Det virtuella historiska huset - Visa filer

Det virtuella historiska huset 

} O H AN GIDLÖF 

I en stilla park mellan glittrande cybernöjesfält, multimediaskyskrapor och 

digitala motorvägar ligger en underlig byggnad. Den är stor och komplex 

med oräkneliga dörrar, fönster och skorstenar. Här blandas många stilar 

och material- det halvt förfallna näst intill det skinande nya. Innanmätet 

är en labyrint av salar, korridorer, gemak, gångar och skrubbar där det 

förflutna visas upp och gestaltas för såväl gamla stamgäster som nya 

besökare. Detta är tjugohundratalets virtuella historiska hus. 

Huset är en av många möjliga metaforer för att beskriva de insatser som 

gjorts för att samla in och tillgängliggöra historisk kunskap och källmaterial 

från arkiv, bibliotek och museer på något datamedium eller datanät för 

allmän konsumtion. Det har byggts under en tid då teknik och arkitektur 

varit i ständig förändring- därav den närmast kaotiska stilblandningen och 

bristen på underhåll. Det är ett annex till det virtuella mångkulturpalatset, 

och liksom detta måste det ständigt byggas på och förnyas för att inte hamna 

i skuggan av husen runtomkring. Tyvärr räcker inte pengarna till att bygga 

lika fort och lyxigt som grannarna, så man rar snarare satsa på det vackra och 

arkitektoniskt särpräglade. Dessutom är de arkitekter, hantverkare och 

reparatörer man kan anlita individualister av födsel och ohejdad vana, så 

totalrenoveringar och grandiosa utbyggnadsplaner är dömda att misslyckas. 

Ändå har fler och fler kommit att inse att man inte har råd att strunta i 

att bygga till och reparera Huset. En allt större del av allmänheten ser Huset, 

alla slags virtuella hus, som det naturliga utflyktsmålet. Blir man riktigt 

intresserad och dessutom ordentligt visad vägen, kanske man vågar ett 

besök i våra verkliga hus. Ett ökat intresse för verklighetens arkiv och 

museer leder till att byggmateriallagret och hantverkarskolan-det fYsiska 

källmaterialet och personalkompetensen - kan säkras och förbättras - 

absoluta grundförutsättningar för nya tillbyggnader på Huset. 

Kan vi då inte enbart bygga till- varför underhålla det gamla? För det 

första kan vi inte styra gästerna- även äldre rum kommer att besökas, och 

om dessa inte anpassas till modern pedagogik och upplevs som relevanta får 

hela Huset snart dåligt rykte. En plan för löpande ommålning, tapetsering 

och städning måste finnas. I unrantagsfall måste man kanske bomma igen 

och riva de mest nedslitna delarna. För det andra finns en grundläggande 

skillnad mellan den digitala informationen i Huset och i de analoga 

55

! 

originalkällorna. Ingen digital representation eller struktur kan någonsin 

beskriva dess analoga motsvarighet, primärkällan eller kunskapen, helt och 

hållet, eftersom digital information per definition är finit och uppräkningsbar, 

med diskreta steg-1,2,3 . . . - medan analog information är infinit och 

matematiskt icke uppräkningsbar. Varje analog källa kan ges ett oändligt 

antal digitala representationer. Det omvända är inte sant. Alltså kan varje 

rum i huset byggas på oändligt många sätt med samma material, men vi 

kommer ändå aldrig att kunna återge känslan då man håller i ett unikt 

originaldokument eller ett hantverksmässigt framställt föremål från en 

svunnen tid. Som kompensation förväntar sig besökarna att vi ständigt 

varierar oss - ständigt dekorerar om även om det inte kan tyckas vara helt 

nödvändigt. Detvirtuella historiska husets själva raison d' e tre måste vara att 

säkerställa förståelse och intresse för, och därmed finansiering av, insamling 

och bevarande av detta analoga kulturarv. 

Att bygga till eller renovera Huset motsvarar alltså att utveckla ett 

datasystem som integrerar digitaliserat primärt källmaterial, sekundära 

källor såsom register, källkopplingar och proveniensinformation med 

kunskap om den tid eller de fenomen man vill skildra. Datasystemet skall 

vara tillgängligt för så mångasom möjligt, vara enkelt att använda men ändå 

kunna ge en överkurs, ha en tydlig stil och oklanderlig finish och, viktigast 

av allt, tydligt peka till originalmaterialet. Tiden och realiteterna kräver att 

det produceras snabbt och billigt och kan underhållas utan större problem. 

Är detta en omöjlig dröm? Ja, men man kan komma ganska nära. 

Vårt Hus - ruckel eller stor arkitektur?

Var börjar vi? 

Vi skulle så gärna vilja åstadkomma någonting, men hur gör vi? Denna fråga 

har jag fått så många gånger de senaste åren att den börjar bli tröttsam - 

dessvärre, eftersom den återspeglar en vision och en vilja som är förvärdefull 

för att behöva stupa på finansiering, kompetens, tillgång till material och 

andra praktiska hinder. Idag finns tyvärr ingen patentmodelL Om trettio 

år kanske det är lika okomplicerat som när kulturföreningen spritduplicerar 

och delar ut flygblad, men 1997, liksom 2000, förutsätter det en systemutvecklingsprocess, 

i projektform, där råvaror och kunskap sätts in och en 

färdig produkt tas ut. 

Återstoden av artikeln kommer att beskriva denna process som ett 

byggprojekt, från visionen till det färdiga nya rummet i Huset. Jag kommer 

medvetet att avstå ifrån alltför tekniska resonemang kring databasteori, 

programmering, scanning och lnternetkonstruktion. Däremot kommer 

innehåll och design att sättas i fokus, och det tekniska beröras då det har 

omedelbar relevans för val av metod och rekrytering av kompetenta 

arkitekter och hantverkare. Syftet är att peka på de vägval som måste göras 

i varje steg, vikten av samarbete och återanvändning av sekundärt källmaterial 

samt betydelsen av design och finish. 

Exempel kommer att hämtas från de projekt jag medverkat i som 

arkitekt, designer eller hantverkare. Söderprojektet intar här en särställning. 

Dess syfte är att skildra Södermalm under en femtioårsperiod kring 

sekelskiftet. En CD-ROM-skiva som ges ut -till kulturhuvudstadsåret 

1998 kommer att innehålla ett otal stora och små register, digitala 

bildsamlingar, kartor och flera hundra små artiklar i olika ämnen. 

Söderprojektet är unikt genom sin storlek - kanske på gränsen till vad 

som är lämpligt- och sin samarbetsmodell, där Stadsarkivet och dess 

avdelning Stockholms Historiska Databas (SHD), Stockholms stadsmuseum, 

Stockholms företagsminnen, Arbetarrörelsens arkiv och Landstingsarkivet, 

var och en efter förmåga bidrar med ideer, material, kunskap, 

personal, utrustning och lokaler - definitivt en modell för framt'iden. 

Bygget av det nya rummet kan delas upp i fyra steg: vision och ritning, 

stomme, golv och väggar samt dekor. Denna arbetsgång måste följas, men 

i tanken kan naturligtvis ritningen anpassas för att passa en viss stomme, 

denna i sin tur dimensioneras för ett visst golvmaterial osv. Över hela 

processen vakar de otäcka Grundförutsättningarna, alltid redo att hjälpa 

eller stjälpa om bygginspektionen finner några fel eller om gästerna inte 

kommer. 

57

Grundförutsättningar 

I den riktiga byggbranschen, liksom hos oss, finns tre viktiga frågor man 

måste ställa sig innan man sätter igång: rar vi bygga, kan vi bygga och vem 

betalar? Detta motsvarar juridiska förutsättningar, tillgång till personal, 

material, teknik och pengar. En noggrann genomgång skulle kräva en 

eller flera stora utredningar, men några små observationer kan ändå ra 

plats i denna artikel. Inga pengar - inget bygge är en truism, men 

finansieringsfrågorna är så komplexa att jag inte kommer att beröra dem 

här. 

Politik och juridik 

Bygglov, miljörätt, servitut, markägande och andra juridiska och politiska 

förutsättningar motsvaras hos oss av politisk förankring och vederbörlig 

hänsyn till offentligrätt, datalag och upphovsrättslag. Våra nybyggen 

initieras och drivs oftast av offentliga institutioner. Det är inte givet att de 

styrande politikerna anser att tillgängliggörande av detta slag är så viktigt att 

resurser f"ar tas från tillsyn eller passivt bevarande av källmaterialet. Detsamma 

gäller självklart en kulturförenings eller ett företags styrelse. Knyts 

projektet till något med hög profil och politisk tyngd- i söderprojektets fall 

Kulturhuvudstadsåret - eller till det politiska finrummet i mer allmän 

mening: mångkultur och kulturarv, skola och glesbygd, är det naturligtvis 

lättare att ra förankring. 

Jämfört med andra länder har Sverige ännu relativt ra och enkla 

juridiska begränsningar - en otidsenlig datalag och en upphovsrättslagstiftning 

som ändrats för ofta till trots. Minst 90% av allt material i 

arkiv och på museer torde kunna användas rakt av. Tyvärr tenderar den 

lilla restposten att vara värd minst lika mycket, om inte mer, då den är 

relativt recent, informationsrik och ofta välkänd. Detsamma gäller litterära 

citat, musik och varje källmaterial som deponerats med särskilda 

förbehåll eller lånats in från enskilda eller från utlandet. I Söderprojektet 

kom vår naiva entusiasm snart att förbytas i noggrann försiktighet när vi 

insåg att vi kunde halka ned i det juridiska träsket och inte komma upp. 

För samtliga personregister avseende nu levande personer söks nu tillstånd 

i god ordning hos DI. Vi undviker i huvudsak att ta med sådana 

fotografier och konstverk där upphovsrätten är oklar eller för dyr att 

hantera korrekt. Undantaget rör vissa centrala konstverk med Södermotiv 

och ett antal bilder med verkshöjd som köps från Nordiska Museets 

bildbyrå.

Samarbete 

Att vi ändå klarar oss bra med alternativa material beror på den goda 

infrastruktur som kännetecknar svenska arkiv och museer, med få undantag. 

I regel är det lätt att hitta och enkelt att plocka ut ersättningshandlingar 

och -föremål. Ytterligare en fördel med samarbetsprojekt är att utlåningsreglerna 

då, i samförståndets tecken, måste tolkas välvilligt. Nya insikter, ny 

kunskap att tillföra produkten, kan utvinnas ur ett material som undersöks 

av andra än dess normala vårdare. Det behöver inte sägas att man i ivern att 

ta del av varandras material självklart inte får åsidosätta normala hanteringsregler, 

men att även dessa kan tolkas på olika sätt. Somliga föremål, 

medeltida handskrifter, film och vissa fotografier som kan förstöras av 

klimatförändringar eller av själva transporten kan naturligtvis inte riskeras, 

men om det verkligen är befogat, bör i stort sett allt annat kunna lånas ut. 

Utlåning blir ofta aktuellt då teknik för scanning eller registrering finns 

hos en annan projektdeltagare. Sådan teknik kostar ofta mycket pengar, 

kräver fast installation och en infrastruktur för säkerhetskopiering, arkivering 

osv. På senare år har bärbara datorer och små digitala kameror 

möjliggjort materialinsamling på plats, men datakvaliteten kan aldrig bli så 

bra som vid fasta registreringsstationer. Teknik är som sagt dyr, och får inte 

stå oanvänd. Sambruk är utmärkt, av alla möjliga skäl. Maskineriet hålls 

igång, rutiner förfinas, kompetensen hålls uppe och mindre institutioner 

och föreningar som aldrig skulle ha råd att köpa egen utrustning kan hyra 

in sig utan att göda de konsultbolag som riktat sig mot ett relativt sett rikare 

näringsliv. 

Teknik 

I något läge måste trots allt utrustningen köpas in och installeras. Några 

lärdomar kan dras av de senaste tio årens pris- och kvalitetsutveckling på 

datautrustning-något jag som frilansande datorbyggare och konsult sedan 

mitten på 1980-talet kunnat följa på nära håll. Köp aldrig någonsin något 

när det är alldeles nytt. Dels kostar det för mycket- räkna med minst 50% 

"nyhetstillägg"-och dels finns barnsjukdomar liksom hos en ny bilmodell. 

Dessutom brukar mjukvara för att kunna utnyttja den nya fina apparaten 

komma med något halvårs fördröjning - tillverkaren vill helt enkelt inte 

satsa förrän han vet att hårdvaran inte blev en flopp. Köp standardprodukter 

hos standardleverantörer och specialapparater hos specialisten- inte 

tvärtom. Exempel: en "bildbehandlingsdator" för att efterbehandla och 

lagra digitala bilder är en helt vanlig PC eller Mae med stor kapacitet och 

59

6o 

stor bildskärm, som mycket väl kan upphandlas genom institutionens 

normala datorleverantör. Kontakta däremot specialisten om udda och dyr 

utrustning, såsom avancerade scanners eller dyra digitala kameror, skall 

köpas in. I det senare fallet bör man även betala för installation, konfigurering 

och eventuellt serviceavtal. Säger specialisten att endast vissa datorer, 

som han säljer, fungerar med hans kamera bör man gå till en annan, mindre 

sniken, specialist. Det är, trots allt, köparens marknad. Den kvalitet man 

behöver styrs naturligrvis av vilket material som skall digitaliseras. Man bör 

ställa något högre krav för att väga upp "rabatten" när utrustningen efter ett 

par veckor tappar den vässade fabriksinställningen och mjukvaran inte 

håller vad den lovar. 

En glädjande utveckling, ur såväl arkiv- som tillgänglighetssynvinkel, är 

att teknikens andra sida, lagringen, blir billigare och billigare. En skrivbar 

CD-skiva kostar ca 30 kr och rymmer 650 MB - bortåt 150000 textsidor 

eller ett dussin gamla otympliga magnetband. Hårddiskar för snabb 

åtkomst kostar mellan 50 öre och en krona per MB, vilket säkerligen 

kommer att halveras fram till år 2000. Detta påverkar såväl produktionssom 

distributionskostnad. J u billigare lagring, desto enklare att göra 

mellankopior, distribuera prototyper och skicka information mellan projektdeltagarna. 

Dessutom blir det billigare att installera eller hyra en 

Internetserver, om man tänker sig publikation i denna form. 

Personal 

N ackdelen är att normalanvändaren också kan köpa billiga hårddiskar, som 

han försöker fylla så fort som möjligt. Här är utvecklingen teknikdrivenförlag 

och programvaruföretag strävar efter att ta en så stor del av hårddisken 

som möjligt, och måste lägga in mer och mer funktioner, effekter och 

bilder för att hålla jämna steg. Motsvarande utveckling märks på Internet, 

där de informationstäta, textbaserade, delarna har försvunnit i ett hav av 

stora, grafiskt avancerade men informationsglesa "sites". För att kunna 

konkurrera, för att synas i vardagsdatorn, måste vi samtidigt satsa på mängd 

och kvalitet. Detta kräver självklart stora personalresurser. Vi har alltså ett 

omvänt scenario jämfört med tidigare decennier, då teknik och lagring var 

så dyrt, att det var närmast meningslöst att sätta in extra personal. Man fick 

dela upp en av tekniken begränsad arbetsuppgift i alltför många moment 

-en slags fängelsetera pi. N u har alla färgskärm och de flesta har CD-ROM. 

Det förutsätts att en köpt produkt innehåller stora register, många bilder 

och en avancerad design. Vinsten i billigare teknik har alltså raderats ut, 

med råge, av ett ökat behov att utnyttja den. Det vore inget problem om vi

kunde automatisera- robotisera- scanning och registrering. N u är tyvärr 

arkivens och museernas material av en sådan art, att detta oftast inte låter 

sig göra. Man når tämligen snart den manuella nivå där en säker hand och 

ett tränat öga inte kan ersättas av maskiner. 

Parallellen med undervisningssektorn är intressant. Mina första kommersiella 

produkter var enkla administrativa och pedagogiska program för 

grundskolans ABC-8o-, Compis- och Microbee-datorer. Dessa var ganska 

framgångsrika trots sin enkla layout och grunda innehåll. Detta var i början 

och mitten av 1980-talet. Idag krävs ett helt team av systemutvecklare, 

pedagoger, konstnärer och musiker för att göra skolprogram. Självklart är 

dessa oändligt överlägsna, pedagogiskt och estetiskt, men de är inte så 

mycket bättre att de gör rätt för sitt ofta höga pris. Det är dessutom 

resursmässigt nära nog omöjligt för en skolaeller en grupp av lärare att själva 

utveckla programvara efter denna standard 

Till saken: vilka personer, eller funktioner, behöver man och vilka 

strategier kan användas för att maximera produktiviteten. Frågan kunde ha 

ställts av en industrikapitalist på 1890-talet, när maskiner för att tillverka 

konsumtionsvaror blivit vanliga, efterfrågan var hög men tillgången på 

ingenjörer och yrkesutbildade arbetare var begränsad. Vi sysslar med 

kunskapsproduktion och -distribution, ett arbete som kräver inspiration, 

koncentration och tid. Detta gäller även byggbranschens arkitekter, hantverkare 

och dekoratörer. Skall man åstadkomma mer produktion på 

kortare tid måste man rekrytera eller köpa mer personal, använda frivilliga 

krafter eller motivera den befintliga personalen att ge det där lilla extra, i 

praktiken arbeta ideellt. 

I Söderprojektet har vi använt alla till buds stående medel. Projektet 

intresserar många på våra respektive institutioner långt mer än vad som 

dikteras av tjänsten. En "jag också" -känsla har spridit sig - någonting 

oerhört värdefullt om man kan ta vara på den, vilket vi inte kunnat göra fullt 

ut. Vi gör ändå vårt bästa för att ta in, bedöma och integrera i produkten 

bidrag och ideer från dussintals personer som skriver på kvällar och helger. 

Huvuddelen av den organiserade materialinsamlingen utförs av ALU/ AP Iarbetskraft, 

under ledning av ordinarie arkiv- och museipersonal. Vi har 

varit mycket strikta i vår sållning av sökande till dessa tjänster, vilket givit 

god utdelning. Samtliga har akademisk utbildning och har valts ut efter 

bedömning av noggrannhet och flexibilitet. Efter någon eller några veckors 

introduktion kan de arbeta självständigt, inte bara på en utan på flera 

institutioner och ibland ute på fältet- exempelvis med materialinsamling 

hos frikyrkor på Södermalm. I övrigt delfinansierar projektet undertecknad, 

en projekt-allt-i-allo och en projektledare. Övriga personalresurser är 

61

Den lilla människan. 

Fotografi från Söderprojektet. 

frivilliga bidrag från projektdeltagarna. Koordinatsättning på kartor och 

vissa andra tjänster köps av Kulturgeografiska institutionen i Stockholm. 

En annan resurs vi kunnat använda om vi hade haft tid och personal att 

administrera den finns i skolorna, på universiteten och i hembygds-, 

släktforsknings- och andra ideella föreningar. 

Den senare kategorin kommer att bli än viktigare i framtiden. Delaktighet 

är inte bara ett fint politiskt ord. Genom att engagera skolelever, 

studenter och föreningsfolk aktivt i produktion och utvärdering når vi tre 

mål: vi lindrar bristen på egen personal, användarna rar ett större inflytande 

över innehåll och design och vi ökar vår egen pedagogiska och sociala 

kompetens. Dessutom bygger vi upp en närvaro i tanken och ett förtroendekapital 

hos stora grupper och deras politiska företrädare - inte minst 

viktigt i en framtid då vårt nybygge måste renoveras. Här kan arkiven lära 

sig mycket av museerna, med deras större fokusering på utställningsverksamhet 

och erfarenhet av att förankra sig ute i stugorna. Satsningar på arkiv 

i skolan har bl.a. initierats i Göteborg och av Värmlandsarkiv. Kanske vi 

snart rar se en liten arme av handräckningspersonal och kritiska små 

inspektörer på byggarbetsplatsen. Varför inte?

Extern hjälp? 

Någon läsare kanske undrar: var är konsultföretagen, förlagen, rentav 

Microsoft? Svaret måste bli att de inte passar in i vårt byggprojekt. 

Multimedia-och dataföretagen är för stora och har sådana effektivitetskrav 

att vi skulle ra släppa ifrån oss kontrollen, och därmed garantistämpeln, på 

råmaterialet. Självklart görs underbara multimediaprodukter med historiskt 

material, även i Sverige, men detta är inga nya rum i den virtuella 

historiska huset utan snarare lite udda tält på nöjesfältet. Avsikten är att 

underhålla, inte att locka till egna utflykter i materialet eller till besök på ett 

riktigt arkiv eller museum. Vår bästa strategi är nog att ständigt påminna 

om vår existens, erbjuda billigt och fint byggmaterial och se till att de bygger 

så stabilt som möjligt. 

90 av 100 konsultföretag gör ekonomiska eller administrativa system åt 

företag eller myndigheter. Av återstoden är hälften rena underleverantörer 

- de gör delar åt andra. Resterande fem bolag kan möjligen anlitas, 

förutsatt att de kan ställa en konsult, oftast en systemutvecklare, till 

förfogande på ett sådant sätt att han eller hon kan bli en aktiv aktör i 

byggprojektet. Man måste få någon med bra förkunskaper eller som 

snabbt kan lära sig om området och därmed kunna höja sig över tekniken 

och diskutera innehåll och design med övriga medverkande. Det säkraste 

sättet att avliva projektet att ge en detaljerad kravspecifikation till ett 

företag som inte talar samma språk, sätta sig ned och vänta på resultatet. 

"Den kompetens vi inte har köper vi" eller "vi anställer endast utbildade 

systemvetare" är tomma ord, om man inte kan medverka på ett djupare 

sätt i projektet. 

Simsatsen blir alltså att själv är bäste dräng. Behöver man köpa kompetens 

skall det antingen vara för en väl avgränsad arbetsuppgift, som 

söderprojektets koordinatsättning, eller av någon där man kan kräva 

förkunskaper och ett djupt engagemang. Annars rar man klara sig med det 

man har- rätta munnen efter matsäcken. I efterföljande kapitel kommer 

jag mer i detalj att beskriva några arbetsuppgifter och, i mycket grova drag, 

vilken kompetensprofil som kan vara lämplig. 

Då så, låt oss börja bygga! 

Visioner och ritningar 

Inget bygge kan klara sig utan visionärer och arkitekter. Ofta är de samma 

personer, och nästan alltid finns medhjälpare som gör de faktiska ritning-

arna. Dessutom anlitas alltid byggingenjörer för att beräkna hållfastheter, 

föreslå material och göra detaljplaner för varje enskilt steg. 

Visionären 

I systemutvecklingen har vi samma behov som i byggbranschen, men 

visionären har en än mer betydelsefull roll: att uppmuntra, kritisera, driva 

på och påminna om visionen, ideerna bakom verket, i varje arbetsmoment. 

Visionären bör ta på sig uppgiften, tillsammans med projektledare och 

arkitekter, att vara morale officer i projektet. Ideerna - vad man ville få 

fram, hur och till vem- är vad som kommer att finnas kvar när projektets 

teknik förpassats till historiens sophög. I ett bra projekt kommer ideerna 

från olika håll och vävs ihop till en helhet. Man klarar sig sällan med endast 

en eldsjäl. 

Iden att skildra Söder för 100 år sedan på CD-ROM föddes en sen kväll 

för några år sedan på Historiska Databasen. Stockholms företagsminnen 

och Stadsmuseet, gamla samarbetspartners, hoppade snabbt på tåget med 

Arbetarrörelsens arkiv och Landstingsarkivet tätt i hälarna. Många bidrog 

med ideer och några få med mer långsiktiga visioner om att öppna arkiven 

för andra än fackfolket och att medelst en kulturgärning markera Söders 

plats i historien och i den svenska folksjälen. Den senare tanken hade sin 

starkaste förkämpe i Gunilla Johansson, sedermera projektledare, som 

hastigt avled på sensommaren 1996. Hennes vision har tagits över, och 

förstärkts, av oss alla. För mig är den en ständig påminnelse om att syfte och 

innehåll är allt och att teknik och metod för dess egen skull inte betyder 

någonting. 

Andra projekt jag deltagit i har haft en avsevärt kortare räckvidd, 

kulturellt, men visionärerna har varit minst lika brinnande i anden. En 

bygd, Hedströmsdalen, ett material, den värmländska litteraturen, alla 

Stockholms läns arkivbildare eller de medeltida pergamentsomslagen i 

Riksarkivet- alla har de entusiaster som skulle kunna slå knut på sig själva 

för att få ut sin information. 

Arkitekt och ritning 

Arkitekten bygger vidare på visionärens ideer- förankrar dem i verkligheten. 

I systemutvecklingen kan arkitekten antingen vara programkonstruktören 

eller, om produkten i huvudsak innehåller passivt källmaterial 

(se nästa kapitel), en redaktör. Vanligen delas dock arkitektfunktionen upp 

på ett flertal personer som i god tid meddelar programkonstruktören-som

såväl agerar arkitekt som byggingenjör-sina önskemål. Denne måste sedan 

bedöma vad som är möjligt att åstadkomma, varefter man gemensamt gör 

en ritning .. Till skillnad från en vanlig byggritning måste man ha ett antal 

olika varianter och utgångar- alternativa planer att ta till om pengar inte 

flyter in i önskad omfattning, en nyckelperson blir sjuk, en apparat går 

sönder eller ett visst centralt material inte går att använda. Därför kan man 

inte heller göra detaljritningar i förväg. Flexibilitet och improvisationsförmåga 

måste vara ledstjärnor i varje steg. 

Söderprojektet har kännetecknats av framtvingad improvisation. Pengar 

har tillförts med ojämna mellanrum, ALU:er har slutat, apparater har fått 

repareras och nya medarbetare kommit till. Därför har det långt ifrån varit 

så välorganiserat och planerat som i ovanstående idealfalL A andra sidan är 

det tveksamt om man ens hade dragit igång projektet om man hade insett 

omfattningen och kostnaderna. Ibland är det kanske bäst att tuta och köra 

utan att titta för långt fram. Något har vi ändå lärt oss: det är svårt, närmast 

omöjligt, att organisera många ömsesidigt beroende, synkrona, arbetsmoment. 

Scanning av fotografier och artikelskrivande fick av tidsnöd läggas 

samtidigt, vilket innebar att de som skrev artiklarna inte hade ett färdigt 

bildmaterial attvälja ur, medan scannaren fick ta emot nya beställningar till 

artiklar som inte fanns med i den ursprungliga inventeringen. För de flesta 

är det första gången man deltar i en systemutveckling, så det kommer säkert 

att gå bättre nästa gång. Då vet vi mer om vilka fallgropar vi skall undvika 

och kan, förhoppningsvis, dela upp arbetet i fler asynkrona moment, som 

inte står och faller med att något annat blir klart. 

Underhåll 

Arkitekten och byggingenjören måste också se till att nybygget kan 

underhållas - att det är så konstruerat att golvet kan bytas utan att man 

behöver montera ned stommen och el- och vattensystem är noggrant 

inritade, så att det inte händer en olycka. Underhåll är och har alltid varit 

!T-branschens största gissel- man lever för dagen, vilket om inte annat 

demonstreras av problemet med år 2000. 

Programkod åldras snabbt, och koden till ett system av $öder-programmets 

storlek kommer att fylla flera pärmar, utskrivet med liten stil. Man är 

med andra ord tvungen att vara snål med dokumentationen. Kommersiella 

programvaruföretag har personal som enbart dokumenterar andras kod, 

men det har vi inte råd med. Bakom dokumentationsivern ligger ofta 

tanken att någon annan skulle kunna ta över och fortsätta arbetet som om 

inget hade hänt. Detta är kanske inte omöjligt, men det är orationellt. Att

66 

sätta sig in i någon annans programkod, oavsett dokumentationsnivå, är ett 

arbete som kan ta lika lång tid som att göra om arbetet från början. Ett 

program för att utföra en viss uppgift kan göras på oändligt många sätt, 

beroende på konstruktörens egna erfarenheter, mentalitet och humör för 

dagen. Skall man bygga vidare på någon annans program blir det som att 

sätta Picasso framför en halvfärdig tavla av Renoir- det blir helt enkelt inte 

bra. Däremot bör man noggrant dokumentera det eviga: nya interaktiva 

grepp, design och presentationsformeL Nästa programutvecklare har då ett 

något att utgå ifrån. Sådant idegods, väl förpackat i moduler, kan även 

användas i andra projekt. Här finns en möjlighet att spara tid och pengar 

genom återanvändning- rentav bygga med prefabricerade byggelement. 

Stommen 

Ett bygge börjar alltid med stommen - bjälkar och takstolar, reglar och 

armerad betong. Först därefter kan väggar, golv och inredning komma på 

plats. Även detta grovarbete måste göras med viss finess och anpassas till 

husets konstruktion i övrigt - vem vill falla genom golvet eller öppna en 

dörr för att finna grannens brandmur? Tyvärr kommer ett väl utfört arbete 

inre alltid att synas. Misslyckanden blir däremot desto tydligare. Vårt Hus 

f"ar inre bli sjukt av mögel eller flytspackeL 

I systemutvecklingen motsvaras stommen av det primära och sekundära 

källmaterialet samt, inte minst, den kunskap om proveniensförhållanden, 

materialmängder och källrelevans som finns hos de medverkande. Små och 

stora urval ur ett närmast oändligt källmaterial skall fYllas ut med stundom 

svårf"angad kunskap, märkas upp, registreras och digitaliseras för att bilda 

en koncentrerad, väldokumenterad mängd digital råvara till slutprodukten. 

Vi måste lära oss tänka i produktionstermer: arkivhandlingen eller 

föremålet i sig är ett basmaterial som inte direkt kan användas i produkten, 

lika lite som de register som byggts upp med tusen och ett kortregistersystem 

och databasprogram. Vi måste skapa halvfabrikat i form av digitala 

bilder av källmaterialet, dvs filer med visst format, register som enhetliga 

textfiler, texter med kunskap samt metadata, dvs. information om informationen. 

Det gäller alltså att lära sig skilja på analoga källor och digitala 

avbildningar av källor, levande, aktiva register och statiska uttag. Om jag 

som programmerare vet att ett visst register inre kommer att ändras, kan jag 

maskinellt konstruera alla möjliga sorts sökregister som inte användaren 

ser, men som tiofalt kan snabba upp sökning och presentation. Dessutom

En forunderlig maskin - råmaterial in och halvfabrikat ut. 

kan jag garantera en viss datakvalitet och, i förekommande fall, koda 

(kryptera), informationen för att förhindra okontrollerade uttag - inte 

minst viktigt vid en Datainspektionsansökan. 

Först några allmänna observationer om registrering och digitalisering. 

Självklart är det viktigaste av det viktiga i vår verksamhet att kunna lita på 

källan. Att vi kan garantera källans autenticitet och proveniens är vårt 

viktigaste konkurrensmedeL Allt som registreras, av vad typ det än må vara, 

måste tydligt peka till originalkällan. Det är så viktigt att vi ofta tar det för 

givet, glömmer bort det och i stället registrerar en mängd internadministrativ 

information utan värde för slutanvändaren. 

All registrering bygger på att kunna göra relevanta urval, såväl på bredden 

som på djupet. Kan man inte sålla bör man nog syssla med något annat. 

Analogt kan man naturligtvis inte scanna bilder med så hög kvalitet att 

normalanvändaren behöver en femtiotusenkronorsdator för att kunna se 

dem. 

Bild och ljud 

Jag har redan nämnt de fyra primära källtyperna bild, text, register och 

metadata. Digitalisering av kälitypen bild, vilket innefattar ljud och video, 

har traditionellt krävt den dyraste utrustningen och den mesta kompetensen. 

Numera står en scanner på snart sagt varje användares bord och ett 

ljudkort sitter i datorn. Kombineras detta med en CD-skrivare för billig

68 

masslagring har man redan kommit långt. Man kan exempelvis scanna 

hembygdsföreningens fotografier, spela in pensionärernas kommentarer 

kring innehållet, lägga ljud och bild på en CD-skiva och med något 

standardprogram skapa ett eller flera bildspeL Skivan kan sedan enkelt 

kopieras och spridas till medlemmar och intresserade. I våra större projekt 

krävs naturligtvis lite bättre utrustning, men om den sambrukas effektivt 

behöver det inte bli en börda. 

Söderprojektet använder såväl mobil som stationär utrustning för bildf"angst. 

Den KODAK digitalkamera som inhandlats används huvudsakligen 

stationärt för reprofotografering av Stadsmuseets fotografier, men kan 

även tas med ut på fältet för fotografering av föremål och museimiljöer eller 

särskilt känsliga arkivhandlingar. En mycket bra bordsscanner som även 

kan ta alla sorts dia är likaledes placerad på museet, medan Historiska 

Databasen har en förstklassig, fast monterad, digitalkamera av märket JVC 

- särskilt bra för stora original och bundna volymer. Vi lånar kameran av 

projekt DÅDOK, ett samarbete kring det tidiga I6oo-talets Stockholm 

mellan Stadsarkivet, Stadsmuseet, Vasamuseet och Kungliga Biblioteketett 

förträffligt exempel på samordningsfördelar. Arkivhandlingar, kartor, 

fotografier, planscher, öl etiketter m.m. skickas till den kamera eller scanner 

som är mest lämpad för ändamålet, men i slutändan samlas alla bilder på 

CD-R-skivor med enhetlig numrering och filformat. De s.k. råbilder som 

tas är högupplösta, dvs. informationsrika, för att utan större kvalitetsförluster 

kunna förminskas tilllämplig storlek. Innan de lagras måste bilderna 

beskäras och retuscheras med särskilda programvaror. Scanning och bildbearbetning 

är lämpliga arbetsuppgifter för en fotograf, en ALU/API eller 

en arkivarie/ museiman med bildkänsla. Mer avancerad, rentav konstnärlig, 

bildbearbetning är utesluten, eftersom vi vill komma så nära originalet som 

möjligt. Därför behöver den man anlitar inte ha utbildning på mer än en 

bråkdel av programvaran. 

Ljud är inte särskilt svårt att digitalisera och redigera, men här, liksom i 

fallet rörlig video, måste man vara mycket försiktig med hur det läggs ut i 

slutprodukten. Många avancerade format med hög kvalitet går helt enkelt 

inte att spela upp på normaldatorn. 

Text 

Text kan vara artiklar, faktatexter, hjälptexter, delar av litterära verk eller 

rentav hela uppsatser. Texter kan levereras på diskett eller på papper. I det 

senare fallet kan man numera läsa in dem med en enkel scanner och ett 

s.k. OCR-program, som ofta levereras gratis med scannern. Texter på

diskett bör snarast såväl skrivas ut som sparas på CD-medium. Ingenting 

är mer arkivoäkta än en diskett. Halvfabrikatet består av en uppsättning 

texter med enhetlig namngivning och format. Beroende på val av plattform 

och utvecklingsmiljö kan man lägga dem som råtext eller ordbehandlingsdokument, 

med eller utan sidlayout och olika stilsorter. För 

inläsning, kontroll och normalisering krävs ingen större datotvana, så i 

stort sett vem som helst kan sättas på jobbet. Vill man göra det ännu 

enklare för sig kan man låta utveckla ett program där alla far skriva in sina 

texter, som då redan från början har rätt format. Till Söderprojektet 

konstruerades ett program, Skrivstugan, där våra artikelförfattare har 

kunnat mata in sina artiklar och samtidigt välja layout och bilder från den 

bildbank som byggs upp på CD-skivor. Av olika skäl, främst tidsbrist, har 

skrivstugan inte kunnat användas av alla, men iden var bra och kommer 

att återanvändas i nästa projekt. De program som skapar s.k. HTML-text 

för publicering på Internet gör i stort sett samma sak - de tvingar 

användaren att skriva på ett ordnat sätt, så att texten inte behöver någon 

ytterligare redigering. 

Kunskapsmängden i en text kan dessutom ofta presenteras ännu bättre 

om man verkligen tar tillvara mediets möjligheter. Proveniensförhållanden 

eller arkivbildningsförlopp brukade förr illustreras antingen med stora 

diagram med massor av pilar och boxar eller genom ambitiösa uppsatser, 

närmast avhandlingar. Möjligheten att genomkorsa ett material på många 

olika sätt genom länkning och grafiska trick på datorskärmen gör det så 

mycket enklare. 

Register 

Iden om återanvändning, recycling, ligger egentligen latent i all registrering. 

När man på Historiska Databasen excerperar och registrerar ett stort 

manuellt folkbokföringsmaterial, Rotemansarkivet, återanvänder man i 

själva verket en tidigare registrering. Proceduren är medvetet så källtrogen, 

att man kan återskapa all information, rad för rad och bokstav för bokstav 

i originalkällan. På samma sätt kan man återanvända alla de sekundära, 

manuellt förda, källmaterial som byggts upp under århundraden: brevskrivarregister, 

lappkataloger, konseljlistor, kortlådor. Den allra största vinsten 

kan förstås göras om man tar informationen ur gamla dataregister. Registrering 

är personalkrävande, och just personal har vi ont om. Alltså bör man 

i förväg inventera vilka register man redan har - verkligen leta upp alla 

skelett i garderoben. Även om de är halvf'årdiga och producerade i ett sedan 

länge havererat projekt finns där säkert något man kan använda.

70 

Registermaterialen, nya som gamla, samlas lämpligen ihop i en gemensam 

databas innan de läggs ut som halvfabrikat. På så sätt kan rimlighetskontroller, 

rättelser och kopplingar till andra register göras samordnat. 

Dessutom får man tillfälle att analysera materialet i sin helhet, för att kunna 

täppa tillluckor och få nya ideer till hur det kan användas. I Söderprojektet, 

liksom i databasen Arkivregister Stockholms Län, samlas informationen 

ihop i ett antal stora register i SAS-format. SAS är det stora databassystem 

som används på Historiska Databasen. Informationen analyseras, klassiskt 

kniviga problem såsom individidentifiering och kodnormalisering reds 

(förhoppningsvis) ut, varefter den sammanställs och läggs ut som råtext i 

överenskomna format. Råtexten tas in av en s.k. datagenerator, som packar 

ihop informationen, skapar söktabeller m.m. och levererar ett "datapaket" 

som programmet kan använda. I det mindre projektet kan man t.ex. 

använda Microsoft Access eller något annat billigt men kraftfullt databassystem 

som centrallagringsplats. 

Metadata 

Datageneratorn måste förlita sig på s.k. metadata för att veta vad som skall 

tas in och hur de olika materialen hänger ihop. Metadata består av 

standardiserade textfiler som beskriver informationen i andra filer och 

relaterar dessa till varandra. I Söderprojektet fYlls ett ordbehandlingsdokument 

på med information om varje bild som scannas in. Texten 

skrivs in på ett särskilt, lätt kodat, vis. Textfilen beskriver för datageneratorn 

vilka bilder som skall komma med på skivan och hur scannaren har 

bedömt deras kvalitet- vilket påverkar graden av bildkomprimering. För 

de arkivmaterial som skapas idag och alltid har legat på digitala media 

ingår skapandet av metadata i arkivläggningsprocessen. För ett digitalt 

material är det lika viktigt som att numrera arkivkartonger vid en 

leverans. 

Geodata 

I Söderprojektet och Arkivregister Stockholms Län använder vi en femte 

datatyp: geodata. Dessa är punkter eller områden på en karta, relaterat till 

något koordinatsystem som man lånar från en standard eller uppfinner 

själv. Varje punkt eller område har en tidsperiod under vilken den är giltig 

samt andra egenskaper, t.ex. ett namn. Basinformationen, lägesbestämningen, 

kan antingen köpas eller digitaliseras direkt på den scannade 

underlagskartan med särskilda program. söderprojektet köper denna tjänst

av Kulturgeografen på Stockholms universitet, där man har avsevärt bättre 

utrustning och kompetens än hos oss. 

Källanvändning 

Vi har nu en mängd CD-skivor och stora databaser med halvfabrikat. Hur 

vet vi att det duger för sitt ändamål och att en vanlig dator inte kvävs av 

våra stora bilder och register? Vad är då ändamålet? Oavsett vilken 

plattform eller gränssnitt som väljs finns olika sätt att använda ett 

källmaterial - med min egen terminologi aktiv, semiaktiv och passiv 

användning. En scannad karta som används som underlag för annan 

information, t.ex. symboler och skrafferingar, är aktiv, då den skapar 

förutsättningar för interaktion. Detsamma gäller register som man kan 

visa på olika sätt, exempelvis i tabell och postform. Om kartan däremot 

hade visats i pedagogiskt syfte, som exempel på ett visst källmaterial, 

kanske med text som förklarade dess egenheter betraktas den som 

semiaktiv. Hade den endast visats som en vacker, informativ, karta är 

användningen passiv. Användningen styr kvalitetsnivån. På en aktiv 

stadskarta är varje gatunamn och fastighetsbeteckning betydelsebärande 

-således måste den scannas med hög upplösning och kontrasten förbättras 

digitalt. Dessutom måste den delas upp i kartrutor för att kunna 

användas som ett grafiskt hjälpmedel på skärmen. En semiaktiv karta 

behöver ha precis den kvalitet som är nödvändig för att budskapet skall 

nå fram, inte mer-vill man exemplifiera en viss färgsättning behöver man 

inte kunna läsa texten. Den passiva kartan kan man välja att visa på valfritt 

sätt, beroende på hur det passar in i designen. 

Internetutvecklingen har medfört en ökad användning av aktivt material, 

såväl bild som text. En grundläggande funktion är ju att kunna klicka sig 

till en annan sida, vilket möjliggörs genom hyperlänkar, ord eller menimgar 

med avvikande färg, eller med s.k. imagemaps, klickbara områden på bilder. 

Däremot är möjligheterna till mer avancerad interaktion närmast obefintliga, 

såvida man inte skriver program i Internetspråket Java. 

Vad är en normaldator, och hur mycket tål den? Det är naturligtvis 

omöjligt att säga, eftersom det beror på målgruppen. Riktar man sig till 

barn och ungdom, den köpstarkaste gruppen, har de säkert ganska moderna 

maskiner hemma medan, paradoxalt nog, myndigheter och företag 

släpar efter. Hittar man någon datatidskrift som är ett par år gammal och 

letar rätt på det nyaste nya kommer man nog rätt nära vad normalsvensken 

har hemma på skrivbordet. En god investering är att använda en sådan 

maskin som testplattform för bild- och ljudmaterial. 

71

72 

Golv och väggar 

När stommen är klar skallläggas golv, tapetseras, sättas in fönster, lister, 

skåp och dörrar. Hos oss motsvarar detta val av plattform, utvecklingsmiljö 

och grundläggande gränssnitt. Det kan synas besynnerligt att detta moment 

läggs efter digitalisering och registrering, men standardiseringen har 

nu nått så långt att man kan utveckla på många olika sätt med samma 

grundmaterial. 

Plattform 

"Plattform" är ett inneord som oftast används i de branscher där valmöjligheterna 

är större än hos oss i kultur- och utbildningssektorerna, där det 

i princip endast finns tre: PC/Windows, Macintosh eller Internet. I 

teorin finns en fjärde - UNIX-miljö med grafisk terminalanslutning, 

men denna är så specifik och dyr att den endast kan användas inom ett 

fåtal institutioners egna väggar. De olika plattformarna har var och en 

sina begränsningar i vilka utvecklingsmiljöer som står till buds, vilka 

gränssnitt som kan konstrueras och hur många hantverkare man kan hitta 

som kan göra jobbet. Tumregeln är att det är enklast att hitta Internethantverkare, 

men nio av tio av dessa har endast gått introduktionskursen. 

Av Windowskonstruktörer går tretton på dussinet, men de flesta har 

enbart lärt sig ett fåtal s.k. standard program, d.v.s. databas- och multimediakonstruktionsprogram, 

och de som återstår har oftast lukrativa anställningar 

i det privata näringslivet. Maehantverkarna är få, passionerade 

och ideellt arbetande men kommer antagligen att följa det sjunkande 

äpplet till botten. 

N ormaidatorn är sannolikt en PC med Windows och, numera, Internetanslutning. 

Sverige är ett av världens mest nätanslutna länder, och inget 

nybygge kan riskera att inte ta hänsyn till detta. O m inte annat är det lättare 

att få politisk förankring och fondmedel om man kan hävda att det magiska 

I-ordet ligger i vägens förlängning. Macintoshdatorn har genom sin 

användarvänlighet betytt mycket för att bredda datoranvändandet, men 

det är endast en tidsfråga innan den försvinner. Vill man nå maximal 

spridning skall man satsa på Internet, men detta kräver tillgång till egen 

server och man kan ännu inte sprida stora digitala bilder och högkvalitativt 

ljud på ett effektivt sätt. Dessutom kräver mer avancerade databastillämpningar 

att man internutbildar eller aktivt rekryterar i en grupp som nu är 

högvilt på en marknad med rikare aktörer.

Utvecklingsmiljö 

Varje plattform har sin uppsättning programmeringsspråk, standardverktyg 

och grafiska hjälpmedel- ofta grupperade i olika s.k. utvecklingsmiljöer. 

Lyckas man fa tag i en hantverkare är han eller hon oftast van vid en 

viss miljö - de brukar nämligen förändras långsammare än den hårdvara 

och den plattform de används på - inte så konstigt eftersom andra 

konservativa programmerare konstruerar dem. Även programmerbara 

databasprogram såsom Microsoft Access och multimediaprogram såsom 

Macromedia Director räknas hit. Visionen, materialet och tillgången till 

hantverkare styr valet av utvecklingsmilj ö. Allmänt kan sägas att endast de 

utvecklingsmiljöer som ger möjlighet till riktig programmering kan kombinera 

hantering av stora databaser med avancerad grafisk interaktion. 

Samtliga mina egna system under de senaste tre åren, inklusive Arkivregister 

Stockholms Län och Söderprogrammet, görs i utvecklingsmiljön Delphi, 

ett lite bättre Windows-skal runt det vördnadsvärda språket Pascal. 

Dock tillåter Delphi att man använder andra, effektivare programmeringsspråk 

där så behövs (relativt ofta). Så hanteras exempelvis Rotemansarkivets 

ca 1.7 miljoner poster från Södermalm, liksom Sveriges Dödboks 2.5 

miljoner döda svenskar av en egenkonstruerad s.k. databasmotor skriven i 

Assembler, C++ och Pascal. Det är alltid bättre att använda hammaren än 

skruvmejseln för att slå i en spik. 

Gränssnitt 

Varje utvecklingsmiljö har ett standardgränssnitt. Gränssnitt är normalöversättningen 

av datorengelskans Interface-den kontaktyta där dator och 

människa möts. I decennier räckte tangentbordslayout, skärmformulär, 

menyer och rapporter för att beskriva gränssnittet. Den mer ambitiöse 

kunde blanda bort korten med ergonomiska och arbetspsykologiska innetermer, 

men i verkligheten klarade inte tekniken mer avancerad interaktion. 

Idag kan man göra i stort sett vad som helst, grafiskt på en skärmyta, 

med ljud från dator till människa och med färgutskrifter. Vi är ännu långt 

ifrån att kunna styra datorn med rösten, gesten eller tanken. Det som står 

till buds är mer eller mindre avancerade grafiska presentationsformer som 

ofta imiterar en fysisk verklighet: portföljen, kordådan, papperskorgen, 

knapparna, vreden och reglarna på radion, linjalen och pennan på skrivbordet 

eller kryssen och bockarna på ett pappersformulär. 

På senare år har PC-utvecklingen dessutom möjliggjort visning av bilder 

med hög upplösning, ljud som illustration eller kuliss samt rörlig video. Sätt 

73

74 

samman ljud, korta videosnuttar och hårt designat bildmaterial med kort, 

inte alltför djup, information på ett scenografiskt fiffigt sätt och du kan utan 

att skämmas kalla det multimedia. Kvalitativt och stilistiskt ligger multimedia 

fortfarande långt efter TV och den tryckta boken. Det går att producera 

med hög kvalitet, men då klarar inte normaldatorn att visa slutresultatet. 

Om kvalitet är viktigare än att nödvändigtvis demonstrera att man vet att 

en dator kan visa videosnuttar, bör man snarare satsa på fina bilder och 

innovation i interaktivitet och estetik. 

Så görs Söder-CDn. Vi konstruerar en skiva för WindowS-95/98/NTplattformen 

men med relativt modesta krav på hårdvaran. Vilken PC som 

helst med något av dessa operativsystem, CD, färgskärm och 16 MB 

internminne kommer att kunna använda programmet. Vi har satsat på de 

nyare Windowsvarianterna eftersom de finns på normalanvändarens dator, 

är bra plattformar i sig- relativt stabila och mer användarvänliga, faktiskt 

Macintoshlika, än föregående generationer - men även eftersom utvecklingsmiljöerna 

är så mycket bättre. Mer funktionalitet kan alltså åstadkommas 

på kortare tid. 

Söderskivan kommer förmodligen inte att innehålla rörlig video men 

däremot några ljudinslag och många och stora digitala bilder av fotografier, 

konst och arkivhandlingar. Denna strategi har valts av fyra huvudsakliga 

skäl: ovanstående resonemang om kvalitet kontra kitsch, de snåriga upphovsrättsreglerna, 

produktionskostnad i teknik och personal samt, vilket 

egentligen är viktigast, utrymmet på skivan. Det har redan konstaterats att 

lagringsutrymme är nästan gratis och att en CD-skiva rymmer mycket 

information, men Rotemansdatabasen och de stora digitala bilderna kommer 

att fylla nästan varje liten vrå. Det som blir över går åt till supplementregistren 

och själva programvaran. 

Länkning 

Länkning är en central del av varje modernt gränssnitt. Att kunna välja sin 

egen väg genom materialet, att komma från en bild till en registerpost till 

en förklarande text till en annan bild osv. är en fascinerande, men inte ny, 

teknik. Sid- och bildhänvisningar har funnits lika länge som boken, men 

denna skulle snart bli sönderbläddrad om man bytte sida lika ofta som i ett 

multimediaprogram eller på Internet. Ändå är en vanlig CD-ROM-skiva 

i regel ganska styrd - endast ett begränsat antal vägar finns att följa. 

Söderskivan kommer däremot att genomkorsas av länkar. Exempelvis kan 

man för var och en av de uppskattningsvis 500.000 individerna följa hans 

eller hennes väg genom livet i olika hushåll och yrken och på olika adresser.

Länkning kan göras pd olika sätt. Modellen till vänster är enkel men svårhanterlig 

när materialet är stort och mångskiftande. Då är den högra modellen 

bättre, med ett enda, centralt länkregister (en slags växel) som håller 

reda på alla pilar. 

I varje hushåll kan man välja en annan person och välja att istället följa 

denne osv. Dessutom finns kopplingar till, och mellan, tiotusentals poster 

i olika supplementregister, ett par tusen bilder och flera hundra artiklar. 

Många länkar går att skapa maskinellt, särskilt där det finns s.k. implicit 

länkning-exempelvis i Rotemansarkivet mellan en person och en fastighet 

genom uppgiften om häftesnummer- men för återstoden krävs särskilda 

identifierings- och registreringsinsatser. Man skapar en uppsättning metadata 

som talar om för programmet vart det skall bege sig om användaren 

klickar på ett visst ord eller kartsymbol, givet att vissa villkor är uppfyllda. 

Länkningen kräver sålunda såväl pernoggrannhet som förmåga att se hela 

produkten från ovan och ta särskild hänsyn till de visioner som styr arbetet. 

I Söderprojektet projektanställs en länkare på heltid under sex månader. 

I ett annat projekt jag deltagit i, nyregistreringen av medeltida pergamentsomslag 

på Riksarkivet, är länkningen själva slutmålet. Kan man länka 

ihop fragment som under historiens gång hamnat som pärmar eller 

pärmfyllning till olika räkenskapsvolymer kan man återskapa den ursprungliga 

handskriften och s.a.s. skapa nytt medeltida källmaterial. 

Dekor 

Det nya rummet är nu nästan färdigt. Vi måste täcka över skruvhålen, slipa 

av vassa hörn, dekorera, möblera och ställa blommor i fönstren. N u kan 

75

arkitektens pastellakvareller bli verklighet. The finer points, som engelsmännen 

säger, är stil och finish. Bryr man sig inte om dessa upptäcker snart 

gästerna att det finns trevligare delar av huset att besöka eller, hemska tanke, 

att det är roligare att gå till det virtuella nöjesfältet. 

I många datorapplikationer har man uppenbarligen struntat i detaljarbetet. 

Dålig färgsättning, obegripliga felmeddelanden, komplicerade installationsprogram, 

design utan minsta estetik och alltför teoretiska manualer är 

vanliga misstag. Det behöver inte alltid bero på slarv eller nonchalans. Man 

kan ha använt standardverktyg utan möjlighet till finjustering eller helt 

enkelt inte haft tid. Den valda plattformen och utvecklingsmiljön kanske 

inte tillåter vad som helst. Utmärkta exempel kan beskådas på Internet. 

Visserligen kan en websida utformas nästan hur grafiskt avancerat som 

helst, men möjligheterna till interaktion är än så länge mycket begränsade. 

Internetrevolutionen har tvingat IT -branschen att växa upp och inse att hur 

man presenterar är lika viktigt som vad som presenteras, men det lär dröja 

några år innan nätet ger samma möjligheter som en CD-skiva. 

Finish 

Finish handlar främst om att dölja det tekniska, så att användaren kan 

koncentrera sig på innehållet. Detta är för många en självklarhet, medan 

andra ser det som ett intrång i deras rätt att själva kontrollera sin dator. Den 

senare kategorin, oftast s.k. superanvändare med god datorvana men tyvärr 

större självförtroende än kunskap, vill själva kunna manipulera inställningar, 

ställa in färger, typsnitt och storlekar och köra många program sida vid 

sida på skärmen. Sådana möjligheter är oftast enkla att lägga in i programmet, 

men kan vara mer till skada för novisen än till nytta för superanvändaren. 

Brukspatronmentalitet, hävdar den senare. Måhända, men vi tvingar 

ingen att använda våra produkter. 

Det viktigaste för en god finish är enkel installation, snabbhet och 

konkreta instruktioner och felmeddelanden. Idag finns ett flertal hjälpmedel 

för att skapa fina installationsprogram. Alla de filer, program och 

inställningar som behövs för att köra programmet läggs ihop till ett enda 

installationspaket, där man i idealfallet endast behöver svara J a på något 

halvdussin frågor för att kunna köra igång. Så fungerar installationsprogrammen 

till Arkivregister Stockholms Län och den kommande Söderskivan. 

Många program som visar digitala bilder kräver dessutom att 

bildskärmen ställs om i ett särskilt systemprogram i datorn. Tyvärr är det 

inte samma program i alla datorer, så instruktionen måste bli generell och 

ingå i den lista över "systemkrav", som bör vara mycket synlig på

produkten. Denna lista får absolut inte bli för optimistisk. Vi förlorar mer 

på missnöjda användare som trots att deras datorer - nätt och jämnt - 

uppfyller kraven, inte kan köra programmet än på att en och annan har 

en för gammal maskin och kanske rentav tycker att vår produkt är värd 

en nyinvestering. 

Responsiveness är ett engelskt ord som saknar en bra svensk översättning. 

Det hänger intimt samman med interaktivitet. Ett gränssnitt där användaren 

kan utnyttja grafiska symboler, listor och kartor på skärmen för att 

navigera i materialet förutsätter att den underliggande grafiska programvaran 

och den s.k. databasmotorn är rappa och exakta. T vingas man vänta ens 

tio sekunder på att något skall hända försvinner snabbt känslan att vara 

"inne" i informationen, att vara en aktiv aktör snarare än en passiv åskådare. 

Den teoretiskt möjliga snabbheten bestäms naturligtvis av källmaterialet, 

plattformen och gränssnittet, men det finns många sätt att optimera 

produkten innan den släpps ut. Man kan t.ex. lägga upp söktabeller på ett 

sådant sätt att söktiderna minimeras och vid installationen lägga över 

frekventa register och bilder från CD-skivan till hårddisken. 

Att skriva manualer är en konst i sig. Man måste vara mycket konkret 

" ... i övre högra hörnet på skärmen syns en gul pil, som blir röd när det inte 

längre finns något mer att visa .. . " - men användaren måste ändå 

förutsättas ha vissa förkunskaper. Att "klicka", "dubbelklicka", "dra med 

musen" osv. kan anses vara välbekanta tekniker för de flesta användare, 

medan avancerad, okonventionell, interaktion förutsätter mer ingående 

beskrivningar. Man kan naturligtvis också vända på steken: målet är att 

försöka göra så enkla program att användaren över tid kan lära sig själv med 

hjälp av några enkla grundregler, exempel och en lathund- gärna såväl i 

häftesform som inlagd i själva programmet. Likaledes måste ledtexter och 

felmeddelanden vara rakt på sak. De senare bör heller inte peka ut 

användaren. En klassiker i branschen är meddelandet "serious user error" 

i de äldre Windowsversionerna. I själva verket är det ett internt fel i datorn, 

men vad skall man tro? 

Stil 

Stil och estetik är eviga värden, oavsett om de manifesteras i möblering av 

ett rum, i en bok eller på en datorskärm. Det är väl värt mödan att putsa lite 

på de små detaljerna. Bakgrundsfärger, interaktiva grafiska element såsom 

markörer, pilar och knappar, typsnitt och logotyper kan designas för att ge 

en helhet, en stil, åt programmet. Varför inte en "arkivlook", en "museilook" 

eller kanske rentav en "kulturlook"? Naturligtvis, anmärker vem som 

77

Sammanfattning 

Nybygget är klart- vad finns att tillägga? Visionärens tankar och ideer 

omsattes i verkligheten av arkitekter och byggingenjörer. Politisk förståelse, 

personal och pengar togs fram genom anknytning till större projekt och 

emfas på samarbete och delaktighet, som dessutom möjliggjorde sambruk 

av utrustning och kompetensutbyte. Resultatet blev mer och bättre råmaterial 

och kunskap på kortare tid. Hantverkare med helhetsperspektiv och 

stilkänsla togs in och skapade ett fint rum - inget kulturens finrum, utan 

ett rum där många kunde känna sig hemma och trivas, var och en på sitt sätt. 

Några bestämde sig rentav för att besöka de platser varifrån rummets 

material och inredning hämtats. Visionärer och arkitekter stärktes i sin 

förhoppning att kunna bygga något ännu finare nästa gång. 

79

Janus och Marsen 

tillbakablick på 

det internationella 

mili tärarkivsamarbetet. 

LARS ERICSON 

De militära arkiven har av hävd inte haft samma täta internationella 

samarbete som t ex företagsarkiv eller arkiv med samlingar knutna till 

arbetarrörelsen, för att inte tala om andra samarbetsformer som etablerats 

inom ramen för den internationella arkivfederationen, ICA. En viktig 

förklaring till detta är att det i många länder inte funnits någon tradition av 

öppenhet och utåtriktad verksamhet, varken mot forskare i mera bred 

bemärkelse eller visavi andra länders arkiv. Detta beror självfallet till 

betydande del på den höga grad av sekretess som legat, och ännu ligger, över 

inte obetydliga delar av militärarkivens samlingar. I länder där i princip allt 

militärt arkivmaterial är sekretessbelagt, har självfallet intresset för ett 

fördjupat internationellt engagemang varit måttligt. 

Efter de omvälvande händelserna i Europa 1989-91 har en del, men 

förvisso inte alla, av dessa hämmande förutsättningar för en urveckling av 

det internationella militärarkivsamarbetet försvunnit eller i alla fall minskat 

i tyngd. Flera utvecklingsmöjligheter har öppnat sig, och viktiga steg har 

tagits i en, som vi i alla fall från svensk sida anser, intressant och vettig 

riktning. Vi befinner oss idag i en viktig utvecklingsfas, som lovar en hel del 

gott för framtiden, men som också kräver åtskilligt av arbete och diplomatiska 

ansträngningar för att tillfällen ska flngas och inte förloras i flykten. 

F rån svensk sida kommer vi- av resurs- och prioriteringsskäl- att inom 

den närmaste framtiden minska våra drivande och ledande aktiviteter inom 

detta verksamhetsområde, utan att för den skull på något sätt avveckla vårt 

engagemang för det internationella militärarkivsamarbetet. Därför kan det 

finnas anledning att göra en lägesavstämning. 

Representanter för militära arkiv i olika länder har under många år mötts 

i framför allt anslutning till militärhistoriska sammankomster, men också 

i mera renodlade arkivprofessionella sammanhang. 

81

82 

Det svenska Krigsarkivets första aktiva försök till initiativ på detta 

område skedde också, symptomatiskt nog, inom militärhistoriens ram. 

Under 1980-talets andra hälft etablerades ett allt fastare samarbete mellan 

representanter för militära arkiv i olika länder, inom ramen för CIHM 

(Commission In ternationale d'Histoire Militaire), dvs den internationella 

militärhistoriska kommissionen, som under sig har nationella kommissioner 

i ett f}rrtiotalländer. 1 

Drivande i det arbetet var under flera år dåvarande krigsarkivarien Erik 

Norberg, som också år 1989 utsågs till förste ordförande för en löst 

sammansatt samverkansgrupp för militärarkiv inom CIHM. Sedan han 

utnämnts till riksarkivarie, efterträddes Erik Norberg av Manfred Kehrig 

från Militärarchiv (en klart avgränsad del av det tyska Bundesarchiv) vid ett 

möte i Zurich 1991. 

Samarbetsgruppen för militära arkiv- CAM, Comite des Archives Militaire-har 

träffats i anslutning till de årligen återkommande militärhistoriska 

konferenserna i CIHM:s regi, senast i Prag i augusti 1997. Sedan starten har 

kretsen stadigt vidgats. Men samtidigt har kontinuiteten lämnat mycket i 

övrigt att önska. Förutom Tyskland, Sverige, Finland, Österrike och Rumänien, 

som alla har presterat en god närvaro, har representanter från en rad 

andra arkiv kommit och gått. Ett extremt exempel är Ryssland, som vid 1991 

års konferens-då man fortfarande var Sovjetunionen-fick sin representant, 

majoren Oleg Starkovvid Generalstabens krigshistoriska avdelning i Moskva, 

vald till sekreterare. Just det mötet fick onekligen en krydda av det faktum, 

att den misslyckade Moskvakuppen utspelades just under konferensdagarna, 

vilket fick inte minst de tyska delegaterna, att visa ett större intresse för CNN :s 

och BBC:s TV-sändningar än en del av konferensförhandlingarna. 

Nu gick det som bekant som det gick, och Ryssland efterträdde Sovjetunionen, 

och övertog samtidigt den sovjetiska militärarkivstrukturen. 

Alltifrån 1991 har dock, dessvärre, det tyska deltagandet i internationella 

sammanhang påverkats av stora personalomsättningar i den egna organisationen, 

liksom av den alltmer akuta bristen på pengar inom det ryska 

försvaret. Resultatet har blivit att en i det närmaste död hand, i alla fall 

tidvis, har lagts över ryskt deltagande i dessa sammanhang. Inte minst från 

svensk sida är detta ett stort aber, eftersom de ryska militärarkiven innehåller 

åtskilligt av intresse för svenska forskare, liksom självfallet för forskare 

från de flesta andra länder! 

En tidigare lägesrapport gavs i Lars Ericson, CIHM och de militära arkiven, i Arkiv, Samhälle 

och Forskning 1992:2 s. 9o-9r. 

För en presentation ur svensk synvinkel se Erik Norberg: Sovjetunionens militära arkiv, i 

Arkiv, samhälle och forskning 1991:3.

Arbetet inom CAM har, inte minst tack vare ett engagerat arbete av 

Manfred Kehrig i Freiburg, likväl kunnat hållas igång genom att ett särskilt 

Military Archives Newsletter har getts ut i stencilerad form. Här har i hittills 

sju utgivna nummer publicerats informativa artiklar om militära arkiv i 

olika länder, deras bestånd och arbetsformer i olika avseenden. Här har det 

givits en möjlighet att presentera sig för kolleger i andra länder. Kontakterna 

inom gruppen har också lett till diverse direkta, bilaterala, kontakter där 

utbyte av information har skett, t ex mellan svenskar och rumäner. 3 Med 

den tjeckiska armens historiska institut- U stav Armady Cesky Republicky 

-har också ett relativt flitigt samarbete etablerats. Vid ett par tillfällen har 

representanter för detta institut-som innehåller såväl forskningsavdelning 

som militärarkiv och militärmuseum för perioden efter 1918 - besökt 

Stockholm och det svenska Krigsarkivet. Tjeckerna har också arrangerat 

konferenser om fortifikationshistoria (1993) och det trettioåriga kriget 

(1997) med aktivt deltagande från de svenska kollegerna. 

I anslutning till de senaste åren stora militärhistoriska konferenser har 

detta militärhistoriska Newsletter innehållit uppsatser om arkivbestånd i 

olika länder av direkt relevans för just den aktuella konferensens tema. På 

detta sätt har man försökt ge de deltagande forskarna en direkt och konkret 

uppfattning om vilket källmaterial som står till buds. Så har skett 1995 

(Nr 5, tema: internationella fredsbevarande operationer fr o m år 1815 till 

våra dagar), 1996 (N r 7, tema: europeisk krigföring från Crecy till Mohacs, 

dvs från 1330-talet till 1520-talet) och 1997 (Nr 9, tema: det trenioåriga 

kriget). 

En begränsande faktor för samarbetet är att de militära arkiven är så olika 

organiserade i olika länder. Den svenska lösningen fram till 1995 - med ett 

självständigt krigsarkiv - återfinns bl a i Finland och Österrike, medan 

Sverige i och med Krigsarkivets administrativa sammanslagning med 

myndigheten Riksarkivet börjat närma sig en tysk lösning, där Militärarchiv 

i Freiburg är en, klart avgränsad och identifierbar, del av det tyska 

Bundesarchiv i Koblenz. I Danmark har den militära funktionen inom 

Rigsarkivet, Haerens arkiv eller Tredje avdelningen, fatt sin profil alltmer 

utsuddad, medan man i Riksarkivet i Oslo påbörjat utvecklingen av ett 

Forsvarsarkiv inom nationalarkivets ram. 

I vissa länder, främst i det f d Östeuropa och Frankrike, är de militära 

arkiven hårt knutna tilllandets försvarsmakt, med åtföljande stränga syn på 

Dec svenska krigsarkivers handlingar av rumänske inreesse har kortfaccac redogjorcs för i Lars 

Ericson, Romania inArhivele M ilieare Suedeze, i Revista de lstorie Militara no 3II993 (Bukaiesc 

1993 s 35-36). Dec skall omedelbare erkännas acc förfacearen gecc upp alla försök acc 

korrekturläsa cexcen, men han lever ännu i cron acc den innehåller vad han sagc ovan.

sekretessfrågor. Detta till trots har det internationella militärarkivsamarbetet 

sannolikt goda förutsättningar att utvecklas vidare, inte minst genom att 

bredda kretsen till just de nygamla staterna i det forna östblocket. 

I början av samarbetsförsöken var möjligheterna till sådana aktiviteter 

inom ICA:s ram begränsade, men detta har sedan några år ändrats på ett 

högst påtagligt sätt. Därigenom har det helt plötsligt givits möjligheter att 

nå ut till rad kollegervia inarbetade kanaler. Inom CIHM är ett 40-talländer 

representerade, och då inte alla med militära arkiv, medan runt 160 stater 

finns knutna till ICA på olika nivåer. Därför har aktiva försök gjorts att 

aktivera militärarkivsamarbetet i den senare organisationen. Detta är inte 

helt okomplicerat eftersom en del arkivinstitutioner, av olika skäl, föredrar 

att arbeta inom CIHM och deltaga i de militärhistoriska kongresserna, 

medan andra betonar det arkivprofessionella i sin verksamhet och söker sig 

till ICA. Från svensk sida - och vi är förvisso inte ensamrna om den 

uppfattningen- anser vi att det inte behöver finnas en motsättning i detta. 

Arkiven har, har alltid haft, och kornmer alltid att ha, såväl en forskningssida 

som en mera renodlad arkivprofessionell, vilka båda måste odlas och 

utvecklas. Inom ICA finns dock ett bredare underlag, och här har bl a de 

latinska länderna, Storbritannien och USA samt flera viktiga utomeuropeiska 

länder kornmit med i samarbetet, vilket självfallet är näst intill 

avgörande för en framgångsrik stabilisering av samverkansformerna. 

Ett viktigt instrument för det internationella samarbetet är den Guide to 

Military Archives (Meddelanden från Krigsarkivet XIII, Sthlrn 1989), som 

utgavs genom Krigsarkivets försorg. Här återfinns mer eller mindre omfattande 

information om bestånd, öppettider, tillträdesmöjligheter m m från 

arkiv med militära samlingar i 37 olika länder. Det finns en ambition att ge 

ut en ny, reviderad och utvidgad, upplaga av denna guide. En sådan ligger 

högt på prioriteringslistan, eftersom den i sig med all säkerhet kornmer ett 

underlätta det fortsatta internationella samarbetet. 

Ett avgörande steg i utvecklingen togs i och med att det amerikanska 

National Archives, i anslutning till CITRA-konferensen i Washington i 

september 1995, också bjöd in representanter för olika länder, för att 

diskutera samverkansformer för militära arkiv. 

Vid mötet var 26 arkiv i 20 länder representerade, och vi diskuterade tre 

huvudämnen: "non-textual records", dvs i första hand kart- och ritningsmaterial 

som källor till rnilitärhistorien, hur den enskildes militära banasom 

fast anställt befäl och menig eller värnpliktig - kan dokumenteras, 

samt, huruvida någon form av organisatorisk plattform för arkiv med 

militära samlingar skulle bildas inom I CA: s ram. Det senare skedde och till 

ordförande i den arbetsgrupp som utsågs valdes Antonio Gonzalez Quin-

tana från arkivfunktionen på försvarsdepartementet i Madrid. U ndertecknad 

utsågs till sekreterare. Dessutom ingick arkivarier från National 

Archives i USA, det franska marinarkivet utanför Paris, Riksarkivet i Oslo, 

försvarsdepartementet i London, det tunisiska försvarsdepartementet, Sydafrikas 

försvarsmakt (SADF) samt den relativt unga försvarsmakten i 

Botswana. 4 

Nästa steg skulle tas vid den stora världskongressen i Beijing i augusti 

1996. 

Mötet i Beijing förbereddes genom kontakter med ICA:s kansli i Paris 

(inhyst i Ar chives Nationales lokaler i centrala Paris). På plats i Kina möttes 

arbetsgruppens representanter från Sverige, Frankrike, Botswana och Sydafrika. 

Till ny ordförande i gruppen valdes general Jean-Louis Mourrut från 

det franska armearkivet i Vincennes (vilken efterträtt den franske marinarkivarien 

amiral Kessler i gruppen). Den tidigare spanske ordföranden 

kvarstår dock som medlem av arbetsgruppens ledning. Då general Mourrut 

skulle gå i pension den 1 september 1997, valdes undertecknad till hans 

efterträdare som president, ett val som trädde i funktion detta datum. 

En rad frågor av gemensamt intresse dryftades i Beijing. Vid ett särskilt 

möte informerade vi om vår verksamhet inför ett drygt 20-tal kolleger från 

olika kinesiska institutioner. Intresset för en tryckt Guidevar stort, liksom 

för sekretessfrågor och användandet av militär information på ADBmedium. 

Från kinesisk sida lyfte man också fram två andra aspekter som 

borde diskuteras. Från om bevarande av militära (men även civila) arkivhandlingar 

under krigsförhållanden ansåg man borde diskuteras mera, 

liksom självfallet konserverings- och mikrofilmningsåtgärder. Ofta är 

dessa handlingar, inte minst från t ex fältarmeerna under det kinesiskjapanska 

kriget 1937-45 och det kinesiska inbördeskrig som slutade år 1949 

redan från början skrivna på uselt papper, något som självfallet återspeglar 

de knappa omständigheter som rådde. År 1954 etablerades en särskild 

arkivfunktion inom den kinesiska krigsmakten, Folkets befrielsearme 

(PLA), som då av allt att döma hade betydande mängder arkivmaterial i 

mycket dålig kondition att ta hand om. Först år 1980 skapades PLA:s eget 

arkiv. 5 

En annan kinesiska hjärtefråga var återsändande av arkivhandlingar som 

rövats i krig, en fråga som diskuterats inom en bredare ICA-ram redan i 

Washington 1995. Detta är ju en i många länder mycket brännande fråga. 

4 Lars Ericson, A working group for military archives wirhin ICA, i International Council on 

Archives. Bulletin No. 46, ]une I996 s 38. 

Li Xianglin, A briefintroduction of the Chinese PLA Archives. The preservation and access of the 

non- paper archives (stencil, Beijing 1996).

86 

Kineserna riktade anklagelser mot t ex Frankrike för att vid skövlandet av 

Beijing år 186o ha tagit med sig arkivmaterial som ännu ej återlämnats, för 

att inte tala om allt som den japanska krigsmakten gjorde sig skyldig till 

under det andra världskriget. 6 Den typen av frågeställningar bör dock lyftas 

upp på högre I CA-nivå, eller till diplomatiska kanaler. Den ryska dumans 

beslut om att erövrade kulturskatter från bl a Tyskland under det senaste 

världskriget tillhör Ryssland och inte kan återlämnas, visar hur starka 

politiska implikationer sådana frågor har. Förutom konstskatter erövrades 

ju även betydande mängder arkivmaterial från Tyskland/ Här återfinns 

förvisso inte bara tyskt material, utan även delar av arkiv från bl a Polen, 

Frankrike, Tjeckoslovakien, Norge och Finland. Ett belysande exempel: 

när den tyska armen stod vid Paris portar i juni 1940 brändes stora delar av 

den franska generalstabens arkiv, medan andra delar evakuerades. Viktiga 

delar av beståndet lyckades dock segrarna komma över och sedan föra till 

Tyskland. Ar 1945 föll dessa arkivrester i sovjetiska händer och fördes 

österut. Idag finns de, oåtkomliga för fransmännen, i det som tidigare hette 

det Särskilda arkivet (Osobyj Archiv) och idag går under namnet Centrum 

for bevarande av historiskt-dokumentära samlingar (med den inte helt lätta 

ryska förkortningen TsChiDK). 8 Intitutionen befinner sig granne med det 

Ryska stadiga militära arkivet i Moskva, och här förvaras alla arkiv med 

utländsk proveniens som hamnat i Sovjet under världskriget. Det säger sig 

självt att man genom att öppna en sektion för militärarkiv för diskussion 

kring sådana frågor, lätt skulle kunna lamslå verksamheten på ett förödande 

effektivt sätt. 

Den sista dagen i Beijing beslöt också generalförsamlingen att upphöja 

arbetsgruppen till en provisorisk sektion, vilket far ses som I CA: s erkännande 

av dessa strävanden och en uppmuntran i det fortsatta arbetet. 

Det gäller att fi med de viktigaste länderna och institutionerna, samtidigt 

som samarbetet också måste omsluta mindre institutioner med förankring 

i andra världsdelar. Ur svensk synvinkel är självfallet, som redan sagts, de 

ryska arkiven av oundgängligt intresse, inte minst eftersom världens största 

Se t ex den nyutkomna Iris Chang, The Rape ofNanking. The forgotten Holocaust ofWorld War 

//{New York 1997), där författaren nyttjat både civila och militära arkiv {såväl centrala som 

regionala) i flera länder. 

Konstantin Akinsha/Grigorij Kozlov, Stolen treasure. The huntfor the world's lost masterpieces 

(London 1995). För de ryska roven under kriget se bl a Lynn H Nicholas, The rape of Europe. 

Thefote ofEurope 's treasures in the Third Reich and the seeond world war {New York 1995). 

Erik Norberg, Fönstret öppnas mot Europa. Arkiv i Ryssland från Ivan den store tillJeltsin, 

i Arkiv hemma och ute. Arsbok for Riksarkivet och Landsarkiven I995 (Sthlm 1995 s 13o-148 spec. 

S 136).

militära arkiv, det i Padolsk söder om Moskva (Försvarsministeriets arkiv, 

där handlingar fr o m år 1941 förvaras) med över 1 300 anställda (år 1995) är 

en självklar medlem i ett sådant här sammanhang. 

De ryska militärarkiven (sex stycken) lyder under Generalstaben i 

Moskva, där militärarkivförvaltningen är samordnad med det krigshistoriska 

forskningsinstitutet och (vilket är typiskt för Ryssland) krigsminnesavdelningen. 

Den senare arbetar, bl a via arkivstudier hemma och utomlands, 

med att identifiera ryska soldatgravar från det andra världskriget, oavsett i 

vilket land de befinner sig. Detta är ett utslag av det mycket minutiösa 

arbete som lagts ned på att dokumentera även enskilda levnadsöden under 

de för Sovjetunionen och Ryssland närmast mytologiska åren 1941-45· 9 De 

moderna ryska militärarkiven innehåller åtskilligt av värde för andra länder, 

vilket ny forskning har gett besked om på flera punkter. Ett bra exempel är 

J ari Leskinens studie över det finsk-estniska militära samarbetet under 

1930-talet, där inte minst material i Ryska statliga arkivet for örlogsflottan i 

S:t Petersburg (som förvarar den ryska/ sovjetiska marinens handlingar från 

starten 1696 till år 1941) kommit till användning. 10 

Möjligheterna att forska i de ryska militära arkiven har dock, precis som 

när det gäller de civila arkiven, undergått en hel del förändringar efter den 

första öppenheten 1990-91. De militära arkiven har dessutom öppnats 

senare och i mindre utsträckning än deras civila motsvarigheter. Så kunde 

tyskaforskare så sentsom 1994konstatera, attviktiga pusselbitar till DDR:s 

tidigare historia saknas så länge arkiven efter den sovjetiska militärförvaltningen 

i Tyskland är näst intill otillgängliga. Bara något år senare kunde 

den amerikanske historikernNormanN aimark publicera sitt redan klassiska 

arbete om den sovjetiska politiken i Tyskland åren 194 5-49. N aimark har 

flitigt använt sig av den sovjetiska militäradministrationens regionala arkiv 

från förvaltningsorganen i de olika delstaterna i östra Tyskland. Arkiven 

förvaras dock i det civila Statliga ryska arkivet, inte i det militära arkivet i 

Padolsk, vilket kanske kan förklara varför en amerikansk forskare kunnat 

nyttja detta material så mycket. n 

Nina Tumarkin, The living and the de ad. The ris e and fall of the cult of world war II in Russia 

(New York 1994). 

•o J ar i Leskinen, Vaiettu Suomen si/ta. Suomen ja Viron salainen sotilaanen yhteistoiminta 

Neuvostoliiton vara/ta vuosina I9JO-I939 (The silenced bridge of Finland. Secret military 

cooperation between Finland andEstonia against the Soviet Union, I93o-I939), Helsingfors 

1997· 

" Friedrich Kahlenberg, Anmerkungen zur Problematik der Quellen zur Geschichte der D DR, 

i Jurgen Kocka/Martin Sabrow, hrsg, Die DDR als Geschichte. Fragen - Hypothesen - 

Perspektiven (Berlin 1994 s 67-73 spec. s 72) samt Norman M Naimark, The Russiam in 

Germany. A history of the Soviet Zone ofOccupation, I945-I949 (London 1995).

88 

I gengäld är det viktiga NationalArchives i Washington med i samarbetet, 

inte minst betydelsefullt eftersom den institutionen tillhör de mest 

erfarna när det gäller sekretesshantering. I många år har man drivit 

omfattande deklassificeringsprojekt, vilka under 1970- och 8o-talen har 

upplevt ganska kraftiga konjunktursvängningar i synen på hur en hemligstämpel 

skall behållas intakt. ' 2 Den amerikanska erfarenheten är också 

intressant, eftersom man har arbetat en hel del med de tidiga, och mycket 

disparata och föga samordnade AD B-system som den amerikanska krigsmakten 

använde i Vietnam fram till 1973, vilka innehåller en hel del 

väsentligt källmaterial. 

I övrigt är de frågor som diskuterades redan i Washington av så grundläggande 

natur, att de kan bilda en god grund för olika fortsatta tankeutbyten. 

I anslutning till detta bör gruppen kunna stödja medlemmar 

professionellt med seminarier och riktad utbildning. De legala aspekterna, 

inte minst sekretessbestämmelser contra forskares och allmänhets intresse 

av att ta del av material är ett annat viktigt arbetsområde. 

Det ökade internationella militära samarbetet i bl a f d Jugoslavien, i form 

av FN, IFOR, SFOR, PFP m fl samverkansorgan ställer också direkta krav 

på de militära arkiven i olika länder att finna gemensamma former för att 

bevara det producerade arkivmaterialet, liksom för att hantera de olika 

deltagande ländernas ofta diametralt olika syn på sekretessfrågor. Det finns 

också många viktiga frågor som en militärarkivsektion kan ha anledning att 

diskutera med UNESCO, vilket bl a härjningarna i det f d Jugoslavien med 

all icke önskvärd tydlighet har visat. 

Militärarkivsamarbetet har således utvecklats och tagit flera steg framåt 

under senare år, men ännu står det och väger, innan det definitivt går att 

säga, att samarbetet funnit sina arbetsformer och stabiliserats. Flera goda 

öppningar finns dock, vilka med en del arbete bör kunna gå att utnyttja till 

ömsesidig nytta för arkiv med militära samlingar - vilket är en bredare 

deifinition än termen "militärarkiv"- i olika länder. 

Under 1997 har flera viktiga möten ägt rum. I anslutning till den V:e 

europeiska arkivkonferensen i Barcelona träffades svenska och spanska 

kolleger, men viktigare är två regionala konferenser som arrangerats under 

året. I april möttes företrädare för latinamerikanska militärarkiv i Guadalajara 

i Spanien, med särskilda inlägg om förhållandena i Brasilien, Argentina 

och Paraguay. En andra konferens ägde rum i augusti i Johannesburg, 

" Gerhard L Weinberg, The end ofRanke's history? Reflections on the fate of history in the 

rwentieth cenrury, iDens., Germany, Hitler and World War Il Essays in modem German and 

World history (Cambridge 1995 s 324-336).

i anslutning till den regionala ESARBICA-konferensen där. Vid mötet 

deltog militärarkivarier från Sydafrika, Botswana, Zimbabwe, Tanzania, 

Kenya och Lesotho. Under detta möte diskuterades legala frågor, standardiseringsproblem 

m m. 

Detta är med all säkerhet den väg man bör gå vidare på, att genom 

regionala möten och kontaktskapande knyta institutioner till militärarkivsektionen, 

och väcka deras intresse för verksamheten. På så sätt kan- men 

det förutsätter med all säkerhet en hel del arbete- i första hand en fullödig 

Guidetill militärarkiv i olika världsdelar skapas, liksom fundamentet för en 

varaktig militärarkivsektion inom I CA. Många steg återstår på den vägen, 

men de första har tagits.

Konferenser och studieresor 

Europeiskt arkivmöte i Barcelona 

Den 27-30 maj I997 träffades 427 spanska, 4 ryska, 5 italienska, 8 norska, 

17 portugisiska, 17 belgiska, 4 danska, I2 svenska, I5 franska, I6 engelska, 30 

holländska, I ungersk, 2 slovenska samt ytterligare ett stort antal arkivarier 

från olika delar av Europa i Barcelona.· Då ägde nämligen den femte 

europeiska arkivkonferensen rum.' Det fanns f. ö. även deltagare från länder 

utanför Europa som t.ex. Argentina, Brasilien, Kanada, Mexiko, Centralafrikanska 

republiken och USA. 2 

Arrangör var det katalanska arkivsamfundet. Konferensspråk var katalanska, 

spanska, engelska och franska. 

Temat för konferensen var "back to basics in the profession". J ag antar 

att alla konferenser måste ha en sorts underrubrik och denna var väl så god 

som någon annan. I så måtto var den rättvisande, eftersom programmet 

försökte belysa en rad för alla arkivarier kända och gemensamma spörsmål. 

Först några ord om konferensens uppläggning. Dag I och 4 ägnades 

huvudsakligen, men långtifrån enbart, åt inlednings- och avslutningsceremonieL 

Tyngdpunkten vad gäller sakinnehållet låg således på dag 2 och 3· 

Dagarna var fYllda av dels några sessioner i plenum, dels ett stort antal 

parallella sessioner. Det kan här självfallet inte bli tal om en genomgång av 

samtliga föredrag och deras innehåll utan mer några exemplifieringar. 

Den första plenarsessionen upptogs av ett stimulerande föredrag av 

Helen Ford (Head of Preservation Services, Public Record Office). Hon 

talade över ämnet Preservation and conservation of documents. In ventory 

of problems. Hon betonade vikten av att alla i en arkivinstitution deltar 

i konserveringsarbetet. Detta sker genom att var och en är medveten om 

vilka hänsyn som bör tas i förhållande till materialet; dvs den preventiva 

aspekten betonades. Och denna preventiva aspekt finns på alla nivåer; 

från strategiska beslut till dammtorkning. De parallella sessioner som 

följde på detta anförande handlade om arkivlokaler (WolfBuchman från 

Tyskland), "Conservation: Low toxiciry and low technology" (Vicente 

Om det europeiska arkivsamarbetet, se Erik Norberg, Arkivsamarbete mellan väst och öst, 

ASF 1996:2 

2 Alla uppgifter om deltagande länder och personer från delcagarliscan. 

9I

92 

Kongresshallen i Barcelona. Foto: Lars Ericson. 

Vinas, Spanien) och långtidsförvaring av nya medier (Claes Gränström. 

Undertecknad som inte vet särskilt mycket om den tekniska delen av 

arkivlokaler fascinerades av Buchmans tes att det går att bygga utmärkta 

arkivlokaler utan en uppsjö av energislukande tekniska anläggningar. Konceptet 

är att det går att bygga ändamålsenliga arkivlokaler med hjälp av 

"natural air-conditioning". Det nya Bundesarchiv från 1986 är tydligen byggt 

på detta sätt och erfarenheterna är i stort sett mycket goda. Claes Gränström 

redovisade de svenska erfarenheterna vad avser bevarande av nya medier. 

Temat för den andra plenarsessionen var "The principle of provenance 

at day to day practice ofidentification, selection and description." Fördraget 

hölls av Michel Duchein från Frankrike. Hans huvudfråga var om den 

traditionella proveniensprincipen i dessa dagar av IT, kraftiga organisationsförändringar, 

nya arbetsformer m.m. fortfarande kan anses vara basen 

för arkivteorin. Han kom närmast fram till att så var fallet, ehuru med vissa 

modifikationer. De parallella sessioner som följde på detta inledningsanförande 

var inte mindre än fem: Relations between the archivists and the 

records creating agency Ooaquim Barras, Spanien), lndexing för information 

retrieval (Elisa C de Santos, Spanien), Standardising description: The 

experience of using ISAD (G) (Hugo L P Stibbe, Canada), Dealing with 

dectronie records (Hans Hofman, Holland) samt Development and use of 

record schedules (Carol Couture, Canada). 

Mycket av det som Barras sade i sitt föredrag lät välbekant för en svensk 

åhörare; bl.a. vikten av att arkivfunktionen hos en myndighet (eller annan 

arkivbildare) har en central position i organisationen. Han diskuterade även 

arkivariens ställning i förhållande till andra "informationshanterare"; en

diskussion som såvitt jag vet inte har förts på allvar i Sverige, men som 

antagligen snart kan aktualiseras. Barras diskuterade även vissa eviga frågor 

rörande gallring såsom den grundläggande värderingsfrågan och beslutsprocessen. 

Han förespråkade även i största allmänhet ett nära samarbete mellan 

arkivarier och historiker. Barras var chefsarkivarie vid ett spanskt universitet. 

Den tredje plenarsessionen handlade om "Archives and their users". 

Inledare var Xavier T arraubdia från (det moderna) stadsarkivet i Barcelona. 

Han skilde på ett arkivs "inside users" och på dess" outside users". Med den 

första kategorin avsågs de som arbetar hos arkivbildaren och med den senare 

kategorin de som närmar sig arkivet utifrån; dvs forskarna. De senare i sin 

tur består av flera grupper. De båda huvudkategorierna av användare har 

enligt Tarraubella olika krav på arkivet och dess tjänster. Detsamma har 

förstås de olika forskarkategorierna. 

De fem parallella sessioner som följde på detta anförande var: The 

archivists caught between freedom of information and the protection of 

privacy (Gilbert Coutaz, Schweiz), Quality management (Albert Roig, 

Spanien), Promotion of the work of archivists (Isabella Ricci, Italien), 

Archives in the service of decision makers (Manuel Luis Real, Portugal) 

samt Archives in the information society, (Richard Kesner, USA) . 

Själv lyssnade jag på Albert Roi g. J ag hade hoppats att det skulle handla 

om det i Sverige nu så diskuterade kvalitetsbegreppet. Och det kanske det 

också gjorde; även om det i mitt tycke handlade väldigt mycket om de olika 

processerna i en organisation ("input-process-output-client" m.m.). Jag 

blev inte klokare av att föreläsarens OH-bilder för en normalt seende ickespråkkunnig 

svensk hade den nackdelen att deras texter var såväl mikroskopiska 

som katalanska. 

Under ett extra möte på konferensen diskuterade en liten grupp militärarkivarier 

från Frankrike, Spanien och Sverige möjligheten av att ge ut en 

reviderad upplaga av Guide to Military Archives. Den första utgåvan kom 

1989 (Meddelanden från Krigsarkivet XIII). 

Vid konferensens avslutning gav Erik Norberg en expose över det 

europeiska arkivsamarbetet sedan de omvälvande händelserna 1989-1991. 

Sammanfattningsvis visade denna konferens återigen att arkivarier- trots 

deras litet skiftande traditioner - har många gemensamma problem och 

glädjeämnen. Den största behållningen? Som alltid: att få möjlighet att 

utbyta erfarenheter med kolleger från andra länder. För egen del hade jag 

bl.a. stor glädje av samtal med en NATO-arkivarie från Bryssel och en 

"forskarservicearkivarie" från PRO i London. 

Ulf Söderberg 

93

94 

r8:e Nordiska arkivdagarna i Åbo 

Åbo stad visade upp sig från sin allra soligaste sida då de 18:e Nordiska 

arkivdagarna gick av stapeln. Antalet deltagare uppsteg i år till ca 350 

personer, något av ett rekord i dessa sammanhang. Här återfanns även 

observatörer från de baltiska länderna. För första gången under arkivdagarnas 

historia erbjöds simultantolkning. Främst omvandlades finska till 

svenska och vice versa. 

Ankomstdagen erbjöds möjligheten att besöka Åbo landsarkiv. Här 

visades landsarkivets utställning "När självständigheten började. Finland 

8o år" och vi kunde också studera det finska arkivverkets arkivdatabas, som 

beräknas tas i bruk under hösten 1997. U t över detta kunde man under hela 

dagen delta i guidade visningar runtom arkivets utrymmen. Lokalerna var 

funktionella och utrustade med klimatstyrning och elektriskt rörliga arkiv- 

-- hyllor. Att kalla dessa lokaler för välstädade, är en underdrift. Här var det 

skinande blankt och det glänste i alla vrår. Inte ett dammkorn eller annan 

smuts så långt ögat kunde nå. Vi var nog många som skänkte vår egen 

arbetsplats en tanke och samtidigt förundrat funderade över hur Åbo 

landsarkiv lyckats med en bravad likt denna! 

Så inleddes arkivdagarna med att generaldirektör Kar i Tarkiainen hälsade 

oss välkomna och Europaminister Ole Norrback öppnade formellt 

- arkivdagarna. En näpen musikklass sjöng flera finska sånger på ett högst 

hjärteknipande sätt. 

Nedan ska redovisas för några av de seminarier som hölls i Åbo. En del 

av seminarierna är tryckta i skriften "Rapporter till de 18. Nordiska 

Arkivdagarna" (utgivare Arkivverket, Finland). 

Det nordiska arkivsamarbetet 

Arkivdagarnas första seminarium, och enligt mitt tycke ett av de mest 

intressanta, inleddes av Anna Svenson, Landsarkivet i Lund. Hon föreläste 

på temat "Det nordiska arkivsamarbetet i en internationaliserad värld". I 

sin föreläsning gav hon oss en bild av hur det nordiskaarkivsamarbetet vuxit 

fram och vad det resulterat i. Anna Svenson diskuterade olika möjligheter 

till fortsatt urvecklat nordiskt arkivsamarbete. Som ett led i detta nämnde 

hon t ex utbytestjänstgöring, urvecklande av en nordisk arkivakademi och 

en nordisk arkivförening/arkivsekretariat. Den senare skulle kunna bli en 

kontaktpunkt för nordens arkivarier. Flertalet av konferensdeltagarna var 

givervis positiva till ett nordiskt arkivsamarbete. Det framkom en mängd 

synpunkter hur detta skulle kunna fortskrida. Flera deltagare såg gärna

att tidskriften NordiskArkivnyt skulle förse sina artiklar med korta utdrag 

på engelska eller på finska. Någon föreslog också attjust N or disk Arkivnyt 

kan användas som medel för att stärka det nordiska arkivsamarbetet. 

Temanummer ansågs som en möjlighet. En vidareutveckling vad gäller 

skrifter är att finansiera översättningar av arkivlitteratur. Inför översättningar 

av detta slagvore det önskvärt att först inventera arkivlitteratur, både 

i och utanför Norden. Många såg nog utbytestjänstgöring som en bra väg 

till ökad förståelse mellan nordiska arkivarier, men utbytet skulle även 

kunna tillämpas för lärare på arkivutbildningarna i Norden. Många var de 

röster som menade att nuvarande arkivsamarbeten i regel uppkommer på 

någon enskild individs initiativ. Kanske är det dags att försöka institutionalisera 

dessa samarbeten. Anna Svensons förslag på olika kontaktpunkter 

kan vara värt att beakta. 

Förädlad kunskap 

Konferensens andra föreläsning föredrogs av Antti Rainio, Finansministeriet 

i Finland. Ämnet var "Kunskapsresurserna i en nationell informationsstrategi". 

Rainio diskuterade bl a möjligheten att informationsteknologin ska 

"förädla" den information som läggs in i olika databaser. Databaserna blir till 

kunskapsbanker. Förädlingen ska, enligt Rainio, syfta till att allt fler av 

invånarna lättare kan ta del av kunskap på olika nivåer serverade ur kunskapsbanker. 

På så sätt kan kunskapsnivån höjas i samhället. En sådan kunskapsförädling 

ger även en spin-off effekt i form av en helt ny industri med ökat 

antal arbetsplatser. Åhörarna ställde sig frågande till vad denna "förädling" 

egentligen innebär. Är det fråga om en ädlare information? Vem ska betala 

för förädlingen? En konferensdeltagare menade att kunskap i denna förädlade 

form kommer att kosta för den enskilde individ som vill ta del av den. 

Individen kommer att själv fl välja en servicenivå och betala därefter. Rainio 

vill se kunskapsbankerna som samhällets ägodel och arkiven som förvarare av 

dem. Samhället ska utnyttjas som en resurs med kunskaper. 

Nyttan med arkivutställningar 

Programmet fortsatte med gruppsammanträden vilka tog upp olika teman. 

Själv deltog jag i temat om arkivutställningar och publikationsverksamhet. 

Det är långt ifrån en självklarhet inom arkivvärlden att det finns en mening 

med arkivutställningar. Arkivutställningar kan uppfattas som en onödig 

produkt som tar alltför stora resurser i anspråk. En stor del av sammanträdet 

ägnades därför till att diskutera vad man kan ha för nytta av utställningar 

95

på arkiven. Bl a enades vi om att ett mål är att arkivalierna används och 

visas för allmänheten, som i sin tur får möjligheten att själva upptäcka 

materialet i en annan form än den traditionella inne vid forskarbordet. 

Utställningarna kan ge arkiven möjlighet att profilera sig och argumentera 

för sin existens. Ytterligare en fördel med utställningar är att i ett 

utställningsarbete får personalen ett gyllene tillfälle att lära känna innehållet 

i arkivmaterial de inte annars arbetar med. Hur professionell en 

arkivutställning ska vara, växlar givetvis från arkiv till arkiv. Större 

utställningar kan med fördel samproduceras med t ex ett museum. 

Mindre utställningar får utnyttja den arbetskraft som finns på den lokala 

arbetsplatsen och resultaten kan bli väl så goda som de riktigt professionella 

utställningarna! 

Publikationsverksamheten diskuterades och i synnerhet Nordisk Arkivnyt. 

Utöver detta önskade sig många av deltagarna en kurs där man 

konkret kan lära sig hur man går tillväga vid t ex kontakt med tryckerier, 

mm. 

Specialarkiv-krigsarkiv 

Under arkivdagarna anordnades möjlighet till "Horisontellt grupparbete". 

Med detta menades att deltagarna samlades i grupper beroende på arbetsplats; 

riksarkiv, landsarkiv, kommunala arkiv, företagsarkiv och specialarkiv. 

Undertecknad deltog under rubriken specialarkiv, med ytterligare en 

specialisering; krigsarkiv. 

Vårt lilla grupparbete (sex deltagare från Sveriges och Finlands krigsarkiv!) 

gav möjlighet att mycket ingående diskutera respektive arbetsplats 

innehåll och arbetsmetoder. Under våra samtal framkom att vi har mycket 

gemensamt med våra kollegor i Finland, särskilt ifråga om forskarsetvice av 

olika slag. Till de stora skillnaderna hör de krig som Finland drabbats av och 

som givetvis satt sina spår i Finlands arkivbestånd. 

Arkivvårdare till flygledartornet! 

En av de sista föreläsningarna under de nordiska arkivdagarna hölls av 

Martti Florin. Han talade om hur arkivet på en myndighet kan förenas med 

organisationens operativa system. Han menade att handlingar finns i två 

former: dels som papper och dels i elektronisk form. Florin såg det även som 

tänkbart att handlingar i ett operativt system kunde uppdateras vartefter 

man ville införa ändringar och att man sedan kunde ta del av handlingen 

i form av "print-on-demand".

Det mest bestående uttalandet från Florins sida var hans syn på en god 

respektive dålig arkivvårdare. En god arkivvårdare är den som bildligt talat 

befinner sig i flygledartornet. En dålig arkivvårdare befinner sig i källaren 

(såväl bokstavligt som bildligt talat). 

På återseende i Arhus 

Så var de 18. nordiska arkivdagarna till ända och ca 350 nordiska arkivarier 

skingrades i värmen. För många blir det nog en återseendets sanna glädje 

år 2000 då de 19:e nordiska arkivdagarna arrangeras i danska År hus. 

KariAnsnes 

97

Seminarium för -de arkivansvariga vid de nordiska 

universiteten och högskolorna 

I anknytning till de 18:e Nordiska Arkivdagarna i Åbo arrangerade ad hocgruppen 

för arkivfrågor inom NUAS (Nordiska UniversitetsadministratörsSamarbetet) 

sitt första seminarium för de arkivansvariga vid de nordiska 

universiteten och högskolorna den 4-6 augusti 1997. 

Adhoc-gruppen för arkivfrågor bildades just i Åbo i september 1995 och 

är den yngsta gruppen inom NUAS. Gruppens målsättning är fokusering 

på arkivverksamhetens uppgift och roll vid nordiska universitet, 

dess mångfald och betydelse, skapande av mer enhetliga handlingssätt 

och integrering av arkivverksamheten i universitetens informationssystem. 

Seminariets tema var "Universitetens och högskolornas arkivfunktion" 

och dess program byggde på en tidigare utsänd enkät om arkivverksamheten 

vid de nordiska universiteten och högskolorna samt utredningsarbete 

om forskningsmaterialets strukturering och förvaring i Finland. 

Det var sammanlagt 24 deltagare från universitet och högskolor i Danmark, 

Finland, Färöarna, Island, Norge och Sverige som med olika färdmedel 

- en av deltagarna seglande över Ålands hav - anlände till Åbo Akademi, 

Gamla auditoriet vid Humanisticum. 

Seminariet öppnades av Akademins nytilierädde rektor, Gustav Björkstrand. 

Detvar Gustav Björkstrands första offentliga uppdrag i egenskap av 

rektor, och diskussionen om universitetets och högskolornas arkivfunktion 

kunde inte ra en bättre start. Sror förståelse för universitetsarkivens komplexitet 

och problem dominerade också rektorns inledningstal. Att han 

själv har bakgrund som historiker bidrog säkert därtill. 

Arkivfunktionens problematiska ställning 

Seminariets första session inleddes av Raimo Pohjola, arkivråd vid Finlands 

Riksarkiv. 

Raimo belyste arkivfunktionens problematiska ställning vid universiteten: 

Samfundens förvaltningskultur och -disciplin skiljer sig väsentligt från 

övriga myndigheter, de är forsknings- och utbildningsinstitutioner och 

administrativa rutiner upplevs ofta som onödig byråkrati. Central förvaring 

av intressant material kan också uppfattas som "konkurrerande 

verksamhet" mellan universitetsarkiv och -bibliotek. 

Samtidigt kräver arkivfunktionen vid dessa institutioner ett eget spe-

cialkunnande, inte minst när det gäller hantering av forskningsrnaterial. 

Som en av de viktigaste verksamhetsmöjligheterna skisserades universitetsarkivariernas 

deltagande i informationens livscykel redan från början. 

Erfarenheter från de amerikanska universiteten bildar ett gott exempel. 

Tack vare integreringen av arkivutbildningen med utbildning inom informationsvetenskap 

är det lättare för arkivarier att delta i olika systernutvecklingsprojekt 

. 

En annan möjlighet till utveckling av verksamheten grupperades kring de 

s.k. dataarkiv som har inrättats i Danmark och Norge och nu senast 

kornmer att bildas även i Finland på initiativ av Åbo Akademi. Det 

finländska dataarkivet-förmodligen en enskild institution med anslutning 

till ett av universiteten-kornmer att ta hand om material som inte omfattas 

av arkiv- eller personregisterlagen, men består av framför allt samhällsvetenskapliga 

undersökningar och registerbaserat material framställt av bl.a. 

finska Gallup och forskare vid olika forskningsinstitut. 

"Dataarkiven" öppnar, enligt Rairno, ännu en möjlighet till sarnarbete 

mellan arkivverket och universitetsarkiven. 

Preliminär rapport om arkivfunktionen 

Under 1996 initierade NUAS ad hoc-grupp för arkivfrågor en enkätundersökning 

om arkivfunktionen vid nordiska universitet. Enkäten skickades till 

de berörda enheterna och av NUAS 56 medlemsinstitutioner var det 48 

universitet och högskolor som besvarade denna. Svaren bearbetades under 

våren och somrnaren 1997 och bearbetningen resulterade i en preliminär 

rapport. U n der eftermiddagens första session behandlades enkätens resultat. 

Enkätsvaren har grupperats och bearbetats landsvis och sammanfogats 

till 6 huvudornråden: arkivfunktionens organisation, diarieföring och 

ärendehantering, arkivmaterial, historiska handlingar, problem inom arkivfunktionen 

och till sist nationellt och internt arkivsarnarbete. Varje 

område åtföljs av en sammanfattning och rapporten avslutas med bakgrundsuppgifter 

med information om universitetets/högskolans tillkomstår, 

antallärare och studenter samt antal fakulteter eller institutioner. 

Den preliminära rapporten ger redan nu en väl täckande bild av arkivverksamheten 

vid nordiska universitet, men framför allt: den lyfter fram 

universitetsarkivariernas gemensamrna problem. 

Rapporten skall publiceras inom kort efter vidare bearbetning och 

korrekturläsning. Den kornmer också att utgöra grund för utvärdering av 

ad hoc-gruppens verksamhet och gruppens status inom NUAS. 

99

100 

Elektronisk ärendehantering 

Eftermiddagens andra session ägnades åt ärendehantering, och i sessionens 

fokus stod universitetet i Tromsö, där man i slutet av år I995 startade ett 

diarieförings- och ärendehanteringsprojekt. Projektet syftar till införande 

av ett för hela universitetet gemensamt ADB-system och därmed förbättring 

och effektivisering av diarieföringen och ärendehanteringen. Man 

förutsätter ett fullt utbyggt system omfattande både scanning, OCRläsning 

och work-flow. Systemet ska vara i drift I januari I999· 

Vad gäller kravspecifikation för det planerade systemet, så använder man 

sig här av den befintliga standardiserade kravspecifikationen för datoriserade 

diarieföringssystem i staten, den s.k. NOARK-standarden och SGK, 

dvs. statens generella kravspecifikation för elektronisk ärendehantering. 

NOARK-standarden är systemoberoende och innehåller både "skall- och 

bör-krav". 

Genom införande av det nya systemet hoppas man att tillgång till både 

information och dokumentation som finns i universitetets arkiv blir lättare 

för de flesta användare. Samtidigt tror man att pappersanvändningen 

kommer att minska. Det nya diarieförings- och ärendehanteringssystemet 

kommer dessutom att bidra till bättre grund för både styrning och 

beslutsgång vid universitetet. 

En annan möjlighet till förbättrad diarieföring och ärendehantering 

presenterades av SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). Sedan I januari I997 

har universitetet ett nytt diarieföringssystem, utvecklat inom myndigheten 

och styrt av användarens behov (användarens värld "översätts" till en 

objektorienterad modell, vilken utvecklas till ett system). 

Systemet finns i drift på Centrala förvaltningen och testas samtidigt på 

4 förvaltningsavdelningar och för närvarande 4 institutioner. Samtliga 

institutioner kan anslutas till systemet under I998. 

Ärendehanteringssessionen avslutades med inlägg från Konstindustriella 

högskolan i Finland. Genomgående tanke i detta framförande var reflektion 

om arkivet som informationscentral och registreringen som knutpunkt 

för informationsflöde. 

Dokumentation av forskningsverksamhet 

Seminariets andra dag anslogs åt problematiken kring forskningsmaterial 

samt arkivfunktionens vardag och visioner. 

Diskussionen om handlingar inom forskningsprojekt byggde på anvisningar 

för hantering av forskningsmaterial vid finländska universitet och

högskolor. Anvisningarna utarbetades av en arbetsgrupp bestående av 

arkivarier från Åbo, Helsingfors och Uleåborgs universitet, Åbo Akademi 

och Tekniska högskolan samt av en högskolesekreterare från T ammefors 

universitet. 

Anvisningarna syftar på en mer enhetlig hantering av forskningsmaterialet 

och en bättre dokumentation av forskningsverksamheten. 

Handlingarna inom forskningsprojektet delades upp i tre grupper: 1) 

officiella handlingar (handlingar inom den allmänna förvaltningen samt 

inom personal-, ekonomi och fastighetsförvaltningen), 2) forskningsverksamhetens 

handlingar (handlingar rör. planering, finansiering och genomförande 

av publicering som t.ex. forskningsplaner, korrespondens, ansökningar, 

forskningsmanuskript, handlingar från kongresser, möten, forskningsresultat 

m.m.) och 3) forskningsmaterial indelat i grundmaterial och 

bearbetningsmaterial. 

När det gäller förvaring av forskningsmaterialet poängterades att det är 

av stor vikt att planera och reglera även detta. För närvarande är det oftast 

forskaren själv som löser förvaringsfrågorna (svenska universitetsarkivarier 

känner det här problemet väl; i de flesta fall förvaras forskningshandlingar 

på tjänsterummen). Speciellt viktigt är det att planera förvaring 

av handlingar från större projekt genomförda i samarbete mellan 

olika aktörer. Klargörande av vem som svarar för förvaringen, av olika 

mediers hållbarhet samt materialets kvalitet och form är inte heller utan 

betydelse. 

Vid bestämmande av gallringsfrister och/ eller lånsiktigt bevarande borde 

man alltid utgå från materialets informationsinnehåll och vetenskapliga 

värde. Behov av den historiska och vetenskapshistoriska dokumentationen 

bör också beaktas; materialets skick, användbarhet och förvaringskostnader 

likaså. 

Anvisningarna till hantering av forskningsmaterial innehåller också en 

lista över förvaringskriterier tillämpbara i första hand på forskningens 

grundmaterial. 

Dokumentation av forskningsverksamheten ur arkivfunktionens synvinkel 

jämfördes med forskarens syn i kommentar av prof. Krister Ståhlberg 

från Åbo Akademi. 

Kommentaren bekräftade i stort att forskarnas uppmärksamhet riktas i 

ringa omfattning på problematiken kring bevarande av forskningsmaterial, 

men en generell anmärkning är värd att notera i detta sammanhang, 

nämligen: det händer inte sällan att forskarna "startar om" varje gång, 

eftersom man inte utnyttjar den information som finns i forskningsarkiven, 

och att detta innebär slöseri med både tid och pengar. 

101

102 

Arkivfunktionens vardag och visioner 

Åbo-seminariets välutnyttjade dagar avslutades med universitetsarkivariernas 

vardag och visioner. I två separata inlägg målades fram en ganska 

realistisk bild av ett väl fungerande universitetsarkiv som en integrerad del 

av universitetet och en bild av arkivverksamheten som både kulturinstitution 

och stöd för kärnverksamheten. 

Den bilden förmörkades dock av vardagen fylld av oklar organisation och 

förankring, kortsiktig eller ingen planering alls på grund av alla brandkårsutryckningar 

och liten förståelse för vikten av arkivverksamheten. Visionens 

röst tog emellertid över, eftersom visionen springer ur vardagen; och 

den innehåller snabba förändringar och en stor utmaning. Vi far inte 

glömma att informationssamhället består av oss och att också vi kan 

bestämma kursen om vi vet vad vi vill. 

Renata Arovelius

Nordisk arkivkonferens 1997 i Trondheim 

Den 25-28 augusti stod Norskt arkivråd som värd för en välbesökt och 

välarrangerad arkivkonferens i ett tusenårsfirande, sommarfagert Trondheim. 

Cirka 400 deltagare från hela Norden hade samlats för att lyssna till 

och resonera om två angelägna temata: Elektronisk dokumenthantering 

och lagring samt Vem äger kunskapen i arkiven? 

Måndagen var ankomst- och officiell öppningsdag. För egen del (och, 

antar jag, för de flesta av övriga deltagare) var besöket i N idarosdomen och 

orgelkonserten på den vackra Wagnerorgeln en musikalisk njutning och en 

lisa för själen. Tisdagen och onsdagen var tuffare. 

Arbetspassen omfattade cirka 1,5 timma vardera, varav föredragen upptog 

merparten av tiden. De var förvisso intressanta, men krävde en 

myckenhet av koncentrationsförmåga och välutvecklad sittmuskulatur. 

Att därtill ha diskussioner in pleno med en så stor församling leder som alla 

vet till att merparten åhörare tiger, trots att många frågor och funderingar 

föds. Nå, därmed är viss, mild kritik framförd och övriga rader kan ägnas 

konferensens innehåll. 

Jag tänker inte gå in på detaljer. Världen är numerasådan att allasom har 

teknisk möjlighet därtill- och inom vår krets torde detta omfatta de flestasjälva 

kan ta del av föredragen. NAR har nämligen en hemsida på Nätet, 

med adressen www.arkivrad no. Där hittar man samtliga föredrag, med ett 

undantag, till vilket jag återkommer. 

Konferensen tog sin utgångspunkt i de svåra frågorna kring den nya 

teknologin:" ... store effektiviseringsmuligheter, men ... også farer m. h. t. 

langtids bevaring, sikkerhet, personvernet og innsyn for allmenheten", d. v. s. 

de problem vilka obönhörligen tvingar sig på oss alla som arbetar med 

information i olika former. 

Vad man själv raskt inser är det som i och för sig är en truism, men som 

likafullt blir ett dominerande och uppfordrande intryck av alla konferenser 

som behandlar !T-frågor: att vi står inför (eller, snarare, befinner oss mitt 

i) en utmaning större än någonsin tillförne. Själv har jag snart 30 år i 

arkivbranschen och mina rötter finns förvisso i helt andra traditioner än de 

elektroniska. J ag medger gärna att min förståelse av förändringens innebörd 

är ytlig och ofullständig. J ag inser också att jag måste lära mig. Och så är det 

för många av oss. 

Under överskådlig tid kommer pappersbaserad arkivhantering att både 

finnas kvar och kanske dominera vårt arbete. Men de föredrag som jag med 

intresse lyssnade till i Trondheim demonstrerade rydligt vart vi är på väg. 

Planläggnings- och samordningsdepartementet i Norge representerades av 

103

minister Bendik Rugaas. Han var samtidigt konkret och visionär, visade 

ingående kunskap om och förståelse också för arkivsidans problematik 

(man kunde önska något liknande på svensk departementsnivå). Rugaas 

menade bl a att arkivfunktionen och dokumenthanteringen närmar sig 

varandra eller, sade han:" ... rettere sagt, arkivene blir en del av saksbehandlerprosessen. 

Spissformulert kan man si at arkivet går fra å vaere et 

'papirfengsel' til å bli en informatör. Eller uttrykt på en annen måte: 

'Arkivets databaser v il bli hjernen i det elektroniske nervesystemet. "'J ag är 

övertygad om att många, kanske flertalet, arkivarier i början av nästa sekel 

måste ha annan bakgrund än den traditionella. Vi har talat om att bredda 

och öppna rekryteringen. N u måste detta ske. Och om yrket ska bli 

attraktivt för folk med kvalificerad !T-kompetens måste också arbetsorganisation, 

arbetsformer och lönesättning bli konkurrenskraftiga. 

Ett intressant exempel på annan bakgrund, andra perspektiv än de 

traditionella är Per-Björn Pedersen, överingenjör i Statoil. Han redogjorde 

för hur detta multinationella företag skiljer informationens form från dess 

innehåll. Pedersen sade, på god nynorsk, bl a (och häri ligger kärnan för oss 

alla): "Det har til no vore vanleg å oppfatta dokument som ein ting, eller 

gjenstand, som har blitt tilfört informasjon. I ein IT -samanheng er detta 

u praktisk og i strid med den måte datamaskiner verkar. ---Det har fört 

til at Statoil definerer dokumentet som eit rent informasjonsobjekt, og 

mediet dokumentet er representert med, inngår ikkje i sjö/ve dokumentdefinisjonen." 

(min kursiv) . Läs hans föredrag! 

Sten Mogemen, !T-konsulent från det danska riksarkivet, framförde 

också han en syn på arkiven som något ruckade min världsbild. Han 

redogjorde för arbetet med att inom den stadiga förvaltningen införa ett 

avancerat "elektronisk dokument- og sakshåndteringssystem" (EDSHsystemet). 

Han talade om helt nya former av diarieföring, att proveniensbegreppet 

kommer att ändras, nu gäller inte begreppet "arkivbildare" utan 

ersätts med "arkivaliebildare." Arkivalierna bevaras nämligen inte längre i 

sitt sammanhang, indexering och standardiserade återsökningssystem 

måste då till. Givetvis talade han (som många andra) om behoven av 

kvalitetskontroll och autenticitet. Hans föredrag hette, betecknande nog, 

"Elektroniske arkiv. Vor redning eller et arkivmessig mareritt?" Tyvärr 

finns det bara som stolpar på Internet. Utkastet till kravspecifikation 

gällande EDSH-systemet kan dock beställas hos sm@ra.sa.dk. 

Dagen avslutades av Torbjörn Kjölstad, som är lektor vid Mitthögskolan 

i Härnösand. Han hade viktiga saker att säga om IT och arkiv. Tyvärr lade 

han merparten av sina resonemang på en sådan abstraktionsnivå att det var 

lätt att missa väsentligt sakinnehåll. Arkivvetenskapen har föga att vinna på

att också det självklara kläs i en anspråksfull språkdräkt. Jag menar ändock 

att Kjölstad lyfte fram en del betydelsefulla frågor. Ett kort citat visar vad 

jag menar. På tal om information, dess organisation och återsökningsmöjligheter 

sade han att: "På det hela taget har den moderna informationsteknologin 

ändrat förutsättningarna för informationens tillkomst, utnyttjande 

och hantering i en sådan grad, att glappet mellan dessa processer och den 

senare sekundära struktureringen av informationen i återsökningssyfte 

blivit för stort för att sekundärstrukturerna skall kunna ge en trovärdig bild 

av de administrativa förloppet." Detta är ett centralt problem som kräver 

stor uppmärksamhet och noggrann hantering (jfr Pedersen och Mogensen 

ovan!). 

Under dag två ställdes frågan om vem som äger kunskaperna i arkiven. 

Intressant för en svensk var förstås möjligheten att göra jämförelser mellan 

olika regelverk och den praktiska hanteringen av dem. Professor Anna 

Christina Ulfiparre definierade i en givande genomgång av arkivariernas 

roll som informationsförmedlare den grund på vilken alla frågor om 

utlämnande av uppgifter måste stå. Om man uppfattar "arkivarien som en 

informationsförmedlare som varken är producent eller som konsument av 

information utan en förmedlare mellan de två, så uppstår så vitt jag förstår 

inte något lojalitetsproblem. Arkivariens uppgift är helt neutral och han 

skall inte ha några åsikter om handlingarnas art, deras användning eller 

användare." Så enkelt, och så svårt, är vårt uppdrag. 

Ett antal föredrag utöver Ulfsparres formulerade problematiken och 

intressemotsättningarna. Vi fick oss till del aspekter på såväl offentliga som 

privata arkiv, historiska återblickar och polemik kring aktuella spörsmål, 

där journalisten Nils Öyvar vass i sin kritik mot det norska riksarkivet, som 

enligt Öy lämnade ut material till vetenskaplig forskning, men undanhöll 

journalister samma information (Norge har andra offentlighetsregler än i 

Sverige, det är riksarkivarien som bedömer, inte varje förvarande institution). 

Också Carl-Magnus Roas från Finland drog exempel på tillfällen då 

man försökt manipulera insynsrätten. För det är ju så, alla regler till trots, 

att allas vår neutralitet kan sättas på prov i förhållande till vissa "konsumentin 

tressen". 

Under sista dagens parallellpass missade jag tyvärr det föredrag som 

väckte mest uppståndelse. Det var Georg Apenes, chef för Datatilsynet i 

Norge, som talade om "Retten til å vite- retten til å bli glemt." Från säker 

källa har jag dock att Apenes var mycket rigid i sin syn på personregister. 

Bort med mycket mer av underlaget, var hans budskap. Vi bränner alldeles 

för lite, menade han. Han förde således den typ av debatt som vi hade i 

Sverige för cirka 20 år sedan! Svensk datalagstiftning är ju inte anpassad till

den tekniska utvecklingen. Om uppkomsten av "personregister" i den 

svenska datalagens mening behöver jag inte orda. Sådana uppfattningar 

som Ap enes förfäktade har vi - tack och lov -lämnat bakom oss. Det är j u 

en sak att inte registrera känsliga uppgifter och skapa kopplingar i onödan, 

en annan för tillsynsmyndigheten att hitta vettiga avvägningar mellan 

rätten till insyn och rätten att bli glömd. Den norske riksarkivarien, som 

gjorde ett inlägg i den efterföljande diskussionen, hade inga invändningar 

mot Apenes' arkivfientliga inställning. I stället fördes insynsintressenas 

och forskningens talan av en representant från den norska statistiska 

centralbyrån! Apenes' föredrag "tillates ikke gjengitt". Signifikativt, måhända. 

U n der torsdagen åkte vi hem, sedan några av oss fatt en intressant visning 

av Statsarkivets i Trondheim minst sagt märkvärdiga depå och framtida 

huvudlokal, Do ra III. Detta tyskockupationens monstruösa byggnadsverk 

kan inte beskrivas, det ska ses. 

Sammantaget var det en givande konferens. Den väckte många funde- 

' ringar hos mig som finns mitt i arkivpraktiken. Det finns anledning att 

återkomma till de problemställningar som konferensen behandlade. Vad 

man kan efterlysa är inlägg i denna tidskrift, inlägg som belyser vår faktiska 

arbetssituation. J ag tror nämligen att diskussioner baserade på handfast 

empiri är nödvändiga för att hantera en arkivverklighet som ibland nästan 

känns virtuell. 

ro6 

Olle Månsson

Recensioner och översikter 

Terry Cook: Archives in the Post-Custodial World: In teraction of 

Archival Theory and Practice since the Publication of the Dutch 

Manual in 1898. 1 

(3rd Plenary Session Principal Paper, XIII International Congress 

on Archives, Beijing 1996) 

Forhistorie 

For vel22 år siden, i oktober 197 4, hold t den da nyvalgte presidemene i den 

amerikanske arkivarforeningen, F. Gerald Ham, et foredrag han kal te "The 

Archival Edge". Her gikk han inn for at arkivarene for å m0te tidens 

utfordringer - både når det gjaldt den mengden av arkivdokumenter som 

ble produsert og måten mange av dem nå ble produsert på (datateknologien) 

- etter hvert måtte frigj0re seg fra sin tradisjonelle rolle som rene 

oppbevarere (custodians) av arkiver, og istedet gå mer aktivt ut i et fors0k 

på å påvirke hva slags materiale arkivene tok imot. Arkivaren måtte bli "a 

historical reporter for his own time', jaendog forskersamfunnets renessansemenneske 

("h e must become the research community s Renaissance man") . Det 

var arkivarenes oppgave å holde opp et speil for menneskeheten, slik at folk 

kunne hjelpes til å forstå den verden de levde i. 

Han så altså for seg en ikke ganske liten oppgavefor arkivarprofesjonen. 

Og i 1981 publisene han enartikkel i TheArnericanArchivist med tittelen 

"Arehivat Strategies for the Post-Custodial Era". Her bygd e han sitt resonnernem 

fra 197 4 videre ut, samtidig som datarevolusjonen naturlig nok b le et 

enda mer do minerende element i hans betraktninger. " Vi ser at revalusjonen 

i in formasjonsbehandlingen uunngåeligforandrer vår v er den og vårt arbeid, og 

driver oss in n i en ny periode som jeg vi! kalle den post -kustodiale era", slo han 

fast. 

Dermed var altså et nytt begrep skapt: "the post-custodial era". 

Hva ligger det i dette begrepet? For det f0rste det som allerede er nevnt, 

nemlig at arkivarene må forlate sin tradisjonelle rolle som passive mottakere 

og oppbevarere av arkiver, og i stedet gå aktivt ut og intervenere (the 

interventionist are hi vister også et begrep som er lansert i denne sammenheng). 

Demest forutsetter begrepet også den mulighet at mange av de nye arkivene 

Recensionen är ursprungligen framförd som ett föredrag, hållet vid ett norskt arkivariemöte 

den 5 december 1996.

108 

aldri vil bli avlevert til noen arkivinstitusjon, men forbli hos arkivskaper eller 

systemansvarlig eller hva det nå måtte vrere. For det tredje knytter det an til 

post-modernismen, og nå nrermer vi oss dagens egentlige tema, nemlig 

kanadieren Terry Cooks foredrag på I CA-kongressen i september 1996. 

Som Terry Cook sier mot slutten av sitt foredrag (andre avsnitt på side 

23 i manuskriptet): 

Det post-kustodiale skifte (paradigmeskifte) i arkivfaglig tenkning henger 

sammen med omfattende endringer i sosial teori og filosofi generelt, fra et 

modernistisktilet post-modernistisk perspektiv. H va mener han med dette? 

Postmodernismen 

I november 1993 dro Terry Cook på foredragsturne til Australia. Forsåvidt 

fulgte kanadieren dermed i sin amerikanske kollega Theodore Schellenbergs 

fotspor, som var på en lignende rundreise i 1955. Resultatet av 

schellenbergs foredragsvirksomhet det året ble som kjent en av klassikerne 

i faget vårt, nemlig Modern Archives. Principles and Tecniques fra 1956. 

Terry Cooks Australia-bes0k avf0dte artikkelen "Electronic Records, Paper 

Minds- information management in the post-custodial and post-modern era." 

Artikkelen ble trykt i den australske arkivarforeningens tidskrift Archives 

and Manuscripts i 1994 (s. 300-328). 

Her har han latt seg inspirere av Thomas Kuhns "paradigmeskifter" fra 

1962 så vel som av postmodernistene Michel Foucault og Jacques Derridas 

skrifter fra 1970-årene, og konkluderer i overensstemmelse med dem at den 

modernistiske- eller positivistiske modell "baser på en vitenskaplig objektiv 

gjenopprettelse av fakta fra fortiden, er blitt diskreditert" (The positivist 

mode! bas ed on the integrity of a scientiflc resurrection offocts from the past has 

been discredited}. Konteksten bak teksten, maktrelasjonene som former 

dokumentasjonsarven, og selv dokumentets form og innhold forteller oss 

mer enn selve den objektive gjenstand, erklrerer Cook når han skal 

redegj0re for det postmodernistiske standpunkt (s. 316). 

Det virker nesten som om postmodernistene-og Cook med dem- aldri 

har h0rt om historikernes gode gamle kildekritikk. Jeg rar dessuten f0lelsen 

av at Cooks holdning f0rer i retning av at arkivarene skal foreta den 

kildekritikk tradisjonelt har vrert historiegranskerens oppgave. 

Arkivarenes status 

Og her er vi ved enda et element som vi b0r stoppe opp med f0rvi går videre. 

Som nevnt hevdet Ham at arkivarene burde bli forskersamfunnets renes-

sansemenneske. Diskusjonen dreier seg altså også om å gj0re arkivarene og 

arkivarprofesjonen mer synlig. Også hos Cook er dette framtredende. Han 

viser til at arkivarene en gang hadde en meget h0y status: 

" The 'secretary' was for centuries the keeper of 'secrets: the trusted 

confidant of the King, Queen or President"; " ... the record officer was a 

very senior, sometimes the most senior, official of the administration, 

respomible for providing the key information to make decisiom, often 

making or strong/y influencing the actual decisiom themselve. They were 

records managers and sometimes the archivist." (s. 304) 

Dette var en status som arkivarene mistet i vårt århundrede, srerlig etter 

andre verdenskrig, mener Cook. Kanskje denne status kan gjenvinnes 

dersom arkivarene blir informasjonseksperter, antyder han. 

Dette elementet er ikke eksplisitt i Terry Cooks foredrag nå i h0st om 

"Ar chives in the Post -Custodial World". Men, for å snakke i hans språk, det 

ligger som en undertekst. Og kanskje litt mer. En av hans konklusjoner er 

bl.a. at arkivinstitusjonene må bli revisjonsorgane (an audit agency) som 

overvåker (monitor) arkivskaperens virksomhet ved å opprettholde arkivdokumentasjon 

som er under arkivskaperens kontroll (s. 23). 

Nå er det selvsagt ikke noe galt i en slik ambisjon, tvert imot. Vi b0r vel 

0nske lykke til. Men jeg synes no k at enkelte arkivarer enkel te ganger gaper 

temmelig h0yr. 

Derimot gjentar han u tvetydig sitt postmodernistiske stand punkt. Terry 

Cook si er innledningsvis at han ikke vil snakke om det som foredragers titt el 

innebrerer, nemlig interaksjonen mellom arkivteori og arkivprakis. Istedet 

vil han unders0ke den faktiske arkivfaglige diskusjon i vårt år hundrede (han 

bruker riktignok moteordet diskurs). Og, sier han, å betrakte arkivteori og 

arkivteoretikere som forsvarere av uforanderlige prinsipper, ville vrere et 

historisk perspektiv som var" altfor modernistisk og altfor positivistisk-for 

ikke å si foreldet-for en observat0r å innta mot slutten av det 20. århundre 

( ... rather too modernist and too positivist - not to say outdate d - for late 

twentieth-century observer to adopl' (side 3). 

Terry Cook vil gjernee vrere up-to-date eller moderne, det vil si postmoderne. 

Disse synspunktene inngår altså i en debatt som har pågått en stund og 

som fremdeles pågår, og med til dels stor intensitet, blant arkivarer rundt 

omkring i verden. Men f0rst og fremst har det vrert, og er- som en vel har 

kunnet forstå, en debatt mellom arkivarer fra USA, Canada og Australia. 

Og som en vel også har kunnet få en antydning om: synspunkterne er 

109

110 

naturligvis på flere måter preget av de spesieile og spesifikke arkivfaglige 

forutsetninger i disse landene. Jeg skal ikke fors0ke å trevie opp denne 

debatten i alle den faser og fasetter her, men f0lte det riktig å fors0ke å sette 

Terry Cook inn i en sammenheng, noe som forsåvidt att er er i tråd med hans 

eget program. 

Cook har formet sitt foredrag som en oversikt over den u tvikling som har 

funnetstedsiden den mer bemmte enn leste "hollandske manualen" kom 

for snart 100 år siden, og ut fra dette avslutter han med å sette opp i tolv 

punkter de utfordringer arkivfager synes å står overfor i dag. Jeg vil ikke ta 

for meg alle diss tolv punktene, men rette oppmerksomheten mot enkelte 

elementer som jeg finner det naturlig å kommentere. 

Privatarkiv-tradisjonen 

Han mener f.eks. å kunne påvise at den mest slående endring som har 

funnet sted i vårt århundre når det gjelder temaet for den arkivfaglige 

diskurs, er overgangen fra en juridisk-administrativ basis for arkivene 

grunnet på statsbegrepet til en sosio-kulturell begrunnelse for og forståelse 

av arkivene fundert på et bredere offentlig hensyn og en offentlig bruk 

(wider public policy and public use). Arkivarene har endret seg fra å vcere 

n0ytrale, u partiske beskyttere av rent arkivalisk arvegods til å bli in tervenerende 

akt0rer, bevisste sin egen historisitet i arkivdanningsprosessen. Basis 

for all arkivfaglig virksomhet (archival enterprise) har i l0pet av vårt århundre 

skiftet fra arkivdokumentet som fYsiske produkt til dets tilblivelse 

i sin sammenheng (to the conceptual relationship ofits creation). 

Nå er det kanskje ikke helt passende av meg her å ta til motmcele mot 

Cook, men siden dette foredraget åpenbart- og selvsagt med god grunnhar 

vakt stor interesse, kan det likevel vcere fruktbart å sette inn enkelte 

motforestillinger. J e g sp0r me g derfor om den beskrivelsen han her har gitt, 

er helt treffende. Den f0rste delen av påstanden forekommer meg å forskyve 

i tid en u tvikling som riktig no k har funnet st ed. Men je g trodde overgangen 

fra det juridiskadministrative til det sosio-kulturelle eller det man kanskje 

kunne kalle arkivenes demokratisering gjennom historieforskernes og det 

brede publikums adgangen til dem, begynte langt tidligere, og startet med 

den franske revolusjonen. 

Det er forresten et pussig paradoks her i forhold til Cooks beskrivelse at 

det jo nettopp var i USA og Canada at de offenlige, stadige arkivene kom 

sent. Riksarkivet i USA ble opprettet f0rst i 1934· F0r det var det gjerne 

biblioteker, universiteter og historielag som drev arkivarbeid der. Og i f0lge 

Jean-Pierre Wallot (A.A. I994 s.385) begynte ikke Riksarkivet i Canada å

konsenterer seg om stadige arkiver f0r på 1970-tallet, selv om det hadde 

eksistert siden 1872. 

Formodendig har situasjonen vcert en liknende i Australia. I våre 0yne 

må disse samfunnene sies å ha en ung historie og en enda yngre arkivhistorie, 

innledningsvis i stor grad basert på privat initiativ og også på private 

arkiver. 

Det er antakelig utviklingen i "den gamle verden" Cook her mener å 

beskrive, u ten å få det helt til. Han har no k derimot rett, når han litt senere 

påpker at den hollandske manualen fra 1898 neglisjerte privatarkiver. Det 

· var offentlige arkiver som var dens tema. Europeiske arkivinstitusjoner 

vokste på 18oo-tallet fram som stadige arkivinstitusjoner som konsentrene 

seg nettopp om offentlige arkiver og arkivskapere. Dette er imidlertid et 

annet aspekt, og en ulikhet mellom europeisk og nord-amerikansk arkivtradisjon 

som Cook kanske ikke har sett. Det er ihvertfall ikke noe poeng 

hos ham. Det kan se ut til at det ganske enkelt er den nord-amerikanske 

privatarkiv-tradisjonen Cook har i tankene når han snakker om det sosiokulturelle 

aspekt. 

Arkivenes moralske forsvar 

Når Cook demest tar for seg den arkivfaglige pioneren engelskrnannen 

Hilary J enkinson, tar han utgangspunkt i J enkinsons krav om at arkivarens 

viktigste, ja egendig eneste oppgave er å sikre arkivdokumentenes ubrutte 

varetekt, for å garantere deres pålitelighet som bevis. Jenkinson kalte dette 

det moralske forsvar for arkivene (the moral defence ofarchives) . Arkivarenes 

rollevar å ta vare på arkiver, ikke å skape dem, i betydningen å formeden 

arkivaliske arv. Kassasjonssp0rsmål, eller sp0rsmål om hvilke arkiver om 

skulle bevares angikk således ikke arkivarene-for J enkinson var det nesten 

noe faglig uetisk ved en slik aktivitet. Cook finner at J enkinson dermed ville 

akseptert at f.eks. presidentene Nixon eller Bush rnakulene arkiver som 

innehold ufordelaktige bevis på deres gjerninger som presidenter. 

Men det er ikke sikkert dette er en korrekt gjengivelse av Jenkinsons 

prinsipielle standpunkt. Jenkinson hevdet ganske riktig at arkivskaper var 

i sin fulle rett til selv å kassere det han ikke lenger hadde bruk for i 

administrativ sammenheng. Men han stilte et viikår som Cook ikke har 

med: når en arkivskaper kasserte, måtte det skje ut fra rent administrative 

hensyn - han måtte avstå fra å se på seg selv som en produsent av historisk 

bevismateriale. Presidentenes kassasjon ville nettopp vcert et fors0k på å 

forme arkivene med tanke på historien. At J enkinson her kanskje var noe 

naiv, er en annen sak. 

III

morsom ulikhet mellom Schellenberg og J enkinson netto p p når det gjelder 

terminologien her. Og je g tror denne ulikheten i terminalog har vrert årsak 

til en god del misforståelse, både dem imellom og mellom andre i ettertid. 

Den har også en viss relevans når det gjelder Cooks amtale av disse to 

pionerene. De mente nemlig det stikk motsatte av hverandre når de brukte 

et så sentralt ord for oss som ordet archive. Ikke bare det. De mente også helt 

forskjellige ting når de brukte det like sentrale ordet record. For Jenkinson 

sto archives for alt som en akivskaper etterlat seg av dokumentasjon, mens 

han med recordsmente utelukkende de dokumentene som hadde bevisverdi 

i juridisk forstand (dette er den opprinnelige betyningen av ordet, og 

J enkinson var middelalderhistoriker). Records bli dermed hos J enkinson et 

meget snevert begrep. Schellenberg brukte derimot ordet records om alt, 

mens han som nevnt tidligere forbehold archives for den presumtivt lille 

dokumentasjonsdelen som var bevaringsverdig. Når Schellenberg så på 

toppen av dette innf0rte begrepet evidential value, som ikke hadde noe med 

J enkinsons juridiske bevisverdi å gj0re, da er det kanskje ikke så rart om de 

av og til snakket forbi hverandre. 

Makrovurdering" 

Vi st0ter på en rekke begreper i Cooks tekst som antakelig kunne trenge en 

nrermere omtale. Jeg tenker srerlig på begrepene Documentation Plan, 

Documentation Strategy, Acquisition Srategy, Total Archives og Macro 

Appraisal. 

Alle disse begrepene har sin spesifikke bakgrunn og sin spesifikke 

sammenheng, men jeg er redd for at jeg kommer til å vikle meg inn i et altfor 

komplisert trådn0ste dersom jeg pr0ver å gi meg i kast med dette. Jeg vil i 

stedet pr0ve å si noe om ett av dem, fordidet med en viss rett kan ses på som 

et paraplybegrep over dem alle: nemlig begrepet Macro-Appraisal. 

Dag Mangset etterlyste for noen dager siden et godt norsk ord for det 

engelske appraisal. Det har vi jo ikke - vi må i stedet snakke om kassasjon 

og bevaring. Appraisal i arkivsammenheng står for den vurdering en må 

foreta for å bestemme arkiver eller arkivdokumenters bevaringsverdi. Vi 

kunne altså si at appraisal betyr bevaringsvurdering. Men noe srerlig godt 

norsk ord er dette ikke. 

Macro-appraisal innebrerer imidlertid at en gir avkall på å vurdere det 

enkel te dokument og det enkel te arkiv. Det som da vurderes er arkivskaperens 

eller en gruppe av arkivskaperes samfunnsmessige betydning, slik at en 

på det grunnlaget kan beslutte hvilke samfunnssektorerdet er viktig å bevare 

dokumentasjon om. Vi f"ar dermed å gj0re med mer eller mindre bevarigs- 

113

114 

verdige arkivskapere, eller mer eller mindre bevaringsverdige provenienser. 

Cook taler om en overgang fra et statligbasert til et sammfunnsbasen 

arkivparadigmemot slutten av 1900-tallet (s. 14). Han tenker seg at en på 

denne måten kan se private og offentlige arkivskapere i sammenheng, 

samtidig som proveniensbegrepet blir det redskap som kan redde samfunnets 

dokumentasjon av segselv for ettertiden, i en tid med stadig hunigere 

administrative endringer og en stadig 0kende arkivdanning. Det er srerlig 

David Bearman som har vren talsmann for slike synspunkter, påpeker 

Cook (s. 19). Under henvisning til australieren Peter Scott taler Cook i 

denne sammenheng også om en revolusjonerende overgang fra det å 

beskrive arkivene i den enkelte arkivinstitusjons varetekt til å beskrive 

" ... the multiple interrelationships between numerous creators and numerous 

series of records."(s.17) 

Terry Cooksierat Peter Scott er grunnleggeren av den post-kustodiale 

revalusjonen i den arkivfaglige tenkning i verden. Og her må jeg bare melde 

pass. Jeg har ikke lest noe av Scott, så vidt jeg kan huske, og dermed f"ar jeg 

n0ye meg med å bekjenne min uvitenhet her. 

Derimot kunne jeg tenke meg å si noe avslutningsvis om "makrovurderingens" 

tyske paralleller. Jeg bruker ikke ordet "r0tter", fordi disse ideene 

antakelig har oppstått uavhengig av hverandre på begge sider av Atlanterhavet, 

f0rst i Tyskland, deretter i Nord-Amerika. Og Terry Cook legger på 

ingen måte skjul på disse likhetene. Men jeg synes hans framstilling er 

ufullstendig. 

I 1972 publisene den tyske arkivmannen - senere tysk riksarkivar og 

president for ICA- Hans Booms sin store artikkel overtemaet-og nå må 

jeg trekke pusten - "Gesellschaftsformen und Uberlieferungsbildung; Zur 

Problematik archivalischer Quellenbewertung'. Denne b le oversatt til engelsk 

og trykt i den kanadiskear kivarforeningens tidskrift" Archivaria" i 1987 

- altså 15 år senere. 

Kjernen i Booms artikkel var et forslag om å utarbeide dokumentasjonsplaner, 

slik at arkivinstitusjonene kunne prioritere bevaring av arkiver som 

dokumentene det som den frie allmenne opinion anså å vrere de viktigste 

politiske og samfunnsmessige temaer. Arkivarene måtte altså analysere og 

leve seg inn i de tankeganger som var do minerende den tid da arkivene b le 

skapt. 

Bakgrunnen for Booms artikkel var tosidig. For det f0rste var den et 

oppgj0r med kommunistisk arkivtenkning i 0st-Tyskland, hvor det arkivverdige 

ble definen på sentralt statlig hold som det som kunne belyse 

arbeiderklassens kamp og seier. I 0st-Tyskland ga d ett e seg videre utslag i 

at man definene arkivene etter kommunistpartiet som det viktigste, og

innenfor det igjen arkivene etter partiets topporganer. På samme måte ble 

arkiven etter den kommunistisk statens topporganer ansett som srerlig 

bevaringsverdige. Slik ble det i 0st-Tyskland etablert et administrativthierarkisk 

system av mer eller mindre bevaringsverdige arkivskapere. 0sttyskerene 

hevdet att de her hadde funnet fram til de endelige, objektive 

kriterier for h va som var bevaringsverdige arkiver, og fortsatte med å på peke 

at objektive bevaringskriterier var umulige i et kapitalistisk samfunn. 

Booms ergret seg som rimdig kan vrere grundig over disse påstandene. 

Han viste i sinartikkel at det 0st- tyske administrativt-hierarkiske systemet 

bygde på tradisjonell preussisk-tyske ideer som var debattert i Tyskland 

siden 1920-tallet. 

Demest hadde Booms front mot den retning blant vest-tyske arkivarer 

som mente at forskemes ettersp0rsel, altså markedet, skulle bestemme 

arkivers bevaringsverdi. På 6o-tallet hadde denne retningen en sterk 

talsmann srerligi Fritz Zimmermann. Booms ha d de således front både mot 

den kommunistiske ideologiseringen av bevaringskriteriene, mot de hierarkiske 

kriteriene og mot de markedsliberalistiske kriterier. 

Booms tanker om dokumentasjonsplaner basert på den frie offentlige 

mening van t gjenklang i N ord-Amerika da artikkelen kom i oversettelse der 

i 1987. Dette f0rte bl.a. til at han ble invitert til å holde foredrag på den 

kanadiskear kivarforeningens årsm0te i mai 1991 i BanffiAlberta. Her hold t 

han fast ved sin grunnleggende tanke - som vel er ganske opplagt - at f0r 

vi kan kan velge ut noe for bevaring, må vi ha visse verdikriterier. Men han 

tok avstand fra sin ide om dokumentasjonsplaner, rett og slett fordi han i 

mellomtiden var blitt overbevistom at det ikke var mulig å vinne forståelse 

hos bevilgende myndigheter for n0dvendigheten av slike satsninger, og 

dessuren fordi en aldri ville kunne vinne bred n ok enighet om innholdet i 

slike dokumentasjonsplaner. Arkivarene burdeistedet velge ut de arkivskapere, 

de provenienser, som best belyste de forskjellige tidsepokers politiske 

og sosiale hovedstr0mninger. 

Terry Cooksierom dette at denne Booms' reviderte dokumentasjonsplan, 

som gikk ut på å speile samfunnets verdier gjennom arkivskapenes 

funksjoner, nettopp tilsvarte den retning som kanadieene ved sin nye 

"macro-appraisal acquisition strategy'' hadde slått inn på etter 1989. Og 

likhetene er slående. Men enigheten mellom Booms og kanadieene er ikke 

fullt så stor som Cook gir inntrykk av. Booms sa f. eks. i sitt innlegg i Banff 

at det å vurdere et arkivs verdi ut fra hvor h0yt opp i det administrative 

hierarki det var oppstått, etter hans mening ikke var en brukbar verdistandard. 

Man kan ikke, sa han, på forhånd bestemme at arkivene f.eks. fra 

president- eller statsministerkantorer n0dvendigvis er viktigere enn de fra 

115

n6 

arganer som arbeider med sosial velferd, sel v om de sistnevnte befinner seg 

på et mye lavere administrativt nivå. 

Men på det samme årsm0te i 1991 ga en annen ledende kanadisk arkivar, 

Richard Brown, uttrykk for noe om jeg synes går i stikk motsatt retning. 

Han gjorde rede for Canadas "Records Acquisition Strategies and its Theoretical 

Foundationl' (Archivaria 33 s.34-56). Her sa han blant annet: " ... it is 

anticipated that the records created in the office of a cabinet minister will 

necessarily have more significance than the departmental records of his/her 

policy transactions at the delivery leveL" 

Jeg tror jeg skal slutte amtrent her. Terry Cooks artikkel inneholder en 

masse, og mine mer eller mindre spredte bemerkninger etterlater helt 

sikkert mange l0se tråder. Noe har jeg antakelig ikke forstått i det hele tatt, 

noe har jeg kanskje misforstått. Men noe mener jeg å ha forstått. 

Hovedbudskapet, slik jeg leser artikkelen, består av to elementer. For det 

f0rste at arkivfagers tradisjonelle prinsipper- proveniensprinsippet supp 

Iert med Jenkinsans krav til dokumentautentisitet (the moral defence of 

archives) - er arkivarprofesjonens bidrag til informasjonssamfunnet, ja 

faktisk det som kan redde samfunnets dokumentasjonsarv i datateknologiens 

tid. Demest det postmodernistiske element, som innebcerer at objektivitetsbegrepet 

må forkastes, at objektivitet finnes verken i arkivene eller 

hos arkivarene, og at objektivitet ikke engang er et ideal å strebe mot. Det 

er out-dated, for å bruke Cooks egen formulering. 

Jeg er ikke overbevistom at disse to elementene lar seg forene. Jeg tror 

snarere, til tross for Cooks argumentering, at de gjenspeiler den krise som 

den såkalte informasjonsrevolusjonen har bragt arkivfager inn i. 

Så Terry Cooks artikkel b0r absolutt leses. Men en b0r ikke lese bare den. 

Ole Kolsrud

MEDVERKANDE I DETTA NUMMER 

Kari Ansnes, arkivarie, Salem 

Rena ta Arovelius, arkivarie, U p p sala 

Lars Ericson, fil dr, T yres ö 

Fia Ewald, landstingsarkivarie, Karlstad 

Johan Gidlöf arkivsystemutvecklare, Stockholm 

Bertil Johansson, förste arkivarie, Stockholm 

Ole Kolsrud, f0rstearkivar, Oslo 

Jari Lybeck, utbildningschef, Helsingfors 

Olle Månsson, förste arkivarie, Kallhäll 

UlfSöderberg, krigsarkivarie, Stockholm 

Henrik Zip Sane, arkivleder, Landskrona 

117

SVENSKA ARKIVSAMFUNDET

Det virtuella historiska huset - Visa filer

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template ?