Broms i båda ändar - Mynewsdesk

resources1.mynewsdesk.com

Broms i båda ändar - Mynewsdesk

Forum för tjänsteföretagare

Broms i båda ändar

– en analys av skatternas

effekt på tjänstesektorns

utvecklingskraft


Förord

Denna rapport är resultatet av ett uppdrag som Almega gett forskare vid

Ratio forskningsinstitut. Uppdraget är att belysa det svenska skattesystemet

ur den framväxande tjänstesektorns perspektiv.

Ämnet är angeläget. I dag jobbar fyra av tio i Sveriges tjänsteföretag. Den

privata tjänstenäringen svarar för 80 procent av alla nystartade företag, en

fjärdedel av all export, två tredjedelar av näringslivets hela produktion och

hälften av Sveriges BNP. I en sådan ekonomi blir det allt viktigare att rikta

mer uppmärksamhet mot tjänsteföretagens förutsättningar. Det gäller inte

minst frågan om skattesystemets utformning.

Vi har ett skattesystem som byggdes upp under en tid då näringslivet helt

dominerades av industriproduktion. I dag är inte bara tjänstesektorn stor,

varor och tjänster flätas ihop allt tätare också i den traditionella industrin.

Tjänsteinnehållet blir där allt viktigare.

Men det finns viktiga skillnader mellan traditionell industri och

tjänstenäring. En sådan är att personalkostnaderna i tjänsteföretag ligger

runt 85 procent. I industrin är de betydligt lägre. Höga skatter på arbete

drabbar därför tjänstebranscher hårdare och hämmar därmed tillväxten i den

personalintensiva tjänstesektorn.

Det är Almegas uppfattning att vi behöver en översyn av det svenska

skattesystemet. Och den översynen måste göras i ljuset av den

strukturomvandling som det svenska näringslivet går igenom.

Analyser och förslag som framförs i denna rapport står författarna för själva.

Det gäller inte minst problemet med hög beskattning av arbete, kombinerat

med höga marginalskatter, vilka skapar problem för såväl serviceinriktade

företag som de kompetensintensiva tjänsteföretagen. Där skulle även

Almega vilja se en förändring.

Jonas Milton Ulf Lindberg

vd Almega näringspolitisk chef Almega

3


Innehåll

1 Executive summary ............................................................................ 7

2 Inledning .............................................................................................. 9

2.1 Syfte .............................................................................................. 9

2.2 Varför utvecklingskraft? ............................................................... 9

2.3 Varför skatt på arbete? .................................................................. 10

2.4 Varför tjänstebranscherna?............................................................ 10

2.5 Rapportens skattemått ................................................................... 11

2.6 Våra huvudresultat ........................................................................ 11

2.7 Skatteförslag för ökad utvecklingskraft ........................................ 13

2.8 Reformens finansiering ................................................................. 15

2.9 Rapportens disposition.................................................................. 15

3

2.10 Om rapporten ................................................................................ 16

2.11 Om författarna............................................................................... 16

Tjänstesektorns utveckling................................................................ 17

3.1 Vad är en tjänst?............................................................................ 17

3.2 Sysselsättningsstruktur i Sverige och OECD................................ 20

4 Beskattning av tjänster....................................................................... 22

4.1 Varför är tjänstesektorn större i vissa länder än i andra? .............. 22

4.2 Marginalskatter och skattekilar i ett internationellt perspektiv..... 24

4.3 Skatter och högkvalificerade tjänstebranscher.............................. 27

4.4 Skatter och rutinmässiga tjänstebranscher .................................... 30

5 Skatteeffekter vid privatpersoners tjänsteköp ................................. 33

5.1 Skattefaktorn ................................................................................. 33

5.2 Löneintjänandekravet.................................................................... 35

5.3 Internationell jämförelse av skattefaktorer och

löneintjänandekrav ........................................................................ 37

6 En skattereform för att stimulera tjänstebranscherna .................... 42

6.1 Tre förslag ..................................................................................... 42

6.2 Reducerad statlig inkomstskatt ..................................................... 43

5


6.3 Sänkta arbetsgivaravgifter............................................................. 44

6.4 Reducerad statlig inkomstskatt och sänkta arbetsgivaravgifter .... 46

7 Intjänandekravets utveckling över tiden i Sverige........................... 49

8 Finansiering......................................................................................... 52

8.1 Automatiskt återflöde, 67,1 miljarder ........................................... 52

8.2 Reducerat budgetöverskott, 30 miljarder ...................................... 53

8.3 Skattehöjningar, 46,4 miljarder..................................................... 54

8.4 Utgiftsreducering, 47,6.................................................................. 56

8.5 Översikt av finansieringen ............................................................ 60

8.6 Sysselsättningseffekter.................................................................. 61

9 Sammanfattning .................................................................................. 63

10 Referenser ........................................................................................... 65

6


1 Executive summary

Den bristande sysselsättningen medför stora ekonomiska och sociala

kostnader. En orsak till arbetslöshet och utanförskap kan vara att skatterna

dämpar tjänstebranschernas utveckling. I jämförelse med många andra

OECD-länder arbetar till exempel relativt få i Sverige inom de privata

tjänstebranscherna. Då tjänstebranscherna är stora, växande och står för en

allt större andel av ekonomin kan detta få betydande ekonomiska

konsekvenser.

Syftet med föreliggande rapport är att:

i) analysera arbetsbeskattningens effekter på tjänstebranschernas

utvecklingskraft och att

ii) diskutera förslag på reformer av beskattningen av arbete som

förbättrar tjänstebranschernas utvecklingskraft.

Utvecklingskraft kan beskrivas som förmågan hos företag, branscher eller

ekonomier att skapa och kommersialisera värdefull kunskap, vilket kan ses

som förmågan att utveckla varor och tjänster som det går att ta bra betalt för.

Hög utvecklingskraft leder till en positiv strukturomvandling, där ekonomin

rör sig uppåt i produktionens värdekedja och fler får jobb till högre löner.

Beskattningen kan förväntas få olika effekter på olika tjänstebranscher, då

dessa är mycket heterogena. Grovt kan de delas in i relativt högkvalificerade

respektive rutinmässiga, arbetsintensiva branscher. Relativt andra länder har

Sverige ett högt skatteuttag på arbete, samtidigt som höga marginalskatter

tas ut vid relativt sett låga inkomster. Detta kan förväntas förorsaka en

försvagad utvecklingskraft och en bromsad strukturomvandling av bland

annat tre skäl. För det första, för att framväxten av högkvalificerade

tjänstebranscher hämmas på grund av att individer ges svaga incitament till

att bygga upp kvalificerad kompetens. Företag får också svårt att behålla

och attrahera högkvalificerad personal på en internationell arbetsmarknad

till följd av kraftigt fördyrade lönekostnader jämfört med konkurrenterna.

För det andra, därför att rutinmässiga, arbetsintensiva arbetstillfällen kan

slås ut till följd av fördyrad produktion och konsumtion av tjänster med

arbetslöshet som följd. För det tredje, genom att motverka en effektiv

arbetsdelning då skatter på arbete gör det mindre lönsamt att köpa tjänster.

Tjänsterna utförs då ineffektivt av hushållen själva, inte alls eller köps

”svart”. Tillspetsat kan man säga att skatter på arbete fungerar som en tull

på arbetsdelning och arbetsspecialisering inom landet.

De höga skatterna på arbete kan således förväntas minska omfattningen av

marknadsarbetet, bidra till att högkvalificerade tjänstejobb förläggs

7


utomlands samt leda till att rutinmässiga tjänstejobb slås ut. Detta kan

beskrivas som att toppen och botten på lönekurvan förväntas ”huggas av”.

Tre förslag till reformering av skatterna på arbete med målsättningen att

förbättra utvecklingskraften diskuteras därför:

1. Reducerad statlig inkomstskatt.

Förslaget består av tre delar: i) avskaffad värnskatt, ii) halverad statlig

inkomstskatt och iii) ett avskaffande av den nedre brytpunkten för statlig

inkomstskatt.

2. Sänkta arbetsgivaravgifter

En sänkning av arbetsgivaravgifterna med en fjärdedel.

3. Reducerad statlig inkomstskatt och sänkta arbetsgivaravgifter

Ett genomförande av såväl det första som det andra förslaget.

Det initiala skattebortfallet för det kombinerade förslaget uppskattas till 138

miljarder kronor, varav 38 miljarder kronor för att reducera den statliga

inkomstskatten. Ökade skatteintäkter till följd av ökad konsumtion och

höjda löner förväntas finansiera hälften av det initiala skattebortfallet.

Resten kan finansieras genom en kombination av dynamiska effekter,

reducerat budgetöverskott, höjda skatter eller minskade offentliga utgifter.

Sänkta marginalskatter underlättar framväxten av högkvalificerade

tjänstebranscher och förbättrar förutsättningarna för en effektivare

arbetsdelning och arbetsspecialisering. Detta är ett enkelt och statsfinansiellt

”billigt” sätt att kraftigt förbättra utvecklingskraften samtidigt som förslaget

i princip ryms inom ramen för det av konjunkturinstitutet identifierade

reformutrymmet. Sänkta arbetsgivaravgifter kan sänka de totala

lönekostnaderna så att en sysselsättningseffekt uppstår i främst de

rutinmässiga tjänstebranscherna. Detta förutsätter dock en väl fungerande

lönebildning och arbetsmarknad. Förslaget kan därför behöva kombineras

med reformer av lönebildningens och arbetsmarknadens funktionssätt.

8


2 Inledning

De senaste åren har sysselsättningen ökat kraftigt. Trots detta befinner sig

fortfarande närmare en miljon personer i utanförskap. 1 Detta medför såväl

stora ekonomiska som sociala kostnader. Orsakerna kan vara flera. Till de

vanliga förklaringarna hör brister i arbetsmarknadens funktionssätt, för

svaga incitament för att arbeta och för dåligt företagsklimat. I föreliggande

rapport diskuteras beskattningens effekter på tjänstebranschernas utveckling

som en förklaring.

2.1 Syfte

Syftet med föreliggande rapport är att:

i) analysera arbetsbeskattningens effekter på tjänstebranschernas

utvecklingskraft och att

ii) diskutera förslag på reformer av beskattningen av arbete som

förbättrar tjänstebranschernas utvecklingskraft.

2.2 Varför utvecklingskraft?

Begreppet ”utvecklingskraft” myntades av den bortgångne professorn Erik

Dahmén i mitten av 1980-talet. 2 Utvecklingskraft kan tolkas som företags,

branschers eller ekonomiers förmåga att skapa och kommersialisera

värdefull kunskap, vilket kan beskrivas som förmågan att utveckla varor och

tjänster som det går att ta bra betalt för. 3 Förenklat kan sägas att hög

utvecklingskraft leder till en positiv strukturomvandling där ekonomin rör

sig uppåt i produktionens värdekedja och fler får jobb till högre löner. På

motsvarande sätt kan låg utvecklingskraft leda till bristande

sysselsättningstillväxt och långsam löneutveckling. 4 En förbättrad

utvecklingskraft kan således förväntas leda till ökad sysselsättning och

snabbare löneutveckling.

1

Det finns ingen entydig definition av utanförskap. Baserat på data från

Konjunkturinstitutet (2008) har vi definierat utanförskap som antalet arbetslösa plus de som

står utanför arbetskraften exklusive studerande. Trots att sysselsättningen har ökat med mer

än 150 000 personer sedan regeringsskiftet prognostiseras utanförskapet, enligt denna

definition, att uppgå till något mindre än en miljon personer. Utanförskapet skiljer sig

kraftigt mellan olika grupper, exempelvis uppskattas ungdomsarbetslösheten till över 20

procent (ILO 2007).

2

Westberg (2006).

3

Johansson och Karlson (2006).

4

Begreppet användes bland annat av Dahmén för att klargöra att konkurrenskraft kan ha

sitt ursprung i antingen förändrade prisrelationer, till exempel devalveringar, eller i

utvecklingskraft.

9


2.3 Varför skatt på arbete?

En långt gången arbetsdelning och arbetsspecialisering är en förutsättning

för utvecklingskraft. 5 Skatterna på arbete är en av de viktigare

förklaringarna till graden av ekonomisk specialisering och arbetsdelning, då

de påverkar:

i) Om vi arbetar.

ii) Vad vi arbetar med.

iii) Hur vi arbetar.

I ett internationellt perspektiv avviker Sverige genom ett högt skatteuttag på

arbete kombinerat med att höga marginalskatter tas ut vid relativt sett låga

inkomster. 6 Beskattningen av arbete kan därför förväntas ha förhållandevis

stora ekonomiska effekter i Sverige jämfört med andra länder.

2.4 Varför tjänstebranscherna?

Skatter på arbete har i många avseenden liknande effekter på såväl industri-

som tjänsteföretag. Det finns dock några skäl som talar för ett speciellt

intresse för tjänstebranscherna:

i) Tjänstebranscherna är stora, växande och står för en allt större andel

av sysselsättning och bruttonationalprodukt (BNP). 7 Beskattningens

effekter på tjänstebranscherna kan därför förväntas få betydande

ekonomiska konsekvenser.

ii) Privatpersoners köp av tjänster (varav många kännetecknas av ett högt

arbetsinnehåll) drabbas av en dubbel skatteeffekt, eftersom

privatpersoner, till skillnad från företag, betalar med beskattade

inkomster och tjänstesäljaren sedan i sin tur betalar olika skatter på sin

inkomst. Skatt på arbete kan därigenom förväntas få stor effekt på många

tjänstebranschers utveckling.

iii) Teknisk utveckling och avreglering har medfört att produktion och

konsumtion av tjänster i ökad utsträckning kan separeras och att såväl

produktion som konsumtion i ökad utsträckning påverkas av

outsourcing. 8 Produktionen och konsumtionen av tjänster kan därför

förväntas vara känsligare för beskattning än tidigare.

Internationellt avviker Sverige genom att en relativt liten andel av de

sysselsatta arbetar inom privata tjänstebranscher, speciellt gäller detta

5

Jämför Smith (1776).

6

Lodin (2008).

7

Drygt 70 procent av de sysselsatta arbetar inom någon typ av offentligt eller privat

tjänsteyrke. Privata och offentliga tjänster står också för 70 procent av

bruttonationalprodukten (SCB). Fyra av fem nya företag är tjänsteföretag och

sysselsättningstillväxten är dubbelt så stor inom privata tjänstebranscher som inom

industrin (NUTEK 2006b).

8

Exempel på detta är finansiella tjänster, företagsnära tjänster, vård, turism och

shopping/handel.

10


hotell- och restaurangverksamhet samt parti-, detaljhandel och reparation.

Däremot sysselsätts jämförelsevis relativt många inom utbildning, hälso-

och sjukvård och sociala tjänster. I grova drag kan man säga att

förhållandevis många i Sverige arbetar med att tillhandahålla offentliga

tjänster och färre med privata tjänster. En orsak kan vara att skatterna på

arbete hämmar de privata tjänstebranschernas utveckling.

2.5 Rapportens skattemått

I rapporten beräknas och jämförs marginalskatt på arbete, marginell

arbetsskattekil och löneintjänandekrav för en låginkomsttagare, en

genomsnittlig löntagare och en höginkomsttagare i EU- och OECD-länder.

Marginalskatten anger (i procent) hur stor andel av en löntagares

inkomstökning, exklusive arbetsgivaravgifter, som går bort i skatt.

En inkomstökning påverkas emellertid av fler skatter än marginalskatten.

Därför brukar även arbetsskattekilen, vilken tar hänsyn till alla skatter som

påverkar en inkomstökning av arbete, studeras. Den mäter hur stor andel av

en inkomstökning som sammanlagt går bort i olika skatter. Förutom

marginalskatt inkluderar den också arbetsgivaravgifter, moms och

eventuella egenavgifter. Den kallas för skattekil därför att de sammanlagda

skatterna slår in en kil mellan den samhällsekonomiska och den

privatekonomiska avkastningen av olika handlingsalternativ.

Löneintjänandekravet är ett försök att på ett pedagogiskt sätt illustrera

skatternas effekter vid privatpersoners köp av tjänster. Det visar hur mycket

tjänsteköparen måste tjäna brutto, inklusive marginalskatt, för att kunna

betala den professionelle tjänstesäljaren vad denne vill ha netto för att utföra

en tjänst, det vill säga efter moms, arbetsgivaravgifter och egen

marginalskatt.

2.6 Våra huvudresultat

Tjänstebranscherna är synnerligen heterogena och kan i stora drag delas in i

relativt högkvalificerade och i rutinmässiga, arbetsintensiva branscher.

Forskning och utveckling, finansiella tjänster, försäkringar, företagstjänster,

konsulttjänster, högre utbildning och högspecialiserad sjukvård är exempel

på den första kategorin och detaljhandel, barn- och äldreomsorg,

hushållstjänster, handel, hotell och restaurang, reparationer och underhåll

exempel på den andra. 9 Detta innebär att olika skatter på arbete får olika

effekter på olika tjänstebranscher.

9 SOU 2007:95, sidan 67.

11


Internationellt avviker Sverige genom höga marginalskatter, marginella

skattekilar och löneintjänandekrav:

i) Marginalskatten för den genomsnittlige löntagaren och

höginkomsttagaren är betydligt högre i Sverige än för genomsnittet i

OECD och EU. Den svenska låginkomsttagarens marginalskatt är i

paritet med genomsnittet i OECD, men lägre än genomsnittet i EU.

ii) Skattekilen för svenska löntagare ligger över OECD- och EUgenomsnittet.

iii) Löneintjänandekravet är betydligt högre i Sverige än genomsnittet i

OECD och EU. 10

Enligt analysen kan detta förväntas leda till en försvagad utvecklingskraft

och en bromsad strukturomvandling, främst genom att:

i) Hämma framväxten av högkvalificerade tjänstebranscher genom att ge

individer svaga incitament till att bygga upp kvalificerad kompetens och

försvåra för företag att på en internationell arbetsmarknad behålla och

rekrytera högkvalificerad personal.

ii) Slå ut rutinmässiga, arbetsintensiva arbetstillfällen med åtföljande

arbetslöshet genom att fördyra produktion och konsumtion av tjänster i

Sverige.

iii) Motverka en effektiv arbetsdelning, då skatter på arbete gör det

mindre lönsamt att köpa tjänster jämfört med att utföra dem själv, köpa

dem ”svart” eller avstå från att utföra dem.

De höga skatterna på arbete kan således förväntas minska omfattningen av

marknadsarbetet, leda till att högkvalificerade tjänstejobb förläggs

utomlands och bidra till att rutinmässiga, personalintensiva tjänstejobb slås

ut. Detta kan beskrivas som att toppen och botten på lönekurvan förväntas

”huggas av”. Arbetet förväntas också utföras mindre effektivt, då individer

substituerar professionellt arbete med hemarbete. Detta medför samtidigt att

framväxten av tjänsteföretag där arbetet utförs fackmannamässigt hämmas.

Tillspetsat kan sägas att skatter på arbete fungerar som en tull inom landet

på arbetsdelning och arbetsspecialisering. De höga skatterna öppnar

dessutom upp för såväl organiserad som oorganiserad brottslighet.

Beslutade och pågående reformer i omvärlden, inte minst i våra nordiska

grannländer, förväntas leda till ökade skillnader mellan Sverige och andra

länder. De negativa effekterna förstärks av att Sverige är en integrerad del

av den globaliserade ekonomin där tekniska förändringar och avregleringar

har ökat rörligheten på arbete och kapital.

10 Avdraget för hushållsnära tjänster, vilket endast omfattar en liten andel av

privatpersoners totala tjänsteköp, halverar det svenska intjänandekravet till genomsnittet i

OECD för denna typ av tjänster Detta indikerar att det krävs en halvering av skatterna vid

privatpersoners köp av tjänster för att hamna på OECD-nivån.

12


Den sammantagna bedömningen är att det höga skatteuttaget på arbete, och

då speciellt de höga marginalskatterna, gör att tjänstebranschernas potential

inte utnyttjas till fullo. Vi diskuterar därför olika skattereformer för att öka

tjänstesektorns utvecklingskraft och sysselsättning.

2.7 Skatteförslag för ökad utvecklingskraft

Vi diskuterar två förslag till reformering av skatterna på arbete, som kan

genomföras var för sig eller tillsammans. Det kombinerade alternativet kan

ses som ett tredje förslag. Målsättningen är att marginalskatter, skattekilar

och löneintjänandekrav ska närma sig genomsnittet i EU och OECD. Syftet

med förslagen är att förbättra utvecklingskraften, öka sysselsättningen och

bidra till att Sverige arbetar sig uppåt i produktionens värdekedja. Kort sagt

ska reformerna leda till högre sysselsättning och till en högre lönenivå.

Förslagen är:

1. Reducerad statlig inkomstskatt

Förslaget består av tre delar:

i. Avskaffad värnskatt.

ii. Halverad statlig inkomstskatt från 20 till 10 procent.

iii. Avskaffad nedre brytpunkt. 11

Det initiala skattebortfallet beräknas till cirka 38 miljarder kronor.

2. Sänkta arbetsgivaravgifter

Förslaget sänker arbetsgivaravgifterna med cirka en fjärdedel till 24,42

procent. Det initiala skattebortfallet beräknas till cirka 100 miljarder kronor.

3. Reducerad statlig inkomstskatt och sänkta arbetsgivaravgifter

I det tredje alternativet kommer svenska löntagares marginalskatt i

allmänhet att ligga under eller i paritet med genomsnittet i såväl EU som i

OECD. Skattekilen kommer att överstiga OECD-genomsnittet, men för låg-

och medelinkomsttagaren kommer den att understiga genomsnittet för EU.

Löneintjänandekravet sjunker, för att understiga den genomsnittliga nivån i

EU. 12 Det överstiger dock fortfarande den genomsnittliga nivån i OECD

(figur 1.1). Det initiala skattebortfallet beräknas sammantaget till 138

miljarder kronor. I ett historiskt perspektiv leder den diskuterade sänkningen

till låga skattekilar och löneintjänandekrav jämfört med 1970- och 1980talen.

Jämfört med ännu tidigare perioder är de dock fortfarande höga.

11

Det innebär att gränsen för att betala statlig inkomstskatt höjs från 28 400 kronor per

månad (motsvarande en årsinkomst på 340 900 kronor) till 42 300 kronor per månad

(motsvarande en årsinkomst på 507 100 kronor)

12

Det sjunker från ca 8 000 kronor till cirka 4 000 kronor, givet att tjänsteutföraren kräver

1 000 kronor i nettoersättning.

13


Figur 2.1. Köparens löneintjänandekrav, Sverige, OECD och EU

9000

8000

7000

6000

5000

4000

3000

2000

1000

0

Sv Sv, svart Sv, reform OECD EU

14

Marginalskat t , köpare

Moms

Arbet sgivaravgif t

Marginalskat t , säljare

Net t olön, säljare

Anmärkning: Säljarens nettolönekrav antas vara 1 000 kronor. Sv – löneintjänandekravet i Sverige

innan förslaget, Sv, svart – löneintjänandekravet vid köp av tjänst ”svart”, Sv, reform –

löneintjänandekravet efter reducerad marginalskatt och sänkt arbetsgivaravgift.

Källa: Egen figur.

De olika förslagen är utformade med tanke på att tjänstebranscherna är

heterogena och därför påverkas olika av olika skatter. Sänkta

marginalskatter förbättrar förutsättningarna för en positiv

strukturomvandling i två av de tre fall som tidigare identifierats som

problematiska – det underlättar framväxten av högkvalificerade

tjänstebranscher och det ger privatpersoner starkare incitament att köpa

tjänster. Det löser dock inte problemet att höga skatter på arbete kan bidra

till att slå ut rutinmässiga, arbetsintensiva arbetstillfällen, då många av dessa

inte påverkas av statlig inkomstskatt. Av denna anledning kan också sänkta

arbetsgivaravgifter vara värda att överväga, trots de betydligt större

finansieringsbehoven och trots att empirisk forskning är mer tvetydig

angående effekterna. Sänkta arbetsgivaravgifter kan sänka de totala

lönekostnaderna så att en sysselsättningseffekt uppstår. Detta förutsätter

dock en väl fungerande lönebildning och arbetsmarknad. Förslaget kan

därför behöva kombineras med reformer av arbetsmarknadens funktionssätt.

Det är värt att notera att en ökad arbetsdelning ger dubbel effekt och

förstärker framväxten av såväl högkvalificerade som andra branscher.

Effekten uppstår genom att frigöra arbetstid för högkvalificerade personer

som kan ersätta eget hemarbete med mer arbete på sina ordinarie jobb,


samtidigt som de kan öka sin efterfrågan på tjänster, vilket skapar nya

jobbmöjligheter.

Ett enkelt sätt att kraftigt förbättra utvecklingskraften är att genomföra det

första förslaget och minska den statliga inkomstskatten. Förslaget ryms i

princip inom ramen för det av konjunkturinstitutet identifierade

reformutrymmet.

2.8 Reformens finansiering

Vid diskussionen av finansiering utgår vi från det kombinerade förslaget.

Finansieringen kan ske genom ett automatiskt återflöde av skatteintäkter,

dynamiska effekter, ett reducerat budgetöverskott, höjda skatter eller genom

att minska de offentliga utgifterna.

De statsfinansiella kostnaderna är mindre än vad man först kan tro, till följd

av det automatiska återflödet. Sänks den statliga inkomstskatten och

arbetsgivaravgifterna kommer det att ge utrymme till ökad konsumtion och

högre löner, vilket leder till ökade skatteintäkter. I och med det höga

skattetrycket i Sverige blir återflödet relativt kraftigt. Det uppskattas till

nästan hälften av det initiala skattebortfallet. Sammantaget är

skattereformen kraftigt överfinansierad, varför finansieringsförslagen ska

ses som ett smörgåsbord av olika alternativ.

2.9 Rapportens disposition

Resten av rapporten disponeras enligt följande: Rapporten inleds med en

diskussion av hur en tjänst och hur tjänstebranscherna definieras och en

genomgång av deras utveckling. Därefter diskuteras orsaker till att Sverige

har en mindre privat tjänstesektor än många andra länder. I denna sektion

beräknas och jämförs också marginalskatter och arbetsskattekilar inom EU

och OECD. Effekterna på högkvalificerade respektive rutinmässiga

branscher diskuteras också. Efter detta följer en analys av skatteeffekterna

vid privatpersoners köp av tjänster, där bland annat löneintjänandekravets

storlek inom EU och OECD beräknas. Sedan diskuteras förslagen till

skattesänkningar och deras effekter, följt av en beräkning av den historiska

utvecklingen av löneintjänandekrav och skattekilar i Sverige. Slutligen

diskuteras finansieringsförslagen.

15


2.10 Om rapporten

Rapporten är skriven på uppdrag av Almega, som består av sju

arbetsgivarförbund representerande olika branscher för tjänsteföretag.

Almega arbetar bland annat med att utveckla tjänsteföretagens

konkurrenskraft. Rapporten spänner över ett brett fält. De utförda

beräkningarna i rapporten är därför att betrakta som approximativa

uppskattningar och inte absoluta sanningar. Mer precisa beräkningar och

uppskattningar kräver ett betydligt mer omfattande arbete än vad som

kunnat genomföras inom ramen för projektet. Rapporten ska därför ses som

ett underlag för fortsatta diskussioner och analyser.

2.11 Om författarna

Författarna till rapporten är:

Dan Johansson, docent och vice VD på Ratio, forskar huvudsakligen kring

lagar och reglers effekt på ekonomisk dynamik och ekonomisk tillväxt. Han

har speciellt intresserat sig för nya, små och snabbväxande företags

betydelse för sysselsättning och tillväxt.

Gunnar Du Rietz, ekonomie doktor, är associerad forskare vid Ratio och har

under lång tid analyserat skatterna och skattesystemets ekonomiska

konsekvenser, bland annat som skattesakkunnig på dåvarande Svenska

arbetsgivarförening (SAF) och som chefsekonom på Skattebetalarnas

förening.

Karolina Stadin, pol mag, jobbar som forskningsassistent på Ratio i

projektet ”Familjeföretagandet, ägarbeskattningen och den ekonomiska

utvecklingen”. Hon har tidigare studerat strukturomvandling, sysselsättning

och lönebildning i Sverige och OECD. Hösten 2008 påbörjar hon

forskarstudier i nationalekonomi vid Uppsala universitet.

Mikael Stenkula, filosofie doktor, är forskare på Ratio. Han forskar för

närvarande främst kring entreprenörskap och skatternas effekter på

nyetablering av företag och företagstillväxt. Nyligen utkom han,

tillsammans med Magnus Henrekson, med boken ”Entreprenörskap”, som

redogör för entreprenörens roll i ekonomisk teori. Tidigare har han bland

annat intresserat sig för penningväsendets uppkomst och funktion.

Ratio är ett oberoende forskningsinstitut med uppdrag att skapa och sprida

kunskap om:

• Entreprenörskap, marknadsekonomi och tillväxt.

• Företagandets villkor – lagar regler och värderingar.

• Hur politisk förändring kommer till stånd.

16


3 Tjänstesektorns utveckling

3.1 Vad är en tjänst?

Det finns ingen entydig definition av tjänst, i till exempel

Nationalencyklopedin ges följande definition: ”tjänst saknar som fackterm

internationellt antagen definition, men definieras i Sverige som en kedja av

händelser eller aktiviteter i vilken en kund interagerar med ett

tjänsteföretags medarbetare (eller tekniska hjälpmedel i form av till exempel

bankautomater) i syfte att tillgodose vissa behov. […] Tjänsten är ett

erbjudande som till skillnad från en vara inte inbegriper överlåtande av

äganderätt och ofta är immateriell, varför den inte kan lagras eller

transporteras. Tjänsten "finns" inte förrän den upplevs av kunden, och det är

vanligt att produktion, leverans och konsumtion av en tjänst sker samtidigt.”

Med andra ord utmärks tjänster i huvudsak genom sin immateriella karaktär,

men det finns ingen skarp gräns mellan varor och tjänster. Varor ger tjänster

till den som införskaffar dem och tjänster innehåller något inslag av vara för

att utföras (såsom en dator eller ett trädgårdsredskap). Vad som ska räknas

som en tjänst respektive en del i ett företags varuproduktion är likaledes

förknippat med svåra gränsdragningsproblem. 13

Tjänstesektorn är också synnerligen heterogen. I en bilaga till

finansdepartementets långtidsutredning beskrivs två typer av tjänster:

”Grovt sett utgörs tjänster av två mycket olika kategorier, den ena

personalintensiv, rutinmässig och förhållandevis okvalificerad, den andra

högkvalificerad och beroende av kunskapssamhällets kapitalintensiva

infrastruktur. Den första kategorin skulle kunna exemplifieras av

detaljhandel, barn- och äldreomsorg, hushållstjänster, reparationer och

underhåll. Den andra kategorin kan exemplifieras av forskning och

utveckling, finansiella tjänster, försäkringar, konsulttjänster, högre

utbildning och högspecialiserad sjukvård.” 14

Teknisk utveckling och avreglering har ökat möjligheten till rumslig och

tidsmässig separation mellan produktion och konsumtion av tjänster, vilket

gjort gränsen mellan tjänst och vara än mer otydlig. Det leder också till

ökade möjligheter till handel och outsourcing. Främst kanske man tänker sig

att produktionen kan flytta utomlands, exempelvis IT-tjänster, finansiell

rådgivning och avancerade företagstjänster. Men även konsumtionen kan

flytta då tjänsteköparen har större möjlighet att välja konsumtionsplats.

Såväl ökad turism som ökad sjukvård och shopping utomlands ger belägg

13 Herin (2008), sidan 5.

14 SOU 2007:95, sidan 67.

17


för detta. 15 Följaktligen har den internationella handeln med tjänster ökat i

snabb takt under de senaste åren och utgör i dag en femtedel av

världshandeln. Företag som säljer affärstjänster såsom finansiella tjänster,

konsulttjänster, IT-relaterade tjänster med mera har etablerat sig över hela

världen. Internationaliseringen av Sveriges ekonomi och den ökade handeln

med tjänster medför därför ökade krav på harmonisering av lagar, skatter

med mera. 16 En grundligare analys rörande problematiken kring begreppet

tjänst kommer inte att göras här, utan vi utgår från de definitioner som

inryms i statistiken vi använder.

Tjänstesektorns utveckling i Sverige – strukturomvandling under 150 år

I dag arbetar de flesta svenskarna med att utföra tjänster av något slag. För

inte så länge sedan såg det helt annorlunda ut. Strukturomvandlingen i

Sverige är slående när man ser på utvecklingen drygt hundrafemtio år

tillbaka i tiden (figur 3.1). Jordbruket har gått från att sysselsätta mer än tre

fjärdedelar av den arbetande befolkningen till att sysselsätta endast några få

procent. Från mitten av 1900-talet och fram till 1980-talet anställdes i snabb

takt allt fler för att tillhandahålla offentliga tjänster. Den offentliga sektorns

utbyggnad har därefter stannat av och gått tillbaka något, men den

sysselsätter fortfarande närmare en tredjedel av de sysselsatta. Andelen

sysselsatta inom industrin och privat tjänsteverksamhet ökade stadigt fram

till 1900-talets mitt. Den tydligaste trenden under de senaste decennierna är

att privata tjänstebranscher har ökat sin sysselsättningsandel allt mer,

samtidigt som sysselsättningen inom industrin har gått tillbaka. Sverige har

gått från ett industrisamhälle till ett tjänstesamhälle. Av den arbetande

befolkningen är i dag en fjärdedel sysselsatt inom industrin och mer än två

femtedelar inom privata tjänstebranscher. Drygt 70 procent av de sysselsatta

arbetar inom någon typ av offentligt eller privat tjänsteyrke.

15 Exempel är svenskar som handlar sprit över sundet, norrmän som handlar mat i Sverige

och en konsument behöver inte köpa många par jeans eller så mycket elektronisk utrustning

för att det ska löna sig att flyga över Atlanten till New York och handla. Denna utveckling

sprider sig från traditionella näringar som turism till andra tjänster såsom tandvård i Polen,

sjukvård i Thailand och utbildning i Australien.

16 SOU 2007:95, sidan 27, sidan 29.

18


Figur 3.1. Sysselsättningsandelar i Sverige 1850-2000

0,8

0,7

0,6

0,5

0,4

0,3

0,2

0,1

1850

1860

1870

1880

1890

0

1900

1910

1920

1930

1940

1950

Källa: Rodney Edvinsson, www.historia.se.

19

1960

1970

1980

1990

2000

Privata tjänster

Offentliga tjänster

Industri mm

Jordbruk mm

Tjänster totalt

Om istället andelar av förädlingsvärdet studeras framträder en liknande bild

(figur 3.2). Privata och offentliga tjänster står tillsammans för cirka 70

procent av BNP i Sverige. De privata tjänsterna står för drygt 50 procent av

förädlingsvärdet och sysselsätter 40 procent av arbetskraften. De offentliga

tjänsterna står för cirka 20 procent av BNP och 30 procent av

sysselsättningen. Detta indikerar att produktiviteten är högre i de privata

tjänstebranscherna än i offentliga sektorn.

Figur 3.2. Produktion i Sverige 1900-2000, andel av BNP

Källa: SCB (www.scb.se).


Även om analysen avgränsas trettio år tillbaka i tiden och görs på mer

detaljerad nivå är strukturomvandlingen tydlig. En klar nergång i

tillverkningsindustrins och jordbrukets sysselsättningsandelar framträder.

Tjänsteinriktade branscher har däremot ökat. Andelen sysselsatta inom

fastighets- och uthyrningsverksamhet och företagstjänster har ökat kraftigt.

Även branscherna utbildning, hälso- och sjukvård och sociala tjänster,

finansiella tjänster och hotell- och restaurangverksamhet har märkbart ökat

sina sysselsättningsandelar.

Tillverkningsindustrins minskade sysselsättningsandel kan delvis

förklaras av att vissa arbetsintensiva processer har flyttats till länder

med lägre lönekostnader. Flödet från tillverkningsindustrin till

företagstjänster med mera beror dock till viss del även på

omorganisation i form av så kallad outsourcing. Exempelvis hade

många industriföretag sina egna anställda städare och revisorer i

början av perioden, men har på senare år istället köpt in dessa tjänster

från fristående företag. 17 Det vill säga samma tjänster utförs men

klassas olika.

3.2 Sysselsättningsstruktur i Sverige och OECD

I stora drag har strukturomvandlingen sedan 1800-talet varit likartad i det

som i dag är OECD-länder. Studerar man 2000-talets sysselsättningsstruktur

mer i detalj, ser man samtidigt en hel del skillnader. Fjorton branschers

andelar finns i tabell 3.1 angivna för Sverige och ett tjugotal andra OECDländer.

Den största branschen i Sverige utgörs av utbildning, hälso- och sjukvård

och sociala tjänster, följt av tillverkningsindustrin. De privata tjänsterna är

uppdelade på många olika branscher som tillsammans utgör den största

sektorn. 18 Partihandel, detaljhandel och reparation (SNI 50-52) och

fastighets- och uthyrningsverksamhet och företagstjänster (SNI 70-74) utgör

tredje respektive fjärde största bransch i Sverige.

Sverige särskiljer sig genom att ha lägst sysselsättningsandelar inom

byggbranschen och hotell- och restaurangbranschen. Därtill har Sverige näst

lägst andel inom parti- och detaljhandel och reparation. Näst störst andel

anställda har Sverige inom utbildning, hälso- och sjukvård och sociala

tjänster. I grova drag kan man säga att i Sverige arbetar i jämförelse många

17 Berend (2006), sidan 287, sidan 291-292.

18 Den använda branschindelningen, SNI2002, tar inte hänsyn till privat respektive

offentligt ägande. SNI står för Svensk näringsgrensindelning.

20


med att tillhandahålla offentliga tjänster och färre inom privata

tjänstebranscher.

Tabell 3.1. Sysselsättningsstruktur i 21 OECD-länder plus EU-15 2003,

procent av sysselsatta

Land

SNI

01-

05

10-

14

Källa: GGDC och egna beräkningar.

Anmärkning: 2003 är det senaste året det finns observationer för, undantaget Norge och Korea för vilka

senaste året är 2002.

SNI2002: Bransch:

01-05 Jordbruk, skogsbruk, fiske

10-14 Utvinning av mineral

15-37 Tillverkning

40-41 El- gas- värme - och vattenförsörjning

45 Byggverksamhet

50-52 Partihandel och detaljhandel; reparation

55 Hotell och restaurangverksamhet

60-64 Transport, magasinering och kommunikation

65-67 Finansiell verksamhet

70-74 Fastighets- och uthyrningsverksamhet, företagstjänster

75 Offentlig förvaltning och försvar; obligatorisk socialförsäkring

80-85 Utbildning, hälso- och sjukvård, sociala tjänster

90-93 Andra samhälleliga och personliga tjänster

95 Hushållens verksamhet som arbetsgivare

15-

37

Branscherna med SNI-nummer 50-95 klassificeras som tjänstesektorn.

40-

41

45 50-

52

21

55 60-

64

65-

67

70-

74

75 80-

85

Australien 4,0 1,0 11,0 0,8 8,0 20,1 5,0 6,4 3,7 11,9 4,7 17,2 6,4 0,0

Belgien 2,0 0,1 14,9 0,6 5,7 13,8 3,3 7,1 3,4 15,2 9,9 18,7 3,5 1,6

Danmark 3,2 0,1 15,2 0,5 5,9 15,7 3,1 6,6 2,9 11,1 6,3 24,4 4,6 0,4

Finland 5,1 0,2 18,8 0,7 6,5 12,6 3,2 7,2 1,7 10,2 7,4 21,2 4,8 0,5

Frankrike 3,6 0,1 14,4 0,7 6,2 13,0 3,6 6,4 3,1 14,8 8,9 19,4 4,5 1,4

Grekland 15,5 0,3 14,3 1,1 8,1 15,3 6,7 6,8 2,4 6,5 7,1 10,9 3,8 1,4

Irland 6,6 0,4 15,6 0,7 10,8 14,1 6,4 6,2 4,2 8,5 5,1 15,9 5,1 0,4

Italien 4,4 0,2 21,5 0,5 6,9 15,4 5,0 4,5 2,7 11,0 5,6 12,5 4,4 5,2

Japan 6,0 0,1 16,2 0,8 9,7 19,0 12,6 6,1 2,9 7,3 3,2 4,9 11,3 0,0

Kanada 2,6 1,1 12,7 0,7 6,5 18,4 7,1 6,1 5,3 11,8 4,8 16,2 6,6 0,0

Korea 9,6 0,1 19,0 0,2 7,9 17,9 9,2 6,2 3,2 7,5 3,1 8,3 6,6 1,0

Luxemburg 1,3 0,1 11,1 0,5 9,7 14,0 4,6 8,4 11,4 16,6 5,2 10,8 3,8 2,4

Nederländerna 3,3 0,1 12,3 0,4 6,0 16,7 3,6 5,6 3,6 15,0 6,2 18,7 5,0 3,5

Norge 3,7 1,2 12,6 0,7 6,0 14,1 2,9 8,5 2,1 10,2 6,7 27,3 3,6 0,4

Portugal 9,9 0,3 19,3 0,6 9,5 15,7 5,1 3,1 2,1 7,1 8,0 12,2 7,0 0,0

Spanien 5,7 0,2 17,2 0,4 11,1 15,3 6,1 6,0 2,1 8,0 8,0 11,4 1,5 6,9

Storbritannien 1,4 0,2 12,6 0,4 6,5 16,8 6,6 6,0 4,3 15,2 5,2 18,6 6,2 0,0

Sverige

2,4 0,2 16,4 0,7 5,6 13,0 2,7 6,7 2,2 11,3 6,1 26,3 6,5 0,0

Tyskland 2,3 0,3 20,0 0,8 6,0 15,3 4,3 5,5 3,3 12,6 7,1 15,8 5,2 1,7

USA 1,7 0,4 11,1 0,4 5,9 16,7 7,3 4,7 4,3 13,1 5,3 22,7 5,9 0,6

Österrike 13,0 0,2 15,5 0,8 6,3 14,1 5,5 6,3 2,8 10,8 6,1 14,0 4,4 0,2

Alla 21 länder 3,4 0,3 14,4 0,6 7,0 16,6 7,1 5,4 3,6 11,8 5,6 16,8 6,3 1,2

EU-15 3,9 0,2 16,8 0,6 6,9 15,2 4,9 5,7 3,2 12,4 6,9 16,3 4,8 2,3

90-

93

95


4 Beskattning av tjänster

4.1 Varför är tjänstesektorn större i vissa länder än i

andra?

De fundamentala, underliggande faktorerna när det gäller den stora

avindustrialiseringen i Europa har ringats in av Debande (2006).

Teknologisk utveckling och utbildning har ökat produktiviteten. En högre

inkomstnivå, en åldrande befolkning och av andra orsaker ändrade

konsumentpreferenser har förändrat konsumtionsmönstren. Förändrade

komparativa fördelar i kombination med liberalare internationell handel har

lett till arbetsdelning i linje med komparativa fördelar mellan länder.

Debande påpekar också att takten och smidigheten i strukturomvandlingen

beror på flexibiliteten på länders inhemska arbets- och produktmarknader,

vilket avgör hur pass lätt resurser förs över från krympande till

expanderande branscher. 19

Det har sedan länge argumenterats för att när en viss inkomstnivå är

uppnådd, kommer efterfrågan på tjänster att öka mer än proportionellt när

inkomsterna fortsätter att öka (det vill säga inkomstelasticiteten för tjänster

är större än ett). Således bör konsumtionen av tjänster och

sysselsättningsandelen för tjänstebranscher öka när levnadsstandarden

ökar. 20 Fogel (1999) har skattat en inkomstelasticitet på 1,6 för tjänster inom

sjukvård, barn- och äldreomsorg och utbildning. 21 Det finns samtidigt stora

skillnader i storleken på tjänstebranschernas sysselsättningsandel mellan

länder med liknande inkomstnivåer, mätt som BNP per capita, konstaterar

Messina (2004). Han fokuserar i sin studie på att förklara

tjänstebranschernas storlek i 27 OECD-länder. BNP per capita,

produktivitetsgap mellan tjänster och tillverkning, storleken på den

offentliga sektorn samt graden av urbanisering har signifikant positiva

effekter på tjänstesektorns sysselsättningsandel i denna studie.

Institutionella förhållanden såsom produktmarknadsregleringar (här lyfts

hinder mot nyföretagande i form av administrativa belastningar fram), mer

samordnad lönesättning och hög facklig anslutningsgrad, sammanfaller

däremot med en mindre sysselsättningsandel för tjänstebranscherna. Starka

fackföreningar och samordnad lönesättning har störst negativ effekt på

sysselsättningen inom grossist- och detaljhandel. Detta kan, menar Messina,

tolkas som bevis för att en sådan lönesättningsstruktur minskar antalet

okvalificerade, lågavlönade jobb som är typiska i denna bransch. Såsom

19 Debande (2006), sidan 79.

20 Messina (2004), sidan 8-9.

21 Fogel (1999), sidan 7.

22


hans resultat implicerar är parti– och detaljhandeln i Sverige relativt liten.

Messinas resultat som rör produktmarknadsregleringar är i linje med de

teorier som säger att produktmarknadsregleringar hindrar utvecklingen av

branscher med särskilt inkomstelastisk efterfrågan, såsom finansiella och

sociala tjänster. 22

Även D’Agostino med flera (2006) har studerat sysselsättningen i

tjänstebranscher, men med fokus på Europa. De kommer fram till likartade

resultat. Stabilt signifikanta förklaringsfaktorer för sysselsättningen i

tjänstebranscher är BNP per capita, produktivitetsgapet mellan tjänster och

tillverkning, offentlig konsumtion och konjunkturläge. De fastslår även att

ju sämre anpassning av arbetskraftens kunskaper till vad som efterfrågas till

följd av strukturomvandlingen, desto mindre andel sysselsatta inom

tjänstebranscherna. När de studerar institutionella förhållanden kommer de

fram till att facklig anslutningsgrad har en signifikant negativ effekt på

tjänstebranschernas sysselsättningsandel. De finner stöd för ett U-format

samband mellan samordningsgrad i förhandlingarna och tjänstebranschernas

sysselsättningsandel. Arbetsrättslagstiftning har signifikant negativ inverkan

i vissa tjänste-branscher, men inte i andra. Produktmarknadsregleringar har

bara signifikant inverkan i en av deras studerade branscher, nämligen

transport och magasinering. 23

De frågar sig även varför tjänstebranscherna i USA har en mycket större

sysselsättningsandel än tjänstebranscherna i Europa. Deras resultat visar att

relativ utveckling i BNP per capita, offentlig konsumtion och produktivitet

har spelat en viktig roll för att krympa gapet mellan Europa och USA under

det senaste decenniet. Härtill drar de slutsatsen att mycket mindre

arbetsrättslagstiftning och betydligt lägre fackanslutningsgrad i USA relativt

Europa, i kombination med en lägre utbildningsnivå i vissa Europeiska

länder 24 , verkar vara de viktigaste institutionella faktorerna när det gäller att

förklara varför gapet ändå består. 25

Davis och Henrekson (2004) 26 har funnit empiriskt stöd för att högre skatter

leder till mindre sysselsättningsandelar för branscher vilka domineras av

okvalificerad, lågavlönad arbetskraft. Höjda skatter verkar minska både

sysselsättning och produktion i framförallt branscherna partihandel,

detaljhandel och reparationer samt mat, dryck och logi. Davis och

22 Messina (2004), sidan 4-5.

23 D’Agostino med flera (2006), sidan 5-6, sidan 17.

24 Författarna nämner Grekland, Irland, Italien, Portugal och Spanien. Samtidigt

kommenterar de att länder som Sverige och Storbritannien hör till gruppen OECD-länder

med högst utbildningsnivå, D’Agostino med flera (2006), sidan 19.

25 D’Agostino med flera (2006), sidan 6

26 Även publicerad som Davis och Henrekson (2005).

23


Henrekson drar dessutom slutsatsen att högre skatter på löner och

konsumtion leder till att arbetstiden minskar på den legala marknaden

samtidigt som svartarbetet ökar, liksom tiden som används till oavlönat

hushållsarbete. 27

Herin (2008) har analyserat varför storleken på företagstjänster är mindre i

Sverige än i omvärlden och varför expansionen av den del av tjänstesektorn

som riktar sig mot hushållen är svag, trots att dessa tjänster har hög

inkomstelasticitet. Han kommer fram till att skattesystemet i Sverige verkar

hämmande på tjänstesektorns expansion, i synnerhet för de tjänster som

vänder sig mot hushållen. Härtill hindrar regelverket kring de offentliga

tjänsterna privata entreprenörer att konkurrera med offentliga tjänster på lika

villkor. Företagstjänsternas expansion i Sverige motverkas av konkurrensen

från andra länder med lägre skatter på arbete. Även regleringar gällande

arbetsrätt med mera bör verka extra hämmande på tjänstesektorn.

I ett internationellt perspektiv avviker Sverige också genom ett

förhållandevis högt skatteuttag på arbete kombinerat med höga

marginalskatter som tas ut vid internationellt sett låga lönenivåer. 28 Skatte-

och avgiftsbelastningen på arbetsinkomster är, till exempel, 50 procent

högre i Sverige än för genomsnittet i EU. 29 Redan beslutade och planerade

reformer kommer att ytterligare öka skillnaderna mellan Sverige och övriga

länder. 30 De höga skatterna på arbete kan därför vara viktiga för att förstå

varför Sverige inte har gått riktigt lika långt som genomsnittet för OECDländer

när det gäller övergången från ett industrisamhälle till ett samhälle

med de flesta sysselsatta inom privata tjänstebranscher.

4.2 Marginalskatter och skattekilar i ett internationellt

perspektiv

Två vanliga mått för att analysera skattesystemets effekter på ekonomin är

marginalskatt och den marginella skattekilen. 31 Marginalskatten på arbete

anger (i procent) hur stor andel av en löneökning, exklusive

arbetsgivaravgifter, som går bort i skatt. En inkomstökning påverkas

emellertid av fler skatter än marginalskatten. Därför brukar även den så

kallade skattekilen användas. Arbetsskattekilen inkluderar alla skatter som

påverkar en inkomstökning av arbete och mäter hur stor andel av en

27

Davis och Henrekson (2004), sidan 37-38.

28

Jobbskatteavdraget har dock medfört att inkomstskatten för låginkomsttagare ligger på

europeisk nivå, Lodin (2008).

29

Lodin (2008).

30

I till exempel Danmark har en skattekommission tillsatts med uppdrag att ta fram förslag

på hur marginalskatterna ska sänkas radikalt.

31

Se till exempel Hansson (1984) och Hansson och Stuart (1985).

24


inkomstökningen som går bort i skatt. Den marginella arbetsskattekilen är

definierad som den totala lönekostnadsökningen minus förändringen i lön

för konsumtion i relation till den totala lönekostnadsökningen.

tw

t w

t

w

Δtotallönekostnadsökning− Δ

=

Δtotallönekostnadsökning

lön för konsumtion

Δtotal

lönekostnadsökning

Δlön

för konsumtion

=


Δtotal

lönekostnadsökning

Δtotal

lönekostnadsökning

Δlön

för konsumtion

= 1−

= 1−

Δtotallönekostnadsökning

när ∆total lönekostnadsökning →0,

där

tw = den marginella arbetsskattekilen,

te = egenavgiften för löntagare 32 ,

tm = marginalskatten på arbete,

ti = konsumtionsskattesatsen och

ta = arbetsgivaravgiften.

Δbruttolöneökning(

1

25

Δbruttolöneökning(

1

− te

)( 1−

tm

)( 1−

ti

)

= 1−

+ t )

Formeln för skattekilen utgår från bruttolöneökningen, då bruttolönen är bas

för både marginalskatt (inklusive eventuella egenavgifter) och

arbetsgivaravgifter. Om vi utgår från en bruttolöneökning på 1 krona är den

totala lönekostnaden bruttolöneökningen multiplicerat med (1+ta), där ta är

arbetsgivaravgiften uttryckt i procent. Vi använder här hela

arbetsgivaravgiften, men ibland bör den fiskala delen av avgifterna

användas som inte innehåller inkomstberoende socialförsäkringsförmåner. 33

Konsumtionsskattesatsen innehåller moms och punktskatter uttryckta som

procent av priset. Motivet för att inkludera konsumtionsskatterna är att de

höjer prisnivån och därmed minskar lönens köpkraft. Vid internationella

jämförelser bortses ibland från konsumtionsskatterna av bland annat

enkelhetsskäl. I tabell 4.1 visas marginalskatten och skattekilen för en

låginkomsttagare, genomsnittlig löntagare och höginkomsttagare för olika

länder i OECD och EU. Tabellen bygger på data från OECD, där en

låginkomsttagare respektive höginkomsttagare definieras som en

32 Egenavgifter för löntagare har i Sverige funnits mellan perioderna 1913-1974 och 1993-

2005. Därutöver betalar egenföretagare arbetsgivaravgifter som också kallas för

egenavgifter.

33 I internationella jämförelser används i allmänhet hela arbetsgivaravgiften, bland annat

eftersom det är svårt att beräkna hur stor andel som är skatt respektive förmån.

a

( 1

− te

)( 1−

tm

)( 1−

ti

)

( 1+

t )

a


inkomsttagare som har 67 procent respektive 167 procent av den

genomsnittliga löntagarens inkomst i respektive land. 34

Tabell 4.1. Marginalskatter och marginella skattekilar för

låg-, medel- och höginkomsttagare (%), OECD och EU, år 2006

Marginalskatt Skattekil

Låg Medel Hög Låg Medel Hög

Australien 31,5 31,5 43,5 44,4 44,4 54,1

Belgien 61,3 54,8 59,3 76,3 72,3 74,0

Danmark 42,9 49,2 63,0 59,2 63,7 73,6

Finland 43,5 43,9 49,1 65,4 65,7 68,8

Frankrike 32,6 36,8 42,2 72,9 64,0 67,1

Grekland 28,6 41,2 49,6 54,3 62,4 67,7

Irland 24,0 26,0 44,5 46,7 48,1 61,1

Island 35,3 35,3 35,3 54,9 54,9 54,9

Italien 37,1 37,1 45,6 60,5 60,5 65,8

Japan 20,0 24,4 28,7 35,5 39,0 38,5

Kanada 26,7 35,0 35,4 46,0 51,0 47,6

Korea 10,4 23,2 20,0 31,6 41,4 36,4

Luxemburg 35,4 47,9 47,9 57,5 65,8 65,8

Mexiko 8,8 14,7 23,7 24,5 30,8 38,1

Nederländerna 47,2 45,0 52,0 63,5 59,8 60,9

Norge 35,8 44,8 44,8 59,1 64,8 64,8

Nya Zeeland 21,0 33,0 39,0 36,3 46,0 50,8

Polen 35,0 35,0 43,9 55,0 55,0 61,2

Portugal 24,0 34,5 45,0 51,7 58,4 65,1

Schweiz 26,7 28,9 37,1 41,0 42,8 48,9

Slovakien 29,9 29,9 28,7 54,4 54,4 53,1

Spanien 28,8 28,8 37,0 53,8 53,8 46,6

Storbritannien 33,0 33,0 41,0 49,8 49,8 55,8

Sverige 34,8 51,6 56,6 62,1 71,9 74,8

Tjeckien 29,1 29,1 40,5 56,3 56,3 63,3

Turkiet 32,6 32,6 38,6 55,5 55,5 59,5

Tyskland 52,4 59,0 44,3 66,4 71,0 52,7

Ungern 37,3 68,3 50,3 64,5 82,1 71,9

USA 28,9 28,9 38,9 38,0 38,0 46,8

Österrike 44,9 44,9 37,5 65,8 65,8 53,5

Medelvärde OECD 32,6 37,6 42,1 53,4 56,3 58,1

Medelvärde EU-15 38,0 42,2 47,6 60,4 62,2 63,5

Medelvärde EU-19 36,9 41,9 46,2 59,8 62,2 63,3

Anmärkning: Beräkningarna avser ensamstående utan barn. I till exempel Tysklands fall är

marginalskatten och skattekilen lägst för höginkomsttagarna. Det förklaras av att det finns ett tak på

både egenavgifter och arbetsgivaravgifter under inkomstnivån för den högre inkomsttagaren, vilket

medför att marginaleffekten av socialavgifterna är noll. Beräkningarna avser ovägda medelvärden, det

vill säga ingen hänsyn tas till ett lands befolkningsstorlek eller liknande. För att visa effekterna av

jobbskatteavdraget har vi även medtagit uppgifter för år 2008. Storleken på skattekilen är baserad på

egna beräkningar där konsumtionsskatter för år 2002 använts. Med EU-19 avses EU-15 plus Polen,

Slovakien, Tjeckien och Ungern.

Källor: OECD (2007, tabell I.6 och tabell I.7) och Adema (2001).

34 OECD (2007b). För Sveriges del uppger OECD den genomsnittliga löntagarens

årsinkomst år 2006 till 319 200 kronor.

26


Marginalskatten för medel- och höginkomsttagare i Sverige överstiger den

genomsnittliga nivån i OECD och EU, medan marginalskatten för

låginkomsttagare i Sverige understiger genomsnittet i EU. 35 Skattekilen för

den svenska låginkomsttagen ligger dock högre än både genomsnittet i

OECD och EU. Skattekilen för den svenske medel- och höginkomsttagaren

överstiger kraftigt såväl OECD- som EU-snittet. Den svenska

höginkomsttagaren har den högsta skattekilen.

Höga marginalskatter och skattekilar kan dämpa strukturomvandling genom

att göra det mindre lönsamt för den enskilde individen att investera i

utbildning och förvärva erfarenheter som leder till höga (vita)

löneinkomster. Det kan också göra det mindre lönande att anstränga sig och

jobba extra, speciellt för högavlönade, samt fördyra köp av tjänster.

I vår analys identifieras ytterligare två effekter med negativa konsekvenser

för strukturomvandlingen. Effekterna har delvis olika orsaker (den ena

orsakas främst av marginalskatterna, den andra av arbetsgivaravgifterna), de

påverkar olika branscher (högkvalificerade respektive rutinmässiga

branscher) och får olika effekter på sysselsättningen (utflyttning respektive

utslagning).

4.3 Skatter och högkvalificerade tjänstebranscher

Många högt kvalificerade personer verkar på en internationell

arbetsmarknad, till exempel personal inom finansbranschen, den

högspecialiserade vården, forskningen och idrotten, och de kräver en viss

nettolön för att rekryteras. På grund av de höga skatterna på arbete, främst

marginalskatterna, blir företagens totala lönekostnader för högkvalificerad

personal så stora att denna typ av verksamhet får svårt att bedrivas i

Sverige. 36

En jämförelse av ett företags arbetskraftskostnad i Sverige, Nederländerna,

Schweiz och Storbritannien för en högkvalificerad tjänsteman inom

ledningen för ett företag, exempelvis en finansdirektör, illustrerar hur

skatterna kan försvåra utvecklingen av kvalificerade tjänstebranscher i

Sverige genom att fördyra rekryteringen av nyckelpersoner.

35 Jobbskatteavdraget har sänkt marginalskatten för låginkomsttagaren så att den ligger

något under eller i paritet med OECD-genomsnittet.

36 Se ISA (2008, bilaga II) för en utförligare diskussion av skatternas effekter på

utflyttningen av huvudkontor. Beräkningarna i detta avsnitt bygger bland annat på ISA

(2008).

27


Utgångspunkten för våra beräkningar är att bruttolönen motsvarar 150

procent av medianlönen för ledningspersonal inom respektive land. 37 De

första tre kolumnerna i tabell 4.2 visar faktisk arbetskraftskostnad och

faktisk brutto- respektive nettolön. De nästföljande kolumnerna visar hur

hög arbetskraftskostnaderna skulle vara i Sverige givet att samma

nettolönekrav ställs och de svenska skattereglerna hade efterlevts (utan

respektive med expertskatt). I de två sista kolumnerna framgår hur mycket

högre i procent kostnaderna blir i Sverige, givet det svenska skattesystemet.

Om ett svenskt företag vill värva högkvalificerad personal från något av

länderna i jämförelsen, och personalen kräver samma nettolön som i

hemlandet, blir den totala arbetskraftskostnaden mellan 35 och 75 procent

högre i Sverige, givet svensk ordinarie skatt.

Problemet med höga svenska skatter vid utländsk rekrytering har svenska

politiker varit väl medvetna om och de har därför också i Sverige infört en

så kallad expertskatt där 25 procent av inkomsten kan undantas för

beskattning under max tre år. Det är dock få som omfattas av expertskatten

och den har blivit kritiserad för att vara byråkratisk och tämligen

verkningslös. Som framgår av tabellen blir skillnaden med svensk

expertbeskattning något lägre, men fortfarande blir kostnaderna påtagligt

högre i Sverige. Nederländerna har också infört ett system av så kallade

”expertskatter”, med möjligheten till en 30 procentig skattereduktion under

tio år för utländska experter. Givet denna expertskatt blir det ännu dyrare att

rekrytera personal till Sverige. Nettolönen är också betydligt lägre för en

svensk kvalificerad tjänsteutövare. Trots detta är arbetskraftskostnaderna

högre jämfört med Nederländerna.

37 I analysen redovisas endast resultatet för icke-köpkraftsjusterade löner. Beräkningar har

även utförts för köpraftsjusterade löner. Beräkningar är mer komplicerade, men i

allmänheten blir det än mer oförmånligt att bedriva högkvalificerad tjänsteverksamhet i

Sverige.

28


Tabell 4.2. Arbetskraftskostnad för högkvalificerade tjänster, huvudkontor,

1 000-tals kronor

Land

Arbetskraft

s-kostnad Bruttolön Nettolön

29

Arbetskraftskostnad, givet Skillnad Skillnad

svensk

beskattning

svensk

expertbeskattning

Ordinarie

%

expert

%

Nederländerna

(ord. skatt) 1 601 1 393 733 2 154 1 615 + 35 + 1

Nederländerna

(expertskatt) 1 601 1 393 950 2 680 2 007 + 67 + 25

Schweiz 2 116 1 904 1 269 3 680 2 752 + 74 + 30

Storbritannien 1 933 1 746 1 070 3 056 2 287 + 58 + 18

Sverige 1 678 1 268 639 - - - -

Källa: Watson Wyatt´s Global 50 Remuneration Planning Report 2006/07 och egna beräkningar.

Ett alternativ sätt att illustrera problematiken görs i figur 4.1, som visar

arbetskraftskostnaden i de olika länderna, givet att löntagaren får en nettolön

motsvarande nettolönen i Storbritannien (1 070 000 kronor). Arbetsgivarens

lönekostnad i Sverige överstiger kraftigt konkurrenternas.

Figur 4.1. Arbetskraftskostnaden för högkvalificerade tjänster, engelsk

nettolön

1000-tals kronor

3500

3000

2500

2000

1500

1000

500

Källa: Egen figur.

0

Nederländerna Nederländerna,

expert

Schweiz Storbritannien Sverige

Arbetsgivaravgift

Inkoms tskatt

Nettolön


Svårigheterna med att rekrytera högkvalificerad personal förvärras av tre

förhållanden. För det första har Sverige en av de lägsta

utbildningspremierna (före skatt) i OECD. 38 Visserligen innebär detta, allt

annat lika, att det blir billigare att rekrytera högkvalificerad personal. Men

det innebär också att det blir oattraktivt för dessa, som ofta har en lång

utbildning bakom sig, att arbeta i Sverige. För det andra har vi också höga

skatter på kapital. Detta medför, oavsett skatterna på arbete, att det blir

olönsamt att förlägga viss typ av verksamhet till Sverige, till exempel

finansiell verksamhet. Ett exempel är att fonder i allt större utsträckning

registreras utomlands i stället för i Sverige. 39 För det tredje har det

jobbskatteavdrag som regeringen infört i två steg 2007-08 med inriktning på

det så kallade utanförskapet också försvårat situationen på marknaden för

högkvalificerad personal. Det bedöms ha gett ett ökat arbetsutbud och en

ökad sysselsättning, främst genom ökad förvärvsfrekvens bland dem med

lägst inkomster. En nackdel är att individer med högre inkomster inte

stimulerats att öka sin arbetstid därför att skattesänkningen för dem bara

haft en negativ inkomsteffekt, alltså de har fått råd att arbeta mindre genom

sänkt genomsnittsskatt men ingen stimulans att arbeta mer genom sänkta

marginalskatter. 40

4.4 Skatter och rutinmässiga tjänstebranscher

De höga skatterna på arbete tillsammans med de internationellt sett höga

minimilönerna (tabell 3.3) kan göra att den totala arbetskraftskostnaden blir

för hög i vissa branscher, så att ofrivillig arbetslöshet uppstår. Detta gäller

specifikt vissa rutinmässiga, arbetsintensiva tjänstebranscher, såsom handel

och restaurang. 41 I dessa branscher kan det finnas arbetslösa som är beredda

att arbeta för minimilönen samtidigt som den totala arbetskraftskostnaden

uppfattas som för hög av arbetsgivarna. En sänkning av

arbetsgivaravgifterna kan då leda till att lönekostnaden för arbetsgivaren

sjunker utan att arbetstagaren drabbas av lägre lön. Detta kan leda till att

arbetsgivarna ökar sin efterfrågan på arbetskraft och att ofrivilligt arbetslösa

som är villiga att arbeta för minimilönen får ett jobb. En

sysselsättningsexpansion blir då resultatet. Detta förutsätter dock en väl

fungerande lönebildning och arbetsmarknad, så att minskningen av

arbetsgivaravgiften inte leder till motsvarande lönelyft.

38 OECD (2007b).

39 Se till exempel Svensson (2007).

40 Lundgren med flera (2008), sidan 69.

41 Skedinger (2005).

30


Ett liknande resonemang kan föras angående konsumtionen av tjänster. Som

tidigare nämnts har den tekniska utvecklingen och avregleringen gjort att

tjänster i ökad utsträckning kan konsumeras utomlands. Höga minimilöner i

kombination med höga arbetsgivaravgifter kan då fördyra konsumtionen av

vissa tjänster i Sverige kraftigt i förhållande till konsumtion utomlands och

leda till avsevärt lägre efterfrågan i Sverige. Speciellt gäller detta

arbetsintensiva verksamheter där ingen högre utbildning krävs. Ett exempel

på detta är turism, där de höga kostnaderna i Sverige minskar

turistströmmen till Sverige och ökar benägenheten för svenskar att turista

utomlands. Denna effekt kan förväntas drabba marginaliserade grupper som

ungdomar, vilka har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden, hårdast. Denna

typ av jobb kan vara ett första steg in på arbetsmarknaden för många

grupper och ge meriterande arbetslivserfarenhet, vilken kan vara nödvändig

för en fortsatt arbetsmarknadskarriär.

Tabell 4.3. Minimilöner och arbetskraftskostnad i olika länder, kronor per

månad, 2004

Land Minimilön (SEK) Arbetskraftskostnad

Sverige a 12 790-15 340 16 921-20 295

Nederländerna 11 560 13 294

Belgien 10 840 14 135

Frankrike 10 720 15 255

Storbritannien 10 040 11 114

Irland 9 800 10 858

USA b 6 470 6 975

Grekland 5 530 7 084

Spanien 4 910 6 412

Slovenien 4 270 -

Portugal 3 890 4 816

Tjeckien 1 870 2 525

Ungern 1 830 2 416

Polen 1 600 1 926

Estland 1 450 -

Litauen 1 140 -

Lettland 1 090 -

Anmärkning: a Intervall för sju avtalsområden. b Baserad på den federala minimilönen.

Källa: Skedinger (2005) och egna beräkningar.

31


Skatternas effekter på högkvalificerade respektive rutinmässiga

tjänstebranscher skiljer sig således troligtvis åt. För de högkvalificerade

branscherna leder de höga skatterna förmodligen inte till arbetslöshet utan

till att färre kvalificerade tjänstejobb skapas och att kvalificerade

tjänsteutövare flyttar utomlands. För de rutinmässiga tjänstebranscherna kan

detta istället leda till utslagning och arbetslöshet. 42 Sammantaget kan detta

förväntas leda till en bromsad strukturomvandling i Sverige med högre

arbetslöshet och mindre totalt utbetald lönesumma till följd av att toppen

och botten på lönekurvan ”huggs av”.

42 Se till exempel OECD (2007b), sidan 22-34.

32


5 Skatteeffekter vid privatpersoners tjänsteköp

I detta avsnitt kommer vi specifikt att behandla skatteffekterna vid

privatpersoners tjänsteköp. Den nuvarande regeringen har infört en

skattereduktion för hushållsnära tjänster, vilka utgör en liten andel av

privatpersoners totala tjänsteköp.

5.1 Skattefaktorn

Det är ekonomiskt lönsamt för en privatperson att köpa en tjänst lagligt

(vitt) av en professionell tjänsteutförare när kostnaden av att själv utföra

arbetet överstiger marknadspriset för tjänsten. Den egna kostnaden utgörs av

antalet egna arbetade timmar för att utföra arbetet multiplicerat med värdet

av det egna arbetet per timme, vilket är köparens timlön efter skatt på

köparens ordinarie arbete. Det sistnämnda brukar kallas för

alternativkostnaden. Kostnaden för att köpa tjänsten på marknaden av den

professionelle utföraren utgörs av dennes timlön, inklusive

arbetsgivaravgifter, multiplicerat med antalet arbetstimmar som krävs för att

utföra arbetet. Till detta tillkommer moms. Förutsättningar för ett tjänsteköp

finns således då:

Kostnadsjälv > Pristjänst

(1)

Bruttolönköp * (1-tmk) * timköp > Bruttolönsälj* (1+ta) * timsälj * (1 + tmoms) (2)

där:

Kostnadsjälv = kostnaden för att utföra tjänsten själv

Pristjänst = kostnaden för att köpa tjänsten av en professionell utförare

Bruttolönköp = tjänsteköparens timlön, inklusive skatt, i det egna yrket

Bruttolönsälj = tjänstesäljarens timlön, inklusive skatt

tmk = köparens marginalskatt 43

timköp = köparens tidsåtgång i timmar för att utföra tjänsten

timsälj = tjänstesäljarens tidsåtgång i timmar för att utföra tjänsten

ta = arbetsgivaravgifterna

tmoms = moms uttryckt som 25 procents påslag på priset exklusive moms

Ekvation (2) kan skrivas som

43 Under de tidsperioder då löntagaren behövt betala egenavgifter ska dessa inkluderas.

33


Bruttolön

Bruttolön

köp

sälj

* tim

*

tim

köp

sälj

(1+

t a ) * (1+

t moms )

> (3)

(1-

t )

mk

Uttrycket till höger kan kallas för skattefaktorn 44 och beskriver en

ekonomisk relation mellan beskattat och obeskattat arbete. Ju mindre

skattefaktor, desto mindre behöver löne- och produktivitetsskillnader vara

för att en professionell tjänst ska utföras istället för att man ”gör-det-själv”,

köper tjänsten svart eller inte utför den alls. Vänsterledet kan delas upp i en

lönefaktor (Bruttolönköp/Bruttolönsälj), vilken fångar löneskillnaderna mellan

köparens och säljarens bruttolön, och en produktivitetsfaktor (timköp/timsälj),

vilken fångar relationen mellan den tid det tar tjänsteköparen att utföra en

tjänst och den tid det tar den professionelle tjänstesäljaren att utföra samma

tjänst, det vill säga produktivitetsskillnaderna.

Alla socialavgifter är inte rena skatter därför att det finns ett förmånsvärde i

pensionsavgifterna, och för låg- och medelinkomsttagare även i

sjukförsäkrings- och arbetsmarknadsavgiften. I ovanstående och kommande

beräkningar utgår vi ändå ifrån hela arbetsgivaravgiften. I praktiken

betraktar nämligen tjänsteköparen ofta arbetsgivaravgifterna som ren skatt,

och oavsett vilket så måste han betala hela arbetsgivaravgiften vilket han

kommer att ta hänsyn till när han väljer om ett tjänsteköp ska ske eller ej. 45

Det kan vara intressant att särskilja två fall. För det första då tjänsteköparens

och tjänstesäljarens lön är (ungefär) densamma, till exempel då en

medelinkomsttagare köper en tjänst av en hantverkare. För det andra då

tjänsteköparens och tjänstesäljarens produktivitet är ungefär densamma, till

exempel vid barnpassning.

För att förenkla analysen kan vi vidare anta att tidsåtgången i ”göra-detsjälv-alternativet”

är en timme och kalla uttrycket 1/timsälj för Merprod.

Merprod kan tolkas som den relativa produktivitetsskillnaden mellan

tjänsteköparen och tjänstesäljaren och visar hur mycket produktivare, det

vill säga hur många gånger snabbare, tjänstesäljaren måste utföra en tjänst

vid en viss lönerelation och skattefaktor, för att köparen ska vara intresserad

av att köpa den.

I det första fallet, när tjänsteköparens och tjänstesäljarens lön är (ungefär)

densamma, gäller då enligt ekvation (3):

44 Se till exempel Davidsson och Henrekson (2002).

34


Mer

prod

(1+

t a ) * (1+

t moms )

> (4)

(1-

t )

mk

Med andra ord bestäms kravet på merproduktivitet av skattefaktorn i detta

fall.

I det andra fallet där produktiviteten är densamma gäller:

Bruttolön

Bruttolön

Bruttolön

köp

sälj

köp

(1+

t a ) * (1+

t moms )

> (5)

(1-

t )

mk

(1+

t a ) * (1+

t moms ) * Bruttolön sälj

> (6)

(1-

t )

mk

I detta fall tolkas skattefaktorn som hur många gånger högre tjänsteköparens

lön behöver vara jämfört med den professionelle säljaren för att ett köp ska

bli av.

5.2 Löneintjänandekravet

För att på ett pedagogiskt sätt beskriva skatteeffekterna vid en privatpersons

tjänsteköp kan löneintjänandekravet beräknas. Löneintjänandekravet tar

hänsyn till att skatterna påverkar både utförarens och tjänsteköparens skatter

och visar hur mycket tjänsteköparen måste tjäna in i lön för att kunna betala

tjänstesäljaren dennes nettolönekrav. Löneintjänandekravet utgår från att

tjänstesäljaren önskar en viss nettoersättning för att utföra en viss tjänst. Det

beräknas i fem steg. I det första bestäms nettolönekravet, vilket vi här antar

är 1 000 kronor. I steg två beräknas vilken lön som krävs för att erhålla det

önskade nettolönekravet, givet tjänstesäljarens marginalskatt. Därefter

beräknas, steg tre, lönen inklusive arbetsgivaravgifter. Till detta läggs sedan

i steg fyra moms. Det framräknade beloppet i steg fyra är säljarens priskrav,

det vill säga vad säljaren måste fakturera kunden för att erhålla önskad

nettolön. Priskravet är också köparens nettolönekrav, det vill säga vad

köparen måste tjäna netto för att kunna betala säljarens pris för tjänsten. I

det femte steget beräknas slutligen vad köparen måste tjäna för att erhålla

den erforderliga nettolönen. Om vi låter lönen och nettolönen nedan

motsvara den totala lönen för tjänsten i fråga och inte timlönen kan vi, i

enlighet med tidigare, skriva:

45 Skattedelen i arbetsgivaravgiften kan i dag uppskattas till 2/3 och läsaren kan själv

justera beräkningarna med hänsyn till detta om så önskas.

35


1. Säljarens nettolönekrav, Nettolönsälj.

2. Säljarens bruttolönekrav,

Nettolön sälj

Bruttolön sälj = .

(1-

t )

3. Säljarens bruttolönekrav inklusive arbetsgivaravgifter: Bruttolönsälj *

(1+ta).

4. Säljarens priskrav, inklusive moms, Pristjänst = Bruttolönsälj* (1+ta) *

(1 + tmoms) =

(1+

t

a

) * (1+

t

(1-

t

ms

Nettolön sälj * (1+

t a ) * (1+

t moms )

= . Uttrycket

(1-

t )

)

moms

)

36

ms

visar vilket pålägg tjänstesäljaren behöver

göra för att erhålla den krävda nettolönen med hänsyn tagen till alla

skatter han/hon måste betala.

5. Köparens bruttolönekrav,

Bruttolön

köp =

Pris

(1-

t

tjänst

mk

)

Nettolön sälj * ( 1+

t a ) * ( 1+

t moms )

= .

(1-

t ) * (1-

t )

Uttrycket i högerledet kan vi kalla löneintjänandekravet och visar således

vad tjänsteköparen måste tjäna in i lön vid ett visst nettolönekrav från

säljaren. De totala skatterna säljaren och köparen betalar, det vill säga

marginalskatt för både köparen och säljaren samt säljarens arbetsgivaravgift

och moms, i relation till köparens bruttolönekrav kan vi kalla den totala,

eller dubbla, skattekilen. Då tjänster som vänder sig mot privatperson i regel

har hög löneandel får den totala skattekilen stor effekt på det totala priset.

ms

ms

mk


5.3 Internationell jämförelse av skattefaktorer och

löneintjänandekrav

I tabell 5.1 redovisas marginalskatter, arbetsgivaravgifter,

momsprocentsatser, löneintjänandekrav och skattefaktorer år 2006 för

OECD- och EU-länder när säljaren har en genomsnittlig inkomst och

köparen är en höginkomsttagare, vilket vi, i enlighet med OECD (2007),

definierar som en inkomst som ligger 67 procent över en genomsnittlig

löntagares. Vid ett nettolönekrav på 1 000 kronor från säljaren är köparens

intjänandekrav cirka 8 200 kronor i Sverige, att jämföras mot genomsnittet i

OECD på drygt 3 900 och cirka 4 800 kronor mot genomsnittet i EU.

Skattefaktorn är 3,9 i Sverige mot 2,4 i genomsnitt för OECD och 2,8 i

genomsnitt för EU.

37


Tabell 5.1. Intjänandekrav (SEK) vid köp av tjänster, OECD och EU, år

2006

Säljarens

nettolönekrav

(SEK)

Säljarens

marginalskatt

(%)

Arbetsgivaravgift

(%)

Moms

(%)

38

Säljarens

lönekrav

(SEK)

Säljarens priskrav/

Köparens

nettolönekrav (SEK)

Köparens

marginalskatt

(%)

Köparens

intjänandekrav Skatte-

(SEK) faktorn

Australien 1000 31,5 6,0 10,0 1460 1702 43,5 3013 2,1

Belgien 1000 54,8 30,4 21,0 2212 3491 59,3 8577 3,9

Danmark 1000 49,2 0,6 25,0 1969 2475 63,0 6690 3,4

Finland 1000 43,9 24,0 22,0 1783 2697 49,1 5 298 3,0

Frankrike 1000 36,8 42,3 19,6 1582 2693 42,2 4659 2,9

Grekland 1000 41,2 28,1 19,0 1701 2593 49,6 5144 3,0

Irland 1000 26,0 10,8 21,0 1351 1812 44,5 3264 2,4

Island 1000 35,3 5,8 24,5 1546 2036 35,3 3146 2,0

Italien 1000 37,1 32,1 20,0 1590 2520 45,6 4633 2,9

Japan 1000 24,4 13,1 5,0 1323 1571 28,7 2 203 1,7

Kanada 1000 35,0 11,7 7,0 1538 1839 35,4 2846 1,9

Korea 1000 23,2 9,2 10,0 1302 1564 20,0 1955 1,5

Luxemburg 1000 47,9 13,5 15,0 1919 2505 47,9 4809 2,5

Mexiko 1000 14,7 27,8 11,8 1172 1675 23,7 2195 1,9

Nederländerna 1000 45,0 15,0 19,0 1818 2488 52,0 5184 2,9

Norge 1000 44,8 13,3 25,0 1812 2566 44,8 4648 2,6

Nya Zeeland 1000 33,0 0,0 12,5 1493 1679 39,0 2753 1,8

Polen 1000 35,0 20,4 22,0 1538 2260 43,9 4028 2,6

Portugal 1000 34,5 23,8 19,0 1527 2249 45,0 4089 2,7

Schweiz 1000 28,9 11,1 7,6 1406 1681 37,1 2673 1,9

Slovakien 1000 29,9 26,2 19,0 1427 2142 28,7 3005 2,1

Spanien 1000 28,8 30,6 16,0 1404 2128 37,0 3377 2,4

Storbritannien 1000 33,0 10,7 17,5 1493 1941 41,0 3290 2,2

Sverige 2006 1000 51,6 32,3 25,0 2066 3417 56,6 7873 3,8

Sverige 08 hus.tj. 1000 52,6 32,4 25,0 2110 3492/1746 57,6 4117 2,0

Sverige 2008 1000 52,6 32,4 25,0 2110 3492 57,6 8235 3,9

Tjeckien 1000 29,1 35,0 19,0 1410 2266 40,5 3808 2,7

Turkiet 1000 32,6 36,9 18,0 1484 2397 38,6 3904 2,6

Tyskland 1000 59,0 20,5 16,0 2439 3409 44,3 6121 2,5

Ungern 1000 68,3 32,0 20,0 3155 4997 50,3 10054 3,2

USA, genomsnitt 1000 28,9 7,8 7,0 1406 1622 38,9 2655 1,9

Österrike 1000 44,9 29,1 20,0 1815 2812 37,5 4499 2,5

Medelvärde OECD 1000 37,6 20,0 17,1 1603 2252 42,1 3890 2,4

Medelvärde EU-15 1000 42,2 22,9 19,7 1730 2545 47,6 4857 2,8

Medelvärde EU-19 1000 41,9 24,1 19,7 1721 2557 46,2 4753 2,8

Anmärkning: När det gäller USA och Nya Zeeland har momsskattesatsen ersatts av

konsumtionsskatternas andel av privat konsumtion. Beräkningarna avser ovägda medelvärden, det vill

säga ingen hänsyn tas till ett lands befolkningsstorlek eller liknande. Storleken på skattekilen är baserad

på egna beräkningar där konsumtionsskatter för år 2002 använts. Med EU-19 avses EU-15 plus Polen,

Slovakien, Tjeckien och Ungern. Säljaren antas vara en medelinkomsttagare och köparen en

höginkomsttagare.

Källor: OECD (2007), Skattebetalarna (2007) och egna beräkningar.


På ländernivå visar den internationella jämförelsen att intjänandekraven i

USA och Japan låg på en nivå som endast var en tredjedel av vad som

gällde i Sverige, eftersom USA och Japans skatter på arbete är betydligt

lägre. Marknadsarbetet är också väsentligt mer omfattande i USA än i

Sverige. Av länderna i Europa utmärker sig Storbritannien, Spanien och

Schweiz av låga intjänandekrav (cirka 3 000), vilket är under hälften av

intjänandekravet i Sverige. Men flera andra länder i Europa har ett mycket

högt skatteuttag på arbete. Ungern och Belgien har till och med högre

intjänandekrav för tjänsteköpare än Sverige (10 000 kronor respektive 8 600

kronor). Danmark kommer på fjärde plats (6 700 kronor), Tyskland på

fjärde (6 100 kronor) och Frankrike, Finland, Nederländerna och Österrike

därefter kring 5 000 kronor.

I figur 5.1 visas löneintjänandekravet för Sverige, EU och OECD uppdelat

på tjänstesäljarens nettolönekrav och de olika skatterna som påverkar

löneintjänandekravet. För Sveriges del visas också situationen då köpet sker

”svart”. Skatternas, och då främst marginalskatternas, betydelse framgår

tydligt av figuren. Incitamenten för skattefusk framgår när ett köp av

tjänsten ”svart” kan reducera intjänandekravet med mer än 70 procent till

under 30 procent av det ursprungliga priset. Redan år 1978 påpekade

Gunnar Myrdal: ”Den svenska hederligheten har varit en stolthet för mig

och min generation. Nu har jag en förnimmelse av att vi genom dåliga lagar

håller på att bli ett folk av fifflare. Av alla ofullkomligheter i vår

inkomstbeskattning är för mig den allra allvarligaste att den direkt inbjuder

till skatteflykt och skattefusk.” 46

46 Myrdal (1978, sidan 500).

39


Figur 5.1. Löneintjänandekravets delar

Kronor

9000

8000

7000

6000

5000

4000

3000

2000

1000

0

Sverige Sverige, svart OECD EU

Anmärkning: Med EU avses EU-19 (EU-15 plus Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern).

Källa: Egen figur.

40

Marginalskatt, k öpare

Moms

Arbetsgivaravgift

Marginalskatt, säljare

Nettolön, säljare

Vikten av moral och normer som håller samman samhället likt ett kitt har

betonats allt mer inom den nationalekonomiska forskningen, till exempel

medför hög tillit mellan individer att transaktionskostnaderna sjunker. 47 En

fara som uppmärksammats med välfärdsstatens framväxt är att dess

omfattande omfördelning med hjälp av skatter och bidrag å ena sidan leder

till eroderingen av normer och värderingar som gynnar sysselsättning och

tillväxt, och å andra sidan leder till uppbyggnaden av normer och

värderingar som är destruktiva för sysselsättning och tillväxt. 48 Det är inte

omöjligt att detta på sikt kanske är den allvarligaste konsekvensen av ett

högt skatteuttag och höga skattekilar. Ekonomiska effektivitetsvinster till

följd av ett förbättrat skattesystem uppstår förmodligen relativt snabbt i en

ekonomi. Att förändra ”dåliga” normer och värderingar tar generationer, om

det ens är möjligt. Det kan vara frågan om irreversibla processer.

Sverige kom att från och med den 1 juli 2007 införa en skattereduktion på

50 procent för hushållsnära tjänster (städning, klädtvätt, matlagning,

snöskottning och annat enklare trädgårdsarbete samt barnpassning och

annan omsorg). Som ses ur tabellen har detta lett till att Sveriges

intjänandekrav för dessa tjänster sänkts till 4 100 kronor, vilket ligger nära

OECD-genomsnittet. Jämförelsen antyder att det krävs en skattelättnad på

minst 50 procent för att göra Sverige internationellt konkurrenskraftigt för

privatpersoners tjänsteköp. För att stimulera den hårt beskattade

47 Berggren och Jordahl (2006).

48 Se till exempel Lindbeck (1995) och Heinemann (2008).


hushållsnära tjänstesektorn har skattelättnader för hushållstjänster också

införts i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna,

Norge, Tyskland och Österrike, alltså i alla högskatteländer i Västeuropa. 49

En viktig orsak till att marknadssysselsättningen i Sverige är liten i

förhållande till den informella sektorn (egenarbetet och svartarbetet) är att

skattefaktorn och köparens löneintjänandekrav är så höga att det inte lönar

sig att köpa många tjänster på marknaden. Tjänsterna utförs då inte alls,

produceras i den svarta sektorn eller görs av hushållen själva ineffektivt,

vilket leder till att marknadssysselsättningen sjunker. Sveriges situation är

något mindre ogynnsam om köpare och säljare av tjänster har inkomster

under brytpunkterna för statlig inkomstskatt, men låg- och

medelinkomsttagare har i Sverige överhuvudtaget knappast råd att köpa

tjänster.

En omfattande översyn av skatteproblemen inom tjänstesektorn gjordes i

Tjänstebeskattningsutredningen. 50 Utredningen konstaterade att

skattesystemet var starkt olikformigt mellan hushållsproduktion och

marknadsproduktion och rekommenderade sänkt skatt på hushållsnära

tjänster, främst genom att arbetsgivaravgifterna avskaffades helt i

tjänstebranscher som är nära substitut till hem- och svartarbete.

Tre år tidigare utredde Tjänsteutredningen 51 skatternas betydelse för

utvecklingen av den privata tjänstesektorn. Tjänsteutredningen föreslog att

momsen skulle avskaffas helt och att hushållen därtill skulle få avdragsrätt

för en rad specificerade enkla tjänster. Detta skulle göra vit produktion

konkurrenskraftig både mot svart arbete och mot egenarbete i hemmet.

Enligt den gjorda analysen förväntas således den förda skattepolitiken i

Sverige leda till en negativ strukturomvandling genom att hämma

framväxten av kvalificerade tjänstebranscher, leda till utslagning av

rutinmässiga, arbetsintensiva arbetstillfällen och medföra att tjänster som

kan substitueras mot eget hemarbete utförs ineffektivt. Givet ett mål om

ökad sysselsättning och tillväxt kan den ekonomiska politiken i ökad

utsträckning behöva utformas så att den stödjer en positiv

strukturomvandling och medför sänkta inträdeströsklar till arbetsmarknaden

och en ekonomi som rör sig uppåt i produktionens värdekedja. Det kan

därför vara av vikt att diskutera hur en förändrad skattepolitik skulle kunna

bidra till denna utveckling.

49 SOU 1997:17 och Gustafsson (2005).

50 50 SOU 1997:17.

51 SOU 1994:43.

41


6 En skattereform för att stimulera

tjänstebranscherna

I detta kapitel diskuteras tre reformer av beskattningen på arbete. Syftet med

förslagen är att förbättra ekonomins funktionssätt och öka sysselsättningen.

Ett sätt att åstadkomma detta är att sänka skatterna på arbete. I dag avviker

Sverige kraftigt gentemot omvärlden vad gäller marginalskatter, skattekilar

och intjänandekrav, vilket enligt vår analys leder till en hämmad

strukturomvandling. Målet bör därför vara att närma sig EU-nivån och helst

OECD-nivå i dessa avseenden.

6.1 Tre förslag

Vi diskuterar tre reformer:

1. Reducerad statlig inkomstskatt.

2. Sänkta arbetsgivaravgifter.

3. En kombination av dessa, det vill säga både reducerad statlig

inkomstskatt och sänkta arbetsgivaravgifter.

De olika förslagen är utformade med tanke på att tjänstebranscherna är

heterogena och därför påverkas olika av olika skatter. Reducerad statlig

inkomstskatt förbättrar förutsättningarna för framväxten av högkvalificerade

tjänstebranscher och ger privatpersoner bättre incitament att köpa tjänster,

samtidigt som det är statsfinansiellt relativt ”billigt”. 52 Det löser dock inte

problemet att höga skatter på arbete, i kombination med höga minimilöner,

förmodligen slår ut rutinmässiga, arbetsintensiva arbetstillfällen, då många

av dessa inte påverkas av statlig inkomstskatt. Av denna anledning kan

också sänkta arbetsgivaravgifter vara värda att överväga, trots att de

ekonomiska effekterna inte är lika entydiga och trots de betydligt större

finansieringsbehoven av en dylik förändring. 53

52 Till följd av ökad likformighet i beskattningen av arbets- och kapitalinkomster kan också

fåmansföretagsreglerna (3:12) avskaffas. Fåmansföretagsreglerna kan dock avskaffas utan

att reducera den statliga skatten, se Bjuggren med flera (2007).

53 Lundgren med flera (2005), sidan 103, skriver till exempel att den empiriska bilden inte

är entydig vad gäller sambanden mellan skattetryck, lönekostnader och arbetslöshet. De

drar slutsatsen (sidan 102) att en förutsättning för att sänkta arbetsgivaravgifter ska få en

sysselsättningseffekt är att inte hela sänkningen äts upp av högre löner.

42


6.2 Reducerad statlig inkomstskatt

I dag betalar så många som en och en kvarts miljon förvärvsarbetande (27,3

procent av samtliga) statlig inkomstskatt. 54 Målsättningen i propositionen

som låg till grund för 1990-91 års skattereform var att högst 15 procent av

de förvärvsarbetande skulle betala statlig inkomstskatt, och då högst 50

procent.

För att Sveriges marginalskatter ska anpassas till andra länders behöver den

statliga skatten inte slopas helt. Den genomsnittlig marginalskatten 2006 var

för en arbetstagare med 167 procent av arbetarlönen inom OECD 42,1

procent (tabell 3.1) och vår kommunalskatt är 2008 32,6 procent (inklusive

kyrkoskatt). Sverige kan alltså ha kvar drygt 10 procent i statlig

inkomstskatt utan att avvika vad gäller marginalskatt.

Förslaget på en reformerad statlig inkomstskatt går ut på att den nedre

brytpunkten, som i dag (år 2008) ligger på 340 900 kronor, avskaffas. Den

statliga inkomstskatten kommer istället att börjas ta ut vid dagens övre

brytpunkt på 507 100 kronor och då endast med en skattesats om 10 procent

istället för 25 procent som i dag. I den internationella jämförelsen skulle

förslaget sänka marginalskatten för medelinkomsttagaren till 32,6 procent

och till 42,6 procent för höginkomsttagaren. Låginkomsttagaren skulle inte

beröras då denna inte betalar statlig inkomstskatt. Medelinkomsttagarens

marginalskatt hamnar under såväl OECD-, som EU-nivån.

Höginkomsttagarens marginalskatt blir i paritet med genomsnittet i OECD

och under genomsnittet i EU. Vad gäller låginkomsttagarens skattekil blir

den oförändrad. Medelinkomsttagarens och höginkomsttagarens marginella

skattekil sjunker dock kraftigt till 60,9 procent, respektive 66,7 procent,

vilket dock fortfarande överstiger OECD-nivån. För medelinkomsttagaren

ligger den något under EU-nivån och för höginkomsttagaren något över.

Intjänandekravet i vårt exempel sjunker kraftigt till cirka 4 300 kronor,

vilket inte är ända ned till OECD-genomsnittet, men lägre än EUgenomsnittet.

Den statliga inkomstskatten beräknas 2008 inbringa cirka 50 miljarder

kronor till statskassan. En sänkning av den statliga skatten enligt vårt förslag

ger ett initialt skattebortfall på cirka 38 miljarder kronor för samtliga

inkomsttagare (inräknat pensionärer, ungdomar med flera).

54 Enligt egna beräkningar.

43


6.3 Sänkta arbetsgivaravgifter

Arbetsgivaravgifterna började införas försiktigt redan 1955, men den stora

höjningen skedde under senare hälften av 1960-talet och under 1970-talet då

delar av inkomstskatten omvandlades till arbetsgivaravgifter. Avgifterna var

som högst, 39 procent, 1990, men minskade något 1992-93 och uppgår 2008

till ett påslag på lönesumman om 32,42 procent. År 2008 beräknas

arbetsgivaravgifterna inbringa cirka 405,6 miljarder kronor.

Att generellt sänka arbetsgivaravgifterna undviker de tröskeleffekter och

snedvridningar som skapas av selektivt sänkta avgifter, men ger i stället ett

större skattebortfall brutto. Vissa avgifter − främst pensionsavgifterna − har

ett förmånsvärde genom att de påverkar den framtida pensionens storlek.

Det finns även ett visst förmånsvärde i sjukförsäkrings- och

arbetsmarknadsavgifterna, men endast för låg- och medelinkomsttagare

eftersom avgifterna även utgår på oförsäkrade inkomster (över 5,3 och 7,5

inkomstbasbelopp).

Tabell 6.1. Avgiftsnivåer 2008, procent

Arbetsgivaravgifter enligt Nuvarande Nuvarande Föreslagen Föreslagen

lag

avgift skattedel avgift skattedel

Ålderspensionsavgift 10,21 5,11 10,21 5,11

Efterlevandepensionsavgift 1,70 0,85 1,70 0,85

Sjukförsäkringsavgift 7,71 3,9 7,71 3,9

Föräldraförsäkringsavgift 2,20 2,20 0,00 0,00

Arbetsskadeavgift 0,68 0,00 0,68 0,00

Arbetsmarknadsavgift 2,43 1,2 2,43 1,2

Allmän löneavgift 7,49 7,49 1,69 1,69

Totalt

Källa: Egen tabell.

32,42 20,9 24,42 12,75

För att åstadkomma lägre, mer förmånsanknutna arbetsgivaravgifter, måste

skattedelarna av arbetsgivaravgifterna minskas. Enligt tabell 5.1 kan den

nuvarande skattedelen i arbetsgivaravgifterna uppskattas till drygt 20

procentenheter av 32,42 procent (det vill säga 2/3 av avgiftens storlek), om

förmånsvärdet uppskattas till cirka 50 procent för socialavgifter på

inkomstdelar som ger socialförsäkringsförmåner. 55 Både den allmänna

55 Arbetsgivaravgifterna ansågs tidigare i genomsnitt vara skatt till tre fjärdedelar. Den

särskilda löneavgiften − som tas ut på bland annat pensionärers arbetsinkomster och på

pensionsavsättningar − är av det skälet 24,26 procent (knappt 3/4 av avgiftssumman).

Skattedelen av arbetsgivaravgifterna har dock de senaste åren sjunkit något genom att den

44


löneavgiften (7,49 procent) och föräldraförsäkringsavgiften (2,20 procent)

är ren skatt och borde därför kunna slopas. Att socialavgifter är

specialdestinerade för olika ändamål gör inte avgifterna förmånsanknutna.

Sådana avgifter skall stå i proportion till de förmåner individen kan få.

Pensionsavgifterna (11,91 procent), sjukförsäkringsavgiften (7,71 procent),

arbetsmarknadsavgiften (2,43 procent) och arbetsskadeavgiften (0,68

procent) behålls. Föräldraförsäkringsavgiften (2,2 procent) slopas och den

allmänna löneavgiften sänks inte helt och hållet utan till 1,69 procent av

finansieringsskäl Totalt sänks avgifterna med 8 procentenheter.

Skattebortfallet brutto blir då cirka 100 miljarder kronor.

Ett ytterligare steg skulle kunna vara att se till att inga sociala avgifter

längre utgår på inkomstdelar som inte ger några socialförsäkringsförmåner,

det vill säga att avgifter tas ut till socialförsäkringar bara på försäkrad

inkomst. I dag intjänas inga förmåner på inkomster över 7,5

inkomstbasbelopp (drygt 300 000 kronor), men arbetsgivaravgifter utgår

ändå på dessa inkomster. Tak på socialavgifterna finns endast för

pensionsavgiften vid 8,07 inkomstbasbelopp.

Beträffande arbetsgivaravgifterna föreslås ändå inget avgiftstak. Skälen är

två, förutom finansieringsskälet. Dels kvarstår en skattedel i

arbetsgivaravgifterna på nästan 13 procentenheter. Den skattedelen bör

därför tas ut även på inkomster över 7,5 inkomstbasbelopp, annars blir

högre inkomster lägre beskattade än låg- och medelinkomst. Dels skulle ett

avgiftstak på arbetsgivaravgifterna – när den statliga inkomstskatten sänks

till högst 10 procent – leda till att familjeföretagare får lägre

arbetsmarginalskatt än kapitalskatt och därigenom incitament till att

omvandla kapitalinkomster till lägre beskattade arbetsinkomster, det vill

säga ta ut hela bolagsvinsten i lön.

Efter minskningen återstår arbetsgivaravgifterna på 24,42 procent. De flesta

av dessa avgifter innehåller ett förmånsvärde men är ändå delvis skatt.

Arbetsgivaravgifternas skattedel skärs ner från 21 procent till 13 procent.

Ålderspensionsavgiften (10,21 procent) och efterlevandepensionsavgiften

(1,7 procent) behålls oförändrade trots att de bara delvis är

förmånsanknutna, eftersom avgifterna ingår i finansieringen av

pensionsreformen, som genomfördes i bred politisk enighet och där det

råder konsensus om att inte ändra förutsättningarna för överenskommelsen.

Den särskilda löneskatten borde därför egentligen också sänkas till 13

procent, men det har vi inte räknat in i förslaget.

tidigare folkpensionsavgiften tagits bort och ersatts av en delvis förmånsanknuten (och

höjd) ålderspensionsavgift.

45


Sjukförsäkringsavgiften som till en betydande del är skatt genom att den till

cirka hälften finansierar sjukförsäkringen och endast är inkomstberoende i

intervallet mellan 1 och 7,5 inkomstbasbelopp (den finansierar även vård i

allmän regi, läkemedelsrabatter, föräldraförsäkring med mera) – behålls av

finansieringsskäl liksom arbetsskadeavgiften och arbetsmarknadsavgiften,

som nu delvis finansierar arbetslöshetsförsäkringen.

I ett internationellt perspektiv skulle den föreslagna sänkning av

arbetsgivaravgifterna inte påverka marginalskatterna, men sänka

marginalskattekilen till 57,7, 70,7 respektive 73,8 procent för låg-, medel-,

respektive höginkomsttagaren. Detta innebär att låginkomsttagarens

skattekil hamnar under snittet för EU, men över snittet för OECD. Medel-

och höginkomsttagarnas skattekil ligger fortfarande över snittet för såväl

OECD som EU. Förslaget sänker intjänandekravet till 7 800 kronor vid ett

nettolönekrav från säljaren på 1 000 kronor. Sänkningarna är som synes

relativt moderata.

Tjänstbeskattningsutredningens huvudförslag var att avskaffa

arbetsgivaravgifterna helt i tjänstebranscher som kan anses vara substitut till

hemarbete och svart arbete. Alternativet sänkt moms på tjänster ansågs då

(1997) inte vara tillåtet inom EU. Utredningen föreslog även att det skulle

införas en skattereduktion för fysiska personer för utgifter för reparationer,

ombyggnader och tillbyggnader av småhus och bostadsrätter (högst 30

procent av ett underlag upp till 50 000 kr). Man sa att en skattereduktion på

30 procent behövs för att göra vitt arbete någorlunda konkurrenskraftigt mot

svart arbete. Både slopade arbetsgivaravgifter och skattereduktion för

specificerade branscher har svagheter, dels att det finns administrativa

svårigheter för företagen att dela upp arbetsgivaravgifterna på olika

branscher, dels att det kan uppstå en skattetröskel som ger en snedvridning i

ekonomin mellan gynnade branscher och andra.

6.4 Reducerad statlig inkomstskatt och sänkta

arbetsgivaravgifter

Sänks både statlig inkomstskatt och arbetsgivaravgifter kommer låg- och

medelinkomsttagarnas marginalskatt att ligga under genomsnittet i såväl

EU, som i OECD (tabell 6.2). Höginkomsttagarens marginalskatt hamnar i

paritet med genomsnittet i OECD och under genomsnittet i EU. Skattekilen

för låg- och medelinkomsttagaren hamnar över OECD-genomsnittet, men

under genomsnittet för EU. Höginkomsttagarens skattekil ligger något över

EU-genomsnittet, men fortfarande märkbart över genomsnittet i OECD.

46


Tabell 6.2. Sammanfattning av effekterna på marginalskatt och skattekil av

reformförslag

Marginalskatt Skattekil

Låg Medel Hög Låg Medel Hög

Sverige, 2008 31,6 52,6 57,6 60,3 72,5 75,4

Sverige 2008, reducerad statlig inkomstskatt 31,6 32,6 42,6 60,3 60,9 66,7

Sverige 2008, sänkt arbetsgivaravgift 31,6 52,6 57,6 57,7 70,7 73,8

Sverige 2008, både och 31,6 32,6 42,6 57,7 58,3 64,5

Medelvärde OECD 32,6 37,6 42,1 53,4 56,3 58,1

Medelvärde EU-15 38,0 42,2 47,6 60,4 62,2 63,5

Medelvärde EU-19 36,9 41,9 46,2 59,8 62,2 63,3

Anmärkning: Uppgifterna för OECD avser år 2006. Med EU-19 avses EU-15 plus Polen, Slovakien,

Tjeckien och Ungern.

Källa: Egen tabell.

Det kombinerade förslaget leder också till att löneintjänandekravet sjunker

till cirka 4 000 kronor, vilket understiger den genomsnittliga nivån i EU

men överstiger den genomsnittliga nivån i OECD (figur 6.1).

Figur 6.1. Löneintjänandekravets delar, Sverige, Sverige med olika förslag,

OECD och EU

Kronor

9000

8000

7000

6000

5000

4000

3000

2000

1000

0

Sv Sv, svart Sv, mskatt Sv, avgift Sv, ref orm OECD EU

Anmärkning: Säljarens nettolönekrav antas vara 1 000 kronor. Sv – löneintjänandekravet i Sverige

innan förslaget, Sv – löneintjänandekravet vid köp av tjänst ”svart”, Sv, mskatt – löneintjänandekravet

efter reducerad marginalskatt, Sv, avgift – löneintjänandekravet efter sänkt arbetsgivaravgift, Sv, reform

– löneintjänandekravet efter reducerad marginalskatt och sänkt arbetsgivaravgift. Med EU-19 avses EU-

15 plus Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern.

Källa: Egna beräkningar.

47

Marginalskatt, köpare

Mom s

Arbetsgivaravgift

Marginalskatt, säljare

Nettolön, säljare


Vanligtvis antas att hela sänkningen av en arbetsgivaravgift övervältras på

löntagarna i form av höjda löner. Det finns teoretiskt och empiriskt stöd för

detta. 56 I den svenska situationen med hög arbetslöshet och höga

minimilöner kan man tänka sig en annan effekt, nämligen att

sysselsättningen ökar bland låginkomsttagare. De höga minimilönerna

tillsammans med höga skatter på arbete leder till ett golv för arbetsgivarnas

lönekostnad. Sänks detta golv genom att arbetsgivaravgifterna sjunker vid

en situation då full sysselsättning inte råder kan en effekt bli att

arbetsgivarna anställer tidigare arbetslösa. I detta perspektiv får en sänkning

av arbetsgivaravgifterna med en fjärdedel ses som en relativt kraftig

sänkning av lönekostnaderna. 57 Storleken av denna sysselsättningseffekt är

beroende av hur väl lönebildningen fungerar. De positiva effekterna av en

sänkning av arbetsgivaravgifterna kan därför förstärkas av reformer som

förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt. 58

56

Se till exempel Gruber och Krueger (1991).

57

Det motsvarar en sänkning av lönekostnaderna (inklusive arbetsgivaravgifterna) med 6

procent.

58

Notera att vi i våra beräkningar av löneintjänandekravet utgått ifrån att lönen inte ändras

när arbetsgivaravgiften sänks. Vi har alltså förenklat vår analys i detta avsnitt och bortsett

ifrån att lönekrav och nettolön skulle kunna påverkas av skatteförändringar.

48


7 Intjänandekravets utveckling över tiden i

Sverige

De föreslagna reformerna sänker marginalskatter, skattekilar och

löneintjänandekravet kraftigt. I figur 7.1 och 7.2 jämförs utvecklingen av

köparens löneintjänandekrav och den marginella arbetsskattekilen för en

genomsnittlig arbetare och en högre tjänsteman sedan 1932. 59

Figur 7.1. Köparens löneintjänandekrav 1932-2008, 1 000-tals kronor

30

25

20

15

10

5

0

1932

1942

Källa: Egna beräkningar.

1952

1962

1972

49

1982

1992

2002

Löneintjänandekrav, om köparen är högre tjänsteman

Löneintjänandekrav, om köparen är arbetare

59 Med högre tjänsteman avses ungefär ekonomichef i större företag, för vilken lönen länge

har varit drygt tre gånger större än industriarbetarens. Beräkningarna är en uppdatering av

tidigare beräkningar gjorda av Gunnar Du Rietz och bland annat redovisade i Johansson

(2004, sidorna 93-94).


Figur 7.2. Den marginella arbetsskattekilen 1932-2008

procent

100

90

80

70

60

50

40

30

20

10

0

1932

1939

Källa: Egna beräkningar.

1946

1953

1960

50

1967

1974

1981

Skattekil för högre tjänsteman

Skattekil för arbetare

Tjänsteköparens löneintjänandekrav för en arbetare – den lön en

tjänsteköpare med en arbetares medelinkomst måste tjäna in för att kunna

betala tjänstesäljarens pris – uppgick under 30-talet till cirka 1 400 kronor

och efter andra världskriget till 1 700 kronor, om säljarens nettolönekrav var

1 000 kronor. En tjänsteköpare som var en högre tjänsteman hade ett

intjänandekrav som var ungefär lika högt under 1930-talet och som var 1

900 kronor efter andra världskriget, det vill säga inte mycket högre. I slutet

på 1940-talet hade arbetarens intjänandekrav stigit till 1 800 kronor och den

högre tjänstemannens till drygt 2 300 kronor. I slutet på 1950-talet nådde

arbetarens intjänandekrav 2 700 kronor och tjänstemannens 3 500 kronor.

Under 1960-talet steg arbetarens intjänandekrav från 2 800 kronor till 4 100

kronor och tjänstemannens från 3 600 kronor till 5 300 kronor. Ökningen

accelererade under 1970-talet och år 1976 hade arbetarens

löneintjänandekrav kommit upp till sin toppnivå på cirka 10 000 kronor. För

en tjänsteköpare med hög inkomst, såsom den högre tjänstemannen,

fortsatte stegringen ända till 1979 när löneintjänandekravet nådde toppnivån

27 200 kronor. Även om arbetsgivaravgifterna, som infördes successivt

under främst 1960-talet och kraftigt höjdes under 1970-talet, kan förklara en

del av den dramatiska höjningen under 1970-talet, är det främst de höjda

marginalskatterna som orsakat den största ökningen. Den högre

tjänstemannens marginalskatt uppgick till 87 procent i slutet av 1970-talet

1988

1995

2002


innan ett marginalskattetak begränsade högsta marginalskatten till 85

procent från och med 1980.

Löneintjänandekraven föll efter de extrema toppnivåerna i mitten och slutet

på 1970-talet, först något genom marginalskattetaket 1980 och sedan lite till

genom de små marginalskattesänkningarna 1982–85. 1990–91 års

skattereform sänkte sedan löneintjänandekraven ytterligare och kraftigare,

trots att ett momspålägg om 25 procent infördes på hushållstjänster 1990.

Arbetarens löneintjänandekrav är i dag 3 500 kronor och den högre

tjänstemannens 5 600 kronor. 60

Den marginella arbetsskattekilen har inte haft samma dramatiska utveckling

som intjänandekravet. Arbetsskattekilen kom dock att stiga så gott som hela

perioden fram till och med slutet av 1970-talet och var över 90 procent för

en högre tjänsteman och över 70 procent för en arbetare. Anledningen var

främst införandet och ökningen av sociala avgifter och det kraftigt

progressiva inkomstskattesystem som infördes efter andra världskriget i

kombination med en hög inflation som drev upp de nominella lönerna i

högre skatteskikt. En större nergång i skattekilen kom, precis som för

intjänandekravet, i början av 1990-talet som en följd av skattereformen.

60 Dessa siffror avviker från de siffror som angetts för Sverige i den internationell

jämförelsen. Anledningen är att vi här räknar med att säljaren har en årsinkomst som

understiger den lägre brytpunkten och således inte betalar någon statlig inkomstskatt.

51


8 Finansiering

De kombinerade åtgärderna om sänkt statlig inkomstskatt och sänkt

arbetsgivaravgift, ger ett totalt skattebortfall brutto på 138 miljarder kronor.

Finansieringen kan ske genom:

i) Automatiskt återflöde av skattemedel.

ii) Reducerat budgetöverskott.

iii) Höjda skatter.

iv) Minskade offentliga utgifter.

v) Dynamiska effekter.

Nedan följer en uppskattning av de automatiska återflödena och en

övergripande diskussion om hur reformen skulle kunna finansieras genom

reducerat budgetöverskott, skattehöjningar och minskade utgifter.

Diskussionen förs under förutsättning att de offentliga finanserna

fortfarande ska visa ett överskott på en procent av saldot i enighet med

överskottsmålet. 61

8.1 Automatiskt återflöde, 67,1 miljarder

Sänkningen av den statliga inkomstskatten leder till motsvarande

inkomstökning hos löntagarna. För enkelhets skull antas att hela

inkomstökningen om 38 miljarder kronor konsumeras, vilket medför att

intäkterna från konsumtionsskatterna ökar med cirka en femtedel av

skattesänkningen, det vill säga 8,7 miljarder kronor (den genomsnittliga

konsumtionsskattesatsen är 23 procent). 62

Arbetsgivaravgifterna är i princip en del av löneutrymmet och en sänkning

av arbetsgivaravgifterna med 100 miljarder kronor kan därmed i

förlängningen komma att övervältras på löntagarna och leda till högre

löner. 63 Då lönen är belagd med arbetsgivaravgift ökar lönerna med 80,4

61 Överskottsmålet har varit formulerat som två procent över budgetcykeln. Sedan ett år

(2007) tillbaka räknas pensionsfonderna för sig, vilka har ett mål på en procents överskott.

För de offentliga finanserna återstår ett mål på en procents överskott under en

konjunkturcykel. Den nya uppdelningen beror på anpassning till beräkningssättet i EU och

har ingen större praktiskt betydelse.

62 I realiteten kommer en del av inkomstökningen att sparas. En korrekt beräkning skulle då

ta hänsyn till skatteintäkterna från sparandet. Det leder för långt att utföra dessa

beräkningar här. Vi noterar dock att kapitalskattesatserna är högre än den genomsnittliga

konsumtionsskattesatsen. Ytterligare en del kan hamna utomlands, i form av till exempel

ökad reseaktivitet och turism, samt användas för att betala ökade socialavgifter.

63 Om den totala lönekostnaden inte ökar fullt ut med vad arbetsgivaravgiften sjunker

kommer man istället att kunna få en sysselsättningseffekt som också genererar

skatteintäkter och minskar bidrag. Som tidigare nämnts kan en sådan effekt vara rimlig i en

52


miljarder kronor och arbetsgivaravgifterna med 19,6 miljarder kronor, vilket

sammantaget blir 100 miljarder kronor. 64 Den genomsnittliga

marginalskatten efter reformen är 32,8 procent, vilket innebär att en

inkomstökning på 80,4 miljarder kronor leder till en budgetförstärkning på

26,4 miljarder kronor i ökade inkomstskatter. Om vi precis som för den

statliga inkomstskattesänkningen antar att de ökade lönerna och den därav

förhöjda disponibla inkomsten om cirka 54 miljarder kronor till fullo

kommer att konsumeras, tillkommer ytterligare cirka 12,4 miljarder kronor.

Sammantaget innebär detta att det automatiska återflödet uppgår till 8,7

miljarder kronor från sänkningen av den statliga inkomstskatten och 58,4

miljarder kronor (19,6+26,4+12,4 miljarder kronor) för sänkningen av

arbetsgivaravgifterna, det vill säga sammanlagt cirka 67,1 miljarder kronor.

Nästan hälften av det initiala skattebortfallet kommer därmed att finansieras

automatiskt genom att skatteintäkterna från andra skatter ökar.

8.2 Reducerat budgetöverskott, 30 miljarder

De kommande åren väntas det finnas ett relativt stort reformutrymme till

följd av kraftiga överskott i statsbudgeten (figur 7.1). En del av de

förväntade överskotten kan finansiera de föreslagna skattesänkningarna.

Konjunkturinstitutet (KI) uppskattar reformutrymmet till 30 miljarder

kronor de närmaste åren. 65 I sin bedömning av reformutrymmet tar inte

konjunkturinstitutet hänsyn till inkomster från försäljning av statliga

aktieinnehav.

situation med höga minimilöner och hög arbetslöshet, vilket är fallet Sverige. Av

försiktighetsskäl bortser vi från detta vid beräkning av de automatiska effekterna.

64

Enligt vårt förslag är arbetsgivaravgifterna 24,42 procent, vilket motsvarar 19,6 miljarder

kronor av 80,4 miljarder kronor.

65

Enligt Ekonomistyrningsverket (2008) blir budgetöverskottet större än tidigare

prognostiserats, vilket ytterligare ökar utrymmet för skattesänkningar.

53


Figur 8.1. Statsbudgetens saldo i Sverige 2000-2011, miljarder kronor

200

150

100

50

0

-50

-100

102

39

4

-47 -51

14

18

54

103 54+50 56+50

93+50

133+50

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011

Anmärkning: I prognoserna för 2008-2011 ingår 50 miljarder per år i antagna inkomster från försäljning

av statliga aktieinnehav.

Källa: Vårpropositionen 2008.

8.3 Skattehöjningar, 46,4 miljarder

En sänkning av skatterna på arbete kan delvis finansieras med andra

skattehöjningar. Som framgår av figur 7.2 tas merparten av beskattningen i

dag ut på arbete. 66 Uteslutningsmetoden leder till att i princip endast en

höjning av konsumtionsskatterna i någon nämnvärd utsträckning kan

finansiera en skattesänkning på arbete.

Bolagsskatten inbringar cirka 100 miljarder kronor och kapitalbeskattningen

cirka 40 miljarder kronor år 2007. Under lång tid har det i Sverige rått

konsensus om att bolagsbeskattningen ska vara förmånlig i ett

internationellt perspektiv. De senaste åren har dock kraftiga sänkningar i

omvärlden lett till att Sverige fått en relativt sett oförmånlig

bolagsbeskattning 67 Den internationella utvecklingen sätter således press

nedåt på den svenska bolagsbeskattningen. Detsamma gäller den svenska

kapitalbeskattningen som redan i dag är högst, eller bland den högsta i

världen, samtidigt som kapital är en rörlig produktionsfaktor. En ökad

beskattning av bolag eller kapital bedöms därför som osannolik, för att inte

säga olämplig.

66 Ett alternativ skulle också kunna vara att höja andra skatter på arbete, till exempel

finansiera en skattesänkning för lågavlönade med en skattehöjning för högavlönade.

Effekten på total sysselsättning av ett sådan förändring är tveksam samtidigt som det leder

till allokeringsförluster, se Jacobsen Kleven och Birch Sörensen (2004) för en analys.

67 Lodin (2006).


Figur 8.2. Skatteintäkter i Sverige 2007, miljarder kronor

1000

900

800

700

600

500

400

300

200

100

0

Arbete

Konsumtion

Bolag

Kapital Fastighet Förmögenhet Övrigt

Anmärkning: Skatt på kapital består av skatt på kapitalinkomst samt avkastningsskatt.

Källa: ”Fakta för skattebetalare” 2007 och egna beräkningar.

Fastighetsskatten inbringar inte heller några större summor, men fastigheter

är inte en rörlig skattebas och därför ansedd som ett lämpligt skatteobjekt av

många. Inom detta område har det nyligen skett en skattelättnad. En

återgång till tidigare skatteregler skulle inbringa cirka 10 miljarder kronor. 68

Förmögenhetsskatten, liksom arvs- och gåvoskatten, är avskaffad och är inte

aktuella att återinföra. De inbringade små direkta skatteintäkter och ansågs

snarare leda till minskade skatteintäkter, netto, på grund av att de orsakade

stora samhällsekonomiska effektivitetsförluster.

Övriga skatter syftar främst på stämpelskatter, vilken är en statlig skatt på

vissa former av förmögenhetsomsättning. I dag tas stämpelskatt ut vid

förvärv av fast egendom och tomträtter, samt vid beviljande av inteckning,

exempelvis företagsinteckning, fastighetsinteckning eller skeppsinteckning.

Några större belopp torde inte kunna inkasseras här.

Lejonparten av konsumtionsskatterna utgörs av mervärdesskatt som uppgick

till cirka 280 miljarder år 2007. I och med skattereformen 1990/91 fick

mervärdesskatten en ökad betydelse som finansieringskälla och en enhetlig

mervärdesskattesats om 25 procent infördes. Denna har dock efterhand

uppluckrats genom att det successivt införts reducerad moms på ett flertal

områden. I dag har vi, förutom 25 procent, även en momssats på 12 procent

68 Se vårpropositionen, 2007/08:27, eller proposition 2007/2008:27.

55


(främst livsmedel och turistrelaterade produkter såsom rumsuthyrning,

campingverksamhet och konstnärers försäljning av egna verk) och 6 procent

(främst kulturrelaterade produkter såsom böcker, museiverksamhet,

biblioteksverksamhet och idrottsverksamhet samt persontransporter).

De olika momssatserna leder till avgränsnings- och konkurrensproblem,

men även administrativa och kontrollmässiga problem för företag och

skattemyndigheter. 69 Det största skattebortfallet av en reducerad och

differentierad mervärdesskatt kommer från matmomsen som framförallt

infördes av fördelningspolitiska skäl. De fördelningspolitiska skälen bakom

en låg matmoms är dock svaga. I absoluta tal är det till och med så att det är

de med höga hushållsinkomster som tjänar mest på en låg matmoms och en

låg matmoms kan inte betraktas som en effektiv åtgärd för att stödja

resurssvaga hushåll. 70 En total återställning av en enhetlig mervärdesskatt

skulle inbringa cirka 29,1 miljarder kronor i 2006 års priser. I 2008 års

prisnivå torde det bli ungefär 30 miljarder kronor. Om endast matmomsen

skulle höjas skulle det resultera i cirka 17,7 miljarder kronor i

skatteintäkter. 71

Den andra stora posten bland konsumtionsskatterna är olika punktskatter.

En höjning av bensin- och dieselpriset med en krona per liter skulle stärka

de offentliga finanserna med 7,1 miljarder kronor 2009 och 6,6 miljarder

kronor 2010. Den varaktiga nettoeffekten antas enligt Finansdepartementet

bli 6,4 miljarder kronor per år. 72

Totalt skulle därmed andra skattehöjningar kunna finansiera

skattesänkningarna på arbete med 46,4 miljarder kronor fördelat på

fastighetsskatt (10 miljarder), mervärdesskatt (30 miljarder) och

punktskatter (6,4 miljarder).

8.4 Utgiftsreducering, 47,6

Ett alternativ, eller komplement till skattehöjningar, är minskade utgifter.

Uppstramning av fusk och felaktiga utbetalningar i

socialförsäkringssystemet, 20 miljarder

Varje år utbetalas mångmiljardbelopp inom olika trygghetssystem. En

rapport från Delegationen mot felaktiga utbetalningar som undersökte 16

olika trygghetssystem med utbetalningar om cirka 245 miljarder kronor

69

Ett exempel är serveringstjänster där mat som serveras beläggs med 25 procents medan

mat som tas med hem beläggs med 12 procents mervärdesskatt.

70

Se SOU 2006:90 för en utförligare diskussion.

71

SOU 2006:90.

72

SOU 2008:24, sidan 411.

56


gjorde bedömningen att i genomsnitt 6–7 procent av de utbetalda beloppen

var felaktiga. 73 I en debattartikel i DN uppger ordföranden i Delegationen

mot felaktiga utbetalningar, Björn Blomqvist, och Försäkringskassans

generaldirektör, Curt Malmborg, att 20 miljarder kronor för mycket betalas

ut från samtliga trygghetssystem. 74 Hälften till följd av brott, hälften till

följd av slarv. En uppstramning av rutinerna kan därför leda till en

besparing i storleksordningen på uppemot 20 miljarder kronor.

Effektivisering och avskaffande av statliga myndigheter, 1 miljard

Antalet myndigheter i Sverige är stort. Någon officiell statistik finns inte

över det totala antalet myndigheter men enligt en undersökning uppgår

antalet myndigheter som lämnar en egen årsredovisning år 2005 till 248. 75

Endast de löpande kostnaderna för att upprätthålla denna verksamhet uppgår

till cirka 175 miljarder kronor år 2004 varav 125 miljarder kronor tas av

skattemedel. Ekonomistyrningsverket har gjort en undersökning av de

statliga myndigheternas effektivitet och så kallade overhead-kostnader (OHkostnader).

76 De konstaterade att endast cirka hälften av myndigheternas

kostnader användes för dess kärnverksamhet och att det fanns en potential

för effektiviseringar bland myndigheterna. Den största OH-kostnaden utgörs

av lokalkostnader och här finns stora variationer mellan olika myndigheter.

Att enbart sänka lokalkostnaderna till genomsnittsnivå för de myndigheter

som har lokalkostnader som ligger över genomsnittet skulle inbringa 342

miljoner kronor. Rimligtvis går det att göra ytterligare besparingar, till

exempel genom att göra en översyn om alla dessa myndigheter behövs. Den

nya regeringen har exempelvis lagt ner Arbetslivsverket. En besparing på i

storleksordningen 1 miljard kronor inom detta område får anses som måttlig

Sänkta räntekostnader genom utförsäljning av statliga företag, 8

miljarder

Vin & Sprit har redan sålts för över 50 miljarder kronor och bidragit till att

statens utgifter netto minskat med 2 miljarder kronor (i form av minskade

räntekostnaderna på statsskulden med hänsyn tagen till förlorad utdelning

från Vin & Sprit). Regeringen planerar fortsatta utförsäljningar av bland

annat Vasakronan, SBAB, Nordea samt Telia Sonera. Enligt

vårpropositionen uppskattas försäljningarna av statliga aktieinnehav till

grovt 50 miljarder kronor per år från och med år 2008 till och med år 2011

(inklusive Vin & Sprit). Inkomsterna från utförsäljningarna ska användas

för att betala av statsskulden. Givet att de fortsatta försäljningarna får

samma nettoeffekt på statens utgifter i form av minskade räntekostnader

73

Delegationen mot felaktiga utbetalningar (2007).

74

Blomqvist och Malmborg (2008).

75

Olsson (2005).

76

Ekonomistyrningsverket (2005).

57


som försäljningen av Vin & Sprit minskas statens nettoutgifter med

ytterligare 6 miljarder.

Effektivare offentlig upphandling och ökad konkurrensutsättning av

offentlig verksamhet, 10 miljarder

Den offentliga sektorn köper in varor och tjänster för uppemot 400–500

miljarder årligen. Trots att uppköp inom offentlig verksamhet är reglerad i

lag (Lagen om offentlig upphandling, LOU) återstår mycket arbete för att

effektivisera och öka konkurrensutsättningen inom detta område, till

exempel kan de små- och medelstora företagens betydelse öka. 77 En

procents kostnadsbesparingar inom detta område skulle kunna ge så mycket

som 4–5 miljarder i besparingar. En sammanställning av de internationella

erfarenheterna av ökad konkurrensutsättning av offentlig verksamhet visar

på möjligheten till kraftiga effektivitetsvinster utan att kvaliteten blir

lidande. 78 Konkurrensverket har uppskattat att offentlig verksamhet för

ungefär 235 miljarder kronor till 260 miljarder kronor skulle kunna

konkurrensutsättas. 79 För Sveriges del uppskattas vinsterna av ökad

konkurrensutsättning av offentlig verksamhet till mellan 10 procent och 20

procent i olika undersökningar utan att kvaliteten försämras, motsvarande

25-50 miljarder kronor. 80 Trots att en viss dubbelräkning om vinsterna från

effektivare offentligare upphandling och ökad konkurrensutsättning är

möjlig, är vinsterna mycket stora, försiktigtvis uppskattas de till 10

miljarder kronor.

Höjd egenfinansiering i a-kassan, 6 miljarder

År 2006 svarade statliga medel i praktiken för 90 procent av finansieringen

av arbetslöshetsförsäkringen. Under 2007 infördes en så kallad förhöjd

finansieringsavgift som innebär att cirka en tredjedel numera finansieras via

avgifter. Arbetslöshetsersättningen väntas enligt KI kosta brutto 18,8

miljarder kronor 2008 och 17, 5 miljarder 2009, varav staten får tillbaka

cirka en tredjedel i avgifter. Det innebär att staten subventionerar

arbetslöshetsförsäkringen med 12 miljarder kronor per år de närmaste åren.

En ökad egenfinansiering kan vara önskvärd då det ökar

försäkringsmässigheten i försäkringen. Det kan leda till en mer ansvarsfull

lönebildning om arbetsmarknadens parter i mindre utsträckning än tidigare

kan övervältra kostnaderna för alltför höga lönelyft på skattebetalarna. Ett

liknande resonemang tillämpas redan inom en rad andra områden,

exempelvis Riksbankens entydiga inflationsmål, som hävdas disciplinera

arbetsmarknadens parter då de vet att lönelyft överstigande

produktivitetsökningarna riskerar att leda till inflation och därmed kännbara

77

För en utförligare diskussion se Konkurrensverket (2007) och NUTEK (2005, 2006a).

78

Mueller (2003, tabell 16.1).

79

Konkurrensverket (2002).

80

Lundbäck (2002).

58


penningpolitiska åtstramningar. Ett alternativ är därför att

egenfinansieringen ökar med ytterligare en tredjedel medförande en

besparing på 6 miljarder kronor. Besparingen skulle komplettera sänkningen

av arbetsgivaravgiften och öka möjligheten för att reformen inte endast

leder till högre löner utan också till ökad sysselsättning.

Fryst bistånd till 2005 års nivå, 2,6 miljarder

Det internationella biståndet uppgick till cirka 25 miljarder kronor år 2007.

Enligt vårpropositionen beräknas det öka till 33,3 miljarder till år 2011. 81

De belopp som satsas på bistånd i Sverige ökas automatiskt när tillväxten

ökar eftersom Sverige tillämpar ett kvantitativt mål med biståndet. Denna

automatiska uppräkning kan ifrågasättas och till och med vara

kontraproduktiv. Oavsett om några lämpliga biståndsprojekt har identifierats

eller ej, måste ett visst belopp spenderas. Men effektivt bistånd handlar inte

om kvantitet utan om kvalitet. Dessutom har forskning visat att det inte är

bistånd som skapar ökat välstånd och utveckling utan upprättandet av

lämpliga institutioner som stöder demokratiska processer,

marknadsekonomi och frihandel. 82 Biståndet kan därför frysas på 2005 års

nivå på 22,4 miljarder kronor, vilket skulle ge en årlig besparing på 2,6

miljarder kronor.

81

Utöver detta väntas migrationen kosta 5-6 miljarder per år.

82

Beläggen för detta är omfattande, se till exempel Rosenberg och Birdzell (1986) för en

tidig analys.

59


8.5 Översikt av finansieringen

I nedanstående tabell ges en översikt av skattereformen och dess

finansiering.

Tabell 8.1. Översikt av skattereformen

Initialt skattebortfall Mdr kr

Reducerad statlig inkomstskatt 38

Minskade arbetsgivaravgifter 100

Summa skattesänkningar 138

Finansiering av skattereformen Mdr kr

Automatiskt återflöde 67,1

Reducerat budgetöverskott 30

Skattehöjningar 46,4

Minskade offentliga utgifter 47,6

Summa finansiering 191,1

Överfinansiering 53,1

Reformen är kraftigt överfinansierad trots att vi inte tagit hänsyn till de

långsiktiga dynamiska effekterna vid diskussionen av finansieringen. De är

kärnan i förslaget och uppstår genom att tillväxten och arbetsutbud

stimuleras, varvid skattebaserna och skatteintäkterna växer. I en studie av

Holmlund och Söderström (2007) uppskattas ett avskaffande av värnskatten

troligtvis inte bara vara självfinansierat utan leda till höjda skatteintäkter.

Lundgren med flera (2008) analyserar effekterna av ett avskaffande av

värnskatten och ett borttagande av den statliga inkomstskatten under den

övre skiktgränsen, det vill säga ett förslag liknande det här diskuterade, och

drar slutsatsen att en sådan reform kan vara intäktsneutral. I båda studierna

är ett ökat arbetsutbud en viktigt förklaring. Som tidigare nämnts behövs

därför inte alla föreslagna besparingar eller skattehöjningar för att finansiera

reformen utan de ska ses som ett smörgåsbord av tänkbara förslag och kan

ligga till grund för fortsatt analys.

60


8.6 Sysselsättningseffekter

Det känns naturligt att fråga sig vad denna typen av skatteförändringar

skulle få för effekt på sysselsättningen i ekonomin. Denna typ av

beräkningar är svåra att göra och behäftade med stor osäkerhet. Det betyder

emellertid inte att ingenting kan sägas utifrån ekonomisk teori och empiri.

Herin med flera (2006) har gjort en sammanställning över tolv empiriska

studier av sambandet mellan förändringen av skattekilen och förändringen

av sysselsättningen eller liknande mått i ett stort antal länder över en längre

tidsperiod. Samtliga dessa studier finner, med olika metodik, att sänkta

arbetsgivaravgifter och inkomstskatter påverkar sysselsättningen eller

arbetslösheten positivt. För att sänkta arbetsgivaravgifter ska ge en

sysselsättningseffekt fordras att inte löneökningar äter upp hela

avgiftssänkningen.

Resultaten av dessa studier varierar beroende på arbetsmarknadens sätt att

fungera samt om skatteförändringen vidtas i kombination med andra

åtgärder. En sammanställning av resultaten från dessa studier ger vid

handen att en sänkning av skattekilen med 10 procentenheter ökar

sysselsättningen varaktigt med mellan 0,3 och 2,7 procent eller sänker

arbetslösheten med mellan en och tre procent (se tabell 7.2 för en

sammanställning över effekterna på sysselsättningen). I de empiriska

resultaten har hänsyn tagits till andra faktorers inverkan på sysselsättningen

såsom ändringar i socialförsäkringarna, trygghetslagarna eller

lönebildningsformerna.

Om uppskattningarna på 0,3 till 2,7 procent överförs på vår studie, som

innebär en sänkning av skattekilen med i genomsnitt 5,4 procentenheter,

skulle det innebära att sysselsättningen stiger med mellan cirka knappt 7

000 och drygt 60 000 personer, om man utgår ifrån att antalet sysselsatta i

Sverige är cirka 4,25 miljoner. 83 Dessa siffror kan jämföras med Herin med

flera:s (2006) beräkningar om att en generell halverad arbetsavgift skulle

generera 150 000 nya jobb och Assarssons (1998) äldre och noggrannare

beräkningar om att en slopad arbetsgivaravgift för tjänstesektorn skulle

kunna skapa upp till mellan 40 000 och 50 000 nya arbetstillfällen. Hansson

(2004, 2006) menar att många äldre studier underskattar skatternas effekter

på arbetskraften eftersom bland annat globaliseringen och IT-användningen

gjort utbudet av och efterfrågan på arbetskraften känsligare för

83 Siffran 5,4 procentenheter är uppskattad med hjälp av senaste tillgängliga

inkomstfördelning från SCB och ska tolkas som ett vägt genomsnitt för alla

förvärvsarbetande personer.

61


skatteförändringar i dag. Konjunkturinstitutet gjorde 2005 också en

uppskattning av sysselsättningseffekter av en kostnadsneutral skattreduktion

på hushållsnära tjänster och uppskattade effekten av denna mindre reform

till 10 000 nya jobb. 84 I en nyligen gjord undersökning baserad på

omfattande telefonintervjuer uppskattas avdraget för hushållsnära tjänster ha

lett till att branschen expanderat och för närvarande sysselsätter 10 000

personer (mätt i heltidsanställningar) samtidigt som expansionen fortsätter i

snabb takt. 85 Med tanke på de andra undersökningarna bör

sysselsättningsökningen rimligtvis ligga närmare 60 000 än 7 000 personer.

Tabell 8.2. Sysselsättningseffekter av en sänkning av skattekilen

med 10 procentenheter

Effekter på sysselsättningen

i procent

Scarpetta (1996) +0,3

Nickell och Layard (1999) +2,5

Nicoletti och Scarpetta (2001) +1,5

Nickell med flera (2003) +2,7

Källa: Herin med flera (2006).

84 Öberg (2005).

85 Almega (2008).

62


9 Sammanfattning

I föreliggande rapport har arbetsbeskattningens effekter på

tjänstebranschernas utvecklingskraft analyserats. Tjänstebranscherna är

heterogena och kan grovt delas in i högkvalificerade och rutinmässiga

branscher. Med utvecklingskraft förstås förmågan att skapa och

kommersialisera värdefull kunskap, vilket förenklat kan beskrivas som

förmågan att producera varor och tjänster som det går att ta bra betalt för.

De höga skatterna på arbete kan förväntas hämma tjänstebranschernas

utvecklingskraft och motverka en positiv strukturomvandling på tre sätt:

i) Hämma framväxten av högkvalificerade tjänstebranscher genom att ge

individer dåliga incitament till att bygga upp kvalificerad kompetens och

försvåra för företag att på en internationell arbetsmarknad behålla och

rekrytera högkvalificerad personal.

ii) Slå ut rutinmässiga arbetstillfällen med åtföljande arbetslöshet som

följd genom att i kombination med internationellt sett höga minimilöner

leda till höga totala arbetskraftskostnader för denna typ av arbeten.

iii) Motverka en effektiv arbetsdelning och arbetsspecialisering genom att

fördyra privatpersoners tjänsteköp.

Tjänstebranscherna utgör en stor och växande andel av BNP och

sysselsättning. En förbättrad utveckling bland dessa kan därför förväntas få

betydande ekonomiska effekter. Tre reformer diskuteras därför:

i) Reducerad statlig inkomstskatt.

ii) Sänkta arbetsgivaravgifter.

iii) En kombination av dessa, det vill säga både reducerad statlig

inkomstskatt och sänkta arbetsgivaravgifter.

Det initiala skattebortfallet uppskattas till 38 miljarder kronor i det första

och till 100 miljarder kronor i det andra alternativet. I det kombinerade

alternativet uppskattas det initiala skattebortfallet till 138 miljarder kronor.

Förslaget sänker marginalskatter, skattekilar och löneintjänandekrav

kraftigt.

Skattesänkningarna leder till ett automatiskt återflöde, motsvarande ungefär

hälften av det initiala skattebortfallet, genom att andra skatteintäkter ökar till

följd av ökad konsumtion och höjda löner. Återstoden av sänkningen kan

finansieras via dynamiska effekter, minskat budgetöverskott, höjda skatter

och besparingar.

En reducerad statlig inkomstskatt skulle, med hänsyn tagen till det

automatiska återflödet, rymmas inom ramen för det av KI identifierade

reformutrymmet för de närmaste åren. Med tanke på marginalskattens

63


storlek i Sverige och dess inverkan på skattekilar och löneintjänandekrav

vore detta en enkel och ”billig” lösning för att snabbt och kraftigt förbättra

ekonomins funktionssätt.

Reducerade marginalskatter skulle snabbt förbättra förutsättningarna för

privatpersoners tjänsteköp och underlätta framväxten av högkvalificerade

tjänstebranscher, som företagsnära tjänster och finansiella tjänster. Det

skulle dock förmodligen inte i någon större utsträckning lösa utslagningen

av rutinmässiga, arbetsintensiva arbeten. Trots att sänkta arbetsgivaravgifter

inte tillnärmelsevis har samma effekt på skattekilar och löneintjänandekrav

som reducerade marginalskatter, kan det ändå i den rådande situationen i

Sverige med stort utanförskap vara värt att även överväga detta förslag. En

sänkning kan leda till att arbetsgivarnas totala lönekostnader sjunker och till

en expansion av sysselsättningen. Detta förutsätter dock att inte hela

sänkningen övervältras på löntagarna i form av högre lön. En sänkning av

arbetsgivaravgifterna kan därför behövas kombineras med reformer för att

förbättra lönebildningens och arbetsmarknadens funktionssätt.

64


10 Referenser

Adema, W (2001), “Net Social Expenditure, Labour Market and Social

Policy”, occasional papers no 52, OECD, Paris.

Almega (2008), “Hemservice: Attityder och fakta kring hushållsnära

tjänster”, rapport, Stockholm.

Assarsson, B (1998), “Kan arbetslösheten minskas med sänkt

tjänstebeskattning?”, Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet,

Mimeo.

Barro R, (1991), “Economic Growth in a Cross Section of Countries”, The

Quarterly Journal of Economics, vol 106, nr 2, s 407–443.

Berend, T I (2006), An Economic History of Twentieth-Century Europe:

Economic Regimes from Laissez-Faire to Globalization, Cambridge

University Press, Cambridge.

Berggren, N och H Jordahl (2006), “Free to Trust: Economic Freedom and

Social Capital”, Kyklos, vol 59, nr 2, s 141–169.

Bjuggren, P-O, Du Rietz, G och D Johansson (2007), “3:12-reglerna: en

ekonomisk analys”, Ekonomisk Debatt, vol 35, nr 7, s 18–30.

Blomqvist, B och C Malmborg (2008), “Av socialbidragspengarna fuskas

en femtedel bort”, Dagens Nyheter, 22 april 2008.

D’Agostino, A, R Serafini och M Ward-Warmedinger (2006), “Sectoral

Europe, The Role of Services”, European Central Bank Working Paper, no

625.

Davidsson, P och M Henrekson (2002), “Determinants of the Prevalence of

Start-Ups and High-Growth Firms”, Small Business Economics, vol 19, nr

2, s 81–104.

Davis, S J och M Henrekson, (2004), “Tax Effects on Work Activity,

Industry Mix and Shadow Economy Size: Evidence from Rich-Country

Comparisons”, NBER Working Paper Series no 10509.

Davis S J och M Henrekson, (2005), ”Tax Effects on Work Activity,

Industry Mix and Shadow Economy Size: Evidence from Rich-Country

Comparisons”, i Goméz R, Salvador, A Lamo, B Petrongolo, M Ward och E

Wasmer (red), Labour Supply and Incentives to Work in Europe, Edward

Elgar, Aldershot,.

Debande, O (2006), “De-Industrialisation”, European Investment Bank

Papers, vol 11, nr 1, s 64–82.

65


Delegationen mot felaktiga utbetalningar (2007), “Vad kostar felen?

Omfattning av felaktiga utbetalningar från trygghetssystemen”, rapport, 7

november 2007.

Edvinsson, R (red), fil. dr. i ekonomisk historia vid Stockholms universitet,

Portalen för historisk statistik, http://www.historia.se/tableO.xls (2007-04-

12).

Ekonomistyrningsverket (2005), “Nyckeltal för OH-kostnader. Vad är en

rimlig kostnad för myndigheternas styrning, samordning och

administration”, rapport, Stockholm.

Ekonomistyrningsverket (2008), “Starka statsfinanser trots försämrad

konjunktur”, Pressmeddelande, 2008-05-30.

Fogel, R W (1999), “Catching up with the Economy”, American Economic

Review, vol 89, nr 1, s 1–21.

GGDC (Groningen Growth & Development Centre), 60-Industy Database

September 2006, http://www.ggdc.net/dseries/60-industry.html (2007-02-

06).

Gustafsson, T (2005), “Framgång för hushållsnära tjänster i Frankrike,

Belgien, Tyskland och Österrike – hur vill vi ha det i Sverige?”, Svenskt

Näringsliv, Stockholm.

Gruber, J och A Krueger (1991), “The Incidence of Mandated Employer-

Provided Insurance: Lessons from Worker’s Compensation Insurance”, Tax

Policy and Economy, vol 5, s111–143, MIT Press, Cambridge.

Hansson, I (1984), “Marginal Cost of Public Funds for Different Tax

Instruments and Government Expenditures”, Scandinavian Journal of

Economics, 86 (2), s 115–130.

Hansson, I och C Stuart (1985), “Tax Revenue and the Marginal Cost of

Public Funds in Sweden”, Journal of Public Economics, Vol. 27, s 331–353.

Hansson, Å (2004), “Taxpayers’ Responsiveness to Tax Rate Changes and

Implications for the Cost of Taxation”, working paper 2004:05, Lunds

Universitet.

Hansson, Å (2006). “Hur påverkar en skatt på arbete utbudet och efterfrågan

av arbetskraft?”, Rapport framtagen åt Kris- och Framtidskommissionen,

Svenskt Näringsliv, september 2006.

Heinemann, F (2008), “Is the Welfare State Self-Destructive? A Study of

Government Benefit Morale”, Kyklos, vol 61, nr 2, s 237–257.

Herin, J (2008), “Tjänstesektorn och den svenska modellen”, Ratio,

Stockholm. (kommande)

66


Herin, J, U Jacobsson och A Rydeman (2006). “Ge de arbetslösa en chans –

150 000 nya jobb genom halverade arbetsgivaravgifter”, Tankesmedjan den

nya välfärden.

Holmlund, B och M Söderström (2007), “Estimating Income Responses to

Tax Changes: A Dynamic Panel Data Approach”, working paper 2007:25,

Department of Economics, Uppsala University.

ILO (2007), “Key Indicators of the Labour Market” (KILM), 5th edition,

September 2007.

ISA (2008), “Företagen i en globaliserad ekonomi: full fart i

huvudkontoren”, ISA, Stockholm.

Jacobsen Kleven, H och P Birch Sørensen (2004), “Labour Tax Reform, the

Good Jobs and the Bad Jobs”, Scandinavian Journal of Economics, vol 106,

nr 1, s 45–64.

Johansson, D (2004), “Skatternas utveckling, omfattning och fördelning”, i

Karlson, N, D Johansson och R Johnsson (red), Skatter och värdighet, Ratio,

Stockholm.

Johansson, D och N Karlson (2006), “Begreppet utvecklingskraft – en

fördjupad analys”, i Johansson, D och N Karlson (red), Svensk

utvecklingskraft, s 39–56, Ratio, Stockholm.

Konjunkturinstitutet (2008), Statistik – Konjunkturläget - Produktion och

arbetsmarknad,

http://www.konj.se/download/18.61632b5e117dec92f47800061845/am01.xl

s (2008-05-06).

Konkurrensverket (2002), “Vårda och skapa konkurrens”, rapport 2002:2,

Stockholm.

Konkurrensverket (2007), “Konkurrensen i offentlig upphandling”,

underlagsrapport till “Konkurrensen i Sverige 2007”, Stockholm.

Lindbeck, A (1995), “Hazardous Welfare-State Dynamics”, American

Economic Review, vol 85, nr 2, s 9–15.

Lodin, S-O (2006), “Beskattningen i EU och Sverige”, Ekonomisk Debatt,

vol 34, nr 5, s 41–46.

Lodin, S-O (2008), “Svenska skatter och omvärldsbeskattningen – en

jämförelse mellan skatteuttaget i Sverige och fjorton viktiga

omvärldsländer”, rapport till Swedbank, Stockholm.

Lundbäck, M (2002), “Vinster av konkurrensutsättning av offentlig

verksamhet”, i Johansson, D och N Karlson (red), Den svenska

tillväxtskolan: om den ekonomiska utvecklingens kreativa förstörelse,

Ratio, Stockholm, s 127–150.

67


Lundgren (red), S, P Birch Sørensen, A-S Kolm och E Norrman (2005),

“Tid för en ny skattereform!”, Konjunkturrådets rapport, SNS, Stockholm.

Lundgren (red), S, L Behrenz, H Edquist och L Flood (2008), “Vägar till

full sysselsättning”, Konjunkturrådets rapport, SNS, Stockholm.

Messina, J (2004), “Institutions and Service Employment: A Panel Study for

OECD Countries”, European Central Bank Working Paper Series, no 320.

Mueller, D (2003), Public Choice III, Cambridge University Press,

Cambridge.

Myrdal, G (1978), “Dags för ett bättre skattesystem!”, Ekonomisk Debatt,

vol 6, nr 7, s 494–506.

Nickell, S J och R Layard (1999), “Labour Market Institutions and

Economic Performance” i O Ashenfelter och D Card (red), Handbook of

Labour Economics, vol 3.

Nickell, S J, L Nunziata, W Ochel och G Quintini (2003), “The Beveridge

Curve, Unemployment and Wages in the OECD from the 1960s to the

1990s”, i Aghion, P, R Frydman, J Stiglitz och M Woodford (red),

Knowledge, Information and Expectations in Modern Macroeconomics: In

Honor of Edmund S Phelps, Princeton University Press, Princeton and

Oxford.

Nicoletti, G och S Scarpetta (2001), “Interactions between Product and

Labour Market Regulations: Do They Affect Employment? Evidence from

OECD Countries”, presenterad på Banco de Portugal Conference in Labour

Market Institutions and Economic Outcomes i Cascais (3–4 Juni 2001).

NUTEK (2005), Småföretag och offentlig upphandling. Hinder och

möjligheter för små företag att delta i offentliga upphandlingar, R 2005:21,

Stockholm.

NUTEK (2006a), Offentlig upphandling som drivkraft för innovation och

förnyelse, R 2006:21, NUTEK, Stockholm.

NUTEK (2006b), Årsbok 06, Stockholm.

OECD (2007a), Education at a Glance 2007, OECD, Paris.

OECD (2007b), Taxing Wages 2005-2006, OECD Publications, Paris.

Olsson, H (2005), “Färre och effektivare myndigheter – så kan skattemedel

sparas”, Skattebetalarnas förening, Stockholm.

Proposition 2007/08:1 , Budgetproposition för 2008, Regeringens förslag till

statsbudget för 2008, finansplan, skattefrågor och tilläggsbudget m.m.,

Stockholm.

Proposition 2007/08:27, Avskaffad statlig fastighetsskatt, mm., Stockholm.

68


Rosenberg, N och L E Birdzell (1986), How the West Grew Rich: The

Economic Transformation of the Industrial World, Basic Books, Inc. New

York.

Scarpetta, S (1996), “Assessing the Role of Labour Market Policies and

Institutional Settings on Unemployment: A Cross-Country Study”, OECD

Economic Studies, no 26, s 43–98.

SCB (2005), Branschindelning SNI2002,

http://www.scb.se/templates/Listning2____35024.asp (2007-01-25)

SCB (2005), diagram över produktion 1900-2000,

http://www.scb.se/Grupp/Kurser/_Dokument/sem%20sept05.ppt (2007-03-

08)

Skattebetalarna förening (2007), Fakta för skattebetalare, Olsson, H RS

(red.), årgång 41, Stockholm.

Skedinger, P (2005), “Hur höga är minimilönerna?”, Rapport 2005:18,

IFAU, Uppsala.

Smith, A (1776), An Inquiry into the Nature and Causes of the Wealth of

Nations, ed. E Cannon, Modern Library, New York 1994.

SOU 1994:43, Uppskattad sysselsättning - om skatternas betydelse för den

privata tjänstesektorn, betänkande av Tjänsteutredningen, Fritzes,

Stockholm.

SOU 1997:17, Skatter, tjänster och sysselsättning, Betänkande av

Tjänstebeskattningsutredningen, Fritzes, Stockholm.

SOU 2006:90, På väg mot en enhetlig mervärdesskatt, Slutbetänkande av

Mervärdesskattesatsutredningen, Stockholm.

SOU 2007:95, Tjänster utan gränser?, Statskontoret, Bilaga 4 till

Långtidsutredningen 2008.

SOU 2008:24, Svensk miljöpolitik, Klimatberedningens betänkande,

Stockholm.

Svensson, K (2007), “Fondbolagen går till Finland”, Dagens Industri, 3

december.

Trostel, P (1993), “The Effect of Taxation on Human Capital”, Journal of

Political Economy, vol 101, nr 2, s 327–350.

Westberg, K (2006), “Vad menar Erik Dahmén med begreppet

utvecklingskraft?”, i Johansson, D och N Karlson (red), Svensk

utvecklingskraft, s 16–38, Ratio, Stockholm.

Öberg, A (2005), “Samhällsekonomiska effekter av skattelättnader för

hushållsnära tjänster”, Konjunkturinstitutet, juni 2005.

69


Almega – Sveriges största arbetsgivar- och

branschorganisation för tjänsteföretag – är en

förbundsgrupp som har cirka 8 900 medlemsföretag

med sammanlagt 400 000 anställda.

Medlemsföretagen representerar ett 60-tal

branscher inom den svenska tjänstenäringen.

www.almega.se

Beställningsnummer: 92680809

More magazines by this user
Similar magazines