 

läser till planeringsarkitekt åk 3 

lokalordförande arkitektstudenterna bth


123 

Professionaliseringsprogrammet 

är ett led i 

Sveriges Arkitekters medlemsservice.Programmet 

ger medlemmarna 

tillgång till en återkommandekompetensutveckling 

i tre steg. Syftet är 

att stärka medlemmarna 

i deras yrkesroller och 

uppmuntra till ett ökat 

ansvarstagande. 

Programmet omfattar tre 

steg och vänder sig till 

alla medlemskategorier i 

både offentlig och privat 

sektor. De olika stegen 

motsvarar olika nivåer av 

erfarenhet och ansvar – 

läs våra kursbeskrivningar 

och välj det steg som passar 

just dig! 

Diplomerade 

STEG 2 

23 medlemmar diplomerades i 

mars 2011 efter att ha genomgått 

Steg 2 i Sveriges Arkitekters professionaliseringsprogram. 

David Wettergren, 

SAR/MSA, MRIAI, 

dWettergren arkitektur 

Kristina Fors, 

SIR/MSA, 

Fojab Arkitekter 

Mårten Juvander, 

A MSA, 

Berg Arkitektkontor 

FRÅN 

TIDIGARE 

KURSER: 

Elzbieta von Semkov, 

A MSA, 

Grontmij 

Malin Pappila, 

SAR/MSA, 

ÅWL Arkitekter 

Susan Schack 

Jörgensen, A MSA, 

Arkitema 

Ola Jonsson, 

A MSA, 

Berg Arkitektkontor 

Anders Larsson, Larsson Anna Hultén Dennis, 

LAR/MSA, 

SAR/MSA, 

Heby kommun 

Grontmij 

Fredrik Pettersson, 

A MSA, 

ÅWL Arkitekter 

Marco Folke Testa, 

SAR/MSA, 

Refl ex Arkitekter 

Paul Kvanta, 

SAR/MSA, 

Ahrbom & Partner 

Arkitektkontor 

Ingalill Nahrinbauer, 

LAR/MSA, 

Tengbom 

Mattias Joklint, 

SAR/MSA, 

qpg 

Pär Ahlbom, 

A MSA, 

Ahrbom & Partner 

Arkitektkontor 

Annika Fernlund, 

A MSA, 

Sydark Konstruera 

Jonna Isacson, 

SAR/MSA, 

Aperto Arkitekter 

Byggkonsulter 

Minna Tammisto, 

SAR/MSA, 

Nyréns arkitektkontor 

Rickard Hellgren, 

SAR/MSA, 

Anima arkitektstudio 

Charlotta Holmlund, 

SIR/MSA, 


Kerstin Ainouz, 

SAR/MSA, 

Länsstyrelsen i Kalmar 

Måns Adamson, 

SAE/MSA, 


Thea Lautrup, 

SIRMSA, 


foto: robert blombäck

Gruppdynamik på 

Steg 2-avslutning 

i slutet av mars avslutades 

det Steg 2 som påbörjades 

redan i september förra året. 

Deltagarna hade förberett korta, 

muntliga presentationer av de 

rapporter som skrivits under 

kursen. Det blev både intensivt 

och innehållsrikt att i rask takt 

ta del av dem alla. Gemensam 

nämnare var att de alla beskrev 

hur deltagarna tänkte förändra 

eller utveckla något i den egna 

verksamheten med stöd av 

något verktyg som lärts ut under 

utbildningen. 

Funderingar kring gruppdynamik 

löpte som en röd tråd genom 

rapporterna om projektledning, 

samarbetsformer mellan olika 

arkitektkontor, utformning av 

tävlingsteam och teambuilding 

på det egna företaget. I andra 

rapporter beskrevs hur förslagsställarna 

ville utveckla nya rutiner 

för samverkan i tidiga skeden, 

genomföra arbetsprocessförändringar 

vid implementering 

av BIM-verktyg, införa bättre 

interna informationsstrategier 

samt utveckla nya marknads- 

och försäljningsstrategier för 

inredningsarkitekter. 

För att inspirera och stödja 

deltagarna i deras kommande 

förändrings- och utvecklingsarbeten 

hade Thomas Nathorst- 

Böös bjudits in som gästföreläsare. 

Thomas, som är utbildad 

arkitekt och organisationskonsult, 

underströk hur viktig 

arbetsplatsen är som konkurrensmedel 

i en värld med friare 

former för arbete. Snabba beslut, 

effektivare ärendehantering, 

kommunikation och kunskapsspridning 

är framgångsfaktorer. 

För att dra nytta av investeringar 

krävs tydliga visioner, vilja att 

ompröva gamla arbetssätt och en 

process som skapar delaktighet 

hos medarbetaren. 

Han påpekade att det kan vara 

svårt att försöka initiera förändringar 

på den egna arbetsplatsen. 

Hur initiativet tas emot beror 

bland annat på företagskulturen. 

En del vill göra stora förändringar 

sällan medan andra föredrar 

små förändringar hela tiden. 

Thomas gav rådet att refl ektera 

över den egna företagskulturen 

innan man sätter igång så man 

inte blir besviken på responsen. 

Efter en kursutvärdering i 

form av grupparbete blev det 

diplomutdelning, blomma och 

ett glas mousserande vin. 

annika borgman mejhert 


foto: robert blombäck 

Steg 1: Yrkesrollen 

123´11 

Förmedlar en helhetssyn på samhällsbyggandets 

process utifrån arkitektens 

yrkesroll och infl ytande i förhållande till 

de andra aktörerna. 

Anmäl dig till höstens Steg 1 i Malmö 

med start 25 augusti. 

Kursavgiften är 16.700 kronor inklusive 

kurslitteratur, mål tider och kaffe. Moms 

tillkommer. 

Mer information och anmälan på 

www.arkitekt.se/steg1 

Steg 2: Affärsrollen 

123´11 

Steg 3: Ledarrollen 

123´11 

Fokuserar på affärerna i samhällsbyggandet 

och hur arkitekterna kan stärka sin 

affärsmässighet genom stärkt processtänkande. 

Anmäl dig till höstens Steg 2 i Stockholm 

med start 8 september. 



tillkommer. 



Sveriges Arkitekters 

program för 

professionalisering 

Stärker individens självkännedom som 

grund för att ta ledande roller i arkitektföretag, 

i offentlig eller annan verksamhet 

där arkitekter arbetar. 

Anmäl dig till Steg 3 i Stockholm med 

start 22 september. 



tillkommer. 



123

82 / KASPERHISTORIA / ARKITEKTEN / 04 / APRIL 2011 

2004 

ARKITEKTEN LISTAR 

KASPER SALIN-PRISTAGARE GENOM ÅREN. 

år 2004 fick två byggnader i kunskapens tjänst 

Kasper Salinpriset: Södertörns högskolebibliotek och 

Världskulturmuseet i Göteborg. Risken med att dela 

ut två priser är att det uppfattas som en devalvering 

av prisets höga ambitioner. Så var det dock inte, betonar 

arkitekt Vanja Knocke som var jurymedlem tillsammans 

med Greger Dahlström, Anders Landström 

och Helena Tallius Myhrman: 

– Det var helt enkelt två byggnader som nådde 

upp till rätt nivå. Produktionen är ju ojämn, vissa år 

produceras fl er hus av hög klass och det här var ett 

sådant år. Visst hade vi svårt att bestämma oss, det var 

ett mycket livligt och roligt juryarbete. 

Det fi nns en viss stillikhet mellan husen, men Vanja 

Knocke betonar hellre skillnaden. Sätten man rör sig 

genom byggnaderna är till exempel ”extremt olika”. 

Världskulturmuseet imponerade på henne inte minst 

på grund av genomförandet med fi na betonggjutningar. 

Men också genom att bemästra en så komplex uppgift 

där arkitekterna skapade ett bra rörelsemönster. 

Museet ligger på en tomt vid foten av en kulle i 

direkt anslutning till Liseberg. Byggnaden har en 

klart markerad skillnad mellan en massiv västsida 

med utställningsrum längs gatan och en öppen östsida 

mot kullen med plats för publika aktiviteter. Mellan 

dessa löper kommunikationsstråket som är rikt på 

vyer av kullen, atriet och museet. 

Den öppna sidan är ett skyltfönster mot Lisebergs 

många miljoner besökare och ger samtidigt museibesökarna 

utsikt mot naturtomten med sparade träd. Ut 

mot Södra vägen i marknivå fi nns nästa skyltfönster, 

ett 40 meter långt glasparti. Det vetter mot gångbanan 

och cykelvägen som skär in under världskulturmuseet. 

Högskolebiblioteket kallar Vanja Knocke för ”en 

enigmatisk upplevelse” med sitt rum i rummet. 

– Och jag minns de framsynta och intressanta 

utformningslösningarna som stöder gott inomhusklimat 

och minskad energiförbrukning, säger hon. 

Pristagare 2004 

Världskulturmuseet 

i Göteborg. Arkitekt: 

Brisac-Gonzalez Architects 

genom Cecile Brisac och 

Edgar Gonzalez i samarbete 

med FS arkitekter genom 

Sven-Magnus Sjögren. Byggherre: 

Statens Fastighetsverk. 

Södertörns högskolebibliotek. 

Arkitekt: Malmström 

& Edström arkitektkontor 

genom Christer Malmström. 

Byggherre: Stiftelsen Clara. 

NÄSTA NUMMER AV ARKITEKTEN 

Precis som Världskulturmuseet är biblioteket format 

som en monolitisk kub. Biblioteket är en kvadrat i Klas 

Anshelms och paret Smithsons anda. Men en liten vridning 

i planen mot kringliggande byggnader ruskar till, 

gör att monumentaliteten kommer av sig. Inne i byggnaden 

ger accentuerade diagonaler samt trapphusens 

placering och nedsänkta studiehyllor en lätt rörelse. 

Och läsesalen är en glasbur som svävar mitt i byggnaden, 

hängd med en stålkonstruktion från yttertaket. 

Spänningen mellan fast och fl yktigt tas upp av 

materialen. Den platsgjutna ljusa betongen står för 

det fasta, beständiga, medan de färgstarka väggarna i 

träpanel det fl yktiga och snabbfotade. 

elisabet näslund 

Kommer den tjugofemte maj. Då fortsätter vi på bostadstemat med ett internationellt exempel. Och så 

finns det mer att berätta om vad nya PBL innebär. Ett hantverksmässigt exempel från den amerikanska 

arkitekturhistorien kan vi också locka med. Och så blir det som vanligt fortsatt debatt, spännande nyheter 

och en massa härliga evenemang! 

södertörns högskolebibliotek. foto: ulf celander världskulturmuseet. foto: hélène binet

Inbjudan till Sveriges Arkitekters 

Har du projekterat årets 

svenska utemiljö? 

Sienapriset är Sveriges Arkitekters offi ciella pris till årets 

svenska utemiljö. Syftet med denna hedersutmärkelse är 

att främja god utemiljö genom att sprida kännedom om 

väl utförda exempel, vad gäller såväl arkitektarbete som 

byggmästarutförande. 

Ett nominerat objekt ska visa prov på hög gestaltningsmässig 

kvalitet samt gott tekniskt utförande. Det ska 

vara aktuellt och bör inte vara äldre än fem år. Sienapriset 

tilldelas objektet och dess arkitekt. 

Du bjuds härmed in att delta i årets upplaga av Sienapriset. 

Tävlingen är öppen för alla, så du behöver inte 

vara landskapsarkitekt. Välkommen med ditt tävlingsbidrag 

senast den 27 maj 2011. Prisutdelning sker under 

högtidliga former på Arkitekturdagen i november. 

Årets jury presenteras på www.sverigesarkitekter.se. 

Skicka ditt tävlingsbidrag i ett slutet kuvert märkt 

”Sienapriset” till Sveriges Arkitekter, Box 5027, 

102 41 Stockholm. 

Vänligen observera att vi inte automatiskt returnerar 

insänt material. Om du så önskar, skriv det på ditt 

tävlingsbidrag. 

Ytterligare upplysningar lämnas av prissekretariatet 

044-20 25 27 eller gå in på www.arkitekt.se/priser 

Foto: Mats Persson 



of Architects 

Juryn betår av: 

Henrik Rundquist (Ark/SAR) Rundquist Arkitekter, 

Stockholm 

Mona Wembling (Ark/LAR) MW Landskaparkitekt, 

Klagstorp 

Eva-Lisa Andersson (Ark/LAR) Trafi kverket, 

Göteborg 

Erik Simonsen (Tekn. Dr) Cementa AB, 

Stockholm 

Jan Lang (Ordf.) Starka Betongindustrier, 

Kristianstad 

Sienapriset har delats ut sedan 1992. Tidigare pristagare 

och objekt är: 2010: Thornbjörn Andersson, 

Sandgrundsparken, Karlstad. 2009: Bengt Isling, 

Norra Bantorget, Stockholm. 2008: Thomas 

Bernstrand och Sylvia Kornstad-Eriksson, ”Stranden” 

i Rosenlundsparken, Stockholm. 2007: Anders Falk 

och Anders Kling, Vasaparken, Stockholm. 2006: 

Sylvia Kornstad-Eriksson och Gunilla Bandolin, 

Vassparken med Observatorium, Sickla Udde. 2005: 

Mattias Nordström, Östra Ågatan, Uppsala. 2004: 

Adam Caruso och Eva Löfdahl, Stortorget, Kalmar. 

2003: Aleksander Wolodarski, Raoul Wallenbergs 

Torg, Stockholm. 2002: Mattias Nordström, Resecentrum 

i Norrköping. 2001: Agneta Persson/Gunnar 

Ericson, Framtidsstaden Bo01, Malmö. 2000: Jonas 

Berglund, Katarina Bangata, Stockholm. 1999: Bruno 

Östholm, Henry Dunkers Plats, Helsingborg. 1998: 

Jan Räntfors, Ryaverket, Göteborg. 1997: Sven-Ingvar 

Andersson, Förnyelsen av Stationsområdet, Lund. 

1996: Ulf Nordfjell/Kerstin Fogelberg, Riddarparken, 

Jakobsberg. 1995: Tommy Nordström, Kvarteret 

Visenten, Malmö. 1994: Hasse Johansson, Hestra 

Parkstad, Borås. 1993: Ingbritt Liljekvist/Tomas 

Saxgård, Stumholmen, Karlskrona. 1992: Bengt Isling, 

Starrbäcksängen, Stockholm. 

Offi ciell sponsor för Sienapriset är Starka Betongindustrier. 

Pristagaren bjuds att besöka det välkända 

torget i den italienska medeltidsstaden Siena.

POSTTIDNING 

ARKITEKTEN 

Box 5027 

SE-102 41 

Stockholm 2 0 0 7 8 1 7 3 

AFTER 

NOON 

Classic, sheer, modern design by Eero Koivisto 

www.skandiform.se scandinavian sense

Livet med lagen PBL för dummies Goa vid ett vägskäl - Sveriges ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template ?