Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden
Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden
Kammargravar från folkvandringstid i Lilla Sylta. Norrortsleden
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
grav” definieras i Nationalencyklopedin av Berta Stjernquist, i en text där<br />
hon bland annat skriver:<br />
”En kammargrav bestod under större delen av förhistorien av en konstruktion<br />
med väggar, golv och tak av träplankor eller stockar, med<br />
eller utan hörnstolpar” (Stjernquist 1993:383)<br />
I Stjernquist definition ställs inte kravet på rester efter hörnstolpar för att<br />
applicera begreppet kammargrav på en viss gravform. Detta förefaller<br />
rimligt med tanke på att kammargravslika träkonstruktioner förekommer<br />
med såväl skiftesverk som knuttimring (Lamm 1973a:84).<br />
Om man bortser <strong>från</strong> de arkeologiska spåren för ett ögonblick och ser<br />
till kistans respektive kammarens praktiska funktion i ritualen torde en<br />
avgörande skillnad vara huruvida kroppen burits till den sista vilan i en<br />
träkonstruktion (kista) eller lagts på plats, tillsammans med gravgåvorna,<br />
i en träkonstruktion i gravschaktet (kammare). Sett ur detta perspektiv är<br />
det inte viktigt om träkonstruktionen är timrad i schaktet eller utanför,<br />
utan endast huruvida den är på plats i gravschaktet före kroppen. Att<br />
arkeologiskt bedöma skillnaden mellan kista och kammare enligt ovanstående<br />
tankar är mycket svårt. Man är hänvisad till en bedömning av<br />
huruvida träkonstruktionen är att betrakta som mobil. Man kan fråga sig<br />
om en rikt utrustad, stor träkonstruktion, eventuellt innehållande bräckliga<br />
gåvor såsom glas, verkligen burits på plats under begravningsceremonin?<br />
En följdfråga är naturligtvis, hur stor kan man låta en träkonstruktion<br />
vara och fortfarande betrakta den som mobil, som en kista, om<br />
man inte har spår efter en fast konstruktion? Lamm har i sin avhandling<br />
försökt ge ett riktvärde på var gränsen mellan kista och kammare kan<br />
tänka dras i de fall man saknar belägg för en fast konstruktion. Han<br />
använder måtten på en modern likkista, vars mått är omkring 2×0,7×0,6<br />
meter, som riktmärke och en konstruktion större än detta är således att<br />
betrakta som en kammare (Lamm 1973:67).<br />
Ytterligare ett kriterium för att betrakta träkonstruktionen som mobil<br />
är, naturligtvis, att den har botten. I kammargraven i Torsätra kunde<br />
ingen botten observeras, men då bevaringsförhållandena var tämligen<br />
dåliga är det oklart om detta beror på nedbrytning eller konstruktionens<br />
beskaffenhet. Dock var bevaringsförhållandena mycket goda för trä på<br />
gravfältet vid Danmarks by och där bestod gravkamrarna av ett ramverk<br />
utan botten (Lamm 1973a:83).<br />
Sammanfattningsvis kan sägas att det grundläggande kriteriet för att<br />
man ska kunna kalla en viss gravtyp för kammargrav är att man kan belägga<br />
en träkonstruktion i gravschaktet. Det andra kriteriet är att träkonstruktionen<br />
inte har varit mobil, i bemärkelsen att kroppen inte burits i<br />
den. Det andra kriteriet kan beläggas på något av följande sätt: spår av<br />
fast konstruktion, till exempel hörnstolpar eller knuttimring; stor träkonstruktion<br />
eller tunga/sköra gravgåvor som i det närmaste omöjliggjort<br />
transport samt avsaknad av botten i en i övrigt välbevarad träkonstruktion.<br />
Vi har valt att benämna de centrala konstuktionerna i stensättning 2<br />
(A581), 3 (A1632) och 4 (A1708) för kammargravar. För vidare detaljer<br />
hänvisas till respektive anläggningsbeskrivning.<br />
<strong>Kammargravar</strong> <strong>från</strong> <strong>folkvandringstid</strong> i <strong>Lilla</strong> <strong>Sylta</strong> 7
Change language