Svampinfektioner

Praktisk medicinsk indelning
Medan bakterier förökas genom binär delning, förökar sig jästsvampar
vanligen genom knoppning. Det makroskopiska och mikroskopiska
utseendet kan användas främst för att identifiera mögelsvamp och
dermatofyter. Ur praktisk och medicinsk synpunkt brukar svampar indelas
i jäst som saknar luftmycel men kan ha substratmycel samt i trådsvampar
eller mögel, vilka har luftmycel (och substratmycel) och som inkluderar
dermatofyter och brun- till svartpigmenterade svampar (dematiösa
svampar). Dimorfa svampar förekommer i mögelform eller jästform
beroende på temperatur m.m.
Jästsvampar
Jäst kan definieras som encelliga svampar, som förökas genom knoppning
varvid nya jästceller, s.k. blastokonidier bildas. Kolonier på fast medium har
liknande karaktär som bakteriekolonier. Jästliknande svampar kan vara
basidiomyceter som t.ex. Cryptococcus neoformans eller askomyceter
(de flesta) som bageri-, öl- och vinjäst samt Candida-arter. Många
jästarter, t.ex. C. albicans, växer under vissa odlingsbetingelser som
pseudohyfer och mera sällan som äkta mycel. Förökning i jästfas ger
upphov till krämiga vanligen vita kolonier, som liknar bakteriernas. Vid växt
som pseudohyfer eller mycel visar några arter till skillnad från bakterierna
stjärnliknande utskott vid växt på fasta substrat.
De olika jästarterna har en tämligen begränsad morfologisk variation.
Artindelningen använder därför i stor utsträckning biokemiska kriterier,
ungefär som vid klassifikation av Enterobacteriaceae. Jäsningar, men
framför allt assimilation, d.v.s. förmåga att använda ett enda socker som
kol- och energikälla, är den huvudsakliga indelningsgrunden för jästarter.
De flesta jästarter är apatogena. Ett tjugotal kan vara opportunistiska vid
predisponerande faktorer. Av dessa ingår Candida-arterna ofta i
matsmältningskanalens normalflora. Uppåt 100-talet släkten finns
(beroende på vilken taxonomi som följs).
15