Täkt av stenmaterial i Pernå - Lovisa havsområde ...

Täkt av stenmaterial i Pernå - Lovisa havsområde 

Miljökonsekvensbeskrivning 

1.3.2006 

Insinööritoimisto Paavo Ristola Oy

18529 

FORSTSTYRELSEN MORENIA 

TÄKT AV STENMATERIAL I PERNÅ–LOVISA HAVSOMRÅDE 

MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING 

INNEHÅLL 

1 INLEDNING ...................................................................3 

2 PROJEKTANSVARIG ...................................................3 

3 ANKNYTNING TILL ANDRA PROJEKT OCH PLANER 4 

3.1 Anknytning till andra projekt ........................................... 4 

3.2 Projektets förhållande till planer och program .............. 4 

4 BESKRIVNING AV PROJEKTET ..................................5 

4.1 Definiering av projektet .................................................. 5 

4.2 Projektets avsikt och mål ............................................... 5 

4.3 Verksamhet i anslutning till projektet ............................. 6 

4.3.1 Upptagning och sjötransport av stenmaterial ..............6 

4.3.2 Mellanlagring och förädling av stenmaterialet ..............6 

4.3.3 Landtransport av stenmaterial .......................................6 

4.4 Planeringssituation och tidsplan för genomförandet .... 6 

5 BEDÖMDA ALTERNATIV .............................................8 

5.1 Att inte alls genomföra projektet .................................... 8 

5.2 Att utvinna material på alla undersökningsområdena .. 8 

5.3 Undersökningsområden ................................................ 8 

6 MILJÖNS NUVARANDE TILLSTÅND ..........................8 

6.1 Allmän beskrivning ......................................................... 8 

6.2 Jordmån och berggrund, havsbottnens tillstånd .......... 8 

6.3 Försvarsmaktens skjutområde ......................................9 

7 AVGRÄNSNING AV BEDÖMNINGSUPPGIFTEN SAMT 

BEDÖMNINGSMETODER ................................................10 

7.1 Bedömningsuppgift ....................................................... 10 

7.2 Avgränsning av det område som skall bedömas ......... 10 

7.3 Använt informationsmaterial samt bedömningsmetoder 10 

7.3.1 Konsekvenser för vattenkvaliteten .................................11 

7.3.2 Konsekvenser för vattenströmmarna ............................12 

7.3.3 Konsekvenser för vattenvegetationen ...........................12 

7.3.4 Konsekvenser för bottenfaunan ....................................12 

7.3.5 Konsekvenser för fiskbeståndet ....................................12 

7.3.6 Konsekvenser för fågelbeståndet .................................13 

7.3.7 Konsekvenser för skyddsområden ...............................13 

7.3.8 Konsekvenser för marinarkeologiska objekt .................13 

7.3.9 Konsekvenser för yrkes- och fritidsfiske ........................13 

7.3.10 Konsekvenser för turismen ............................................13 

7.3.11 Konsekvenser för trafiken ..............................................13 

7.3.12 Bullerkonsekvenser ........................................................13 

7.3.13 Damningskonsekvenser ................................................14 

7.3.14 Konsekvenser för landskapet ........................................14 

7.3.15 Sociala konsekvenser ....................................................14 

7.3.16 Uppskattning av miljöriskerna .......................................14 

7.3.17 Områdesanvändning ....................................................14 

2006 Insinööritoimisto Paavo Ristola Oy 

1.3.2006 

8 DE UNDERSÖKTA OMRÅDENAS NUVARANDE 

TILLSTÅND OCH UPPSKATTADE 

MILJÖKONSEKVENSER ................................................ 15 

8.1 Konsekvenser för vattenkvaliteten ................................. 15 

8.1.1 Nuvarande tillstånd ........................................................15 

8.1.2 Konsekvenser ...............................................................17 

8.2 Konsekvenser för vattenströmmarna ............................ 20 


8.2.2 Konsekvenser ................................................................20 

8.3 Konsekvenser för vattenvegetationen ........................... 20 


8.3.2 Konsekvenser ................................................................20 

8.4 Konsekvenser för bottenfaunan ..................................... 21 

8.4.1 Nuläge ............................................................................21 

8.4.2 Konsekvenser ................................................................23 

8.5 Konsekvenser för fiskbeståndet .................................... 23 

8.5.1 Nuläge ............................................................................23 

8.5.2 Konsekvenser ................................................................24 

8.6 Konsekvenser för fågelbeståndet .................................. 25 

8.6.1 Nuläge ...........................................................................25 

8.6.2 Konsekvenser ...............................................................25 

8.7 Konsekvenser för skyddsområden ................................ 26 

8.7.1 Nuläge ............................................................................26 

8.7.2 Konsekvenser ..............................................................28 

8.8 Konsekvenser för fisket ................................................. 28 

8.8.1 Nuläge ...........................................................................28 

8.8.2 Konsekvenser ................................................................30 

8.9 Konsekvenser för marinarkeologiska objekt ................. 30 

8.9.1 Nuläge ...........................................................................30 

8.9.2 Konsekvenser ................................................................30 

8.10 Konsekvenser för turismen ............................................ 30 

8.10.1 Nuläge ...........................................................................30 

8.10.2 Konsekvenser ...............................................................31 

8.11 Konsekvenser av trafiken ............................................... 31 

8.11.1 Vattentrafik .....................................................................31 

8.11.2 Landtrafik .......................................................................31 

8.12 Bullereffekter ................................................................... 32 

8.12.1 Täktverksamheten .........................................................32 

8.12.3 Vidaretransport ..............................................................34 

8.13 Dammkonsekvenser ...................................................... 34 

8.14 Konsekvenser för landskapet ........................................ 34 

8.15 Sociala konsekvenser .................................................... 34 

8.16 Uppskattning av miljörisker ............................................ 34 

8.17 Områdesanvändning ..................................................... 34 

8.17.1 Undersökta områden .....................................................34 

8.17.2 Terminalområden ..........................................................35 

8.17.3 Projektets förhållande till markanvändningsplaner .......36 

8.18 Konsekvenser för utnyttjande av naturresurser ............. 36 

8.19 Konsekvenser efter avslutad verksamhet ...................... 37 

1

9 MINSKNING AV DE SKADLIGA KONSEKVENSERNA 

.......................................................................................38 

9.1 Avgränsning av täktområdet .......................................... 38 

9.2 Tidpunkt för verksamheten ............................................ 38 

9.3 Täktverksamhet och sjötransport .................................. 38 

9.4 Vidareförädling och mellanlagring av stenmaterialet .... 38 

9.5 Landtransport av stenmaterial ....................................... 39 

9.6 Hantering av miljörisker ................................................. 39 

10 OSÄKERHETSFAKTORER VID BEDÖMNINGEN .......39 

11 PLANER, TILLSTÅND OCH BESLUTS SOM KRÄVS FÖR 

PROJEKTET ......................................................................40 

11.1 Miljökonsekvensbedömning .......................................... 40 

11.2 Tillstånd enligt vattenlagen ............................................ 40 

11.3 Andra tillstånd ................................................................. 40 

11.4 Planer .............................................................................. 40 

12 FÖRSLAG TILL UPPFÖLJNINGSPROGRAM .............40 

13 BEDÖMNINGSFÖRFARANDE OCH DELTAGANDE ...41 

13.1 Bedömningsförfarandets förlopp .................................. 41 

13.2 Arrangemang för deltagande ........................................ 42 

14 SAMMANDRAG ............................................................43 

14.1 Beskrivning av projektet ................................................. 43 

14.2 Sammandrag av konsekvenser och jämförelse av alternativ 

43 

14.3 Bedömning av projektets genomförbarhet ................... 45 

15 KÄLLOR ........................................................................49 

2 

Forststyrelsen Morenia, Täkt av stenmaterial i Pernå–Lovisa havsområde, Miljökonsekvensbeskrivning

18529 

FORSTSTYRELSEN MORENIA 

TÄKT AV STENMATERIAL I PERNÅ–LOVISA HAVSOMRÅDE 

MILJÖKONSEKVENSBESKRIVNING 

1 INLEDNING 

Forststyrelsen Morenia har kartlagt resurserna av stenmaterial 

i Fin-lands havsområden samt vilka områden som är lämpade 

för täkt av stenmaterial. Noggrannare undersökningar har 

gjorts på 10 orter. På basis av utredningarna har Morenia beslutat 

att starta en miljökonse-kvensbedömning av utvinning 

av stenmaterial utanför Pernå–Lovisa. 

Enligt lagstiftningen förutsätter ett projekt för täkt av stenmaterial 

ett förfarande vid miljökonsekvensbedömning (MKB), om 

arealen av det område där sten, grus eller sand skall brytas 

eller grävas upp är över 25 hektar stort eller om den materialmängd 

som skall utvinnas är minst 200 000 kubikmeter 

fast mått per år. Målet med miljökonse-kvensbedömningen är 

att få fram information om miljökonsekvenser-na för planering 

och beslutsfattande samt att öka befolkningens till-gång till 

information och möjlighet att delta. Bedömningen är också 

en förutsättning för att projektet skall kunna beviljas tillstånd 

enligt vat-tenlagen. 

Målet för det här projektet är en täkt av 600 000 – 800 000 m3 havs-sand och -grus per år utanför Pernå–Lovisa. Den mängd 

massa som tas upp under 10 års tid blir då sammanlagt cirka 

6–8 miljoner kubikme-ter. Det kan också bli aktuellt att ta upp 

material under en kortare tids-period (3–4 år) om material 

behövs t.ex. som fyllning i hamnen. Stenmaterialet samlas 

upp från havsbottnen genom sugmuddring till ett fartyg, som 

beroende på fartygstyp kan föra 3 000–21 000 m3 sand åt 

gången i land. Vattendjupet på de planerade täktområdena 

varierar mellan några meter och cirka 40 meter. Materialet förs 

till lämpliga lagerområden i hamnen eller används direkt t.ex. 

som fyllning i ham-nen. Lossningen i hamnen sker beroende 

på användningsändamål i an-tingen vått eller torrt tillstånd. 


2 PROJEKTANSVARIG 

Morenia är en självständig resultatenhet under Forststyrelsen 

och sköter frågor i anslutning till utnyttjande av stenmaterial 

på statens mark. Det inledde sin verksamhet vid årsskiftet 

2002–2003, då Forststyrelsens marktäktsverksamhet lösgjordes 

till en separat resultatenhet från Laatumaa, som är inriktat 

på handel med tomter, skogsfastigheter och jordmaterial. 

Forststyrelsen bolagiserade sin affärsverksamhet i jordmaterialbranschen 

i början av mars 2006, varvid Forststyrelsen 

Morenia ombildades till aktiebolaget Morenia Oy (nedan 

Morenia). 

I tjänsterna ingår arbete och produkter inom produktion och 

leverans av sand, grus, kross och förädlat material. Morenias 

egna resurser av jordmaterial är betydande och antalet gällande 

täkttillstånd för stenmaterial är cirka 400. Företaget 

samarbetar med dem som bryter, förädlar och transporterar 

sten och stenmaterial. 

År 2004 hade Morenia en omsättning på cirka 15 miljoner euro. 

Mätt i leveransmängder (ca 6,5 milj. ton per år) är Morenia 

den näststörsta leverantören av stenmaterial i Finland med 

en marknadsandel på 3,5 %. De största kunderna är väg- och 

betongindustrin, VR-koncernen, asfaltföretag samt städer och 

kommuner. 

Morenia följer de värderingar som Forststyrelsen tillsammans 

med sina samarbetspartners har gjort upp. Det centrala i 

dessa värderingar är ansvarsfull skötsel och användning av 

naturresurserna, kundorientering, samarbete, välmående 

personal samt lönsamhet. I all verksamhet följs ett kvalitetssystem 

enligt standarden ISO 9001 och ett miljösystem enligt 

standarden ISO 14001 samt Forststyrelsens miljöpolicy. 

Ytterligare information finns på internet under adressen www. 

morenia.fi 

3

3 ANKNYTNING TILL ANDRA PROJEKT OCH PLANER 

3.1 Anknytning till andra projekt 

Som fyllning i Kotka hamn behövs i en nära framtid betydande 

mängder stenmaterial, vilket betyder att det projekt som här 

bedöms har beröringspunkter med utbyggnaden av hamnområdet 

i Kotka. 

I havsområdet finns också andra planer som kan ha beröringspunkter 

med projektet och som därför beaktas i MKB: 

• Fördjupning av farleden till Lovisa. Farleden till Lovisa har 

nu ett djup på 8,5 meter. Farledens djupmarginal är liten. 

Vid lågt havsvattenstånd minskar därför det djup som farleden 

kan erbjuda. En fördjupning av farleden från 8,5 till 

9,5 meter planeras under åren 2005–2006. 

• Fördjupning av farleden till Fredrikshamn. I utvecklingsprogrammet 

för farlederna i havsområdet och insjöfarlederna 

har det föreslagits att en uträtning av farleden skall 

undersökas samt att farleden skall fördjupas från nuvarande 

10 till 12 meter under åren 2005-2006. 

• Utbyggnad av hamnen i Fredrikshamn. Den ökade godstrafiken 

i Fredrikshamns hamn förutsätter en utveckling 

av de nuvarande kajerna och nya hamnområden. 

Utbyggnaden av hamnens södra och östra delar skall 

enligt planerna slutföras fram till år 2010. 

• MKB för utbyggnaden av Mussalo hamn i Kotka. De projektalternativ 

som framlades i MKB-programmet (till påseende 

28.12.2005–17.2.2006) är förutom 0-alternativet 

(nuvarande situation) utbyggnadsalternativen i väst och 

sydväst i Mussalo hamn. Båda utbyggnadsalternativen 

inkluderar också en utbyggnad i nordost enligt olika alternativa 

modeller. I Mussalo framskrider den pågående 

utfyllnaden av Palaskylänlahti och utbyggnaden av industriområdet 

som separata projekt. 

• 

Vindkraftsutredning i Östra Nyland och Kymmenedalen. På 

beställning av Östra Nylands förbund och Kymmenedalens 

förbund har områden lämpade för vindkraftsproduktion 

både på land och i havsområdet kartlagts under år 2004. 

4 

3.2 Projektets förhållande till planer och program 

I programmet för inventering av den marina undervattensmiljön 

(VELMU), som skall genomföras under åren 2004–2010, 

samlas information in om naturtyps- och artdiversiteten i undervattensmiljön. 

Kartläggningar i anslutning till inventeringsprogrammet 

görs i Skärgårdshavet, Kvarken, Finska viken, 

Bottenviken och Bottenhavet. I Finska viken görs inventeringen 

år 2006. Inventeringsprogrammet för de havsområden 

som Forststyrelsen administrerar (MERLIN) framskrider jämsides 

med inventeringarna av de nationella havsområdena. 

Huvudmålet i Finlands program för skydd av Östersjön (statsrådets 

principbeslut 26.4.2002) är att påverka vattnets och 

den marina miljöns tillstånd i Finska viken, Skärgårdshavet, 

Ålands hav, norra delen av den egentliga Östersjön samt 

Bottniska viken. I skyddsprogrammet har mål ställts upp bl.a. 

för att minska olägenheterna av eutrofiering samt för att minska 

de risker som farliga ämnen orsakar. I programmet finns 

dessutom mål för hållbar användning av Östersjön. Målet är 

att också göra upp en täktplan för havssand och stenmaterial. 

Planen skall omfatta Finlands alla kustområden. 

På en generell nivå har täkt av stenmaterial från havsbottnen 

behandlats i Helsingforskommissionens (HELCOM) rapport 

Nr 76 och i rekommendationerna Nr 19/1. I rapporten beskrivs 

de vanligast använda täktteknikerna samt de konsekvenser 

som observerats i uppföljningsundersökningar. I rekommendationerna 

ges allmänna anvisningar om hur man skall beakta 

miljön vid utvinning av stenmaterial från havsbottnen. I 

betänkandet från miljöministeriets arbetsgrupp för havssand 

(1987) gavs också anvisningar för täkt av stenmaterial från 

havsbottnen. Betänkandet från arbetsgruppen för havssand 

var baserat på en försökstäkt vid Långviran i Pyttis år 1985 

samt omfattande undersökningar i samband med täkten. 


4 BESKRIVNING AV PROJEKTET 

4.1 Definiering av projektet 

Projektet omfattar täkt av sammanlagt cirka 6–8 miljoner kubikmeter 

stenmaterial från havsbottnen under 10 års tid. 

Avsikten är att materialet skall användas för verksamheten 

hos Morenias kunder (hamnbyggen, byggnads- och betongindustrin, 

väg- och banbyggen, kommunalteknik m.m.). Det 

viktigaste enskilda objektet skulle sannolikt bli Kotka hamn, 

som skall byggas ut i Mussalo och Palaskylänlahti inom de 

närmaste åren och då behöver totalt cirka 5–6 miljoner kubikmeter 

stenmaterial. 

Täkten av stenmaterial kommer att ske vid öppet vatten mellan 

april och november-december. Täktmängderna och tidpunkterna 

varierar i perioder beroende på efterfrågan. Beroende 

på fartygsmodell tar det från några veckor till tre månader att 

få upp den mängd stenmaterial som årligen kommer att tas. 

De områden (A, B, C) som undersökts i miljökonsekvensbedömningen 

anges i figur 4.1. Kartorna anger de intressanta 

förekomsterna av stenmaterial i havsområdet. De egentliga 

täktområdena kan avgränsas inom förekomsterna. Områdena 

Figur 4.1. Läget för de undersökta områdena A, B och C i kustområdet utanför Pernå–Lovisa. 


finns på vattenområden som administreras av Forststyrelsen. 

Det stenmaterial som kan utvinnas består av sand och grus. 

På fastlandet undersöks miljökonsekvenserna av lossning, 

mellanlagring och förädling av massorna. Konsekvenserna av 

trafiken utreds fram till närmaste huvudvägnät. 

4.2 Projektets avsikt och mål 

Det projekt som skall bedömas i MKB-förfarandet är täkt och 

utnyttjande av stenmaterial från havsbottnen nära kusten. 

Täkten av stenmaterial på det aktuella havsområdet är baserad 

på resursernas mängd och höga kvalitet, lokal efterfrågan 

och billigare transportkostnader än per landsväg. Tanken 

är att anlägga en terminal för stenmaterial på hamnområdet 

i Kotka samt eventuellt i Lovisa och Fredrikshamn. Därifrån 

kan materialet säljas till dem som behöver. Stenmaterialet 

kan också användas direkt för de byggnadsbehov som finns 

i hamnarna vid kusten. 

5

4.3 Verksamhet i anslutning till projektet 

4.3.1 Upptagning och sjötransport av stenmaterial 

Stenmaterialet tas upp från havsbottnen genom sugmuddring 

(fartyg av s.k. Hopper-typ, figur 4.2). Beroende på fartygstyp 

går det att lasta högst ca 3 000–21 000 m3 sand och grus på 

ett fartyg. Täkthastigheten med ett medelstort mudderverk är 

cirka 600 m3 i timmen. 

 

Figur 4.2. Den belgiska sugmuddraren Lange Wapper 

arbetade utanför Helsingfors hösten 2004. 

Det finns flera olika sugmuddringstekniker. Muddringsfartyget 

kan vara stationärt under muddringen och suga stenmaterial 

med ett sugrör direkt från området under fartyget. Då uppstår i 

allmänhet cirka 5–10 meter djupa och några tiotal meter breda 

gropar i bottnen. Fartyget kan också vara i ständig rörelse. I 

det fallet blir det beroende på fartyget 0,5–1 meter djupa och 

2–50 meter breda stråk i bottnen. Med båda metoderna kan 

man vid behov genomföra täkten så att det inte uppstår sänkor 

med branta kanter på täktområdet. 

Vid behov lösgörs stenmaterialet med en vattenstråle med 

högt tryck eller genom att harva bottnen i samband med sugmuddringen. 

Det finaste materialet (kornstorlek under 0,1 mm) 

sköljs delvis tillbaka ut i omgivningen redan vid muddringen. 

Största delen av det finfördelade materialet sköljs från fartyget 

ut i havet när vattnet från sugmuddringen avleds. I allmänhet 

avleds vattnet centralt med ett avledningsrör som går till cirka 

10 meters djup. Mängden fint material varierar mellan olika 

markskikt och områden på täktområdena. Skikten med störst 

andel fint material finns i allmänhet vid ytan av havsbottnen, 

vilket innebär att utsköljningen av fint material är störst då täkten 

börjar och varje gång man flyttar till ett nytt område. 

Ett muddringsfartyg som kan ta cirka 6 000 m3 gör en till tre 

muddrings- och lossningsresor per dag. Materialet transporteras 

till hamnen, där lossning och mellanlagring ordnas. 

Fartyget kräver ett farledsdjup på minst 8 m. Större fartyg som 

tar 6 000–13 000 m3 gör dagligen en till fyra muddrings- och 

lossningsresor och kräver minst 10 meters djupgång. 

4.3.2 Mellanlagring och förädling av stenmaterialet 

Lossningen i hamnarna sker huvudsakligen i torrt tillstånd, då 

materialet kommer att förädlas och levereras för användning 

på land. Vid lossning i torrt tillstånd lyfts sanden från fartyget 

t.ex. med en skopa till en transportör, som för materialet 

till lagerområdet. Vid lossning i torrt tillstånd är materialet vid 

6 

lastningen fortfarande en aning fuktigt, vilket gör att sanden 

inte dammar. 

Om materialet används för utfyllnad i hamnen eller motsvarande 

byggobjekt lossas materialet i vått tillstånd. Då sprutas 

blandningen av sand och vatten från fartyget till lossningsområdet. 

Området är avskilt med en jordvall eller också får den 

nya markgränsen med hjälp av sanden småningom flytta sig 

ut mot havet. En del av fartygen kan lossa sin last genom att 

fälla ut den genom bottenluckor. Tömning genom bottnen kräver 

betydligt större vattendjup än tömning genom sprutning. 

För den sand och det grus som tas från havsbottnen har 

man preliminärt planerat anlägga terminaler för stenmaterial 

på hamnområdet i Kotka samt eventuellt också på hamnområdena 

i Lovisa och Fredrikshamn. Materialet kan vid behov 

också transporteras någon annanstans för olika projekt. 

Figurerna 4.3–4.5 visas preliminära kartbilder av de terminaler 

som eventuellt placeras i Kotka, Lovisa och Fredrikshamn. 

Inget beslut har ännu fattats om den slutgiltiga placeringen av 

terminalerna, så bilderna är bara ungefärliga. 

En terminal för stenmaterial är ett 3–5 ha stort område med 

plats för cirka 200 000–300 000 m3 åt gången. Förutom det 

egentliga lagerområdet finns också en stenmaterialvåg, 

vågrum och arbetarnas personalutrymmen på området. De 

produkter som skall säljas kan alternativt vägas på hjullastarvågar, 

varvid det inte behövs några fasta vågar eller byggnader. 

För förflyttning av material från lossningsbryggan kan 

transportörer byggas till lagerområdet. 

På terminalområdet för stenmaterial förädlas rågrus och -sand till 

färdiga produkter. Vid förädlingen används siktning och beroende 

på råvarans grovlek eventuellt också krossning. Krossningen 

kommer att ske tidvis, ungefär vartannat år och som längst 3–4 

veckor per gång. De sortiment av stenmaterial som produceras 

beror på marknadsbehovet i området samt råvarans kvalitet. 

4.3.3 Landtransport av stenmaterial 

Från mellanlagringsplatserna transporteras materialet främst 

med lastbil och släpvagn till kunderna. En bil kan transportera 

cirka 40 ton stenmaterial åt gången. Beroende på marknadssituationen 

orsakar materialtransporterna som mest trafik med 

cirka 30–50 lastbilar per dag. 

Om materialet används som fyllning i hamnen orsakar verksamheten 

ingen transporttrafik och därmed förknippade konsekvenser 

på det allmänna vägnätet. Därför är stenmaterial 

från havsområdet en mycket lämplig lösning vid stora arbeten 

i hamnen med tanke på miljön. 

4.4 Planeringssituation och tidsplan för 

genomförandet 

Förfarandet vid miljökonsekvensbedömning tar i sin helhet 

ungefär ett år och kommer att slutföras ungefär i juni 2006. 

Därefter kan tillstånd enligt vattenlagen sökas för den lösning 

som valts. 

Det är ännu inte aktuellt med beslut om projektet, vilken lösning 

som skall väljas och detaljplanering av projektet. Miljökonsekve 

nsbedömningen kommer att ge material för beslutsprocessen. 

Tidpunkten för projektstart beror på de skeden som föregår 

starten. Enligt nuvarande bedömning finns det förutsättningar 

att inleda täktverksamhet ungefär år 2006–2007. 


Figur 4.3. Läget för terminalen 

för stenmaterial och de eventuella 

utfyllnadsområdena på Kotka 

hamnområde. 

Figur 4.4. Läget för det eventuella 

utfyllnadsområdet på 

Lovisa hamnområde. 

Figur 4.5. Läget för terminalen 

för stenmaterial och de eventuella 

utfyllnadsområdena på 

hamnområdet i Fredrikshamn. 


7

5 BEDÖMDA ALTERNATIV 

De alternativ som undersökts i MKB är: 

• Att inte alls genomföra projektet, ingen täktverksamhet 

• Att utvinna stenmaterial på alla undersökningsområdena 

A, B och C 

• Att utvinna stenmaterial på en del av undersökningsområdena 

Någon detaljerad täktplan för projektet har ännu inte gjorts 

upp och därför är täktområdena ännu inte exakt avgränsade. 

I det här MKB-förfarandet studeras miljökonsekvenserna av 

utvinning på de undersökta förekomsterna. Beroende på efterfrågan 

på stenmaterial kommer projektet att pågå 3–10 år. 

5.1 Att inte alls genomföra projektet 

Enligt MKB-lagen var ett av de studerade alternativen att projektet 

för täkt av stenmaterial i Pernå–Lovisa havsområde inte 

alls genomförs. I den situationen uppstår inga egentliga miljökonsekvenser 

av projektet på havs- eller landområdet. Om 

projektet inte genomförs kommer trycket på exploatering av 

grus från åsarna att öka. Transporter av stenmaterial från fastlandet 

för utfyllnadsbehoven i hamnarna skulle då innebära 

trafikkonsekvenser på vägnätet. 

Morenia har inte något ersättande material på det aktuella området. 

Därför är det inget egentligt alternativ till projektet att använda 

annat material från annat håll i stället. Ersättande material 

kan alltså i det här sammanhanget studeras endast på en 

generell nivå. Ersättande material kunde vara t.ex. sprängsten 

från gruvor eller nybyggen. 

5.2 Att utvinna material på alla 

undersökningsområdena 

I det här mest omfattande alternativet utnyttjas reserverna av 

stenmaterial på havsbottnen på alla de tre undersökningsområdena 

(A, B och C). Det går också att utnyttja förekomsterna 

samtidigt, eftersom det finns skillnader i kvalitet mellan de 

olika områdena. 

5.3 Undersökningsområden 

Täktverksamheten kan koncentreras till ett visst undersökningsområde. 

Områdenas läge framgår av figur 4.1 ovan. 

Miljöns nuvarande tillstånd i havsområdet, förekomster m.m. 

beskrivs nedan i avsnitt 6.1 – 6.3. 

8 

6 MILJÖNS NUVARANDE TILLSTÅND 

6.1 Allmän beskrivning 

De områden som undersökts i projektet ligger utanför 

Pernå–Lovisa, i havsområdet utanför skärgårdsområdet. 

Undersökningsområdena ligger helt på vattenområden som 

ägs av staten. Ett av områdena ligger på ett skjutområde som 

administreras av Försvarsmakten. Lovisa kärnkraftverk ligger 

på ön Hästholmen knappt 20 kilometer norr om undersökningsområdena. 

Kännetecknande för havsområdet utanför Lovisa, då man rör 

sig från land ut mot havet, är flera bassänger efter varandra 

avskilda av sund och grunda undervattenströsklar. Utanför 

Lovisa kan man tydligt urskilja den inre och den yttre skärgården. 

Öppna havet i Finska viken tar vid cirka 15 kilometer från 

kusten vid Orrengrund. Undersökningsområdena ligger cirka 

4–5 km från skärgårdszonens yttre rand. 

Kymmene älv samt de betydligt mindre Lovisaån, Forsby å 

och Tessjöån rinner ut i det här undersökta havsområdet. Den 

västra grenen av Kymmene älv rinner ut i Abborrforsviken öster 

om Lovisa. Tessjöån rinner ut i Kullafjärden och därifrån 

fortsätter vattnet via Abborrforsviken till havsområdet. 

Den västra grenen av Kymmene älv för med sig sött vatten till 

Abborrforsviken cirka 150 m3 /s. Åvattnet sprids ovanpå havsvattnet 

som ett några meter tjockt skikt. Åmynningen ligger 

cirka 30 kilometer från undersökningsområdena, som alltså 

med undantag av flödestoppar inte hör till det omedelbara 

influensområdet för Kymmene älv. 

Lovisa stad äger en stor del av kustvattnet utanför Lovisa. En 

del av vattnen utanför Lovisa administreras av två delägarlag 

som finns på området. Utanför Pernå finns många vattenområden 

som ägs av privatpersoner och det finns sammanlagt 

över hundra olika delägarlag. På hela kustområdet 

Pernå–Lovisa finns cirka 3 000 vattenområdesägare som är 

med i delägarlag. 

6.2 Jordmån och berggrund, havsbottnens 

tillstånd 

Geologiska forskningscentralen undersökte år 1997 på uppdrag 

av Forststyrelsen (Morenia) sand- och grusförekomsterna 

på havsbottnen söder om Lovisa och sydväst om Hangö. 

De undersökta områdena omfattade sammanlagt 350 km 2 . 

Vid ekolodning användes 500 meters linjeavstånd och som 

undersökningsmetoder användes akustisk-seismisk ekolodning 

(ekolod, sidoseende ekolod och seismiskt reflexionsekolod). 

Tolkningen av materialet från ekolodningen säkerställdes 

genom provtagning med vibrationsborrning och analys 

av jordartsprover. Utanför Lovisa kompletterades undersökningarna 

ytterligare med undersökningar av prover som togs 

med gripskopa på de undersökta områdena A och B hösten 

2004. 

Bildningarna utanför Lovisa består huvudsakligen av glacifluviala 

åsar. Åsmaterialet består främst av sand och fint grus. 

Området hör till ett rapakiviområde och därför finns det i allmänhet 

stenar och stenblock vid ytan av förekomsterna. 


Undersökningsområde A 

Undersökningsområde A ligger cirka fyra kilometer sydsydost 

om Hamnskär. Undersökningsområdets areal är cirka 126 

hektar och där finns cirka 12 miljoner kubikmeter sand/grus. 

Förekomsten är cirka en kilometer lång och två kilometer bred 

och består av en deltaformad grus- och sandbildning bestående 

av några tungor. Förekomsten består främst av sand 

och grus samt ett stenigt ytskikt (de flesta stenarna har en 

diameter på 5–20 cm). Bildningens tjocklek varierar från några 

meter till cirka 15 meter. Bildningens yta är ställvis mycket 

stenig. Berget kommer ställvis mycket nära bildningens yta. 

Vattendjupet på området är mellan 13 och cirka 30 meter. 

Undersökningsområde B 

Undersökningsområde B ligger cirka fyra kilometer söder 

om Tainio fyr. Undersökningsområdets areal är cirka 48 

hektar och där finns cirka 5 miljoner kubikmeter sand/grus. 

Undersökningsområdet ligger delvis på farledsområdet 

Orrengrund–Kotka. 

Förekomsten består av en cirka tre kilometer lång ås i nordvästlig-sydostlig 

riktning. Materialet varierar från medelgrov 

sand till fint grus. Ytskiktet är på många ställen stenigt. I den 

norra delen är förekomsten relativt låg och smal, men längre 

söderut är förekomstens tjocklek som mest cirka 15 meter. 

Vattendjupet på området är cirka 15–40 m. 

Undersökningsområde C 

Undersökningsområde C ligger cirka två kilometer öster om 

Tainio fyr. Undersökningsområdets areal är cirka 275 hektar 

och där finns cirka 25 miljoner kubikmeter sand/grus. 

Undersökningsområdet ligger delvis på farledsområdet 

Orrengrund-Kotka. 

Förekomsten består av en cirka fem kilometer lång ås i nordvästlig-sydostlig 

riktning. Mitt i bildningen kommer berget 

ställvis ända upp till ytan av åsen, och där innehåller åsens 

material mycket stenblock. Vattendjupet varierar från mindre 

än fem meter till cirka 30 meter. 

Undersökningsområde C ligger på Försvarsmaktens skjutområde. 

Detta medför vissa särdrag för användningen av området, 

vilket beskrivs närmare i avsnitt 6.3. 

6.3 Försvarsmaktens skjutområde 

Undersökningsområde C ligger i sin helhet på Försvarsmaktens 

skjutområde, vilket innebär att man måste komma överens 

med Försvarsmakten för att få röra sig på och använda området. 

Enligt utlåtande från Försvarsmakten är det möjligt att 

utnyttja stenmaterial på skjutområdet, dock med beaktande 

av att all verksamhet på området sker på verksamhetsidkarens 

eget ansvar. 

Försvarsmaktens skjutområde har använts som övningsområde 

för sjöstridskrafterna ända sedan 1960-talet. Hela skjutområdet 

har aktivt använts och kommer fortsättningsvis att 

användas. Det har skjutits på skjutområdet i årtionden, så man 

får anta att det finns odetonerad ammunition på havsbottnen. 

På området har man främst skjutit med 75–100 mm kanoner, 

som har 2–15 kg sprängämne/projektil. Odetonerade granater 

kan orsaka risker vid sugmuddring av stenmaterial. 


Figur 6.1. Stenmaterial på havsbottnen på område B (provtagning 

med gripskopa). 

Figur 6.2. Undersökningsområdenas läge i förhållande till 

skjutområdet. 

Odetonerad ammunition kan lokaliseras genom dykning, sidoseende 

ekolodning eller med en undervattensminräfsa. En 

osäkerhet vid lokalisering genom dykning är att det är svårt att 

lokalisera granater som finns inne i sedimentet. Sidoseende 

ekolodning är en metod som har vissa osäkerhetsfaktorer. En 

minräfsa kan däremot anses vara en säker metod för lokalisering 

av odetonerade granater. 

Enligt försvarsmaktens uppskattning går det att utvinna stenmaterial 

också på skjutområdet. Det muddrade stenmaterialet 

kan sugas upp till fartyget genom ett rensgaller som hindrar 

odetonerade granater från att komma upp i fartyget. Även om 

en granat detonerar då den träffar gallret skulle det ändå inte 

påverka fartyget eller dess besättning. Däremot kan muddringsfartygets 

sugrör skadas vid en eventuell detonation. 

9

7 AVGRÄNSNING AV BEDÖMNINGSUPPGIFTEN 

SAMT BEDÖMNINGSMETODER 

7.1 Bedömningsuppgift 

I förfarandet vid miljökonsekvensbedömning bedömdes miljökonsekvenserna 

av utvinning av stenmaterial i havsområdet 

utanför Pernå och Lovisa i den omfattning som MKB-lagen 

och -förordningen förutsätter. De bedömda konsekvenserna 

anges i figur 7.1. 

 

Konsekvenserna av verksamheten kommer åtminstone tidvis 

att beröra områdets natur, fauna, vegetation och näringsverksamhet 

(bl.a. fiske och turism) samt användningen av området 

för rekreation, t.ex. småbåtstrafik. Transporten av muddringsmassorna 

är förknippad med vissa risker (bl.a. olycksrisker) 

och lagring medför också konsekvenser (t.ex. buller och 

dammbildning). 

I det här projektet bedömdes synnerhet följande konsekvenser: 

• konsekvenser för vattenkvaliteten 

• konsekvenser för vattenströmmarna 

10 

Figur 7.1. Bedömda miljökonsekvenser. 

Figur 7.2. Konsekvensbedömningsområde. 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

konsekvenser för vattenvegetationen 

konsekvenser för bottenfaunan 

konsekvenser för fiskbeståndet 

konsekvenser för fågelbeståndet 

konsekvenser för skyddsområdena 

konsekvenser för näringar såsom fiske och turism 

7.2 Avgränsning av det område som skall 

bedömas 

Konsekvensbedömningar gjordes beträffande verksamheten 

på täktplatserna och i deras omgivning, materialtransporterna 

till närliggande hamnar samt mellanlagrings- och hanteringsplatserna 

i hamnarna. Vid bedömning av konsekvenserna av 

landtrafiken undersöktes vägnätet fram till närmaste huvudvägnät. 

Konsekvensbedömningsområdet anges i figur 7.2. 

I nollalternativet utgjordes det undersökta området av den 

ekonomiska regionen Lovisa–Kotka samt beträffande indirekta 

konsekvenser också huvudstadsregionen. Undersökningen 

av konsekvenserna lämnades i det här fallet på en mera generell 

nivå. 

7.3 Använt informationsmaterial samt 

bedömningsmetoder 

I bedömningen beskrevs de direkta och indirekta konsekvenserna 

av verksamheten samt de förändringar den medför i 

förhållandena på förläggningsplatsen och i den verksamhet 

som nu bedrivs i dess närhet. Dessutom bedömdes återhämtningen 

efter förändringarna samt hur snabbt återhämtningen 

sker. 

Beträffande anskaffning av informationsmaterial samt metoder 

baserades miljökonsekvensbedömningen på följande: 


• Planer som preciserades under bedömningens gång 

• Existerande utredningar av miljöns nuvarande tillstånd 

och konsekvenskontroller som gjorts på förläggningsplatsen 

eller i dess omgivning 

• Tilläggsutredningar som gjorts under bedömningsförfarandet 

• Konsekvensbedömningar 

• Litteraturinformation 

• Tidigare erfarenhet av motsvarande projekt 

• Sådant som framkommit i arbetet i styr- och uppföljningsgruppen, 

på mötena med allmänheten och i skriftliga ställningstaganden 

• Sådant som påpekats i utlåtanden och kommentarer 

• Information om områden som ingår i nätverket Natura 

2000 

• Markanvändningsplaner för områdena samt utredningar 

som gjorts i anslutning till dem 

• Vägförvaltningens trafikberäkningar 

I förfarandet vid miljökonsekvensbedömning utnyttjades bl.a. 

följande existerande utredningar och undersökningar: 

• Uppföljning av vattenkvaliteten. Omkring de undersökta 

områdena finns provtagningspunkter för Finlands miljöcentrals 

uppföljning av vattenkvaliteten. I den inre skärgården 

görs regelbundna uppföljningar av vattenkvaliteten i 

form av obligatorisk kontroll av kärnkraftverket i Lovisa. 

• Fiskeriekonomiska undersökningar. I kontrollen av kärnkraftverket 

i Lovisa ingår också fiskeriekonomisk kontroll. 

Ett register över fiskfångsterna i havsområdet upprätthålls 

av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (RKTL). 

• Bottenfauna och vattenvegetation. I den inre skärgården 

görs uppföljning av bottenfaunan och vattenvegetationen 

i anslutning till kontrollen av kärnkraftverket i Lovisa. 

Längre ut i havsområdet sköts uppföljningen av Havsfo 

rskningsinstitutet. I yttre skärgården har det gjorts vissa 

enstaka undersökningar (bl.a. Bioindikatorundersökning 

i Östra Nylands skärgårdsområde 1991, Henriksson och 

Myllyvirta 1992). 

• Uppföljning av tungmetallhalterna i sedimentet. 

• 

Metallhalterna i ytsedimentet i Kymmene älv och dess mynningsområde 

har regelbundet följts upp. Uppföljningen har 

skötts av föreningen Kymijoen vesiensuojeluyhdistys ry. 

Betänkande från arbetsgruppen för havssand. Norr om 

Långviran i Pyttis gjordes en försökstäkt av havssand och 

därtill hörande uppföljningsundersökningar på 1980-talet 

på uppdrag av miljöministeriet. I samband med försökstäkten 

följde man upp dess inverkan på bl.a. vattenkvaliteten, 

bottenfaunan, vattenvegetationen samt fiskbeståndet 

och fisket. Försökstäkten gjordes på samma havsområde 

och därför kan dessa erfarenheter utnyttjas också i samband 

med det nu aktuella projektet. 

Under förfarandet vid miljökonsekvensbedömningen pågick 

också planering av projektet, och den nya information som 

framkom beaktades i bedömningen. 

Under bedömningsförfarandets gång gjordes följande tillläggsutredningar: 


1. Kartläggning av lekområden för strömming på de undersökta 

områdena och i deras närområden 

2. Utredning av vattenvegetationen i närområdena kring de 

undersökta områdena 

3. Undersökning av bottenfaunan på de undersökta områdena 

och i deras närområden 

4. Kartläggning av lekområden för sik på de undersökta områdena 

och i deras närområden 

5. Precisering av avgränsningen av de områden där grus och 

sand samt lera förekommer på basis av Geologiska forskningsinstitutets 

material från ekolodning och borrning. 

6. Modellering av bullereffekterna från täktverksamheten och 

terminalerna för stenmaterial. 

7.3.1 Konsekvenser för vattenkvaliteten 

Bedömningen av konsekvenserna för vattenkvaliteten baserades 

på existerande information om vattenkvaliteten och 

vattenströmmarna, Geologiska forskningsinstitutets material 

från ekolodning och borrning, kompletterande information om 

sedimentets kvalitet utgående från tilläggsutredningar samt 

erfarenheter och undersökningsresultat från tidigare motsvarande 

projekt. 

Täkt av stenmaterial orsakar grumling av havsvattnet medan 

arbetet pågår. Det är en följd av att halten fast substans stiger 

i omgivningen kring muddringsanläggningen. Dessutom kan 

vattnets halter av näringsämnen och främmande ämnen stiga 

till följd av täktverksamheten, i synnerhet vid täkt på områden 

med organiskt sediment. Grumlingseffekten märks tydligast i 

omedelbar närhet av muddringsfartyget, men en viss grumling 

har observerats så långt borta som cirka 1–3 km från 

täktområdet. Dessutom kan grumling förekomma längs den 

rutt där fartyget rör sig mellan täktplatsen och lossningsplatsen. 

Grumling kan också förekomma vid lossningsplatsen. 

Grumlingen vid lossningsplatsen är i allmänhet tydligast vid 

lossning av material i vått tillstånd. 

Grumling 

Storleken på det område där grumling förekommer beror bl.a. 

på sedimentens sammansättning, den använda täktmetoden, 

täktmängderna och rådande vattenströmmar. Spridningen av 

fast substans påverkas också av bl.a. vattnets temperatur, 

vattendjup samt havsbottnens former. Den viktigaste faktorn 

vid uppkomst av grumling är arten av material som tas upp. 

Grumlingen är som mest påtaglig då material tas från bottnar 

som är täckta av lera eller som innehåller mycket organisk 

substans (Miljöministeriet 1987). 

Halter av näringsämnen och främmande ämnen 

I tidigare undersökningar och utredningar har det konstaterats 

att täkt av stenmaterial från havsbottnen inte höjer halterna 

av näringsämnen och främmande ämnen i vattnet betydligt, 

om täktområdena ligger på ren grus- eller sandbotten 

(Miljöministeriet 1987, Hermann et al. 1999). Främmande ämnen, 

t.ex. tungmetaller, binds effektivt till organiskt och oorganiskt 

finmaterial. Det innebär att dess mängd i hög grad reglerar 

halten av främmande ämnen i sedimentet. Finmaterialet 

kan orsaka en betydande belastning, ifall täktområdena ligger 

på belastade sedimenteringsområden. Inverkan på vattnets 

näringshalter är också större då material tas upp på områden 

med organiska sediment. 

11

7.3.2 Konsekvenser för vattenströmmarna 

Bedömningen av konsekvenserna för vattenströmmarna baserades 

på tidigare uppgifter från strömningsmätningar samt 

erfarenheter från motsvarande projekt. 

Konsekvenserna av stenmaterialtäkten med tanke på vattenströmmarna 

beror i avgörande grad på täktmetoden, bottnens 

topografi och art samt vattendjupet (Miljöministeriet 1987). 

Mängden material som tas i förhållandena till den utnyttjade 

arealen är också en av de faktorer som påverkar vattenströmmarna 

mest. Ifall den planerade mängden 8 milj. m3 under 

hela projekttiden på 10 år tas som ett enhetligt 3 meter djupt 

skikt behövs ett område på 270 hektar. Om samma mängd tas 

till 10 meters djup behövs bara 80 hektar. 

Strömmarna påverkas på annat sätt om man gräver ett tunt 

skikt på ett stort område än om man tar material ned till stort 

djup på ett begränsat område. Om man gräver djupt kan 

de lokala bottenströmmarna påverkas, medan inverkan på 

strömmarna sannolikt blir ringa om man tar bara ett tunt skikt. 

Inverkan på bottenströmmarna blir troligen störst om man tar 

så mycket material att åsformationen under vattnet kapas. Om 

man gräver djupt kan vattenomsättningen bli dålig och det 

kan lokalt uppstå syrefria förhållanden. Om material tas i ett 

tunt skikt över ett större område blir å andra sidan ytskiktet 

förstört på ett större område, vilket innebär att inverkan på t.ex. 

bottenfaunan blir större än om mycket material tas till större 

djup på ett mindre område. 

Ändringen av bottnens topografi kan speciellt på grunda områden 

också leda till geologiska förändringar (Miljöministeriet 

1987). Ifall det uppstår djupa grävda områden kan de påverka 

sedimentering och erosion. Om de grävda platserna 

fungerar som sedimenteringsområde minskar sedimenteringen 

någon annanstans. I närheten av kusten kan den grävda 

platsen fyllas med material från strandområdet och ökar då 

stranderosionen. I Finland har stranderosion observerats bl.a. 

på Eckerö i samband med sandtäkt under åren 1976–1977. I 

allmänhet har erosionseffekter förekommit på grunda strandområden 

med sandbotten. På grund av erosionsfaran har täkt 

av stenmaterial från havsbottnen förbjudits närmare än 300 

meter från strandområdena i t.ex. Danmark. Naturvårdsverket 

i Sverige har föreslagit att inget material borde tas närmare än 

400 meter från stranden eller på områden med mindre djup än 

6 meter (Miljöministeriet 1987). 

7.3.3 Konsekvenser för vattenvegetationen 

Bedömningen av konsekvenserna för vattenvegetationen baserades 

på tidigare vegetationsutredningar, vegetationsinformation 

som erhållits från en tilläggsutredning samt erfarenheter 

från motsvarande projekt. 

Vid verksamhet i algzonen orsakar täkt av stenmaterial i allmänhet 

olägenheter för vattenvegetationen. Grumlingen försvagar 

vattenvegetationens assimilering och kan påverka 

bl.a. hur blåstången lyckas föröka sig. Det finmaterial som 

sedimenterar ovanpå vegetationen kan dessutom störa romutvecklingen 

för fiskar som leker på bottnar med växttäcke, 

t.ex. strömming. Stor mängd fast substans kan också utgöra 

ett problem för bottendjur som lever inne i vegetationen och 

12 

unga stadier av många fiskarter. Liksom för bottenfaunan kan 

det också för vegetationen som mest ta åratal innan den återhämtar 

sig. De planerade områdena för täkt av stenmaterial 

ligger huvudsakligen utanför algzonen. Zonen med rödalger 

sträcker sig till cirka 15–17 meter, så om täkten sker på grundare 

områden med grusförekomst och i närheten av dem kan 

det också förekomma algtäckta bottnar. 

7.3.4 Konsekvenser för bottenfaunan 

Bedömningen av konsekvenserna för bottenfaunan baserades 

på tillämpning av bakgrundsinformation och information 

från en tilläggsutredning i kombination med erfarenhet och 

undersökningsresultat från tidigare motsvarande projekt. 

Sandtäkten leder till att bottenfaunan på täktområdet tillfälligt 

försvinner. Tidigare erfarenheter visar att bottenfaunan i allmänhet 

återhämtar sig till den tidigare situationen senast inom 

2–3 år efter avslutad täkt (Miljöministeriet 1987). Arter med kort 

livstid såsom fåborstmaskar och havsborstmaskar återhämtar 

sig i allmänhet snabbare än långlivade arter med långsammare 

reproduktionscykel, t.ex. musslor. Bottenfaunans samhällen 

kan också störas i närheten av platsen, utanför täktområdet. 

T.ex. i Pyttis observerades att bottenfaunans samhällen stördes 

på upp till cirka 400 meters avstånd från arbetsområdet 

(Oulasvirta et al. 1986). Söder om Utö märktes å andra sidan 

nästan ingen inverkan på bottenfaunan utanför arbetsområdet 

(Niinimäki och Nurmi 1998). 

Arbetets placering på området samt verksamhetens längd 

avgör hur stora konsekvenserna blir och hur snabbt organismerna 

återhämtar sig. Konsekvenserna märks mera på grunda 

än på djupa områden och inverkan är större vid långvarig 

än vid kortvarig belastning. Om verksamheten pågår i 10 år 

som planerat, kan man uppskatta att konsekvenserna för bottenfaunan 

pågår hela denna verksamhetstid samt ytterligare 

2–3 år efter avslutad verksamhet. Ifall man gräver djupt på 

täktområdet kan bottenfaunans artsammansättning på dessa 

områden ändras permanent jämfört med utgångssituationen. 

Inverkan på bottenfaunan kan via näringskedjorna avspegla 

sig i fiskbeståndet och fisket eller i fågelbeståndet. 

7.3.5 Konsekvenser för fiskbeståndet 

Bedömningen av konsekvenserna för fiskbeståndet baserades 

på befintlig information om fiskbeståndet samt erfarenheter 

från motsvarande projekt. Inverkan på ekonomiskt värdefulla 

fiskarter bedömdes utgående från lekområden och platser där 

fiskarna söker näring samt vandringslederna. Fiskeområdena 

ligger i regel vid de viktigaste områdena där fiskar söker 

föda samt vid de viktigaste vandringslederna, så deras läge 

kunde utredas genom kartläggning av de viktigaste fiskeområdena. 

Uppgifter om läget för de viktigaste fiskeområdena 

utreddes via Finlands yrkesfiskares förbund (SAKL). En del 

uppgifter erhölls från fiskerienheten vid Nylands arbetskrafts- 

och näringscentral (TE-central). Under MKB:s gång gjordes 

dessutom olika utredningar av lekområdena för strömming 

och sik. Grumlingen till följd av täktverksamheten kan få fiskar 

att dra sig undan från området och dess näromgivning 

(Miljöminsiteriet 1987). Fiskarna kan också skrämmas bort av 

buller i närheten av täktplatsen. Buller får i typiska fall fiskar att 

dra sig cirka 100–200 meter bort (Mitson 1995). 


Ifall det finns lekplatser för fisk på verksamhetsområdet eller 

i dess närhet finns det risk att de förstörs. Sedimenteringen 

av finfördelad fast substans direkt på rommen kan försämra 

romkornens tillgång till syre och därmed försvåra fiskarnas 

förökning. Grumlingen kan också få fiskarna att söka sig bort 

från lekområdena och därigenom störa fiskarnas lek. 

Ifall grumlingen medför främmande ämnen såsom tungmetaller, 

kan dessa via näringskedjan ackumuleras i fiskarna 

eller direkt påverka bl.a. fiskarnas förökning (Oulasvirta och 

Rissanen 1990). Vid höga halter kan tungmetallerna skada 

bl.a. gälar, lever eller njurar. 

Inverkan på fiskarna kan via näringskedjorna avspegla sig i 

andra fiskarter eller i fågelbeståndet. 

7.3.6 Konsekvenser för fågelbeståndet 

Bedömningen av konsekvenserna för fågelbeståndet baserades 

på uppgifter om fågelräkning samt på erfarenheter från 

motsvarande projekt. 

Grumlingen av vattnet till följd av täkt av stenmaterial kan påverka 

sjöfåglarnas tillgång på föda. Vissa sjöfåglar dyker efter 

föda från havsbottnen. Då kan grumlingen försvåra deras 

möjligheter att hitta föda. Fåglar som lever på fisk kan också 

bli lidande av att fiskbestånden eventuellt minskar eller av att 

fiskarna söker sig bort medan arbetet pågår. 

7.3.7 Konsekvenser för skyddsområden 

Bedömningen av konsekvenserna för skyddsområdena baserades 

på existerande uppgifter om skyddsområdena samt 

erfarenheter från motsvarande projekt. 

Vid kustområdena i Pernå–Lovisa finns bl.a. flera områden 

som ingår i Natura 2000-nätverket av skyddsområden. 

Förändringarna i vattenkvaliteten, faunan och vegetationen 

kan påverka de skyddsområden som finns i närheten av täktområdena. 

Påverkan kan gälla främst skyddsobjekt under vatten 

samt å andra sidan fågelbeståndet på skyddsområdet. 

7.3.8 Konsekvenser för marinarkeologiska objekt 

Bedömningen av marinarkeologiska konsekvenser baserades 

på existerande material om förekomsten av kända undervattensfornlämningar. 

Enligt museiverkets utlåtande borde täktområdena 

undersökas med tanke på eventuella okända vrak 

innan verksamheten startar. 

Om det finns vrak på det egentliga täktområdet kommer de 

sannolikt att förstöras eller skadas om sugmuddring sker där 

vraken finns. Vrak i närheten av täktområdet kan bli täckta av 

fast substans till följd av grumlingen. 

7.3.9 Konsekvenser för yrkes- och fritidsfiske 

Beträffande yrkesfisket baserades konsekvensbedömningen 

på SAKL:s uppgifter om fiskeområden, antalet fiskare enligt 

fiskerienheten vid Nylands TE-central, uppgifter från Vilt- och 

fiskeriforskningsinstitutet (RKTL) om yrkesfiskarnas fångster 

samt erfarenheter från tidigare motsvarande projekt. 

Konsekvenserna för fritidsfisket bedömdes bl.a. med hjälp av 

resultaten i undersökningen ”Finland fiskar”. Grumlingen av 

vattnet till följd av täktverksamheten kan orsaka nedsmuts- 


ning av fiskeredskapen och få fiskarna att söka sig bort samt 

eventuellt försvaga fiskbestånden och minska fiskfångsterna 

(Miljöministeriet 1987). Konsekvenserna kan också nå fram till 

fiskhandeln och fiskförädlingen. 

7.3.10 Konsekvenser för turismen 

Konsekvenserna för turismen undersöktes med tanke på de 

viktigaste turistmålen i kustområdet. Som bedömningsgrund 

användes avståndet till de undersökta områdena. Dessutom 

bedömdes konsekvenserna för turistnäringen också på en 

mera generell nivå. 

Täktverksamheten kan konkret skada turismen, om verksamheten 

orsakar t.ex. buller eller om grumlingen av vattnet når 

områden som är viktiga för turismen, t.ex. populära badstränder 

eller viktiga mål för naturturism. Konsekvenserna för fiskbestånden 

och fisket kan också påverka fisketurismen. 

Konsekvenserna för turismen kan också bero på föreställningar. 

Man kan t.ex. låta bli att välja ett turistmål där man antar 

att störande verksamhet förekommer. Både konkreta konsekvenser 

och föreställningar avspeglar sig i turistnäringen och 

dess lönsamhet. 

7.3.11 Konsekvenser för trafiken 

Konsekvenserna för trafiken bedömdes utgående från trafikmängder, 

fordon som används och förändringar som väntas. 

Den tunga trafiken påverkar buller, utsläpp i luften och trafiksäkerheten. 

Utsläppens art och mängd kan utredas med hjälp 

av fordonskilometrar och utsläppskoefficienter. Inverkan på 

trafiksäkerheten bedömdes genom undersökning av platser 

som är känsliga för olyckor vid de viktigaste transportrutterna, 

antalet inträffade olyckor och genom att vid behov föreslå förbättringsåtgärder. 

7.3.12 Bullerkonsekvenser 

Spridningen av buller från verksamheten undersöktes genom 

modellberäkningar. Vid beräkning av bullerzoner användes 

en 3-dimensionell bullerberäkningsmodell (Brüel & 

Kjær Predictor). I modellen beaktades bl.a. terrängens former, 

byggnadernas hindrande och reflekterande verkan samt 

dämpning på grund av den akustiska omgivningens hårdhet/ 

mjukhet (havet, marken). Som utgångsinformation vid bullerberäkningen 

användes en mätning som gjordes hösten 

2004, där nivåerna på bullret från ett muddringsfartyg och en 

schakttraktor mättes (Promethor Oy 2004). På basis av mätningarna 

bestämdes ljudnivån vid täktverksamhet till L WA 108 

dB och ljudnivån från schakttraktorn till L WA 108 dB. Ljudnivån 

från eventuell sållning av stenmaterial i terminalen uppskattades 

enligt mätningar på motsvarande platser till L WA 110 dB. 

Ljudnivån från ett mobilt krossverk, som kan användas för 

krossning av grövre stenmaterial, bedömdes enligt bullermätningar 

vid motsvarande platser till L WA 120 dB. 

13

7.3.13 Damningskonsekvenser 

Damningskonsekvenserna bedömdes på basis av känd täktteknik 

och det material som ska skall tas upp samt enligt 

kända förhållanden vid deponering, mellanlagring och vidaretransport. 

Täktverksamheten orsakar inget damm, eftersom materialet 

är blandat med vatten då det tas upp. Eftersom stenmaterialet 

är fuktigt då det anländer till terminalen orsakar lossningen 

av stenmaterial i terminalen ingen damning. Ifall stenmaterialet 

lagras en längre tid på terminalområdet kan ytskikten 

på de lagrade högarna torka så att det eventuellt kan spridas 

stendamm till omgivningen från dem. Ifall man blir tvungen 

att sålla stenmaterial som lagrats länge på området, kan det i 

samband med sållning frigöras damm från det torrare materialet 

i de lagrade högarnas ytskikt och dammet kan spridas i 

terminalens omgivning. 

Damningen är starkt beroende av materialets art. Det material 

som skall tas upp är sand eller grövre fraktioner. Största 

delen av de finare fraktionerna i materialet spolas bort redan 

i täktskedet. Det innebär att det finaste och mest dammande 

materialet inte kommer med till terminalområdet. 

7.3.14 Konsekvenser för landskapet 

Projektets inverkan på landskapet bedömdes bl.a. utgående 

från terminalområdenas placering samt höjden på de lagerhögar 

som bildas på terminalområdet. Som hjälp vid bedömningen 

användes också en utredning om nationella kulturhistoriska 

miljöer samt statsrådets principbeslut om landskapsområden 

och utveckling av landskapsvården (Miljöministeriet 

1995). 

Täkt av stenmaterial orsakar i sig inga olägenheter för landskapet 

eller fara för nationellt värdefulla objekt. Olägenheter 

för landskapet kan uppkomma, ifall terminalerna för stenmaterial 

placeras nära landskapsmässigt eller kulturhistoriskt 

värdefulla objekt. 

7.3.15 Sociala konsekvenser 

De sociala konsekvenserna bedömdes genom undersökning 

av vilken betydelse täkt av stenmaterial och dess miljökonsekvenser 

har från lokalbefolkningens synpunkt. En viktig del 

av bedömningen av de sociala konsekvenserna är att utreda 

människornas erfarenheter, åsikter och rädslor. Dessa försökte 

man reda ut i arbetet i styr- och uppföljningsgruppen, vid 

presentationsmöten och i samband med hörandet. Dessutom 

beaktades de åsikter och utlåtanden som framkommit samt 

tidningsskriverier och kontakter som projektet gett upphov 

till. 

7.3.16 Uppskattning av miljöriskerna 

Miljöriskerna i anslutning till projektet bedömdes utgående 

från bl.a. sjö- och landtrafikmängderna samt de undersökta 

områdenas läge. Som hjälp vid bedömningen användes 

dessutom känd information om vattenkvalitet, vattenorganismer 

och sediment. 

Miljörisker i anslutning till projektet kan vara t.ex. ökad vattentrafik 

till följd av verksamheten och därmed eventuellt ökad 

risk för fartygsolyckor. Dessutom måste man beakta bl.a. arten 

av sediment på täktområdena. 

14 

7.3.17 Områdesanvändning 

Planerna jämfördes med nuvarande och planerade former av 

områdesanvändning. Konsekvenserna i anslutning till områdesanvändningen 

gäller främst lagerområdena på fastlandet, 

eftersom täktverksamheten sker ute på det yttre havsområdet, 

där ingen styrning av markanvändningen är utmärkt i några 

planer. 

7.3.18 Konsekvenser för utnyttjande av naturresurser 

Konsekvenserna för utnyttjande av naturresurser bedömdes 

med hjälp av förbrukningen av stenmaterialreserverna 

i Kymmenedalen och reservernas tillräcklighet med stöd av 

slutrapporten från POSKI-projektet (Sammanjämkande av 

grundvattenskydd och stenmaterialförsörjning, Sydöstra 

Finlands miljöcentral 2004) (Keskitalo et al. 2004). 

Då Morenias projekt för täkt av stenmaterial genomförs kommer 

det att påverka utbudet av stenmaterial och graden av 

utnyttjande av stenmaterialförekomsterna på fastlandet samt 

de totala transportmängderna i Kotkaregionen. Stenmaterial 

från havsbottnen kan ersätta t.ex. material från åsarna. Som 

längst kan konsekvenserna av utnyttjandet av stenmaterial 

och handeln med detta material sträcka sig ända till huvudstadsregionen. 

7.3.19 Konsekvenser efter avslutad verksamhet 

Konsekvenserna efter avslutad verksamhet bedömdes utgående 

från havsbottnens kvalitet, organismer på täktområdet 

och dess näromgivning samt erfarenheter och undersökningsresultat 

från tidigare motsvarande projekt. 

De direkta konsekvenserna, t.ex. grumling av vattnet, försvinner 

snabbt efter avslutad verksamhet. Verksamheten har också 

konsekvenser med längre verkningstid såsom inverkan på 

bottnens topografi och bottenfaunans samhällen. 


8 DE UNDERSÖKTA OMRÅDENAS 

NUVARANDE TILLSTÅND OCH UPPSKATTADE 

MILJÖKONSEKVENSER 

8.1 Konsekvenser för vattenkvaliteten 

8.1.1 Nuvarande tillstånd 

Vattenkvalitet 

Vattenkvaliteten i havsområdet utanför Pernå–Lovisa följs regelbundet 

upp bl.a. i samband med de obligatoriska kontrollerna 

av kärnkraftverket i Lovisa. Kärnkraftverkets kontrollområde 

är begränsat närmast till den inre skärgården. Finlands 

miljöcentral samt Havsforskningsinstitutet följer upp vattenkvaliteten 

längre ut till havs. 

Största delen av kustvattnet i Finska viken är eutrofierat jämfört 

med motsvarande områden på öppet hav. Det här beror 

på den näringsbelastning som kustvattnet tar emot samt på 

att näringsämnena cirkulerar effektivt i det grunda kustvattnet. 

Den försvagade vattenomsättningen bland öarna och på 

grunda områden gör kustområdet extra känsligt för eutrofiering. 

Den enhetliga eutrofierade zonen vid Finska vikens kust 

förklaras av dåliga omblandningsförhållanden samt jämn fördelning 

av punktbelastning och diffus belastning från jordbruket 

längs hela kusten. 

Den yttre näringsbelastningen av Finska viken har minskat 

med cirka 30 % för både kväve och fosfor sedan slutet av 

1980-talet fram till 2000-talet (Pitkänen 2004). Minskningen av 

den yttre näringsbelastningen har dock inte märkts i tillståndet 

i Finska vikens kustområde. På grund av försämrade syreförhållanden 

i Finska viken har den inre fosforbelastningen ökat 

allt mer under 1980- och 1990-talet. Förekomsten av blågröna 

alger, som binder kväve ur luften, har likaså ökat. Det innebär 

en ökning av det kväve som biologiskt kan utnyttjas, vilket har 

kompenserat den minskade yttre kvävebelastningen. 

Enligt den allmänna klassificeringen av vattnets användbarhet 

(2000–2003) hör havsområdet utanför Pernå–Lovisa till 

klassen nöjaktigt. I det yttre havsområdet utanför Lovisa har 

den totala fosforhalten i ytvattnet på 2000-talet i augusti varit i 

genomsnitt 20,6 µg/l, den totala kvävehalten 380 µg/l och klorofyll-a-halten 

3,2 µg/l (Statistik från Finlands miljöcentral). I de 

undre skikten (på ca 40 m djup) har motsvarande näringshalter 

varit i genomsnitt 91 µg P/l och 410 µg N/l. I havsområdet 

utanför Pernå har den totala fosforhalten i ytvattnet på 2000talet 

i augusti varit i genomsnitt 21,8 µg/l, den totala kvävehalten 

378 µg/l och klorofyll-a-halten 3,5 µg/l. I de undre skikten 

har den totala fosforhalten under motsvarande tidsperiod varit 

i genomsnitt 20,6 µg/l och den totala kvävehalten 380 µg/l. I de 

undre skikten (på ca 50 m djup) har motsvarande näringshalter 

på 2000-talet i genomsnitt varit 63 µg P/l och 368 µg N/l. 


Vind- och strömförhållanden 

Havsvattnets huvudsakliga strömriktning, dvs. den s.k. resultantströmningen 

i Finska viken är på grund av jordens rotation, 

väderförhållandena och vattnets salthaltsfördelning huvudsakligen 

västerut. Kortvariga strömmar kan dock avvika 

betydligt från huvudströmriktningen. 

Den viktigaste faktorn som påverkar vattenströmmarna är vinden, 

som gör att strömmarna varierar med tiden och lokalt. 

Förutom av vindarna påverkas vattenströmmarna också av 

densitetsskillnader i vattnet till följd av variationer i salthalt och 

temperatur samt bl.a. variationer i havsvattenståndet och bottnens 

form på grunda områden. 

Ytströmmarna följer de rådande vindarna så att ytströmmens 

hastighet är cirka 1,5 – 2 % av den rådande vindhastigheten. 

Strömmen riktning avviker på de öppna havsområdena cirka 

10–20 grader mot höger från vindriktningen (Alenius 1986, 

Gästgifvars et al. 2004). En typisk ytströmshastighet i Finska 

viken är ungefär 10 cm/s (Gästgifvars et al. 2004). 

Vindens direkta inverkan sträcker sig på sommaren högst till 

temperaturens språngsikt, dvs. till termoklinen (cirka 10–20 

meters djup). På förvåren och senhösten, då vattnet är omblandat 

i vertikal riktning, sträcker sig vindens inverkan till salthaltens 

språngskikt dvs. haloklinen. På djupare områden går 

vattenströmmen nära bottnen ofta i motsatt riktning jämfört 

med ytströmmen. 

Fastän huvudströmriktningen i Finska viken går västerut kan 

strömmarna variera betydligt både momentant och lokalt. 

Vid strömningsmätningar nära de undersökta områdena, vid 

norra ändan av Långviran i Pyttis konstaterades den huvudsakliga 

strömriktningen på sommaren vara från havet mot 

kusten (Alenius 1986). Då strömningsmätningarna gjordes 

vid Långviran rådde för sommaren typiska nordvästvindar. 

Orsaken till den observerade strömriktningen var sannolikt 

bottnens topografi, som starkt påverkar strömmarna (Alenius 

1986). Öarna samt sänkor och åsar på havsbottnen styr strömmarna 

på grunda kustområden med varierande former. 

15

Sommar Hösten 

Vår Vinter 

Hela året 

16 

Figur 8.1. Kustområdenas genomsnittliga vindar under 

olika årstider (vindstatistik från Kotka Rankö 1985). 


Bottenkvalitet på täktområdena 

I tabell 8.1 beskrivs bottensubstansens kvalitet på de undersökta 

områdena A, B och C utgående från borrningsresultat, 

provtagning med gripskopa samt kornstorleksanalys. 

Tabellens beskrivning av bottenkvaliteten är en sammanställning 

av borrningspunkterna på delområdet. Bottnens kvalitet 

varierar i viss mån mellan de olika delområdena. 

Tabell 8.2. Beskrivning av sedimentets kvalitet på basis av 

borrningsmaterial på det undersökta området utanför Lovisa– 

Pernå. Bottnens kvalitet beskrivs av följande förkortningar: Sr = 

grus, Khk = grov sand, Hk = sand, Hhk = fin sand, Si = silt, 

Sa = lera. Andel fint material = genomsnittlig andel material 

Figur 8.2. Principbild av partikelstorlekens och utspädningens 

inverkan på grumlingens spridning. I diagram A finns 

endast inverkan av partikelstorleken, i diagram B finns också 

utspädningen med. 

Exempel på utredningar som gjorts i Finland 

På området vid Långviran i Pyttis gjordes en försöktstäkt av ca 

100 000 m3 havssand år 1985 och senare sammanlagt en miljon 

kubikmeter under åren 1989–1990 (Miljöministeriet 1987). 

Under försökstäkten vid Långviran observerades kraftig grumling 

i fartygets omedelbara närhet (fastsubstanshalt cirka 500 

mg/l) (Vainio och Launiainen 1986). På cirka 20–200 meters 

avstånd från fartyget eller 15 minuter efter avslutad täkt var 

grumlingen redan betydligt lindrigare (ca 50 mg/l). En timme 

efter avslutad täkt observerades grumlighet vid täktplatsen 

endast i vattenskiktet närmast bottnen. 

Vid Långviran i Pyttis spreds grumlingen med ytströmmen från 

täktplatsen som en cirka 70 m bred flotte med en hastighet 

som motsvarade cirka 2 % av den rådande vindhastigheten. 

40 minuter efter att täkten påbörjats hade grumlingsflotten rört 

sig cirka 400 m från fartyget. Grumlingsflottens genomsnittliga 

fastsubstanshalt var cirka 100–150 mg/l. De högsta uppmätta 

halterna var cirka 700 mg/l. Som längst bedömdes grumlingen 

spridas 1–2 km från täktplatsen. Under åren 1989–1990 

observerades vid sandtäktsområdet vid Långviran ytgrumling 

18 

som var synlig för blotta ögat som längst 1,5 km från fartyget. 

Vissa gånger då mätningar gjordes var grumlingen av vattnet 

mest framträdande i mellan- och bottenskikten (Partanen och 

Niinimäki 1990, 1991). 

Söder om Utö togs sammanlagt 381 000 m3 grus år 1996 för 

att täcka vraket av Estonia. Vid täktplatsen kunde man tydligt 

se att vattnet var grumligt i hela vattenpelaren (Niinimäki och 

Nurmi 1998). Grumlingen vid täktplatsen i juni var cirka 200faldig 

jämfört med normalsituationen och på 0,5 km avstånd 

cirka 40-faldig. Mycket obetydlig grumling (FTU 0,5 – 1,0 (FTU 

= enhet för grumling, motsvarande enheter är också NTU och 

FNU)) observerades i juni på 2 – 3 kilometers avstånd och i 

juni på mindre än 2 km avstånd från täktplatsen. 

Söder om Östertokan togs havssand för behoven i Nordsjö 

hamn hösten 2004. Det var betydande mängder sand som 

togs upp. Under knappt två månader togs sammanlagt 1,6 

milj. m3 havssand med 258 lastningar. I vattenproverna från utgående 

vatten var fastsubstanshalten 380 mg/l–27 500 mg/l. 

Med utgående vatten frigjordes sammanlagt cirka 66 ton fast 

substans. Belastningen av fast substans under ett dygn var 

som mest 5 723 kg. 

I recipientkontrollen av täktverksamheten vid Östertokan ingick 

grumlingsmätningar två gånger under hösten. De grumlingsverkningar 

som observerades vid undersökningen var 

betydligt mindre än vad som förutsågs i den modellgranskning 

som gjordes för miljökonsekvensbedömningen (Kiirikki 

och Lindfors 2004). Lindrigt grumligt vatten (

stanshalt tiotals mg/l). Lindrig grumling kan enligt uppskattning 

märkas som längst på cirka 2–3 km avstånd. Skillnaden 

mellan de olika områdena beträffande halten fint material i det 

material som skall utvinnas är relativt liten, så det är sannolikt 

ingen påtaglig skillnad mellan områdena i fråga om grumlingens 

omfattning eller spridningsavstånd. 

Utgående från kända strömförhållanden kan man uppskatta 

att grumlingen till följd av täktverksamheten mest sannolikt 

kommer att spridas västerut och norrut. Eftersom ytströmmarna 

är starkt beroende av vindriktningen kan grumlingens 

spridningsriktning avvika från den rådande strömriktningen på 

grund av tillfälliga vindriktningar. Grumling kommer troligen 

också att observeras längs transportleden samt vid lossningsplatsen. 

Vid transporten kommer den kraftigaste grumlingen sannolikt 

att uppkomma i början av transportsträckan (fastsubtanshalt 

tiotals–hundratals mg/l). Grumlingen vid lossningsplatsen blir 

sannolikt betydande (fastsubstanshalt hundratals mg/l) om 

lossningen sker i vått tillstånd. Vid lossning i torrt tillstånd blir 

grumlingseffekten betydligt mindre. 

kilometer 

Figur 8.3. Buffertområdena på 1, 2 och 3 km kring de undersökta områdena beskriver den uppskattade grumlingseffekten. 

Det område som grumlas mest (1 km zon) är utmärkt med den mörkaste färgen. Zonerna beskriver det område inom 

vilket grumlingen uppskattas stanna beroende på täktområdets slutliga placering och vindriktningen. 


Halter av näringsämnen och främmande ämnen 

De undersökta områdena ligger på sand- och grusbotten där 

mängden organisk substans är mycket liten. Skadliga ämnen i 

sedimentet är bundna främst till fint organiskt material. Vid täkt 

av stenmaterial blir därför belastningen av skadliga ämnen 

sannolikt ringa. Eftersom mängden organisk substans är obetydlig 

kommer täkten troligen inte heller att ha någon påtaglig 

inverkan på näringshalterna i vattnet. 

Fastän ingen ökning av halten av främmande ämnen i vattnet 

väntas vid verksamhet på de undersökta områdena A och B 

rekommenderas en utredning av sedimentets kemiska kvalitet 

på täktområdet innan verksamheten inleds. 

Undersökningsområde C ligger på Försvarsmaktens skjutområde. 

Ammunitionens inverkan på sedimentets kvalitet är 

inte med tillräcklig noggrannhet känd. Ifall stenmaterial tas på 

skjutområdet är det skäl att utreda sedimentets kemiska kvalitet 

innan täktverksamheten startar. 

19

8.2 Konsekvenser för vattenströmmarna 


I havsområdet utanför Pernå–Lovisa strömmar vattnet huvudsakligen 

från öster mot väster. Strömningsundersökningar i 

havsområdet har gjorts sedan 1970-talet i anslutning till kondensvattnet 

från kärnkraftverket (Korhonen 1975). De mätningar 

som gjorts i undersökningen är begränsade till den 

inre skärgården i Hästholmsfjärden, cirka 20 kilometer mot 

fastlandet från de områden som nu har undersökts. I den yttre 

skärgården har undersökningar av vattenströmmarna gjorts i 

anslutning till försökstäkten av havssand vid Långviran i Pyttis 

på 1980-talet. Långviran ligger cirka 20 km nordost om de 

undersökta områdena. Vid undersökningar av vattenströmmarna 

vid norra ändan av Långviran i Pyttis konstaterades den 

huvudsakliga strömriktningen på sommaren vara från havet 

mot kusten (Alenius 1986). I undersökningen konstaterades 

att holmarna och bottnens topografi på de grunda och sönderskurna 

områdena styr vattenströmmarna. 

8.2.2 Konsekvenser 

Förändringarna på havsbottnen är beroende av bottnens former 

men också av den mängd material som tas upp samt 

bottnens form efter grävningen. Som det tidigare konstaterats 

styr undervattensåsar och -sänkor vattenströmmarna, speciellt 

på grunda områden (under 20 m). Bottnens former styr 

bottenströmmarna också på djupare områden, men i grunt 

vatten märks inverkan i praktiken i hela vattenpelaren. 

Ifall den planerade täktmängden stenmaterial i det här projektet 

(maximalt 8 milj. m3 ) tas på bara ett av de undersökta områdena, 

skulle det uppgrävda stället på område A bli över 6 m 

djupt, om man utnyttjar hela området på 126 hektar jämnt. På 

motsvarande sätt skulle område B, som utgör 48 ha, få en 16 m 

fördjupning, medan område C, som är 275 ha, skulle få en cirka 

3 m fördjupning, om utvinningen sker över hela området. 

Att utnyttja endast område B förefaller i praktiken omöjligt, eftersom 

det rent tekniskt är svårt att ta mer material än 10 m 

djupt på ett ställe. En djup grävning kan också påverka de 

lokala vattenströmmarna och sedimenteringen. Det kan börja 

ackumuleras fint material på området, vilket ytterligare förändrar 

bottnens art och organismer. Där man har grävt djupt kan 

vattenomsättningen bli dålig, och då minskar syrehalten i de 

undre vattenskikten. 

Område C ligger på ett område där bottnen ställvis höjer sig 

till en nivå som ligger mycket nära vattenytan och bildar en ås 

i sydostlig–nordvästlig riktning. Åsen påverkar mycket sannolikt 

de lokala havsvattenströmmarna. Strömningsändringarna 

kan i sin tur påverka t.ex. uppvällning av vatten på täktområdet 

och därigenom de lokala näringshalterna samt mängden 

planktonorganismer och deras sammansättning. Inverkan kan 

också lokalt via de områden där fiskar söker sig föda påverka 

fiskbeståndet och därigenom fisket. I praktiken kan fartyget 

på grund av litet djup arbeta bara i mellersta och södra delen 

av område C. Det innebär att det i praktiken är omöjligt att 

utnyttja hela området. 

Inverkan på vattenströmmarna blir sannolikt minst om täkten 

sker på område A. Området är tillräckligt stort för att täkten 

skall kunna ske på bara detta ena område. Å andra sidan om 

man delvis utnyttjar alla områdena undvikas enhetliga, stora 

20 

och djupa grävningar. Då skulle också inverkan på vattenströmmarna 

bli mindre. 

De undersökta områdena ligger inte på strandområden. Täkten 

av stenmaterial orsakar därför ingen stranderosion. Områdena 

ligger huvudsakligen ute på öppna havet, där erosion och sedimentering 

ständigt pågår. Då orsakar verksamheten sannolikt 

inga större förändringar i sedimentering och erosion. 

8.3 Konsekvenser för vattenvegetationen 


Makroalger, som växer i strandzonen, tar sin näring direkt ur 

det omgivande vattnet och kan därför anses vara goda mätare 

av det ekologiska tillståndet (Blomster 1996). Eutrofieringen 

gynnar i synnerhet trådalger, som effektivt kan utnyttja snabba 

näringspulser, medan mångåriga röd- och brunalger lider av 

eutrofieringen. 

Massförekomster av trådalger har ökat i Östersjöområdet 

speciellt under 1980- och 1990-talet (Pitkänen 2004). Till 

följd av eutrofieringen har samhällena av blåstång i den inre 

skärgården på många ställen försvunnit från stora områden. 

Blåstången har ersatts av trådformade brun- och grönalger. 

Vattenvegetationen i havsområdet utanför Lovisa har regelbundet 

följts upp bl.a. i omgivningen kring Hästholmen under 

de senaste trettio åren. Vid linjedykning söder om Hästholmen 

observerades på 1980-talet en kraftig ökning av trådalger, 

som tyder på eutrofiering, samt å andra sidan en minskning 

av zonen med blåstång och kärlväxter (Mattila och Ilus 2002). 

På 2000-talet har en viss återhämtning för samhällena av blåstång 

kunnat observeras. Mängden rödalger har numera konstaterats 

vara mycket mindre än på 1970-talet. 

På de undersökta områdena A och B är vattendjupet mellan 

cirka 15 och cirka 40 meter, så områdena ligger huvudsakligen 

utanför algzonen. På det undersökta området C finns 

det däremot flera områden med mindre djup än 10 meter, 

där det också finns vattenvegetation. I den kartläggning av 

vattenvegetationen som gjorts som tilläggsutredning till MKB 

placerades en vegetationslinje på det grunda området på undersökningsområde 

C (figur 8.5). På linjen hittades fem makrofytalgarter, 

av vilka bergborsting dominerade ända ned till 

fem meters djup, medan brun-/trådslick var dominerande art 

på sex meters djup (Kinnunen et al. 2005a). I slutet av linjen på 

sju meters djup växte ishavstofs som dominerande art. Ingen 

blåstång påträffades på linjen. 


De undersökta områdena A och B ligger utanför algzonen. Det 

innebär att täkt av stenmaterial där inte kommer att ha någon 

direkt förstörande verkan på vegetationen. På det undersökta 

området C finns det däremot flera grunda områden med mindre 

djup än 5 m, där det också finns vattenvegetation. I praktiken 

arbetar fartyget på cirka 20 m djup, utanför zonen med 

vattenvegetation. 

Förutom de direkta konsekvenserna kan verksamheten via 

grumling också indirekt påverka vattenvegetationen. Ifall 

grumlingen sträcker sig ända till områden med växttäcke kan 

fast substans, som ackumuleras på växterna, försvaga växternas 

assimilering och bl.a. störa blåstångens förökning. Å 


Figur 8.4. Vattenvegetationslinjer utanför Lovisa (Kinnunen et al. 2005). 

andra sidan är områdena med växttäcke i yttre skärgården 

öppna och utsatta för vindar, vilket delvis förhindrar ackumulering 

av fast substans på vattenväxterna. 

Från områden A är avståndet till närmaste skär och holmar cirka 

3,5–4 km (Digskär i sydväst samt Hamnskär, Västerbådan, 

Österbådan i norr). Kring de här holmarna och skären finns 

också bottnar med vegetation. En linje i den kartläggning av 

vattenväxter som gjordes som tilläggsutredning placerades 

vid Österbådans östra spets. På linjen hittades 10 algarter, 

av vilka de dominerande arterna i grunt vatten var grönslick 

samt brun-/trådslick (Kinnunen et al. 2005a). Blåstång bildade 

ett mycket smalt bälte till cirka 2–3 m djup. Bergborsting var 

dominerande art i djupzonen 3–7 m. På större djup än detta 

växte det rikligt med ishavstofs. Utgående från avståndet bedömer 

man att grumlingseffekten från täktverksamheten inte 

kommer att nå fram till områdena med växttäcke. Ungefär en 

halv kilometer norr om det undersökta området A finns ett begränsat, 

cirka 10 m djupt område där det också kan finnas 

bottnar med vegetation. Grumlingen från täktverksamheten 

når sannolikt fram till det här området. 

Från område B är avståndet till närmaste holmar och skär 

cirka 4–7 km (Digskär i öst samt Hamnskär, Västerbådan, 

Österbådan i nordväst). Områden med växttäcke ligger långt 

borta, så grumlingen från täktverksamheten bedöms inte nå 

fram till de områdena. 

Ifall verksamhet bedrivs på område C kan grumlingen spridas 

till områdena med växttäcke i den mellersta delen av det 

undersökta området. Risken för grumling är störst då verksamheten 

bedrivs i syd-sydöstra delen av det undersökta 


området, eftersom de dominerande strömriktningarna under 

sommaren är västerut–norrut. 

Grumlingens inverkan på vegetationen kan observeras inte 

bara till följd av täktverksamheten utan också i början av 

den sträcka där stenmaterialet transporteras. Ifall stenmaterial 

transporteras till Lovisa hamn går fartygets rutt längs 

den 10 meters farled (närmare stranden 9,0 och 8,5 m) 

som går nära täktområdet till Lovisa hamn. Farleden går 

via Aspskärsområdet, så det är möjligt att grumlingen längs 

transportleden också kan nå fram till de växttäckta bottnarna 

på de grunda områdena där. Ifall stenmaterial transporteras till 

hamnarna i Kotka och Fredrikshamn kan man som transportled 

välja den yttre 15 meters farleden. Då går transportleden 

först ut mot öppna havet, och då når effekterna av grumlingen 

inte fram till de områden som har växttäcke. 

8.4 Konsekvenser för bottenfaunan 

8.4.1 Nuläge 

På basis av undersökningarna av bottenfaunan kan man konstatera 

att tillståndet i Östersjöns belastade inre skärgårdsområden 

i allmänhet har förbättrats från 1980-talet fram till 2000talet, 

men samtidigt har tillståndet för bottenfaunan i de yttre 

skärgårdsområdena försvagats (Kangas et al. 2001). Tydligast 

har försvagningen av bottenfaunans samhällen i skärgårdsområdet 

varit i Finska viken. Utgående från de undersökningar 

som Finlands miljöcentral gjorde år 2001 saknades bottenfauna 

helt i över hälften av de undersökta sänkorna vid Finska 

vikens kust och bottensedimentets yta var syrefri. 

21

Bottenfaunan i havsområdet utanför Pernå–Lovisa har beträffande 

den inre skärgården undersökts i anslutning till kontrollen 

av kärnkraftverket i Lovisa. Bottenfaunan i den yttre skärgården 

har undersökts bl.a. i utredningar gjorda av Finlands 

miljöcentral och Havsforskningsinstitutet. Bottenfaunan i den 

yttre skärgården har också undersökts i samband med försökstäkten 

av havssand vid Långviran på 1980-talet samt i 

bioindikatorundersökningen av skärgårdsområdet i Östra 

Nyland i början av 1990-talet (Henriksson och Myllyvirta 1992). 

I samband med den här MKB gjordes som tilläggsutredning 

en undersökning av bottenfaunan på de undersökta områdena 

samt i närheten av dem. 

Bottenfaunan i havsområdet utanför Lovisa är av naturliga skäl 

artfattig och mängdmässigt liten (Mattila och Ilus 2002). Den 

viktigaste faktorn som gör bottenfaunan begränsad är vattnets 

låga salthalt, som begränsar förekomsten av flera havsarter. 

Den låga salthalten märks bl.a. i form av sparsam förekomst 

av östersjömussla. På basis av strukturen i bottenfaunans 

samhällen har tillståndet för bottenfaunan i hanvsområdet utanför 

Lovisa tydligt försämrats på 1990-talet (Kangas et al. 

2001). Förändringen märks i bottenfaunan i både den inre och 

den yttre skärgården. Symptom som tyder på eutrofiering är 

bl.a. minskad förekomst av vitmärla, som indikerar rent vatten, 

samt ökad förekomst av fåborstmaskar och fjädermygglarver, 

som trivs i mera eutrofierad miljö. 

22 

Norr om Långviran var de dominerande arterna tångmärla och 

tånggråsugga på klippbottnar med vegetationszon (Oulasvirta 

et al. 1987). På grunda sandbottnar var östersjömussla den 

dominerande arten i fråga om biomassa, men en grupp med 

större antal individer var fåborstmaskarna. Fåborstmaskar 

och östersjömussla förekom rikligt också på djupa sand- och 

grusbottnar. Vitmärla förekommer rikligast på djupa silt- och 

lerbottnar. Bottenfaunans individtäthet var som högst i vegetationszonen. 

I den undersökning av bottenfaunan som gjordes som tilläggsutredning 

till MKB togs prover både på de undersökta områdena 

och i deras näromgivning (figur 8.6). Dominerande arter på undersökningsområde 

A var östersjömussla och spånakäring på 

silt-sandbotten samt vitmärla på större djup (provtagningspunktens 

djup 48 m) på ler-gyttjebotten (Kinnunen et al. 2005). På 

undersökningsområde B på sand-grusbottnar påträffades mest 

allmänt östersjömussla, vitmärla samt på grundare silt-sandbotten 

(15 m) förutom de nyssnämnda också fåborstmaskar. På 

undersökningsområde C var den vanligaste arten i bottenfaunan 

östersjömussla samt på silt-sandbotten spånakäring och på 

grunda sten-grusbottnar fåborstmaskar. Utgående från arterna 

i bottenfaunan klassificerades bottnens kvalitet på områdena A 

och B som karg, medan bottnen på område C klassificerades 

som karg – något eutrof. Vid provtagningspunkterna norr om undersökningsområdet 

var vitmärla den dominerande arten och 

bottnen klassificerades som karg. 

Figur 8.5. Provtagningsstationer i undersökningen av bottenfaunan (Kinnunen et al. 2005a). 



Sandtäkten förstör tillfälligt bottenfaunan på täktområdet oberoende 

vilka arter som förekommer där. Förutom den direkta 

inverkan på bottenfaunan kan grumlingen påverka områden 

också utanför täktområdet. Konsekvenserna utanför täktområdet 

beror på hur kraftig grumlingen är. Speciellt känsliga 

för sedimenterande fast substans är östersjö- och blåmussla 

(Niinimäki & Oulasvirta 2001). Ökad ackumulering av fint material 

kan orsaka igenslamning av bottnen, vilket leder till att 

artsammansättningen i bottenfaunan ändras i riktning mot de 

arter som förekommer på mjuk botten. Ifall man gräver djupt 

vid täkten kan bottenfaunans artsammansättning förändras 

permanent jämfört med utgångssituationen. 

Vid försökstäkten vid Långviran i Pyttis konstaterades att vitmärlan 

återhämtar sig och återvänder relativt snabbt (inom 

ungefär ett halvår) till täktområdena (Oulasvirta et al. 1986). 

För arter med längre livscykel, t.ex. musslor, kan återhämtningen 

däremot ta flera år efter täkten. 

Utgående från bottenfaunans artsammansättning och tidigare 

undersökningsresultat kan man bedöma att vitmärlan, som 

förekommer på alla de undersökta områdena, kommer att 

återhämta sig relativt snabbt efter täkten. Återhämtningen för 

östersjömusslan, som är dominerande art på de undersökta 

områdena A och C, kommer att ta flera år (uppskattningsvis 

2–4 år) efter avslutad verksamhet. Östersjömusslan utgör 

föda för bl.a. sik och flundra, vilket innebär att konsekvenserna 

också kan drabba fiskbeståndet och fisket. 

Konsekvenserna för bottenfaunan kan via näringskedjorna avspegla 

sig i fiskbeståndet och fisket samt i fågelbeståndet. 

8.5 Konsekvenser för fiskbeståndet 

8.5.1 Nuläge 

Fiskbeståndet i havsområdet utanför Pernå–Lovisa består av 

söt- och saltvattensarter som är typiska för brackvattenområdena 

vid Finska vikens kust. Allmännast förekommer mörtfiskar, 

abborre, gös, gädda och strömming. Förekomsten av 

fiskarter som saknar ekonomisk betydelse har inte utretts på 

det aktuella området. Utgående från uppgifter om livsmiljön 

och känd information om fiskarnas utbredning kan man anta 

att bl.a. oxsimpa, hornsimpa och rötsimpa samt svart smörbult 

och sandstubb förekommer på området. Tobiskung och 

blåtobis kan också påträffas på området. 

I samband med MKB gjordes som tilläggsutredning kartläggningar 

av lekområden för strömming och sik. På de undersökta 

områdena och deras närområden har reproduktion av 

strömming och sik veterligen inte tidigare undersökts. 

Strömmingen leker från islossningen ända till juli, och då 

förflyttas leken småningom från inre skärgården mot öppna 

havet i takt med uppvärmningen av vattnet. Strömmingen lägger 

rom bland den vegetation som finns på hårda bottnar, i 

allmänhet på 1–6 m djup. Strömmingens rom utvecklas till 

yngel på 4–15 dygn. I kallt vatten sker utvecklingen dock långsammare 

än i varmt vatten. Enligt uppgifter från fiske med 

ryssjor börjar strömmingen leka vid kusten i Finska viken då 

vattentemperaturen är 2–5 °C och är som bäst då temperaturen 

är 7–13 °C. Då leken slutar är temperaturen vanligen 


14–18 °C. Leken påverkas av hur hård vintern har varit. Efter 

en mild vinter kan strömmingens lek komma i gång tidigare än 

i genomsnitt (Rajasilta et al. 1996). 

I en tilläggsutredning kartlades strömmingens reproduktion 

genom harvning med en s.k. Luther-harv på grunda områden 

som finns i närheten av undersökningsområdena och 

valdes utgående från kartstudier (figur 8.7). Det harvade området 

gränsade i väster till det s.k. Vesikiven matala, det sydligaste 

hörnet var Digskärs fyrholme, det sydöstra hörnet var 

Enighetens grund och det östligaste hörnet de grunda områdena 

söder och öster om Östergrund. Det nordligaste harvade 

grunda området var söder om Skarven, speciellt kring 

Nätiskarven. Innanför den här avgränsningen på ett mycket 

stort undersökt område ryms ett tjugotal grunda områden av 

varierande storlek. Förutom genom harvning sökte man efter 

lekplatser för strömming genom att dyka vid Vesikiven matala, 

söder och sydost samt norr om Österbådans låga huvudskär 

samt i det grunda sundet mellan skären. Lekplatser söktes 

också öster om Digskärs fyrholme samt vid västra kanten av 

Nätiskarven. Strömmingslek hittades vid undersökningen endast 

på området vid Vesikiven matala samt vid västra kanten 

av Nätiskarven (Ingenjörsbyrå Paavo Ristola Oy 2005). 

Enligt de fiskare som intervjuades i samband med undersökningen 

hade lekande strömming fångats på våren–försommaren 

2005 på området vid Vesikiven matala. Fiskarna hade 

dessutom också observerat strömmingslek bl.a. på området 

vid Österbådan samt vid Gråsjälsklackarna och Storskarven 

(Kinnunen et al. 2005b). 

I östra Finska viken förekommer huvudsakligen två former av 

sik: vandringssik som leker i åar och älvar samt havslekande 

sik (Koivurinta & Vähänäkki 2004). De olika formerna av sik 

kan i allmänhet skiljas från varandra bl.a. enligt antalet gälräfständer 

och tillväxthastigheten. I Finska viken avviker vandringssikens 

och den havslekande sikens antal gälräfständer 

inte från varandra, vilket innebär att de olika sikformerna kan 

skiljas från varandra främst utgående från tillväxtskillnader 

(Lehtonen 1981). 

Utredningen av sikens lekområden i anslutning till miljökonsekvensbedömningen 

genomfördes med hjälp av provfiske, 

som gjordes under sikens lektid (i november) på det grunda 

området vid Österbådan. På de sikar som fångades bestämdes 

kön och könsmognadsgrad, ålder samt antal gälräfständer. 

Fångsten vid fyra fiskegånger bestod av sammanlagt 17 

sikar, av vilka 9 klassificerades som lekmogna (Kinnunen et 

al. 2005b). På basis av gälräfständerna och fiskarnas yttre 

form bestämdes de lekmogna fiskarna vara havslekande, 

som sannolikt höll på att leka på det grunda området vid 

Österbådan. Enligt uppgifter från fiskarna är andra sannolika 

reproduktionsområden för havslekande sik det grunda området 

väster om Gråsjälsklackarna samt vid Storskarven och 

det grunda området mellan Stora Rövarskär och Långhällen 

sydost om Kejvsalo. 

23

24 

Figur 8.6. Områden där räfsning och dykning gjorts för att söka efter lekområden för strömming 

(Ingenjörsbyrå Paavo Ristola 2005), område för provfiske av sik (Kinnunen et al. 2005b) samt uppskattade 

lekområden för strömming eller sik. 


Från undersökningsområde A är avståndet till närmaste kända 

lekområde för strömming och sik (Österbådan-området) cirka 

3 km (figur 8.9). Lekområdena ligger vid den yttersta gränsen 

av det uppskattade område som påverkas av grumling. 

Det innebär att lindrig grumling till följd av täktverksamheten 

kan nå fram till lekområdena. Från undersökningsområde B är 

avståndet till närmaste kända lekområde för strömming och 

sik (Österbådan-området) cirka 3,5 km. Därför bedöms grumlingen 

från täktverksamheten under normala förhållanden inte 

nå ända fram till lekområdena. 

Från undersökningsområde C är avståndet till närmaste lekområde 

för strömming och sik (området vid Gråsjälsklackarna) 

cirka 3 km. Lekområdena ligger vid yttersta gränsen av det 

uppskattade område som påverkas av grumling. Det innebär 

att lindrig grumling till följd av täktverksamheten kan nå fram 

till lekområdena. På område C finns dessutom grunda områden 

där strömming och sik i princip kan leka, fastän ingen 

lek påträffats i undersökningarna. Ifall verksamhet bedrivs på 

södra delen av område C kan grumlingen spridas till dessa 

områden. 

Grumlingen på reproduktionsområdena kan uppkomma förutom 

av täktverksamheten också i början av den sträcka där 

stenmaterial transporteras. Grumling till följd av transporten 

kan spridas ända till de grunda bottnarna med växttäcke på 

Aspskärsområdet, ifall stenmaterialet transporteras till Lovisa 

hamn. På de aktuella områdena kan det i princip också finnas 

lekområden för strömming, fastän sådana inte hittats vid 

kartläggningen av lekområden. Ifall stenmaterialet transporteras 

till hamnarna i Kotka eller Fredrikshamn kan den yttre 

15 m farleden väljas som transportled, varvid början av transportsträckan 

går ut mot öppna havet. Då når grumlingen från 

transporten inte fram till lekområdena. 

Fiskarna kan också söka sig bort på grund av buller i närheten 

av täktplatsen eller transportleden. Bullret från fartyg får i 

typiska fall fiskar att söka sig bort inom 100–200 m avstånd 

(Mitson 1995). Bullereffekten kommer alltså i praktiken inte att 

nå fram till lekområdena. 

Olägenheterna för ekonomiskt betydelselösa fiskarter kan inte 

bedömas tillförlitligt, eftersom förekomsten av dessa fiskarter 

inte är med säkerhet känd på detta havsområde. Allmänt kan 

man konstatera att grumlingen också gör det svårare för de 

här fiskarterna att hitta föda och att reproducera sig. 


8.6 Konsekvenser för fågelbeståndet 

8.6.1 Nuläge 

I havsområdet utanför Pernå–Lovisa finns ett mångsidigt bestånd 

av sjöfåglar. De allmännaste sjöfåglarna på området är 

storskrake och vigg, på de lugnaste skären påträffas dessutom 

bl.a. tordmule och tobisgrissla. Andra fåtaliga sjöfåglar 

på området är bl.a. sillgrissla, grågås och skärpiplärka samt 

svärta, som har upplevt en drastisk tillbakagång på andra 

områden i Finland. Ejdern är relativt fåtalig på området, eftersom 

dess huvudföda blåmussla förekommer bara fåtaligt 

och i liten storlek. Flyttfåglar som påträffas i stort antal under 

flyttningstiden är bl.a. alfågel, sjöorre, svärta, vitkindad gås, 

prutgås och kärrsnäppa. 

I de frodiga kustvikarna i Pernå–Lovisa finns ett rikt och mångsidigt 

bestånd av sjöfåglar och våtmarksfåglar. Pernåviken 

och Lillpernåviken är klassificerade som internationellt värdefulla 

fågelrika vatten som är viktiga bl.a. som rastplatser under 

flyttningstiden. 

Längre ut i skärgården finns flera skär som är viktiga för sjöfåglarna. 

Det viktigaste är Aspskärsområdet, som ligger cirka 

4–5 km från de undersökta områdena. Aspskärsområdet består 

av sex ganska små skär: Aspskär, Enskär, Ören, Kobben, 

Västra Båklandet och Haverörn. 

På Aspskär har fågelskyddsarbete bedrivits ända sedan år 

1923, då vaktstugan på Enskär också byggdes. Aspskär fredades 

med stöd av naturskyddslagen år 1953. Haverörn fredades 

officiellt först år 1975 och togs sedan med i Aspskärs 

skyddsområde, som omfattar totalt cirka 27 hektar land och 

342 ha vatten. 

På Aspskärsområdet har sammanlagt 258 fågelarter påträffats. 

Av dem har 65 häckat eller försökt häcka. Beståndet av 

häckande fåglar är fågelarter som är typiska för den yttre skärgården 

såsom måsar, tärnor, alkor, änder och vadare. Bland 

nykomlingarna har storskarven förökats mycket snabbt. Under 

det första häckningsåret 1997 fanns det tre par, medan antalet 

häckande par år 2005 räknades till 825. 

Det värdefullaste skäret i Aspskärsområdet beträffande fågelbestånd 

är Haverörn, som ligger en och en halv kilometer västerut 

från de övriga holmarna. På skäret, som är ungefär tre hektar 

stort, häckar över 600 alkpar, 160 par tobisgrisslor, 40 par 

sillgrisslor, över 800 par storskarvar och cirka 200 par gråtrutar i 

täta samhällen. Det har uppskattats att sammanlagt cirka 9 000 

fåglar inklusive ungar samtidigt vistas på Haverörn i juli. 



Avståndet från undersökningsområde A till Aspskärsområdets 

fågelskär är som kortast cirka 7–8 km. Konsekvenserna av 

täktverksamheten i form av grumling, buller m.m. når alltså 

inte fram till de aktuella områdena. Avståndet till andra 

skär, som finns närmare (Digskär i sydväst samt Hamnskär, 

Västerbådan, Österbådan i norr) är cirka 3,5–4 km, vilket betyder 

att verksamheten sannolikt inte nämnvärt påverkar de 

häckande fåglarna på dessa områden. I närheten av område 

A finns nästan inga grunda områden (med undantag av ett begränsat 

grunt ställe 0,5 km norr om undersökningsområdet) 

som kunde utgöra områden där häckande fåglar på skären 

eller flyttfåglar kunde hitta föda. 

Från undersökningsområde B är avståndet till 

Aspskärsområdets fågelskär som kortast cirka 7 km. 

Konsekvenserna av täktverksamheten når alltså inte fram 

till dessa områden. Också till de närmaste skären (Digskär, 

Hamnskär, Västerbådan, Österbådan) är avståndet cirka 4–7 

km, vilket betyder att verksamheten sannolikt inte nämnvärt 

påverkar fågelbeståndet på dessa områden eller de områden 

där de söker föda. 

Från norra delen av undersökningsområde C är avståndet 

till Aspskärsområdets fågelskär som närmast cirka 3–4 km. 

Eftersom det är så grunt i norra delen av undersökningsområde 

C, begränsas verksamheten i praktiken till den 

mellersta och södra delen av området. Då blir avståndet till 

Aspskärsområdet över 5 km och grumlingen når sannolikt inte 

fram till fågelskären. Om verksamhet pågår i mellersta och 

södra delen av undersökningsområde C kan grumlingseffekterna 

nå de grunda områdena mitt på område C, där fåglar 

också i princip kan söka föda. 

Konsekvenser för fågelbeståndet kan uppkomma av både 

täktverksamheten och längs den rutt där stenmaterialet 

transporteras. Ifall materialet transporteras till Lovisa hamn 

passerar fartyget som närmast ungefär en kilometer från 

Aspskärsområdets fågelskär. Fartyget borde färdas längs den 

befintliga farleden, så trafiken avviker inte nämnvärt från nuvarande 

situation. Grumlingen under transporten med fartyg kan 

nå fram till fågelskärens närhet och kan då påverka fåglarnas 

möjligheter att hitta föda. Ifall stenmaterialet transporteras till 

hamnarna i Kotka eller Fredrikshamn kan man välja den yttre 

15 m farleden. Då når grumlingen inte fram till fågelskären eller 

de platser där fåglarna söker föda i närheten av fågelskären. 

25

8.7 Konsekvenser för skyddsområden 

8.7.1 Nuläge 

Östra Finska vikens nationalpark 

Cirka 10 km öster om undersökningsområdena ligger Östra 

Finska vikens nationalpark, som är känd för sina sjöfåglar. 

Nationalparken ligger utanför inre skärgården, vilket betyder 

att parkens landområden typiskt består av talrika små, klippiga 

skär, ofta med branta stränder. De skogbevuxna holmarnas 

vegetation består i allmänhet av låga och glesa bestånd 

av bergtallar, men i de inre delarna av de större öarna, t.ex. 

Ulko-Tammio, finns också små, lummiga lundar. Till nationalparkens 

område hör också Långviran, som är två kilometer 

lång och består av en längsgående ås som höjer sig ur havet. 

Östra Finska vikens nationalpark är speciellt känd för sitt 

mångsidiga bestånd av sjöfåglar. 

Väster om Östra Finska vikens nationalpark finns separat 

Söderskärs naturskyddsområde. 

26 

kilometer 

Figur 8.7. Östra Finska vikens nationalpark (violett färg) samt Pernåvikarnas och 

Pernå skärgårds havsskyddsområde (röd färg). 

Natura 2000-områden 

Av de objekt som hör till Natura 2000-skyddsprogrammet är 

följande område störst och ligger närmast de undersökta områdena: 

Pernåvikarnas och Pernå skärgårds havsskyddsområde 

(Pernå, Lovisa och Strömfors), 65 760 ha, SCI1) och SPA2) • 

• Andra Natura 2000-objekt, som ligger något längre bort, 

och är till storleken mindre är: 

• Källaudden-Virstholmen (Lovisa), 87 ha, SCI 

• Vahterpääs flador (Strömfors), 104 ha, SCI 

• Kullafjärdens fågelrika vatten (Strömfors), 185 ha, SCI och 

SPA 

1) SCI = området har tagits med i Natura-nätverket på basis av det 

s.k. naturdirektivet 

2) SPA = området har tagits med i Natura-nätverket på basis av det 

s.k. fågeldirektivet 


Pernåvikarnas och Pernå skärgårds havsskyddsområde börjar 

i väst från Lillpernåviken i Borgå och räcker till gränsen för 

Nylands miljöcentrals verksamhetsområde i öst. Ute på öppna 

havet sträcker sig området huvudsakligen till yttre gränsen 

för våra inre territorialvatten. Lillpernåviken och Pernåviken hör 

till de längsta vikarna vid sydkusten. Området bildar en helhet 

som är ekologiskt värdefull också nationellt sett. Här syns bl.a. 

hur de stegvisa förändringarna i vattnets salthalt avspeglar sig 

i organismsamhällenas struktur. 

Största delen av Natura-områdets vattenområden hör till de 

vattendrag som kräver särskilt skydd och som har fastställts 

av en av miljöministeriet tillsatt arbetsgrupp för särskilt skydd 

av vattendragen. De östliga vattenområdena öster om Hudö 

hör till BSPA-nätet (= Baltic Sea Protection Areas) som rekommenderas 

av HELCOM dvs. Helsingforskommissionen för 

Östersjön. Delar av Natura-området hör också till de nationella 

skyddsprogrammen. Skyddsområden som hör till Naturaområdet 

och som ligger som närmast på mindre än 10 km 

avstånd är Aspskärs fågelskyddsområde och Hamnholmens 

skyddsområde. 

Av de naturtyper som anges i bilaga I till naturdirektivet förekommer 

enligt Natura-informationsblanketterna 15 olika naturtyper 

på området: 

• kustnära laguner 

• rev 

• annuell vegetation på driftvallar 

• perenn vegetation på steniga stränder 

• rullstensåsöar i Östersjön med littoral och sublittoral vegetation 

• boreala skär och småöar i Östersjön 

• boreala strandängar vid Östersjön 

• boreala sandstränder med perenn vegetation vid 

Östersjön 

• smala vikar i boreal Östersjökust 

• hög örtvegetation på fuktig mark 

• fennoskandiska hemiboreala äldre naturliga ädellövskogar 

• boreala lundar 

• talldominerade trädbevuxna myrar 

• grandominerade trädbevuxna myrar 

Av dessa är de tall- och grandominerade trädbevuxna myrarna 

prioriterade, dvs. särskilt viktiga naturtyper. 

På området förekommer enligt Natura-informationsblanketten 

sammanlagt 21 av de fågelarter som nämns i bilaga I till fågeldirektivet 

(bl.a. fisktärna, silvertärna, salskrake och skräntärna). 

Av djurarterna i bilaga II till naturdirektivet förekommer 

gråsäl på området. 

Källaudden – Virstholmens skyddsområde ligger i kustområdet 

i östra delen av Lovisa. På skyddsområdet finns ett åsparti 

i kustens riktning. Dess högsta toppar höjer sig över vattenytan 

som små sandöar. Området är kulturhistoriskt värdefullt. 

Väster om området finns bl.a. Svartholms gamla fästning 

på en liten ö. Hela området ingår i det nationella åsskyddsprogrammet. 

De statsägda holmarna Virstholmen, Lökören, 

Arrestantholmen, Krutkällarholmen, Tallören, Rönnören och 

Begravningsholmen föreslås bli fredade med stöd av naturskyddslagen 

och fornminneslagen. 



enligt Natura-informationsblanketterna följande 5 

naturtyper på området: 


• annuell vegetation på driftvallar 

• rullstensåsöar i Östersjön med littoral och sublittoral vegetation 

• boreala sandstränder med perenn vegetation vid 

Östersjön 

• fennoskandiska lövsumpskogar 

Av de fågelarter som nämns i bilaga I till fågeldirektivet förekommer 

enligt Natura-informationsblanketterna fisktärna och 

silvertärna på området. 

Vahterpääs flador ligger i sydöstra delen av Strömfors. 

Skyddsområdet består av två flador (Hamnfladan och 

Furufladan), en glosjö (Lillfladan) samt strandområdena vid 

Hamnfladan och Lillfladan. Fladorna är i naturtillstånd och på 

deras stränder finns ställvis mycket representativa strandängar. 

I fladorna finns ett mångsidigt bestånd av sjö- och strandfåglar 

och området kan också anses vara landskapsmässigt 

värdefullt. Vatten- och strandområdena vid Hamnfladan och 

Lillfladan är skyddsobjekt i den fastställda regionplanen. 

Lunden vid Nyckelskinnsberget hör till det nationella lundskyddsprogrammet 

och är redan i sin helhet fredad som naturskyddsområde 

på privatägd mark. 





• perenn vegetation på steniga stränder 

• boreala strandängar vid Östersjön 

• övergångsmyrar och gungflyn 

• boreala lundar 

• grandominerade trädbevuxna myrar 

Kullafjärdens fågelrika vatten finns i Strömfors i Kullafjärden, 

på Tessjöåns mynningsområde. Längst inne i den eutrofierade 

viken finns vidsträckta zoner med vattenvegetation som 

erbjuder en rik livsmiljö för sjö- och strandfåglar. Vid vikens 

stränder finns övergångsmyrar och gungflyn, ängar med hög 

örtvegetation på fuktig mark samt små arealer med lövsumpskogar. 

Hela Natura-området ingår i det nationella programmet 

för skydd av fågelrika vatten. 




• åmynningar 

• hög örtvegetation på fuktig mark 

• övergångsmyrar och gungflyn 

• 

alluviala lövskogar med Alnus glutinosa och Fraxinus excelsior 

(Alno-Padion, Alnion incanae, Salicion albae) 

Av de fågelarter som nämns i bilaga I till fågeldirektivet förekommer 

enligt Natura-informationsblanketterna sammanlagt 

8 fågelarter på området (bl.a. salskrake och sångsvan). Av 

växtarterna i bilaga II till naturdirektivet förekommer ävjepilört 

på området. 

27


Östra Finska vikens nationalpark 

Till Östra Finska vikens nationalpark är avståndet från undersökningsområde 

A cirka 16 km, från område B cirka 13 km 

och från område C cirka 10 km. Vattenströmmarna från de 

undersökta områdena går huvudsakligen i västlig-nordlig riktning, 

då nationalparken ligger i öster, från de undersökta områdenas 

riktning sett. På basis av avstånden och de sannolika 

strömriktningarna kan man konstatera att Östra Finska vikens 

nationalpark ligger utanför influensområdet för grumlingen 

från täktverksamheten. 

Till Söderskärs naturskyddsområde, som ligger väster om 

Östra Finska vikens nationalpark, är avståndet från undersökningsområde 

A cirka 14 km, från område B cirka 12 km och 

från område C cirka 8 km. Grumlingseffekterna från täkten av 

stenmaterial når inte heller fram till Söderskärs naturskyddsområde. 

Natura 2000-områden 

Pernåvikarnas och Pernå skärgårds havsskyddsområde 

Till Pernåvikarnas och Pernå skärgårds havsskyddsområde är 

avståndet från undersökningsområde A cirka 1 km, från område 

B cirka 4 km och från område C cirka 0,5 km. Vattenströmmarna 

från de undersökta områdena går huvudsakligen västerut–norrut, 

där Natura-området också finns. Utgående från avstånden 

och de sannolika strömriktningarna kan man konstatera att 

grumlingseffekterna från täktverksamheten sannolikt kommer 

att nå fram till Natura-området, om täkten sker på områdena 

A och C, medan grumlingen från täktverksamhet på område B 

sannolikt inte når fram till Natura-området. 

Grumlingen från täktverksamheten kan påverka de naturtyper 

som finns under vattnet, alltså rev, på Natura-området. 

Klippiga stränder och skär med algzoner räknas till den här 

naturtypen. Ifall grumlingen av vattnet når fram till Natura-området 

är det speciellt vattenvegetationen eller fiskarnas lekområden 

som drabbas av konsekvenserna. Mekanismerna för 

detta beskrivs närmare i avsnitten som behandlar det här (se 

7.3.3 och 7.5). 

I den kartläggning av vattenväxter som gjordes som tilläggsutredning 

till MKB (Kinnunen et al. 2005a) konstaterades att 

vegetationsbottnarna var i gott skick och rena på linjerna norr 

om de undersökta områdena. Vegetationsbottnarna verkade i 

fråga om både skick och arter vara lämpliga för strömmingslek. 

Utgående från vegetationskartläggningen kan man konstatera 

att det på Natura-området finns vegetationsbottnar som motsvarar 

naturtypen rev, åtminstone på området vid Österbådan 

och Klyviberget. Avståndet till Österbådan från undersökningsområde 

A är cirka 3 km, från område B cirka 4 km och från område 

C cirka 4,5 km. På basis av avstånden kan man bedöma 

att grumlingseffekterna i mycket lindrig form kan nå fram till de 

här områdena vid verksamhet på område A. 

Till Aspskärs fågelskyddsområde, som finns inom Natura-området, 

är avståndet från område A cirka 7–8 km, från område 

B cirka 7 km och från område C som kortast cirka 3–5 km. 

Enligt avstånden och de sannolika strömriktningarna kan man 

konstatera att grumlingseffekterna av täktverksamheten sannolikt 

inte når fram till Aspskärs fågelskyddsområde (se avsnitt 

8.6.2). Grumlingen från transporterna kan nå skyddsområdet, 

ifall transporterna går till Lovisa hamnområde. 

28 

Källaudden – Virstholmens skyddsområde 

Källaudden–Virstholmens Natura-område ligger som närmast 

mer än 15 km från de undersökta områdena, vilket innebär att 

man redan med tanke på avståndet kan konstatera att Naturaområdet 

ligger utanför influensområdet för grumlingen från 

täktverksamheten. 

Vahterpääs flador 

Natura-områdena vid Vahterpääs flador ligger skyddade av 

skärgården, över 15 km från de undersökta områdena. De 

ligger därför klart utanför influensområdet för grumlingen från 

täktverksamheten. 

Kullafjärdens fågelrika vatten 

Natura-området vid Kullafjärdens fågelrika vatten ligger skyddat 

av skärgården över 20 km från de undersökta områdena. 

Det ligger alltså klart utanför influensområdet för grumlingen 

från täktverksamheten. 

8.8 Konsekvenser för fisket 

8.8.1 Nuläge 

Enligt TE-centralens statistik finns det i Pernå, Lovisa samt närliggande 

Strömfors sammanlagt 16 I-klass yrkesfiskare (över 30 

% av inkomsterna). På nyssnämnda område finns dessutom 2 

st II-klass (15–30 % av inkomsterna) och 19 st III-klass (under 15 

% av inkomsterna) yrkesfiskare. Enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets 

fångststatistik fanns det 13 st minst 10 m långa fartyg 

som användes för fiske i havsområdet utanför Pernå–Lovisa år 

2003. Meddelanden om fångster erhölls från sammanlagt 70 

fiskeenheter (fiskare, matlag eller fartyg) under året. 

Största delen av yrkesfiskarnas fångst består av strömming 

och vassbuk, som utgör trålfiskarnas huvudfångst. Viktiga arter 

i kustfiskarnas fångst är bl.a. lax, öring, sik och gös. Största 

delen av laxfångsten fås med ryssja. Öring- och sikfångsten 

fås med både ryssja och nät. Av gös-, abborr- och lakfångsten 

fås största delen med nät. 

I hela Finland förädlades över 43 miljoner kilo fisk i över 200 

företag år 2001 och förädlingen sysselsatte över 700 personer 

(Salo & Tohmo 2005). Typiskt för förädlingsföretagen är att de 

ofta har verksamhet inom flera olika branscher, t.ex. parti- eller 

detaljhandel, fiskodling eller fiske. I Östra Nyland sysselsatte 

fiskförädlingen cirka 14 personer och i Kymmenedalen cirka 

24 personer år 2001. 

I Östra Nyland och Kymmenedalen finns inga stora fiskförädlingsföretag 

utan förädlingsarbetet sker i några små företag. 

Ett särskilt problem för fiskerinäringen är att strömmingarna är 

små och strömmingsbestånden svaga i Finska viken. 

Fritidsfisket i Kymmene älv och i havsområdet utanför älven 

har utretts som en del av de obligatoriska kontrollerna av området. 

Enligt uppskattning fritidsfiskar sammanlagt cirka 1 500 

matlag på havsområdet mellan Pyttis och Kotka (Ritari 2004). 

I den fiskeenkät som gjordes år 2003 framkom att det absolut 

populäraste fiskeredskapet var nät med maskstorleken 40–50 

mm. Utanför Pyttis-Kotka utgjorde fångsten år 2003 cirka 149 

000 kg. Det blir uppskattningsvis 99 kg per matlag. Största delen 

av fångsten var abborre, gädda och mört. Fritidsfisket har 

också utretts av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet (Finland fiskar 

2001). De viktigaste fiskarna i fångsten vid fiske på området 

Lovisa–Pernå var abborre, gädda samt gös (Toivonen 2003). 


(t) 


Total fiskfångst 1980-2003 

Figur 8.8. Yrkesfiskarnas totalfångst utanför Pernå–Lovisa under 

åren 1980–2003. 

Strömmingsfångster 1980-2003 

Figur 8.9. Yrkesfiskarnas strömmingsfångst utanför Pernå– 

Lovisa under åren 1980–2003. 

Sikfångster 1980-2003 

Figur 8.10. Yrkesfiskarnas sikfångst utanför Pernå–Lovisa under åren 

1980–2003. 

29


I närheten av de undersökta områdena finns trålfiskeområden. 

Väster om område A och öster om område C finns områden 

för bottentrålning (figur 8.12). Område B ligger delvis på det 

område där bottentrål dras. Alla nyssnämnda trålfiskeområden 

ligger inom det område dit grumlingen enligt uppskattning 

sprids, ifall material tas från de områden som ligger närmast 

dem. Spridningen av grumling till trålfiskeområdena kan 

leda till att fiskarna söker sig bort, vilket märks i trålfiskarnas 

fångst. 

Kustfiskarnas ryssjplatser ligger som närmast vid området 

kring Digskär, Hamnskär och Aspskär. Som närmast är ryssjplatserna 

på cirka 4 km avstånd från de undersökta områdena, 

vilket betyder att ryssjplatserna ligger utanför det uppskattade 

grumlingsområdet. Utgående från avståndet kan man 

bedöma att täkt av stenmaterial inte medför några nämnvärda 

olägenheter för ryssjfisket på området. 

Närmaste kända reproduktionsområden för strömming och 

sik finns vid gränsen av det uppskattade grumlingsområdet 

(Österbådan-området/undersökningsområde A och området 

vid Gråsjälsklackarna/undersökningsområde C). Till de nämnda 

lekområdena uppskattas grumlingen spridas högst i lindrig 

form. På område C finns flera grunda områden där strömming 

och sik i princip kan leka, fastän någon lek inte observerats vid 

undersökningen. Ifall verksamheten bedrivs i södra delen av 

område C kan grumlingen spridas till de områdena. 

Eftersom grumlingseffekterna sannolikt inte nämnvärt äventyrar 

strömmingens och sikens förökning uppskattas verksamheten 

inte ha någon vittomfattande inverkan på fiskbestånden. 

Fritidsfisket är koncentrerat huvudsakligen till närheten av 

kustområdena. Området utanför Lovisa är viktigt för fiske av 

lax och öring med drag, men de viktigaste områdena för dragfiske 

finns i inre skärgården på flera kilometers avstånd från 

de undersökta områdena. Projektets inverkan på fritidsfisket 

uppskattas som helhet bli ringa. 

Figur 8.11. Läget för ryssjfiskeplatserna och tråldragningslinjerna 

på områdena i närheten av de undersökta områdena 

(TE-centralen, Finska vikens yrkesfiskare rf). 

30 

8.9 Konsekvenser för marinarkeologiska objekt 

8.9.1 Nuläge 

I havsområdet utanför Pernå–Lovisa finns några vrak som 

klassificeras som undervattensfornminnen. De vrak som finns 

närmast det undersökta området är Firetown London cirka 4 

km nordost om område C samt Tiiskeri I–IV cirka 4 km sydväst 

om område A. Museiverket anser att havsbottnen på täktområdet 

borde undersökas innan verksamheten inleds med 

tanke på att det kan finnas okända vrak på bottnen. 


Ifall det finns vrak på det egentliga täktområdet kommer de 

sannolikt att förstöras eller skadas av sugmuddringen. På vrak 

som finns i närheten av täktområdet kan det bildas avlagringar 

av fast substans till följd av grumlingen. Ingen ekolodning av 

bottnen för att kartlägga vrak har gjorts på de undersökta områdena. 

Det enda säkra sättet att få detta utrett är att göra 

sidoseende ekolodning eller lodning med multibeamsystem 

på de avgränsade täktområdena innan verksamheten inleds. 

8.10 Konsekvenser för turismen 

8.10.1 Nuläge 

Viktiga turistobjekt vid havsstranden eller ute till havs utanför 

Lovisa är bl.a. området vid Skeppsbron, Svartholms fästning, 

Lovisa kärnkraftverk och gästhamnarna för båtfolket samt 

fiske-, fågelskådnings- och paddlingsutflykter ut till havs och 

kryssningar till olika mål. 

Skeppsbroområdet ligger cirka 500 m från centrum och där 

finns bl.a. sjöfartsmuseum, kafé-restauranger samt utställningslokaler. 

På Skeppsbroområdet ordnas också olika evenemang. 

Svartholms sjöfästning är en fästning som byggdes 

i mitten av 1700-talet på en ö cirka 10 km från Lovisa centrum. 

Lovisa kärnkraftverk finns på ön Hästholmen cirka 15 km från 

stadens centrum. Det ordnas utflykter till öarna. Gästhamnar 

för båtfolk är gästbryggan vid Tullbron cirka 1,5 km från centrum, 

Svartholms gästbryggor och Kirmosund hemhamn. Till 

havs ordnas båtfestivalen Small Ships´ Race på somrarna. 

De mest kända turistmålen i Pernå är S:t Mikaels gråstenskyrka 

och ett minnesmärke över Mikael Agricola strax intill samt 

ett stort antal herrgårdar från den tid Finland hörde till Sverige. 

Av turistobjekten vid havsstranden är det viktigaste Rönnäs fritidscentrum, 

som erbjuder mångsidiga tjänster med golf- och 

tennisbanor, småbåtshamn, sommarrestaurang och stugor 

vid havsstranden. Sea Golf Rönnäs besöks årligen av cirka 

32 000 golfspelare. 



Utanför Lovisa och Pernå är turistverksamheten koncentrerad 

främst till den inre skärgården nära kusten. Kryssningarna 

går huvudsakligen inom 15 km radie från centrum av Lovisa 

och Pernå. Kustområdet är allmänt taget ett livligt område för 

båt- och naturturism. Tävlingsrutten för tävlingen Small Ships´ 

Race finns i Lovisaviken i inre skärgården. 

De undersökta områdena ligger cirka 30 km från Pernå centrum 

och cirka 25 km från Lovisa centrum. Grumlingen och 

bullret från täktverksamheten kommer därför inte att nå ända 

fram till kusten. Naturturismen, som främst bedrivs i den inre 

skärgården, påverkas inte just alls av täktverksamheten. 

Täktverksamheten och fartygstransporten av stenmaterial kan 

ha en viss inverkan på attraktionskraften för natur- och upplevelseturismen 

i kustområdet, ifall kraftig grumling förekommer 

längs transportleden, om trafiken passerar naturobjekt och 

transporttrafiken är livlig. Ifall transporten av stenmaterial går 

till Lovisa hamn går fartygsrutten via Aspskärs fågelskär, vilket 

i viss mån kan påverka fågelturismen på området. 

8.11 Konsekvenser av trafiken 

8.11.1 Vattentrafik 

Nuläge 

I Kotka hamn registrerades år 2004 sammanlagt 1 771 fartygsbesök. 

I Fredrikshamn registrerades under motsvarande 

tid 1 408 fartygsbesök i hamnen och i Lovisa hamn 320 fartygsbesök. 

Täktområdena B och C ligger delvis på farledsområdet 

Orrengrund–Kotka. Då sugmuddringsfartyget rör sig utanför 

farledsområdet följer det normala regler för vattentrafik. Till 

hamnarna kör fartyget längs utmärkta sjöfarleder. 

Konsekvenser 

Antalet fartygsbesök i hamnen per dag på grund av projektet 

blir cirka 1–5 besök per dag och cirka 40–270 besök per år 

beroende på transportfartygets storlek. Vid täkt av havssand 

i anslutning till byggandet av Nordsjö hamn användes ett fartyg 

som transporterade i genomsnitt 6 400 m3 stenmaterial 

åt gången och det gjorde i genomsnitt 4,7 besök i hamnen 

per dygn. Ifall täkten genomförs under 10 års tid blir det med 

motsvarande fartygstyp maximalt 125 st besök i hamnen per 

år och täkten skulle pågå 27 dygn. Den årliga ökningen av 

vattentrafiken i Kotka hamn skulle bli 7 %, i Fredrikshamn 9 % 

och i Lovisa hamn 40 %. Ifall täkten genomförs t.ex. under tre 

års tid blir antalet fartygsbesök med motsvarande fartyg cirka 

406 hamnbesök per år, och då skulle täkten pågå 86 dygn 

per år. Den årliga ökningen av vattentrafiken skulle bli 22 % i 

Kotka hamn, 29 % i Fredrikshamn. I Lovisa skulle trafiken mer 

än fördubblas jämfört med nuvarande situation. 

Även om all fartygstrafik går till hamnarna i Kotka och 

Fredrikshamn blir ökningen av fartygstrafiken till följd av projektet 

ändå relativt liten. Men om hela fartygstrafiken går till 

Lovisa blir ökningen av fartygstrafiken betydande. 


8.11.2 Landtrafik 

Nuläge 

Trafiken till Kotka hamn går längs riksväg 15 (Hyväntuulentie). 

Vägens genomsnittliga dygnstrafik (KVL) är enligt Sydöstra 

Finlands vägdistrikt 20 354 fordon per dygn, varav den tunga 

trafikens andel är 1 924 fordon per dygn. Enligt statistiken över 

vägtrafikolyckor inträffade 80 trafikolyckor på Hyväntuulentie 

år 2000–2004. En av olyckorna ledde till ett dödsfall och 17 av 

olyckorna orsakade personskador. 

Trafiken till Lovisa hamn går längs landsväg 178 (Valkomvägen). 

Vägens genomsnittliga dygnstrafik (KVL) är enligt Nylands 

vägdistrikt 2 647 fordon per dygn, varav den tunga trafikens 

andel är 277 fordon per dygn. Enligt statistiken över vägtrafikolyckor 

inträffade sammanlagt 11 trafikolyckor på Valkomvägen 

år 2000–2004. Fyra av dem orsakade personskador. 

Trafiken till hamnen i Fredrikshamn går längs landsväg 3711 

(Suokalliontie). Vägens genomsnittliga dygnstrafik (KVL) är 

enligt Sydöstra Finlands vägdistrikt 3 634 fordon per dygn, 

varav den tunga trafikens andel är 363 fordon per dygn. Det 

har inte funnits tillgång till statistikuppgifter om olyckor på 

landsväg 3711. 

Konsekvenser 

Projektet orsakar trafik med cirka 30–50 lastbilar per dag som 

mest. Ökningen från nuvarande totala trafikmängd blir som 

högst på Kotka hamnområde

8.12 Bullereffekter 

8.12.1 Täktverksamheten 

Täktverksamheten kommer att ske som närmast cirka 15 km 

från stranden och cirka 3 km från de yttersta skären. På det 

här avståndet blir bullret från täktverksamheten så svagt att 

det sällan ens kan höras. Människorna och naturen utsätts 

därför inte för några påtagliga bullereffekter från täktverksamheten. 

Bullrets inverkan på fiskbeståndet har behandlats i avsnitt 

7.3.5. 

8.12.2 Mellanlagring och hantering 

Kotka hamnområde 

Närmaste bostadshus finns cirka 900 m–1 km nordost och 

nordväst om terminalen. Vid bostadshusen blir den genomsnittliga 

bullernivån (L ) från verksamheten vid terminalen 

Aeq 

under dagtid cirka 40 dB, då stenmaterial sorteras och sållas 

vid terminalen. Bullernivån stannar alltså under riktvärdet för 

buller dagtid L 55 dB. På området finns bakgrundsbuller på 

Aeq 

grund av bl.a. hamntrafiken, så ljudet från terminalen för stenmaterial 

kommer vid normal verksamhet sannolikt inte ens att 

urskiljas vid de närmaste bostadshusen. 

Eftersom grövre material kan ingå i stenmaterialet krävs krossning 

då och då. Krossningen görs på så sätt att det material 

som måste krossas samlas i lager tills mängden är tillräcklig. 

Då tas ett mobilt krossverk till platsen och det lagrade materialet 

krossas till önskad kornstorlek. Bullret från krossningen 

är betydligt högre än från den normala verksamheten vid 

terminalen, och vid de närmaste bostadshusen blir den genomsnittliga 

bullernivån (L ) under dagtid cirka 46–47 dB när 

Aeq 

krossning pågår. 

32 

Figur 8.12. Spridning av buller från täktverksamhet på område C. 

Bullret från krossningen kan under goda förhållanden vara 

hörbart, men vid de närmaste bostadshusen kommer också 

det ljudet sannolikt att täckas av bakgrundsbullret. 

Lovisa hamnområde 

Närmaste bostadshus finns cirka 100 m väster om terminalen. 

Vid bostadshusen bli den genomsnittliga bullernivån (L ) från 

Aeq 

verksamheten vid terminalen under dagtid cirka 55–60 dB, då 

stenmaterial sorteras och sållas vid terminalen. Riktvärdet på 

bostadsområden dagtid är L 55 dB. 

Aeq 

Eftersom grövre material kan ingå i stenmaterialet krävs krossning 

då och då. Under krossningen blir den genomsnittliga 

bullernivån (L ) vid de närmaste bostadshusen dagtid cirka 

Aeq 

65 dB. 

Vid krossning ligger ett tiotal hus inom den zon där bullernivån 

är över L 55 dB och vid de närmaste bostadshusen blir bul- 

Aeq 

lernivån mycket hög. 

Hamnområdet i Fredrikshamn 

Närmaste bostadshus finns cirka 300–400 m nordost om terminalen. 

Husen ligger intill den väg som leder till hamnen, 

vilket innebär att väg- och spårvägstrafiken till hamnen har 

större bullerverkan än hanteringen av stenmaterial i terminalen. 

Väster om hamnen i Fredrikshamn, på andra sidan viken 

finns ett naturskyddsområde cirka 900 m från den planerade 

platsen för terminalen. På andra sidan viken i Fredrikshamn 

finns också fritidsbostäder och en byggnad för permanent 

boende cirka 1 000–1 200 m från den planerade platsen för 

terminalen. På stranden av viken Hillonlahti finns både permanenta 

bostäder och fritidsbostäder cirka 900–1 000 m från den 

planerade platsen för terminalen. Det aktuella området ligger 


edan nu inom området där buller hörs från hamnen och industrianläggningarna, 

så terminalen för stenmaterial kommer 

inte att innebära någon förändring i bullernivåerna. 

Vid bostadshusen kommer den genomsnittliga bullernivån 

(L ) från verksamheten vid terminalen dagtid att vara cirka 

Aeq 

45–50 dB, då stenmaterial sorteras och sållas vid terminalen. 

Bullernivån vid de närmaste bostadshusen understiger 

riktvärdet L 55 dB för dagtid. Eftersom bostadshusen finns 

Aeq 

på det område där det hörs buller från hamnens väg- och 

spårvägstrafik blir inverkan av buller från verksamheten vid 

stenmaterialterminalen inte påtaglig. 

På andra sidan viken på naturskyddsområdet och området med 

fritidsbostäder blir den genomsnittliga bullernivån till följd av 

verksamheten vid terminalen dagtid i normala situationer cirka 

40 – 45 dB (L ) och underskrider alltså riktvärdet för dagtid. 

Aeq 

Vid krossning blir den genomsnittliga bullernivån dagtid (L ) Aeq 

på de närmaste bostadsområdena cirka 50–55 dB. På naturskyddsområdet 

och vid fritidsbostäderna blir den genomsnittliga 

bullernivån dagtid (L ) när krossningsarbete pågår cirka 

Aeq 

45 – 52 dB. 

Under krossningen överstiger bullernivån dagtid det riktvärde 

(L Aeq 45 dB) som gäller för områden med fritidsbostäder och naturskyddsområden 

på en stor del av naturskyddsområdet samt 

vid en del av fritidsbostäderna. Naturskyddsområdet är gammal 

skog och har inga speciellt bullerkänsliga objekt. Vid fritidsbostäderna 

är överskridningen liten, cirka 1 dB. Krossningen 

sker endast tidvis, ungefär en gång på två år, högst 3–4 veckor 

per gång. Spridningen av bullret från krossen österut kan begränsas 

med arrangemang på krossningsplatsen, bl.a. genom 

att placera högarna med stenmaterial mot havet. 

Figur 8.14. Spridning av buller från hanteringen av 

stenmaterial på terminalområdet i Lovisa. 


Figur 8.13. Spridning av buller från hanteringen av 

stenmaterial på terminalområdet i Kotka. 

Figur 8.15. Spridning av buller från hanteringen av stenmaterial 

på terminalområdet i hamnen i Fredrikshamn. 

33

8.12.3 Vidaretransport 

Stenmaterialet kan antingen transporteras som billaster till 

kunderna eller användas som fyllningsmaterial på hamnområdet. 

Ifall allt stenmaterial transporteras från terminalen med 

lastbil blir det

8.17.2 Terminalområden 

Kotka, Mussalo 

Enligt den regionplan som fastställdes för Kymmenedalen 

19.6.2001 ligger Mussalo i Kotka på område för vattentrafik 

(LV). Kring området för vattentrafik finns utmärkt närrekreationsområden 

(VL) och område för tätortsfunktioner (A). 

En landskapsplan för Kymmenedalen har börjat utarbetas 

vid Kymmenedalens förbund. Då landskapsplanen fastställs 

ersätter den regionplanens områdesreserveringar till den del 

som de blir behandlade i landskapsplanen. I övrigt förblir regionplanen 

i kraft. 

Figur 8.16. Utdrag ur regionplanen för Kymmenedalen 

I den delgeneralplan som godkändes för Mussalo 22.4.1992 

är hamnområdet utmärkt som område för hamn, kaj, lager och 

terminal (LS). Områdena kring hamnområdet är utmärkta som 

industriområde (TE) och område för energiproduktion (TE). 

Figur 8.17. Utdrag ur delgeneralplanen för Mussalo 

Mussalo hamn är enligt den uppdaterade detaljplanen utmärkt 

som hamnområde (LS), medan de omgivande områdena är 

utmärkta som industriområde (T). 


Lovisa 

Enligt den region- och landskapsplan som fastställdes för 

Östa Nyland 5.4.2002 ligger Valkom hamn på område för vattentrafik 

(LV). Området för vattentrafik omges av områden för 

industrifunktioner (T), områden för tätortsfunktioner (A) och 

områden för närrekreation (VL). 

Figur 8.18. Utdrag ur landskaps- och regionplanen för 

Östra Nyland 

I generalplanen för Lovisa 1987 är Valkom hamnområde utmärkt 

som hamnområde för handelssjöfart (LV1) och havsområdet 

som område för förbindelsetrafik till hamnen (lv). 

Norr om hamnområdet finns ett område för närrekreation (VL) 

och norr om det finns ett område som är utmärkt som lagerområde 

för handelssjöfartens hamn (LV2). I nordväst och sydväst 

finns bostadsområden (A). 

Närmaste områden som är utmärkta som skyddsområden är 

ett naturskyddsområde (SL) cirka en kilometer västerut och ett 

fornminnesområde (SM) cirka 2 km mot sydost. 

 

Figur 8.19. Utdrag ur generalplanen för Lovisa. 

I den detaljplan som fastställdes för Lovisa hamn 20.6.1989 är 

hamnområdet utmärkt som hamnområde (LS/1-LS/3). 

35

Fredrikshamn 

Enligt den regionplan som fastställdes för Kymmenedalen 

19.6.2001 ligger Djuphamnen i Fredrikshamn på område för 

vattentrafik (LV). Området för vattentrafik omges av områden 

för närrekreation (VL), områden för tätortsfunktioner (A) och ett 

område för industrifunktioner (T). 

Uppgörande av en landskapsplan för Kymmenedalen har 

startat inom Kymmenedalens förbund. Ett utkast till etapplandskapsplan 

har färdigställts och fanns till påseende i 

maj–juli 2005. Då landskapsplanen fastställs ersätter den 

regionplanens områdesreserveringar till den del som de blir 

behandlade i landskapsplanen. Till övriga delar förblir regionplanen 

i kraft. 

Enligt generalplanen för Fredrikshamn (23.3.2005), som är i 

utkastskedet, är hamnområdet ett område för hamnfunktioner 

(LS). Området är reserverat för hamnfunktioner och därtill hörande 

industri, logistik och terminalverksamhet. 

 

Figur 8.6. Utdrag ur utkastet till generalplan för 

Fredrikshamn. 

I den detaljplan som fastställdes för Fredrikshamn 23.2.1995 

är hamnområdet utmärkt som hamnområde (LS), där industri- 

och lagerbyggnader med anknytning till hamnfunktionerna får 

byggas. 

8.17.3 Projektets förhållande till 

markanvändningsplaner 

Täktområdena för stenmaterial i det här projektet ligger ute till 

havs och någon användning för dem finns inte utmärkt i några 

planer med undantag av farlederna. Det finns inga markanvändningshinder 

för den här verksamheten. 

De planerade terminalerna för stenmaterial finns i hamnområden 

och motsvarar gällande planer för markanvändningen. 

36 

8.18 Konsekvenser för utnyttjande av 

naturresurser 

I POSKI-projektet i Kymmenedalen (sammanjämkande av 

grundvattenskydd och stenmaterialförsörjning, Sydöstra 

Finlands miljöcentral 2004, Keskitalo et al.) uppskattades bl.a. 

stenmaterialreservernas tillräcklighet inom Kymmenedalens 

område. De grus- och sandreserver som finns ovanför grundvattennivån 

i Kymmenedalen uppskattades till sammanlagt 

cirka 2 001 milj. m3 och reserverna av stenmaterial i berg 699 

milj. m3 . I Kymmenedalen användes år 2001 stenmaterial 

sammanlagt cirka 1,8 milj. m3 , varav andelen material brutet 

ur berg var 1,02 milj. m3 (60 %) medan andelen grus och sand 

utgjorde 663 000 m3 . Antalet gällande stenmaterialtillstånd i 

Kymmendalen i slutet av år 2003 var sammanlagt 254 st och 

stenmaterialmängden i dessa tillstånd uppgick till 41 milj. m3 . 

Av de grus- och sandreserver som inventerats i hela landskapet 

ligger cirka 3 % på områden som är lämpade för marktäkt. 

Faktorer som begränsar marktäkt är om det finns bosättning, 

vägar och grundvattenområden på stora grus- och sandbildningar. 

Geologiskt värdefulla och vackra åsformationer har 

man dessutom velat skydda genom att ta dem med i det nationella 

åsskyddsprogrammet eller genom att klassificera dem 

som värdefulla med tanke på natur- och landskapsskyddet. 

Fastän de områden som är lämpade för marktäkt i princip 

har stenmaterial i Södra Kymmenedalen för 48 år och i Norra 

Kymmenedalen för 126 år, räcker stenmaterialreserverna i 

verkligheten för en betydligt kortare tid (uppskattningsvis ca 

17 år). Största delen av förekomsterna finns på små arealer, 

skikttjockleken är liten eller kvaliteten så dålig att det inte är 

ekonomiskt eller miljövänligt att utnyttja dem. 

Material som delvis kan ersätta stenmaterial kunde i 

Kymmenedalen vara sidosten från gruvor och stenbrott, aska 

från träförädlingsindustri och energiproduktion samt gjuteriernas 

gjuterisand. De bästa förutsättningarna som delvis ersättande 

material för stenmaterial har sidosten, som årligen 

produceras över 200 000 m3 i Kymmenedalen. Utnyttjandet 

av sidosten begränsas åtminstone tillsvidare av dålig lönsamhet. 

Sydöstra Finlands miljöcentral har startat ett projekt för att 

främja utnyttjande av sidosten från bergsprängningsföretag. 

I projektet utreds storleken och kvaliteten på reserverna av 

sidosten i Sydöstra Finland och de ekonomiska möjligheterna 

att utnyttja detta material. Projektets slutrapport publiceras i 

slutet av år 2006. 

Den planerade genomsnittliga mängden stenmaterial som 

enligt planerna skall tas från havsbottnen i det här projektet 

är ca 600 000 – 800 000 m3 per år, vilket ungefär motsvarar 

den mängd grus och sand som årligen tas på land i 

Kymmenedalen. I praktiken kommer sannolikt en stor del av 

täktmaterialet att användas för utfyllnad av hamnområdena. 

Stenmaterial från havsbottnen kunde dock ersätta en del av 

den mängd grus och sten som tas från åsar på land. 

Om Morenias projekt att ta havssand förverkligas kommer det 

att påverka utbudet av stenmaterial i Lovisa- och Kotkatrakten 

och graden av utnyttjande av stenmaterialförekomsterna på 

land. Effekterna av utnyttjandet av och handeln med stenmaterial 

kan till och med sträcka sig ända till huvudstadsregionen. 


8.19 Konsekvenser efter avslutad verksamhet 

I det här projektet är avsikten att stenmaterial skall tas sammanlagt 

cirka 6 – 8 milj. m3 under 3–10 års tid. För att ta den 

årliga materialmängden skulle det beroende på fartyg ta från 

några veckor till cirka tre månader, dvs. verksamheten pågår 

i perioder. 

Erfarenheterna och undersökningarna av motsvarande projekt 

visar att en del av de konsekvenser som drabbar miljön, 

t.ex. grumlingen av vattnet, försvinner snabbt efter avslutad 

verksamhet (Miljöministeriet 1987). De direkta konsekvenserna 

av grumlingen, bl.a. att fiskar söker sig bort, fiskeredskap 

blir nedsmutsade eller att fåglar får svårare att hitta föda, är 

alltså effekter som snabbt upphör efter att den årliga täktverksamheten 

upphört. 

En del av konsekvenserna är mera långvariga och kan fortgå 

inte bara under de tio verksamhetsåren utan också i åratal efter 

avslutad verksamhet. Sådana långvariga effekter kan vara 

t.ex. inverkan på bottenfaunans samhällen, fisk- och fågelbestånd 

eller fiskerinäringen. Projektets bestående konsekvenser 

drabbar främst bottnens form och geologi på täktområdena. 


37

9 MINSKNING AV DE SKADLIGA 

KONSEKVENSERNA 

9.1 Avgränsning av täktområdet 

Avgränsning av täktomådet är en av de viktigaste metoderna 

att minska de skadliga konsekvenserna. Täktområdena kan 

utgående från information från ekolodning och borrning avgränsas 

till de områden där inga lerskikt förekommer. Genom 

att undvika lerförekomst minskar man grumlingseffekterna, 

vilket då i praktiken minskar alla skadliga konsekvenser för 

vattenkvaliteten, organismerna och näringarna. 

Likaså kan täktverksamheten avgränsas till de områden där 

inga organiska sediment förekommer. Då minskas risken för 

att skadliga ämnen i sedimentet kan spridas i omgivningen. 

Avgränsningar kan också göras i fråga om bl.a. vattendjupet. 

Om täktverksamheten koncentreras till områden som är djupare 

än 20 meter, blir konsekvenserna för vattenvegetationen 

och fiskarnas lekområden mindre än om täkten sker på grundare 

områden. 

Genom geografisk avgränsning av täktområdet kan verksamheten 

begränsas till områden utanför bl.a. de viktigaste reproduktionsområdena 

för fisk, fiskeområden, områden som 

är viktiga för fågelbeståndet och områden som är värdefulla 

för turismen. 

9.2 Tidpunkt för verksamheten 

Stenmaterial kan tas från havsbottnen under perioden med 

öppet vatten från april till november. Den årliga tidpunkten för 

verksamheten har stor betydelse för miljökonsekvenserna. 

Konsekvenserna för miljön, bl.a. för fågel- och fiskbeståndet 

är som störst om täkten sker på senvåren–försommaren. På 

våren häckar fåglarna och därför påverkas fåglarna mest vid 

den tiden på året. Ungarna matas till långt in på högsommaren, 

vilket innebär att fåglarna påverkas också på högsommaren. 

Våren är en kritisk tid också för vårlekande fiskar, t.ex. 

vårlekande strömming. Strömmingens lek fortgår också på de 

yttre områdena ända till högsommaren. På hösten påverkas 

främst höstlekande fiskar såsom sik och höstlekande strömming. 

Inverkan på fågelbeståndet på hösten är begränsad 

till fåglarnas rastplatser och platser där de söker föda under 

höstflyttningen. 

Yrkesfiskarna fiskar i princip året om. På våren och försommaren 

är det säsong för ryssja, på hösten fiskar de med nät och 

på senhösten med trål. Inverkan på fisket under olika årstider 

är olika beroende på fiskemetoden. 

Konsekvenserna för turismen och användningen av området 

för rekreation är som störst på sommaren under semestersäsongen. 

Hösten och förvåren är inte lika kritiska perioder med 

tanke på turismen. 

Allmänt kan man konstatera att om det går att förlägga verksamheten 

till senhösten blir konsekvenserna sannolikt mindre 

än på våren eller sommaren. 

38 

9.3 Täktverksamhet och sjötransport 

Den utrustning som används i täktverksamheten och den 

mängd material som årligen tas har betydelse med tanke 

på miljökonsekvenserna. Grumlingseffekternas varaktighet 

och omfattning per år beror på den utrustning som används. 

Det största möjliga sugmuddringsfartyget tar upp den årliga 

mängden stenmaterial på några veckor, medan ett mindre 

fartyg kan behöva flera månader för samma arbete. Då den 

årliga grumlingstiden blir så kort som möjligt, går det lättare att 

anpassa arbetet till annan verksamhet på området, t.ex. fiske 

och turism. En kort täkttid kan också lättare än en lång fås att 

passa in så att den för naturen känsligaste perioden på året 

kan undvikas. Efter en kort täkttid får naturen också mera tid 

på sig att återhämta sig före följande års täktperiod. Under en 

kort täkttid uppkommer å andra sidan kraftigare grumling på 

en gång, varvid de tillfälliga effekterna är större än vid långvarig 

täkt. 

Ytgrumlingen från täktverksamheten kan minskas, om man 

använder ett fartyg som återför överflödigt vatten till havet vid 

fartygsbottnens nivå. De skadliga effekterna av grumlingen 

under transporten kan minskas, om största delen av fartygets 

överskottsvatten kan släppas ut på täktområdet innan fartyget 

når fram till de känsligare kustområdena. Genom val av transportrutt 

och terminal för stenmaterialet kan man också minska 

den grumling som transporten orsakar; ifall materialet körs till 

Kotka eller Fredrikshamn kan transporten ske längst den 15 

m farled som ligger längre ut. Ifall terminalen för stenmaterial 

ligger i Lovisa, blir man tvungen att transportera stenmaterialet 

via den 10 m farled som går i närheten av bl.a. fågelskären 

vid Aspskär. 

9.4 Vidareförädling och mellanlagring av 

stenmaterialet 

Lossningen av stenmaterial i hamnområdet kan ske i antingen 

vått eller torrt tillstånd. Torr lossning orsakar nästan ingen 

grumling, medan lossning i vått tillstånd kan orsaka påtaglig 

grumling. Grumlingen vid lossning i vått tillstånd kan minskas 

genom invallning av lossningsområdet så att det är avskilt från 

det övriga hamnområdet. 

Stenmaterialet måste eventuellt sållas eller krossas innan det 

transporteras vidare. Hanteringen av materialet orsakar buller, 

och då materialet är torrt kan det också orsaka dammbildning. 

Olägenheterna av bullret kan minskas genom begränsning av 

hanteringen till dagtid. Stenmaterialet kan användas som bullerskydd 

i önskad riktning genom att hanteringsverksamheten 

placeras bakom det. 

Eventuell damning under sållning och mellanlagring kan minskas 

om man vattnar stenmaterialhögarna ifall de har torkat. 


9.5 Landtransport av stenmaterial 

Ökningen av den totala trafiken till följd av projektet blir 

som mest (ifall allt stenmaterial transporteras till fastlandet) 

på hamnområdet i Kotka

11 PLANER, TILLSTÅND OCH BESLUTS SOM 

KRÄVS FÖR PROJEKTET 

11.1 Miljökonsekvensbedömning 

Projektets miljökonsekvenser bedöms i den omfattning som 

anges i lagen och förordningen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning 

(MKB), eftersom projektet räknas till punkt 

2 b) i 6 § i MKB-förordningen: tagande av sten, grus eller sand, 

om brytnings- eller täktområdets areal överstiger 25 hektar 

eller den substansmängd som tas är över 200 000 kubikmeter 

fast mått om året. Kontaktmyndighet för bedömningen är 

Nylands miljöcentral. 

11.2 Tillstånd enligt vattenlagen 

Då miljökonsekvensbedömningen har gjorts och kontaktmyndigheten 

har gett sitt utlåtande om miljökonsekvensbeskrivningen, 

kan tillstånd enligt vattenlagen (264/1961) för 

projektet ansökas hos Västra Finlands miljötillståndsverk. I 

tillståndsförfarandet enligt vattenlagen ingår också hörande 

samt rättsskyddsmedel. 

11.3 Andra tillstånd 

För utfyllning i hamnen ansöks om tillstånd enligt vattenlagen. 

Den som ansöker om tillstånd är hamnbyggaren. Krossning 

som eventuellt kommer att ske då och då kräver anmälnings- 

eller tillståndsförfarande enligt miljöskyddslagen. 

11.4 Planer 

De viktigaste planerna i anslutning till projektet är täktplan, 

terminalplan och utfyllnadsplan. 

40 

12 FÖRSLAG TILL UPPFÖLJNINGSPROGRAM 

Med uppföljning avses regelbunden insamling och rapportering 

av information om hur verksamheten påverkar miljöns 

tillstånd. Uppföljningen är en del av myndighetsövervakningen 

för att konstatera att verksamheten inte orsakar fara eller 

olägenhet för miljö eller hälsa. Bedömningsbeskrivningens 

förslag till uppföljningsprogram för konsekvenserna av projektet 

preciseras då tillstånd ansöks, och det fastslås slutgiltigt 

enligt tillståndsvillkoren i tillståndet enligt vattenlagen. 

Driftskontroll 

Driftskontrollen utförs av den som bedriver verksamheten och 

är en kontroll av de processer som ingår i muddrings- och 

transportverksamheten. Genom kontrollen vill man se till att 

processerna förlöper normalt samt eliminera störningar och 

de utsläpp som störningar kan leda till. I driftskontrollen ingår 

uppföljning av vattenkvalitet och grumling. 

Kontroll av konsekvenser 

Kontrollen av miljökonsekvenserna kan indelas i uppföljning 

under arbetets gång samt efter avslutat arbete. I det här projektet 

ligger huvudvikten på kontroll av konsekvenserna av 

muddringen. Det som följs upp är förändringar i vattenorganismerna 

samt konsekvenser för fisket. 


13 BEDÖMNINGSFÖRFARANDE OCH 

DELTAGANDE 

13.1 Bedömningsförfarandets förlopp 

Bedömningsprogram 

Ett miljökonsekvensbedömningsprogram för projektet uppgjordes 

i enlighet med lagen och förordningen om förfarandet vid 

miljökonsekvensbedömning (MKB). Bedömningsprogrammet 

blev färdigt och lämnades in till kontaktmyndigheten 

26.5.2005. 

Bedömningsprogrammet till påseende 

Nylands miljöcentral kungjorde bedömningsprogrammet 

på kommunernas anslagstavlor i Pernå, Lovisa, Kotka och 

Fredrikshamn 6.6.2005–31.8.2005. Kungörelsen publicerades 

dessutom i lokaltidningarna. 

Bedömningsprogrammet fanns till påseende under bedömningsförfarandet 

i Pernå kommunkansli och bibliotek, Lovisa 

stads miljövårdsbyrå och stadsbibliotek, Kotka stads miljöcentral 

och huvudbibliotek samt i Fredrikshamns stads kundtjänst 

och bibliotek. Bedömningsdokumenten har också funnits 

till påseende på internet på Morenias webbplats www. 

morenia.fi. 

Utlåtanden och åsikter om bedömningsprogrammet 

Vid hörandet om bedömningsprogrammet erhölls 13 utlåtanden 

om programmet av: 

• Södra Finlands länsstyrelse 

• Sydöstra Finlands vägdistrikt samt Nylands vägdistrikt 

• Sjöfartsverket/Finska vikens sjöfartsdistrikt 

• Forststyrelsens naturtjänstenhet för Södra Finland 

• Kymmenedalens förbund 

• Östra Nylands förbund 

• Nylands TE-central 

• Stadsstyrelsen i Kotka 

• Miljöskyddsnämnden i Kotka 

• Tekniska nämnden i Kotka 

• Stadsstyrelsen i Fredrikshamn 

• Byggnads- och miljönämnden i Lovisa 

• Byggnads- och miljönämnden i Pernå kommun 

Innehållet i utlåtandena har kontaktmyndigheten refererat i sitt 

utlåtande, som finns som bilaga till den här beskrivningen. 

Förutom utlåtandena framfördes också två åsikter om programmet. 

Också de finns refererade i kontaktmyndighetens 

utlåtande. 

Kontaktmyndighetens utlåtande om 

bedömningsprogrammet 

Kontaktmyndighetens utlåtande (19.10.2005) om bedömningsprogrammet 

finns som bilaga till den här bedömningsbeskrivningen. 

I kontaktmyndighetens utlåtande nämndes 

bl.a. följande aspekter som skall beaktas i bedömningen: 

• Det framgår inte av bedömningsprogrammet om det på 

området finns sådana sedimentskikt vilkas kemiska kvalitet 

det vore skäl att utreda innan täktverksamheten inleds. 


• 

• 

• 

• 

• 

Det är skäl att behandla detta i bedömningen och att presentera 

resultaten i bedömningsbeskrivningen. 

Som en del av bedömningsarbetet är det skäl att inventera 

och dokumentera undersökningsområdet så att eventuella 

objekt som är värdefulla med tanke på skyddet kan 

beaktas i den mera detaljerade planeringen och vid bedömning 

av beviljande av tillstånd. 

Fiskbeståndet och fisket på området har presenterats 

ganska heltäckande, men Nylands TE-central önskar att 

bedömningsmetoderna beträffande fisket utökas med en 

fiskeenkät riktad till områdets yrkesfiskare och att man 

förutom strömming också borde bedöma områdets betydelse 

för sik. 

I samband med det första skedet av Natura-bedömningen 

är det skäl att undersöka områdets betydelse också som 

område där häckande fåglar söker föda, som rastplats för 

fåglar under flyttningen och med tanke på skydd av undervattensnaturen. 

I bedömningsprogrammet konstaterades att inga marinarkeologiska 

objekt på området är kända, men på havsbottnen 

kan det finnas fartyg som nu inte är kända. Det är 

skäl att utreda detta i bedömningen med tanke på val av 

täktområden. 

I bedömningen är det skäl att grundligt undersöka hur bosättningen 

påverkas av terminalerna för stenmaterial och 

av landtrafiken. Man måste också undersöka särskilda objekt 

med tanke på hälsoskyddet och märka ut dem tydligt 

på kartan. Konsekvenserna av trafiken måste undersökas 

åtminstone fram till huvudvägnätet eller så långt som det 

klart kan påvisas att konsekvenserna av den trafik som 

verksamheten ger upphov till sträcker sig. 

Miljökonsekvensbedömning och 

bedömningsbeskrivning 

Förfarandet vid miljökonsekvensbedömning fortsatte efter att 

bedömningsprogrammet gjorts upp och kontaktmyndigheten 

gett sitt utlåtande. Tilläggsutredningar gjordes upp och en bedömningsbeskrivning 

skrevs. Miljökonsekvensbedömningen 

gjordes utgående från bedömningsprogrammet och kontaktmyndighetens 

utlåtande om den. 

I miljökonsekvensbedömningen deltog från Ingenjörsbyrå 

Paavo Ristola Oy FM Veli-Matti Hilla, AFM Antti Lepola, AFM 

Tapio Reinikainen, FM Ari Hanski, FM Mikael Takala, iktyonom 

Timo Soinisto, DI Minna Ikonen, ing. Markus Hytönen, 

ing. Janne Ristolainen samt tekniska assistenterna Sampo 

Ahonen och Annikki Heikkinen. 

I uppgörandet av tilläggsutredningar deltog förutom 

Ingenjörsbyrå Paavo Ristola Oy också Alleco Oy (vattenvegetation 

samt utredning av sikens lekområden) samt Kala- ja 

Vesitutkimus Oy (utredning av bottenfaunan). 

Bedömningsbeskrivningen till påseende 

Bedömningsbeskrivningen kommer att framläggas till påseende 

liksom bedömningsprogrammet tidigare. Invånarna och 

olika intressegrupper har möjlighet att under kungörelsetiden 

framföra sina åsikter om beskrivningen till kontaktmyndigheten. 

Kontaktmyndigheten begär utlåtanden om beskrivningen 

av myndigheterna. MKB avslutas med att Nylands miljöcentral 

ger sitt utlåtande om bedömningsbeskrivningen och dess 

tillräcklighet. 

41

Tillstånd för täkt av stenmaterial enligt vattenlagen kommer 

att ansökas för projektet. I tillståndsbeslut för projektet eller i 

därmed jämförbart beslut måste det framgå hur bedömningsbeskrivningen 

och kontaktmyndighetens utlåtande om den 

har beaktats. 

Avslutning av MKB-förfarandet 

Nylands miljöcentral ger sitt utlåtande om den här MKB-beskrivningen 

inom högst två månader efter att tiden för påseende 

löpt ut. MKB-förfarandet avslutas med miljöcentralens 

utlåtande. 

13.2 Arrangemang för deltagande 

Deltagandets betydelse 

I förfarandet vid miljökonsekvensbedömning kan alla de invånare 

delta, vilkas förhållanden och intressen såsom boende, 

arbete, rörelse, fritidssysselsättningar eller andra levnadsförhållanden 

kan påverkas om projektet genomförs. 

Invånarna kan enligt lagstiftningen: 

• framföra sina synpunkter om behovet att utreda konsekvenserna 

av projektet, då det meddelas om att bedömningsprogrammet 

för projektet är anhängigt 

• framföra sina åsikter om de gjorda utredningarnas tillräcklighet 

i samband med att bedömningsbeskrivningen finns 

till påseende. 

Målet med bedömningsförfarandet är att beakta dessa åsikter. 

Mål som sinsemellan är motstridiga kan då lyftas fram i 

planeringen. 

Under bedömningens gång ordnas möten med allmänheten 

på influensområdet. För bedömningsförfarandet har dessutom 

olika styr- och uppföljningsgrupper utsetts. 

Styrgrupp 

Styrgruppen är en arbetsgrupp sammansatt av centrala intressegrupper 

(kontaktmyndigheten, kommunerna, den projektansvariga, 

den som skött bedömningsförfarandet). Den 

här gruppen leder bedömningsförfarandets gång i alla dess 

skeden. Den har sett till att viktiga intressegrupper hörs och 

att deras informationsmaterial också har beaktats. I det här 

bedömningsförfarandet har styrgruppen haft representanter 

för följande intressegrupper: 

• Morenia 

• Lovisa stad 

• Pernå kommun 

• Kotka stad 

• Sydöstra Finlands miljöcentral 

• Nylands TE-central 

• Forststyrelsen, centralenheten för naturskydd 

Deltagare i styrgruppens möten har också varit kontaktmyndigheten 

Nylands miljöcentral, liksom även Ingenjörsbyrå 

Paavo Ristola Oy, som varit ansvarig konsult för uppgörande 

av miljökonsekvensbedömningen. 

42 

Uppföljningsgrupp 

Till uppföljningsgruppen kallades intressenter vilkas förhållanden 

och intressen såsom boende, arbete, rörelse, fritidssysselsättningar 

eller andra levnadsförhållanden kan påverkas av 

projektet. 

Till arbetet i uppföljningsgruppen kallades utövare av fiskeri- 

och turistnäringar samt bl.a. representanter för naturskydds- 

och invånarföreningar samt föreningar för båtfolk. 

Uppföljningsgruppen kan ta ställning till bedömningsprogrammet 

och bedömningsbeskrivningen innan de blir färdiga. 

Möten med allmänheten 

Ett möte om bedömningsprogrammet hölls med allmänheten 

i Lovisa Hamns lokaler 22.6.2005. Med på mötet var representanter 

för Morenia, Nylands miljöcentral och Ingenjörsbyrå 

Paavo Ristola Oy. Som inledning gavs information om Morenias 

verksamhet och mål, förundersökningar om utnyttjande av 

stenmaterial från havsbottnen, MKB-förfarandet, det projekt 

som skall bedömas och dess alternativ, hur bedömningen genomförs, 

behövliga utredningar samt deltagande. Vid mötet 

diskuterades bl.a. att ta med hamnområdena i bedömningen, 

var stenmaterialet skall användas, täktverksamhetens inverkan 

på vattenkvaliteten, sedimenten på undersökningsområdena 

samt tidigare motsvarande utredningar. Promemorian 

från mötet kan läsas på MKB:s webbsidor på www.morenia. 

fi. 

Efter att bedömningsbeskrivningen blivit färdig ordnas ett öppet 

möte för allmänheten för presentation av bedömningens 

resultat. Mötet hålls i mars 2006. 

Informering 

Nylands miljöcentral kungör bedömningsbeskrivningen på 

samma sätt som bedömningsprogrammet på de närliggande 

kommunernas anslagstavlor samt i lokalpressen. I samband 

med kungörelsen framläggs bedömningsbeskrivningen till 

påseende på samma sätt som bedömningsprogrammet. 


14 SAMMANDRAG 

14.1 Beskrivning av projektet 

Forststyrelsen Morenia har kartlagt stenmaterialreserverna 

på havsbottnen på olika havsområden i Finland samt vilka 

områden som lämpar sig för produktion av stenmaterial. 

Noggrannare undersökningar har gjorts på 10 orter. På basis 

av utredningarna har Morenia beslutat att starta en miljökonsekvensbedömning 

om utnyttjande av stenmaterial från havsområdet 

utanför Pernå–Lovisa. 

I det här projektet är målet att ta upp i genomsnitt 600 000 

– 800 000 kubikmeter havssand och -grus per år i havsområdet 

utanför Pernå–Lovisa. Under 10 år blir det sammanlagt 

cirka 6–8 miljoner kubikmeter material. Det kan också bli fråga 

om att ta upp material under en kortare period (3–4 år), 

till exempel om material behövs för utfyllning i hamnen. Det 

material som tas upp har man för avsikt att använda i verksamheten 

hos Morenias kunder (hamnbygge, byggnads- och 

betongindustri, väg- och banbyggen, kommunalteknik m.m.). 

Det viktigaste enskilda objektet är sannolikt Kotka hamn, som 

inom de närmaste åren behöver en utbyggnad i Mussalo och 

Palaskylänlahti, sammanlagt cirka 5–6 miljoner kubikmeter 

stenmaterial. 

14.2 Sammandrag av konsekvenser och jämförelse 

av alternativ 

De största konsekvenserna av projektet drabbar vattenkvaliteten, 

vattenorganismerna, fågelbeståndet och yrkesfisket. I 

övrigt blir konsekvenserna av projektet relativt obetydliga och 

projektet uppskattas inte ge upphov till sådana miljö- eller hälsokonsekvenser 

som skulle utgöra ett hinder för beviljande av 

tillstånd enligt vattenlagen. 

Konsekvenser för vattenkvaliteten 

På basis av bottnens kvalitet på täktområdet och vattenströmmarna 

kan man uppskatta att grumlingseffekterna på alla de 

undersökta områdena (A, B och C) kommer att sträcka sig 

som längst cirka 2–3 km och spridningen sker under sommarsäsongen 

med största sannolikhet norrut. På hösten och 

våren varierar vindriktningen mera, och spridningsriktningen 

varierar då enligt vindriktningen. Fastän ingen höjning av halten 

av främmande ämnen i vattnet väntas vid verksamhet på 

de undersökta områdena A och B, rekommenderas ändå en 

utredning av sedimentets kemiska kvalitet på täktområdena 

innan verksamheten påbörjas. Ammunitionens inverkan på 

sedimentets kvalitet är inte med tillräcklig noggrannhet känd. 

Därför är sedimentundersökningar mycket nödvändiga, ifall 

stenmaterial kommer att tas på skjutområdet (område C). 

Konsekvenser för vattenströmmarna 

Täkten av stenmaterial medför sannolikt inga mera omfattande 

konsekvenser för vattenströmmarna eller stranderosionen och 

sedimenteringen. Verksamheten kan orsaka lokala förändringar 

i strömförhållandena, vilket i sin tur kan påverka området, 

t.ex. förekomsten av föda för fiskarna. Åsformationen under 

vattnet på område C styr sannolikt områdets bottenströmmar. 

En betydande förändring av åsen kan alltså påverka vattenströmmarna. 

Konsekvenser för vattenvegetationen 

De vegetationstäckta områden som ligger närmast de undersökta 

områdena A och B finns utanför det uppskattade grumlingsavståndet. 

Det innebär att grumlingen från täktverksam- 


heten sannolikt inte når fram till de aktuella områdena. Om 

verksamhet bedrivs på område C kan grumlingen spridas till 

områdena med vegetationstäcke i den mellersta delen av det 

undersökta området. 

Ifall stenmaterialet transporteras till Lovisa hamn kör fartyget 

längs den 10 m farled som finns i närheten av täktområdena 

via Aspskärsområdet. Det kan hända att grumlingen längs 

transportrutten når ända fram till de vegetationstäckta bottnarna 

på de grunda områdena där. Ifall stenmaterialet transporteras 

till hamnarna i Kotka eller Fredrikshamn kan den yttre 15 m 

farleden väljas för transporten. Då når grumlingen från transportsträckan 

inte fram till de vegetationstäckta områdena. 

Konsekvenser för bottenfaunan 

Verksamheten förstör i praktiken bottenfaunan på hela täktområdet 

oberoende av täktområdets läge och vilka arter det finns 

i bottenfaunan på området. Populationerna av bottenfauna kan 

lida också omkring täktområdet. Utgående från artsammansättningen 

i bottenfaunan och tidigare undersökningsresultat kan 

man uppskatta att vitmärlan, som förekommer på alla de undersökta 

områdena, kommer att återhämta sig relativt snabbt efter 

täkten. Återhämtningen för östersjömusslan, som dominerar på 

områdena A och C, kommer att ta flera år (uppskattningsvis 2–4 

år) efter avslutad verksamhet. Östersjömusslan utgör föda för 

bl.a. sik och flundra. Konsekvenserna kan alltså också märkas 

i fiskbeståndet och fisket. 

Konsekvenser för fiskbeståndet 

Från de undersökta områdena A och C är avståndet till närmaste 

kända lekområden för strömming och sik cirka 3 km. 

Lekområdena ligger vid det uppskattade grumlingsområdets 

yttersta gräns, vilket betyder att lindrig grumling från täktverksamheten 

kan nå fram till lekområdena. Från område B 

är avståndet till närmaste kända lekområden för strömming 

och sik cirka 3,5 km. Därför uppskattas grumlingen från täktverksamheten 

under normala förhållanden inte nå ända fram 

till lekområdena. 

Grumlingen från transportleden kan spridas ända till de 

grunda bottnarna med växttäcke på Aspskärsområdet, ifall 

stenmaterialet transporteras till Lovisa hamn. På dessa områden 

kan det i princip också finnas lekområden för strömming, 

fastän inga sådana upptäckts i kartläggningen av lekområden. 

Ifall stenmaterialet transporteras till hamnarna i Kotka 

eller Fredrikshamn kan den yttre 15 m farleden väljas som 

transportled, varvid början av tranportsträckan leder utåt mot 

öppna havet. Då når grumlingen från transporten inte fram till 

lekområdena. 

Konsekvenser för fågelbeståndet 

Från områdena A och B är avståndet till Aspskärsområdets 

fågelskär som kortast cirka 7–8 km. Grumling, buller och andra 

konsekvenser från täktverksamheten når alltså inte ända 

fram till de aktuella områdena. Från de norra delarna av undersökningsområde 

C är avståndet till Aspskärs fågelskär 

som närmast cirka 3–4 km. I de norra delarna är det så grunt 

att täktverksamheten begränsas till områdets mellersta delar. 

Därifrån är det över 5 km till skären, så grumlingen från 

täktverksamheten uppskattas inte nå fram till de områden där 

fåglar söker sig föda. Vid verksamhet i de mellersta och södra 

delarna av undersökningsområde C kan grumlingen nå de 

grunda områdena i mellersta delen av område C, som i princip 

kan utgöra områden där fåglar kan söka föda. 

43

Ifall material transporteras till Lovisa hamn kör fartyget längs 

en rutt där det som närmast passerar Aspskärs fågelskär på 

cirka en kilometers avstånd. Grumlingen till följd av transporten 

kan nå fram till närheten av fågelskären, vilket kan påverka 

fåglarnas möjligheter att hitta föda. Ifall stenmaterialet transporteras 

till hamnarna i Kotka och Fredrikshamn kan transporten 

ske längs den yttre 15 m farleden. Då når grumlingen inte 

fram till fågelskären eller de områden där fåglar söker sig föda 

i närheten av skären. 

Konsekvenser för skyddsområden 

Till Östra Finska vikens nationalpark är avståndet från undersökningsområde 

A cirka 16 km, från område B cirka 13 km 

och från område C cirka 10 km. Utgående från avstånden och 

de sannolika strömriktningarna kan man konstatera att Östra 

Finska vikens nationalpark ligger utanför influensområdet för 

grumling från täktverksamheten. Till Söderskärs naturskyddsområde 

är avståndet från område A cirka 14 km, från område 

B cirka 12 km och från område C cirka 8 km. Grumlingen från 

täktverksamheten når inte heller fram till Söderskärs naturskyddsområde. 

Till Pernåvikarnas och Pernå skärgårds havsskyddsområde 

(Natura 2000-område) är avståndet från område A cirka 1 

km, från område B 4 km och från område C cirka 0,5 km. 

Vattenströmmarna från de undersökta områdena går huvudsakligen 

västerut–norrut, där Natura-området också ligger. På 

basis av avstånden och de sannolika strömriktningarna kan 

man konstatera att grumlingen från täktverksamheten kan nå 

fram till Natura-området, ifall täkten sker på områdena A och 

C. Vid täkt på område B når grumlingen däremot sannolikt inte 

fram till Natura-området. 

Källaudden–Virstholmens Natura-område, Natura-området 

Vahterpääs flador och Natura-området Kullafjärdens fågelrika 

vatten ligger som närmast över 15 km från de undersökta områdena. 

Redan med tanke på avståndet kan man konstatera 

att Natura-området ligger utanför det område som påverkas 

av grumlingen från täktverksamheten. 

Konsekvenser för marinarkeologiska objekt 

Ifall det finns vrak på täktområdet kommer de sannolikt att skadas 

om de råkar finnas där muddringsfartyget arbetar. Fast 

substans kan ackumuleras ovanpå vrak som eventuellt finns 

i närheten av täktområdena. Det finns inga uppgifter om vrak 

på de undersökta områdena eller i närheten av dem. Det enda 

sättet att lokalisera vrak är sidoseende ekolodning eller lodning 

med multibeamsystem innan täktverksamheten startar. 

Konsekvenser för yrkesfisket 

Ryssjfiskeplatserna är som närmast på cirka 4 km avstånd från 

de undersökta områdena. Det innebär att ryssjfiskeplatserna 

ligger utanför det område som enligt uppskattning kommer 

att bli grumligt. Utgående från avståndet kan man bedöma 

att täkt av stenmaterial inte kommer att orsaka några större 

olägenheter för ryssjfisket på området. 

I närheten av de undersökta områdena finns trålfiskeområden. 

Väster om område A och öster om område C finns områden 

för bottentrålning (figur 8.12). Område B ligger delvis på ett 

bottentrålningsområde. Alla nyssnämnda trålningsområden 

ligger inom det område dit grumlingen bedöms sprida sig, 

ifall täkt sker vid närmaste undersökningsområde. Om grumlingen 

sprids till trålfiskeområdena kan fiskarna söka sig bort, 

vilket märks i form av mindre fångst vid trålfiske. 

44 

Konsekvenser för turismen 

De undersökta områdena ligger cirka 30 km från Pernå centrum 

och cirka 25 km från Lovisa centrum. Grumlingen från täkten 

kommer därför inte att nå fram till stranden. Naturturismen, 

som är koncentrerad till inre skärgården, påverkas egentligen 

inte alls av täkten. Täktverksamheten och sjötransporterna av 

stenmaterial kan i någon mån påverka attraktionen för natur- 

och upplevelseturismen i kustområdet, ifall kraftig grumling 

förekommer längs transportleden, om trafiken tangerar naturobjekt 

och om transporttrafiken är livlig. 

Konsekvenser av trafiken 

Projektet ökar antalet fartygsbesök, beroende på muddringsfartyg 

och årlig täktmängd, i Kotka hamn med 7–22 %, 

i Fredrikshamns hamn 9–29 % och i Lovisa hamn 40–120 %. 

Även om all fartygstrafik skulle gå till hamnarna i Kotka eller 

Fredrikshamn, skulle ökningen av fartygstrafiken till följd av 

projektet ändå bli moderat. Om däremot all fartygstrafik går 

till Lovisa blir ökningen av fartygstrafiken till följd av projektet 

betydande. 

Projektets inverkan på landtrafiken är mycket beroende av var 

stenmaterialet kommer att användas. Ifall allt material skall 

transporteras vidare på land blir den totala ökningen av trafiken 

som mest på Kotka hamnområde

De högar med stenmaterial som kommer att lagras blir relativt 

låga (maximalt 5–6 m) och blir därför inte högre än de nuvarande 

konstruktionerna på hamnområdet. 

Sociala konsekvenser 

Negativa konsekvenser som framkom vid arbetet i styr- och 

uppföljningsgrupperna var bl.a. eventuellt buller och damm 

från mellanlagringsområdena. Man befarade att den egentliga 

täktverksamheten skulle medföra förändringar i bl.a. vattnets 

strömförhållanden samt leda till olägenheter för vattenorganismer, 

fågelbestånd och användningen av havsområdet för 

rekreation. 

Den viktigaste av de positiva konsekvenserna ansågs vara att 

stenmaterialet från havsområdet minskar landsvägstransporterna 

då stenmaterialet används för utfyllnad i hamnområdena. 

Uppskattning av miljöriskerna 

Täktverksamheten är inte förknippad med några omfattande 

miljörisker. De undersökta områdena ligger huvudsakligen 

långt från kustområdena med betydligt mindre fartygstrafik 

än alldeles vid kusten, vilket minskar olycksrisken på täktområdet. 

Då fartygen anländer till hamnområdena följder de 

utmärkta farleder och normala regler för vattentrafik. De undersökta 

områdena A och B ligger huvudsakligen på större 

djup än 15 m, vilket betyder att det inte finns någon risk för 

grundstötning. På område C finns däremot också grundare 

områden, vilket i princip ökar risken för grundstötning. 

De undersökta områdena ligger långt borta från kustområdet. 

På täktområdena finns därför sannolikt inga skadliga ämnen 

som spridits från kustområdet. Ifall stenmaterial kommer att 

tas på område C, som ligger på ett skjutområde, är det skäl 

att utreda sedimentets kemiska kvalitet innan täktverksamheten 

startar. Verksamhet på skjutområdet kräver dessutom 

särskilda arrangemang på grund av eventuellt odetonerad 

ammunition som kan finnas på havsbottnen. 

Konsekvenser för utnyttjande av naturresurser 

I det här projektet har man planerat att ta ca 600 000 – 800 000 

m3 stenmaterial per år från havsbottnen, vilket ungefär motsvarar 

den mängd grus och sand som årligen tas på land 

i Kymmenedalen. I praktiken är det tänkt att en stor del av 

täktmaterialet skall användas för utfyllnad i hamnområdena. 

Med stenmaterialet från havsbottnen kunde man ersätta en 

del av den sand och det grus som annars måste tas från åsarna 

på land. 

Om Morenias projekt att ta sand från havsbotten genomförs, 

kommer det att påverka utbudet av stenmaterial i Lovisa- och 

Kotka-trakten och graden av utnyttjande av stenmaterialförekomsterna 

på land. Som mest kan effekterna för utnyttjande 

av stenmaterial och för handeln sträcka sig ända till huvudstadsregionen. 

Konsekvenser efter avslutad verksamhet 

En del av de konsekvenser som miljön drabbas av, t.ex. grumlingen 

av vattnet, försvinner snabbt efter avslutad verksamhet. 

De direkta konsekvenserna av grumlingen, t.ex. att fiskarna söker 

sig bort, upphör snabbt efter den årliga täktverksamheten. 

En del av konsekvenserna, t.ex. förändringarna i bottenfaunans 

samhällen, varar längre och kan fortgå inte bara under de tio 

åren som verksamheten skall pågå utan också i åratal efter avslutad 

verksamhet. Projektet påverkar också bottnens form och 

förekomst av stenmaterial på täktområdena permanent. 


14.3 Bedömning av projektets genomförbarhet 

Teknisk genomförbarhet 

Täkten kan tekniskt genomföras på alla de områden som studerats 

i MKB. De undersökta områdena A och B ligger huvudsakligen 

på mer än 15 m djup, medan det på område C också 

finns områden med mindre djup, där fartyget inte kan arbeta. 

Vid verksamhet på område C krävs specialarrangemang på 

grund av skjutområdet och eventuell odetonerad ammunition 

som kan finnas där. Odetonerad ammunition kan lokaliseras 

t.ex. genom lodning med multibeamsystem eller också kan 

sugmuddringsfartygets sugrör förses med ett rensgaller som 

hindrar odetonerad ammunition från att komma upp på fartyget. 

Stenmaterialet är av sådan kvalitet som är väl lämpad för sugmuddring. 

Transporten av stenmaterial till hamnområdet, mellanlagringen 

och vidaretransporten kan också tekniskt ordnas. 

Genomförbarhet med tanke på miljön och samhället 

Om projektet genomförs på undersökningsområde A eller B 

blir inverkan på vattenkvaliteten, vattenorganismerna och fågelbeståndet 

relativt obetydliga. Vid täkt på område C kommer 

grumlingen från täktverksamheten att nå ända fram till 

områdena med växttäcke i den mellersta delen av området. 

Fastän ingen strömmingslek observerades på detta område 

i den kartläggning av lekområden som gjordes som tilläggsutredning, 

kan området ändå i princip vara ett reproduktionsområde 

för strömming samt ett område där sjöfåglar söker 

föda. 

Vattenorganismerna och fågelbeståndet kan också påverkas 

längs transportleden. Olägenheterna av grumlingen från 

transporterna är som störst om materialet transporteras till 

Lovisa hamn, eftersom fartyget då kör på grundare vatten och 

passerar Aspskärs fågelskär som närmast på cirka en kilometers 

avstånd. Ifall stenmaterialet transporteras till hamnarna i 

Kotka eller Fredrikshamn kan transporten gå längs den yttre 

15 m farleden, varvid grumlingen inte når fram till de områden 

som är viktiga för vattenorganismerna och fåglarna. 

Projektets inverkan på näringarna drabbar främst trålfisket. De 

stationära fiskeredskapen finns däremot utanför det område 

som grumlas, så projektet påverkar sannolikt inte nämnvärt 

t.ex. ryssjfisket. 

Projektet medför inga stora miljörisker, om materialet tas på 

område A eller B. Innan verksamheten startar är det skäl att 

genom provtagning försäkra sig om sedimentets kemiska 

kvalitet på täktområdet, speciellt om täkt planeras på område 

C, som ligger på försvarsmaktens skjutområde. 

Beträffande övriga miljökonsekvenser av projektet bedömdes 

dammbildningen bli obetydlig. Täktverksamheten orsakar 

inget störande buller. Vid hanteringen av materialet i terminalen 

orsakar krossningen mest buller, men krossningen pågår 

under en mycket kort tid. Spridningen av bullret kan påverkas 

genom lämplig placering av lagerhögarna. 

De områden som studerades vid bedömningen ligger på ett 

vattenområde som administreras av Forststyrelsen, och det 

finns inga andra fastslagna planer eller mål för användning 

av de aktuella områdena. Därför finns det inget i anslutning till 

områdesanvändningen som hindrar att projektet genomförs. 

45

Tabell14.1. Tabell med sammandrag av en jämförelse av olika alternativ. 

Konsekvenser Om projektet genomförs på 

område A 

Konsekvenser för 

vattenkvaliteten 


vattenströmmar 


vattenvegetationen 


bottenfaunan 


fiskbeståndet 


fågelbeståndet 

46 

Verksamheten gör vattnet grumligt 

på täktområdet. Grumlingen 

bedöms spridas max. 2–3 km. 

Påverkar sannolikt inte vattnets 

halter av näringsämnen och 

skadliga ämnen. 

Ingen omfattande inverkan på 

vattenströmmar eller erosion och 

sedimentering. Lokala effekter 

kan förekomma beroende på 

det grävda områdets storlek och 

djup. 

Grumlingen från täktverksamheten 

når sannolikt inte fram till 

områden med växttäcke. Vid 

transport av material till Lovisa 

hamn kan grumlingen på transportsträckan 

nå bottnar med 

växttäcke vid Aspskärsområdet. 

Bottenfaunan på täktområdet 

förstörs i täktskedet. 

Återhämtningen för östersjömusslan, 

som dominerar på 

området, kan ta flera år efter 

täkten. 


kan i viss mån nå fram till 

strömmingens och sikens lekområden. 

Vid transport av material 

till Lovisa hamn kan grumlingen 

på transportsträckan nå de 

grunda områdena vid Aspskär, 

där det i princip också kan finnas 

lekområden. 

Grumlingen och bullret från 

täktverksamheten når inte ända 

fram till fågelskären vid Aspskär. 

Vid transport av material till 

Lovisa hamn kan grumlingen från 

transportsträckan också nå de 

områden där fåglarna söker föda 

i närheten av fågelskären. 

Om projektet genomförs på 

område B 




Påverkar sannolikt inte vattnets 

halter av näringsämnen och 

skadliga ämnen. 




kan förekomma beroende på 

det grävda områdets storlek och 

djup. 



områden med växttäcke. Vid 

transport av material till Lovisa 

hamn kan grumlingen på transportsträckan 

nå bottnar med 

växttäcke vid Aspskärsområdet. 

Bottenfaunan på täktområdet förstörs 

i täktskedet. Vitmärlan, som 

förekommer allmänt på området, 

återhämtar sig sannolikt relativt 

snabbt efter täkten. 




Vid transport av material 

till Lovisa hamn kan grumlingen 

på transportsträckan nå de 

grunda områdena vid Aspskär, 

där det i princip också kan finnas 

lekområden. 


täktverksamheten når inte ända 

fram till fågelskären vid Aspskär. 


Lovisa hamn kan grumlingen från 

transportsträckan också nå de 

områden där fåglarna söker föda 

i närheten av fågelskären. 


område C 




Sedimentkvaliteten borde utredas 

innan verksamheten startar. 




kan förekomma om åsformationen 

under vattnet bryts. 


når sannolikt bottnar med 

växttäcke i områdets mellersta 

del. Vid transport av material till 

Lovisa hamn kan grumlingen 

på transportsträckan också 

nå bottnar med växttäcke vid 

Aspskärsområdet. 

Bottenfaunan på täktområdet 

förstörs i täktskedet. 

Återhämtningen för östersjömusslan, 

som dominerar på 

området, kan ta flera år efter 

täkten. 


kan i viss mån nå fram till 


Grumlingen når sannolikt 

de grunda områdena i områdets 

mellersta del, där det i princip 

kan finnas lekområden för strömming. 


Lovisa hamn kan grumlingen på 

transportsträckan nå de grunda 

områdena vid Aspskär, där det i 

princip också kan finnas lekområden. 


täktverksamheten når i normala 

fall inte fram till fågelskären vid 

Aspskär. Grumlingen når sannolikt 

de mellersta grunda områdena, 

där fåglarna också i princip 

kan söka föda. Vid transport 

av material till Lovisa hamn kan 

grumlingen från transportsträckan 

också nå de områden där 

fåglarna söker föda i närheten av 

fågelskären vid Aspskär. 

Om projektet 

inte genomförs 

Påverkar inte 

vattenkvaliteten. 


vattenströmmarna. 


vattenvegetationen. 


bottenfaunan. 


fiskbeståndet. 


fågelbeståndet. 



område A 


skyddsområden 


marinarkeologiska 

objekt 


fisket 


turismen 

Konsekvenser av 

trafiken 

Grumlingen når inte Östra Finska 

vikens nationalparks område. 


och transporten (vid transport 

av material till Lovisa) når sannolikt 

fram till Pernåvikarnas och 

Pernå skärgårds havsskyddsområde 

(Natura 2000-område). 

Om det finns vrak på täktområdet 

blir de skadade eller 

förstörda vid täkten. En pålitlig 

lokalisering av vrak förutsätter en 

inventering av bottnen på täktområdet. 


når mycket sannolikt fram till 

området för bottentrålning väster 

om området. Grumlingen når 

sannolikt inte fram till ryssjfiskeområdet. 

Inga omfattande konsekvenser 

för turismen i kustområdet. En 

liten inverkan på fiske- och naturturismen 

kan uppkomma. 

Verksamheten ökar fartygstrafiken, 

beroende på terminalområdets 

läge, till hamnarna i 

antingen Kotka, Fredrikshamn 

eller Lovisa (störst inverkan). 

Konsekvenserna av landtrafiken 

blir som helhet ringa. 

Användning av stenmaterial från 

havsbottnen vid utfyllnad i hamnarna 

minskar olägenheterna av 

landtrafiken. 

Bullerkonsekvenser Bullerkonsekvenserna av täktverksamheten 

når inte fram till 

bostadsområdena eller till naturobjekt 

som kan bli störda. I Kotka 

blir inverkan av bullret från den 

fortsatta hanteringen obetydlig. I 

Lovisa blir bullereffekten påtaglig 

och i Fredrikshamn lindrig vid 

krossning, som tidvis kommer att 

behövas. 



område B 


når inte Östra Finska vikens 

nationalparks område och sannolikt 

inte heller Pernåvikarnas 

och Pernå skärgårds havsskyddsområde. 

Grumlingen från 

transportsträckan kan nå Pernå 

skärgårds havsskyddsområde 

vid transport till Lovisa. 








området för bottentrålning i norra 

delen av området. Grumlingen 

når sannolikt inte fram till ryssjfiskeområdet. 




kan uppkomma. 











landtrafiken. 

Bullerkonsekvenserna av täktverksamheten 









behövas. 


område C 


når inte Östra Finska 

vikens nationalparks område. 

Grumlingen når fram 

till Pernåvikarnas och Pernå 

skärgårds havsskyddsområde 

men sannolikt inte ända fram till 

Aspskärs fågelskyddsområde 

som finns där. 

Vid transport till Lovisa hamn kan 

grumlingen från transportsträckan 

också nå fram till Aspskärs 

fågelskyddsområde. 








området för bottentrålning öster 

om området. Grumlingen når 

sannolikt inte fram till ryssjfiskeområdet. 




kan uppkomma. 











landtrafiken. 

Bullerkonsekvenserna av täktverksamheten 









behövas. 

Om projektet 



skyddsområdena. 


marinarkeologiska 

objekt. 


fisket. 


turismen. 


trafiken. 


buller. 

47


område A 

Dammbildning Täktverksamheten ger inte upphov 

till dammbildning. I samband 

med lagring och fortsatt hantering 

kan lindrig dammbildning 

förekomma. 


landskapet 

Sociala konsekvenser 

samt konsekvenser 

för mäniskornas 

hälsa 

Uppskattning av 

miljörisker 

Områdesanvändning 

Konsekvenser 

för utnyttjande av 

naturresurser 

Konsekvenser efter 

avslutad verksamhet 

48 

Terminalerna för stenmaterial 

påverkar landskapet obetydligt, 

eftersom terminalerna placeras 

på hamnområdena, och högarna 

med stenmaterial blir inte högre 

än de nuvarande konstruktionerna. 

Konsekvenserna för människornas 

levnadsförhållanden gäller 

främst användning av kusten för 

rekreation. Projektet påverkar 

inte direkt människornas hälsa. I 

samband med projektet var man 

mest bekymrad över konsekvenserna 

för undervattensnaturen 

och fisket. En positiv effekt ansågs 

vara en eventuell minskning 

av landtrafiken vid utfyllnad av 

hamnarna. 

Täktverksamhet och vidaretransport 

av stenmaterial är inte 

förknippade med några miljörisker 

som avviker från normal 

land- och vattentrafik. 

Det finns inga markanvändningshinder 

för verksamheten, eftersom 

områdena för täkt av stenmaterial 

ligger i havsområdet, 

där ingen användning är utmärkt 

i planerna, med undantag av 

farlederna. Terminalerna för stenmaterial 

finns på hamnområdena 

och motsvarar gällande planer 

för markanvändningen. 

Den genomsnittliga, årliga mängden 

stenmaterial, 600 000 – 800 

000 m 3 , motsvarar ungefär den 

mängd grus och sand som årligen 

tas på land i Kymmendalen. 

Med stenmaterial från havsbottnen 

kunde man delvis ersätta 

sand och grus som tas från åsar 

på land. 

De direkta konsekvenserna 

av grumlingen av vattnet, dvs. 

att fiskarna söker sig bort och 

fiskeredskapen blir smutsiga, 

försvinner snabbt efter den årliga 

täktverksamheten. En del av 

konsekvenserna, t.ex. förändringar 

i bottenfaunans samhällen, 

kan fortgå i flera år efter avslutad 

verksamhet. 


område B 

Täktverksamheten ger inte upphov 




förekomma. 


















hamnarna. 

Täktverksamhet och vidaretransport 

av stenmaterial är inte 

förknippade med några miljörisker 

som avviker från normal 

land- och vattentrafik. 



















på land. 










verksamhet. 


område C 

Täktverksamheten ger inte upphov 




förekomma. 


















hamnarna. 

På området finns också grunda 

områden, vilket i viss mån 

ökar risken för grundstötning. 

Sedimentets kemiska kvalitet 

borde utredas innan verksamheten 

startar. 



















på land. 










verksamhet. 

Om projektet 



dammbildning. 


landskapet. 

Inga sociala 

eller hälsokonsekvenser. 


miljöriskerna. 


områdesanvändningen. 


direkt. Indirekt 

ökas trycket på 

utnyttjande av 

grus från åsar. 

Påverkar inte. 


15 KÄLLOR 

Alenius, P. 1986. Virtaustutkimus. Merentutkimuslaitos. 23 s. 

Teoksessa: Ympäristöministeriö. 1987. Merihiekkatyöryhmän 

mietintö. Ympäristö- ja luonnonsuojeluosasto. Sarja C 23: 75 

– 92. 

Auld, A.H., & Schubel, J.R. 1978. Effects of Suspended 

Sediment on Fish Eggs and Larvea A Laboratory Assessment. 

Estuarine, Coastal and Marine Science, Vol 6, pp 153-164. 

Barnard, W. D. 1978. Prediction and control of dredged material 

dispersion around dredging and open-water pipeline disposal 

operations: U.S. Army Corps of Engineers Waterways 

Experiment Station Technical Report DS-78-13, Vicksburg, 

MS., 112 p. 

Blomster, J. 1996. Ravinnekuormituksen vaikutus rantavyöhykkeen 

leväyhteisöihin ja vaikutusten arvioinnissa käytetyt 

menetelmät. Suomen ympäristö 5. 45 s. 

Gästgifvars, M., Sarkanen, A., Frisk, M., Lauri, H., Myrberg, 

K., Alenius, P., Andre-jev, O., Mustonen, O., Haapasaari, H., 

Alexander, A. 2004. Ajelehtimiskokeet ja kulkeutumisennusteet 

Suomenlahdella. Suomen ympäristö Nro: 720. Suomen 

ympä-ristökeskus. Helsinki. 

Henriksson, M. & Myllyvirta, T. 1992. Itä-Uudenmaan saaristoalueen 

bioindikaattoritutkimus 1991. Itä-uudenmaan ja 

Porvoonjoen vesiensuojeluyhdistys ry.102 s. 

Hermann, C. ym. 1999. Marine Sediment Extraction in the 

Baltic Sea. Baltic Sea Environment Proceedings. No:76. 30 s. 

Hitchcock, D.R. & Bell, S., 2004. Physical impacts of marine 

aggregate dredging on seabed resources in coastal deposits. 

Journal of Coastal Researsch, 20 (1), 101-114. west Palm 

Beach (Florida), ISSN 0749-0208. 

Hayes, D. F., Raymond, G. L., & McLellan, T. N. 1984. Sediment 

Resuspension from Dredging Activities. Proceedings of the 

ASCE Specialty Conference, Dredging ’84, Clearwater Beach, 

Fla. 

Ilus E. 1993. Kuvaus jäähdytysveden ottovesistöstä, jäähdytys- 

ja jätevesien purkuvesistöstä sekä jäähdytys- ja jätevesien 

vaikutuksista purkuvesistöön. Imatran Voima Oy. Liite Loviisan 

voimalaitoksen vesilupahakemukseen. 93 s. 

Insinööritoimisto Paavo Ristola Oy. 2005. Pernajan - Loviisan 

merialueen kiviaineksen noston ympäristövaikutusten arviointi. 

Silakan kutualuekartoitus 

Jaala, E. 2004. Hamina-Kotka-Pyhtää merialueen veden 

tila 1985-2002. Kymijoen vesi ja ympäristö ry:, julkaisu no 

115/2004. 

Jaala, E. & Mankki, J. 2004. Hamina-Kotka-Pyhtää merialueen 

yhteistarkkailun yhteenveto vuosilta 2001 ja 2002. Kymijoen 

vesi ja ympäristö ry:, julkaisu no 118/2002. 

Juslén, J. 1995. Sosiaalisten vaikutusten arviointi (SVA). 

Monipuolisempaan suunnitteluun. Stakes, raportteja 180. 

Jaala, E. & Mankki, J. 2005. Hamina-Kotka-Pyhtää merialueen 

yhteistarkkailun yhteenveto vuodelta 2003. Kymijoen vesi ja 

ympäristö ry:, julkaisu no 12/2005. 

Juslén, J. 1995. Sosiaalisten vaikutusten arviointi (SVA). 

Monipuolisempaan suunnitteluun. Stakes, raportteja 180. 


Kangas P., Byholm L. & Stigzelius J. 2001. Changes in zoobenhic 

communities. Teoksessa: Kauppila, P & Bäck, S. (toim.). 

The state of Finnish coastal waters in the 1990s. Finnish 

Environment 472, s. 79-88. 

Kauppila, P & Bäck, S. (toim.) 2001. The state of Finnish 

coastal waters in the 1990s. Finnish Environment 472, 132 s. 

Kauppinen, T. & Tähtinen, V. Ihmisiin kohdistuvien vaikutusten 

arviointi –käsikirja. http://www.stakes.fi/sva. 

Keskitalo J., 1988. Lämminvesipäästöjen vaikutukset pohjakasvillisuuteen 

ja kasviplank-toniin Olkiluodon ydinvoimalaitoksen 

meriympäristössä. STUK-A71. Säteilyturvakeskus. 

Helsinki. 

Keskitalo, K. (toim.), Kurkinen, I., Malkavaara, T., Liljeqvist, 

L., Lyytikäinen, A., Nurmi, H., Ranta, P., Sahala, L., Timperi, 

J., Tossavainen, J., Vallinkoski V-M., Britschgi, R., 2004. 

Pohjavesien suojelun ja kiviaineshuollon yhteensovittaminen: 

Kymenlaakson loppuraportti. Kaakkois-Suomen ympäristökeskus 

2004 . 134 s. kuv., taul. + kartt. Alueelliset ympäristöjulkaisut 

nro 349. ISBN 952-11-1717-6. 

Kinnunen, V., Vatanen, S., Paasivirta, L. & Oulasvirta, P. 2005a. 

Vesikasvillisuus ja pohjaeläinyhteisöt suunniteltujen kiviainesten 

ottoalueiden ympäristössä Pernajan – Loviisan merialueella 

2005. Alleco Oy. 16 s. 

Kinnunen, V., Himberg, M. & Oulasvirta, P. 2005b. Siian koekalastus 

suunniteltujen kiviainesten ottoalueiden ympäristössä 

Pernajan – Loviisan merialueella syksyllä 2005. Alleco Oy. 8 

s. 

Korpinen, P., Koponen, J., Kiirikki, M., Sarkkula, J., Peltoniemi, 

H., Väänänen, P. & Gästgifvars, M. 2002. HESPO vesistömalli: 

Ympäristöriskien ja rehevöitymiskehi-tyksen arviointi Helsinki- 

Espoo-Tallinna merialueella Suomen ympäristö 559, ympä-ristönsuojelu, 

46 s. 

Kiirikki, M. & Lindfors, A. 2004. Vuosaaren sataman hiekanoton 

aiheuttama veden samentuminen ja veden sameuden 

leviäminen työkohteiden ympäristössä. Luode Consulting 

Oy. Raportti. 9 s. 

Koivurinta, M. & Vähänäkki, P. 2004. Itäisen Suomenlahden 

vaellussiikatutkimukset vuosina 1993 – 2003. Alueelliset ympäristöjulkaisut 

355, 113 s. 

Korhonen, O. 1975. Alustava selvitys Loviisan 

Hästholmsfjärdenin virtausmittauksista 1971. Meri 2:3-44. 

Merentutkimuslaitos. 

LaSalle, M. W., Clarke, D. G., Homziak, J., Lunz, J. D. & 

Fredette, T. J., 1991. A framework for assessing the need 

for seasonal restrictions o n dredging and disposal operations: 

Technical Report D-91-1, U.S. Army Corps of Engineers 

Waterway Experiment Station, Vicksburg, MS. 

Lehtonen, H. 1981. Biology and stock assessment of 

Coregonids by the Baltic coast of Finland. Finnish Fish. Res. 

3:31-83. 

LT-konsultit. 2003. Haminan meluselvitys 2003. Haminan kaupunki. 

Mattila J. & Ilus E., 2003. Loviisan voimalaitoksen vesistötarkkailu 

vuonna 2002: meriveden laatu ja biologinen tila, 

laaja yhteenvetoraportti. YVLRAP12003. Säteilyturvakeskus. 

Monistettu raportti. 50+37 s. 

49

Mattila J. & Ilus E., 2002. Loviisan voimalaitoksen vesistötarkkailu 

vuonna 2001: meriveden laatu ja biologinen tila. 

Säteilyturvakeskus. Monistettu raportti. 34 s. 

Mankki, J. 2001. Pyhtään ja Kotkann merialueen kalankasvatuslaitosten 

pohjaeläintarkkailun yhteenveto 1997. Kymijoen 

vesi ja ympäristö ry:, julkaisu no 89/1997. 

Meri- ja sisävesiväylien kehittämisohjelma. 2002. Työryhmän 

raportti liikenne- ja viestintäministeriölle 8.4.2002. 

Mitson, R., B. 1995. Underwater Noise of Research Vessels. 

Rewievs and Recommmendations. ICES, Cooperative 

Research Report No. 209. 

Oulasvirta, P., Rissanen, J. & Lehtonen, H. 1987. Merihiekan 

noston vaikutukset kalatalouteen ja pohjaeläimistöön 

Pyhtään edustalla. Riista- ja kalatalouden tutkimuslaitos. 54 

s. Teoksessa: Ympäristöministeriö. Merihiekkatyöryhmän mietintö. 

Ympäristö- ja luonnonsuojeluosasto. Sarja C 23: 1-105. 

Oulasvirta, P. & Rissanen, J. 1990. Vuorikemian tehtaiden 

vaikutuksesta silakan alkionkehitykseen ja poikasten elinkykyyn. 

Teoksessa: Riista- ja kalatalouden tutkimuslaitos, 

Kalatutkimuksia no 6. 75-108. 

Pallonen, R. 2004. Haitalliset aineet Kymijoen edustan merialueen 

sedimenteissä kesällä 2003. Kymijoen vesi ja ympäristö 

ry:, julkaisu no 112/2004. 

Pallonen, R. 2001. Haitalliset aineet Kymijoen edustan merialueen 

sedimenteissä syksyllä 2000. Kymijoen vesi ja ympäristö 


Partanen, P & Niinimäki, J. 1990. Pitkäviirin merihiekannoston 

vesistötarkkailu vuonna 1989. Kala- ja vesitutkimus Oy. 

Raportti. 15 s. 

Partanen, P & Niinimäki, J. 1991. Pitkäviirin merihiekannoston 

vesistötarkkailu vuonna 1989. Kala- ja vesitutkimus Oy. 

Raportti. 12 s. 

Pitkänen, H (toim.). 2004. Rannikko- ja avomerialueiden 

tila vuosituhannen vaihteessa. Suomen ympäristökeskus, 

Suomen ympäristö 669. 102 s. 

Promethor Oy. 2004. Lange Wapper –laivaruoppaajan 

ja Komatsu D65PX –puskutraktorin äänitasomittaukset 

9.9.2004. 

Raunio, J. & Mäntynen, J. 2004. Kymijoen ja sen edustan 

merialueen kalataloudellinen yhteistarkkailu vuonna 2003. 

Kymijoen vesi ja ympäristö ry:, julkaisu no 114/2004. 

Ritari, J. 2004. Kymijoen alaosan ja sen edustan merialueen 

kalataloudellisen yhteistarkkailun kalastustiedustelu vuoden 

2003 kalastuksesta. Kymijoen vesi ja ympäristö ry:, julkaisu 

no 116/2004. 

Rosenthal, H. & Alderdice, D.F. 1976. Sublethal Effects on 

Environmental Sressors, natural and Pollutional, on Marine 

Fish Eggs and Larvae. Journal of the Fisheries Rescearch 

Board of Canada, Vol 33, pp 2047-2065. 

Salo, H. & Tohmo, T. 2005. Elinkeinotalouden mosaiikki. 

Jyväskylän yliopiston ympäristöntutkimuskeskuksen tiedonantoja 

158. 

Uudenmaan ympäristökeskus 2005. Vesien laatu 2000-2003 

Uudenmaan ympäristökeskuksen alueella. 

50 

Vainio, J. & Launiainen, J. 1986. Sameusmittaukset Variosensmittalaitteella. 

Merentutkimuslaitos. 12 s. Teoksessa: 

Ympäristöministeriö. 1987. Merihiekkatyöryhmän mietintö. 


Vatanen, S. & Niinimäki, J (toim.). 2005. Vuosaaren satamahankkeen 

vesistö- ja ka-latalousseuranta 2004. Vuosaaren 

satamahankkeen julkaisuja 1/2005. 

Vesihydro Oy. 1998. Loviisan voimalaitoksen vesistö- ja kalataloustarkkailu 

vuonna 1997. Laaja yhteenvetoraportti. 39 s. 

Ympäristöministeriö. 1987. Merihiekkatyöryhmän mietintö. 


Ympäristöministeriö. 1994. Saastuneet maa-alueet ja niiden 

käsittely Suomessa. Saastuneiden maa-alueiden selvitys- 

ja kunnostusprojekti; loppuraportti. Muistio 5/1994. 

Ympäristöministeriö, ympäristönsuojeluosasto. 

Ympäristöministeriö. 2004. Sedimenttien ruoppaus ja läjitysohje. 

Ympäristöopas 117, ympäristönsuojelu, 121 s 

Ympäristövaikutusten arviointi. Ihmisiin kohdistuvat terveydelliset 

ja sosiaaliset vaikutukset. Sosiaali- ja terveysministeriön 

oppaita 1991:1. 

Åkerberg, A. 2003. Kalankasvatuslaitosten vesistötarkkailu 

Pyhtään ja Kotkan merialueilla v. 2002.Kymijoen vesi ja ympäristö 


Åkerberg, A. 2004. Kalankasvatuslaitosten vesistötarkkailu 

Pyhtään ja Kotkan merialueilla v. 2003.Kymijoen vesi ja ympäristö 



Forststyrelsen, Morenia 

PB 94 

01301 Vanda 

Viite / Hänvisning 

Ert brev 27.5.2005 

Helsinki 

Helsingfors 

Asia / Ärende 

Utlåtande om programmet för miljökonsekvensbedömning, täkt av 

stenmaterial i havsområden utanför Pernå-Lovisa 

1. PROJEKTUPPGIFTER OCH MKB-FÖRFARANDE 

• Asemapäällikönkatu 14 ⋅ PL 36, 00521 Helsinki ⋅ Puh. 020 490 101 ⋅ Faksi 020 490 3200 ⋅ kirjaamo.uus@ymparisto.fi ⋅ www.ymparisto.fi/uus 

• Stinsgatan 14 ⋅ PB 36, FI-00521 Helsingfors, Finland ⋅ Tfn +358 20 49 01 01 ⋅ Fax +358 20 490 32 00 ⋅ kirjaamo.uus@ymparisto.fi ⋅ www.miljo.fi/uus 

Dnro 

Dnr 

19.10.2005 UUS-2004-R-18-53 

Forststyrelsen Morenia har den 31.5.2005 tillställt Nylands miljöcentral ett 

program för miljökonsekvensbedömning av projektet om utvinning av 

stenmaterial i havsområdet utanför Pernå och Lovisa. Nylands miljöcentral 

fungerar som kontaktmyndighet i anslutning till bedömningsförfarandet och 

kontaktperson är överinspektör Jorma Jantunen. 

Behovet av ett MKB-förfarande för projektet bestäms av punkt 2b i projektförteckningen 

i MKB-förordningen. Enligt denna punkt tillämpas förfarandet 

vid utvinning av sten, grus eller sand, om den substansmängd som utvinns 

är minst 200 000 kubikmeter fast mått om året. 

Bedömningsprogram och miljökonsekvensbeskrivning 

Bedömningsprogrammet är en av den projektansvarige uppgjord plan över 

de utredningar som bör göras för bedömning av miljökonsekvenserna samt 

över hur bedömningsförfarandet arrangeras. Den projektansvarige uppgör 

utgående från bedömningsprogrammet och kontaktmyndighetens utlåtande 

om programmet en miljökonsekvensbeskrivning, som framläggs för offentlig 

behandling. 

Projektansvarig 

Projektansvarig är forststyrelsens självständiga resultatenhet Morenia, vars 

kontaktpersoner är direktör Pertti Oikarinen och planeringschef Tero Elo. 

Ingenjörsbyrå Paavo Ristola Ab fungerar som konsult i bedömningsprogrammet, 

med enhetschef Antti Lepola och hydrobiolog Veli-Matti Hilla 

som kontaktpersoner. 

Avgift 6820 € (A23-53-AT3), avgiftsgrunder i bilaga till utlåtandet

Bakgrund och beskrivning av projektet 

Projektets mål är att utvinna 600 000-800 000 kubikmeter fast mått havssand 

och –grus i havsområdet utanför Pernå-Lovisa om året. 



2/9 

De områden som är avsedda för täktverksamheten är belägna ca 4 kilometer 

sydväst om Hamnskär och ca 2 km öster om Tainio fyr. Vattendjupet på 

områdena varierar från några till 40 meter. Vid bedömningen granskas även 

terminalerna för stenmaterialet som är nödvändiga för ändamålet. Dessa 

hamnar är belägna i Kotka, Lovisa och Fredrikshamn. 

Projektets alternativ 

0- alternativ: Att inte alls genomföra projektet, ingen täktverksamhet 

1- alternativ: Att utvinna stenmaterial på alla undersökningsområdena A, B 

och C 

2- alternativ: Att utvinna stenmaterial bara på en del av undersökningsområdena 

Anknytning till andra projekt och planer 

Under snar framtid kommer stora mängder av stenmaterial att behövas för 

utbyggnaden av hamnområdet i Kotka. Sålunda har det här projektet beröringspunkter 

med utbyggnaden av hamnområdet i Kotka. Kotka hamn Ab 

har startat ett MKB-förfarande för Mussalo hamn. 

Projektet ansluter sig också till de planerade fördjupningarna av farlederna 

till Lovisa och Fredrikshamn. En uträtning av farleden till Fredrikshamn har 

också planerats. 

Östra Nylands förbund har påbörjat en kartering av lämpliga områden för 

vindkraftsproduktion på både land- och havsområden. 

Bedömningsförfarandet har inga kopplingar till förfaranden enligt andra lagar. 

2. INFORMATION OCH HÖRANDE OM BEDÖMNINGSPROGRAMMET 

Bedömningsprogrammets sammanfattning finns både på finska och svenska. 

Anhängiggörandet av bedömningsprogrammet har under tiden 4.-7.6.2005 

kungjorts i följande tidningar: Kymen Sanomat, Östra Nyland, Itäväylä och 

Loviisan Sanomat. Bedömningsprogrammet har kungjorts på Lovisas, Kotkas 

och Fredrikshamns städers och Pernå kommuns anslagstavlor. Bedömningsprogrammet 

har funnits till påseende under tiden 6.6.-31.8.2005 i Pernås, 

Lovisas, Kotkas och Fredrikshamns kommunala ämbetsverk samt bibliotek 

och på internet på adressen www.morenia.fi. Ett möte angående bedömningsprogrammet 

ordnades för allmänheten vid Lovisa hamn 

22.6.2005.

3. SAMMANDRAG AV FRAMFÖRDA UTLÅTANDEN OCH ÅSIKTER 



3/9 

Nylands miljöcentral inbegärde utlåtanden om bedömningsprogrammet av 

kommunerna som befinner sig i influensområdet samt landskapsförbund, 

vägdistrikt, hamnar, Finska vikens sjöfartsdistrikt, Forststyrelsen (Södra 

Finlands naturtjänster) och Länsstyrelsen i Södra Finlands län. 

Länsstyrelses i Södra Finlands län utlåtande gavs av social- och hälsovårdsavdelningen. 

Länsstyrelsen anser i sitt utlåtande att man vid förfarandet 

av miljökonsekvensbedömningen bör utreda tillståndet vid allmänna 

badstränder som tillhör granskningsprogrammet för vattenkvalitet samt projektets 

konsekvenser för badvattnet. Enligt utlåtandet finns det även skäl att 

undersöka möjliga skadliga ämnen i bottensedimentet och konsekvenserna 

av deras förflyttning med stenmaterialet till lagringsområdet. Länsstyrelsen 

framför också att man vid känsliga områden undersöker konsekvenserna för 

människors hälsa, åtminstone i områden som av hälsoskyddet definieras 

som viktiga. I områden där projektet medför störningar bör dessa konsekvenser 

undersökas åtminstone för buller- och dammutsläppens del. 

Sydöstra Finlands vägdistrikt är överens om innehållet i sitt utlåtande 

med Nylands vägdistrikt. Enligt utlåtandet har landsvägstrafiken inte behandlats 

i bedömningsprogrammet tillräckligt och vägdistriktet föreslår en 

utredning över de trafikmässiga konsekvenserna på vägar där stenmaterialet 

transporteras. 

I bedömningsprogrammet konstateras att om man inte genomför täkten av 

stenmaterial, skulle detta öka trycket på utnyttjandet av grus från åsar. Det 

är därför viktigt att noggrant undersöka 0-alternativet för att åstadkomma 

ett bra slutresultat i MBK-förfarandet. Vägdistriktet föreslår att man vid 

undersökningen jämför täkt av stenmaterial från land- med täkt från havsområden. 

Vägdistriktet betonar dessutom att förändringar i havsströmmar 

kan medföra konsekvenser i organismer, näringssituationer och näringskedjor. 

Sjöfartsverket / Finska vikens sjöfartsdistrikt konstaterar att de är med i 

projektets uppföljningsgrupp och har därmed inga övriga utlåtanden över 

bedömningsprogrammet. 

Forststyrelsen (Södra Finlands naturtjänster) konstaterar, att Borgå fågelskyddsförening 

har under decennier uppföljt fågelbeståndens utveckling 

i det närbelägna fågelskyddsområdet på Aspskär. Därmed hoppas man kunna 

erhålla information om bankernas betydelse som häckfåglarnas födoområde. 

Vilt- och fiskeriinstitutet har samlat information under en längre tid 

om utvecklingen och biologin av Finska vikens måsbestånd. Institutet kan 

även tillhandahålla information om grynnornas betydelse som födosökområde 

för det lokala silltrutsbeståndet. 

Enligt Forststyrelsen flyttar över en miljon vattenfåglar och arktiska vadare 

mellan tiden maj-juni över undersökningsområdet. En del av fåglarna vilar i 

området. Att planera in och genomföra täkten utanför den tiden då flytt-

ningen sker skulle minska risken för skadliga konsekvenser på flyttfågelbestånden. 



4/9 

Kymmenedalens Förbund presenterar i sitt utlåtande programmet för inventeringen 

av den marina undervattensmiljön (VELMU). För finska vikens 

del, påbörjas inventeringarna först 2006. I EU:s habitatdirektivets bilaga 

presenteras naturskyddets viktigaste naturtyper (habitatdirektivets bilaga 

nr 1). Till bilagan inkluderas ”I sublitoralen belägna sandbankar som 

är permanent täckta av havsvatten och förekommer i regel på mindre djup 

än 20 meter (typkod 1110)”. Enligt Kymmenedalens förbund bör man utreda 

hur täkten av stenmaterial påverkar det ovannämnda direktivets biotoper. 

Kymmenedalens förbund beaktar dessutom kvarlevorna av odetonerad 

ammunition och deras konsekvenser i miljön. Dessutom konstaterar förbundet 

att det i Kymmenedalen finns mycket stenbrott för byggnadsmaterial, 

vars biprodukters lämplighet till att ersätta natursten borde undersökas i 

samband med undersökningen av 0-alternativet. 

Östra Nylands förbund konstaterar i projektet ”Sammanjämkandet av 

grundvattenskydd och stenmaterialförsörjning” (POSKI), behovet av det 

undersökta stenmaterialet i Nylands miljöcentrals område. Det konstateras 

att det inom kort råder brist på grovt naturligt grus från åsar, speciellt i huvudstadsregionens 

marknadsområde. Sålunda bör stenmaterial, utvunnet 

från havsområden, sparas för t.ex. betongindustrins behov vari ersättning 

med annat stenmaterial är svårt. Enligt Östra Nylands förbund bör man vid 

sidan av Kymmenedalens och hamnarnas behov av stenmaterial också beakta 

Östra Nylands och Nylands landskaps behov, speciellt i avseende på 

grovt stenmaterial. 

Enligt Nylands TE-central borde alternativet att inte genomföra projektet 

ha behandlats i mera omfattande skala, istället för att enbart konstatera att 

alternativet ökar trycket på utnyttjandet av grus från åsar. TE-centralen anser 

att fisket och fiskbestånden presenterades tämligen väl, men föreslår 

ännu att man i den delen som behandlade områdets fritidsfiske inkluderade 

Vilt- och Fiskeriinstitutets information om fritidsfiske i området under åren 

1997-2001. För fiskets del föreslås att man som bedömningsmetod sänder 

ut enkäter till områdets professionella fiskare. Vid sidan av strömmingen 

som undersökningsobjekt borde även områdets betydelse för siken utredas. 

Kotka stadsstyrelse beslutar sig med hänsyn till miljönämndens utlåtande 

för att understöda tekniska nämndens utlåtande. 

Kotka miljönämnd anser att man i bedömningsprogrammet om täkt av 

stenmaterial i havsområdet utanför Lovisa-Pernå har beaktat de mest betydande 

frågorna och att nämnden sålunda inte har övrigt att anmärka om bedömningsprogrammet. 

Kotkas tekniska nämnd konstaterar att staden är med i projektets styr- och 

uppföljningsgrupp. Havssand kan användas både i Palaslahtis industriområde 

och vid fyllnadsarbeten i vattenområden i kommande utbyggnaden av



5/9 

Kotka hamn. Kotka hamn ab har startat ett MKB-förfarande för utbyggnaden 

av Mussalo hamn. 

Fyllnaden av Palaslahtis vattenområde kräver enligt Sydöstra Finlands miljöcentral 

ingen miljökonsekvensbedömning. I samband med hamnens utbyggnadsarbete 

granskas dock verksamhetens miljörisker i Palaslahtis industriområde. 

De påbörjade MKB-förfaranden ansluter sig delvis till och kompletterar 

varandra. Morenias projekt medför att man kan ersätta utvinning av stenmaterial 

från landområden som annars skulle användas vid fyllnadsarbeten i 

Mussalo hamn och Palaslahtis industriområde. Därmed kan risker som orsakas 

av tung trafik minskas. Å andra sidan orsakar stenmaterialets placering 

i andra områden en ökning av trafik. Konsekvenser som orsakas av 

ökad trafik är för Kotkas del den viktigaste delen av miljökonsekvensbedömningen 

som bör undersökas. Nämnden konstaterar slutligen att de kartor 

som presenteras i bedömningsprogrammet är delvis föråldrade och bör 

uppdateras. 

Fredrikshamns stadsstyrelse konstaterar med hänsyn till miljönämndens 

framförande, att bedömningsprogrammet innehåller all information som 

fordras i lagstiftningen, men betonar de risker som uppkommer vid transporten 

och lagringen av stenmaterialet. Speciellt bör konsekvenser som orsakas 

av ökad trafik, damm och buller undersökas. 

Lovisa byggnads- och miljönämnd anser att konsekvenserna från den planerade 

terminalen för stenmaterial i Valko hamn bör utredas noggrant. Man 

bör utreda den nuvarande terminalens lämplighet i avseende på nuvarande 

hamnverksamhet och -struktur, samt möjliga damm- och bullereffekter i 

närliggande bostadsområden. Nämnden tar också hänsyn till täktområdens 

närliggande fågelskyddsområden och möjliga havsarkeologiska objekt. 

Pernå kommuns byggnads- och miljönämnd anser att projektet är väldigt 

omfattande och konstaterar att täkten av havssand minskar på trycket på 

användning av grus från åsar. Nämnden konstaterar även att de geologiska 

naturformationerna under havsytan är värdefulla och bör undersökas som 

en helhet. Nämnden beaktar också täktområdets närliggande fågelskyddsområden. 

En av undersökningsområden är beläget i försvarsmaktens skjutområde. 

Beträffande det, föreslår nämnden undersökning av eventuella halter 

av tungmetaller och bedömning av dess konsekvenser. 

Miljöringen rf. anser att det enda alternativet är att inte genomföra projektet. 

Som grund framförs att täkt av stenmaterial från havsområden är förbjudet 

i Sverige och att det i täktområdets närområden finns värdefulla fågelområden. 

Täkt av stenmaterial förändrar havsbottnets struktur, havsströmmarna 

och vattnets kvalitet. Projektet skulle medföra negativa konsekvenser 

i havsnaturen, i dess mångfaldighet samt det lokala ekosystemet. 

En ägare av vattenområde i Pernå opponerar sig mot projektet, eftersom 

det påverkar havsbottnets miljö och med stor sannolikhet medför störningar 

i fiskars fortplantning. I påminnelsen hänvisas även till möjlig frigörelse av 

gifter från bottensedimentet.

4. KONTAKTMYNDIGHETENS UTLÅTANDE 



6/9 

Bedömningsprogrammet täcker i stort sett de innehållsliga krav på bedömningsprogram 

som nämns i 11 § MKB-förordningen. Bedömningsprogrammet 

har handlagts på det sätt som MKB-lagstiftningen förutsätter. Det 

finns dock skäl att i samband med genomförandet av utredningarna och utarbetandet 

av miljökonsekvensbeskrivningen fästa uppmärksamhet vid följande 

omständigheter. 

Beskrivning av projektet 

Projektets ändamål har beskrivits tydligt, men pga. sin marknadskaraktär, 

kan man inte tydligt kunnat klargöra vart allt stenmaterial från havsbottnet 

kommer att hamna. Projektet har med hänsyn till sin karaktär beskrivits tillräckligt 

tydligt och med tillräcklig noggrannhet. Projektets täktområden, 

täktmetoderna, samt de potentiella terminalerna för stenmaterial har presenterats. 

Behandling av alternativ 

Täktområdet består av tre olika undersökningsområden. Enligt det första 

uppsatta alternativet utnyttjas samtliga, enligt det andra utnyttjas några, och 

enligt det tredje alternativet utnyttjas inget undersökningsområde. Någon 

detaljerad täktplan för projektet har ännu inte utarbetats och sålunda är heller 

inte täktområdena exakt avgränsade. Således har täktalternativen inte 

heller klargjorts. I detta MKB-förfarande granskas miljökonsekvenserna av 

utnyttjandet av de undersökta fyndigheterna. 

Morenia äger inte i ifrågavarande område material som kan ersätta stenmaterial. 

Sålunda kan detta inte anses vara ett alternativ för projektet. I Morenias 

verksamhet finns även andra aktörer. Alternativet att inte genomföra 

projektet, samt alternativet att använda material som kan ersätta havsgruset 

bör dock granskas på en generell nivå. Ersättande material kan vara t.ex. 

grus från åsar, stenkross, stenbrottens sidosten samt grus från nybyggen. 

Lovisa, Kotka och Fredrikshamns hamnar granskas som möjliga terminaler 

för stenmaterial. 

Konsekvenser och konsekvensundersökningen 

I bedömningsprogrammet har ett förhållandevis stort undersökningsområde 

presenterats, vilket ställer förhållandevis stora utmaningar för bedömningen. 

Miljöcentralen har efter hörandet av bedömningsprogrammet avgränsat 

projektets influensområde till Pernå kommun samt Lovisa, Kotka och Fredrikshamns 

städers områden. Vissa indirekta konsekvenser av projektet kan 

anses utsträcka sig längre än vad bedömningsprogrammet definierar, men 

lokalisering av dessa konsekvenser torde med hänsyn till projektets karaktär 

inte vara genomförbart. Istället kan allmän information om konsekvenserna 

presenteras som grundar sig på statistisk information.



7/9 

I bedömningsprogrammet har befintliga utredningar, konsekvenser som 

skall undersökas och de planerade undersökningarna presenterats tydligt. 

Presentationen av konsekvenskedjorna och bedömningsmetoderna kan anses 

vara välgjorda. 

Vattenkvalitet 

I bedömningsprogrammet nämns att projektets konsekvenser för vattnets 

fasta substans, närings- och skadliga ämnen skall bedömas, men det nämns 

inte ifall sedimentets egenskaper kommer undersökas. Ur bedömningsprogrammet 

framgår inte om det på området finns sedimentskikt som bör undersökas. 

Ärendet bör behandlas vid bedömningen och resultaten bör presenteras 

i konsekvensbeskrivningen. 

Marina skyddsområden 

Havsnaturens inventeringsprogram påbörjas i Finska viken först år 2006. 

Sålunda finns inte en omfattande uppfattning om havsnaturens skyddsbehov 

eller –värden. I bedömningsarbetet bör undersökningsområdet undersökas 

och dokumenteras sålunda att potentiella naturskydds värdeobjekt 

kan beaktas vid projektets kommande detaljerade planering och vid tillståndsprövningen. 

Fiskbeståndet 

Områdets fiskbestånd och fisket har presenterats tämligen väl, men TEcentralen 

hoppas på att man i undersökningen dessutom begär områdets 

professionella fiskare om information. Dessutom bör områdets betydelse 

för strömmingen och siken bedömas. 

Värdefulla fågelområden 

Från undersökningsområde C är distansen ca. en halv kilometer till det närliggande 

Natura 2000-området (Pernåviken och Pernå skärgårds havsskyddsområde). 

I bedömningsprogrammet konstateras att i bedömningen inkluderas Naturabedömningens 

första skede, varmed ett behov för ett bedömningsförfarande 

i enlighet med naturvårdslagen 65 § bedöms. 

I samband med denna bedömning bör områdets betydelse bedömas i avseende 

på häckfåglars födoområde, flyttfåglars viloområde och skyddet av 

havsnaturen. 

Marinarkeologiska objekt 

I bedömningsprogrammet konstateras att man inte känner till marinarkeologiska 

objekt, men att det på havsbottnet vid nuläget kan finnas vrak från 

okända fartyg. Detta bör utredas vid valet av täktområden.

Trafik 



8/9 

Flera remissinstanser konstaterade i sitt ställningstagande att landtransporten 

av stenmaterialet utgör den mest betydande miljökonsekvensen. De i 

bedömningsprogrammet presenterade terminalerna för stenmaterial är belägna 

i existerande hamnar, men i bedömningen bör man grundligt undersöka 

landtransportens och terminalernas konsekvenser för bosättningen. Sålunda 

finns det orsak att undersöka hälsoskyddsmässiga specialobjekt och 

presentera dem tydligt på kartan. Trafikens konsekvenser bör undersökas 

åtminstone för huvudvägnätets del eller på det största avstånd där trafikens 

konsekvenser kan konstateras. 

Deltagande 

Projektets förfarande vid miljökonsekvensbedömning har arrangerats mellan 

samtliga delaktiga. För bedömningsförfarandet har särskilda styr- och 

uppföljningsgrupper tillsatts. Styrgruppen består av centrala intressenter 

och den omfattande uppföljningsgruppen består av intressenter som på sätt 

eller annat anknyts till projektet. Ett möte med allmänheten har ordnats angående 

bedömningsprogrammet och ett motsvarande kommer att ordnas i 

samband med konsekvensbeskrivningen. 

Rapportering 

Bedömningsprogrammet är komprimerat men klart och lättfattligt. Bedömningsprogrammet 

och dess sammanfattning finns både på finska och svenska 

och de har varit till påseende hos influensområdets myndigheter, i bibliotek 

och på internet. En del av bedömningsprogrammets kartor saknar 

skala, vilket bör korrigeras i konsekvensbeskrivningen. 

Slutligen uppmärksammas de krav för konsekvensbeskrivningens innehåll 

som fordras i MKB-lagens 12 § punkt 9. Konsekvensbeskrivningen kommer 

att kungöras då konsekvensbeskrivningen och dess sammandrag finns 

kontaktmyndigheten till handa både på finska och svenska.

5. DELGIVNING AV UTLÅTANDET 



9/9 

Vi sänder kontaktmyndighetens utlåtande för kännedom till dem som avgivit 

utlåtanden och till dem som framfört åsikter. Utlåtandet utställs till påseende 

på internet, adress www.ymparisto.fi/uus. 

Vi sänder kopior av de utlåtanden och åsikter om bedömningsprogrammet 

vi erhållit till den projektansvarige. Handlingarna i original förvaras hos 

Nylands miljöcentral. 

Miljöcentralens direktör Leena Saviranta 

Överinspektör Jorma Jantunen 

BILAGOR Avgiftsgrunder och ändringssökande 

FÖR KÄNNEDOM Miljöministeriet 

Finlands miljöcentral (utlåtande +2 st. bedömningsprogram) 

De regionala miljöcentralerna 

Remissinstanserna 

Anmärkarna

Uppgifter om miljökonsekvensbedömningen av projektet fås av: 

Projektansvarig 

Forststyrelsen, Morenia 

PB 94 (Fernissagatan 4) 

01301 Vanda 

fax 0205 64 4451 

förnamn.efternamn@morenia.fi 

Kontaktpersoner 

Direktör Pertti Oikarinen 

tel. 0205 64 6628 

Planeringschef Tero Elo 

tel. 0205 64 4450 

Kontaktmyndighet 

Nylands miljöcentral 

PB 36 

00521 Helsingfors 

fax 020 490 3206 

förnamn.efternamn@ymparisto.fi 

Kontaktperson 

Överinspektör Jorma Jantunen 

tel. 020 490 3004 

MKB-konsult 

Ingenjörsbyrå Paavo Ristola Oy 

Terveystie 2 

15870 Hollola 

fax (03) 523 5252 

förnamn.efternamn@ristola.com 

Kontaktpersoner 

Avdelningschef Antti Lepola 

tel. (03) 523 5230 

Hydrobiolog Veli-Matti Hilla 

tel. (03) 523 5227

Täkt av stenmaterial i Pernå - Lovisa havsområde ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?