Arbete för alla-rappor... - Regionförbundet Östsam

ostsam.se

Arbete för alla-rappor... - Regionförbundet Östsam

Arbete för alla?

Om en av vår tids största utmaningar och

möjligheterna att skapa arbetstillfällen

genom den sociala ekonomin

Kartläggning av den sociala

ekonomin i Östergötland

Sven-Inge Arnell

September 2010


Diarienummer 59-2009-203


Förord

Att medverka till att utveckla möjligheterna för att skapa fler företag och fler arbetstillfällen

ingår i det som Regionförbundet Östsam prioriterar i förbundets insatser

för regionens utveckling. Förhoppningen är att vi tillsammans med marknadens

aktörer kan skapa ökade möjligheter till försörjning för många människor.

Men det finns tydliga tecken på att människor med erfarenhet av långvarig arbetslöshet,

sjukdom och funktionsnedsättningar som medför nedsatt arbetsförmåga får

allt svårare att finna fotfäste på den s k marknaden. Samtidigt vet vi av erfarenhet

och genom forskningen att arbete betyder mycket för människor identitet, hälsa

och ekonomisk situation.

I början av år 2010 stod mer än 22 000 östgötar utan ett arbete att gå till. Nästan

lika många som saknade arbete hade sjuk- och aktivitetsersättning. Under 2009

var det mer än 40 000 personer (omräknat till helår) som fick sin försörjning genom

de gemensamma försäkringarna för arbetslösa och sjuka samt genom socialbidrag.

Prognoserna har under året visat på vissa förbättringar och arbetslösheten

har minskat något under våren 2010. Men återhämtningen går långsamt och framför

allt kommer många, många människor att stå utanför arbetsmarknaden de

kommande åren.

För att minska skillnader mellan dem som är inne i arbete och dem som ingenting

hellre vill än att få en meningsfull arbetsträning, praktik och arbete för att helt

eller delvis kunna försörja sig själv, har Regionförbundet Östsam tillsammans

med den sociala ekonomins företrädare tagit initiativ till att genomföra en kartläggning

av den sociala ekonomin i Östergötland. Vi har valt att som ingång till

denna kartläggning att titta lite mer rejält på arbetsmarknaden och på den omfattande

arbetslösheten. Detta samhällsproblem förorsakar stora samhällskostnader,

men de som hamnar i någon form av utanförskap betalar priset på många sätt –

ekonomiskt, socialt, när det gäller fysisk och psykisk hälsa m m.

Förhoppningar finns att den sociala ekonomin ska kunna fylla en ännu större roll

när det gäller människors inträde och återinträde på arbetsmarknaden. I synnerhet

kan arbetsintegrerande sociala företag uppvisa många fördelar som vi vill ta vara

på.

Regionförbundets ambitioner är i första hand att svara för en pedagogisk insats

genom att beskriva problemet med utanförskap och arbetslöshet samt att göra fenomenet

social ekonomi mer synligt, accepterat och identifierat som ett viktigt

verktyg för att lösa problemen med en allt för omfattande arbetslöshet.

Regionförbundet Östsam består av 14 fullvärdiga medlemmar; 13 kommuner och

Landstinget i Östergötland. Regionförbundet har de senaste åren också öppnat upp

för att ge Tranås kommun i Jönköpings län och Västerviks kommun i Kalmar län,

möjlighet att följa Regionförbundets arbete. Arbetet bedrivs i nära samarbete med

medlemmarna och det här sammanhanget, utredningen om och kartläggningen av

den sociala ekonomin utgör inget undantag. Kommunerna har medverkat i processen

på olika sätt och de förslag som utredningen lämnar har både tillkommit i dialog

med kommunrepresentanter och förankrats via dessa.


Rapporten har skrivits av Sven-Inge Arnell, som fått uppdraget att svara för kartläggningen

av den sociala ekonomin i Östergötland. För innehållet svarar författaren.

I den slutliga rapporten presenteras förslag som tagits fram tillsammans med

den för uppdraget tillsatta styrgruppen från Regionförbundet och kommunerna i

regionen.

Peder Rehnström

Regiondirektör


Innehållsförteckning

Sammanfattning ....................................................................................................... 1

Kostnaderna är enorma – mellan 10 och 20 miljarder ......................................... 1

Målgruppen för att lämna bidragsberoende är enormt stor .................................. 2

Marknaden kan inte och kommer inte att lösa problemet .................................... 2

Risken är stor att många fler personer hamnar i ett långvarigt utanförskap ........ 3

Östergötland saknar inte utmaningar – men kanske lösningar? .......................... 3

Det är viktigt att alla aktörer bidrar med det man kan ......................................... 3

Kartläggningen vill bidra till att sprida kunskaper om den sociala ekonomin .... 4

Social ekonomi omfamnas av alla partier ............................................................ 4

Ett drygt tiotal arbetsintegrerande sociala företag kan bli dubbelt så många på

kort sikt ................................................................................................................ 5

Sociala företag skapar uppenbara sociala och samhällsekonomiska vinster ....... 5

Föreningslivet skulle kunna anställa dubbelt så många som idag ....................... 6

Det fortsatta arbetet och jakten på en östgötamodell ........................................... 7

1 Inledning ............................................................................................................... 8

1.1 Syften ............................................................................................................. 9

1.2 Mål ................................................................................................................. 9

1.3 Uppdraget och utredningen .......................................................................... 10

1.4 Arbetsformer ................................................................................................ 10

1.5 Avgränsningar .............................................................................................. 11

1.6 Om rapportens upplägg ................................................................................ 11

DEL 1: SOCIALA EKONOMIN I ETT OMVÄRLDSPERSPEKTIV ................. 13

2 Den sociala ekonomin och arbetsmarknaden ...................................................... 14

2.1 Den sociala ekonomin och arbetsmarknaden ............................................... 14

2.2 Arbetsintegrerande sociala företag .............................................................. 16

2.2.1 Sociala arbetskooperativ ....................................................................... 17

2.2.2 Personalkooperativ ................................................................................ 17

2.2.3 Ideella verksamheter ............................................................................. 17

2.2.4 Lokala gemenskapsföretag ................................................................... 17

2.2.5 Andra indelningsgrunder ...................................................................... 18

2.2.6 Verksamheter inom arbetsintegrerande sociala företag ........................ 19

2.2.7 Vinster med arbetsintegrerande sociala företag .................................... 19

2.3 Arbetsmarknaden idag och imorgon ............................................................ 21

2.3.1 Östgötaregionen 2020 - regionalt utvecklingsprogram ........................ 21

2.3.2 Statistiska Centralbyrån (SCB) ............................................................. 22

2.3.3 Arbetsförmedlingen (AF) ..................................................................... 23

2.3.4 Alster från forskning och fält ................................................................ 29

2.3.5 Framtidens arbetsmarknad .................................................................... 34

2.4 Behov av medicinering ................................................................................ 36

Globaliseringsrådets slutrapport Ds 2009:21 ................................................. 37

Riktade insatser .............................................................................................. 37

Vad fungerar bättre respektive sämre? .......................................................... 39

Övrigt ............................................................................................................. 40

2.5 Sammanfattning ........................................................................................... 41

3 Omvärld .............................................................................................................. 43

3.1 Sociala företag i andra länder ...................................................................... 43

3.1.1 Storbritannien ........................................................................................ 44


3.1.2 Italien .................................................................................................... 45

3.1.3 Reflektioner och jämförelser ................................................................ 47

3.2 EU och den sociala ekonomin ..................................................................... 48

3.3 Staten och den sociala ekonomin ................................................................. 50

3.3.1 Tillväxtverket ........................................................................................ 52

3.3.2 Statens Offentliga Utredningar (SOU) m fl .......................................... 52

3.3.3 Arbetsförmedlingen (AF) ..................................................................... 53

3.4 Svenska regioner och den sociala ekonomin ............................................... 54

3.4.1 Region Skåne ........................................................................................ 55

3.4.2 Stockholms län ...................................................................................... 55

3.4.3 Region Västra Götaland ........................................................................ 56

3.5 Kommunerna och den sociala ekonomin ..................................................... 58

3.6 Sammanfattning ........................................................................................... 59

DEL 2: KARTLÄGGNINGEN ............................................................................. 61

4 Inventeringar och beskrivningar ......................................................................... 62

4.1 Arbetsintegrerande sociala företag i Östergötland ....................................... 64

4.1.1 Kooperativet Moroten i Vadstena ......................................................... 65

4.1.3 Borensbergs Fritid och Turism ............................................................. 70

4.1.4 Kooperativet Grenverket i Motala ........................................................ 72

4.1.5 Koop S i Linköping ............................................................................... 74

4.1.6 Arbetskooperativet Ryd, Linköping ..................................................... 77

4.1.7 Kooperativet Optima i Norrköping ....................................................... 79

4.1.8 Cityfiske i Norrköping .......................................................................... 81

4.1.9 Kooptjänst ............................................................................................. 84

4.1.10 Återvinningen i Söderköping .............................................................. 87

4.1.11 Gröna Grenar, Vikbolandet ................................................................. 89

4.2 Sociala företag på G ..................................................................................... 91

4.2.1 Cumulus, Högby Gård, Motala ............................................................. 92

4.2.2 Pågående projekt med inriktning mot arbetskooperativ ....................... 94

4.3 Företagen som försvann ............................................................................... 97

Utvecklings- och Lärcentrum i Hävla ekonomisk förening/Idésmedjan ....... 97

RSMH i Norrköping – kooperativet Möt Världen ......................................... 99

Nodak i Norrköping ....................................................................................... 99

Övriga erfarenheter ...................................................................................... 100

4.4 Samarbets- och stödstrukturer i Östergötland ............................................ 101

Se Upp .......................................................................................................... 101

Coompanion ................................................................................................. 101

Kooptjänst .................................................................................................... 102

PLUS ............................................................................................................ 102

Nätverk ......................................................................................................... 102

Serus ............................................................................................................. 103

Nationella aktörer ........................................................................................ 103

Vad är det som saknas i Östergötland? ........................................................ 103

4.5 Omfattningen av den sociala ekonomin ..................................................... 104

4.5.1 Kartläggning av den sociala ekonomin - PLUS .................................. 105

4.5.2 Exemplet idrottsrörelsen ..................................................................... 109

4.5.3 Exemplet Stadsmissionen ................................................................... 111

4.5.4 Exempel på andra aktörer inom den sociala ekonomin ...................... 115

4.6 Samhall AB i östgötaregionen ................................................................... 121

4.7 Sammanfattning ......................................................................................... 123


DEL 3: ANALYSER ........................................................................................... 126

5 Analyser och fördjupande beskrivningar .......................................................... 127

5.1 Statistik – sysselsatta, företag befolkning m.m. ......................................... 128

5.2 Hållbar tillväxt i östgötaregionen .............................................................. 131

5.3 Analys av arbetslöshet och sysselsättning ................................................. 141

5.4 Analys av arbetskraften ............................................................................. 145

5.5 Socioekonomiska analyser – arbetets värde och kostnader för arbetslöshet

m m .................................................................................................................. 152

5.6 Analys av den sociala ekonomins bidrag till en vidgad arbetsmarknad .... 157

5.6.1 Kooperativa erfarenheter .................................................................... 157

5.6.2 Arbetsintegrerande sociala företags möjligheter att bidra till deltagarnas

utveckling ..................................................................................................... 161

5.6.3 De arbetsintegrerande sociala företagen och genus ............................ 161

5.6.4 Fler arbetstillfällen inom social ekonomi ........................................... 163

5.7 Nya uppdrag inom tjänstesektorn och inom varuproduktion ..................... 165

5.8 Hur skapas gynnsamma förutsättningar för de arbetsintegrerande sociala

företagen (ASF)? .............................................................................................. 167

5.9 Sammanfattning ......................................................................................... 171

DEL 4: FORTSATT ARBETE ............................................................................ 174

6 Det här behöver göras! ...................................................................................... 175

Förteckning över tabeller och diagram ................................................................ 178

Bilaga 1. Begrepp relaterade till den sociala ekonomin

Referenser och källor


Sammanfattning

Titeln på denna rapport anger att fortsättningen kommer att handla om samhällsfenomenet

och samhällsproblemet – arbetslöshet för många. Redan i titeln ställs

också en berättigad fråga – finns det arbete för alla? Rapporten ger sitt svar –

NEJ! Rapporten ger mycket påtagliga bilder av en arbetslöshet som drabbar utsatta

grupper på arbetsmarknaden och det finns uppenbara risker att den höga arbetslösheten

för dessa grupper kvarstår även i en stark högkonjunktur. Upprätthållandet

av arbetslinjen är direkt kopplat till trovärdigheten i att det även finns en möjlighet

till egenförsörjning för de svaga grupperna på denna arbetsmarknad. Idag

finns inte sådana jobb för stora grupper av utrikesfödda, personer med kort utbildning,

ungdomar med ofullständiga betyg från grundskola eller som hoppat av

gymnasieskolan, funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga m fl. Utredningen

konstaterar att det i regionen förmodligen finns ett förhållandevis stort antal människor

som inte skulle få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden, ens med ett

100 procentigt anställningsstöd/lönebidrag.

Om dessa människor ska kunna få ett meningsfullt arbete och kunna försörja sig

så måste det utvecklas nya verksamhetsformer. De erfarenheter som har erhållits

från den sociala ekonomin är i det sammanhanget av särskilt intresse. Denna utredning

beskriver vad den sociala ekonomin är, dess utbredning i regionen och

förutsättningarna för att en sådan verksamhetsform ska kunna utvecklas.

Kostnaderna är enorma – mellan 10 och 20 miljarder

Kostnaden för utanförskapet och arbetslösheten är svår att beräkna. Men den här

utredningen har funnit argument för att kostnaden för arbetslösheten uppgår till

minst 10 miljarder kronor per år i Östergötland! Det är sannolikt en lågt beräknad

siffra som inte till fullo fångar inkomstbortfallet för samhället. En approximation

som bygger på Ekonomifaktas beräkningar från 2006 och baserat på förhållanden

mellan direkta och indirekta kostnader samt inkomstbortfall skulle snarare indikera

att bruttokostnaderna handlar om 21 miljarder kronor årligen i regionen. Om vi

skulle kunna omsätta det i real ekonomi och som underlag för tjänster skulle det

betyda nästan 50 000 finansierade jobb.

För den enskilde kan priset också vara mycket högt och socioekonomiska beräkningar

visar på att samhället ofta underskattar den faktiska kostnaden för personer

i utanförskap och arbetslöshet. Med arbetslöshet följer många gånger kostnader

som inte enbart är relaterade till försörjning – socialbidrag, sjukersättning, a-kassa

etc – utan även ökad vårdkonsumtion, ökade kostnader för rättsväsendet och andra

kostnader som hamnar på det offentligas många olika utgiftskonton. Man kan och

ska anlägga ett folkhälsoperspektiv på detta. Insatser för att minska detta slöseri

med människors resurser att arbeta förebyggande för att undvika hälsorisker men

det är även ett utmärkt sätt att minska vårdkostnader. Det finns ett tydligt incitament

att använda mer offentliga medel för att förebygga att sådana kostnader uppstår

t ex genom att stimulera till olika typer av ökad integration, företagande m.m.

Problemet är att investeringarna först ska finansieras innan man kan hämta hem

avkastningen i form av minskande kostnader. På det sättet skiljer sig inte investeringar

i människor från de investeringar vi gör i infrastruktur eller inom företag.

1


Ekvationen borde vi lösa, för i princip är allt förebyggande arbete inom detta område

oerhört samhällsekonomiskt lönsamt! Ett långvarigt utanförskap med tillkommande

problem kommer dessvärre generera samhällskostnader på mångmiljonbelopp.

(läs mer i kapitel 5)

Samhällets kostnader kan även taxeras i ett mer segregerat samhälle där riskerna

ökar för motsättningar mellan olika grupper. Marginaliseringen kan styra människor

bort från deltagande även i demokratiska processer. Wilkinson och Pickett

har i sin forskningsgenomgång i boken Jämlikhetsanden pekat på sambandet mellan

ojämlikhet och en rad förluster för samhället. I ojämlika samhällen har människor

i genomsnitt kortare livstid, fler självmord, fler mord och brott begås, och

kommer jämförelsevis sämre ut nästan alltid och på nästan alla områden. Och det

drabbar hela samhället, inte bara de som är mest utsatta. Kort sagt; alla riskerar att

bli förlorare i ett samhälle där klyftorna ökar och utanförskapet är stort.

Målgruppen för att lämna bidragsberoende är enormt stor

Fler än 40 000 personer i Östergötland var i fjol arbetslösa, hade sjukersättning

eller levde på andra bidrag! På helårsbasis var nästan 14 000 personer arbetslösa

eller i arbetsmarknadsåtgärder. Med samma sätt att räkna var nästan 20 000 personer

heltidsinskrivna på Försäkringskassan med sjuk- eller aktivitetsersättning.

Tillsammans motsvarar det hela befolkningen i en medelstor svensk stad (för en

fylligare beskrivning läs sidorna 127 och 151).

Långt över 10 procent av de i arbetsför ålder är inte inne på arbetsmarknaden!

Under 2010 har över 20 000 personer varit arbetslösa och allt fler är långvarigt

arbetslösa. Även om något fler kommit i arbete är arbetslösheten väldigt stor och

riskerar att bita sig fast på en allt högre nivå efter varje konjunkturnedgång.

Paradoxalt nog finns det gott om arbetsuppgifter och behov att tillgodose som vi

inte har ”råd” att utföra, inte minst inom den offentliga sektorn.

Marknaden kan inte och kommer inte att lösa problemet

Slutsatsen efter genomgångna forskningsrapporter, regeringens vårproposition,

studier i och av verkligheten och mycket annat blir att: Ingenting talar för att enbart

den s k marknaden kommer att klara av att åstadkomma det vi genom decennier

kallat för full sysselsättning! Även med en mycket starkare konjunktur än vad

som kunde prognostiseras bara för några månader sedan kommer många med utländsk

härkomst, kortutbildade, ungdomar utan avgångsbetyg, personer med sociala

och medicinska problem med flera kommer inte av egen kraft att klara att hitta

egen försörjning via arbete. Det gäller även många andra personer på arbetsmarknaden.

Den generationsväxling som nu pågår på arbetsmarknaden med många avgångar

för personer födda på 1940-talet kommer att öppna en hel del dörrar, både för de

som är välutbildade och de med kortare utbildning. Men vi kommer snarare att ha

kompetensbrist än arbetskraftsbrist, så vi kommer med andra ord inte få den balans

som alla önskar på arbetsmarknaden genom de många pensionsavgångar som

väntar de kommande åren. Matchningsproblematiken mellan arbetssökande och

lediga jobb förefaller vara relativt svårare i Östergötland än i andra regioner.

2


Den allt ljusare konjunkturen bidrar till att fler jobb skapas och antalet sysselsatta

ökar. Samtidigt ökar antalet personer som ingår i arbetskraften. Det bidrar till att

den höga arbetslösheten kvarstår.

Risken är stor att många fler personer hamnar i ett långvarigt

utanförskap

Stora grupper kommer inte in på arbetsmarknaden idag. Dessutom finns det tydliga

indicier och belägg för att antalet personer som hamnar utanför den ordinarie

arbetsmarknaden blir fler och fler efter varje ekonomisk kris och nedgång som det

svenska samhället går igenom. Rationalisering, utsortering, selektering, diskriminering,

svårigheter att komma tillbaka efter långvarig arbetslöshet eller sjukdom

är beskrivningar som kommit fram i underlaget till denna rapport. Marginaliseringen

har ökat de senaste 20 åren. Det är också så att gruppen som befinner sig

utanför arbetsmarknaden allt mer kommit att likna gruppen som har arbete. Ett

exempel är att antalet arbetslösa akademiker också är, för svenska förhållanden,

en mycket stor grupp år 2010. Det förefaller även vara mer eller mindre stigmatiserande

att vara långvarigt arbetslös. För denna grupp är det statistiskt mycket

svårare att hitta nya jobb än för personer med relativt kort arbetsfrånvaro. Arbetsförmedlingens

egna analyser visar på att gruppen med långa inskrivningstider

ökar mellan 2008-2011 med 40-50 000 personer i landet. Dessutom tillkommer

under 2010 ca 40 000 personer genom den förändrade sjukförsäkringen, som tidigare

funnits inom Försäkringskassans sjukförsäkring 1

. Vi är långt från målen om

full sysselsättning och vägen dit följaktligen lång och utmanande. (läs mer i kapitel

2)

Östergötland saknar inte utmaningar – men kanske lösningar?

Östergötland är en region som har många fördelar när det gäller boende, fritidsliv,

geografiskt läge, kommunikationer, arbetsmarknad, utbildning, forskning m m.

Men det finns också en mycket tydlig s k nersida, som mer och mer kommit att

uppmärksammas genom dess uttryck och råmärken bestående av relativt låg förvärvsfrekvens

och färre sysselsatta, många arbetslösa och ett stort antal personer

som har sjuk- och aktivitetsersättning. Det innebär betydande risker för utanförskap

för många människor och svårigheter att hitta in på eller tillbaka till arbetsmarknaden.

Nationellt sett har regionen haft svårt att klara omställningen från ett

traditionellt industrisamhälle till ett modernt globaliserat kunskapssamhälle. Vi

har färre företag, startar färre nya företag, är inte lika välrepresenterade i nya

branscher som växer jämfört med riket och har dessutom svårt med att hitta rätt

arbetskraft/kompetens till vissa jobb. (Det här beskrivs mer utförligt i kapitel 5).

Det behövs därför insatser på en rad områden för att vända den här utvecklingen.

Det är viktigt att alla aktörer bidrar med det man kan

En förutsättning för att utvecklingen ska bli mer positiv är att alla aktörer inom

alla sektorer bidrar med det man kan. Vi behöver hitta kreativa åtgärder för att

minska utanförskapet och skapa fler jobb. Ett medel för detta är – även om detta

verktyg har sina begränsningar – satsningar inom det som kallas den sociala ekonomin.

Rapporten handlar därför om frågor om och i vilken mån den sociala eko-

1 AF: Regionala arbetsmarknadsutsikter våren 2010. Ura 2010:4

3


nomin kan bidra till mänskliga och samhälleliga värden för att klara att få fler

människor i arbete, praktik och arbetsträning. Svaret är tveklöst ja! Men det är

ingen s k quick fix utan det behövs ett målmedvetet, långsiktigt partnerskap mellan

offentliga och privata aktörer som involverar företrädare för den sociala ekonomin

för att åstadkomma resultat som tillsammans med insatser inom andra områden

kan förbättra för många människor som inte kommit in på arbetsmarknaden.

Kartläggningen vill bidra till att sprida kunskaper om den sociala

ekonomin

Den här kartläggningen har som ambition att öka kunskaperna om den sociala

ekonomin i Östergötland. Begreppet den sociala ekonomin är delvis svårfångat

och många aktörer saknar en övergripande bild av vad sociala ekonomin är, vad

det kan vara och hur den kan bidra till ett minskat utanförskap i regionen. Med

ökade kunskaper om den sociala ekonomins bidrag till vårt välfärdssamhälle hoppas

vi att acceptansen för arbete och företagande inom denna, ibland kallat den

tredje sektorn, successivt ska öka och att alla aktörer bidrar till att främja ett växande

inom den sociala ekonomin. (se även kapitel 2)

Social ekonomi omfamnas av alla partier

Den dåvarande regeringen tog 1999 fram följande definition på vad den sociala

ekonomin är: ”Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt

har samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt

fristående från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter

bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande

sammanslutningar. Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta

eller medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft.”

Traditionellt kan man indela samhällets sektorer i tre delar: privat, offentlig och

social, där social ekonomi ses som ett komplement till övriga aktörer på marknaden.

På liknande sätt kan den sociala ekonomin delas in i ovan nämnda delar, där

man kanske främst kan skilja på de delar som är inriktade på frivillig- och volontärinsatser

som inte i första hand handlar om att skapa arbete och praktik åt arbetslösa,

och de verksamheter som bedriver näringsverksamhet som ett medel för att

skapa arbete och möjligheter till arbetsträning och praktik. Den senare delen,

främst genom de arbetsintegrerande sociala företagen, har varit kartläggningens

huvudfokus.

Regeringen har under 2010 kommit med en handlingsplan för att främja framväxten

av fler arbetsintegrerande social företag (ASF). Ett sådant företag kännetecknas

av att det

− har ett övergripande ändamål att integrera människor som har stora svårigheter

att få och/eller behålla ett arbete, i arbetsliv och samhälle

− skapar delaktighet för medarbetarna genom ägande, avtal eller på annat väl

dokumenterat sätt

− i huvudsak återinvesterar sina vinster i den egna, eller liknande verksamheter

− är företag som är organisatoriskt fristående från offentlig verksamhet

4


Viktiga aktörer som Tillväxtverket, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan

har i uppdrag att främja framväxten av fler arbetsintegrerande sociala företag. Det

legitimerar företagsamheten inom den sociala ekonomin och dess betydelse för att

lösa problem som inte andra aktörer på arbetsmarknaden gör, i varje fall inte lika

konsekvent och med samma omfattning. På detta sätt är ASF tillsammans med

Samhall AB mycket viktiga för personer som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden.

Det är oftast mycket framgångsrikt om privata företag använder sig

av de stödformer som finns för anställningar av utsatta på arbetsmarknaden. Men

hittills har det skett i alldeles för liten utsträckning.

Ett drygt tiotal arbetsintegrerande sociala företag kan bli dubbelt

så många på kort sikt

I Östergötland finns det ett drygt 10-tal sådana företag och tillsammans med företag

som definitionsmässigt uppfyller nästan alla krav uppgår antalet anställningar

till drygt 110 och praktikplatser till 370. Enligt vår utredning finns det goda förutsättningar

att dubbla detta om aktörerna verkar målmedvetet och långsiktigt för att

skapa en god jordmån för dessa och tillkommande företag.

Erfarenheter från andra länder visar att arbetsintegrerande sociala företag kan användas

i mycket större omfattning, något som indikerar att vi i Sverige skulle

kunna få många fler företag av den här karaktären om insatser görs nationellt,

regionalt och lokalt. (Läs mer om några andra länder i kapitel 3).

Sociala företag skapar uppenbara sociala och samhällsekonomiska

vinster

Det finns en uppenbar s k vinna-vinna-situation med att stimulera framväxten av

nya ASF:s. Till de uppenbara fördelarna hör att företagen verkar lokalt, vidgar

arbetsmarknaden genom att integrera utsatta människor i arbete, arbetsträning och

praktik, plöjer ner sina vinster i fler arbetstillfällen, kompletterar det offentliga

och privata näringslivet, erbjuder tjänster och varor som ingen annan tillhandahåller,

motverkar svartjobb och ekonomisk brottslighet, samt bygger på en värdegrund

som ser, bekräftar och utvecklar människor. (se avsnitt 2.2.7)

Socioekonomiska bokslut som gjorts på bl a Koop M i Vadstena visar att de samhällsekonomiska

vinster för ett enda kooperativ uppgår till mellan 3-4 miljoner

kronor. Liknande analyser som gjorts av Bastakooperativen pekar på att samhällets

vinster är mycket stora för individer som haft omfattande missbruksproblem

och varit kriminella.

För att vara lite provokativ skulle vi kunna hävda: det bästa sättet som vi känner

till idag för att minska utanförskapet i samhället är att lägga mer produktion i

företag som har denna inriktning! Då skulle andelen personer med olika former

av nedsatt arbetsförmåga som har anställning öka kraftigt. Men det är å andra sidan

inget som kan göras lättvindigt, kortsiktigt eller oreflekterat och vi är inte ute

efter att provocera utan få så stor uppställning som möjligt bakom satsningar på

fler arbetsintegrerande sociala företag i regionen.

Kritiska frågor är huruvida det uppstår en undanträningseffekt av arbetstillfällen

som skulle kunna uppstå i andra sammanhang och om ASF:s konkurrerar på

5


orättvisa villkor t ex genom låga priser, höga lönesubventioner m m. Det finns

väldigt få belägg för att det är så med de företag som idag är igång i Östergötland.

Arbetsintegrerande sociala företag följer kollektivavtalet och betalar ut vanliga

löner. Man måste vidare jobba efter vanliga marknadsvillkor, precis som vilket

annat företag som helst. Låt oss slå fast att arbetsintegrerande sociala företag också

är företag som måste gå med vinst för att överleva. För att göra det kan man

tvingas konkurrera om de uppdrag som finns. Men huvudprincipen är att ASF

försöker undvika att konkurrera med redan befintliga företag. Det är dock oundvikligt

att flera företag jobbar inom branscher som företagsservice, lokalvård,

park- och trädgårdsskötsel, hushållsnära tjänster m m. Oftast går ASF:s in i nischer

som ingen annan verkar i, arbetar som underleverantör till kommunen eller

företag, konkurrerar med kvalitet och inte med prisinstrumentet. Det kan finnas

marknads- och konkurrensfördelar som ligger i att många tycker att företagsidén

är sympatisk och där man vill stödja genom order och samverkan. En förutsägelse

är också att offentliga myndigheter i högre utsträckning kommer att använda sociala

kriterier i upphandlingar som gynnar de företag som t ex anställer långtidsarbetslösa.

Det kommer att gynna fler arbetsintegrerande sociala företag.

Privata företag är generellt sätt i betydligt mindre omfattning intresserade av att ta

emot personer med lönebidrag, nyanställningsbidrag eller utvecklingsanställning,

trots att det står alla fritt att göra det! I mån det är en konkurrensfördel så kan vi

bara konstatera att det finns massor av arbetslösa personer som är berättigade till

olika former av anställningsstöd som bara önskar att de fick jobba i privata företag!

Men det vore naivt att tro att det inte finns faktiska skäl för varför företagen

inte anställer personer med någon form av utsatthet i den utsträckning som vore

önskvärt. Ett problem sägs vara att kunskaperna om lönebidrag är otillräckliga,

andra att riskerna för arbetsgivare är för stora med att anställa personer med som

varit borta från arbete länge och det finns säkert fler anledningar. Det vore därför

angeläget att komplettera den här kartläggningen med en undersökning om varför

företagen i Östergötland inte anställer personer med rätt till olika bidrag respektive

lönesubventioner och likaså svarar på frågan hur företagen anser att man kan ta

ett större socialt ansvar. Swedbanks initiativ för Unga Jobb är ett exempel på initiativ

som tagits för att minska utanförskapet. Ambitioner att utveckla konceptet

CSR (Corporate Social Responsibility) eller på svenska Företagens ansvar i samhället

är en idé om att företag ska ta ansvar för hur de påverkar samhället, både ur

ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt perspektiv. I idéns förlängning har en

ISO-standard – ISO 26 000 - kommit fram som vägledning för företagens sociala

ansvar.

Föreningslivet skulle kunna anställa dubbelt så många som

idag

Inom övriga delar av den sociala ekonomin skulle också antalet anställda t ex

inom idrottsföreningar, kultur- och handikapporganisationer kunna utökas med 3-

400 tjänster om ytterligare bidrag erhålls för att kunna anställa personer. Behoven

är många, arbetsuppgifterna meningsfulla, anställningsbara personer finns, men

finansiering saknas. Denna del av den sociala ekonomin bidrar till att det sociala

kittet eller det sociala kapitalet i ett samhälle stärks samtidigt som det finns klara

folkhälsovinster med om den här sektorn kan erbjuda mer social fostran för barn

och unga, upplevelser, aktiviteter, umgänge och möten mellan människor och det

har enligt t ex Robert Putnams forskning starkt samband med vilket förtroende

6


och vilken tillit som byggs upp inom ett samhälle. I förlängningen är det också

grunden för hur vi skapar välstånd genom att utveckla verksamheter och göra affärer

tillsammans.

Det är en utmaning för regionens alla aktörer att också här finna en Östgötamodell

som ger bidrag till förenings- och kulturliv och anställningar till personer med

olika former av arbetshinder. (läs mer i avsnitt 4.5.2)

Det fortsatta arbetet och jakten på en östgötamodell

Så långt kan vi konstatera att vi har ett omfattande behov av att hitta nya lösningar

för att få in flera personer på arbetsmarknaden. Regeringen och många andra ser

arbetsintegrerande sociala företag som ett verktyg för att åstadkomma en förbättring

för många utsatta människor. Men för att det ska kunna bli fler arbetsintegrerande

sociala företag måste vi förbättra förutsättningar för att sådana företag ska

kunna etablera sig och växa. Åtgärder för att komma till rätta med det handlar

med största sannolikhet om:

− ökade kunskaper om arbetsintegrerande sociala företag (ASF)

− bättre möjlighet att ge starthjälp till ASF

− fler projekt som startar med sikte på att bilda ASF

− finansieringsmöjligheter för företagen

− en samverkan mellan olika aktörer på offentliga och privata sektorn som

inkluderar den sociala ekonomins företrädare som kan bli ett gemensamt

partnerskap i regionen

− att hitta en östgötamodell för utveckling av den sociala ekonomin i allmänhet

och de arbetsintegrerande sociala företagen i synnerhet

Läs mer om vad som behöver göras på nationell nivå, regional nivå och lokal nivå

i avsnitt 5.8. En östgötamodell finns än så länge enbart som några tänkbara byggstenar

i en sådan konstruktion. Den här kartläggningen görs nämligen i två steg.

Det första steget är att sammanställa bakgrunder, fakta, beskrivningar och analyser

av vad den sociala ekonomin kan åstadkomma. I det senare ingår en tankebas

för vad som kan göras på EU-nivå, nationellt, regionalt och lokalt. Med det som

grund ska materialet presenteras för regionfullmäktige under september 2010 och

processas vidare med viktiga aktörer för att i steg 2 fånga ett antal förslag som kan

göra skillnad när det gäller att stödja den sociala ekonomin som en resurs för ett

minskat utanförskap, ökat antal arbeten och platser för arbetsträning/praktik och

då i synnerhet hur regionen kan jobba tillsammans med de arbetsintegrerande sociala

företagen för att skapa en vidgad arbetsmarknad för personer som har extra

svårt att återinträda eller etablera sig på arbetsmarknaden.

Initiativet till kartläggningen har tagits av Regionförbundet Östsam och utredningen

har gjorts av Sven-Inge Arnell. En styrgrupp bestående av Lelle Karlsson

och Caroline Unéus från Regionförbundets styrelse har tillsammans med regiondirektör

Peder Rehnström lett arbetet. Till styrgruppen har knutits sakkunniga i form

av Gordon Hahn, Serus och Kjell Eriksson, Coompanion, båda med omfattande

kunskaper om den sociala ekonomin.

7


1 Inledning

Den här utredningen försöker fånga en av de viktiga framtidsfrågorna för regionens

utveckling, nämligen att hitta åtgärder för att minska utanförskapet och vidga

arbetsmarknaden för dem som har en svag förankring på denna marknad. I inledningen

av år 2010 var över 22 000 östgötar arbetslösa och prognosen från Arbetsförmedlingen

(AF) pekade inledningsvis på att det först i slutet på året som vi

skulle kunna se en minskning av arbetslösheten. Många grupper har drabbats hårt

av den senaste krisen, som exempel kan nämnas att ungdomar mellan 18-24 år fått

allt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. På orter som Boxholm, en traditionell

brukskommun, gick var fjärde ung arbetslös i början av 2010. På många

andra orter är det svårt för ungdomar. Men självklart har arbetslösheten slagit hårt

mot andra grupper i vår region. Som vi kommer att visa i rapporten ställs det allt

högre krav på utbildning på arbetsmarknaden och AF gör egna analyser på nationell

nivå som pekar på att de som varit långvarigt utanför arbetsmarknaden kommer

att öka från 2 % till 3 % av arbetskraften. Fram till 2011 beräknas gruppen

med långa inskrivningstider öka med 40-50 000 personer (basår 2008).

Allt eftersom året framskridit har prognoserna blivit allt bättre när det gäller statens

ekonomi, vilket också gäller för många kommuner och företag, som medfört

en viss ljusning även på arbetsmarknaden. Men i juni 2010 var siffrorna marginellt

bättre, strax under 21 000 arbetslösa i Östergötland, vilket var närmare 3 000

fler än motsvarande period 2009. Lägger vi till personer som försörjs av socialförsäkringssystemet

och socialbidrag gäller det sammanlagt över 40 000 östgötar

2009 och sett över en tioårsperiod så har det varit lika många eller fler. Det betyder

att många människor riskerar att hamna utanför både arbetsmarknaden och

övrigt samhällsliv.

Alla länets kommuner söker lösningar på detta stora samhällsproblem. Ett verktyg

som kan användas mer konsekvent är arbetsintegrerande sociala företag. Verksamheter

inom den sociala ekonomin har visat sig ha en stor potential att utvidga

arbetsmarknaden i synnerhet för personer som befinner sig långt från arbetsmarknaden.

I sociala företag i regionen och i Sverige ges arbete och arbetsträning/praktik

åt tusentals människor, många med arbetshinder av något slag. Tendensen är

att antalet sociala företag ökar och den här utredningen ska också försöka beskriva

hur samverkan mellan offentliga och privata aktörer på arbetsmarknaden kan stimulera

och utveckla förutsättningarna för de sociala företag som finns idag och de

som kan starta i framtiden.

För Regionförbundets Östsams del finns höga ambitioner för regionens utveckling,

som bland annat speglas i den regionala utvecklingsplanen (RUP 2020). I

planen finns ett antal utvecklingsstrategier som berör den sociala ekonomins aktörer

t ex där den sociala ekonomin kan bidra till att utveckla nya lösningar som

alternativ till offentligt driven service i traditionell form och differentiera arbetsmarknaden.

Inledningsvis kan också konstateras att kunskaperna om den sociala ekonomins

utbredning och omfattning i regionen är förhållandevis okänd. Det finns behov av

att både förklara fenomenet social ekonomi i allmänhet och arbetsintegrerande

sociala företag i synnerhet. Men också att beskriva de företag som finns idag samt

8


vilka möjligheter och begränsningar som kan skönjas. Arbetsmarknadsproblematiken

är en komplex fråga och vi gör genom utredningen ett försök att ringa in på

vilket sätt och till vilken omfattning den sociala ekonomin är en del av lösningen

på problematiken.

Hur ser då förutsättningarna ut för att den sociala ekonomins företrädare ska kunna

spela ännu mer väsentliga roller? En del av svaret ges i rapporten och dess förslag

till utveckling av den sociala ekonomin i regionen. Det finns många delar

som berör de sociala företagens egna behov och önskemål för att kunna växa,

”knoppas av” och för att bilda nya arbetskooperativ. Men förslagen tar också sikte

på att belysa vad arbetsförmedlingar, kommuner, Regionförbundet Östsam tillsammans

med företrädare för den offentliga och privata sektorn kan göra. Många

av åtgärderna måste verka under lång tid för att ge goda utvecklingsmöjligheter.

1.1 Syften

Det finns några syften med denna kartläggning som framför allt ska framhållas:

− Det primära syftet med utredningen beskriva hur verksamheter inom social

ekonomin kan erbjuda alternativa vägar till meningsfull arbetsträning och

praktik som leder till egen eller delvis egen försörjning. I och med detta

läggs utredningens huvudsakliga fokus på arbetsintegrerande sociala företag.

− Men det handlar även om att få djupare kunskaper om den sociala ekonomin

och dess betydelse som komplement till kommuners välfärdstjänster

och det samlade näringslivet

Till det kan läggas ett tredje syfte som handlar om att lägga fram förslag till

Regionförbundet Östsams fortsatta politiska hantering av denna viktiga fråga.

Efter hand som arbetet fortskridit har allt mer kommit att handla om arbetsmarknaden,

arbetslösheten och samhällets utmaningar för att lösa problematiken.

1.2 Mål

Från Regionförbundets håll har det särskilt framhållits att en viktig del av detta

utredningsprojekt är att bereda vägen för en fortsatt utveckling av den sociala

ekonomin i regionen. Det har formulerats på följande sätt:

Östergötland ska inta en ledande position i landet när det gäller att erbjuda personer

som står långt från arbetsmarknaden en meningsfull sysselsättning 2

och

möjlighet till egen eller delvis egen försörjning med stöd av verksamheter inom

eller tillhörande den sociala ekonomin

Denna höga målsättning öppnar upp för att finna möjligheter att tillsammans med

kommunerna, den sociala ekonomins företrädare och Europeiska socialfonderna

(ESF) genomföra utvecklingsprojekt under de avslutande åren av denna planperiod,

d v s till och med 2013.

2 Här används begreppet sysselsättning synonymt med arbetsträning och praktik

9


1.3 Uppdraget och utredningen

Uppdraget har förankrats i Regionförbundets styrelse, men formellt getts av regiondirektör

Peder Rehnström till Sven-Inge Arnell. Arnell har under 2010 gjort

denna utredning som huvudsakligen är kartläggning av den sociala ekonomin i

regionen. Organisatoriskt leds arbetet av en styrgrupp med bestående av Caroline

Unéus (M) och Lelle Karlsson (V) och regiondirektör Peder Rehnström. Till styrgruppen

har även adjungerats expertis i form av Kjell Eriksson, verksamhetsledare

vid Coompanion i Östergötland och Gordon Hahn, verksamhetsledare för SE-

RUS (Social Ekonomi och Regional Utveckling i Skandinavien).

I uppdraget framkommer ytterligare ett antal viktiga faktorer som utredningen ska

ge svar på. Utredningen ska

− belysa i vilken mån verksamheterna är anpassade för både män och kvinnor

− i det avseendet också belysa om det svarar mot mäns och kvinnors preferenser

när det gäller arbete, yrkesval eller typ av produktion

− ta fram beslutsunderlag för politikers agerande för att utveckla den del av

sociala ekonomin som arbetar med att skapa meningsfull sysselsättning

och ökade möjligheter till egen försörjning för de som står långt från den

reguljära arbetsmarknaden

1.4 Arbetsformer

Utredningsarbetet startades under november-december 2009 med en omfattande

litteraturstudie av vad som skrivits om den sociala ekonomin. Av källförteckningen

i slutet på rapporten framgår att det finns ett omfattande material som utkommit

de senaste 10 åren och som speglar framväxten av den sociala ekonomin. En

del av detta material är sammanfattat och återfinns i del 1 och del 2 av rapporten.

En projektplan togs fram till styrgruppens första möte i december 2009 och i stora

drag har den följts under arbetets gång.

Styrgruppen har haft 6 möten under perioden 18 december, 2009 till och med den

30 augusti 2010. Minnesanteckningar har skrivits vid samtliga möten. En studieresa

genomfördes den 31 maj – 1 juni 2010 till Göteborg, då ett arbetsintegrerande

socialt företag (Le Mat) besöktes och möten genomfördes med företrädare för

Västra Götalandsregionen samt Coompanion och VägenUt-kooperativen. Vid

styrgruppens möten har inledningsvis uppdraget preciserats och upplägget av arbetet

formats. Det har varit viktigt för styrgruppen att i så stor utsträckning involvera

alla 13 kommunerna i regionen i arbetet och även företrädare för den sociala

ekonomin.

Efter hand som utredaren rapporterat om hur processen framskridit och utredningsmaterial

presenterats har styrgruppen analyserat dels materialet i sig och de

tankar, idéer och förslag som kommit fram från olika håll.

En internationell konferens anordnades den 22 april i Norrköping av Partnerskapet

för lokal utveckling och social ekonomi (PLUS).

10


Samtliga kommuner ombads utse kontaktpersoner för projektet. Utredaren har

besökt samtliga kommuner och intervjuat kommunrepresentanterna och i vissa

kommuner även andra representanter. Besöksrundan genomfördes i januari och

februari 2010.

Besök på arbetsintegrerande sociala företag i regionen har genomförts i viss utsträckning

under arbetets gång. Likaså har utredaren medverkat både vid de vid

nätverksträffar som Coompanion håller i för de sociala företagen i regionen och

de nätverksträffar som anordnats för samma målgrupp i hela i Östra Mellansverige.

1.5 Avgränsningar

Den sociala ekonomin är omfattande och består av såväl stiftelser, föreningar,

kooperativ av olika slag som producentkooperativ, konsumentkooperativ likväl

som föräldra- och personalkooperativ. Det innebär att verksamheten är väldigt

omfattande. Till delar beskrivs detta i rapporten, men styrgruppen har i första

hand avgränsat och fokuserat arbetet på det som brukar kallas arbetsintegrerande

sociala företag. Vi återkommer till vad det är i kapitel 2.

1.6 Om rapportens upplägg

Med utgångspunkt från uppdraget formulerades inledningsvis en projektplan, som

består av fyra delar:

1. definition av begreppet och avgränsningar

2. beskrivningar av verksamheter inom den sociala ekonomin som har syfte

som stämmer med projektets syften och mål inklusive förekomst i regionens

kommuner

3. en analys av verksamheternas förmåga att erbjuda meningsfull arbetsträning

och praktik för att förflytta individer närmare den reguljära arbetsmarknaden

4. förslag till hur den sociala ekonomin kan utvecklas i regionen

I kapitel 2 gås den första punkten igenom. Vad är den sociala ekonomin och varför

har vi koncentrerat oss på de sociala företagen som vi kallar arbetsintegrerade?

I kapitlet ges också bilder av hur arbetsmarknaden ser ut idag och vad vi med någon

säkerhet kan säga om framtiden. Kapitlet visar på svårigheterna att hitta

marknadslösningar för alla personer som står utanför arbetsmarknaden. I Sverige

har vi högre arbetslöshet för ungdomar och utlandsfödda än i många andra jämförbara

länder. Men också funktionshindrade med arbetsnedsättningar, korttidsutbildade,

människor som har eller är långtidsarbetslösa eller sjukskrivna har mycket

svårt att hitta arbetstillfällen, även när konjunkturerna är goda. Från och med

detta kapitel avslutas varje kapitel med en sammanfattning.

I kapitel 3 vänder vi blickarna mot omvärlden och betraktar en rad olika nivåer.

Europeiska Unionen är naturligtvis med, liksom vad som händer på nationell nivå.

Regeringen har i flera år jobbat med frågor om stöd för utveckling av den sociala

ekonomin. I april 2010 presenterade regeringen sina kommande ambitioner för

11


den sociala ekonomin. De förslag som regeringen la fram presenteras i kapitlet

och förslagen har inriktning på att ge förutsättningar för växande och att det skapas

fler arbetsintegrerande sociala företag.

En del uppmärksamhet ägnas åt tre regioner som under en tid arbetat med att utveckla

den sociala ekonomin, nämligen de tre storstadsregionerna Stockholm,

Västra Götaland och Skåne. Utredningen har haft kontakter med alla tre regionerna

i denna fråga. Korta presentationer görs även av några kommuner som på olika

sätt tagit ställning för att främja den sociala ekonomin.

I kapitel 4 redovisas den egentliga kartläggningen av den sociala ekonomin i regionen.

Den sociala ekonomin behandlas mycket översiktligt för att ägna den största

delen av kapitlet åt arbetsintegrerande sociala företag. Här lämnas beskrivningar

av vilka sociala företag som finns, vad de sysslar med m.m. I kapitlet finns också

en sammanställning på faktorer som de sociala företagen beskrivit som viktiga

förutsättningar för företagens uppkomst och fortlevnad.

I de avslutande delarna görs först en analys av vad som framkommit i arbetet med

utredningen i kapitel 5. Avsikten är sedan att via dialog med viktiga aktörer inom

regionen formulera de förslag som framkommit som siktar på att främja utveckling

av den sociala ekonomin i Östergötland. Rapporten kommer att kompletteras

med de förslag som framkommer i den fortsatta dialogen med olika aktörer.

12


DEL 1:

SOCIALA EKONOMIN I ETT

OMVÄRLDSPERSPEKTIV

13


2 Den sociala ekonomin och arbetsmarknaden

2.1 Den sociala ekonomin och arbetsmarknaden

Begreppet den sociala ekonomin används förmodligen inte så frekvent att alla

parter och aktörer inom den offentliga och den privata sektorn är särskilt bekant

med innebörder och konsekvenser. Den sociala ekonomin har dock kommit att

användas allt flitigare som en viktig ingrediens i hur samhället och inte minst arbetsmarknaden

kan utvecklas. Fler och fler har också blivit medvetna om den

kraft som den sociala ekonomin kan utgöra i samhället.

De allra flesta redogörelser om den sociala ekonomin härleder begreppet från

franskans économie sociale som kan ses som ett samlingsbegrepp för de icke

vinstdrivande verksamheterna. Det sociala inom den sociala ekonomin eller den

tredje sektorn handlar om det gemensamma, det mellanmänskliga och ekonomin

handlar om hur resurserna, människors resurser.

Det är en sektor som funnits länge i de latinska länderna, som levt sida vid sida

om den offentliga och privata verksamheten. Den sociala sektorn kallas ofta i de

här sammanhangen för den tredje sektorn, men till den tredje sektorn kan man

även räkna den informella ekonomin och hushållens ekonomi. Någon skarp åtskillnad

mellan den sociala sektorn och den offentliga respektive privata sektorn

kan man inte heller fastställa eftersom den sociala ekonomin både kompletterar de

övriga sektorerna och överlappar desamma t ex genom att utföra uppdrag åt den

offentliga sektorn och att verka på en privat marknad. Sektorerna och samspelet/utbytet

mellan sektorerna kan illustreras som följer:

Privat

sektor

Social

ekonomi

(sektor)

EU gjorde begreppet officiellt 1989 i samband med att en särskild enhet inrättades

inom kommissionen. Från och med Sveriges EU-inträde 1995 har begreppet börjat

användas och definieras. En sådan definition togs fram av en arbetsgrupp som

regeringskansliet tillsatte och som hade till uppgift att kartlägga villkoren för den

sociala ekonomin och belysa dess betydelse i samhället. Definitionen lyder:

14

Offentlig

sektor


”Med social ekonomi avses organiserade verksamheter som primärt har samhälleliga

ändamål, bygger på demokratiska värderingar och är organisatoriskt fristående

från den offentliga sektorn. Dessa sociala och ekonomiska verksamheter

bedrivs huvudsakligen i föreningar, kooperativ, stiftelser och liknande sammanslutningar.

Verksamheter inom den sociala ekonomin har allmännytta eller

medlemsnytta, inte vinstintresse, som främsta drivkraft.” (Kulturdepartementet

1999 3

)

Enkelt uttryckt är den sociala ekonomin ett mångfasetterat begrepp men där några

grundläggande förutsättningar är att man arbetar utan ekonomisk vinning och ser

demokratiska värden i arbetet. Ser man till en annan inte sällan använd illustration

4

så framgår de olika delarna tydligt:

Den etablerade

kooperationen

Den sociala ekonomin

Kooperationen Den ideella sektorn

Ömsesidiga bolag

Nykooperation

Av karaktäriseringen framgår att den ideella sektorn omfattar ideella föreningar,

nykooperation, politiska partier, religiösa samfund, vissa avkastnings- och verksamhetsstiftelser

samt mindre samfälligheter. Även trossamfund brukar räknas till

den ideella sektorn och till den sociala ekonomin.

Det finns en stor spännvidd inom den sociala ekonomin och sett till Östergötland

finns det en mängd olika aktörer och många olika verksamheter. Vi har inte för

avsikt att ingående spegla alla dessa verksamheter och aktörer utan gör det översiktligt

i avsnitt 4.1.

För att inte tynga framställning allt för mycket har vi i bilaga 1 samlat olika begrepp

som är relaterade till den sociala ekonomin.

3 Social ekonomi – en tredje sektor för välfärd, demokrati och tillväxt (1999).

Ett tidigare försök till definition gjordes 1998 i Ds 1998:48 och var mer begränsad,

där den sociala ekonomin sägs bestå av organiserade verksamheter som primärt

har ett samhälleligt ändamål och är organisatoriskt fristående från den offentliga

sektorn (s.9)

4 Förebilden är hämtad från Filip Wijkströms och Tommy Lundströms illustration i

boken Den ideella sektorn – organisationerna i det civila samhället (2002)

15

Folkrörelser

Intresseorganisationer

Stiftelser


I denna kartläggning är huvudfokus lagt på de sociala företagen och i synnerhet de

arbetsintegrerande sociala företagen. Dessa finns definitionsmässigt inom det som

ovan kallas nykooperationen, som dessutom omfattar socialt entreprenörskap,

föräldrakooperativ och personalägda företag.

2.2 Arbetsintegrerande sociala företag

Sociala företag är dels företag som drivs inom den sociala ekonomin och som

producerar olika typer av välfärdstjänster, dels de företag som startas och drivs för

att skapa arbetstillfällen för dem som inte kommer in på den öppna arbetsmarknaden.

I den här kartläggningen koncentrerar vi oss på arbetsintegrerande sociala

företag. Det finns även s k sociala företag som driver verksamhet med sociala mål

men som inte bygger på kooperativa idéer om att inte ha primära vinstintressen,

att medlemmarna styr företagen på demokratisk grund etc. Det finns vidare företag

och samhällsentreprenörer som driver verksamhet med tydlig social inriktning,

men de är inte arbetsintegrerande sociala företag. Vi har valt att göra avgränsningen

så att det stämmer med de vanligen använda definitionerna. En definition

av arbetsintegrerande sociala företag togs fram inom projektet Equal Socialt företagande

2002:

Sociala företag

− har som ändamål att integrera människor som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden

− skapar delaktighet för medarbetarna genom ägande, avtal eller på annat väl

dokumenterat sätt

− återinvesterar sina vinster i den egna eller i liknande verksamhet

− är fristående från offentlig verksamhet (dock föreligger en relation till offentlig

verksamhet)

− binder samman entreprenörskap med individens behov av arbete och samhällets

behov av tjänster

− driver affärsverksamhet där medarbetarna och deras förutsättningar står i

centrum.

Till det bör understrykas att sociala företag är en del av det lokala näringslivet,

som opererar på en marknad men som kan komplettera verksamheter som drivs

offentligt eller i privat regi.

Regeringens handlingsplan från april 2010 använder en definition som bygger på

samma grunder, med nästan samma formuleringar men med fyra punkter. I beslutet

sägs att med begreppet arbetsintegrerande sociala företag avses företag som

driver näringsverksamhet:

− med övergripande ändamål att integrera människor som har stora svårigheter

att få och/eller behålla ett arbete, i arbetsliv och samhälle

− som skapar delaktighet för medarbetarna genom ägande, avtal eller på annat

väl dokumenterat sätt

− som i huvudsak återinvesterar sina vinster i den egna, eller liknande verksamheter

− som är organisatoriskt fristående från offentlig verksamhet

16


2.2.1 Sociala arbetskooperativ

Det finns olika former av sociala företag. Den vanligaste formen av arbetsintegrerande

sociala företag är de sociala arbetskooperativen. Det innebär att företaget

anslutit sig till de kooperativa principerna om bl a frivilligt och öppet medlemskap,

demokratisk styrning som bygger på att varje medlem har en röst.

Arbetskooperativen kan drivas som ekonomisk förening, ideell förening eller aktiebolag.

Det intressanta är inte den juridiska formen utan inriktningen på den

verksamhet som skapar arbetstillfällen, praktik och arbetsträning åt människor

som i någon mening är utsatta på arbetsmarknaden. Graden av arbete varierar från

social gemenskap till näringsdrivande arbetsplatser som betonar lönearbete och

produktion. Produktionen varierar också, men alla arbetskooperativ har en produktion

av varor och/eller tjänster som säljs på den offentliga eller privata marknaden.

Det innebär att det också finns en stor spännvidd när det gäller ekonomisk

omslutning. Vissa kooperativ är stora och erbjuder varierade tjänster med många

anställda och deltagare. Till stora och kända kooperativ hör Basta, som ligger i

Nykvarns kommun, som har många olika verksamhetsgrenar och under 2000-talet

etablerat sig på andra orter. Andra kooperativ är små med få anställda och ett

mindre antal deltagare.

Antalet sociala arbetskooperativ i Sverige ökar från år till år. Vid Nuteks kartläggning

år 2007 fanns 150 sociala företag i Sverige 5

. Under februari 2010 har

Tillväxtverket gjort en ny inventering och kommit fram till att det vid det tillfället

fanns 210 sociala företag. Enligt samma källa försvann 10 företag mellan 2008

och 2010, medan ca 70 företag tillkom. 7 000 personer beräknas ha arbete och

arbetsträning/praktik via dessa sociala arbetsintegrerande företag.

2.2.2 Personalkooperativ

Det finns också personalkooperativ som är en annan form av sociala företag och

ibland förekommer blandformer mellan arbetskooperativ och personalkooperativ.

Ofta är det tidigare offentligt anställda som startat verksamheten. Produktion av

varor eller tjänster förekommer, inte sällan i form av arbetsträning och arbetsrehabilitering.

2.2.3 Ideella verksamheter

Ideella verksamheter erbjuder också arbete, arbetsrehabilitering, utbildning, arbetsprövning

och arbetsträning. De kan se ut på många olika sätt och vara sammansatta

av både anställd personal och ideella krafter. Intresseföreningar har startat

verksamheter för sina medlemmar. Några exempel på verksamheter är Stadsmissionen,

Hela Människan och antroposofernas verksamheter i Järna.

2.2.4 Lokala gemenskapsföretag

Engagerade personer i lokalsamhällen har genom åren startat olika former av gemenskapsföretag

för att utveckla samhällets service på olika sätt. Det kan ha startat

som en ideell förening som har näringslivsverksamhet i ett aktiebolag. Men det

finns även i form av ekonomiska förningar. Exempel på ett lokalt gemenskapsfö-

5

Hämtat från PLUS rapport om den sociala ekonomin i Östergötland, oktober

2009, s. 21

17


etag är Docksta i Ångermanland, som startade som en bordtennisförening 1963

men som nu äger hyreshus, äldreboendet, skolan, havsbadet, campingen, slalombacken

m m. 6

2.2.5 Andra indelningsgrunder

Tilläggas kan att det finns sociala företag som är organiserade som aktiebolag

eller bedrivs som ekonomisk förening som äger ett aktiebolag. Ett känt exempel är

Bastakooperativen som är en koncern, där man valt att driva viss näringsverksamhet

i aktiebolagsform.

Eva Laurelii gör en delvis annan kategorisering av sociala företag i en rapport från

2002 7

där hon beskriver att de sociala arbetskooperativen befinner sig på en skala

från affärsverksamhet främst i syfte att skapa gemenskap, till arbetsplatser där

målsättningen är anställning och lön och där näringsverksamheten är inriktad på

att kunna bära kooperativets kostnader. Laurelii identifierar tre olika typer av sociala

arbetskooperativ:

− Sociala näringsdrivande arbetskooperativ, där betoningen ligger på arbete

och en marknadsmässig affärsverksamhet och lön till sina medlemmar.

− Sociala arbetskooperativ, övriga, där de sociala målen samverkar med affärsidéer

som har rehabiliterande effekter, men kanske inte är så lukrativa.

− Associerade sociala arbetskooperativ, som bildats i nära anslutning till aktivitetshus

eller verksamhet som drivs i kommunal eller annan regi.

Tilläggas ska att Eva Laurelii även nämner två som hon kallar näraliggande former,

nämligen lokala gemenskapsföretag och föreningsdrivna sociala företag.

I SOU 2007:2 Från socialbidrag till arbete hänvisar man till den forskning som

gjorts genom det europeiska forskningsnätverket EMES 8

som bidragit till att en

klassificering i fyra kategorier har gjorts:

1. Övergångsföretag: Erbjuder arbetsträning, rehabilitering och utbildning.

Därefter går de berörda vidare till andra företag.

2. Företag som skapar permanenta arbeten: Erbjuder arbeten som finansieras

genom försäljning av tjänster och varor till marknaden.

3. Permanent subventionerade företag: Erbjuder arbetsplatser för svårt funktionshindrade.

4. Företag som arbetar med personer som har haft stora sociala problem: Erbjuder

rehabilitering och arbetsplatser till bland annat före detta missbrukare

och kriminellt belastade 9

.

6

För en beskrivning av Docksta se ex. Samspel med civilsamhället, utgiven 2005

av Sveriges Kommuner och Landsting

7

Sociala kooperativ. Funktionshindrades möjligheter till arbete genom sociala

arbetskooperativ. Strukturella förutsättningar i Sverige Storbritannien och

Italien, Arbetslivsinstitutet, Eva Laurelii 2002, exemplet hämtat från sammanfattningen

s. 3

8

EMES är ett europeiskt nätverk av forskare som också samarbetar med det sociala

företagandets organisationer.

9

SOU 2007:2 Från socialbidrag till arbete, s. 221

18


2.2.6 Verksamheter inom arbetsintegrerande sociala företag

De sociala företag i länet som vi mött under våren 2010 i den här studien bedriver

en mångfasetterad verksamhet med till exempel:

− bygg- och markentreprenader

− snickeri

− park- och markskötsel

− legoarbeten

− textila arbeten t ex sömnad

− café

− lokalvård och fastighetsskötsel

− gym

− personaluthyrning

− fritidsaktiviteter i övrigt

Verksamheterna betonar att de sociala företagen ständigt försöker att finna nya

verksamhetsområden. Det styrs av marknaden och de kompetenser företagen har.

Till de tjänster som säljs till Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, kommuner

och samordningsförbund hör rehabilitering, arbetsträning och arbetsbedömningar.

Från andra kooperativ i Sverige vet vi att man dessutom säljer verksamhet till

Kriminalvården och Landstinget. Här finns förmodligen en stor potential även i

vår region.

Som framgår av denna översiktliga redogörelse av några verksamheter finns det

både traditionellt manliga och dito kvinnliga arbetsuppgifter.

En utblick till andra sociala företag som vi i läst om eller träffat i olika sammanhang

bedriver också andra verksamheter som hunddagis, hotell/bed and breakfast,

fordonsverkstad, kontors- och IT-service, handelsträdgård, storkök och restaurang

m m. Genomgående är det verksamheter som har uppstått utifrån både behov och

de sociala företagens kompetenser. Det finns många fler möjligheter som kan utvecklas

över tid.

2.2.7 Vinster med arbetsintegrerande sociala företag

I den mycket uppmärksammade boken Jämlikhetsanden 10

beskriver forskarna

Richard Wilkinson och Kate Pickett fördelarna med anställdas ägande och kooperativ

i sex punkter:

1. Det öppnar upp möjligheterna för en social frigörelse

2. Löneskalan ställs under demokratisk kontroll

3. Tillgångarna omfördelas från externa ägare till de anställda och avkastningen

omfördelas också

4. De anställdas ägande ökar produktiviteten, vilket ger konkurrensfördelar

5. Sannolikheten ökar för att de anställda kommer att kunna återfå känslan av

att vara del av en gemenskap

6. Sammanhållningen i samhället i stort kommer sannolikt att öka

10 Originaltiteln är The Spirit Level (2009), utkom på svenska i februari 2010

19


Författarna ser gemensamt ägda företag som en möjlig utveckling för att skapa ett

jämlikare samhälle.

I stort kan vi utgå från att samma fördelar också gäller för sociala företag, men det

räcker inte! Sociala företag producerar inte bara tjänster och produkter. De ger

jobb åt människor som inte kommit in på den övriga arbetsmarknaden, men företagen

producerar även hälsa och integration samtidigt som kostnader för samhället

minska visar inte minst de socioekonomiska bokslut som gjorts i skilda sammanhang,

bl a för Koop M i Vadstena 11

. Det finns således vinster för många om fler

sociala företag kan erbjuda fler möjligheter till jobb, arbetsträning och praktik i

vår region.

Det finns skäl att sammanfatta några av de viktigaste bidragen som arbetsintegrerade

sociala företag ger för individer och samhället:

− viktigast kanske är att det ger jobb och arbetsträning/praktik för många

personer som annars inte skulle få chansen. Sociala företag vidgar således

arbetsmarknaden.

− socioekonomiskt görs stora vinster när personer som länge varit utanför

arbetsmarknaden får arbete, inkomster, personligt stöd m.m. som oftast leder

till minskad konsumtion av vård, mediciner, minskade kostnader för

försörjningsstöd och för många kan det bidra till att bryta med tidigare liv i

missbruk och kriminalitet (jfr kooperativen Basta och Vägen Ut). Samtidigt

ökar skatteintäkter m m. Det finns således en mycket tydlig folkhälsoaspekt

kopplad till att arbetsintegrerande sociala företag skapas och växer.

− sociala företag verkar lokalt och har ambitioner att växa, att växa lokalt.

− överskott och vinster i företagen återinvesteras i de lokala företagen och

bereder fler möjlighet att få anställningar med eller utan bidrag från samhället.

− sociala företag fungerar som sluss ut till andra företag och organisationer

på marknaden.

− på samma sätt kan sociala företag utföra uppdrag och därigenom medverka

till att företag och offentliga organisationer klarar sina uppdrag. Det kan

ske på flera olika sätt t ex genom uppdragsverksamhet, legoarbeten, personaluthyrning

m m.

− har en värdegrund byggd på delaktighet, gemensamt ägande och betoningen

av förstärkt egenmakt eller empowerment.

− fler varor och tjänster som är efterfrågade blir producerade med kvalitet

och ger dubbla värden, dels för den som utför tjänsterna eller producerar

varorna, dels för den som får desamma.

− sociala företag förenar på det sättet individens behov av arbete med marknadens

behov av produkter eller tjänster, men har även ofta funktionen att

tillgodose samhällets behov av rehabiliteringstjänster.

− individerna får möjlighet att arbeta till 100 procent av sin förmåga oavsett

hur stor den relativa förmågan är.

11 Utvärderingen av Koop M gjordes 2007 visade att vinsten för samhället blev 3,9

miljoner kronor över en tvåårsperiod

20


− arbetsintegrerande sociala företag tar uppdrag till företag, kommuner och

privatpersoner som annars inte funnits på den öppna marknaden. Företagen

motverkar s k svarta jobb och organiserad ekonomisk brottslighet.

Sammanfattningsvis är det få företeelser i samhället som har ett så tydligt vinnavinna-koncept

som arbetsintegrerande sociala företag har. Behoven är stora och

möjligheterna många. Det som verkar behövas är förutom eldsjälar och entreprenörer

ett konstruktivt stöd från den offentliga sektorn och ett bra samarbete med

det lokala näringslivet!

2.3 Arbetsmarknaden idag och imorgon

Det här avsnittet försöker belysa olika aspekter av hur arbetsmarknaden ser ut

2010 och de kommande åren. Till grund för detta ligger såväl skriftliga källor som

intervjuer med sakkunniga.

Fokus är Östergötland men generella bilder hämtas både från nationella och internationella

utblickar.

Det finns inom Regionförbundet Östsam omfattande kunskaper om regionens

arbetsmarknad och de både styrkor och svagheter som kan skönjas. Vi inleder

därför detta avsnitt med att fånga vad det regionala utvecklingsprogrammet uttrycker.

2.3.1 Östgötaregionen 2020 - regionalt utvecklingsprogram

I programmet gjordes följande analys av regionens arbetsmarknad och näringsliv

Styrkor och möjligheter

− Regionens arbetsmarknad gynnas av att Linköpings och Norrköpings näringsliv

har olika struktur och därför kompletterar varandra väl. Regionens

runda form och begränsade avstånd gör det möjligt att utveckla Östergötland

till en, i princip, gemensam arbetsmarknad. I regionen finns också ett

stort antal branscher representerade.

− I Östergötland finns ett omfattande och avancerat tekniskt kunnande inom

flera branscher – främst flygteknik och energiteknik. FoU-intensiva och

innovativa företag finns väl representerade i regionen.

− Det finns goda möjligheter att öka förädlingsgraden inom delar av industrin

och därmed öka inkomster och antalet arbetstillfällen.

− Inom regionen finns ett starkt socialt kitt och ett väl utvecklat socialt kapital

som kan generera ytterligare utvecklingsmöjligheter. Här finns också

en stark industriell tradition med högt yrkeskunnande.

Svagheter och hot

− Östergötland har ett lågt nyföretagande och brist på entreprenörer och

riskvilligt kapital.

− Inom delar av industrin är förädlingsgraden låg.

− Utbildningsnivån är generellt sett låg i företagen och samverkan mellan

små- och medelstora företag och Linköpings universitet är i vissa delar

svagt utvecklad.

21


− Östergötland har få nyckelfunktioner som huvudkontor och andra beslutande

enheter. Detta kan på sikt bidra till ökad utflyttning av vissa delar av

tillverkningsindustrin från regionen (och landet).

− I Östergötland är näringar där sysselsättningen kan förväntas minska överrepresenterade

när det gäller antalet sysselsatta – i första hand gäller det

tillverkningsindustri och jordbruk.

− Regionens näringsliv har låg avsättning för sina produkter på en internationell

marknad.

− I en näraliggande framtid kan bristen på arbetskraft på grund av stora pensionsavgångar

bli besvärande. Även hög medelålder bland företagare och

företagsledare leder till generationsskiftesproblem 12

.

Styrgruppen för det här projektet har poängterat att infrastrukturen i länet är en

svaghet och ett hinder för den fortsatta utvecklingen. Den infrastruktur som framför

allt saknas är den ”på tvärs” för att s a s runda länet. Samtidigt har konstaterats

att det behövs fler idéer och fler företag.

Med utgångspunkt från detta har sedan ett antal utvecklingsstrategier formulerats

som genomförs under åren 2007-2013.

Till det kan läggas att antalet personer i arbetskraften mellan 16-64 år kommer att

minska fram till 2020 med 7 000 personer jämfört med år 2007. Men det skiljer

mycket mellan kommunerna på grund av befolkningens åldersstruktur. Det kan

därför komma att se olika delar av regionen och i planen förutses är en påtaglig

kommande brist på arbetskraft i landsbygdskommuner i regionens geografiskt

perifera delar. Men en generell arbetskraftsbrist är inte troligt enligt vad som

framkommit i den här kartläggningen.

Det regionala utvecklingsprogrammet beskriver också att Östergötlands utveckling

gått från mycket höga obalanstal 1994 mot en bättre situation under de senaste

åren fram till och med 2007. Men i förhållande till riket har utvecklingen inom

Östergötlands arbetsmarknad inte varit lika stark 13

.

2.3.2 Statistiska Centralbyrån (SCB)

SCB genomför återkommande både undersökningar och bedömningar av arbetskraftsbehov

i närtid och på längre sikt. Det finns möjligheter att plocka fram en

rad olika omständigheter inom arbetsmarknadsområdet. Här har vi valt att dels

spegla hur det ser ut nationellt med sysselsättning och arbetslöshet samt hur arbetsmarknaden

ser ut för personer med funktionsnedsättningar.

Enligt SCB:s nyckeltal är f n (siffrorna speglar maj 2010):

− 4 502 000 sysselsatta, vilket är liten ökning jämfört med samma period i

fjol och en ökning gentemot januari 2010 med över 150 000 personer

− Sysselsättningsgraden är 64,2 procent, vilket är en minskning med 0,3

procent (det är ett mått på hur många som är sysselsatta av befolkningen i

12 Regionalt utvecklingsprogram Östgötaregionen 2020, sidan 22

13 Regionalt utvecklingsprogram Östgötaregionen 2020, sidan 11

22


den aktuella åldersgruppen 15-74 år som uppgick till närmare 7 miljoner

invånare)

− Antalet arbetslösa uppgår till 434 000 personer, som är en ökning jämfört

med samma period i fjol

− Antalet arbetslösa ungdomar 15-24 år är 176 000 personer, vilket är en

ökning jämför med motsvarande period för ett år sedan med drygt 10 procent.

Det relativa arbetslöshetstalet är 8,8 procent (i januari var den 9,4 %)

− Andelen som varit arbetslösa mer än sex månader (dvs. långtidsarbetslösa

av samtliga arbetslösa) uppgår till 35,8 procent, vilket innebär 8,8 procents

ökning i jämförelse mot för ett år sedan

Funktionsnedsatta

Det finns ca 900 000 människor mellan 16–64 år i landet som har någon funktionsnedsättning.

För över hälften av dem (57 procent) innebär detta också att

arbetsförmågan är nedsatt. Hälften av dem med nedsatt arbetsförmåga hade sysselsättning

2008. Personer med funktionsnedsättning men utan nedsatt arbetsförmåga

har sedan år 2000 haft samma eller en större andel personer i och bland de

sysselsatta som de som inte är funktionsnedsatta. Andel bland de funktionsnedsatta

utan nedsatt arbetsförmåga var 78 procent av arbetskraften, som ska jämföras

med andelen sysselsatta bland dem utan funktionsnedsättning vilken var 77 procent

14

.

Slutsatsen som vi kan dra av detta är att det inte är funktionsnedsättning i sig som

påverkar deltagande i arbetskraften eller sysselsättningsgraden. Det som har betydelse

är om funktionsnedsättningen medför att arbetsförmågan är nedsatt eller

inte 15

.

Det är också färre funktionsnedsatta som ingår i arbetskraften (66 %) jämfört med

dem som inte har någon funktionsnedsättning (81%). Jämför vi med personer som

inte har någon funktionsnedsättning, har färre personer med funktionsnedsättning

sysselsättning, färre har heltidsanställning och fler är arbetslösa.

2.3.3 Arbetsförmedlingen (AF)

Nationellt

Under 2010 har det skett en positiv och snabbare svängning än vad som kunde

förutses i den svenska ekonomin och det har överraskat de flesta. Det avspeglas

även i Arbetsförmedlingens rapporter under året.

Den första rapporten publicerade Arbetsförmedlingen i februari 2010 16

som tog

utgångspunkten i utvecklingen 2010 och de kommande åren.

AF redovisar att sysselsättningen minskat kraftigt under år 2009, med ca 103 000

personer. I februarirapporten trodde man att sysselsättningen skulle stabiliseras

under 2010 men trots allt blir det en minskning som årsgenomsnitt med 55 000

14

Statistisk Årsbok 2010, sidan 267

15

SCB, Funktionsnedsattas situation på arbetsmarknaden – 4:e kvartalet

2008, sidan 10

16

Arbetsförmedlingen februari 2010: Var finns jobben? Bedömning för 2010

och en långsiktig utblick

23


personer. Åren 2011 och 2012 förväntades bli bättre med en successiv förstärkning

av sysselsättningen. Det finns relativt gott om arbetssökande till lediga jobb

och konkurrensen om jobben har hårdnat, skriver AF. Arbetskraftsbristen har därigenom

också minskat. Men det finns fortfarande några yrken på gymnasienivå

med brist på arbetssökande, främst vissa hantverksyrken. Arbetskraftsbristen kan

inte bara förklaras av att efterfrågan är svag, menar AF, utan det beror också på

det svaga utbudet på utbildningssidan, som Regionförbundet Östsam uppmärksammat

i olika sammanhang. Nytillskottet av yrkesutbildade från utbildningsväsendet

är inom vissa yrken konstant för litet oavsett konjunkturläge, framgår av

rapporten som också konstaterar att tillgången på utbildad arbetskraft ofta är begränsad

inom yrken som uppvisar en långsiktig tillväxt. Det hänger samman med

utbildningssystemets begränsade flexibilitet som medförande att utbildningsutbudet

inte anpassas efter de arbetsmarknadsmässiga behoven rörande vare sig dimensionering

eller innehåll.

Några punkter ur februarirapporten:

− Det största antalet lediga jobb kommer att finnas inom yrken tillhörande

tjänstesektorn, till exempel handeln och i ökande grad även transport, restauranger

och service.

− Det finns även andra yrken inom det privata näringslivet som kommer att

efterfråga mer arbetskraft: IT-yrken, tekniska yrken, vissa byggnadsyrken

och vissa industriyrken.

− För industrins del kommer utvecklingen inte längre att vara ensidigt negativ.

Företagen har börjat återanställa personal efter de neddragningar som

skett och vissa delar av industrin kommer även att börja nyanställa under

det kommande året. Det medverkar till en ökad efterfrågan inom vissa industriyrken,

främst dem med högre kompetenskrav.

− Däremot är rekryteringssituationen inom offentlig sektor svagare än den

tidigare varit. Det kommer att bli något färre anställda inom både skola

och sjukvård/omsorg.

− Det finns också skillnader mellan regioner och strukturarbetslösheten riskerar

att bli långsiktig, menar AF som pekar på att en betydande del av de

jobb som nu förlorats kommer inte tillbaka. De nya jobben tillkommer

inom andra yrken med annorlunda och i allmänhet högre krav på utbildning.

Det innebär en stor risk för att många av dem som under innevarande

lågkonjunktur blir arbetslösa, till exempel inom vissa industriyrken, riskerar

att bli bestående arbetslösa under lång tid.

I mitten på juni kom sedan nästa rapport 17

som gav en betydligt ljusare bild av

arbetsmarknadsläget och som delvis ändrar ovanstående bild. Men till följd av att

arbetskraften ökar under 2010 och 2011 kommer antalet arbetssökande vara stort,

skriver AF. Istället för en nedgång med 55 000 personer som förutspåddes i februarirapporten,

så kommer den genomsnittliga sysselsättningsnivån att stiga med

58 000 personer om man jämför kvartal 4 2009 med samma kvartal 2010. Även

nästa år förutspås en sysselsättningsökning på 1,5 procent eller ytterligare 67 000

personer till och med sista kvartalet 2011.

17

Arbetsförmedlingen juni 2010: Regionala arbetsmarknadsutsikter våren

2010. Ura 2010:4

24


Regionalt

Det förändrade prognosläget avspeglas också i analysen av vad som händer på den

regionala arbetsmarknaden. Skillnaden kan belysas genom de rapporter som utkom

via Arbetsförmedlingen i december månad 2009, som var med en prognos

för arbetsmarknaden i Östergötlands län för år 2010, och den ovan refererade rapporten

Regionala arbetsmarknadsutsikter från juni 2010.

Den första rapporten visade på att omställningen från en högkonjunktur till en

lågkonjunktur gått mycket snabbt i finanskrisens spår. Till problembilden hör

även att strukturförändringarna de senaste 10 åren har varit omfattande i länet. Det

har drabbat de mindre kvalificerade arbetena inom tillverkningsindustrin och bidrag

starkt till de obalanser som finns. Men det finns också stora inslag inom

verkstadsindustrin som under normala förhållanden har brist på kvalificerad arbetskraft.

Under högkonjunkturen 2006 och 2007 ökade sysselsättningen i länet med mer än

8 000 personer. ”Bedömningen för 2008 är att sysselsättningen sjunkit med 2 000

personer och att den faller ytterligare med 7 000 respektive 2 000 personer under

2009 och 2010. Det betyder att hela uppgången under 2000-talet raderas och

sysselsättningen faller till samma nivå som år 2000 18

”, skriver Arbetsförmedlingen

i decemberrapporten. Men jämfört med den stora krisen i början av 1990-talet

är det mycket mindre. Då föll sysselsättningen under en treårsperiod med mer än

30 000 personer.

Tabell 1: Antalet sysselsatta i Östergötland på näringsgrenar. Prognos för 2008-

2010 19

.

Näringar enligt SNI 2002 Antal syssel- Förändring Förändring Total förändsatta

under 2009 under 2010 ring %

Jord/skogsbruk 4 200 -200 0 -5 %

Industri

35 300 -4 000 -1 000 -14 %

Bygg/anläggning, energi 13 600

Handel, transport mm 30 900

Uppdrag/företagstjänster 25 500

-700 -200 -7 %

-400 0 -1 %

- 800 -200 -4 %

Utbildning 21 400 -200 -100 -1 %

Vård/omsorg 32 300 -300 -300 -2 %

Personliga tjänster, restaurang

Offentlig förvaltning

12 300

-300 -100 -3 %

10 600 -100 -100 -2 %

Totalt (inkl ej spec.) 187 900 -7 000 -2 000 -5 %

Antalet personer utan jobb har ökat kraftigt från 14.300 20

under sista kvartalet

2008 till över 20 000 vid samma tidpunkt 2009. Jämför vi med sista kvartalet

2007 har antalet arbetslösa stigit med 64 procent. Decemberprognosen antog att

18

AF: Prognos för arbetsmarknaden i Östergötlands län för år 2010, sidan 4

19

AF: Prognos för arbetsmarknaden i Östergötlands län för år 2010

20

Mäts som ett genomsnitt under kvartalet

25


arbetslösheten kommer att fortsätta att öka och i slutet på det här året uppgå till

22 500 personer, vilket motsvarar 8,3 procents arbetslöshet 21

. Arbetslösheten förväntades

sjunka först mot slutet av året och med ganska marginella effekter.

Störst försämring när det gäller grupper har det blivit för ungdomar. Antalet ungdomar

utan arbete i åldern 18-24 år har ökat mycket kraftigt under lågkonjunkturen.

I slutet av oktober 2009 var 5 200 ungdomar utan arbete i länet. Det motsvarar

drygt 12 procent av befolkningsgruppen och motsvarande siffra på riksplanet

var 11 procent. Två av tre ungdomar (67 %) saknar någon form av ersättning från

a-kassa eller kan bara få stöd som motsvarar studiebidrag eller studiehjälp. Det

betyder att man inte kan försörja sig själv.

Det område som drabbats hårdast i Östergötland är Motala med en hög nivå på

varsel och en stor ökning av personer utan arbete. Av den senare nationella rapporten

från juni 2010 framgår att sysselsättningen kommer att öka mer i storstadslänen

jämte Jönköpings, Hallands och Uppsala län än i övriga län. Östergötland

hade relativt mindre påkänningar av nedgången i sysselsättning, främst p g a

mindre inslag av den hårt drabbade fordonsindustrin och dess underleverantörer.

Anledningen till att de sex snabbast växande länen växer mer än Östergötland

sägs vara en högre sysselsättning i tjänstenäringar, en starkare befolkningstillväxt

och en starkare byggarbetsmarknad. Från rapporten lånar vi följande sammanställning

som avser sysselsättningsförändringar:

Tabell 2. Relativ sysselsättningsförändring per län åren 2010 och 2011

Gävleborg

Västernorrland

Dalarna

Jämtland

Västerbotten

Gotland

Norrbotten

Kalmar

Värmland

Västmanland

Blekinge

Södermanland

Örebro

Östergötland

Kronoberg

Uppsala

Halland

Västra Götaland

Jönköping

Skåne

Stockholm

0 1 2 3 4

Sedan årsskiftet har gruppen utan arbete minskat med 2 500 personer och i juni

förutspås att under året kommer sysselsättningen att stiga med 1 800 personer och

med ytterligare 2 000 personer under loppet av 2011. Skillnaden mellan decemberprognosen

och juniprognosen är därmed nästan 4 000 fler i sysselsättning.

21 Mäter man antalet som inte har arbete i förhållande till arbetskraftsutbudet, som

enligt SCB var 216 700 personer under tredje kvartalet 2009 så kan den öppna arbetslösheten

uppgå till 5,0 procent och programdeltagandet till 5,4 procent i slutet

på 2010.

26


Junirapporten pekar för Östergötlands del på att många, nära 70 procent av företagen

har haft en oförändrad eller minskad efterfrågan på sina varor och tjänster de

senaste sex månaderna. Mindre än hälften av företagen trodde på en ökad efterfrågan

de kommande sex månaderna.

Arbetsförmedlingen pekar i sina rapporter på behovet av ökad samverkan med

andra aktörer för att kunna klara arbetskraftsförsörjningen och öka sysselsättningsgraden,

som är låg i jämförelse med de flesta andra län. ”Ett ökat samarbete

inom ramen för Europeiska Socialfonden skulle kunna skapa mervärden för länet,

ge nya kunskaper och en ökad regional samverkan 22

” skriver man när det gäller

regional utveckling.

Ser vi till den kommunvisa statistiken kan vi konstatera att arbetslösheten biter sig

fast i länet. Jämfört med februari 2010 har totala antalet arbetslösa till antalet

minskat något.

Tabell 3. Kommunvis arbetslöshet för Östergötland – juni 2010

Kommun Öppen arbetslöshet

I program Ungdomsarbetslöshet

Öppen + program

i %

Boxholm 130 97 18,1 7,7

Finspång 382 347 12,3 5,8

Kinda 178 134 15,0 5,4

Linköping 3.661 2.841 10,1 6,8

Mjölby 670 673 20,9 8,4

Motala 1.531 1.160 20,2 10,2

Norrköping 3.746 3.583 12,1 8,8

Söderköping 209 197 8,3 4,7

Vadstena 160 106 12,0 6,1

Valdemarsvik 155 134 7,8 6,1

Ydre 50 42 9,7 4,2

Åtvidaberg 288 254 15,8 7,9

Ödeshög 126 98 14,9 7,0

Totalt i juni 11.286 9.666 12,4 7,6

Aprilsiffrorna 10.382 10.499 10,8 7,6

Februarisiffrorna 11.921 10.260 12,3 8,2

Januarisiffrorna 12.237 9.922 12,4 7,4

27

Total arbetslöshet

i gruppen

16-64 år

%

Som framgår är variationen stor i länets kommuner. Ungdomsarbetslösheten är

flera gånger högre i Motala och Mjölby än i Valdemarsvik och Söderköping. Den

totala andelen arbetslösa i Ydre är mindre än hälften av Motalas och Norrköpings.

Ungdomsarbetslösheten har diskuterats flitigt under 2010 och man tycks ha varit

överens om en sak. Den är hög, för hög! I jämförelse med många europeiska länder

är den dessutom relativt sett högre och det kan vi kanske också vara överens

om. Men om det nya sättet att räkna in studenter som söker jobb också innebär att

siffrorna blir en ”synvilla” eller ger en representativ bild kan diskuteras. Om procentsiffrorna

ska jämföras med hela ungdomskollektivet, dvs. även heltidsstuderande

eller de ungdomar som anses tillhöra den s k arbetskraften, kan också diskuteras.

Som det är idag räknas den procentuella del av de ungdomar som är arbetslösa

i relation till dem som står till arbetsmarknadens förfogande. Om man skulle

22 Prognos för arbetsmarknaden i Östergötlands län för år 2010, sidan 22


äkna in hela ungdomskullen, så skulle siffrorna bli lägre, för då tar man med de

studenter som inte söker jobb när man studerar.

Vi nöjer oss här att konstatera att många ungdomar vill ha jobb och de jobben

finns uppenbarligen inte – oavsett om det är på heltid, deltid eller timmar! Det

jobbas på olika sätt ute i länets kommuner med ferie- och sommarjobb, konvertering

av bidrag till jobb m m men det saknas uppenbarligen verktyg för att på allvar

sänka ungdomsarbetslösheten.

Utöver de som är arbetslösa och som är i program finns det ju dessutom en stor

andel personer som jobbar deltid, är timanställda eller på korta vikariat som sällan

diskuteras som partiellt arbetslösa. I juni månad 2010 handlade det om drygt

7 500 personer. ”Kvarstående sökande” på AF i Östergötland handlar om i storleksordningen

35 000 personer varje månad, i juni över 37 000.

Hur många är det då som har någon form av anställningsstöd? Arbetsförmedlingens

statistik för juli månad 2010 visar att särskilt anställningsstöd utgår för 159

personer i Östergötland och ytterligare 95 har instegsjobb. Den större volymen

stöd finns för funktionshindrade där 2 438 har lönebidrag, 213 har offentligt

skyddat arbete (OSA), ytterligare 280 har utvecklingsanställning och 699 trygghetsanställning,

summa 3 630. Utöver det hade 1 664 nystartsjobb.

Ett fenomen som till och från uppmärksammas är hur utbrett svartarbete är och i

vilken mån arbetslöshetssiffrorna döljer att många jobbar svart. Det finns ingen

exakt bild av hur det ser ut i Östergötland, men Skatteverket 23

studerade för några

år sedan hur utbrett denna företeelse är i Sverige och konstaterade då att en stor

del av skillnaderna i nationalräkenskaperna mellan inkomsterna i samhället och

hushållens konsumtion. Den indikerade då, 2004-2005, ett svartarbete på 115-120

mdkr, varav en stor del kunde förklaras av svartarbete. Skatteverkets konklusion

var då, baserat på undersökningar, att antalet personer som utfört något svartarbete

uppskattas motsvara cirka 800 000 och det utförda svartarbete motsvarar 66 000

helårsarbeten. Skulle vi använda oss av nyckeltal baserat på Östergötlands befolkning

eller andel av den totala sysselsättningen, skulle det motsvara ca 2 600 helårsarbeten

i Östergötland.

Lokalt

I dialogen med företrädare för kommuner och kooperativ har bilden av arbetslösheten

också nyanserats genom att man idag inte bara har kortutbildade, invandrare,

långtidssjuka och ungdomar som man jobbar med, utan det har skett en utjämning

på arbetsmarknaden så att man också kommer i kontakt med många högskoleutbildade

som inte klarat att etablera sig på arbetsmarknaden. Många finns kvar

i arbetslöshet efter förra krisen i början av förra decenniet. På flera sätt liknar idag

målgruppen arbetslösa de som har sysselsättning.

Att det inte finns någon automatik i att man får jobb efter akademisk examen visar

bl a en rapport från Högskoleverket (HSV). När HSV följde upp hur många av

dem som tog examen 2005/06 24

som två år efter utbildningens slut hade etablerat

23

Svartköp och svartjobb i Sverige, Skatteverkets rapport 2006:4

24

Etableringen på arbetsmarknaden - examinerade 2005/06 Högskoleverkets

rapportserie 2009:28 R

28


sig på arbetsmarknaden hade 8 av 10 etablerat sig. Högst andel hade läkare (96

procent). Examinerade med inriktning mot tekniksektorn, vård- och omsorg eller

informatik/data- och systemvetenskap hade lättast att etablera sig på arbetsmarknaden.

Lägst i statistiken låg de med magisterexamen från ett konstnärligt område,

med 28 procent etablerade.

Att inte få jobb efter avslutade studier är också på flera sätt en starkt negativ upplevelse.

Dessutom påverkar det den framtida ekonomin. I en studie 25

som undersökte

utexaminerade från högskolan visade att arbetslöshet vid examen har ett

starkt, bestående och negativt samband med den framtida inkomsten. De som inte

hittade ett arbete efter examen hade i genomsnitt 30 procent lägre årlig arbetsinkomst

fem år efter examen, jämfört med individer som får ett arbete i samband

med examen.

2.3.4 Alster från forskning och fält

Här följer några av de alster som kommit fram de senaste åren och som på olika

sätt betraktar problemen på arbetsmarknaden. Rent allmänt kan vi konstatera att

det finns så mycket som skrivits och tänkts om arbetsmarknaden att det är svårt att

göra ett representativ urval av olika perspektiv m m. Olika kriser har utmärkt

svenskt arbetsliv under många årtionden. Förenklat kan vi sätta in detta i olika

decennier:

Tabell 4. Översiktlig beskrivning av kriser m m de senaste 50 åren

Tid Krisbranscher Viktigare ekonomiska händelser

1960-talet Tekoindustrin Rekordåren i svensk ekonomi

1970-talet Varvsindustrin Rekordåren ”slutar” i mitten på

1970-talet

1980-talet Stålindustrin Svagare utveckling, devalveringar

och rationaliseringar men även fortsatt

utbyggnad av välfärden

1990-talet Offentlig sektor Stor kris, massarbetslöshet i början

av decenniet, stor upplåning, sanering

av statens ekonomi samt ökad

globalisering och ökat ”utlandsägande”,

kommunalisering och några

välfärdsreformer (främst för

funktionshindrade), avreglering

2000-talet IT-sektorn, Tillverkningsindustri

bl a fordonsindustrin

29

Ekonomiska kriser i början och slutet

av decenniet

Försöker vi sammanfatta det som skett de senaste femtio åren så kan det ske genom

att etikettera det som vägen in i kunskapssamhället och den allt mer kunskapsintensiva

ekonomin eller det som Alvin Toffler kallade den tredje vågen 26

.

25

Studien refereras av Åsa Sohlman i TCO-rapporten Arbetsmarknadspolitiska

åtgärder nr 11/2009

26

Syftar på Alvin Tofflers metaforer för samhällsutveckling ur boken The Third

Wave som utkom 1980


Inte minst har de senaste decennierna kommit att handla om globaliseringen och

den ökade konkurrens som följt av detta. I detta har ingått en viss utlandsflytt av

mindre kvalificerade jobb som är personalintensiva och en s k jobless growth,

som handlar om tillväxt utan att nya jobb tillskapas. Samtidigt har vi sett att företagens

rekrytering styrs av högre krav på kompetens och flexibilitet, som medför

att trösklarna har blivit högre och jobben kvalificerats. Med ökade krav på arbetsgivares

ansvar för anställdas sjukskrivningsperioder har också diskussioner förts

om detta medverkat till att göra trösklarna in på arbetsmarknaden ännu högre för

olika utsatta grupper. Till detta har kommit att offentlig sektor inte ökat i omfattning

lika mycket som under välfärdens utbyggnad, men här finns det rekryteringsbehov

i samband med omfattande pensioneringar under kommande decennier.

Ser vi till antalet arbetstillfällen som tillkommer på den svenska arbetsmarknaden

handlar det om i genomsnitt drygt 10 procent av den totala sysselsättningen per år.

Samtidigt försvinner drygt 10 procent av alla jobb per år. Vid kriser nyskapas

också många jobb, men i allmänhet försvinner fler jobb, varvid arbetslösheten

ökar 27

.

Mycket har likaledes skrivits om den offentliga sektorns finansiella situation där

t ex Sveriges Kommuner och Landsting i ett par uppmärksammade rapporter 28

pekat på hur det sett ut under perioden 1980-2005 och hur det ser ut framöver. Det

är intressant i det här sammanhanget för det finns inbyggda paradoxer i det offentliga

systemet. Det finns gott om möjligheter till arbete, men det finns för lite finansiering!

Det finns ökande behov när vi får fler äldre över 85 år (fördubbling på

30 år) samtidigt som den ekonomiska utvecklingen förutsätts växa och med en

ökad ekonomisk standard växer också medborgarnas krav och förväntningar på

välfärdstjänster. Dessa välfärdstjänster kostar jämförelsevis allt mer eftersom

tjänsteproduktion inte går att rationalisera i samma utsträckning som varuproduktion

29 . Det spetsas till i inledningen av den ena rapporten 30

: ”Vi kommer att bli

allt rikare i Sverige. Allt fler av våra önskningar om privat konsumtion kommer

att tillgodoses. Samtidigt kommer vi att uppleva den offentliga välfärden som allt

fattigare”. I scenariot att det inte tillförs mer medel till kommuner och landsting

kommer det att krävas att verksamheten blir effektivare och att fler människor

jobbar fler timmar i Sverige. Med det sistnämnda stiger kommunernas intäkter.

Men sannolikt krävs det också andra finansieringskällor, skattehöjningar och högre

avgifter och intäkter. Om inte något av detta sker måste kommunernas åtagande

med stor sannolikhet minskas.

27

Bygger på forskning från Marie Gartell m fl som refereras i AF:s Arbetsmarknadsrapport

2010

28

SKL: Välfärdsmysteriet och Tjugo samtal om välfärdens finansiering på

sikt

29

Ofta kallas fenomenet Baumols dilemma eller sjuka, efter den amerikanske professorn

William Baumol som på 1960-talet visade på att över tid blir tjänstesektorn

successivt blir medan varuproduktionen blir billigare

30

Tjugo samtal om välfärdens finansiering på sikt, s. 5

30


Sysselsättningsparadoxen i det offentliga är således att det finns gott om förväntningar

på mer och bättre service samt större framtida behov, dvs. det finns egentligen

behov av fler anställda som är offentligt finansierade, samtidigt som det inte

finns någon långsiktig lösning på finansieringen av kommuners och landstings

verksamheter.

Kort om globaliseringen

Globaliseringen eller internationaliseringen reser många frågor inför framtiden.

En rör utvecklingen i Asien. För 30 år sedan talade de flesta om Japan. Det kolossala

utbudet av tekniska produkter, bilar, motorcyklar etc. som svärmade över de

europeiska marknaderna blev ett påtagligt hot för västvärlden. Det bidrog påtagligt

till den svenska strukturomvandlingen där t ex varvsindustrin i praktiken marginaliserades.

Idag är frågan vad det kommer att betyda att Kina och Indien, världens

två folkrikaste länder, har en sådan utveckling som beskrivits i många sammanhang.

Kina beskrivs inte sällan som världens verkstad. Detta syftar på den

enorma omställningen och tillväxten i ekonomin. Kinas ekonomi kommer under

de kommande årtiondena kommer att passera alla andra länders BNP. Indien, som

ibland kallas världens kontor, har redan idag 200 miljoner högt utbildade tekniker,

ekonomer och andra akademiker. Hur klarar Europa att möta den ökade konkurrensen?

Ja, om Sverige och resten av Europa ska göra det tycks de flesta vara

överens om att man i de internationellt konkurrensutsatta sektorerna måste möta

”hotet” med mer kvalificerade produkter och tjänster som har ett större kunskapsinnehåll.

Det är kärnan i Lissabonstrategin (se mer nedan).

Det finns olika bilder av hur konkurrensen kommer att drabba oss i framtiden.

Kina pratas det mycket om och ur flera aspekter, varuproduktionen, miljöproblemen,

investeringarna i utlandet, valutans värdering och inte minst bristen på demokrati.

Men ofta beskrivs även hotet från Kina som en möjlighet för svenska

företag att växa på denna marknad. Samtidigt beskriver LO 31

att utvecklingen i

Sveriges nära omvärld under lång tid framöver kommer att vara mycket viktigare

än utvecklingen i Kina och Indien. Man pekar på att 80 % av import- och exportutbytet

med omvärlden skedde med högkostnadsländerna. Skillnaden består även i

att Sverige är specialiserat på produkter med högt kunskaps innehåll medan lågkostnadsländerna

är specialiserade på produkter med lågt kunskapsinnehåll.

Låsning och lösningar i svenskt arbetsliv – slutsatser från en trendanalys

Carsten von Otter, tidigare professor vid Arbetslivsinstitutet, gjorde på uppdrag av

dåvarande regeringen en analys av utvecklingen inom arbetslivet. En slutsats från

detta är att rörligheten är för liten på den svenska arbetsmarknaden. Det borde

finnas möjligheter att byta karriär också mitt i livet. Ökad rörlighet skulle också

öppna upp arbetsmarknaden för långtidssjukskrivna och arbetslösa. Von Otter

pekar på att det finns betydande behov av att öppna upp arbetsmarknaden även för

dessa grupper: ”Slutsatsen efter en genomliden kris och en återhämtningsperiod

är att den svenska arbetsmarknaden är tudelad, med en betydande grupp som inte

längre har en fast förankring i arbetslivet. De berörda söker inte heller aktivt arbete

inom den ordinarie arbetsmarknaden, utan är anpassade till den offentliga

sektorns omhändertagande” 32

.

31

LO: Vad betyder internationaliseringen?

32

Låsningar och lösningar på arbetsmarknaden, s. 28

31


I boken beskriver von Otter svenskt arbetsliv på många sätt som framgångsrikt,

men också att arbetsmarknaden många gånger utmärks av betydande trögheter och

han menar att det finns en ”fantasilöshet” när det gäller grupper som har de största

problemen. Enligt von Otter handlar det om att i hög grad är inte utbudsinriktade

åtgärdsprogram och andra omställningsinriktade insatser utformade så att de

ger tydliga och långsiktiga villkor som individen kan göra sin planering utifrån.

Men det handlar också om att efterfrågan är inflexibel och ”alltför mycket styrs av

överdrivet strukturerat befattningssystem och formella krav som försvårar rörlighet

och karriärbyten mitt i livet, samt en arbetsrätt som gör rörlighet kostsam” 33

.

Rapporten pekar också på att de lugnare jobben i företag försvunnit och som bidragit

till ökad stress, många människor med psykiska besvär och sjukskrivningar.

Till andra åtgärder som lyfts fram hör arbetsmarknadsutvidgning, underlätta omställningsutbildningar,

bättre pendlingsmöjligheter, kommunal samverkan, nya

samverkansformer med de privata företagen och den sociala ekonomin m m.

En exkluderande arbetsmarknadsmodell? 34

Per Skedinger, Institutet för Näringslivsforskning, har i en rapport till Globaliseringsrådet

skrivit om den svenska arbetsmarknaden i en internationell jämförelse.

Rapporten visar att ungdomar och invandrare har allra svårast att etablera sig på

arbetsmarknaden. Situationen bedöms vara svårare i Sverige än andra jämförbara

länder. Exempel som tas är den höga ungdomsarbetslösheten som var 18,9 procent

år 2007, d v s innan krisen tagit fart. Siffran innebär att ungdomsarbetslösheten

i Sverige ligger på en nivå som är klart högre än OECD:s genomsnitt för 2007

(12,1 procent) och även något högre än i de ”gamla” EU-länderna (15,6 procent).

”Därmed skiljer sig Sverige från länder som Danmark, Irland, Japan, Nederländerna,

Schweiz och Österrike, vilka samtliga genomgående haft en relativt låg

ungdomsarbetslöshet (under 10 procent) under de år som redovisas för 00-talet”,

35

skriver Skedinger . Därmed sällar vi oss till gruppen av länder som låg runt 20

procents ungdomsarbetslöshet t ex Spanien, Polen, Grekland. Rapporten beskriver

också att etableringen på arbetsmarknaden går särskilt långsamt för ungdomar

utan avslutad gymnasieutbildning.

På samma sätt utmärker vi oss negativt med en hög arbetslöshet för utlandsfödda

(14,9 procent bland år 2005). Sverige tillhör gruppen med högst arbetslöshet för

denna grupp tillsammans med Belgien, Finland, Frankrike och Tyskland. Skillnader

finns mellan olika grupper av utlandsfödda. Svårast att etablera sig har invandrare

från Afrika och Mellanöstern.

Skedinger framhåller också att det finns en utveckling mot fler tillfälliga anställningskontrakt

inom hela OECD-området under det senaste decenniet och att denna

trend förefaller vara särskilt uttalad i Sverige. Han menar också att Sverige

kännetecknas av ett relativt starkt anställningsskydd och av minimilöner som tillhör

de högsta i världen. ”De forskningsresultat som redovisats i denna rapport

ger starkt stöd för att den svenska utformningen av dessa två arbetsmarknadsin-

33 Låsningar och lösningar på arbetsmarknaden, s. 94

34 Fullständig titel är: En exkluderande arbetsmarknadsmodell Den svenska

arbetsmarknadens trösklar i ett globalt perspektiv. Den utgör underlagsrapport

nr 24 till Globaliseringsrådet

35 En exkluderande arbetsmarknadsmodell, s. 12

32


stitutioner bidrar till att exkludera marginalgrupper, såsom ungdomar och invandrare,

från arbetsmarknaden. Ett starkare anställningsskydd tycks öka arbetslösheten

eller minska sysselsättningen framför allt bland ungdomar” 36

.

Rapporten landar i slutsatsen att det kan finnas det skäl att diskutera om förändringar

i anställningsskydd och minimilöner kan bidra till att förbättra arbetsmarknadsmöjligheterna

för marginalgrupper.

Jakten på Superarbetskraften 37

I tre rapporter har TCO skildrat hur företagens sökande efter morgondagens arbetskraft

ser ut. Den senaste rapporten utkom sommaren 2009 och ger tydliga

indikationer på att arbetsmarknaden präglas av en omfattande selektering och utsortering

som bidrar till att det inte räcker med traditionella metoder för att få fler

i arbete. Den allt mer internationella arbetsmarknaden och globaliseringen har

medfört ökande krav på företag och anställda, som i sin tur bidragit till att arbetsgivare

blivit mer selektiva, och kräver allt mer utbildning och produktivitet av de

personer som anställs. TCO hänvisar till internationella studier som pekar på att

efter kriser tar det lång tid innan arbetsmarknaden återhämtar sig. Det kan i genomsnitt

ta mellan fyra till fem år innan arbetsmarknaderna har återhämtat sig

efter djupare ekonomiska kriser. Samtidigt pekar dessa studier på att kraven på

arbetskraften ökar både när det gäller flexibilitet och produktivitet. Med arbetsgivarnas

ökade selektion följer att det drabbar de långtidssjukskrivna och långtidsarbetslösa

hårdast.

TCO:s studie visar att arbetsgivarnas attityder spelar en avgörande roll för undanträngningen

av personer med stigmatiserande frånvarohistoria, upplevd framtida

frånvarorisk och lägre utbildning. Dessa attityder hos arbetsgivarna i form av ökade

krav på de anställda accentueras i perioder av djupa kriser, skriver TCO, ”då

omsätts värderingarna i praktisk handling, såväl i form av ökad utgallring vid

uppsägningar som vid rekryteringar” 38

.

Med stöd av en analys som SCB gjort skriver TCO vidare:

Av de 358 000 som fick arbete mellan 2006 och 2007 efter att tidigare inte ha

arbetat kom nästan 150 000 personer direkt från utbildning, drygt 70 000 personer

kom från arbetslöshet eller från åtgärder och endast 25 000 personer kom

tillbaka från långtidssjukskrivning eller sjuk- och aktivitetsersättning. Samtidigt

lämnade detta högkonjunkturår cirka 57 000 personer förvärvsarbete på grund av

långtidssjukskrivning eller sjuk- och aktivitetsersättning.

Detta mycket starka år i svensk ekonomi var det alltså mer än dubbelt så många

som försvann från arbetslivet till sjukfrånvaro och sjuk-/aktivitetsersättning än

som kom därifrån till arbete 39

.

Vad TCO vill varna för är en övertro på att marknaden kommer att lösa det s k

utanförskapet när konjunkturerna vänder och efterfrågan på arbetskraft ökar. Un-

36

ibid, s. 80

37

Jakten på Superarbetskraften III, TCO-rapport nr 8/2009

38

ibid, s. 8

39

Jakten på Superarbetskraften III, s. 7

33


dersökningen pekar på att segregeringen fortsätter och allt fler får svårare p g a

lång arbetslöshet, långa sjukskrivningsperioder, kort utbildning m m att komma in

på arbetsmarknaden igen efter genomlidna kriser. TCO:s medicin är att det måste

till fler kraftfulla satsningar för att öka arbetsgivarna efterfrågan även på arbetskraft

som anses vara lägre kvalificerad. I elva punkter läggs förslag fram som kan

bidra till ett mer inkluderande arbetsliv. En av dessa punkter handlar om att skapa

en alternativ arbetsmarknad med acceptabla anställnings- och lönevillkor. ”Det

behövs en permanent stödresurs för att ge personer med svag anknytning till arbetsmarknaden

jobb – arbeten av en typ mellan dagens Samhallmodell och den

ordinarie arbetsmarknaden. Detta kan i hög grad skötas genom kraftfullare subventioner

och resursstöd till arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa och

långtidssjukskrivna”, skriver TCO 40

.

2.3.5 Framtidens arbetsmarknad

Det är naturligtvis pretentiöst att försöka uttrycka några tankar om den arbetsmarknad

som vi ser framför oss. Men med hjälp av det som framkommit i andra

sammanhang tror vi att det ändå är meningsfullt att försöka.

När Arbetsförmedlingens Analysavdelning under våren 2008 41

tittar på behovet

av utbildning för vuxna framöver konstaterar man att det finns drygt 2 procent av

arbetskraften (ca 90 000 personer) som har mycket svårt att hitta ett arbete. Det

rör sig om personer med långa inskrivningstider sedan första inskrivningsdagen på

AF. I stor utsträckning består gruppen av funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga,

arbetslösa över 55 år, arbetslösa med kort utbildning samt grupper av

utlandsfödda. I analysen görs bedömningen att denna grupp kommer att öka med

40-50 000 personer till år 2011 och då omfatta ca 3 procent av arbetskraften. Det

som bidrar till detta är:

− En avtagande efterfrågan på arbetskraft kommer att medföra att fler med

kortare skolutbildning kommer att få lämna sina anställningar

− Invandringen fyller på med korttidsutbildade

− Många elever (var fjärde elev) lämnar gymnasieskolan utan slutbetyg och

bland personer med utländsk bakgrund är andelen drygt 40 procent.

En gemensam faktor bland de personer som står längst från arbetsmarknaden är

att dessa ofta har en svag utbildningsbakgrund. Med det menas här högst grundskoleutbildning

eller avbruten gymnasieutbildning. AF gör bedömningen att det är

viktigt att ha fullföljt gymnasieutbildningen med godkända betyg för att långsiktigt

etablera sig på arbetsmarknaden. Huvuddelen av de tillkommande arbetena

under högkonjunkturen fram till 2008 tillföll gymnasieutbildade och framför allt

eftergymnasialt utbildade.

Det finns också stora grupper på arbetsmarknaden som har bristfällig utbildningsbakgrund.

Det är ca 700 000 i arbetskraften som har grundskoleutbildning som

högsta utbildningsnivå. Antalet arbeten som det inte ställdes några utbildnings-

40 ibid s. 11

41 Arbetsförmedlingen, Behovs- och verksamhetsanalys, PM av Torbjörn Israelsson,

2008-03-26 som det följande avsnittet bygger på.

34


krav på år 2007 uppgick till ca 300 000, eller 6,7 % av samtliga sysselsatta. Antalet

sådana jobb svänger betydligt mellan olika konjunkturlägen.

Arbetsförmedlingen pekar också i analysen på att det finns stora behov av arbetskraft

inom många yrken, som medför problem att trots hög arbetslöshet finna rätt

utbildad arbetskraft. Pensioneringarna trappas upp under de kommande åren och

tillskottet av nyutbildade är för litet för att fylla de kommande behoven.

Arbetsförmedlingen pekar på ett stort behov av utbildningsinsatser och inte minst

yrkesutbildningar för att klara matchningen framöver.

Högskoleverket (HSV) gör regelbundet analyser av vilka behov som finns inom

utbildningssidan. Planeringshorisonten är mestadels fem år. I rapporten för år

2009 42

beskriver HSV att det finns obalanser och brister inom bl a följande yrken:

Fritidspedagoger, yrkeslärare, biomedicinska analytiker, högskoleingenjörer, förskollärare,

receptarier, speciallärare och tandläkare. Här pekar beräkningarna tydligt

mot framtida brist på nyexaminerade. Det här är således utbildningar som

skulle behöva växa för att undvika att det blir brist på den framtida arbetsmarknaden.

Motsatsen gäller för examinerade med konstnärlig utbildning, apotekare,

systemvetare, socionomer och ekonomer. Här finns stor risk för överskott med

den nuvarande dimensioneringen av utbildningen. Slutsatsen i lite bredare mening

är att det behövs fler platser på utbildningar inom vårdområdet och en viss utökning

inom det tekniska området, medan det är risk för överskott inom en del samhällsvetenskapliga

utbildningar.

SCB pekar på att trenden med fler kvinnor som skaffar sig högre utbildning står

sig. Det var framförallt kvinnornas utbildningsnivå som steg mellan 1990 och

2007. Om tjugo år - år 2030 – kommer ca 50 procent av kvinnorna ha en eftergymnasial

utbildning jämfört med 39 procent år 2007, om mönstret består. Det

ska jämföras med männens motsvarande siffra som väntas bli 36 procent år 2030

mot 31 procent år 2007. Det är bland de tekniskt industriella utbildningarna på

gymnasial nivå som männen å sin sida behåller och förstärker även sin position.

På den eftergymnasiala nivån växer männens dominans i utbildning till programmerare

och systemerare. Kvinnorna blir dominerande på vissa traditionellt manliga

utbildningar till läkare, tandläkare, veterinär, apotekare, arkitekter m fl. Männen

ökar dock inte sin andel inom traditionella kvinnoutbildningar 43

.

I en SCB-rapport från 2008 med sikte på år 2030 beskrivs ett scenario där Sveriges

folkmängd har ökat till drygt 10 miljoner invånare. Den åldersgrupp som växer

i särklass mest är den i åldrarna över 65 år. 2007 uppgick denna grupp till 1,6

miljoner personer och kommer att öka med ytterligare 700 000 personer fram till

år 2030.

När det gäller antalet förvärvsarbetande i åldrarna 16-74 år så kommer det enligt

denna prognos att vara närmare 250 000 fler som jobbar. Intressant är att SCB

räknar med att utrikes födda beräknas stå för hela den ökningen liksom även för

befolkningsökningen av 16–74-åringar.

42 Högskoleverkets rapportserie 2009:5 R Högskoleutbildningarna och arbetsmarknaden.

Ett planeringsunderlag inför läsåret 2009/10

43 www.scb.se, sited 2010-03-03 Analyser om utbildning och arbetsmarknad

35


Utbildningsnivån fortsätter att stiga. Utvecklingen går från att 35 procent av befolkningen

mellan 20-64 år har någon form av eftergymnasial utbildning, så

kommer den andelen att ha ökat till 44 procent. Enligt detta scenario innebär det

att tillgången på eftergymnasialt utbildade ökar kraftigt fram till år 2030. Efterfrågan

ökar inte lika starkt, enligt SCB. Däremot Det gäller det omvända för personer

med yrkesinriktad gymnasial utbildning. Det finns risk för brist på personer

med sådan kompetens 44

.

Ytterligare analyser av framtidens arbetsmarknad är att vänta. I den Långtidsutredning

som presenteras först 2011 kommer man bland annat fokusera på sysselsättningspolitiken

och ska också föreslå åtgärder som kan leda till att arbetsmarknaden

fungerar bättre på lång sikt. Exempel på områden som kommer att analyseras

är utformningen av arbetslöshets- och socialförsäkringssystemen, utbildningsväsendet

samt ungdoms- och integrationspolitiken.

2.4 Behov av medicinering

Det finns en rad olika åtgärder och insatser som behöver sättas in på alla nivåer

för att öka antalet människor som helt eller delvis kan försörja sig på arbete. En

del av det kommande arbetet inom arbetsmarknadsområdet handlar om den nya

strategi som EU formulerat efter den s k Lissabonstrategin, vars tidsmässiga slutpunkt

är år 2010 och som inte nådde fram till målen. Den nya strategin som presenterades

under sommaren 2010 och kallas för EU 2020. Av den framgår att år

2020 ska 75 procent av all befolkning i åldrarna 20-64 år ha jobb och 20 miljoner

färre ska hotas av ett liv i fattigdom. Fokus ligger på smart, hållbar tillväxt och

ökade insatser inom forskning och utveckling. Färre ungdomar ska lämna skolan

utan fullständig skolgång och minst 40 procent av den yngre generationen ska ha

genomgått högre utbildning. Sammanlagt fem mål ska uppfyllas fram till år 2020

och strategierna samlas i sju huvudinitiativ.

Nationellt har regering och riksdag tagit flera initiativ för att minska utanförskapet.

Fler typer av insatser har prövats t ex instegsjobb, nystartsjobb m m men arbetslösheten

har fortsatt att växa och det har också utanförskapet 45

och arbetslösheten

beräknas fortsätta att vara hög under år 2010. Regionalt och på den kommunala

nivån tas också initiativ, men en samlad politik för alla fyra nivåer saknas.

Allmänt kan man dessutom beskriva tankegångarna om vad som behöver göras

som dels en stimulans av utbudssidan så att Sverige klarar sig bättre, så som

framkommer i Globaliseringsrådets slutrapport, som speglas nedan. Dels behövs

insatser för de redan utsatta eller marginaliserade grupper som redan står utanför

arbetsmarknaden. Som framgått finns det också förslag och idéer från olika organisationer

om vad som kan göras för att utveckla möjligheter för personer som

tillhör de nämnda grupperna.

44

SCB 2008 Trender och prognoser – befolkningen, utbildningen, arbetsmarknaden

med sikte på år 2030

45

Regeringens beräkning från juni 2010 visar att utanförskapet vuxit mellan 2006

och 2010 med 6.000 personer (DN 2010-06-24)

36


Globaliseringsrådets slutrapport Ds 2009:21 46

Strax innan sommaren 2009 kom Globaliseringsrådet med sin slutrapport efter

flera års arbete. Arbetet som initierades av regeringen i december 2006 hade i

uppdrag att analysera och komma med förslag som förstärker Sveriges möjligheter

att hävda sig i globaliseringens tidevarv. Ansatsen är att finna förslag som

stärker vårt lands konkurrenskraft och som kan attrahera investeringar och kompetenta

människor. Tjänstesektorn ses som den sektor som ska kunna bidra med nya

jobb och som samtidigt inte är lika känslig för globala konjunkturnedgångar.

Man kanske därför inte ska vara förvånad över att människor som befinner sig

längre från arbetsmarknaden inte direkt är i fokus i rapporten. Men till de svagheter

som beskrivs hör den dåligt fungerande integrationen av invandrare. Problemet

med att för stor del av befolkningen i arbetsför ålder inte är på arbetsmarknaden

tas också upp.

Rådet kommer också med relativt etablerade föreställningar och råd om hur vi ska

få fler företag, satsa mer på kunskap, regelförenklingar, skattesänkningar, infrastruktursatsningar,

en flexiblare arbetsmarknad som kombineras med trygghet etc.

En omställning till en mer kunskapsintensiv produktion är ett av de viktigaste

budskapen i rapporten. Av det följer frågor om hur omställningsförmågan ska

kunna ökas och hur det påverkar de marginaliserade grupper som redan finns på

arbetsmarknaden.

Några uppslag om hur staten ska kunna utveckla omställningsförmågan läggs

fram:

− socialförsäkringssystemet behöver reformeras

− att en större del av arbetskraften omfattas av omställningsavtal

− inför konto och/eller försäkring för kompetensutveckling

Riktade insatser

Det finns, som framkommit ovan, en risk att insatserna i allt för hög grad koncentreras

på att skapa goda villkor för en marknad, som sedan ska ombesörja att även

missgynnade och marginaliserade grupper ska få arbete. Så verkar det inte fungera

ens under högkonjunktur. Det vittnar bl a utredningar om hur många som får försörjningsstöd

och andra insatser även under bättre tider.

Att det skulle finnas några enkla lösningar har säkert ingen inbillat sig eller som

Arbetsförmedlingen uttrycker det i en av sina senaste rapporter:

Det finns ingen enkel lösning att tillgå för att minska den strukturella arbetslösheten.

Under tidigare lågkonjunkturer har arbetsmarknadsutbildning haft en central

roll men denna gång kommer den insatsen att spela en mindre roll. En mycket

viktig erfarenhet från 1990-talskrisen är vikten av att satsa på aktiva åtgärder för

att förhindra passivitet och långa arbetslöshetstider 47

.

46

Bortom krisen – Om ett framgångsrikt Sverige i den nya globala ekonomin

47

Arbetsförmedlingen februari 2010: Var finns jobben? Bedömning för 2010

och en långsiktig utblick, s. 8 f

37


I samtalen med de kommunala representanterna framkommer också rader av riktade

insatser för olika målgrupper. Många vittnar också om att det finns ett behov

av en marknad för människor som är långt från den ordinarie arbetsmarknaden.

Några nämner begreppet Komhall, syftande på de svårigheter som kommunerna

haft att få in personer med funktionsnedsättningar m.m. på Samhall och därmed

behovet av att skapa meningsfullt arbete i olika former i kommunal regi. Det finns

också ett intresse för att medverka till att fler sociala företag kommer till, vilket är

glädjande. Tre östgötakommuner (Finspång, Kinda, Linköping) medverkar i

Orangeriet, som är ett projekt som kan leda till att fler kooperativ skapas de kommande

åren.

Flera projekt pågår som Equbator för att främja entreprenörskap och VisionsCenter

i tre kommuner i västra Östergötland som bland annat handlar om ungdomars

möjlighet att komma vidare men även att skapa fler arbetskooperativ. Linköping

och Norrköping jobbar t ex med ett annat EU-projekt som kallas Tänk Om! Norrköping

inrättar under 2010 en fond som ska kunna användas till projekt t ex för att

motverka ungdomsarbetslöshet.

Tillsammans med samordningsförbunden görs ytterligare insatser för både individer

och grupper. Det finns många olika insatser för personer som är långvarigt

arbetslösa eller sjuka, men det råder en brist på ”riktiga” jobb.

Flera kommuner ”konverterar” försörjningsstöd 48 för att skapa arbetstillfällen för

personer som befunnit sig länge utanför arbetsmarknaden. Många har erfarenheter

av att bygga ut sina arbetsmarknadspolitiska satsningar genom åren. Mer skulle

kunna skapas, men det är avhängigt av vem som kan betala insatserna. Flera

kommuner ökar sina ungdomssatsningar, däribland genom samverkan med Com-

muniCare 49

. Utvärderingar från t ex Kinda och Finspång visar på goda resultat av

detta arbete. Många ungdomar har gott vidare till studier och arbete. Några kommuner

satsar mer på att skapa särskilda ungdomsjobb och öka insatserna för att

skapa ferie-/sommarjobb.

Det sker parallellt med att många svenska kommuner också minskat antalet arbetstillfällen

inom olika verksamheter p g a det ekonomiska läget de senaste åren.

Som AF:s prognos visar för 2010 i regionen så förväntas antalet sysselsatta inom

vård- respektive utbildningssektorn minska.

Försörjningsstödet kostar också mer under en lågkonjunktur än under högkonjunktur.

Under 2009 ökade kommunernas kostnader med över 20 % och uppgår

till 8,8 miljarder kronor exklusive introduktionsersättning för nyanlända flyktingar.

I 105 svenska kommuner har haft en ökning av försörjningsstödet på mer än 30

procent och 275 av 290 kommuner hade ökade kostnader under 2009. 50

48

Det man tidigare benämnde socialbidrag används för att skapa arbetstillfällen

med lön för bidragstagare

49

CommuniCare bedriver projekt i ett antal östgötakommuner för att slussa ungdomar

vidare till arbete, studier och andra av ungdomarna uttalade framtidsdrömmar

50

Källa: www.dagenssamhalle.se sited 2010-03-04

38


Vad fungerar bättre respektive sämre?

I en rapport skriven av nationalekonomen och arbetsmarknadsforskaren Åsa

Sohlman 51

jämförs olika nationella system med varandra. Sammanfattningsvis

kan den ”anglosaxiska modellen” som England, USA m fl tillämpar sägas prioritera

produkt- och arbetsmarknadsflexibilitet även om det kan leda till stora inkomstskillnader.

Vidare karaktäriseras länderna av låga skatter och sociala utgifter

samt begränsad arbetsrättslagstiftning. Dessutom spelar kollektivavtal och fackföreningar

en mindre roll. Arbetslöshetsersättningen är genomgående låga liksom

utgifterna för den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Resultatet är hög sysselsättning,

låga offentliga utgifter men också relativt stora inkomstskillnader.

Den ”nordiska modellen” kombinerar flexibilitet med trygghet men den är dyrare

för staten genom högre offentliga utgifter för arbetsmarknadspolitiken. Förutom

nordiska länder tillämpas modellen av länder som Irland, Nederländerna och Österrike.

Länderna har mer av samordnade kollektiva förhandlingar och social dialog.

De har generösare sociala ersättningar inklusive arbetslöshetsersättningar

men de aktiverar de som söker jobb i högre grad genom arbetsmarknadspolitiska

åtgärder. Arbetsmarknaden är jämförelsevis mer reglerad i dessa länder. Dessa

länder åstadkommer lika goda arbetsmarknadsresultat som de ”anglosaxiska” men

med lägre inkomstskillnader och färre individer under fattigdomsstrecket 52 . (Det

ska i det här sammanhanget nämnas att inkomstskillnaderna i Sverige ökat under

de senaste decennierna fram till den senaste ekonomiska krisen efter att ha utjämnas

under slutet på 1960-talet och fram till1980-talet 53

).

Sohlmans slutsats är att modellerna när man mäter effekter på sysselsättningen ger

ungefär samma resultat trots väldigt olika policy- respektive åtgärdsmix.

Olika åtgärder har högst varierande kostnader och effekter visar Sohlmans utredning.

Vissa åtgärder kan vara väldigt dyra och ge undanträngningseffekter. I rapporten

ges exempel på det senare där Nystartsjobb beräknas ha en undanträngningseffekt

på 50 procent, enligt Konjunkturinstitutets beräkningar. Riksrevisionen

gjorde kom till en liknande slutsats när det gällde sänkta sociala avgifter för

ungdomar. Med en tänkt kostnad för reformen på 10 miljarder kronor brutto per

år, och kalkyler på hur många nya jobb som skulle skapas drog Riksrevisionen

slutsatsen att varje skapat arbetstillfälle hade en kostnad på 900 000 kronor brutto.

Det kan jämföras med Nystartsjobb där den uppskattade kostnaden uppgick till

knappt 75 000 kronor och kostnaden för en arbetsmarknadsutbildning, baserat på

AMS statistik, till cirka 270 000 kronor.

Generella sänkningar av anställningskostnader medför, enligt rapporten, betydande

statsfinansiella kostnader. Arbetsmarknadsutbildningar har enligt de utvärderingar

som gjorts på senare år visar att väl genomförda arbetsmarknadsutbildningar

ger mycket goda sysselsättningseffekter. ”Det gäller inte minst för grupper

med svag ställning på arbetsmarknaden som utlandsfödda och individer med låg

utbildningsnivå. Om arbetsmarknadsutbildningens långsiktiga effekter beaktas

51

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, TCO-rapport nr 11/2009

52

ibid, s. 29

53

Se LO:s rapport om inkomstskillnader – Inkomster och inkomstfördelning 2008,

sidan 10

39


framstår den i ännu bättre dager” 54 . Arbetsförmedlingens egen analys visar att

den positiva trenden av arbetsmarknadsutbildning verkar ha brutits de två senaste

åren, vilket förmodas ha samband med det sämre läget på arbetsmarknaden 55

.

En sammanställning av svenska studier visar på vad som har störst effekt respektive

undanträngningseffekt:

Tabell 5. Översikt – arbetsmarknadsåtgärders effekter enligt forskningen

Goda sysselsättningseffekter Undanträngning

Förmedlingsinsatser Liten

Anställningsstöd Stor

Utbildningsvikariat Medelstor

Egenföretagande medelstor?

Ibland hyggliga, ibland sämre resultat

Arbetsmarknadsutbildning Liten

Arbetsplatsintroduktion Medelstor

Praktik Medelstor

Dåliga sysselsättningseffekter

beredskapsarbete i offentlig sektor Stor

arbetslivsutveckling (ALU) ?

Datortek ?

Ungdomsinsatser Stor

Övrigt

Då och då kommer det fram förslag på nya insatser. Gunnar Wetterberg lanserade

i mitten på förra decenniet 56

att 100 000 samhällsarbeten skulle skapas. Arbetsförmedlingen

och Försäkringskassan skulle t ex kunna ställa samhällsarbete som

krav för ersättning. Men systemet skulle kunna riggas så att det inte blev inlåsningseffekter

och det skulle finnas incitament för att söka ordinära jobb. Utbildning

och handledning skulle dessutom ingå. Enligt Wetterberg skulle det ha

många fördelar bl.a. att det gav fler mer meningsfulla liv, att systemet skulle motverka

svartarbete, bidragsberoende och arbetslöshetskulturer, samt att samhällsarbetena

kan tillgodose eftersatta behov. Han ansåg även att det var viktigt för ekonomin

i framtiden för att skapa en arbetskraftsreserv.

Den förra regeringens försök med s k plusjobb var en variant på samma tema.

Långvarigt arbetslösa skulle under enligt huvudregeln få en anställning på två år

inom offentlig sektor. För personer över 60 år kunde anställningen löpa fram till

man uppnådde pensionsåldern. Uppskattningsvis fick mellan 7-8 000 personer

därigenom jobb innan den nuvarande regeringen ändrade förslaget och kom med

andra alternativa arbetsmarknadsåtgärder.

Svenskt Näringsliv pekar i en ny rapport från juli 2010 att utanförskapet skulle

kunna minskas med 275 000 personer om företagsklimatet blev bättre i kommuner

54 TCO-rapport nr 11/2009: Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, s. 36

55 Se Arbetsmarknadsrapport 2010, s. 9

56 Gunnar Wetterberg på DN Debatt 2005-05-25

40


med sämre sådant. Det bygger på ett resonemang om kommuner med sämre företagsklimat

fick lika bra näringsklimat som exempelvis Bollebygd, Trosa och Gnosjö

skulle fler utlandsfödda med fler få jobb 57

. Därmed skulle integrationen lyckas

bättre.

2.5 Sammanfattning

Social ekonomi är ett vitt begrepp som ursprungligen hämtats från franskans économie

sociale som definitionsmässigt spänner över verksamheter som kooperationen,

ömsesidiga bolag, stiftelser, intresseorganisationer, folkrörelser och nykooperationen.

I den sistnämnda delen – nykooperationen – ingår det som vi mest

kommer att uppehålla oss vid nämligen de sociala företagen och bland dessa, de

arbetsintegrerande sociala företagen.

Det finns idag många sådana företag i Sverige. Vi hade i februari 2010 över 200

företag som ger arbete, praktik och arbetsträning åt tusentals personer. Trenden är

att antalet sociala företag ökar och med dem antalet arbetstillfällen.

Verksamheterna i de arbetsintegrerande sociala företagen spänner över både traditionellt

manliga yrken och arbetsuppgifter och traditionellt kvinnliga yrken och

sysslor. I Östergötland drivs en mångfald av verksamheter med bygg- och markentreprenader,

caféverksamhet, sömnad, mark- och parkskötsel med mycket mera.

Samhället kan göra stora vinster genom att både offentlig och privat sektor anlitar

sociala företag för att utföra olika arbetsuppgifter. Här finns vinster genom att

flera människor som har haft svårt att hitta andra arbeten kan ges möjlighet att

arbetsträna, rehabilitera sig och förhoppningsvis antingen få en anställning genom

det sociala företaget eller inom något annat företag eller annan organisation på

arbetsmarknaden.

Arbetsmarknaden idag kännetecknas av att ett stort antal människor blivit arbetslösa

de senaste åren. Arbetslösheten är nu uppe på nivåer som närmar sig 10 procent

och närmare en halv miljon människor. Dessutom finns det flera hundra tusen

som jobbar mindre än vad man önskar. De första prognoserna för år 2010 pekade

på en minskning av antalet sysselsatta med över 50 000 personer under 2010

i Sverige, medan senare rapporter varit allt ljusare och regionalt har minskningen

av 2 000 sysselsatta vänts till en nästan lika stor ökning enligt juniprognosen för

Östergötland. Arbetslösheten är trots allt stor – närmare 21 000 personer går arbetslösa

i juni 2010. Den största försämringen har drabbat ungdomar och 2 av 3

ungdomar har ingen ersättning från A-kassa eller ersättningsnivåer som gör att

man inte kan försörja sig.

En hel del av de jobb som försvunnit de senaste åren inom industrin kommer inte

tillbaka, så vi får räkna med en viss strukturarbetslöshet. Det är viktigt att insatser

sätts in för att minska risken för passivitet och bidragsberoende. Det kommer att

behövas stora insatser för att klara att vända arbetsmarknaden i Östergötland.

I den nedgång som inträffat inom arbetsmarknaden har vissa grupper det längre

till ett arbete än andra. Funktionshindrade med arbetshinder, tidigare långtidsar-

57 Svenskt Näringsliv: Självmål i sysselsättningspolitiken, juli 2010

41


etslösa och sjukskrivna, ungdomar, invandrare och personer med kort utbildning

har det relativt sett svårare att hitta in på arbetsmarknaden. Sverige utmärker sig

negativt genom att ha en högre genomsnittlig arbetslöshet för både ungdomar och

invandrare jämfört med de ”gamla” EU-länderna.

Mycket tyder också på att segregering och utsorteringen på arbetsmarknaden fortsätter,

skriver TCO i en rapport om arbetsgivarnas jakt på superarbetskraften. Det

betyder i så fall att det blir ännu svårare att hitta arbetstillfällen för dessa grupper.

Arbetsförmedlingen pekar i en egen analys från 2008 att gruppen som har svårt att

hitta jobb kommer att öka med ett stort antal personer, runt 40-50 000 människor

fram till 2011. Det betyder att gruppen motsvarar 3 procent av arbetskraften.

Till svårigheterna hör även att offentlig sektor minskar antalet anställda, vilket

bidrar till att det finns färre ingångar för arbetssökande än tidigare. Samtidigt ökar

kostnaderna för försörjningsstödet i kommunerna och behovet av att göra insatser

för framför allt ungdomar är stort.

Arbetsmarknad imorgon kännetecknas av att stora grupper av 40-talister lämnar

arbetsmarknaden och det kan bli svårt med matchningen, bedömer Arbetsförmedlingen

trots hög arbetslöshet. Trenderna går mot att det krävs högre kompetens

och längre utbildningar. Kraven på flexibilitet ökar. En tydlig trend är också att

fler kvinnor som skaffar sig högre utbildning och i allt högre utsträckning dominerar

utbildningar som tidigare traditionellt dominerats av män som läkare, tandläkare

m fl.

Det finns en obalans när det gäller yrkesutbildade, något som Regionförbundet

Östsam uppmärksammat i andra sammanhang. Enligt bedömningarna som AF gör

ökar antalet jobb i tjänstesektorn, med fler jobb i till exempel handeln och i ökande

grad även transport, restauranger och service. Det betyder rimligtvis också en

blandning av jobb som inte kräver lika lång utbildning. Motsatsen gäller för de

behov som kan skönjas av inom vissa IT-yrken, tekniska yrken, vissa byggnadsyrken

och vissa industriyrken.

Sammantaget finns det ett jättestort behov av åtgärder för att klara att matcha arbetskraften

mot de framtida jobben. Yrkesutbildningar krävs i högre grad liksom

fler företag och entreprenörer. Till de åtgärder som fungerar bra för att människor

ska kunna lämna arbetslöshet hör väl utformade arbetsmarknadsutbildningar och

anställningsstöd i privat sektor, enligt Åsa Sohlman.

Flera organisationer och sakkunniga varnar för en övertro på att marknaden kommer

att kunna lösa arbetslöshetsproblematiken när konjunkturerna vänder. Det

finns stor anledning att tro att de kortutbildade, personer med historier av lång

arbetslöshet och sjukdom, invandrare, funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga

kommer att ha mycket svårt att ta plats på den vanliga arbetsmarknaden.

Därför behöver arbetsmarknaden vidgas med bland annat fler sociala företag. I

kommunerna diskuteras även andra riktade insatser t ex Komhall och särskilda

ungdomsjobb. Men med stor sannolikt krävs bredare insatser än så och åtgärder

på nationell, regional och lokal nivå för att komma till rätta med arbetslöshet och

utanförskap!

42


Så låt oss understryka att för många personer på och vid sidan av arbetsmarknaden

kommer det inte att finnas jobb även i mycket kraftiga högkonjunkturer om

inte alla medel prövas. Arbetsintegrerande sociala företag är ett medel för att nå

just de grupper som har svårast att hitta jobb. Samtidigt finns det gott om exempel

på personer som via sådana företag fått chansen att komma in på den öppna arbetsmarknaden

igen!

3 Omvärld

I det här kapitlet ska vi sätta in företeelsen sociala företag bland annat i ett internationellt

perspektiv men även redogöra för hur staten sett på sociala företag i

olika sammanhang. Flera regioner har också arbetat under ett antal år med den

sociala ekonomin. Vi beskriver översiktligt vad som gjorts och planerats i de tre

storstadsregionerna för att få en bild av arbetet med den sociala ekonomin bl.a. för

att få bilder av vad östgötaregionen kan och behöver göra om ambitionen är att

utveckla insatserna i enlighet med de ambitioner som nämndes inledningsvis.

Men några kommuner har också jobbat aktivt med att skapa förutsättningar för

arbetsintegrerande sociala företag.

3.1 Sociala företag i andra länder

I Sverige växer antalet sociala företag för varje år. En inventering som gjorts av

Tillväxtverket visar att utvecklingen gått från ca 150 företag för några år sedan till

210 företag under inledningen av år 2010. I andra europeiska länder är företagen

etablerade och har i vissa fall många kooperatörer och deltagare, och några bilder

ska ges i det följande.

I andra länder finns långa traditioner av att välfärdsorganisationer både professionellt

och ideellt driver en del av den välfärd som svenska kommuner har ansvaret

för. Principiellt kan man tala om att olika länder valt att bygga upp välfärdssystem

kring antingen familjen, marknaden eller det offentliga. I många länder finns

dessutom likaledes långa traditioner av välgörenhet. Italien är ett exempel på ett

land som har traditioner med både frivilligrörelser och välgörenhet som stått för

en stor del av de sociala välfärdstjänsterna. Det finns exempel på verksamheter

som sköts av kooperativ i Italien redan på 1300-talet 58

. I England finns liknande

traditioner, vilket också gäller för Tysklands del. I Sverige hade folkrörelserna en

stor roll i början innan utbyggnaden av en välfärdsstat var ”färdig”. Därefter har

staten och inte minst kommunerna haft en ledande roll både för finansiering och

för organisering av välfärden. Sedan 1990-talet har dock den svenska modellen i

flera avseenden konvergerat med övriga delar av Västeuropa och har till exempel

idag betydligt fler privata utförare av förskolor, skolor och äldreomsorg m.m. som

varit vanligt i andra länder.

Den sociala ekonomin har långa anor i Frankrike och det har funnits med till och

från under olika epoker. De kooperativa idéerna fångade under 1960-talet ett allt

starkare intresse i Frankrike och det ledde 1981 till att uttrycket fördes in i fransk

58 Det mänskliga företagandet - om social ekonomi för 2000-talet av Elisabet

Mattsson och Jan Olsson, s 57, som beskriver hur hamnarbetarna startade det första

kooperativet år 1340

43


lagstiftning. Social ekonomi användes då som en samlande term för företag och

organisationer med ekonomisk verksamhet och samhällig funktion. Det ökande

franska intresset för social ekonomi spred sig i Europa och utmynnade 1989 i att

begreppet blev en officiell term inom den Europeiska gemenskapen. Det var framför

allt med stöd av Michel Rocard, som var premiärminister i Frankrike som med

stöd av EU-kommissionens dåvarande ordförande Jacques Delors introducerade

han den sociala ekonomin i hela EU. Den sociala ekonomin fick en egen avdelning

inom EU-kommissionen och därmed officiell status.

Välfärdsstaterna började få problem redan under 1970-talet och man började tala

om kommande kriser. I flera länder i Europa bidrog vid denna tidpunkt den offentliga

sektorns bristande förmåga att möta fattigdom och marginalisering hos

utsatta grupper till att kooperativa rörelser startades. I t ex Italien fanns det kooperativa

traditioner inom katolska kyrkan som kunde läggas till grund för utveckling

av fler kooperativ.

På senare år har välfärdsstatens kris också medfört att andra länders system fått

omprövas. I Tyskland har man t ex i viss mån börjat gå ifrån det på familjen baserade

systemet till förmån för mer offentligt finansierad verksamhet.

3.1.1 Storbritannien

Kommunsystemen i Storbritannien skiljer sig på många sätt från det skandinaviska.

En grundtanke är föreställningen om parlamentets suveränitet, som kommer

till uttryck i en restriktiv inställning i fråga om kommunernas autonomi. Kommunerna

är i allmänhet stora men saknar den finansiella tyngd som nordiska länder

har. På Irland har till exempel till helt nyligen katolska kyrkan drivit tusentals

skolor i landet och kommunerna är inte inblandade på samma sätt som svenska

kommuner i välfärdsarbetet.

I Storbritannien finns en välgörenhetstradition 59

kombinerat med mycket frivilligarbete

som gjort att kyrkan och andra organisationer svarat för en stor del av insatserna

inom välfärdsområdet. Med detta som historisk plattform tillsammans

med en under de senaste decennierna växande medborgarrörelse, byggd på honnörsord

som gräsrotsdemokrati och självorganisering, började man skapa s k

community businesses. Det är sociala företag eller social enterprises som har en

stark geografisk förankring och fokuserar på en lokal marknad och lokal service.

Man kan karaktärisera detta som att olika organisationer och grupper går samman

i lokalsamhället för att driva affärsverksamheter med syfte att skapa arbetstillfällen

och lokal utveckling. Förutom Social Enterprises finns även Co-operatives

och Social Firms. Behoven av anpassade verksamheter för att anställa funktionshindrade

låg som grund för skapandet av Social Firms. De har som målsättning att

förbättra anställningsmöjligheterna för funktionshindrade och skapa stödstrukturer

som leder till förstärkt egenmakt och individuell utveckling. Företagen är affärsdrivande

verksamheter med företagsmässiga mål att stå på egna ben.

59 I England finns det nästan 170.000 välgörenhetsfonder med årliga inkomster på

sammanlagt över 480 miljarder kronor (enligt Wilkinson & Pickett 2010, s. 252 f),

således i snitt närmare 3 miljoner per fond

44


Social Co-operatives är verksamheter som uppfyller definitionen, helt eller delvis,

på en Social Firm, men i Social Co-operatives är medlemmarna ägare och beslutsfattare.

Dessutom finns det i Storbritannien det man kallar Emerging Social Firms

eller Co-operativs som är företag som håller på att utveckla sin verksamhet men

som inte nått alla kriterier än. Social enterprise (SE) fungerar av allt att döma också

som ett samlingsbegrepp för de olika formerna av företag inom den sociala

ekonomin.

Även i Storbritannien har betydelsen av en stödstruktur för de sociala företagen

lyfts fram som en grund för den expansion som skett. År 2002 tog även regeringen

ett beslut att främja det sociala företagandet i landet. Det har senare kompletteras

med en strategi för hur man kan öka möjligheterna för sociala företag att leverera

till den offentliga sektorn. I Storbritannien och finns dessutom lagar om gemenskapsföretag

och blandföretag inom den sociala ekonomin. ”Ett samhälleligt

intresseföretag (CIC, Community interest company) är en brittisk associationsform

som är särskilt anpassad för ’social enterprise’ det vill säga gemenskapsföretag

som har samhällsmål och som återinvesterar sina vinster för detta ändamål”. 60

Under det första decenniet under 2000-talet har den sittande regeringen formulerat

inte mindre än tre olika och kompletterande strategier för utveckling av den sociala

ekonomin i Storbritannien. De har fokuserat på många områden som är väsentliga

för en fortsatt utveckling av sociala företag. De nationella strategierna har

senare kompletterats med strategier på regional och lokal nivå.

Allt mer av offentlig verksamhet levereras via de sociala företagen. Regeringen

har t ex avsatt 70 miljoner pund för att underlätta överförandet av uppgifter från

offentlig sektor till SE. Tillgången till finansiering och riskkapital är andra områden

som regeringen prioriterat de senaste åren. En annan intressant företeelse är

s k kändisar som utsett till Social Enterprise Ambassadors 61

.

I ingången till 2010 finns det ca 62 000 social entreprises med 800 000 medarbetare

i Storbritannien. De stora politiska partierna vill att det sociala företagandet

ska bli en ännu större del av den brittiska ekonomin. Under 2009 förväntades sysselsättningen

öka med 25 000 personer 62 och motsvarande siffra för 2010 ligger

runt 20 000 jobb 63

.

3.1.2 Italien

Italien ingår i ett napoleanskt kommunsystem som även omfattar många av länderna

kring Medelhavet som bland annat bygger på en stark centralmakt och detaljerad

statlig kontroll av kommunernas verksamhet. Verksamheterna är inte så

utbyggda som i de nordiska länderna och ofta har frivillig- och välgörenhetsorganisationer

samt katolska kyrkan en stor andel av välfärdsproduktionen t ex när det

gäller barnomsorg och skolor. I Italien ska regioner och kommuner enligt lag planera

och genomföra hälsovård och social omsorg tillsammans med brukare, frivil-

60 Det mänskliga företagandet, s. 74

61 Uppgifterna är hämtade från information från David Kelly, verksamhetsledare

vid Social Entreprise East Midlands, förmedlade vid konferensen 1+1=3, Norrköping

den 22 april 2010

62 Det mänskliga företagandet, s 48

63 Information – David Kelly (se ovan)

45


ligorganisationer, ideellt, kooperativt och socialt företagande, religiösa samfälligheter

och stiftelser. Här finns det en särskild lagstiftning från 1991, som bl a säger

att de lokala myndigheterna ska stödja den sociala ekonomin med förmånliga krediter

och stöd från EU:s strukturfonder. Man talar i lagen om den organiserade

solidariteten, hjälp till självhjälp och ömsesidighet 64

.

Det betyder att kommunerna i Italien har en omfattande dialog med organisationer

och företag inom den sociala ekonomin. Ibland kan man också rikta upphandlingen

enbart till de sociala arbetskooperativen.

Därför har den sociala ekonomin ett slags monopol på vård- och omsorgstjänster.

Från början handlade det om att av ideologiska skäl stödja den sociala ekonomin,

numer handlar det mer om kvaliteten på tjänsterna. 65

Den starka kooperativa rörelsen är organiserad i två nationella federationer: Legacoop

som är knuten till den socialistiska rörelsen och den Confederacoop som hör

till den katolska rörelsen.

De sociala kooperativen växte liksom i andra europeiska länder fram i slutet av

1970-talet, som ett svar på hög arbetslöshet och ökade sociala kostnader i välfärdssystemet.

Man lyckades få till en legitimering som sedan har lett till en ganska

snabb utveckling. En lagstiftning tillkom även på 1990-talet som gör att företag

av en viss storlek i Italien har krav på sig att anställa funktionshindrade. En av

femton anställda måste vara funktionshindrad, annars får man betala böter. Denna

typ av lagstiftning och kvotering finns i flera europeiska länder. I Italien kan den

privata firman ge arbete till ett socialt kooperativ och därigenom kan de slippa

böterna och det är också så man vanligen hanterar detta. Filosofin går ut på detta

sätt erbjuda missgynnade på arbetsmarknaden möjligheter som de annars inte

skulle kunna få.

Det betyder i sin tur att det finns ett betydande underlag för att köpa tjänster från

kooperativen. Till lagstiftningen hör även att kooperativa företag måste avsätta en

viss andel av sin vinst till en kooperativ fond som finansierar den kooperativa

rörelsen. Det krävs också mindre kapital för att starta kooperativ än andra företagsformer.

Dessutom är kooperativ i Italien är befriade från företagsskatt på

vinsten.

Även under det senaste decenniet har verksamheter inom arbetskooperationen

nästan fördubblats och svarar nu för 700 000 arbetsplatser. I de sociala arbetskooperativen

finns ungefär en kvarts miljon medarbetare.

Av intresse för oss är även att offentliga myndigheter har rätt att signera offentliga

kontrakt som uppgår till högst 2 miljoner kronor. Det innebär att trots att Italien

tydliggjort nationella undantag i den offentliga EU-lagstiftningen som gör att man

kan direktupphandla kontrakt med B-kooperativ. Ungefär 60 % av uppdragen till

kooperativen kommer från den offentliga sektorn.

64 Referens: Det mänskliga företagandet

65 Det mänskliga företagandet se s. 129-130

46


Då är vi inne på det man brukar benämna som A- och B-kooperativ. Italienska

kooperativ är indelade i två grupperingar som bägge har som målsättning att uppfylla

det allmänna samhälleliga intresset att främja mänskliga behov och att socialt

integrera medborgarna genom:

− A-kooperativ med skötsel av hälsovårds-, utbildningstjänster och social

service

− B-kooperativ har många olika aktiviteter – jordbrukande, industriell produktion,

affärsdrivande eller tjänster. Syftet är finna förvärvsarbete för

missgynnade personer.

I de flesta skildringar av den sociala ekonomin tas de italienska kooperativen upp.

De har i flera fall varit förebild för kooperativ som startats i Sverige, t ex har Basta

hämtat inspiration från San Patrignano, dit för övrigt många svenskar åkt på

studiebesök under de senaste åren. Kooperativet har många anställda och deltagare

(ca 1 000) och de flesta är f d missbrukare. Det finns över 50 yrken representerade

inom kooperativet. Kooperativet liknar ett slutet samhälle som till stor del är

självförsörjande. Arbetet är den terapeutiska metod som används för att få missbrukarna

att bygga upp sin självkänsla och sitt yrkeskunnande. Kooperativet är

världsberömt för sin hästuppfödning, men bedriver även framgångsrik vinproduktion,

hundkennel, jordbruk m m.

Stödstruktur har haft en stor betydelse i Italien på olika sätt. Det finns nätverk

eller konsortier som ger stöd till kooperativen och de har också varit en bidragande

orsak till att man fått till en nationell lagstiftning för kooperativen.

Som en intressant notis kan vi också referera till David Erdal, som jämförde tre

städer i norra Italien: Imola, där 25 % var sysselsatta i kooperativ, Faenza där

motsvarande siffra var 16 % och Sassoula, där det inte fanns några kooperativ.

Erdals slutsatser var att hälsa, utbildning, brottsnivå och samhälleligt deltagande

genomgående var bättre i de städer där en större andel av befolkningen var sysselsatta

inom kooperativ 66 . Emilien sägs 67

vara det starkaste fästet för kooperationen

i Europa. Här arbetar en av tio i kooperativa företag. Småföretagen samverkar och

bildar kooperativ som får stöd från andra organisationer.

3.1.3 Reflektioner och jämförelser

Den svenska modellen med starka offentliga institutioner har också avspeglat sig

när det gäller lösningarna för personer med funktionshinder och/eller andra hinder

för att hitta arbeten på arbetsmarknaden. Samhall har under många år varit den

organisation som huvudsakligen svarat för arbeten åt funktionshindrade och missgynnade

personer. Skyddat arbete startade i olika former i Sverige under 1960talet.

Mångfalden var stor och det kunde vara verkstäder för skyddat arbete, kontorsarbetscentraler,

industriella beredskapsarbeten och hemarbeten. Men det fanns

inget samlat huvudmannaskap för detta; landstingen drev skyddat arbete i verkstäder,

vilket också kommuner i några fall även ideella föreningar. De dåvarande

66

Materialet är inte så omfattande, men ger ändå intressanta tankar om det gemensamma

ägandets bidrag till samhället. Refereras i Jämlikhetsanden, Wilkinson &

Pickett 2010, s. 259.

67

Det mänskliga företagandet, s. 31, (Emilien är en del av regionen Emilia-

Romagna i norra Italien)

47


länsarbetsnämnderna var huvudmän för kontorsarbetscentralerna och huvudmannen,

Arbetsmarknadsstyrelsen, var huvudman för industriella beredskapsarbeten.

Så småningom ledde detta till att vi fick ett mer enhetligt huvudmannaskap. Stiftelsen

Samhällsföretag bildades 1 januari, 1980 och det fanns 24 länsvisa stiftelser.

1992 ombildades stiftelserna till regionala aktiebolag som hölls samman av ett

moderbolag, Samhall AB. Verksamheterna inom Samhall har under långa tider

svarat för många arbetstillfällen för dessa målgrupper, över 30 000 arbetstillfällen,

men har sedan man mist sin monopolställning minskat till drygt 21 000 personer

på 250 orter i Sverige 68

.

Som i så många andra sammanhang har vi i Sverige föredragit storskaliga lösningar,

något som många gånger varit kraftfullt men som kanske inte alltid bidragit

till att utveckla en mångfald av flexibla insatser.

Det är först på senare tid som andra affärsdrivande verksamheter med målsättning

att skapa arbete åt funktionshindrade har utvecklats. På många håll har det inte

heller drivkraften varit att starta ny näringsverksamhet utan att skapa sysselsättning

och arbete åt funktionshindrade. Ofta har offentligt anställd personal varit

drivande i utvecklingsprocessen. I andra länder är företagskulturen mer utvecklad

och inriktningen på affärsidéutveckling, ekonomi och management mer framträdande.

Flera trender kan ses inom den sociala ekonomin i Europa 69

:

1. Allt fler länder har en ny lagstiftning för den sociala ekonomin. 10 länder i

Europa har det f n

2. Plattformar på olika nivåer – nationellt, regionalt, lokalt – skapas. Här är

bedömningen att Sverige ligger hyfsat väl framme även om det saknas en

plattform på den nationella arenan

3. Sociala ekonomin blir en allt viktigare faktor för lokal utveckling. Sociala

företag står för allt mer av samhällsproduktionen på det lokala planet

4. Partnerskap behövs inom den sociala ekonomin för arbetet på det lokala

planet

5. En annan aktuell fråga är hur stödstrukturerna ska organiseras

6. Slutligen kan man se att det växer fram nya organisationer, nya företag i

nya branscher (t ex kooperativa lösningar inom energiområdet)

Exemplen från Storbritannien och Italien pekar på att det är viktigt att uppmärksamma

den sociala ekonomins frågor i en nationell lagstiftning, som också på

många sätt kan underlätta när det gäller avtal, upphandling m m. Nationella stödstrukturer

bedöms ha haft stor betydelse för expansionen av sociala företag i de

nämnda länderna. Potentialen i att offentlig sektor lägger ut uppdrag och använder

sig av sociala kriterier vid upphandling är mycket stor.

3.2 EU och den sociala ekonomin

Sedan drygt 20 år finns det således en enhet inom EU-kommissionen för den sociala

ekonomin. Men det finns inte någon gemensam EU-policy kring den sociala

68 Sited www.samhall.se 2010-04-20

69 Föredrag av Jan Olsson vid konferensen 1+1=3, Norrköping den 22 april 2010

48


ekonomin. Begreppet har också olika innebörder i olika länder. EU har valt att

definiera den sociala ekonomin genom att ange vilka fyra typer av företags- och

organisationsformer som avses. De förkortas ibland CMAF - Cooperatives, Mutuals,

Associations och Foundations, det vill säga kooperativ, ömsesidiga företag,

föreningar och stiftelser. I olika sammanhang lyfts den sociala ekonomins betydelse

fram med inte minst över 2 miljoner anställda inom den sociala ekonomin i

Europa. EU har också strukit under den sociala ekonomins möjligheter att skapa

sysselsättning. Det övergripande ramverket kring sysselsättning finns också fångat

i den s k Lissabonstrategin. Den har fått sitt namn efter den plats (Lissabon) där

stats- och regeringscheferna i mars 2000 enades om en gemensam strategi för att

på bred front möta de ekonomiska, sociala och miljöutmaningar som EU stod inför.

Den gäller till och med 2010 och handlar om att stärka EU:s konkurrenskraft

och tillväxt, öka sysselsättningen och den sociala sammanhållningen samt säkra

en hållbar utveckling. Strategin har följts upp i bl a den s k Wim Kok 70

-rapporten

i mitten på förra decenniet. De kriser som uppkommit sedan strategin formulerades

har snarare bidragit till att fokusera på tillväxt än på social sammanhållning

menar många, bl a Lars Magnusson, professor i ekonomisk historia vid Uppsala

universitet:

Lissabonprocessen har sammanfattningsvis alltså inte levererat vad den utlovat

när det gäller tillväxt och utveckling mot en kunskapsekonomi. Den har inte levererat

full sysselsättning. Men framförallt har den som vill se ett socialt innehåll i

en europeisk tillväxtpolitik all anledning att vara besviken. I flera avseenden tycks

politiken gå i rakt motsatt riktning och urholka de sociala modeller som de flesta

vill slå vakt om och ser som ett kännetecken för Europa. Det bådar inte gott för

den sociala sammanhållningen inom unionen inför framtiden 71

Till det som EU-kommissionen initierat är att kräva att medlemsländerna ska ta

initiativ till forskning om den sociala ekonomin samt att utveckla nationella regelverk

för den. Det finns också skäl att erinra om att struktur- och socialfonder under

många år bidragit till att projekt inom den sociala ekonomin har kunnat

genomföras. Socialfonden är ett verktyg för EU att skapa fler jobb inom Europa.

Det satsas över 12 miljarder kronor i Sverige under programperioden 2007-2013

till projekt som främjar kompetensutveckling och motverkar utanförskap bl a genom

att hitta vägar för inträde på arbetsmarknaden för missgynnade grupper och

funktionshindrade personer inom den sociala ekonomin.

Även inom övriga utvecklingsprogram, strukturfondsprogrammet, kan man stödja

social ekonomi och lokal utveckling. Det samma gäller även inom programmet

LEADER.

Som framkommit i kapitel 2 ersätts Lissabonstrategin nu av Europa 2020, som är

den nya strategin för de kommande 10 åren.

70 Wim Kok, den f.d. hollänske premiärministern ledde en arbetsgrupp som följde

upp Lissabonstrategin i ”halvtid” eller efter fem år, presenterades 2004

71 Europa efter Lissabon – lärdomar av Lissabonstrategin 2000-2009

49


3.3 Staten och den sociala ekonomin

Allt sedan EU-inträdet för över 15 år sedan har frågor om den sociala ekonomin

kommit upp på den statliga agendan – i olika sammanhang och med mer eller

mindre tydliga resultat. Vi har valt att i det här avsnittet skildra de senaste årens

tydliga markörer som visar att den sociala ekonomin finns med på allvar i diskussionen

som staten och regeringen för om vårt framtida samhälle och den sociala

ekonomins betydelse.

Några exempel:

I slutet av 2007 uppdrog regeringen åt Nutek (nuvarande Tillväxtverket) att i samråd

med dåvarande Arbetsmarknadsstyrelsen, Försäkringskassan och Socialstyrelsen

utarbeta ett tvärsektoriellt program med förslag på insatser som stimulerar till

att fler sociala företag startar och växer.

Tillväxtverket har därutöver de senaste två åren fått 10 miljoner kronor för att

sprida information och öka kunskaperna om sociala företag. Regeringen framhåller

i det sammanhanget att sociala företag fyller en viktig roll när traditionella

arbetsformer och aktörer fallerar. Man betonar särskilt de sociala företagens roll

att stötta människor i utsatta situationer till ett aktivt arbetsliv.

I oktober 2008 beslutade regeringen om en överenskommelse mellan regeringen,

de idéburna organisationerna inom det sociala området och Sveriges Kommuner

och Landsting (SKL). Parterna har enats om ett antal principer som ska utveckla

relationerna och tydliggöra rollerna dem emellan. Överenskommelsen betonar

vikten av att det finns ett gott lokalt samspel mellan det offentliga och de idéburna

organisationerna. Det övergripande syftet med dialogen och överenskommelsen

på det sociala området har varit dels att stärka de idéburna organisationernas

självständighet och oberoende roll som röstbärare och opinionsbildare, dels att

stödja framväxten av en större mångfald av utförare och leverantörer av tjänster

inom det sociala området. Överenskommelsen ska också tydliggöra de ideella

aktörernas roll inom det sociala området och möjliggöra för dessa att konkurrera

på likvärdiga villkor med andra aktörer verksamma på området.

Under 2009 avsatte regeringen 240 miljoner kronor till kommunerna för att stimulera

sysselsättningsverksamhet som är särskilt anpassad till personer med psykisk

funktionsnedsättning. Även i det här sammanhanget beskrivs sysselsättning som

drivs av sociala kooperativ och brukarorganisationer som något mycket bra för

den aktuella målgruppen. Därför har regeringen understrukit vikten av att stödet

ska stimulerar framväxten av sociala företag, sociala kooperativ och ideella organisationer

att bedriva sådana verksamheter.

Under 2009 beslutade regeringen också att sätta av ytterligare cirka 130 miljoner

kronor till arbets- och sysselsättningsinsatser för personer med psykisk funktionsnedsättning.

Ungefär 50 miljoner kronor går till Arbetsförmedlingen som i samverkan

med Försäkringskassan upphandlar rehabilitering och andra typer av stödinsatser.

Närmare 80 miljoner kronor går till kommuner som upphandlar sysselsättningsplatser

av företag och ideella organisationer, eller erbjuder sysselsättning

via ett valfrihetssystem.

50


I slutet på 2009 överlämnade regeringen propositionen En politik för det civila

samhället 2009/2010:55 som bygger på utredningen om av Folkrörelseutredningens

betänkande Rörelser i tiden (SOU 2007:66). I propositionen läggs förslag till

mål och inriktning för politiken för det civila samhället, som ersätter den nuvarande

folkrörelsepolitiken och dess mål. Regeringen syftar till att lyfta fram lyfta

fram det civila samhällets stora betydelse, utveckla och tydliggöra relationen mellan

staten och det civila samhället och ta ett helhetsgrepp om generella frågor om

det civila samhället och dess villkor. Det civila samhället ges betydelsen av en

arena, skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet, där människor,

grupper och organisationer agerar tillsammans för gemensamma intressen. Ett

tvärvetenskapligt forskningsprogram om det civila samhället presenteras i propositionen

och regeringen aviserar att man kommer att stärka statistikförsörjningen

om det civila samhället. Det senare har under 2010 följts upp genom att SCB fått i

uppdrag av regeringen att ta fram statistik om det civila samhället. Detta syftar till

att bättre kunna belysa organisationernas verksamhet, omsättning och betydelsen

för samhällsekonomin.

Regeringen har klart och tydligt lyft fram utanförskapet som det stora problemet

på arbetsmarknaden och antytt att till exempel socialt företagande är en del i lösningen

på problemet. Regeringen presenterade i april 2010 en handlingsplan för

arbetsintegrerande sociala företag. Man vill underlätta för växande och fler arbetsintegrerande

sociala företag. Handlingsplanen tar några initiativ för att åstadkomma

detta:

1. Eftersom det saknas reglering av arbetsintegrerande sociala företag avser

regeringen att komma med en förordning som också är nödvändig för

gruppundantag när det gäller stöd i förhållande till EU:s regler. Genom

denna förordning avses att definiera vad som menas med dessa företag och

på så sätt lyfta upp och legitimera arbetsintegrerande sociala företag.

2. Regeringen kommer att ge Tillväxtverket i uppdrag att utreda nuvarande

form av anordnarstöd, som kan behöva utgå till arbetsintegrerande sociala

företag.

3. En översyn ska också göra när det gäller de arbetsintegrerande sociala företagens

och andra ideella organisationers hinder och möjligheter att lämna

anbud i offentliga upphandlingar.

4. Tillväxtverket ska framöver se över formerna för samverkan mellan myndigheter

som hanterar frågor som rör arbetsintegrerande sociala företag.

En skrift ska tas fram som innehåller gemensamma tolkningar av olika

regler som gäller nämnda företag.

5. Tillväxtanalys ska se över behovet av hjälpinsatser som ska ge möjlighet

att anpassa befintliga finansieringsformer för arbetsintegrerande sociala

företag.

6. Tillväxtanalys ska också se över behovet av att i viss mån utveckla nya finansieringsmodeller.

7. Regeringen kommer även att ge Tillväxtanalys i uppdrag att kartlägga vilka

behov som finns att utveckla statistiken när det gäller de arbetsintegrerande

sociala företagen.

51


3.3.1 Tillväxtverket

Tillväxtverket bildades under 2009 genom en sammanslagning av verksamheter

som fanns inom Nutek och Glesbygdsverket. Dessutom tog verket över Konsumentverkets

tidigare uppdrag kring kommersiell och offentlig service. I Tillväxtverkets

roll ingår att stärka regional utveckling och underlätta företagande och

entreprenörskap i Sverige. I och med det har Tillväxtverket också en viktig roll att

spela när det gäller sociala företag.

Nutek har tidigare varit huvudman för projektet ”Socialt företagande – vidgar arbetsmarknaden”,

som syftat till att förbättra förutsättningarna att starta och driva

sociala företag. Nutek har i samband med detta också gett ut ett antal publikationer

som det nya verket tagit över. De senaste åren har det också kommit fram viktiga

rapporter om socialt företagande, av vilket vi kan nämna några:

Hur få fler sociala företag som utförare av offentliga tjänster? - en guide om offentlig

upphandling, som utgavs 2006 av Nutek och handlar om sociala företag

och andra företag inom den sociala ekonomin som är en outnyttjad resurs som

leverantörer till offentlig sektor.

Framtidens företagande – Om socialt företagande och entreprenörskap, utgiven

av Nutek 2007 och skriven av Alec Carlberg, som beskriver framväxten av sociala

företag, dess orsaker, ursprung och drivkrafter. Men det är också en beskrivning

av framväxten av Basta arbetskooperativ.

Socialt företagande – en bransch i tillväxt, utgiven av Nutek 2008, som handlar

om de sociala företagens förutsättningar, hinder och möjligheter. Men skriften

innehåller också röster från många berörda parter; politiska partier, statliga verksamheter,

näringsliv, kommuner m fl.

Sociala företag behövs! Utgiven av Tillväxtverket 2009 som är en skrift om sociala

företag som en väg till arbete och rehabilitering och som ska ses som en av insatserna

som verket gjort för att sprida information om sociala företag.

Men listan är inte fullständig. Det finns fler rapporter som handlar om socioekonomiska

bokslut, beskrivningar av sociala företag m m.

3.3.2 Statens Offentliga Utredningar (SOU) m fl

Det är framför allt några av de statliga utredningarna som särskilt uppmärksammat

den sociala ekonomin. Men man kommer in på den sociala ekonomin i många

andra sammanhang där utanförskap, marginalisering, arbetsmarknad etc. uppmärksammas.

Som en konsekvens av det svenska medlemskapet i EU kom begreppet social

ekonomi att användas allt flitigare under andra halvan av 1990-talet och i synnerhet

i samband med arbetet med EU:s strukturfonder. En arbetsgrupp fick i uppgift

att kartlägga villkoren för den sociala ekonomin samt belysa dess betydelse i samhället.

Arbetsgruppens dokumentation utkom i departementsserien - Social ekonomi

i EU-landet Sverige – tradition och förnyelse i samma begrepp (Ds

1998:48).

52


Om vi tar utredningarna i kronologisk ordning så kommer utredningen Inte bara

Samhall 2003:56 härnäst. Utredaren Jan Rydh tog fram denna, även kallad Samhallutredningen

föreslog att en ny arbetsmarknadspolitisk insats, "allmänt skyddat

arbete" (ASA), som skulle ersätta den dåvarande insatsen "skyddat arbetet hos

Samhall". Denna insats var tänkt att vara öppen också för andra aktörer, bland

annat för sociala företag. Utredningen föreslår att verksamheten delas in i tre tydliga

faser; kartläggningsfas, genomströmningsfas och arbetstrygghetsfas, i de två

senare skulle också sociala företag kunna ha en viktig roll. Utredningen föreslog

att personer med arbetshandikapp i första hand skall ha möjlighet att arbeta på den

reguljära arbetsmarknaden. Men också i framtiden behövs skyddat arbete, beskriver

Rydh. Utredningens huvudslutsats blev att då gällande arbetsmarknadspolitiska

och sociala mål för verksamheten inte kunde uppnås genom att staten enbart

använder sig av ett företag, Samhall AB. Formerna för skyddat arbete hos Samhall

ansågs behöva reformeras och öppnas upp för andra aktörer.

I utredningen Från socialbidrag till arbete SOU 2007:2 ägnas stor uppmärksamhet

åt de sociala företagens möjlighet att bidra till rehabilitering och arbete. Ett

helt kapitel tillägnas de sociala företagen. I en rad avseenden lägger utredningen

fram förslag som berör de sociala företagen. Flera sådana förslag tar utgångspunkten

i att om fler sociala företag ges möjligheter att starta så kan ett mer inkluderande

arbetsliv skapas. För att stimulera tillkomsten av fler sociala arbetskooperativ,

föreslår utredningen att det anordnarbidrag som lämnas som ekonomiskt stöd

vid utvecklingsanställning och trygghetsanställning i vissa fall ska kunna uppgå

till 300 kronor per dag och anställd. Utredningen går ett steg längre och föreslår

att delar av anslagen för utvecklingsanställning och trygghetsanställning avsätts

för anställningar i sociala arbetskooperativ.

Vidare lämnas förslag om att hälften av de medel som tilldelas Nutek (numera

Tillväxtverket) för informations- och rådgivningsinsatser ska användas för att

främja sociala arbetskooperativ som bedriver en icke-vinstdrivande arbetsintegrerande

verksamhet. Ett tredje förslag är att tio procent av dåvarande Arbetsmarknadsverkets

budget för köp av arbetsmarknadsutbildning m m, avsätts till att upphandla

tjänster från externa leverantörer för arbetssökande med en svag förankring

på arbetsmarknaden och i det sammanhanget berörs också de arbetsintegrerande

sociala företagen.

Arbetsförmedlingarna föreslås också få i uppdrag att i samverkan med LKU 72

och

kommunala företrädare inventera vilka sociala företag som finns lokalt samt utveckla

metoder och rutiner för den lokala matchningen av utvecklings- och trygghetsanställningar

i sociala arbetskooperativ.

3.3.3 Arbetsförmedlingen (AF)

Arbetsförmedlingen är namnet på den statliga myndighet som ersatt Arbetsmarknadsstyrelsen

från 2008. Arbetsförmedlingen finns på över 320 orter i landet och

har nästan 10 000 medarbetare 73

.

72 Det finns 25 LKU - Lokala kooperativa utvecklingscentrum som gemensamt har

bildat Coompanion som finns i varje län

73 sited www.arbetsformedlingen.se den 28 februari 2010

53


Som framgått ingick Arbetsförmedlingen i den grupp, där man tillsammans med

Tillväxtverket fick i uppdrag under 2009 att genomföra insatser för att öka kunskapen

om de sociala företagens potential när det gäller rehabilitering, praktik och

arbete.

Det finns inget fastslagit i regeringens regleringsbrev till Arbetsförmedlingen för

år 2010 om den sociala ekonomin eller sociala företag, däremot i regleringsbrevet

för år 2009 och det finns ett antal uppdrag som lagts på AF. I regleringsbrevet för

2009 framhåller regeringen att de sociala företagen bör kunna spela en viktig roll

som anordnare av sysselsättning för deltagare i tredje fasen inom jobb- och utvecklingsgarantin.

Arbetsförmedlingen har samarbetat med Svenska ESF-rådet i

denna fråga och som resulterade i två konferenser med deltagande från den sociala

ekonomin. Därefter har AF och ESF-rådet diskuterat åtgärder, varvid ESF-rådet

utlyst projektmedel för två projekt som handlar om kompetensutveckling m.m.

Arbetsförmedlingen ska också knyta kontakter med den sociala ekonomin för att

få fram sysselsättning för deltagarna inom tredje fasen av jobb- och utvecklingsgarantin.

Detta har sedan lett fram till avtal med sociala företag om att ta fram

platser för deltagarna.

Det var också första gången som Arbetsförmedlingen har fått ett direkt uppdrag

att arbeta med sociala företag och ideell verksamhet 74 . I andra sammanhang 75

uttalar

sig representanter mycket positivt om behovet av fler sociala företag. – ”Arbetsförmedlingens

behov av sociala företag är stort. Vi ser goda möjligheter inte

minste vad gäller att köpa tjänster som arbetsförmågebedömning, arbetsträning

och praktik från sociala företag”, säger metodutvecklare Christina Rosengren

Gustafsson på AF, som också framhåller att man framför allt hoppas att sociala

företag ska vidta arbetsmarknaden för personer med olika arbetshinder, så att fler

ska kunna gå från bidragsberoende till lön och ett bra och långsiktigt arbetsliv.

En annan insats är regeringens uppdrag åt Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan

att pröva alternativa insatser för långtidssjukskrivna, där sociala företag är

en sådan alternativ insats, har pågått under hela 2009 i några försöksområden bl a

Stockholms län och Göteborg med omgivande kommuner.

AF fick också ett annat regeringsuppdrag där man under 2009 skulle upphandla

750 platser för denna målgrupp. Syftet med uppdraget är att ge målgruppen insatser

inom rehabilitering, sysselsättning och arbete. Regeringen pekade på att det

var angeläget att sociala företags, och då särskilt sociala kooperativs, möjligheter

att stödja personer med psykisk funktionsnedsättning togs tillvara.

3.4 Svenska regioner och den sociala ekonomin

Som framgått av inledningskapitlet har Regionförbundet Östsam uttryckt mycket

höga ambitioner när man hävdat att Östergötland ska inta en ledande position i

landet när det gäller att erbjuda personer som står långt från arbetsmarknaden en

74 Källa: AF:s tidskrift Arbetsmarknaden (2009-02-05)där Ingela Söderman på Arbetsförmedlingens

huvudkontor uttalar sig

75 exemplet är hämtat från Tillväxtverkets skrift Sociala företag behövs! s 11.

54


meningsfull arbetsträning och praktik för att skapa möjlighet till egen eller delvis

egen försörjning. Det ska ske med stöd av verksamheter inom eller tillhörande den

sociala ekonomin.

Flera andra regioner och län har jobbat längre med frågor om den sociala ekonomin

och format både nätverk och andra stöd till den sociala ekonomin. I det följande

ska vi översiktligt skildra något av det som hänt och vad som är på gång

inom varje storstadsregion.

3.4.1 Region Skåne

Region Skåne har också startat ett arbete med den sociala ekonomin. För några år

sedan genomfördes en kartläggning av den sociala ekonomin i Skåne av Ideellt

Resurs- och Utvecklingscentrum (IRUC). Region Skåne bidrog med 265 000 kronor

till projektet. Syftet var att skapa en samlad kunskap om social ekonomi på

kommunal och regional nivå i regionen som ett medel för att få till stånd samtal

om den sociala ekonomin. Utredningen genomfördes 2007 i samarbete med Nätverket

Social Ekonomi Skåne. Detta nätverk startades i december 2006 och är en

ideell förening som har idag över 20 medlemsföreningar.

Senare har regionfullmäktige uttalat en positiv inställning till att Region Skåne

ökar sitt engagemang och sin samverkan med den sociala ekonomin.

Enligt näringsutvecklare Ulf Kyrling på Region Skåne är man på gång med fler

insatser inom området den sociala ekonomin. Ledningen för regional utveckling

jobbar med den generella delen av sociala ekonomin, medan Kyrling bland andra

uppdrag även har att arbeta med socialt företagande och socialt entreprenörskap

m.m. Regionen jobbar aktivt med Nätverkets Social Ekonomi Skåne och just nu är

det aktuellt att göra en regional överenskommelse som en del av den nationella

överenskommelse som träffats. Man använder begreppet den idéburna sektorn

istället för det mer allmänna begreppet sociala sektorn. Regionen söker även en

koordinator för samverkan med denna sektor, men det är inte klart vem som får

denna roll än. Över huvud taget pågår arbetet med att hitta formerna för regionens

arbete. Fler aktiviteter är på gång bl.a. pågår ett projekt som kallas Forum för socialt

entreprenörskap och det har kommit flera projektinitiativ, men regionfullmäktige

har inte avsatt några medel för denna typ av projekt. Förhoppningsvis kan

man sätta av medel för år 2011 för liknande projekt inom den sociala ekonomin.

På gång är också en konferens om kapitalanskaffning för sociala företag m fl.

3.4.2 Stockholms län

Länsstyrelsen i Stockholms län har aktivt jobbat med frågor om den sociala ekonomin

under åtminstone förra decenniet. Sedan 2001 har Länsstyrelsen varit mer i

det partnerskap som bildats för att stärka, utveckla och stödja organisationer inom

den sociala ekonomin. 2005 startades en plattform för lokal utveckling med social

ekonomi – SLUP - Föreningen Stockholms läns Utvecklingspartnerskap för den

Sociala ekonomin. I den ingår ett tjugotal organisationer som finns inom den sociala

ekonomi. Organisationer som HSB, Hela Människan, Coompanion finns med

liksom en kommun, Värmdö 76

. Ser vi till målsättningar och syften ska plattformen

verka för lokal utveckling med social ekonomi genom att samla intresserade aktö-

76

www.slup.se, sited den 2 mars 2010

55


er och pågående aktiviteter i ett gemensamt forum. Den ska vidare arbeta för

ökad tillväxt i Stockholms län genom att förbättra förutsättningarna för den sociala

ekonomin samt stimulera och lyfta fram framgångsrika verksamheter, metoder

och projekt. SLUP ska också bidra till ett bättre resursutnyttjande av aktuella aktörer

genom att stimulera till gemensamma projekt, kompetensutveckling och erfarenhetsutbyte

samt även verka för att stärka den sociala ekonomins legitimitet

och finansiering 77

.

Länsstyrelsen drev också i mitten på förra decenniet ett projekt inriktat på socialt

företagande som en till arbetsmarknaden. Projekt drevs inom EU-programmet

Equal och syftade till att underlätta start och drift av sociala företag m m.

Under 2007 togs en rapport fram via SLUP och Länsstyrelsen om den sociala

ekonomin i Stockholm. Rapporten speglar på ett mycket brett sätt allt från ideella

föreningar till registrerade trossamfund och företag inom den sociala ekonomin.

I slutet på 2009 bildades det inom SLUP en utvecklingsgrupp med syfte att samla

entreprenörer, myndigheter, organisationer som studieförbunden m fl till en regional

utvecklingsgrupp för att främja konkret utveckling av nytt socialt företagande

lokalt och regionalt i Stockholms län.

Det har också tillkommit en kreditgarantiförening (KGF Social Ekonomi i Stockholms

län), som är en regional förening som vänder sig till den sociala ekonomin

och som kan ge borgen vid nystart och expansion.

Vid samtal med Elsmari Fjällström, Länsstyrelsen i Stockholm, framkommer att

länsstyrelsen agerade kraftfullt under åren 2001-2007 för att få igång arbetet med

den sociala ekonomin i regionen. Bland annat gjordes den första kartläggningen

och ett översiktligt handlingsprogram togs fram. Arenor skapades och man bedrev

Equalprojekt under tre år och riggade en hel del andra projekt. Efter det har länsstyrelsen

tagit en annan roll med mer omvärldsbevakning och överlåtit mer av det

aktiva arbetet åt andra parter.

3.4.3 Region Västra Götaland

Västra Götalandsregionen har ett gediget arbete bakom sig när det gäller utvecklingsinsatser

för den sociala ekonomin. Arbetet med social ekonomi har pågått

sedan år 2001. I rapporten ”Den sociala ekonomin i Västra Götalandsregionen –

för regional utveckling, företagande och sysselsättning” gavs förslag på hur den

sociala ekonomins förutsättningar kunde stärkas, hur samverkan mellan det offentliga

och den sociala ekonomin kunde utformas och sektorn i stort utvecklas.

Efter en omfattande process antog regionutvecklingsnämnden ett handlingsprogram

för social ekonomi år 2005, som senare har reviderats.

Regionen tog under processen också initiativ till den sociala ekonomins regionala

råd (SER) som bildades 2004. Det är en plattform för samverkan mellan regionen

och företrädare för den sociala ekonomin. Rådet jobbar för att ökad kunskap i

frågor som gäller den sociala ekonomin och att hitta gemensamma vägar för utveckling,

företagande och sysselsättning. Ambitionen sägs vara att SER ska bli en

77 www.ab.lst.se, sited den 2 mars 2010

56


ännu bredare mötesplats där representanter för verksamheter som regionutveckling,

miljö, kultur samt hälso- och sjukvården möter företrädare för den sociala

ekonomin.

Västra Götalandsregionen gav också för några år sedan stöd till ett projekt som

kartlade vilka behov av kapitalförsörjning som en företagare inom social ekonomi

har utifrån sektorns förutsättningar. Det finns idag ett handlingsprogram och en

strategi kring hur Västra Götalandsregionen kan stödja en förbättrad kapitalförsörjning.

Bland annat har Kreditgarantiföreningen Social Ekonomi Västra Götaland

bildats.

I den nu gällande handlingsplanen för åren 2008-2010 har man samlat insatserna i

16 punkter under tre rubriker eller tre insatsområden:

1. Samverkan och samordning

2. Insatser för att stärka entreprenörskap och särskilda målgrupper

3. Kunskapsutveckling, nätverksbyggande och erfarenhetsutbyte

Under varje insatsområde finns det sedan ett antal insatser eller åtgärder som ska

göras. Det handlar om sammanlagt 16 punkter med allt från kunskapsbildning,

opinionsbildning, samarbete med forskning, program med ekonomiskt stöd för

samhällsentreprenörer och medverkan i nätverket REVES 78

.

Men det pågår ett ständigt arbete med att utveckla samspelet med den sociala

ekonomin t ex inom områden där den sociala ekonomin kan spela en ny och djupare

roll.

Vid en intervju 79

med Maria Johansson, som vikarierar som Västra Götalandsregionens

ansvarige tjänsteman för social ekonomi framkommer bl a att det finns ett

väldigt starkt politiskt engagemang för den sociala ekonomin, inte minst de åtta

politiker som ingår i SER. Även delnätverken som finns i regionens fyra delar

börjar fungera och komma igång. Nu tillsätter man medel för att dessa ska komma

vidare. På gång är också deltagande i internationella EU-projekt, där Frankrike är

projektägare.

Under våren och sommaren 2010 utvärderas handlingsplanen av ett externt företag

och man räknar med att göra en ny handlingsplan för de kommande åren. När

det gäller det sedan i höstas nya programmet för socialt entreprenörskap framgår

att man hade ett 60-tal ansökningar, varav 8 föreningar, kooperativ och ett aktiebolag

togs ut. Man kan söka upp till 100 000 kronor för projekt för att främja socialt

entreprenörskap men syftet är också att mindre aktörer som kanske inte har

kapacitet att driva stora projekt ska kunna delta.

78

REVES är ett europeiskt nätverk för regioner och kommuner för främjande av

den sociala ekonomi

79

Genomfördes som telefonintervju 2010-03-01

57


3.5 Kommunerna och den sociala ekonomin

Hur kommunerna ställer sig till sociala företag har stor betydelse för företagens

möjligheter att starta och utvecklas, skriver Tillväxtverket i en skrift 80

. Man pekar

på att frågorna kan lyftas genom policy och handlingsprogram för social ekonomi

och socialt företagande.

I Östergötland har vi ett antal kommuner som arbetat tillsammans med sociala

företag i olika sammanhang. Vadstena och Finspång är kommuner som samarbetat

med sociala företag från 1990-talet och framåt. Linköping använder sociala

företag som en del av en utvecklingsstrategi i kommunens stadsdelsutveckling.

Mer om detta i kapitel 4.

I andra län finns det kommuner som också uppmärksammat den sociala ekonomin

och dess företag. Med den i det här sammanhanget begränsade kunskap som författaren

har om kommuner i andra län, väljer vi att spegla det som kommit fram i

några andra olika sammanhang 81

.

Det ska sägas att många sociala företag kommit till antingen som en idé inom föreningslivet

eller hos enskilda eldsjälar. Sådana eldsjälar har ibland varit anställda

inom kommuner eller landsting och fått eller skapat möjligheter att starta sociala

företag.

Karlstad är en kommun som aktivt arbetat med att stödja starten av sociala företag.

Det började med en gemensam resa till det italienska missbrukarkooperativet

San Patrignano. När det första kooperativet startade 2005 föregicks det även av en

utbildning via Värmlandskooperativen. Kommunen gav stöd genom lön till två

handledare och hyresfria lokaler under sex månader. Solakoop startade 2005 och

bedriver bland annat ”bed and breakfast”, och har senare beslutat sig för att ansluta

sig till ”Le Mat” – en franchiseorganisation för sociala kooperativ. Senare har

ytterligare ett socialt företag startat. Här fanns också ett av Sveriges äldsta kooperativ

– Brillianten - som är ett socialt företag i form av en ekonomisk förening

som driver cykelverkstad, café, secondhandbutik och företagstjänster.

I Karlstad kommuns politiska plattform finns det inskrivet att socialt företagande

ska främjas och nya utbildningar för blivande kooperatörer har startats och fler

företag väntas komma igång. Stöd från kommunen till arbetsintegrerande sociala

företag ges bland annat genom:

− utbildning

− handledare

− mindre lån

− hjälp att hitta lokaler

80 Socialt företagande – en bransch i tillväxt, s. 15

81 Socialt företagande – en bransch i tillväxt, Handlingsprogram för social ekonomi

i Värmdö kommun, Hur få fler sociala företag som utförare av offentliga

tjänster?

58


Värmdö kommun är en av de kommuner i Sverige som tilldragit sig ett stort intresse

för kommunens sätt att arbeta med den sociala ekonomin. Hösten 2003 antog

kommunfullmäktige det första kommunala programmet och det reviderades några år senare.

I det nu aktuella programmet sägs att Värmdö kommun ska främja den sociala

ekonomin både i dess roll som självständig samhällskraft och i dess roll som part i

samarbete då det gäller att lösa gemensamma angelägenheter. Det är en av åtta

generella utgångspunkter för arbetet. I programmet sägs även att upphandlingar

ska genomföras så att även aktörer inom den sociala ekonomin ges möjlighet att

lämna anbud. Personal kan få tjänstledighet i ett år för att pröva att jobba inom

den sociala ekonomin. En grundlig genomgång av kommunens verksamheter görs

i programmet med utgångspunkt hur samverkan med och förutsättningar för den

sociala ekonomin kan utvecklas. Lars Bryntesson, oppositionsråd i Värmdö kommun,

beskriver ansatsen som en ”uppifrånstrategi för ett nerifrånengagemang”,

som bedöms ha medverkat till en väldigt gynnsam utveckling för hela kommunens

utveckling. I kommunen finns flera kooperativ.

Östersund är en tredje kommun som varit aktiva när det gäller den sociala ekonomin.

Tillsammans med länet bildades här ett av de första kooperativa utvecklingscentra

i slutet på 1980-talet. Kommunen har jobbat med många olika aspekter av

social ekonomi och med ett aktivt medborgarskap. Man tog dessutom som en av

flera parter initiativ till det internationella nätverket REVES i mitten på 1990talet,

där den tidigare KS-ordföranden Jens Nilsson varit president. Nilsson har

också verkat lokalt och regionalt för den sociala ekonomin. Under 2009 ordnades

en stor internationell konferens om den sociala ekonomin där över 300 deltagare,

såväl forskare som praktiker deltog. Kommunen samarbetar också med Mittuniversitetet

om den sociala ekonomin.

Till större städer som kan nämnas i sammanhanget hör definitivt Göteborg som

har bland annat organiserat sig med en särskild enhet för social ekonomi. Enheten

arbetar med att stötta föreningar, stiftelser eller kooperativ inom det sociala området

och funktionshinderområdet i Göteborg, samt att utveckla samarbetet mellan

de ideella organisationerna och kommunen. I Göteborg finns Vägen Utkooperativen

och Klippankooperativen. Vägen ut tillhör de mest kända sociala

företagen i Sverige och har bildat ett konsortium som plattform för ett antal sociala

företag som har olika inriktningar. Klippankooperativen riktar sig till personer

med funktionshinder och man har fyra föreningar som har olika inriktningar. I

Göteborg finns också en funktion som kallas Kooperatörshuset som erbjuder personer

som har haft kontakt med psykiatrin en möjlighet att tillsammans med andra

starta och driva ett socialt arbetskooperativ. Minst åtta kooperativ har kommit till

med stöd av Kooperatörshuset. Samverkan är väl utvecklad mellan kommunen,

statliga aktörer och företrädare för den sociala ekonomin.

3.6 Sammanfattning

I takt med att västvärldens välfärdsbyggen fått allt svårare att klara sina välfärdsuppdrag

har den sociala ekonomin och de sociala företagen blivit en allt viktigare

aktör. I många europeiska länder är den sociala ekonomin relativt utvecklad när

det gäller sociala företag och också i Sverige har dessa frågor fått en allt större

uppmärksamhet. Idag finns det många skäl för att stärka den sociala ekonomins

förutsättningar att be bidrag till välfärd, en vidgad arbetsmarknad och som ett kitt

i samhället m m.

59


I Sverige har vi en minst 50-årig tradition att stödja missgynnade på arbetsmarknaden

och inte minst funktionsnedsattas möjligheter att få ett meningsfullt arbete.

Men en stor del av detta stöd har fram till 2000-talets början kanaliserats via Samhall

AB. De senaste åren har Samhalls omfång minskat till drygt 20 000 platser,

vilket medverkat till att öppna upp för andra aktörer som jobbar med arbete för

personer som befinner sig en bit från den övriga arbetsmarknaden.

De sociala företagen fångar ett allt större intresse på överstatlig, statlig, regional

och lokal nivå. EU har i över 20 år haft en särskild enhet inom kommissionen som

arbetat med den sociala ekonomin. Den svenska staten har i många olika sammanhang

börjat lyfta fram den sociala ekonomin och sociala företag, varvid man

gett olika statliga verk och myndigheter i uppdrag att både utreda möjligheter och

hinder för att främja den sociala ekonomin. I det här sammanhanget viktiga parter

som Tillväxtverket och Arbetsförmedlingen har uppdrag att arbeta med att skapa

förutsättningar som vidgar arbetsmarknaden genom fler sociala företag i Sverige.

Flera statliga utredningar har de senaste åren lagt viktiga förslag om hur sociala

företag kan stödjas och hur de offentliga myndigheterna kan verka för att stödja

denna utveckling. Fortfarande väntar vi dock på en samlad politik från staten när

det gäller den sociala ekonomin, men på vägen har överenskommelser träffat med

SKL och intresseorganisationerna om spelregler och en proposition las fram till

riksdagen i slutet av 2009 som lägger fast mål och politik för det civila samhällets

roll.

Trenden är att antalet sociala företag ökar, från 150 för några år sedan mot 210

företag i inledningen av år 2010.

När det gäller Regionförbundet Östsams motsvarigheter i landet, så har framför

allt Västra Götaland jobbat under en tioårsperiod med olika former av stöd för den

sociala ekonomin. Regionen har tagit fram ett handlingsprogram som har en bred

ansats när det gäller utveckling, stöd och forskning inom den sociala ekonomin. I

den mån vi ska ägna oss åt ”benchmarking” är det framför allt Västra Götaland

som utvecklat dessa former. Men även andra län och regioner är på gång och har

visat intresse för en samverkan med Östsam i de här frågorna.

När det gäller kommunerna finns samma tendens att fånga upp den sociala ekonomin

i överenskommelser, policys och handlingsprogram. Stöd utgår i olika

former och inte sällan i form av avtal om köp av platser för arbetsträning, rehabilitering

och liknande.

60


DEL 2:

KARTLÄGGNINGEN

61


4 Inventeringar och beskrivningar

I det här kapitlet kommer vi att beskriva den sociala ekonomin och vi gör det genom

att först bekanta oss med de arbetsintegrerande sociala företagen, eftersom

arbete, arbetsträning och praktik är primärt fokus inom den sociala ekonomin.

Därefter kommer vi mer övergripande spegla några andra aspekter och delar inom

den sociala ekonomin.

Var finns de arbetsintegrerande sociala företagen i Östergötland?

De röda ringarna markerar orter där sådana företag är igång under våren 2010.

I Kisa och Finspång ingår verksamheterna i Kooptjänst verksamheter. Fler företag

är dock på gång bl a i Ödeshög och Åby. Men som synes finns det ett antal kommuner

som inte har något arbetsintegrerande socialt företag ännu.

62


Tabell 6. Sammanställning av de arbetsintegrerande sociala företagen i Östergötland,

insamlade uppgifter vid olika tillfällen våren 2010

Företag Antal an- Antal delta- Summa

ställdagare Kooperativet Moroten, Vadstena 12 13 25

Arbetskooperativet Rondellen, Mjölby 6 19 25

Borensberg Turism och Fritid 6 5 11

Grenverket, Motala 1 20 21

Koop S, Linköping 5 9 14

Arbetskooperativet i Ryd, Linköping 10 15 25

Kooperativet Optima, Norrköping 6 32 38

City-fisket, Norrköping 3 2 5

Kooptjänst i Finspång, Kinda, Linköping,

Åby

6 79 85

Återvinningen i Söderköping 9 5 14

Gröna Grenar, Vikbolandet - - -

Totalt 64 199 263

Lägger vi till de två sociala företag som ännu inte valt att arbeta som arbetskooperativ

– Återvinningen i Motala och Stadsmissionens verksamhet inom Vär(l)dshuset

får vi addera 50 anställda och 160 deltagare till statistiken. Totalt handlar

det om drygt 110 anställda och ca 360 deltagare.

Några reservationer:

1. Ett påpekande är att det är svårt att åstadkomma en ögonblicksbild eftersom

verksamheterna förändras successivt t ex genom anvisningar från

kommuner, arbetsförmedlingar och samordningsförbund. Numerären växlar

därför från vecka till vecka. Men storleksordningen har vi ringat in i tabellen

ovan.

2. I kartläggningen har vi försökt att få träffa alla arbetsintegrerande sociala

företag men kan inte utesluta att det finns andra verksamheter som definitionsmässigt

ska ingå i denna sammanställning

3. Det finns alltid gråzoner när det gäller att skilja exakt vad som skiljer ett

arbetsintegrerande socialt företag från ett socialt företag med en delvis annan

bakgrund och konstruktion t.ex. som Återvinningen i Motala som både

är ett aktiebolag ägt av en ideell förening och Prio1 i Norrköping, som

startat som ett aktiebolag som sades vara vinstdrivande när det etablerade

sig, men som nu framhåller att man verkar som ett socialt företag. Avgörande

för den bedömning som görs här är om det är säkerställt att anställda

och medlemmar har ett avgörande inflytande över verksamheten och har

man kollektivavtal m.m. Ambitionerna från ledningen är A och O för både

hur vinster investeras, hur man jobbar med empowerment, hur inflytande

och delaktighet säkerställs för de som arbetar och deltar i verksamheten.

Vi har valt att i nästa avsnitt beskriva de arbetsintegrerande sociala företagen för

att därefter berätta om det som är på gång inom det här området och inom angrän-

63


sande områden av den sociala ekonomin. Översiktliga beskrivningar görs också

av den sociala ekonomin i Sverige och i Europa, för att successivt vidga perspektiven.

4.1 Arbetsintegrerande sociala företag i Östergötland

Arbetsintegrerande sociala företag skapar möjligheter till arbete för personer som

av olika skäl har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Som vi skildrat i tidigare

kapitel finns det ett mycket stort behov av att skapa fler arbetsintegrerande

sociala företag för att fler ska få arbete och möjligheter till rehabilitering. Det bedöms

också vara möjligt att på sikt bidra till att fler sociala företag startar, vilket

också sammanfaller med regeringens ambition för den sociala ekonomin. Men

ofta krävs ett både omfattande och långsiktigt arbete för att sociala företag ska

kunna etableras och överleva.

I det här avsnittet har vi valt att beskriva de 11 sociala, arbetsintegrerande företag

som var etablerade eller höll på att etablera sig under våren 2010. Genom dessa

skildringar får vi för det första en samlad bild av vilka företagen är, vilken bakgrund

företagen har, inriktningen och omfattningen på verksamheten m m.

Avsikten är också att ge bilder av vilka möjligheter och hinder som finns för sociala

företag. Alla sociala företag umgås med olika utvecklingstankar och presumtivt

kan vi anta att de med gynnsamma förutsättningar skulle kunna ta emot fler

personer som behöver arbetsträning och rehabilitering i en reell miljö samt att

antalet arbetstillfällen kan öka över tid.

Det finns också projekt i regionen som pågår och som skulle kunna resultera i att

fler sociala företag bildas. Ett exempel är projekt Orangeriet som skildras senare i

avsnittet liksom några andra projekt inom området. Genom verksamheterna kan vi

påstå att det finns företag som förbereds i projektform, något som ofta visat sig

vara framgångsrikt för att kunna ha arbetat upp både nätverk, kundkontakter och

format en del av verksamheten. Många sociala företag har en liknande historia. De

företag som vi bedömer ligger i ”startgroparna” skildras mycket översiktligt i slutet

av avsnittet.

Detsamma gäller de företag som försvunnit. Rapporten tecknar en allmän bild av

varför sociala företag försvunnit. Enligt Tillväxtverket har det försvunnit ca 10

sociala företag de två senaste åren. Vad är det som bidragit till detta? Ett konkret

exempel tas från Idésmedjan i Hävla eller som det egentligen hette Utvecklings-

och lärcentrum i Hävla ekonomiska förening, som bedrev omfattande verksamhet

under 10 år från slutet av 1990-talet och framåt. När förutsättningarna förändrades

var verksamheten tvunget att läggas ner. Vi berättar historien om Idésmedjan i

avsnitt 4.2.13. Här för vi också ett resonemang om varför inte vissa företagsidéer

och projekt resulterade i några sociala företag.

Slutligen görs ett försök att summera upp erfarenheter från verksamheten med

arbetsintegrerande sociala företag. Vad är det företagen berättar som har bäring på

Östsams försök att kartlägga den sociala ekonomin och skapa förutsättningar för

att Östergötland ska kunna inta en ledande position i landet när det gäller att erbjuda

personer som står långt från arbetsmarknaden en meningsfull arbetsträning,

praktik och möjlighet till egen försörjning? Finns det generella drag i företagens

64


erättelser? Hur ser man på möjligheter och hinder? Vilka tolkningar har vi gjort

av det som berättas vid besöken på företagen? Detta ska vi lägga till grund för den

analys som görs i kapitel 5.

Men vi börjar vår genomgång med det kooperativ som kan kallas regionens flaggskepp,

Kooperativet Moroten i Vadstena eller Koop M, som snart varit igång under

20 år och som står mer vitalt och levande än någonsin med många anställda

och deltagare.

4.1.1 Kooperativet Moroten i Vadstena

Faktaruta – läs mer på www.koop-m.se

Företagets namn: Arbetskooperativet Moroten i Vadstena ekonomisk förening, vanligen

kallat Koop M

Juridisk form: Ekonomisk förening

Antalet anställda: 12 personer, varav fyra kvinnor.

Antalet deltagare mars 2010: 13 deltagare (med personal 25 personer)

Startår: startade 1992 som ideell förening, ombildades 2000 till ekonomisk förening

Verksamheter: bygg- och fastighet, finsnickeri, trädgårdsarbete, textil, lego, personaluthyrning,

arbetsträning, lokalvård m.m.

Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: Totala intäkter 5,1 miljoner kronor (varav försäljning

2,9 miljoner kronor)

Vinst efter skatt 2009: överskott 206.491 kronor

Verksamheten

Kooperativet Moroten är det mest etablerade sociala företaget i Östergötland. Det

startade redan 1992 med ambitioner att ge sysselsättning och arbete åt människor

med psykiska funktionshinder. Det fanns inget dagcenter när Birgittas sjukhus las

ner, berättar Jörgen Forsell, som varit med från starten. Allmänna arvsfonden och

några kommuner ställde upp med startkapital under en treårsperiod. Utbildning av

deltagarna genomfördes via Folkuniversitetet, men redan då fanns tanken om att

driva det som kooperativ. Projekt följde på projekt innan verksamheten kunde stå

på egna ben.

Nu, nästan 20 år senare, har verksamheten vuxit ur sina tidigare lokaler och huserar

i en av föreningen ägd kontors- och industribyggnad i Vadstena, där det finns

potential att växa vidare. Man har 12 anställda med olika kompetenser, fortsätter

eldsjälen Jörgen. Verksamheten öppnades upp mer i slutet på 90-talet då arbetslösa

togs in och år 2000 ombildades den från ideell till ekonomisk förening. Det var

då det vände, berättar Jörgen, och då vågade vi börja anställa. Man måste ha en

bas med nyckelpersoner och personer som kan ordna jobb åt de andra.

Idag kallas verksamheten Koop M och har en bred verksamhet som rymmer det

mesta. Man hyr till exempel ut en villa som ingår i föreningens egen fastighet.

Man hyr ut förråd och kommer att på sikt att kunna hyra ut garageplatser m m.

65


Men även om man är etablerad, har eget kapital och har en bred verksamhet så

krävs det en ständig utveckling. Sett över ett år så går verksamheten med förlust

under 3-4 månader, något som måste hämtas hem under årets resterande månader.

Resultaten varierar även de senaste åren, ett överskott efter skatt på över 600 000

år 2008 följdes av ett sämre år 2009. Inledningen på 2010 har varit desto bättre.

När man har lite mindre att göra, som i mars 2010, så får man tid att göra i ordning

de egna lokalerna. När besöket gjordes hade Koop M precis flyttat ut snickeriet

i andra lokaler och höll på att fixa till den egna garagelängan. Vid andra tillfällen

kanske man göra tjänster åt andra företag och organisationer som man kanske

inte kan ta betalt för, men som ändå ger arbete på sikt, berättar Jörgen.

Det som styr vår verksamhet är marknaden, beskriver Jörgen Forsell. Grunden för

kooperativets existens är dialogen med företagen i närområdet som ger jobb. Man

har mycket jobb åt olika företag. Av det skälet ägnar Jörgen mycket tid åt att besöka

företag och offentliga organisationer. Under åren har också ett jättenätverk

arbetats upp som leder till att han ofta kan åka ut på ett spontant besök och komma

tillbaka med nya uppdrag. Det är en styrka att ha så nära relationer med kunderna.

Men man kan inte slå sig till ro, utan man måste ständigt underhålla relationerna,

säger Jörgen. Men det framgår att man är mycket nöjd med relationerna

med alla kunder och har ett gott samarbete med kommunen och Arbetsförmedlingen.

De 12 anställda har olika arbetsuppgifter och ansvar för verksamheten. Susanne

Berg, som också är verksamhetsledare, sköter t.ex. det administrativa, personal

och även kontakten med myndigheter, medan Jörgen är ute på fältet den största

delen av arbetsveckan. Andra har ansvar för legojobb och andra områden. Det

handlar väldigt mycket om ett lagbygge framgår av berättelserna om kooperativet.

Därför är det en grannlaga uppgift att planera inför pensioneringen av några medarbetare

som ligger tidsmässigt om några år.

Alla som kommer till kooperativet har chansen att få jobb här, beskriver kooperativets

personal. Vi gör klart det från början, berättar Jörgen. Alla har kommit in

via praktik, arbetsträning m m. När man arbetstränar så jobbar man mest med legojobb.

Man prövar även att använda deltagarna för olika uppgifter för att matcha

dem på bästa sätt. Alla göra de flesta uppgifter och på det sättet passar jobben för

både män och kvinnor. Föreningen diskuterar vilka jobb som kommit in och fördelar

personal och deltagarna på dessa jobb. Det är också det roligaste med jobbet

som verksamhetsansvarig när man ser att folk börjar fungera och börjar må bra,

beskriver Jörgen Forsell. Personalen ställer också upp när man får jobb som måste

göras t.ex. helger eller kvällar. Ibland får man uppdrag som ska genomföras omgående

och då spelar det ingen roll om det är fredag eftermiddag eller i början av

veckan.

Ekonomiskt ger det också samhällsvinster. När Coompanion 2008 gjorde ett samhällsekonomiskt

bokslut av verksamheten vid Koop M uppgick summan av minskade

samhällskostnader och ökade samhällsintäkter till drygt 3,3 miljoner kronor.

Uppdragen varierar och man gör jobb åt såväl privatpersoner som företag och

offentlig sektor. Åt Vadstena kommun gör man olika jobb, exempelvis har man

iordningställt lekplatser på förskolor och byggt om gruppboenden. Man hyr ut

66


personal till några företag och utför legojobb åt andra, städar, bygger, syr med

mycket mera.

När vi kommer in på framtiden berättar verksamhetsansvariga att man ganska

nyligen gjort förråd på övervåningen i huset för att kunna hyra ut. Garagelängan

kommer att ge hyresintäkter och man har börjat diskutera samarbete med det nystartade

kooperativet Rondellen i Mjölby. Det senare är en affärsidé som kan ge

både intäkter och jobb åt fler personer. För fler arbetslösa kommer det att bli, är

Koop M:s bedömning.

Det finns även utvecklingsområden när det gäller de lagar och villkor som också

styr ett arbetskooperativ som Koop M. Ett företag som varken har vinstintresse

och vars uppdrag är att ordna arbete och sysselsättning åt fler skulle kunna ha särskilda

regler när det gäller arbetsgivarinträdet vid sjukskrivning och rehabilitering,

menar Jörgen Forsell. Företaget behöver också mer stabila regler när det gäller

ersättningar och bidrag för anställningar. Sociala företag borde inte heller behöva

förhandla om ersättningsnivåerna. Förhandlingarna tar mycket tid och kraft. Sociala

företag borde även ha likvärdiga villkor som Samhall har.

4.1.2 Rondellen i Mjölby

Faktaruta

Företagets namn: Arbetskooperativet Rondellen, kallat Rondellen

Juridisk form: Ekonomisk förening

Antalet anställda: 5 personer 4,5 tjänster (4 män 1 kvinna)

Antalet deltagare mars 2010: 15 deltagare och 5 anställda

Startår: startade 1 april 2010, men har drivits som projekt sedan 2009

Verksamheter: Indelas i utejobb som är mark- och parkarbete, fastighetsarbete inkl.

lokalvård, transporter, flyttningar m.m. Innejobb är f.n. textilarbeten, legojobb, administrativa

tjänster, personaluthyrning och intern service som lokalvård, renovering

etc.

Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: (budget för år 2009 på drygt 2 miljoner kronor),

försäljning av platser och försäljning av varor och tjänster är tillsammans med lönebidrag

största inkomstkällorna

Vinst efter skatt 2009: ---

Verksamheten

Rondellens tillkomst går tillbaka till de diskussioner som fördes för ett par år sedan

om hur arbetsmarknadsverksamheten i Mjölby Kommun skulle utformas.

Enkelt uttryckt handlade dessa diskussioner om att forma en trappstegsmodell i tre

steg, där det tredje steget skulle fungera som en sluss ut på den öppna arbetsmarknaden

för dem som hade närmast till den öppna marknaden. Tanken har sedan

dess funnits att det skulle bildas ett socialt företag som utgjorde denna ”sluss” ut

mot arbetsmarknaden. Den ursprungliga planen var att starta den 1 januari 2010.

2009 flyttade Rondellen till egna lokaler i ett f d sjukhem i ett av Mjölbys ytterområden.

Lokalen var en av flera som kommunen inventerade och den innehåller

67


idag både kontorslokaler, lokaler för innejobb (se ovan) och garage med tillhörande

verkstad. En egen lokal, skild från kommunens verksamheter, anses vara en

viktig ingrediens när Rondellen ska stå på egna ben.

Företaget startade sin verksamhet den 1 april efter en lång process som innehöll

både motgångar och medgångar. Tillsammans med företrädare för kommunen har

förhandlats fram fördelaktiga avtal för övertagande av resurser och kommunen har

lagt en arbetsorder på 800 timmar, vilket också inneburit att detta kunnat faktureras

i förskott. Det har medverkat till att Rondellen inte behövt börja sin verksamhet

med att försöka få lån från olika finansinstitut.

Under förberedelserna har Rondellen haft gott stöd av Kjell Eriksson på Coompanion

och även Koop M i Vadstena. Även den interrimstyrelse som bildades under

hösten 2009 har varit verksam i att försöka få fram avtal m m. Styrelsen består av

personer med anknytning till både den offentliga och privata sektorn.

Genom att verksamheten startat som projekt har kontakter knutits med olika företag

i kommunen, vilket innebär att det finns uppdrag att utföra när kooperativet

startar. Verksamheten har, som många andra kooperativ, mer att göra under sommarhalvåret,

men den gångna vintern har varit relativt bra med mycket snöröjning.

En del ombyggnads- och renoveringsarbete har också hållit uppe verksamheten.

Men mer uppdrag önskas under vinterhalvåret. Kommunen och vissa av de

kommunala bolagen har också köpt tjänster. Verksamheten har också lånat respektive

hyrt ut personer till andra kooperativ och företag.

De flesta av arbetstillfällena riktar sig till både män och kvinnor och Rondellen

försöker blanda män och kvinnor till de uppdrag man får, oavsett om det är traditionellt

kvinnliga arbetstillfällen eller de uppdrag som män oftast har. Det som

varit svårast hittills är att få män att ägna sig åt textila arbeten. Däremot har det

inte varit några svårigheter att få kvinnor att jobba inom bygg-, mark- och parksidan.

Det finns en rad utvecklingsidéer som på sikt kan komma att utöka verksamheten.

Bland annat har ett samarbete inletts med Koop M och på idéstadiet finns en tanke

om ett för kooperativen gemensamt företag, som kan generera arbetstillfällen och

inkomster. Både Rondellen och Mjölby Kommun har också ambitioner att inom

ramen för ett EU-projekt göra mer för arbetslös ungdom.

Verksamheten bedöms fungera bäst om man sammanlagt har 20-25 anställda och

deltagare. (Under 2009 var det ett 30-tal olika individer som deltog under delar av

året). Skulle det i framtiden bli fler deltagare kan en ”avknoppning” bli aktuell.

Deltagarna har huvudsakligen kommit från kommunen, men några har också

kommit via Arbetsförmedlingen.

Idag är deltagarnas närvaro mycket hög. Den har under år 2009 hela 83,2 procent

som skiljer sig avsevärt från kommunens övriga arbetsmarknadspolitiska insatser.

Närvaron har ökat under 2010. En förklaring som lämnas av de bägge eldsjälarna

Eva-Karin Filipsson och Kenneth Lindahl är att man har en familjär stämning, där

man känner varandra väl, har morgonsamling där arbetsuppgifter gås igenom och

fördelas. Där kan den som känner att man har reducerad arbetsförmåga, välja

68


uppgifter som passar. Man har roligt när man träffas, berättar Eva-Karin och Kenneth.

Att se varje individ och ta vara på deras arbetsförmåga är viktiga utgångspunkter.

Detta underlättas av att antalet personer i verksamheten är ganska begränsat.

Man är noga med att ringa till dem som är frånvarande och ta reda på hur

man mår.

Det är mycket som ska göras i starten av den ekonomiska föreningen med egen

administration, avtal, banker, rutiner m m. Det som varit den stora frågan är hur

man ska få första årets budget att gå ihop. Men man har fått fler uppdrag från

framför allt kommunen som gör att det ser möjligt ut och Rondellen håller därför

på att anställa fler (våren 2010). Det är viktigt att nya sociala företag kan få lån

och ekonomiska garantier innan man kommit igång, men det har löst sig för Rondellens

del, menar Eva-Karin Filipsson.

Dessutom är det så att verksamheten ska anpassas till deltagarna och då måste

man ta hänsyn till att många deltagare som kommer till Rondellen inte har jobbat

på länge och de behöver ”skolas in” och bli trygga innan arbetsförmågan växer.

Om ekonomin varit det största hindret för att komma igång, finns det annars mest

möjligheter, menar verksamhetsledarna, som ser framtiden an med tillförsikt. En

hel del idéer finns och kommer säkert att prövas längre fram när man etablerat sig

”på riktigt”.

En sak som framhölls var också att kunskaperna hos kommunala tjänstemän och

politiker om sociala företag kan öka. I allmänhet är kunskapsnivån låg och många

vet inte vad sociala företag är. Det gäller även Arbetsförmedlingen, andra myndigheter

och företag.

En annan sak som diskuteras är offentliga upphandlingar och hur de kan formas så

att det blir enklare för sociala företag att vara med och lämna anbud. Ett tredje

förhållande som uppmärksammats är att deltagare som har personliga skulder, har

få ekonomiska incitament av att delta och bli anställda då allt över ”existensminimum”

dras in av Kronofogdemyndigheten. En möjlighet att hantera detta smidigare

och parallell skuldsanering skulle underlätta för skuldsatta människor.

69


4.1.3 Borensbergs Fritid och Turism

Faktaruta – läs mer på www.bft.borensberg.info

Företagets namn: Borensbergs Fritid och Turism (förkortat BFT)

Juridisk form: Ekonomisk förening

Antalet anställda: 6 personer, varav en kvinna. Till det kommer två OSA-anställda

från Motala kommun, som har sin arbetsplats på BFT

Antalet deltagare 20 mars, 2010: 3 deltagare, 2 OSA-anställda och 6 anställda

Startår: startade 2005

Verksamheter: har en mångfald uppgifter som inre och yttre fastighetsskötsel, bidrar

med olika sysslor hos privata företag, hushållsnära tjänster till privatpersoner,

sköter turismbyrån, har personaluthyrning, hyr ut kanoter, i lokalerna finns ett gym

som Korpen driver med mera

Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: 844 969 kronor (verksamhetsår 1/7 2008 – 30/6

2009)

Vinst efter skatt 2009: underskott 55 645

Verksamheten

Borensberg Fritid och Turism grundades 2005 av föreningar och företag med

verksamhet i Borensberg med omnejd för att bland annat marknadsföra såväl orten

som ortens föreningar och företag samt fritid/turism i närområdet. Det är också

inom det fältet som föreningens långsiktiga mål finns. Till målen hör också att

skapa fler arbetstillfällen och ge möjlighet för arbetsträning. I starten utgick ett

EU-bidrag.

Kjell Karlsson är verksamhetsansvarig och en av eldsjälarna som driver verksamheten

idag. Kjell berättar att har själv kom in i verksamheten när han arbetstränade

och fick sedan en anställning i föreningen med uppdrag att jobba upp verksamheten.

Föreningen är fortfarande på väg att byggas upp och utför idag uppdrag åt

kommunen, företag, föreningar, Hyresgästföreningen och privatpersoner. Omsättningen

har ökat efter hand och nytt för året är bl.a. att man fått ta över den yttre

skötseln av Strandbadet från Motala kommun. Arbetsuppgifterna är varierande

men en hel del består i yttre fastighetsskötsel med gräsklippning, snöskottning

m.m. Föreningen sköter Turistbyråns lokaler i Borensberg och man har en del inre

skötsel med lokalvård m m. Ett stort uppdrag är åt Brunneby Musteri och ett annat

åt Brunneby Gård. För Musteriets del hanteras en mångfald uppgifter och det

händer att man går in och täcker upp i fabriken när det saknas personal. Sedan en

tid utför man även hushållsnära tjänster åt privatpersoner som mest har handlat

om gräsklippning, fönsterputsning, trädgårdsarbete och snöröjning.

Vintersäsongen brukar det vara lite mindre arbete, men vintern 2009/2010 har

föreningen klarat sig bättre då man haft mycket snöröjning. Man har t ex erbjudit

takskottning till privatpersoner.

Ser man till arbetsuppgifterna passar i stort sett samtliga till både män och kvinnor.

Kvinnorna är fortfarande i minoritet (totalt tre kvinnor), men den verksamhetsansvarige

försöker blanda kvinnor och män när man ska ut på uppdrag. Det

70


kommer heller inte att ha någon betydelse om det är män eller kvinnor när man

anställer i framtiden, berättar Kjell Karlsson. Det viktigaste är istället vilken kompetens

deltagarna har samt att man kan och vill utveckla sig för att klara en mångfald

uppdrag. Inställningen, betonar Kjell, är viktigast och inte om personen är

man eller kvinna.

Alla personer som kommer till föreningen är människor som behöver arbetsträning

och praktik för att komma vidare på arbetsmarknaden. En del har varit borta

från arbete länge, kan ha med sig fysiska och psykiska arbetshinder, varför det

kan behövas lång tid innan man kommer in i arbetsrytmen igen. Arbetstakten anpassas

till deltagarna och det blir därför inte samma press på deltagarna. Samtidigt

är praktiken hos föreningen bra när det finns möjligheter att anställa personen

ifråga, för då vet föreningen hur personerna fungerar, hur de har utvecklats och

vad som kan fortsätta att utvecklas. Man slussar också deltagare vidare till arbete

hos andra arbetsgivare. Vid besöket jobbade en av deltagarna sina sista arbetsdagar

inom föreningen för att gå till ett annat reguljärt arbete på orten.

Föreningen har också under det senaste året anställt tre nya personer, som samtliga

kommit till föreningen som praktikanter. De flesta som är anställda har någon

form av anställningsbidrag. Det finns också planer på att anställa fler.

Just nu är föreningen nära ”taket” för hur många som kan anställas, men man är

inte främmande för att växa. Det handlar bland annat om vilka projekt som man

kan ta sig an i framtiden.

Undantaget startåret har föreningen gått med underskott i verksamheten, men

trenden är positiv och det har tillkommit mer och mer uppdrag. Det skulle behövas

legojobb av något slag, berättar Kjell Karlsson, som betonar att det vore bäst

att ha sådana uppgifter vintertid. Kjell betonar även att det är en ständig fråga om

att utveckla, hitta nya saker att göra och att viljan därför är stor att utveckla både

människor och förening. ”Man får aldrig sätta sig ner och vara nöjd”, menar Kjell,

utan det är hela tiden viktigt att ha nya funderingar och att vara på väg mot något

nytt. I det ingår att fördela ansvar på de anställda för egna verksamhetsområden

och/eller arbetsuppgifter.

Föreningen jobbar med regelbundna personalmöten där planering av arbetsuppgifter

och annat gås igenom. Det finns möjlighet för anställda och deltagare att ta

upp det som var och en har i tankarna. Man försöker även jobba med sammanhållningen

genom att göra gemensamma saker, exempelvis kräftfiske, studieresor

och måltider inför högtider m m.

Samarbetet har fungerat bra med Motala kommun som man har mycket kontakter

med. Allt bygger på kontakter, menar Kjell Karlsson, som hade många sådana när

han anställdes. Men det viktigt för sociala företag att man bygger upp sitt kontaktnät.

Samarbetet har fungerat bra även med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Det blir mer och mer samarbete med parterna och förståelsen för varandra

ökar också, i synnerhet för att det tar tid för föreningen att bygga upp sin verksamhet

och deltagarnas kompetens.

71


Det finns flera visioner för hur framtiden kan gestalta sig för föreningen. En sådan

vision är att kunna ta över fler lokaler i Borensberg för att bygga vidare på en mötesplats

över generationsgränserna. Tankar finns även om att de nya lokalerna ska

kunna innehålla sådant som riktar sig främst till ungdomar med skejthall, klättervägg,

samlingslokaler, gemensamma föreningslokaler m.m. Idag får man förfrågningar

från olika föreningar m fl om t ex keramikkurser och annat som man inte

kan tillgodose. Förhoppningen är att föreningen kan växa med nya lokaler och

därmed också kunna tillmötesgå sådana förfrågningar.

En annan önskan är att BFT kunde ta över kommunens s k fixartjänster i Borensberg

med omnejd. Idag är man ute och tillhandahåller hushållsnära tjänster och

det skulle vara möjligt att också tillhandahålla fixartjänsterna.

4.1.4 Kooperativet Grenverket i Motala

Faktaruta – läs mer på www.grenverket.org

Företagets namn: Kooperativet Grenverket, kallat Grenverket

Juridisk form: Ekonomisk förening

Antalet anställda: 1 anställd från 1 april 2010 och ytterligare några som är anställda

av Motala kommun

Antalet deltagare 20 mars 2010: 20 deltagare och 1 anställd

Startår: startade i oktober 2007

Verksamheter: I Utelaget jobbar man mestadels med trädgårdsarbete, trädfällning,

snöröjning etc. Det kompletteras med sömnad, lokalvård, fönsterputsning och caférörelse

på fem platser i Motala samt med hushållsnära tjänster

Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: 1,2 miljoner, varav övriga intäkter ca 200.000 kr

Vinst efter skatt 2009: - 9.800 kr (båda uppgifterna preliminära (bokslutet inte klart

än)

Verksamheten

Grenverket är sedan starten kopplad till Samordningsförbundet för Motala-

Vadstena. Redan när förbundets s k Basverksamhet, som är en arbetsträningsplats,

kom igång 2006 fanns tankar om att starta ett arbetskooperativ. Allt eftersom

Basverksamheten utvecklades och man började få intäkter för olika uppdrag blev

personalen mer och mer sugna på att komma igång med ett kooperativ. Under

2007 började så arbetet med att starta Grenverket med allt ifrån att få ihop en styrelse

till att bilda den ekonomiska föreningen och i slutet på oktober var allt på

plats. Från början hade man gemensamma lokaler med Basverksamheten, men

under de senaste åren har verksamheten utvecklats så att kontorsdelen flyttat ut,

det finns en hemvist för personalen på ett annat ställe och man bedriver verksamhet

i fem olika caféer med anknytning till kommunen.

Under tiden har också verksamheten utvecklats en del. Man har sysslat med varierande

trädgårdsarbete respektive snöskottning beroende på säsong. Annan service

som måleri och snickeri, men man har ingen anställd med formell utbildning så

vid varje förfrågan får man fundera på om man klarar av uppdragen. Men det

finns även inre skötsel som sömnad, fönsterputsning, lokalvård och flyttstädning-

72


ar. Man har fått uppdrag från en del bostadsrättsföreningar och från kommunen

när det gäller t ex textila jobb som gardiner, lampor m m. Föreningen riktar sig

även till privatpersoner och erbjuder hushållsnära tjänster. Det kan föreningen

göra sedan juni 2009, när det inte längre utgår några bidrag från kommunen till

verksamheten. Avsikten är ju inte att konkurrera med befintliga företag utan att

vara ett komplement till andra serviceföretag.

Föreningen har vuxit i samband med att man fått utöka caféverksamheten den

senaste tiden. Kooperativet driver sedan tidigare socialförvaltningens kafeteria.

Men under 2009 fick Grenverket i uppdraget att driva caféverksamhet på fyra

skolor i Motala (Marieberg, Skolgårda, Södra och Zederslund).

Verksamhetsinriktningen är att erbjuda kompetensutveckling och arbete till personer

som varit långtidsarbetslösa. Bedömningen är att de kvinnor som deltar i

verksamheten är mer beredda att gå in på traditionellt manliga områden och har i

den meningen ett ”bredare” intresse än många män som deltar. De senare vill inte

gärna jobba med städning och i caféerna. De 20 deltagarna är könsmässigt väl

blandad grupp, där antalet kvinnor ökat den senaste tiden.

Storleksmässigt är det en ganska lagom omfattning på föreningens verksamhet,

men det är ingen absolut gräns för hur stora man kan bli. Det går ju att dela in

verksamheten i olika grenar men olika verksamheter. Så tänkte man när man startade

och det gav också upphov till namnet – Grenverket.

Fortfarande finns man delvis i samma lokaler som Samordningsförbundet, men

man söker nu efter en lokal där man kan samla verksamheten. Om man har det

kan man förstärka ambitionerna att jobba mer med träffar för alla anställda och

deltagare, vilket upplevs som viktigt för såväl verksamhetens utveckling som deltagarnas

utveckling. Regelbundna träffar är jätteviktiga och att arbeta med attityder

hos deltagarna och bryta med invant tänkande är en stor del, berättar Kerstin

Andersson som är verksamhetsansvarig.

Integrationen med förbundets verksamhet är relativt stor med personer som är

anställda inom förbundet (och kommunen). Men ambitionen är att under 2010 ta

itu med det så att kooperativet stegvis tar över ansvaret för sin personal. Från 1

april 2010 har kooperativet fått sin första anställda. Handledarna är fortfarande

anställda av Motala kommun och Samordningsförbundet står för en stor del av

lönekostnaderna. Men för en del av handledarnas arbete fakturerar förbundet kooperativet.

Deltagarna kommer också i hög grad från Basverksamheten och gör praktik hos

Grenverket som kan leda fram till en anställning. Bidragen från förbundet har

dock fasats ut och idag står Grenverket på egna ben, även om stöttningen är betydelsefull

från förbundets sida. I styrelsen sitter samordningsförbundets samordnare

och i övrigt består styrelsen av personer som är väl förtrogna med kommunen

och dess näringsliv; bland annat den f d kommunchefen i Motala.

Samverkan sker regelbundet med, förutom förbundet, även med kommunen, Arbetsförmedlingen

och Försäkringskassan. De senare när man följer upp personer

på praktik och med utvecklingsanställningar.

73


En drivande kraft är Kerstin Andersson som varit med från starten. Kerstin berättar

att man har kommit igång bra, men att man skulle önska sig att få mer uppdrag

från företag. Också legoarbeten skulle passa bra in i verksamheten, särskilt under

vinterhalvåret. Förhoppningen är också att kunna bedriva personaluthyrning på

sikt, men det är inte igång än. De priser man tar ut av kunderna är satta för att inte

snedvrida konkurrensen med andra företag. Man tar till exempel, 250 kronor inkl

moms vid enstaka uppdrag. Till det kommer resekostnader. Alla större arbeten

görs till ett fast pris som kooperativet lämnar. Kooperativet är självklart intresserade

av att skaffa sig en fast kundkrets med regelbundna uppdrag som gräsklippning,

städning och vintertid snöröjning.

För 2010 finns det många utvecklingspunkter att ta tag i. Man har gjort en handlingsplan

för det som ska hända. En del av framtidsplanerna handlar således om

att skaffa nya lokaler, men utöver den buss man disponerar behövs det fler fordon,

dels en pick-up och dels en vanlig bil. Personalfrågorna ska lösas och mer är på

gång!

4.1.5 Koop S i Linköping

Faktaruta – läs mer på www.koops.se

Företagets namn: Arbetskooperativet i Skäggetorp, kallat Koop S

Juridisk form: Ekonomisk förening

Antalet anställda: 5 personer, både kvinnor och män

Antalet deltagare 20 mars 2010: 9 deltagare och 5 anställda

Startår: startade i januari 2009

Verksamheter: har flera verksamheter med byggnation (murning, målning m.m.),

caféverksamhet, har uppdrag att sköta tvättstugor, syateljé och öppen systuga,

barngruppsverksamhet, uthyrning av lokaler m.m.

Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: 1,7 miljoner kronor

Vinst efter skatt 2009: - 97.491 kronor (OBS! gäller för 1,5 år)

Verksamheten

Koop S har varit igång snart 1,5 år och mycket har hänt sedan starten. Tillkomsten

kan härledas ur flera olika sammanhang. Före starten diskuterade bland annat

Bona folkhögskola, representanter för kyrkan, ABF m fl att det behövdes ett kooperativ

i Skäggetorp. Samtidigt startade Linköpings kommun projekt med Stadsdelsutveckling

och också i projektet Tänk om ville man starta ett arbetskooperativ.

Tankarna sammanföll och på det viset kom det att starta ett kooperativ i Skäggetorp.

En tjänst som arbetsledare utannonserades och den tjänsten började Malena

Storm på i januari 2009. Idag tituleras Malena verksamhetschef som stämmer

bättre med uppdragets karaktär.

Malena berättar om kooperativets första 1,5 år och kan konstatera att det hänt en

hel del. Idag är det fem anställda. Den senast anställda börjar i maj. Men det krävs

mer personal egentligen, främst på den administrativa sidan och Malenas erfarenheter

visar att det inte går att vara ensam verksamhetsledare och ha ansvar för all

74


administration, jobba med ledning av verksamheten och samtidigt coacha anställda

och deltagare. Det blir helt enkelt för mycket, något som Malena Storm tagit

upp med styrelsen, men där det ännu inte blivit någon förändring. Det blir mycket

möten med deltagare, samarbetsparter, kunder m fl som också tar mycket tid.

En hel del jobb har kommit till kooperativet. Senast har man fått ett uppdrag att

sköta tvättstugor inom Skattegården, något som lett till att en deltagare kan anställas.

På gång är också ett annat projekt där ersättningen uppgår till 100 000 kronor

som gör att en av handledarna, Sven-Erik, kan leda en grupp på fem arbetslösa

ungdomar från området. Annars finns det en del besvikelser från personalen när

det gäller uteblivna arbetstillfällen. Det skulle kunna gå att samla mer av kommunens

och bolagens uppdrag i Skäggetorp och ge en del av dem till kooperativet,

menar personalen. Resultatmässigt har det första verksamhetsåret som omfattar

sista halvåret 2008 och 2009 resulterat i ett minus på 97 000 kronor.

Ett uppdrag som återkommer i sommar är kaféverksamheten vid Malfors i

Ljungsbro, som kooperativet får driva för andra sommaren i rad. Det ger sysselsättning

åt 7 personer, varav två kockar och en person som sköter ett närbeläget

galleri. Sedan tidigare driver föreningen Café 65-an i området och nu är det aktuellt

föreningen tar över Verdandis verksamhet med bland annat matlagning och

matdistribution. Föreningen tar även över Verdandis personal.

De verksamheter som bedrivs utgår från deltagarnas kompetens och intresse. Om

man får kompetenta deltagare kan man bygga upp nya verksamheter. Så har t ex

skett med syateljén. Samtidigt har många av deltagarna varit i ett utanförskap under

många år. Många är invandrare och saknar utbildning och/eller yrkeserfarenhet.

Därför är många som kommer till verksamheten mest i behov av rehabilitering

och skolning, vilket gör det svårare att klara att ta nya uppdrag samtidigt som

det blir väl mycket arbete med grundläggande problem. Idealt skulle det vara så,

menar personalen, att man fick deltagare som var s k job ready, d v s i stort sett

klara för arbetsmarknaden. Då kan handledarna bli handledare och inte de som

utför uppdragen. Men så är det inte idag och det påverkar vad som är möjligt att

göra. Men man försöker också utbilda och investera i de personer som kommer till

verksamheten så att de ska kunna bli anställningsbara. När man får deltagare som

inte är redo för jobb än, betyder det att man bara kan ta emot några deltagare per

handledare. Det begränsar i sin tur vilka arbeten som kooperativet kan ta sig an.

En annan begränsning är att vissa deltagare bara får 3 månaders praktik och det är

alldeles för kort tid om man inte varit inne på arbetsmarknaden tidigare. I något

fall har man lyckats få till förlängningar, men oftast är tiden för knapp. Det tar

kanske tre månader innan man ser vilken kapacitet och vilka förutsättningar deltagarna

har. Nu har man fått in deltagare från arbetsförmedlingen som är i fas 3 och

de kan ju delta upp till två år.

Annars konstaterar man att personer växer i takt med att man får lära sig mer och

delta i aktiviteterna. Inte minst har det handlat om att stärka kvinnors kunnande

och ställning. Alla får inte jobb i föreningen, men flera har slussats vidare till

andra verksamheter och arbete. I något fall har man tvingats säga upp en anställd,

när det inte fungerade så bra.

75


På sikt kan det bli jättebra, menar Malena Storm. Men det skulle behövas två

verksamhetsledare för att klara allt jobb i början och det skulle vara motiverat att

kommunen stoppar in mer pengar i projektet. Vi fungerar bra ihop och trivs med

varandra, säger personalen.

Styrelsen bestod ursprungligen av personer som var aktiva i Skäggetorp. Men nu

har det förändrats och idag är styrelsen inte lika aktiv längre. Styrelsen behöver

tydligare arbeta med framtidsfrågorna och hur verksamheten ska drivas, framgår

av berättelserna.

Drömmen för personalen är att få flytta till bättre lokaler. De nuvarande ligger

avsides och är små och inte särskilt funktionella, rent av den fulaste miljön i området.

Att istället få vara en del av det diskuterade Allaktivitetshuset i Skäggetorp

skulle förbättra förutsättningarna mycket, tror personalen. Föreningen skulle även

kunna ta hand om projektledarfunktionen för ett sådant föreningshus tills föreningslivet

och deltagarna själva är kapabla att driva verksamheten. I Skäggetorp

finns många olika nationaliteter, men få av dem har genuina erfarenheter av att

bedriva föreningsverksamhet i en mångkulturell miljö. Där skulle Koop S kunna

göra en insats, menar Malena Storm.

Att vara verksam i Skäggetorp innebär mycket samarbete med alla möjliga parter:

AF, FK, kommunens olika verksamheter, landstinget, projekt och föreningar. Det

har fungerat bra och verksamheten har ett gott renommé, där alla gjort bra ifrån

sig. Samtidigt är det inte alla företag och kunder som uppskattar att kooperativets

personal och deltagare kommer från en mångkulturell miljö. Det finns lite av ett

attitydproblem från vissa kunder och man menar att trots att man gör ett fullgott

jobb, så blir man mer ifrågasatt för sin kompetens. Detta och annat har bidragit till

att föreningen är mer tveksam till att ha privatpersoner som kunder.

Under sommaren 2010 har dessvärre föreningen lämnat in sin konkursanmälan.

Konkursförvaltaren m fl undersöker möjligheten att starta om verksamheten i någon

form.

76


4.1.6 Arbetskooperativet Ryd, Linköping

Faktaruta

Företagets namn: Arbetskooperativet Ryd, förkortat AKR

Juridisk form: Ekonomisk förening

Antalet anställda: 10 personer (8 män, 2 kvinnor), 3 tjänster delas med Ett Aktivt Ryd

IF

Antalet deltagare 18 april 2010: 15 deltagare och 10 anställda, 30 % av deltagarna har

invandrarbakgrund och av de 25 som är verksamma är 30 % kvinnor

Startår: 2009 (drevs som projekt trekvarts år innan starten den 1 juli 2009)

Verksamheter: varierande uppgifter som målning, snickeri, trädgårdsarbete,

flyttuppdrag och städning m.m.

Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: ca 500.000 i försäljning och därutöver intäkter i

form av bidrag för tjänster m.m.

Vinst efter skatt 2009: ca 70.000 kronor

Verksamheten

Under 2006 startades ett projekt med att bilda en idrottsförening i Ryd. Det var ett

led i en stadsdelsutveckling i Linköping. Föreningen fick namnet Ett Aktivt Ryd

IF och etablerades i lokaler i Ryds Centrum för att skapa bättre förutsättningar för

människors aktiva liv i stadsdelen.

Ur föreningen Ett Aktivt Ryd skapades så småningom förutsättningarna för att

också bilda ett arbetskooperativ. Eldsjälen Christer Johnsson berättar att man såg

att de personer som läste SFI i projektets lokaler och andra man träffade hade för

lite att göra. Man började ta kontakter med bland annat bostadsföretaget Graflunds.

Christer hade genom projektet också kontakt med Kjell Eriksson på Coompanion,

som var den som föreslog att man skulle bilda ett arbetskooperativ. Men

Christer var tveksam och säger att han inte förstod vitsen med det. Först fjärde

gången förslaget kom upp nappade Christer på att dra igång ett arbetskooperativ.

Kontakter togs med Skatteverket om det var möjligt att prova att först jobba via

föreningen Ett Aktivt Ryd och när man fick klartecken drogs försöket igång hösten

2008. Man fick direkt möjlighet att måla om 16 studierum och därmed kunde

verksamheten dra igång snabbt. När det därefter fyllt på med fler liknande uppdrag

bestämde man sig för våren 2009 att bilda ett arbetskooperativ. Den 1 juli

2009 startade man ”på riktigt” och hade då etablerat ett samarbete med Studentbostäder

och Stångåstaden i området.

Om starten säger Christer Johnsson att det förmodligen är det bästa sättet att starta,

nämligen att få göra det på försök eller som projekt för att etablera kontakter

och komma igång. Kontakterna inom föreningen Ett Aktivt Ryd var också värdefulla.

Både personal och lokaler delas i viss utsträckning av de bägge verksamheterna.

Det har varit ganska smärtfritt och fungerat jättebra, är Christers omdöme.

Verksamheterna har utökats från måleri, tapetsering, snickeri till flyttservice, lokalvård

trädgårdsskötsel m m. Under våren 2010 har det varit mycket arbete med

77


trädgårdsskötsel som trädfällning, träd- och buskbeskärning och göra uppsnyggningar

i trädgårdar.

För att ha varit igång så kort tid så har man fått en bra start enligt arbetskooperativets

egen bedömning. Hösten 2009 var det svagare tillströmning av jobb och vinterperioden

har varit tuff. Men våren 2010 kommer att bli bra, säger Christer

Johnsson. Arbetskooperativet är i färd med att anställa fler personer bland annat

för att hjälpa till med administrationen inkl fakturering m m. Det är viktigt att

frigöra verksamhetsansvarigs tid för att kunna vara ute och jaga jobb. Det finns

också hopp om att det blir mer jobb bl.a. åt Stångåstaden och Studentbostäder,

som både föreningen Ett Aktivt Ryd och AKR samarbetar intimt med. Men man

försöker också hitta andra nya uppgifter. En uppgift som sköts av AKR är nattvandringarna

i Linköping. En anställd svarar för att jobba tillsammans med föreningarna

så att nattvandringarna kommer till stånd varje helg och den anställde

jobbar även med att få in pengar till denna verksamhet.

Ekonomiskt gav det första halvåret ett bra överskott med plus på 70 000 kronor.

Försäljning av platser samt försäljning av varor och tjänster är tillsammans med

lönebidrag största inkomstkällorna. Ekonomin är av allt att döma alltid aktuell när

man jobbar i ett arbetskooperativ. På frågan om vad som kunde bidragit till en

enklare start, får vi till svar att ett startbidrag/lån som kunde betalas tillbaka hade

varit bra.

AKR har inget problem att få nya deltagare till verksamheten. Såväl Arbetsförmedlingen,

Försäkringskassan som Jobbtorget (Linköpings kommun) ringer och

frågar om man kan skicka fler personer till arbetskooperativet. Alla som kommer

får en introduktionstid på tre månader, även de som anställs. Blir det problem,

börjar vi om, berättar Christer Johnsson. Det har bara hänt att en person lämnat

verksamheten. Däremot klarar man inte att anställa alla deltagare. Nu finns det ett

slags väntelista på människor som man eventuellt kan ta emot framöver.

Kooperativet lägger mycket tid på information till alla i verksamheten. Man har

ofta möten. Man skiljer inte på anställda och deltagare. Man betonar vikten av att

man kommer i tid till jobbet, men däremot kan man jobba på beting, så man kan

gå hem när man är färdig med sina uppdrag.

Det finns förmodligen ingen gräns för hur stora man kan bli, menar Christer

Johnsson. Det handlar mer om lokalerna och att man kan vara kvar i dem. Ambitionen

i framtiden är att växa, sakta men säkert bygga upp verksamheterna med

dess olika grenar som trädgård, måleri, snickeri blir självgående. Man vill anställa

fler, men för det ska bli möjligt måste intäkterna öka. Det finns både ambitioner

och entusiasm inför framtiden!

Samtidigt handlar det mycket om att tänka sig för vad man kan gå in i och vilka

investeringar som man kan göra. Man har t ex behov av att skaffa både en bil och

en lastbil för att kunna ta uppdrag.

Något som fungerat smidigt är arbetet med styrelsen. Christer har tre styrelseledamöter

– en från kommunen, en politiker och en från näringslivet. Man träffas

ungefär var 6:e vecka och stämmer av aktuella frågor, oftast tar inte mötena ens

78


en timme. Sedan sköter Christer Johnsson driften av företaget och har delegation

på att göra investeringar upp till en viss nivå.

Christer Johnsson framhåller att alla som kommer till verksamheten har en ”ryggsäck”.

En del har varit drabbade av psykisk ohälsa, andra har fysiska problem som

ryggbesvär, åter andra har varit i missbruk, är dyslektiker eller har varit långtidsarbetslösa.

Fyra av deltagarna har varit borta från arbetsmarknaden mellan 5-7 år.

Men Christer ser hur de tar för sig mer och mer och om man låter personer växa in

i verksamheten, så fungerar det. Det är det fina med verksamheten att det ger

människor som annars inte skulle få chansen en möjlighet att börja arbeta igen,

slutar Christer Johnsson.

4.1.7 Kooperativet Optima i Norrköping

Faktaruta – läs mer på www.kooptima.se

Företagets namn: Kooperativet Optima i Östergötland, kallat Kooptima

Juridisk form: Ekonomisk förening

Antalet anställda: 6 personer, varav tre kvinnor.

Antalet deltagare mars 2010: 12 deltagare i Fas 2 och ca 20 deltagare i Fas 3 (med

personal 38 personer)

Startår: startade november 2007, föregicks av förstudie och projekt med EUfinansiering

Verksamheter: Kooptima bedriver verksamhet bedriver bemanningsverksamhet för

funktionshindrade, även arbetssökande som är inskrivna i jobb- och utvecklingsgarantins

fas 2 och fas 3 finns med i verksamheten. Det finns verksamheter där

man jobbar med IT, sömnad, trädgårdsarbete, inre fastighetsskötsel m.m.

Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: ca 1,5 miljon kronor

Vinst efter skatt 2009: litet överskott 2009 (verksamhetsåret 2008 ett minus på 612

kr)

Verksamheten

Kooperativet Optima eller Kooptima som alla kallar verksamheten ligger i Norrköping,

i bottenplanet på ett höghus där man har kontor, utrymmen för IT, sömnad,

studiecirklar och gemensamma utrymmen. Lars Öhgren är verksamhetschef

och har varit anställd sedan hösten 2009. Lars berättar att han blev anställd bl a för

att jobbat mycket med föreningar och haft eget företag tidigare, vilket medfört att

han har mycket kontakter inte minst i Norrköping. Kontaktnätet understryks som

en framgångsfaktor för kooperativet när man raggar jobb m m.

Ägare är Handikappföreningarna i Östergötland, Synskadades Riksförbund i Östergötland,

Handikappföreningarnas Samarbetsorgan i Linköping, Östergötlands

Handikappidrottsförbund samt Omsorgsgruppen i Norrköping.

Våren 2010 är sex personer anställda och majoriteten har slussats in via fas 2 respektive

3. Det är tre män och tre kvinnor anställda, när vi besöker verksamheten.

För alla anställda utgår någon form av bidrag eller anställningsstöd.

79


Grundidén för kooperativet är att bedriva bemanningsverksamhet för personer

med funktionshinder, som kan göra administrativa tjänster åt privata företag och

offentliga organisationer. Genom detta kan personer med funktionshinder slussas

ut på arbetsmarknaden.

Vid samtal med Ulf Käcker, från Omsorgsgruppen, berättar Ulf att bakgrunden till

kooperativet ursprungligen var diskussioner med en arbetsgrupp inom Länsarbetsnämnden

om hur man kunde förbättra möjligheterna för personer med funktionsnedsättningar

att komma ut i arbete. Tillsammans med Mats Linder började

Ulf diskutera vad man kunde göra för att det skulle hända mer för denna målgrupp.

Det ledde fram till ett EU-projekt med först en förstudie och senare att man

kunde köra ”skarpt” med ett pilotprojekt under ett halvår. Då formades den plattform

som så småningom kom att bli ett kooperativ. Det tog uppskattningsvis 1,5

år innan Kooptima bildades i november 2007. Det var en fördel att kunna hitta

formerna för samverkan med privata företag och offentliga organisationer. Projekttiden

var oerhört viktig, framhåller Ulf.

Kooptima beskriver sig som länken mellan människa och företag. Det är en ambition

att bedriva marknadsföring för målgruppen och det är också ett slags folkbildning,

menar Ulf. Man sprider kunskaper och information i samhället om funktionshindrades

möjligheter att arbeta samtidigt som man försöker stimulera även

handikapporganisationer att komma vidare i sitt arbete.

Efter propåer från Arbetsförmedlingen började man också ta emot arbetslösa personer

med olika funktionshinder. Det finns fördelar med det, säger Ulf Käcker,

där man lär känna personer som senare kan bli anställda. Inom fas 2 har man två

grupper igång med totalt 12 deltagare. I fas 3 är det drygt 20 deltagare. För dem

som är i fas 2 är det planeringsmässigt lite krångligare med AF:s regler då man

inte får tydliga besked om hur länge deltagarna får vara kvar. Eftersom föreningen

behöver bidragen som utgår för arbetsträning av deltagarna och man inte kan planera

hur länge var och en är kvar, blir det också osäkra ekonomiska villkor när

man ska anställa handledare för grupperna.

När det gäller föreningens ekonomi är de största intäktskällorna de bidrag man får

för de anställda och för deltagarna från Arbetsförmedlingen. Försäljningsintäkterna

för det som tillverkas är minimala och pengarna går i stort sett till att köpa in

mer material.

För verksamhetens utveckling i framtiden finns det flera utvecklingslinjer. En

viktig förutsättning för att verksamheten ska kunna växa är att kooperativet kan

hitta nya lokaler, eftersom man vuxit ur de nuvarande lokalerna. – Det är nyckeln

till att kunna utvecklas, säger Lars Öhgren. Idag bedrivs också delar av verksamheten

i andra lokaler. Man bakar t ex i ett lånat kök. Lokalerna är också begränsade

när det gäller att utveckla sömnad, där man stickar, virkar och syr upp olika

saker till exempel till möbler, dukar, förkläden, väskor m.m. Andra delar av verksamheten

är förlagda till Leonardsberg och består i att man sköter trädgårdsodlingar

och utemiljö åt ett gruppboende. Men en del jobb har också gjorts i lokalerna.

Tre personer inom FAS 3 är f n också utlokaliserade till Missmyra, som ligger

i Åtvidabergs kommun. Missmyra-Risten Resurscentrum är medlem i Kooptima.

80


De nya lokaler man söker ska helst innehålla en verkstad så deltagarna kan arbeta

mer handgripligen eller fysiskt, som Lars säger. En reparationsverkstad för cyklar

och möjlighet att arbeta med båtprojekt finns också med som utvecklingsidéer.

Men lokalerna ska också kunna ge möjligheter till studiecirklar, målning och yoga

m m.

En annan viktig del av den kommande utvecklingen är att Kooptima tänker etablera

sig i Linköping. Föreningen har träffat kommunen och Arbetsförmedlingen

som önskat att man också öppnar ett kontor i Linköping och de ställer lokaler till

förfogande. Det betyder också att det blir fler anställda.

Också andra samverkanspartners hör av sig med idéer om hur verksamheten kan

utvecklas. En sådan är att öppna kafé i ett f d sjukhem och man spånar ofta om

saker som skulle kunna innebära både arbete/sysselsättning åt deltagarna och vinster

för samhället. Deltagarnas idéer kan också medverka till att verksamheten kan

växa. En av deltagarna i FAS 3 arbetar för närvarande med att etablera en verksamhet

som handlar om vården av strokepatienter. Om det slår väl ut kan det leda

till en anställning och ytterligare en verksamhetsgren inom kooperativet. Ambitioner

finns att växa i hela Östergötland och att anställa fler personer.

Kooptima är som framgått en förening som är i utveckling. Man ser mest möjligheter

i framtiden men utöver en önskan om att hitta nya lokaler så önskar man

tydligare besked om deltagarna från AF och man önskar också att man själv skulle

kunna ragga praktikplatser inom Norrköpings kommuns verksamheter. Idag måste

allt gå genom handläggare på kommunen.

4.1.8 Cityfiske i Norrköping

Faktaruta – läs mer på www.cityfiskeinorrkoping.com

Företagets namn: Cityfiske i Norrköping

Juridisk form: Ideell förening

Antalet anställda: 2 heltidsarbetande och fr o m maj 2010 ytterligare en person (alla

män)

Antalet deltagare 2010: i regel 1-2 deltagare, 2-3 feriearbetande och 3 anställda

Startår: startade 2002 som ekonomisk förening

Verksamheter: som namnet visar bedrivs fiskeverksamhet i centrala Norrköping,

vilket också inkluderar sociala aktiviteter och kaféverksamhet

Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: drygt 1 miljon i intäkter, varav 608 471 försäljning

Vinst efter skatt 2009: 110 523

Verksamheten

Cityfisket har en lång historia som går tillbaka till 1990-talets mitt, som påbörjades

av ett gäng entusiastiska fiskare som ville utveckla fisket i centrala Norrköping.

I inledning av 2000-talet fick man stöd och hjälp av Norrköpingspolitikerna

Kjell Norberg och Jan-Olov Johnson att bilda den ekonomiska föreningen Cityfisket,

som ägde rum 2002. Den senare är i fram till årsmötet 2010 ordförande i fö-

81


eningen. Sedan några år är föreningen ombildad till ideell förening och den gamla

ekonomiska föreningen avvecklad.

Det har tagit några år att få struktur i verksamheten och ordning på ekonomin,

berättar eldsjälen och verksamhetsledaren Kenneth Israelsson. Verksamheten har

ett litet eget kapital nu och de senaste åren har gett ett visst överskott. Det behövs

också, berättar Kenneth, vi kastar ju bokstavligen pengarna i sjön! Det Kenneth

syftar på är den omfattande inplanteringen av fisk, som sker genom utsättning av

smolt för lax, öring, regnbågsforell och gös. Det kostar mycket pengar varje år,

men som är nödvändigt för att få ett välrenommerat fiske i Norrköping. Och det

har man lyckats med! På nationella fångstlistor som publiceras varje år brukar

Cityfisket vara representerat högt upp och det kanske bästa fisket när det gäller

havsöring.

Under 2010 utökas antalet anställda från 2 till 3, samtliga är bidragsanställningar.

Under årens lopp har 40-50 personer haft kortare eller längre arbets- och praktikperioder

i föreningen. Men utöver de anställda bedrivs en omfattande ideell verksamhet

i föreningen. Ett exempel på ideell verksamhet är att de sex till åtta tillsynsmän

som bedriver tillsyn av fiskevårdsområdet och ser till att regelverk m m

följs jobbar ideellt. Ett annat exempel är arbetet med att ha öppet i den lilla stugan,

där man säljer fiskekort och har servering året runt. Kaféet är en social samlingspunkt

invid Strömmen, belägen vid Gamla Rådstugugatan, där många människor

passerar dagligen. Föreningens kontor ligger inte långt från denna plats.

Man har ett bra samarbete med kommunen och Arbetsförmedlingen, men pekar på

att regelverket med många, korta placeringar vid Cityfisket inte är ändamålsenligt.

Det blir väldigt jobbigt. Deltagarna hinner knappt lära känna verksamheten och

sedan slutar man. Verksamheten skiljer sig också mycket åt under olika delar av

fiskesäsongen. Helst hade man önskat ha deltagare som stannade längre i verksamheten

och lärt sig arbetet. Föreningen tar också emot praktikanter från olika

gymnasieskolor i landet som har en fiskeprofil.

Verksamheten har en klar social profil med mycket ideell verksamhet, kaféet som

samlingspunkt och man driver också ett mycket omfattande skolfiske. Nära 1 000

ungdomar har deltagit i föreningens skol- och ungdomsfiske under 2009. Det bidrar

förhoppningsvis till ett växande intresse för fiske och att fler flickor/kvinnor

blir intresserade. Idag är det övervägande män som bedriver fiske.

Cityfisket arrangerar också andra aktiviteter för olika organisationer. Till aktiviteterna

hör fiskepremiären som alltid lockar mycket folk och Strömmens dag, där

man också sätter ut fisk och har andra inslag, lockar också mycket folk. Föreningen

medverkar vid Augustifestivalen m m. Man har vidare en hel del studiebesök

och en växande del är också att arrangera fiske för företag och organisationer. Det

ger också bra bidrag till verksamheten och möjligtvis också nya sponsorer. Sponsorer

är viktiga för verksamheten och man redan bidrag från bl.a. Holmen, men

man har lanserat en ny kampanj för att få fler sponsorer. Projektet kallas ”10 000

kronorsfrågan”.

Intresset för Cityfisket i Norrköping verkar också bli större. Ett exempel är att

försäljningen av dagskort ökat med 167 procent de senaste åren. Cityfisket är ock-

82


så en viktig del i en växande upplevelseturism och Kenneth, Jocke och Fredde

som är på plats vid besöket berättar att 80 procent av dagskorten säljs till personer

som kommer utifrån. Turismen kommer med all säkerhet att fortsätta att växa med

det finns det förhoppningsvis större möjligheter att anställa och sysselsätta fler vid

Cityfisket. Man har sedan tidigare avtal med flera hotell och föreningen marknadsför

verksamheten på olika sätt bl.a. genom deltagande på mässor.

Det finns också visioner och konkreta planer för hur verksamheten kan utvecklas.

Det nuvarande fiskeområdet kan utökas genom att fler fisketrappor gör det möjligt

för fisken att vandra högre upp i Motala Ström. En utredning har nyligen genomförts

bl a med stöd av Regionförbundet Östsam och den visar på en rad utvecklingsmöjligheter,

inte minst förutsättningar att ha egen fiskeodling som skulle

kunna spara mycket pengar för föreningen. Till visionen hör även att bygga en

större lokal i direkt anslutning till Strömmen. Och naturligtvis vill föreningen på

sikt kunna stå på egna ben utan att vara beroende av pengar från kommunen.

Verksamheten utvecklas hela tiden och man försöker jobba med marknadsföring

via internet och den egna hemsidan. Man har infört sms-betalning för dagskort,

vilket kommer att förenklar för de som vill fiska.

Det finns också några möjliga hot. Ett sådant är naturligtvis ekonomin. Föreningen

är beroende av stöd från kommunen och i den lågkonjunktur som varit har diskussioner

först om att halvera bidragen till föreningen (nu uppgår dessa till ca

300.000 kr/år). Dess bättre blev det inte så och föreningen har ett gott samarbete

med Kultur och Fritid som man har treårsavtal med, Gatu och Park, Upptäck

Norrköping m fl. Detsamma gäller samarbetet med massmedia.

Ett annat hot är planerna från HSB att bygga lägenheter just på den plats där kaféet

är beläget. Att vara inhyst i bottenvåningen på en fastighet eller flytta till

Strömsholmen är inga bra alternativ för föreningen, menar Kenneth Israelsson.

Mycket av den sociala prägeln på verksamheten skulle försvinna och verksamheten

riskerar att bli mer undanskymd.

83


4.1.9 Kooptjänst

Faktaruta – läs mer på www.kooptjanst.se

Företagets namn: Kooperativtjänst K ekonomisk förening, kallat Kooptjänst

Juridisk form: Ekonomisk förening

Verksamhet i Finspång, Linköping, Kinda, Åby och Vingåker

Antalet anställda: 3 anställd i Finspång, 2 i Kinda. en i Berga

Antalet deltagare mars 2010: 25 deltagare inom Tradera, Gränden och Metallen och

ytterligare 19 deltagare inom Hans & Greta, Linköping 20, Kinda 15 och Vingåker 14

Startår: projekt sedan november 2008 som pågår i tre år

Verksamheter: Kooptjänst -

Finspång: Nätförsäljning, landskapsvård, städning, flytthjälp, butik för second

hand (Gränden), data, uthyrning, snickeri. Hans & Greta säljer barnkläder och leksaker

Linköping, Loppis, städ- och flytt, trädgård, fastighetsservice, bokföring, mm

Kinda; Trädgård, städ- och flytt, café, entreprenadverksamhet, snickeri m.m

Vingåker: småskalig produktion, loppis, hundpassning, städ- och flytt, skogsarbeten

mm

Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: projektets intäkter 2009 uppgick till 235.000

kronor

Vinst efter skatt 2009: 200.000 kronor

Verksamheten - Kooptjänst

Kooptjänst startade under 2008 för att stödja arbetskooperativ och sociala företag.

Det kan man göra genom att erbjuda en rad administrativa tjänster och sköta administration,

ledning, ekonomi, personalfrågor, utbildning och kompetensutveckling.

Men man kan också bidra genom att förvalta kooperativs fastigheter och

egendom. Vidare stöttar man och kan vara en aktiv part när något arbetskooperativ

ska börja. Det finns också möjligheter att samverka kring upphandlingar, inköp

och marknadsföring. Det finns också möjlighet att vara en del av Kooptjänstkoncernen

som ett kostnadsställe. Vilken väg de lokala sociala företagen/arbetskooperativen

väljer efter projekttiden slut är en helt öppen fråga.

Som verksamheten antyder kan Kooptjänst vara en paraplyorganisation för kooperativ

i regionen. Det kan liknas vid de konsortier som byggts upp bl a i Göteborg

för att avlasta kooperativen tunga administrativa funktioner, men framför allt att

det finns en organisation som kan hjälpa nystartade kooperativ att komma igång.

Kooptjänst har ett nära samarbete med projekt Orangeriet.

Här har vi valt att skildra verksamheten i Finspång. Projekt Orangeriet i sin helhet

skildras i kommande avsnitt.

Verksamheten i Finspång

I Finspång finns det flera verksamhetsdelar som ingår i Kooptjänst och projekt

Orangeriet – de delas av Kooptjänst in i fyra kostnadsställen och alla delar har

möjlighet att efter projekttiden bli självständiga kooperativ alternativt att några

84


eller alla delar bildar ett gemensamt kooperativ eller även i fortsättningen ingå i

Kooptjänst som en del av koncernen

Tradera, Gränden och Metallen

Projektet startades hösten 2008 och handlade initialt om att få struktur på verksamheten.

Det tog lång tid att komma igång, berättar projektledarna Janne Sixtensson

och Lena Gjein, när vi träffar dem i lokalerna på Metallen i Finspång. Det

handlade bland annat om att få deltagare till verksamheten. En del av deltagarna

hade t ex inte så positiva erfarenheter av andra projekt och det var besvärligt att få

ut rätt information till alla om vad projektet gick ut på.

Men från och med våren 2009 har verksamheten rullat på och med Kooptjänst har

börjat få in intäkter på en rad olika aktiviteter. En sådan är att bedriva nätauktioner

på Tradera, som omsätter ganska mycket pengar varje månad och är ett kostnadsställe.

En annan är att projektet startat en butik för second handförsäljning,

kallad Gränden, som är det andra kostnadsstället och som ligger mitt i Finspång.

Det tredje kostnadsstället ligger i Metallen. Med utgångspunkt från dessa lokaler

bedrivs en rad aktiviteter, varav ett är att bedriva landskapsvård. Uppdragen

kommer från både privatpersoner och kommunen. I Metallen har även startat med

hushållsnära tjänster med städning, något som man även utför åt t ex kommunen.

En del snickeriarbeten gör man åt föreningar och privatpersoner och då använder

man lokaler som kommunen har på sitt Arbetsmarknadscentrum. En hel del

flyttuppdrag har det blivit åt industrier, privatpersoner, kommunen och kommunens

bostadsföretag. Flyttuppdragen står för ungefär 35 procent av intäkterna,

landskapsvården ca 30 %, städning 20 % och snickeri 15 %.

Det finns också andra aktiviteter som inte kommit igång riktigt än, berättar Janne

och Lena. Det handlar om data och uthyrning av personal, som förhoppningsvis

kommer igång den närmaste tiden. Nu vi träffas är det 1,5 år kvar på projekttiden

och uppbyggandet av ett socialt företag/arbetskooperativ sker parallellt med verksamheten

i projektet. Redan från början har projektet syftat till att använda arbetskooperativ

som modell för att ge människor möjlighet till arbete och egen försörjning.

En stor intäktskälla och aktivitet är att projektet har 25 deltagare, många som är i

AF: s fas 3 och det ger rätt stora intäkter. Innan hela offentliga medfinansieringen

är uppfylld så måste den kvoten fyllas först innan den finansieringen kan gå in i

arbetskooperativet. Lena är anställd och finansierad av projektet, medan Janne gör

90 % av sin arbetstid i projektet, men finansieringen kommer från Finspångs

kommun som en del av projektfinansieringen.

Det är som framgått många verksamheter i uppbyggandet av kooperativet. Alla

verksamheter passar till både män och kvinnor, men människor väljer ofta traditionellt,

berättar projektledarna. På det sättet blir män överrepresenterade när det

gäller landskapsvård, data, snickeri, medan kvinnor på motsvarande sätt är överrepresenterade

när det gäller städning, nätförsäljning och butiksarbete.

Projektet och arbetskooperativet har nu etablerats och jobbat upp mycket bra samarbete

med FK, AF och kommunen. Man har fått till en bra dialog med företagsföreningen

och man försöker utveckla samarbetet med företagen bl a genom träffar.

85


Vi har en bra stämning och sammanhållning här, berättar Janne Sixtensson och

Lena Gjein. Vi kämpar på och folk bryr sig om varandra. De flesta deltagarna

förstår att det krävs mycket om man ska lyckas med företagandet, något som

ibland kräver tuffa och långa dagar, fortsätter projektledarna. Föreläsningar har

genomförts om att starta företag och vad som krävs för att lyckas. Här finns möjligheter

för deltagarna att prova egna idéer som kan leda till verksamhet inom

projektet eller egna affärsmöjligheter. Men samtidigt går inte allt att testa inom

projektet t ex om det krävs mycket investeringar för att komma igång.

Det framgår också att det finns mycket framtidstro och en hel del investeras för att

det blivande kooperativet ska kunna få fler intäktskällor och mer inkomster. Man

utbildar t ex ett antal personer så man får städcertifikat. Då blir det lättare att

marknadsföra lokalvårdsdelen. Man utbildar andra när det gäller trädbeskärning,

så man kan ta den typen av uppdrag åt privatpersoner m fl. Det är aktuellt med

saneringsutbildning och man diskuterar att hjälpa deltagarna med körkortsutbildning,

eftersom uppdragen kan komma från alla delar av kommunen. Över huvud

taget framgår att, verksamhetsledarna ser möjligheter i att ta tillvara och bygga på

den kompetens som deltagarna har. Det kan ge nya uppdrag imorgon.

Det kommer att hända mycket under resten av projekttiden, det är Janne och Lena

övertygade om. Intäkterna börjar bli så bra så att det kan bli fråga om fler anställningar

framöver. Om några år har vi nog en städavdelning, 3-4 anställda i butiken

i Gränden och med nätförsäljning, kanske någon på transportsidan, spekulerar de

i. Samarbete med den andra verksamhetsdelen – Hans & Greta – som också bedriver

second handförsäljning. Vi behöver vidare höja statusen på verksamheten,

säger Janne.

Sedan framkommer det att det givetvis finns en del som kan vara hinder för att

utveckla kooperativ via ett projekt. Ett sådant hinder är pappersexercisen och byråkratin

inom ESF-projektet. Det är ner på skruv- och mutternivå, berättar Lena.

Man ska till och med ha koll på hur mycket toalettpapper som går åt! En annan

sak som rör hur projektet ska få rätt deltagare är att det borde vara lättare för de

som ingår i kommunens sysselsättningsverksamhet t ex personer med s k Offentligt

skyddade anställningar att få pröva på att jobba inom den här verksamheten.

Men där sätter regelverket stopp. (Detta har dock lösts efter vårt besök). Att få ut

rätt information till privatpersoner och företag är inte heller det lättaste, menar

verksamhetsledarna. Det pratas mycket om vår verksamhet som är felaktig, fortsätter

de.

Hans & Greta

Hans & Greta är namnet på en verksamhet som drivits av Finspångs kommun och

består egentligen av en second hand-butik i centrala Finspång. Verksamheten

bygger på att man tar emot och säljer begagnade kläder och leksaker. Man säljer

det som människor lämnar in och delar på förtjänsten. Större saker som barnvagnar

tar man 20 % i provision när man säljer.

Eldsjäl är ett passande begrepp när det gäller Marinette Zetterfeldt, som var den

som tog med sig idén till Finspång och som under många år på 1990-talet försökte

få igång verksamheten. Som verksam inom psykiatrin såg hon och kollegorna att

det saknades sysselsättning för målgruppen. Olika försök gjordes att starta verk-

86


samhet och i slutet på 1990-talet fick Marinette stöd av sin chef så verksamheten

kom igång i april 2000 i en annan mindre lokal. Verksamheten har nyligen firat

10 års jubileum. De senaste sju åren har man varit på samma ställe i det som kallas

Gamla Polishuset, mitt i Finspång.

I Hans & Greta arbetar personer som behöver arbetsträning och/eller rehabilitering

via arbetsförmedling och försäkringskassa. Men personer kommer även från

kommunens Råd & Stöd samt från psykiatrin. Sedan starten har mer än 50 personer

deltagit i verksamheten. Nu är det 19 deltagare, men alla är inte med hela dagarna

utan de är spridda över veckans dagar. Några av dem som deltagit har tagit

sig vidare till andra sysslor och arbete. Men generellt sett, berättar Marinette, är

det mycket svårt att komma vidare på den öppna arbetsmarknaden. Men en person

som varit i verksamheten i fem år fick nyligen jobb av en privat arbetsgivare.

Många deltagare har vuxit genom deltagande i verksamheten och nu är det snart

dags för nästa steg.

Fram till våren 2010 är verksamheten i kommunal regi. Men från och med sommaren

räknar man med att lämna kommunen och gå över till Kooptjänst. Anders

Bengtsson vid Finspångs kommun berättar att det under våren 2010 blir klart att

verksamheten vid Hans & Greta kan knoppas av från och med den 1 juni. Kommunen

är beredd att teckna ett avtal med verksamheten om 10 platser för arbetsträning.

Det är arbete som pågått under en längre tid i syfte att knoppa av verksamheten.

Att kommunen sparar 50 000 kronor per år kan ha spelat in menar Anders

Bengtsson. I och med avknoppningen tar Kooptjänst över personalansvaret.

Marinette Zetterfeldt, som egentligen skulle ha gått i pension, kommer att följa

med över och jobba halvtid under resten av året. En deltagare är aktuell att anställa

och förhoppningen är att man kan anställa en till. Processen att lämna kommunen

har pågått under en längre tid och det finns en chans att man startar ett eget

kooperativ på sikt. De flesta deltagare är positiva till denna utveckling.

4.1.10 Återvinningen i Söderköping

Faktaruta

Företagets namn: Söderköpings Återvinning, kallad Återvinningen

Juridisk form: Ideell förening

Antalet anställda: 9 personer, jämn fördelning män och kvinnor

Antalet deltagare maj 2010: 5 deltagare och 9 anställda

Startår: startade 1999, men drevs i kommunal regi innan dess

Verksamheter: Verksamheten består huvudsakligen av secondhand försäljning från

butik i Söderköping

Omsättning exkl. mervärdeskatt 2010: Totala intäkter 2010 är budgeterat till 3,3 miljoner

kronor varav försäljning 1,1 miljoner kronor

Vinst efter skatt 2009: (uppgift saknas)

87


Verksamheten

Återvinningen i Söderköping är en ideell förening som funnits i många år och som

ursprungligen var en del av den kommunala verksamheten, även om verksamheten

vuxit i omfång sedan dess. Men sedan mer än 10 år har verksamheten bedrivits

utan stöd från kommunen och verksamheten vilar idag på tre ben: ett är att

man i samarbete med Arbetsförmedlingen bedriver verksamhet för att erbjuda

personer arbete och sysselsättning. Ett annat ben är att man bedriver återvinning

av saker som annars skulle ha hamnat på soptippen. Vinsten går till stora delar till

den tredje verksamheten som är biståndsarbete till en vänort i Lettland, Talsi med

omnejd, som genom åren inte bara fått ta emot många lastbilstransporter med kläder

och material som bidragit till verksamheter och enskilda människor i Lettland,

utan där utbytet också innebär att Återvinningen finansierar utbildning m.m. för

personer som kommer från Tallsi för att få praktik och utbildning i Sverige. Ett

exempel är att Återvinningen under det aktuella läsåret svarar för två studerandes

uppehälle vid studier på Marieborgs Folkhögskola. Men föreningen skänker också

pengar till olika biståndsorganisationer som 10 000 kronor under 2009 till insamlingen

för Världens Barn.

Den ideella föreningen har flera kyrkor som medlemmar liksom socialdemokraterna,

kristdemokraterna, miljöpartiet, SPF och många enskilda medlemmar. Styrelsen

består av åtta ledamöter och styrelsen träffas regelbundet ca en gång per

månad för att stämma av vad som behöver göras m m.

Verksamhetsmässigt så hämtar föreningen saker från företag, föreningar och enskilda

som sedan tas om hand, sorteras, repareras och mycket hamnar i föreningens

Loppisaffär på Fixområdet, där det finns en mycket stor sortering av porslin,

glas m.m. men även möbler, böcker och mycket annat. En del går direkt till de s k

hangarerna där man förvarar material som ska skickas till Lettland. Man säljer t ex

inte kläder i butiken utan det som går att använda skickar man istället till Lettland

efter det att det gjorts rent och lagats. Även det som säljs i butik ska rengöras och

repareras innan det får gå vidare till försäljning. Föreningen disponerar en stor

butik med visst utrymme för reparationer, sömnad, måleri m m samt förvaringsutrymmen

utanför Söderköping samt en verkstad som ligger på samma område som

butiken. Lokalhyrorna är också ganska dyra och uppgår till närmare 10 procent av

intäkter.

Ekonomiskt är personalutgifterna den största posten löner för de 9 anställda som

sammanlagt uppgår till ca 2,7 miljoner kronor. Men förutom hyror så kostar

transporterna till Lettland ca 100 000 kronor per år. Man låter för övrigt transportbolag

från Lettland få uppdragen, så att det ger jobb även i Lettland och det blir

transporter ungefär varannan månad. Eftersom föreningen inte har några bidrag

har man under åren byggt upp en reservfond och målet är att den ska uppgå till

700 000 kronor, ett mål som man nästan nått 2010.

Att föreningen bildades hänger också ihop med att Söderköpings kommun i slutet

på 1990-talet fick ett minskat behov av att ha en arbetsmarknadsenhet när arbetslösheten

minskade kraftigt. Kommunen har fortfarande ingen sådan enhet. Men då

1999 fanns det flera personer bl a politiker som önskade att verksamheten fanns

kvar och då bildades den ideella föreningen, som först hade avtal med kommunen.

Idag finns inget sådant avtal utan det är Arbetsförmedlingen man samarbetar med.

88


Det finns ett bra samarbete med AF, samtidigt som verksamhetsansvariga och

ordförande tycker att kommunen borde kunna stötta verksamheten på olika sätt.

Vid besöket berättade verksamhetsansvarig Ing-Marie Andersson och ordförande

Margareta Jacobsson att man behövs för att skapa arbetstillfällen i Söderköping.

Föreningen har t ex anställt två personer över 60 år och man vill fortsätta att växa.

Det betyder att när ekonomin tillåter så kan man anställa ytterligare personer i

verksamheten. Ett önskemål är att hitta större lokaler så att arbetsmiljön kan bli

bättre för de anställda och butiken kan få lite större yta. Idag är det ganska trångt

både i de små arbetsrummen och mellan hyllor och möbler i butiken. Föreningen

har också övervägt att övergå till att bli en ekonomisk förening. Men idag betalar

man ingen moms på omsättningen.

Båda eldsjälarna har varit med sedan verksamheten var kommunal och pekar på

att det inte är så lätt att driva verksamheten. Relationer är viktiga och det behövs

kompetens för att driva verksamheten. Personer som är anställda respektive deltagare

i verksamheten kräver stöd av olika slag och det kräver ett ledarskap som är

socialt och relationsmässigt orienterat. Deltagarna kommer förutom från Arbetsförmedlingen

även från socialförvaltningen och skolan i Söderköping.

Verksamheten behövs för att kunna ge människor möjlighet att få arbetsträning,

praktik och förhoppningsvis också anställning, som ett antal av deltagarna fått på

Återvinningen. Genom åren har många personer fått praktik i verksamheten. Och

det saknas inte arbetsuppgifter, utan hur många som kan få anställning styrs ju av

vilka intäkter föreningen får. De flesta av de anställda har någon form av anställningsstöd.

Verksamhetsmässigt har man i likhet med vad som framkommit av många kooperativ

betydligt lägre intäkter på vinterhalvåret.

Under våren är det också aktuellt att försöka förändra lokalerna i den mån man

kan disponera dem på ett annat sätt. Synpunkter har även inkommit på prissättningen

av varorna i butiken som några tyckt varit för höga.

4.1.11 Gröna Grenar, Vikbolandet

Faktaruta

Företagets namn: Gröna Grenar

Juridisk form: Ekonomisk förening

Antalet anställda: 3 personer, 2 kvinnor och en man (motsvarar ca 1,75 tjänst)

Antalet deltagare 2010: 10 deltagare, utökas till 18 platser hösten 2010

Startår: startade sommaren 2009

Verksamheter: bedriver rehabilitering för personer i lantlig miljö med natur och djur

Omsättning exkl. mervärdeskatt 2009: (startade 1 juli 2009)

Vinst efter skatt 2009: (efter första verksamhetsåret slut 30 juni 2010 visar bokslutet

på ett litet överskott)

89


Verksamheten

På Vikbolandet, några mil från Norrköping, startade Camilla Hansson tillsammans

med två kollegor ett socialt företag till sommaren 2009. Camilla Hansson är

arbetsterapeut och har jobbat länge både statligt, inom landstinget och privat med

rehabilitering innan hon drog igång sitt eget företag. Men sedan ett antal år har

Camilla bedrivit verksamhet med grön rehabilitering i eget företag – Vikbolandets

Naturhälsogård - och ville göra någonting tillsammans med kollegorna. Resultatet

blev Gröna Grenar, som bedriver rehabilitering av människor inom det s k Resaprojektet,

som är ett uppdrag till AF och FK att bedriva arbetsinriktad rehabilitering

för personer med nedsatt arbetsförmåga till följd av psykiska funktionsnedsättningar.

Verksamheten bedrivs på två gårdar på i lantlig miljö, där gårdarna har lite olika

profil. På Brånnestad Storgård, där Camilla Hansson bor, är det mycket fokus på

gården och naturen. Camilla visar runt på gården som hennes farfar en gång i tiden

köpte och här finns mycket att göra men är också omväxlande beroende på

årstiderna. Deltagarna har tillgång till ett ”eget” hus i en flygel till huvudbyggnaden,

där man kan tillaga lunch, fika, umgås och vila. Det finns också växthus,

snickeri och flera anlagda trädgårdsodlingar som deltagarna sköter. Man försöker

ta tillvara på det som gården och naturen erbjuder. Den andra gården har en liten

annan profil med mer djurhållning och är också mer inriktad mot turism m m.

Deltagarna växlar mellan gårdarna så man får omväxling och är två veckor på ena

gården och så växlar man. Man är i verksamheten mellan ett halvår till ett år.

Eftersom deltagarna kommer från andra platser i Norrköping får man åka buss ut

till Vikbolandet, där personalen hämtar upp dem vid en hållplats respektive kör

dem till bussen efter dagens slut.

Deltagarna är framför allt personer som drabbats av psykisk ohälsa. De som varit

med i verksamheten uppgår till 15 personer, samtliga kvinnor. Varför det varit

enbart kvinnor i verksamheten är inte klarlagt, men Camilla Hansson tror att det

beror mycket på hur handläggarna på framför allt Arbetsförmedlingen presenterar

verksamheten. Annars passar verksamheten väl så bra till män. Möjligen är det så

att de som har diagnos psykisk ohälsa består av en majoritet av kvinnor, medan

männen kanske söker för mer fysiska symptom, tror Camilla.

Deltagarna är således kvinnor, varav många i 30-årsåldern med olika problematik

i bakgrunden. Gemensamt är att många inte jobbat någon gång trots att man lämnat

skolan för många år sedan. En del har gått på folkhögskola, men de flesta har

inte kommit ut i arbetslivet. Istället har man varit hemma och som regel har man

inte heller deltagit i så många aktiviteter. Sammantaget betyder det att för många

är vägen lång innan man kan komma ut och jobba heltid. För de flesta innebär

avsaknaden av arbetserfarenhet också att man har ekonomiska bekymmer, lever

på gränsen till existensminimum. För de som tidigare haft ersättning i form av

sjukpenning, blev övergången till ersättning från Arbetsförmedlingen ett hårt ekonomiskt

slag, berättar Camilla Hansson. Flera fick nästan halverade ersättningar.

Den ekonomiska situationen för deltagarna gör att man inte klarar att göra alla

aktiviteter som man skulle önska t ex utflykter. De visar sig också genom att personalen

ibland lånar deltagarna pengar tills nästa ersättning kommer. Ekonomin

begränsar på det sättet rehabiliteringsprocessen.

90


Med deltagarnas bakgrund i psykisk ohälsa bygger personalen upp deltagarnas

självförtroende genom aktiviteter på gårdarna, samtal enskilt och i grupp m.m.

Dagarna på Brånnestad börjar alltid med en promenad i skogen, oavsett årstid och

förutom motion så lägger man kraft på att ta upp bra kostvanor. Någon gång då

och då lagar man mat tillsammans, men oftast har deltagarna med sig mat som

kan värmas på i lokalerna. Det som på senare år blivit ett begrepp – Mindfullness

– eller på svenska medveten närvaro är en metod som också används.

Att det finns djur på gårdarna underlättar och på Brånnestad träffar jag Pricken,

terapihunden som Camilla kallar honom, som är en elvaårig Cocker Spaniel som

vet vem av deltagarna som för stunden bäst behöver honom.

Personalen har erfarenhet sedan tidigare av att ha lönebidragsanställda på gårdarna

på Vikbolandet och man har ett omfattande nätverk som gör att man kan hjälpa

deltagarna till praktikplatser runt omkring. Det kan vara på gårdar, men även på

andra arbetsplatser. Vid tillfället för besöket praktiserar t ex en flicka på en förskola

där hon förmodligen har chans att få arbeta. Deltagarna har kapacitet och

man kan se hur de växer genom deltagande i den gröna rehabiliteringen. Men en

del deltagare har kanske svårare att passa in på vanliga jobb idag. Det gäller därför

att slussa dem vidare till arbetsträning på andra arbetsplatser där man kan få en

chans att passa in och så småningom kanske även arbete.

Deltagarna är i genomsnitt ute på gårdarna tre dagar i veckan. Resten av tiden

ägnas åt andra aktiviteter, som att söka jobb och sköta sin träning m m.

Personalen består av två kvinnor och en man. Alla har tidigare jobbat med rehabilitering,

arbetsträning och arbetsprövning i olika former. Därtill tar man in andra

personer, konsulter när det behövs. I framtiden hoppas man kunna anställa fler

och utöka verksamheten.

Tidigare projekt med grön rehabilitering, som Camilla medverkat i, har blivit utvärderat

av forskare från Lantbruksuniversitetet i Alnarp, som bekräftat de positiva

effekter som verksamheten har.

Samarbetet med arbetsförmedlingen och försäkringskassan har i stort fungerat bra,

även om det kan vara lite trögt i starten med att få till avtal, hitta deltagare och

liknande, berättar Camilla. Det skulle behövas lite längre avtal, så att man kan

planera för den fortsatta utvecklingen av verksamheten. Med utökningen av fler

deltagare, kan kanske någon deltagare erbjudas jobb på deltid till att börja med

och man har också börjat fundera på hur man ska kunna utöka verksamheten t ex

genom att göra uppdrag på gårdar, hjälpa sommarstugeägare i trakten att sköta om

sina hus på vintern, hushållsnära tjänster m m.

4.2 Sociala företag på G

Det pågår aktiviteter på lite olika ställen i regionen som kan resultera i att nya

arbetskooperativ startar. Det kan ta kortare eller längre tid innan nya kooperativ

uppstår beroende på hur länge förberedelserna pågått, hur möjligheterna till finansiering

ser ut och hur starkt engagemang det finns från deltagarna.

91


Vi har valt att här spegla ett av de sociala arbetskooperativ som är på G, nämligen

Cumulus som varit på gång under flera års tid men som nu ser ut att bli verklighet

under år 2010. Det finns fler lokala mobiliseringar i olika delar av regionen t ex

vid Hultsbruk som kan leda till att sociala företag kommer igång.

I nästkommande avsnitt beskrivs två projekt som också kan leda till att fler kooperativ

startar. Det rör sig om projekten Orangeriet och Tänk Om.

4.2.1 Cumulus, Högby Gård, Motala

Cumulus är namnet på en verksamhet där verksamheten kan sägas vara en kommunal

daglig verksamhet som bedrivs i lantlig miljö. En ekonomisk förening är på

väg att bildas under 2010, men i motsats till de tidigare beskrivna arbetsintegrerande

sociala företagen avses inte att anställa personer i företaget, i varje fall inte i

närtid. Istället är det kommunalt anställda som driver verksamheten tillsammans

med medlemmarna i det blivande kooperativet.

Högby Gård är en släktgård sedan mitten av 1600-talet, som ligger mellan Motala

och Borensberg, ett stenkast från Kristbergs kyrka. Där har ägaren och entreprenören

Thomas Säfström bedrivit jordbruk m.m. och sedan 1990-talet även andra

verksamheter, bl.a. för personer med funktionshinder. Företaget sköter exempelvis

verksamhet för barn och ungdomar (s k avlastning) på helger åt Norrköpings

kommun sedan många år tillbaka. För ett antal år sedan uppstod tankar om att

tillsammans med Motala kommun bedriva daglig verksamhet i en gårdsmiljö,

något som 2007 resulterade i att det byggdes upp en ny verksamhet för en grupp

funktionshindrade och människor med socialpsykiatriska problem. Samtliga deltagare

tillhör LSS-grupper eller har beslut om sysselsättning via socialtjänstlagen

82

.

Den verksamhet som bedrivs i form av daglig verksamhet består av 15 platser och

omfattar f n 19 personer. Redan från starten fanns tankar om att driva ett kooperativ,

berättar områdeschef Monika Wilhelmsson Öyan från Motala kommun. Under

det senaste året har planerna för startandet av kooperativet tagit fart och man har

vid besöket (april 2010) tagit fram stadgar m.m. men ännu inte registrerat företaget.

För att det ska kunna ske krävs att man löser en del praktiska frågor, berättar

både Monika Wilhelmsson Öyan och Thomas Säfström. Det handlar om att klara

rågången mellan vad som är daglig verksamhet, kooperativet och entreprenörens

respektive ansvarsområden. Men vi har egentligen startat, berättar personalen,

men sedan har den formella starten fördröjts av att vi behövt rekrytera en ny medarbetare.

Men till hösten 2010 är det realistiskt att man är igång ”på riktigt”.

Som ett led i förberedelserna har deltagarna gått en kurs om kooperativ för 1,5 år

sedan. En del andra förberedelser är också på plats och det finns också ett litet

startkapital som uppstått genom en del arbete och försäljning.

82 LSS Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade. Lagen har flera

målgrupper som autism, utvecklingsstörning, hjärnskador som medfört bestående

begåvningsmässigt funktionshinder och den tredje målgruppen är de personer som

har stora funktionshinder – fysiskt eller psykiskt – som leder till stora behov av

stöd och service

92


Cumulus, som kooperativet kommer att heta och som för övrigt kom till genom att

deltagarna fick lämna förslag på namn och sedan röstade man fram det bästa,

kommer att bedriva verksamhet i gårdsmiljö och kunna erbjuda framför allt tjänster

i form av studiebesök, aktiviteter för grupper som utomhusmatlagning, förevisning

av djur m.m. En begränsad försäljning av produkter från gården och verksamheten

kommer även att ske. Medlemmarna ska kunna utvecklas så man i framtiden

kan beredas arbete, arbetspraktik, utbildning och kompetensutveckling. Deltagarna

ska komma närmare arbetsmarknaden. Under de första verksamhetsåren

har också några av deltagarna gått vidare till integrerad daglig verksamhet och

någon har också blivit aktuell för lönebidragsanställning.

En del i deltagarnas och de blivande kooperatörernas utveckling är också att leva

upp till de värderingar som kooperationen har som ledstjärnor. Det betyder att

deltagarna tränas i demokratiska processer t.ex. genom att leda möten, respektera

varandras åsikter, medbestämmande om vad som ska utvecklas etc.

Även när kooperativet är bildat kommer den dagliga verksamheten på Högby

Gård att bestå. Det innebär att personalen (3 st) i den dagliga verksamheten är

fortsatt anställd hos Motala kommun. Kooperativet kommer sannolikt att ha en

begränsad omsättning som gör att man inte har för avsikt att på kort sikt anställa

någon i kooperativet. Den ekonomi som uppstår kommer istället att användas för

medlemmarnas stimulans och utveckling.

Sett till dagens deltagare är det också en mycket stor variation när det gäller arbetsförmågan.

Det sätter gränser för hur verksamheten kan utvecklas på kort sikt.

Och på längre sikt kan det finnas nya möjligheter. I stadgarna finns även med att

föreningen kan bedriva personaluthyrning.

Tillsammans med LRF har man utvecklat ett koncept som heter Grön omsorg som

handlar om att bedriva daglig verksamhet i gårdsmiljö. På gården finns möjligheter

till lite allt möjligt som djurskötsel, trädgårdsodling, snickeri och andra göromål

som är vanligt förekommande på en gård. Gården har en djurbesättning med

getter, tackor, höns, häst och kaniner. En film har också tagits fram och kan ses

via www.motala.se. Det bidrar till att det finns ett stort intresse för det här konceptet

från olika kommuner, näringsidkare m.fl. som leder till studiebesök som

kan arrangeras på olika sätt med olika aktiviteter och som kooperativet kan ta betalt

för. Högby Gård fungerar som en av LRF:s utbildningsgårdar.

Samarbetet med gårdens ägare Thomas Säfström är mycket gott och det kan leda

till att kooperativet på sikt också kan medverka på olika sätt när entreprenören nu

investerar i en utökad SPA-verksamhet. Kooperativet kan t ex medverka genom

att erbjuda ett helhetskoncept för vistelser och aktiviteter på gården.

Monika Wilhelmsson Öyan berättar också att det finns tankar om att på sikt även

starta fler kooperativ. Ett sådant område är de kaféer som omsorgsverksamheten

bedriver i Motala kommun och man har också diskuterat att starta ett hunddagis.

93


4.2.2 Pågående projekt med inriktning mot arbetskooperativ

Orangeriet

Orangeriet är ett treårigt projekt som finansieras av ESF 83

och som involverar

kommunerna Finspång, Kinda, Katrineholm/Vingåker och Linköping. Kommunerna

medfinansierar projektet. Det startade 2008 och har etablerats på alla orter

men med lite olika profiler. Verksamheten i Finspång har beskrivits ovan.

Syftet med projektet är att deltagande personer ska kunna få arbete och egen försörjning.

Deltagare är personer som är arbetslösa, personer med försörjningsstöd

och introduktionsersättning. Vägen till arbete och egen försörjning är tänkt att gå

via användning av sociala arbetskooperativ som metod. Genom att genomföra

olika aktiviteter och utbildningar förbereds deltagarna för att kunna fortsätta efter

projekttiden i arbetskooperativets form. Det ingår bland annat utbildning i entreprenörskap

och kooperativt företagande.

Projekt Orangeriet har ett samarbetsavtal med Kooptjänst. På varje ort finns det

lokala handledare/processledare som tillsammans med deltagarna utvecklar verksamheten.

Det finns olika förutsättningar att sälja tjänster och varor på de olika

orterna. Projektet är planerat för att ha ett tjugotal deltagare på varje ort till en

början. I slutet av projektet kommer deltagarantalet att vara fördubblat

Annelie Johansson är en av processledarna i projekt Orangeriet i Kisa. Annelie är

anställd av kommunen, men arbetar inom projektet som en av två ledare. Verksamheten

kom igång i januari 2009 och har under våren anställt sin första deltagare

i projektet. En del av verksamheten fanns tidigare i kommunal regi. Man hoppas

kunna anställa fler vartefter ekonomin växer. Det är 10 deltagare (april 2010),

en anställd plus två handledare som under våren har väldigt mycket arbete. Det

sträcker sig från caféverksamhet i vårdcentralens lokaler till legojobb, utejobb

med gräsklippning m m, flyttningar, städ m m. Det som ger störst intäkter är flyttningar

och städ för närvarande. Däremot har man inte så många deltagare som

man skulle önska. Projektet har vid tillfället bara två deltagare som kommer från

AF och de övriga kommer från kommunens verksamheter.

I takt med att ekonomin utvecklas, man får stadiga kunder, fler kan anställas inom

Kooptjänst, att de anställda klarar att driva företaget etc kan det säkert bli aktuellt

senare.

I Linköping valde kommunen att starta projektet i Berga som en del av den planering

som fanns för stadsdelsutveckling i denna del av kommunen. Där började

verksamheten i början av 2009, berättar processledare Virginia Wallin och det var

inledningsvis en hel del förberedelsearbete. Den första deltagaren kom på plats i

mars men det dröjde till efter semestrarna 2009 innan verksamheten kom igång på

allvar. Det brast i avtalet med Arbetsförmedlingen, där det saknades en kod innan

förmedlarna kunde skicka deltagare till projektet. Nu har man 25 deltagare och 2

handledare, så nu är verksamheten i full gång i ”världens minsta lokaler”, berättar

Virginia. Deltagarna fördelars sig så att hälften kommer från AF:s olika program

(fas 2 och 3) och hälften från kommunens försörjningsstödsverksamhet. På sikt är

83 Europeiska Socialfonden

94


det aktuellt med anställningar men projektet vill avvakta lite mer tills ekonomin

stabiliserat sig.

Uppgifterna är mångfacetterade och utgår från deltagarnas förutsättningar och

kompetens. Exempelvis sköter man den löpande bokföringen och gör bokslut åt

tre företag. Trädgårdsarbete med trädklippning, gräsklippning m m är det mycket

under vår- och sommarsäsong. Man har sytt väskor till en konferens. Kooptjänst

utför hushållsnära tjänster till privatpersoner. Vidare har man uppdrag från Stångåstaden

(byter namnskyltar) och man bedriver biltvätt där man hämtar och lämnar

bilar. Kooptjänst driver ett Loppis med varor som man hämtar från privatpersoner

och säljer i en lokal i Berga respektive via Blocket och Tradera. Transportjänster,

flytt, städning och flyttstädning, möbeluppfräschning är inslag som förstärker

mångfalden av uppdrag. Det diskuteras om att starta bilrekonditionering och bilverkstad.

Uppbyggandet av arbetskooperativet i Berga är igång. Det finns med och återkommer

i diskussionerna. Deltagarna vet vad ett socialt företag är och vilka principer

de står för, berättar Virginia Wallin. Många deltagare har dessutom varit

med länge. Det är många bitar som ska falla på plats innan det är färdigutvecklat.

En sådan är en ny lokal där man håller på och förhandlar om en ny sådan.

Tänk Om

Ytterligare ett projekt inom regionen som kan leda fram till att kooperativ startas

så småningom är projektet Tänk Om. Det är Norrköpings och Linköpings kommuner

som fått medel av ESF för ett treårigt projekt. Det framgår av sammanhanget

att projektet är tänkt att komplettera respektive kommuners arbete med

stadsdelsutveckling i Klockartorpet och Ringdansen i Norrköping respektive Ryd

och Skäggetorp i Linköping. Det finns ett antal parter som medverkar i projektet.

Förutom kommunerna deltar samordningsförbunden, försäkringskassan, arbetsförmedlingen,

Coompanion och Industrikompetens.

Projektet vänder sig till långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna, personer med

sjuk- och aktivitetsersättning, samt personer med ekonomiskt bistånd eller introduktionsersättning

för flyktingar. Det kan komma att röra sig om 300 personer

under de tre år projektet pågår.

En central del i projektet är att deltagarna ska nå arbete, eget företagande eller

studier efter projektet slut. Ett medel för detta är att skapa s k Jobbverkstäder, där

man tillsammans med deltagarna genomför olika yrkesförberedande aktiviteter.

Det kan ske genom praktik, kunskap om kooperativ, språkstöd, studie- och yrkesvägledning

samt individuellt stöd till eget företagande.

Vårt Nya Ättetorp

Föreningen Vårt Nya Ättetorp har funnits sedan 2002 då Norrköpings kommun

och Hyresbostäder drog igång en satsning på detta bostadsområde i Åby, som

hade dåligt rykte. Genom att satsa en del pengar kunde förening så småningom

anställa en organisatör, som importerade en amerikansk modell (ABC) för att utveckla

bostadsområdet och de som bodde där. Verksamheten har sedan pågått och

gått lite i vågor där eldsjälar som fanns med från början tröttnade, berätta Sonja

Lindmark som själv varit med nästan från början i projektet. Den viktigaste upp-

95


täckten från de första åren var att när man väl fick igång människor som satt inne i

sina lägenheter, så växte de som människor och fick självförtroende och mådde

mycket bättre. Man såg att föreningens verksamhet åstadkom mycket nytta.

2005 fick man pengar via EU för att starta ett seniorboende i kooperativ form.

Många lägenheter som stod tomma skulle få användas. Men sedan kom det att

rinna ut i sanden, för när systemet med s k rättvis hyra infördes, kom lägenheterna

att bli uthyrda ändå.

Nu är man på gång igen och meningen är att få igång ett kooperativ, som till en

början verkar inom Kooptjänst. Både Norrköpings kommun och Hyresbostäder

har signalerat att man tänker minska anslagen och att föreningen får stå mer på

egna ben framöver.

Kooperativet ska vara skilt från föreningen Vårt Nya Ättetorp och förmodligen

kommer man igång i september 2010. Det finns tre lönebidragsanställda i föreningen

idag, varav två kommer att gå över i kooperativet. Det finns också mellan

5-10 personer i föreningen som deltar i fas 3. Även för dessa deltagare har man

upptäckt att efter långa perioder utan meningsfull verksamhet har man kommit

igång och har mycket att ge.

Det finns massor av idéer att utveckla för det nya kooperativet. En sådan är att

man redan nu är igång med cykelreparationer, man kan utvidga det Loppis/second

hand som finns i området som blivit en social träffpunkt, vidare kan det bli så att

man bedriver massage och kaféverksamhet.

Något startbidrag kommer inte att utgå från Norrköpings kommun.

Ödeshögskooperativet

Under sommaren 2010 har Ödeshögs kommun medverkat till att starta Ödeshögs

Kooperativet ekonomisk förening. Kommunen gjorde en utredning som resulterade

i att man ville medverka till att ett arbetsintegrerande socialt företag startades

på orten och engagerade kommunens kostchef för att se till att det kom igång

snabbt. Kostchefen Espen Rognstad har för en tid frigjorts på halvtid för att dra

igång kooperativet. Kommunen ordnade även med lån så att verksamheten skulle

kunna starta, men några bidrag utgår inte för övrigt och om det hade utgått bidrag

hade inte företaget kunnat erbjuda hushållsnära tjänster med RUT-avdrag. Meningen

är att kooperativet ska stå på egna ben och projektledningen är också tänkt

vara under den första tiden.

Det första stora uppdraget som Ödeshögskooperativet fått är ett uppdrag från

kommunen att sköta Klockarängens Camping med skötsel m m. Under den korta

tid kooperativet varit igång har man också haft trädgårdsskötsel och flyttningar på

agendan. Personalen har utökats och består nu av fem personer utöver projektledaren.

Två har kommit från AF, två anställts via projekt Visionscenter och så har

man en praktikant.

Kooperativet har börjat marknadsföra sig gentemot privatpersoner och företag och

hoppas kunna få fler uppdrag framöver. Man har kompetens när det gäller snicke-

96


i, måleri, renhållning, trädgårdsarbete m m. Det pågår också diskussioner om att

ta över arbetsuppgifter från annat håll, men det är inte klart än.

Men parallellt är det naturligtvis en stor uppgift att starta företaget och få deltagarna

att se sig själva som företagare. I styrelsen har man representation från

kommunen och näringslivet.

4.3 Företagen som försvann

Sannolikt finns det en del att lära av sociala företag som av något skäl avvecklats.

Varför lägger man ner verksamhet? Vilken eller vilka faktorer var utlösande för

nedläggningen? Kunde något annat ha gjorts?

För rapportens räkning har några intervjuer genomförts med personer som varit

aktiva i några av de sociala företag som avvecklats i Östergötland. I slutet på avsnittet

finns det en sammanfattning av vad som kommit fram av andra berättelser

om företag som försvann.

Under sommaren 2010 lämnade Koop S i Linköping in en ansökan om likvidering.

En konkursförvaltare är tillsatt. Vi har ingen exakt beskrivning av vad som

inte fungerade för att företaget skulle överleva, men det vi förstått är att kostnaderna

inte matchades av uppdrag som kunde generera intäkter i samma utsträckning.

Dessutom fick man tvist med en privatperson om betalning av ett stort jobb

och andra jobb kom inte till stånd på grund av sämre ekonomi för de presumtiva

uppdragsgivarna. Erfarenheterna visar på svårigheterna att börja med en viss organisation

och några anställda och sedan få in jobb som kan generera intäkter. Nu

pågår en rekonstruktion så det är möjligt att en omstart kan komma till.

Utvecklings- och Lärcentrum i Hävla ekonomisk förening/Idésmedjan

Lelle Karlsson, verkställande eldsjäl i och bakom kooperativet i Hävla, berättar

om starten, uppgången och så småningom avvecklingen av Utvecklings- och Lärcentrum

i Hävla ekonomiska förening, som var verksamhetens formella namn.

Det startade med folklig mobilisering i samband med att Bofors tänkte bedriva

miljöfarlig verksamhet med dekontaminering och slutförvaring av miljöfarligt

avfall vid FFV:s gamla anläggning i Vingåker, som ligger precis i anslutning till

sjön Tisnaren. Föreningen Rädda Tisnaren uppstod och när Bofors tog över verksamheten,

så sa man också upp personal. Föreningen lyckades göra en bättre konsekvensanalys

med hjälp av experter än vad Bofors presterade och så småningom

drog Bofors tillbaka förslaget om miljöfarlig verksamhet. Men med en redan svag

arbetsmarknad sedan ett flertal företag i Rejmyretrakten dragit ner flera hundra

personer i sin verksamhet kom fokus att handla om hur man skapar jobb i bygden,

som berör flera kommuner i flera län. Så småningom fick föreningen chans att

presentera en rad utvecklingsidéer som senare ledde fram till ett stort EU-projekt.

Efter projekttiden bildades kooperativet som sedan hade verksamhet under många

år tills konkursen blev ett faktum 2009.

Under de ca 10 år som verksamheten fanns hade man som mest 6 anställda (totalt

12 under perioden) och ca 20 deltagare fördelade på 5-10 olika verksamheter. Under

en lång period hade föreningen avtal med Arbetsförmedlingen och med

Finspångs Beställarförbund (senare Samordningsförbund), som genererade delta-

97


gare i verksamheten. Det var 1999 som Beställarförbundet började köpa förberedande

arbetsträningsplatser av Idésmedjan och det fortsatte till årsskiftet 2006-07.

De sista tre åren provades med annan verksamhet.

Hävla gick dock en sämre utveckling till mötes när först äldreboendet avvecklades,

senare den enda butiken/lanthandeln och det blev aktuellt med avveckling av

förskolan. Den verksamhet som bedrevs i form av Svarttorpsfestivalen gick ett år

med ett mycket kraftigt underskott, vilket också påverkade föreningarna i bygden

och kooperativet.

När sedan regeringsskiftet kom och satte stopp för samarbetsavtal med Arbetsförmedlingen

råkade kooperativet illa ut. Man försökte hålla ut under två år och

under den tiden jobbade Lelle Karlsson ideellt, men till slut gick det inte längre.

Hade man överlevt tre månader till så hade Arbetsförmedlingens fas 3 kommit

och med det nya finansierings- och verksamhetsmöjligheter. Ett sista försök var

att sälja verksamheten i Hävla och satsa på det tidigare införlivade snickeriet i

Rejmyre. Men det fungerade inte, kanske främst för att den tilltänkte handledaren

inte gick in i verksamheten som det var tänkt. Det är också en erfarenhet som kooperativet

förmedlar, nämligen vikten av att ha rätt personal med rätt kompetens

för att det ska kunna bli någonting. I andra situationer hade man kanske behövt

rekrytera kompetens utifrån istället för att ställa allt hopp till deltagarna och de

redan anställda. Ett sådant exempel var när kooperativet engagerade sig i driften

av lanthandeln, där man inte fick rätt kompetens för att utveckla butiken. Kooperativet

satsade mycket tid och pengar, pengar som man inte fick igen. Har man

dessutom deltagare och anställda som har eller har haft missbruksproblem, så kan

verksamheten rasa om personer återfaller i missbruk. Det har också hänt i kooperativets

historia. Man har råkat ut för förskingring och andra saker som naturligtvis

inte gått smärtfritt förbi.

Men motgångarna möttes med att nya idéer fötts och prövats. Man har undersökt

alla möjliga verksamhetsinriktningar för t ex livsstilsboende, konferensverksamhet,

databutik och mycket mera.

Andra erfarenheter att ta fasta på är:

− behovet av att ha en styrelse med lokal förankring och kompletterat med

resursstarka, vilket man haft i kooperativet med bl a representanter för de

tre kommuner som finns i det geografiska närområdet.

− tillgången till ett regionalt nätverk och även kontakter på det nationella

planet har varit en tillgång, inte minst för att ha en bra omvärldsanalys och

underlätta samarbete med myndigheter, organisationer och företag.

− relationerna med den kommun man verkar i är viktiga och relationerna till

den politiska ledningen i Finspång blev inte fullt så konstruktiva och positiva

som man hade hoppats på från Idésmedjans sida. Vad det berodde på

är svårare att reda ut, men ibland var kooperativet kanske lite före sin tid

och hade för visionärt tänkande, berättar Lelle.

− Avtalen blev heller inte tillräckligt långa för att underlätta för kooperativet.

98


Efter nedläggningen har Lelle Karlsson fortsatt att driva på för att utveckla nya

kooperativa tankar både i Finspång och i regionen i stort. Ett projekt var Tankens

Trädgård, där det var meningen att det skulle bli ett arbetskooperativ med målet

att hitta verksamheter som sedan går att knoppa av. Det övergick sedan till projekt

Orangeriet som beskrivits ovan och med detta även kooperativet Kooptjänst.

RSMH i Norrköping – kooperativet Möt Världen

Lokalföreningen i Norrköping drev under några år en bred verksamhet, ett slags

aktivitetshus för medlemmar och andra grupper. Man erhöll bidrag från Europeiska

socialfonden under ett år 2005/2006 och fick kommunalt bidrag på 288 000

kronor för verksamheten 2007. I verksamheten, som höll öppet flera dagar i veckan

och även vissa helger deltog 18-20 personer per dag. Man hade kontakter med

både Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan, som förmedlade deltagare till

aktivitetshuset. En del av tankarna var redan från början att starta ett kooperativ

Möt Världen, och det kom igång under 2007. Under den här perioden hade föreningen

och kooperativet tre lönebidragsanställda, och beskrivs av eldsjälen Affe

Hägerström som en framgångsrik verksamhet med mycket aktiviteter inom t ex

keramik, sömnad och snickeri. Ändå fick kooperativet begära sig själv i konkurs.

Affe Hägerström berättar: Det var tack vare att styrelsen avgick som det sattes i

konkurs. Vi hade inga skulder, men om vi inte hade begärt konkurs hade jag och

min kollega blivit personligt ansvariga om det hänt någonting. Bakom avhoppet

låg delade meningar om hur verksamheten skulle drivas. En falang ville ha det

mer likt ett arbetskooperativ och andra ansåg att det skulle vara en mer social inriktning.

Så småningom ledde det till att en grupp bröt sig ur och bildade en egen

förening. Kommunen ville att vi skulle registrera deltagarna, berättar Affe. Men

det ville inte andra. Man kom på kant med varandra och hade olika syn på verksamheten.

Kommunen gav avslag på ansökan 2008 och i protokollet framhålls att

kooperativet haft svårigheter att få det att fungera bl.a. genom att det varit svårt att

skilja på vad som var föreningens verksamhet och kooperativet. Affe Hägerströms

bild är en annan. Han tror att verksamheten blev för stor, för framgångsrik och att

föreningen inte ville låta sig styras så som kommunen ville. Man hade kommit

igång bra och hade legotillverkning i liten skala och mer på gång med företagen i

Norrköping. Men det var för kort tid. Man hade behövt tre år på sig att bygga upp

verksamheten, menar Hägerström, som också pekar på att kommunen förbjud

kooperativet att hålla på med viss produktion. Idag håller verksamheten på att

avvecklas. Man har bara en tredjedel av lokalerna kvar och all personal är avvecklad.

Föreningen har de senaste åren inte begärt några föreningsbidrag eller liknande

av kommunen.

Nodak i Norrköping

NoDak (Norrköpings data och arbetskooperativ) var ett projekt i med arbetsplats

för personer med olika funktionshinder. Där fanns också tränings- och praktikplatser.

Syftet var att slussa personer i projektet till arbete eller studier utanför

kooperativet. Medlet var utveckla deltagarnas kunskaper och färdigheter inom

datateknikområdet.

Projektet startade på initiativ av Landstinget i Östergötland, Norrköpings kommun

och AMI, och även handikapprörelsen var engagerad. Man vände sig företrädesvis

till yngre personer med funktionshinder och hade 10 platser på heltid alternativt

99


fler platser på deltid. Projektet pågick under en 3-4 år, men enligt Sven Brus, som

var ordförande i styrelsen så försvann förutsättningarna för kooperativet när

kommunen trappade ner bidraget. Det fanns en egen produktion av t ex visitkort

och andra tryckta produkter, men inget som hade en sådan volym att det kunde

blivit kommersiellt gångbart. Man var beroende av stöd från de offentliga aktörerna,

som således var den viktigaste ekonomiska faktorn. Ungdomarna som deltog

hade olika typer av försörjning t ex pension, så förutom en anställd utgick inte lön

till någon av ungdomarna. Trots detta gick det inte att finansiera kostnaderna för

lokaler, material och ledning när det ekonomiska stödet minskade. En drömsits

hade varit om man hade kunnat hänga upp det på någon verksamhet av större

format och bättre finansiella möjligheter, berättar Sven Brus, som också poängterar

vilken sorg, besvikelse och uppgivenhet som spred sig bland deltagare och

styrelseledamöter när man tvingades lägga ner verksamheten.

Övriga erfarenheter

Bosse Blideman och Eva Laurelii har också sammanställt en del berättelser från

företag ute i landet som försvunnit under 1990- och 2000-talet 84

. De beskriver hur

det fanns ca 45 kooperativ, varav 20 i Stockholm i mitten på 1990-talet. Inget av

kooperativen i Stockholm finns kvar idag. Till dessa hörde arbetsverksamheter

inom socialpsykiatrin som startades efter italiensk förebild. Det fanns många orsaker

att kooperativen försvann. Ett som framkommer är att landstinget ägde inventarier,

maskiner och lokaler samt var arbetsgivare för personalen. Vinster fördelades

om och på det sättet fick inte de enskilda föreningarna behålla de medel

man tjänat ihop. När personal byttes ut försvann det kooperativa tänkandet och

när psykiatrireformen genomfördes och kommunen blev huvudman så började

föreningarna att avvecklas. De sades inte passa in i den kommunala förvaltningen.

Ett annat exempel som tas på ett kooperativ som lagts ner var IC Samproduktion i

Kristinehamn. Verksamheten överlevde flytten från landstinget till kommunen,

men när kommunen drog in sina bidrag 2004 så fick verksamheten läggas ner

efter 15 års verksamhet. Även här var självständigheten liten och man fick efterhand

in personer med stora arbetshinder, något som krävde för mycket av personalen.

Också här spelade skiftet av personer roll när politiker och chefer byttes ut.

Västerås arbetskooperativ drevs under åren 1997-2002 av entusiaster men fick

lägga ner av en rad skäl. Ekonomin var svår hela tiden, man fick inga banklån och

man växte för snabbt. Man blev också beroende av en enda arbetsgivare, Västerås

kommun. Efter en konflikt med personal på socialförvaltningen stoppades köp av

platser och då försvann 700 000 i intäkter, något som inte kunde repareras när väl

konflikten var löst. Man gjorde konkurs.

Andra kooperativ som vuxit sig starka och som nämns i boken är Återbruk & Service

och Eko-Teck i Sollefteå. Båda har avvecklats och delar av verksamheten

lever kvar i mindre skala och i Eko-Tecks fall på en annan ort. Legouppdrag som

plötsligt försvann bidrog till att det förstnämnda kooperativet fick stora svårigheter.

I Eko-Tecks fall handlade det om att personal byttes ut på Länsarbetsnämnden

och Arbetsförmedlingen. Inte heller lyckades man övertyga den lokala kommuna-

84 Sociala företag vidgar arbetsmarknaden, Blideman & Laurelii, s. 73 ff. Avsnittet

bygger på det som kommer fram i boken.

100


la ledningen om vinsterna och företaget saknade kompetens, insikter och förmåga

att omorganisera verksamheten när intäkterna minskade.

Bosse Blideman och Eva Laurelii pekar på några slutsatser som har hög relevans

för den här utredningen (fritt efter boken):

− Risken att man i projekt blir helt beroende av projektmedel. Verksamheten

bör tidigt börja fundera på hur ekonomin ska hanteras för att klara att starta

företaget när projektet är slut.

− Ett etablerat samarbete med offentlig sektor måste också grundläggas tidigt

och försök att hitta långsiktiga lösningar är viktigt för stabiliteten

− Det är viktigt att ha kompetens om hur man långsiktigt driver företag t ex

hur man gör omvärldsanalys och bedömer risker. Erfarna företagare kan

med fördel knytas till styrelsen

− Kunskaperna hos de kunder och aktörer man jobbar med måste säkras upp

för att undvika missuppfattningar och felaktiga förväntningar. Det finns ett

kunskapsunderskott om sociala företag och deras villkor!

− En viktig förutsättning är det sociala företagets självständighet. En tolkning

är att det är bättre med tjänsteköp med långa avtal än att verksamheterna

får ovillkorade bidrag.

4.4 Samarbets- och stödstrukturer i Östergötland

Som framgått av rapporten är det en trend att det byggs upp nationella stödstrukturer

i flera europeiska länder för att främja den sociala ekonomins verksamheter.

Regionalt finns det också olika typer av stöd som vi sett i kapitel 3. Dit hör kreditgarantiföreningar,

nätverk, regionala projekt och olika plattformar. Men även

forskning kan anses höra till det som ger stöd för en framtida utveckling. I det här

avsnittet beskrivs hur det ser ut i vår region och vad som saknas för att kunna ge

ett fullgott stöd till sociala företag.

Hur ser det då ut i Östergötland våren 2010? Några viktiga ingredienser i en stödstruktur

är Coompanion, Serus, PLUS, Kooptjänst, nätverk för sociala företag,

och Se Upp.

Se Upp

Se Upp - Sociala ekonomins utvecklingspartnerskap i Östergötland - är en ideell

förening som bildats för att stödja idéburna organisation som kooperativ, ekonomiska

och ideella föreningar samt sociala företag. Det som förenar är att alla är

olika aktörer inom den sociala ekonomin i Östergötland. Alla som jobbar inom

den sociala ekonomin kan vara med i föreningen. Se Upp ska vara en samordnande

kraft på regional nivå som verkar för att den sociala ekonomin ges bättre förutsättningar.

Föreningen jobbar brett med opinionsbildning, kompetensutveckling,

kontakter, projekt av olika slag och arrangerar konferenser och gemensam upphandling

m m.

Coompanion

Coompanion är namnet på kooperativa utvecklingscentra i Sverige. Det finns totalt

25 stycken Coompanion med 125 medarbetare i spritt över hela landet. Varje

101


Coompanion är en självständig juridisk person. I Östergötland hette man tidigare

Östgöta Coop Center. Coompanion finansieras regionalt av bland annat organisationer

som Regionförbundet Östsam och några kommuner samt en del andra intäkter.

Tillväxtverket skjuter till ungefär en tredjedel av intäkterna i form av statliga

bidrag.

Coompanions inriktning är att ge rådgivning till företag inom den kooperativa

sfären. Rådgivningen är kostnadsfri för företagen. Det kan således röra sig om

såväl producent- som konsument- och sociala kooperativ. Med stöd av Coompanion

i landet tillkommer varje år ett stort antal företag. Under 2009 tillkom över

560 företag med stöd av Coompanion, varav 17 företag i Östergötland. Utöver

rådgivning sysslar organisationen med information, utbildning, opinionsbildning

och utveckling av områden inom det kooperativa området.

Coompanion driver Orangeriet och medverkar i Tänk Om. Ett projekt rör stadsdelsutveckling

i Linköping och Norrköping. Ett annat är Orangeriet (som beskrivs

ovan), ett tredje ett projekt för ökat socialt företagande i Östra Mellansverige.

Kooptjänst

En form för finansiellt stöd och tjänster, som behövs för kooperativ inte minst i

starten, har utvecklats tillsammans med Coompanion Östergötland, som vi beskrivit

i avsnittet om Kooptjänst. En finess med Kooptjänst är att det finns en verksamhet

som kan ta hand om t ex ett projekts ekonomi och finnas som en resurs när

nya sociala företag skapas. Syftet med denna serviceverksamhet är att stödja arbetskooperativ

och sociala företag. Vi har ovan valt att beskriva det som ett kooperativ.

PLUS

PLUS - Partnerskapet för Lokal Utveckling och Social ekonomi i Östra Mellansverige

– har tillkommit de senaste åren som en plattform för utveckling av den

sociala ekonomin och för att skapa tillväxt och hållbar utveckling inom regionen.

Det handlar framför allt om att öka kunskapen om den sociala ekonomin, stärka

dess konkurrenskraft och skapa hållbara jobb där människors egenmakt står i

centrum samt att stimulera lokala och regionala partnerskap. I Östergötland ingår

Coompanion, Östergötlands Idrottsförbund, Se Upp och Handikappföreningar

Östergötland.

Nätverk

Ett nätverk för sociala företag i regionen bildades med stöd av Coompanion under

år 2009. Nätverket har kommit igång med regelbundna träffar där man förutom

erfarenhetsutbyte också besöker varandras verksamheter och arbetar med de behov

som de sociala företagen identifierar som viktigast. Diskussioner om kompetensutveckling,

prissättning, underlag för offertgivning, presentationsmaterial

m.m. har varit områden som varit uppe på de tre inledande träffarna.

Även inom Östra Mellansverige har ett nätverk för de sociala företagen inom de

fem länen bildats under våren 2010. Nätverket har haft ett möte i Örebro och planerar

att fortsätta med träffar för erfarenhetsutbyte och utbildning under hösten

2010.

102


Serus

Serus - Social Ekonomi och Regional Utveckling i Skandinavien – är en organisation

som också arbetar med kooperativ utveckling och finns bl a i Linköping och i

Bryssel. Serus är ett kooperativ som skapades 2002 och skaffat sig ett brett internationellt

och nationellt kontaktnät som kan hjälpa till verksamheter inom det

civila samhället och den sociala ekonomin. Man jobbar med en bred inriktning för

att kunna bistå såväl myndigheter som organisationer och företag med en rad olika

tjänster. Det kan handla om att utveckla projekt, utveckla och förverkliga idéer åt

målgrupperna, men det handlar också om omvärldsbevakning och lobbyverksamhet.

Det betyder att man kan hjälpa till vid projektriggning, att hitta finansiering,

utveckla kompetens inom organisationer och mycket annat.

Nationella aktörer

Nationellt återfinns KFO och SKOOPI som stödstrukturer. Arbetsgivarföreningen

KFO är en arbetsgivarorganisation som ger service till i första hand kooperativa

företag, ideella organisationer och folkrörelser. KFO har slutit kollektivavtal för

de sociala arbetskooperativa medlemsföretagen med Kommunal.

Föreningen SKOOPI bildades i slutet på 1990-talet för att ta tillvara de sociala

arbetskooperativens intressen. Idag är SKOOPI en intresse- och nätverksorganisation

som har som syfte att stödja brukarstyrda sociala arbetskooperativ.

Vad är det som saknas i Östergötland?

Den här utredningen handlar om vad som kan utvecklas på det regionala planet

för att bereda vägen för den sociala ekonomin som ett medel för att fler ska kunna

komma ut i jobb och meningsfull arbetsträning/praktik. Det skulle kunna skapas

varierande stödformer för detta.

En sak som kommit fram i projektet är att sociala företag ofta behöver ekonomiskt

stöd i början av företagsutvecklingen. Det kan tillgodoses på olika sätt. En del har

fått ekonomiska bidrag, andra har fått starta utan sådant. Några län har kreditgarantiföreningar

som kan medverka till att sociala företag får lån på förmånliga

villkor.

Det går naturligtvis också att skapa medel för att stödja projekt som syftar till att

bilda sociala företag. Samordningsförbunden i Uppsala län har tillsammans avsatt

2 miljoner kronor för detta. Västra Götalandsregionen har satt av medel för olika

utvecklingsprojekt.

Den sociala ekonomin är som framgått en ganska ”spretig” företeelse som spänner

över ett stort verksamhetsfält med allt från vägföreningar till arbetskooperativ.

Det har på senare tid byggts upp plattformar som skulle kunna vara officiella

språkrör för den sociala ekonomins representanter. Vi ska återkomma till om Regionförbundet

Östsam kan vara den aktör som kan hålla samman regionens övriga

aktörer. I detta ingår kommuner, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Samhall

m fl. Liknande plattformar har prövats i t ex Stockholms län. Det behövs hur som

helst en organiserad dialog och en mötesplats för att fortsätta utveckla den sociala

ekonomins bidrag till en hållbar utveckling, fler i arbete och arbetsträning samt

praktik m m.

103


Forskning och kunskapsutveckling finns det för lite av inom den sociala ekonomin.

I Östergötland finns dock en del forskning t ex OSIS - Organisation av Samhälleliga

Initiativ i Sverige – där t ex professor Elisabeth Sundin medverkar. Man

arbetar med att hitta förklaringar och beskrivningar av hur samhällsentreprenörer

organiserar sig. Det handlar om hur de använder sina resurser som kapital och

personal på ett effektivt sätt.

4.5 Omfattningen av den sociala ekonomin

Som framgått av kapitel 2 omfattar den sociala ekonomin många olika delar och

en fullständig kartläggning är inte realistisk att genomföra då vissa verksamheter

inte finns registrerade i den offentliga statistiken. Men så långt har vi fokuserat på

de arbetsintegrerande sociala företagen. Nu tar vi istället och vidgar perspektiven

och beskriver den sociala ekonomin i mer övergripande former.

Den sociala ekonomin är på många olika sätt betydelsefull i samhället. Blickar vi

återigen ut i Europa, begränsat till EU, och betraktar den social ekonomi så får vi

en uppfattning om hur betydelsefull sektorn är. Antalet sysselsatta uppgår till 85

:

Kooperation 4,0 miljoner

Ömsesidiga försäkringsbolag 0,4 miljoner

Ideell sektor 7,5 miljoner

Totalt 11,9 miljoner

Variationerna mellan olika länder är stor. Nederländerna och Frankrike är exempel

på länder där den sociala ekonomin svarar för ungefär 10 procent av sysselsättningen.

Motsvarande andelen inom de EU-länder som tidigare tillhörde östblocket

är i allmänhet betydligt mindre (med reservation för att det saknas uppgifter

från vissa länder).

I allmänhet är företagen och organisationerna inom den sociala ekonomin små och

bedriver lokal verksamhet. Men det finns också stora företag som Cooperative

Group i Storbritannien som är världens största konsumentkooperativ med 74 000

medarbetare och Mondragon eller som det kallas idag Humanity at work, som är

ett baskisk arbetskooperativ som i slutet på förra decenniet hade över 100 000

medarbetare.

Går vi över och försöker beskriva sysselsättningen i social ekonomi i Sverige år

2006 får vi fram följande förhållanden:

Kooperationen 99 000

Försäkringsbolag 11 000

Ideell sektor 135 000

Totalt 245 000

I siffrorna är inte frivilligt arbete inräknat. Enligt uppgift gjorde svenska folket

omkring 560 miljoner frivilligtimmar under 2005, vilket motsvarar ytterligare

85 De uppgifter som förekommer i inledningen av kapitel 4 är hämtade från Jan

Olssons och Elisabeth Mattssons bok Det mänskliga företagandet – om social

ekonomi för 2000-talet

104


ungefär 300 000 arbetstillfällen på heltid. I stort sett alla vuxna svenskar är med

någonstans som medlem, förtroendevald, brukare etc. Det startas också en mängd

nya föreningar varje år i Sverige, ca 20 per dag.

När Länsstyrelsen i Stockholms län och Plattformen för lokal utveckling med social

ekonomi 2007 tog fram en kartläggning av den sociala ekonomin i länet, fann

man att det fanns nästan 6 600 företag på 7 125 arbetsställen med 54 832 personer

sysselsatta. Det motsvarar 5,8 procent av det totala antalet sysselsatta i regionen.

Knappt hälften av arbetsställena hade dock inga anställda och i allmänhet var de

flesta arbetsställena sådana som hade ingen eller få anställda. 86

När Föreningen Nätverk Social Ekonomi i Skåne gjorde en liknande inventering

under 2005-2006 fann man att den sociala ekonomin i Skåne bestod av drygt

20 000 organisationer, varav mer än 14 000 var ideella föreningar. Ca 5 000 av

organisationerna var arbetsgivare och den totala lönesumman för dessa uppgick år

2005 till drygt 4,1 miljarder kronor. 87

Den sociala ekonomin i Östergötland är också mycket omfattande. Och den har

likaledes en stor betydelse. Men den är inte helt enkel att beskriva i kvantitativa

termer. Det beror på att den är så mångfacetterad och att det inte går att få fram

statistik för alla tänkbara områden av den sociala ekonomin. Ett exempel är att

ideella föreningar inte har någon skyldighet att registrera sig om man inte bedriver

näringsverksamhet, hit hör t ex många idrottsföreningar. Vi har därför inte några

säkra uppgifter om hur många sådana föreningar som finns.

För att ge en mer komplett bild av social ekonomi i Östergötland skulle utredningen

behöva ha tillgång till en mycket omfattande statistik från alla idrottsföreningar,

studieförbund, lokala utvecklingsgrupper, folkrörelser, personalkooperativ,

trossamfund och många andra i begreppet ingående delar. Som framgått finns

inte officiell statistik att tillgå, varför vi får nöja oss med att skildra viktiga delar

översiktligt och några delar lite djupare.

4.5.1 Kartläggning av den sociala ekonomin - PLUS 88

Under tre år pågår ett regionalfondsprojekt med kartläggning av den sociala eko-

89

nomin i Östra Mellansverige . PLUS har genomfört flera kartläggningar under

projekttiden som gett tydliga bilder av den sociala ekonomins omfattning. I den

här rapporten har resultatet från PLUS undersökning använts. Genom att använda

de redan framtagna bilderna som utifrån officiell statistik ges en kvantitativ bild

av omfattningen av den sociala ekonomin.

PLUS undersökning ingår bostadsrättsföreningar, ekonomiska föreningar, hypoteksföreningar,

ideella föreningar, samfällighetsföreningar, vägföreningar, vägsamfälligheter,

sparbanker och ömsesidiga försäkringsbolag. Däremot ingår inte

86

Social ekonomi i Stockholms län, kartläggning av företagen inom den sociala

ekonomin av Paula Kossack och Joakim Wallenklint

87

Kontakt Nätverk Social Ekonomi i Skåne, där Kristian Persson svarade för kartläggningsarbetet

88

Partnerskapet för Lokal Utveckling & Social ekonomi

89

Östra Mellansverige är den Europeiska socialfondens (ESF:s) indelning och omfattar

Östergötland, Örebro, Västmanland, Södermanland och Uppsala län.

105


stiftelser, inte trossamfund och inte heller de ideella föreningar som inte bedriver

näringsverksamhet.

Av nedanstående tabell framgår att det inom ramen för de uppräknade verksamheterna

finns över 2 000 företag som kan sägas tillhöra den sociala ekonomin i Östergötland.

De fördelar sig till en del proportionellt över de mindre och medelstora

kommunerna, men sett till antalet finns det en kraftig dominans av föreningar

m.m. som är registrerade i de två stora kommunerna. Linköping och Norrköping

svarar för ca 60 procent av antalet företag men har en ännu större andel av befolkningen,

vilket också framgår när man slår ut antal företag per 1 000 invånare. Av

den högra kolumnen framgår att det sett till invånarantalet finns flest företag i

Ydre, Vadstena, Kinda och Ödeshög.

Tabell 7. Antal företag inom den sociala ekonomin 2006

Kommun Antal företag Andel av totala

företag inom SE

i E län (procent)

Ödeshög 45 2 8

Ydre 42 2 11

Kinda 78 4 8

Boxholm 33 2 6

Åtvidaberg 59 3 5

Finspång 119 5 6

Valdemarsvik 54 2 7

Linköping 654 30 5

Norrköping 624 29 5

Söderköping 76 4 5

Motala 194 9 5

Vadstena 64 3 8

Mjölby 124 6 5

Länet totalt 2.166 100 5

106

Antal företag per

1.000 invånare

Av PLUS undersökning framgår även att antalet företag har stigit mellan åren

2003-2006 med ca 70 företag.

Bryter vi ner dessa siffror med hjälp av tillgänglig statistik från PLUS 90

kan vi

urskilja några mer exakta bilder. Ser vi till antalet ekonomiska föreningar i länet

som bedriver näringsverksamhet har variationerna varit marginella med i genomsnitt

326 föreningar under de åtta år som vi har tillgänglig statistik för.

90 Ej publicerat material i rapporten om Östergötland.


Tabell 8. Antalet ekonomiska föreningar med näringsverksamhet i Östergötland

under åren 2000-2007.

335

330

325

320

315

310

2000 2002 2004 2006

Fortsätter vi och redovisar statistiken för de ideella föreningar som bedriver näringsverksamhet

i länet visar den delvis en annan kurva. Antalet ideella föreningar

ökade med närmare 300 föreningar mellan år 2000 och 2006, för att sedan falla

med fler än 150 föreningar under 2007.

Tabell 9. Antalet ideella föreningar med näringsverksamhet i Östergötland under

åren 2000 till 2007

2 900

2 800

2 700

2 600

2 500

Östergötlands län ekonomiska föreningar

Östergötlands län ideella föreningar

2 400

2000 2002 2004 2006

De ekonomiska och ideella föreningarna står för merparten av de utbetalade löneförmånerna

i länet. Av den samlade summan av löner och förmåner som utbetalades

till Östergötlands nattbefolkning 2007 som uppgick till närmare 1,3 miljarder

kronor, svarade de ekonomiska och ideella föreningarna för närmare 1,1 miljarder

kronor. De ideella föreningar var i det avseendet nästan dubbelt så stora som de

ekonomiska föreningarna. Tilläggs ska att näringsgrenarna inom båda kategorierna

spänner över ett mycket brett fält från utbildning, andra samhälleliga och personliga

tjänster till tillverkning och fastighetsuthyrning m m.

107

Östergötlands län

ekonomiska föreningar

Östergötlands län ideella

föreningar


Övergår vi istället till att betrakta antalet personer som fått en eller flera kontrolluppgifter

från en verksamhet inom den sociala ekonomin så har 28 006 personer

fått en sådan uppgift. Det betyder att mellan 6-7 procent av Östergötlands befolkning

ingår i detta material, eller annorlunda uttryckt 67 personer per 1 000 invånare

har fått minst en kontrolluppgift från företag inom den sociala ekonomin.

Tabell 10. Utbetalade löner och förmåner totalt, omräknat per företag och översatt

till ett heltidsmått om alla skulle vara heltidsanställda.

Kommun Kontant

bruttolön och

skattepliktiga

förmåner

miljoner kr

Kontant

bruttolön och

skattepliktiga

förmåner i kr

per företag

Ödeshög 3,4 75.931 8

Ydre 6,5 154.413 15

Kinda 22,4 287.182 52

Boxholm 3,4 102.941 8

Åtvidaberg 19,1 324.106 45

Finspång 70,3 591.102 166

Valdemarsvik 4,1 76.152 10

Linköping 636,5 973.300 1.505

Norrköping 380,1 609.219 899

Söderköping 17,7 233.332 42

Motala 72,0 371.118 170

Vadstena 11,3 176.454 27

Mjölby 41,6 335.116 98

Länet totalt 1.288,5 595.895 3.046

108

Antal heltidsanställda

(netto-lön

25.000 kr/mån)

Avrundat till hela

tjänster

Tabellen är en omarbetning av PLUS material som visar några intressanta aspekter

på hur mycket som betalades ut från den sociala ekonomin i form av lön och

skattepliktiga förmåner. Ett försök att räkna om detta till ett heltidsmått, här baserat

på en månadslön på 25 000 kronor före skatt visar att omfattningen är relativt

omfattande. Med det måttet skulle det röra sig om drygt 3 000 personer som skulle

kunna jobba heltid inom den sociala ekonomin. Nästan 1,3 miljarder kronor

betalades ut under 2006 från sektorn.

Under 2010 kommer PLUS att genomföra en uppdatering av statistiken inom den

sociala ekonomin i Östergötland, som möjliggör att kartläggningen kan komma att

få in statistik från ytterligare något av de senaste åren.

Komplettering till PLUS kartläggning

Länsstyrelsen har uppdrag att registrera stiftelser i varje län. Östergötland har totalt

sett ca 580 stiftelser som har olika ändamål med ett samlat kapital på drygt 7,7

miljarder kronor. De mesta pengarna (ca 5 miljarder) finns i pensionsstiftelser.

Antalet aktiva näringsdrivande stiftelser uppgår till 91 st som har drygt 800 miljoner

i kapital. Det är olika typer av stiftelser som t ex Kindahus, som är Kinda

kommuns bostadsbolag och på samma sätt förhåller det sig med motsvarigheten i

Motala, Stiftelsen Platen. Någon statistik som anger hur många anställda som verkar

i de näringsdrivande stiftelserna har inte gått att få fram.


På samma sätt kan vi fylla ut kartläggningen med något om trossamfund som är

registrerade, som också tillhör den sociala ekonomin.

Tabeller 11 a och b. Trossamfund i Östergötland, sorterade efter anställda och

omsättning 91

Antal Anställda Antal Omsättning

5 0 27 < 1 tkr

1 1-4 9 1-499 tkr

3 5-9 1 500-999 tkr

10 10-19 1 1 000-4 999 tkr

15 20-49 1 10 000-20 000 tkr

3 50-99 39

2

39

200-499

Som framgår har de flesta trossamfunden relativt många anställda, 25 samfund har

mellan 10-49 anställda och ytterligare 5 som har minst 50 anställda. Men i de flesta

samfund bedrivs ingen näringsverksamhet. Det finns dock undantag som vi

också ser av redogörelsen från Stadsmissionen i Linköping nedan, som har en

omfattande näringsverksamhet inom den sociala ekonomin.

4.5.2 Exemplet idrottsrörelsen

Inom den sociala sektorn svarar idrotten för många olika bidrag till Östergötland.

Här finns bidrag till kultur och värden för besöksnäringen, här finns naturligtvis

det stora bidraget till folkhälsan som inte enbart handlar om idrottsutövare och

motionärer, utan även om samlingspunkter för social samvaro. En del av de största

publika evenemangen som arrangerats t ex Vätternrundan (årligen), O-ringen

(Mjölby 2007), 10-milakavlen (Finspång 2010) samlar massor av utövare och

publik från när och fjärran. Dessa aktiviteter bygger också i olika hög grad på ideellt

arbete och sannolikt skulle inte aktiviteterna existera utan de ideella insatserna.

Men de ger också andra påtagliga ekonomiska aktiviteter. Vätternrundan beräknas

tillföra ett värde på 60-70 miljoner kronor årligen till näringarna och ger

också upphov till ett antal fast anställda på det kansli som sköter arrangemanget.

Kjell Augustsson, som är länsidrottschef på Östergötlands Idrottsförbund (ÖIF),

berättar att man i början av förra decenniet gjorde en inventering av de föreningar

i länet som hade anställd personal. Det gjordes inom ramen för ett EU-projekt som

bl a syftade till att kompetensutveckla de anställda inom föreningslivet. Beroende

på hur man kategoriserade de olika anställningsformerna kom man fram till att det

då fanns mellan 300-350 anställda i östgötaföreningarna. ÖIF hade också ambitionen

att registrera de anställda men variationerna i anställningsformer med t ex

många korttidsanställda, arbetspraktik m m gjorde att det aldrig blev möjligt att

genomföra. Kjells uppskattning är dock att antalet anställda inte har ökat utan

snarare gått åt andra hållet. Orsaken är inte behoven inom idrottsrörelsen utan de

ekonomiska förutsättningarna. Även om det s k taket för lönebidrag har höjts

handlar det ofta om att en förening måste betala runt 60 000 kronor av övriga intäkter

för att kunna ha anställda. Att anställa någon utan lönesubventioner kan

kosta runt 400 000 kronor per år och för det flesta föreningar är det en omöjlighet.

91 SCB, inhämtade uppgifter 2010-06-18

109


Om det fanns andra bidragsgrunder skulle antalet anställda istället kunna ökas,

tror Kjell Augustsson, som också framhåller att det i så fall skulle kunna röra sig

om hundratals nya anställningar.

Sedan har vi elitföreningar och företrädesvis Linköpings HC, som idag är en stor

verksamhet med ett 50-tal anställda, där den ideella föreningen äger ett holdingbolag

– Linköping Hockey Club AB, som driver fyra bolag inom näraliggande verksamheter

som event, restauranger, reklambyrå och hälso- och friskvård. Även

andra elitföreningar som IFK Norrköping och Norrköping Dolphins har ett antal

anställda och driver verksamheter i anslutning till anläggningarna.

Men de flesta föreningar har ingen anställd alls. Totalt uppgår antalet föreningar

till över 1 000, berättar Kjell Augustsson, men då räknas en förening med t ex två

sektioner som två föreningar. Räknar man antalet unika föreningar rör det sig om

mellan 8-900 föreningar i länet. Fotbollen är det verksamhetsmässigt största området

med mellan 30-35 procent av verksamhet i ca 150 föreningar.

Östergötland har blivit ett allt extremare lagidrottslän med framgångar i rader av

sporter med SM-guld i fotboll (LFC) och basket (Dolphins) samt volleyboll för

herrar (Linköping VC), bland de fyra bästa i hockey både på dam- och herrsidan

(LHC) de senaste åren, nya allsvenska lag i fotboll och superligan för innebandy

m m.

När det gäller lönebidragssystemen har ju kvalificeringsgrunderna blivit allt högre,

d v s för några decennier sedan kunde relativt friska människor utan eller med

små funktionsnedsättningar få lönebidrag. Idag krävs det betydligt större funktionsnedsättningar,

vilket kan medföra att lönebidragsanställda inte kan vara de

mångsysslare som föreningarna egentligen behöver.

Behoven tenderar att öka och det är också en tendens att föreningarna vill att de

redan anställda ska göra fler av föreningens sysslor. Det är troligen en effekt av att

det blivit svårare att hitta de eldsjälar som tidigare stod för mycket av det ideella

arbetet. Idag handlar det mer om att ”hjälpa till” än att ta ansvar för föreningens

verksamhet och engagemanget är mer kopplat till eget eller barns idrottsutövande.

Det är svårare att rekrytera personer till förtroendeuppdrag i föreningarna, medan

det är lättare att hitta personer som hjälper till t.ex. runt ungdomsidrotten. Man

kan hitta ett antal exempel på föreningars utveckling där eldsjälar försvunnit, som

bidragit till att föreningarnas verksamheter minimerats. Fortsätter de här trenderna

kommer det bli allt svårare att få föreningarna att fungera och man måste skapa

förutsättningarna för att idrotten kan fortsätta att finnas som verksamhet, annars

väntar en successiv nedmontering, tror Kjell Augustsson. Det kan också bli så att

ÖIF:s högsta utmärkelser till personer som varit aktiva i 25 år utdelas till allt färre

personer. Paradoxen är här att föreningarnas behov av att få fler anställda således

växer, allt fler finns tillgängliga för arbete men det finns ingen ekonomi som möjliggör

att lösa denna ekvation.

Det betyder att bidrag och bidragssystem är oerhört viktiga för idrottsrörelsens

existens. Samhällsstödet måste behållas, det är den viktigaste förutsättningen för

att idrotten i Östergötland ska kunna utvecklas, menar Kjell Augustsson. Kan man

hitta system som gör att fler kan anställas kan den något dystra utvecklingen med

110


mindre tid/intresse för ideellt arbete kompenseras. Då klarar man att hålla uppe

verksamheten även när det blir svårare att hitta folk som går in i styrelsearbetet.

Det är mer och mer tydligt att många föreningar är beroende av att ha eldsjälar,

anställda och kombinera det med mångas ideella arbete. Det finns ingen uppenbar

konflikt i det. Föreningsbidrag är viktiga liksom möjligheterna att behålla det bidrag

som ges till östgötaidrotten från Regionförbundet Östsam. Förhoppningen är

även att det s k Idrottslyftet får vara kvar. Minskade bidrag för ÖIF betyder bl a

att det drabbar utbildningsverksamheten, något som drabbar verksamheterna hårt.

Det finns också föreningar som sköter sina anläggningar. Det är vanligare i västra

Östergötland än i östra delen. ÖIF har diskuterat att det skulle kunna vara möjligt

att skapa team eller personalpool som hjälper föreningarna med olika arbetsuppgifter.

Men även det kräver ekonomi för att klara grundfinansieringen. Östergötlands

Idrottsförbund driver också projektet SPIK - Studier, Poolararbete, Idrott,

Kompetens. Projektet syftar till att ge arbetslösa personer möjlighet att få arbete

via praktik hos idrottsföreningar varvat med individanpassad utbildning ska

komma vidare i arbetslivet såväl som övriga livet.

Det finns anledning att understryka den vikt som bör läggas vid de bidrag som den

sociala ekonomin ger förutom ett antal arbetstillfällen, som definitivt kan bli fler.

Det handlar om möjligheter till ett socialt liv, till en rik fritid, dess bidrag till en

ökande folkhälsa genom socialt umgänge, motion m m och som ytterligare ett

exempel de ökande förutsättningarna för en bra integration för nyanlända svenskar.

I förlängningen av detta resonemang kan man ta upp Robert Putnam 92

och

hans teorier om betydelsen av föreningsliv som en grund för ekonomiskt välstånd

och vikten av att ha ett rikt socialt liv för att överbrygga misstro och för att skapa

vad vi kan kalla ett socialt kitt i samhället.

4.5.3 Exemplet Stadsmissionen

Ett mycket konkret exempel på verksamheter som finns inom den sociala sektorn

är Stadsmissionens verksamhet i Linköping. Linköpings Stadsmission startade

redan 1972 och har allt sedan dess bedrivit verksamheter med stöd och hjälp till

utsatta personer. Organisatoriskt är Stadsmissionen en ideell förening där flertalet

av alla kyrkor (totalt 31 församlingar) i Linköping är medlemmar. Det finns ett

flertal verksamheter och allt som allt är det över 100 anställda i organisationen

och med volontärer handlar det om ca 200 personer.

Stadsmissionen i Linköping har således en mycket omfattande verksamhet som

under tiden utvecklats till att inte bara omfatta insatser riktade till missbrukare och

hemlösa i Linköping, utan även i allt större utsträckning kommit att handla om

verksamheter inom den sociala ekonomin. Stadsmissionen driver Kontaktcentrum

som är en öppen verksamhet för missbrukare, som inte är behandlingsinriktad

men där missbrukare kan få en första kontakt och få hjälp med mat, kläder och

samvaro. Inom Kontaktcentrum finns ytterligare två delar, en som ger stöd i boendet

och en som aktivt letar efter arbetsträning och praktik för deltagarna. Det

92 Robert Putnam har blivit känd för sin forskning om det sociala kapitalets betydelse

för det ekonomiska välståndet. Putnams slutsats av långvariga studier i bl a

Italien är att det är aktiviteter inom föreningsliv som gynnar demokratin och det

sociala kapitalet. Den lilla demokratin är en förutsättning för den stora demokratin

m m.

111


finns två stödboenden i Linköping som har personal men boendedelarna är inte

heller de behandlingsinriktade.

Stadsmissionen driver dessutom behandlingshemmet Oasen, vars målgrupp är

missbrukande kvinnor. Vidare finns familjerådgivning inom Stadsmissionen samt

en verksamhet för barn och ungdomar.

Socialt företagande finns i olika tappningar, dels drivs sedan tidigare ett kafé och

Kretsboden, som är en secondhandbutik. Dessutom har man under 2010 tagit över

restaurang von Dufva. Men den stora verksamheten bedrivs under namnet

Vär(l)dshuset 93

, som är beläget på Tornby i Linköping. I lokalerna bedrivs verk-

samheter för kortutbildade nysvenskar, som ofta är analfabeter och/eller som enligt

arbetsförmedlingens regler har rätt till utvecklingsanställning eller fördjupad

arbetsträning.

Vär(l)dshusets verksamhet är en imponerande, integrerande social verksamhet

som kan komma att uppfylla alla kriterier på ett arbetsintegrerande socialt företag

inom kort. Det är en verksamhet som kan indelas i tre olika delar eller steg:

− Deltagaromsorg där man jobbar med stöd, motivationssamtal och i viss

mån hämta deltagarna i deras egna miljöer för att få dem till verksamheten

− Utbildning

− Företagande

Det betyder att Vär(l)dshuset kan bedriva hela kedjan av aktiviteter för att få

människor i utanförskap att via stödinsatser, utbildning, arbetspraktik få en möjlighet

att få anställning i verksamheten eller utanför verksamheten. Det är också

en viktig erfarenhet, berättar verksamhetsansvarige Mattias Bergström, nämligen

att den som kommer hit kan se att även om man inte är inne på arbetsmarknaden

så kan man se att man kan gå hela vägen till arbete. Det bidrar mer stor sannolikhet

till Stadsmissionens goda resultat, som vi återkommer till.

Inom Vär(l)dshuset kan man erbjuda 11 olika miljöer, som är mer eller mindre

företagsliknande miljöer. Här finns bland annat:

− Textila verksamheten

− Tvätteri

− Kök på plats, Café och von Dufva

− Snickeri/måleri

− Tryckeri

− Administration och marknadsföring

− Kretsboden

− Stångåstadsgruppen som bedriver fastighetsskötsel m m

− Stadsmissionens egen vaktmästargrupp

− Utegruppen

− Lokalvård

− Övrigt med t ex smyckestillverkning

93

Namnet syftar dels på att vara en del av hela världen, dels på det goda värdskapet

112


Det ger en imponerande bredd där deltagarna har möjlighet att få pröva på och

arbetsträna inom mycket varierande arbetsuppgifter. Vissa verksamheter som

smyckestillverkning och textilen är aktiviteter som inom överskådlig tid inte

kommer att ge något överskott, medan andra sociala företag företrädesvis samarbetet

med Stångåstaden ger inkomster som gör att man kan finansiera andra verksamheter.

Mattias Bergström berättar att man etablerat mycket goda relationer till många

aktörer och inte minst med olika fastighetsägare och framför allt Stångåstaden.

Genom att man kunnat gå in och göra arbeten på bostadsbolaget, som ingen annan

på marknaden visat intresse för, har man kunnat utjämna säsongsvariationer. Det

rör sig t ex om rensning och ombyggnation av förråd och vindsutrymmen, som

kan göras när Vär(l)dshuset har färre andra uppdrag. Det är dessutom uppdrag

som sträcker sig långt in i framtiden, vilket ger en stabilitet i verksamheten och i

ekonomin. Dialogen med Stångåstaden pågick under ca 1,5 år innan man tillsammans

kom fram till vilka uppgifter bolaget kunde lägga ut på Vär(l)dshuset. En

katalog av uppgifter togs fram och på den vägen är det. Det pågår också diskussioner

om nya uppgifter, där Vär(l)dshuset kan erbjuda en högre kvalitet eller servicenivå,

som kan generera nya uppgifter på sikt.

Inom detta fält är Stadsmissionens verksamhet snarast ett komplement till marknaden

än en konkurrent till andra företag. Vär(l)dshuset är dessutom mycket mån

om att diskutera med de som kan vara aktörer på marknaden innan man etablerar

ny verksamhet. Inför tillverkningen av en viss trädgårdsmöbel hade man t.ex. kontakter

med både en tillverkare av en lite mer lyxigare version av samma möbel

och med Rusta som säljer samma prototyp till ett mycket lägre pris. Det var inga

problem med företagen, berättar Mattias, som också pekar på att Vär(l)dshuset

tillhandahåller produkten till ett pris som är högre än Rusta och med en enklare

kvalitet än det förstnämnda företagets produkt. Andra exempel visar att man valt

att säga nej till föreslagna uppdrag som när Stångåstaden frågade om man kunde

ta hand om ett stort antal cyklar och rusta upp dem. Men här såg man att det fanns

andra aktörer och projekt, varför man inte ville konkurrera med dem.

Andra viktiga aktörer är bildningsnämnden inom Linköpings kommun, där man

bedriver SFI-undervisning m.m. och praktik. Arbetsförmedlingen har avtal om

arbetsträning och lokala samordningsförbundet har avtal med Vär(l)dshuset om

det sociala företagandet.

Inom Stadsmissionen finns 110 praktikplatser att tillgå och på Vär(l)dshuset arbetar

29 tillsvidareanställda som är stödpersoner, lärare, handledare med olika kompetenser

m.fl. och man har f.n. 26 personer som har utvecklingsanställning (totalt

30 inom Stadsmissionen). En liten grupp människor jobbar aktivt tillsammans

med AF och Jobbtorget för att få ut deltagarna på den öppna arbetsmarknaden.

Förmodligen har vi hjälp av att vi heter Stadsmissionen, berättar Mattias Bergström.

Sedan starten 2004 har man också fått ut mellan 20-22 procent i jobb.

Verksamheten har lyckats väldigt bra. Under en snittid för deltagarna på 11 månader

lyckas man få ut 33 procent i anställningar och 27 procent kommer in i den

s k SFI-trappan och läser vidare. Vär(l)dshuset försöker också hitta formerna för

att göra utvärderingar av verksamheten med hög kvalitet.

113


Ett kvitto på att verksamheten också är uppskattad av andra arbetsgivare är att t ex

Scandic hotell under en period enbart tog praktikanter från Vär(l)dshuset. Både till

deltagare men framför allt till arbetsgivare gör man klart att man kommer att följa

upp hur det går och finnas där för arbetsgivaren under en lång tid, minst sex månader

efter anställning. När man bedriver SFI-verksamheten följer lärare med ut

till arbetsplatserna för att se vad det är för språk som deltagarna behöver tillägna

sig.

Men verksamheten har också kunnat byggas upp successivt från de första årens

projekttid, via uppdrag som gjordes tillsammans med kommunen och där Stadsmissionen

kom in som projektägare, till den verksamhet som för ca 2 år sedan

flyttade in i lokalerna på Roxtorpsgatan. Fastigheten köptes av Stadsmissionen

som under de fyra första åren satsat en hel del medel, mellan 3-500 per år har

skjutits till och fortfarande skjuts medel till men under 2011 finns det sannolikt

möjlighet att nå en nollbudget utan Stadsmissionens tillskott. Det hade man nog

kunnat göra redan i år, berättar Mattias Bergström, men då valde man istället att

anställa fler som efter avslutad utbildning och praktik inte kunde få något erbjudande

från Arbetsförmedlingen eller på arbetsmarknaden i övrigt.

Det pågår en diskussion om att föra samman allt det sociala företagandet inom

Stadsmissionen under en och samma avdelning eller verksamhetsgren. Samtidigt

undersöks huruvida det sociala företagandet bör ha en annan juridisk form och hur

det som idag är en blandning av utbildning och socialt företagande blir. Det finns

mycket som är på gång, berättar Mattias Bergström. Under guidningen i lokalerna

får vi inblick i tillbyggnaden av matsal, nytt kök, nya lokaler som byggs inom

verkstadsdelen för att anpassa lokalerna till de aktiviteter som bedrivs, så väldigt

mycket kommer att utvecklas.

Man önskar också att det skulle kunna ske förändringar i regelsystemen. Många

bidragsformer sträcker sig över allt för kort tid och är allt för snäva i sin definition.

Matchningen mellan myndigheter behöver ses över. Uppdragsgivare borde

se mer till de resultat som verksamheten presterar istället för att föreskriva specifika

krav på metoder. Placeringstiderna behöver vara långa för att ge människor

en riktig chans att komma in på arbetsmarknaden. De som tas emot har mycket

lång tid i utanförskap som sällan kan brytas under en tremånadersperiod. Ett avslutande

exempel är att Arbetsförmedlingen skulle kunna erbjuda lönebidragsanställningar

åt ett antal personer som deltagit fullt ut i alla steg inom Vär(l)dshusets

verksamhet, men där AF inte ser någon möjlighet att de trots det får jobb på öppna

marknaden. Mattias Bergström gör bedömningen att personerna förmodligen skulle

få ett rejält bakslag och hamna i utanförskap igen, om man inte kan erbjuda

någonting. Här skulle t ex kommunen kunna bistå med mellanskillnaden mellan

lönebidrag och kostnaden för hela anställningen. Det skulle ge möjlighet till långsiktiga

lösningar i form av tillsvidareanställning och förmodligen skulle inte bara

kommunen spara mycket pengar via minskat ekonomiskt bistånd utan man vet att

många av deltagare som inte är etablerade på arbetsmarknaden också konsumerar

mycket sjukvård och annan samhällsservice. Samhällsekonomiskt vore det en stor

vinst för samhället.

114


4.5.4 Exempel på andra aktörer inom den sociala ekonomin

En rad andra aktörer har tidigare och inte minst de senaste åren kommit in som

utförare inom arbetsmarknadsområdet. De flesta har en klar social profil på verksamheten

men kan vara lite olika organiserade och uppfyller inte alla kriterier på

ett arbetsintegrerande socialt företag. Men ibland är det mer en tolkningsfråga om

det är ett företag som har en specifik social inriktning eller om det är ett företag

som uppfyller alla kriterierna för ett arbetsintegrerande socialt företag.

Prio1

Ett exempel på en aktör som etablerat sig i Norrköping är det från början Sundsvallsbaserade

Prio1. Vid besöket har företaget precis flyttat in i nya lokalerna på

Fabriksgatan i Norrköping och även etablerat sig i Linköping och företaget beskrivs

av ägarna som en ”arbetslivsorienterad rehabiliteringsarena.

Ägarna Sara Andersson och Therese Wiklund berättar varför man startat, hur det

kommer sig att man har ett aktiebolag som grund för verksamheten och hur man

kom att etablera sig i Östergötland. Det är en berättelse om två entusiastiska kvinnor

som ville åstadkomma en förändring för utsatta människor men även en berättelse

om de svårigheter man kan möta som ny företagare i en bransch som ännu

inte hittat sina stödstrukturer m m.

Det var i början av 2009 som Sara Andersson fick nog av sitt jobb utredare och

coach för arbetslösa, där hon jobbat en tid hos ett privat företag. Anledningen var

närmare bestämt att det saknades praktikplatser för de människor som hon utredde

och företagen ville ha pengar till handledare för att ta emot praktikanter. Efter att

ha funderat ett tag på vad hon kunde göra kom hon till slut på att hon ville starta

ett företag för arbetslösa som behövde praktik, arbetsträning och i förlängningen

arbete. Hon ringde till sin kompis Therese Wiklund och frågade om hon ville vara

med och skapa det nya företaget. Båda hade jobbat i stort sett hela liv med människor

och Therese som ville vara med sa upp sig från sitt jobb en kort tid därefter.

Ingen av dem hade erfarenhet av hur man startade företag men läste på om kom

fram till att man ville starta en ekonomisk förening och ett socialt företag. Via

kontakter med Coompanion, Saras dåvarande privata bank och så småningom

ALMI kom man fram till hur man skulle få tag i pengar. Man skrev en affärsplan

och gick till banken. I första rundan lånade banken ut 100 000 kronor till Sara och

Therese samt deras respektive män. Därefter började arbetet med att sälja in företagsidén

framför allt till nyckelpersoner inom Sundsvalls kommun. Man var klar

på en sak – man ville inte ha bidrag från kommunen, utan skulle klara sig själva.

De nya företagarna hade ingen erfarenhet vare sig av att driva företag eller att ha

en secondhand butik. Men man kände till en annan kvinna som jobbat ideellt åt

Röda Korset, som kunde betydlig mer om den senare saken. Man anställde henne

efter ett tag och fick anställningsstöd i form av lönebidrag för henne från AF.

Därefter kunde man börja planera för att starta sin första butik i Sundsvall under

våren 2009. Men med en ekonomisk förening som grund var det till en början

svårt att leasa fordon, att teckna telefonabonnemang etc. Företaget hade det också

trögt i början att få några deltagare från AF som var i fas 3. Man fick först en deltagare

och så ytterligare två. Snart började man inse att pengarna inte skulle räcka

och man fick en bra kontakt med ALMI och fick ta ett ytterligare lån på 100 000

kronor.

115


Under hela våren och en del av hösten var det inte möjligt att ta ut någon lön alls

för de bägge entreprenörerna, utan de fick leva på vad makarna tjänade. ”Men

under hösten 2009 exploderade det”, som Sara uttrycker det och syftar på att man

fick 30 deltagare i fas 3 från arbetsförmedlingen.

Under tiden kom man dessutom på att man skulle bedriva det man kallar för lokalt

bistånd, vars innebörd huvudsakligen är att man hjälper utsatta personer som saknar

möbler m m. Företaget kan t ex skänka ett helt bohag till en behövande familj.

Därefter bestämde sig företagarna att man skulle bli rikstäckande. Man skulle exportera

idén till andra orter i hela Sverige. De studerade då statistik m m och var

det fanns liknande förhållanden som i Sundsvall. De kom fram till att man skulle

etablera sig i Norrköping. Sagt och gjort! Man åkte ner till Norrköping och träffade

arbetsförmedlingens chef och tjänstemän på näringslivskontoret på kommunen.

Därefter handlade det om att intervjua lämpliga personer till platschefsjobbet m fl

och hitta en lokal.

”Sedan var det det där med pengar igen”, berättar Sara och Therese. Man gick till

ALMI igen, men nu krävde man någon slags motprestation. Alla man pratade med

rekommenderade dem att starta ett aktiebolag. Så man köpte ett lagerbolag, och

tog lånen i aktiebolagets namn. Den ekonomiska föreningen fanns kvar och det

var med detta företag som man hade sina avtal med Arbetsförmedlingen. Det

skulle senare visa sig bli ett bekymmer och framför allt när man hade etablerat sig

i Norrköping. Det hängde samman med att AF ville riva upp alla beslut om placeringar,

eftersom man hade avtalen med den ekonomiska föreningen och nu var

det ju ett aktiebolag som hade bildats. Men genom kontakter med olika personer

både nationellt och regionalt lyckades man rädda situationen bl.a. genom att peka

på att det fanns andra aktörer som drev sina företag som aktiebolag. Men innan

allt var klart så hade AF gjort en granskning av företaget med inriktning på ändamål

och vinstintresse m.m. men till slut fick Prio1 besked att man var godkända

och verksamheten kunde starta på allvar.

Senare har man förstått att aktiebolagskonstruktionen, förutom att det gav en massa

bekymmer, inte var nödvändig för någon part. Den bank man bytte till sa att det

inte hade någon betydelse för lån m m. Så nu har man ett aktiebolag som man

egentligen bara använder till en sak – man har lånen i bolaget. All annan verksamhet

är i den ekonomiska föreningen och har nu även överfört de anställda till

den ekonomiska föreningen. Idag har den ekonomiska föreningen endast tre medlemmar

– Therese, Sara och hennes make. Det är framför allt det som skiljer Prio1

från ett traditionellt arbetsintegrerande socialt företag, där det ska vara möjligt för

de anställda och även andra att bli medlemmar. Det är möjligt att det kan bli så i

framtiden, förklarar ägarna.

Under våren 2010 har man lyckats komma på plats i Norrköping och till och med

hunnit byta lokaler bara efter några månader. Totalt har Prio1 14 anställda, varav

6 personer i Norrköping och nyöppnade Linköping. Men det kommer att bli fler

anställda, berättar ägarna. Man har också hunnit ta emot ett stort antal anvisade

från AF - 80 personer i Norrköping och 48 i Linköping! Totalt sett har företaget

fyra butiker och 201 personer anställda och anvisade efter 1,5 års verksamhet.

116


Ekonomin har varit besvärlig, inte minst p g a svårigheten att fixa ett startkapital

och den begränsade möjligheten att kunna ta ut lön samt att verksamheten vuxit så

snabbt. Trots det blev det ett litet överskott 2009, plus 17 000 kronor i bokslutet.

Under 2010 ser det lite bättre ut men expansionen fortsätter och det kräver mycket

finansiering.

Stefan Andersson är platschef och berättar om verksamheten i Norrköping, där

man bedriver en secondhand butik. Han har själv erfarenhet av att vara arbetslös

under 14 månader, när han blev anställd sent hösten 2009. Men starten sköts fram

till februari 2010, berättar Stefan. Nu när man är etablerade har man anställt ytterligare

personer för att kunna ha handledare till alla deltagare. Det finns många

olika sysslor som handlar om transporter, iordningställa de saker som skänks,

verkstad, gå igenom teknisk apparatur, syssla med information, sköta auktioner på

Tradera och inte minst butiken m m. En systuga är också på gång.

De som kommer till verksamheten är i flertalet fall människor som varit arbetslösa

väldigt länge och Prio1 tar emot alla, i stort sett utan undantag. Man får även anvisade

som blivit uppsagda från Samhall. Vissa behöver mycket handledning och

andra är mer självgående. Alla ska vara delaktiga och delta efter egen förmåga.

Man jobbar med kompetensutveckling och coachning av deltagarna. Företaget vill

lotsa arbetslösa vidare till arbete. Målet är ju att få ut så många som möjligt i arbete

och så här långt visar statistiken att 15 procent går vidare ut till jobb på den

öppna arbetsmarknaden, något som man är stolt över. Prio1 har också fått kontakter

med företag som vill låna personer från företaget. Men det är ju inte möjligt

med personer som är i fas 3, utan då bryts denna period och företagen anställer för

den tid som man har behov. Efter att uppdraget är slut kan man återvända till

Prio1 och fas 3. Insatserna inom företaget handlar ju om att rusta personerna för

arbetsmarknaden och många är sårbara, berättar Stefan, Sara och Therese. Men

glädjen är stor varje gång man kunnat hjälpa någon till ett jobb hos en arbetsgivare.

Det finns mycket idéer hos grundarna av Prio1 och de kommer troligen att fortsätta

att etablera sig på fler platser i landet. Ett område som man engagerat sig i är

miljöområdet och ett annat är att starta ett härbärge i Sundsvall för utsatta människor.

Det sociala tänkandet är ständigt närvarande i de planer som Sara Andersson

och Therese Wiklund vill förverkliga i framtiden.

Jobbfabriken i Norrköping

Jobbfabriken i Norrköping är ett annat exempel på verksamheter som startats för

att erbjuda arbetslösa möjligheter att utvecklas. Verksamheten har etablerats på

några orter i Sverige och har i Norrköping många deltagare i fas 3. Jobbfabriken

kan sägas vara ett varumärke inom Blatteförmedlingen AB.

Återvinningen i Motala

Återvinningen i Motala finns det skäl att berätta mer utförligt om. Återvinningen i

Motala kom till för snart 20 år sedan när nuvarande verksamhetsledaren Bruno

Lindblom gick en utbildning till behandlingsassistent. Bruno såg behovet av att

göra något för missbrukare i öppenvård och hade tidigare bott i Katrineholm där

man hade en verksamhet med återvinning. Tanken föddes och Bruno såg möjligheterna

att skapa en verksamhet som gav inkomstmöjligheter och tog med sig idén

117


till sin dåvarande arbetsgivare, Motala kommun. Kommunen ratade dock idén och

Bruno som blev arbetslös efter ett vikariat och var klar med sin utbildning ville

absolut pröva att realisera tankarna på en återvinningsverksamhet med inriktning

på målgruppen missbrukare. Så kom en ideell förening att bildas och man fick så

småningom till ett avtal med socialförvaltningen om att ha 10 platser i verksamheten.

Verksamheten startades 1992 som ett projekt i en behandlingsassistentutbildning

som Komvux och kommunen bedrev tillsammans. Därefter blev Bruno arbetslös

och fortsatte med arbetslivsutveckling (ALU) i sex månader och anställdes sedan

och han har varit med på hela resan till den mycket stora verksamhet som idag

fyller en stor f.d. industrilokal i Motala. Till en början hade verksamheten inte så

mycket fokus på att anställa personer med olika funktionshinder, eftersom Samhall

fungerade och hade plats för fler människor. Nu finns det 50 anställda och

lika många som har arbetsträning och praktik hos Återvinningen.

Men det har varit en resa med både med- och motgångar. Till en början utvecklades

verksamheten mycket snabbt och man fick flytta ur sina för små lokaler på

Vintergatan. Under en tid fanns det gott om pengar i kommunen som också bidrog

till att verksamheten växte snabbt. Bruno berättar att det kunde komma pengar

från kommunen utan att det fanns några nya avtal eller anvisningar om hur pengarna

skulle användas Efter den s k Motalaskandalen på 1990-tal sa kommunen

upp alla avtal med verksamheten och verksamheten ”kraschade” när underlaget

för de ca 60 platserna bara försvann. Då var personalen tvungen att sägas upp och

Bruno och ytterligare två personer som blev kvar tänkte lägga ner verksamheten.

Men istället började man jobba ideellt samtidigt som man stämplade för a-kassa.

Därefter kunde man börja bygga upp verksamheten successivt och för sju år sedan

kunde man flytta till nuvarande lokaler på Södra Allén. Där har man undan för

undan vuxit i takt med framgångarna och vill ha mer lokaler. Efter hand har second

hand butiken blivit allt mer känd och omsättningen har ökat. Nu blomstrar

den, berättar de bägge verksamhetsledarna Bruno Lindblom och Christer Hanell.

De flesta i Motala känner till butiken och det kommer många besökare varje dag.

2009 var ett tufft år berättar verksamhetsledarna. Återvinningen som breddat sin

verksamhet undan för undan tappade legojobb och transporter åt företag i Motala

som motsvarade inkomster på ca 1 miljon kronor samtidigt som man stod kvar

med anställda och lastbilar. Det är också något av ett Moment 22 i sociala företag,

framkommer av Brunos berättelse. Det hänger samman med att om Återvinningen

varslar några av sina 50 anställda blir det svårare och kanske omöjligt att ta emot

personer på arbetsträning och praktik och det skulle i sin tur kraftigt försvåra att

driva verksamheten som den är uppbyggd idag. Istället får man lov att klara sig

utan varsel.

Den senaste tiden har Återvinningen i samarbete med Bostadsstiftelsen Platen

startat två restauranger i Motala, 59:an på Drottninggatan och 71:an på Motala

Väster. Båda lokalerna är f d dagcentraler som nu rustats upp och en del av det har

Återvinningen fått betala som också investerat mycket pengar i nya möbler och

fått till fräscha miljöer som också är sociala samlingspunkter. Utöver restaurangverksamheten

bedrivs andra aktiviteter på kvällstid t ex allsång, bingo m m. Verksamheten

har en klar social prägel och ändamålet är inte att de ska ge vinster till

118


företaget, utan är en del av Återvinningens grundidé, att skapa arbete åt människor

som haft svårt att få jobb på övriga arbetsmarknaden. Till den röda tråden hör

även hjälpverksamhet, där det regelbundet går transporter till Lettland.

Det finns också en klar social prägel på anställningspolitiken. Både Bruno och

Christer antyder att man nog egentligen är lite för snälla och gör anställningar på

humanitära grunder snarare än att vara lite tuffare i bedömningen där man borde

utgå från kompetens. Vi måste nog bli lite tuffare i framtiden, säger Bruno och ser

inte helt övertygad om att man kommer att klara att inte ta sociala hänsyn till deltagarnas

personliga behov av arbete. 50 personer har under åren fått jobb och i

princip alla har varit deltagare innan man fått anställning. För ett 40-tal anställda

har man olika former av anställningsstöd: lönebidrag, nystartsjobb, utvecklingsanställningar

etc.

För att klara detta stora ansvar har omsättningen varit tvungen att öka. Idag omsätter

alla verksamheter ca 12 miljoner kronor årligen. En del av förutsättningarna

har bestått i att hitta nya sätt att få in pengar. Man har under hand tagit åt sig flyttstädningar

och det man kallar ”röjningar”. Legojobb är periodvis stort och man

har t ex ett antal Malmöföretag som man jobbar åt. Man åker med egna lastbilar

och hämtar material och levererar sedan tillbaka de färdiga produkterna. Det är

lättare att få legojobb i Malmö än i Motala, berättar Bruno Lindblom och syftar på

att det är inte lätt att bli profet i sin egen stad.

Till expansionen hör också en etablering i Linköping där man relativt nyligen

kommit igång och fått till ett mycket bra samarbete med bl a Arbetsförmedlingen.

Bedömningarna skiljer sig också åt mellan AF i Motala och Linköping, där man är

mer generös med ersättning för arbetsträning i Linköping. Det kommer vi att ta

upp med AF här i Motala, berättar Bruno och Christer. Det har också varit lättare

att få deltagare som deltar i fas 3 i Linköping där man har ett 20-tal deltagare mot

4-5 i Motala.

Till de verkliga glädjeämnena hör atmosfären och arbetsklimatet inom Återvinningen.

Vi har ett mjukt klimat, ingen mobbing, inga sexuella trakasserier och vi

är glada och stolta för stämningen på arbetsplatsen, berättar verksamhetsledarna.

Verksamheten har en väldigt blandad grupp med både män och kvinnor, yngre

och äldre, svenskar och invandrare. Alla som är anställda har sina arbetsuppgifter

och är specialiserade, men en viss rotation förekommer, i synnerhet om det är stora

och/eller snabba jobb som måste bli klara.

Det som är lite speciellt med detta sociala företag är att det är organiserat som en

ideell förening som är helägare till ett aktiebolag, där den kommersiella verksamheten

äger rum. Bolaget har dock ingen större likviditet och det egna kapitalet

består huvudsakligen av maskiner, fordon m m till ett värde av några miljoner

kronor. Verksamheten drivs inte med vinstintresse och den ideella föreningen har

fått skjuta till pengar för att klara verksamheten det senaste året. I den ideella föreningen

sitter det personer som är anställda i företaget. Styrelsen fattar beslut i

större frågor men mycket är delegerat till verksamhetsledaren.

119


Överlag är lönerna mycket låga i verksamheten. Ingångslönerna ligger runt 16 000

kronor i månaden och även verksamhetsledarna har även för att vara ett socialt

företag mycket låga löner.

Till det svåraste i verksamheten hör att ha en professionell verksamhet eftersom

alla som kommer till verksamheten har sina speciella behov. Det skulle också

behövas en personalkonsulent, kurator eller liknande som skulle kunna lägga ner

mer tid att hjälpa anställda och deltagare med den problematik m.m. som kan förekomma.

Det handlar om skuldsaneringar, sociala problem m.m. Som arbetsmarknaden

ser ut är det också svårt att slussa ut folk till andra jobb. Samtidigt ger

verksamheten mycket tillbaka i form av uppskattning för att man kan erbjuda arbete

och för många är det en fråga på ”liv och död”, berättar verksamhetsledarna.

När man besöker verksamheten slås man av att det sjuder av aktivitet i de mycket

stora lokalerna och det förefaller vara en livligt besökt butik. Redan innan butiken

öppnat hänger ett 10-tal personer på låset den aktuella besöksdagen. Här finns

starkt socialt och värdegrundsbaserat engagemang, kreativitet i kombination med

envishet och uthållighet som gör att verksamheten med stor sannolikhet kommer

att överleva fler motgångar och kan se fram mot kommande framgångar. Det finns

också gott om tankar vad som kan komma att utvecklas i framtiden. Tankar finns

t.ex. på att starta en restaurang i en stadsdel i Linköping. Eventuellt kan det bli

aktuellt med en etablering i Norrköping. Det handlar om att hitta rätt personal,

berättar verksamhetsledarna. Man skulle vidare kunna svara för matleveranser

från sina restauranger till äldre och funktionshindrade, men det har inte varit möjligt

att få till avtal med kommunen ännu.

HSO – Handikappföreningarna i Östergötland

HSO – Handikappföreningarna i Östergötland är ett exempel på en förening som

verkar inom den sociala ekonomin och som är medlem både i Coompanion och i

Se Upp. Det centrala kansliet i Linköping har en handfull anställda och det finns

också enskilda föreningar som har anställda, berättar ombudsman Jan-Erik Asp.

Inom HSO-organisationen finns det 36 medlemsföreningar och ca 22 000 medlemmar

(2009).

Tar man med dem som arbetar inom Östergötlands länsavdelningar, lokalavdelningar

och kommittéer, Östergötlands Handikappidrottsförbund samt de lokala

handikappidrottsförbunden i Linköping, Norrköping och Mjölby så arbetar summa

52 personer i regionen, varav 35 personer i Linköping, 14 anställda i Norrköping

och en vardera i Mjölby, Finspång och Motala,. Samtliga personer är anställda

med lönebidrag. De flesta jobbar deltid med varierande sysselsättningsgrader,

endast 11 personer arbetar heltid.

Enligt Jan-Erik Asp skulle även handikapprörelsen ha behov av att anställa ytterligare

ett antal personer, kanske 50 % fler än idag eller ca 25 nya tjänster om man

kan erhålla mer anslag från landsting och kommuner.

Därutöver finns det massor av organisationer som bedriver verksamhet med eller

utan anställda. Till exempel har den internationella organisationen Röda Korset

har ett fåtal anställda i regionen, men desto fler volontärer som jobbar i verksamheten.

Bara i Linköping är ca 4 000 medlemmar i Röda Korset.

120


Vi kan konstatera att det finns många andra aktörer inom sociala ekonomin bedriver

också verksamheter med både anställda och ideellt verkande medlemmar samt

deltagare i arbetsmarknadsverksamhet.

4.6 Samhall AB i östgötaregionen

I tidigare kapitel har delar av den tidigare statliga utredningen om Samhall och

dess framtid beskrivits. Samhall har ett samhällsuppdrag som handlar om att utveckla

personer med funktionsnedsättning via arbete. Det ska ske genom att företaget

producerar efterfrågade varor och tjänster på en konkurrensutsatt marknad.

Samhall beskriver att de som jobbar inom företaget ska få arbetsuppgifter som

motsvarar de som utförs på den övriga arbetsmarknaden. Därigenom ska medarbetare

rustas på olika sätt med kompetens, självförtroende och i bästa fall ska det

leda till att medarbetarna får möjlighet att lämna Samhall och övergå till en anställning

på ett annat företag. Det sker också – under 2009 lämnade över 1 000

medarbetare Samhall för att gå vidare till andra arbetsgivare. Det möter statens

mål på fem procents övergång (resultatet var 5,4 procent år 2009). Men medarbetarna

har också rätt att utnyttja en möjlighet att återgå till Samhall. Nästan hälften

av dem som lämnade Samhall 2008 återkom till företaget under 2009.

Antalet arbetade timmar under 2009 uppgick till 24,6 miljoner timmar, vilket omräknat

till tjänster blir drygt 19 000 medarbetare i vad Samhall kallar kärnuppdraget,

vilket var en liten minskning i förhållande till 2008. S k direktanställda uppgick

till 1 252. Till detta tillkommer knappt 200 personer med 75 % sjukersättning

och vid årsskiftet fanns 773 personer i praktik inom jobb- och utvecklingsgarantin.

Totalt handlar det således om drygt 21 000 personer. Enligt årsredovisningen

för år 2009 har Samhall haft problem med bristande arbetsuppgifter för så många

som mellan 2 500 till 3 000 personer. Man har därför satt in omfattande utvecklingsinsatser

för de anställda för att göra dem mer anställningsbara i en högkonjunktur.

Intäkterna i Samhall kommer från två håll; dels har man en merkostnadsersättning

från staten för sitt samhällsuppdrag, dels har man intäkter från försäljning av varor

och tjänster. Staten är helägare av företaget och har krav på lönsamhet. 2009 gjorde

Samhall en förlust på drygt 40 miljoner kronor efter finansiella poster.

Historiskt sett har legotillverkningen dominerat Samhall, men från 1990-talet och

framåt har det blivit allt mer tjänsteproduktion. Man har fortfarande olika former

av industriell produktion, men tjänsteverksamheten ökar inom t ex städning, fastighetsservice,

äldreservice, bemanning m m.

Samhalls verksamhet är uppdelad i åtta regioner, med verksamhet på ca 250 orter

i landet. Region Linköping omfattar förutom Östergötland även Gotland, Södermanland

och Örebro län. I Östergötland knyts verksamheten organisatoriskt till

Norrköping respektive Linköping. Man kan säga att verksamheten utgår från dessa

noder kallade arbetsområden. Men det finns ingenting som hindrar att vi är

verksamma på alla orter i Östergötland, berättar personalchef Pernilla Elving. Det

som är viktigt är att uppdragen ger bra affärer, d v s ger ekonomiska resultat och

arbetsuppgifter som matchar våra medarbetares kompetens och förmåga, fortsätter

Elving. Av berättelsen framgår att Samhall i regionen följer ungefär samma utveckling

som i länet. De tidigare stora produktionsverkstäderna med 100-tals an-

121


ställda är borta. Idag är det få lokaler som ägs av Samhall och det är desto fler

verksamheter som är inbyggda hos de kunder som Samhall utför uppdrag hos.

Idag utförs således det mesta arbetet ute hos kund men viss produktion sker också

på produktionsenheterna. Verksamheten är marknadsstyrd och det har betytt att

många uppdrag har försvunnit i lågkonjunkturen under 2009. Det har i sin tur

medfört problem för Samhall, som inte säger upp medarbetare med funktionsnedsättning.

Företaget får tillbaka medarbetare som arbetat hos kunder till lokaler

som inte är anpassade storleksmässigt samtidigt som det inte finns tillräckligt med

arbetsuppgifter. Även i regionen har kompetensutvecklingsinsatser gjorts under

det senaste året.

Tidigare har legotillverkning t ex paketering varit en stor verksamhet t ex vid enheterna

i Mjölby och Valdemarsvik med flera orter. Exempelvis i Valdemarsvik

gjorde man mycket arbete åt IKEA och det arbetet har nu IKEA lagt ut på andra

producenter. Det betyder att man tvingats krympa verksamheten där.

Samhall har egna säljare, men det är generellt svårt att hitta långsiktiga och bra

legojobb till medarbetarna. Det är jättesvårt, säger Pernilla Elving. Samtidigt kan

det skilja en del mellan orterna när det gäller möjligheter att komma in på mindre

företag. En del av verksamheten som Samhall haft ett tag är paketering åt Cloetta.

Det som vuxit kraftigt de senaste åren är tjänsteproduktionen och inte minst inom

lokalvårdsområdet. Man utför kontorsstädning, trappstädning och butiksstädning.

Det går att göra anpassningar av arbetsuppgifterna även inom lokalvården. Vissa

nationella uppdrag finns t ex när det gäller städning åt Max Restauranger i hela

Sverige. Man har uppdrag åt andra som t ex Polismyndigheten i Linköping.

Samhall samarbetar även med Arbetsförmedlingen. Det är Arbetsförmedlingen

som anvisar arbetslösa personer till Samhallanställning. Samarbetet är också viktigt

när det gäller att nå målet avseende arbete hos andra arbetsgivare efter Samhallanställning.

Samhall har även tittat på kommunernas LSS-verksamhet. Det

finns regelverk som hindrar att vi byter personer, annars finns det personer inom

LSS-verksamheten som har större arbetsförmåga än vad några av våra anställda

har, fortsätter Elving, som kunde få det bättre i kommunernas verksamheter.

Det kan finnas ett visst konkurrensförhållande mellan Samhall och sociala företag,

framgår av samtalet. Båda parter letar efter liknande uppgifter åt sina medarbetare.

Ett samarbete och en plattform för dialog med den sociala ekonomins företrädare

kan därför behövas i framtiden.

Verksamheten i Arbetsområde Norrköping omfattar 544 000 timmar på årsbasis

och antalet anställda med funktionsnedsättning är i dagsläget 435 medarbetare.

Motsvarande siffror för Arbetsområde Linköping är 572 000 timmar och 483

medarbetare.

Tabellen illustrerar förändringarna från mer traditionell produktion till mer tjänster

och inbyggd verksamhet (IV).

122


Tabell 12. Förändringar inom Samhall AB (avser hela Region Linköping)

Mål …

jan-09

jan-07

jan-05

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90%100%

4.7 Sammanfattning

Omfattningen av den sociala ekonomin är mycket stor i Europa. För några år sedan

uppskattade man antalet anställda till strax under 12 miljoner personer. Det

finns också länder där den sociala ekonomin utgör ca 10 procent av all verksamhet.

I Sverige har vi än så länge en någon mer blygsam omfattning av den sociala

ekonomin. Motsvarande siffror för år 2006 i Sverige uppgick till knappt 250 000

anställda inom den sociala ekonomin. Mellan 5-6 procent av de anställda har således

arbete och försörjning inom den sociala ekonomin. Men inom den sociala

ekonomin finns det också gått om personer som arbetar ideellt och en hel del personer

som har någon inkomst från sektorn.

I Östergötland har PLUS genomfört en inventering under fjolåret som visar på att

drygt 28 000 personer under år 2007 hade någon form av inkomst från den sociala

ekonomin. Över 2 000 företag tillhör begreppsmässigt den sociala ekonomin. I

detta ingår en rad olika verksamheter som bostadsrättsföreningar, ekonomiska

föreningar, ideella föreningar, sparbanker och ömsesidiga försäkringsbolag m.fl.

Närmare 1,3 miljarder kronor utbetalades till personer verksamma i dessa föreningar

och företag. Räknar vi om det till tjänster med en nettolön på 25 000 kronor

i månader motsvarar det 3 000 heltidsanställningar. Antalet ekonomiska föreningar

som driver näringsverksamhet uppgår till drygt 320 stycken.

En bild från östgötaidrotten ger vid handen att de mellan 8-900 unika föreningar

som finns i länet har förmodligen mellan 300-350 anställda. Siffrorna är lite osäkra

då det inte finns någon tillgänglig statistik. Men företrädare för östgötaidrotten

uppskattar att det finns ett relativt stort behov av att öka antalet anställda, om föreningslivet

bara för hjälp med att lösa finansieringsfrågorna. Behoven ökar till

följd av ett minskande antal eldsjälar som är beredda att lägga ner sin fritid på

föreningslivet. Däremot finns det fortfarande många som kan tänka sig att ”hjälpa

till”. Men bedömningen är att det kan bli en negativ föreningsutveckling om inte

föreningarna får hjälp med att få till fler anställningar. Bidrag och bidragssystem

är mycket centrala för idrottsrörelsens utveckling!

123

Produktion

Tjänster

IV


Också när det gäller trossamfund bedrivs en omfattande verksamhet. Vi har valt

att spegla det i rapporten med exemplet Stadsmissionen i Linköping. En mycket

stor verksamhet har under ett antal år byggts upp och kan på sikt komma att bli ett

arbetsintegrerande socialt företag som är en egen juridisk person. Tillsvidare är

verksamheten organiserad i olika verksamheter som erbjuder SFI-studier, arbete,

arbetsträning och praktik. Inom Stadsmissionen finns 110 praktikplatser, ett 25-tal

utvecklingsanställningar och 29 har anställning för att bedriva verksamheten i

framför allt det som döpts till Vär(l)dshuset.

Ett arbetsintegrerande socialt företag ska uppfylla kriterierna i den definition som

vi beskrivit i kapitel 2. I korthet handlar det om att företaget har som övergripande

ändamål att integrera människor som har stora svårigheter att få och/eller behålla

ett arbete, i arbete och samhälle. Medarbetarna ska äga företaget eller på annat sätt

vara garanterad delaktighet och den vinst som uppstår sak återinvesteras i den

egna verksamheten. Dessutom ska företaget vara fristående från offentlig sektor.

Våren 2010 uppfyller 11 företag huvudsakligen kriterierna. Vi har valt att berätta

om vart och ett av dem. Det rör sig om ett sextiotal anställda i företagen och med

deltagare så uppgår det till över 170 personer. Fler företag är dessutom på gång

och potentialen att öka antalet företag och därmed anställda och deltagare bedöms

som mycket god. Det krävs dock i de allra flesta fall en lång tid att få företag att

stå på egna ben, så på det sättet skiljer sig inte arbetsintegrerande sociala företag

från övriga nystartade företag. Östergötland har ca 5 procent av de arbetsintegrerande

sociala företagen i Sverige (totalt 210 företag i februari 2010).

Både i länet och i övriga landet har ett antal arbetsintegrerande sociala företag

”kommit och gått”. Erfarenheterna från de företag som lagts ner ger viktiga lärdomar

att ta med sig när regionen nu avser att försöka utveckla förutsättningarna

för de arbetsintegrerande sociala företagen. Kompetens att driva företag är oerhört

centralt. Företagen måste ju tjäna pengar för att överleva och då är affärsverksamheten

lika central som hur man tar hand om anställda och deltagare. Relationerna

till det offentliga och inte minst kommunerna är mycket viktiga för företagen.

Därigenom är man också känslig för byten av personer på nyckelpositioner. Arbetsintegrerande

sociala företag ska vara fristående från offentlig verksamhet,

men mycket få företag är helt oberoende. Det finns i allmänhet uppdrag som företagen

gör åt kommunerna. Det är viktigt att få till bra avtal. Information till andra

företag och branschorganisationer samt fackliga organisationer är också viktigt att

upprätthålla. Ytterligare ett område är oerhört centralt och det är finansieringsfrågorna

och inte minst likviditetsaspekterna. Många företag måste investera och

soliditeten är normalt sett låg i arbetsintegrerande sociala företag.

En viktig ingrediens för att ambitionerna med ett ökat antal anställda och deltagare

i arbetsintegrerande sociala företag ska infrias är att det finns samverkans- och

stödstrukturer regionalt och nationellt. I Östergötland finns det en hel del redan

t ex Se UPP, Coompanion, Kooptjänst, PLUS, nätverk för företagen och Serus.

Det som saknas är möjligheter till finansiellt stöd, en kontinuerlig dialog mellan

företrädare för sociala ekonomin och övriga aktörer, främst inom offentlig sektor.

Forskning och kunskapsutveckling kan också bli mer omfattande.

124


Under många, många år har Samhall AB bedrivit en bred verksamhet för personer

med funktionsnedsättning. Det senaste decenniet har förutsättningarna förändrats

och antalet anställda har minskat i alla delar av landet, så även i Östergötland. F n

har drygt 900 personer med funktionsnedsättning anställningar i länet. Samhall i

vår region har således ca 15 gånger fler anställda med någon form av funktionsnedsättning

än vad de arbetsintegrerande sociala företagen har. Räknar vi in deltagare

i de senare företagen är det ändå 4-5 gånger fler som ingår i Samhall.

Tendensen är dock att antalet minskar inom Samhall och ökar inom arbetsintegrerande

sociala företag. Det vore dock betydelsefullt om såväl företagen som Samhall

kunde öka antalet anställda och deltagare de kommande åren, då behoven är

mycket, mycket omfattande.

125


DEL 3:

ANALYSER

126


5 Analyser och fördjupande beskrivningar

Det här kapitlet kommer vi att göra fördjupande beskrivningar och analyser av en

rad områden som har bäring på den sociala ekonomin. Dels handlar det om att

beskriva och förklara varför det ser ut som det gör i Östergötland när det gäller

sysselsättning, arbetslöshet m.m. Dels handlar det om att fokusera på de arbetsintegrerande

sociala företagen i synnerhet och de förutsättningar som företagen lever

under.

Analyserna tar också sikte på att försöka beskriva vad som händer med arbetsmarknaden

i stort och hur detta påverkar situationen i Östergötland.

I slutet på kapitlet finns också presumtiva förslag samlade som är tänkt att ligga

till grund för diskussioner och dialoger i den fortsatta processen för att få fram

konkreta förslag till beslut, handlingar, förhållningssätt m m för att främja framväxten

av fler arbetstillfällen inom den sociala ekonomin i allmänhet och de arbetsintegrerande

sociala företagen i synnerhet.

En viktig del av analysen är att de kostnader som drabbar olika huvudmän är

mycket, mycket höga. Räknar vi ihop kostnaderna för sjuk- och aktivitetsersättningen,

arbetsförmedlingens kostnader för verksamheten och insatser, kommunernas

kostnader för socialbidrag m.m. och kostnader för vård, rättsväsende m.m.

som är relaterat till personer som finns i någon form utanförskap hamnar vi runt

10 miljarder kronor, vilket sannolikt är en lågt uppskattad siffra. Tar man hänsyn

till indirekta effekter i form av produktionsbortfall m m kan siffran bli dubbelt så

hög. Samhällsekonomiskt är det mycket viktigt att vi använder våra resurser rätt

och det finns stora vinster att finna socialt, ekonomiskt och inte minst i en förbättrad

folkhälsa.

Men vi börjar med en sammanställning av hur det såg ut 2009. Det gör vi med

hjälp av statistik från SCB där man sammanställt statistiken till helårsekvivalenter.

Det rör sig totalt sett om fler personer som går in och ut ur socialförsäkringar,

arbetsmarknadsåtgärder och ekonomiskt bistånd, men här är det omvandlat så det

motsvarar personer som har bidrag under hela året.

Under 2009 uppgick antalet östgötar i åldrarna 20-64 år till 247 961. Sammanlagt

fanns 42 373 helårsekvivalenter i de olika systemen fördelade enligt följande.

Tabell 13. Antal helårsekvivalenter i åldrarna 20-64 år som försörjdes med sociala

ersättningar och bidrag, Östergötlands län 2009

Kategori Antal helårsekvivalenter

Arbetslösa 6 323

Arbetsmarknadsåtgärder 7 419

Sjukpenning 4 489

Sjuk- o. aktivitetsersättning 19 274

Ekonomiskt bistånd 4 869

Totalt 42 373

127


Sett som andel av populationen i åldrarna 20-64 år motsvarar det över 17 procent.

Det är således en stor del av Östergötlands befolkning som försörjs via de offentliga

systemen. Här kan vi också peka på att antalet helårsekvivalenter som får

sjukpenning sjunkit mycket kraftigt det senaste decenniet. Under 2004-2005 var

motsvarande siffra närmare 53 000 östgötar (helårsekvivalenter) och den stora

förändringen har skett för gruppen med sjukpenning.

Antalet arbetslösa och i program har varierat över samma tidsperiod men varit på

en relativt hög nivå. Under våren 2010 var det fler män (55 %) än kvinnor arbetslösa

i Östergötland. Många ungdomar upp till och med 24 år var arbetslösa. I

gruppen 55-64 år var 16 procent arbetslösa, av de funktionshindrade var 15 procent

och av de utlandsfödda 25 procent arbetslösa. Ser man på motsvarande sätt

till andelen i gruppen utlandsfödda som var långtidsarbetslösa så uppgick det till

35 procent, funktionshindrade till 40 procent, ungdomar 22 procent och totalt sett

var andelen långtidsarbetslösa mellan 16-64 år hela 31 procent (siffror gäller våren

2010).

Situationen måste med andra ord beskrivas som allvarlig. Åtgärder behöver vidtas

och det krävs en rad olika åtgärder för att motverka effekterna av det som riskerar

att bli ett mycket stort utanförskap. Detta kan naturligtvis inte lösas utan ett långsiktigt,

uthålligt, strategiskt och sektorsövergripande arbete kombinerat med de

åtgärder som kan vidtas redan nu. Här behövs insatser från offentliga och privata

aktörer samt från alla det civila samhällets olika organisationer, föreningar etc.

Vi avser att återkomma med sådana förslag när utredningen/kartläggningen processats

färdigt under hösten 2010.

5.1 Statistik – sysselsatta, företag befolkning m.m.

Östergötland hade under 2009 över 124 000 sysselsatta i 26 238 företag, varav

26 104 företag var s k småföretag med mindre än 50 anställda. Till det kom drygt

9 600 sysselsatta i jordbruk och närmare 61 000 sysselsatta i offentlig verksamhet.

När det gäller hur många som var sysselsatta görs olika beräkningar t ex arbetskraftsundersökningarna

(AKU) som görs av SCB. Det finns felmarginaler i detta

sätt att beräkna sysselsättningen som uppgår till över 5 000 personer. Den siffra

som redovisades för kvartal 4 enligt AKU visade på att 195 900 östgötar i åldrarna

15-74 år var sysselsatta.

Under inledning av 1990-talet minskade antalet arbetstillfällen i regionen med

10 000, som vi tidigare beskrivit. Men från mitten av 1990-talet fram till och med

2007 ökade antalet förvärvsarbetande med cirka sju procent som en effekt av att

arbetsmarknaden förbättrats och dels p g a befolkningsökningen i de yrkesaktiva

åldrarna 94

. Samtliga branscher utom industrin och jordbruk, skogsbruk och fiske

ökade fram till den senaste nedgången under 2008. Största ökningen stod företagstjänster,

finansiell verksamhet för. Industrin har däremot minskat rejält sedan i

slutet av 1980-talet men är fortfarande den bransch som sysselsätter flest personer.

År 2007 arbetade ca 38 000 eller 20 procent inom industrin. Men den industriella

94

Befolkningen ökade från 403 011 år 1990 till 427 106 år 2009, d v s ca 24 000

invånare fler på 20 år

128


omdaningen är den främsta förklaringen till varför Östergötland under de senaste

åren ligger högre än rikets arbetslöshet 95 . Att industrin fortfarande dominerar avspeglas

även i yrkesstrukturen då exempelvis 10 respektive 9 procent av samtliga

anställda arbetade inom teknik och datavetenskap m.m. och inom hantverk inom

bygg och tillverkning. Den största yrkesgruppen var dock inom vård och omsorg

(med gymnasial kompetens) där cirka 23 000 eller 13 procent av de anställda arbetade.

Yrkesstrukturen i Östergötland, rapporterar SCB, är relativt lik den för

riket såtillvida att 49 procent arbetar inom yrken som kräver gymnasial utbildning

och 35 procent inom yrken som kräver eftergymnasial utbildning 96

.

Som tidigare refererats i rapporten finns det belägg för att det i genomsnitt nyskapas

ca 10 procent nya jobb varje år på den svenska arbetsmarknaden. Lika många

eller drygt 10 procent försvinner varje år. Ett normalår kan antalet personer som

lämnar en anställning skattas till mellan 20-25 procent och det omsätts således

många hundra tusen jobb varje år 97

. Uppskattningsvis handlar det om 900 000

byten per år. Det betyder ju att många får chansen att byta jobb varje år och att det

finns en stor dynamik på arbetsmarknaden. Samtidigt känner vi till att 2/3 av alla

jobb rekryteras via informella kanaler, vilket innebär att kontakter, referenser och

nätverk blir allt viktigare för den som ska ha ett nytt jobb. Arbetsmarknadsforskningen

pekar bland annat på detta som en möjlig förklaring till att färre med utländsk

bakgrund har sysselsättning.

Diagram 1. Länens befolkningsöverskott, promille av befolkningen 2000-2009

Stockholm

Uppsala

Halland

Västra Götaland

Skåne

Jönköping

Västerbotten

Östergötland

Kronoberg

Västmanland

Södermanland

Örebro

Blekinge

Norrbotten

Gotland

Jämtland

Dalarna

Värmland

Västernorrland

Gävleborg

Kalmar

-4 -3 -2 -1 0 1 2 3 4 5 6

Befolkningen uppgick vid årsskiftet 2009/2010 till 427 106 personer. Befolkningen

ökade med närmare 4 000 invånare under fjolåret, men födelseöverskottet

stannade på 578 så vi kan konstatera att det var flyttningsnettot som drog upp invånarantalet.

Flyttningar gentemot utlandet som stod för nästan 3 000 av befolkningsökningen.

95 AF: Arbetsmarknadsprognos för Östergötlands län 2010 och 2011

96 SCB:s rapport: Information om utbildning och arbetsmarknad 2010:1 Länens

arbetsmarknad – befolkning, näringsliv, yrken och framtida pensionsavgångar

97 Arbetsförmedlingens rapport från juni 2010: Arbetsmarknadsrapport 2010

129

Källa: SCB


Ser vi på det senaste decenniets utveckling enligt diagrammet ovan så har födelseöverskottet

nätt och jämnt balanserat på ”rätt sida”, men vi har en lägre befolkningstillväxt

än storstadslänen och Uppsala sett till de senaste 10 åren. Motsvarande

siffror för de senaste tio årens invandraröverskott i länen placerar Östergötland

på en delad 13: e plats med drygt 3 promille av befolkningen.

Även om halva generationsväxlingen är avklarad för personer födda på 1940-talet

vet vi att det fortfarande är stora kullar som når 65 års ålder de kommande åren.

Östergötland tillhör dock inte de län som har den största andelen avgångar i förhållande

till befolkningen. Generationsväxlingen kommer att slå olika hårt mot

olika län och olika kommuner. Om man väger samman ut- och inträden i arbetsför

ålder kommer enbart storstadslänen och Uppsala att öka antalet personer i åldern

18-64 år fram till år 2025 98

. Men på kort sikt kommer antalet personer i arbetskraften

att öka med 1 900 personer till och med år 2011.

Andelen anställda som var 55 år eller äldre och som kan förväntas gå i pension

från 2008 fram till år 2017 var cirka 40 000 eller 22 procent av samtliga anställda

99

. SCB:s redovisning visar att i många yrkesgrupper var det minst en fjärdedel

som var 55 år eller äldre och SCB fortsätter: ”Andelen äldre var högst inom yrkesgrupperna

ledningsarbete, ekonomer, jurister, säljare m.fl. samt övriga yrken

som kräver eftergymnasial utbildning. Cirka 28-31 procent väntas gå i pension

inom en tioårsperiod, något högre andelar än för riket”.

En väg att dämpa effekten av minskningen av personer i arbetsför ålder är att integrationen

på arbetsmarknaden av utrikesfödda förbättras. (Det gäller naturligtvis

även andra grupper som har svårt på arbetsmarknaden som kortutbildade, funktionshindrade

med nedsatt arbetsförmåga och ungdomar). De utrikesfödda utgör

en stor potential och kan spela en avgörande roll för den ekonomiska utvecklingen.

Om vi tar exemplet utrikesfödda mellan 16-64 år som var arbetslösa eller i

program i april månad i Östergötland, så uppgick antalet till närmare 5 500 personer.

Arbetsförmedlingen konstaterar att för en del av de utrikes födda krävs kraftfulla

utbildningssatsningar för att förstärka deras möjlighet att få ett arbete.

Från Arbetsförmedlingens rapport om generationsväxlingen m.m. hämtar vi nedanstående

illustration till hur det ser ut med andelen 18-64 åringar inom länens

befolkning. Som framgår kommer inte Östergötland att nå riksgenomsnittet på

57,5 procent år 2025. Men det som är tydligast är att andelen sjunker från ca 61

procent till ca 57 procent de kommande åren fram till år 2025.

Åldersstrukturen i Östergötland skiljer sig något från riket då en större andel befinner

sig runt 20 år och en mindre andel i åldrarna 30-40 år. Ser vi till migrationen

i länet inom olika åldersgrupper de senaste tio åren så har regionen haft en

större inflyttning än utflyttning i åldrarna 20-34 år och en större utflyttning än

inflyttning i åldrarna 50-64 år 100

.

98

Arbetsförmedlingens rapport URA 2010:1 Generationsväxlingen och regionernas

befolkning

99

SCB:s rapport: Information om utbildning och arbetsmarknad 2010:1 Länens

arbetsmarknad – befolkning, näringsliv, yrken och framtida pensionsavgångar

100

SCB:s rapport 2010:1 enligt ovanstående referens

130


Diagram 2. Andel 18-64 år i befolkningen år 2008 och 2025

Stockholm

Uppsala

Västra Götaland

Skåne

Västerbotten

Östergötland

Gotland

Örebro

Norrbotten

Västmanland

Kronoberg

Gävleborg

Jämtland

Jönköping

Värmland

Södermanland

Halland

Blekinge

Dalarna

Västernorrland

Kalmar

2008

50 52 54 56 58 60 62 64

Kan man dra några slutsatser av ovanstående fakta och resonemang?

Några sammanfattande slutsatser blir:

− Östergötland har en relativt stor generationsväxling kvar att göra när 40talistkullarna

fortsätter att gå i pension

− Många som går i pension tillhör välutbildad arbetskraft i yrken som kräver

eftergymnasial utbildning

− Utrikesfödda är en viktig grupp för att klara efterfrågan på arbetskraft

framöver

− Ett ökande antal inflyttande som är födda utrikes är också den grupp som

ger en befolkningstillväxt de kommande åren

− Av den totala befolkningen kommer relativt sett färre att tillhöra arbetskraften

i åldrarna 18-64 år, och fler finns i övriga åldrar. Den s.k. försörjningskvoten

försämras

− Kompetensfrågorna blir avgörande för hur den tillgängliga arbetskraften

matchar efterfrågan (redan idag vet vi att det finns många företag som inte

hittar rätt kompetens)

− Det är inte troligt att generationsväxlingen i sig skapar balans på arbetsmarknaden,

d v s att jobben som kan bli lediga när personer går i pension

matchas inte automatiskt av dem som är arbetssökande

− Vi kan konstatera att det snarare är kompetensbrist än arbetskraftsbrist vi

går emot

5.2 Hållbar tillväxt i östgötaregionen

Det regionala utvecklingsprogrammet Östgötaregionen 2020 har i insatsprogrammet

för näringslivsutveckling utvecklat resonemang kring vad som behövs för att

131

2025

Källa: SCB

Riket 2008

Riket 2025


tillväxten ska accentueras. Ett sådant grundläggande resonemang rör behovet av

att regionen sammanfogas till en funktionell arbetsmarknadsregion och i detta är

en attraktiv storstadsregion med en stark kärna och ett livaktigt omland det som

behöver utvecklas. I insatsprogrammet beskrivs några utmaningar och önskade

satsningar enligt följande:

Tabell 14. Sammanställning av utmaningar och behov av satsningar inom näringslivsområdet

Regionens utmaningar bl a Satsningar behövs för att öka

Lågt nyföretagande

Få uppfinningar kommersialiseras

Få små företag växer

Tjänstesektors betydelse ökar

Fortsatta strukturomvandlingar

Brist på riskvilligt kapital i tidiga

skeden

Svagt företagsklimat

Svagt utvecklad besöksnäring

132

Andelen i samhället med en positiv

syn på företag och företagande

Nyföretagande

Antalet kommersialiserade idéer

Tillväxten i etablerade företag

Internationaliseringen

Tillgången på riskvilligt kapital i

tidiga skeden

Attraktiviteten

Sedan det regionala utvecklingsprogrammet antagits har det kommit fler rapporter

som förtydligar bilden av den ekonomiska utvecklingen i Östergötland. Några av

dessa rapporter och förmedlade bilder återges nedan.

Den ekonomiska tillbakagången de senaste åren har drabbat Östergötland relativt

sett mindre hårt än andra regioner utan att för den skull hävda att inte Östergötland

drabbats. Det finns flera kommuner i Östergötland där arbetslösheten inte

ökade speciellt mycket under 2009. Östergötland har tillsammans med Uppsala,

Stockholm och Västernorrland, i jämförelse med nedgången 1992, klarat sig bättre

än andra regioner. Men Västernorrland och Östergötland hade å andra sidan

mycket omfattande varsel och neddragningar i förhållande till sin befolkning under

år 1992 101 . Ändå har Östergötland en hög arbetslöshet och låg sysselsättningsgrad

som vi tidigare beskrivit. Ekonomifakta 102

rangordnar Östergötland som

tredje sämsta län när det gäller arbetslöshet. Men även omställningen från de

branscher med låg tillväxt till branscher med större tillväxt har gått trögare i Östergötland

och även matchningsprocessen förefaller vara svag i regionen, som

kommer att framgå av nedan redovisade rapporter.

I en studie 103

som gjordes av Hans Tapper för Regionförbundet Östsams räkning

studerades den ekonomiska utvecklingen i Östergötland och jämfördes med sju

andra regioner däribland de tre storstadsområdena och Örebro, Umeå, Jönköping

och Västerås. Den studerade perioden var mellan 1990 till och med 2007. Vad

som framkom var att Östergötland jämfört med de allra flesta andra regioner haft

en betydligt svagare ekonomisk utveckling när man jämfört statistik för lönesummor

och antalet sysselsatta. Om Östergötland t ex hade haft samma utveckling

som Stockholm skulle lönesumman varit nästan 20 miljarder kronor högre och

101

Källa: Sveriges Nya Geografi 2009

102

Ekonomifakta, statistik för år 2009

103

Östergötlands ekonomiska utveckling 1990-2007, Hans Tapper februari 2010


jämfört med riket skulle tillväxten i lönesumman ha ökat nästan 20 procent mer

under den mätta perioden. Sysselsättningsutvecklingen har också varit direkt svag

med drygt 10 000 färre sysselsatta 2007 i jämförelse med år 1990 och det är den

största minskningen av alla jämförda regioner. Sysselsättningen i storstadsregionerna

har vuxit med 170 000 arbetstillfällen.

Orsakerna till att Östergötland hävdat sig sämre än andra jämförbara regioner är

bland annat att bidragen till förändringar i lönesumman till 60 procent kommit

från branscher som krympt. Med undantag från Västerås ligger motsvarande andelar

från krympande branscher på under 50 procent. Bidragen från nya och växande

branscher är mindre för Östergötlands del. Slutsatser av studien är att den svaga

tillväxten och den minskande sysselsättningen i huvudsak berott på en svag tillväxt

i företagen och inte på regionens branschstruktur. I en kommentar i rapporten

framhåller Regionförbundet: ”Mot bakgrund av att Östergötland är det län i landet

som har den största andel av högteknologiska företag och den fjärde största

andelen kunskapsintensiva företag är det både förvånande och lite paradoxalt att

regionens näringsliv har haft en så förhållandevis svag sysselsättningstillväxt

inom de branschområden som på nationell nivå ökar sin andel av landets syssel-

sättning 104

”. De goda förutsättningarna till trots så har inte näringslivet i Öster-

götland klarat omställningen från krympande branscher till nya, mer expansiva

områden lika bra som t ex Örebro och Jönköping.

Hög arbetslöshet, låg sysselsättningsgrad och sämre tillväxt jämfört med andra

regioner är tydliga utmaningar för regionen. Ett fjärde utvecklingsområde är att

matchningsprocessen på den svenska arbetsmarknaden verkar utfall till Östergötlands

nackdel. I en studie av Ted Aranki och Mårten Löf 105

visade sig matchningseffektiviteten

vara lägre i Östergötland än i andra regioner. Innebörden är att

de som är arbetssökande och de vakanser som uppträder på arbetsmarknaden inte

stämmer överens. Notabelt är att matchningseffektiviteten är låg även för de tre

storstadsregionerna. Författarna skriver: ”En förklaring till detta resultat skulle

kunna vara att de nya arbeten som växer fram (efterfrågas) i mer tätbefolkade

(expanderande) regioner är av en annan karaktär än de kunskaper som bjuds ut i

dessa regioner.” Andra mindre tätbefolkade regioner vara mer homogena i sammansättningen

av arbetskraftsutbudet och arbetskraftsefterfrågan och kan därför

uppnå en bättre överensstämmelse. Det gör som framgår av diagrammet när det

gäller t ex Jämtland, Gotland och Dalarna.

104

Regionförbundet Östsam och Hans Tapper: Östergötlands ekonomiska utveckling

1990-2007 s. 18

105

Matchningsprocessen på den svenska arbetsmarknaden: En regional analys

– Ted Aranki och Mårten Löf, publicerad av Riksbanken i Penning- och valutapolitik

nummer 1, 2008

133


Diagram 3 a. Regionala skillnader i matchningseffektivitet 1992-2007 (Aranki &

Löf)

Diagram 3 b. Regionala skillnader i matchningseffektivitet kvartal 4/2009 och

1/2010 relaterat till arbetslöshet kvartal 4 2009 106

Procent

Den bristande matchningseffekten har Regionförbundet pekat på tidigare i beskrivningar

av vilka utbildningar och insatser i övrigt som behövs i Östergötland.

Det finns också varierande framgångar när det gäller att få personer att starta nya

företag i regionen. En indikation får vi när vi studerar Nyföretagarbarometern för

år 2009 107

för landets kommuner. Förutom Vadstena, som kommer på 15:e plats,

är det ingen östgötakommun bland de 100 först placerade kommunerna och i t ex

Motala, som drabbats hårt av varsel och uppsägningar, kommer man först på delad

188:e plats. Åtta av tretton östgötakommuner ligger på den undre halvan när

man rankar alla 290 kommunerna.

106

Materialet erhållet från Regionförbundet Östsam och bygger på en enkät som

Svenskt Näringsliv genomfört

107

Källa: NyföretagarCentrum Jobs and Society Nyföretagarbarometern 2009

134


Diagram 4. Nyföretagande – antal per 1000 invånare 108

14

12

10

8

6

4

1980 1991 1994 1997 2000 2003 2006 2009

Nu är det ju inte hur många företag som startar som är det mest intressanta utan

företagens överlevnads- och växtpotential. Studerar vi istället småföretagarbarometern

109

visar det sig att vart fjärde företag är beredda att anställa inom ett år.

Det skulle kunna skapa omkring flera tusen arbeten och företagen förutspår en

markant uppgång under den närmaste 12-månadersperioden. Antalet småföretag,

dvs. företag med mindre än 50 anställda, uppgår till drygt 26 000 i Östergötland

och av dem är hälften enmansföretag. Inom industrisektorn är man lite mer optimistisk

än i tjänstesektorn när det gäller ökad sysselsättning, trots att kapacitetsutnyttjandet

inte är högre än ca 50 procent i de bägge sektorerna. 72 procent (samma

som riksgenomsnittet) av Östergötlands småföretag uppger i undersökningen

att det finns goda expansionsutsikter på sikt.

Sett till de samlade ansträngningar som gjorts från aktörer som kommuner, landsting,

Regionförbundet, länsstyrelsen, ESF (Europeiska socialfonderna), näringslivet

och dess branschorganisationer m fl så kan det tyckas som relativt liten förändring

åstadkommits när det gäller utvecklingen av tillväxten i regionen. Samtidigt

har vi konstaterat att det skett en förändring och att det förmodligen – allting

annat lika – skulle ha varit sämre förutsättningar om inte all projektverksamhet

genomförts. Satsningar har gjorts på ungas företagande, kvinnors företagande,

företagande inom besöksnäringar och mycket annat som syftat till att stimulera

tillväxten. Bruttoregionprodukten (BRP) steg också mellan åren 2002 till och med

2007 från ca 98 miljarder till närmare 120 miljarder 110

, vilket motsvarar 3,7 procents

årlig BRP-tillväxt. Som framgår av tabellen nedan motsvarar detta den ungefärliga

årliga utvecklingen över en längre period, men de årliga förändringarna

varierar, ibland mycket år från år. Perioden 2002-2007 svarade tjänstesektorn för

en betydligt större del av tillväxten än tillverknings- och varusektorn. Jämför vi

vad ökningen i miljarder betyder i ökat antal arbetstillfällen så kan vi konstatera

att antalet sysselsatta endast ökade med 4,2 procent under motsvarande period.

Om det fanns ett linjärt samband mellan tillväxtökningen och ökning i antal sysselsatta

och om vi räknar med att det skulle gå minst 2 heltidsarbetstillfällen per

108

Källa: Ekonomifakta, 2010-05-19

109

Småföretagarbarometern Östergötlands län våren 2010, se www.foretagarna.se

110

SCB:s Regionalräkenskaperna Bruttoregionprodukt (BRP) per län (NUTS-

3) och 4 branschgrupper

135

Sverigemedel

Östergötlands län

År


miljon, skulle i så fall indikera om vi tar hänsyn till inflation att nettoökningen

runt 10 miljarders ökning borde motsvara 20 000 jobb, men så ser det ju inte ut!

Diagram 5. Bruttoregionprodukten för Östergötland år 1994-2006

14,0

12,0

10,0

8,0

6,0

4,0

2,0

0,0

-2,0

-4,0

-6,0

1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006

Den strukturomvandling som pågått under de senaste decennierna har påverkat

sysselsättningen negativt i Östergötland, trots en årlig tillväxt. Det rör sig till delar

om en s k jobless growth där jobben inte automatiskt ökar vid tillväxt. Genom

rationaliseringar, bättre kapacitetsutnyttjande, investeringar i ny teknik och sammanslagningar

av verksamheter skapas tillväxt emellanåt utan att behovet av arbetskraft

ökar. Lägg därtill att offentlig sektor successivt fått allt svårare att finansiera

välfärdstjänster och under de senaste åren har både landstinget och kommunerna

tvingats göra neddragningar även när det gäller tjänster.

Som vi nämnt inledningsvis försvinner årligen ca 10 procent av alla jobb och lika

många nyskapas.

Nu gör flera aktörer t ex regeringen i vårpropositionen (2009/2010:100 s. 143)

och SKL, bedömningen att det kan dröja innan sysselsättningen ökar i och med att

företagen har mycket outnyttjad kapacitet. Så om det stämmer kommer tillväxten

att öka utan att antalet jobb ökar i samma utsträckning på kort sikt. Arbetsförmedlingen

beskriver i sin rapport från juni 2010 att arbetsmarknadsläget stadigt förbättras

och att antalet sysselsatta kommer att öka med 78.000 personer till slutet

på 2011 111

och att nedgången i sysselsättning 2008-2009 då kommer att vara raderad.

Som framgår av nästkommande diagram så är det inte bara nyföretagandet där

Östergötland inte når upp till riksgenomsnittet. Tendensen är inte att gapet mellan

Sverigesnittet och Östergötland minskar, snarare tvärtom.

År

111

AF:s prognos för år 2010 och 2011, presenterad den 9 juni 2010. se

www.arbetsformedlingen.se

136


Diagram 6. Företagande per 1 000 invånare 112

32

30

28

26

24

22

20

1990 1993 1996 1999 2002 2005 2008

Sverige har många fördelar med en välutbildad befolkning, ett starkt näringsliv,

en bra offentlig förvaltning och vi tillhör ett av de mest innovativa länderna i världen.

Samtidigt har vi storföretag som har gamla anor, världens äldsta företagare

och några få storföretag som står för hälften av varuexporten 113

. Ett problem är att

vi inte lyckas omvandla vår innovativa förmåga till nya affärsidéer, nya företag

och ta vara på uppfinningar m m så att det skapas jobb. Ett annat problem är att

många småföretag inte vill växa.

Vilka är tillväxtbranscherna som kan förväntas skapa nya arbetstillfällen i framtiden?

Offentlig sektor

Det är naturligtvis möjligt att öka antalet tjänster inom offentlig sektor för att

möta växande behov inom vård och omsorg. Men för detta krävs antingen en tillväxt

som beror på att allt fler jobbar allt fler timmar alternativt att ny finansiering

tillförs sektorn. Sveriges Kommuner och Landsting har i flera rapporter 114 bedömt

att kommunernas verksamheter vuxit med en procent mer än vad som kan förklaras

av demografiska förändringar. SKL gör bedömningen att detta kommer att

fortsätta i även åren framöver, vilket gör det svårt att hålla tillbaka kommuners

och landstings kostnadsutveckling. Minskningen av antalet sysselsatta i svenska

kommuner uppgick under 2009 till 26 000 personer, men hälften av minskningen

härrör till offentligt finansierad verksamhet som överförts till privata utförare 115

.

SKL uppskattar sysselsättningsförändringarna som marginella under 2010.

På kort sikt kommer vi inte att få någon sysselsättningsökning inom kommuner

och landsting om inte ny finansiering tillförs. Regeringen gör bedömningen att

sysselsättningen stabiliseras under 2010 och att man först 2012 kan förvänta sig

ökningar inom denna sektor 116

. Arbetsförmedlingen i Östergötland pekar på det

112 Källa:

www.ekonomifakta.se, 2010-05-19

113 Se artikel av bl.a. Björn O Nilsson vd för Kungliga Ingenjörsvetenskapsakade-

mien m.fl. i GP 2 mars 2010

114 Se t.ex. Välfärdsmysteriet av Per-Lennart Börjesson eller Tjugo samtal om

välfärdens finansiering på sikt av Per Borg

115 SKL Ekonomirapporten – om kommunernas och landstingens ekonomi, maj

2010, s. 17 f.

116 Regeringens ekonomiska proposition 2009/2010:100, se sidan 151

137

År

Sverigemedel Östergötlands län


inte märks så mycket av optimism i denna sektor, jämfört med ökande optimism

inom andra sektorer. Det är fortsatta besparingar som gäller, enligt AF 117

.

En intressant utgångspunkt i många av studierna av offentliga sektorns framtida

finansiering är, som vi också varit inne på i kapitel 2, är att det i takt med att privatekonomin

blir allt bättre för många så växer förväntningarna på service från

den offentliga sektorn. Men det finns inte utrymme att tillgodose behoven om inte

mer finansiering tillförs på något sätt.

Tjänstesektorn i övrigt

I informations- och kunskapssamhället ställs allt större hopp till att de nya jobben

ska komma i tjänstesektorn i framtiden. Sedan den förra krisen i början av 1990talet

har också tjänstesektorn vuxit kraftigt. Prognoserna i inledningen av den senaste

krisen pekade på en kraftig minskning av antalet sysselsatta i tjänstesektorn i

hela landet, något som dock inte infriades utan istället ökade antalet sysselsatta 118

.

Nästan 2 miljoner jobbar inom sektorn privata tjänster och enligt AF:s undersökning

juni 2010 så är det den efterfrågan som ökat mest det senaste halvåret och det

var också här sysselsättningen ökade mycket starkt i förra konjunkturuppgången.

I Östergötland har grunden lagts för flera internationella och nationella tjänstekoncept

t ex Biltema och Stadium. Det är viktigt att utveckla förutsättningarna för

en fortsatt expansion av tjänstesektorn, som samtidigt är beroende av en rimligt

stor närmarknad. Globaliseringsrådets slutrapport lyfter fram tjänstesektorn men

pekar på att det är viktigt att vårda den starka exportindustrin som burit upp vårt

välstånd: ”Konststycket inför framtiden är att på alla sätt vårda den basen, samtidigt

som vi främjar en betydande expansion av tjänstesektorn. Huvudskälet att

också fokusera tjänstesektorn är att allt talar för att det är där de flesta nya jobben

kan tillkomma, men ett ytterligare skäl är att det något minskar vår sårbarhet

vid globala konjunkturnedgångar 119

”.

Industri och övriga sektorer

Industrin är som framgår ovan alltjämt väldigt viktig både för sysselsättningen

och för att slå vakt om exporten till utlandet. Samtidigt har sysselsättningen inom

industrin sjunkit kraftigt under lågkonjunkturen, där inte minst exportindustrin

drabbats hårt. Under 2009 försvann ca 110 000 jobb inom industrin i Sverige.

En del av jobben inom industrin kan förväntas komma tillbaka samtidigt som rationaliseringar

pågår som minskar behovet av arbetskraft. Sammanslagningar,

flytt av produktion, ny teknik nämns i AF:s rapport från juni 2010 120 . Samtidigt är

kapacitetsutnyttjandet lågt under 2010, vilket betyder att produktionsökningar kan

ske utan att fler personer behöver anställas i många företag. Regeringen tror därför

att sysselsättningen kommer att fortsätta att minska inom industrin under 2010.

Däremot är byggindustrin och handeln mer positiva till en ökad sysselsättning 121

.

117

AF: Arbetsmarknadsprognos för Östergötlands län 2010 och 2011: Ökad

optimism på arbetsmarknaden

118

Vårpropositionen 2009/2010:100 s. 36 f

119

Globaliseringsrådets slutrapport s. 15

120

AF: Regionala arbetsmarknadsutsikter, våren 2010. Ura 2010:4

121

Vårpropositionen 2009/2010:100 s. 118 f

138


Antalet anställda inom handeln kommer sannolikt att växa till följd av den starka

inhemska efterfrågan efter att ha minskat med ca 12 000 under år 2009. Enligt

AF:s rapport planerar verkstadsindustrin för nyanställningar efter sommaren 2010

och byggföretagen tror också på en ökande efterfrågan.

En del som kan ha potential för en ökad sysselsättning är besöksnäringarna och

turismen. Ett område som varit uppe till diskussion är omställningen till grön produktion.

På nationell nivå uppskattar Miljörapporten nr 3/2009 att 51 900 nya

jobb kan tillkomma inom olika delar av industrin t ex 12 000 nya jobb inom vindkraftsindustrin,

inom biogas 7 400 nya jobb och inom kraftindustrin 7 000 nya

jobb.

Arbetsförmedlingen spår i mitten av juni 2010 att arbetslösheten kommer att sjunka

till 6,9 procent när vi är framme vid sista kvartalet 2011.

Kim Möller från Oxford Research pekade vid en konferens anordnad av Regionförbundet

Östsam i april 2010 på att enklare produktion inom industrin som bearbetning

och montering kommer att exporteras till andra länder, företrädesvis utanför

Europa och att det kommer att handla om att tillverka varor med högt förädlingsvärde.

Det är fråga om en kunskapsdriven utveckling med fler kunskapsintensiva

verksamheter som är kopplade till forskning och utveckling. Vissa sektorer

tillför större värde till BNP än andra, men sektorerna tillför i varierande grad

mer sysselsättning t ex finansiella tjänster tillför ett större värde än vad det bidrar

med i andel av sysselsättningen. Distribution och handel tillförde 2006 det största

sammanlagda värdet och har också den största andelen anställda på ca 15 %.

De historiska trenderna pekar på en fortsatt utveckling av antalet sysselsatta inom

tjänstesektorn medan industrisektorns andel av sysselsättningen fortsätter att

minska. Kvalificeringen av arbetskraften pågår inom alla sektorer. Det som minskar

är efterfrågan på skilled labour medan den ökar mer när det gäller högutbildade

professionella och chefer (s k high skilled labour) och en måttlig ökning av

lågutbildad arbetskraft om man ser till trenderna inom länderna som ingår i

EU 27.

Hållbar tillväxt handlar om tillväxt i olika dimensioner: ur ekonomiska, ekologiska

och sociala perspektiv. Den kommande regionala utvecklingsplanen kommer

att innehålla mer utvecklade tankar om de inneboende konflikter som kan finnas

mellan de tre områdena. Det finns naturligtvis motsättningar mellan ekonomisk

tillväxt och ekologisk långsiktighet i hur vi använder våra naturtillgångar. På

samma sätt finns det spänningar mellan de ekonomiska och sociala dimensionerna

som t ex Lissabonstrategin uppmärksammande och ett sätt att hantera denna konflikt

är genom socialt företagande. En hållbar tillväxt är en ekonomi som växer

samtidigt som den stärker det sociala kapitalet och tillgångarna som finns inom

ekonomi och miljö. Denna växelverkan behöver tydliggöras i hur vi styr våra

samhällen på samma sätt som de balanserade styrkorten tar sikte på att minska det

endimensionella i företags och organisationers styrprocesser.

139


ekonomiska ekologiska

En satsning på ekonomisk tillväxt utan att ha med ekologiska och sociala aspekter

är inte bara kortsiktig utan kontraproduktiv. God hushållning handlar om att inte

inteckna kommande generationers möjligheter att leva ett gott liv genom att förbruka

mer resurser än de vi skapar. Om skillnaderna blir för stora i ett samhälle

och om det följer en minskad jämlikhet drabbas det stora flertalet av ökande ohälsa

både psykiskt och fysiskt, kortare livslängd, ökad kriminalitet, minskad tillit

och sämre förtroende visar Richard Wilkinson och Kate Pikett i en omfattande

forskning och statistisk genomgång från 21 rika länder 122

. Ju mer ojämlikhet, desto

större negativa effekter, är en slutsats av forskarnas mycket omfattande genomgång.

Vi återkommer till spänningar som kan finnas mellan den sociala ekonomin och

andra sektorer i samhället.

Slutsatser

Östergötland har en hög arbetslöshet och låg sysselsättningsgrad som vi tidigare

beskrivit. Men även omställningen från de branscher med låg tillväxt till branscher

med större tillväxt har gått trögare i Östergötland och även matchningsprocessen

förefaller vara svag i regionen, som kommer att framgå av nedan redovisade

rapporter.

− Östergötland har hög arbetslöshet, över 20 000 östgötar är arbetslösa

och/eller deltar i arbetsmarknadspolitiska program våren 2010, en arbetslöshet

som väntas sjunka men ändå ligga kvar på en relativt hög nivå

− Regionen har en låg sysselsättningsgrad

− Omställningen för företagen till nya expansiva branscher har gått trögare i

Östergötland än i jämförbara regioner

− Matchningen mellan den arbetskraft som företagen söker och de arbetslösas

kompetens är lägre än andra regioners

− Företagandet och nyföretagandet är lägre än genomsnittet i svenska regioner

− Vår bedömning är att även om småföretagen och andra företag kommer att

anställa fler personer och det finns behov av att ersätta många som går i

pension kommer vi under de närmaste åren ha en högre arbetslöshet än innan

den senaste ekonomiska nedgången

122 Wilkinson & Pikett 2010: Jämlikhetsanden

140

sociala


− En försiktig kvantifiering är att det kan skapas några tusen nya jobb inom

småföretag de kommande åren och att ytterligare en stor andel (dock inte

alla, kanske 3 av 4) av dem som går i pension kommer att ersättas av personer

som idag lämnar utbildningen eller går arbetslösa. Nya ungdomar

kommer samtidigt ut på arbetsmarknaden som är en del av de stora årskullarna

som är födda i början av 1990-talet

− De nya jobben kommer inte automatiskt till Östergötland. Det krävs således

intensifierade ansträngningar att utbilda arbetslösa till den befintliga

arbetsmarknaden, att främja nyföretagandet, att utveckla företagsklimatet

för alla företag och att hitta nya former och utveckla former för att arbetslösa

ska kunna komma närmare arbetsmarknaden. En fungerande formel är

att skapa fler sociala företag i samspel mellan kommunerna och övriga aktörer

på arbetsmarknaden.

− Förutsättningar för tillväxt är att fler företag kan och vill växa, åtgärder för

att utveckla innovationer och ta tillvara idéer, uppfinningar m m är viktigt,

mer finansiering till offentlig sektor skulle kunna leda till fler arbeten

m m.

− Tillväxten måste gå hand i hand med goda sociala villkor och ett ekologiskt

hållbart samhälle. Ett markant utanförskap och för stora skillnader i

ett samhälle skapar spänningar som bidrar till minskad välfärd för de flesta

och i dess fotspår riskerar brottslighet, drogmissbruk och ohälsa att tillta i

omfattning. En högre grad av jämlikhet och inkluderande för alla verkar åt

andra hållet och ger synergieffekter. Det är på de grunderna det svenska

samhället är byggt, men det finns allvarliga tecken på att utvecklingen gått

åt fel håll de senaste decennierna.

5.3 Analys av arbetslöshet och sysselsättning

Om vi utgår från den nationella nivå och sätter in den i ett nordiskt och europeiskt

perspektiv så kan vi se att arbetslösheten är jämförbar med andra länders. Det är

till och med så att länder som Danmark som under många år hade en mycket högre

arbetslöshet än Sverige nu har en klart lägre arbetslöshet. Även jämfört med

EU15 skiljer inte Sverige ut sig nämnvärt. Den fulla sysselsättningen som vi i

praktiken hade fram till 1990-talskrisen, har ersatts med betydligt högre nivåer på

de senaste 20 åren.

I Socialstyrelsens sociala rapport 2010 finns en illustration till hur sysselsättningsutvecklingen

sett ut under mer än 30 år i Sverige. Medan kvinnors förvärvsfrekvens

tenderar att vara högre eller lika hög som för 30 år sedan, har männens

förvärvsfrekvens minskat med ca 10 procent. Utvecklingen speglar också den

”djupdykning” som sysselsättningen gjorde i början av 1990-talet. Varken för

kvinnors eller för mäns del har vi varit i närheten av så höga sysselsättningstal

sedan dess. Även regeringen konstaterar i vårpropositionen 2009/2010:100 att det

är en viktig erfarenhet från 1990-talets djupa ekonomiska kris i Sverige är att det

kan ta lång tid för arbetslösheten att sjunka tillbaka efter en uppgång. Hög arbetslöshet

riskerar således att bita sig fast på höga nivåer under lång tid.

De insatser som sattes in under 1990-talets höga arbetslöshet var bland annat ett

s k Kunskapslyft som syftade till att fler skulle kunna läsa in behörighet för högre

studier. Antalet platser för högskolestuderande ökade också. Ett stort antal perso-

141


ner deltog också i arbetsmarknadspolitiska åtgärder med allt längre inskrivningstider.

Under slutet av 1990-talet ökade också sjukskrivningarna till mycket höga

nivåer samtidigt som antalet personer som fick förtidspension eller sjuk- och aktivitetsersättning

som det heter idag också ökade. Så även om vi ser av diagrammen

ovan att arbetslösheten minskade från slutet av 1990-talet till en bit in på 2000talet,

så har sysselsättningen förändrats marginellt under samma tid. Många människor

tappade kontakten med arbetsmarknaden under de här åren.

Totalt sett har arbetslösheten i Östergötland sjunkit fram till den s k IT-krisen i

början av förra decenniet för att sedan öka igen och sjunka ner under 5 procent

under åren 2007 och 2008. Jämför vi med de genomsnittliga siffrorna för Sverige

så har arbetslösheten totalt sett legat högre i regionen jämfört med riket. För år

2009 intar Östergötland den föga hedrande tredjeplatsen när det gäller högst arbetslöshet

i länen 123

.

I diagramform beskrivs nedan hur arbetslösheten utvecklats för Östergötland jämfört

med riket. Efter att kurvorna för total arbetslöshet i Sverige och Östergötland

följts åt eller till och med varit lägre för Östergötland år 1996 sker ett trendbrott

där Östergötland går relativt sämre när det gäller arbetslöshet än för riket.

Diagram 7. Arbetslöshet i Östergötland jämfört med riket samt deltagande i program

och öppen arbetslöshet för Östergötland.

Det går också att se hur antalet arbetslösa fördelar sig på utbildningsinriktning och

på vilken utbildningsnivå de har. Den till antalet största gruppen arbetslösa är personer

som har en allmän inriktning på förgymnasial nivå, som uppgår till drygt

3 000 av de 16 188 arbetslösa år 2008. Den därpå största gruppen är personer med

gymnasial utbildning inriktad på teknik och tillverkning med drygt 2 000 arbetslösa.

En relativt stor grupp finns det ingen uppgift om vilken utbildningsnivå personerna

har.

123 Se www.ekonomifakta.se Arbetsmarknad - arbetslöshet

142


Tabell 15. Antalet arbetslösa i Östergötland 2008 uppdelat på utbildningsinriktning

och utbildningsnivå

Utbildningsinriktning Förgymnasial

utbildning

143

Gymnasial

utbildning

Eftergymnasial

utbildning

Uppgift

saknas

om utbildningsnivå

Totalt

0 Allmän utbildning 3.115 1.701


Diagram 9. Arbetslöshet i Östergötland för ungdomar 18-24 år jämfört med riket

samt deltagande i program och öppen arbetslöshet för Östergötland.

20

18

16

14

12

10

8

6

4

2

0

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

Ser vi hur antalet varsel varierat över de senaste decennierna kan vi konstatera att

antalet varsel var mycket högt under inledningen av 1990-talet i Östergötland,

men samtidigt har omstrukturering och annat bidragit till att det periodvis varit

relativt många varsel. Alla varsel resulterar inte i uppsägningar, men man kan se

det som indikatorer på att arbetsmarknaden i Östergötland varit utsatt för mer än

några ekonomiska kriser under perioden 1992-2009.

Diagram 10. Månadsstatistik för lagda varsel i Östergötlands län 1992-2009 125

1 800

1 600

1 400

1 200

1 000

800

600

400

200

0

1992-01

1993-05

1994-09

1996-01

1997-05

1998-09

2000-01

2001-05

125 Källa: Arbetsförmedlingens statistik, www.arbetsformedlingen.se

144

2006

2002-09

2007

2004-01

2008

2005-05

2009

2006-09

2008-01

Arbetslösa

Program

Totalt

Riket

2009-05


Sammanfattar vi det som kommit fram i detta avsnitt så finner vi att:

− Östergötland har en relativt sett hög arbetslöshet som under perioden

1996-2009 varit i genomsnitt 6,6 procent om vi inkluderar personer som

deltar i arbetsmarknadspolitiska program (det motsvarar en halv procent

högre arbetslöshet än riksgenomsnittet)

− Sysselsättningen är låg och ökade fram till den senaste krisen, men från en

låg nivå jämfört med andra regioner

− Ungdomsarbetslösheten är något högre i Östergötland än genomsnittet i

Sverige, och har legat på en hög nivå under många år och dessutom stigit

kraftigt de senaste åren

− Strukturomvandlingen tycks av allt att döma fortgå löpande och som ett

indicium på detta har antalet varsel varit högt under många perioder de senaste

två decennierna

5.4 Analys av arbetskraften

En stor andel av den arbetsföra befolkningen i Östergötland är således utanför den

ordinarie arbetsmarknaden. Samtidigt får många personer nya arbeten, som vi kan

konstatera om vi t ex studerar Arbetsförmedlingens månadsstatistik. Som vi sett

tidigare i rapporten tenderar gruppen arbetssökande att bli allt mer lik den del av

arbetskraften som finns i arbete. Akademiker har det svårare idag att finna ett jobb

än tidigare. Arbetslösheten inom akademikergrupperna är rekordhög. I slutet av

februari 2010 var nära 74 000 personer med minst två års eftergymnasial utbildning

öppet arbetslösa eller verksamma i arbetsmarknadsprogram med aktivitetsstöd.

Om man mäter andelen av alla med minst två års eftergymnasial utbildning i

befolkningen var akademikerarbetslösheten i februari 4,7 procent, varav 3,2 öppet

arbetslösa vilket kan jämföras med den totala arbetslösheten på 7,3 procent 126

.

Samtidigt finns det en brist på arbetskraft inom vissa yrken. Som vi konstaterat

finns det ett behov av bättre matchning i Östergötland genom att säkerställa att

företag och organisationer med behov av kompetent arbetskraft kan få det genom

utbildningssystemet och via arbetsmarknadsutbildningar.

Men för utsatta grupper på arbetsmarknaden ser det annorlunda ut och vad kan

man säga om olika gruppers utsatthet på denna marknad? Ett sätt att strukturera

beskrivningen är att använda regeringens egen analys av hur arbetsmarknaden ser

ut för grupper som normalt sett kan ha svårare att få arbete. Ett sammandrag görs

nedan i tabellform.

126 SACO om akademikerarbetslösheten, sited 2010-03-31.

145


Tabell 16. Rapportens sammanfattning och tolkning av regeringens analys av

utsatta grupper på arbetsmarknaden baserad på vårpropositionen 2009/10:100

Målgrupp Beskrivningar och orsaker till arbetslöshet

Ungdomar Hög arbetslöshet internationellt sett. Svårt att bedöma

deras kompetens p g a begränsad arbetslivserfarenhet

och få referenser. Höga ingångslöner och arbetsrätten

kan vara orsaker. Brister i utbildningssystemet. Stora

ungdomskullar konkurrerar.

Utrikes födda Hög arbetslöshet internationellt sett. Samma i övrigt

som för ungdomar samt diskriminering, bristande

språkkunskaper, sämre tillgång till informella nätverk.

Stora skillnader inom gruppen beroende på födelseland,

hur länge man varit i Sverige, språkkun-

Funktionshindrade med

arbetsnedsättning

Personer med kort utbildning

skaper och utbildningsbakgrund

Arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningsgraden är

betydligt lägre än bland personer utan funktionsnedsättning.

Diskriminering, sämre tillgång till informel-

la nätverk m m är troliga orsaker

Konkurrerar med personer med personer med längre

utbildning om samma jobb. Relativt minskar efterfrågan

på personer med kort utbildning över tid. Personer

med högst förgymnasial utbildning har haft en

sämre arbetsmarknadsutveckling än övriga grupper.

Äldre Hög sysselsättningsgrad, sysselsättningsgraden minskar

snabbt med stigande ålder. Äldre tenderar att

lämna arbetskraften med avtalspension eller sjuk- och

aktivitetsersättning. De äldre som drabbas av arbetslöshet

riskerar lång tid i arbetslöshet. Anställningskostnader

för äldre, arbetsgivarnas attityder, avtalspensionssystemet

m m bidrar till äldres svaga ställning

på arbetsmarknaden

Analyserna som görs i vårpropositionen indikerar att lågkonjunkturen drabbat

samtliga grupper med svag förankring på arbetsmarknaden hårt. Det gäller inte

minst unga som saknar slutbetyg från gymnasiet, som riskerar långa arbetslöshetstider.

Ungdomsarbetslösheten är nästan 3 gånger högre än arbetslösheten i hela

befolkningen. Regeringen konstaterar att man måste undvika att de korttidsarbetslösa

övergår till att bli långtidsarbetslösa. Regeringens analys bygger på att det är

särskilt svårt för långtidsarbetslösa att få jobb och redovisar följande fakta: ”Fram

till den senaste högkonjunkturen var jobbchanserna för personer med relativt

korta inskrivningstider (1–419 dagar) ungefär dubbelt så höga som för dem med

långa (420–730 dagar) inskrivningstider och närmare fyra gånger så höga som

för personer som varit inskrivna i mer än två år (mer än 730 dagar).”

146


En illustration till detta hämtas från AF:s arbetsmarknadsrapport 2010.

Diagram 11. Utflöde från arbete fördelat efter inskrivningstid i arbetslöshet och i

program med aktivitetsstöd 127

Procent

18

16

14

12

10

8

6

4

2

0

1996-01

1997-01

1998-01

1999-01

2000-01

2001-01

2002-01

147

2003-01

2004-01

2005-01

2006-01

1-419 dagar 420-730 dagar Mer än 730 dagar

Hur ser det då ut i Östergötland när det gäller utsatta grupper? Nedanstående tabell

visar att ett stort antal människor hade sjuk- eller aktivitetsersättning år 2007.

Över 25 000 personer eller 6 procent av befolkningen hade således sjuk- eller aktivitetsersättning

under det aktuella året, varav 19 000 inte förvärvsarbetade. Lägg

därtill att över 9 000 personer var inskrivna på Arbetsförmedlingen minst sex månader

2007. Över 5 000 personer fick socialbidrag mer än sex månader samma år

och över tusen personer fick introduktionsersättning (för nyanlända) under minst

sex månader. Sammantaget visar statistiken på att det finns många personer som

kan kallas utsatta i den meningen att man inte kan försörja sig själva – helt eller

delvis.

Tabell 17. Befolkningen i åldrarna 19-64 år uppdelat på förvärvsarbetande och

icke förvärvsarbetande år 2008 128

Personer Arbetslösa Personer som har Personer som har fått Personer med kort

med sjuk-

fått socialbidrag introduktionsersättning utbildning

Kom- eller aktiviInsk- Inskrivn SocialSocialErsätt- Ersättning Förgym- Okänd

muntetserrivn. AF . AF >6 bi. 6 ning 6 mån nasialutbildsättning


Samtidigt kan vi konstatera att många som är i arbetskraften saknar utbildning på

gymnasial eller eftergymnasial nivå. 45 000 personer kan bedömas vara en hög

siffra i sammanhanget.

Fördelar vi antalet personer på regionens kommuner för år 2007 så får vi en bättre

bild av hur det ser ut i varje kommun. När det gäller introduktionsersättningen är

antalet personer förför att dela upp kommunvis.

Tabell 18. Utsatta personer 2008 fördelat på kommuner och ersättningsformer

m m. (se fotnot ovan)

Kommun

Personer

med sjuk-

eller aktivitetsersättning

Arbetslösa

Inskrivna vid

AF 6

mån under

året

148

Personer som har fått

socialbidrag

Socialb. 6

mån under

året

Personer som har

fått introduktionsersätt-ning

Ers. 6

mån

under

året

Personer med kort

utbildning

Förgymnasial

utbildning

Ödeshög 348 51 100 60 62 732 34

Ydre 181 18 35 14 11 446 20

Kinda 525 77 117 86 59 1127 68

Boxholm 361 50 91 70 58 687 34

Åtvidaberg 650 147 224 99 78 1395 58

Finspång 1068 174 387 225 184 2289 111

Valdemarsvik 567 54 135 69 22 1164 55

Linköping 6413 1465 2581 1789 2263 11540 1602

Norrköping 7821 1795 3632 2602 2238 15180 1120

Söderköping 916 100 218 114 45 1532 51

Motala 3462 544 924 450 395 5192 314

Vadstena 509 64 103 94 42 772 32

Mjölby 1722 280 519 350 293 2902 138

Östergötland 24543 4819 9066 6022 5750 740 1792 44958 3637

Enligt Socialstyrelsens statistik för år 2008 fanns det 13 326 hushåll (varav knappt

3 000 flyktinghushåll) som fick ekonomiskt bistånd. Den största delen av biståndet

utbetalades i de allra flesta kommuner till hushåll som var aktuella mellan 10-

12 månader 129

.

129

www.socialstyrelsen.se Ekonomiskt bistånd/socialbidrag 2008. Samtliga bidragshushåll

Okänd

utbildningsnivå


Diagram 12. Sjuk- eller aktivitetsersättning 2006 t o m maj 2010 för Östergötlands

län fördelat på åldersgrupper 130

.

Län Östergötlands län omfattning Samtliga tidsbegränsad Samtliga kön Samtliga

9 000

8 000

7 000

6 000

5 000

4 000

3 000

2 000

1 000

0

Sjuk/aktivitetsersättning

16 - 19 år 20 - 24 år 25 - 29 år 30 - 34 år 35 - 39 år 40 - 44 år 45 - 49 år 50 - 54 år 55 - 59 år 60 - 64 år

åldersgrupp

Sjukersättning är en ersättning för personer mellan 30 och 64 år och som troligen

aldrig kommer att kunna arbeta heltid på grund av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning.

Aktivitetsersättning är en ersättning för personer som är mellan 19

och 29 år och troligen inte kommer att kunna arbeta heltid på minst ett år på grund

av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning.

Antalet personer som har sjuk- eller aktivitetsersättning har minskat sedan 2007

till 24 200 personer 2008 och drygt 23 000 personer 2009. Det framgår tydligt att

tendensen är ett minskat antal personer i de flesta åldersgrupperna, utom unga

människor mellan 20-29 år, där det finns en svag ökning. Antalet personer i sjuk-

eller aktivitetsersättningen ökar kraftigt med stigande ålder.

Jämför vi med andra län i södra Sverige kan vi se att Östergötland har fler personer

i sjuk- eller aktivitetsersättning. Men det är mer för att jämföra absoluta tal

än för jämförelser i förhållande till folkmängd (samtliga övriga redovisade län har

betydligt färre invånare). Poängen är att Östergötland har gott om personer som

har sjuk- eller aktivitetsersättning, där förmodligen en inte oväsentlig andel av

dem skulle kunna jobba en del av sin tid, även om det bara handlar om timmar per

dag. Arbetsintegrerande sociala företag syftar ju till att låta personer jobba 100

procent av sin förmåga även om det bara skulle vara någon timme per dag

130 www.forsakringskassan.se 2010-06-06

149

År

Månad

2006 - 12

2007 - 12

2008 - 12

2009 - 12

2010 - 05


Diagram 13. Jämförelser med andra län maj 2009 och maj 2010

25 000

20 000

15 000

10 000

5 000

0

Sjuk/aktivitetsersättning I några län

Blekinge Jönköping Kalmar Kronobergn Örebro Östergötland

Går vi vidare i analysen av hur det ser ut med sysselsättningen i olika grupper så

finner vi generellt att sysselsättningsgraderna är högre i åldrarna 25-54 år än både

ungdomsgruppen och gruppen + 55 år. Lägg märke till att Linköpings stora antal

ungdomar, som har många studenter som är skrivna i kommunen, kraftigt sänker

sysselsättningsgraden i länet.

Tabell 19. Sysselsättningsgrad efter ålder – 19-64 år – fördelat på kommuner år

2008.

19 år - 24 år 25 år - 54 år 55 år - 64 år Total

Ödeshög 58 % 83 % 75 % 78 %

Ydre 73 % 91 % 80 % 85 %

Kinda 62 % 87 % 78 % 82 %

Boxholm 67 % 86 % 73 % 80 %

Åtvidaberg 58 % 87 % 72 % 80 %

Finspång 58 % 86 % 72 % 79 %

Valdemarsvik 61 % 84 % 71 % 77 %

Linköping 42 % 81 % 74 % 73 %

Norrköping 52 % 79 % 68 % 73 %

Söderköping 57 % 87 % 74 % 81 %

Motala 52 % 81 % 67 % 74 %

Vadstena 57 % 84 % 72 % 78 %

Mjölby 62 % 85 % 72 % 79 %

Östergötland 49 % 81 % 71 % 75 %

150

År

Månad

2009 - 05

2010 - 05


Annan tillgänglig statistik visar att sysselsättningsgraden för personer med förgymnasial

utbildning uppgår till 57 procent 131

och motsvarande siffra för personer

med minst gymnasial utbildning uppgår till 79 procent.

Ser vi till etnicitet är antalet personer i åldrarna 19-64 år som är sysselsatta skiljer

det betydligt mellan de som har utländsk bakgrund (53 procent sysselsatta) jämfört

med personer med svensk bakgrund där 79 procent är sysselsatta i. Är man

född i Sverige är sysselsättningsgraden högre än om man är född i utlandet. För de

som är födda i Sverige och har två föräldrar som är födda i Sverige är den genomsnittliga

sysselsättningsgraden 79 procent medan gruppen som är födda i Sverige

men med två föräldrar som är födda i andra länder har en lägre sysselsättningsgrad

(68 procent).

Detta är intressant då antalet utlandsfödda kommer att öka i nästan alla län de

kommande åren och enligt Arbetsförmedlingens prognos är ökningen särskilt stor

i några län, däribland Östergötland 132

.

En sista sammanställning visar på de stora behov som finns när det gäller att hitta

en fungerande arbetsmarknad för att personer ska kunna arbeta 100 procent av sin

arbetsförmåga. Som vi beskrev i inledningen på kapitlet är antalet personer omräknat

till helårsekvivalenter mycket stort när vi kan summera både socialförsäkringar,

arbetsmarknadsförsäkringar och ekonomiskt bistånd

Tabell 20. Antal helårsekvivalenter i åldrarna 20-64 år som försörjdes med sociala

ersättningar och bidrag, Östergötlands län 1999-2009 133

År Sjukpenning

Sjuk- och

aktivitetsers.

Arbetslöshet

151

Arbetsmarknadsåtgärder

Ekonomiskt

bistånd

Totalt Folkmängd

20-64 år

2009 4 489 19 274 6 323 7 419 4 869 42 373 247 961 17,1

2008 5 461 20 173 5 348 5 575 4 603 41 160 246 209 16,7

2007 6 789 20 856 7 842 4 944 4 314 44 745 245 280 18,2

2006 8 307 21 280 9 755 7 026 4 306 50 673 243 977 20,8

2005 9 459 21 661 11 207 6 093 4 515 52 934 243 161 21,8

2004 10 977 20 890 11 382 5 287 4 415 52 952 242 924 21,8

2003 12 734 19 790 9 635 4 482 4 334 50 976 242 613 21,0

2002 13 435 19 190 7 532 5 884 4 627 50 669 241 696 21,0

2001 12 157 18 106 7 908 5 671 4 905 48 747 240 777 20,2

2000 10 701 17 316 9 422 5 845 5 426 48 710 239 489 20,3

1999 8 696 17 111 11 015 7 102 6 609 50 533 238 675 21,2

Av materialet kan vi utläsa att den största förändringen under denna tioårsperiod

skett när det gäller antalet personer som är sjukskrivna. Räknat som helårssjukskrivna

är det nästan 3 gånger så många som var sjukskrivna åren 2002-2003.

131

Av statistiken framgår inte utbildningsnivå för 13 procent.

132

Arbetsförmedlingens rapport URA 2010:1 Generationsväxlingen och regionernas

befolkning

133

Bearbetning av material från SCB som årligen redovisar statistik över antalet

helårspersoner i åldrarna 20-64 som försörjs genom sociala ersättningar och bidrag,

såsom sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning (tidigare kallat förtidspension),

ersättning vid arbetslöshet och ekonomiskt bistånd.

Andel


Antalet personer med sjuk- och aktivitetsersättning har också sjunkit de tre senaste

åren, men är högre än för 10 år sedan. Om man ser till det totala antalet helårsekvivalenter

som försörjs av de sociala systemen har såväl andelen av personer

20-64 år som antalet i reella tal minskat med närmare 10 000 sedan 2004. Dock

sker en ökning 2009, vilket det gör i Sverige totalt sett. Men antalet varierar över

riket, med fler i norr och mindre i söder. Lägst är Stockholm och högst är Gävleborg.

5.5 Socioekonomiska analyser – arbetets värde och kostnader

för arbetslöshet m m

Arbetet fyller en rad funktioner för såväl individer som samhälle. Genom arbetet

skapas värden i samhället, som via transfereringar kan fördelas till angelägna ändamål.

Arbetet har i det västerländska samhället en oerhört stor och grundläggande betydelse.

Arbetet ger en grund för ett ekonomiskt oberoende och integration i samhället.

Arbetet ger förutsättningar för att människor bli sedda, hörda och bekräftade,

något som alla människor behöver. Ofta kan arbetet betyda enormt mycket för

självkänslan och att man har en yrkesskicklighet. Låt oss inte heller underskatta

värdet av att människor vill bidra till det gemensamma genom att arbeta och ”göra

rätt för sig”. Den brittiske psykologen John Howard 134

hävdar att även om arbetet

skulle upplevas otrevligt så fyller det följande funktioner:

− Tillvaron får några fasta punkter efter vilka livet kan planeras och struktureras

− Detta innebär att man på arbetet kan umgås med sina arbetskamrater, men

också att man umgås med flera av dessa på fritiden

− I idealfallet strävar alla i organisationen efter gemensamma övergripande

mål. I andra fall uppstår i grupperna submål som man blir tämligen överens

om att man ska uppnå

− På arbetet är man någon och om man är borta märks ofta frånvaron och

den får ibland betydande konsekvenser för de övriga arbetskamraterna

Arbetet skapar en livsrytm för de anställda

− Även om arbetet kan vara slitsamt, stressande och ibland t o m hälsovådligt

tycks de positiva effekterna - som en följd av de nyss uppräknade effekterna

- oftast överväga. De positiva effekterna tycks dessutom ofta vara

större när man arbetar kollektivt och organiserat än individuellt och oorganiserat.

Exempel på hur viktigt arbetet är kan hämtas från kooperativen San Patrignano i

Italien och Basta i Sverige. Båda kooperativen använder arbetet som rehabilitering

och terapeutisk metod. Genom jobbet återvinner man självkänslan. En dålig självkänsla

betyder oftast att man får en dålig kommunikativ förmåga. Genom arbete i

grupper tränas personerna i att möta konflikter och att utveckla sin kommunikativa

förmåga och genom att producera varor och tjänster som säljs på en marknad

blir arbetet ”på riktigt”. Vid besök på San Patrignano understryks att det är arbetet

som är behandlingsmetoden!

134 John Howard (1999) Teaching sociology

152


Att arbetslöshet medför stora konsekvenser för individerna vet vi från många studier,

t ex får ungdomar som på olika sätt drabbas av arbetslöshet i högre grad problem

med alkohol, kriminalitet, sexuellt riskbeteende och psykiatriska besvär.

Otaliga internationella studier har visat på samband mellan arbetslöshet, sjukdom

och dödlighet. Ekonomiskt betyder arbetslösheten också mycket. Vi refererade i

tidigare kapitel studier som visar att akademiker som börjar med arbetslöshet tappar

jämförelsevis mycket jämfört med de som fått jobb, även efter att de fått jobb.

Det skiljer 30 % i inkomst fem år efter examen om man jämför dem som fick jobb

respektive blev arbetslösa efter examen visar en studie från IFAU 135

. Men även

för samhället har arbetslösheten stora effekter. Utanförskapet skapar sociala klyftor

i samhället och detta har också lång varaktighet. Hög arbetslöshet driver kostnader

inom en rad områden, som vi ska se i det här avsnittet.

Hur stor är kostnaden för utanförskap och marginalisering i samhället?

Det är svårt att sätta en exakt siffra på vad arbetslösheten kostar i ett samhälle. Det

går naturligtvis att ge mer exakta uppgifter om vad t.ex. arbetsförmedlingens

verksamhet kostar, kostnader för socialbidrag och sjukersättningar, kostnader för

a-kassa och en del annat. Men hur ska man bedöma de kostnader som uppstår i

andra system som missbruksvård och kriminalvård?

Ett sätt att göra detta är att göra grova kvantifieringar av samhällets kostnader för

arbetslösheten. Det gjorde t ex dåvarande riksbankschefen Urban Bäckström 136

i

ett anförande 1997: ”De långsiktiga ekonomiska kostnaderna för arbetslösheten i

termer av BNP kan sägas uppgå till ungefär samma storleksordning som arbetslösheten.

Kostnaden för uppgången av den svenska arbetslösheten kan på så sätt

uppskattas till omkring 10 procent av BNP per år, eller motsvarande 150 miljarder

kronor”. En lägre arbetslöshet skulle med det resonemanget också ha en lägre

kostnad för samhället.

Ekonomifakta gjorde nio år senare, år 2006, en uppskattning av det offentligas

kostnader för arbetslösheten till 212 miljarder kronor, baserat på direkta och indirekta

kostnader som uppgick till 65 miljarder kronor och hela 147 miljarder kronor

i inkomstbortfall 137

. Om man tillåter sig tankeexperimentet att BNP är summan

av BRP i alla regioner, så skulle vi därmed kunna ha som ett grovt närmevärde

att kostnaderna för arbetslösheten i Östergötland uppgick till 4,7 procent av

120 miljarder kronor (värdet av BRP 2007) eller en kostnad 5,6 miljarder! En ökning

av arbetslösheten med en procentenhet betyder därmed att kostnaderna stiger

med mellan 1-1,5 miljard kronor!

Utan att kunna identifiera hur stor del av kostnader för socialbidrag, missbruksvård,

kriminalvård, hälso- och sjukvård etc som kan kopplas till arbetslösheten

kan vi konstatera att bara kostnaderna för det ekonomiska biståndet och missbruksvården

av vuxna närmar sig en miljard i Östergötland. Några exempel:

Kostnaderna för socialbidrag och introduktionsersättningar steg i Östergötland

135

Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, rapport 2009:8 av Marie Gartell

136

Anförande av Urban Bäckström för Nationalekonomiska Föreningen om Penningpolitiken

och

arbetslösheten, den 6 mars 1997

137

www.ekonomifakta.se se artikel daterad 2006-04-19

153


under år 2009 med 14 procent (för socialbidraget 13 procent). Kostnaderna uppgick

totalt till 689,1 miljoner kronor varav socialbidraget stod för drygt 513 miljoner

kronor. Jämfört med riksgenomsnittets ökning på 20 procent och näraliggande

län som Södermanland (+ 22 procent), Jönköping (+ 24 procent) och Örebro

(+ 32 procent) klarade sig Östergötland relativt sett bra. Tillsammans med

Gotland hade Östergötland den lägsta ökningen av socialbidrag i Sverige.

Missbruksvården för vuxna 21-64 år kostade östgötakommunerna drygt 270 miljoner

kronor under 2008 138

.

Kostnaden för a-kassa i Östergötland uppgick under år 2007 till närmare 1,1 miljarder

kronor, som då hade sjunkit med 35 procent sedan 2004 139 . Utbetalningarna

från a-kassan var lägre och uppgick under 2009 till 927,8 miljoner kronor och i

genomsnitt fick 8 053 personer sådant stöd varje månad det året 140

. Tendensen är

att de genomsnittliga utbetalningarna under våren 2010 är högre än under motsvarande

period 2009.

Kostnaden för sjuk- och aktivitetsersättningen uppgick 2007 till knappt 2,6 miljarder

kronor i Östergötland och låg på ungefär samma nivå som år 2006.

De nationella kostnaderna för arbetsförmedlingens kostnader inklusive kostnader

för Samhall är prognosticerade till 69 miljarder kronor 141

.

Tabell 21. Kostnader på nationell nivå för arbetsmarknadspolitiska insatser

2008 utfall 2009 utfall 2010 prognos

Arbetsmarknadspolitiska program

och insatser

3,3 4,4 7,6

Lönebidrag och Samhall 14,4 9,4 9,5

Arbetslöshetsersättning och aktivi- 22,9 32,9 45,9

tetsstöd

AF:s förvaltningskostnader 4,9 4,9 6

Summa 45,5 51,6 69

Tilldelade medel för AF:s verksamhet i Östergötland 2010 har ökat väsentligt

jämfört med 2009, då kostnaderna uppgick till knappt 1,5 miljarder kronor exklusive

a-kassa. År 2010 finns närmare 2,1 miljarder tilldelat eller drygt 638 miljoner

kronor mer än föregående år.

De beräknade kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder inkl. Samhall

uppgår sammanlagt till ca 3 miljarder 2010. Lägger vi till kända bruttokostnader

inom försäkringskassan som uppgick till 2,6 miljarder och antar att det mesta av

socialbidragskostnaderna har en arbetsmarknadsanknytning så kan vi peka på att

de sammanlagda kostnaderna uppgår till ca 6-6,5 miljarder kronor under inneva-

138

www.socialstyrelsen.se Vuxna personer med missbruksproblem, kostnader

2008. Tabell 17

139

Källa: Sveriges radio och www.ifa.se (mer exakt siffra 1.090 miljoner kronor)

140

www.ifa.se Statistik för utbetalningar av a-kassa

141

www.arbetsformedlingen.se Arbetsmarknadsrapport 2010, s. 28

154


ande år. Om det i likhet med Ekonomifaktas exempel ovan skulle vara korrekt att

de direkta och indirekta kostnaderna skulle uppgå till ca 30 procent av totalkostnaden

skulle det indikera att dessa hamnar på drygt 21 miljarder kronor för Östergötlands

del.

Ett annat sätt att uppskatta kostnaderna för arbetslösheten är att göra socioekonomiska

beräkningar, vilket nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog

gjort under flera decennier. Genom att göra noggranna registeranalyser av

vad personer i utanförskap kostar, har man lagt samman kostnaderna för vad personer

med olika problem och diagnoser kostar för myndigheter. De mer exakta

studierna av enskilda individer kan sedan läggas samman till vad vi kan kalla typkaraktärer

som då ändå bygger på riktiga ekonomiska analyser.

I en utredning som Nilsson & Wadeskog gjorde åt Jönköpings län fann man att

det förmodligen fanns mellan 25 000 och 30 000 personer i arbetsför ålder som

befann sig i ett utanförskap och den uppskattade kostnaden för detta uppgick till 6

miljarder kronor årligen. För den grupp av utsatta som inte hade någon förankring

på arbetsmarknaden och som skulle delta i ett projekt fann man att kostnaderna

årligen uppgick till 270 000 kronor. Siffrorna hämtas från en studie som gjordes åt

Statskontoret. Nilsson & Wadeskog valde att studera fyra typkarriärer, två män

och två kvinnor som bestod av två yngre personer i åldersläget 18-29 år och en

äldre grupp 30-45 år. Det är helt enkelt så att utanförskapet kostnadsnivå och kostnadsprofil

skiljer sig rejält åt mellan män och kvinnor å den ena sidan och mellan

yngre och äldre å den andra.

Diagram 14. Illustration av fyra personers kostnader fördelade på olika aktörers

kostnader 142

450 000

400 000

350 000

300 000

Kr/År 250 000

200 000

150 000

100 000

50 000

0

Unni Gudrun Uffe Gunnar

Karriär

142

Ingvar Nilsson: Utkast Samverkan i Sörmland. Ett vägval med konsekvenser.

2009-02-01

155

Övriga

Rättsväsendet

Landsting

Kommunen

Försäkringskassan

Arbetsförmedling


Studien som gjordes åt Statskontoret handlade om utvärdering av samordningsförbunden.

Det Nilsson & Wadeskog fann var att för samordningsförbundens klienter

var de osynliga kostnaderna två till tre gånger större än de synliga Den sammanvägda

kostnaden för dessa personer med en diffus problematik blev 270 000

kronor. Det kan användas som ett närmevärde för de årliga kostnader för personer

som står utanför arbetsmarknaden. Om vi antar att 5 000 av de ca 20 000 arbetslösa

som finns i Östergötland är jämförbara med dessa typkarriärer, så skulle den

årliga kostnaden bara för dem uppgå till 1 350 miljoner kronor. Det är bara ett

räkneexempel. Sannolikt är det utanförskap i Östergötland som är påverkbart

mångdubbelt högre. I en utredning som gjordes åt samordningsförbunden i Södermanland

fann Ingvar Nilsson att drygt 9 procent av befolkningen 18-64 år i

länet var i utanförskap som gick att påverka. Skulle vi sätta in dessa siffror i en

beräkning för Östergötlands del skulle dessa kostnader kunna uppgå till mycket

stora belopp eller närmare 24 000 invånare och årliga kostnader på 6,5 miljarder

kronor.

Beroende på hur framtiden utvecklar sig för personer i utanförskap kommer kostnaderna

för samhället att kunna bli mycket höga: ”Kostnaderna för detta varierar

starkt med vilken karriärväg i utanförskapet som de berörda kommer att ta. Dyrast

kommer en missbrukskarriär att vara med en årlig kostnad på 2 Mkr eller

mer. Långvarig psykisk ohälsa kommer att kosta upp emot 400 000 kronor årligen.

Och långtidssjuka personer kostar strax under 300 000 kronor på årsbasis.

På lång sikt varierar prislapparna mellan 8-10 Mkr för den senare formen av

utanförskap, upp till 50 Mkr eller mer för en långvarig karriär som heroinmissbrukare”

143

.

Nilsson & Wadeskog argumenterar för förebyggande insatser som nästan hur man

än räknar och med relativt måttliga resultat är oerhört lönsamma. Det har naturligtvis

med prislapparna ovan att göra. Man behöver bara lyckas med enstaka personer

för att det ska vara lönsamt att investera stora belopp i projekt med inriktning

på att förebygga och att åtgärda.

Varför görs då inte fler sådana insatser? Ett svar får vi om vi studerar Nilsson &

Wadeskogs illustration till sambandet mellan investering och vinster:

KOSTNAD

REHABVINSTER &

TIDSFAKTORN

INVESTERINGSPUCKEL

REHABVINSTER

143 Nilsson & Wadeskog Socioekonomisk investeringskalkyl kring en vidgad

arbetsmarknad i Jönköpings län, 2009-06-01

156

TID


Investeringarna kommer alltid före man kan hämta hem rehabiliteringsvinsterna.

Det liknar de flesta underlag för investeringsbeslut oavsett om det handlar om

utbildning, en maskin, Ostlänken eller Öresundsbron. Man måste investera först

för att få hem vinster på sikt!

Ett annat svar är att det inte alltid är de som gör vinsterna som står för investeringarna.

Det har man ju bl a försökt att överbrygga med olika samordnade finansieringslösningar

som Socsam, Finsam och de nuvarande samordningsförbunden.

Ett tredje svar handlar om kausalitet och bristande kunskaper om åtgärders effekter.

Så den politiska utmaningen handlar om att se hur investeringar kan göras i arbete,

praktik, arbetsträning och rehabilitering för att minska kostnaderna på sikt.

Onekligen är mycket av våra samhällskostnader på ett eller annat sätt länkade till

utanförskap. Här finns också en mycket tydlig koppling till folkhälsoarbete. Ju

mer vi kan göra av denna typ av åtgärder desto bättre folkhälsa!

Under 2010 introduceras SROI i Sverige av Serus. Begreppet är en akronym för

Social Return on Investment som är en alternativ metod för att beräkna vilka effekter

projekt, verksamheter och investeringar skapar både ekonomiskt, miljömässigt

och socialt. Metoden har utarbetats i USA och används i stor utsträckning

bland annat i England. I förordet till den första svenska guiden till SROI skriver

Gordon Hahn: ”SROI är en användbar metod för den sociala ekonomin och den

är en viktig metod även för offentliga och vinstdrivande sektorn i Sverige. Den

offentliga sektorn har ett brett uppdrag att förbättra samhällsutvecklingen där

SROI kan utgöra en metod för att faktiskt upphandla, utvärdera och strategiskt

planera samhällsutvecklingen. SROI är också en metod för att på allvar bevisa

företagens samhällsansvar (CSR)” 144

.

5.6 Analys av den sociala ekonomins bidrag till en vidgad arbetsmarknad

Den sociala ekonomin består av en brokig skara föreningar, organisationer och

företag. Som framgått av kapitel 4 finns det många som bidrar till att personer

som är utsatta på arbetsmarknaden får möjlighet till praktik, arbetsträning, utbildning

och arbete.

5.6.1 Kooperativa erfarenheter

Vid besöken hos de arbetsintegrerande sociala företagen har vi fått del av många

synpunkter på och erfarenheter av hur det är att driva denna typ av företag. Detta

är också något att ta till vara och lära sig av, i synnerhet om det finns ambitioner

att främja framväxten av långsiktigt hållbara arbetskooperativ i regionen. En

sammanställning görs i några av de viktigaste punkterna:

− Många företag har startat som projekt och åtminstone initialt fått medel

från olika håll som kommuner, AF, Allmänna Arvsfonden m fl för att

genomföra projektet. För att projekten ska överleva och kunna bli ett företag,

måste detta finnas med mycket tidigt i planeringen och genomförande

144 SROI Social Return on Investment, förordet sidan 4

157


av projektet. Flertalet som kommit till tals har förespråkat möjligheten att

starta i projektform för att efter ett tag kunna stå på egna ben och starta ett

socialt företag.

− Samtidigt är projekt en form och en metod som tar tid. Projekt tar tid och

resurser i anspråk och det är inte alltid de leder till att infria de målsättningar

som satts upp. Att få fram fler sociala företag via olika projekt

kommer av allt att döma ta tid. Men det förefaller vara en framkomlig väg

om man vill stimulera till fler företag på sikt. Initiativ som tas 2010-2011

kan leda till fler företag inom några år.

− Kommuner och andra offentliga aktörer skulle kunna genomlysa de egna

verksamheterna och även det som handlas upp för att se vad som skulle

kunna lämpa sig att lägga ut på fristående kooperativ, som anställer personer

som har försörjningsstöd (socialbidrag), som är sjukskrivna eller arbetslösa.

Det finns mycket att vinna på att ge möjligheter för människor

som är långt från arbetsmarknaden att ta sig närmare denna genom praktik

och arbete inom sociala företag. Upphandlingar kan göras så att man använder

sig av sociala kriterier och det kommer en bör-lagstiftning inom

EU som tydliggör att hur man kan göra ta socialt hänsynstagande i upphandling.

Men redan nu kan detta ske visar rättsfall från EU-domstolen

och de rekommendationer som t.ex. kommer från Tillväxtverket (Nutek)

m fl Exempel på villkor som den upphandlande enheten kan ställa på utföraren:

o Krav på att anbudsgivaren vid utförandet anställer arbetslösa, särskilt

långtidsarbetslösa, eller anordnar utbildning för arbetslösa

o Krav på att anbudsgivaren vid utförandet gör något för att främja

jämställdhet eller mångfald i fråga om ras eller etniskt ursprung,

o Krav på att uppdragstagaren för utförandet anställer ett större antal

personer med funktionshinder än vad som krävs enligt nationell

lagstiftningen

I Bergsjön i Göteborg vann det arbetsintegrerande sociala företaget Grogrunden

en upphandling. När den aktuella stadsdelen begärde in anbud på

tjänster för service och underhåll var ett villkor att 70 procent av företagets

anställda har eller har haft arbetsmarknadsstöd eller försörjningsstöd (socialbidrag).

Ibland behöver inte upphandling göras för att gynna lokal utveckling

visar erfarenheter bl a från Värmdö kommun.

− Till verksamheter som gränsar till de hushållsnära tjänsterna hör de s k

fixartjänsterna i kommunerna. De utgör exempel på sådana tjänster som

kan drivas via sociala företag.

− Bidrag kan vara bra och nödvändigt initialt. Men det är sannolikt bättre om

det kan kombineras med affärsmässiga avtal redan från början. Sociala företag

har i allmänhet någonting att sälja till offentlig sektor. Det kan vara

platser för arbetsträning, rehabilitering, daglig verksamhet eller liknande

samt att utföra offentligt finansierad service. Det bör finnas en tydlig reglering

av tjänsteköp och uppdrag från projektets början. Avtalen ska vara

långa, minst tre år och helst längre!

158


− Även om sociala företag är fristående från den offentliga sektorn är beroendet

ibland mycket stort. Som vi sett kan maktskiften, byten av nyckelpersoner

eller liknande ändra förutsättningarna för företagen Relationerna

är avgörande för den långsiktiga överlevnaden. Det kräver medvetna kommunikationsstrategier

från kooperativen så att information om allt från

verksamhet och syften till resultat regelbundet når makthavare inom kommuner,

AF, FK, Samordningsförbund m fl. Omvänt krävs det att framför

allt kommunerna har bra dialoger med företrädare för både den sociala

ekonomin och de sociala företagen.

− Att bedriva företag handlar mycket om att verka på marknadens villkor.

Men relationer och nätverk, kontakter med privata företag, media och offentliga

aktörer som kommuner, försäkringskassa och arbetsförmedling

kan vara avgörande för att lyckas med det affärsmässiga. Mötesplatser och

dialoger behöver man lägga mycket tid på från parternas sida.

− Alla kooperativ som vi träffat i det här kartläggningsarbetet har växt- och

utvecklingsidéer. Det finns mycket som kan innebära möjligheter att växa.

Men samtidigt finns det mer näraliggande frågor att ta tag i som ekonomin,

likviditetsbekymmer, investeringar i nya fordon, verktyg m m liksom

att lösa lokalbehov för framtiden. Det finns sammantaget inte mycket som

tyder på att sociala företag i östgötaregionen kommer att växa fort, vare

sig när det gäller antalet anställda eller antalet deltagare. Samtidigt har de

verksamheter som startat nyligen på ett imponerande sätt kommit igång

och initialt vuxit till en rimlig nivå.

− Om man vill växa är ofta likviditetsproblem ett bekymmer. Möjligheten att

ta lån eller få tillgång till riskkapital är svårare än för andra företag. Det

kan behövas kreditgarantier för kooperativen.

− Som vi också konstaterat i diskussionerna med företagen och i utredningens

styrgrupp saknas det ”en väg in” till kommunerna när det gäller de

sociala företagen. Många olika delar inom kommunens organisation har

delansvar för verksamhet som berör de sociala företagen; socialförvaltning,

arbetsmarknadsenhet, utbildningsförvaltning, näringslivsfunktioner

etc. Den starka sektoriseringen gör det svårt att få ett helhetsgrepp. Få om

ens någon inom kommunerna har helhetsansvaret för de sociala företagen.

I utredning har vi har döpt fenomenet till den ”herrelösa hunden” och det

handlar om hur samlade kontakter med stora organisationer som kommuner

kan underlättas och hållas ihop.

− Regelsystemen är ibland en motkraft till att få verksamheten att fungera.

Många har lyft fram de korta praktiktider som deltagare får. Oftast behövs

mer än tre månader för att få människor som varit i ett utanförskap att börja

växa och det tar längre tid ibland också att se vilken potential och vilka

utvecklingsmöjligheter som finns för deltagarna.

159


− Det finns ofta en okunskap och kanske till och med fördomar om de sociala

företagen. Detta informations- och kunskapsunderskott måste mötas

med utbildning för både offentliga och privata aktörer liksom nätverksbyggande

och dialoger. Lokala forum kan skapas av kommunerna.

− Ett alltför ensidigt beroende av en uppdragsgivare eller en kund kan vara

förödande visar erfarenheterna. När förutsättningarna ändras som det görs

till exempel inom arbetsmarknadsområdet kan man inte stå och falla med

exempelvis intäkter från deltagare i fas 3.

− För att inte bli överraskade av förändringar på marknaden, av regelverk

m m måste kooperativen bedriva omvärldsspaning och göra bra omvärldsanalyser.

− De flesta kooperativ har mindre att göra för personal och deltagare under

vintersäsongen. Vintern 2009/2010 har inte varit normal på det sättet, eftersom

många fått uppdrag med snöröjning. Det finns behov av fler arbetsuppgifter

som kan jämna ut skillnader i efterfrågan på jobb. Ett sådant område

är legojobb, men det är få kooperativ som har någon volym inom legoarbete.

Undantaget är Koop M.

− Det kan finnas konkurrenssituationer med andra företag, med kommunernas

egna verksamheter och med Samhall som på olika sätt borde överbryggas.

Några ytterligare iakttagelser

I östgötaregionen finns det ett tiotal sociala företag och några företag som är på

väg att starta. En iakttagelse från besöken hos de sociala företagen i regionen är

att hälften av dem är relativt nystartade. Lite drygt hälften av dem startade 2009

eller 2010. Det är därmed få som klarat av den mycket krävande första tiden än.

Det brukar ta några år innan man har utvecklat sin företagsidé.

De sociala företagen är relativt små. I Östergötland handlar det i flertalet exempel

om någon eller några anställda och ytterligare ett antal deltagare. Undantaget är

Koop M som har 12 anställda och 13 deltagare, men det är en verksamhet som har

nästan två decennier bakom sig.

Det finns flera olika sorters kooperativ. Främst bör man skilja på kooperativ vars

syfte är att bedriva verksamhet som skapar arbeten för personer som står utanför

arbetsmarknaden, och dem som bedriver verksamhet för att organisera sysselsättning

och daglig verksamhet för sina medlemmar och deltagare. Den förra kategorin

borde kunna fördubblas på några års sikt och ge utrymme för några hundra fler

deltagare som befinner sig en bit från arbetsmarknaden. Den senare kategorin har

generellt inte ett primärt intresse i att utöka sin affärsverksamhet för att kunna

anställa så många som möjligt av deltagarna.

160


5.6.2 Arbetsintegrerande sociala företags möjligheter att bidra till deltagarnas

utveckling

För personer som levt i ett utanförskap och/eller varit marginaliserade i samhället

är värdet av att kunna ingå i ett arbetsintegrerande socialt företag enormt stort.

Förutom att arbetet, arbetsträningen eller praktiken ger det mesta av det som beskrivits

i föregående avsnitt, så kan inte möjligheten att få ingå i ett socialt sammanhang,

att få bidra med kunnande och arbetsinsatser, att återupprätta en del av

den så viktiga självkänslan m.m. underskattas. Det ger en möjlighet att jobba med

verksamheter direkt mot kund eller som många uttrycker det – det blir på riktigt –

och företagen är beroende av att anställda och deltagare genomför uppdragen med

kvalitet. Att gå in i ett arbetskooperativ innebär också att deltagarens kompetens

blir utgångspunkten för vilka tjänster som kooperativet kan utveckla på sikt. Finns

det kompetens som är gångbar på marknaden kan verksamheten ta fasta på det

och erbjuda nya tjänster eller ny tillverkning. På det sättet anpassas företaget till

deltagare och anställda istället för att enbart anpassa dem till företaget och en redan

fastställd affärsplan.

För många som arbetar och deltar i arbetsintegrerande sociala företag kommer

kompetensen att utvecklas och det på flera sätt. Ett är att man oftast ingår i arbetslag

med en eller flera andra personer som delar på arbetsuppgifter. Det blir en

kompetensspridning genom att man gör arbetsuppgifter som man kanske inte tidigare

prövat på. Ett annat sätt är att arbetsuppgifterna inte är monotona på ett sådant

sätt att man gör samma saker varje dag. Istället är det vanligt att man roterar

och att den enskilde personen kan välja uppgifter och att uppgifter anpassas till

hälsa, motivation, brådskande uppdrag m.m. Ett tredje påtagligt sätt är att företagen

satsar på att ge kompetensutveckling åt medarbetarna/deltagarna både för att

kunna utveckla dem men också för att kunna erbjuda tjänster eller produktion till

kunderna. Inom en rad områden krävs det certifieringar för att kunna ta nya uppdrag

t ex inom lokalvård, skogsröjning m m.

De arbetsintegrerande sociala företagen skulle behöva ett närmare samspel med

Arbetsförmedlingarna och det bör bli sanktionerat att AF kan medverka till att

utveckla kompetensen hos både de anställda och deltagarna inom företagen. Det

kan också gälla validering av kompetensen för att ge personer möjligheter att

komma vidare på arbetsmarknaden. Med AF:s resurser skulle det vara möjligt att

fler som jobbar eller går på arbetsträning och praktik kommer vidare till anställningar.

Utbildningskostnader och certifieringar kan vara höga kostnader för företag

som inte har något omfattande kapital att ta av.

5.6.3 De arbetsintegrerande sociala företagen och genus

En av Regionförbundets frågor om de sociala företagen handlar om i vilken mån

man kan beskriva de arbetsintegrerande sociala företagen som könsneutrala. Vid

genomgångarna som gjorts tillsammans med de sociala företag som besökts har

framgått att antalet deltagare är relativt jämnt fördelade mellan könen, men med

en liten övervikt åt manliga anställda och deltagare 145

. De bilder som ges av

145 Någon exakt siffra på hur många män och kvinnor som är anställda och är deltagare

jämte fördelat på män och kvinnor har kartläggningen inte lyckats få fram.

161


kooperativen blir också ögonblicksbilder då det generellt sett är en relativt hög

omsättning på deltagare. Det har att göra med att många deltagare har korta anvisningstider

från arbetsförmedlingen.

Den generella bilden som gavs av kooperativen är att en mycket stor del av den

diversifierade verksamhet som bedrivs i många kooperativ är lämplig för både

män och kvinnor. Traditionellt finns i många av företagen jobb som är relativt

enkla och som inte kräver så lång inskolning för att klara arbetet; parkskötsel,

trädgårdsarbete, återvinning, snöröjning, lokalvård, textil och sömnad och legoarbeten

förekommer i många företag.

Deltagardemokratin möjliggör för dem som är i praktik och arbetsträning att välja

inom ett relativt sett brett fält av uppgifter. Sedan är det en annan sak att könskaraktäristiska

val görs. Män väljer oftare bort textila arbeten, kvinnor väljer oftare

bort tyngre kroppsarbete till förmån för sömnad, lokalvård och liknande uppgifter.

En bild som gavs inifrån några kooperativ är att det förefaller som det är lite

enklare för kvinnor att ta traditionella manliga arbetsuppgifter som parkskötsel,

gräsklippning m.m. Det förekommer ofta att man jobbar i arbetslag som består av

både män och kvinnor. Inte sällan uppstår situationer där kooperativens anställda

och deltagare måste hjälpas åt att klara av uppgifter t ex en bostad som ska utrymmas

och flyttstädas eller ett arbete som måste vara klart vid en viss tidpunkt.

Enstaka kooperativ som Cityfisket i Norrköping har uppgifter som är en mer traditionell

manlig domän, men sättet man arbetar på gör att man via skolorna i Norrköping

försöker väcka intresset för fiske hos både pojkar och flickor.

Sett till den framtida utvecklingen är det enligt utredningens bedömning möjligt

att de arbetsintegrerande sociala företagen breddar sin verksamhet inom traditionella

serviceyrken men också inom varuproduktion och olika typer av mark-,

byggnads- och anläggningsarbete. Kooperativen har sällan ”råd” att tacka nej till

förfrågningar av uppdrag och det ger deltagarna och de anställda stor möjlighet att

utveckla sin egen kompetens genom att prova på olika uppgifter. Mycket talar för

att deltagarna får en bred om inte så djup kompetens inom en rad olika sysslor.

Den framtida utvecklingen för de arbetsintegrerande sociala företagen bör helst gå

mot att man kan ta över fler offentligt finansierade uppdrag och uppdrag t ex som

underleverantörer åt privata företag. Det kommer att ge olika könstypiska arbetsuppgifter

för anställda och deltagare. Vi återkommer till utvecklingen av nya uppdrag

nedan.

Flera av de arbetsintegrerande företagen har en verksamhetsledning som består av

både män och kvinnor, och nästan alla företag har både kvinnor och män som är

anställda respektive är deltagare.

Vi kan därför slå fast att utredningen funnit att verksamheterna är anpassade och

lämpliga för både män och kvinnor. Arbetsuppgifterna svarar även mot mäns och

kvinnors preferenser när det gäller arbete, yrkesval eller typ av produktion. Det

finns också alla möjligheter för män och kvinnor att pröva olika arbetsuppgifter

som bryter mot de traditionella valen av yrken och arbetsuppgifter. Dessa möjlig-

162


heter är större i arbetsintegrerande sociala företag än de flesta traditionella organisationer

som med tiden blivit allt mer specialiserade.

Ofta finns det i de arbetsintegrerande företagen också uppgifter som är lämpade

för funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga.

5.6.4 Fler arbetstillfällen inom social ekonomi

Det finns gott om arbetsuppgifter som skulle kunna utföras av företrädare för den

sociala ekonomin. När det gäller idrottsrörelsen har vi fått bekräftat att det finns

möjligheter till att många arbetstillfällen skulle kunna tillkomma som komplement

till de ideellt verksamma i föreningarna. Idrottsförbundets chef Kjell Augustsson

beskrev det nästan som en förutsättning för att föreningarna ska kunna överleva på

sikt och allt efter hand som det blir svårt att ersätta de eldsjälar tillika arbetsmyror

som tidigare var vanligare i föreningslivet.

Också verksamheter som trossamfund, handikapporganisationer m fl skulle kunna

ta emot fler arbetstagare. Det finns alltid arbetsuppgifter som är utvecklande och

meningsfulla i ideellt verkande organisationer. Det är en fråga om att hitta balansen

mellan ideellt arbete och lönearbete.

En kvalificerad gissning är att vi skulle kunna uppskatta att åtminstone mellan 500

– 1 000 personer skulle kunna erbjudas meningsfulla arbetsuppgifter inom den

sociala ekonomin exklusive de arbetsintegrerande sociala företagen. För att det

ska kunna ske måste finansieringen av tjänsterna lösas i samverkan mellan statens

organ i regionen och övriga offentliga aktörer.

De arbetsintegrerande sociala företagen 146

ger idag arbete åt drygt ca 170 personer

och arbetsträning, praktik m.m. åt ca 350 personer. En måttlig ökningstakt de

kommande två åren skulle innebära en fördubbling av antalet arbetsintegrerande

sociala företag eller drygt 20 företag vid 2012 års utgång. Det skulle i så fall innebära

en tillökning av arbetstillfällen och deltagare med ca 4-500 personer.

Exemplen från andra länder visar på att en fortsatt utveckling skulle kunna vara

möjlig. Vid besök i regionen Rimini, som är betydligt mindre än Östergötland

eller ca 300 000 invånare visade sig att 25 företag sysselsatte ungefär 1 000 personer.

Nu går det inte att jämföra rakt av, men en målsättning att ha 40 arbetsintegrerande

sociala företag före utgången av mandatperioden 2011-2014 och ca

1 000 arbetstillfällen vore ingen omöjlighet om alla parter medverkade till det.

Det skulle betyda att ca 8 nya företag tillkommer i genomsnitt varje år de närmaste

fyra åren.

Antalet företag är naturligtvis underordnat antalet anställda och deltagare i verksamheten.

Erfarenheter från både Sverige och internationellt ger indikationer på

att det ibland kan vara bra att göra konsortier som innehåller flera företag eller

rent av slå ihop företag för att få dem mer livskraftiga.

Men är det ett s.k. nollsummespel? Tar den sociala ekonomin arbetsuppgifter från

andra företag och skapas en undanträngningseffekt som förhindrar anställningar i

146 Här har vi även räknat med Stadsmissionen och Återvinningen i Motala

163


andra organisationer? Ser vi arbetsmarknaden som statistik eller dynamisk? Vilka

är konflikterna mellan offentlig och privat sektor å ena sidan och den sociala ekonomin

å andra sidan? Vi vet från forskningen att anställningsstöd i privat sektor

och beredskapsarbete i offentlig sektor har stor undanträngningseffekt. På vilket

sätt skulle det här vara annorlunda?

Det går naturligtvis inte att entydigt bortse från undanträngningseffekter. Men vi

tror att den sociala ekonomins organisationer sällan eller aldrig har egen ekonomi

som gör att man kan anställa någon eller köpa tjänsterna av privata företag. Alternativet

är att sysslor inte blir utförda i den utsträckning eller med den kvalitet som

vore önskvärd. För de arbetsintegrerande sociala företagen kan en del av verksamheten

vara baserat på efterfrågan som inte är kommersiellt gångbart och lönsamt

för andra företag eller att det inte finns någon utförare av de tjänster och den produktion

som efterfrågas på marknaden. I sådana fall blir det snarare ett ”plussummespel”,

d v s det skapas nya arbetstillfällen utan att andra företag blir lidande.

Perspektivet blir att arbetsmarknaden är dynamisk och att det kan bidra till att

skapa fler arbetstillfällen.

I andra fall konkurrerar de arbetsintegrerande sociala företagen på en marknad och

om inte marknaden är växande, så kan undanträngningseffekter naturligtvis ske.

Men alla företag vi träffat inom den sociala ekonomin har poängterat att man är

noggranna med att inte konkurrera på ojusta villkor t ex genom att dumpa priser

för tjänster. De flesta företag vi träffat undviker dessutom att ta upp konkurrensen

med befintliga företag på den lokala marknaden. Samtidigt kan vi erinra om att

regeringens överenskommelse med de idéburna organisationerna och SKL syftar

till att få fler aktörer inom den sociala ekonomin som utförare av sociala tjänster.

Men låt oss inte blunda för att konkurrensen kan leda till spänningar på den lokala

marknaden. Det är oerhört viktigt för lokalsamhället att de människor som har en

utsatt position på arbetsmarknaden kan beredas arbete. Att värna om de svagaste i

samhället har varit och är en grundbult i det svenska samhället. Om det sker till

priset av att andra företag inte kan växa i den utsträckning man önskar, så finns

det kanske bara några olika sätt att hitta en lösning på problemet, nämligen antingen

att göra som man gjort i Italien att lagstifta om att företag av en viss storlek

måsta anställa personer som är utsatta eller diskriminerade, (vilket troligen är en

omöjlig väg i Sverige idag) eller att de privata företagen frivilligt blir mycket mer

intresserade av att anställa personer som är utsatta. Det står ju alla företag fritt!

Ingenting hindrar företag från att ta del av det anställningsstöd som finns för olika

grupper, men i allt för liten grad används detta och det är en del av problemet för

många utsatta på arbetsmarknaden! För väldigt många kan dessutom utbetalas

lönebidrag och/eller lönesubventioner.

Inget vore mer glädjande om antalet marginaliserade och utsatta personer också

ökade inom den privata sektorn. Erfarenheterna från forskningen visar att denna

typ av integration ger ett mycket bra resultat. En del i en modell för framtiden är

ju att företagen samverkar mer med både Samhall AB och dess inbyggda verksamhet,

där personer får möjlighet att jobba inom företag men med Samhall som

arbetsgivare. På samma sätt jobbar en del arbetsintegrerande sociala företag med

att hyra ut personal som integreras för kortare eller längre tid. Personaluthyrning

som idé finns t ex hos Koop M och Kooptima, men i liten skala. Det här påminner

164


ju en del om den italienska modellen där företagen köper tjänster av B-kooperativ.

Men verksamhetsomfattningen skulle kunna öka och på det sättet minska den

osäkerhet som många företag förmodligen känner inför att vara arbetsgivare för

personer som tillhör någon av de utsatta grupperna.

Vi återkommer till vår tankebas och våra förslag till åtgärder på nationell, regional

och lokal nivå i kapitel nedan.

Ett sätt att förebygga och minska spänningar/konflikter är att lokalt bjuda in till

samverkan mellan olika aktörer.

Sammantaget skulle det således vara realistiskt att det tillkommer mellan 300-600

arbetstillfällen inom arbetsintegrerande sociala företag och minst lika många om

vi kan hitta ekonomiskt stöd till övriga delar av den sociala ekonomin den kommande

mandatperioden, dvs. om vi kan konstruera en s k Östgötamodell för den

sociala ekonomins utveckling.

Samtidigt vore det väldigt lite vunnet om tillväxten av arbetstillfällen inom den

sociala ekonomin kom till på bekostnad av de anställningar som finns inom Samhall

AB i regionen. Det finns anledning att ha samverkan och knyta Samhall till

de plattformar som finns och kommer att byggas upp inom den sociala ekonomin.

5.7 Nya uppdrag inom tjänstesektorn och inom varuproduktion

Om vi jämför de arbetsintegrerande sociala företagen som finns i Östergötland

med liknande företag över hela landet finns det ett antal branscher som inte är

representerade i vår region. För några av dessa branscher och områden torde det

vara möjligt att etablera sociala företag som svarar för:

− Hemtjänstuppdrag enligt LOV (lagen om valfrihet i hemtjänsten)

− Hotell och Bed & Breakfast t ex franchising som Le Mat (aktuellt i bl a

Jönköping)

− Hunddagis

− Café och servering

− Loppis och återvinning

− Enklare entreprenadverksamhet

− Fordonsverkstad

− Handelsträdgård

− Klottersanering

− Turism t ex camping

− Transportservice

− Missbruksvård

− Underleverantörer till offentliga och privata företag

Flera av områdena är under diskussion och det gör att vi kan förvänta oss att företagen

kommer att både bli fler och mer diversifierade. Det innebär också att det

kommer bli fler företag som uppträder parallellt med företag från den privata sektorn.

Därför blir det viktigt med dialogen med företrädare för dessa branscher och

likaledes att de arbetsintegrerande sociala företagen inte konkurrerar med priset

utan med kvaliteten.

165


Inom det kommunala ansvarsområdet utförs redan idag en rad permanenta och

tillfälliga uppdrag. Omsorger om äldre och funktionshindrade, lokalvård, park och

mark, fastighetsskötsel, andra tekniska tjänster som mindre byggnationer, skogsröjning,

återvinning i en viss utsträckning, områdesservice åt bostadsföretag och

andra kommunala bolag, är alla exempel på områden där det redan idag finns sociala

företag som utför tjänster och produktion. Flera arbetsintegrerande sociala

företag har i begränsad omfattning personaluthyrning och det är kanske ett område

man skulle kunna studera närmare när det gäller t ex tillsättande av korttidsvikarier

och semestervikariat. Det skulle kunna bidra till att personal lånas ut till

kommuner under en viss tid för att senare kanske kunna konkurrera om de tjänster

som ledigförklaras. Den bild som framkommit av kartläggningen är att anställda i

sociala företag i liten utsträckning går över till andra jobb på arbetsmarknaden.

Det är således samma bild som finns av Samhalls verksamhet, där övergångarna

från skyddad verksamhet till övriga arbetsmarknaden brukar ligga runt 5 procent

per år.

Internationellt sett har vi under arbetets gång sett att motsvarande sociala företag

bedriver många av de offentliga tjänster som idag bedrivs av kommuner eller av

privata företag inom den sektorn. Det hänger samman med att den sociala sektorn

varit sämre utbyggd i många länder i Europa. Det finns företag som driver förskolor

och äldreomsorg. Det finns företag som driver byggnadsverksamhet, catering,

lokalvård och många, många fler verksamheter.

Det finns i det här sammanhanget flera avgörande faktorer för att möjliggöra en

utveckling som skapar fler arbetsintegrerande företag:

− En faktor är naturligtvis de behov som inte tillgodoses idag och i vilken

mån det går att kommersialiseras eller att finansieras av den offentliga sektorn

− En annan är hur de arbetsintegrerande sociala företagen kan bli komplement

till de företag som verkar på den offentliga och privata marknaden

− En tredje är hur stark uppslutningen blir i regionen för att stimulera framväxten

av nya arbetsintegrerande sociala företag.

Det finns nog ingen möjlighet att undvika att det kommer att uppstå konkurrens

mellan arbetsintegrerande sociala företag och övriga företag som verkar på en

marknad, såvida inte Sverige får en nationell lagstiftning liknande den i Italien

som tvingar företag som har fler än ett visst antal anställda att ha minst 5, 10, 15

procent av grupper som riskerar att bli diskriminerade på marknaden eller som

definierats som ”utsatta” 147

. Så länge vi inte har det är det utredningens slutsats att

aktörer som regionförbundet, landsting, kommun, arbetsförmedling och försäkringskassan

ska gynna tillväxten av företag och nya uppdrag som läggs ut på dessa

företag. Behoven är som framgått mycket stora.

147 Italienarna kallar de utsatta för svantaggio (ungefär ”nackdel”), som handlar om

människor som har en konkurrensnackdel på arbetsmarknaden.

166


5.8 Hur skapas gynnsamma förutsättningar för de arbetsintegrerande

sociala företagen (ASF)?

För att skapa en gynnsam vind för arbetsintegrerande sociala företag krävs insatser

på internationell, nationell, regional och lokal nivå.

Internationellt tänker vi oss framför allt att EU fortsätter att verka för den sociala

ekonomin och att EU finansiellt via strukturfonderna kan stimulera framväxten av

nya sociala företag även efter det att den nuvarande programperioden 2007-2013

tar slut.

Nationellt finns en rad olika initiativ som kan tas. Regeringen har under år 2010

pekat på några frågor av särskild betydelse för framväxten av nya arbetsintegrerande

sociala företag (se även avsnitt 3.3):

− En insats är att åtgärda problemet med att det saknas reglering av arbetsintegrerande

sociala företag, som regeringen kommer att åtgärda genom en

förordning som också är nödvändig för gruppundantag när det gäller stöd i

förhållande till EU:s regler.

− Regeringen kommer även att ge Tillväxtverket i uppdrag att utreda nuvarande

form av anordnarstöd, som kan behöva utgå till arbetsintegrerande

sociala företag

− En översyn ska också göra när det gäller de arbetsintegrerande sociala företagens

och andra ideella organisationers hinder och möjligheter att lämna

anbud i offentliga upphandlingar

− En rad andra översyner är planerade. Tillväxtverket ska se över formerna

för samverkan mellan myndigheter som hanterar frågor som rör arbetsintegrerande

sociala företag. Tillväxtanalys ska se över behovet av hjälpinsatser

som ska ge möjlighet att anpassa befintliga finansieringsformer för

arbetsintegrerande sociala företag och även behovet av att i viss mån utveckla

nya finansieringsmodeller.

− Ett annat område är att kartlägga vilka behov som finns att utveckla statistiken

när det gäller de arbetsintegrerande sociala företagen

Plattformen för socialt företagande - KFO, Skoopi, Coompanion och Rainbow –

har i skrivelse daterad 31 maj, 2010 ställd till regeringen och oppositionen inför

valet 2010 pekat på ett antal åtgärder som kan vidtas på nationell nivå, som delvis

överlappar det som regeringen har med i sin handlingsplan:

− Lagstiftning. Organisationerna föreslår att de grundläggande kriterierna i

definitionen för det sociala företagandet – ändamål, regler om överskott

och medarbetarinflytande – förs in som särskilda frivilliga regler i lagen

om ekonomisk förening och aktiebolagslagen. Ett socialt företag ska åläggas

att i sin årsredovisning rapportera hur det konkret uppfyller nämnda

kriterier.

− Investeringsfond. Man föreslår vidare att staten avsätter medel från existerande

och kommande finansiella institutioner både i form av kapital och

som garanti. På denna grund inbjuder man privata intressenter att delta i

skapande av en investeringsfond.

167


− Kompetensutveckling. Plattformen föreslår ett femårigt program för kompetensutveckling.

− Mentorer och mötesplatser för företagsutveckling. Det föreslås i skrivelsen

att Tillväxtverket i samverkan med de sociala företagen utarbetar ett program

för att anordna mötesplatser genom vilket organisationer och företag

som vill arrangera och medfinansiera sådana mötesplatser ska kunna erhålla

ett särskilt bidrag samt ett mentorsprogram för de sociala företagen.

− Egenorganisering, stödstrukturer och samverkan. Organisationerna förslår

vidare att Tillväxtverket i samverkan med de sociala företagen får i uppdrag

att utreda hur företagssamverkan, stödstrukturer och egenorganisering

av sociala företag ska kunna främjas.

− Se över medarbetarnas löner och försörjning. Det sjätte och sista förslaget

tar sikte på att försörjningssystemen inte är samordnade, vilket skapar

otrygghet och inlåsningseffekter. Förslaget är tvådelat, dels föreslås en särskild

utredning om medarbetarnas löner och försörjning i sociala företag,

inklusive arbetsmarknadsåtgärder och socialförsäkringssystem. Utredningen

ska även omfatta regelverkens konsekvenser för a-kassa, och studiestöd.

Dels föreslås att etableringen av samordningsförbund stimuleras

genom lämpliga medel.

Viktigt är att översyner och utredningar som beaktar stöd och anordnarstöd tar

ställning till om liknande stöd som utgår till Samhall AB (merkostnadsersättningar)

också kan utgå till arbetsintegrerande sociala företag. Det skulle möjliggöra

att fler blir anställda i företagen utan att lönebidrag eller andra bidragsformer

används. En merkostnadsersättning vore på flera sätt bättre än att olika former av

lönebidrag används. Men så länge lönebidragen är viktiga för företagen borde

anställda i arbetsintegrerande sociala företag ha samma bidragsnivå under tiden

man är anställd. Minskningar av bidrag kan betyda att företagen har sämre möjligheter

att anställa fler, vilket är en del av affärsidén för dessa företag.

Till insatserna på nationell nivå kan läggas fortsatta informationskampanjer av det

slag som Tillväxtverket haft i uppdrag att genomföra de senaste åren. Behovet av

att pedagogiskt förklara vad arbetsintegrerande sociala företag är och kan vara är

mycket stort. Kunskaperna är inte spridda till näringsliv och näringslivets organisationer,

fackliga organisationer, kommuner, statliga organ m fl i den utsträckning

att de arbetsintegrerande sociala företagens betydelse på den gemensamma arbetsmarknaden

är tydliggjord hos alla viktigare aktörer.

Eftersom staten också ansvarar för en stor del av den nationella forskningen bör

anslag riktas för att stimulera mer forskning inom området.

Det är viktigt att den nya bör-lagstiftningen om socialt hänsynstagande vid offentliga

upphandlingar blir så tydlig så det kan fungera som riktlinjer för hur stat,

kommuner och landsting kan agera.

I de dialoger vi haft under arbetets gång med bland annat företrädare för arbetsförmedlingen

och försäkringskassan i regionen har det från de statliga myndigheternas

sida understrukits vikten av att man får ett tydligt stöd i lagstiftningen för

att man kan göra mer individuella planeringar och kanske även ha en speciallagstiftning

för vissa grupper och/eller deltagande i sociala företag. Enligt vad som