PDF-fil

More documents

Recommendations

Info

intervju UTAN SKYGGLAPPAR KYRKFÖNSTRET HAR TRÄFFAT ULLA WIDE BOMAN, PSYKOLOG PÅ ODONTOLOGEN. EN HOPPFULL INTERVJU FÖR ALLA OSS SOM IBLAND ÄR RÄDDA. OM RÄDSLA SOM EN VÄG TILL FÖRÄNDRING. TEXT& BILD: JOHANNA OLANDER MITT EMOT Sahlgrenska Universitetssjukhusets huvudentré leder branta trappor upp mot berget. På Odontologen väntar Ulla Wide Boman. Vi sätter oss ner i ett samtalsrum och börjar prata. Ulla är psykolog och arbetar med behandling av vuxna med svår tandvårdsrädsla. Det finns inget remisskrav för att få hjälp för sin tandvårdsrädsla, det går bra att ringa själv. Ulla berättar att patienterna är i olika åldrar och från alla samhällsklasser. Jag blir nyfiken på vad det är som gör att man söker för sin tandvårdsrädsla. – De flesta uppger att de varit rädda sen barn, 85 % kan berätta att deras tandvårdsrädsla började vid en viss händelse, säger Ulla. JAG FÅR VETA att orsakerna kan vara smärtsam behandling, ett dåligt bemötande från personal, men för många kan orsaken vara svår att spåra. Olika moment i behandlingen kan oroa, ibland själva paniken, eller att tappa kontrollen. – Det finns inget enkelt svar på varför vissa utvecklar [ 4 ] denna starka rädsla och andra inte. Man kan se att det är ett samspel mellan vad man varit med om, men också vem man är som person och hur lätt man har att utveckla starka rädslor. Vi är olika på det. EFTER EN FULLSTÄNDIGT ovetenskaplig gallupundersökning bland nära och kära konstaterar jag att ingen av de tillfrågade gillar tandläkarbesök. Ljudet, dofterna, stolen är några orsaker som nämns. När vi talar om vad det är som oroar hos dem Ulla möter berättar hon om oron att bli granskad, rädslan för att bli kritiserad av tandläkaren. Jag håller med. Visst är man utsatt i tandläkarstolen! Halsen är blottad och man är i klart underläge. – Det är ju krävande att vara hos tandläkaren, säger Ulla. Det kan göra ont, vara obehagligt, vara äckligt och allt möjligt. Många har vad man kan kallar förväntansoro. Att man oroar sig långt i förväg. Det är inte bara när man kommer som man är orolig, utan man reagerar med kroppen. Ont i magen, svårt att sova, mår illa. Vi är nog många som kan känna igen den där ”väntrumskänslan”. Knappast av förväntan, mer oro för ”vad ska dom hitta idag”. Men vad är det som drar igång inom oss? Var börjar oron? – Rädslan är ju i grunden, så som vi psykologer ser det, en reaktion på ett hot. Man blir alltid rädd av en orsak. Mycket av det här sker omedvetet. Under samtalets gång återkommer Ulla ofta till rädslan som något positivt. – Det är ju för att skydda oss själva, för att överleva hot mot oss själva och hot mot dom som står oss nära.
Sen kan ju rädslan vara för stark och komma i fel situation, men i grunden är den positiv. ATT RÄDSLAN KAN vara positiv och kanske en väg till förändring hänger kvar i tankarna. Vi fortsätter prata om hur olika vi reagerar. – Vi kan välja olika. Vi kan välja flykt och försvar, men vi kan också i vissa lägen bli paralyserade av skräck. Jag slås under vårt samtal av den utvecklingsmöjlighet som faktiskt ligger i att möta det som oroar och rent av skrämmer. Hos många av dem som Ulla arbetar med finns beteendet att undvika det som väcker obehag. Strategin är till exempel att avboka ett förestående tandläkarbesök. Hos Ulla får patienterna hjälp att utforska vilka tankar och föreställningar de bär på. – Är det riktiga faror då är det ju klart att det är viktigt att undvika dom, säger Ulla. Men här blir det inte bra. För undvikandet blir att man inte heller får en chans att utveckla nya förmågor. För att bli av med rädslan så behöver man utsätta sig för den. Man behöver närma sig det som väcker obehag. Det får inte vara en farlig situation, utan det ska vara en trygg situation. Man måste ändra sitt beteende. Man behöver träna på olika moment. Lugnt och metodiskt. ÄR VI MER RÄDDA idag än förr? – Jag har funderat på det. Jag kan nog inte riktigt uttala mig om det, men det finns ju väldigt mycket oro och rädsla idag. Och vi har ju väldigt mycket information idag om vad som händer på andra håll. När vi pratar om vad det är som gör oss rädda så är det ju bland annat det vi är med om själva, men vi kan ju också bli rädda av information som vi får till oss. Ulla berättar att många av dem hon möter kommer från familjer där man kanske har en tandvårdsrädd förälder. – Om man ser på dom som finns i omgivningen, om dom förmedlar att det här är ett hot, något farlig, så ökar det risken att man själv blir rädd. VAD HÄNDER MED OSS när vi tar oss en närmare titt på det vi är rädda för? Vågar se möjligheterna? – Det har med självkännedom att göra. Att förstå oss själva, det är ju något positivt med det! Att kunna se världen som den är, att kunna se oss själva som vi är. Att inte sätta skygglappar, undvika saker. Det är ju det rädslan annars gör, hindrar oss från att leva som vi vill eller göra det vi vill. Det är viktigt att lyssna på den, ta den på allvar. Plötsligt tar samtalet en ny vändning. – Vi tycker om att bli rädda, säger Ulla. Vi läser deckare, ser skräck<strong>fil</strong>m, åker berg- och dalbana. Det finns dom som vägrar såklart. Men visst är det så att vi människor söker spänning, mer eller mindre. Har det att göra med att vi då känner oss levande, livet känns på riktigt, frågar jag. – Ja, det kanske är så många beskriver det. Att få vara med om den där känslan. Det ingår i vår natur att vi vill utvecklas, gå vidare. Vi vill inte stå på samma punkt hela tiden. Det är viktigt att hålla isär den rädslan som är bra och den som blir till ett problem. Då finns hjälp att få. [ 5 ] ”DET ÄR VIKTIGT ATT HÅLLA ISÄR DEN RÄDSLAN SOM ÄR BRA OCH DEN SOM BLIR TILL ETT PROBLEM”
Page 1 and 2: tema: rädsla Nr 1 • februari - m
Page 3: BILD: DETALJ FRÅN MARIMEKKOTYG VAD
Page 7 and 8: möts vi aldrig ett befriande sätt
Page 9 and 10: Lärjungaskola Lärjungaskap är at
Page 11 and 12: Familjemässa och Påskdagslunch Jo

PDF-fil

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?