Dokumentet sidan 1-2 - Katrineholms-Kuriren

LÖRDAG 9 mars 2013
kompis på besök och de ser på skräckfilm
och skriker skrämt till då och då.
Natalie sitter med vid köksbordet. Mia visar
ett mejl där Dennis skriver att ”det verkar
som Landstinget vill ta livet av mig”.
Natalie går på Ellwynska och läser till undersköterska.
Hon säger bestämt att hon
vill arbeta med beroendevård, som skickad
eftersom hon ofrivilligt fått en god insyn
i missbruk genom sina föräldrar.
Med stolthet berättar Mia om Ronja
som skällt ut en vän som skulle med och
ta en joint med en äldre grabb.
Mia säger att det gör henne så jävla
stolt, och att hon sa till Ronja att så ska
hon fortsätta. Hela sitt liv. Oro för beroendegener
är ständigt levande. Två föräldrar,
båda fast i missbruk av en av de
värsta drogerna, heroin, oroar. Har arvet
gått över till barnen? Men båda barnen
är starka och har sett missbrukets fasor
från insidan.
En mugg kaffe och vi pratar om
Dennis minnesceremoni. Mia blir ofta
tårögd när hon berättar. Hon säger
med känsla att hon blev rörd över upp-
slutningen och paff när deras grannar
från Laggarhult var med, och från
arbetsgivaren Elektrotjänst var de sex
personer och dessutom flera personer
från en annan firma som Dennis gjorde
arbete för.
Tre syskon och kompisar var med.
Och en del som hon inte kände igen.
Att nästan alla gick fram och kramade
Mia efter det sista farvälet vid den vita
kistan gladde henne och förvånade.
– Det har jag aldrig sett förut.
Det blev ett bra avslut, säger hon.
– Men först fick jag panik när vi kom
in, när jag insåg att det är Dennis som
ligger där i kistan.
22 år tillsammans. I nöd och lust.
När alla lämnat kapellet efter sista klock-
ringningen återvände Mia till Dennis
och pratade och tog ännu ett farväl.
Ett av många farväl som varit och som
komma ska.
– Det kändes bra att gå tillbaka och
prata med Dennis, om att han nu slipper
ångesten, smärtan och att han nu fått
frid. Jag kände att han var med oss och
det kändes som han tackade mig.
Mia är glad över att hela ceremonin
blev så mycket som Dennis var i livet.
Ett ljust och märkligt nog hoppfullt
avsked. Fem låtar som alla betydde mycket
för Dennis. Dikter som passade Dennis.
Musik och ord som beskrev just
honom. På riktigt. Dennis Lassas som
lever vidare hos så många som han berört.
– Det var flera som sa att det var just så
Dennis var.
Är Mia rädd för att återfall i heroinmissbruk?
Har hon suget? Är hon orolig för
KATRINEHOLM
5
Nyhetschef: Henrik Wising
Biträdande nyhetschef: Camilla Lillsebbas
Tipsa oss: 0150-728 60, tips@kkuriren.se
Många, om inte alla, närvarande vid Dennis Lassas begravning gav Mia en kram och några tröstens ord
på vägen, den långa väg i sorgearbete som väntar efter att make och far sannolikt gjorde ett val och valde
att avsluta sitt liv – 49 år gammal.
Dennis lever vidare men ...
Det kändes bra
att gå tillbaka
och prata med
Dennis, om att
han nu slipper
ångesten,
smärtan och
att han nu fått
frid
att åter kastas ut i en ångestfylld jakt på
knarket?
Ja, begäret är en oönskad och avskydd
och alltför trogen följeslagare som så
gärna gör sin existens påmind, och
kommer att kasta en dunkel skugga
länge än, förutspår hon.
– Jag skulle kunna ge vad som helst för
att slippa suget efter att missbruka.
Det är så lätt att trigga igång. Mia
berättar om när solens strålar lyste
upp en kullerstensgata i Eskilstuna,
när hon satt på bussen på väg
till Beroendecentrum på Mälarsjukhuset
en vacker morgon. Då kom
begäret som ett stenhårt slag i solar-
plexus. Dofter är andra triggare som kan
göra att längtan efter en tripp blir hart
när oemotståndlig.
– Då kommer heroinsuget.
Men Mia är stark och har bestämt sig.
Sedan i juni 2012 går hon på ett program
vid Beroendecentrum i Eskilstuna.