Ändrad bangeometri minskar skaderiskerna

hastforskning.se

Ändrad bangeometri minskar skaderiskerna

Banbrytande forskning avseende betydelsen

av travbanors konstruktion för travhästarnas

prestationer och hållbarhet initierades i Sverige

för ca 35 år sedan. Projekt som behandlar

banornas (1) geometriska utformning och

(2) strukturella egenskaper beskrivs här i två

separata avsnitt. Författare är de forskare som

varit huvudansvariga för respektive forskningsinriktning.

Flera andra forskare har tillfälligt

eller permanent medverkat i de tvärvetenskapliga

undersökningarna. Deras namn

nämns av utrymmesskäl inte i den löpande

texten utan framgår av litteraturförteckningen.

Bakgrund Skador i rörelseapparaten, i synnerhet

i kotlederna, är en vanlig orsak till att

travhästar stoppas i sin tävlingskarriär.

Människoögats upplösningsförmåga är

begränsad till 1/20 sekund, vilket endast räcker

för en grov subjektiv analys av rörelsemönstret

hos travare i snabbt tempo. Ökad kun-

ändrad bangeometri minskar skaderiskerna och ökar spelsäkerheten

Ändrad bangeometri

minskar skaderiskerna och

ökar spelsäkerheten

INGVAR FREDRICSON, STIG DREVEMO OCH GÖRAN DALIN

Varför är travbanorna doserade? Hur påverkar underlaget hästen när den springer?

Svenska forskare har visat hur en travbana ska konstrueras för att minska risken för att

hästarna ska skadas. Resultaten har påverkat alla inom travsporten och den svenska

bankonstruktionen finns nu i hela världen.

skap om travhästens rörelsefysiologi var en

förutsättning för att kunna förstå hur olika

extremitetsskador uppkommer och hur de om

möjligt kan förhindras. Moderna metoder för

rörelseanalys saknades i mitten av 1960-talet.

Forskare vid dåvarande Veterinärhögskolan

tog därför initiativ till ett tvärvetenskapligt

utvecklingsarbete i samverkan med flera

Höghastighetsfilmning på rullande mattan på Kliniskt Centrum, SLU.

Foto: Björn Hellmén.


ändrad bangeometri minskar skaderiskerna och ökar spelsäkerheten

expertgrupper vid tekniska institutioner och

företag: Kungliga Tekniska Högskolan

(KTH), Försvarets Forskningsanstalt (FOA),

Saab-Scanias Flygdivision, Svenska Ingenjörers

Konstruktions- och Beräkningsföretag

(SIKOB). Inledningsvis testades olika metoder

för rörelseanalys på travhästar i snabbt

tempo. Höghastighetsfilmning bedömdes så

småningom vara den lämpligaste metoden för

ändamålet. Detta initiativ ledde bland annat

till modernisering av landets alla travbanor,

ett avancerat rörelselaboratorium vid

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och en

professur i anatomi och histologi med särskild

inriktning på biomekanik.

Snedbelastning i kurvorna Under det inledande

utvecklingsarbetet höghastighetsfilmades ett

antal travare i tävlingstempo på flera av landets

travbanor. Vid analys av filmer tagna i frontal

projektion (framifrån) genom underdoserade

kurvor observerades kraftiga, tidigare inte

beskrivna, snedbelastningar i extremiteterna,

särskilt i kotledsområdet. Tävlingshästar ansågs

vid denna tidpunkt i Sverige inte tillhöra

"jordbrukets nyttodjur" utan betraktades som

"lyxdjur", varför det var i det närmaste omöjligt

att få utominstitutionella anslag till hästforskning.

Rörelseforskarna vände sig därför

till det internationella travsamfundet och blev

1972 inbjudna till "The 3rd International

Trotting Conference" i USA för att presentera

sina resultat och idéer.

Filmsekvenser tagna med 500 bilder per

sekund visade på ett dramatiskt sätt abnorma

påfrestningar, vilka ingen tidigare hade sett.

Särskilt de nedre delarna av extremiteterna

utsätts för kraftiga belastningar under träning

och tävling på banor med underdoserade kurvor.

Föreläsningen väckte stor internationell

uppmärksamhet och den svenska forskargruppen

tilldelades överraskande ett betydande

flerårigt amerikanskt anslag för banforskning.

Anslagsgivare var: Canadian

Trotting Association, American Trotting

Association, Harness Horseman International

och Harness Tracks of America. Dessa

organisationer hade aldrig tidigare tillsammans

samverkat i forskningssammanhang.

Skadeuppkomst Travhästar utsätts under träning

och tävling för påfrestningar som ligger

nära gränsen för hållfastheten i skelett, leder,

muskler, senor och hovar. Det är välkänt att

endast ett måttligt feltramp lätt orsakar en

akut skada. Vanligare, men inte lika uppmärksammat,

är de små felbelastningar som

ständigt uppkommer till följd av olika störningsorsaker.

Dessa störningar kan vara systematiska

och/eller tillfälliga. De kan vara

miljöbetingade, genom till exempel dåliga

banor, och/eller orsakas av hästen själv,

genom till exempel inkorrekta benställningar.

Dessa mindre felbelastningar leder så småningom

till ökad förslitning, som först debuterar

som stelhet och så småningom kan övergå

till kronisk smärta (hälta). Ur djurskyddssynpunkt,

men också av ekonomiska skäl, måste

givetvis så många av dessa förslitningsorsaker

som möjligt elimineras.

Travbanor bestod tidigare traditionellt av

två raksträckor förenade av svagt doserade

halvcirkelformade kurvor. Kurvdoseringen

som var obetydlig nådde vanligen maximal

lutning först i kurvans mitt. Raksträckorna

var i regel ordentligt doserade (tvärlutande) in

mot sargen, ofta nästan lika mycket som i kurvorna.

Tränare och spelare var väl medvetna

om att galoppinslag var vanligast i kurvorna.

De flesta galopper kom i kurvans början eller

slut. För att kunna bemästra problem i kurvorna

använde tränarna ofta så kallade sidstänger

för att stötta upp och hjälpa hästarna.

Man försökte med andra ord att anpassa hästarna

till en felaktig banutformning och inte

vice versa. Det var också väl känt att störningar

av travaktionen var vanligare och kraftigare

på korta banor med snäva kurvor.

Underdoserade halvcirkulära kurvor Vid snabb

trav genom de svagt doserade kurvorna utsattes

hästarna för en utåtriktad kraft (centrifugalkraft).

För att hålla sig kvar i kurvan måste de

motverka denna kraft genom att ansätta


Travare i höger varv i högt tempo genom underdoserad kurva.

benen i sned vinkel mot underlaget för att

med hjälp av sidriktad friktion bygga upp en

lika stor inåtriktad kraft (centripetalkraft). En

travbana består till cirka 50 % av kurvor varför

det extra arbete som går åt i feldoserade

kurvor innebär betydande energiförluster och

därmed minskade prestationer.

Höghastighetsfilmerna påvisade ett rörelsemönster,

som var "kurvtypiskt", det vill

säga oberoende av varvriktning.

• Kroppen lutas inåt kurvcentrum.

• Hästens bakdel "sladdar" ut mot sulkyns

yttre skalm.

• Tydligt minskad bredd på inre diagonalen

(avståndet mellan framhov nära sargen och

diagonal bakhov).

• Inre benparet, särskilt frambenet, förs långt

in under bålen (adduceras).

• Inre benparets hovar, särskilt frambenets

hov, landar påtagligt snett på den yttre

(laterala) trakten.

• Snedansättningen orsakar en medial brytning

och rotation av frambenet (särskilt i

kotleden) under hela understödsfasen.

• Yttre benparet påverkas inte i någon större

utsträckning och hovarna landar ofta samtidigt

på båda trakterna.

• Inga större onormala brytningar uppkommer

i yttre benparets extremiteter.

ändrad bangeometri minskar skaderiskerna och ökar spelsäkerheten

Tvärlutande raksträckor För att underlätta

banans dränering var raksträckorna vanligen

ganska kraftigt sidolutade in mot sargen.

Hästarna utsattes härigenom av en mot sargen

riktad kraft som måste motverkas för att

de skulle kunna bibehålla ett rakt spår. Detta

stör den normala travaktionen på ett typiskt

sätt. Tvärlutningens betydelse kartlades

genom filmning av travhästar i tävlingstempo

i båda varven. Ett typiskt rörelsemönster fastställdes,

som i princip spegelvändes vid

ändrad varvriktning:

• Bakdelen förs in mot sargen.

• Yttre extremiteterna förs markant in mot

hästens medianplan (adduceras).

• Yttre benparets hovar landar markant på

den yttre trakten.

• Benets och hovens snedansättning mot det

snedlutande banunderlaget medför en

abnorm inåtriktad brytning i det yttre benparets

kotleder under understödsfasen.

• Inre benparet snedansätts endast obetydligt.

• Detta benpars hovar landar plant eller obetydligt

på yttre trakten och någon onormal

brytning uppstår ej i kotleden.

Det observerade onormala rörelsemönstret

kan leda till att hästens naturliga snedhet

("stelhet”/”sidighet") accentueras och att tränarna

tvingas använda en så kallade huvud-

Travare i snabbt tempo på tvärlutande rakbana.


ändrad bangeometri minskar skaderiskerna och ökar spelsäkerheten

stång för att hålla den rakriktad. Denna systematiska

yttre störningsorsak ger upphov till

stelhet i kroppen, ökad förslitning och prestationsminskning.

Även om en viss tvärlutning

av raksträckorna behövs för dräneringen så

bör den för hästarnas skull minskas till ett

absolut minimum.

Övergångskurvor Då hästarnas rörelsemönster

på tvärlutade raksträckor i princip är det motsatta

som under trav genom kurvor uppstår en

kraftig störning vid omställningsögonblicket i

kurvornas början och slut. Dessa störningar

orsakade ofta galoppinslag. Samtliga vid

Elitloppet 1973 höghastighetsfilmade hästar

visade galoppliknande bakbenrörelser medan

frambenen bibehöll normal travaktion när de

lämnade sista kurvan och kom in på upploppssträckan.

För att minska dessa problem kan en mjuk

övergångskurva läggas in vid övergången mellan

en raksträcka och en kurva. Övergångskurvan

karaktäriseras av att dess radie minskar från

att vara i princip oändlig på raksträckan till att

sammanfalla med det cirkulära kurvsegmentets

radie. Den gradvisa minskningen i kurvradie

till övergångskurvans anslutning till

kurvans cirkelsegment kombineras med en

fortlöpande ökning av övergångskurvans

dosering. Då de båda kurvelementen möts är

doseringen lika stor som den i kurvans huvuddel.

En ca 70 m lång övergångskurva lämpar

sig för vanligen förekommande bankonstruktioner.

Termografi Ökad värme är ett tecken på mekanisk

stress ("belastning"). Termografi är en

metod för registrering av värmemönster.

Genom att använda färgfilter kan man också

särskilja områden med olika isotermer ("temperaturintervall"),

varigenom det går att analysera

vilka delar av ett ben som har utsatts för

störst mekanisk stress. Utsätts till exempel det

inre frambenet för onormala påkänningar

under en löpning blir det inte bara allmänt

varmare än det yttre benet utan man kan också

analysera detaljer i värmemönstret.

Med termografi studerades hästar före och

efter arbete på banor med otillräcklig kurvdosering.

Hälften av hästarna arbetades i vänstervarv

och hälften i högervarv. Efter arbete i

snabbt tempo uppvisade särskilt kotledsområdet

på det inre frambenet alltid högre

temperatur än det yttre. Värmemönstret var

som väntat kurvtypiskt, det vill säga oberoende

av varvriktning.

Rakbanor Så fort problemet med underdoserade

kurvor observerades rekommenderade

forskarna att så mycket onödigt snabbarbete

genom underdoserade kurvor som möjligt

skulle undvikas och att de tränare som hade

egna anläggningar skulle anlägga och träna

sina hästar på rakbanor. Så småningom anla-

Termogram på framben före (ovan) och efter (under) snabb trav på

bana med underdoserade kurvor. Bilderna visar nedre delen av

benet där gulare/rödare färgning innebär varmare områden jämfört

med t ex vita/gröna områden.


Nybyggda Skovbo travbana.

Datorpresentation av bandesign.

des den ena rakbanan efter den andra och tio

år efter forskarnas råd var denna banform en

populär och etablerad träningsbana.

Avnämarreaktion Rörelseforskarna sammanfattade

sina iakttagelser och tog i samarbete

med vägbyggnadstekniker på KTH fram ett

datorprogram för geometrisk utformning av

travbanor. Tränare och hästägare reagerade

mycket positivt och engagemanget var stort då

LÄSA MER

Dalin G, Drevemo S, Fredricson I, Jonsson K & Nilsson G. Ergonomic

aspects of locomotor asymmetry in Standardbred horses trotting

through turns. Acta Vet Scand 1973, 38, Suppl 44, 111–139.

Fredricson I, Dalin G, Drevemo S & Hjertén G. A biotechnical approach

to the geometric design of racetracks. Equine vet J 1975, 7, 91–96.

Fredricson I, Dalin G, Drevemo S, Hjertén G, Nilsson G & Alm L O.

Ergonomic aspects of poor racetrack design. Equine vet J 1975, 7,

63–65.

ändrad bangeometri minskar skaderiskerna och ökar spelsäkerheten

dessa nya idéer presenterades på travbanor

runt om i landet. Svenska Travsportens

Centralförbund reagerade dock inte lika positivt,

sannolikt mest beroende på att de föreslagna

åtgärderna kostade mycket pengar,

och ingenting hände. Så plötsligt förändrades

situationen dramatiskt. En helt ny travbana

skulle byggas utanför Köpenhamn (Skovbo)

och rörelseforskarna vid SLU fick i uppdrag

att projektera den. En bana med optimal

kurvdosering, obetydlig tvärlutning på raksträckorna

och rekommenderade övergångskurvor

blev nu äntligen verklighet. Resultatet

blev en succé. Travarna gick som på räls och

tränarna kunde snart ta bort sid- och huvudstänger

på de flesta hästarna. Inom kort hade

också geometrin på Färjestads, Halmstads

och Solvallas travbanor modifierats.

ATG tillkom 1974 och en bankommitté

bildades med övergripande ansvar för utveckling

och underhåll av landets trav- och

galoppbanor. Rörelseforskningsgruppen var

representerad i kommittén och 1978 gjordes en

större enkätundersökning på ATGs uppdrag

för att kartlägga tränarkårens uppfattning om

de ombyggda travbanorna. Samtliga landets

tränare (337) fick enkäten och 252 (75 %) svarade.

Travtränarnas reaktion var överväldigande

positiv. På frågan om de ansåg "att de

ombyggda banorna är sämre, bättre eller lika

bra som de icke ombyggda" svarade samtliga

– BÄTTRE! Detta entydiga svar fick en avgörande

betydelse för att landets samtliga travbanor

snabbt byggdes om i princip enligt

rörelseforskarnas rekommendationer. Denna

satsning är en av flera anledningar till att

svensk travsport idag håller världsklass.

Fredricson I, Dalin G, Drevemo S & Hjertén G. Travhästens arbetsmiljö.

Svensk VetTidn 1977, 2(29), 45–52.

Darenius A, Fredricson I, Björne K, Dalin G, Drevemo S & Hjertén G.

Svensk travsport satsar miljoner på förbättrad tävlingsmiljö.

Svensk VetTidn 1978, 15(30), 557–563.

Fredricson I, Bergqvist A, Björne K, Hjertén G, Dalin G & Drevemo S.

Doserad träflisbana på Jägersro – miljonsatsning på galoppsport

och ergonomi. Svensk VetTidn 1981, 33(15/16), 381–387.

More magazines by this user
Similar magazines