Ladda hem boken här! - Blekinge museum
Ladda hem boken här! - Blekinge museum
Ladda hem boken här! - Blekinge museum
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Gravfältets rumsliga struktur<br />
Det är tydligt att gravarna i Istaby är koncentrerade<br />
inom ett på något sätt definierat gravområde.<br />
Man sökte en rumslig anknytning till andra<br />
gravar, men i huvudsak grävdes nya gravar utan<br />
att inkräkta på äldre gravar. När detta i några<br />
fall trots allt skedde så prickades mer eller mindre<br />
exakt en äldre grav, vilket ger intryck av att<br />
den direkt fysiska anknytningen var ett medvetet<br />
val (A 140A och B, A 920 och 886, A 1001 och<br />
1000, A 1003 och 1002). Vid val av de individuella<br />
gravplatserna undvek man antingen att inkräkta<br />
på tidigare gravar eller så sökte man den direkta<br />
fysiska kontakten. Gravarna placerades inte<br />
slumpmässigt, huller om buller, utan man tycks<br />
ha haft en klar uppfattning om dispositionen.<br />
Centralgravarna i stensättningarna är iögonfallande<br />
redan vid en snabb blick på en planritning<br />
över gravfältet (fig. 1). Centralgravarna<br />
har påfallande likartat utseende och utrustning.<br />
Grav 642 i stensättning VI kan på goda grunder<br />
dateras till B1. En 14 C-analys av träkol från ett<br />
sotlager under stensättningen gav en datering<br />
till yngre förromersk III–B1, vilket antyder att<br />
grav 642 är samtida eller möjligen något yngre<br />
än själva stensättningens uppförande (cal. 1 sigma,<br />
95 BC–50 AD). Stensättning III, V och VI<br />
innehåller samtliga centralt placerade skelettgravar<br />
(A 642, 651, 1013) och stensättningarna ligger<br />
intill varandra, men utan att inkräkta på, d.v.s.<br />
överlappa, varandra. Dessa observationer pekar<br />
indirekt på att även centralgravarna i stensättning<br />
III, V och VII hör <strong>hem</strong>ma i denna period.<br />
De innehåller dessutom samma typ av gravgåvor<br />
som A 642, vilket styrker att de är uttryck för<br />
personer med likartad status och att de ligger<br />
ganska nära varandra i tid.<br />
Nästa sekvens utgörs av gravar som är yngre<br />
än den första generationen stensättningar. Nedgrävningen<br />
för skelettgraven A 979 kunde tydligt<br />
konstateras skära stenpackningen i stensättning<br />
V. I andra fall kan vi se att senare gravar har<br />
ett tydligt rumsligt samband med stensättningarna<br />
på så vis att de ligger strax innanför eller<br />
strax utanför stensättningarnas yttre gräns. De<br />
tydligaste exemplen på detta är skelettgravarna<br />
1038 i stensättning III och 973 i stensättning IV<br />
(fig. 1 och 46). Detta talar klart för att även dessa<br />
gravar är yngre än stensättningarna.<br />
Den sista kronologiska sekvensen i gravfältets<br />
brukande utgörs av stensättning I, II och IV<br />
Dessa stensättningar innehåller inga centralgravar<br />
i form av skelettgravar. Detta i kombination<br />
med att stensättning II innehåller ett par yngre<br />
gravar (A 1036 a och b) antyder att de är yngre<br />
än övriga stensättningar. Rumsligt sett så skär<br />
stensättning I och IV av stensättning III, men<br />
just vid själva överlappningarna gick det tyvärr<br />
inte att iaktta några stratigrafiska förhållanden<br />
p.g.a. att allt var bortodlat <strong>här</strong>.<br />
Det finns ett uppenbart rumsligt samband<br />
mellan stensättningarna och merparten av<br />
skelettgravarna. Den övervägande andelen av<br />
skelettgravarna ligger utanför de ytor som en<br />
gång täckts av stensättningarna. De ligger där<br />
det varit mer eller mindre fritt från sten. Detta<br />
samband talar starkt för att merparten av skelettgravarna<br />
tillhör ett yngre skede i gravfältets<br />
användning än stensättningarna. Antagandet<br />
styrks av att centralgravarna i stensättningarna<br />
är fyndrika gravar av ganska enhetlig karaktär<br />
och ålderdomligt intryck. Det är gravar med<br />
fyndkombinationer som lerkärl och flera fall<br />
svepaskar samt krumknivar och/eller skäror, andra<br />
knivar och sylar (A 15, 642, 651, 1013). Ingen<br />
av centralgravarna i stensättningarna innehåller<br />
vapen eller fibulor och endast i en av dem<br />
förekommer meanderornerad keramik (A 15).<br />
Bruket att lägga ned vapen och fibulor antyder<br />
generellt sett en något senare datering. Detta<br />
styrker ytterligare att de stensättningar som har<br />
centrala skelettgravar hör <strong>hem</strong>ma i yngre förromersk<br />
järnålder eller B1.<br />
Gravarnas utbredning visar klart på några<br />
koncentrationer i den centrala delen av undersökningsytan.<br />
Mest iögonfallande är en påtaglig<br />
koncentration kring Stensättning VI och det<br />
finns en tendens till att gravarna ligger i rader<br />
(Björkquist & Persson 1979 s. 5). De rikast utrustade<br />
gravarna ligger samlade i två grupper i<br />
och ost-sydost om stensättning V och VI (t.ex.<br />
A 250), samt i och nordväst om stensättning VII<br />
(t.ex. A 20). Det finns inga uppenbara skillnader<br />
i placeringen av skelett- respektive brandgravarna.<br />
För äldre romersk järnålder tycks dessa<br />
båda gravskick ha praktiserats sida vid sida.<br />
Skillnaderna i gravskick, mellan skelett- och<br />
brandgravar ger ingen tydlig grund för att diskutera<br />
hur gravfältet förändras.<br />
90
Change language