byggnadshyttan på gotland 2007–2008
byggnadshyttan på gotland 2007–2008
byggnadshyttan på gotland 2007–2008
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
yggnadshy ttan <strong>på</strong> <strong>gotland</strong><br />
2007 – 2008<br />
<strong>byggnadshyttan</strong> <strong>på</strong> <strong>gotland</strong><br />
<strong>2007–2008</strong>
författarna<br />
Kristin Balksten, tekn. dr., balksten byggnadsvård,<br />
lektor vid högskolan <strong>på</strong> <strong>gotland</strong><br />
Nadine Huth, konservator vid <strong>byggnadshyttan</strong> <strong>på</strong> <strong>gotland</strong><br />
Rebeca Kettunen, konservator vid <strong>byggnadshyttan</strong> <strong>på</strong> <strong>gotland</strong><br />
Marleen Kolmodin, byggnadsantikvarie<br />
Arja Källbom, byggnadsantikvarie, metallurg, dekorationsmålare<br />
Håkan Lindkvist, byggnadsingenjör, hyttmästare<br />
Åke G. Sjöberg, f.d. lektor, Visby<br />
Jan Utas, arkitekt saR/Msa, Visby<br />
redaktionskommitté<br />
Håkan Lindkvist, Åke G. Sjöberg, Jan Utas, redaktör.<br />
Författarna är själva ansvariga för sina artiklars innehåll.<br />
omslag Innertaket i Garde kyrka före konserveringen, detalj.<br />
omslagsfoto Nadine Huth.<br />
produktion Byggnadshyttan <strong>på</strong> Gotland, Visby 2009.<br />
grafisk form Helena Duveborg.<br />
tryck Snabba Tryck, Visby 2009.<br />
© Respektive författare.<br />
isbn 91-974679-3-6
Förord<br />
Håkan Lindkvist<br />
stiftelsen <strong>byggnadshyttan</strong> <strong>på</strong> <strong>gotland</strong>s verksamhet 2007 – 2008<br />
Åke G. Sjöberg<br />
garde kyrka – kort om den senaste restaureringen<br />
Marleen Kolmodin och Arja Källbom<br />
Kyrkomålarens färger<br />
– pigmentanalys av bysantinskt muralmåleri i garde kyrka<br />
Åke G. Sjöberg<br />
de fyrtio martyrerna i garde<br />
InnEhåll<br />
Rebeca Kettunen<br />
Konservering av kalkmålningarna i garde kyrka<br />
Nadine Huth<br />
Konservering av det svårt skadade takmåleriet i garde kyrka<br />
Jan Utas<br />
Medeltida s<strong>på</strong>ntak – fynd från gotländska kyrkor<br />
Kristin Balksten<br />
norrlanda, othem och Fardhem kyrkor.<br />
Utvärdering av putsarbeten <strong>på</strong> tornen<br />
5<br />
7<br />
21<br />
25<br />
37<br />
45<br />
61<br />
73<br />
91
FÖRoRd<br />
när jag sätter mig och skriver detta förord har <strong>byggnadshyttan</strong>s<br />
styrelse nyligen gjort bokslut för 2008 års verksamhet och man kan säga<br />
att det går bra för hyttan. det är det bästa resultatet som vi gjort <strong>på</strong> många år,<br />
något som jag som ordförande gläder mig åt. orsaken till detta goda utfall är<br />
naturligtvis flera, men jag tror att en viktig faktor är de strategiska beslut om<br />
hyttans framtid som styrelsen tagit.<br />
<strong>på</strong> initiativ av styrelsens vice ordförande åke g. sjöberg började vi för drygt<br />
ett år sedan en omprövning av stiftelsens uppdrag enligt våra stadgar. Vi har<br />
funnits i drygt 20 år med syfte att medverka till vård och underhåll av medeltida<br />
kyrkor, Visby ringmur och ruiner samt andra kulturhistoriskt värdefulla<br />
byggnader. I uppdraget har också ingått att utveckla metoder för restaurerings-<br />
och underhållarbeten samt att sprida kunskap om dessa och andra frågor<br />
kopplade till hyttans verksamhet. Under åren har omvärlden förändrats,<br />
konkurrensen hårdnat, regler för offentlig upphandling tydliggjorts. Mot den<br />
bakgrunden ställde vi oss frågan om hyttan behövs eller om det är andra som<br />
kan göra det jobb vi nu gör. Vi gick också tillbaka till de ursprungliga stiftarna<br />
för att höra deras uppfattning. det svar vi fick stärkte oss.<br />
det finns många goda hantverkare och firmor som är kunniga <strong>på</strong> renovering<br />
och underhåll av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och här är vi en<br />
aktör bland många. däremot är det få som har det specifika uppdraget att tillvarata<br />
gammal byggnadsteknik, utveckla metoder för underhåll och restaurering<br />
och att sammanställa och sprida kunskap om detta. Men, menar våra stiftare,<br />
det har hyttan och behovet har inte minskat utan är kanske till och med<br />
större idag än när hyttan bildades. så de strategiska beslut som jag nämnde<br />
tidigare handlar om detta och kan sammanfattas i tre punkter:<br />
– Systematiskt utveckla vår kompetens och hantverksskicklighet.<br />
– Utveckla våra former för att sammanställa och sprida kunskap och erfarenhet.<br />
– Öka vår omslutning till en nivå som gör att vi garanterat kan klara det<br />
specifika uppdraget.<br />
5
FÖRoRd<br />
den skrift du nu håller i din hand är alltså ett uttryck för vår förnyade<br />
ambition att sammanställa och sprida kunskap. här kommer du att finna<br />
ett antal lärda och intressanta uppsatser och rapporter som jag hoppas du ska<br />
finna berikande och upplysande.<br />
Jag vill slutligen rikta ett stort tack till skriftkommittén som har utgjorts av<br />
åke g. sjöberg, håkan lindkvist och Jan Utas (som också har varit redaktör).<br />
Utan Ert engagemang och idoga arbete hade vi aldrig kunnat åstadkomma en<br />
så välkomponerad årsskrift.<br />
6<br />
anders granat<br />
ordförande<br />
stiftelsen <strong>byggnadshyttan</strong> <strong>på</strong> <strong>gotland</strong>
Håkan Lindkvist<br />
stIFtElsEn <strong>byggnadshyttan</strong> <strong>på</strong> <strong>gotland</strong>s<br />
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
<strong>byggnadshyttan</strong>s baKgRUnd oCh oRganIsatIon<br />
En byggnadshytta är enligt nationalencyklopedin »en arbetsorganisation kring<br />
ett större bygge, framför allt under medeltiden, renässansen och barocken. Förutom<br />
byggmästare/arkitekt och stenhuggare ingick i <strong>byggnadshyttan</strong> olika<br />
hantverkare, såsom murare, kalkrörare, timmermän och smeder. stenbrottens<br />
grovhuggare och byggplatsens hantlangare tillhörde vanligen också organisationen.<br />
den reglerades av stadgar och hade egen, intern rättskipning.<br />
byggnads hyttan hade högre status och friare rättsställning än de till städerna<br />
bundna yrkesskråna. ordet kan också beteckna en verkstadslokal i vilken medlemmarna<br />
i organisationen utförde en del av sina arbeten«.<br />
Byggnadshyttan <strong>på</strong> Gotland<br />
<strong>byggnadshyttan</strong> <strong>på</strong> <strong>gotland</strong> bildades 1986 som en stiftelse med syfte att varaktigt<br />
säkerställa den hantverkskunskap som fordras för restaurering av äldre<br />
bebyggelse. stiftarna är Riksantikvarieämbetet, samfälligheten <strong>gotland</strong>s kyrkor,<br />
<strong>gotland</strong>s kommun och Föreningen <strong>gotland</strong>s fornvänner (huvudman för<br />
<strong>gotland</strong>s Museum). två representanter från respektive av de båda förstnämnda<br />
organisationerna och en för vardera av de sistnämnda bildar tillsammans med<br />
en opartisk ordförande hyttans styrelse. ordförandeposten innehas sedan den<br />
1 januari 2005 av länsrådet anders granat.<br />
bakgrunden till hyttans tillkomst är det omfattande vårdbehovet hos den<br />
stora mängden kulturhistoriskt värdefulla byggnader <strong>på</strong> ön med de 92 medeltidskyrkorna<br />
och ringmuren och ruinerna i Visby som främsta representanter.<br />
Förutom att medverka vid underhållet av dessa skall man enligt stadgarna utbilda<br />
hantverkare och utveckla hantverksmetoder, tillverka byggnadsmaterial<br />
samt sammanställa och sprida vunna kunskaper och erfarenheter, de årsskrifter<br />
som givits ut sedan år 2000 är exempel <strong>på</strong> den sistnämnda uppgiften.<br />
7
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
Byggnadshyttans Kalk AB<br />
stiftelsen äger 90 procent av dotterbolaget <strong>byggnadshyttan</strong>s Kalk ab. bolagets<br />
verksamhet, som startade 1991, innebär tillverkning och försäljning av kalk och<br />
kalkprodukter och andra material för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.<br />
Kalkbolaget har ingen personal anställd, tjänster för administration och produktion<br />
köps av stiftelsen.<br />
Personal<br />
<strong>byggnadshyttan</strong>s chef – med titeln hyttmästare – är sedan 1997 håkan lindkvist.<br />
han är byggnadsingenjör och har tidigare varit verksam i olika funktioner hos<br />
entreprenadföretag i skåne, bland annat som arbetschef hos JM ab (John<br />
Mattson byggnads ab) och som vd för mur- och putsspecialistföretaget pukab i<br />
Malmö. I övrigt bestod <strong>byggnadshyttan</strong>s personal vid utgången av år 2008 av en<br />
kamrer/kanslist, två arbetsledare, tre konservatorer och 15 bygghantverkare.<br />
Byggnader och anläggningar<br />
<strong>byggnadshyttan</strong>s kontor ligger i gamla Residenset, ett knuttimrat hus från<br />
1640-talet beläget mycket centralt invid donners plats i Visby innerstad. Inom<br />
endast ett par hundra meters radie finns några av verksamhetens närmaste<br />
samarbetspartners inom länsstyrelse, länsmuseum och högskola. huset, som är<br />
byggnadsminnesförklarat, ägs av Föreningen <strong>gotland</strong>s fornvänner.<br />
Kalkbolaget är sedan 1996 ägare till fastigheten s:ta Maria 37 i Visby, belägen<br />
alldeles intill domkyrkan. Fastigheten köptes nämnda år in från Fornvännerna.<br />
<strong>på</strong> tomten finns två sammanbyggda medeltida stenhus, »Johan<br />
Målares hus«, vilka även dessa är byggnadsminnesförklarade sedan 1966.<br />
husen har totalrenoverats av hyttan och inrymmer i dag uthyrningslägen heter,<br />
lokaler samt en vinkällare.<br />
<strong>byggnadshyttan</strong>s förråd, verkstäder och personalbyggnader m.m. ligger <strong>på</strong><br />
av <strong>gotland</strong>s kommun förhyrd mark vid djupkvior i södra utkanten av Visby.<br />
anläggningen är mer eller mindre under ständig utveckling. För närvarande<br />
inryms där verkstäder för specialsnickeri, för specialglasmästeri samt för materiel<br />
och utrustning; arbetsledningskontor med personalutrymmen och arkiv;<br />
konservatorsateljé, kall- och varmförråd för byggnadsmaterial och maskiner,<br />
samt kalkgravar för lagring av våtsläckt kalk, m.m.<br />
I anslutning till djupkviorförrådet ligger »Katedralen«, en kyrkobyggnad<br />
i miniformat. den uppfördes 1995–96 som övningsobjekt av elever från bygg-<br />
8
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
nadsvårdsutbildningen vid högskolan <strong>på</strong> <strong>gotland</strong> och instruktörer från <strong>byggnadshyttan</strong>.<br />
Idag används den bland annat för provning och utveckling av<br />
klimat styrutrustning för kyrkobyggnader.<br />
I hejnum, drygt två mil nordost om Visby, ligger <strong>på</strong> arrenderad mark den<br />
vedeldade kalkugn som används vid framställningen av <strong>byggnadshyttan</strong>s våtsläckta<br />
kalk. Kalkbrottet, varifrån kalkstenen till bränningen hämtas, ligger i<br />
omedelbar anslutning till kalkugnen. Kalkstenen bryts enligt avtal med ägarna<br />
till fastigheten hejnum Rings 3:1. <strong>på</strong> platsen finns också en fungerande tjärdal<br />
(gotl. sojde).<br />
Kalktillverkningen<br />
För Kalkbolagets räkning tillverkades under 2007–08 cirka 13 ton våtsläckt<br />
kalk, och ca 50 ton avyttrades. därav köptes cirka 23 ton tillbaka av <strong>byggnadshyttan</strong><br />
för att användas i byggverksamheten.<br />
Ekonomi<br />
omsättningen år 2007 var för stiftelsen <strong>byggnadshyttan</strong> ca 18,5 milj. kronor,<br />
för <strong>byggnadshyttan</strong>s Kalk ab ca 0,7 milj. kronor. Fördelningen av arbets -<br />
volymen mellan kyrkorestaureringar och övriga entreprenader var 68 procent<br />
kyrkorestaureringar och 32 procent övriga arbeten. Motsvarande siffror för år<br />
2008 var 19,7 milj. kr resp. 0,7 milj. kr i omsättning samt fördelning arbetsvolym<br />
52 procent kyrkorestaureringar och 48 procent övriga arbeten.<br />
9
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
UtFÖRda REstaURERIngspRoJEKt<br />
Kyrkorestaureringar<br />
<strong>på</strong> uppdrag av samfälligheten <strong>gotland</strong>s kyrkor, som har underhållsansvaret<br />
för öns samtliga 92 medeltida kyrkobyggnader och för Visborgskyrkan i Visby<br />
från 1960-talet, har <strong>byggnadshyttan</strong> under 2007–08 utfört sex mer omfattande<br />
kyrkorestaureringar. Insatserna bekostas delvis av den kyrkoantikvariska<br />
ersättningen som funnits att tillgå sedan sekelskiftet. För projekteringen av<br />
byggnadsarbetena vid restaureringarna svarade arkitekt Jan Utas, Visby.<br />
I samband med de utvändiga restaureringarna är vanliga arbeten omläggning<br />
av tegel- och faltak och putsning eller foglagning av fasader, samt reparation<br />
av fönster och masverk av kalksten. Invändigt omfattar arbetena oftast<br />
rengöring av väggar och valv i kyrkorummet och i sakristian, konservering<br />
av kalkmålningar och översyn av fasta och lösa inventarier, utbyte av uttjänta<br />
värme system samt anordnande av förrådsutrymmen för lösa stolar, städmateriel<br />
och annat som behövs för kyrkans användning.<br />
I Levide kyrka kom vid den senaste restaureringen 2007 utöver åtgärder av<br />
detta slag ett mer ovanligt arbete till stånd: en passionssvit från 1400-talet <strong>på</strong><br />
lång husets nordvägg, som vid sekelskiftet 1900 togs fram och sextio år senare<br />
kalkades över, togs nu ånyo fram, konserverades och – för två av scenerna i frisen<br />
– rekonstruerades. nämnas kan också att vid avgränsningen av ett förråd<br />
bakom orgeln i tornkammaren fick en målad ryggskärm från kyrkans 1600talspredikstol<br />
en ny uppgift.<br />
I Hall kyrka reparerades tornhuven och tornet putsades om i sin helhet. Invändigt<br />
återställdes bland annat den medeltida bemålningen <strong>på</strong> långhusets mittkolonn.<br />
Östergarn kyrka, som eldhärjats flera gånger under tidigare århundraden i samband<br />
med krigshandlingar, har få äldre inredningsdetaljer bevarade. En målad<br />
takfris från 1700–talet, fragmentariskt bevarad, kunde dock återställas vid restaureringen<br />
2008.<br />
I Stånga kyrka utfördes 2007 en invändig restaurering, även här saknar kyrkorummet<br />
i det närmaste helt kalkmålningar. sakristian utvidgades genom att ett äldre, ej<br />
utnyttjat pannrum inkorporerades, och under läktaren i tornrummet inrättades förråds-<br />
och kapprum, varvid tornrummet i övrigt anordnades som ett »kyrktorg«.<br />
10
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
Levide kyrka efter<br />
utförd yttre och inre<br />
restaurering. I interiören<br />
återställdes bland annat<br />
den svagt rosa färgtonen<br />
från tidigt 1900-tal.<br />
Bakom orgeln i tornrummet<br />
anordnades ett förrådsutrymme<br />
varvid det<br />
gamla ryggstycket till<br />
predikstolen återanvändes<br />
som dörr (t.v.).<br />
Foto Helena Duveborg.<br />
11
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
Ovan: Östergarn kyrka<br />
efter färdigställd yttre<br />
och inre restaurering.<br />
Under läktaren avskiljdes<br />
ett par mindre förråd med<br />
användande av två äldre<br />
bänkryggstycken.<br />
Foto Helena Duveborg.<br />
Nedan: Hellvi kyrka<br />
efter inre restaurering.<br />
Nyfunna kalkmålningsrester<br />
aktualiserar en snar<br />
framtagning av den<br />
medeltida bildprakten i<br />
kyrkorummet.<br />
Foto Pär Malmros.<br />
Motstående sida:<br />
Domkyrkans östgavel<br />
under restaureringen<br />
av fönstren.<br />
Foto Rebecka Svensson.<br />
12
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
Även Hellvi kyrka har ansetts sakna kalkmålningar, och vid planeringen av kyrkans<br />
invändiga restaurering avsattes inte några större resurser för framtagning<br />
eller konservering av sådana. Vid provknackningar <strong>på</strong> väggar och valv hittade<br />
dock konservatorerna en betydande mängd målningar, varför man beslöt att<br />
göra klart de planerade arbeten men återkomma och avsluta konservatorsarbetena<br />
när finansieringen säkrats.<br />
den invändiga restaureringen av Garde kyrka skall inte närmare beröras här då<br />
den beskrivs <strong>på</strong> annan plats i årsskriften.<br />
Vid den utvändiga restaureringen av Hörsne kyrka 2008, som utfördes av <strong>gotland</strong>sbyggen<br />
i hemse, var hyttmästaren byggledare <strong>på</strong> uppdrag av samfälligheten.<br />
I övrigt har en mängd större och mindre underhållsarbeten av skiftande slag<br />
utförts <strong>på</strong> en rad kyrkor. I Domkyrkan i Visby renoverades 2008 både vindsfönstren<br />
i klerestorievåningen och de fasta fönstren i den östra korgaveln. I<br />
Gothem kyrka har omfattande konserveringsarbeten gjorts <strong>på</strong> den fasta inredningen,<br />
bland annat <strong>på</strong> den medeltida korbänken, och i Lärbro kyrka förstärk-<br />
13
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
tes murtrappan i tornet genom insättning av dragstag och montering av stålförstärkningar<br />
<strong>på</strong> trappstegen. trappan används flitigt av besökare som önskar<br />
se den unika valvställningen från 1340-talet i tornets övervåning.<br />
Även <strong>på</strong> fastlandet har en del arbeten utförts. I Ösmo kyrka har sakristian<br />
byggts om, fasaderna har putslagats och avfärgats, och kyrkogårdsmuren samt<br />
klockaregården har reparerats. För botkyrka församlings räkning restaurerades<br />
de medeltida träkonstruktionerna <strong>på</strong> vindar och i torn i Botkyrka kyrka, och<br />
personal- och förrådsutrymmena byggdes till.<br />
Restaureringsarbeten <strong>på</strong> profana byggnader m.m.<br />
den ståtliga prästgårdsladugården i Vall restaurerades 2008. prästgårdsmiljön,<br />
som ligger i direkt anslutning till socknens medeltida kyrka, är byggnadsminne<br />
sedan 1999. ladugården kom till <strong>på</strong> 1880-talet som ersättning för flera<br />
äldre förfallna uthus. Väggarna är uppförda i kalkputsad kalksten och taket<br />
är s<strong>på</strong>ntäckt, sedermera klätt med korrugerade eternitplattor. byggnaden har<br />
den tidstypiska, symmetriska placeringen av portar, luckor och fönster. Inriktningen<br />
för restaureringen var att bevara byggnaden i ursprungligt skick, men<br />
att den ändå ska kunna användas. Fasadputsen har lagats med rent kalkbruk<br />
med samma blandningsförhållande som det ursprungliga, ytstruktur och<br />
kulör som befintlig. skadat virke har ersatts med nytt, i samma utförande och<br />
dimensioner och med god virkeskvalitet. träytor har målats med röd slamfärg<br />
och snickerier med brunockra linoljefärg.<br />
I samarbete med länsstyrelsen uppfördes under 2008 ett drygt 9 meter högt utsiktstorn<br />
<strong>på</strong> Kallgateburg i Hejnum, varifrån man har utsikt över det omkringliggande<br />
obebyggda skogsområdet och hejnum Kallgate, <strong>gotland</strong>s största våtmarksområde.<br />
Utformningen gjordes tillsammans med uppdragsgivaren och<br />
ingenjör bernt hallgren, konstruktionsfirma b-Kon. tornet är byggt i grovt,<br />
gotländskt virke som kommer att järnvitriolbehandlas under sommaren 2010.<br />
stommen förtillverkades delvis <strong>på</strong> <strong>byggnadshyttan</strong>s förråd i Visby och fraktades<br />
vintertid till den relativt otillgängliga byggplatsen.<br />
<strong>på</strong> Enholmen utanför slite finns en mycket välbyggd och välbevarad kalkugnsruin<br />
byggd i traditionell gotländsk stil. Ugnen är uppförd 1854 i samband med<br />
att fortet <strong>på</strong> ön uppfördes och förvaltas i dag av Fortifikationsverket. För att<br />
förhindra ett fortsatt förfall och risk för ras rensades växtlighet bort, och murar<br />
och murkrön lagades med hydrauliskt kalkbruk.<br />
14
Ovan den under 2008 upprustade prästgårdsladugården i Vall.<br />
Nedan den nyrestaurerade vattenkvarnen vid Norrbys i Väte.<br />
Foto Helena Duveborg.<br />
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
15
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
Utsiktstornet <strong>på</strong> Kallgateburg i Hejnum.<br />
Foto Jan Utas.<br />
16<br />
Vattenkvarnen vid Norrbys gård i<br />
Väte, som ägs av föreningen <strong>gotland</strong>s<br />
fornvänner, har fått stomme,<br />
fasader och vattenhjul restaurerade.<br />
<strong>på</strong> uppdrag av länsförsäkringar har<br />
ett Gotlandshus, ritat av den välkände<br />
gotländske arkitekten birger<br />
andersson, byggts <strong>på</strong> fastigheten<br />
takstens i lärbro som ersättning<br />
för ett boningshus som brunnit ner.<br />
Inhemska material som kalkbruk<br />
och snickerier av gotländsk furu har<br />
till stor del använts.<br />
Ett inte så stort men speciellt uppdrag<br />
var den putsning av fasadpartier<br />
som utfördes <strong>på</strong> en stadsvilla i<br />
»nyfunkisstil« i Umeå, ritad av White<br />
arkitekter.<br />
Ett annat mindre vanligt uppdrag var omläggning av flistak vid Muramaris<br />
utanför Visby. byggnadsminnet Muramaris, uppfört <strong>på</strong> 1910-talet som<br />
sommar hem för konsthistoriken Johnny Roosval och hans hustru, skulptrisen<br />
Ellen von hallwyl, har <strong>på</strong> grund av eftersatt underhåll haft problem med sitt<br />
läckande tak av kalkstensflis. huvudbyggnadens tak lades om 2003, och 2007<br />
anslogs byggnadsvårdsmedel för att utföra motsvarande arbete <strong>på</strong> det s.k. tehuset<br />
och <strong>på</strong> farstun.<br />
Reparations-, till- och ombyggnader har i sedvanlig ordning utförts <strong>på</strong> ett antal<br />
fastigheter både i Visby och <strong>på</strong> övriga <strong>gotland</strong>. nämnas kan fasad- och takarbeten<br />
åt bostadsrättsföreningen Björkanderska Fastigheten vid s:t hansgatan,<br />
<strong>på</strong> »Gula huset« vid tranhusgatan, samt <strong>på</strong> två fastigheter vid s:t olofs gränd<br />
och i kvarteret s:ta gertrud, alla i Visby. dessutom utfördes ett antal s.k. Rotarbeten<br />
<strong>på</strong> bostadshus spridda över ön.
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
Torntrappan i Lärbro<br />
kyrka med stålförstärkningarna<br />
av trappstegen.<br />
Foto Cecilia Boman.<br />
Tornportalen i Buttle<br />
kyrka under konservering.<br />
Konservatorerna<br />
Rebeca Kettunen och<br />
Katarina Schüssler.<br />
Foto Helena Duveborg.<br />
17
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
Konservatorsarbeten<br />
Konservering är det område som ökat mest av <strong>byggnadshyttan</strong>s verksam heter<br />
under de senaste åren. detta som en följd av de ökade satsningarna från länsstyrelsens<br />
sida för att bevara kulturarvet vad gäller kyrkoinredningar, kyrkoinventarier,<br />
likvagnar m.m.<br />
<strong>byggnadshyttan</strong>s konservatorsavdelning består av två konservatorer och en<br />
konservatorsassistent. bland utförda uppdrag kan nämnas följande:<br />
stenkonserveringsarbeten i Östra Gravkapellet i Visby, skeppssättningen<br />
Tjelvars grav i boge och Buttle kyrkas västportal.<br />
Konservering av muralt måleri i Garde kyrka, samt konservering av det<br />
målade innertaket i samma kyrka.<br />
UtbIldnIng oCh KUnsKapsspRIdnIng EtC.<br />
Doktorandstipendium<br />
<strong>byggnadshyttan</strong> har avslutat sitt engagemang i doktorandprojektet Beständig<br />
puts <strong>på</strong> murverk i och med att doktoranden Kristin balksten avlade sin doktorsexamen<br />
hösten 2007, redovisad i avhandlingen Traditional Lime Mortar and<br />
Plaster. Reconstruction with Emphasis on Durability.<br />
Resultaten av hennes forskning, som redovisas <strong>på</strong> annan plats i denna skrift,<br />
blev mycket positivt mottagna och har redan med framgång använts vid <strong>byggnadshyttan</strong>s<br />
putsningsarbeten. En utvärdering av två år tidigare utförda putsreparationer<br />
<strong>på</strong> fyra kyrktorn utfördes under 2008. Utvärderingen visar, med<br />
något enstaka mindre undantag, att puts och färg dittills klarat sig utan skador.<br />
samarbetet med Kristin fortsätter genom ett flerårigt samarbetsavtal <strong>på</strong><br />
konsultbasis.<br />
Tjärprojekt<br />
Efter att Kristin balkstens lyckade doktorandprojekt avslutats har ett nytt<br />
angeläget forskningsprojekt <strong>på</strong>börjats.<br />
Varje år utförs ett antal tjärstrykningar <strong>på</strong> de gotländska kyrkornas tornhuvar<br />
och faltak för en kostnad av flera hundra tusen kronor. Frågan är om<br />
arbetena med nuvarande metoder och material ger taken det skydd man förväntar<br />
sig, om rätt appliceringsteknik och lämpligaste tjära används etc.<br />
hyttans styrelse har därför beslutat att tillsammans med samfälligheten<br />
<strong>gotland</strong>s kyrkor driva ett projekt med syftet att få svar <strong>på</strong> ovanstående frå-<br />
18
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
gor. byggnadsantikvarie pär Malmros, <strong>gotland</strong>s Museum, har engagerats som<br />
projektledare och kommer under de närmaste åren att utföra praktiska tester,<br />
samla in kunskaper från litteratur, aktiva entreprenörer m.m.<br />
Konservering<br />
hyttans konservatorer har i samband med arbetena i garde kyrka inlett ett<br />
samarbete med sakkunniga inom bysantinskt måleri genom besök av professorerna<br />
Maria orlova och svetlana Vasilyeva från Moskva samt färgforskaren ole<br />
Ingolf Jensen nyrén, med den senare avseende pigmentanalyser.<br />
samarbete har också inletts med Riksantikvarieämbetet vad gäller analysverksamhet<br />
och möjligheter till framtida praktikantutbyte.<br />
Studiebesök, seminarier och konferenser<br />
I <strong>byggnadshyttan</strong>s uppdrag ingår att vara en aktiv part i relevanta sammanhang<br />
vad gäller vård och underhåll av kulturhistorisk bebyggelse. detta innefattar<br />
bland annat att anordna och delta i projektgrupper, workshops, studiebesök,<br />
seminarier och konferenser. Under 2007–08 deltog hyttmästaren och<br />
övrig personal bland annat i följande aktiviteter:<br />
Kultudralen – ombyggnad av s:t nicolai ruin i Visby. <strong>byggnadshyttan</strong> deltar<br />
genom hyttmästaren i den byggnadsgrupp som arbetar för att omvandla ruinen<br />
till ett internationellt känt verksamhetscenter för kulturaktiviteter.<br />
Stain – utbildning av stenhantverkare. deltagande i starten av ett projekt med<br />
målsättningen att bygga upp en nationell utbildning <strong>på</strong> <strong>gotland</strong>.<br />
Företag inom byggnadsvård och restaurering (FIboR), kunskapsdagar i stockholm<br />
2007 samt årsmöte i Visby 2008.<br />
Nordiskt forum för byggnadskalk, seminarier med årsmöten i london (2007) och<br />
i Fredrikstad i norge (2008).<br />
Församlingsförbundets fastighetsrådgivare, rådgivarträff i stockholm.<br />
Svenska kyrkan, fastighetsdagar i stockholm, utvärdering och utveckling av<br />
karaktäriseringar och prioriteringar i Uppsala.<br />
Svenska Kyrkans Ingenjörsförening (sKIF), årsmöte i Växjö.<br />
European Association of building Crafts and Design (EaCd), föredrag om<br />
svenska kyrkans organisation samt de gotländska kyrkornas byggnadshistoria<br />
vid Cathedral Master builders 2007 i soest, tyskland; årsmöte i slovenien<br />
(2007), konferensen action on skills training Education for the historic<br />
Enviroment i london (2008).<br />
19
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
Svenska putsentreprenörföreningen (spEF), årsmöte i grythyttan samt höstmöte<br />
i Malmö.<br />
Lera och byggnadsvård, hantverksseminarium i Visby.<br />
Saltproblematik, konferens i Köpenhamn.<br />
Samfälligheten Gotlands kyrkor, studieresa till danmark och tyskland.<br />
Byggnadshyttans styrelse, studieresa till skokloster 2007 (inomhusklimat).<br />
Byggnadshyttans styrelse och personal, studieresa till danmark och nordvästra<br />
tyskland 2007.<br />
Byggnadshyttans personal, studieresa till prag (2007) resp. till fackmässan nordbygg<br />
i stockholm (2008).<br />
<strong>byggnadshyttan</strong> anordnade under åren bland annat:<br />
FIBOR:s årsmöte 2007 <strong>på</strong> <strong>gotland</strong> med tema Kalk.<br />
Kulturhusens dag 2007. Visning av <strong>på</strong>gående kyrkorestaureringar.<br />
Branschorganisationer<br />
I enlighet med målsättningarna i stiftelsens stadgar är <strong>byggnadshyttan</strong> aktiv i<br />
ett antal branschorganisationer både nationellt och internationellt, såsom ICo-<br />
Mos, spEF, FIboR, EaCd, sKIF och nordiskt Forum för byggnadskalk. <strong>på</strong><br />
det lokala planet är hyttan engagerad i det lokala nätverket för byggnadsvård.<br />
Publikationer<br />
detta är den fjärde utgåvan av <strong>byggnadshyttan</strong>s skriftserie. Målsättningen att<br />
komma ut med en ny skrift med redogörelser för hyttans verksamhet och närliggande<br />
ämnen vartannat år kvarstår. I övrigt har <strong>byggnadshyttan</strong> liksom tidigare<br />
år uppmärksammats bland annat i tidningsartiklar i främst lokalpressen.<br />
Hyttmästarens uppdrag<br />
Förutom styrelseuppdrag i de nämnda branschorganisationerna är hyttmästaren<br />
församlingsrådgivare i Visby stift. Uppdraget innebär att vara rådgivare åt<br />
stiftets församlingar i frågor som rör kyrkobyggnadernas vård och underhåll.<br />
20
Åke G. Sjöberg<br />
gaRdE KyRKa<br />
– kort om den senaste restaureringen<br />
garde kyrka restaurerades till det<br />
yttre 2004 – fasader, gluggar, fönster<br />
och portar samt en omfattande reparation<br />
av tornhuven. Kyrkans inre och<br />
yttre genomgick 1963–68 en lika långvarig<br />
som uppmärksammad och omskriven<br />
restaurering. Med sina tidiga bysantinska<br />
målningar i bågen mellan det lilla<br />
långhuset och det en gång inte så höga<br />
tornet samt med betydande rester av den<br />
tidigmedeltida takkonstruktionen över<br />
den ursprungliga – västliga – delen av<br />
långhuset är kyrkan i vissa avseenden<br />
något av en primus inter pares (den främste bland likar) bland de gotländska<br />
kyrkorna. Även till sitt yttre är kyrkan en skönhet. där dominerar en senare<br />
byggnadsperiod, 1300-talet, med det höga sylvassa tornet och det gotiska koret.<br />
Kyrkogården med sina stigluckor i alla väderstreck fullständigar bilden.<br />
Efter fyrtio år hade kyrkan fått sina inre skavanker. puts <strong>på</strong> väggar och valv<br />
hade sina brister, bland annat missfärgad av inläckande vatten. Kraftig svärtning<br />
hade uppstått <strong>på</strong> sina håll och en viss sprickbildning kunde konstateras<br />
vid några av fönstren. det dekorerade innertaket var skadat i sin 1700-talsmålning.<br />
Värmesystemet var delvis ur funktion och knappast reparabelt.<br />
Kyrkan placerades efterhand <strong>på</strong> samfälligheten <strong>gotland</strong>s kyrkors kölista, varefter<br />
arkitekt Jan Utas 2005 utarbetade ett restaureringsprogram. samfällig heten<br />
med <strong>byggnadshyttan</strong> som entreprenör genomförde så en restaurering 2007–08.<br />
Restaureringsprogrammet är stommen i restaureringens planering – godkänt<br />
av både församlingen som fastighetsägare och nyttjare och av länsstyrelsen<br />
som tillståndsgivande organ. Men ett sådant program kan inte utarbetas<br />
21
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
22
gaRdE KyRKa – KoRt oM dEn sEnastE REstaURERIngEn<br />
så totaltäckande att det helt styr lösandet av alla delproblem. åtskilliga frågor<br />
måste närmare studeras under arbetets gång. Ja, en del visar sig eller uppkommer<br />
först då. när specialister som konservatorer, eltekniker, finsnickare och<br />
hyttans arbetslag väl är <strong>på</strong> plats får man diskutera och pröva sig fram. I dessa<br />
diskussioner deltar den programskrivande arkitekten, byggledningen, representanter<br />
från församlingen, länsstyrelsens kyrkoantikvarie och oftast nog<br />
också den antikvariska kontrollant som samfälligheten städslat. samt någon<br />
förtroendevald från samfälligheten – alltså byggherren. diskussionstillfällena<br />
kan vara många, men besluten hamnar med det snaraste i byggmötesprotokollen.<br />
och när de nya förslagen väl kommit <strong>på</strong> pränt brukar länsstyrelsen med i<br />
övriga sverige otänkbar snabbhet ge sitt tillstånd.<br />
I garde hölls några frågor öppna <strong>på</strong> det förberedande stadiet. hur aktsam<br />
skulle man vara gentemot 1960-talets arkitektlösningar? här är bänkkvarter, predikstol,<br />
orgel och altarskrank eller altarring i hög grad barn av sin tid. För en del<br />
av dagens esteter inte så vackra barn. Men de är också intressanta vittnesbörd om<br />
sin tid. och för hela den östra delen av kyrkan ger de sin karaktär – en karaktär<br />
som avspeglas även i de skänkta 1900-talsglasmålningarna i korfönstret, vars<br />
sköna stenhuggarkonst är från 1300-talet. den som tittar ordentligt finner också<br />
att inredningsstilen även gäller den branta trappan eller stegen upp till tornet.<br />
det fälldes en del hårda ord om denna 1960-talsinredning och dess färgsättning<br />
eller brist <strong>på</strong> färgsättning. till detta kom att man i församlingen gärna ville ha tillbaka<br />
en altarring från sent 1800-tal, en altarring dit mången församlingsbo gått till<br />
sitt första nattvardsbord och där mången även firat sin vigselakt. sådana minnen<br />
har spelat sina roller vid restaureringsdiskussioner i åtskilliga <strong>gotland</strong>skyrkor.<br />
nu visade det sig att denna äldre altarring, bevarad i ett lokalt skrymsle,<br />
inte utan många svåra och kostsamma åtgärder skulle gå att återanvända. den<br />
yngre fick alltså bli kvar. bänkkvarteren visade sig också i sitt snickeri smidigt<br />
kunna anpassas till det nya värmesystemet. diskussionen om det hela ebbade<br />
ut. 1960-talskaraktären i denna del av kyrkan blev kvar.<br />
Garde kyrka. En komplex restaureringssituation: det tidigmedeltida<br />
måleriets fältindelning rekonstruerades, takmålningen från 1700talet<br />
konserverades och bänkinredningen från 1960-talet sparades.<br />
Värmekronor installerades och en avbalkning för förråd i tornrummet<br />
byggdes. De nyinstallerade värmefläktarna längst bak i bänkkvarteren<br />
syns inte <strong>på</strong> bilden. Foto Jan Utas.<br />
23
gaRdE KyRKa – KoRt oM dEn sEnastE REstaURERIngEn<br />
Värmefrågan löstes <strong>på</strong> två sätt. dels<br />
med infravärme från »järnkronor« över<br />
bänkkvarteren enligt en lösning prövad<br />
i lau. dels genom inbyggda fläktar som<br />
fick sin värme från en luftvärmepump.<br />
att placera denna pump <strong>på</strong> kyrkogården<br />
norr om kyrkan var ingen självklar<br />
sak. Man prövade sig fram och satte upp<br />
en enkel attrapp bland gravstenarna. att<br />
placera den som en liten utbyggnad intill<br />
kyrkväggen hade förmodligen avsevärt stört kyrkans slanka exteriör.<br />
Kyrkans vind är <strong>på</strong> grund av den tidigmedeltida takkonstruktionen flitigt<br />
besökt. Isoleringen var delvis nedtrampad. här krävdes gångbryggor, belysning<br />
och mycket annat. allt detta var noga förutsett. Men: kyrkvindens golv är<br />
långhusrummets tak. taket är förvisso skönt bemålat. om detta inre tak togs<br />
bort skulle man kunna se de medeltida takkonstruktionerna nedifrån kyrkan.<br />
de flesta besökarna skulle inte behöva ta sig upp för närmare studier. Eventuellt<br />
skulle en sådan lösning också vara antikvariskt korrekt, den allra första<br />
stenkyrkan kanske inte hade något tvärgående och platt innertak. Kanske var<br />
rummet från början öppet ända upp till nockens undersida?<br />
den här fråga kan ställas i många <strong>gotland</strong>skyrkor; halla, Follingbo, lye<br />
m.fl. den är byggnadshistoriskt intressant och för gardes del gäller att takkonstruktionen<br />
verkar vara så avsiktligt utsmyckad att den borde ha varit synlig<br />
från kyrkrummet. Frågan är ännu obesvarad och innertaket/vindsgolvet är<br />
kvar. svaret <strong>på</strong> en annan fråga avgjorde det fortsatta arbetet.<br />
I samband med den här hastigt uppkomna frågan om det platta takets vara<br />
eller icke-vara (den kom från antikvariskt håll) diskuterades också detta taks<br />
eget antikvariska värde. Man frågade sig om merparten av 1700-talsmålningen<br />
var äkta eller om den i stort var en 1960-talspastisch. svaret gavs ganska snart<br />
och finns att studera här i konservator nadine huths uppsats.<br />
I konservator Rebeca Kettunens bidrag återfinns diskussionen om de bysantinska<br />
målningsresterna <strong>på</strong> lång husets väggar.<br />
den som i detalj vill studera garde kyrkas långa historia har med denna<br />
restaurering fått åtskilliga hundra sidor väsentliga projekterings-, byggmötes-,<br />
gransknings- och besiktningshandlingar att penetrera.<br />
24
Marleen Kolmodin och Arja Källbom<br />
KyRKoMålaREns pIgMEnt<br />
– analys av bysantinskt muralmåleri i garde kyrka<br />
d e medeltida kalkmålningarna i sveriges kyrkor har ingående beskrivits<br />
av konsthistoriker. Endast i mindre utsträckning har beskrivningarna<br />
innefattat även de metoder och material som använts vid uppmålandet. I<br />
samband med den invändiga restaureringen av garde kyrka 2008 gavs tillfälle<br />
att undersöka pigmenten i kalkmåleriet i kyrkans långhus från 1100-talets mitt.<br />
Resultaten väcker många frågor kring både garde kyrka och övriga gotländska<br />
kyrkor och i synnerhet om det bysantinska måleriet. Värdet av den information<br />
som man kan få fram genom pigmentanalyser får därför anses vara mycket hög.<br />
analyserna utfördes i två omgångar. totalt bearbetades 28 prov, varav vi i<br />
denna artikel beskriver de sex analyser som utfördes i den första omgången.<br />
pigmentkarakteriseringen med ljusoptiskt mikroskop utfördes under ledning<br />
av ph. d. ole Ingolf Jensen nyrén i nära dialog med författarna. 1 den ljusoptiska<br />
pigmentanalysen utfördes vid göteborgs Universitet, avdelningen för<br />
Kulturvård. Undersökningarna med svepelektronmikroskopi utfördes av arja<br />
och Rikard Källbom <strong>på</strong> swerea swecast i Jönköping. Uppdragsgivare för den<br />
ljusoptiska analysen var samfälligheten <strong>gotland</strong>s kyrkor.<br />
Ett antal detaljer i måleriet i långhus och tornbåge bedömdes vara särskilt<br />
intressanta för analys, exempelvis finns stora sammanhängande ytor av en klar<br />
blå kulör (prov nr 1). I den romanska fönsternischen, vilken är bemålad med<br />
växtornamentik i rött, gult och svart och är placerad i långhuset åt söder, togs<br />
prov från de partier som i dag upplevs som svarta (prov nr 2), samt från ett<br />
brunrött parti (prov nr 3). Även ett område i långhuset med ett gröngrått pigment<br />
som målats i en laserande teknik valdes (prov nr 4).<br />
Från den helgongestalt som är placerad i tornbågen mot söder togs två prover:<br />
ett från del av svart parti <strong>på</strong> helgonets mantel (prov nr 5) samt ett från helgonets<br />
röda kläde (prov nr 6).<br />
pigmentproverna skrapades försiktigt ner med en vass skalpell, storleksmässigt<br />
motsvarande ett tändstickshuvud, fångades upp <strong>på</strong> pappersark och lades i<br />
tättslutande plastbehållare som märktes och numrerades.<br />
25
KyRKoMålaREns pIgMEnt<br />
26<br />
Jordpigment i polariserat ljus.<br />
Prov nr 5 (svart) och nr 6 (röd)<br />
i stereomikroskop respektive svepelektronmikroskop.
UndERsÖKnIngsMEtodER<br />
KyRKoMålaREns pIgMEnt<br />
optisk polarisationsmikroskopi används inom mineralogi för att karakterisera<br />
mineraler, men metoden är också användbar för pigmentbestämning. pigmentens<br />
optiska och kristallografiska egenskaper undersöks genom att analysator<br />
och polarisator korsas i förhållande till varandra, relief/brytningsindex<br />
uppskattas, varefter provbordet roteras 360°. beroende <strong>på</strong> mineralets ljusbrytningsegenskaper<br />
uppstår karakteristiska interferensfärger. Förutom mineralets<br />
kristallstruktur och ljusbrytningsegenskaper <strong>på</strong>verkar även dess kornstorlek<br />
uppkomsten av interferensfärger. Mineralkornens form, storlek, transparens<br />
och andra kännetecken studeras.<br />
Identifiering av pigment med optiskt polarisationsmikroskop har både möjligheter<br />
och begränsningar. det är ett enkelt sätt att skilja historiska pigment<br />
från moderna syntetiska: till exempel kan äkta ultramarinblått snabbt särskiljas<br />
från syntetiskt, trots att båda har exakt samma kemiska sammansättning.<br />
de historiska pigmenten har större kornstorlek och kornstorleksvariation än<br />
de senare syntetiska. att identifiera mineralkorn kräver dock erfarenhet och<br />
kunskap, bland annat för att bedöma deras optiska egenskaper såsom ljusbrytningsindex/relief,<br />
kristallform, interferensfärger etc. den optiska mikroskoperingen<br />
kan kompletteras genom användning av kemiska reagenser för<br />
att exempelvis särskilja blymönja och röd jordfärg från varandra. I vissa fall är<br />
det nödvändigt att komplettera de ljusoptiska metoderna med andra metoder<br />
för att identifiera grundämnen. svepelektronmikroskop är ett instrument som<br />
bygger <strong>på</strong> att en extern elektronstråle exciterar 2 elektroner i provets elektronskal.<br />
<strong>på</strong> så sätt erhålls dels en tredimensionell bild med stort skärpedjup, dels<br />
ett energispektrum som ger information om förekommande grundämnen i ett<br />
prov (energidispersiv analys).<br />
pRoVtagnIng oCh REsUltat<br />
Under restaureringen i garde kyrka genomfördes pigmentanalyser vid två olika<br />
tillfällen, nedan beskrivs de sex pigment som analyserades vid första tillfället.<br />
Prov nr 1 (blått pigment)<br />
Från långhusets norra vägg togs prov <strong>på</strong> blått pigment från den rundbågsfris<br />
som löper utmed taket. provet är taget inom rundbåge nr nio räknat från väster.<br />
Frågeställningen var om det blå pigmentet kunde vara äkta ultramarin.<br />
Färgen upplevs som »gnistrande«, klar och mycket ren i sin framtoning. azurit<br />
27
KyRKoMålaREns pIgMEnt<br />
Prov nr 1. Provtagningsmarkering för blått pigment.<br />
Prov nr 3. Romansk fönsternisch i södra långhusväggen<br />
bemålad med växtornamentik. Provtagningsmarkering<br />
för brunrött pigment. T.h. detalj.<br />
är ett annat blått pigment som använts historiskt men eftersom det skiftar åt<br />
grönt ansågs det troligt att detta prov var ett annat pigment.<br />
Undersökningen visade att det utan tvekan är fråga om äkta ultramarinblå,<br />
som framställts ur halvädelstenen lapis lazuli. det är anmärkningsvärt att<br />
det synnerligen dyrbara pigmentet äkta ultramarinblå använts i kalkmåleriet i<br />
garde kyrka och <strong>på</strong> relativt stora ytor.<br />
Prov nr 2 (svart pigment)<br />
prov nr 2 är taget från långhusets södra vägg från en av de två romanska fönsternischerna<br />
som är bemålade med växtornamentik i kulörerna rött, gult och<br />
svart. Frågeställningen var om pigmentet – såsom man antagit – ursprungligen<br />
var ett rött, instabilt pigment som nu omvandlats till svart <strong>på</strong> grund av <strong>på</strong>verkan<br />
av ljus, luft eller annat.<br />
Resultatet av undersökningen visade att det mycket riktigt var fråga om ett<br />
instabilt, rött pigment, cinnober, som med tiden övergår till en svart metacinnober.<br />
ljusexponeringen i fönsternischen har sannolikt <strong>på</strong>verkat omvandlingen.<br />
Cinnober var under medeltiden ett dyrbart pigment.<br />
28
Prov nr 4. Ramverket runt Kristusgestalten.<br />
Provtagningsmarkering för grågrönt pigment.<br />
Prov nr 5 och 6. Helgongestalten åt söder i tornbågen.<br />
Provtagningsmarkeringar för svart och rött pigment.<br />
T.h. detalj.<br />
Prov nr 3 (brunrött pigment)<br />
KyRKoMålaREns pIgMEnt<br />
prov nr 3 är taget från samma fönsternisch som prov nr 2. Frågeställningen gällande<br />
denna brunröda kulör var om det kunde vara samma instabila röda pigment<br />
som i prov nr 2 men att pigmentet omvandlats i lägre omfattning.<br />
analysresultatet visade att det inte var frågan om samma pigment som prov<br />
nr 2 utan att pigmentet var ett järnrikt, brunaktigt jordpigment.<br />
Prov nr 4 (grågrönt pigment)<br />
pigmentprov nr 4 togs från det grågröna ramverk som omger målningen <strong>på</strong><br />
långhusets södra vägg. Ramverket är placerat <strong>på</strong> den högra sidan av målningen<br />
och innefattar fyra linjer av vilka den innersta är grågrön. Målningens fragmentariska<br />
delar <strong>på</strong>visar att det ursprungligen varit en Kristusgestalt med korsgloria,<br />
framställd i helfigur inom ett ramverk.<br />
Ramverkets grågröna kulör är högst ovanlig då den sannolikt tillhör det<br />
bysantiska måleriets pigmentblandningar. när måleriet betraktas <strong>på</strong> nära håll<br />
förefaller det vara målat med en gul grund, vilken sedan bestrukits med ett<br />
29
KyRKoMålaREns pIgMEnt<br />
blått pigment i en slags lasurteknik för att få denna gröngråa kulör. Vår frågeställning<br />
gällande denna kulör blev således: vilken pigmentblandning kan ge<br />
ett sådant resultat?<br />
analysen visade att färgblandningen som ger en grågrön kulör består av<br />
gulockra, träkol, blyvitt och äkta ultramarin, pigmentkombinationen ger en<br />
nyans som liknar kulören hos grön umbra. närvaron av ultramarin tyder <strong>på</strong><br />
att målningen är ursprunglig. Eftersom ultramarin var ett mycket dyrbart pigment<br />
under tiden för uppmålandet kan det tyckas högst ovanligt att man brukat<br />
ultramarin till att blanda en grågrön kulör, man kunde istället använt sig<br />
av malakit, som troligtvis var mindre kostsamt, och blandat med träkol och <strong>på</strong><br />
så sätt erhållit en liknande kulör.<br />
Prov nr 5 och nr 6<br />
I tornbågen finns två helgonfigurer placerade vilka är mycket välbevarade. de<br />
båda proven är tagna från manteln <strong>på</strong> den helgonfigur som finns i tornbågens<br />
södra smygsida. En svart kulör finns <strong>på</strong> mantel, klädedräkt, runt huvud och<br />
gloria och mantelspänne. Även det kors som är placerat i ornamentiken i tornbågens<br />
hjässa är bemålat med det pigment som i dag upplevs som svart. Korsglorian,<br />
vilken omger Kristusgestalten <strong>på</strong> långhusets södra vägg, är målad med<br />
ett likartat pigment. det som nu i måleriet är svart ligger i relief, något förhöjt<br />
i jämförelse med det underliggande röda färgskiktet, vilket manteln är bemålad<br />
med. det röda, som är målat med pensel, har mjuka övergångar jämfört med<br />
det svarta som har mycket markanta skarpa kanter. Metalliska prickar kan ses<br />
i ytorna i släpljus i den svarta kulören.<br />
Frågeställningen kring pigmentproven nr 5 och nr 6 är om det svarta och<br />
röda <strong>på</strong> helgonfigurens mantel ursprungligen varit målat med samma pigment<br />
men att det svarta har förändrats.<br />
provresultatet för nr 5 visade sig vara särskilt svårt att analysera med polarisationsmikroskopi.<br />
baksidan av det svarta provet var rött. det är inte frågan<br />
om samma pigment i dessa prov, utan det är en blyinnehållande färg (blyvitt/<br />
blymönja/massikot/litarg eller metallisk bly), vilken omvandlats till plattnerit<br />
pbo2. Undersökningen med svepelektronmikroskop visar att Ca-o-C<br />
finns <strong>på</strong> ytan, liksom bly. närvaron av al, si, na, K är svår att förklara idag.<br />
det röda pigmentet, prov nr 6, är en röd ockra, eventuellt förstärkt med blymönja.<br />
30
EsKRIVnIng aV pIgMEnt<br />
KyRKoMålaREns pIgMEnt<br />
För beskrivning av pigmenten har källorna Walsh et al använts om ej annat anges.<br />
Ultramarin<br />
den blå ultramarinen är ett aluminiumsilikat med natrium- och svaveljoner.<br />
sammansättningen är ungefär na 7 al 6 si 6 o 24 s 3 , det är sulfidjonerna som ger<br />
den blå kulören. Ultramarin har dålig beständighet utomhus och beständig heten<br />
mot syror är relativt låg. historiskt är ultramarinblå en mineralfärg, framställd<br />
ur bergarten lapis lazuli. lapis lazuli består av flera mineraler, bland annat kalcit,<br />
pyrit och lazurit. andra mineraler som kan finnas i lapis lazuli är hauyn, sodalit,<br />
diopsid, forsterit, muskovit och wollastonit. bergarten benämns ibland lazurit,<br />
vilket är felaktigt eftersom lazurit är ett av de mineraler som ingår i lapis lazuli.<br />
lazurit är det färgande mineralet i lapis lazuli. Ultramarin är det syntetiska<br />
pigmentet, om det är fråga om en »äkta ultramarin« framställs den ur lapis<br />
lazuli. Ibland kallas den också naturlig ultramarin, men båda varianterna är<br />
syntetiska, det vill säga artificiellt framställda. lapis lazulis mest kända fyndort<br />
är kring Kokcha i afghanistan där den brutits i mer än 6 000 år. lazurit har<br />
brutits vid Vesuvius i Italien, vid bajkalsjön i Ryssland, i Colorado och Kalifornien<br />
i Usa, i anderna i Chile och i argentina, burma och Kanada. trots<br />
att bland annat pigment från lazurit beskrivs av plinius m.fl. redan år 77 e.Kr.<br />
finns det inga belägg för att det användes i antikens Egypten, i romarriket<br />
eller av grekerna. den tidigaste identifieringen har gjorts <strong>på</strong> en väggmålning i<br />
ett grottempel från 500–600-talen e.Kr. I europeiskt måleri används pigmentet<br />
från 1300–1400 tal i till exempel italienska manuskript och väggmålningar.<br />
det har också använts i nederländska målningar från 1400-talet och framåt.<br />
det ursprungliga italienska namnet azzurro oltramarino beskriver ett blått<br />
pigment »ultra mare«, det vill säga från »andra sidan havet«, från afghanistan<br />
över Medel havet vidare till Venedig, där det såldes vidare. pigmentet var nästan<br />
lika dyrbart som guld. Ett uns äkta ultramarin (1 uns = bygger <strong>på</strong> den gamla<br />
romerska enheten unica vilken motsvarar 27,3 g 3 ) kostade åtta dukater, vilket<br />
motsvarade mer än hälften av en årshyra för en större ateljé i Florens under<br />
denna tid. 4 den blå färgen användes under medeltiden och renässansen <strong>på</strong> de<br />
heligaste och högst uppsatta personerna, till exempel är den heliga Maria ofta<br />
avbildad i blå kläder. Vid framställningen av den blå färgen maldes stenen och<br />
blandades ut med vax, harts och olja vilket sedan smältes. blandningen som<br />
blev efter denna smältning knådades till en deg i en lösning av varm lut.<br />
31
KyRKoMålaREns pIgMEnt<br />
Ultramarin, blyvitt och cinnober.<br />
när luten blivit mättad med färg hälldes den i en glaserad skål, var<strong>på</strong> mer lut<br />
tillsattes. degen fick åter mättas med blått och den tömdes i en ny skål. genom<br />
denna metod kunde fler nyanser av ultramarin åstadkommas, men det var den<br />
första pressningen som gav den finaste och dyraste färgen. Eftersom pigmentet<br />
var dyrbart, användes ofta azurit och indigo under det slutliga färgskiktet. det<br />
användes även ett annat blått pigment, smaltino, smalt eller koboltglas, vilket<br />
framställdes av glasfluss som färgats med koboltoxid. år 1828 börjar ultra marin<br />
tillverkas industriellt.<br />
Blyvitt<br />
blyvitt, blykarbonathydroxid, 2pbCo •Pb(OH) . blyvitt motsvaras kemiskt<br />
3 2<br />
av mineralet hydrocerrusit, vilken är extremt sällsynt. blyvitt har framställts<br />
som ett syntetiskt pigment alltsedan antiken. Vitruvius beskriver framställning<br />
av cerussa genom att doppa bly i vinäger. det har funnits ett flertal olika processer<br />
för att tillverka blyvitt. blyvitt var ovanligt i freskomåleri eftersom kalk<br />
användes för att få vithet, samt för att blyvitt inte tål kalk. det har konstaterats<br />
(i bland annat bysantinska manuskript) att blyvitt kan svartna under inverkan<br />
av svavelväte då blysulfid bildas. andra blyfärger är litarg och massikot.<br />
Cinnober<br />
Mineralet cinnober är en mjuk, röd kvicksilver(II)sulfid, α-hgs, som kan<br />
vara förorenad av bitumen och vissa leror. det förekommer naturligt i massiva<br />
klumpar eller granulära skorpor, i ådror sammankopplade med vulkanisk aktivitet<br />
och varma källor. Mineralet hittas ofta i samband med mineralerna stibnit,<br />
pyrit, markasit, gips, kvarts och kalcit. Viktigaste cinnoberkällan i Europa<br />
finns i almaden i spanien, men mineralet finns också i Idria i Italien, saxon<br />
32
Röd, gul och brun jordfärg.<br />
KyRKoMålaREns pIgMEnt<br />
i tyskland, attica i grekland, durango i Mexiko, Kalifornien i Usa, i Ryssland,<br />
Jugoslavien m.fl. platser. namnet cinnober används för att beteckna det<br />
naturliga mineralet, den syntetiska varianten kallas vermilion. Vermilion har<br />
tillverkats sedan 1700-talet i Europa, och det framställs direkt ur det naturliga<br />
mineralet. Cinnober har beskrivits av romerska författare, till exempel plinius,<br />
som refererar till mineralet som minum (namnet minum används idag för röd<br />
blymönja). historiskt sett var pigmentet mycket dyrbart. plinius och Vitruvius<br />
skriver att minum inte var lämpligt för utomhusmåleri, eftersom det under solen<br />
(och månen) blir svart. Idag vet vetenskapen att all cinnober inte omvandlas,<br />
utan det är i närvaro av små mängder av klorider eller halogener samt i solljus<br />
(våglängder 400–570 nm), som omvandlingen sker. Cinnober har hittats i bland<br />
annat bysantinska målningar. Metacinnober kan bildas av cinnober eller vermilion<br />
i konst, vilket resulterar i att pigmenten mörknar. Mörknande cinnober har<br />
konstaterats i media som äggtempera, olja och animaliskt lim.<br />
Jordpigment<br />
Jordpigment är naturliga avlagringar, rika <strong>på</strong> lermineraler, olika sorters järn och<br />
manganoxider och en rad andra mineraler. Många av jordarna kan brännas för<br />
att fördjupa röd ton, till exempel bränd ockra, bränd umbra, bränd siena och<br />
så vidare. de viktigaste jordpigmenten klassificeras enligt:<br />
Ockror/terror består mestadels av järn- och manganoxider och hydroxider i<br />
olika stadier av oxidation. pigmenten varierar i kulör mellan brunt, rött, och<br />
genom gult. de röda ockrorna innehåller järn(III)oxiden hematit, de gula innehåller<br />
blandning av götit (α-Feooh), lepidochroit (γ-Feooh) och jarosit.<br />
Siennor särskiljs från ockror genom att de innehåller mindre mängd manganoxider<br />
(< 5 %).<br />
33
KyRKoMålaREns pIgMEnt<br />
Umbror innehåller mellan 5–20 % manganoxider och 45–70 % järnoxider.<br />
de har en rik, varmt brun ton.<br />
Jordfärgerna är stabila för både interört och exteriört bruk, de fungerar i alla<br />
medium och är permanent stabila. Jordarna innehåller ofta kvarts, karbonater,<br />
leror, gips, micas, fältspat etc.<br />
slUtsatsER<br />
Ökad kunskap om använda tekniker och material bidrar till att skapa förståelse<br />
för kyrkornas/målningarnas historiska bakgrund och syfte. Kostnaden för pigmentanalyser<br />
är försumbar i förhållande till den totala restaureringskostnaden.<br />
det rekommenderas att en rutin införs i kommande projekt med uttagning av<br />
pigmentprov för analys. provmaterial, analyssvar och slutsatser bör sedan sparas<br />
i en central pigmentbank, vilken är värdefull för framtida forsknings- och<br />
restaureringsarbete.<br />
genom att genomföra relativt få analyser har det <strong>på</strong>visats såväl ett stort antal<br />
pigment som indikationer <strong>på</strong> måleritekniska tillvägagångssätt. Äkta ultramarin,<br />
cinnober, blymönja och blyvitt har hittats. Även gul, brun och, röd jordfärg<br />
samt träkol har använts. den äkta ultramarinblå och cinnobern var troligen<br />
importerade, dyrbara pigment. Jordfärger och träkol var mindre kostsamma<br />
och kom troligen från närmare håll. Resultaten överensstämmer med resultat<br />
från undersökningar som utförts i bland annat Mästerby kyrka, <strong>gotland</strong>. 5<br />
det romanska kyrkorummet var ett tämligen mörkt rum, belyst endast av<br />
vaxljus och små fönster. Inom det bysantinska måleriet användes därför »ateljéljus«,<br />
med flera ljuskällor, i syfte att illustrera visionens upphöjdhet och andlighet.<br />
6 Motivet byggdes upp från mörker till ljus och motiven placerades i ramverk<br />
mot en mörk bakgrundsrymd, vilket mot det lysande färgstarka måleriet<br />
skapade kontrast och närvaro i kyrkorummet. Med de klara färgerna kontrasterande<br />
mot den mörka materian, föreställande himlavalvet, verkar motiven<br />
träda ut ur bakgrunden och in i kyrkorummet mot betraktaren. det murala<br />
måleriet var från begynnelsen målat i lysande kulörer med exklusiva pigment<br />
som till exempel äkta ultramarin, cinnober, blymönja, för att visualisera den<br />
gudomliga världen, som annars var osynlig.<br />
Kunskap om använda måleritekniker och material skapar förståelse för målningars<br />
historiska bakgrund och syfte. bland historiska pigment i garde kyrka<br />
har polarisationsmikroskopi och svepelektronmikroskopi använts för att identi-<br />
34
KyRKoMålaREns pIgMEnt<br />
fiera stabila pigment, såsom äkta ultramarinblå, och röda, gula och bruna jord -<br />
färger samt träkol. som instabila pigment hittades bland annat cinnober och blyfärger,<br />
vilka omvandlats till stabilare varianter och därmed förlorat sin ursprungliga<br />
kulörverkan. En kulör liknande grön umbra har åstadkommits genom att<br />
blanda gul ockra, träkol och äkta ultramarin som sedan målats med en laserande<br />
teknik.<br />
polarisationsmikroskopi kan användas för kvalitativ identifikation av pigment<br />
och färgflagor. Metoden kan kombineras med kemiska reagenser som<br />
indikerar förekomst av vissa grundämnen i prov. svepelektronmikroskopi kan<br />
användas som komplement då ingående grundämnen detekteras. Identifikation<br />
av pigment från målningar medför ofta att relativt få antal pigmentkorn<br />
bedöms. Identifikation av pigment och pigmentblandningar kräver vana eftersom<br />
mikroskopets upplösning (ca 1 µm) försvårar bedömning, jämfört med till<br />
exempel tunnslip av mineraler.<br />
Rekommendation av tillvägagångssätt vid pigmentanalys:<br />
1. Identifiera behoven och frågeställningar: varför önskas svar <strong>på</strong> vilket<br />
pigment som använts?<br />
2. Värdera om målningen är ursprunglig eller retuscherad, och bedöm<br />
vilka delar som ev. hör till olika epoker.<br />
3. dokumentera provuttag med foto och text. säkerställ lämplig<br />
märkning och förvaring av prov.<br />
4. anlita konsult, som helst har tillgång till både ljusoptiska och spektroskopiska<br />
analysmetoder.<br />
5. Värdera resultatens rimlighet, och om frågorna har fått tillfredsställande<br />
svar. har nya frågor uppkommit? Fortsätt med ev. kvantitativa<br />
metoder som t.ex. röntgendiffraktion för pigmentanalys eller<br />
för bindemedelanalyser. Fatta beslut om ev. fortsatta åtgärder eller<br />
kompletteringar.<br />
6. spara dokumentation och resterande provmaterial <strong>på</strong> lämpligt<br />
ställe.<br />
7. om giftiga och/eller instabila pigment använts, överväg konsekvenser<br />
vid t.ex. retuschering. detsamma gäller om pigmenten är svårtillgängliga<br />
idag, t.ex. mineralfärger som äkta ultramarin, malakit,<br />
azurit m.fl.<br />
35
KyRKoMålaREns pIgMEnt<br />
Men resultatet av undersökningen ger också upphov till nya frågor: Vem<br />
bekostade användandet av äkta ultramarin i en landsortskyrka som garde?<br />
Varför användes ett så dyrbart pigment när det fanns billigare alternativ<br />
som azurit? hur kunde en sådan stor mängd införskaffas och varifrån kom<br />
pigmentet? hur vanligt har till exempel äkta ultramarin varit i de gotländska<br />
kyrkorna? det är anmärkningsvärt att äkta ultramarin hittats i garde och<br />
Mästerby kyrkor <strong>på</strong> <strong>gotland</strong> så tidigt som 1100- och 1200-talen. Vem/vilka<br />
målade med den bysantinska konstens bildspråk och material?<br />
tRyCKta KÄlloR<br />
Jensen nyrén, ole Ingolf, Kolmodin, Marleen, Karppinen, arja, Pigmentanalys<br />
av bysantinskt måleri i Garde kyrka, Gotland, 2008.<br />
Karppinen, arja, Fokus <strong>på</strong> pigment, 2008.<br />
Katsibiri, olga, m.fl., Investigation of the gilding technique in two post-Byzantine<br />
wall paintings using micro-analytical techniques. spectrochimica acta, part b:<br />
atomic spectroscopy, vol. 59, 2004.<br />
King, Ross, Michelangelo och <strong>på</strong>vens tak, 2004.<br />
lagerlöf, Erland, Garde kyrka. sveriges Kyrkor, <strong>gotland</strong>, bd V:3, 1972.<br />
papaioannou, Kostas, Bysantinskt och ryskt måleri, 1969.<br />
Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, Konserveringstekniska<br />
studier, Färgundersökningar av senmedeltida kalkmåleri, 1996.<br />
Walsh, Valentine, m.fl., Pigment Compendium. Optical Microscopy of Historical<br />
Pigments, 2004.<br />
— Pigment Compendium. A Dictionary of Historical Pigments, 2004.<br />
NOTER<br />
1. För detaljer om pigmentens optiska och kemiska karakteristik hänvisas till rapporten av<br />
Jensen Nyrén, Kolmodin och Karppinen, 2008.<br />
2. Frigör elektroner från ett elektronskal till ett annat, varvid röntgenstrålning uppstår.<br />
3. Nationalencyklopedin.<br />
4. King, Michelangelo och <strong>på</strong>vens tak, 2004.<br />
5. RAÄ och Statens historiska museer, Färgundersökningar av senmedeltida kalkmåleri, 1996.<br />
6. Papaioannou, Bysantinskt och ryskt måleri, 1969.<br />
36
Åke G. Sjöberg<br />
dE FyRtIo MaRtyRERna gaRdE<br />
Vid den stora inre restaureringen av garde kyrka 2008 hade man<br />
att ta itu med bland annat konserveringen av redan väl kända »bysantinska«<br />
målningar i västra (den äldsta) delen av långhuset.<br />
Medan konservatorn nadine huth ägnade sig åt att med en till stora delar<br />
egen nyutvecklad teknik rädda det vackra långhustaket, där 1700-talsmålningarna<br />
spjälkade sig och ville lossna, lade konservatorerna Marianne gustafssonbelzacq<br />
och Rebeca Kettunen var och en färdigheter, kunskaper samt hjärta<br />
och själ i arbetet med några av <strong>gotland</strong>s allra äldsta kalkmålningar.<br />
dessa bysantinska målningar har länge daterats till omkring år 1200. Efter<br />
den senaste restaureringen torde man komma att något tidigarelägga den<br />
bestämningen. Många gånger studerade och omskrivna är de två helgonfigurerna<br />
i tornbågen. dessa »russo-bysantinska« gestalter behandlades av bland<br />
annat den genomlärde biskopen olof herrlin i De hundra kyrkornas ö 1979.<br />
hette de månne boris och gleb? de har aldrig varit överkalkade. när man restaurerade<br />
kyrkan i slutet av 1960-talet förväntade man sig nog att finna även storslagna<br />
målningsrester <strong>på</strong> långhusväggarna. Man visste att de blivit överkalkade<br />
i början av 1700-talet. det man nu fick fram var i och för sig av yttersta intresse<br />
men det var ändå blott ynkliga och spridda rester av vad som en gång varit.<br />
Konservatorn vid 1960-talsrestaureringen, Erik olsson, menade att väggarna<br />
var tydligt indelade i avgränsade fält och att gränslinjerna gick som ett vertikalt<br />
och horisontellt ramverk över långhusväggarna. Vad som fanns inom ramarna<br />
var i flertalet fall synnerligen svårutrett. högst upp <strong>på</strong> nord- och sydväggarna<br />
fanns att skåda en fris av cirklar eller bågar som en bård under taket. alltså<br />
som en arkad högst upp <strong>på</strong> den murade väggen. huruvida där från första början<br />
varit ett platt trätak över långhuset eller om sikten hållits fri mot den vackra<br />
och omskrivna takkonstruktionen kan hållas som ett öppet problem. Frisen<br />
med cirklarna eller bågarna avslutade så att säga målningarna up<strong>på</strong>t.<br />
I några av bågarna kunde man skymta huvuden eller ansikten – ett runt<br />
före mål som måhända gjorde att bågarna uppfattades som cirklar. Redan Erik<br />
olsson hade emellertid kunnat säga att det var fråga om bågar och inte cirklar.<br />
37
dE FyRtIo MaRtyRERna I gaRdE<br />
I fyrtio sådana här arkadbågar <strong>på</strong> långhusväggarna<br />
högst upp under taket satt de fyrtio martyrerna. Man<br />
betraktade dem förmodligen inte som enskilda individer<br />
utan som ett kollektiv. Foto Rebeca Kettunen.<br />
I sin bok om garde kyrka i serien sveriges Kyrkor 1972 beskriver Erland lagerlöf<br />
det hela som så: »långhusets norra mur: Överst en fris med sittande helgon<br />
inom rundbågar«, och för den södra muren: »Registerindelningen är i<br />
stort sett densamma som <strong>på</strong> norra sidan. Överst finns således en fris med helgon<br />
i bröstbild under palmettornerade arkader, <strong>på</strong> denna sida dock nästan helt<br />
utplånad«.<br />
2008 års restaurering visade att alla var bågar med tydliga sidolinjer. och de<br />
var 36 till antalet. arton <strong>på</strong> varje vägg.<br />
garde kyrka – om den nu var från sent 1100-tal eller från omkring år 1200<br />
– blev efter ett eller ett och ett halvt sekel vad vi i dag skulle säga »hårt« restaurerad,<br />
tillbyggd eller ombyggd. det 1100-talskor, som vi aldrig fått se, revs.<br />
långhuset förlängdes med lite tunnare väggmurar åt öster och till denna förlängning<br />
anslöts ett nytt, högt gotiskt kor. gardes kor tillhör den stora grupp<br />
av gotiska gotländska kyrkodelar som fått skilda anonymnamn och tidsbestämningar<br />
av senare tiders konsthistoriker. Idag har de flesta anammat att<br />
det rör sig om första hälften (men dennas hälfts senare del) av 1300-talet. och<br />
38
dE FyRtIo MaRtyRERna I gaRdE<br />
skulle vi kalla arkitekten eller skulptören av korportalen för »Egypticus« så följer<br />
vi den store <strong>gotland</strong>skyrkokännaren Johnny Roosval och dennes elever –<br />
sedan någon av dem frivilligt omprövat sina egna teser.<br />
En för oss viktig sak med denna ombyggnad är denna: hur såg den gamla<br />
förbindningen mellan långhus och dåvarande kor ut? alltså, när man rev den<br />
gamla väggen – med sitt lilla triumfvalv – mellan långhus och kor. Man säger<br />
sig idag vara säker <strong>på</strong> att den kortväggen var fogad utan<strong>på</strong> långhusmurarnas<br />
ändar i öster – alltså inte »inne« mellan innerväggarna. Utan som ett lock<br />
utan<strong>på</strong>.<br />
I det gamla långhusets östliga del har väggarna i nutid inte haft många målningsfragment.<br />
därav måhända antagandet att den östliga gavelväggen med<br />
sitt triumfvalv där haft sina anslutningar. Men så har det tydligen dock icke<br />
varit. här skulle således ha funnits plats för väggarnas fortsatta bildkavalkad.<br />
det fanns alldeles precis plats för två bågar till <strong>på</strong> varje vägg. summan kunde<br />
ha varit fyrtio. 40!<br />
Våra konservatorer förbättrade inte några bilder, men de förtydligade ramverket.<br />
arkaden med sina bågar förtydligades synnerligen försynt och förmodligen<br />
mycket klokt. sen fick vi under restaureringen ryska besök. två lärda<br />
ryska besök vid två skilda tillfällen.<br />
dessa besök gav anledning för oss att friska upp gamla svenska kunskaper<br />
via nationalencyklopedin:<br />
Fyrtio martyrer, fyrtio riddare, fyrtio kristna soldater ur en romersk elitlegion,<br />
vilka hellre led martyrdöden genom att frysa ihjäl <strong>på</strong> en isbelagd sjö i<br />
pontus i Mindre asien än avsvor sig sin kristna tro. En av de fyrtio ångrade sig<br />
och blev renegat, men då trädde en av fångvaktarna i hans ställe, så att antalet<br />
ändå blev fyrtio. Före 1901 firades den 9 mars i den svenska almanackan. Fyrtio<br />
martyrer var en märkesdag: sådant vädret då var skulle det förbli i fyrtio dagar<br />
framåt. Men det var också en vårens förelöpare, och i närke rimmade man:<br />
»Fyrtio martyrer, då vaknar både maskar och myrer.«.<br />
hänvisningen till den 9 mars hjälper oss vidare. den gammeldags kalenderlitteraturen<br />
om heliga män och kvinnor, om märkesdagar och förutsägelser är<br />
riklig. där finns mycket att hämta, exempelvis ur en liten bok med anonym<br />
författare »En kort berättelse utaf hwad tillfälle de personers namn blifwit<br />
införde uti almanacken, som der, för hwarje dag, hela året igenom, stå antecknade.<br />
tillika med Förbättrad och tillökt Wäderleks-s<strong>på</strong>man. Fjerde Uplagan,<br />
Westerås 1815« sidorna 23–24:<br />
39
dE FyRtIo MaRtyRERna I gaRdE<br />
40<br />
Uti Martio, 9: Fyratio Martyrer, som woro soldater ifrån Cappadocia.<br />
desse angåfwo sig sjelfwa friwilligen hos en Öfwerste, som<br />
ifrån Kejsaren licinio war ankommen med order och befallning,<br />
at genom swärd, galga, piskor, stegel och hjul förgöra alla, som<br />
Crristi namn bekände. han wille genom allehanda föreställningar<br />
och löften öfwertala dem, at de intet så skulle förspilla deras unga<br />
lif och lycka i werlden; men de aktade alt detta för intet, utan wille<br />
fast häldre med den swåraste död sin tro bekräfta. ty wart Öfwersten<br />
wred, lade dem i wederstyggeliga fängelsen, lät slå dem i deras<br />
ansigten med stenar, och sedan lägga dem nakna under bara himmelen<br />
uti en tillfrusen sjö, som mitt i staden Cebasta war, en kall<br />
Winternatt öfwer. En af dem blef affälling, sprang bort til warmt<br />
watn, som ditsatt war til den ändan, at de som wille Christendomen<br />
försaka, måtte däruti strax kunna uppweka sina förkylda och stela<br />
lemmar: men han wardt plötsligen död: och Waktaren, som såg at<br />
Änglar kommo utaf himmelen, och satte <strong>på</strong> Martyrerna hwar sin<br />
Krona, lemnade alt sitt wäsende, lopp til och tog in den förrymdes<br />
plats, så att talet ändå blef fullt. när de andra dagen med litet lif<br />
skulle föras ut til bål och brand, war ännu en wid tämmeliga goda<br />
krafter; och honom wille skarprättaren af misskundsamhet lifwet<br />
skänka, bringade honom til hans Mor. Men hon tog honom själf<br />
wid handen, lade honom til sina stallbröder up<strong>på</strong> wagnen, och förmante<br />
honom til att fortfara <strong>på</strong> sin begynta salighets wäg. blifwandes<br />
de såledfes alla 40 förbrände och deras aska i en flod kastad: som<br />
skedde den 9 Marti år 320.<br />
denna legend har enligt h. o. Indebetou i dennes Anteckningar om Svenska<br />
Almanackan, nyköping 1890, »i sin helhet« varit återgiven i svenska almanackan<br />
för 1735. Indebetou skriver att den är »behäftat med många orimligheter« men<br />
kan ändå »innehålla någon kärna av historisk sanning«. Man vill inte säga<br />
emot. Indebetou poängterar också den väktare som sällade sig till de andra 39<br />
då en yngling svek sin tro »så att martyrernas antal ändå förblef fullt.«<br />
I p. W. bergstrands Grunderna för den christna tideräkningen, Örebro 1851,<br />
gör författaren ytterst korta kommentarer till de enskilda namnens och de mer<br />
kollektiva högtidsobjektens bakgrunder. <strong>på</strong> sidan 124 skriver han:
dE FyRtIo MaRtyRERna I gaRdE<br />
de 40 Martyrernas dag, eller d. 9 mars, förvarar minnet af 40<br />
soldater i sebaste i Cappadocien (i Mindre asien), hvilka frivilligt<br />
angofvo sig såsom christne och derföre, sedan de nakne måst<br />
tillbringa natten liggande <strong>på</strong> en tillfrusen sjö, alle blefve levande<br />
brände hvilket skedde denna dag år 320.<br />
talet fyrtio är väsentlig i legenden. Väktaren som ersatte svikaren såg till att de<br />
39 blev 40. också modern som övertygar sin son om att lida martyrdöden. det<br />
är det sammanhållna kollektivet som är trosobjektet, ungefär som man gjort<br />
med de sju sovarna. Man har veterligt inte i traditionen givit några eller någon<br />
ett eget namn. som man gjort med några av de 11 000 jungfrurna i Köln. Inga<br />
individer, förutom han som svek, väktaren och den goda moderns gode son.<br />
alla tre namnlösa.<br />
Folktraditionen har spunnit vidare <strong>på</strong> själva talet. så som vädret är den 9<br />
mars så skall det förbli i fyrtio dagar. Regeln finns <strong>på</strong> andra håll: såsom vädret<br />
är <strong>på</strong> sjusovardagen, så skall det bli i sju veckor. några väderleksutsikter har<br />
Ur s u l a s 11 000 jungfrur <strong>på</strong> rimliga grunder aldrig givit upphov till. Förresten<br />
var de inte några 11 000. det är en historia om en gammal felläsning.<br />
att man i närke hälsat våren den 9 mars säger oss att våren kommer tidigare<br />
till närke än till <strong>gotland</strong> där vi ju har gertrudsdagen den 17 mars som första<br />
vårdag. de fyrtio martyrerna finns heller inte i den ofta citerade gotländska<br />
runkalendern från 1328. och några gravstensdateringar utgående från den här<br />
dagen har vi inte heller, så vitt man vet. det betyder dock inte att martyrerna<br />
var okända <strong>på</strong> ön. En visbyborgare <strong>på</strong> återväg från en pilgrimsfärd till Rom<br />
avled och blev begraven hos gråmunkarna i Köln <strong>på</strong> de fyrtio martyrernas dag<br />
1350. detta meddelas i visbyfranciskanernas kalendarium. Kanske blev han ett<br />
offer för digerdöden.<br />
slutligen kan vi konstatera att den lärde, precise och mycket ofta rolige alf<br />
henrikson berättar om våra fyrtio martyrer i Alla årets dagar, 1965. han var<br />
ofta lätt ironiskt skeptisk till kyrkans tidiga helgonberättelser inte minst beträffande<br />
»dessa ståndaktiga troskämpar«:<br />
deras legend berättar bland andra ruskigheter att den yngste av<br />
dem levde längre än de andra och därför inte blev medtagen när<br />
deras lik kördes bort, men hans fromma moder bar honom <strong>på</strong> bålet<br />
<strong>på</strong> det han måtte få följa sina kamrater in i himmelrikets glädje.<br />
41
dE FyRtIo MaRtyRERna I gaRdE<br />
Gottlands Läns Tidning införde under<br />
1852 månad för månad »Förklaringar till<br />
Almanachan« – fritt efter Svenska Familjeboken.<br />
Här berättas i N:o 10 av den 5 mars<br />
om Fyratio Martyrer. Enligt denna variant<br />
inträffade händelserna i Armenien –<br />
måhända inte så långt från Kappadokien.<br />
Men det hela var lika gruvligt som i övriga<br />
skildringar och att talet fyrtio var viktigt<br />
framhålls också här.<br />
42<br />
åter till garde. de skönjbara<br />
bågarna däruppe <strong>på</strong> kyrkväggarna i<br />
garde var till antalet 36. 18 <strong>på</strong> varje<br />
sida. de sade oss från början ingenting,<br />
ty vi är usla bärare av egna traditioner<br />
och de ryska känner vi inte alls.<br />
Man får väl därtill konstatera att själva<br />
tron eller religiositeten inte är särskilt<br />
intressant för byggnadskontrollanter,<br />
länsstyrelseämbetsmän och konsthistoriker<br />
i allmänhet. Men hos några<br />
av konservatorerna fanns en rejäl dos<br />
nyfikenhet. Vad är det man bevarar<br />
och vad är det man tydliggör?<br />
talet fyrtio blev viktigt också för<br />
oss i garde. till en början räknade<br />
man till 18+18 och fann så strax att det<br />
fanns utrymme kvar <strong>på</strong> vardera väggen<br />
för två till. summa fyrtio.<br />
sedan kom det lyckosamma första<br />
ryska besöket: »de fyrtio martyrerna«.<br />
lika snabbt konstaterat som<br />
när vi gotlänningar ser bakhasorna<br />
<strong>på</strong> en häst, ett avhugget stycke av ett<br />
slingrande odjur och ett par bekymrade<br />
föräldrar <strong>på</strong> sydväggen i lojsta<br />
kyrka och då säger: »s:t göran och<br />
draken«!<br />
Vid det andra lärda ryska besöket<br />
undervisade oss en kvinnlig professor<br />
från Moskva att det vi kallar bysantinskt<br />
i Ryssland inte kategoriseras<br />
så. det kan vara exempelvis »ryskt«,<br />
»bysantinskt« eller (till vår glada förvåning)<br />
»kappadokiskt«.
dE FyRtIo MaRtyRERna I gaRdE<br />
grymma härskare och diktatorer med sin uppvaktning av medlöpare, förföljda<br />
och lidande människor men också individer eller sammanhållna grupper<br />
som offrat livet för sina ideal – både onda och goda ideal – känner vi från hela<br />
vår gemensamma historia. här är det sagda händelser från året 320 vars bilder<br />
målats 650 år senare, målats över 1701, åter tagits fram i ljuset och konserverats<br />
1968. och sedan konserverats <strong>på</strong> nytt 2008. En snart 1700-årig historia där vi<br />
fått vara med i de senaste leden.<br />
Men det är också en resa i geografin. det som hände i en stad i Kappadokien<br />
– ett landskap mitt i dagens turkiet och som besöks av tiotusentals turister<br />
inte minst för de tidigmedeltida målningarna i grottornas tillflyktskyrkor<br />
– kan tänkas vara återspeglat <strong>på</strong> några kyrkväggar <strong>på</strong> <strong>gotland</strong>. Vägen dit har<br />
gissningsvis gått över Konstantinopel (bysans), Kiev, Minsk, pskow och novgorod.<br />
Färden gjordes inte för att glädja dagens antikvarier utan av religiösa<br />
skäl. de fyrtio hade nog <strong>på</strong> en del av färden väster och norr ut några lika heliga<br />
reskamrater, exempelvis s:t göran eller georg. prinsessan och hennes föräldrar<br />
liksom draken själv var hemma i Kappadokien.<br />
nå, förnuftet, sakligheten och den begripliga kunskapen har också haft sin<br />
kalender. En där veckan hade tio dagar, månaden trettio dagar och året tolv<br />
månader. de överblivna dagarna behandlades för sig och gav en viss ledighet,<br />
under vilken man skulle hinna med att hylla förnuftet. Veckodagarna numrerades<br />
från 1 till 10. Varje dag hade sitt nyttiga firningsobjekt. den här kalendern<br />
infördes under den franska revolutionen och exporterades till erövrade<br />
områden i Europa. Men avskaffades småningom redan av napoleon, som<br />
behövde leva i fred med den katolska kyrkan. Folk fick åter ledigt var sjunde<br />
dag i stället för var tionde.<br />
nej, ingen älskade den. den 9 mars hade blivit den 19:e dagen i den sjätte månaden,<br />
vintermånaden »Ventos«. den dagen firade man korgblommiga växter.<br />
Man skall tänka i de här banorna om man skall restaurera kyrkor.<br />
43
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
44
Rebeca Kettunen<br />
KonsERVERIng aV KalKMålnIngaRna<br />
I gaRdE KyRKa<br />
bysantinskt muralmåleri är mycket sällsynt <strong>på</strong> <strong>gotland</strong>. Målningar<br />
eller fragment från denna tid återfinns endast i kyrkorna i garde, Källunge,<br />
Mästerby och havdhem. garde och Källunge kyrkor anses av många<br />
ha norra Europas mest kända muralmålningar som kan knytas till 1100-talets<br />
traditioner inom den bysantinska konsten under romansk tid. därmed finns<br />
det anledning att tro att dessa kalkmålningar är ett resultat av <strong>gotland</strong>s kontakter<br />
med Östeuropa.<br />
denna artikel behandlar de konserveringsarbeten som utfördes <strong>på</strong> kalkmålningarna<br />
från 1150-talet till 1700-talet i garde under år 2008, samt rekonstruktionen<br />
av det tillhörande ramverket runt de rysk-bysantinska målningarna.<br />
de senare är dominerande i kyrkorummet.<br />
För att få veta vilka kulörer målningarna ursprungligen haft har ett stort<br />
antal pigmentprover analyserats (se separat artikel av Kolmodin och Källbom<br />
<strong>på</strong> annan plats i denna skrift).<br />
Under konserveringsarbetet besöktes vi av doktorand svetlana Vasilyeva<br />
och hennes handledare, professor Maria orlova, från Moskva. de är mycket<br />
bevandrade i det rysk-bysantinska måleriet och söker likheter i måleriet och<br />
eventuella färdvägar och kontakter mellan de ryska respektive gotländska målningarna<br />
samt de anonyma konstnärerna.<br />
baKgRUnd<br />
år 2007 skrev Katarina söderdahl ett åtgärdsprogram för restaurering och konservering<br />
av kalkmålningarna i garde, och i januari 2008 inledde konservatorerna<br />
Marianne gustafsson-belzacq, stenrestaurering, och Rebeca Kettunen,<br />
<strong>byggnadshyttan</strong> <strong>på</strong> <strong>gotland</strong>, konserveringsarbetet. senare deltog även praktikant<br />
Marleen Kolmodin från högskolan <strong>på</strong> <strong>gotland</strong>.<br />
Bild 1. Ett av de två helgonen (det norra)<br />
i tornbågen före konservering. Foto förf.<br />
45
KonsERVERIng aV KalKMålnIngaRna I gaRdE KyRKa<br />
Bild 2. Helhetsbild av långhusets interiör<br />
före konservering och rekonstruktion.<br />
Foto Marianne Gustafsson-Belzacq.<br />
Bild 3. Helhetsbild av långhusets interiör efter<br />
konservering och rekonstruktion. Foto förf.<br />
46
KonsERVERIng aV KalKMålnIngaRna I gaRdE KyRKa<br />
Historik<br />
den romanska kyrkan i garde är en av de allra tidigaste stenkyrkorna <strong>på</strong> <strong>gotland</strong>.<br />
den är uppförd i gul och grå kalksten med tegel som dekoration endast<br />
i tornets ljudgluggar. Kalkstenen är troligen hämtad från ett närbeläget brott<br />
<strong>på</strong> gården bjärges marker norr om kyrkan. Konsthistorikern Johnny Roosval<br />
<strong>på</strong>pekade att kalkstensblocken saknar kantslag, vilket han ansåg var typiskt för<br />
arbeten från sent 1100-tal. hela kyrkan är putsad med kalkbruk och vitkalkad.<br />
hörnkedjor, fönsteromfattningar och portaler är av huggen kalksten och har<br />
lämnats oputsade.<br />
Muralmålningarna i kyrkan härrör från tre olika tidsepoker; de äldsta målningarna<br />
är rysk-bysantinska kalkmålningar från senare hälften av 1100-talet<br />
(bild 1). nästa etapp kom till vid tiden för uppförandet av det nya koret där<br />
man finner gotiskt kalkmåleri från 1300-talet. <strong>på</strong> långhusets södra vägg finns en<br />
liten rest kalkmålningar från 1450-talet, tillskrivna »passionsmästarens« verkstad.<br />
Mycket små fragment av efterreformatoriskt måleri från 1600- och 1700talen<br />
återfinns sporadiskt <strong>på</strong> långhusets norra vägg. Ett antal ristningar föreställande<br />
bland annat en häst, skepp och stjärnor återfinns i ringkammaren.<br />
Tidigare restaureringar<br />
Muralmålningarna i garde har genomgått restaureringar vid två tillfällen. den<br />
första restaureringen genomfördes 1701 alternativt 1749, då kyrkan vitkalkades<br />
invändigt. Konservator Erik olsson, sanda, menar att de bysantinska målningarna<br />
kalkades över vid detta tillfälle. 1914 skriver konservator Carl Wilhelm<br />
pettersson att när de dolda målningarna blottas måste det ske med största<br />
varsamhet. Vidare menar han att väggarna borde skyddas, helst genom borttagande<br />
av den 1758 byggda läktaren, samt att ingen värmeugn bör anbringas i<br />
kyrkorummet, detta för att skydda målningarna. 1<br />
det andra restaureringstillfället genomfördes 1963–68 efter förslag av arkitekt<br />
Karl-Erik hjalmarsson, stockholm. Enligt arkivmaterialet delades projektet<br />
upp i två etapper: en första då konstruktionsmässiga åtgärder vidtogs och<br />
en andra etapp då muralmåleriet togs fram och konserverades. I samband med<br />
den yttre restaureringen <strong>på</strong>träffades byggnadsstenar inmurade i korets fasader<br />
med rester av bysantinskt måleri. sannolikt har de kommit från det rivna,<br />
romanska absidkorets invändiga utsmyckning. stenarna har med andra ord<br />
återanvänts som byggnadsmaterial varvid de bemålade ytorna gått förlorade.<br />
Idag finns fragmenten kvar under senare tiders överkalkningar.<br />
47
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
48
KonsERVERIng aV KalKMålnIngaRna I gaRdE KyRKa<br />
Konserveringsarbetet 1968 leddes av<br />
konservator Erik olsson från sanda<br />
tillsammans med konstnärerna<br />
harald norrby och arne Fransson<br />
från Klintehamn. Förväntningarna<br />
var mycket stora inför framtagandet<br />
av de bysantinska målningarna<br />
då all senare puts skulle avlägsnas<br />
och målningarna blottläggas. tyvärr blev arbetet en stor besvikelse då större<br />
delen av målningarna befanns vara i mycket fragmentariskt skick. det var<br />
endast i tornbågen, där måleriet aldrig varit överkalkat, samt <strong>på</strong> några enstaka<br />
ytor i långhuset som målningarna bevarats relativt bra. Väggytorna som måleriet<br />
är utfört <strong>på</strong> har vid något tillfälle uppenbarligen skrapats eller skyfflats för<br />
att ge fäste åt ett nytt skikt kalkbruk.<br />
KoRtFattad bEsKRIVnIng aV dE bEFIntlIga<br />
KalKMålnIngaRna I gaRdE KyRKa<br />
Det romanska måleriet<br />
I garde kyrka representeras det romanska måleriet av de rysk-bysantinska<br />
kalkmålningarna i långhuset, vilka som nämnts torde ha tillkommit under<br />
perioden 1150–1200. Enligt bengt g. söderberg och svetlana Vasilyeva är målningarna<br />
utförda av ryska eller grekiska mästare, som enligt Vasilyeva utbildats<br />
i bysantinska verkstäder. 2<br />
Målningarna <strong>på</strong> långhusets väggar har som helhet haft en klar uppdelning<br />
i rektangulära fält med helgonbilder och fyrdelade fält med berättande scener.<br />
nederst en bred bård med vågiga och brutna ornament i gult, rött och grått<br />
liknande stenimitation. Upptill åt norr och söder – bäst bevarat åt norr – en<br />
fris med helgon i bröstbild under palmettornerade arkader och där under bård<br />
med hjulliknande palmetter. tornbågen har smyckats med bilder av två manliga<br />
helgon i arkader, en <strong>på</strong> var sida. s:t Florus och s:t laurus har nämnts som<br />
Bild 4, t.v.: Hjässpunkten i tornbågen med de två<br />
manliga helgonen efter konservering. Foto förf.<br />
Bild 5, ovan: Detaljbild av ornament runt de manliga<br />
helgonen. Observera att originalmåleriet här är mycket<br />
välbevarat <strong>på</strong> grund av att tornbågen aldrig varit överkalkad.<br />
Foto förf.<br />
49
KonsERVERIng aV KalKMålnIngaRna I gaRdE KyRKa<br />
tänkbara namn. 3 Merethe lindgren uppger att helgonen tolkats som Rysslands<br />
nationalhelgon boris och gleb, söner till fursten av Kiev 4 .<br />
Vasilyeva har fört fram åsikten att dessa helgon även kan vara s:t Kosmas<br />
och s:t damianos. de har inte några attribut, är frontalt ställda och bär kors<br />
i sina händer, samt står under rikt utsmyckade arkadbågar, burna av marmorerade<br />
kolonner. Vidare är de klädda i dekorerade dräkter med rakt fallande<br />
mantlar med pärlbesatta våder, vilka framtill har det parallellogramformade<br />
tygstycke, tablion, som angav hög dignitet vid den östromerska kejsarens hov.<br />
långhusets västra vägg har runt tornbågen en bård av röda rundlar med<br />
stora palmettblommor i gult, grönt och klarblått. I svicklarna gula palmettblad<br />
<strong>på</strong> blå grund. ovan tornbågen finns fragment av en »yttersta domen«-scen:<br />
s<strong>på</strong>r av blå mandorla flankerad av stående apostlar. nedanför till höger ängel i<br />
rosa dräkt, modellerad i rött; därbredvid ännu en figur i mörkviolett dräkt.<br />
<strong>på</strong> norra väggen ses rester av ramverk i mörkrött och gult. Fragment av scenen<br />
»Kristi födelse«, där barnet ligger i krubban med gul gloria, fint veckat<br />
täcke samt två glorieförsedda figurer som lutar sig över krubban. bakgrunden<br />
är ultramarinblå.<br />
<strong>på</strong> södra väggen väster om dörren ses »Fiskafänget« (bild 6). svartröd båt<br />
med minst två figurer, den ena blåklädd, den andra i gult, där invid ett nät.<br />
denna scen inramas av ett ramverk och har blå bakgrund.<br />
det ursprungliga, rundbågiga, romanska fönstret <strong>på</strong> sydväggen har rött och<br />
gult ramverk med akantusranka i gult och svart, därunder ramverk och helgonhuvud.<br />
5 troligen är det en Kristusframställning, då rester av en korsgloria<br />
kan ses (bild 7).<br />
50<br />
Bild 6. Detalj av »Fiskafänget«, originalmåleri <strong>på</strong> södra<br />
långhusväggen. Märk fragmentet av den mörkröda<br />
orginallinjen till vänster som övergår i rekonstruktionens<br />
svagare röda ton. På detta sätt har gjorts tydligt vad som<br />
är originalmåleri och vad som tillförts. Foto förf.<br />
Bild 7. Det ursprungliga, romanska fönstret i södra<br />
långhusväggen med välbevarad ornamentik. Bilden t.v.<br />
är före konservering och rekonstruktion.<br />
Foto Marianne Gustafsson-Belzacq resp. förf.<br />
Bild 8. Ytterligare en spännande detalj från den norra<br />
långhusväggens ornamentik runt arkadbågarna.<br />
Foto Marianne Gustafsson-Belzacq.
KonsERVERIng aV KalKMålnIngaRna I gaRdE KyRKa<br />
51
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
Bild 9. I en av arkadbågarna med<br />
helgonfigurer <strong>på</strong> norra långhusväggen<br />
finns klara blå färgfragment kvar<br />
av äkta ultramarin. Foto Marianne<br />
Gustafsson-Belzacq.<br />
Bild 10. Den södra nischen i koret<br />
inramades under den gotiska tidsepoken<br />
med röda fialer försedda<br />
med gula tak. I fonden en tronande<br />
Kristus. Lägg märke till att man<br />
målade till en spetsform <strong>på</strong> stenomfattningen<br />
för att förtydliga den<br />
gotiska stilen. Foto förf.<br />
Bild 11. Endast en mycket liten rest av<br />
måleriet från »Passionsmästarens«<br />
verkstad finns kvar <strong>på</strong> den södra långhusväggen.<br />
Det är inte som brukligt<br />
flerfärgat. Foto förf.<br />
Bild 12. Ristning föreställande en häst<br />
<strong>på</strong> ringkammarens norra vägg.<br />
Foto förf.<br />
52
KonsERVERIng aV KalKMålnIngaRna I gaRdE KyRKa<br />
Gotiskt måleri<br />
det gotiska måleriet i garde kyrka har tillkommit under 1300-talet. den södra<br />
nischen i koret är inramad med röda fialer med gula takfall <strong>på</strong> sidorna. I fonden<br />
en tronande Kristus i röd dräkt, grön mantel, rött hår och skägg (bild 10).<br />
bakgrunden är rutmönstrad med prickar samt gula och röda korsschabloner i<br />
rutorna. <strong>på</strong> nischens ena sidan finns en grön ranka med trifolieblad, eklöv och<br />
ollon, i övrigt kors- och blomschabloner.<br />
<strong>på</strong> korets norra vägg är sakramentsskåpet dekorerat runtom med fialer och<br />
draperier och invändigt med figurer och ornament 6 .<br />
<strong>på</strong> korets väggar ses nio konsekrationskors med delvis ristade konturer.<br />
Korsen bör ha tillkommit vid korets färdigställande runt år 1350. Konservator<br />
C. W. pettersson har i ett dokument 7 nämnt att det bakom det främre epitafiet<br />
<strong>på</strong> norra väggen i koret finns några fragment av en målning föreställande<br />
aposteln Johannes. Erik olsson uppger i sin konservatorsrapport 1968 att konsekrationskorsen<br />
i koret varit försedda med stående apostlafigurer, vilka med<br />
undantag för en sådan bakom epitafiet blivit sönderskrapade i sen tid.<br />
Målningar av »Passionsmästaren«<br />
<strong>på</strong> långhusets södra vägg, <strong>på</strong> väggavsnittet som tillhör den förlängda delen av<br />
långhuset mot öster, ses rester av ett ickepolykromt måleri tillskrivet »passionsmästarens«<br />
verkstad omkring 1450 (bild 11).<br />
Erik olsson uppger i sin rapport att när en äldre bänk <strong>på</strong> långhusets södra<br />
sida, i anslutning till koret, togs bort i samband med 1960-talsrestaureringen<br />
fann man längre upp <strong>på</strong> väggen figurmåleri från 1400-talet.<br />
Efterreformatoriskt måleri<br />
det efterreformatoriska måleriet i kyrkan härrör möjligen från 1600- och 1700talen.<br />
Under restaureringen 2008 fann vi mycket små s<strong>på</strong>r av grått, gult och rött<br />
som bekräftar Erik olssons fynd från restaureringen 1963–68. olsson beskriver<br />
s<strong>på</strong>ren som fragment efter ett kvaderband i grått och vitt, vilket tidigare inramat<br />
de fönsteröppningar som tillkommit innan 1800-talet.<br />
I samband med restaureringen år 1749, när taket i långhuset dekorerades,<br />
målades de nykalkade väggarna med draperier i anslutning till taket.<br />
53
KonsERVERIng aV KalKMålnIngaRna I gaRdE KyRKa<br />
Ristningar<br />
Ristningar förekommer framförallt i ringkammaren samt i tornbågen, de<br />
utgörs av såväl runor som figurativa motiv: skepp, häst och stjärnor (bild 12).<br />
En runrad upptäcktes <strong>på</strong> västra långhusväggen söder om tornbågen inom en<br />
röd ramverkslinje.<br />
MålERIEts Uppbyggnad<br />
Måleriet har delvis utförts i »al secco«-teknik vilket innebär att målningarna<br />
har anbringats <strong>på</strong> ett torrt kalkbruksunderlag. partiellt ser det dock ut som<br />
måleriet har utförts i »al fresco«-teknik, med andra ord <strong>på</strong> ett icke färdigtorkat<br />
underlag. dessa partier har en mycket glatt och hård yta. Målningarna skulle<br />
även kunna vara utförda <strong>på</strong> ett underlag som partiellt varit både torrt och vått.<br />
de är gjorda med kalkfärg som <strong>på</strong> flertalet ställen är mycket stabil, vilket kan<br />
tyda <strong>på</strong> att något annat bindemedel än kalk, till exempel något animaliskt<br />
binde medel, har använts.<br />
Carl Wilhelm pettersson skriver följande i ett dokument 8 : »I skeppets vestra<br />
del upptäcktes äfven rikligt med målningar af samma typ som de synnerligen<br />
märkliga i tornbågen. dock är hvarken dessa eller de i tornbågen målade<br />
<strong>på</strong> äldsta putsytan, utan <strong>på</strong> en sednare kalkning, och ej som hittills gällande<br />
al fresko«.<br />
Måleriet är utfört <strong>på</strong> en mycket tunn kalkputs, ibland till och med direkt <strong>på</strong><br />
stenen. själva kalkbruket är mycket fett, det vill säga att bruket innehåller en<br />
stor andel kalk. putsen i tornbågen ser annorlunda ut än resterande, mer släta<br />
putsytor. I tornbågen har ytan en »kvastad« karaktär.<br />
tack vare att en skärmvägg sattes upp mellan kyrkorummet och ringkammaren/tornet<br />
omkring år 1680 – utrymmet användes tidigare som sockenmagasin<br />
– har de unika, bysantinska målningarna bevarats mycket väl.<br />
MålnIngaRnas tIllstånd FÖRE KonsERVERIng<br />
Målningarna var vid konserveringen/restaureringen år 2008 i relativt gott<br />
skick. ytorna hade under årens lopp samlat en del damm, och retuscheringarna<br />
från år 1968 hade bleknat något. långhusets västra vägg var mycket smutsig <strong>på</strong><br />
grund av att vatten läckt in mellan torn och långhus, vilket orsakat mörka rinningar<br />
<strong>på</strong> väggarna. Vid 1968 års restaurering hade flagnande färgskikt <strong>på</strong> det<br />
bysantinska måleriet fixerats med ett syntetiskt lim som nu 40 år senare orsakat<br />
spjälkning och materialförluster av måleriskiktet. Även de vita, odekorerade<br />
54
KonsERVERIng aV KalKMålnIngaRna I gaRdE KyRKa<br />
Bild 13. Scenen »Fiskafänget«<br />
ovanför den södra långhusportalen.<br />
Slutstenen i portalomfattningen<br />
har kommit ur läge<br />
varefter kalkputsen spruckit.<br />
Bild 14. Stenen satt stabilt varför<br />
ingen justering var nödvändig.<br />
Däremot lagades sprickbildningen<br />
med kalkbruk.<br />
Bild 15. Lagningen har retuscherats<br />
för att harmoniera med<br />
omgivande måleri.<br />
Foto<br />
Marianne Gustafsson-Belzacq.<br />
55
KonsERVERIng aV KalKMålnIngaRna I gaRdE KyRKa<br />
ytorna hade ådragit sig skador i form av sprickbildningar och materialförluster<br />
i putsen. som tidigare nämnts så beror det mycket fragmentariska måleriet <strong>på</strong><br />
att ytorna vid tidigare restaurering skrapats eller skyfflats för att ge fäste åt ett<br />
nytt kalkskikt.<br />
KonsERVERIngsåtgÄRdER 2008<br />
Rengöring<br />
Målningarna och de vitkalkade bakgrundsytorna har både torr- och våtrengjorts.<br />
För att <strong>på</strong> ett så skonsamt sätt som möjligt rengöra målningarna från<br />
ytligt sittande damm användes en rengöringsdeg, »gomma pane« 9 , som försiktigt<br />
rullades över ytorna där de var tillräckligt stabila. I övrigt rengjordes<br />
mer känsliga ytor, där risk för förlust av måleriskikt förelåg, med lätt fuktad<br />
svamp. I nödfall gjordes avkall <strong>på</strong> rengöringsnivån. de vita bakgrundsytorna,<br />
som ibland var mycket smutsiga <strong>på</strong> grund av vattenrinningar, rengjordes med<br />
vatten med en liten tillsats av ammoniak.<br />
Fixering<br />
Vid fastsättande av färgskikt som flagnat eller putsskikt som förlorat sitt fäste<br />
mot underlaget har beprövade material och metoder använts i största möjliga<br />
utsträckning. Endast i undantagsfall då inget annat fungerat var vi tvungna<br />
att använda moderna limsorter, till exempel <strong>på</strong> partier där färgskikten flagnat<br />
och behövde fixeras 10 . Väggpartier med löst sittande puts, »bompartier«, har i<br />
nödfall stabiliserats med injektionsbruk 11 . I första hand har fixeringarna utförts<br />
med mycket löst kalkbruk som applicerats i bompartierna, samt runt skarpa<br />
kanter där färgskikten riskerade att spjälka av.<br />
Lagning<br />
där delar av putsen med åren fått sprickbildningar och smärre förluster av<br />
material har sprickor och hål lagats i med så ursprungliga och beprövade material<br />
som möjligt. det innebär lagningar med ett bruk bestående av våtsläckt<br />
kalk och sand, alternativt med marmormjöl som ballast. djupa sprickor ifylldes<br />
i flera omgångar: i botten lades bruk med grövre, <strong>på</strong> ytan med finare sand<br />
som ballast. lagningarnas ytor bearbetades mekaniskt för att de strukturmässigt<br />
skulle integreras med det putsskikt som måleriet ursprungligen utförts <strong>på</strong><br />
(se exempelvis bild 13 och 14).<br />
56
Bild 16 a och b. Del av norra långhusväggen före och<br />
efter konservering och rekonstruktion av ramverket.<br />
Foto Marianne Gustafsson-Belzacq respektive förf.<br />
Bild 13. Delar av de arkadbågar som inramat helgonbilder<br />
längst upp <strong>på</strong> södra och norra väggarna. De rekonstruerades<br />
för att göra tydligt hur inramningen en gång sett ut.<br />
Denna bild är från den södra väggen. Foto förf.<br />
KonsERVERIng aV KalKMålnIngaRna I gaRdE KyRKa<br />
57
KonsERVERIng aV KalKMålnIngaRna I gaRdE KyRKa<br />
Bild 17 a och b. Efter 1960-talsrestaureringen gjorde konservator Erik<br />
Olsson, Sanda, dessa skisser över hur han trodde att det bysantinska<br />
måleriet i Garde kyrka en gång sett ut. Utifrån det bysantinska måleriets<br />
traditionella sätt att rama in scener och Olssons skisser samt färgfragmenten<br />
vi fann <strong>på</strong> väggarna återskapade vi det röda och gula ramverket<br />
i långhuset. Jämför dessa skisser med bilderna 2 och 3. Foto förf.<br />
58
KonsERVERIng aV KalKMålnIngaRna I gaRdE KyRKa<br />
Retuschering<br />
Retuscheringar har utförts för att dölja till exempel lagningar eller förtydliga<br />
en form och därmed återge en målning helhet och harmoni. Innan några som<br />
helst retuscheringar utförs föregår en diskussion om hur mycket och <strong>på</strong> vilket<br />
sätt dessa ska göras. då nya lagningar framträder mycket tydligt har dessa retuscherats<br />
med kalkäkta pigment och kalkvatten 12 med en teknik som bygger <strong>på</strong><br />
streck och prickar. arbetssättet gör det möjligt att i efterhand – vid studium<br />
<strong>på</strong> nära håll – kunna avgöra vad som retuscherats. Även vissa brott i konturer<br />
som anger en form, har – där det varit självklart – fyllts i med nämnda teknik<br />
(se exempelvis bild 15).<br />
Rekonstruktion av ramverk<br />
Rekonstruktionsarbetet föregicks av omfattande diskussioner mellan antikvarier,<br />
konservatorer, församlingsrepresentanter och beställaren samfällig heten<br />
<strong>gotland</strong>s kyrkor. de antikvariska myndigheterna kom med önskemål om<br />
rekonstruktion av ramverket runt de fragmentariska resterna av det bysantinska<br />
måleriet. de har också tagit det yttersta beslutet om att rekonstruktionerna<br />
skulle utföras.<br />
Vi konservatorer var från början tveksamma till denna rekonstruktion då<br />
man tillför något som man inte har fullständigt underlag för hur det sett ut<br />
tidigare, samt att det skulle vara tillräckligt att från en bild, liknande Erik<br />
olssons skiss (bild 17 a och b), kunna förstå hur måleriet sett ut. dock fann vi<br />
efter en tids nötande och stötande av beslutet att ett ramverk skulle kunna förtydliga<br />
eller förstärka måleriets upplägg som det en gång sett ut. när konserveringsarbetena<br />
<strong>på</strong>gått en tid hittade vi små fragment av det ursprungliga ramverket,<br />
vilka i kombination med olssons skiss samt vad som varit vanligt för<br />
det bysantinska måleriets presentation fick ligga till grund för rekonstruktionerna.<br />
I detta moment ingick att efter befintliga färgs<strong>på</strong>r av det äldre ramverket<br />
rekonstruera ramar runt de återstående fragmenten för att ge de forna bildscenerna<br />
ett sammanhang i kyrkorummet (se bild 16 a och b). Utifrån detta<br />
rekonstruerades det röd-gula ramverket <strong>på</strong> långhusets väggar liksom delar av<br />
de arkadbågar med helgonbilder som funnits högst upp <strong>på</strong> de södra och norra<br />
väggarna (bild 18). <strong>på</strong> västra långhusväggen fanns inga s<strong>på</strong>r av ramverk varför<br />
ingen rekonstruktion utfördes där (se även bild 2 och 3).<br />
59
KonsERVERIng aV KalKMålnIngaRna I gaRdE KyRKa<br />
slUtoRd<br />
Vår ambition med arbetet i garde kyrka har varit att med respekt för originalet<br />
konservera och till viss del även rekonstruera de murala målningarna. då måleriet<br />
är unikt i sitt slag har det varit mycket givande och intressant att få möjligheten<br />
och förtroendet att arbeta med dessa målningar. Vårt tidsperspektiv är<br />
långt och inriktningen för de konserveringsåtgärder vi utför idag är att de skall<br />
vara beständiga under åtminstone det närmaste halvseklet.<br />
Vi hoppas att de insatser vi gjort i kyrkan ska ge större tillgänglighet och<br />
förståelse för de bysantinska målningarna och öka intresset för den unika skatt<br />
av kyrkomåleri vi har i de gotländska kyrkorna.<br />
Mer om konserveringen av kalkmålningarna i garde kyrka kommer att presenteras<br />
i en kommande konserveringsrapport med nummer 433-3339-07.<br />
KÄlloR<br />
<strong>gotland</strong>s Museums arkiv.<br />
Garde kyrka. sveriges Kyrkor, <strong>gotland</strong>, bd V:3, 1972.<br />
söderberg, bengt, Gotländska kalkmålningar 1200–1400, 1971.<br />
lindgren, Merethe, Den romanska konsten. Kalkmålningarna. signums<br />
svenska konsthistoria, 1995.<br />
Vasilyeva, svetlana, Den bysantinska konsten <strong>på</strong> Gotland. gotländskt arkiv 2005.<br />
NOTER<br />
1. Carl Wilhelm Pettersson, skrivelse från 1914 i Gotlands Museums arkiv.<br />
2. Vasilyeva, Svetlana, Den bysantinska konsten <strong>på</strong> Gotland. Gotländskt Arkiv 2005.<br />
3. Sveriges Kyrkor.<br />
4. Lindgren, Merethe, Kalkmålningarna. Den romanska konsten. Signums svenska konsthistoria, 1995.<br />
5. Söderberg, Bengt, Gotländska kalkmålningar 1200–1400, s. 226f.<br />
6. Söderberg, Bengt, Gotländska kalkmålningar 1200–1400, s. 226f.<br />
7. Carl Wilhelm Pettersson, skrivelse från 1914. Finns i Gotlands Museums arkiv.<br />
8. Carl Wilhelm Pettersson, skrivelse från 1914. Finns i Gotlands Museums arkiv.<br />
9. Gomma pane-degen består av vatten, vetemjöl, kopparvitriol och soda.<br />
10. Till fixering av flagnande färgskikt användes akrylatdispersion, 10%-ig dispersion i vatten.<br />
Dispersionen tillhör kemiskt gruppen polyakrylnitrater. Den har spätts ut ytterligare med<br />
vatten. Till fixering av lösa putsbitar med måleri <strong>på</strong> användes Paraloid B72. Produkten tillhör<br />
kemiskt gruppen akrylhartser; en copolymer bestående av etylmetylmetakrylat. Produkten<br />
löses i aceton till lämplig konsistens. Försäljare: Deffner-Johann GmbH.<br />
11. Till stabilisering av »bompartier« användes injektionsbruket LEDAN D1 som är baserat <strong>på</strong><br />
kalk och pozzolanalera. Bruket är producerat av Techno Edile, Italien.<br />
12. Kalkvatten är det kalciumkarbonatmättade, klara vattnet som den våtsläckta kalken förvaras i.<br />
60
Nadine Huth<br />
KonsERVERIng aV dEt sVåRt sKadadE<br />
taKMålERIEt I gaRdE KyRKa<br />
Under våren och sommaren 2008 konserverades den historiska interiören<br />
i garde kyrka. det bemålade innertaket, som pryder kyrkans långhus,<br />
utgjorde inte minst <strong>på</strong> grund av sin storlek en särskild utmaning under konserveringsarbetena.<br />
Måleriet hade inte åtgärdats <strong>på</strong> 40 år och framstod som<br />
smutsigt och skadat av vatten från takläckor. Än mer prekärt var att cirka 70<br />
procent av det 85 kvadratmeter stora taket präglades av extrema spjälkningar i<br />
måleriskiktet. Idag, efter att måleriet har fästs, rengjorts och en del av skadorna<br />
retuscherats, har taket återfått sin forna prakt och den bemålade ytan utgör <strong>på</strong><br />
nytt en helhet.<br />
garde kyrkas långhus täcks av ett dekorerat innertak från slutet av 1600talet.<br />
Vid en visitation 1680 <strong>på</strong>pekades att rummet »behöfver it nytt loft in uti«,<br />
och 1694 noterades att detta hade gjorts. I östra änden avslutas taket med ett<br />
vertikalt fält mot triumfbågen.<br />
Måleriet utfördes antagligen först vid mitten av 1700-talet. den horisontella<br />
delen av taket är målad med yviga akantusslingor i rött, blått och gult <strong>på</strong> en<br />
vit bottenfärg. det vertikala fältet mot öster visar ett landskap med kullar och<br />
träd. <strong>på</strong> bjälken nedanför detta måleri finns en inskription som lyder: »Cura<br />
pastoris lauren(tii) bartholdi gardell ao 1749«. (genom pastor lars barthold<br />
gardells försorg, anno 1749). åtminstone det vertikala bildfältet har målats av<br />
målaren nils salin med ett för honom typiskt landskapsmotiv. liknande dekorationer<br />
kan ses <strong>på</strong> predikstolen i garde kyrka, men även som väggmålningar<br />
i ett hus vid södra Kyrkogatan 14 i Visby (»Ryska gården«).<br />
antagligen har det inte funnits ett äldre innertak i långhuset utan den<br />
romanska takstolen var ursprungligen avsedd att synas från kyrkorummet.<br />
Tidigare restaureringar<br />
garde kyrkas innertak har genomgått minst en omfattande restaurering: den<br />
vid den senaste inre kyrkorestaureringen 1967–68. dessförinnan finns inga<br />
uppgifter i arkiven att några restaureringar gjorts <strong>på</strong> takmåleriet.<br />
61
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
62
KonsERVERIng aV dEt sVåRt sKadadE taKMålERIEt I gaRdE KyRKa<br />
tydliga s<strong>på</strong>r från den nämnda restaureringen är att taket kortats av i östra<br />
delen, samt att större områden retuscherats i måleriet. För åtgärderna svarade<br />
kyrkokonservatorn och konstnären Erik olsson. hans uppgifter om konserveringen<br />
är förhållandevis utförliga och han redovisar även en del intressanta<br />
tankar och reflektioner från arbetet.<br />
taket som vi ser det idag är till sin storlek således inte ursprungligt, utan har<br />
förkortats. I konserveringsrapporten från 1968 kan läsas att taket i långhusets<br />
östra del är »… borttaget och upptaget så att triumfbågen blev hel, den målade<br />
delen som hängde i bågen med träd målade blev insatt i den stående väggen … «.<br />
olsson uppger att det fanns nyinlagda bräder i den bakre sektionen mot väster<br />
som var »… ljusare än de övriga och hade ingen dekor … «. I deras ställe insattes<br />
en del av de avlägsnade, dekorerade bräderna. de övriga bräderna som inte kom<br />
till användning förvaras sedan dess <strong>på</strong> torn- och långhusvindarna.<br />
Måleriet rengjordes torrt med »gomma pane«, vilket är en degliknande<br />
blandning av mjöl, vatten, kopparsulfat och målarsoda.<br />
det gjordes retuscher <strong>på</strong> den blå färgen i akantusslingorna samt <strong>på</strong> vattenskadade<br />
partier. En del av bräderna längs ytterväggarna byttes ut helt och hållet,<br />
troligen eftersom dessa partier varit värst utsatta för vattenskador. Rekonstruktionerna<br />
och retuscherna är mycket skickligt utförda och fortfarande, efter 40 år,<br />
knappt urskiljbara från det ursprungliga måleriet. att de blå akantusslingorna<br />
är retuscherade ses enbart för att retuschfärgen ibland ligger över de ursprungliga<br />
konturlinjerna. den rekonstruerade vita bottenfärgen är lite gulare än den<br />
ursprungliga färgen. <strong>på</strong> det vertikala fältet med landskaps motivet är retuscherna<br />
mer omfattande, och det verkar som om stora partier har målats över.<br />
Takets materialuppbyggnad<br />
Innertaket, som består av brädpanel, är fastspikat <strong>på</strong> den medeltida takstolens<br />
tvärbjälkar. numera består det platta taket av fem sektioner (brädlängder),<br />
indelade med tvärliggande lister som täcker skarvarna.<br />
alla synliga ytor har först strukits med en vit bottenfärg. akantusdekorationen<br />
har därefter målats med laserande färger i rött, blått och gult och konturerats<br />
med röda och svarta linjer. allt tyder <strong>på</strong> att måleriet utfördes i limteknik.<br />
limbaserade färgskikt är matta och mycket vattenkänsliga och tenderar med<br />
åldrande och dåliga klimatförhållanden att bli pudriga och kritande.<br />
Del av det dekorerade innertaket<br />
efter konserveringen. Foto förf.<br />
63
KonsERVERIng aV dEt sVåRt sKadadE taKMålERIEt I gaRdE KyRKa<br />
av de undanlagda bräderna <strong>på</strong> vinden som inte varit föremål för konserveringsåtgärder<br />
framgår att den ursprungliga blå färgen i akantusslingorna är<br />
kraftigt blekt. denna färgförändring har varit orsaken till att alla blå akantusslingor<br />
övermålades vid konserveringen 1967–68. den extrema blekningen<br />
av pigmentet kan tyda <strong>på</strong> en användning av det icke ljusbeständiga pigmentet<br />
indigo, men undersökningar av detta har inte gjorts.<br />
landskapet <strong>på</strong> det vertikala fältet mot triumfbågen är målat med gröna,<br />
bruna och svarta färger. detta måleri är starkt retuscherat och vid den rent<br />
visuella undersökningen i samband med konserveringen förblev det oklart om<br />
man använt samma målningsteknik som i akantusdekorationerna.<br />
KonsERVERIngEn VåREn 2008<br />
Konserveringsarbetena inleddes med en förundersökning där man kartlade<br />
takets skadebild och dess behov av konserverings- och restaureringsåtgärder.<br />
det första åtgärdsförslaget från 2005 baserades <strong>på</strong> en skadeinventering genomförd<br />
från kyrkans golv. skadorna och konserveringsbehovet kunde därför inte<br />
uppskattas i sin helhet och först efter att byggställningarna var uppsatta upptäcktes<br />
den mycket stora utbredningen av skadorna.<br />
orsaken till skadorna var som så ofta ett samspel av flera faktorer. den allra<br />
vanligaste typen av skador <strong>på</strong> bemålade träföremål i kyrkorna kan så gott som<br />
alltid sättas i omedelbart relation till uppvärmningen. genom den blir luften<br />
torr, vilket medför att träet avger sin fuktighet och krymper, och när luftfuktigheten<br />
ökar sväller materialet ånyo. Färgskikten kan inte följa med i dessa rörelser,<br />
vilket i många fall leder till allvarliga avflagningar och bortfall av måleri.<br />
Eftersom den varma luften stiger upp och samlas under taket är det just där<br />
problemen ofta finns. Färgflagningen <strong>på</strong> garde kyrkas innertak var som störst<br />
<strong>på</strong> områdena rakt ovanför långhusets sydportal där den inströmmande luften<br />
kan ses som det starkaste hotet. Färgskiktet spjälkade i mycket stora flagor<br />
med uppvikta och upprullade kanter. <strong>på</strong> många ställen hängde färgskiktet<br />
endast <strong>på</strong> ytterst små fixpunkter eller hade redan lossnat helt. Även damm och<br />
smuts bidrog till dessa skador. damm som samlas <strong>på</strong> ytan drar åt sig och håller<br />
fukt vilket tjänar som näringskälla för mikrobiologiskt aktivitet och <strong>på</strong>skyndar<br />
materialets nedbrytning. Emellanåt ökar även tyngden av de lossnande färgflagorna<br />
och gravitationen får flagorna att falla av undan för undan.<br />
64
Taket före konserveringen. Färgen <strong>på</strong> hela taket,<br />
men framförallt ovanför långhusets sydportal,<br />
spjälkade i extrem omfattning.<br />
Under rengöringen. På bilden ses skillnaden<br />
mellan rengjorda och smutsiga ytor. Foto förf.<br />
KonsERVERIng aV dEt sVåRt sKadadE taKMålERIEt I gaRdE KyRKa<br />
65
KonsERVERIng aV dEt sVåRt sKadadE taKMålERIEt I gaRdE KyRKa<br />
66<br />
Arbetsmoment vid konsolideringen av måleriet.<br />
Efter att de nedhängande färgflagorna sprayats<br />
med limlösning pressades de ned med en<br />
gummi vals med en lätt fuktad cellulosaduk<br />
som mellanlägg. Foto Katarina Schüssler.
KonsERVERIng aV dEt sVåRt sKadadE taKMålERIEt I gaRdE KyRKa<br />
skador beroende <strong>på</strong> direkt vattenkontakt fanns framförallt längs ytterväggarna<br />
i form av bruna, molnformade ringar. Missfärgningar i limfärgsmålerier,<br />
orsakade av vatten, är i de flesta fall svåra att åtgärda då de bildas av<br />
såväl binde medel, pigment, smuts som vissa vattenlösliga ämnen i träet. alla<br />
dessa ämnen löses upp av vatten och avsätts <strong>på</strong> gränsen mellan fuktbemängda<br />
och torra områden. limmet som ansamlas och som binder ihop både smuts och<br />
pigment gör att missfärgningarna blir hårda och skorpliknande.<br />
Ur Erik olssons konserveringsrapport framgår inte hur utbredda skadorna<br />
var före den senaste konserveringen. Men det faktum att måleriet kunde rengöras<br />
med en relativt grov metod utan att färgskiktet först konsoliderades talar<br />
för att måleriet befann sig i ett relativt bra skick. det är alltså sannolikt att de<br />
flesta av skadorna uppstått under de senaste decennierna och efter att ett nytt<br />
uppvärmningssystem installerats.<br />
Konsolidering av limbaserade färgskikt är en av målerikonserveringens<br />
svåraste arbetsuppgifter och ger ständigt upphov till forskningsprojekt. limfärger<br />
är matta och tenderar att under åldrandet bli mer och mer känsliga. det<br />
organiska limmet åldras och bryts ner, vilket orsakar att vatten och mekaniska<br />
<strong>på</strong>frestningar kan förstöra hela måleriet. limfärger reagerar därför även<br />
mycket känsligt <strong>på</strong> konsolideringsmedel. om olämpliga limsorter eller metoder<br />
används kan det lätt uppstå glansfläckar eller utsmetade missfärgningar.<br />
Innan konsolideringen av takets spjälkande färgskikt sattes igång, diskuterades<br />
och testades olika medel och metoder med hänsyn till sin lämplighet och effektivitet.<br />
Ett önskemål var att använda ett lim som liknar det ursprungliga limmet i<br />
färgskiktet, alltså ett glutinlim. de bästa resultaten kunde uppnås med en lågprocentig<br />
gelatinlösning och en lågprocentig störlimlösning (framställs av simblåsor<br />
från stör). båda typerna uppvisar goda egenskaper för att konsolidera limfärg,<br />
också med hänsyn till åldrandet. de är färglösa, ljusbeständiga och ger obetydliga<br />
färgförändringar. I den låga koncentration som visade sig krävas för att återfästa<br />
färgskiktet <strong>på</strong> gardes innertak <strong>på</strong>verkar de inte heller måleriets brytningsindex,<br />
det vill säga färgernas matthet ändrades inte. störlim är ett mycket exklusivt<br />
material, och eftersom gardes innertak har en ansenlig yta var kostnadseffektiviteten<br />
det slutligen avgörande skälet att välja gelatin. den enda nackdel som man<br />
behövde undvika med gelatinet var tendensen till randmarkeringar.<br />
gelatinlösningen applicerades med sprayflaska. För att underlätta bindemedlets<br />
penetration, samt undvika randmarkeringar, fuktades ytan först med<br />
ett vätmedel bestående av vatten och etanol. Även denna lösning applicerades<br />
67
KonsERVERIng aV dEt sVåRt sKadadE taKMålERIEt I gaRdE KyRKa<br />
Detalj före och efter konsolideringen<br />
av färgskiktet. Foto förf.<br />
68
KonsERVERIng aV dEt sVåRt sKadadE taKMålERIEt I gaRdE KyRKa<br />
med sprayflaska. de stora nerhängande färgflagorna fixerades <strong>på</strong> plats med en<br />
lätt fuktad, hopvikt cellulosaduk. därefter pressades flagorna ned med hjälp av<br />
en gummivals med cellulosaduken som mellanlägg. <strong>på</strong> detta sätt var det relativt<br />
lätt att pressa flagorna <strong>på</strong> plats och samtidigt suga upp överskottet av lim.<br />
arbetet utfördes <strong>på</strong> en bräda i taget för att nyttja fogarna som naturliga gränser.<br />
Metoden möjliggjorde ett snabbt arbete, vilket återigen minskade risken för<br />
randmarkeringar mellan fuktiga och torra områden. Enstaka partier visade sig<br />
vara skörare än andra samt extremt vattenkänsliga, vilket ledde till att ett visst<br />
utsmetande av färgen var oundvikligt.<br />
Rengöringen av takets måleri utfördes med torra metoder efter det att hela<br />
måleriet hade säkrats. till viss del blev måleriet renare redan under konsolideringen.<br />
För att få bort ytterligare smuts användes torrengöringssvampar och<br />
radergummi. En reducering av de molnformade missfärgningarna visade sig<br />
vara svårare. Eftersom dessa föroreningar är mycket hårda <strong>på</strong> grund av en hög<br />
bindemedelkoncentration riskerades förslitningsskador <strong>på</strong> de angränsande, skörare<br />
områdena. tester med olika torrengöringsmedel samt med vatten- och lösningsmedelbaserade<br />
geléer gjordes utan tillfredställande resultat. I samråd med<br />
den antikvariske kontrollanten beslutades därför att retuschera de områden där<br />
de mörka missfärgningarna inte kunde avlägsnas med lämpliga metoder.<br />
Retuscherna gjordes med tavelkrita. stora och <strong>på</strong> håll iögonfallande skador,<br />
där färgskiktet hade fallit bort, liksom vattenskador och fläckar av andra olösliga<br />
föroreningar <strong>på</strong> den vita bottenfärgen retuscherades. Eftersom tavelkritan gav en<br />
kulör liknande bottenfärgen och en matt karaktär var det lätt att integrera skadorna<br />
med bakgrunden. Metoden får dessutom anses som mycket skonsam då<br />
kritan är ytterst lätt att avlägsna. det ska dock nämnas att det finns en risk att<br />
de mörka missfärgningarna av vatten med tiden kan framträda igen.<br />
slUtoRd<br />
Konserveringen visade sig mycket lyckosam. Med konsolideringen av det<br />
extremt spjälkande färgskiktet har det förut mycket trista utseendet förändrats<br />
<strong>på</strong> ett slående sätt. Kyrkobesökarna kan nu njuta av ett tak som återfått sin<br />
forna prakt och som vackert infogar sig i kyrkorummet.<br />
de faktorer som kan leda till den typ av skador vi sett <strong>på</strong> taket i garde är i<br />
de flesta fall för många och komplicerade för att man skulle känna sig helt trygg<br />
efter det att föremålen konserverats. Vid den omfattande restaureringen av kyrkan<br />
<strong>på</strong> 1960-talet konserverades inredning och inventarier och klimatet reglera-<br />
69
KonsERVERIng aV dEt sVåRt sKadadE taKMålERIEt I gaRdE KyRKa<br />
des genom ett nytt uppvärmningssystem, där avsikten var att styra temperaturen<br />
i kyrkorummet <strong>på</strong> ett skonsamt sätt. Men de nu upptäckta, allvarliga skadorna<br />
<strong>på</strong> såväl det bemålade innertaket som <strong>på</strong> triumfkrucifixet har än en gång visat<br />
att även nya och framåtsyftande lösningar måste utvärderas kontinuerligt.<br />
En stor diskrepans anses ofta ligga mellan kravet <strong>på</strong> en komfortabel lokal för<br />
kyrkobesökarna och de krav som våra konstskatter ställer. I samband med detta<br />
är det ytterst viktigt med ökat medvetande, kunskapsutbyte och sam arbete <strong>på</strong><br />
plats mellan fackmän från olika berörda områden. detta är den enda möjlighet<br />
att upptäcka brister och utarbeta lösningar för att begränsa förstörelsen av<br />
vårt kulturella och historiska arv.<br />
som konservator ser jag kritiskt <strong>på</strong> konceptutvecklingen av uppvärmningssystemet<br />
i garde kyrka.<br />
ansatsen för att skapa en jämn uppvärmning i hela kyrkorummet och driva<br />
det så kostnadseffektivt som möjligt är bra. Men ur bevarandesynpunkt är det<br />
avgörande att utveckla ett uppvärmningssystem som <strong>på</strong> bästa sätt är anpassat<br />
även efter de olika inventariernas egenskaper. därför är det betydelsefullt att<br />
involvera konservatorerna <strong>på</strong> plats. det krävs mätningar och undersökningar<br />
av inomhusklimatets inverkan <strong>på</strong> de mest utsatta föremålen och hur de <strong>på</strong>verkas<br />
beroende <strong>på</strong> var de är placerade i kyrkan. Ännu viktigare anser jag är att<br />
få i gång en kritisk genomgång av de planerade åtgärderna i samarbete med de<br />
involverade konservatorerna. Föremålens krav bestäms av materialet men inte<br />
minst av placeringen i kyrkorummet. Mest utsatta är bland annat föremål som<br />
står intill värmeelement, som har direkt kontakt med kalla ytterväggar eller –<br />
såsom är fallet med innertaket i garde – där den varma luften ansamlas.<br />
Även valet av material och metoder vid konserveringen är direkt beroende<br />
av de faktiska klimatförhållandena i kyrkan för att man skall uppnå ett långsiktigt<br />
hållbart resultat. om det brister i samarbetet innan renoveringarna,<br />
värmeinstallationerna och konserveringsåtgärderna kommer i gång uppstår det<br />
oundvikligen fel som omöjliggör ett professionellt arbete. 1 de negativa resultaten<br />
kan bli kostsamma och förödande för vårt enastående kulturarv.<br />
Med insatserna i garde kyrka har temperaturfördelningen och värmeuppdämningen<br />
i rummet ändrats. de äldre strålvärmarna har ersatts med nya överdimensionerade<br />
s.k. värmekronor med infravärme, och för att effektivisera upp-<br />
1. Sedan Garde-restaureringen planerades 2005 har rutinerna ändrats för att bättre fånga<br />
upp och samordna olika fackmannasynpunkter.<br />
70
KonsERVERIng aV dEt sVåRt sKadadE taKMålERIEt I gaRdE KyRKa<br />
värmningen har taket värmeisolerats. Enligt församlingen är strålvärmen för stark<br />
för att man skall kunna ha den <strong>på</strong>slagen under gudstjänsten, och uppvärmningen<br />
av kyrkorummet görs därför under en längre tid innan gudstjänsten börjar. Jag<br />
fruktar att det finns stor risk för att den uppvärmda luften samlas i kyrkorummets<br />
övre del och leder till nya skador <strong>på</strong> såväl det mycket känsliga, bemålade innertaket<br />
som <strong>på</strong> triumfkrucifixet; värmekronorna hänger mycket nära det senare.<br />
För att undvika eller åtminstone begränsa framtida skador anser jag det som<br />
mycket viktigt att mäta och kontrollera relativ luftfuktighet, temperatur samt<br />
eventuellt förekommande vattenkondensation <strong>på</strong> de mest utsatta områden i<br />
kyrkorummen även efter det att kyrkorna renoverats och försetts med moderna<br />
uppvärmningssystem. En noggrann dokumentation av kyrkobyggnadernas klimat<br />
med särskilt beaktande av inventariernas tillstånd bör ingå som naturliga<br />
eftervårdsprojekt för att säkerställa långsiktigt tillfredställande resultat av restaureringsinsatserna.<br />
detta är betydelsefullt för att öka vår kunskap inför utförandet<br />
av liknande projekt i framtiden.<br />
KÄlloR oCh lIttERatUR<br />
Otryckta källor<br />
ata stockholm:<br />
garde kyrka, <strong>gotland</strong>, Konserveringsrapport dnr. 1382/71, Erik olsson, 1968.<br />
Inventering av inventarierna i garde kyrka, 2003.<br />
Litteratur<br />
arendt, C., Heizungsprobleme in historischen Kirchen. bausubstanz, 1989.<br />
arendt, C., Heizung von „grossen Räumen alter Bauart“. bausubstanz, 1989.<br />
arendt, C., Schadensbeispiele in Kirchen. bausubstanz, 1989.<br />
arendt, C., Auswertung von Messungen zum Raumklima in Kirchen in<br />
Abhängigkeit von der Heizungsart. bausubstanz, 1992.<br />
broström, tor, Klimatmätning i kyrkor, 1995.<br />
broström, tor, Uppvärmning i kyrkor, 1996.<br />
heimsch, R., Anlagentechnik für die Beheizung von historischen Gebäuden.<br />
Internationale Zeitschrift für bauinstandsetzen, 2002.<br />
Kotterer, M., grosseschmidt, h., boody, F. p., Kippes, W., Climate in<br />
Museums and Historical Buildings. tempering, 2004.<br />
71
KonsERVERIng aV dEt sVåRt sKadadE taKMålERIEt I gaRdE KyRKa<br />
lagerlöf, Erland, Garde kyrka. sveriges Kyrkor, <strong>gotland</strong> bd V:3, 1972.<br />
pataki, a., Consolidation of white chalk with aerosols. 14th triennal Meeting<br />
the hague, Conference papers, James & James, 2005 (s. 223–230).<br />
schiessl, U., Konservierungstechnische Beobachtungen zur Festigung wässrig<br />
gebundener, kreidender Malschichten auf Holz. Zeitschrift für Kunsttechnologie<br />
und Konservierung 3, 1989 (s. 293–320).<br />
svahnström, gunnar, svahnström, Karin, Måleri <strong>på</strong> Gotland 1530–1830, 1989.<br />
Weiss, b., plaschkies, K., scheiding, W., Schimmelpilzbefall in Kirchen und an<br />
sakralem Kunstgut. REstaURo, bd 2, 2005 (s. 135–140).<br />
Weiss, b., plaschkies, K., scheiding, W., Schimmelpilzbefall in Kirchen und an<br />
sakralem Kunstgut. REstaURo, bd 6, 2006 (s. 376–383).<br />
72
Jan Utas<br />
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n<br />
– fynd från gotländska kyrkor<br />
trä som taktäckningsmaterial<br />
hittar man numera nästan bara <strong>på</strong><br />
kyrkor och andra byggnadsminnen. av de<br />
gotländska kyrkorna har ungefär hälften<br />
kvar någon byggnadsdel med tjärat brädtak<br />
av furu, ofta i form av ett faltak, en konstruktion<br />
som har medeltida anor. 1 Men <strong>på</strong><br />
de allra äldsta kyrkobyggnaderna har man<br />
av allt att döma använt ett annat material:<br />
träs<strong>på</strong>n av ek. 2 det mest välbekanta exemplet<br />
är det i byggnadshistorisk litteratur<br />
ofta omnämnda s<strong>på</strong>ntaket över garde kyrkas<br />
långhus från 1100-talets mitt, 3 vilket till<br />
stora delar bevarats intakt under ett senare<br />
tillkommet faltak. gardetaket är unikt<br />
såtillvida att både takstolar, nockstock och<br />
Kalkmålningen <strong>på</strong> väggen i Väte<br />
kyrkas kor. Rutmönstret <strong>på</strong> tak och<br />
takryttare anses antyda s<strong>på</strong>ntäckningar<br />
<strong>på</strong> den i genomskärning återgivna<br />
kyrkobyggnaden. Foto förf.<br />
yttertaksbeklädnad bevarats in situ i sådan utsträckning att de flesta konstruktions-<br />
och utsmyckningsdetaljer fortfarande kan studeras. när man i andra<br />
kyrkor <strong>på</strong> <strong>gotland</strong> <strong>på</strong>träffar lämningar av s<strong>på</strong>ntak rör det sig om lösfynd som<br />
i bästa fall kompletterar bilden av hur dessa tidigmedeltida s<strong>på</strong>ntak såg ut. de<br />
kyrktak <strong>på</strong> ön som idag är s<strong>på</strong>nbelagda är utförda med sågade furus<strong>på</strong>n av den<br />
typ som blev vanlig från 1860-talet i och med ångsågarnas introduktion. 4<br />
gardetaket är tidigare väl beskrivet av flera författare (se den efterföljande<br />
litteraturförteckningen), och skall därför endast beröras översiktligt. Vid<br />
kyrko restaureringar under senare decennier i hangvar, tingstäde, Rute, linde<br />
och bro kyrkor har emellertid mer eller mindre omfattande rester av medeltida<br />
taks<strong>på</strong>n <strong>på</strong>träffats som inte tidigare beskrivits. En redovisning av dem utgör<br />
det huvudsakliga syftet med denna uppsats.<br />
73
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR<br />
Kyrka med s<strong>på</strong>ntak avbildad <strong>på</strong> 1300-tals -<br />
kor stolen i Gothem kyrka. Foto förf.<br />
74<br />
Men först en kort beskrivning av<br />
taket i garde och de andra belägg<br />
<strong>på</strong> medeltida s<strong>på</strong>ntak som tidigare<br />
skildrats i litteraturen. Medel tida<br />
avbildningar av gotländska kyrkobyggnader<br />
med s<strong>på</strong>ntak finns<br />
<strong>på</strong> korbänken i gothem kyrka,<br />
<strong>på</strong> en dopfunt av den gotländske<br />
stenmästaren sigraf från tingstads<br />
kyrka i Östergötland, samt<br />
som en målad bild <strong>på</strong> korväggen<br />
i Väte kyrka. I gothem ser man<br />
en något stiliserad, gotisk kyrka<br />
från söder med rakslutet kor och<br />
s<strong>på</strong>ntäckningar <strong>på</strong> såväl kor som långhus och tornhuv. 5 Kor- och långhustaken<br />
tycks vara försedda med takkammar med gavelprydnader, och korets takfall<br />
avslutas nedtill med en rad rundade fots<strong>på</strong>n, långhustaket saknar den detaljen.<br />
tingstadfunten visar istället en romansk absidkyrkas nordfasad (!) med öppna<br />
portar och s<strong>på</strong>ntak <strong>på</strong> både kor, långhus och tornhuv, de förstnämnda försedda<br />
med höga takkammar med gavelprydnader: <strong>på</strong> långhuset ett kors och <strong>på</strong> koret<br />
en drake. 6 Vätebilden förefaller illustrera en kyrka, kanske just Väte, i genomskärning<br />
och är hårt stiliserad. Rutmönstret <strong>på</strong> tak och takryttare anses ange<br />
s<strong>på</strong>ntäckningar. 7<br />
S<strong>på</strong>ntaket i Garde<br />
garde kyrka hör till öns mest sevärda kyrkomiljöer av flera anledningar: kyrkogårdsmuren<br />
med sina fyra medeltida stigluckor, resterna av kalkmålningarna<br />
i rysk-bysantinsk stil i långhuset och – särskilt välbevarade – i tornbågen, de<br />
ursprungliga stenbänkarna utefter långhusets innerväggar, samt inte minst den<br />
<strong>på</strong> långhusvinden kvarstående romanska takkonstruktionen med delvis kvarsittande<br />
s<strong>på</strong>ntäckning. takstolar och taknock är nära nog fullständigt bevarade.<br />
Med undertaksbräder och s<strong>på</strong>ntäckning är det sämre: bräderna är bevarade <strong>på</strong><br />
ungefär hälften av takytorna, något mer <strong>på</strong> den södra sidan än <strong>på</strong> den norra,<br />
medan s<strong>på</strong>ntäckningen endast är bevarad till ca 10 procent. 8 <strong>på</strong> södra takfallet<br />
återstår drygt 200 s<strong>på</strong>n, <strong>på</strong> norra endast ett trettiotal, men de är i desto bättre<br />
skick med bland annat rikligt med tjära <strong>på</strong> de ursprungligen exponerade ytorna.
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR<br />
En s<strong>på</strong>ntäckt kyrka som den återges <strong>på</strong> foten till en 1100-talsdopfunt<br />
från Tingstads kyrka. Funten, som tillskrivs den gotländske stenmästaren<br />
Sigraf, finns numera i Statens Historiska Museum. Foto ATA.<br />
Garde kyrka med det medeltida s<strong>på</strong>ntaket frilagt i samband med restaureringen<br />
<strong>på</strong> 1960-talet. Foto Gunnar Svahnström i Gotlands fornsals arkiv.<br />
75
VERKsaMhEt <strong>2007–2008</strong><br />
76
Takkonstruktionen<br />
takkonstruktionen är utförd av furuvirke, förutom<br />
s<strong>på</strong>ntäckningen som är av ek. den täcks idag<br />
av ett sekundärt faltak med stoltare resning än den<br />
romanska takstolen. det sekundära taket kan ha<br />
kommit till i samband med byggandet av kyrkans<br />
gotiska kor i början av 1300-talet, senast förnyades<br />
det vid en restaurering <strong>på</strong> 1960-talet. 9<br />
den äldre takstolen är av vanlig romansk typ<br />
med bindbjälke och enkla stödben. 10 samtliga sjutton<br />
takstolar är bevarade. 11 några remstycken <strong>på</strong><br />
murarna finns inte kvar. 12 Ursprungligen anses takstolen<br />
ha varit synlig från kyrkorummet. Idag tjänar<br />
bindbjälkarna som vindsbjälklag i långhuset och är<br />
<strong>på</strong> undersidan klädda med bräder med akantusmålning<br />
från 1700-talet. Mellan bjälkarna inlades<br />
vid den senaste restaureringen 2008 ny värmeisolering<br />
av mineralull och golv av sågade bräder.<br />
Vid tillverkningen av takkonstruktion och s<strong>på</strong>ntäckning<br />
har av allt att döma endast olika typer av<br />
yxor samt navborr kommit till användning.<br />
takstolarnas högben är huggna så att en ca 20<br />
cm bred avsats bildas <strong>på</strong> halva takfallet. 13 ovanför<br />
avsatsen har högbenen t-profil, nedanför är<br />
tvärsnittet rektangulärt. Vid nock och takfot är<br />
högbenen sammanfogade med varandra och med<br />
bindbjälkarna med raka blad och dymlingar. 14 de<br />
elegant profilerade stödbenen är i de flesta fall löst<br />
insatta. bindbjälkarna har rektangulärt tvärsnitt<br />
och låses i längdled av en t-formad styrplanka<br />
som samtidigt tjänstgjort – och fortfarande tjänstgör<br />
– som landgång mellan torn- och korvindarna.<br />
plankan, som vid något tillfälle sekundärt kapats<br />
med såg <strong>på</strong> mitten, är mot vanligheten inte nedfälld<br />
i bindbjälkarna. nocken täcks av en omvänt<br />
V-formad nockstock med en takkam i form av en<br />
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR<br />
Den medeltida takstolen över<br />
Garde kyrkas långhus. Uppmätning<br />
efter Sveriges Kyrkor, ritning<br />
med kompletteringar av förf.<br />
Det medeltida s<strong>på</strong>ntaket i Garde.<br />
Uppmätning Alfred Edle 1931 i<br />
Riksantikvarieämbetets<br />
Antikvarisk-tekniska arkiv, ATA.<br />
Motstående sida: Långhusvinden<br />
med det romanska taklaget<br />
i Garde efter restaureringen<br />
av kyrkan 2008, sedd mot väster.<br />
Foto förf.<br />
77
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR<br />
Garde kyrka. Den medeltida<br />
nockstocken, sedd mot tornet.<br />
Foto förf.<br />
Detaljbild av s<strong>på</strong>ntäckningen <strong>på</strong><br />
norra takfallet i anslutning till<br />
takavsatsen. Märk det rundade<br />
fots<strong>på</strong>net, dekorerat med koncentriska<br />
cirklar. Foto Alfred Edle<br />
1931 i ATA.<br />
Gardetaket i samband med takomläggningen<br />
1931. Resterna av<br />
s<strong>på</strong>ntäckningen <strong>på</strong> södra sidan.<br />
Foto Alfred Edle i ATA.<br />
78
epstav och nederkanterna försedda med<br />
nåtar för takbeläggningen. 15 nockstocken<br />
är sammanfogad i längdled av två virken,<br />
diagonalskarven fixeras med dymlingar<br />
och smidda spik. den ligger löst ovan<strong>på</strong><br />
takstolarna utan annan låsning än de taks<strong>på</strong>n<br />
som är inträdda i nåtarna.<br />
<strong>på</strong> takstolarna är spikat ett undertak av<br />
breda, snedkantade bräder som samtidigt<br />
utgör takkonstruktionens stabilisering i<br />
sidled. de nämnda avsatserna i takfallen<br />
är ännu till stor del täckta av en bräda<br />
utan ursparingar eller hål. den har liksom<br />
s<strong>på</strong>ntäckningen varit tjärad utvändigt.<br />
S<strong>på</strong>ntäckningen<br />
<strong>på</strong> undertaket ligger en yttertaks beklädnad<br />
av meterlånga – ca 100 cm – tjärade eks<strong>på</strong>n.<br />
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR<br />
Principen för Gardetakets<br />
s<strong>på</strong>ntäckning med fots<strong>på</strong>nen<br />
utritade. Ritning förf.<br />
bredden är ca 20 cm och översidan är i stort sett slät. de nedersta ca 35 centimetrarna<br />
är spetsade och försedda med en grund profil utefter kanterna. s<strong>på</strong>nen<br />
är såsom man kan se <strong>på</strong> de i inledningen anförda kyrkoavbildningarna<br />
lagda i vågräta rader med ett inbördes avstånd motsvarande spetsens längd<br />
och förskjutna en halv bredd mellan raderna så att ett rombiskt mönster bildas.<br />
Varje s<strong>på</strong>n är nära spetsen fäst i undertaket med en smidd, flatskallig spik,<br />
vilken även låser den övre änden av underliggande s<strong>på</strong>n två rader nedanför.<br />
s<strong>på</strong>nen är lätt kilformiga så att tjockleken i spetsen är 2,5–3,5 cm, i övre änden<br />
5–10 mm.<br />
Vid avsatsen <strong>på</strong> takfallen – och sannolikt även vid takfoten – har s<strong>på</strong>nen inte<br />
varit spetsiga utan istället rundats såsom <strong>på</strong> kyrkbilden <strong>på</strong> korstolen i gothem<br />
visar. Ett enda sådant s<strong>på</strong>n, som brukar kallas fots<strong>på</strong>n, har delvis bevarats vid<br />
avsatsen <strong>på</strong> det norra takfallet. 16 det har varit försett med en dekor av två koncentriska<br />
cirklar. Mot tornmuren har s<strong>på</strong>ntäckningen tätats med en ovan<strong>på</strong>liggande<br />
och mot väggens ojämnheter anpassad bräda, längs kanten försedd med<br />
ett s<strong>på</strong>r för vattenavrinningen.<br />
79
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR<br />
Nockstocken med repstaven, frilagd vid takomläggningen<br />
1931. Foto Alfred Edle i ATA.<br />
Dekor<br />
taket har ägnats stor omsorg för att få ett tilltalande utseende, samtidigt som<br />
funktionella fördelar uppnåtts. spets och dekor <strong>på</strong> s<strong>på</strong>nen är till exempel<br />
ägnade att leda regnvattnet <strong>på</strong> fördelaktigaste sätt till närmast underliggande<br />
s<strong>på</strong>n.<br />
nockstocken pryds som nämnts av en låg »takkam« i form av en repstav. 17<br />
I väster har den av bevarade s<strong>på</strong>r att döma varit försedd med en gavelprydnad,<br />
kanske i form av ett drakhuvud eller dylikt. längs nederkanterna löper<br />
en grund, ca 2,5 cm bred profil av samma slag som återfinns utmed spetsarna<br />
<strong>på</strong> taks<strong>på</strong>nen.<br />
de verktyg som kommit till användning vid dekoren av taket är sannolikt<br />
stämjärn eller kniv (för repstaven), hyvel eller – troligare – skavjärn (för profilerna<br />
<strong>på</strong> nockstock och taks<strong>på</strong>n), samt för de koncentriska cirklarna <strong>på</strong> de rundade<br />
taks<strong>på</strong>nen möjligen någon form av passarliknande brännjärn.<br />
80
ÖVRIga lIttERatURUppgIFtER oM<br />
taKs<strong>på</strong>n I dE gotlÄndsKa KyRKoRna<br />
Tingstäde kyrka<br />
I Sveriges Kyrkors beskrivning av tingstäde kyrka 1925<br />
nämns att ett tjärat eks<strong>på</strong>n med längden 106 cm hittats<br />
<strong>på</strong> tornvinden, det kan idag inte återfinnas. I<br />
samband med kyrkans utvändiga restaurering 1981–82<br />
<strong>på</strong>träffades emellertid ytterligare nio delar av taks<strong>på</strong>n,<br />
denna gång <strong>på</strong> långhusvinden. 18 de nyfunna s<strong>på</strong>nen,<br />
som delvis är fragmentariska <strong>på</strong> grund av angrepp<br />
av röta och trägnagande insekter, är likaledes av ek.<br />
längden är inte möjlig att avgöra, bredden har varit ca<br />
17 cm, spetsen ca 45 cm lång och tjockleken vid spets<br />
resp. övre ände ca 3,5–4,0 cm resp. ca 10 mm. den<br />
spetsiga delen är även lätt ryggad. dekor saknas, men<br />
den del av s<strong>på</strong>nen som varit synliga bär s<strong>på</strong>r av riklig<br />
behandling med trätjära samt har avtryck av en ca 2,5<br />
cm stor spikskalle. tjärs<strong>på</strong>ren visar tydligt att s<strong>på</strong>nen<br />
varit lagda <strong>på</strong> samma sätt som i linde, se nedan.<br />
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR<br />
Taks<strong>på</strong>n från Tingstäde<br />
kyrka, numera försvunnet.<br />
Efter Sveriges Kyrkor.<br />
Taks<strong>på</strong>nen som hittades i<br />
samband med restaureringen<br />
av Tingstäde kyrka 1981–82.<br />
De förvaras nu i Gotlands<br />
fornsal. Foto förf.<br />
81
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR<br />
S<strong>på</strong>nfyndet från utgrävningen<br />
av grunden till stavkyrkan i Silte<br />
1971–72. Fragmentet förvaras i<br />
Gotlands fornsal. Uppmätning förf.<br />
Tre av de måsnäbbformade s<strong>på</strong>nen<br />
från Alskog kyrka, funna <strong>på</strong> tornvinden<br />
vid kyrkans restaurering 1964.<br />
Foto Raymond Hejdström i Gotlands<br />
fornsals arkiv.<br />
Uppmätning av det s<strong>på</strong>n som hittades<br />
vid efterundersökningen i<br />
Alskog 1968. Ritning förf.<br />
82<br />
Silte kyrka<br />
Vid restaureringen av silte kyrka 1971–72 hittades<br />
grunden till en stavkyrka av trä inne i kyrkans<br />
nuvarande långhus. I en av rännorna i marken<br />
där träkyrkans syllar legat fann man ett ca<br />
7 cm långt fragment av ett träs<strong>på</strong>n av ek. I överkanten<br />
<strong>på</strong> fragmentet finns en urtagning som kan<br />
antyda läget för ett spikhål. om s<strong>på</strong>net ursprungligen<br />
legat <strong>på</strong> stavkyrkan är förstås inte möjligt att<br />
avgöra, även om det är högst sannolikt. 19<br />
Alskog kyrka<br />
I samband med restaureringsarbeten <strong>på</strong> kyrkan 1964<br />
hittades <strong>på</strong> tornvalvets ovansida delar av fyra medeltida<br />
taks<strong>på</strong>n av ek. ytterligare ett <strong>på</strong>träffades – i delar<br />
– vid en efterundersökning av valvet 1968. 20 s<strong>på</strong>nen,<br />
som nu förvaras i <strong>gotland</strong>s fornsal, är dekorerade<br />
med djupt utskurna, koncentriska cirklar. 21 de två<br />
bäst bibehållna s<strong>på</strong>nen är bevarade i uppskattningsvis<br />
halva sin ursprungliga längd. bredden är ca 15–18<br />
cm och i spetsen är tjockleken ca 3,5 cm för att förtunnas<br />
up<strong>på</strong>t.<br />
genom att det <strong>på</strong> korvinden även låg ett inte<br />
färdigbearbetat ämne till ett taks<strong>på</strong>n kan man<br />
bilda sig en god uppfattning om hur de tillverkades.<br />
Ur en ekstock av knapp meterlängd klövs<br />
ämnen i avsett format, ena änden spetsades och<br />
flatsidorna jämnades och förtunnades kilformigt.<br />
Översidan <strong>på</strong> den exponerade delen gavs en lätt<br />
ryggning för vattenavrinningen, och spetsen tillläts<br />
få en måsnäbbliknande form. det sistnämnda<br />
kan delvis vara funktionellt betingat som grepp<br />
medan man högg till s<strong>på</strong>net men kan även ha<br />
funktionell betydelse (se linde kyrka här nedan).<br />
av bevarade tjärs<strong>på</strong>r kan man klargöra att s<strong>på</strong>nen<br />
lagts <strong>på</strong> samma sätt som i garde.
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR<br />
Mitt <strong>på</strong> den synliga ytan har alskogss<strong>på</strong>nen en kraftfullt inskuren dekor av<br />
två koncentriska cirklar, jämför dekoren <strong>på</strong> fots<strong>på</strong>net <strong>på</strong> garde kyrka. dekoren<br />
har även här utförts med ett passarliknande verktyg. nära spetsen syns hål<br />
och avtryck av en kraftig, smidd spik med tumsstort huvud. s<strong>på</strong>nen bär s<strong>på</strong>r<br />
av riklig tjärbehandling. de kan ha legat <strong>på</strong> kyrkans kor, uppfört omkring år<br />
1300, som enligt beskrivningen i Sveriges Kyrkor tidigare haft s<strong>på</strong>ntak. 22 tidsmässigt<br />
vore emellertid en placering <strong>på</strong> de byggnadsdelar som uppfördes under<br />
senare delen av 1100-talet, kor med absid (rivet när nuvarande koret byggdes)<br />
och långhus (det nuvarande) mer trolig.<br />
När kyrka<br />
när kyrkas långhustak har en ovanlig utformning som <strong>på</strong> <strong>gotland</strong> endast motsvaras<br />
av kortaken i Eskelhem och <strong>på</strong> grannkyrkan lau: takfallen bryts av ett<br />
vertikalt väggparti. de vertikala delarna av närtaket är klädda med eks<strong>på</strong>n av<br />
omisskännlig medeltidskaraktär. Enligt Sveriges Kyrkor har kyrkans tak »under<br />
äldre tider varit täckta med s<strong>på</strong>n och bräder«, dock beskrivs eller anges ingen ålder<br />
<strong>på</strong> de befintliga s<strong>på</strong>nen. 23 taklaget anses till sin form vara ursprungligt, men troligen<br />
är s<strong>på</strong>nen <strong>på</strong> väggpartierna återanvända med tanke <strong>på</strong> de omfattande reparationer<br />
av långhustaket som företogs år 1766. 24 s<strong>på</strong>nen är endast ca 75–77 cm<br />
långa och ca 15 cm breda, i spetsen ca 3,5 tjocka och avsmalnade till ca 8–10 mm<br />
upptill, <strong>på</strong> vanligt sätt fästa med en enda spik nära spetsen. s<strong>på</strong>nraderna är förskjutna<br />
så att det karakteristiska rombmönstret bildas. s<strong>på</strong>nen är täckta av ett<br />
tjockt lager tjära som gör det omöjligt att urskilja en eventuell dekor.<br />
S<strong>på</strong>nbeklädnaden i När. Foto förf. i Gotlands fornsals arkiv.<br />
83
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR<br />
Spetsen <strong>på</strong> ett av s<strong>på</strong>nen<br />
från Hangvar, av släts<strong>på</strong>ntyp.<br />
Foto Göran Ström i<br />
Gotlands fornsals arkiv.<br />
Några av s<strong>på</strong>nfragmenten<br />
från Hangvar har avrundad<br />
spets och är försedda med<br />
dekor av koncentriska cirklar<br />
<strong>på</strong> liknande sätt som det<br />
bevarade fots<strong>på</strong>net i Garde.<br />
Foto Göran Ström i Gotlands<br />
fornsals arkiv.<br />
84<br />
Fynd aV EKs<strong>på</strong>n I andRa KyRKoR<br />
Hangvar kyrka<br />
Vid den utvändiga restaureringen av hangvar<br />
kyrka 1991 hittades <strong>på</strong> korvinden ett drygt<br />
hundra tal eks<strong>på</strong>nsfragment. 25 s<strong>på</strong>nresterna återfanns<br />
under ett tjockt lager med kalkbruk och<br />
tegelskärv, som av allt att döma lämnats kvar vid<br />
omläggningen av korets tegeltak <strong>på</strong> 1950- t a le t ,<br />
samt ris och spillning som förts dit av häckande<br />
fåglar. s<strong>på</strong>nen var illa åtgångna av röta och<br />
insektsangrepp och i de flesta fall endast fragmentariskt<br />
bevarade. något helt intakt s<strong>på</strong>n återfanns<br />
inte <strong>på</strong> korvinden, fragmenten varierade i längd<br />
mellan 12,5 och 84,5 cm. Ett enstaka, helt intakt<br />
s<strong>på</strong>n <strong>på</strong>träffades emellertid <strong>på</strong> tornvinden. I motsats<br />
till de övriga var det dock grovt tillhugget och<br />
tillverkat av furu och sannolikt inte tillkommet<br />
vid samma tillfälle som de övriga.<br />
En genomgång av de sammanlagt 124 fragmenten<br />
uppvisar två typer av s<strong>på</strong>n. de flesta är<br />
av en typ som jag vid undersökningen av dem i<br />
samband med upptäckten valde att kalla för måsnäbbformade<br />
s<strong>på</strong>n (jfr. s<strong>på</strong>nen från alskog och<br />
linde). Ett tiotal bitar kommer från en annan typ<br />
som <strong>på</strong> samma sätt kan benämnas släts<strong>på</strong>n (jfr.<br />
garde s<strong>på</strong>nen). Fem fragment med rundspetsig<br />
nederkant kan antas ha utgjort fots<strong>på</strong>n vid takets<br />
avslutning nedtill. de övriga dussintalet fragment<br />
är för små eller för dåligt bevarade för att kunna<br />
hänföras till någondera typen.<br />
s<strong>på</strong>nens ursprungliga längd går inte att fastställa<br />
med säkerhet. I de fall där spetsens längd<br />
kunnat mätas – och då endast <strong>på</strong> måsnäbbformade<br />
s<strong>på</strong>n – är den ca 40,5 cm, vilket antyder<br />
att dessa s<strong>på</strong>n varit betydligt mer än meterlånga.<br />
bredden hos de måsnäbbformade varierar mellan
18,0 – 19,5 cm, medan fragmenten av de<br />
släta s<strong>på</strong>nen inte medger någon säker<br />
mätning. båda typerna är även kilformigt<br />
huggna så att tjockleken hos den<br />
övre, dolda änden av s<strong>på</strong>nen är obetydlig<br />
– 3–5 mm – för att öka mot spetsen<br />
till ca 20 mm. hos de måsnäbbformade<br />
s<strong>på</strong>nen har själva spetsen större<br />
tjocklek än s<strong>på</strong>net i övrigt, ca 25–30<br />
mm, och den exponerade delen av s<strong>på</strong>net<br />
är lätt ryggad.<br />
skillnaden mellan typerna – förutom<br />
spetsarnas utformning – är att<br />
släts<strong>på</strong>nen har en grund dekor längs<br />
spetsarnas kant av samma slag som <strong>på</strong><br />
gardetaket, och att spiken vanligen<br />
placerats närmare spetsen <strong>på</strong> de släta<br />
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR<br />
Några av s<strong>på</strong>nresterna från kor vinden<br />
i Hangvar kyrka, <strong>på</strong>träffade vid kyrkans<br />
utvändiga restaurering 1991. Foto förf.<br />
s<strong>på</strong>nen än <strong>på</strong> de måsnäbbformade (ca 7 cm resp. ca 12–15 cm). tjärs<strong>på</strong>ren visar<br />
att de måsnäbbformade s<strong>på</strong>nen varit lagda som i garde; av släts<strong>på</strong>nen är inte<br />
tillräckligt bevarat för att man skall kunna fastställa läggningssättet.<br />
Ett av s<strong>på</strong>nen är tillverkat av furu och inte släthugget, samt smalare än de<br />
övriga (16 cm). det har rester av tjära <strong>på</strong> ovansidan, vilket anger att det legat <strong>på</strong><br />
ett tak under en tid, och man kan förmoda att det kommit till i efterhand för<br />
att komplettera taket sedan ett ursprungligt eks<strong>på</strong>n tjänat ut.<br />
Eftersom s<strong>på</strong>nfragmenten återfanns <strong>på</strong> korvinden ligger det närmast till<br />
hands att de en gång legat <strong>på</strong> kortaket. att s<strong>på</strong>nen är av två typer kan dock<br />
antyda att de avsetts för olika tak, i så fall troligast koret och långhuset. dessa<br />
byggnadsdelar anses av konsthistoriska skäl vara uppförda under en relativt<br />
kort period under första hälften av 1200-talet.<br />
Linde kyrka<br />
Vid den utvändiga restaureringen av linde kyrka 1973–75 hittades ett måsnäbbformat<br />
eks<strong>på</strong>n inkilat i ett hål i tornets norra vägg, i tredje våningen. det<br />
kunde inte tas ut ur hålet (som troligen utgjort utlopp för en invändig ränna<br />
från klockdäcket) utan att brytas sönder, varför s<strong>på</strong>net bör ha lagts in i muren<br />
när tornet byggdes vid mitten av 1200-talet.<br />
85
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR<br />
S<strong>på</strong>net från Linde, <strong>på</strong>träffat<br />
i en murkanal i tornet<br />
vid restaureringsarbeten<br />
1973. Notera märkena efter<br />
angränsande s<strong>på</strong>n!<br />
Foto förf. i Gotlands<br />
fornsals arkiv.<br />
Linde kyrka. Försök till<br />
rekonstruktion av s<strong>på</strong>ntäckningen<br />
med utgångspunkt<br />
från det <strong>på</strong>träffade eks<strong>på</strong>net.<br />
Ritning förf.<br />
86<br />
s<strong>på</strong>net har förlorat någon eller några centimeter av<br />
bredden, idag återstår ca 14 cm medan den fulla längden<br />
med säkerhet kan noteras till 95 cm. 26 spetsen är ca 33 cm<br />
lång och ca 3,5 cm tjock. I övre änden är tjockleken endast<br />
0,9 cm. spikhålet som täckts av en spikskalle med 2,5 cm<br />
diameter, är placerat 13 cm från spetsen. ovanför spikhålet<br />
är s<strong>på</strong>net lätt ryggat, dekor saknas helt och någon antydan<br />
till att s<strong>på</strong>net varit fastsatt i övre änden finns inte.<br />
det som förvånar med lindes<strong>på</strong>net, liksom med de<br />
ovan nämnda s<strong>på</strong>nresterna från tingstäde, är att det av<br />
tjär- och vittringss<strong>på</strong>ren att döma bör ha ingått i ett tak<br />
där s<strong>på</strong>nen förskjutits i det närmaste två spetslängder istället<br />
som man kunde förvänta sig ungefär en spetslängd.<br />
Undertaket bör således ha varit exponerat för väder och<br />
vind i springan mellan s<strong>på</strong>nen, vilket varit materialbesparande<br />
men avgjort en nackdel ur teknisk synpunkt.<br />
Vilken byggnadsdel s<strong>på</strong>net legat <strong>på</strong> är förstås inte möjligt<br />
att avgöra, det kan ha varit <strong>på</strong> koret, som byggdes vid<br />
1100-talets slut, eller <strong>på</strong> långhuset, som kom till under<br />
1200-talets förra hälft.<br />
Rute kyrka<br />
när Rute kyrka restaurerades utvändigt 1990 hittades i två<br />
bomlagshål i långhusets norra respektive södra murar rester<br />
– eller snarare flisor – av taks<strong>på</strong>n av både ek och furu, varav<br />
åtminstone de av ek med stor sannolikhet bör vara medeltida.<br />
27 Flisorna hade sannolikt återanvänts som kilar för att låsa<br />
bommarna till en byggnadsställning. 28 s<strong>på</strong>nen har av svaga<br />
s<strong>på</strong>r att döma varit försedda med en inskuren dekor av koncentriska<br />
cirklar. de ursprungliga måtten och läggningssättet är<br />
inte möjliga att fastställa, inte heller vilket tak de legat <strong>på</strong>.<br />
Bro kyrka<br />
Vid den utvändiga restaureringen av bro kyrka 1993–94<br />
<strong>på</strong>träffades två illa åtgångna fragment av ek <strong>på</strong> långhusvinden,<br />
i det nordöstra hörnet. Fragmentens karaktär<br />
bedömdes dock vara sådan att det bör röra sig om rester av<br />
medeltida taks<strong>på</strong>n.
S<strong>på</strong>nfragmenten som hittades i bomlagshålen<br />
i långhusmurarna i Rute kyrka vid<br />
restaureringen 1990. Foto förf. i Gotlands<br />
fornsals arkiv.<br />
slUtsatsER<br />
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR<br />
De illa medfarna resterna av två eks<strong>på</strong>n,<br />
<strong>på</strong>träffade <strong>på</strong> långhusvinden i Bro kyrka<br />
vid restaureringen 1993–94. Foto förf.<br />
av de fynd av medeltida taks<strong>på</strong>n som <strong>på</strong>träffats i nio gotländska kyrkor kan<br />
man sluta sig till att eks<strong>på</strong>n inte varit ovanligt som taktäckningsmaterial under<br />
romansk tid. s<strong>på</strong>nen har varit av två huvudtyper av sinsemellan relativt enhetligt<br />
utförande som båda huggits till kilform med yxa. tjockleken är störst i<br />
spetsen, ca 2,0 cm, eller vid de måsnäbbformade s<strong>på</strong>nen ända upp till ca 3,5 cm.<br />
tydliga verktygss<strong>på</strong>r finns framförallt <strong>på</strong> de mer välbevarade s<strong>på</strong>nens undersidor.<br />
det kan också konstateras att s<strong>på</strong>nen flitigt behandlats med trätjära<br />
under den tid de gjort tjänst.<br />
s<strong>på</strong>nlängden varierar från ca 75 cm till – oftast – dryga metern, bredderna<br />
mellan ca 13 och 20 cm. den del av s<strong>på</strong>net som varit synlig <strong>på</strong> taket är formad<br />
till en spets eller – <strong>på</strong> s<strong>på</strong>n som kommit till användning vid takfoten eller <strong>på</strong><br />
avbrott i takytan – rundad. spetsen hos de måsnäbbformade s<strong>på</strong>nen är mer<br />
eller mindre droppformad och den exponerade ytan är oftast lätt ryggad, samt<br />
ibland försedd med dekor i form av koncentriska cirklar. släts<strong>på</strong>nen har gärna<br />
87
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR<br />
Ett av eks<strong>på</strong>nen från Hangvar har <strong>på</strong><br />
undersidan välbevarade bearbetningss<strong>på</strong>r<br />
från yxan som användes vid tillhuggningen.<br />
Foto Göran Ström i<br />
Gotlands fornsals arkiv.<br />
88<br />
en grund profil längs spetsens kanter, och spiken<br />
som fäst s<strong>på</strong>nen har <strong>på</strong> släts<strong>på</strong>nen placerats närmare<br />
spetsen än <strong>på</strong> de måsnäbbformade s<strong>på</strong>nen.<br />
spetsens längd är normalt avpassad för trelagstäckning<br />
med varje s<strong>på</strong>n fäst med en enda spik<br />
placerad ett stycke från spetsen <strong>på</strong> den synliga<br />
ytan. spikarna i en s<strong>på</strong>nrad låser även övre delen<br />
av s<strong>på</strong>nen två rader längre ner.<br />
Undantag är fynden från tingstäde och linde<br />
kyrkor där s<strong>på</strong>nen tycks ha lagts med två spetslängders<br />
förskjutning, vilket medfört att undertaket<br />
inte helt skyddats av s<strong>på</strong>ntäckningen.<br />
anledningen till det avvikande och lite märkliga<br />
läggningssättet är svårförklarlig; en möjlighet<br />
är att dessa s<strong>på</strong>n legat <strong>på</strong> kyrkornas torn huvar,<br />
där ju taklutningen är betydligt kraftigare än <strong>på</strong><br />
övriga tak, och att man då inte ansett sig vara<br />
lika beroende av en helt tät ytbeklädnad. Men<br />
några belägg i den vägen finns inte, så här finns<br />
utrymme för fortsatta undersökningar i ämnet.<br />
KÄlloR oCh lIttERatUR<br />
alsløv, anders; ganshorn, Jørgen, och thomsen, Jørgen, Et romansk tagverk,<br />
stencil 1977.<br />
bartholin, thomas, och Kriig, stefan, Gotland – dendrokronologiska dateringar.<br />
Riksantikvarieämbetet, stencil 1992.<br />
bråthen, alf, Dated wood from Gotland and the diocese of Skara, 1995.<br />
Eckhoff, Emil, Svenska stavkyrkor, 1914–16.<br />
griep, hans-günther, Eine romanische Schindeldeckung. deutsches dachdecker-hantwerk<br />
23/24, 1961.<br />
lagerlöf, Erland, Garde kyrka. sveriges Kyrkor, bd V:3, 1972.<br />
lagerlöf, Erland, Gotlandskyrkornas takbeläggning. Vård och underhåll av <strong>gotland</strong>skyrkor,<br />
Riksantikvarieämbetet och statens historiska Museer, rapport<br />
1978:3.<br />
lagerlöf, Erland, och svahnström, gunnar, Gotlands kyrkor, 1991.
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR<br />
lindscott, Kristina, Medeltida tak, Bevarade takkonstruktioner i svenska medeltidskyrkor.<br />
del 1: Rapport om kunskapsläget 2006. göteborgs Universitet,<br />
rapport 2007:1.<br />
lundmark, Efraim, Tingstäde kyrka. sveriges Kyrkor, bd 1, 1925.<br />
Roosval, Johnny, Die Kirchen Gotlands, 1911.<br />
trotzig, gustaf, En stavkyrka i Silte. gotländskt arkiv 1972.<br />
NOTER<br />
1. Faltaken under medeltiden och fram till ca år 1700 utfördes med ett lag falar spikade<br />
<strong>på</strong> ett undertak av snedkantade bräder, en konstruktion snarlik s<strong>på</strong>ntakets. Senare<br />
utförda faltak lades däremot utan undertak och istället med två lager falar. Falarna<br />
spikades <strong>på</strong> åsar så att springan mellan det undre laget täcktes av det övre.<br />
2. Termerna taks<strong>på</strong>n eller träs<strong>på</strong>n för det här takmaterialet är det vanliga i beskrivningar<br />
och litteratur, men en mer korrekt benämning vore egentligen »stavs<strong>på</strong>n«<br />
eller »stäver« för att särskilja typen från de mindre och tunnare s<strong>på</strong>n som är betydligt<br />
vanligare under senare århundraden, både <strong>på</strong> Gotland och i övriga Sverige.<br />
Enligt Svenska Akademiens ordbok är »stäv« en i vissa trakter, bygdemålsfärgad<br />
benämning för »stor (tjock o. lång) taks<strong>på</strong>n«. – S.k. stävtak förekom även <strong>på</strong> profana<br />
byggnader, <strong>på</strong> Gotland bl.a. <strong>på</strong> en manbyggnad från 1700-talet vid Alvena i<br />
Vallstena, taket restaurerades senast 2000–01.<br />
3. I Gotlands kyrkor, 1991, anges långhuset vara från »1100-talets mitt« och takstolen<br />
»från omkring 1140«. Av de dendrokronologiska dateringar som redovisats har<br />
Bråthen (efter korrigering) från sin relativt omfattande provtagning av takstolar,<br />
undertak och s<strong>på</strong>ntäckning dateringar till sent 1120-tal med det yngsta säkerställda<br />
fällningsåret 1125 för två av virkena. Två av eks<strong>på</strong>nen hänförs av Bråthen till perioden<br />
1129–1137, vilket han anser vara tidsperioden för takets färdigställande. Bartholin<br />
– Kriig, 1992, har en kraftigt avvikande och osäker datering till »1241–42?«, dock<br />
avseende endast ett enstaka virke i takstolen, övriga prov anges vara odaterbara.<br />
4. Sågade sticks<strong>på</strong>n har vanligen måtten 8x95x480 mm. – S<strong>på</strong>ntak finns idag <strong>på</strong> 9 kyrkor,<br />
bl.a. Endre (tornhuv, långhus, kor och sakristia), Mästerby (långhus, kor och<br />
sakristia), Guldrupe (d:o), och Vamlingbo (långhus och kor). I Endre är s<strong>på</strong>nen kilsågade<br />
och spetsiga.<br />
5. Korbänken i Gothem dateras i Sveriges Kyrkor, bd IV:1, 1947, till 1300-talet.<br />
6. Dopfunten, som sedan 1886 finns i Statens Historiska Museum, anses tillverkad av<br />
den gotländske stenmästaren Sigraf under 1100-talets sista fjärdedel.<br />
7. I Sveriges Kyrkor, bd III, 1942, daterad till omkring 1330. Kyrkans medeltida takryttare<br />
har möjligen haft ett utseende som liknar den <strong>på</strong> kalkmålningen.<br />
8. Ett överslag ger vid handen att det ursprungliga antalet s<strong>på</strong>n bör ha varit drygt<br />
2 200. – En del av s<strong>på</strong>nen har sedan 1930-talet försvunnit från kyrkan. Ett s<strong>på</strong>n som<br />
vid en jämförelse med fotodokumentationen från 1931 kan konstateras ha legat <strong>på</strong><br />
kyrkans norra takfall, alldeles under avsatsen, såldes t.ex. i april 2009 vid en auktion<br />
<strong>på</strong> ön.<br />
89
MEdEltIda taKs<strong>på</strong>n – Fynd FRån gotlÄndsKa KyRKoR<br />
90<br />
9. Takkonstruktionen och s<strong>på</strong>ntäckningen dokumenterades i samband med en<br />
omläggning av långhustaket sommaren 1931 av riksantikvariens ombud, amanuensen<br />
Alfred Edle i Visby.<br />
10. Några av takstolarna är försedda med sekundära, korta stödben i anslutning till<br />
takfoten.<br />
11. Enligt Edles dokumentation 1931 är de tre västligaste takstolarnas bindbjälkar helt<br />
eller delvis utbytta, och takfoten <strong>på</strong> varannan takstol är stympad i samband med<br />
inrättandet av de senare tillkomna takstolarna.<br />
12. I dokumentationen 1931 anser Edle att det aldrig funnits några remstycken, utan<br />
långväggarna har förts upp ända till undersidan av yttertaket i utrymmena mellan<br />
takstolarna, ett argument för att takstolen varit synlig inifrån långhuset.<br />
13. En likadan avsats har även – att döma av det bevarade avtrycket <strong>på</strong> stenkorets<br />
gavelvägg – funnits <strong>på</strong> taket till den stavkyrka man fann grunden av vid restaureringen<br />
av Silte kyrka <strong>på</strong> 1970-talet.<br />
14. Takstolarnas sammanfogning med bindbjälkarna vid takfoten kan studeras <strong>på</strong><br />
fotografierna från 1930-talet.<br />
15. Edle anger i dokumentationen 1931 att »takbjälkarna själva ha små urtagningar<br />
och justeringar passande till träets (=plankans) bredd och gjorda så att träet skall<br />
ligga jämt <strong>på</strong> alla bjälkarna«.<br />
16. S<strong>på</strong>net finns idag endast delvis kvar; den dekorerade änden är avsågad och försvunnen.<br />
17. Om det i motsats vad Edle anger i sin dokumentation har funnits remstyckena <strong>på</strong><br />
murkrönen, som nu är försvunna, kan även de ha varit dekorerade <strong>på</strong> utsidan med<br />
en repstav, vilken ev. samtidigt fungerat som upplag för en takfotsbräda. Dekor av<br />
detta slag finns ännu att se <strong>på</strong> bevarade remstycken till de romanska lång husen<br />
i Guldrupe och Halla.<br />
18. S<strong>på</strong>nfragmenten lämnades in till Fornsalen 1981.<br />
19. S<strong>på</strong>net C14-daterades till BP 935+/–185, d.v.s. ca 1015 e. Kr. +/–185 år.<br />
20. Uppgift från antikvarie Malin Lindquist, Gotlands fornsal, 1980.<br />
21. Tre av Alskogss<strong>på</strong>nen har beskrivits av förf. i en tidningsartikel i Gotlands Tidningar<br />
1980 06 28.<br />
22. E. Lagerlöf, Alskogs kyrka. Volym nr 118 i serien Sveriges Kyrkor.<br />
23. »- - - långhusets takform är mycket ovanlig. Detta tak är tvådelat med ett vertikalt<br />
språng i delningen, vilket ger det en basilikaliknande takform. Den vertikala delen<br />
är <strong>på</strong> både norra och södra sidan täckt med s<strong>på</strong>n och har rektangulära öppningar,<br />
8 <strong>på</strong> varje sida, vilka stängs med träluckor. På Gotland förekommer denna takform,<br />
som säkerligen är ursprunglig, endast över koret <strong>på</strong> grannkyrkan Lau - - -.«<br />
24. E. Lagerlöf och B. Stolt, Närs (sic!) kyrka, volym nr 212 i serien Sveriges Kyrkor.<br />
– Långhuset i När dateras till början av 1300-talet.<br />
25. S<strong>på</strong>nresterna förvaras i Gotlands fornsal.<br />
26. S<strong>på</strong>net förvaras i Gotlands fornsal.<br />
27. Sammanlagt 27 fragment hittades, vilka förvaras i Gotlands fornsal.<br />
28. Bomlagshålen är sannolikt från kyrkans byggnadstid vid mitten av 1200-talet, möjligen<br />
återanvända vid den fasadrenovering som utfördes 1695 enligt ett i putsen<br />
<strong>på</strong> korets östra gavel inristat årtal.
Kristin Balksten<br />
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR<br />
Utvärdering av putsarbeten <strong>på</strong> tornen<br />
de upprepade problemen med kalkputs <strong>på</strong> gotländska kyrktorn som<br />
fryser ner har nu kunnat få en förklaring. hösten 2007 summerades det<br />
kalkforskningsprojekt som <strong>på</strong>gått inom ramen för Företagsforskarskolan nMK<br />
sedan år 2000 i form av en doktorsavhandling med titeln Traditional lime mortar<br />
and plaster – Reconstruction with emphasis on durability (balksten 2007).<br />
<strong>byggnadshyttan</strong> och samfälligheten <strong>på</strong> <strong>gotland</strong> hade en stor och viktig roll<br />
som samverkande och finansierande partner i detta projekt.<br />
Först inriktade sig forskningen <strong>på</strong> att förstå vilka faktorer som gör att ett<br />
poröst material fryser sönder och sedan studerades vilka faktorer som avgör om<br />
en nygjord puts får god frostbeständighet. därefter var det möjligt att börja<br />
studera de medeltida utvändiga putserna som ännu finns kvar för att <strong>på</strong> så sätt<br />
lära sig att tillverka en ny puts <strong>på</strong> samma sätt som man gjorde under medeltiden.<br />
generellt har det visat sig att de putser som har god beständighet är kompakta<br />
och kalkrika. det var först när vi <strong>på</strong> sent 1900-tal började göra magra<br />
kalkbruk som dessutom hanterades till stor del <strong>på</strong> samma sätt som kalkcementbruk<br />
som kalkbruket började få en extremt dålig beständighet. Kalk måste<br />
hanteras utifrån sina egna förutsättningar och med stor kunskap hos hantverkaren<br />
– först då är det ett oslagbart material.<br />
Under sommaren 2006 gjordes fullskaliga försök där tre gotländska kyrktorn<br />
putsades om inom ramen för detta forskningsprojekt. till grund för valet<br />
av arbetsmetod och recept ligger tidigare undersökningar av både historiska<br />
bruk och studier av hantverkets <strong>på</strong>verkan <strong>på</strong> materialet.<br />
här får ni ta del av en dokumentation och utvärdering av omputsningen av<br />
kyrktornen i norrlanda, othem och Fardhem. Undertecknad har följt omputsningarna<br />
<strong>på</strong> plats och själv deltagit i det praktiska putsningsarbetet. arbetsmetod<br />
och materialblandningar har prövats fram och justerats i nära samarbete<br />
mellan hantverkare och forskare.<br />
91
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
Utgångspunkten var att kyrkorna skulle putsas med ett fett kalkbruk i ett tunt<br />
skikt, <strong>på</strong> samma sätt som de medeltida kvarvarande putserna <strong>på</strong> dessa kyrkor är<br />
gjorda. det bör poängteras att alla <strong>gotland</strong>s medeltida kyrkor inte har behandlats<br />
lika under årens lopp och att förutsättningarna inte är desamma <strong>på</strong> alla kyrkorna.<br />
Forskningen har inte resulterat i en ny metod som ska användas generellt<br />
<strong>på</strong> samtliga byggnader utan genom ökad kunskap kan man finna lösningar som<br />
är anpassade till varje unikt byggnadsobjekt. generell kunskap som har kommit<br />
ut ur projektet är dock att för att en kalkputs ska få god beständighet så bör blandningsförhållandet<br />
vara anpassat till den kalk respektive sand som väljs och därigenom<br />
bör ett mer kompakt bruk skapas. dessutom är det av stor vikt att man<br />
undviker att skapa en vattenavvisande kalkfilm i ytan när putsen bearbetas.<br />
Utgångsreceptet för de putser som gjordes <strong>på</strong> norrlanda, othem och Fardhem<br />
var i volymmått 1:1–1:2 och variationen förväntades ske framförallt i att<br />
det var olika murarlag. till bruken användes jordsläckt <strong>gotland</strong>skalk och putssand<br />
från Romagrus ab med kornstorlek 0–3 mm.<br />
I norrlanda och othem arbetade <strong>byggnadshyttan</strong> <strong>på</strong> <strong>gotland</strong> med ett<br />
murarlag bestående av Curth Klasén, petter Mårtensson och Jan-henrik<br />
henriksson där Curth är den som haft längst erfarenhet av kalk och som varit<br />
mest aktiv i val av material och metoder. I Fardhem var det <strong>gotland</strong>sbyggen<br />
ab som putsade med ett murarlag där alf Karlström och niklas Ulmstedt stod<br />
för mesta erfarenheten och var mest aktiva i beslut och frågor kring kalkbruk<br />
och puts. Ingen kyrka har blivit den andra lik trots att det har varit liknande<br />
arbetssätt och förutsättningar.<br />
En viktig målsättning med dessa arbeten var att hantverkarna själva skulle<br />
<strong>på</strong>verka alla beslut angående materialblandningar och arbetssätt. Förhoppningen<br />
var att det skulle bidra till nya kunskaper och ett större intresse för kalkputs.<br />
sett i efterhand visade sig just detta vara mycket viktigt. den hantverkare<br />
som med stor kännedom om materialet får vara med och <strong>på</strong>verka åtgärden<br />
kan därmed finna de bäst anpassade lösningarna och utveckla nya metoder. <strong>på</strong><br />
plats <strong>på</strong> ställningen med verktyg i hand kan man notera betydligt mer än vad<br />
en gästande observatör kan göra.<br />
Norrlanda kyrka<br />
norrlanda kyrka var den första i raden av kyrkor som putsades om under 2006.<br />
arbetet <strong>på</strong>gick från vecka 18 till 23, det vill säga i maj månad. Enbart tornets<br />
södra fasad har putsats om då den hade omfattande frostskador i putsen (bild<br />
92
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
Bild 1, 2 och 3. Norrlanda<br />
kyrka före restaureringen. I<br />
detaljbilderna av skadorna<br />
syns att ytan har frusit ner<br />
i ett tydligt yttre skikt. Det<br />
går också att utläsa krympsprickor<br />
som har uppkommit<br />
efter det att ytan bearbetats.<br />
Bild 4. Väggytans utseende<br />
efter att putsen hade bilats<br />
bort. Det gick lätt att separera<br />
sittande puts från sten<br />
och gammalt fogbruk.<br />
93
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
Bild 5. Tunnslip över ett mycket kalkrikt bruk från<br />
vinden <strong>på</strong> Norrlanda kyrka med enbart enstaka<br />
ballastkorn. Underkant bild motsvarar 4,5 mm.<br />
Bild 6. Tunnslip över ett relativt kalkrikt bruk med<br />
en god blandning mellan kalk och ballastkorn.<br />
Runda väl avgränsade luftporer är också synliga.<br />
Underkant bild motsvarar 4,5 mm.<br />
94<br />
1–3). den sittande putsen var<br />
mycket porös och bilades bort<br />
intill sten och gammalt fogbruk<br />
(bild 4). Fläckvis framträdde en<br />
äldre puts med kvarsittande fet<br />
avfärgning (bild 7–8).<br />
som förebild till den nya putsen<br />
utgick vi från dels den sittande<br />
medeltida putsen som<br />
finns <strong>på</strong> korets västfasad <strong>på</strong> vinden<br />
(bild 9) och dels de sittande<br />
ytorna <strong>på</strong> tornets sydfasad. den<br />
medeltida puts som finns <strong>på</strong> vinden<br />
har analyserats med hjälp<br />
av tunnslip vilket bekräftar att<br />
det är mycket feta bruk som har<br />
använts <strong>på</strong> kyrkan (bild 5–6).<br />
<strong>på</strong> norrlanda kyrka valdes ett<br />
kalkbruk 1:1 kalk/sand i volymmått.<br />
bruket gjordes till en början<br />
ganska torrt till konsistensen<br />
(bild 10) då ett bruk som är<br />
så kalkrikt tenderar att spricka<br />
väldigt mycket vid torkningen.<br />
Först fylldes större hålrum ut<br />
(bild 11). sedan putsades hela<br />
kyrkan med ett tunt lager kalkputs (bild 12). Ju längre ner <strong>på</strong> fasaden vi kom<br />
desto blötare gjorde vi bruket då det underlättade att göra tunnare putslager<br />
och därmed undkomma torksprickorna. dessutom krävdes mindre styrka. allt<br />
bruk trycktes fast <strong>på</strong> väggen med hjälp av en tungslev.<br />
den slutliga ytfinishen fick putsen genom att den glättades med kanten <strong>på</strong><br />
ovan nämnda tungslev efter att bruket satt sig (bild 13). bearbetningen av ytan<br />
bidrar till att krympsprickor arbetas igen. det är viktigt att finna den rätta<br />
tidpunkten för bearbetningen då det innebär att man kan ha ett visst tryck <strong>på</strong><br />
verktygen. om putsen har lagts <strong>på</strong> i ett alltför tjockt lager vid kanterna så vill<br />
den gärna resa sig när den krymper (bild 14), varför det kan vara bra att skära
Bild 7–8. Fett kalkbruk finns kvar <strong>på</strong><br />
tornets södra fasad, både i fogar och<br />
som kalkavfärgad puts.<br />
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
Bild 9. En medeltida puts finns kvar <strong>på</strong><br />
vinden tack vare en ombyggnation under<br />
medeltiden då koret för en tid sannolikt<br />
var högre än långhuset.<br />
95
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
96
Motstående sida:<br />
Bild 10–11. Blandning av bruk i planblandare.<br />
Utfyllnad av håligheter och<br />
ojämnheter i väggen.<br />
Bild 12–13. Putsbruket trycks <strong>på</strong> plats<br />
med slev och ytan jämnas till med<br />
kanten <strong>på</strong> sleven. Här syns Petter<br />
och Curth.<br />
Ovan:<br />
Bild 14. Här syns en överdriven skiss<br />
över puts mot hörnkedja där putsen<br />
vill resa sig från underlaget när<br />
den krymper ihop vid uttorkningen.<br />
Fenomenet blir extra tydligt med ett<br />
kalkrikt bruk och framförallt då det<br />
gjorts i ett tjockt lager.<br />
Till höger:<br />
Bild 15. De gamla putsytorna <strong>på</strong><br />
södra fasaden finns kvar utan att ha<br />
blivit överputsade. De syns till höger<br />
strax under torngluggen.<br />
Bild 16–17. De gamla ytorna är fortfarande<br />
avläsbara efter att putsen<br />
är avfärgad. De kännetecknas av att<br />
de är mindre släta i strukturen jämfört<br />
med de nygjorda. Som synes<br />
är det djupt inrotat hos murare att<br />
de skall göra släta fina ytor. I bild 16<br />
syns mötet mellan den nya putsen<br />
som är överst och den gamla som är<br />
nederst.<br />
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
97
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
av den mot sten (det syns ofta med tiden att bland annat spindlar och gråsuggor<br />
uppskattar dylika sprickor som hemvist).<br />
två stora fläckar med gammal putsyta valde vi att inte putsa över utan bara<br />
putsa in emot (bild 15). anledningen är främst att ytorna även i framtiden skall<br />
vara avläsningsbara. det möjliggör även att man i fortsättningen kan laga upp<br />
putsen fläckvis mot de befintliga ytorna utan att för den skull ändra fasadens<br />
utseende märkbart.<br />
slutligen avfärgades kyrkan tre gånger med våtsläckt <strong>gotland</strong>skalk 1:2 kalk/<br />
vatten i volymmått. till en spann kalk tillsattes pigment i form av 1 kkp umbra<br />
och 3 kkp ockra. Första strykningen slukades av väggen och blev knappt synbar.<br />
Vissa fläckar som blivit bearbetade lite för tidigt hade märkbart sämre sugförmåga<br />
<strong>på</strong> grund av det kalkskikt som hade skapats i ytan. Färgskikt två och tre<br />
fyllde upp alla sprickor och små hål i ytan och bidrog till att göra ett homogent<br />
putsskikt. avfärgningen <strong>på</strong>börjades dagen efter putsen var färdig. Ju färskare<br />
putsen var när kalkfärgen appliceras desto mer tog putsen till sig kalkfärgen.<br />
slutresultatet är en levande yta som följer murverkets ojämnheter (bild 18).<br />
Verktygss<strong>på</strong>ren är tydliga efter de små slevarna. de gamla ytorna är avläsbara<br />
för det vana ögat (bild 16–17).<br />
98<br />
Bild 18. Resultatet är en<br />
levande yta som följer<br />
murens ojämnheter vilket<br />
blir extra tydligt i släpljus<br />
som här.<br />
Motstående sida:<br />
Bild 19–21. Othem kyrka<br />
före år 2006 års putsrestaurering<br />
av södra och<br />
västra fasaden. Det yttre<br />
skiktet med kalkputs har<br />
frusit ner i stora flagor och<br />
släppt från grundningsskiktet<br />
av hydrauliskt bruk.<br />
Här syns tydligt hur det<br />
undre skiktet håller fukten<br />
kvar i fogarna <strong>på</strong> murverket.<br />
På många ställen kan<br />
man se att det yttre skiktet<br />
är bomputs, d.v.s. att det<br />
hänger i lösa skivor.
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
Othem kyrka<br />
othem kyrka var den andra i raden av kyrkor som putsades om under 2006.<br />
arbetet <strong>på</strong>gick från vecka 23 till 38. tornets södra och västra fasader har putsats<br />
om. sittande puts bestod av en grundning från 1960-talet av ett starkt hydrauliskt<br />
bruk och en ytputs från 1990-talet av svag kalkputs samt flera lagningar<br />
av den senare putsen. det finns många dåliga erfarenheter av en svag kalkputs<br />
utan<strong>på</strong> en starkt hydraulisk puts och det här var inget undantag. här var skadorna<br />
av sådan karaktär att kalkputsen släppte i kvadratmeterstora ytor i samband<br />
med frost (bild 19–21). det syntes att den innersta hydrauliska putsen<br />
höll fukt; <strong>på</strong> håll syntes tydligt var bakomliggande fogar fanns pga. att det var<br />
märkbart fuktigare där (bild 19–21).<br />
hela putsen togs ner för att kunna ersättas med en kalkputs mer lik<br />
ursprungsputsen <strong>på</strong> kyrkan. den bilades bort intill sten och gammalt fogbruk<br />
(bild 22). det fanns inga s<strong>på</strong>r av vare sig äldre putsskikt eller putsrits <strong>på</strong> hörnkedjan<br />
vilket innebär att vi inte kunde veta om det hade suttit någon puts <strong>på</strong><br />
kyrkan från början. Fogarna var, där en yta fortfarande fanns kvar, utstrukna<br />
mot stenen (bild 23). bruket var mycket kalkrikt och det förekom bruk av några<br />
olika karaktärer vad gäller framförallt ballastens utseende (bild 24–25).<br />
99
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
100<br />
Bild 22. Putsen bilas bort intill<br />
sten och gammalt fogbruk.<br />
Med bilmaskinen kan man ta<br />
bort just det bruk man önskar<br />
avlägsna och vara relativt försiktig<br />
med underlaget. Vibrationerna<br />
gör att det hårdare bruket<br />
släpper från det mjukare bruket.<br />
Bild 23–25. Det gamla fogbruket<br />
<strong>på</strong> Othem kyrka består av<br />
mycket kalkrika bruk. I bild 24<br />
syns även rester av träbitar i<br />
bruket som är den brukstyp<br />
som ser ut att vara innersta<br />
lagret. I bild 25 syns en variant<br />
med en något grövre ballast<br />
som <strong>på</strong>minner om det putsbruk<br />
som även syns i den igenmurade<br />
norra portalen. Inga tydliga<br />
s<strong>på</strong>r syns av vare sig gammal<br />
avfärgning eller äldre puts.<br />
Det enda som syns är utstrukna<br />
fogar.<br />
Bild 26. Djupa hål fylls först ut<br />
med ett lager bruk.
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
<strong>på</strong> othem kyrka ville hantverkarna<br />
prova att förändra både materialblandning<br />
och metod utifrån det som gjordes <strong>på</strong><br />
norrlanda kyrka. samma jordsläckta kalk<br />
och sand användes. blandningsförhållandet<br />
justerades så att det blev något magrare;<br />
1:1,5 i volymmått. detta gav en konsistens<br />
som var smidigare att arbeta med<br />
och som medgav att bruket gick att slå <strong>på</strong><br />
väggen jämfört med det fetare och klistrigare<br />
bruket <strong>på</strong> norrlanda kyrka som fick<br />
tryckas <strong>på</strong>. det gick bra att dra ut det så<br />
att det blev till ett tunt lager puts. stora<br />
hål grundades först med bruk av samma<br />
blandning (bild 26).<br />
till att slå <strong>på</strong> bruket användes kakelslevar<br />
(bild 27–28) vilka är relativt små och<br />
något rundade i kanten – de gjorde det<br />
möjligt att göra ett skikt som följer murens<br />
ojämnheter.<br />
den slutliga ytfinishen gjordes med<br />
snutbräda. det är ett skålat bräde som har<br />
formen av ett strykjärn (bild 29). Med snutbrädan<br />
får man ett bra tryck då den ligger<br />
bra i handen och med den kan man arbeta<br />
ihop bruket och få igen större sprickor<br />
och ojämnheter. I det här fallet har små<br />
sprickor inte alltid arbetats samman då de<br />
ändå fylldes upp av kalk vid avfärgningen.<br />
liksom när man glättade med slev var det<br />
mycket viktigt att vänta ut bruket så att<br />
det fick rätta konsistensen för att kunna<br />
ge motstånd vid bearbetning. det var viktigt<br />
att samtliga krympsprickor som skulle<br />
uppkomma vid uttorkningen hade uppkommit<br />
redan innan putsen bearbetades.<br />
Bild 27–29. Curth, Kristin och Janne<br />
i putsartagen. Bruket <strong>på</strong>förs med<br />
kakelslev. Brukets konsistens möjliggör<br />
att det både slås och trycks <strong>på</strong> väggen<br />
som syns i bild 27 och 28. Bearbetningen<br />
av ytan sker med snutbrädan<br />
(bild 29) efter att bruket satt sig. Det<br />
möjliggör att man kan ha ett visst tryck<br />
<strong>på</strong> verktyget, vilket innebär att man<br />
kan arbeta ihop sprickor samt skapa en<br />
slät men ändå öppen yta.<br />
101
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
Bild 30–32. Slutresultatet är en levande<br />
yta i en varm vit ton. I bild 32 syns<br />
bomärke i form av initialerna PM.<br />
102<br />
tidpunkten för bearbetning av ytan styrdes<br />
dels av under lagets sugförmåga, dels<br />
av fukthalten i bruket och dels av sol och<br />
vind.<br />
avfärgningen av kyrkan skedde <strong>på</strong> precis<br />
samma sätt som <strong>på</strong> norrlanda kyrka:<br />
våtsläckt <strong>gotland</strong>skalk 1:2 med 4,5 dl<br />
ockra och 1,5 dl umbra till en spann kalk<br />
<strong>på</strong> 25 l. Färgen applicerades i tre strykningar.<br />
<strong>på</strong> södersidan utfördes avfärgningen<br />
direkt efter semestern (putsen blev<br />
klar precis före semestern). Västfasaden<br />
avfärgades direkt efter att hela fasadens<br />
putsats färdigt. puts ytorna slukade färgen,<br />
framför allt i första strykningen.<br />
då arbetet utfördes från klätterställning<br />
så innebar det att söderfasaden putsades<br />
först och västfasaden sedan. En klar<br />
fördel med klätterställningen var att arbetet<br />
alltid kunde utföras i bekväm arbetshöjd<br />
samt att den gick snabbt att bygga<br />
upp. dessutom blev det inte lika tydliga<br />
bomlagsskarvar 1 som det ibland kan bli<br />
med ställning.<br />
slutresultatet blev även här en levande<br />
yta men med mindre tydliga verktygss<strong>på</strong>r<br />
än <strong>på</strong> norrlanda. Rörelserna blir större<br />
vid »snutning« med snutbräda än vid<br />
glättning med slev. Vid den korsformade<br />
gluggen <strong>på</strong> tornets västfasad kan man<br />
skönja inristningar med samtliga inblandade<br />
hantverkares initialer: Jh, CK, pM<br />
och Kb.<br />
1. Bomlag = arbetsplattform av plank el.dyl.<br />
upplagda <strong>på</strong> bommar eller t.ex. spirställning.
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
Fardhem kyrka<br />
Fardhem kyrka putsades parallellt med othem. putsarbetet <strong>på</strong>gick mellan<br />
vecka 32 och 36. ställning byggdes dessförinnan runt hela tornet.<br />
hela tornet <strong>på</strong> kyrkan har putsats om. den sittande putsen bestod av ett par<br />
olika lager av hydraulisk kalkputs och saknade avfärgning. det yttre skiktet<br />
hade frusit ner och lossnat från det inre (bild 33).<br />
För att kunna få en kalkputs att sitta <strong>på</strong> kyrkan beslutades att de sittande<br />
lagren skulle tas ner. nedtagningen av putsen <strong>på</strong>börjades med bilmaskiner <strong>på</strong><br />
bomlag två och tre, sett nedifrån. Övrig puts blästrades bort intill sten. all sentida<br />
puts togs inte bort då det bedömdes att nytt bruk skulle kunna fästa <strong>på</strong> den<br />
eftersom den fick en knottrig och öppen yta efter blästringen (bild 34).<br />
<strong>på</strong> kyrkans norra fasad fanns det stora ytor under den sentida putsen som<br />
bedömdes vara mycket gamla (bild 35). dessa ytor bestod av två olika bruk; det<br />
inre var ett fett kalkbruk med ett tjockt lager kalkfärg och det yttre var ett rosatonat<br />
bruk innehållande krossat tegel (bild 36–37). dessa ytor valde vi att inte<br />
putsa över utan endast putsa intill.<br />
Bild 33. Fardhem kyrka före restaureringen av<br />
tornet sommaren 2006. Det yttre putsskiktet<br />
har frusit ner och släppt från det inre.<br />
103
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
<strong>på</strong> Fardhem liksom <strong>på</strong> norrlanda har tunnslip gjorts av bruk som tagits<br />
<strong>på</strong> vinden. här fanns flera ytor som föreföll orörda sedan byggnadens uppförande<br />
(bild 38). tunnslipen visade att det var ett kalkrikt bruk som jämfört<br />
med nytillverkade referensmaterial tyder <strong>på</strong> att blandningsförhållandet är ca<br />
1:1 i volymmått (bild 39).<br />
Utgångspunkten för Fardhem var att samma blandning och teknik som<br />
användes i othem skulle nyttjas, det vill säga bruk av jordsläckt <strong>gotland</strong>skalk<br />
1:1,5 som slås <strong>på</strong> och snutskuras. Efter att ha prövat den blandningen och hantverkarna<br />
funnit att den krymper mer än önskvärt, så valde de att magra bruket.<br />
blandningen blev 1:1,7 av jordsläckt kalk och sand i volymmått. Konsistensen<br />
gjordes så pass smidig att det gick lätt att slå <strong>på</strong> bruket med slev. här provades<br />
det först med putsslev men då de upptäckte att det blev för tjocka lager i ojämnheterna<br />
så byttes den ut mot den mindre, rundade kakelsleven.<br />
104
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
Motstående sida:<br />
Bild 34. Putsytan efter blästring<br />
har genomförts. Den sittande<br />
hårda putsen blev knottrig som<br />
en spritputs efter att den blästrats.<br />
Stenen syns oftast igenom.<br />
Bild 35–37. Norra fasadens gamla<br />
putsytor som blev synliga när<br />
den yttre putsen blästrats bort.<br />
I bild 36 syns en vit puts av fett<br />
kalkbruk som har en tjock kalkavfärgning.<br />
I bild 37 syns ett putsbruk<br />
som innehåller tegelkross.<br />
Det bruket förekommer även<br />
som fogbruk <strong>på</strong> andra delar av<br />
kyrkan.<br />
Denna sida:<br />
Bild 38. Putsyta <strong>på</strong> vinden<br />
<strong>på</strong> Fardhem kyrka.<br />
Bild 39. Tunnslip från ett fett<br />
kalkbruk från vinden <strong>på</strong> Fardhem<br />
kyrka. I övre vänstra hörnet syns<br />
en opiskad kalkklump. Underkant<br />
bild motsvarar 4,5 mm.<br />
Efterbearbetningen gjordes med snutbräda efter att bruket satt sig. hur<br />
mycket bruk som kunde slås <strong>på</strong> och hinna bearbetas under en dag styrdes av<br />
vädret. sol och vind <strong>på</strong>verkade hur snabbt en yta torkade till. det märktes tydligt<br />
<strong>på</strong> fasadens orientering där sydfasaden torkar snabbast. Vid vissa tillfällen<br />
bearbetades ytan dagen efter om torkningen var alltför långsam.<br />
Ingen utstockning gjordes eftersom större delen av ytan redan var jämn. Inte<br />
heller där putsen bilats bort fylldes djupa hål i varför dessa bomlag ser betydligt<br />
ojämnare ut (bild 43) efter färdigställandet.<br />
det var inte medräknat att Fardhem kyrka skulle avfärgas i samband med<br />
denna renovering, men då de gamla ytorna skulle vara synliga och de tidigare<br />
var avfärgade, så beslutades det efter diskussion att kyrkan skulle avfärgas,<br />
dock bara en gång. Kalkfärgen blandades 1:2 i volymmått av jordsläckt<br />
kalk och vatten. Inget pigment tillsattes. Kalkfärgen bidrog till att det ovana<br />
105
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
ögat kunde sammanföra nya och gamla ytor samtidigt som de blev avläsbara<br />
för det vana ögat (bild 44). dessutom bidrog den till att fylla ut små sprickor<br />
och ojämnheter och gav hela putsytan ett enhetligare utseende. Fardhem kyrka<br />
avfärgades endast i ett lager och färgskillnaden mellan den vita kalkputsen och<br />
den avfärgade putsen är relativt liten (bild 45). beroende <strong>på</strong> vem som avfärgat<br />
och hur mycket kalkfärg han har haft i penseln så är resultatet något ojämnt<br />
över fasaderna (bild 46). det blir synligt då det regnat mycket och putsens mörkare<br />
ton lyser igenom, något som under slutbesiktningen uppmärksammades<br />
som fuktfläckar, men som beror <strong>på</strong> kalkfärgens laserande effekt när den målats<br />
i tunna skikt.<br />
den som är efterklok kan säga att de bomlag som var ojämnare borde ha<br />
fyllts ut mer för att ge fasaden ett mer enhetligt utseende samt kalkavfärgningen<br />
borde ha setts över ytterligare en gång så att hela väggen skulle ha kunnat<br />
få ett jämnare lager kalkfärg.<br />
Summering av putsarbetena<br />
Utgångsläget och grundidén har varit densamma <strong>på</strong> alla tre kyrkorna: En tunn<br />
kalkputs som skulle följa murverket utifrån hur de medeltida ytor som fanns<br />
kvar (framförallt <strong>på</strong> kyrkvindarna) såg ut. Vad gäller materialsammansätt-<br />
106
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
Motstående sida:<br />
Bild 40. Alf och Niklas putsar<br />
norra fasaden <strong>på</strong> Fardhem kyrka.<br />
Bild 41. Putsytan intill hörnkedjan<br />
har bearbetats med snutbräda<br />
efter att bruket satt sig.<br />
Bild 42. En snutad yta där målsättningen<br />
har varit att jobba<br />
igen sprickor men att inte skapa<br />
en alltför slät och perfekt ytan.<br />
Denna sida:<br />
Bild 43. Det går att se var putsen<br />
bilades resp. blästrades bort. De<br />
bomlag där putsen bilades bort<br />
är mycket ojämnare.<br />
Bild 44. Gamla och nya ytor<br />
samsas <strong>på</strong> norra fasaden. De<br />
är avläsbara men inte iögonfallande.<br />
107
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
Bild 45. Avfärgad västfasad jämfört<br />
med norrfasad som väntar <strong>på</strong> avfärgning<br />
uppvisar mycket liten färgskillnad.<br />
ningen <strong>på</strong> bruket så har det handlat om att anpassa de tillgängliga materialen<br />
efter varandra för att få ett bruk med en porstruktur som gör att det klarar<br />
sig oskadat även i sådana extrema fall som när slagregn följs av frost. bearbetningen<br />
skall ha skett först då bruket satt sig, det vill säga börjat styvna och ytan<br />
har då getts en öppen struktur utan kalkfilm i ytan. avfärgningen har gjorts<br />
med en kalkrik kalkfärg som putsen kan suga åt sig.<br />
bakom val av metod och materialsammansättning ligger flera undersökningar<br />
i mindre skala där många parametrar har kunnat testas mot varandra.<br />
Även källmaterialet av historiska bruk har varit vägledande.<br />
det är av vikt att poängtera att det som gjorts <strong>på</strong> dessa tre gotländska kyrkor<br />
inte ska ses som en ny standard vid kalkputsning utan som en möjlig metod<br />
och framförallt som ett förhållningssätt. det som är viktigt att ta med sig härifrån<br />
är att varje situation kräver sin egen lösning, varje bruksblandning måste<br />
anpassas efter de tillgängliga ingående materialen och framför allt – att kalkputs<br />
måste behandlas utifrån sina egna förutsättningar.<br />
dessa tre fallstudier är exempel <strong>på</strong> hur man kan ha samma utgångsläge och<br />
ändå göra olika. hantverkarnas vana, intresse och förståelse är mycket styrande<br />
108<br />
Bild 46. Att avfärga endast en gång ger<br />
färgskiftningar en regnig dag då den<br />
gråare putsen lyser igenom fläckvis.
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
för hur resultatet blir. Viljan att läsa materialet och göra anpassningar behöver<br />
finnas hos varje hantverkare som arbetar med kalkbruk.<br />
trots liknande material och arbetssätt så kan vi <strong>på</strong> dessa kyrkor se tre ganska<br />
olika putser till utseendet. det är då intressant att försöka förstå vad som<br />
gett skillnaden och om skillnaden har någon betydelse. skillnaden syns uppspaltad<br />
i tabell 1.<br />
Tabell 1<br />
att utseendet <strong>på</strong> putserna skiljer sig beror <strong>på</strong> flera faktorer;<br />
– murytans ojämnheter<br />
– putsskiktets tjocklek<br />
– tid för bearbetning och intensitet och noggrannhet vid bearbetning,<br />
liksom val av verktyg<br />
– förutsättningarna för att få bruket att torka efter appliceringen såsom<br />
väder, fasadens orientering mot solen och underlagets sugning<br />
– hantverkarnas vana vid metoden och framförallt vid kalkbruk<br />
– hantverkarnas vilja och förmåga att läsa av materialet och anpassa<br />
sig till rådande omständigheter<br />
– kalkavfärgningens utförande vad gäller framförallt hur mycket färg<br />
som man har tagit upp i kalkkvasten, hur man har arbetat in färgen<br />
och hur många strykningar som gjorts<br />
Kyrka Norrlanda Othem Fardhem<br />
Kalkbruk<br />
Applicering/<br />
bearbetning<br />
Avfärgning<br />
Torrt bruk 1:1 (volym) av<br />
jordsläckt kalk och sand<br />
blandat ett par timmar i<br />
stor plan-blandare oftast<br />
en dag i förväg och ibland<br />
samma dag.<br />
Bruket trycktes <strong>på</strong> med<br />
tungslev och glättades<br />
med kanten <strong>på</strong> tungsleven.<br />
1:2 av 25 l våtsläckt kalk<br />
och 50 l vatten pigmenterat<br />
med 1 kkp umbra och 3<br />
kkp guldockra, applicerad i<br />
tre strykningar.<br />
Smidigt »slå <strong>på</strong>«-bruk 1:1,5<br />
(volym) av jordsläckt kalk<br />
och sand blandat ett par<br />
timmar i stor planblandare<br />
oftast en dag i förväg och<br />
ibland samma dag.<br />
Bruket slogs <strong>på</strong> med<br />
kakelslev och bearbetades<br />
med kanten <strong>på</strong> snutbrädan.<br />
1:2 av 25 l våtsläckt kalk och<br />
50 l vatten pigmenterat med<br />
1 kkp umbra och 3 kkp guldockra,<br />
applicerad i tre strykningar.<br />
Smidigt »slå <strong>på</strong>«-bruk 1:1,7<br />
(volym) av jordsläckt kalk<br />
och sand. Blandat i liten<br />
planblandare delvis en dag<br />
i förväg och delvis samma<br />
dag.<br />
Bruket slogs <strong>på</strong> med<br />
kakelslev och bearbetades<br />
med kanten <strong>på</strong> snutbrädan.<br />
1:2 av jordsläckt kalk och<br />
vatten, applicerad i en riklig<br />
strykning.<br />
109
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
För att behärska ett material och en teknik till fullo krävs att man tillåts<br />
arbeta med dem flera gånger för att man skall kunna få en chans att själv finna<br />
sin egen väg till ett utseende och utförande som kan anses fulländat. För varje<br />
hantverkare som har viljan att utvecklas så kommer dennes resultat också att<br />
ständigt utvecklas. av dessa projekt kan vi dra den lärdomen att resultaten kan<br />
vara olika men ändå (förhoppningsvis) bra.<br />
Vi har utgått från den medeltida metod som vi kan läsa ut i kvarvarande<br />
ytor – fett bruk och tunn puts med fet kalkfärg. den grundläggande metoden<br />
är egentligen enkel:<br />
110<br />
– anpassa blandningsförhållandet så sanden fylls med kalk<br />
– efter applicering, låt bruket torka och spricka upp innan det<br />
bearbetas<br />
– bearbeta så att det blir en jämn och homogen puts som är<br />
öppen för kalkfärg<br />
– kalkavfärga om så önskas<br />
Men det finns många svårigheter som vi här har haft chansen att arbeta med<br />
för att kunna analysera och lära oss att förstå. Fältstudier vid verkliga fall är<br />
ovärderliga för att nå förståelse för kalkbrukets mysterier. att bara göra provytor<br />
tillsammans med en erfaren murare kan innebära att man missar många av<br />
verklighetens svårigheter när många hantverkare är inblandade. likaså vädrets<br />
inverkan kommer mer till sin rätt vid ett projekt i stor skala. däremot måste<br />
provytorna anses som en värdefull källa till kunskap och inte minst som vägvisare<br />
vid val av material och metoder i större projekt.<br />
det har funnits flera svårigheter under projektets gång och många av dem<br />
är intressanta att nämna. svårigheterna var:<br />
– att finna en väl avvägd blandning mellan den valda sanden och<br />
kalken<br />
– att tillsätta rätt vattenmängd i bruket så att det både blir smidigt<br />
att arbeta med och så att det torkar inom rimlig tid<br />
– att göra lagom tjockt lager puts så att det blir lätt att bearbeta samt<br />
så att det inte spricker för mycket och lossnar och böjer sig loss<br />
från underlaget vid torkning<br />
– att finna en effektiv kombination av applicering/bearbetning för<br />
att nå önskbart resultat
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
– att lyckas bearbeta ytan så att den liknar de historiska förlagorna<br />
med våra något annorlunda verktyg<br />
– att finna ett recept <strong>på</strong> kalkfärg som är så fet att den är effektiv att<br />
applicera samtidigt som den måste vara tillräckligt tunn så att putsen<br />
kan suga till sig färgen utan att den flagnar<br />
– att anpassa antalet strykningar med kalkfärg så att det blir ett<br />
jämnt täckande skikt över hela ytan beroende <strong>på</strong> hur mycket färg<br />
som arbetas in i putsen vid varje strykning<br />
Utvärdering 2008<br />
när putsarbetena utvärderades 2008 av hela den grupp som var delaktiga under<br />
putsarbetenas gång fann vi några viktiga lärdomar.<br />
Fardhem: här var hantverkarna ovana med feta kalkbruk och det hade varit<br />
klokt att börja långt ner <strong>på</strong> norra fasaden för att lära sig hantera bruket och<br />
dess uttorkning/bearbetning. här startade arbetena högst upp <strong>på</strong> söderfasaden<br />
vilket var ett mindre lämpligt ställe. delar av de översta bomlagen <strong>på</strong> södra<br />
fasaden är blötare bearbetade än övriga ytor och de har fått en blank kalkfilm i<br />
ytan. Efterhand som arbetet fortskred lärde sig hantverkarna mer och mer hur<br />
de kunde slå <strong>på</strong> och styra uttorkningen över dygnet.<br />
Norrlanda: <strong>på</strong> norrlanda var det svårt att få alla att lämna ytan i fred tillräckligt<br />
länge innan den bearbetades. dessutom var det svårt att få samtliga att<br />
göra ytor med samma utseende och bearbetningsnivå. detta har medfört vissa<br />
partier med blankare putsytor. Vi minns att vissa fläckar var för blanka för att<br />
riktigt ta åt sig av färgen när vi avfärgade.<br />
Othem: Med snutbrädan var det lättare att undvika en blank yta och färgen<br />
kunde arbetas in bättre i putsen. att bruket var något magrare än i norrlanda<br />
gjorde att bruket var smidigare att applicera i ett jämnt lager samt att krympsprickorna<br />
blev mer lätthanterliga.<br />
det har visat sig vara av yttersta vikt att putsen inte bearbetas så att ytan blir<br />
slät och därmed tät. att vänta ut bruket verkar vara a och o. om ytan är tät<br />
måste färgen dessutom göras mindre fet för att inte krackelera och spjälka loss.<br />
Underlaget behöver jämnas ut något om inte putsen skall bli alltför ojämn.<br />
Även <strong>på</strong> sockeln har det mycket feta kalkbruket överlevt två vintrar vilket vittnar<br />
om att det får god frostbeständighet.<br />
111
noRRlanda, othEM oCh FaRdhEM KyRKoR – UtVÄRdERIng aV pUtsaRbEtEn <strong>på</strong> toRnEn<br />
Motiveringar till arbetet<br />
Varför valde vi att arbeta som vi gjorde? Vi valde att utgå från de medeltida<br />
putsytor som finns bevarade då kyrkan i övrigt har ett medeltida utseende<br />
samt av den anledningen att medeltida ytor i vissa fall fortfarande existerar<br />
som utvändig puts, om än fläckvis. den långa, möjliga livslängden för både<br />
puts och murverk i kombination med att underhållet av dessa ytor är enkelt att<br />
utföra ligger också till grund för valet av material och metod.<br />
Valet av kalk och sand gjordes utifrån vad som fanns lättillgängligt lokalt.<br />
den jordsläckta kalken valdes dels för att den ger puts som liknar de historiska<br />
bruken <strong>på</strong> dessa kyrkor och dels för dess goda arbetbarhet. sanden kommer<br />
från Romagrus ab och betecknas putssand 0–3 mm. Utgångspunkten<br />
för blandningsförhållandet grundade sig i tidigare gjorda provytor med dessa<br />
material. de jämfördes även med tunnslip av historiska bruk från <strong>gotland</strong>s<br />
medeltida kyrkor.<br />
Konsistens, applicering och bearbetning har valts av hantverkare <strong>på</strong> plats<br />
i samrådan med undertecknad och anpassats så att det har blivit en lämplig<br />
kombination av material och arbetsmetod. det samma gäller för kalkavfärgningen.<br />
I dessa fall har ambitionen varit att komma så nära medeltida puts som<br />
möjligt vad gäller materialkomposition, uppbyggnad av putsen, ytbearbetning<br />
m.m. om byggnaderna varit från en annan tid med en puts gjord av annan<br />
materialkomposition och med annat utförande så hade vi försökt anpassa oss<br />
efter dem.<br />
både doktorsavhandlingen (<strong>på</strong> engelska) och licentiatavhandlingen (<strong>på</strong><br />
svenska) finns tillgängliga som pdf-filer under www.balksten.se för den som<br />
önskar läsa om hela forskningsprojektet.<br />
Fotograf bild 28 Petter Mårtensson. Övriga bilder tagna av författaren.<br />
112