Utbildning för arbetslivet

Anna Holmgren

Utbildning för arbetslivet

– en reportagebok om hur lärcentra bidrar till lokal och regional utveckling

Anna Holmgren

Utbildning för arbetslivet

– en reportagebok om hur lärcentra bidrar till

lokal och regional utveckling

Skriften är en av flera studier på temat kompetensförsörjning - lärcentrum

- lokal och regional utveckling som presenteras i en skriftserie under 2007.

Initiativet till studierna togs av 3M-nätverket, ett nationellt nätverk av

myndigheter och organisationer som verkar för utveckling av en ny infrastruktur

för vuxnas utbildning och lärande. Studierna har finansierats av

NTG Lärande miljöer inom ESF-programmet Equal och Nationellt centrum för

flexibelt lärande. Arbetet har genomförts av APeL Forskning och Utveckling.

Vi hoppas att skrifterna ska bidra till kunskapsbildningen inom området samt

som stöd och inspiration i fortsatt utvecklingsarbete i landets regioner.

Vi vill tacka alla som har bidragit med sina erfarenheter!

NTG-Lär

Institutionen för Arbetsvetenskap

Luleå Tekniska Universitet

971 87 LULEÅ

Med stöd av:

Europeiska Unionen

Europeiska Socialfonden

Svenska ESF-Rådet

APeL

ISBN 978-91-633-1307-3

Foto: Anna Holmgren - där inget annat anges.

Grafisk form: Relatera AB, Skinnskatteberg

Tryck: Katarina Tryck, Stockholm 2007

Upplaga: 1 000 ex

Utbildning för arbetslivet

– en reportagebok om hur lärcentra bidrar till

lokal och regional utveckling

Förord ………………………………………………………………… 5

Inledning ……………………………………………………………… 7

ARVIKA

Från tom tobaksfabrik till ett centrum för tillväxt ………………… 9

LYCKSELE

Guld, gröna skogar och turism i Lycksele ………………………… 21

TJÖRN

Vi vill ta vara på människors livskompetens ……………………… 39

NÄSSJÖ

Framtidens arbetskraft kommer från Nässjö ……………………… 55

ÖSTRA GÖINGE

Vi utbildar till jobb, inte till arbetslöshet ………………………… 73

LIDKÖPING

Det är vi som kommer nära de nya grupperna …………………… 79

Vad är receptet för framgång?

– en analys av framgångsfaktorer och hinder ……………………… 101

Utbildning för arbetslivet

| 3 |

| |

Förord

Arbetslivet förändras allt snabbare. I Sverige försvinner

ungefär en tiondedel av alla jobb under ett år, och

ungefär lika många nyskapas. Men de regionala

skillnaderna är stora, på många håll förloras

arbeten och kraften för nyskapande är svag.

Global konkurrens, ny teknik och förändrade produktionsmetoder innebär

att jobbens livslängd blir kortare. Förmågan till omställning både för företag

och för individer blir avgörande för förutsättningarna att skapa fler och bättre

jobb än de som försvinner. Eftersom arbetsmarknaden förändras snabbare

än arbetskraftens kunskaper utvecklas, måste vi skapa helt andra möjligheter

att lära nytt, lära mera att lära hela arbetslivet. För arbetsgivarnas krav på

utbildningsnivå höjs och det måste mötas, dels med kompetensutveckling i

arbetslivet och dels att högskoleutbildning på allvar öppnas för vuxna yrkesverksamma.

Vi vet att människors möjligheter att delta i utbildning varierar, med

studievana, med ålder, med ekonomiska förutsättningar och förstås med

motivation. Att göra utbildning tillgänglig genom geografisk närhet är avgörande

för att många ska kunna eller våga ta steget för att satsa. Därför är

spridningen av universitet och högskolor över landet så viktiga, därför är lärcentra

en avgörande nyckel för att låsa upp porten till utbildning för många.

Och utbildningar kan anpassas till företagens behov, så att brist på kompetens

inte leder till att tillväxten bromsas.

Utbildning för arbetslivet visar ett antal exempel på vad regionalt anpassad

utbildning betytt för företag och individer. Av boken framgår betydelsen av

samarbete och samverkan mellan kommuner, utbildningsanordnare och arbetslivet

för att åstadkomma utveckling lokalt och regionalt. Samtidigt visar

boken att människor i ett modernt arbetsliv måste få flera chanser. Om mitt

jobb försvinner krävs en andra möjlighet till utbildning, om jag inte ska förbli

arbetslös.

Men boken visar också att människor kan, att det är fel att sortera i de

som kan och inte kan plugga vidare. Vi hör idag i debatten att ”alla har inte

läshuvud”, och det föreslås kortare praktiska utbildningar, som riskerar bli

Utbildning för arbetslivet

| 5 |

Utbildning för arbetslivet

| |

återvändsgränder på en dynamisk arbetsmarknad. Argumenten luktar unket

och påminner om diskussionen när den allmänna folkskolan skulle införas

för ungefär 160 år sen. Då sa man: - Varför ska en dräng kunna läsa, inte

sköter han korna bättre för det!

Människor kan och vill växa genom utbildning och kunskap. Som sociala

och kulturella varelser, som aktiva och ansvarstagande medborgare, som

starka och stolta yrkesmänniskor.

Utbildning och kunskap förbättrar företagens konkurrenskraft och förvaltningarnas

kvalitet i tjänsterna. Utbildning och kunskap är avgörande för

möjligheterna att skapa jobb och regional utveckling. Det livslånga lärandet

måste bli verklighet och möjligt för människor på deras villkor. Det har hela

samhället nytta av. Det är klart att många fler faktorer än utbildning spelar

roll, men vem tror att vi möter framtiden bättre med en sämre utbildad arbetskraft?

Sture Nordh, TCO:s ordförande

Inledning

Den här boken består av en serie reportage från våren 2007 om hur lärcentra

medverkar till lokal och regional utveckling runt om i Sverige. I boken får

läsaren en detaljerad bild av hur sex olika lärcentra samverkar med andra

aktörer för att svara upp mot medborgarnas behov av utbildning och arbetslivets

behov av kompetent arbetskraft. Reportagen speglar vad som händer i

Arvika, Tjörn, Lycksele, Nässjö, Lidköping och Östra Göinge, både lokalt

och regionalt.

Syftet med den här reportageboken är att sprida idéer och erfarenheter

på temat ”lärcentra och kompetensförsörjningen på arbetsmarknaden”.

Författare till boken är Anna Holmgren, frilansjournalist.

Arbetet har finansierats av NTG-Lär och projektet har letts av en styrgrupp

som bestått av Stefan Ekenberg, NTG-Lär/Luleå tekniska universitet,

Elisabeth Isaksson, Nationellt centrum för flexibelt lärande, CFL, Kenny

Jonsson och Carina Åberg, APeL AB, och Roger Karlén, 3M-nätverket/

Nitus. Projektledare är Stefan Bergkvist, APeL AB.

Ett varmt tack riktas till alla de personer i Arvika, Tjörn, Lycksele, Nässjö,

Lidköping och Östra Göinge som delat med sig av sina erfarenheter och sitt

kunnande och därmed gjort den här boken möjlig.

Utbildning för arbetslivet

| 7 |

| |

ARVIKA

Arvika Näringslivscentrum.

Arvika Näringslivscentrum

- från tom tobaksfabrik till ett centrum för tillväxt

Allt som finns kvar i dag av den gamla tobaksfabriken i Arvika är en hemlig snus

tillverkning bakom en stängd blå dörr. Resten av fabriksbyggnaden är vigd åt

kunskap och utveckling.

Lasse Hägglund är utbildningsledare vid Arvika Näringslivscentrum,

ANC.

- Vi har i uppdrag att tillgodose arbetslivets behov av kompetens och utbildning.

Vi ordnar inga kurser som arbetsmarknaden inte efterfrågar, säger

han.

Tobaksbolaget och Swedish Match har lämnat skutan, men ett litet minne

finns kvar. Utanför restaurangen Skeppet står en modell av skeppet Borkum

Riff, ett segelfartyg som fraktade tobak till Sverige från varmare breddgrader.

- När Swedish Match lade ner tobaksfabriken i april 1996, var det en epok

som gick i graven, minns Claes Pettersson, kommunalråd i Arvika.

- Det var ett tryggt och säkert jobb som försvann, så det blev landssorg i

hela Arvika. Förstamajtåget det året var deppigt.

Utbildning för arbetslivet

| 9 |

Utbildning för arbetslivet

Claes Pettersson,

kommunalråd i Arvika.

| 10 |

Den 17 december 1997 tillverkades det sista tobakspaketet. Vid samma tid

var det fler företag som lade ner i Arvika, till exempel mejeriet och Electrolux

fabrik. Inom några år försvann femhundra jobb från kommunen.

Det medförde en ordentlig svacka i Arvika och det gällde att snabbt hitta

på något nytt i stället. Några ledande män i kommunen samlades för att

hitta en lösning. Det var chefen för Westra Wermlands Sparbank i Arvika

Ulf Christoffersson, chefen för Arbetsförmedlingen, näringslivschef Lars

Emthammar och Claes Pettersson, som var kommunalråd redan på den tiden.

- Vi kunde inte ha en stor tom fabrik mitt i centrum i Arvika, så vad skulle

vi göra? Skulle vi bygga upp något annat?

På en servett skissade de fram sin gemensamma idé: ett centrum för utveckling

av näringslivet i Arvika. Verksamhetens ena ben var företagsutveckling,

det andra benet vidareutbildning, det tredje benet ett småföretagshotell där

nya företag kunde få växa sig större.

Detta idémöte var starten för Arvika Näringslivscentrum. ANC konstruerades

som en fristående ekonomisk förening till största delen ägd av Arvika

kommun. Westra Wermlands Sparbank, IUC Wermland AB , företagarna

i Arvika och LO-facken i Arvika och Eda äger några procent var av föreningen

ANC. Den ekonmiska föreningen ger en fristående ställning mot

kommunen och betonar samverkan med näringslivet.

- Det fanns en investeringsberedskap både offentligt och privat. Finansieringen

för att renovera de 20 000 kvadratmetrarna klarade vi genom att

bygga i etapper. Man började riva ut i ena änden på fabriken redan innan

tillverkningen slutade, säger Claes Pettersson.

I maj 199 stod ett nytt kompetenscentrum klart

i den gamla tobaksfabriken. Utbildningsministern

kom och invigde och sedan dess har verksamheten

i Möjligheternas Hus bara vuxit. Fabriksbyggnaden

har fyllts med företag och utbildning. Det senaste

tillskottet är en sporthall med ett träningscentrum

som har tusen medlemmar. Renoveringen har rullat

fram i åtskilliga etapper.

-Pengarna kom från kommunen, från EU-projekt

och från Länsarbetsnämnden, och så lånade vi en

del till bygget. Det behövdes till exempel en speciell

dyr färg för att få bort tobakslukten, säger Claes

Pettersson.

ARVIKA

Den gamla fabriken vid Glafsfjordens strand rymmer i dag 400 arbetstillfällen,

och över 800 studenter läser högskoleutbildningar, KY-utbildningar,

SFI, grundvux och gymvux. Fem procent av arvikaborna besöker huset varje

dag.

På 20 000 nyrenoverade kvadratmeter pågår företagande, lärande och utveckling.

Där utbildas skolpersonal och sjukvårdspersonal till kommun och

sjukhus, men också produktionstekniker, chefer och gruppledare för näringslivet,

liksom truckförarutbildning, hydraulik och elutbildningar.

Genom det industriella utvecklingscentret i Värmland, IUC, har ANC

fått representanter i styrelsen från stora industrier i regionen. I styrelsen finns

också representanter för landstinget i Värmland och för de tre största partierna

i kommunen - (m), (s) och (fp).

Arvika har en framgångsrik och stor industri. Av 11 000 jobb är 3 500

industrijobb. Tjänstesektorn är relativt liten.

- ANCs mål är att stötta kommunens arbetslivslivsutveckling genom att

utbilda kompetent arbetskraft bland annat för industrin. Ett delmål vi har är

att stimulera tillväxten av tjänsteföretag, säger Mikael Engstig.

- Vi har fyllt huset med nya tjänsteföretag. Särskilt vill vi uppmuntra etableringar

utifrån.

Småföretagen som hyrt in sig på ANC får rådgivning och stöd i marknadsföringen,

till exempel hjälp att delta i mässor som Elmia, Arvikafestivalen,

Rejsliv och Tur. Det kan vara femtio företag från Arvika som delar på utställningsplats,

sedan turas de om att bemanna montern och gå runt på mässan.

Mikael Engstig betonar starkt att ANC inte är en skola.

Det här är ingen institution. Det är en arbetsplats med en blandning av

företagare, anställda och studerande.

Den här dagen är en talangscout på besök på Game Maker, en KY-utbildning

på ANC. Talangscouten kommer från Dice, ett av Sveriges största

spelföretag, och hon är på ANC för att intervjua studenter på spelutbildningen

Game Maker. En och en får studenterna komma in till henne för att

bli grillade i en halvtimme om sina förmågor och framtidsdrömmar.

Martin Blomqvist och Lo Wallmo hör till de unga som hoppas på jobb i spelbranschen.

De går den tvååriga KY-utbildningen Game Maker på Arvika

Näringslivscenter. Martin inriktar sig på grafisk design och Lo utbildar sig

till projektledare. Dagen innan var Martin och Lo med en grupp studenter

från ANC på företagsbesök hos Dice kontor i Stockholm.

-Det var fint där. De hade team på tolv personer som satt tillsammans och

gjorde spel, sedan testar de spelen och hittar problemen.

På Game Maker i Arvika får man lära sig att gör dataspel. Man kan inrikta

Utbildning för arbetslivet

| 11 |

Utbildning för arbetslivet

| 12 |

sig på programmering (11 studenter) eller

grafik (27) och bygga på med projektledning

(5).

- Grafiker bygger en värld med skolor,

hus och människor, animatörerna ger

dem rörelser och projektledarna håller

ihop projektet och tar fram en berättelse

och en dramaturgi i spelet, förklarar

Martin och Lo.

För att träna upp elevernas förmåga att

göra spel anordnar Game Maker tävlingar

bland kursdeltagarna. Martin visar sitt

bidrag som han döpt till Zombie Striker.

Där anfaller grymma zombies och hjältarna

försvarar sig med bältdjur som

rullar ihop sig till krossande bowlingklot. STRIKE! – och ännu en mordisk

zombie rasar ihop i en pöl av cyberblod. Martin visar det vinnande spelet

som heter SkyChamps. På skärmen dyker deltagarnas farkoster upp. De bärs

av ballonger och spelet går ut på att skjuta prick på de andras ballonger och

bli sist kvar. Landskapet är en avstannad värld i framtiden där gravitationen

sviktar. Små palmöar hänger i luften över havet och avgaserna från fordonen

bildar vackra vita mönster mot den blå spelhimlen.

- Spelen går att utveckla hur mycket som helst. Därför är det viktigt att

sätta uppnåeliga mål för gruppen, säger Christian Johannesén.

Han var projektledare för det vinnande spelet Sky Champs. Som sina

kamrater vill han helst arbeta i spelindustrin, men han kan också tänka sig en

annan framtid, kanske i verkstadsindustrin.

Dataspelen är inte bara en lek, 3D-tekniken går också att tillämpa i andra

branscher. I första steget handlar det om marknadsföring. Ett exempel

Christian nämner är bilindustrin. Volvo har hört sig för om de kan få en animerad

3-D film, kanske som en förbättrad rundtur på fabriken.

Marin Blomqvist och Lo Wallmo går den tvååriga

KY-utbildningen Game Maker vid ANC.

En annan idé som han varit med om att utveckla handlar om att visa klimat

och luftströmmar på ett kontor. Den idén kom från Ulf Jonsson, ledamot av

ledningsgruppen för KY-utbildningen. I den gruppen finns spelföretag som

Avalanche och Dice, men också representanter för verkstadsindustrin.

Ulf Jonsson är platschef på Swegon, ett företag som gör ventilationssystem för

kontorslokaler. På 1990-talet var han produktionschef på den gamla tobaks-

ARVIKA

fabriken. När den lades ner flyttade han några år till Södertälje och arbetade

på Scania, men återvände hem till Arvika.

- Det känns skönt i hjärtat att det blivit så väldigt bra av den gamla fabrikslokalen,

säger Ulf Jonsson, som själv studerat teknisk fysik på KTH i

Stockholm.

Han är nöjd med 3D-presentationen som studenterna på Game Maker

gjorde åt Swegon.

- Det är en verklighetsnära tillämpning som våra säljare kan använda. Nu

kan de visa kunderna vad som händer när man använder våra produkter i en

kontorslokal. Det finns beräkningsprogram för det, men de är dåliga på att

visa vad som verkligen händer, säger Ulf Jonsson. Han hoppas att det i framtiden

kan finnas en hel produktkatalog i 3D på nätet.

- Där kan man vandra runt i ett cyberkontor och titta på hur våra produkter

fungerar. Och i framtiden när kunden klickar i programmet så kan vi få

en beställning direkt till fabriken.

Ulf Jonsson är också ledamot av ledningsgruppen för KY-utbildningen i

produktionsteknik och logistik på ANC.

-Produktionstekniker är en utbildning som försvunnit. Men produktionstekniker

behövs i i alla fabriker, säger Ulf Jonsson.

När ledningsgruppen gjorde upp kursplanen hade de en önskelista över

vad de blivande teknikerna skulle kunna: produktionslayout, CAD, arbetsorganisation,

fackliga frågor, ekonomi.

- Vi hittade gamla läroböcker från1960-talet, mest från Volvo. Den tekniska

utbildning som fanns i övrigt var för teoretisk. Produktionsteknik är ett

hantverk. Där går man ut på arbetsplatsen och kartlägger var man kan göra

förbättringar, säger Jonsson.

Hans Olsson och Sören Olsson är utbildare på KY-linjen för produktionsteknik

och logistik. Hans Olsson är före detta produktionschef, Sören Olsson

är verktygsmakare och yrkeslärare.

De gör en kritisk betraktelse av nedläggningen av tobaksfabriken utifrån

sitt produktionstekniska perspektiv.

- Fabriken gick med vinst, den omsatte en miljon per anställd och år, berättar

de. Men så lade företaget ner fabriken och flyttade tillverkningen till

Malmö. Det skulle rationaliseras, kan man tänka sig.

- Sex av 130 anställda följde med till Malmö, och alla sex kom tillbaka

till Arvika efter någon månad. Men tillverkningen i Malmö funkade inte.

Kunskapen fanns kvar här i Arvika.

I dag arbetar de båda i den gamla fabriken med att förmedla produktionstekniskt

kunnande.

Utbildning för arbetslivet

| 13 |

Utbildning för arbetslivet

Sören Olsson är utbildare på KYlinjen

för produktionsteknik och

logistik.

| 1 |

- KY-utbildningen får inte bli en klassisk skola. Det här

ska vara en arbetsplats utan det traditionella förhållandet

mellan lärare och elev. Vi har nästan inga anställda lärare,

utan de som undervisar här är ofta konsulter och industrifolk,

säger Sören Olsson.

Urvalet av studenter är viktigt. Först gör skolan en grovsållning

bland de sökande utifrån kvalifikationer, livs- och

yrkeserfarenhet. Sedan intervjuas de. Då deltar en representant

från industrin.

Bland årets studenter är det elva av 23 som är kvinnor,

medelåldern ligger på 34 år med en spridning mellan 19

och 50 år. De blivande produktionsteknikerna lär sig på

tre terminer produktionsteknik, processplanering, produktionsekonomi,

logistik, presentationsteknik, projektledning,

konstruktion, kvalitet, arbetsorganisation och arbetsmiljö.

-Vuxnas lärande handlar mycket om att ta fram den

kunskap som man inte är medveten om själv att man har. Ofta handlar det

om studieovana elever, därför har vi få föreläsningar och mycket grupparbete,

och lärarledd undervisning blandad med självstudier, säger han.

Studenterna får LIA-praktik under studietiden. LIA betyder Lärande

i Arbetet, och är en omfattande praktik i samarbete med branschen inom

ramen för den kvalificerade yrkesutbildningen.

Praktikanterna går ut två och två på företagen där de ska lösa en uppgift

under sin praktik. Ett färskt exempel på LIA-praktik är företaget Vänerbränsle

som säljer avfall från sågverk. Företaget ville importera aska från Norge, och

gav ett par av studenterna på ANC i uppdrag att utreda exakt hur importen

skulle gå till. Resultatet blev en checklista över alla kontakter som behövdes

och vilka regler som gällde.

Hur lätt är det att få tag i företag som är villiga att öppna dörrarna för

praktikanter?

- I början var vi ute mycket och bedrev lobbyverksamhet för utbildningen,

säger Sören Olsson.

I dag är utbildningen etablerad och efterfrågad och det är lätt att hitta

praktikföretag.

- KY-studenterna får fria händer på företagen och de får tillgång till allt de

behöver, säger Sören Olsson.

- Det är ett klimat på ANC som underlättar när man ska prata med folk i

näringslivet.

De båda utbildarna själva arbetat inom industrin och har personliga kon-

ARVIKA

Utbildning för arbetslivet

takter i regionen. En kontakt som blivit varaktig är VD-gruppen i Arvika.

- LIA-praktiken är första punkten på deras dagordning. De säger att de

inte kan få nog många LIA-praktikanter nog ofta, säger Sören Olsson.

- Men vi ska inte utbilda fler än vad som finns avsättning för, tillägger

han.

Det händer att studenterna blir uppringda av arbetsgivare de aldrig hört

talas om. Ett företag i Norge som hört talas om utbildningen via VD-gruppen

anställde en av de kvinnliga produktionsteknikerna som produktionsteknisk

konsult.

Oftast börjar karriären mer blygsamt med att de nya produktionsteknikerna

får sitt första jobb som operatör på en industri, med en del av sin tjänst

som produktionstekniker.

Lena Wikström studerar till produktionstekniker på

ANC. Hon har fått nästan hela sin vidareutbildning finansierad

med ett friår.

- Det är skönt med en paus i livet, att få pröva något

annat, säger hon.

Lena är i fyrtioårsåldern och har två barn, elva och

femton år gamla. Hon bor med sin familj i Karlstad och är

tjänstledig från marknadsavdelningen på en bank, där hon

jobbar med marknadsföring och reklam.

- Jag läste om utbildningen till produktionstekniker i

tidningen och tyckte upplägget lät intressant.

Lena har gjort sin första LIA-praktik på Löfbergs Lila

i Karlstad. Hennes uppgift var att kvalitetsmäta en pack-

Lena Wikström studerar till

maskin. Resultatet var ett nytt rapportsystem.

produktionstekniker på ANC.

-I fem veckor levde jag i en helt annan värld på fabriksgolvet,

säger Lena.

Nästa praktikperiod ska hon följa upp sitt rapportsystem på Löfbergs Lila

och se hur det fungerar.

| 15 |

Utbildning för arbetslivet

| 1 |

Dessa företag i Arvika tar emot praktikanter från

utbildningen till produktionstekniker på ANC:

Arvika gjuteri

RagnSells i Karlstad

Reningsverket i Arvika

Vattenverket i Arvika

Arvika smide

Fundo i Charlottenberg

KHK:s Ventil&Mekservice i Arvika

Kongsbergs Automotive i Åmotsfors

Lars Höglund AB i Töcksfors

Löfbergs Lila i Karlstad

Metso Paper i Karlstad

Nolato i Sunne AB

Nordic Paper i Sunne

Norma Precision, en ammunitionsfabrik i Åmotsfors

Scan Module i Glava

Stora Enso i Skoghall

Swegon ventilation i Arvika

TI Automotive i Kongsvinger

Tanderudshöjdens husbyggnation i Arvika

Thermia Värme AB i Arvika

Westmatic fordonstvättar i Arvika

Volvo Buss i Säffle

Volvo Wheel Loaders i Arvika

Vänerbränsle i Kristinehamn

Ett av företagen som tar emot LIA-praktikanter från ANC är Thermia Värme

AB i Arvika. Personalchefen Siri Unander-Scharin sitter också i styrelsen för

Arvika Näringslivscentrum, ANC.

Siri visar runt i den moderna rymliga verkstadslokalen på Thermia. Kopparrören

blänker i de nya varmvattenberedarna. Arbetet är organiserat i grupper om tio

tolv personer som arbetar med lödning, montering och kvalitetskontroll av

beredarna längs produktionsflödet fram till den färdiga produkten.

Just nu inför företaget ”lean production” för att höja produktiviteten.

- Vi håller inte på med rationaliseringar så att folk måste sluta, det behövs

inte, företaget går bra. Lean production för oss handlar om att vi effektiviserar

produktionen. Det gäller att göra rätt saker vid rätt tid, med rätt ergonomi

och smartare. För att klara det kompetensutvecklar vi hela tiden. Då är arbetsplatsträning

och arbetsrotation viktigt, säger Siri.

Thermia är en del av det danska familjeföretaget Danfoss med 18000 anställda.

Företaget rekryterade Siri från ett jobb på Rolls Royce. Hon bor i

Karlstad och pendlar varje dag till Arvika där hon arbetar som personalchef

för Thermia och som chef för affärsområdet Human Relations inom hela

Danfosskoncernen.

Som ledamot av ANCs styrelse är Siri Unander-Scharin med och formulerar

det regionala näringslivets framtida behov av utbildning. Thermia

köper olika utbildningar av ANC. Deras utbildning av produktionschefer

ARVIKA

Utbildning för arbetslivet

och gruppledare på företaget har pågått i

flera år.

- Jag behövde en chefsutbildning när vi

anställde en ny produktionsledare, och jag

ville bygga upp en ledarkompetens för både

gruppledare och produktionsledare, säger

hon.

- Jag kunde ha hållit i utbildningen själv,

men jag ville ha ett nätverk och då var det

bättre att låta andra sköta saken.

Siri understryker hur viktigt det är att

företagen i regionen samarbetar kring kompetensutveckling

och att de inte konkurrerar

med varandra om arbetskraften.

Genom kontakten med IUC, ANC och

deras kontakter med ett skotskt universitet

har hon fått upp ögonen för möjligheterna

att införa lean production också för tjänstemännens

arbete.

- Vi gör en gap-fit analys. Det vill säga en

Personalchefen Siri Unander-Scharin vid

analys av glappet mellan vad vi behöver och

Thermia Värme AB visar runt i fabriken i Arvika.

var vi står i dag. Den kompetensanalysen gör

vi med hjälp av en konsult. Analysen visade till exempel att Thermia behövde

fler installatörer av värmepumpar.

- Nu planerar vi en installationskurs tillsammans med ANC, och den ska

genomföras av yrkestekniska gymnasiet, säger Siri.

Hon tycker samarbetet med ANC fungerar bra. Hon är också nöjd med

den service Thermia får från Arbetsförmedlingen i Arvika.

- De kommer också ut till oss och intervjuar oss om vad vi behöver och de

ser till att det finns utbildad personal.

Arbetsförmedlingen köper utbildningar av Lernia och av ANC för att tillgodose

Thermias behov av personal. I framtiden kommer företaget att behöva

kurser bland annat i ledarskap, språk och data.

- Thermia är ett teknikföretag och vi behöver också personal med gedigen

utbildning i marknadsföring. Vårt rekryteringsbehov är främst på tjänstemannasidan.

Om det saknas några kollektivanställda, till exempel svetsare,

då hyr vi in dem från ett bemanningsföretag. Det finns en svetsutbildning i

Arvika som anordnas av utbildningsföretaget High Tech Welding Team på

Arvikaverken.

| 17 |

Utbildning för arbetslivet

| 1 |

Det sker en stark ökning av andelen tjänstemän på Thermia. Sedan Siri

Unander Scharin började har andelen tjänstemän vuxit från tjugo procent till

en tredjedel av de anställda. I dag är man 100 tjänstemän och 180 kollektivanställda.

Förskjutningen hänger samman med företagets utveckling.

- År 2008 ska vi vara bäst i Europa på att tillverka värmepumpar. Då krävs

det forskning och utveckling. Alla kan producera pumpar, men utveckla nya

produkter, det kan inte alla. Ska man plagiera då ligger man alltid ett steg

efter.

I dag har Thermia 290 anställda i Arvika och man planerar att bygga ett

forsknings och utvecklingscentrum i Arvika för 30 miljoner.

- Vi har alltid haft en utvecklingsavdelning på Thermia. Nu bygger vi

ut den och anställer många nya. Det är lätt att rekrytera civilingenjörer till

Arvika, säger Siri Unander-Scharin.

Ytterligare ett expansivt företag i regionen som ANC samarbetar med är

Scanmodule Solenergi i Glava. ANC har stöttat deras utveckling med att

utbilda gruppledare och produktionschefer.

Hur Scanmodule kom till Glava är en solskenshistoria. Det var ett glatt sällskap

med turister från Norge som kom förbi den natursköna trakten vid en

paddeltur på Glafsfjorden. En av turisterna var Alf Björseth, fysiker och

ägare till Scan Modules moderföretag Renewable Energy Corporation, en

koncern med 900 anställda.

Björseth fastnade för det läget innanför svenska gränsen och bestämde sig

för att förlägga en fabrik för solcellspaneler till Glava, ett litet samhälle med

915 invånare. Det norska företaget behövde starta produktion i ett EU-land,

som inte fick ligga för långt från Oslo. Investeringen har varit en lysande

framgång. Sommaren 2003 startade verksamheten i med nio anställda. I dag

2007 har fabriken vuxit till ett par hundra anställda, som årligen tillverkar

solceller motsvarande en yta på femtio fotbollsplaner.

För tjugo år sedan var den svenska kronan 20 procent starkare än den

norska, i dag är förhållandet omvänt. På ett år har norska kronan stärkts

med tio procent. Det får gränshandeln i Sverige att blomstra. Stora köplador

växer som svampar ur marken i gränskommuner som Charlottenberg, Årjäng

och Eda när norrmännen kommer till Sverige för att köpa billigt – allt från

kläder, kött och tobak och till starka varor från Systembolaget.

På ANC planerar Lars Hägglund att starta en ny butikschefsutbildning

som ska utbilda personal till den snabbt expanderande gränshandeln.

- Vi anordnar utbildningen tillsammans med företagen i branschen. Det

ARVIKA

Utbildning för arbetslivet

blir minst trettio butiker som medverkar,

säger Lasse Hägglund.

Butikschefsprogrammet är en Yrkeshögskoleutbildning

i samverkan med

Högskolan i Skövde , Svensk Handel och

Handelsanställdas förbund. Utbildningen

har tagits fram av Högskolan i Skövde.

Deltagarna kommer att lära sig att göra en

affärsplan för en butik, marknadsföring,

ekonomistyrning och företagsledning.

Det kommer att finnas plats för trettio

elever per kurs, och ANC samarbetar

med trettio butiker som medverka i utbildningen.

ANC ordnar samarbetet

och utbildningen tillsammans med köp-

Lasse Hägglund,

utbildningsledare vid ANC.

mannaföreningen i Arvika.

- I går var jag på ett möte på Rotary för att få flera kontakter med butiker,

berättar Lasse Hägglund som planerar och marknadsför utbildningen.

ANC fokuserar sin verksamhet på att utveckla näringslivet, men en stor

del av utbildningarna på ANC riktar sig också mot den offentliga delen av

arbetslivet. På ANC vidareutbildas sjuksköterskor för landstinget och systemvetare

som lär sig logistik inom sjukvården. Det finns också en utbildning

av förskollärare som ger behörighet att undervisa barnen ända upp till årskurs

fem.

All vuxenutbildning i Arvika flyttade till ANC för några år sedan. Christina

Nordin är vård- och omsorgslärare och ansvarig för Gymvux på ANC.

- Jag kom från vårdgymnasiet i Arvika. Vi tänker annorlunda här på ANC.

Alla får samma bemötande här i huset oavsett om man går på SFI, vuxengymnasium

är företagare, eller ska gå och träna i gymet, säger hon.

Alla som verkar i huset blir betraktade som hyresgäster inte som ”elever”

och alla får samma service

- Skolans problem försvann och ljudnivån sjönk när vi flyttade till ANC.

Centret är till för alla vuxna oavsett behov, om man behöver en kurs i svenska

eller en högskoleutbildning, säger Christina.

När vuxenutbildningen flyttade till ANC organiserade Christina om skolarbetet.

- Målet var att vi ville blir bli mer tillgängliga, utåtriktade och ge ett kursutbud

som passade för regionen och för vuxna som vill läsa koncentrerat och

på bestämda tider.

| 19 |

Utbildning för arbetslivet

Christina Nordin är ansvarig för

Gymvux vid ANC.

| 20 |

För att öka tillgängligheten togs terminssystemet

bort och läsåret delade in i sju perioder i stället för två

terminer. En tredjedel av tiden är lärarledd, resten är

grupparbeten och självstudier med stöd av en webbplattform.

Den som inte hänger med i studietakten har

möjlighet till en schemalagd fortsättning på kurserna

med mer lärarstöd och individuell studieplan. Lärarna

på ANC går på tjänstemannaavtal.

- Det var nödvändigt för att klara den nya organisationen

av undervisningen, säger Christina Nordin.

Avtalet betyder att lärarna arbetar på arbetslivets

normala tider i stället för skolans läraravtal med sommarlov

och undervisningstimmar. Lärarna deltar i

marknadsföring och genomför uppdragsutbildningar.

- Vi har en uppsökare som besöker arbetsplatserna. Det har gjort att arbetslivet

numera ser GymVux som en resurs, säger Christina Nordin.

Det är dags för bokslut. Hur har det gått för kommunens tioåriga satsning

på utbildning och utveckling? När Tobaksfabriken i Arvika lades ner 1997

var det 130 arbetstillfällen som försvann. I dag är 1300 personer verksamma

i den gamla tobaksfabriken, som återuppstått som Möjligheternas hus.

Den största delen av intäkterna till ANC kommer från hyresgäster i fastigheten,

till exempel SFI, GymVux och KY-utbildningar. En stor del av

intäkterna kommer in från uppdragsutbildningar. Arbetsmarkandsutbildnin

gar, som är en basfinansiering för många lärcentra, utgör en liten och krympande

del av budgeten på ANC, som är på 25 miljoner.

När kommunalrådet Claes Pettersson ser tillbaka på de tio åren konstaterar

han att planen lyckades.

- I början fanns det arvikabor som kallade ANC för bidragshuset. Huset

lever så länge det får bidrag, trodde de, minns Claes Pettersson.

- Pessimisterna hade fel. Nu är det tio år sedan starten. I dag går ANC bra

och har god ekonomi.

ARVIKA

LYCKSELE

Guld, gröna skogar

och turism i Lycksele

-V

i är i ett guldläge i Lycksele, men det är inte bara

guldet som glimmar, säger kommunalrådet Lilly

Bäcklund, när hon presenterar utvecklingen i Lycksele

vid ett möte på Grand Hotell i Stockholm.

I Lycksele är det guldrusch. Gruvbolag från hela

världen prospekterar längs Guldlinjen, en guldfyndighet

som sträcker sig från Storuman över Lycksele

sydost neröver mot Skellefteå. På kort sikt ger guldet

fler jobb till kommunen, på längre sikt kan man leva

på det gröna guldet runt Lycksele, en kommun som

har turen att ligga i det mest skogrika området i hela

Europa.

- Globaliseringen har kommit också till Lycksele

och det finns ett stort intresse för guld och bioenergi.

Skogsnäringen har en stor tillväxtpotential, just nu

vi är fyra kommuner som konkurrerar om en etanolanläggning,

säger Lilly Bäcklund.

Utbildning för arbetslivet

Umeälven, Lycksele.

Lilly Bäcklund, är kommunalråd

i Lycksele.

| 21 |

Utbildning för arbetslivet

| 22 |

Hon berättar att Lycksele är ett kommunalt centrum i inlandet. Man ger

universitetsutbildningar med en egen filial till Umeå universitet. Handeln

blomstrar med försäljningssiffror i topp. De flesta jobben i Lycksele finns i

dag inom vård, omsorg och utbildning, därefter kommer handel och tillverkning.

Det finns många mindre företag men inga större industriföretag och

konkurrensen är stenhård om att få större företag till bygden.

Kommunen satsar också på turismen och hoppas att stressade storstadsbor

ska lockas till vildmarken och möjligheterna till skidåkning, jakt och

fiske. Besöksnäringen i Lycksele har över tusen bäddar och elva konferensanläggningar

med ett par hundra anställda. Kommunens plan är att fördubbla

verksamheten i ett samarbete med Akademi Norr.

Anders Lundgren fyller i bilden. Han är utvecklingsstrateg i Lycksele.

- Kommunen har prioriterat turism, biobränsle, och gruvindustrin som

tillväxtområden. Det ställer stora anspråk på miljön och kommunens mål är

en hållbar utveckling, säger han.

Lycksele har stora naturtillgångar som också är känsliga för störningar i

miljön. På kommunens på sextio kvadratmil finns över fyrtio områden för

rennäringen och stora naturskyddsområden som Vindelälven. Det gäller att

skydda flodpärlmusslan och renarnas rörelseområden samtidigt som gruvorna

investerar miljardbelopp i brytning och anrikning.

- Många har inte förstått att Guldlinjen är en fyndighet som kan bli en

mycket större satsning än Skelleftefältet, säger Anders Lundgren.

- Kommunen har en miljöstrategi. För att veta vilka investeringar som ska

göras behövs ett aktuellt beslutsunderlag. Därför har kommunen investerat

i GIS, geografiska informationssystem, som kan användas både i skogsnäringen

och i malmprospektering.

Kring gruvdriften behövs också ett kunnande om riskhantering. Företaget

Zert AB, Lycksele kommun och Umeå universitet har fått pengar från

Vinnova och Sparbanksstiftelsen Norrland för sitt projekt ”E-tjänst Säkra

Gruvor”.

Projektägarna samarbetar med en rad partners för att ta fram denna e-tjänst.

Det är Åsele, Sorsele, Vilhelmina, Storuman, Dragon Mining Sweden AB,

Georange, Bergsstaten, Lappland Goldminers AB och Arbetsmiljöverket.

Projektet handlar om att utveckla en flerspråkig e-tjänst för att förbättra

säkerhet och arbetsmiljö i gruvnäringen. Entreprenörer från hela världen

kommer till regionen för att starta lönsamma gruvföretag. För den som

kommer från Sydafrika eller Australien är det inte självklart hur systemen

fungerar i Sverige.

- Vi vill att tillväxten av gruvnäringen ska ske tryggt och säkert, säger Anna

LYCKSELE

Norberg, chef för Umeå universitets filial i Lycksele och kontaktperson för Säkra

Gruvor.

- Därför vill vi göra en behovsstyrd översättning av svenska arbetsmiljöregler.

Gruventreprenörerna ska själva kunna hitta de regler de behöver känna

till utan att anlita en stab av jurister, säger Anna Norberg.

Exploateringen av Guldlinjen kräver inte bara kunskap. Det behövs satsningar

i vägar och järnvägar. De nya gruvorna ligger inte vid vägen och det

krävs transport av diesel, sprängämnen, cyanid och flytande syre. I dag sker

dessa transporter genom Lycksele stad som är knutpunkt för tunga transporter.

- Kanske kan man bygga ut den tvärjärnväg till Storuman som redan finns

för godstransporter. En idé som VD för Lappland Goldminers lagt fram är

att dessa tåg kan köras på etanol i framtiden, säger Anders Lundgren.

För att möta konkurrensen om jobb och investeringar har kommunen ett

strategiutskott. Målet är hållbar utveckling, tillväxt och ökad sysselsättning.

För att klara detta satsar kommunen på bättre transporter och infrastruktur,

kompetensutveckling och att utveckla tjänstesektorn.

- Vi har satsat femton miljoner i samarbetet med Akademi Norr för att

höja utbildningsnivån. Vi har investerat sju miljoner på fiberoptik, och fyrtio

miljoner på att bygga ut flygplatsen så att vi kan ta emot flygplan med över

hundra stolar, säger kommunalrådet Lilly Bäcklund.

Den dag jag landar på den utbyggda flygplatsen

visar sig Lycksele från sin bästa sida med

strålande sol, gnistrande snö, vindstilla och tjugofem

minusgrader. Eva Wiberg, som är chef

för Lycksele Lärcentrum, hämtar i sin gamla

Volvo och vi åker till lärcentret som ligger mitt

i stan i samma hus som kommunens bibliotek.

Här delar lärcentret moderna lokaler med filialen

till Umeå universitet.

Lycksele Lärcentrum startade år 2000 med

stöd av EUs ramprogram Akademi Norr. Syftet

med lärcentret är att få fler högskoleutbildade

och fler högskoleplatser till Lycksele.

- Här arbetar vi enbart med högre utbildning,

säger Eva Wiberg.

Kommunens uppdrag till lärcentret är att det

Utbildning för arbetslivet

Eva Wiberg framför Lärcentrum i

Lycksele där hon är chef.

| 23 |

Utbildning för arbetslivet

| 2 |

ska vara en mötesplats för högskolestudier, en mäklare av utbildning mellan

olika anordnare och den studerande, och en motor för lokal och regional utveckling

och tillväxt.

Avsikten är att regionen ska få högskoleutbildning för att klara sina grundbehov

av service och utbildning, men också för att få en ”innovativ tillväxt”

i regionen.

- Vi har haft så många företag som kommit hit med etableringsstöd,

stannat i två år och sedan dragit iväg, säger Eva Wiberg.

- Den politiken har misslyckats i inlandet. Här måste vi jobba underifrån

och satsa på de företag med potential och intresse för utveckling som redan

finns här.

Och då gäller det att satsa på högre utbildning.

- Det är ett verksamt sätt att jobba med utveckling, säger Eva.

Än så länge finns inte så många företag i kommunen som anställer akademiker.

Och det finns ganska få företag som använder sig av forskning och

utveckling inom företaget, till exempel Zert och Cartesia.

- Man måste fokusera vinnarna. Det gäller att stötta deras utveckling och

avknoppning. Då behöver vi satsa att få en akademisk kompetens i kommunen.

Om inte Lärcentret gör det, då finns det ingen som gör det, säger Eva

Wiberg.

Rekrytering av studenter är en huvuduppgift för lärcentret, som har lyckats

nå en ny målgrupp för högskolan. Det är de lyckselebor som avstått från akademiska

studier, och valt mindre kvalificerade jobb på hemorten.

De som ”flytt int” är de som har familj och jobb i Lycksele. Numera har de

möjlighet att stanna i kommunen och läsa på distans på högskolan för att bli

IT-sjuksköterskor, förskollärare, socionomer, produktionsingenjörer, bergteknikingenjörer

och GIS-ingenjörer. Studenterna som oftast är i trettioårsåldern,

kan också välja enstaka kurser i ekonomi, juridik, språk och turism.

- Men att hitta studenter som vill gå utbildningarna räcker inte, det gäller

också att få en avkastning för kommunen, säger Eva.

- Då är det viktigt att studenterna inte går en utbildning här i Lycksele och

sedan flyttar till Stockholm.

Metoden för rekrytering är att med hjälp av företag och gymnasieskolan

leta reda på de individer man tror passar för att bli till exempel produktionsingenjör.

Det är bara ett fåtal studenter som kommit direkt från gymnasiet

eller från Kunskapslyftet, som ju var en vuxenutbildning som gav gymnasiekompetens.

- Vi rekryterar vuxna som redan har jobbat några år, inte arbetslösa och

sällan ungdomar direkt från gymnasiet, säger Eva Wiberg.

LYCKSELE

- Med den metoden har vi klarat av att rekryterat tre kullar med högskoleingenjörer

här i lilla Lycksele, medan de stora tekniska högskolorna har så

svårt att rekrytera studenter att de lägger ner utbildningar.

Resultatet av satsningen på lärcentret är imponerande. Av 98 utexaminerade

studenter 2006 har 94 fått jobb eller gått till vidareutbildning, fyra

är arbetssökande. Nästa alla 98 har stannat kvar inlandsregionen, hälften i

Lycksele. Det är bara två av de 98 som flyttat utanför regionen. En produktionsingenjör

flyttade till Uppland och en manlig sjuksköterska emigrerade

till USA.

Resultat av avslutade programutbildningar 200 i Lycksele

Examen I arbete Arbetssök Studier/föräldralediga

Lärare 22 20 1 1

GIS-ingenjör 15 14 0 1

Sjuksköterska 31 28 1 2

Socionom 12 11 1 0

Produktionsingenjör 18 17 1 0

Summa 9 90

Lycksele kommun har identifierat några faktorer som bidragit till framgången.

Det behövs en aktör som kan fånga upp utbildningsbehovet i en

bransch, en nära samverkan med branschen, en tydlig beställning av utbildning,

och mätbara resultat.

- Framgången är ett resultat av att vi arbetar målmedvetet med bra utbildningsidéer,

effektiv rekrytering och genom att kratta manegen för att vår

studenter ska få jobb i regionen efter examen, säger Eva Wiberg.

Till hösten 2007 startar en utbildning i turism, gastronomi och hospitality

management och ett program i ledarskap och coaching med skidträning för

elitskidåkare. 2008 startar en sjuksköterskeutbildning och en GIS-ingenjörsutbildning.

Alla programmen genomförs i samarbete med Umeå universitet.

Programmet ”Ledarskap och coaching” bedrivs vid Skidakademin i Lycksele

och ger åttio högskolepoäng. Studenterna läser på halvtid vid Umeå universitet,

på andra halvtiden tränar de.

- Här läser idrottsmän och kvinnor från hela Sverige som behöver träna

på elitnivå och samtidigt vill ha möjlighet att skaffa sig en akademisk utbildning,

säger Catherine Engman, som är lokal handledare på Ledarskap

Utbildning för arbetslivet

| 25 |

Utbildning för arbetslivet

| 2 |

och Coaching programmet samt ansvarig för Skidakademin vid Lycksele

Lärcentrum.

Hon är elittränare med en utbildning från idrottshögskolan i Falun/

Borlänge.Cathrine planerar träningsupplägg och organiserar träningsammandrag

varje månad. Skidakademin startade för sju år sedan i samarbete

mellan Lycksele Lärcentrum, Umeå universitet och Akademi Norr.

Skidakademin startade som enstaka kurser för längdskidåkare som ville

lära sig mer om idrottsmedicin.

- Numera kan studenterna också välja att läsa något av de andra programmen

som finns i Lycksele, eller om man så vill, ett eget individuellt

komponerat studieprogram, säger Catherine Engman.

I dag går sju studenter på Skidakademin. Flertalet kommer från skidgymnasiet

i Lycksele. Catherine hoppas få fler studenter till programmet och hon

försöker värva nya längdskidåkare.

- Lycksele Lärcentrum och filialen till Umeå universitet har bidragit till

en rejäl kompetenshöjning i inlandet, säger Anna Norberg, som är chef för

filialen.

Umeå universitet arbetar i nära samverkan med Lycksele Lärcentrum.

- Universitetet utformar och ger utbildningarna, medan lärcentret och

Akademi Norr sköter behovsinventering och företagskontakter, allt som vi

på universitetet traditionellt inte jobbar med, säger Anna Norberg.

Filialen i Lycksele har kontakt med alla institutioner och centrumbildningar

på Umeå universitet, som har filialer också i Örnsköldsvik, Skellefteå

och Kiruna.

- Vi ska ta fram nya program och uppdragsutbildningar och ge en bra

service lokalt, säger Anna Norberg.

Filialerna arbetar också med att öka forskningssamarbetet.

- När vi får fram bra idéer lokalt förmedlar vi kontakter mellan företag och

forskningsinstitutioner och hjälper till med forskningsansökningar.

Mottot för filialen är att utbildningarna ska vara av internationell klass

med lokal förankring.

- Våra utbildningar har lika hög kvalitet och ger samma högskolepoäng

som utbildningarna i Umeå, men lokalt kan de ha en annan profil.

Sjuksköterskeutbildningen i Lycksele till exempel har en inriktning på

IT, maskiningenjörsutbildningen är mer inriktad på produktionsteknik och

marknadsföring. En helt ny utbildning är GIS-ingenjör, som var ett resultat

av samarbetet med det lokala näringslivet.

- GIS-programmet fanns inte tidigare, utan kursplanen togs fram av institutionen

i Umeå efter att behovet lades fram av Lärcentret och Akademi Norr

LYCKSELE

i samverkan med näringslivskontoret i Lycksele, säger Anna Norberg.

Hon deltar i en rad samarbeten för att få kontakt med det lokala arbetslivets

behov av utbildning, till exempel med Lycksele lasarett, Akademi Norr,

Teknikföretagen och med Västerbottens GIS-förening.

Utbildning är en långsiktig investering. Frågan är vilken utbildning kommunens

medborgare kommer att behöva om några år.

- Den behovsanalysen kräver att man deltar i möten och lyssnar. Då är ett

stort kontaktnät viktigt, säger Anna Norberg som har bra lokalkännedom

efter att har bott i Lycksele sedan 1993.

Anna Norberg och Eva Wiberg har dagligt och nära samarbete för högre

utbildning i Lycksele.

- När vi började prata om innovationssystem och Vinnova var det ingen

som förstod vad vi sade, idag finns det ett brett politiskt stöd för FoU och

akademisk kompetens i Lycksele, säger Eva Wiberg.

Det är den nya IT-tekniken som möjliggör dessa akademiska studier på

distans mot olika universitet och högskolor. Peter Björkman är anställd av

kommunen och har hand om tekniken på lärcentret.

- Distanstekniken kräver mycket bandbredd. Här i Västerbotten har vi nog

det bästa nätet i landet, tror Peter.

För sex år sedan började han arbeta med ett projekt om telemedicin i ett

samarbete mellan Lycksele och lasarettet i Umeå. Telemedicin kan vara allt

från vårdplanering till operationer med robot – på distans.

I Lycksele använder man sig av telemedicin för vårdplanering och utbildning.

Peter håller till exempel i ett projekt för telemedicin mellan Lycksele,

Rusksele och Örträsk. Nu planeras också en vidareutbildning för kommunens

sjuksköterskor inom äldreomsorgen. Då blir det telebildsföreläsningar

till exempel i demensvård.

- Tekniken fungerar bra, men det är inte alltid så lätt att få föreläsare,

enligt Peter.

- Det här är ett helt nytt sätt att undervisa och gammaldags pekpinnar

fungerar inte.

I dag har Peter Björkman föreberett för en telebildsföreläsning i bergteknik

som sänds från Luleå tekniska universitet. Bergteknikstudenterna Linda

Bjurén, Anton Anundsson, Marcus Isaksson och Anders Hermansson samlas

i sitt klassrum på lärcentret för telebildssändningen. Föreläsaren som finns i

Luleå framträder i telebild på väggen i klassrummet i Lycksele. Läraren ritar

och berättar om de bästa metoderna att anlägga sprängmedel i en gruvort,

Utbildning för arbetslivet

| 27 |

Utbildning för arbetslivet

| 2 |

studenterna i Lycksele sitter tysta, antecknar och lyssnar. I slutet av föreläsningen

kan de ställa frågor.

Samtidigt i datasalen sitter två av eleverna på GIS-programmet, Beatrice

Lidnäs och Jonas Bäckström framför sina datorer. Både Beatrice och Jonas

studerar till GIS-ingenjörer. Just nu gör de gör tredimensionella bilder av

hus och vägar i Lycksele.

Jonas Bäckström och Beatrice Lidnäs,

är studenter på GIS-linjen i Lycksele.

-Med GIS kan vi visa vad som händer,

säger Jonas. Om en damm brister

till exempel, vilka drabbas av översvämning,

hur stora delar av staden

dränks? Eller om ett kärnkraftverk

gör ett utsläpp… var hamnar radioaktiviteten?

Beatrice är samhällsvetare och

har gått basåret i naturvetenskapliga

ämnen, Jonas har jobbat på Dragon

Mining i Svartlidengruvan.

- Jag älskar matematik, och jag

vill vara ingenjör, inte operatör, säger

Jonas.

Per-Erik Eriksson är lärare i GIS-programmet i Lycksele. Han kommer från

Kraddsele, sista byn vid Vindelälvens början. Innan han började studera till GISingenjör

arbetade Per-Erik länge som undersköterska där.

- Jag slog huvudet i taket som undersköterska. Det var så mycket man inte

fick göra om man inte hade legitimation. Och jag var less på mentaliteten och

jargongen, säger Per-Erik

Fyraårigt tekniskt gymnasium var en bra merit när han sökte till utbildningen

till GIS-ingenjör i Lycksele. Denna har han sedan kompletterat med

en ny GIS-magisterutbildning, som är ett samarbete mellan Luleå tekniska

universitet, Cartesia, Lycksele kommun och Akademi Norr.

- När jag gick ut tekniska gymnasiet 1978 fanns inga ingenjörsjobb i

Lycksele. Min tjej hade fått fast jobb, så jag tog en fyra veckors AMS-kurs i

geriatrik och började som undersköterska.

Åren gick och Per-Erik var 44 år när han beslutade sig för att börja plugga

i Lycksele.

LYCKSELE

- Det var nu eller aldrig. Åldern

kändes jobbig och ekonomin, med ett

hus och fyra barn. Jag visste inte om jag

skulle klara av det, men det var roligt

och det gick jättebra! säger Per-Erik.

Hans satsning lyckades. I dag är han

anställd vid Institutionen för ekologi,

miljö och geovetenskap på Umeå universitet,

och är lärare och handledare

för GIS-studenterna i Lycksele.

En viktig del i deras utbildning är

att få kontakt med företagen i trakten.

Studenterna får se tillämpningen av

GIS i verkligheten, och får undersöka

hur GIS-tekniken används på mentorföretagen.

Just nu arbetar två studenter med ett uppdrag åt Skogsägarföreningen.

Det handlar om att intervjua skogsentreprenörer om ett GIS program som

skickar information om skogsavverkningen direkt in i skördaren.

Ett annat exempel är ett uppdrag åt Cartesia. Där gäller det att studera

säkerheten i data. Kan vi lita på de data vi får in i GIS-systemen? Kommer

dessa data från i år eller är de gamla?

Ett tredje exempel handlar om att utvärdera ett GIS-program med turistinformation.

Vilhelmina kommun lånar ut handdatorer till turister. Med

hjälp av GPS vet datorn var turisten befinner sig och så kan turisten få information

om sevärdheter längs vägen.

Efter GIS-utbildningen får de flesta jobb. Förra året var det fjorton av

femton som fick jobb och en fick arbetspraktik.

-De som gick samtidigt med mig? En hamnade på Umeå kommun på

tekniska avdelningen, en på länsstyrelsen som GIS-ingenjör, två fick jobb på

Cartesia, en fick jobb på Metria, som är en del av Lantmäteriet, ett par fick

jobb på Svartlidengruvan, en är på Skellefteå Kraft, säger Per-Erik.

Utbildning för arbetslivet

Per-Erik Eriksson, GIS-lärare i Lycksele.

Cartesia är ett GIS-företag som säljer kartinformation. Företaget har fyrtio

anställda och sitt huvudkontor i Lycksele. Lennart Nilsson från Cartesia

kommer över till lärcentret för en kopp kaffe. Tillsammans promenerar vi den

korta sträckan till kontoret, där han arbetar som GIS-konsult och säljare.

Lennart har vuxit upp i skidorten Tärnaby och gått i skolan med storheter

som Ingemar Stenmark och Stig Strand. Han utbildade sig till mätingen-

| 29 |

Utbildning för arbetslivet

| 30 |

jör i Härnösand, flyttade till

Lycksele och började jobba

på lantmäteriet.

- Jag klarar mig på skidor

säger Lennart, som trivs

i terrängen. I dag jobbar

han på Cartesia med att

sälja tillämpningar av GIStekniken,

från att planera

skolskjutsar åt kommuner till

att hjälpa skogsbolag med logistiken.

Lennart var en av de fem

som startade Cartesia 1995.

De jobbade på lantmäteriet

i Lycksele när myndigheten

satsade i Västerbottens inland

på att digitalisera den ekonomiska kartan.

- Det gav kommunerna möjlighet att utveckla något nytt som hette GIS,

geografiska informationssystem, säger Lennart.

De fem började arbeta med att digitalisera kartan och utbilda personer

i alla kommun i inlandet i GIS. Då kom de på tanken att de kunde starta

ett GIS-företag i Lycksele, och idén föddes att Lycksele kan bli ett GIScentrum

i Sverige.

- Idén med GIS bygger på hur hjärnan fungerar. Får du information i siffror

och tabeller så är det oöverskådligt. Får du samma information på en karta så tar

det hjärnan ett par sekunder att bilda sig en uppfattning om var det är mycket

eller lite av något. Det är grunden för den här tekniken. Och behovet finns i alla

branscher, så fort man vill veta var det är mycket eller lite av något.

Basdata om geografin i Sverige är det statens lantmäteriverk som samlar

in, grundprogrammen för GIS utvecklas av två stora amerikanska företag.

Det är tillämpningen av kartdata som är nischen för Cartesia.

- Vi kan räkna ut snabbaste färdvägen i avstånd eller tid. När orkanen

Gudrun slog till kunde man mede underlag från Cartesia på tio minuter få

fram till skogsbolagen var det gick att ta sig fram i skogarna, säger Lennart.

- En kommun i Skåne som drabbats av ett strömavbrott kunde också på

några minuter få fram på en karta var alla åldringar bodde som blivit utan

elektricitet.

Cartesia har både privata och offentliga kunder i hela Sverige. Lycksele

Lennart Nilsson är GIS-konsult på Cartesia

LYCKSELE

Utbildning för arbetslivet

och nästan alla andra Västerbottens kommuner,

liksom en rad kommuner söderut i

Mälardalen, Västkusten och Sydsverige är

deras kunder. Vilket behov har Cartesia av

GIS-utbildning i kommunen?

- Utbildningen i GIS behövs i Lycksele

inte i första hand för oss på Cartesia,

utan för att våra kunder som kommuner,

skogsbolag och gruvor ska få en bra

GIS-kompetens. Det är jätteviktigt, säger

Lennart Nilsson.

- Det är ofta så att den bästa kunden är

GIS-modell över Lycksele

den där det finns någon som kan GIS. Då

på en datorskärm.

går det att resonera fram en bra lösning.

Det är svårt när kunden är väldigt okunnig om GIS att hitta vad vi kan göra

för dem.

I framtiden hoppas Lennart universitetet ska utvidga utbildningen i GISteknik

också till programmering och produktutveckling.

I ett av kontorsrummen på Cartesia sitter John Erik Haraldsson. Han är

väg- och vatteningenjör från Gäddträsk och en annan av de fem som grundade

Cartesia.

- Vi såg en möjlighet i digitala kartor. GIS är ett helt nytt internationellt

språk, säger John-Erik.

Han var tidigare VD för Cartesia, numera trappar han ner och arbetar

i GIS-föreningen IGIS, Innovativa Geografiska Informationssystem, för att

sprida användningen av GIS-teknik.

- Vårt fokus är på de branscher som är stora i Lycksele; offentliga sektorn,

gruvorna, skogen och turismen, säger John Erik Haraldsson.

IGIS är en ekonomisk förening som stöder utvecklingsprojekt som kan leda

till kommersiella GIS-produkter. I föreningen möts de som bedriver tillämpad

forskning, utbildning, utveckling och tillverkning av produkter och tjänster inom

GIS-tekniken.

Målet är att IGIS ska utvecklas till ett regionalt innovationssystem där

man utvecklar nya produkter och tjänster. Ett sådant system där företag,

forskning och politik samarbetar mot ett gemensamt mål för att nå tillväxt

kallas Triple Helix.

- Idén med Triple Helix är att den offentliga sektorn ska vara ett stöd för

näringslivet, säger John Erik.

| 31 |

Utbildning för arbetslivet

| 32 |

Näringslivet är representerat i IGIS av företag som Cartesia och Lappland

Goldminers. Från akademin kommer Luleå Tekniska Universitet, Umeå

universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet och Högskolan i Gävle. Samhället

representeras bland andra av Lycksele kommun, Länsstyrelsen i

Västerbotten och Akademi Norr.

- Många företag är rädda för konkurrenter och är rädda att bli av med sina

idéer. Inom IGIS kan parter samlas som tidigare sett sig som fiender, säger

John Erik.

- I Cartesia är vi inte rädda att bli av med våra idéer, det gäller bara att vara

först med att genomföra dem, säger han.

Konkurrensen är ett reellt hinder för samarbete, både mellan företag och

mellan olika regioner som är rädda att bli av med idéer som ska ge jobb. Men

det finns också stora fördelar att vinna med ett samarbete.

- Speciellt inom high-tech sektorn kan företagen vinna på att samarbeta

om att plocka ihop komponenter.

Det kan ge både nya produkter och nya marknader, till exempel inom

telefoni, tjänster och events, men också inom turism, gruvor, till och med

vårdplanering.

Akademi Norr har fått EU-stöd för utveckling i de tretton kommunerna

Arjeplog, Arvidsjaur, Dorotea, Kramfors, Lycksele, Malå, Sollefteå, Sorsele,

Storuman, Ström-sund, Vilhelmina, Vindeln och Åsele.

- Akademi Norr sysslar med regional utveckling. Vi vill höja utbildningsnivån

i kommunerna, säger Jan-Olof Karlsson som är chef för Akademi Norr.

De tretton kommunerna bildade i juni år 2000 ett kommunalförbund

för samverkan kring högre utbildning. Akademi Norr har tre anställda.

Verksamheten sker i huvudsak vid de tretton lärcentra och leds av de tretton

kommunalråden.

Jan-Olof huserar i kommunhuset på gångavstånd från Cartesia och

Lycksele Lärcentrum. Jan-Olof var tidigare gymnasiechef i Lycksele, men

slutade 2002 för att börja som verksamhetschef i Akademi Norr.

Målet med Akademi Norr är att ge högre utbildning för att klara

”grundläggande service och innovativ tillväxt” i regionen. Målgruppen är i

trettioårsåldern, de flesta är kvinnor. Akademins fokus är på längre akademiska

utbildningar, korta universitetskurser och kompetensutveckling direkt

riktat mot företagen, till exempel i företagsekonomi.

Vilka utbildningar man ska satsa på är en balansgång mellan två diken.

LYCKSELE

- Det gäller att köra mitt på vägen, både ha ett utbud när vi ser en efterfrågan

och en brist till exempel på sjuksköterskor och socionomer, och

samtidigt orka vara innovativa och satsa på utbildningar där vi inte kan

förutse behovet.

Akademi Norr sysslar inte med utbildning av arbetslösa, även om det

händer att arbetslösa väljer att gå en akademisk utbildning.

- När Akademi Norr är med och startar en sjuksköterskeutbildning, då

sker det för att man kan förutse ett behov av sjuksköterskor i framtiden, inte

för att man ser många arbetslösa, säger Jan-Olov.

En kompetensutveckling som handlar om att få folk i jobb hamnar på

maximalt gymnasienivå. Man får inte läsa på a-kassa över gymnasienivå, då

måste även arbetslösa ta studiemedel.

- Vi ser nu en begynnande arbetskraftsbrist i Norrland med de stora pensionsavgångarna,

säger Jan-Olof.

- I vår motorfunktion för tillväxt bryr vi oss främst om kompetensutveckling

för dem som redan har ett jobb. Och arbetsförmedlingen ska inte bara

vara till för arbetslösa, säger han.

Är inte risken stor att de ortsbor som utbildar sig lämnar regionen?

- Vi har jobbat i fem år. Statistiken visar att vi har behållit vår plats när det

gäller andelen högskoleutbildade. Utbildningsinvesteringar lönar sig bra för

kommunerna. De flesta som utbildar sig stannar kvar i hemtrakten.

Några exempel på innovativa utbildningar som Akademi Norr stöttat

förutom GIS-ingenjör är en utbildning i kris och konflikthantering i Sollefteå

och en utbildning till bilsystemingenjör i Arvidsjaur och Arjeplog.

- Just nu är det tretusen tyska ingenjörer i norra Sverige som testar bilar

åt bildindustrin, medan lokalbefolkningen plogar testbanor och lagar mat,

säger Jan-Olof.

- Tänk om vi kunde ta hem dessa ingenjörsuppdrag!

Pengarna från EU till Akademi Norr har inneburit att många högskoleutbildningar

kommit igång i inlandskommunerna.

- Vi fick betala dyrt i början för universitetens utvecklingskostnader.

Politikerna kallade det en ”grindslant” som vi betalade för att komma innanför

dörren, säger Jan Olof.

Utbildningarna blir billigare allt eftersom universiteten lärt sig att ge

kurser på distans, och kommunerna blivit har bättre beställare. Universiteten

har också sin ”tredje uppgift” som innebär ett ansvar för samverkan med det

omgivande samhället.

I framtiden kommer Akademi Norr att utveckla ett program för turism.

- Det finns många nätverk för turism i regionen och det finns regional

Utbildning för arbetslivet

| 33 |

Foto: Greta Stenwall

Utbildning för arbetslivet

Guldgjutning i Pauträsk.

| 3 |

forskning om turism som inte når ut, säger Jan-Olof.

- Vi vill bygga ett system för långsiktigt lärande, till exempel med utbildning

för entreprenörskap inom turism.

Ett första steg i den riktningen är en utbildning om gastronomi och

turism.

Beslut om vilka utbildningar Akademi Norr ska starta sker i en dialog

mellan arbetsliv och kommun. Ett exempel är utbildningen till produktionsingenjör

som drog igång 2002.

Förre näringslivschefen i Lycksele hade fått signaler från företagen i

kommunen att de inte kunde rekrytera ingenjörer. Utbildningarna till gymnasieingenjör

hade lagts ner och utbildning till maskiningenjör gavs bara

på universiteten. Ungdomarna som flyttat till universitetsorterna kom inte

tillbaka. Då föddes idén om en ingenjörsutbildning på högskolenivå utlokaliserad

till Lycksele.

Det tog tio år tills idén till slut förverkligades år 2002 vid Lycksele

Lärcentrum med Lycksele kommun och Akademi Norr som beställare och

Umeå universitet som anordnare.

Samverkansdelegationen har lämnat bidrag till att genomföra och utvärdera

samverkan kring ingenjörsutbildningen, att den verkligen främjade

regional utveckling och tillväxt.

Vid dagbrottet i Pauträsk pågår arbetet dygnet runt med

att utvinna guldmalm. Jonas Johansson är lyckselebo och

underhållschef vid Svartlidengruvan.

- Gruvorna i Sverige hör till de stabila basnäringarna.

Tidigare hade norra Sveriges inland ingen ljus framtid. Nu

när vi fått hit gruvnäringen ser både företag och kommuner

ser en möjlighet till välstånd, säger han.

Jonas Johansson har gått den treåriga utbildningen till produktionsingenjör

vid Lycksele Lärcenter. Det var ingen tillfällighet att han fick jobbet som

underhållschef på Dragon Mining AB, det australiska företag som har koncessionen

att utvinna guld i Pauträsk.

- Jag blev rekommenderad till jobbet och företaget visste att jag fanns. Jag

har jobbat i den här världen tidigare, säger han.

En fördel för Jonas var också att han hade en förankring i trakten.

- Om man är till åren och har familj och barn så är man också stabil. Det

är bra för företaget att man inte flaxar vidare till en karriär i Sydostasien,

säger han.

LYCKSELE

Jonas hade en branschkunskap efter att ha arbetat som entreprenör med

grävmaskin och varit med och prospekterat efter malm i trakten tillsammans

med dem som fann guldfälten.

- Det var i själva verket tidigare lärare som hittade guldet, inte det australiska

företaget, de kom in först senare, säger Jonas, som är ”praktiker ut i

fingerspetsarna”

Han har arbetat som byggnadssmed, som grävmaskinist och i elva år som

yrkeslärare. Jonas tröttnade på läraryrket när undervisningsskyldigheten för

lärarna förändrades. För Jonas som icke behörig lärare var det lönen som inte

hängde med.

- Jag kände att allt arbete jag gjort under många år som lärare inte var

uppskattat.

Så Jonas slutade som lärare. Framtiden var oklar när Jonas en dag blev

tipsad av sin granne Anna Norberg om en utbildning till produktionsingenjör

i Lycksele och uppmuntrade honom att söka. Jonas började och tre år senare

var han färdig produktionsingenjör. Då var han närmare fyrtio år.

- Det var en fördel att vara äldre och läsa vidare. Jag kunde förankra alla

ämnen vi läste i min egen praktiska bakgrund. Men det är ju alltid en kostnad

att läsa när man kommit upp i åren. Kan man studera på hemorten blir det

billigare.

Jonas är nöjd med utbildningen till produktionsingenjör.

- Den var som klippt och skuren för mig och den var väl förankrad i näringslivet.

Vissa kurser var styrda mot tillverkningsföretag, och kunde handla om

produktionsplanering, optimering av layout och andra förändringar i produktionen.

- Det var rätt innehåll i utbildningen. Vi är bredare än GIS-ingenjörerna i

vår kompetens, vi är inte så specialiserade som de, säger Jonas.

Han tycker bara att det var synd att han inte läste vidare när han var

yngre, men då fanns inte möjligheten till högskolestudier i Lycksele.

I dag sitter Jonas som representant för gruvindustrin med i Framtid

Lycksele, ett växtkraftprojekt i samverkan med bland andra Lycksele

Utveckling AB, Arbetsförmedlingen, EU-sociala fonden och Lycksele

kommun. I Framtid Lycksele samverkar näringslivet och kommunen för en

bättre kompetensförsörjning och tillväxt i regionen.

- Vi diskuterar till exempel hur gymnasieskolan behöver förändras, vilka

högre studier som behövs utifrån gruvornas krav på arbetskraft och hur det

bör påverka utbildningen, säger Jonas.

- Vårt koncept är att vi utvecklar en ny gruvnäring i regionen. På sikt

Utbildning för arbetslivet

| 35 |

Utbildning för arbetslivet

| 3 |

handlar det om 600 - 800 årsarbeten. Tjänstesektorn kommer att svälla rejält

med alla tjänstemän som behövs för att driva ett gruvföretag som geologer

och gruvmätare, som kan vara GIS-ingenjörer. Och det kommer att finnas

behov av processingenjörer. I dag är det svårt att hitta personer som kan

arbeta till exempel som jag som underhållsingenjörer.

- Det är lättare att hitta folk på miljösidan. Vi sökte en miljöhandläggare

till Dragon Mining och vi fick över sjuttio sökande. Jag tror det har att göra

med att Umeå universitet har en miljöutbildning.

Dragon Mining har 44 anställda och ger ytterligare ett 50-tal entreprenörer

arbete. Totalt handlar det om hundra arbetstillfällen. Men hur länge

kommer företaget att fortsätta driften i Svartlidengruvan? Blir det en satsning

också i framtiden för Lycksele, eller kommer företaget bara att stanna

några år och sedan dra vidare?

- Vi har garanterat brytning i fem år framöver. Vi kan inte lova mer. Men

med facit i handen kan man se att det finns gruvor i Sverige som öppnade på

sextiotalet som fortfarande drar in miljarder.

En annan student som också gick utbildningen till produktionsingenjör i

Lycksele är Liecelott Omma, har varit ordförande i Vapstens sameby och

pluggat vidare. I dag arbetar hon på byggföretaget Svansele Produktion AB

med kvalitetsstyrning och ledningssystem.

Vi slår oss ner i mötesrummet som Liecelott inrett själv i ljusa färger, en lugn

kontrast mot den stökiga byggverkstaden. Liecelott har liksom Jonas varit

lärare. Hon tröttnade på lärarlivet efter att ha undervisat i många år i idrott,

matematik och naturvetenskap på grundskolan.

- I skolan hade jag fina arbetskamrater, men låg lön och ett ostimulerande

arbete. Och jag är en nyfiken person, som vill ha ett kreativt arbete där man

får utvecklas.

Så när Eva Wiberg föreslog att Liecelott skulle gå utbildningen till

Produktions-ingenjör tog hon chansen.

- Det öppnade många nya dörrar, jag kunde använda mina grundkunskaper

och det var en inspirerande tid. Vi studenter var där hela dagarna, vi var

som ler och långhalm, säger Liecelott.

Ibland var utbildningen svår, med komplicerade ämnen som hållfasthetslära

och mekanik. Då gick Anna Norberg in som handledare.

- Anna är en fantastisk handledare. Alltid när jag körde fast kunde jag gå

till henne. När något i kursen blev obegripligt kunde hon plocka ner problemet

till en realistisk verklighet.

LYCKSELE

Utbildning för arbetslivet

I utbildningen ingick handledd praktik.

Liecelott gjorde sitt examensarbete om magnetit

i Kiruna och hon gjorde sin praktik på

Samhall i Lycksele. Där fick hon till exempel

räkna på om det lönade sig att investera i en ny

laserskärare.

I dag är Liecelott anställd på byggföretaget

Svansele Produktion AB i Lycksele med ett

sextiotal anställda målare, murare, byggare,

smeder och plattsättare, planerare och projektledare.

- Jag sökte jobb på Svansele Produktion Liecelott Omma fick jobb på ett byggföretag efter

som projektledare men fick inte det. Men lite

att ha pluggat produktionsteknik i Lycksele.

senare ringde VD Anders Jonsson upp mig

och frågade om jag var intresserad av att börja arbeta där med kvalitets- och

ledningssystem.

Liecelott tackade ja och hon är nu den första akademikern på företaget.

Som personalansvarig håller hon i det systematiska arbetsmiljöarbetet, dokumenterar

produktionen och har en måldialog med alla anställda.

- Vi har infört ett lean production-tänkande, säger Liecelott, men det

handlar inte om att banta bort folk, det gäller att göra tillverkningen rakare

och enklare.

- På ett bygge pågår en ständig process för att samordna alla olika verksamheter

som ingår – så att rätt sak kommer på rätt plats i rätt ordning. Vi

försöker köra lite av just in time här, att sakerna kommer när de ska, säger

hon.

Hur går det då för Liecelott som ensam akademiker här på byggföretaget?

Klarar hon att hävda dig mot alla männen som kan byggprocessen på sina

fem fingrar?

- När jag började här var det 67 grabbar och jag var ensam kvinna. Men

killarna har tagit det väldigt väl, de tycker inte att jag är en dum blondin som

stökar till det för dem, säger Liecelott med glimten i ögat.

- Och jag lägger mig inte i deras yrkesutövning, utan vi hjälps åt för att se

hur vi kan underlätta arbetet och hitta de svaga länkarna i produktionen. Alla

här är medvetna om svagheterna, det gäller bara att lyfta fram dem och hitta

verktygen till förändring och åtgärder.

Licelott har hjälp både av sin erfarenhet som lärare och av sin utbildning i

kvalitet och produktionslogistik.

- Det har jag nytta av i dag. Men det går inte att driva förändringar ensam

| 37 |

Utbildning för arbetslivet

| 3 |

på ett företag, man måste ha med sina killar på banan, säger Liecelott Omma.

Hon är inte orolig.

- Allt jag gör är förankrat i ledningsgruppen. När jag har dem i ryggen blir

det inga problem.

LYCKSELE

TJÖRN

Kerstin Littke, utbildningschef Tjörn:

- Vi vill ta tillvara

människors livskompetens

I hela Europa åldras befolkningen. Allt färre arbtande ska försörja allt fler

som inte arbetar. Bristen på kvalificerad arbetskraft ökar samtidigt som

många äldre är arbetslösa.

- Strategiskt viktiga uppgifter blir därför hur vi kan ta tillvara befintlig

kompetens och utveckla nödvändig kompetens för framtiden, säger Folke

Brolin, som är koordinator för Equal-projektet Livskompetens 50+.

- Vi behöver också överföra kompetens från äldre till yngre och hitta nya

möjligheter för personer i omställning, säger Folke.

Livskompetens 50+ är ett Equal-partnerskap mellan kommunerna Tjörn,

Göteborg, Ale och Mölndal, Länsarbetsnämnden, Försäkringskassan, arbetsmarknadens

parter och Göteborgs Universitet. Partnerskapet är ett

av 200 Equal-partnerskap i Europa för att förbättra arbetsmarknaden för

äldre.

- Syftet med Livskompetens 50+ är att upprätthålla kompetensen hos del-

Utbildning för arbetslivet

Skärhamn på Tjörn.

| 39 |

Utbildning för arbetslivet

| 0 |

tagarna så att de kan stanna längre i arbetslivet, säger Folke.

I en rad delprojekt arbetar man med livskompetensanalys, utbildningmetodik,

nätverk, fortbildning, mentorer, regelverk och arbetsplatser i förändring.

Projektet avslutas i juni 2007 med en europeisk konferens i Göteborg.

- Vi har förstått att en av de största faktorerna som påverkar möjligheterna

för 50+ att få nya jobb är att de saknar nätverk. Därför skapar vi ett

Nätverkscentrum för 50+ som en del av våra aktiviteter, säger Folke, som

tidigare var socialchef i Stenungsunds kommun.

Han har startat EU-partnerskapet tillsammans med Kerstin Littke som är

utbildningschef i Tjörns kommun, pedagog och tidigare sjuksköterska.

En huvudfråga i partnerskapet är utveckla en bättre metod för att lyfta

fram de äldres kompetens. Den kallas Livskompetensanalys.

- Vi vill ta tillvara människors livskompetens, vi vill medvetandegöra den,

så att den kan komma till glädje och bli en positiv kraft, säger Kerstin.

Arbetet med Livskompetensanalysen leds av Danuta Ciasnocha, som

sadlat om efter att ha varit lärare i många år. I dag är hon anställd som projektledare

av Mölndals kommun som samverkar med Göteborg, Tjörn och

Ale, Valideringscentrum, Medarbetarcentrum och Lernia för att ta fram den

nya metoden.

Analysen är en utveckling av två tidigare verktyg, ”Karriärplanering” från

Medarbetarcentrum i Göteborg för anställda och ”Meritportföljen” från

Validerings-centrum i Göteborg, som är avsedd för arbetssökande.

Ingrid Caspersson är lärare på Utbildningscentrum på Tjörn. Hon är med

i arbetsgruppen och utvecklar anlysmetodiken.

- Analysen handlar om självkännedom och att få bekräftelse på det man

kan. Metoden är djupare än en traditionell yrkesvägledning som ofta bara

utgår från skolbetyg och intyg från arbetsplatser, säger Ingrid.

Det hela bygger på en självuppskattning med stöd av individuella samtal och

gruppaktivitet. Den sker under handledning och följer en logik – från nuläge

och mina resurser, till önskat läge och vägen dit. Deltagaren kartlägger sina

kompetenser och kunskap, identifierar sina nätverk och orienterar sig om arbetsmarknaden.

Under sista fasen arbetar deltagaren med en utvecklingsplan. Allt

som kommer fram samlas i en pärm.

- Pärmen är deltagarens egendom. De väljer själva vad de vill visa för en arbetsgivare,

säger Ingrid.

Handledaren och deltagaren träffas en gång i veckan under fem veckor.

Det är en process som ska få ta lite tid. Under våren 2007 ska metoden testas

och fastställas.

TJÖRN

Livskompetens 50+ utvecklar också

olika metoder för arbetsintegrerat

lärande, AIL. Det handlar om att lära

under pågående arbete. Vi har brutit

ner barriären mellan arbetslivet och

skolan, säger Kerstin Littke, som också

är rektor för vissa utbildningar vid

Utbildningscentrum Tjörn, UCT.

Utbildning för arbetslivet

Där har kommunen ett företagsförlagt

gymnasium och samarbetar med

Kerstin Littke, utbildningschef på Tjörn

drygt hundra företag för att bedriva

undervisning både på skolan och på arbetsplatserna.

- Det är inte samma sak som praktik, säger Kerstin Littke.

Det är en ny metod för lärande i arbetet där man i så stor utsträckning som

möjligt utgår från den praktiska situationen på arbetplatsen. Man genomför

regelbundet trepartssamtal mellan läraren, eleven och handledaren på arbetsplatsen

som hjälper eleven att reflektera över vad den har utfört praktiskt.

Därefter tillförs nödvändig teori på skolan eller ute på arbetsplatsen. I projektet

Livskompetens 50+ går man vidare och utvecklar metoden också för

äldre.

Ingrid Caspersson på UCT deltar i arbetet med att utveckla metodiken

för arbetsintegrerat lärande, utbildar lärare i metodiken och hon ansvarar för

fortbildningen av kommunalt anställda, bland annat av måltidspersonal.

Den nya metoden är en anpassning av Lärande på arbetet, LPA, en

metodik man utvecklat inom vården i Göteborgs kommun.

- Här på Tjörn kan vi inte få lika stora grupper. Vi behöver en metodik för

mindre grupper och för enskilda, säger Ingrid.

Och metoden är individuellt anpassad. Om en vuxen vill få en gymnasieutbildning

för att jobba på restaurang, så skaffar lärcentret fram en arbetsplats

för den personen som sedan jobbar där och studerar samtidigt.

Saknas moment i utbildningen på den egna arbetsplatsen kompletterar

UCT med en ny arbetsplats. Studenten är på jobbet fyra dagar i veckan och i

skolan en dag och läser teori, till exempel livsmedelshygien.

- Sökande som prioriteras för dessa studier är de som har lägst utbildning,

liksom i all kommunal vuxenutbildning, säger Ingrid.

På UCT finns kurser för restaurang-, båt-, plast-, måleri- och fastighetsmäklarbranschen.

| 1 |

Utbildning för arbetslivet

| 2 |

Nu förbereder Ingrid Caspersson en vidareutbildning för måltidspersonalen

på Tjörn. Det handlar om 45 anställda vid skolmåltiderna i skolan,

äldreomsorgen och förskolan på Tjörn. Bakgrunden är att kommunen ska

centralisera matlagningen.

- Omorganisationen går ut på att alla ska bli utbytbara mot varandra. Det

kräver bättre utbildning över lag, säger Ingrid.

Måltidspersonalen har sin arbetsplats, och där kommer utbildningen att

ske. De som inte har kokerskeutbildning på gymnasienivå ska erbjudas en

validering till kokerska via Valideringscentrum i Göteborg.

- Alla måste lära sig livsmedelshygien, frivilligt är om man vill lära sig

engelska, säger Ingrid.

Personalen kommer enligt AIL-metoden att lära på arbetet och en dag

i veckan samlas de för teori. De kan också få praktik på andra arbetsplatser,

om inte alla delar i utbildningen tillämpas i deras vardagliga arbete. Till

exempel om man jobbar på en liten förskola kan man få praktik på en större

arbetsplats.

Tidigt på morgonen bjuder Kerstin Hermansson på

kaffe och smörgås i köket på Lilldalshemmet i Kållekärr.

Här finns ett av de större köken i kommunen. Kerstin

är kokerska och köksansvarig för äldreboendet där

fyra anställda lagar mat åt 125 boende.

-Ett hett debattämne på Tjörn är frågan om varm eller

kall mat, säger Kerstin.

I framtiden när matlagningen i kommunen centra-

Kerstin Hermansson, kokerska liserats kommer maten att levereras från ett centralkök i

och processamordnare.

en kyld låda till skolor och äldreomsorg.

- Tanken med omorganisationen är att man ska

samla kompetensen till ett ställe där man lagar maten. Boenden och skolor

blir mottagningskök, säger Kerstin.

Hon ser fördelar med det nya.

- Maten kommer att kylas och förvaras på ett korrekt sätt. Och vi får

arbeta i grupp och lära oss göra matsedel och kostprogram. Till exempel hur

man gör för att maten ska vara god också i livets slutskede, säger Kerstin.

All måltidspersonal får möjlighet att gå utbildning och lära sig om specialkost,

näringslära och hygien.

- Jag har varit arbetsledare i över fem år och har fått smak för det, säger

Kerstin, som själv är 50+ och har pluggat vidare som vuxen.

TJÖRN

Först läste hon in gymnasiets kärnämnen sedan läste hon in kokerskeutbildningen

på kvällstid i Stenungsund. Förr jobbade Kerstin enbart som

kokerska, numera är hon processamordnare för äldreomsorgen och ska få

eget budgetansvar.

- Jag ligger på för jag känner att jag måste ha något annat än bara köket.

Kållekärr ligger mitt på ön Tjörn. Det är bara några kilometer till havet, där

Wallhamn ligger. Vakten öppnar grinden till det stora hamnområdet och

visar vägen till Nätverkcentrum, som delar sjöutsikt och luftiga kontorslokaler

med kommunens tekniska kontor och bostadsbolag.

Deltagarna i projektet Livskompetens 50+ sitter i ett kontorslandskap med

datorer.

- De säger att jag är för gammal, berättar Ronny Andersson, en maskinkonstruktör

som har ett par år till pension. Han har varit arbetslös ett par år

och sökt över hundra jobb.

Ronnys yrkeskunnande är imponerande. Ett exempel är ett utvecklingsarbete

han gjorde åt SKF. Stora kullager på över hundra kilo styck monterades

där för hand, ett ytterligt tungt arbete. Uppdraget var att automatisera det.

Ronny och han kollega konstruerade en lösning på problemet, testade och

provkörde den automatiska monteringen.

- Det funkade, säger Ronny.

Denne skicklige yrkesman tycker inte om att befinna sig i åtgärder.

- Man hankar sig fram, men det känns inte meningsfullt, säger han.

Han hoppas fortfarande på ett jobb, kanske som lagerarbetare eller vaktmästare.

Ronny och andra arbetssökande i Tjörn deltar i Nätverkscentrum,

NVC. Här får de ett torg för att nätverka med nyföretagare, arbetsgivare,

arbetsförmedlare och försäkringskassan.

Sven Hansson är en annan deltagare i Livskompetens 50+. Han är välutbildad

marknadsekonom och arbetslös månskensfarmare efter att ha jobbat

många år utomlands i bil- bygg- och spelbranscherna.

- Det är inte så kul att ha hamnat i åtgärder, säger Sven som genom

Nätverkscentrum gett sig i kast med ett mentorskap för nyföretagare.

Tidigare i livet har han varit med och startat flera större företag.

- Då fanns det resurser och ett koncept. Här har jag har upptäckt att

många startar eget för att de vill bestämma över sin tid och ha ett intressant

jobb, säger Sven.

- Det var en överraskning för mig att nyföretagarna inte prioriterar pengarna

och försörjning.

Utbildning för arbetslivet

| 3 |

Utbildning för arbetslivet

På Nätverkscentrum har Sven varit mentor åt en

företagare med klädbutik.

- Jag gjorde en bedömning av marknaden för en

klädaffär. Läget var inte så bra där, så jag föreslog

att hon skulle byta bransch till franchising med kaffehus,

säger han.

Sedan skulle Sven vara mentor för ett importföretag.

- De ville ha hjälp med att slicka kuvert, men då

sade jag nej, säger Sven.

Sven Hansson, deltagare i Livskompetens 50+.

Om han fick bestämma skulle Nätverkscentrum

satsa mer på kontakter med storföretagen.

- Jag vill få mer matchning mot större företag, det

får man inte via arbetsförmedlingen, säger Sven, som vill jobba med det han

är bäst på, internationell marknadsföring.

I rummet intill med glasvägg ut mot kontorslandskapet sitter Eva

Nörringer, som är rekryteringskoordinator. Hon har tidigare jobbat i klädbranschen

och i guldsmedsaffär.

Eva är den som har kontakt med arbetsförmedlingen för att värva arbetssökande

som deltagare i 50+ projektet. Under 2006 värvade hon arton

personer och hittills har hon fått tag i sju deltagare för 2007.

- Jag vet inte varför det går så trögt, och ännu trögare har det blivit nu efter

nerdragningarna, säger Eva.

- Det är synd för här har vi resurser att engagera oss i deltagarna personligen.

En bärande idé med Nätverkscentrum är att sammanföra nyföretagare

med mentorer från äldre arbetssökande. Nyföretagarna behöver stöd och de

arbetslösa behöver få kontakter i arbetslivet.

- Då kan de jobba hand i hand, säger Eva.

Men hittills har det gått knackigt. Av tjugo intresserade nyföretagare var

det tre som hittade en villig mentor bland de arton arbetssökande.

- En orsak var att flera av företagen ville ha gratis arbetskraft, men deltagarna

ville inte jobba gratis, säger Eva.

- Det var inte heller lätt att arbeta med marknadsföring för den mentor

som aldrig gjort det tidigare.

Alla tre, både Sven, Eva och Ronny påpekar hur dyrt det är för arbetsgivarna

att anställa äldre.

- När en tjänsteman varit arbetslös får nästa arbetsgivare betala in avtalspension

för hela arbetslöshetstiden, säger Eva.

| |

TJÖRN

Problemen är många men deltagarna kämpar på. De gör livskompetensanalys

och karriärplanering, de stärker sina nätverk genom att gå på frukostmöten

för näringslivet på Tjörn och presentera sig, senast på Akvarellmuséet i

Skärhamn. De gör visitkort, hemsidor och en broschyr, de träffas varje vecka

och lyssnar på föreläsare, gör studiebesök och spånar idéer.

En idé fick de kanske när de besökte bemanningsföretaget Proffice. Idén

är att någon borde starta ett bemanningsföretag för äldre.

- Då behöver arbetsgivarna inte bekymra sig om att anställa oss, de behöver

bara köpa vår tjänster, säger Ronny.

En av de arbetssökande på Nätverkscentrum som lyckat komma vidare och

hitta ett jobb är Göran Newberg. Han rekryterades inte till Nätverkscentrum,

utan han tog själv kontakt för att få komma med. Han var också en av de

tre som åtog sig uppdraget som mentor. Efter bara några månader i projektet

fick Göran ett bra jobb i Göteborg. Men innan vi reser vidare dit

gör vi ett besök på Nyföretagarcentrum. Färden går över Tjörnbron till

Stenungsund.

Där vid Stenungs torg finns Nyföretagarcentrum, som är en mötesplats för

arbetssökande, nyföretagare, arbetsgivare, arbetsförmedlare och försäkringskassan.

Hit kan de komma som vill starta företag. Det kan vara uppsagda,

långtidssjuka eller arbetslösa som tänker att de ska starta ett företag. På

Nyföretagarcentrum får de gratis stöd av experter i juridik och ekonomi och

de kan diskutera sina affärsidéer.

- Alla har en utvecklingspotential, säger Carina Folkesson, som är anställd

som nyföretagarkonsult. Tidigare har hon jobbat som arbetsförmedlare.

- Det gäller bara att hjälpa människor att få tillgång till sina egna resurser,

säger hon.

Carina har utvecklat en modell för förenklad företagsstart tillsammans

med Almi och Svenskt Näringsliv. Modellen heter Förestart.

- Vi vänder på alltihop. Den som ska starta ett företag ska kunna göra enda

beställning hos myndigheterna och få alla svar de behöver på ett enda ställe.

Tanken är att myndigheter som Bolagsverket och Skattemyndigheten får

hjälpas åt att ge en överblick och leverera regler och blanketter åt den som vill

starta ett företag.

- Våra regler passiviserar idag. Folk känner att det blir övermäktigt när de

ska starta eget. Den som kan köra taxi kanske inte är lika bra på blanketter.

- Med den här modellen blir myndigheterna till för medborgarna, inte

Utbildning för arbetslivet

| 5 |

Utbildning för arbetslivet

| |

tvärtom, säger Carina. Modellen Förestart utvecklas nu vidare i ett samarbete

med Nutek.

Det finns en särskild arbetsgrupp i projektet Livskompetens 50+ som

ska undersöka om det finns regelverk som hindrar äldre arbetskraft från

att få eller behålla jobb. Bertil Lidfeldt är koordinator för arbetsgruppen

Hindrande regelverk.

- Vi har letat men inte funnit så mycket hindrande regelverk. Det finns något

i tjänstemannaavtalen att de blir dyrare att anställa efter 50 år, men det är

inga stora summor, säger Bertil.

Han känner också till problemet med ITP, som Eva Nörringer tog upp, att

en arbetsgivare som anställer en långtidsarbetslös tjänsteman kan få betala

pensionsavgifter för hela arbetslöshetstiden.

-Det finns mycket åsikter om hindrande regelverk, men ännu har vi inte

upptäckt fler hindrande regler än detta.

- Det är andra saker, det är mer attityder och värderingar som gör att äldre

inte får jobb, säger han.

Bertil arbetar på Länsarbetsnämnden i Västra Götaland som utredare.

Han bedömer arbetsmarknaden och arbetar med regionala utvecklingsfrågor.

Bertil och hans kollegor närmar sig pensionsåldern.

Han berättar att det är stor skillnad mellan olika grupper över sextio när

det gäller möjligheterna att fortsätta arbeta. Utbildningsnivå har stor betydelse.

30-talisterna som var med i lågkonjunkturen lämnade arbetsmarknaden

tidigt. 40-talisterna lämnade inte arbetslivet lika mycket i lågkonjunkturen.

Bland dem var det en betydligt större andel som hade högskoleutbildning.

De drabbades inte av lågkonjunkturen. Den offentliga sektorn sade inte upp

folk generellt, LAS gällde. Inom det privata sade man upp mer personal. Det

drabbade främst män med låg utbildning.

- De som kom in på arbetsmarknaden på 60- och 70-talen som fått bra

jobb och arbetsvillkor är inte lika sjuka som andra. Många av dem stannar

kvar på jobbet till 67 års ålder.

- Det har blivit lättare för äldre att stanna kvar i sitt arbete, men äldre som

hamnat utanför, de har det svårt, säger Bertil.

En viktig faktor är också vad man prioriterar på arbetsförmedlingen.

- Det är lättare för en yngre person att få en utbildning av arbetsförmedlingen

än för 62 och 63 åringar. De hinner inte bli klara med utbildningen

innan de går i pension, säger Bertil.

Arbetsförmedlingens uppgift är att förmedla jobb, att matcha arbetssö-

TJÖRN

kande med de jobb som kommer in.

- Men det är arbetsgivaren som väljer. Arbetsförmedlingen anvisar kanske

fyra fem stycken till ett jobb så att arbetsgivaren har några att välja bland. Det

finns ingen som anvisar enbart arbetssökande över femtio till en arbetsgivare,

säger Bertil.

På Livskompetens 50+ konferens i juni 2007 ska arbetsgruppen Hindrande

regelverk presentera resultatet av sin enkät till en lång rad organisationer,

företag och enskilda personer.

Carina Folkesson på Nyföretagarcentrum arbetar

inte bara med stöd till nyföretagare. Hon är också

koordinator för arbetsgruppen Mentorskap och

administrativt stöd. Där utvecklar hon sin idé om

arbetssökande 50+ som mentorer åt nyföretagare.

Utbildning för arbetslivet

- Nyföretagare får mycket hjälp i starten, sedan

händer ingenting och de blir ofta oerhört ensamma.

De saknar arbetskamrater och nätverk och de har

Carina Folkesson,

inga pengar, säger Carina.

nyföretagarkonsult.

Så hon tänkte att äldre arbetssökande med erfarenhet

kunde gå in som bollplank åt nyföretagarna. Idén fick

gehör inom ramen för Livskompetens 50+ och under senaste året har man genomfört

en testomgång. Tillsammans med Annemarie Särner från Svenskt

Näringsliv samlade Carina ihop tjugo småföretagare i trakten som var intresserade

av få en mentor.

- Företagarna berättade vad de saknade av kompetens, till exempel om

marknadsföring och hur man ska ta betalt, säger Carina.

Nästa steg var att samla äldre arbetssökande som ville bli mentorer.

-Det var bara tre som sade ja, fjorton tackade nej. De tre som sade ja fungerade

bra.

Varför var de så få?

- Ja, vi kanske har varit otydliga. Nu backar vi bandet och gör ett nytt

försök, säger Carina.

I framtiden vill hon skapa ett idealt mentorskap med bra förutsättningar.

- Då behövs det en mentorskapsutbildning.

I en sådan utbildning ingår att synliggöra de arbetssökandes kompetens

och att lära sig utöva ett mentorskap på ett strukturerat sätt.

- En mentor behöver inte ha ett branschkunnande, det handlar mer om att

lära ut ett företagande, säger Carina.

| 7 |

Utbildning för arbetslivet

| |

Lite längre bort vid Stenungs Torg har Helen Slovak

sin mottagning. Helen har tidigare vari arbetsförmedlare

nu är hon friskvårdsterapeut och hälsocoach. Vi slår

oss ned i hennes rum. Vid fönstret, bakom ett draperi

står massagebänken.

- Jag behövde hjälp. Det är en svår tröskel att sälja sig

själv, säger Helen, som tidigare varit arbetsförmedlare.

- Varför ska kunden gå just till mig som massör, när

det finns så många?

När Carina Folkesson ringde och frågade om Helen

ville ha en mentor tackade hon ja. Det kom några

möjliga mentorer på intervju, men de var inte intresserade. De var mer inne

på tekniska frågor, inte på friskvård. När Göran Newberg kom på intervju

tackade han ja till att bli hennes mentor.

- Göran hade aldrig jobbat med marknadsföring, men det var OK, jag var mer

ute efter en person som kunde hjälpa till, säger Helen.

- Vi pratade ihop oss varför kunden skulle vända sig just till mig.

Viktigaste säljargumentet, kom de fram till, var ekonomin. Göran räknade

ut vad en sjukskrivning en månad kostar för ett företag jämfört med friskvård

under ett år. Han gjorde ett säljbrev och hjälpte Helen med skatteregler och

myndigheten.

- Alla måste bli erbjudna massage, först då får företaget dra av det som

friskvård.

De gjorde också en marknadsföringsplan. Görans idé var att skaffa uppdrag

på företagen längs Marieholmsleden, vägen mot Göteborg. Göran skulle ha

ringt företagen och bokat möten, och Helen skulle ha gått dit. Men Göran

fick ett jobb och slutade innan de kom igång.

- När Göran försvann blev det lite stopp i maskineriet, så det var med

blandade känslor jag såg honom gå, säger Helen.

Helen Slovak, friskvårdsterapeut och

hälsocoach.

Vägen går från Tjörn via Kungälv till Göteborg, genom Tingstadstunneln

under älven till Fürstenbergsgatan där Göran Newberg sitter i ett nyrenoverat

kontor med nya parkettgolv. Göran har lyckats med det omöjliga. Han

är 50+ och har fått ett jobb. Han ska arbeta på en norsk firma inriktad på att

hjälpa små och medelstora företag med kvalitetssäkring av arbetsmiljön.

Göran kom med i projektet Livskompetens 50+ när han varit arbetslös några

månader. Han hade jobbat länge med produktutveckling inom Volvo. När han

fick sluta där vidareutbildade han sig till elektroingenjör, jobbade som konsult

TJÖRN

i nio år, blev arbetslös 2003, körde taxi, hittade ett kort konsultjobb

och tills sist blev han arbetslös igen.

- Jag insåg att det var ett problematiskt misstag att fylla

femtio, säger Göran. Det var då han hittade Livskompetens

50+.

- Det var en slump, jag hittade det själv, det var något i tidningen

jag fastnade för, säger Göran.

Han tog kontakt med Eva Nörringer och Folke Brolin och

kom med från projektstart. Livskompetensanalysen deltog han

inte så aktivt i, eftersom han redan hade en bra cv. Han valde

att lägga sin tid på mentorskap och nätverkande.

- Det var trevligt. Helen behövde hjälp med marknadsföringen,

och jag hade övat i nio år i konsultbranschen. Det

gäller att se möjligheterna, säger Göran.

Varför gick det så trögt att hitta mentorer, tror du?

- Mentor lät så ambitiöst. Hjälp att sälja? Jag hade dittills

bara sålt majblommor. Men som konsult blir man ju van att sälja

sig själv, säger Göran.

Själv var han en av de yngre deltagarna 50+ och hade bara

varit arbetslös en kort tid. Flera av de andra var långtidsarbetslösa.

- Ganska många hade tappat sugen. Det krävs en oerhörd ork för att söka

jobb när man närmar sig 60, säger Göran. Man orkar inte höra ”tack för visat

intresse” hur många gånger som helst.

Vad var bra och dåligt med projektet för dig?

- Dåligt var att jag knappt hade råd att ta mig dit som arbetslös med 9

800 i månaden att leva på. Resebidrag kommer långt i efterhand. Och ersättningen

är fortfarande dålig. Det borde vara mer betalt för dem som är mer

aktiva, tycker Göran. Positivt?

- Projektet var en ingång till att påverka för att få bort all åldersdiskriminering.

Den är ett jäkla ofog som ska bort! En fördel var också att mitt

nätverk blev större.

I rummet intill sitter Knut Börresen som är VD för företaget. Snart börjar

också en säljchef. Göran ska jobba med det han kan bäst, produktutveckling.

Tillsammans ska de tre bygga upp det svenska företaget från grunden.

- Att jag fick det här jobbet var en slump, säger Göran

Det var när Göran var och hälsade på före detta grannar i Stenungsund

som han fick kontakt med det norska företaget.

- Knut kanske vill prata med dig, sade min granne, och på den vägen är

det, säger Göran.

Utbildning för arbetslivet

Göran Newberg, deltagare i

Livskompetens 50+,

på sitt nya jobb.

| 9 |

Utbildning för arbetslivet

| 50 |

Från Fürstenbergsgatan till Masthugget är det inte så långt, men vägen

är slingrig och backig. Där uppe i Masthugget ligger Studium, skolan som

startade när Göteborg lade ner sitt KomVux och flera hundra lärare fick

sluta. Här arbetar Elisabeth Ulvesund som koordinator för arbetsgruppen

Vidareutvecklad pedagogik och metodik för vuxnas lärande.

Målet för arbetsgruppen är att utveckla en metod för vuxnas lärande i arbetslivet.

- Tjörn bjöd in flera kommuner i göteborgsregionen som partners till

Livskompetens 50+, säger Elisabeth.

- Kerstin Littke ville ha med vår modell ”Lärande på arbetsplatsen”, LPA,

och vår erfarenhet av arbetssättet med arbete och studier samtidigt.

2006 samlade Elisabeth en grupp på fjorton personer över femtio år inom

stadsdelen och erbjöd dem en livskompetensanalys. Det var bara en som

nappade.

- Alla fjorton hade tjänster i kommunen, de behövde inte analysen, de

behövde kompetenshöja sig, säger Elisabeth.

- Livskompetensanalysen är bra för arbetslösa, för folk som inte har ett

jobb.

Den pedagogiska metodik Elisabeth utvecklat i Göteborgs kommun är

anpassad för människor som har ett arbete.

- Vi söker ett optimalt sätt att integrera studier i arbetet., säger Elisabeth.

- Och vi har funnit att det går bra att föra in kärnämnena i arbetslivet.

En dag i veckan samlas studenterna för teori och diskussioner av litteraturen.

Var och en får också med sig uppdrag att utföra i sitt arbete. Metodiken

bygger på regelbundna träffar i ett trepartsmöte mellan anställd, arbetsgivare

och utbildare, som får ett bollplank att prata om problem och resultat.

- När det blir lärande på arbetsplatsen får också den studerande en annan

roll än när de går iväg och studerar utan återkoppling till det egna arbetet,

säger Elisabeth.

- De växer så det knakar!

Elisabeth är liksom Kerstin Littke ”gammal sjuksköterska” och har arbetat

på akuten på Sahlgrenska.

- Sjukhuset är en arbetsplats precis som Volvo och SKF. På sjukhuset

märkte jag att den traditionella skolan teoretiserar, det man lär ut där

stämmer inte med verkligheten.

Elisabeth anser att metodiken med lärande i arbetet ger en ger en vidgad

syn på kunskap, eftersom den går ifrån skolans teoretiserande till en mer

verklighetsnära kunskap.

TJÖRN

Hon arbetar också inom Göteborg kommun med fortbildning av vårdpersonal

som ska höja sin kompetens samtidig som de arbetar. I stadsdelen

finns det 1 500 outbildade anställda inom vård och omsorg. Alla utom en är

kvinnor. Hittills är 250 klara med sin fortutbildning och 350 studerar.

För att korta ner tiden för utbildningen och ta tillvara de anställdas kunskaper

arbetar kommunen med validering. En handledare kartlägger och gör

en bedömning av individens yrkeserfarenhet. Resultatet av valideringen är

bra. Många kan räkna in upp till 800 poäng av omvårdnadsprogrammets

1350 poäng.

I Göteborgs kommun pågår en generationsväxling. Även här använder

kommunen metoden med lärande på arbetsplatsen, LPA, för att förmedla

kunskaper från äldre till yngre. Detta möte mellan äldre och yngre studeras

inom Arbetsplatser i förändring, ett annat delprojekt inom Livskompetens

50+. Där deltar Svenskt Näringsliv, LO, Göteborgs Universitet och Arbetslivsinstitutet.

- Problemet är att det blir fler och fler äldre i befolkningen, samtidigt som de

yngre är lika många som tidigare, säger Roland Kadefors som är koordinator

för arbetsgruppen, och numera forskare vid Göteborgs Universitet. Kadefors

har en adjungerad professur på Chalmers i tillämpad ergonomi och arbetade

tills nyligen på Arbetslivsinstitutet.

Arbetsplatser i förändring gäller tre frågor om de äldre:

• Möjligheterna till kompetensförsörjning, att behålla kompetens i verksamheten.

• Kompetensöverföring, att överföra kunskap mellan generationer på arbetsplatsen.

• Omställning, hur äldre kan förbli anställningsbara vid omorganisationer.

- Forskarnas intresse är att se vad det är för problem på olika arbetsplatser.

Är det till exempel samma problem i offentlig verksamhet som i industrin när

det gäller inställningen till äldre, säger Roland Kadefors.

Forskarna ska också försöka få fram goda idéer vad som kan göras för att

förbättra möjligheter för företag och enskilda.

Utgångspunkten är den så kallade försörjningskvoten. Det är relationen

mellan dem som arbetar och dem som inte arbetar. De äldre som inte arbetar

ska alltid försörjas av de yngre som arbetar.

- Då måste vi hitta sätt så att fler kan arbeta längre, annars kan inte väl-

Utbildning för arbetslivet

| 51 |

Utbildning för arbetslivet

| 52 |

färden upprätthållas, säger Roland. Och det handlar inte bara om att arbeta

fram till 65 eller 67, också arbete efter normal pensionsålder måste uppmuntras.

Men det handlar inte bara om de äldre. Det betyder också att kvinnorna

måste arbeta mer – de jobbar deltid i dag och lämnar arbetslivet tidigare.

Ungdomar måste börja arbeta tidigare – deras inträde är förlängt med cirka

tio år. Det behövs mer arbetskraftinvandring – flyktinginvandring löser inte

problemet med försörjningskvoten.

- Alla Europas länder kommer att behöva importera arbetskraft, säger

Roland Kadefors.

Också de äldre måste också arbeta längre än i dag. Men vad behöver de

äldre för att kunna fortsätta?

- De behöver en kompetens som efterfrågas i arbetslivet, en social kompetens

och en god hälsa för att vara anställningsbara, säger Roland.

Men många äldre känner att de inte har lust eller orkar fortsätta.

- Det finns inga riktigt enkla sanningar, varje människa har sin egen situation.

Frågan alla ställs inför är hur de ska behålla sin kompetens genom åren.

- Kompetens är vad en arbetsgivare behöver och efterfrågar av kunskaper

och färdigheter. Och hur intresserad arbetsgivaren är att förse de anställda

med kompetens hänger samman med kostnaden för att rekrytera och utbilda,

säger Roland.

En statlig utredning gjorde 2005 en enkät om hur arbetsgivarna såg på

äldre arbetskraft. Då var det var många arbetsgivare som ansåg att äldre hade

svårare att lära och svårare att ställa om.

Livskompetens 50+ följer nu upp denna enkät och forskaren Jan Johansson

Hanse ställer liknande frågor i en ny enkät i samarbete med Svenskt Näringsliv

till företag i väst.

- Vi ser inte riktigt samma bild som i den gamla rapporten, säger Roland.

Där fanns oroande tecken på att man inte satsade på de äldre. I den nya

enkäten var det många arbetsgivare som satsade på kompetensutveckling för

alla i företagen.

- Tiden har gått, det händer något. Arbetsgivarna börjar se svårigheter att

rekrytera. Det är svårt att göra sig av med äldre som är kompetenta, man vill

behålla dem.

TJÖRN

Kärnkraftverket Ringhals är ett exempel på hur man klarar generationsväxling

och kompetensöverföring som arbetsgruppen studerar.

- De som var med och byggde upp kärnkraftverken håller på att gå i

pension. Då visade det sig att det inte var så lätt överföra all den kunskap

som inte är nedskriven till de yngre. Därför har arbetsgivaren letat efter sätt

att behålla de äldre en tid som mentorer för de yngre, berättar Roland.

På Ringhals har man tillämpat 80-90-100-modellen för att få de äldre att

stanna längre. De erbjuds att arbeta 80 procent av tiden med 90 procent av

lönen och de får ändå 100 procent av pensionen.

Modellen har uppfunnits av Nils Friberg, en eldsjäl på Vattenfall, och den

sprider sig snabbt vidare.

- Swedbank har använder den och det finns ett principbeslut att införa 80-

90-100 modellen i alla förvaltningar i Göteborg.

Skolförvaltningen i Göteborg var först ute och forskarna har följt tre gymnasieskolor

under några månader.

- Det som sker handlar väldigt lite om att skriva ner saker. Det är samtalet

mellan äldre och yngre anställda som är viktigt, och att arbetsgivaren ger tid

för kunskapsöverföringen. Det viktigaste är att det ingår i jobbet att ha de

samtalen, säger Roland.

Delprojektet Arbetsplatser i förändring kommer att lägga fram förslag för

att främja fler äldre i arbetslivet.

- Politikerna tänker inte tillräckligt långt. De tror om man ändrar de ekonomiska

drivkrafterna så ändrar folk sitt beteende. Det stämmer inte. Många

orkar helt enkelt inte fortsätta arbeta, säger Roland.

Så vad ska man då göra?

- Det gäller att göra något åt arbetsplatserna.

Arbetet kan behöva förändras över åren för en person. Kanske orkar man

med ett fysiskt belastande jobb i början, efter några år har man blivit väldigt

kunnig i sitt yrke, men klarar det inte fysiskt.

- Då är det viktigt att man inte kommer in i långa sjukskrivningar och

förtidspensioneringar, då tappar arbetsmarknaden den kompetensen.

Det man kan göra åt saken är att låta människor vidareutvecklas i jobbet.

Därför behövs det en arbetsorganisation som kontinuerligt lär upp de nya.

- Detta är saker som samhället måste ta sig an. Och hälsan är viktigt för de

äldre. Företagshälsovården måste ges tydlig roll att se till att företaget anpassar

arbetsuppgifterna för äldre.

För att behålla de äldre i arbetslivet behövs en kompetensutveckling.

- Jag blir orolig när man drar ner vuxenutbildningen. Den behövs för att

Utbildning för arbetslivet

| 53 |

Utbildning för arbetslivet

| 5 |

hjälpa människor att bli anställningsbara, särskilt om de ska kunna arbeta

längre än till sextiofem.

Då måste man anpassa arbetet och ställa utbildningsmöjligheter till förfogande.

- Människor behöver omskolas och komma in i nya sorters jobb. Om den

möjligheten begränsas är man illa ute, säger Roland Kadefors.

TJÖRN

NÄSSJÖ

Foto: Nässjö Träcentrum

Framtidens arbetskraft

kommer från Nässjö

I entrén till möbelmässan hänger röda paraplyer och gröna nät som en dekor

över inomhustorget. Studenterna från Yrkeshögskolan vid Träcentrum i

Nässjö har åkt hit för att presentera Träcentrum och ställa ut sina verk på den

gigantiska möbelmässan Stockholm Furniture Fair. De har sin monter vid

marmorgatan längs utställningshallen.

Mellan montern för ”Glittering Home” och en hamburgerbar hittar vi

studenterna från Träcentrum. I en äppelgrön monter med orden FRAMTID

i svart visar de upp sig själva och ”Corner”, en stadig svart hörnfåtölj i skinn

som går att kombinera ihop till olika sittgrupper.

”Corner” har designats av Malin Jansson, Hanna Myyry och Annika

Ivarsson i en designtävling med temat hotellinredning. Bredvid fåtöljen

Corner står en praktisk förvaringsbänk med lock som man också kan sitta

på. Den är utformad av Johan Isaksson, tidigare elev på skolan. Numera har

han startat eget i möbelbranschen.

- Vi är här för att marknadsföra skolan och eleverna, säger Robert

Gustavsson som tillsammans med Jonny Haraldsson, Marcus Wiberg,

Annika Widegren-Persson, Mikael Grindehall, Mikaela Johansson och Anna

Utbildning för arbetslivet

Träcentrum Nässjö.

| 55 |

Utbildning för arbetslivet

Stenlund i några dagar turats

om att bemanna montern. De

går alla sju i avgångsklassen

på Yrkeshögskolan i Nässjö.

På ryggen på deras gröna

T-tröjor står det ”Framtidens

arbetskraft” med stora bokstäver.

Det är en signal till de

många arbetsgivarna på möbelmässan

att här kommer

några som både kan och vill

börja jobba i branschen.

Studenter vid Yrkeshögskolan i Nässjö - från vänster Anna Stenlund, Mikaela - Vi har gått en kvalifice-

Johansson, Mikael Grindehall, Annika Widegren-Persson.

rad yrkesutbildning, så vi har

en kompetens som företagen

kan använda direkt, säger Robert Gustavsson.

Mikaela Johansson bor i Nässjö. Hon har jobbat på postterminal och på ett

platsmöbelföretag innan hon började utbildningen på Träcentrum. Hennes

mål är att arbeta som möbeldesigner.

- Jag nöjer mig inte med att jobba med ett enformigt produktionsjobb.

Jag vill göra något kreativt, säger Mikaela. Hon vill inte heller sitta framför

datorn hela dagarna. Kanske en prototypverkstad vore roligt, eller tapetserare.

På vägen till yrket som möbeldesigner tror hon att hon först får jobba som

konstruktör med att tillämpa designidéer för masstillverkning.

- Då är det bra att jag faktiskt vet hur det går till i en fabrik, säger Mikaela.

Hon och de andra eleverna avlöser varandra med att stå i skolans monter

och med att gå runt på mässan och ta kontakt med utställare. På fredagen tar

nästa gäng över. Då reser studiekamraterna till Stockholmsmässan med ett

chartrat tåg från Nässjö.

Pengarna till deras medverkan vid utställningen kommer från Öhrskogstiftelsen

i Nässjö. Stiftelsen grundades av Göte och Linnéa Öhrskog när

de sålde sitt möbelföretag i Nässjö och gick i pension. I tio år har stiftelsen

nu gjort det möjligt för elever från Nässjö att delta i designtävlingar och att

komma ut i världen och visa sina talanger.

Till våren är det utlyst en ny designtävling. Temat är ”Förnyelse i vardagsrummet”.

Då gäller det att bilda sig en egen uppfattning om rummet,

vardagen och dess funktioner. Det kan till exempel vara ungdomens vardagsrum,

som ofta också ska fungera som sovrum.

| 5 |

NÄSSJÖ

Annika Widegren tänker i andra banor. Hon har jobbat i hemtjänsten.

Där har hon fått många idéer för hur möbler ska se ut för att passa äldre och

rörelsehindrade.

- Den som sitter i rullstol kan ju inte ha böcker längst ner i bokhyllan,

säger Annika

Tåget går från Stockholm till den småländska

järnvägsknuten Nässjö mitt i Götaland

på två timmar och fyrtio minuter. Nässjö

Lärcentrum med Yrkeshögskolan i Nässjö

är inrymt i Träcentrum, näringslivets och

kommunens storsatsning på träbranschen

i regionen.

Utbildning för arbetslivet

I mitten av den moderna byggnaden finns

en samlings- och utställningslokal, runt om

ligger klassrum och verkstäder. Golvet är utformat

som en avsågad trädstam och visar

Rolf Rahm, chef för Nässjö Lärcetnrum

trädets ådringar. Det är högt i tak, ljust, hemtrevligt

och rymligt. Vi slår oss ner i serveringen.

- Det har funnits en fullständig uppställning från den politiska ledningen

i Nässjö på Träcentrum. De har gett befogenheter till skola och näringsliv

att utveckla ett samarbete mellan vuxenutbildning och näringsliv, säger Rolf

Rahm, som är chef för Nässjö Lärcentrum, NLC.

Sedan slutet av 1980-talet har politiker och näringsliv i Nässjö varit överens

om att göra en satsning på träbranschen i regionen. Näringslivet och kommunen

samlade ihop 60 miljoner och satsade på en byggnad för lärande och

utveckling och 1995 invigdes Träcentrum, en stiftelse som ägs av 35 företag

och två kommuner.

- Många småföretag hade kanske inte råd inte lägga så mycket pengar, men

de satsade ett engagemang och en vilja till samarbete, säger Rolf Rahm.

När utvecklingen av Träcentrum startade var Rolf rektor för gymnasiet i

Nässjö. Först flyttade AMU-gruppen in och utförde utbildning åt gymnasieskolan

och uppdragsutbildning åt företagen.

När en KY-utbildning i Utvecklande träteknik skulle starta 1996 förlades

den till lokaler i Träcentrum med kommunen som huvudman och med 27

studerande. Då slutade Rolf Rahm som gymnasiechef i kommunen för att

påbörja arbetet med det som småningom skulle bli kommunens samlade vuxenutbildning,

Nässjö lärcenter, NLC.

| 57 |

Utbildning för arbetslivet

| 5 |

NLC bildades 2004 genom en sammanslagning av Yrkeshögskolan och

det som traditionellt brukar kallas Komvux inklusive Sfi och Särvux. Årligen

passerar cirka 1 500 studerande NLC.

Yrkeshögskolan och småningom även NLC placerades redan från början

direkt under kommunstyrelsen. I dag har lärcentret 1 500 studerande.

- Hela vuxenutbildningen i Nässjö har numera samma tänk och strukturer,

säger Rolf Rahm.

Nässjö Lärcentrum består av tre delar, Yrkeshögskolan i Nässjö, Högskolan

Höglandet i Nässjö och Vägledningscentrum. Komvux verksamhet drivs från

Vägledningscentret.

Både gymnasieskolan och lärcentret har utbildningar förlagda i

Träcentrums lokaler, bland annat KY-utbildningar och högskoleutbildningar

i Produktutveckling inom möbelindustrin, Försäljning och marknadsföring,

Inköpare och säljare samt Chefer inom handeln, men även gymnasieskolans

trätekniska inriktning av industriprogrammet, elprogrammet samt teknikprogrammet.

Stiftelsen som äger Träcentrum startade också ett kompetensutvecklingsbolag

för träbranschen i södra Sverige. Samtidigt skapades ett industriellt

utvecklingscentrum, IUC, med statliga pengar från Nutek för produktutveckling.

Träcentrum i Nässjö arbetar med företagsutveckling, utbildningar och

konferenser. Träcentrum och Nässjö Näringsliv AB har tillsammans ett

nätverk med drygt 350 företag. Dessa företag samverkar med samhället och

akademierna för utbildning och utveckling inom logistik och inom träbranschen.

Samhället representeras av Nässjö kommun, Nässjö lärcenter med

Komvux och Yrkeshögskolan i Nässjö, Jönköpings kommun och regionförbundet

i Jönköpings län. Akademin representeras av Högskolan i Jönköping,

Ingenjörshögskolan, och Internationella handelshögskolan i Jönköping, men

även av andra lärosäten i regionen såsom Växjö universitet, Institutionen för

teknik och design.

Den nära samverkan mellan kommun och näringsliv bygger på en tydlig

boskillnad som funnits med från början.

- Kommunens lärcentrum svarar för de formella utbildningarna, medan

Träcentrum och Nässjö Näringsliv AB har hand om de icke-formella utbildningarna

som uppdragsutbildningar och projektverksamhet, säger Rolf

Rahm.

Tidigare var uppgifterna mer sammanblandade. Inom kommunen fanns då

ett näringslivsbolag med uppdragsutbildningar för företagen. Dessa bedrevs

NÄSSJÖ

då inom kommunens utbildningscentrum. När Träcentrum bildades övergick

rätten till dessa uppdragsutbildningar till stiftelsen.

I början hade stiftelsen Träcentrum också hand om den utlokaliserade

högskoleutbildningen. Så är det inte längre. När Rolf Rahm kom in i bilden

flyttades högskoleutbildningen från Träcentrum till Nässjö Lärcentrum.

- Vi drar en gräns gentemot NNAB och träbranschen som gör att företagens

verksamhet blir tydlig, säger Rolf Rahm.

Så högskoleutbildningen lades över på kommunen och den privata utbildningen

fick hålla sig till sitt. Detta möte mellan kommun och näringsliv på

Träcentrum där företagens utveckling lever samman med lärcentret och den

kommunala vuxenutbildningen har bidragit till en explosionsartad ökning av

andelen studerande vid yrkesinriktade utbildningar som numera är mer än

dubbelt så stora som de teoretiska utbildningarna.

- Tillsammans skapar kommunen och näringslivet ett jätteutbud av utbildning

och utveckling i Nässjö, säger Rolf Rahm.

Nästa projekt är att starta ett teknikcollege.

- Vi vill samverka om ett teknikcollege med alla dem som jobbar med

träutbildning inom femton mils omkrets. Detta teknikcollege ska ha både

vuxengymnasium, uppdragsutbildningar och högskoleutbildning, säger Rolf

Rahm.

- Vi ska kunna erbjuda utbildning på alla nivåer.

Och just det är tanken med den s.k. Trätrappan. Det är en utbildningsstege

där man kan vandra uppåt mot mer eftergymnasiala och kvalificerade

utbildningar utan att hamna i en återvändsgränd.

- Ingen ska förlora på att läsa först en KY-utbildning på två år och sedan

upptäcka att studiemedlen därefter inte räcker till en högskoleutbildning på

fem år, säger Rolf.

Trätrappan rymmer alla olika utbildningar inom trä, det är en rad nivåer

och skolformer – gymnasium, KY, högskoleutbildning, lärlingsutbildningar,

uppdragsutbildning samt forskning och utveckling. Träcentrum håller också

i fortbildningen av de trälärare som finns på gymnasierna runt om i regionen.

- Vi placerar oss strategiskt där vi behövs, säger Rolf Rahm.

För att uppnå det högsta steget i trätrappan har Nässjö kommun ett samarbetsavtal

mellan träbranschen och Tekniska Högskolan i Jönköping.

- Vi som jobbar med trä och logistik ska se till att utbildningar finns på de

nivåer där det finns kompetensbehov, säger Rolf Rahm.

Numera byggs också en logistiktrappa för utbildningen i Nässjö. Där

utvecklar Nässjö Lärcentrum utbildningar hela vägen upp till och med hög-

Utbildning för arbetslivet

| 59 |

Utbildning för arbetslivet

| 0 |

skolenivå i samarbete med Internationella Handelshögskolan i Jönköping,

IHH, och deras institution för logistik. Logistiktrappans nästa steg är en

tvåårig högskoleexamen ”Smart logistik”.

Innehållet i samverkan är dels en professur i logistik med ett advisory

board bestående av högskola – kommun – näringsliv, dels forskning och utveckling,

logistikparken i Nässjö, seminarier, fortbildning, examensarbeten

och utbildningspraktik, LIA. Kommunen står för basen i den dagliga verksamheten.

Göran Schultz är utbildare på NLC och jobbar med att undersöka näringslivets

behov av utbildning, särskilt kring logistik. Han var tidigare VD

för ett företag som tillverkade kontorsstolar. I samverkan med Internationella

Handelshögskolan i Jönköping utreder han vilka behov logistikbranschen har

av kompetensutveckling. En enkät har gått ut till fyrahundra företag vad de

har för behov av logistikkunnande.

- Några viktiga behov vi sett gäller leveranser, IT, produktionsplanering,

orderplanering och nya relationer, säger Göran Schultz.

Nu är han med och planerar en högskoleutbildning i logistik i Nässjö på

distans till högskolan i Jönköping. Syftet är att studenterna ska lära sig att

analysera och lösa företagens logistikproblem.

Åsa Rygert studerar till chef inom handeln.

Det är paus i logistiklektionen och Åsa Rygert

kommer nerför trätrappan på Träcentrum. Hon

är elev vid utbildningen ”Chefer och ledare inom

handeln”. Åsa bor i Tenhult utanför Nässjö, är gift

och har tre barn. På gymnasiet läste Åsa till tandsköterska

men fick besvär med ryggen.

Åsa började jobba i i föräldrarnas klädbutik, men

när hon arbetat i olika butiker i femton år, sålt

kläder, möbler och hemtextil, tyckte hon att det

blev för enahanda att stå och sälja. Hon ville utbilda

sig vidare och gick till Arbetsförmedlingen.

- Jag var inne på att bli dekoratör och ville

starta eget, säger Åsa.

Med hjälp av Vägledningscentrum, som tillhör

Nässjö Lärcentrum, hittade Åsa utbildningen där

hon nu går.

- Vi får en bred chefsutbildning med försäljning,

marknadsföring, budgetkalkyl och hur man

NÄSSJÖ

bygger en butikslayout.

- Just nu har vi logistik Då får vi lära oss om varuflödet och att det är bra

att inte ha för mycket på lager.

Åsa är nöjd med sin utbildning. Hon har bland annat gjort en praktikperiod

på möbelföretaget Mio och kan numera också gärna tänka sig ett

chefsjobb inom handeln – förutom drömmen att starta en egen klädbutik,

som föräldrarna.

Peter Söderberg är försäljningschef för Swedese, ett

möbelföretag i Nässjö med 110 anställda som tillverkar

möbler för hem och offentliga miljöer. Företaget

Swedese är en av de 35 grundarna till Träcentrum.

Affärerna på Swedese går bra i år när kunder som

Sveriges kommuner och landsting har behov av att

förnya sig. Det stora problemet i dag är att få tag på

kompetent personal.

Utbildning för arbetslivet

Peter Söderberg har själv gått direkt från grundskolan

till arbete i familjens företag och har fått lära sig allt Peter Söderberg, försäljningschef för

Swedese AB.

på genom praktiskt arbete, från att klippa tyg och köra

lastbil till att företagsledning. Nu är han försäljningschef

för Swedese och sitter i ledningsgruppen för Yrkeshögskolans KY-utbildningar

där han bidrar med sina kontakter och sitt branschkunnande. Det kan

vara allt från stöd att placera LIA-praktikanter till tankar om vilka utbildningar

som kommer att behövas i industrin framöver.

- På Swedese kommer man att behöva processtyrare i fabriken, som också

kan data, produktutveckling och marknadsföring, säger Peter.

Och när 40-talisterna försvinner blir det ett hålrum som måste fyllas.

- Vi har anställt mycket men det är svårt att hitta folk. Då är KY-utbildningarna

på Träcentrum en viktig källa för oss.

För att rekrytera personal har företaget har hoppat över arbetsförmedlingen

och i stället anlitat bemanningsföretag.

- De annonserar och sorterar sökande åt oss. Dyrt? Nej det blir billigt

jämfört med vad det skulle kosta om vi skulle sköta det själva, säger Peter.

Även om det är ont om folk har företaget inga planer på att försöka importera

arbetskraft till exempel från Polen.

- I så fall kan vi lägga ut jobb, så kan de utföra arbetet i Polen på entreprenad,

säger Peter. Och det är svårt att lägga ut hela produktioner. Detaljer kan

tillverkas utomlands, men inte själva slutprodukten.

| 1 |

Utbildning för arbetslivet

| 2 |

Familjeföretaget har inga planer på att lämna landet.

- Vi stannar kvar här så länge marknaden vill ha med oss att göra, säger

Peter.

Nästa steg blir att utbilda den egna personalen, särskilt inom alla nyheter i

datautvecklingen men också till säljare, produktutvecklare och maskinskötare.

Träindustrin som är en av de större branscherna i regionen behöver produktionstekniker

och produktionsledare. Generationsskiftet, utflyttningen och

tillväxten skapar mer efterfrågan på arbetskraft. Och det är brist på yrkeskunnigt

folk.

- Det svåraste för företagen är att rekrytera arbetskraft, säger Thomas Strand,

produktionstekniker, värvad från näringslivet till lärcentret.

- Jag var på ett företag i går som sökte maskinsnickare. Det här ett företag

med gott rykte och de brukar få kanske femton sökande, nu kom det bara två.

Och företaget behöver sex personer som ska ersätta dem som går i pension.

Till hösten startar lärcentret en tvåårig KY-utbildning i produktionsteknik.

Thomas Strand, som är konsult på Träcentrum, arbetar åt Yrkeshögskolan

med att marknadsföra den nya utbildningen. Utbildningen går på halvtid

och är upplagd som en fortbildning av anställda i branschen. De arbetar som

vanligt på sitt företag och läser teori en eller ett par dagar i veckan på lärcentret.

I hela regionen kommer det att behövas tusen nya anställda per år i kanske

fem år i trävaruindustrin. Men det är inte så lätt att hitta företag som vill engagera

sin personal i en flerårig utbildning. En bromskloss har varit den låga

utbildningsnivån hos personer i ledande befattningar.

- När de flesta ledarna inte har en grundkompetens bromsar det tillväxten

i företagen, säger Thomas.

- Om vi fick in mer kompetent arbetskraft skulle det stärka företagen

oerhört, men företagen har svårt att ta till sig detta.

Nu är Thomas ute hos företagen och propagerar för mer utbildning. Om

han lyckas värva tjugo elever får han samordningsansvaret för utbildningen.

Träindustrin har samma problem som annan industri. I flera år har det varit

ett vikande intresse för träutbildning. Runt omkring i regionen har flera utbildningar

lagts ner eller är på väg att läggas ner. Det är för få sökande.

Därför arbetar Träcentrum tillsammans med trä- och möbelindustri för att

öka attraktionskraften hos träindustrin. Och det har lyckats.

NÄSSJÖ

- Vi har fått upp antalet sökande rejält och vi märker

ett ökat intresse för trä, säger Ulrika Wikander, som

är projektledare på Träcentrum. Hon informerar till

exempel gymnasieungdomar och studerande vid SFI

om möjligheterna till jobb inom träindustrin.

Träcentrum har nu gått vidare och vidgat samverkan

mellan företag och vuxenutbildningen till att

gälla utbildningar också till andra branscher, som

bygg-, teknik- och verkstadsindustrin.

- Det har fungerat bra att knyta industriföretagen

till oss. Till exempel så garanterar de våra studenter

sommarjobb, säger Ulrika.

- Vi tror på samverkan. Om vi ska möta kraven på kompetens i näringslivet

så måste man prata med varandra, säger hon och skyndar iväg till ett möte

om unga nyföretagare med femton näringslivschefer från länets kommuner.

Greger Phalén ansluter till kaffebordet. Han var socialdemokratiskt kommunalråd

i Nässjö i tolv år fram till 200 . Nu samlar han företag till branschråd

för verkstadsindustrin, logistik, trävaruindustrin och handeln på uppdrag

av länsarbetsnämnden i Jönköping. Syftet är att främja regional utveckling

och fler jobb.

Greger, som är född i en träarbetarfamilj, har också arbetat med folkbildning

som ombudsman på ABF och som ordförande för Ädlefors folkhögskola.

- Det är viktigt att människor får utvecklas utan att man lägger locket på,

säger han.

- På ett företag är det ledningens förmåga att ta till sig ny kunskap som

sätter taket för de anställdas utveckling. Därför är det viktigt med kompetensutveckling

också för cheferna, anser han.

När Greger Phalén tillträdde som kommunalråd 1994 hade regionen kring

Nässjö genomgått en långvarig och kraftig strukturomvandling. På 25 år hade

man tappat femtusen industrijobb. Regionen hade också av tradition en låg

formell utbildningsnivå.

För att försöka vända utvecklingen samlade Greger Phalén en idégrupp

från kommun, näringsliv och högskola.

- Det var en tidig Triple Helix!

De träffades regelbundet. I tolv år samlades de kring det runda bordet på

Gregers tjänsterum för att utveckla idéer om utbildning och regional utveckling.

Utbildning för arbetslivet

Ulrika Wikander,

projektledare, Träcentrum.

| 3 |

Utbildning för arbetslivet

- Vi satt vid ”runda bordet” varje tisdag

förmiddag ända tills jag slutade som kommunalråd.

Det var en kreativ miljö, säger

Greger.

Det var runt hans bord som långsiktiga mål

och visioner kastades fram och utvecklades.

Mötena bidrog till att kommunen bestämde

sig för att satsa långsiktigt på kompetensutveckling

i trävaruindustrin.

- Vi ville få del av kunskapstillväxten i

samhället, säger Greger.

Greger Phalén, tidigare kommunalråd i Nässjö.

Kommunen satte upp målet att skaffa mer

kompetens för att stärka industrins konkurrenskraft

och för att få fler tjänsteföretag.

- Ökad kompetens var vägen, säger Greger.

Flera saker hände samtidigt som verkade i samma riktning. Högskolan

fick sin tredje uppgift, att söka sig ut till arbetslivet. Tekniken med distansutbildning

utvecklades och under tio år fick regionen strukturfondsmedel från

EU.

- EU-pengarna har blivit smörjmedel för oss och den ökade kompetensnivån

har tillfört en rad förändringar, säger Greger.

Han räknar upp ökade rationaliseringar, en rad nya tjänsteföretag och ett

mer differentierat näringsliv. Bygden är inte längre dominerad av storföretag,

i stället har det tillkommit medelstora och små tillverkningsföretag och tjänsteföretag

med byggkonsulter, datakonsulter, revisionsfirmor och jurister.

- Vi utgick från våra starka sidor. Förutom träindustri har Nässjö ett bra

geografiskt läge, säger Greger. Nässjö är medelpunkten i Götaland utifrån

järnvägen. Och all logistik söker en mittpunkt.

Vid det runda bordet såg man Nässjö som jordens medelpunkt, åtminstone

i Götaland, så kommunen bestämde sig för att satsa långsiktigt på logistik.

- Men, påpekar Rolf Rahm, som också satt med vid runda bordet, logistik

är inte bara transporter, det är hela flödet av varor och tjänster inom och

mellan företag.

Tillsammans med grundidén att satsa på ökad kompetens var saken klar.

Så föddes tanken på att försöka få en professur i logistik till lilla Nässjö.

- Då fanns ingen sådan professur i hela landet, säger Greger.

Kommunen bestämde sig för att satsa långsiktigt och med mycket pengar,

en miljon om året i fem år. Internationella Handelshögskolan åtog sig att

verka för en professur i Jönköping. I dag har Susanne Hertz professuren i

| |

NÄSSJÖ

logistik i Jönköping, och den har bidragit starkt till att hävda logistik som en

nisch för Nässjö. Kommunen bildade också ett logistikcentrum i Nässjö som

i sin tur dragit till sig företagsetableringar. Och studenterna från Jönköping

kommer och gör sina examensarbeten och uppsatser i samarbete med företagen

i trakten.

- Det var mycket diskussion i början, säger Greger.

Det mumlades ibland i stugorna om utbildning för de redan besuttna, och

Greger kan ibland ångra att han inte varit tillräckligt mycket på ”förklaringsberget”.

- Det är en folkbildningsuppgift att bilda alla att förstå varför detta med

utbildning är så viktigt, säger Greger. Men nu skördar vi frukterna. Vi fick det

vi ville, vi fick del av kunskapstillväxten.

Numera har fler insett värdet av en regional professur i logistik. Framöver

kommer regionförbundet i Jönköping, fler kommuner och högskolan i

Jönköping att dela på kostnaderna tillsammans med Nässjö kommun.

Draka Kabel AB är ett multinationellt företag

som tillverkar elkablar. De svarta elkablarna

glider tyst genom verkstadslokalen som liknar

ett gigantiskt spinneri, trådarna är bara så

mycket tyngre och kraftigare, de tjockaste som

en handled.

Utbildning för arbetslivet

- Vi fick ett uppsving när orkanen Gudrun och

Pär dragit förbi här. Nu gräver man ner elkablarna,

säger Daniel Hultman logistikchef och

Daniel Hultman, logistikchef id Draka Kabel AB.

ledamot i Yrkeshögskolans ledningsgrupp.

Elkablarna används för att leda ström från

stomnätet till hus och hem. I Drakas fabrik arbetar 120 anställda femskift

sju dagar i veckan. De gör kabel av 10 000 ton koppar om året. Mycket av

jobbet består av övervakning och att förflytta material, det vill säga logistik.

Företaget har bestämt sig för att satsa på en ny maskinlinje från Finland och

ska anställa tolv personer för att köra den nya linen.

- När vi får nya maskiner krävs mer av de anställda. Vi vill att de ska kunna

datasystemet och engelska. Det är bra om de också har en elutbildning från

gymnasiet, säger Daniel.

- Om vi behöver ett spetskunnande om material och teknik anställer vi civilingenjörer,

det kan vi inte kräva att man ska utbilda här i Nässjö bara till oss

på Draka.

| 5 |

Utbildning för arbetslivet

| |

Företaget tar emot praktikanter från Yrkeshögskolan i Nässjö, från yrkeslinjerna

på gymnasiet och från tekniska högskolor.

- Det är inte längre lika lätt att få tag på personal, så det gäller att företaget

marknadsför sig hos studenterna och ger dem en bra praktik, säger Daniel.

Och praktikanterna gör nytta. De hjälper till och löser problem, till exempel

med förebyggande underhåll och logistik. Fabriken ska alltid fungera dygnet

runt. Helst ska man förutse problemen innan något går sönder. En praktikant

räknade ut om utrymmet i fabriken räckte till eller om vi måste bygga ut.

- Det finns alltid saker att förbättra i en fabrik, säger Daniel Hultman.

Hans väg till jobbet som logistikchef har inte varit spikrak. Daniel blev

arbetslös 1991 ”som alla andra”. Efter en AMU-kurs i produktionsteknik på

tio månader fick han arbete som säljare på Draka som då just hade flyttat till

Nässjö. Idag är Daniel logistikchef på fabriken. Hans historia liknar historien

för hela Nässjö, en resa från en ond till en god cirkel.

- I slutet av 80-talet var Nässjö inne i det onda hjulet, säger Daniel.

Allt drogs ner samtidigt, SJ splittrades, Eldon gick dåligt och Telia sålde sitt

centrallager.

- Då tog Nässjö näringsliv initiativ för att aktivt marknadsföra kommunen

och hjälpa företag med mark och lokaler, säger Daniel.

Så småningom började det ljusna. Posten satsade på ett ny terminal och

företagen började flytta in. I dag har det vänt och företag står i kö för att flytta

till Nässjö.

- Det har spritt sig bland företagen att det har blivit enkelt att göra affärer

med Nässjö. Nu har vi kommit in i det goda hjulet, säger Daniel.

En orsak till uppsvinget är det arbete som bedrivs på Nässjö Näringsliv AB.

Peter Syrén arbetar som affärsutvecklare på NNAB. Han bjuder på kaffe i sitt

lilla kontor och berättar om One Door.

- Vi hjälper företag i deras utveckling och vi arbetar hela tiden för att få hit

nya företag, säger Peter Syrén.

Kommunens satsning på logistik har burit frukt. En ny kombiterminal är

viktig grogrund, liksom logistikkunnandet och ett nätverk för logistikföretag.

Allt fler företag placerar numera sina lager i Nässjö.

Ett tidigt och viktigt exempel är Jysk, ett stort danskt möbelföretag som

valde att placera sitt skandinaviska centrallager i Nässjö.

- Då fanns en skepsis i Nässjö, säger Peter. Kan det verkligen ge några jobb

att tala om med ett lager, undrade folk.

Det visade sig fungera. Jobben ökade när fler och fler företag etablerade sig i

NÄSSJÖ

Nässjö. Några exempel är Skanska, som byggt ett centrallager åt varuhuskedjan

Rusta, hemelektronikföretaget Tura som förlagt ett nordiskt centrallager

i Nässjö. Schenker Logistics och Biltema är andra exempel. Senast i raden

nyinflyttade är Garo, ett företag som tillverkar elskåp.

NNAB använder en metod för att konkurrera om företagsetableringar

som de kallar One-Door-konceptet. Idén kommer från Mona Sahlin(s), som

i sin tur fångat upp idén i Storbritannien.

Konceptet går ut på att företagen bara behöver vända sig till en person på

kommunen för att få service när de visar intresse av att etablera sig. Med One

Door får företagen en obyråkratisk väg att hitta lokaler, mark och rekrytera

personal. One Door erbjuder också nyföretag en miljö där de gratis under en

tid kan få stöd att utveckla sina affärsidéer. Även mer etablerade företag får

stöd med affärsutveckling. One Door finansieras till hälften av näringslivet

och till hälften av Nässjö kommun som äger sju procent av aktierna.

- Det handlar om enkel snabb och smidig service, säger Peter.

NNABs styrelsemöte är slut för dagen, dörren öppnas och styrelsen lämnar

huset. I förbifarten pratar vi med Costy Borg, som är VD för Document

Solutions och ordförande för NNAB.

- När jag frågar företagen i mina nätverk vad som hindrar dem från att

växa, då svarar de ”kompetent personal”. Men ändå ser de utbildning som en

kostnad, säger Costy Borg.

ITAB är ett av de många företag som flyttat till Nässjö. Med hjälp av Nässjö

Näringsliv AB kunde företaget samla ihop en splittrad verksamhet i en

fabrik på 15 000 kvadratmeter i Eldons gamla lokaler. Här tillverkar ITAB butiksinredningar,

bland annat till Hennes & Mauritz.

Vid en grupp CNC-maskiner står Jonas Borgrot och programmerar maskinen

att forma spånskivor. Just nu ska det bli ställ för godis. Materialet går

vidare längs flödet till måleri, montering och lager innan de färdiga produkterna

körs ut till kund. Mycket i fabriken är mekaniserat, men i ett hörn står

Jeanette Claesson och Anette Klintbo. De hjälps åt med att lyfta och vända

en butiksdisk för hand.

- Nej, vi får inte någon utbildning av företaget, vi bara jobbar här på fabriken

säger Anette.

Henrik Karlsson, chefskonstruktör, som visar runt på fabriken instämmer.

- Vi är inte så bra på internutbildning, säger Henrik, som hoppas att

Träcentrum snart kommer att erbjuda mer internutbildningar både för små och

medelstora företag.

Utbildning för arbetslivet

| 7 |

Utbildning för arbetslivet

| |

Vad är det då för kunskaper som behövs?

-Här i fabriken jobbar var och en på sitt ställe med sin bit och man vet inte

var den ska sitta när produkten är klar. I den här produktionen skapar vi inte

den kunskap som behövs för att få ett helhetsgrepp, säger Henrik.

Det kunnande som behövs i den stora fabriken är mer specifikt. Det behövs

datorvana för att köra CNC-maskinerna. Det gamla snickarkunnandet har

flyttat in på ritkontoret.

- För att få ett bredare yrkeskunnande som konstruktör behöver man arbeta

som möbelsnickare på ett mindre snickeri där alla moment finns med i arbetet,

säger Henrik.

- En konstruktör behöver veta hur man ska sätta ihop möbler så att man

inte konstruerar in omöjligheter.

ITAB är en av grundarna till stiftelsen Träcentrum. Företaget känner ett

ansvar för att ordna en bra praktik både åt gymnasiet och åt de eftergymnasiala

utbildningarna. Praktikanterna på ITAB får delta i det dagliga arbetet

med logistik, design, konstruktion och projektledning.

- Många som söker en designutbildning ser produktutveckling som något

som finns i designtidningar. På praktiken i fabriken lär de sig att det handlar

om produktion, säger Henrik.

- Ja, frågan är om det handlar om att massproducera eller är om snickeri är

ett konsthantverk, säger Robert Gustavsson, en av studenterna från möbelmässan

i Stockholm, som också är med på fabriken,

Robert har gjort LIA-praktik på ITAB. Där märkte han vilken nytta han

hade av att ha jobbat i en möbelfabrik innan han började sin utbildning till

möbeldesigner. Robert vet hur en möbelkonstruktion ska se ut för att den ska

gå att tillverka i en fabrik.

- Det är svårt att lära sig enbart i skolan säger Robert, som är välkommen

tillbaka till ITAB, men funderar på att göra sin sista LIA-praktik på ett

mindre möbelföretag med en mer hantverklig produktion.

Företagen finns och utbildningen finns, men finns det arbetskraft?

Arbetsförmedlingen i Nässjö delar lokaler med Vägledningscentrum. Där

arbetar Malin Landgren med studievägledning för arbetssökande. Malin är

också biträdande rektor för NLC.

- I det dagliga arbetet traskar vi över korridoren till Arbetsförmedlingen och

de till oss, säger Malin Landgren.

Vägledningscentrum är Nässjö lärcenters vägledningsenhet och har en

kundmottagning som bemannas av studievägledare.

NÄSSJÖ

- Vi har individen i fokus, vad

var och en själv vill, det är heligt.

Men vi har också kontakt med arbetslivet

och lyssnar in behovet

där i nära samarbete med arbetsförmedlingen

och NNAB, säger

Malin.

Vägledningscentrum med sina

fyra anställda samordnar all information

om vuxenutbildning i

kommunen upp till och med gymnasiet,

totalt cirka tusen elever om året.

Hur är det möjligt?

- Mycket löser sig genom att den

studerande själv söker upp den vägledare som är ansvarig, säger Malin.

Nässjö lärcenter bedriver ingen utbildning i egen regi med undantag av

KY, utan upphandlar undervisning upp till gymnasienivå av kommunens

gymnasieskola och av privata anordnare. Nässjö lärcenter tillhandahåller

lokaler och infrastruktur och förmedlar utbildning på högskolenivå.

Malin är med i ledningsgruppen för Nässjö Lärcentrum. Hon sitter också

med i programråden på gymnasieskolan för logistik, trä, industri och vårdutbildning

tillsammans med det lokala näringslivet och landstinget.

- Vi är spindeln i nätet, säger Malin.

Utbildning för arbetslivet

Utbildare i Nässjö, från vänster: Malin Landgren ,

Yvonne Lindbom, Åsa Eriksson, Marita Hulth-

Ottosson, och Siv Sjöström.

Tillsammans går vi till ett nätverkande lunchmöte på stadshotellet Högland.

Där möter vi Yvonne Lindbom, som arbetar på lärcentret, Åsa Eriksson,

rektor på Brinellgymnasiet och i detta sammanhang samordnare av

Brinellgymnasiets gymnasiala vuxenutbildning, Marita Hulth-Ottosson,

rektor och kvalitetssamordnare på Brinellgymnasiet och i detta sammanhang

samordnare av SFI och Grundvux samt Siv Sjöström, som är koordinator

vid Tekniska Högskolan i Jönköping.

- Efter en strategiutredning med det lokala näringslivet kom vi fram till att

satsa på trä-, el-, verkstads- och byggprogrammen, säger Åsa Eriksson.

- De studenter som går dessa utbildningar ser en möjlighet att få arbete.

På SFI och Grundvux har nittio procent av eleverna utländsk bakgrund.

-Vi samarbetar med flyktingsektionen och vi försöker ordna praktikplatser

åt studenterna så att de kan få en koppling till yrkeslivet. Förra året hade vi

över hundra praktikplatser till 76 elever, säger Marita Hulth Ottosson.

| 9 |

Utbildning för arbetslivet

| 70 |

Efter grundutbildningen går studenterna vidare till ordinarie yrkesprogram,

där de också kan lära sig yrkessvenska.

Yvonne Lindbom ansvarar för den högskoledelen på lärcentret.

- Jag letar reda på kurser som stämmer med den kommunala strategiprofilen,

säger Yvonne.

Det kan handla om kurser på i hållbart familjejordbruk, logistik, organisation

och ledarskap. Kommunen ställer numera krav på att de som anställs

på förskolorna ska vara förskollärare. De barnskötare som jobbat tre år i kommunen

får nu utbilda sig på halvtid, en dag i veckan, i drygt fyra år.

- I starten var de nitton barnskötare, efter ett halvår är sexton kvar. Det

tycker jag är bra, säger Yvonne.

Hon arbetar också med Högskolan på Höglandet, som är en av verksamheterna

inom Höglandets kommunalförbund som bildades efter ett beslut i

regionen om att samverka kring eftergymnasial utbildning.

- Där har jag 90 000 personer att tillgodose, inte bara Nässjö, säger

Yvonne.

Siv Sjöström arbetar på Rådet för flexibelt lärande på Jönköpings

Högskola.

- Vi samverkar med Högskolan på Höglandet och lärcentra, bibliotek och

representanter för de studerande för att ta fram de utbildningar medborgarna

och arbetslivet behöver, säger hon.

- Alla studerande vid högskolan får fadderföretag där de kan tillämpa sina

färdigheter. Till flertalet program på högskolan finns det branschråd. De

bidrar med sin kännedom om behovet av utbildning.

Arbetsmarknaden har vänt uppåt. Tidigare ordnade högskolan extra

kurser för nyutexaminerade civilingenjörer som hade svårt att få jobb.

- Vi tog fram företagsförlagda projekt för att brygga över till arbetslivet.

Men just nu behövs inte dessa kurser, de får jobb ändå, säger Siv.

Siv berättar också om ett projekt, ”Lärcentra som strategiska noder” som

finns med i regionens utvecklingsprogram. Syftet är att använda lärcentra på

ett bättre sätt och förstärka svaga lärcentra. Medverkar gör sex kommuner,

regionförbundet och Jönköpings högskola. En tydlig slutsats av detta projekt

är att lärcentra fungerar helt olika beroende på hur de är organiserade.

- De mest framgångsrika lärcentra ligger direkt under kommunstyrelsen,

säger Siv.

NÄSSJÖ

Arne Ullman är på besök i Nässjö. Till vardags arbetar han

på Jönköpings regionförbund med kompetensfrågor, FoU,

arbetsmarknadsfrågor och landsbygdsutveckling. Han

sitter också i det regionala kompetensrådet i Jönköping

och är med och driver deras utvecklingsprogram.

Arne Ullman har också lagt märke till att det är viktigt

hur kommunerna organiserar vuxnas lärande.

- Det fungerar bra när man inser att vuxnas utbildning

är en näringslivsfråga och handlar om försörjning. Men

om man lägger vuxenutbildningen under skolnämnden

kommer de vuxna i andra hand, då kommer de unga alltid

i första hand, säger han.

- Om vuxenutbildningen ligger direkt under kommunstyrelsen får den

helt annan status och annat läge i planeringen och det är lättare att få loss

resurser för den.

Kompetensråd finns i alla län i Sverige på uppdrag av regeringen. De drivs

av AMS och har till uppgift att verka för att arbetskraften i länet har den

kompetens som efterfrågas i arbetslivet.

- Vi har knappt så många arbetssökande i Jönköpings län som antalet

lediga jobb. Det är bra, problemet är bara att många har fel kompetens, säger

Arne.

- Det som saknas är erfarna människor som har intelligens inte bara i

huvudet, utan också i händerna. En orsak till den här bristen på arbetskraft

är synen på industriellt arbete, tror han.

Själv är Arne utbildad till byggnadskonstruktör, men har aldrig jobbat

med det. Däremot har han sysslat mycket med samhällsplanering och kompetensfrågor.

Han är ordförande för ESF-rådet i Jönköpings län (Europeiska

socialfonden) och har varit ordförande i Akademin för flexibelt lärande i arbetslivet.

Det regionala kompetensrådet i Jönköping har antagit ett tiopunktsprogram

för kompetensförsörjningen i länet. Där ingår bland annat projektet lärcentra

som strategiska noder som Yvonne Lindbom arbetar med och branschråden

som Greger Phalén fått i uppdrag att bygga. Branschråden ska utveckla ett

bättre samarbete mellan arbetsförmedlingen och näringslivet.

I utvecklingsprogrammet ingår också att pröva om man kan göra

KY-utbildningar till arbetsmarknadsutbildning, att göra en brygga för högskoleutbildade

till arbetslivet, att verka för integration av unga invandrare,

och ett projekt med ett valideringscentrum i Jönköping.

Utbildning för arbetslivet

Arne Ullman,

Jönköpings regionförbund.

| 71 |

Utbildning för arbetslivet

| 72 |

- Validering av faktisk förmåga är en genväg till arbetskraftsförsörjning,

säger Arne.

- Om valideringen fungerar har vi snabb tillgänglighet till personal.

Ett teknikcollege står också på programmet. Sådana college finns redan i

Örebro och Lindesberg.

- Industriprogrammen har lågt söktryck. I Lindesberg ändrade man på

det. Det handlar om att höja statusen, säger Arne.

- En del säger att college lönedrivande, men det är kanske enda sättet få in

folk i industrin, tillägger han och skyndar iväg till nästa möte om lärande och

regional utveckling i Jönköpings län.

NÄSSJÖ

ÖSTRA GÖINGE

Foto: Sven Persson

Karl-Axel Hill, chef för Göinge Utbildningscenter:

- Vi utbildar till jobb

inte till arbetslöshet

Östra Göinge är en kommun med 14 000 invånare. Tätorterna har namn

som Broby, Hanaskog, Knislinge, Glimåkra, Hjärsås, Immeln, Sibbhult

och Östanå. Det finns inget centrum i kommunen som är utspridd över

en naturskön trakt i nordöstra Skåne. Flertalet jobb finns i tillverkningsindustrin,

med 38 procent av de arbetande. Största företaget i kommunen är

golvtillverkaren Tarkett, följt av Scanias växellådsfabrik och Haki byggnadsställningar.

- I den här regionen handlar det inte om att starta nya IT-företag, här

handlar det om att behålla de mogna företagen i tillverkningsindustrin, säger

Tommy Johansson, som är kommunalråd i Östra Göinge.

- Strategin att satsa på industrin har varit utdömd på andra ställen. Men

vi har lyckats hantera den internationella konkurrensen och behålla en hög

andel industriföretag i regionen, säger Tommy.

Arbetslösheten i kommunen är låg, i nivå med riket i övrigt. De arbets-

Utbildning för arbetslivet

Gård i Östra Göinge.

| 73 |

Utbildning för arbetslivet

sökande i mars 2007 var totalt cirka 3,7 procent av de vuxna, varav 0,6

procentenheter var i åtgärder.

- Vi utbildar till jobb inte till arbetslöshet, och allt vi gör på skolan ska ha

förankring i näringslivets behov, säger Karl-Axel Hill, som är chef för Göinge

Utbildningscenter.

Kommunens förmåga att hantera omställning i näringslivet sattes på ett

svårt prov för ett år sedan när Scania meddelade för ett år sedan att man ville

lämna orten.

- Så fort vi fick reda på att Scania tänkte lägga

ner tog vi kontakt, säger kommunalrådet Tommy

Johansson.

- Det är beklagligt att Scania flyttar, men vi har

hela tiden varit noga med att inte måla fan på väggen,

och i stället se vad vi kunde göra.

Snabbt bildade kommunen en samverkansgrupp i

nära kontakt mellan Scanias ledning, kommunen och

Göinge näringsliv.

- Vi har varit med hela resan. Vi har korta vägar,

Tommy Johansson,

vi ringer varandra och allt är mycket informellt. Även

kommunalråd i Östra Göinge.

Scania i Södertälje har betytt mycket för oss, de har

varit öppna, säger Tommy Johansson.

- Det handlar om förtroende, händer det något så lyfter man på luren.

När nyheten kom blev det oro i bygden. I dag ser framtiden betydligt

ljusare ut. Slutmonteringen av växellådorna kommer att flytta till Södertälje,

medan den bearbetande tillverkningen kommer att fortsätta, men i annan

regi. Scania kommer att köpa bearbetningen av de underleverantörer som

flyttar in i Scanias lokaler i Sibbhult.

Sibbhultsverken AB är en av de underleverantörer till Scania som tar över

tillverkning och utrustning. I höst flyttar ytterligare en underleverantör till

Färe industricenter där Scania ligger i dag.

- Samarbetet mellan Stenforsa och Scania fungerar bra och skolan har ett

gott renommé hos Scania. Det har underlättat. De nya företagen vet att de

kommer att få kompetent arbetskraft som klarar skärande bearbetning, något

som är en bristvara i dag, säger Tommy Johansson.

Det var inte självklart att underleverantörerna skulle etablera sig just i

Sibbhult. En nyckelfråga var om det fanns tillräckligt med kvalificerad arbetskraft.

- Företagen tittade noga på förutsättningarna. De bestämde sig för att

etablera sig i kommunen när de visste att de hade tillgång till vidareut-

| 7 |

ÖSTRA GÖINGE

Utbildning för arbetslivet

bildning och att vi har hög standard på våra utbildningar, säger Karl-Axel

Hill, som är utbildningschef för Göinge Utbildningscentrum och rektor för

Stenforsaskolan.

- När jag startade här 1992 som lärare i verkstadsteknik på skolan gick det

sextio elever här, idag är det sexhundra studerande. Vi har all undervisning

över grundskolan i kommunen, säger han.

Skolan startade 1962 med en yrkesskola som i dag är det ett industriprogram

som förser industrin och Scania med utbildad personal.

- Trots att vi ska lägga ner här 2008 så har vi aldrig haft så mycket att

göra. I vanliga fall gör vi 190 växellådor om dagen, nu gör vi 250, säger Benny

Kronholm som arbetat på fabriken i 35 år.

Han visar produktionen från bearbetning, slipning, härdning förbi robotarna

i måleriet, till slutmontering, kontroll och kvalitetsmätning.

Monteringen sker enligt löpandebandprincipen. Montörerna står på

parkettgolv av trä. Det har visat sig vara mest skonsamt för kroppen.

Monteringsarbetet är tungt, och inte enkelt trots att det är korta moment.

- Montering är kanske tekniskt lättare att klara av än bearbetningen,

men det är svårare rent logistiskt än till exempel bearbetning, säger Mikael

Englund, som är personalchef på fabriken.

Montering kräver mer material och det är

fler personer som ska samverka, det behövs mer

flexibilitet, bra omdöme och förmåga att se

helheten. Maskinbearbetning är mer enstörigt

arbete, det är helt olika kunnande.

- Scania behöver personal som har en gymnasieteknisk

utbildning, med matematik, svenska

och engelska, säger Mikael Englund.

I Södertälje har Scania ett eget gymnasium,

i Sibbhult har man i många år litat till kommu-

Mikael Englund, personalchef vid Scania i Sibbhult.

nens yrkesutbildning. De flesta som arbetar på

växellådsfabriken här har fått sin grundutbildning

på Stenforsaskolan, till exempel Benny Kronholm, som numera arbetar

på personalavdelningen.

- Stenforsaskolan är vårt lokala industrigymnasium, säger Mikael

Englund,

Den tekniska erfarenhet som krävs och det utbildningsbehov som finns i

Södertälje klarar företaget i stort sett själva genom att utbilda några klasser

varje år på sitt verkstadstekniska gymnasium där.

- Vårt gymnasium ger högskolekompetens och den som går hos oss är

| 75 |

Utbildning för arbetslivet

garanterad jobb. Så vi har tre-fyra sökande till varje plats på gymnasiet i

Södertälje, säger Mikael Englund.

Däremot krävs högre teknisk utbildning för spetskompetens som styrsystem,

elektronik och andra avancerade tekniska utbildningar.

För att klara produktionen i Sibbhult som går på högtryck anställs många

nya trots att företaget ska flytta. I högkonjunkturen är det 700 anställda på

Scania i Sibbhult. Normalt är det drygt 500. Många nya kommer till monteringen

och varje tisdag håller företaget en intern kvalitetsutbildning för dem.

De anställs på halvårsbasis eftersom företaget snart ska flytta. Då följer monteringen

med till Södertälje och bearbetningen stannar i Sibbhult.

Av de 700 anställda på fabriken i dag är sjuttio tjänstemän, tjugofem är

chefer, trettio är produktionstekniker, och cirka tio administratörer.

- För oss är det lättare att hitta arbetare än tjänstemän. Scania har aldrig

haft problem att få tag i kvalificerad verkstadspersonal, säger Englund, men

vill vi ha högre utbildad personal krävs ett större samhälle.

Till stöd för all personal i omställningen samarbetar företaget med

Trygghetsrådet och har kopplat in en studie- och yrkesvägledare.

- Scania stämmer hela tiden av med Trygghetsrådet

vad det finns för behov hos personalen, säger Helen

Tykesson som är studie- och yrkesvägledare på Göinge

Utbildningscenter.

- Vi har samarbetat länge mellan lärcentret och Scania.

De har en företagskultur där man känner sig välkommen

och väl omhändertagen, säger Helen.

En dag i veckan ska hon finnas på växellådsfabriken och

ge vägledning om komvux och vuxenutbildning. I stället

för att personalen kommer till Stenforsaskolan på sin fritid

kan de gå ifrån på arbetstid till yrkesvägledaren på plats.

- Jag hör efter vad de vill och vad de har i bagaget och

Helen Tykesson, studie- och yrkesväg- om det är något som behöver kompletteras, säger Helen.

ledare.

Studie- och yrkesvägledningen från Stenforsskolan sker

i ett samarbete med Trygghetsrådet.

- Scania stämmer hela tiden av med Trygghetsrådet vad det finns för

behov. Men Trygghetsrådet kan inte den vanliga skolan och vad skolbetyg är

värda, men det kan jag, säger Helen.

- Trygghetsrådet har pratat med alla anställda. De gör karrärplaneringar

och ska hjälpa de anställda med karrärskiften, säger Helen.

På fabriken har Tygghetsrådet placerat två projektledare och fem personal

som går i skift. I höst ska Trygghetsrådet bygga upp ett karriärcenter på

| 7 |

ÖSTRA GÖINGE

Scania för karriärplanering. I omställningen handlar

det inte enbart om att försvara sysselsättningen och

rädda människor från arbetslöshet.

I krisen har det uppstått nya tankar på att utveckla

ett regionalt centrum för skärande bearbetning i industriområdet

där Scania ligger i dag. Idén bygger på den

modell för samverkan och kompetensförsörjning som

Göinge Utbildningscentrum utvecklat i liten skala i

samarbete med stenindustrin.

Under våren invigs Stenkompetenscentrum vid

Göinge Utbildningscentrum. Det är ett nytt center för

stenindustrin som byggs av kommunen. Stenindustrin

levererar material, halländsk granit och kalksten från

Öland. Syftet med centret är att öka intresset för och

kunskapen om sten och marknadsföra sten som

byggmaterial.

Utbildning för arbetslivet

Stenbranschen är liten i Sverige. Den omsätter bara en

hundradel av vad betongindustrin omsätter. En tredje-

Kurt Johansson är ordförande i

del av stenindustrin finns i nordöstra Skåne.

Sveriges Stenindustriförbund

- Sverige är sämst i Europa på att använda sten, säger Kurt

Johansson, som är ordförande i Sveriges Stenindustriförbund.

Kurt har byggt upp stencentret och stenlinjen på industriprogrammet i ett

nära samarbete med Göinge utbildningscentrum.

På sextiotalet minskade sten som byggmaterial kraftigt. Då revs många

stadskärnor, stenen försvann och in kom betongen. I äldre hus är det natursten

i trapporna, i nyare hus är det betong. I miljonprogrammet för bostäder

undantogs sten från de subventionerade krediterna.

- I bästa fall hann man riva stenen, i sämsta fall asfalterade man över gatstenen,

säger Kurt.

Han är bergsingenjör och civilekonom och har arbetat på Boliden och

på Atlas Copco med produktutveckling och som informationschef. Redan då

började han med självinstruerande utbildningar till exempel i hydraulik och

pneumatik.

På 1980-talet började han arbeta i stenindustrin och äger ett litet stenföretag

i Sibbhult, som gör bänkskivor, köksbänkar och golv av natursten.

På kontoret tronar ett skrivbord helt i vit marmor, i bokhyllan står granit

och marmorprover. I verkstaden sågas stora block av marmor till bänkskivor,

| 77 |

Utbildning för arbetslivet

ur bänkarna sågas hål för diskhon med stor

precision med hjälp av CAD-utrustning.

- Sten är ett levande material, och det

finns tusentals stensorter. Att bygga med

sten kräver ett yrkeskunnande, säger Kurt

och känner efter med handen att den ursågade

kanten blivit jämn och fin.

Stenbranschen har en stark hantverkstradition.

- Allt kunnande finns samlat hos dem

som jobbar i branschen, både teori och

praktik, säger Kurt.

Det finns ingen teoretisk utbildning i

branschen, inget universitet som har ämnet

sten och ingen stenprofessur i Sverige, till

skillnad från till exempel Tyskland eller

Finland.

När branschen fick allt större behov av

att rekrytera yrkeskunnigt folk gick sten-

Stenskulptur i entrén till

Lärcentrum på Stenforsaskolan.

industrin och Almega ihop för att ta fram ett

kursprogram.

Kurt fick uppdraget att göra utbildningsmaterialet. Det handlade mycket

om att intervjua yrkeskunnigt folk i branschen om deras metoder.

- Jag är dubbelakademiker, så det var svårt att bli accepterad i början. Jävla

amatör kallade de mig, säger Kurt.

Steg för steg samlade han in underlag, och till sist hade han skrivit en

hel gymnasieutbildning för stenbranschen. Han har också passat på att modernisera

metoderna i för stenbearbetning. I dag används de nya metoderna

generellt i branschen.

När materialet var klart fick Kurt kontakt med Stenforsaskolan och kom

överens om en försöksverksamhet där skolan började använda Kurts studiematerial

i sin processtekniska utbildning på gymnasiet. I dag är försöket

permanentat och stenlinjen är en del av industriprogrammet. Studenterna

läser det första året gemensamt, och den stentekniska delen är två år.

Utbildningen är individuell, till stor del arbetsplatsförlagd, och den avslutas

med ett gesällprov.

Ett hinder för att få igång en utbildning i branschen har varit stenindustrin

är så liten. Det behövs nytt folk, men bara några stycken om året. Då går

det inte att utbilda en full klass med kanske tjugo elever om året.

| 7 |

ÖSTRA GÖINGE

- På Stenforsaskolan har man lyckats köra utbildning i den lilla skalan

med ett par tre elever om året och med mycket praktik. Samma idéer kommer

nu i Bohuslän och Vadstena. Utbildarna måste förstå att det är ett fåtal personer

åt gången, säger Kurt.

Han står själv för undervisningen om sten på Stenforsaskolan.

- Det allra största utbildningsbehov som stenindustrin har är att utbilda

föreskrivande led. Det är arkitekter, konstruktörer och konsulter på akademisk

nivå, där ligger vårt huvudangrepp, säger Kurt.

Han står själv för också för denna mer teoretiska utbildning för branschen.

På fredag ska han besöka Västra hamnen i Malmö och titta på stenlagda

kajer tillsammans med arkitektstuderande i Lund, och en vuxenstudent från

Stenforsa.

- Jag går i genom materialet sten med arkitekterna. De ritar hus i trä och

betong och har glömt bort hur man använder sten, säger Kurt.

Varje år håller han några timmars föreläsning för arkitektstuderande på

Tekniska högskolan i Lund och för landskapsarkitekter på Alnarp. Många

av dessa studenter vallfärdar också till Sibbhult på stenexkursioner som Kurt

håller i.

- Om jag fick hålla två teoridagar om året på arkitektutbildningen skulle

jag vara nöjd, säger Kurt, som i dag är den som står för större delen av utbildningen

inom stenbranschen.

Om några år när han går i pension kommer hans arbete föras vidare av

Stenforsaskolan och Stenkompetenscentret i Östra Göinge. I den nya byggnaden

ska det hållas seminarier, där ska finnas en utställning och litteratur

om sten. Och på skolans industriprogram finns en gren för stenindustrin för

att säkra en förnyelse av yrkeskunnadet i branschen.

Stencentret är en modell för samverkan och kompetensförsörjning som utvecklats

i samarbete mellan högskolan, kommunen och stenindustrin. Den

modellen ska prövas också inom verkstadsindustrin. Visionen är att skapa

ett center för skärande bearbetning i Färe industricenter. Verkligheten är

att man får pröva sig fram, två steg fram, ett steg tillbaka.

- En grundtanke är att det ska ingå kompetensförsörjning i centret. Man

kommer att utgå från arbetet med skärande bearbetning. Från en bas i produktionen

kan man kunna bedriva utveckling och forskning vid centret,

säger Karl Axel Hill.

Det är en lång väg från ett nedläggningsbeslut i den största verkstadsindustrin

på orten till ett utvecklingscentrum för skärande bearbetning.

Utbildning för arbetslivet

| 79 |

Utbildning för arbetslivet

| 0 |

- Det finns vilda idéer. Första steget

kan ske i form av bearbetningsuppdrag

från industrin som flyttar till Färe industricenter,

säger Karl- Axel.

- Om företaget har ett bearbetningsproblem

ska de kunna ge centret

i uppdrag att lösa det problemet, och

utifrån det bygger vi vidare.

När resan mot ett nytt bearbetningscenter

började hade kommunen

kontakt med en högskola som är duktig

på skärande bearbetning. Men så länge

är bearbetningscentret på idéstadiet.

Man får skynda långsamt.

- Just nu har vi skalat ner och arbetar

mer företagsbundet. Företagen vill ha

konkreta exempel, och vi har backat ner ett steg och flyttat ner till den nivån.

Sedan växlar vi upp, säger Karl-Axel.

Mycket av utvecklingsarbetet handlar om att bygga upp ett förtroende

mellan näringsliv och företag i kommunen.

- Samverkan bygger på en ömsesidig nytta. Företagen vill tjäna pengar

och kommunen vill ha ökad sysselsättning och fler invånare, säger Tommy

Johansson.

- Det gäller att få dessa intressen att harmoniera. Kommunen kan tänka mer

långsiktigt och det gäller att företagen förstår att det gynnar dem på sikt.

Karl-Axel Hill visar det nya Stenkompetenscetrum som

han har byggt upp i samarbete med stenindustrin.

Göinge Näringsliv är en ekonomisk förening med 1 1 medlemmar, varav

kommunen är en.

- Vi ville skapa ett förtroende mellan kommun och näringsliv, säger

Torbjörn Lindh som är chef för Göinge Näringsliv.

I styrelsen har kommunen två av sju platser. De besätts av kommunalrådet

och oppositionsrådet. Näringslivet har övriga platser, som ger dem en klar

majoritet.

- Vi ville att företagen skulle känna sig hemma i styrelseform i stället för

att kommunen hade en egen näringslivsavdelning.

Nässjö Näringsliv AB, NNAB, har varit en viktig förebild i Östra Göinge.

- Vi har varit mycket i Nässjö, där vi fått inspirationen, även om de har en

annan variant än vi, säger Torbjörn Lindh.

ÖSTRA GÖINGE

Den normala formen för kommuners samverkan med näringslivet är att

man har ett näringslivskontor, eller också har man helt fristående privata näringslivsbolag.

Östra Göinge har valt en mellanform med sin ekonomiska

förening som funnits i sju år.

Torbjörn arbetar med mycket med utveckling på företagsnivå för de 181

medlemmarna.

- Vi plockar ihop utbildningar som företagen efterfrågar. Just nu är det

arton företag eller 380 personer som deltar aktivt i olika utbildningar. De får

kurser i data, lean produktion, truckförarutbildning, säljutbildningar.

- I dag finns mycket ESF- medel från EU och där bedriver vi utvecklingen

som samlingsprojekt, säger han.

Göinge Näringsliv tar då hand om administrationen av utvecklingsplaner,

upphandlar utbildning, och tar alla fakturor och kostnader. En av de största

leverantörerna av utbildning är Stenforsaskolan.

Kai Marklin är utvecklingsledare vid Göinge Utbildningscenter och

har hand om uppdrag åt företag och organisationer på utbildningscentret.

Det finns kurser i data, Internet, design och layout, bokföring, fakturering,

deklaration och juridik. Det går också att köpa kurser i språk, teknik och

omvårdnad.

- Uppdragen är efterfrågestyrda, och vi jobbar tillsammans med företagen.

Har ett företag någon fråga så åker jag ut och lyssnar av vad de behöver,

säger Kai.

Många av lärarna på Stenforsaskolan jobbar också med uppdrag. Ett

exempel är en kurs i franska på Tarkett, en kurs i logistiktyska och praktiska

kurser i CNC och autocad.

När Tarkett omstrukturerade och flyttade många arbetstillfällen från

kommunen österut, ställde Stenforsaskolan upp med en omställningskurs

som gått i 29 omgångar. Den handlar om företagandets villkor och den enskilde

och varför ett företag måste löna sig.

Göinge näringsliv samverkar mycket med utbildningsföretaget Osby

Nova som ägs av Osby kommun. Samverkan sker bland annat i en samverkansgrupp

för livslångt lärande inom Skåne Nordost.

Vid Göinge Utbildningscentrum bedrivs en VVS-utbildning för hela

regionen Skåne Nordost. Utbildningen är ettårig lärlingsutbildning som genomförs

i Östra Göinge och Hässleholms kommun i samverkan med företag

i branschen.

Johnny Rossander och Crister Flyckt undervisar på VVS-programmet.

Den här veckan är VVS-studenterna ute på praktik och det pågår kvällsundervisning

i CNC-programmering och svetsning. Varje fredag har de

Utbildning för arbetslivet

| 1 |

Utbildning för arbetslivet

Jonny Rossander är tekniklärare

på industriprogrammet.

| 2 |

VVS-arna i teori på skolan. De får också

en intensiv kurs i rörsvetsning och lär sig

löda och göra rörarbeten. Det sker vid

sidan av den ordinarie undervisningen

på skolans industriprogram.

Johnny Rossander är tekniklärare på

industriprogrammet. Han var själv en

av de första eleverna på den här skolan.

Det var 1964. Då hette det Järsås yrkesskola.

Nu undervisar han sedan

många år i CNC och maskinteknik i

Stenforsaskolans välutrustade undervisningsverkstad.

Även Scania brukar köpa

utbildning här för sina anställda i CNCprogrammering.

- Scania vill ha mer utbildning, men de

hinner inte med det just nu. Vi hoppas vi kommer igång när Sibbhultsverken

startar sin tillverkning.

Lärarkollegan Christer Flyckt lär ut svetsning på industriprogrammet,

och åt VVS-eleverna. Just nu håller han en kvällskurs i svetsning som startade

eftersom företagen behövde fler svetsare. Skolan satte ut en annons i

dagspressen och det kom fyrtio sökande till uppropet på skolan.

Ett annat exempel på regional utbildning är en KY-utbildning i

distributionslogistik i Hässleholm som man kan läsa på distans från lärcentra

i de sju kommunerna.

Inom Skåne Nordost samarbetar sju kommuner för regional utveckling och

frågor om infrastruktur som utbyggnad av bredbandsnätet, vägar, lärcentra,

utbildning och kompetensförsörjning. Det finns tjugo samarbetsgrupper,

till exempel näringslivsgruppen, livslångt lärande gruppen och en grupp

för turism.

- Jag har varit med i Skåne Nordost sedan 1995 när vi startade fram till i dag,

säger Tommy Johansson som har plats i styrelsen för Skåne Nordost med

övriga kommunalråd och kommunchefer för de sju kommunerna.

Målet med kommunsamarbetet är att Skånes Norrland ska väga tyngre

mot tillväxtregionerna i Skånes sydväst.

- Regionerna sitter som på en gungbräda här i Skåne. Där väger sydväst

och nordost inte jämnt, säger Tommy Johansson.

ÖSTRA GÖINGE

- I nordost känner vi att vi alla måste sätta oss på gungbrädan för att få

balans, instämmer Karl-Axel.

Det gäller att hitta saker kommunerna kan hjälpas åt med i regionen, till

exempel teknisk samverkan, vatten och avlopp och djurskydd.

- Vägar är ett stort bekymmer. Vi har E22, vägen mellan Malmö och

Norrköping. Meningen var att det skulle byggas om, men så hände något i

Trollhättan, säger Tommy Johansson.

Utbyggnaden av bredband har däremot med stöd av staten lösts snabbt och

effektivt från ett klart underläge.

- Det har varit en intressant resa. För några år sedan sade telebolagen till

oss, det finns ingen efterfrågan i nordöstra Skåne, återkom om tio år. I dag

har lilla Broby med 3000 invånare fyra, fem bredbandsleverantörer, säger

Tommy Johansson.

- Med hjälp av statliga pengar och privat kapital har vi fått en oerhört

snabb utbyggnad av bredband i vår region.

Alla skånska kommuner har fått statliga pengar för bredbandsutbyggnad

och i Östra Göinge kommer alla invånare ha bredband inom kort.

- För att nå de sista har vi haft hjälp av stormen Gudrun. Nu gräver man

ner kablar för 60 miljoner och då passar vi på att gräva ned en del bredband.

Lite nytta har vi ändå fått av Gudrun och Pär.

Bredband är en viktig förutsättning för utbildning på distans. Lärcentrets

tillgång till högskoleutbildningar är ett bra tillskott för kommunen eftersom

utbildningsnivån är relativt låg i Östra Göinge. 27 procent av invånarna i

Östra Göinge har högst grundskola, jämfört med 17 procent i hela riket. 18

procent som har eftergymnasial utbildning jämfört med 33 procent i hela

riket.

- Vi har en låg formell utbildningsnivå om man menar andelen högskoleutbildade,

men golvet ligger på en hög nivå. För att få jobb till exempel på

Scania är gymnasieutbildning ett krav, säger Karl-Axel.

Liksom Karl-Axel har Tommy Johansson en bakgrund som skolledare.

Tommy har varit lärare och rektor i kommunens grundskola och har tidigare

arbetat på laboratorium i kemiindustrin.

Han konstaterar att tillverkningsindustrin är dominerad av manlig arbetskraft.

- Visserligen finns det kvinnor också på Scania, med de dominerar vårdsektorn

i hela Region Skåne. I kommunen är sjukvården den stora avnämaren

av kvinnlig arbetskraft, säger han.

Regionen Skåne Nordost håller på att etablera en satsning inom sjukvården

i form av ett sjuksköterskeprogram på distans till högskolan i Halmstad.

Utbildning för arbetslivet

| 3 |

Utbildning för arbetslivet

- Det är inte någon problemfri resa när trampar på onda tår, säger Karl-

Axel.

- Högskolan i Kristianstad är viktig för oss, men de såg inte vikten av

att jobba med lärcentra. Så vi fick släppa Kristianstad och gå till högskolan i

Halmstad, säger han.

Sista knuten för att få till stånd sjuksköterskeprogrammet ligger i lasarettet

i Kristianstad som har invändningar mot upplägget.

-Om vi inte klarar det så faller hela den här högskoleutbildningen, eftersom

vi behöver ett centralsjukhus för praktik för de femton eleverna

- Vi har attackerat problemet på alla nivåer från den politiska ledningen i

Skåne och neråt, utan resultat. Där är vi just nu, säger Karl Axel.

Monica Oredsson är biträdande rektor och tidigare sjuksköterska. Det är

hon som sköter den dagliga driften av skolan.

- Vi hoppas på att köra igång en sjuksköterskeutbildning på distans. Jag

vet att det finns flera intresserade som gått och väntat på det och vi har

jobbat i många år på att få det till stånd, säger Monica Oredsson.

- Men det har varit trögt. I samarbetet med den närmaste högskolan i

Kristianstad var det så trögt att vi vände oss till Halmstads högskola och då

fick vi napp.

Sjuksköterskeutbildningen skulle ha blivit det första högskoleprogrammet

på lärcentret i Östra Göinge.

- Hittills har invånarna i kommunen mest använt lärcentret för att läsa

enstaka kurser, säger Monica.

Monica Oredsson,

biträdande rektor vid Stenforsaskolan.

| |

Utbudet på lärcentret bestäms gemensamt

inom Skåne Nordost som har en

särskild arbetsgrupp för sina sju lärcentra.

Till vardags fungerar lärcentret för

de studenter som läser på högskolorna

runt om i den regionala samverkan.

- Vi har ingen elev hos oss som går

någon kurs på lärcentret, men vi har

några elever som läser på högskolor

runt om i regionala samverkan, säger

Monica.

På lärcentret kan man inte bara

studera högskoleutbildningar på distans.

Det finns också möjlighet att läsa ett col-

ÖSTRA GÖINGE

legeår på distans för den som funderar på att söka till högskolan men saknar

behörighet eller bara vill komma igång med studierna. Collegeåret ges av

KomVux och högskolan i Kristianstad i samverkan.

En vårdutbildning man själva förfogar över inom kommunen är utbildning

till undersköterska. Som i många andra kommuner krävs det i Östra

Göinge att man är utbildad undersköterska för att få jobba i omsorgen.

Göinge Utbildningscenter började redan före kunskapslyftet med en undersköterskeutbildning

på kvällstid för att vårdbiträdena skulle kunna utbilda

sig i kommunen. När kunskapslyftet kom flyttade utbildningen till dagtid.

- Fram till i dag har vi utbildat i stort sett alla i kommunen till undersköterska

som vill, kan och har förmåga till det, säger Karl-Axel Hill.

Utbildningen tar mellan ett till tre år beroende på tidigare yrkeserfarenhet

som det finns möjlighet att validera. Tillsammans med lärare och studievägledare

lägger studenten upp sina studier.

Tillsammans är de vuxenstuderande på Göinge Utbildningscenter nästan

tvåhundra personer, eller 92 helårsstuderande 2006. Förutom utbildningen

till undersköterska kan de välja att utbilda sig till barnsköterska eller entreprenör.

Då läser manpå en termin in grunderna för att starta eget. I Göinge

Utbildningscentrum ingår Restaurant Tranan där vuxenstuderande från

Hotell- och restauranglinjen kan få praktik. I Utbildningscentret ingår också

Ceiss AB, ett kommunalt bolag som säljer utbildningar om energihushållning.

Utbildning för arbetslivet

Biblioteket i nya ljusa lokaler.

| 5 |

Utbildning för arbetslivet

| |

Skolan har vuxit på femton år från 60 elever när Karl-Axel Hill började

arbeta på yrkesskolan för femton år sedan tills i dag när skolan har 600 studenter

och 60 lärare.

Lokalerna ska rymma både ungdomsgymnasium, särskola, vuxenutbildning,

SFI, ett lärcentrum för högskolestudier, uppdragsutbildning åt

näringslivet, ett datortek och ett nytt bibliotek.

För att klara allt detta bygger skolan ut och moderniseras. Biblioteket har

just flyttat in i nya ljusa lokaler i det som förr var en innergård, flera nya

utbildningslokaler är nästan färdiga, och stenkompetenscentret ska snart

invigas.

ÖSTRA GÖINGE

LIDKÖPING

Jan Danielski, Lidköping Högskola Online

- Det är vi som kommer

nära de nya grupperna

Det har varit inbrott i lägenheten. Låset är uppbrutet och ligger på golvet,

tjuvar har varit i farten.

- Nu ska ni säkra fingeravtryck, blod och hudprov, som ni ska lämna till

labbet för analys, säger Anders Lindqvist. Han är lärare på polisens distansutbildning

i Lidköping och har riggat en tom lägenhet för sina aspiranter att

öva på.

Studenterna tar på sig vita handskar, och hämtar magnetpulver och bomullstops,

tejp och kamera. Här ska säkras bevis.

- Det är jättekul att gå här och högt tempo, säger aspiranten Elin

Karlander.

- Vi är nio aspiranter och har två instruktörer, så vi får mycket hjälp.

Elin har tidigare läst en ekonomexamen vid högskolan men fick inte något

jobb, så hon sökte polisutbildningen och kom in till sin egen förvåning.

Kanske var det för att hon klarade att springa fort och slå en kullerbytta.

Utbildning för arbetslivet

Hamnen i Lidköping.

| 7 |

Utbildning för arbetslivet

| |

- Jag får börja som alla andra som ordningspolis. På sikt kanske jag kan få

jobba med ekobrott, hoppas Elin.

Tolv av landets polismyndigheter bedriver högskoleutbildning på distans

till Polishögskolan i Stockholm. En av dessa utbildningar finns hos polisen i

Lidköping i samarbete med LHO, Lidköpings Högskola Online.

- Vi fick igång den här utbildningen med stöd av Johan Lindén. Han

är kommunpolitiker och har varit polismästare här i Lidköping, säger Jan

Danielski.

Han är chef för LHO, Lidköpings Högskola Online, som ingår i

kommunens vuxenutbildning. LHO delar lokaler med den kommunala vuxenutbildningen

och Väglednings och valideringscentrum.

Sedan starten 1998 har LHO haft nära fyra tusen studenter och man samverkar

med fjorton högskolor och universitet. Några program man kan söka

till hösten 2007 är hälsocoach i samarbete med högskolan i Skövde, marknadsekonom

i samarbete med Internationella Handelshögskolan i Jönköping,

ekonom i samarbete med Högskolan Väst, förskollärare med inriktning på

naturvetenskap, i samarbete med Karlstad Universitet, produktionstekniker

i samarbete med högskolan i Dalarna och polisutbildning i samarbete med

Polishögskolan i Stockholm.

Vuxenutbildningen är också Lidköpings utbildningsorganisation för de

anställda i kommunen. LHO bidrar med kurser i arbetsledning inom vården

i samarbete med högskolan i Gävle, och vård och omsorgsinformatik i samarbete

med högskolan i Gävle. Aktuella kurser vid LHO är teknik för lärare och

en seminarieserie om Kina. På hemsidan har LHO öppnat Framtidstorget,

som är en mötesplats för högskolestudenter och arbetsgivare på nätet. Där

kan studenterna få kontakt med arbetsgivare, hitta sommarjobb, mentorer

och företagsbesök.

I samarbete med högskolan i

Borås ger LHO en rad Bättrekurser

där anställda i företag

och förvaltning får kurser i

allt från Bättre produktion till

Bättre informationsteknik. Det

pågår också en tvåårig utbildning

till butikschef i samarbete

med högskolan i Skövde. Det är

en högskoleutbildning på 120

högskolepoäng.

-Det som skiljer en högsko-

Jan Danielski är chef för Lidköpings Högskola On line.

LIDKÖPING

leutbildning från en KY-utbildning är att den går att bygga på vid högskolan,

säger Jan Danielski.

Det innebär att till exempel den som läser till butikschef kan gå vidare och

läsa mer teori för de återstående poängen till en ekonomexamen.

- KY-utbildning är inte påbyggbar, det är problemet med den. Därför föredrar

vi att ge yrkesinriktade högskoleutbildningar, säger Jan.

Uppdraget för Lidköpings Högskola Online är just att rekrytera nya

grupper till högskolan, grupper som annars inte skulle valt att gå där.

- Vi lyckas rekrytera nya grupper, det är väldigt tydligt, säger Jan.

I den senaste mätningen var det sextio procent av studenterna som gick sin

första högskoleutbildning, och andelen nya studenter har ökat.

- Ska högskolesverige lyckas med det tredje uppdraget, då ska man samarbeta

med lärcentra. Det är vi som kommer nära de nya grupperna, säger Jan

Danielski.

Dessa grupper finns inte minst bland de kommuninvånare som jobbat

några år, i kommunen, i sjukvården eller i privata företag i handel och industri.

Anställda i privat och offentlig sektor är en stor målgrupp. Lärcentret tar

emot stora grupper enskilda lärare. Nyligen fick man en förfrågan från barn

och skolförvaltningen att uppgradera deras barnskötare till förskollärare.

- Vi kommer att gå ut till högskolorna och fråga vem som kan sy ihop en

sådan utbildning till oss, säger Jan.

Ett problem som alla kommuner brottas med att de har för få förskollärare.

I stället har de personer med olika barnskötarutbildningar. Barnskötarna har

ofta en lång yrkeserfarenhet som ska valideras mot förskollärarutbildningen i

förvaltningen där de arbetar. För studenter som går i reguljär högskoleutbildning

gör högskolan valideringen. Valideringscentret i Lidköping validerar

främst inom vårdområdet. Just nu är det femtio personer som valideras till

undersköterskor på Valideringscentrum. När det gäller andra praktiska utbildningar

som tele, el och VVS, då köper man valideringen av gymnasieskolan.

LHO ger också högskolekurser och uppdragsutbildningar riktade till

det privata näringslivet. Dessa utbildningar kostar pengar när det är rena

uppdrag, medan till exempel Bättre-kurserna är helt kostnadsfria, som andra

högskolekurser.

Kring dessa Bättre-kurserna samverkar LHO med Högskolan Väst,

Högskolan i Borås och Högskolan i Skövde.

- Högskolorna ger utbildningen, och tar intäkterna av studentpengarna

från staten. För oss i kommunen är det en kostnad att ordna högskoleutbildningar

på distans, säger Jan.

Utbildning för arbetslivet

| 9 |

Utbildning för arbetslivet

| 90 |

För att täcka dessa kostnader får LHO cirka tre miljoner av kommunen

för lokaler och personal. Pengarna motiveras med att LHO når invånare som

annars inte skulle gå på högskolan.

Det är 470 studenter inskrivna på LHO, varav 122 går på högskoleprogram,

resten går olika kurser upp till 30 högskolepoäng. Programmen går på

distans på helfart och leder till yrken som produktionstekniker, lärare, sjuksköterska,

socionom och butikschef. Alla de 470 studenterna servas av 3,5

tjänster på LHO. Lärarna på landets högskolor står för själva utbildningen

och får ersättning av staten för detta.

Lärcentret i Lidköping samverkar med många andra lärcentra både i regionen

och i hela landet för att utveckla sin verksamhet. I Västra Götaland

samverkar över 40 kommuner inom nätverket Westum. Jan Danielski har

själv varit ordförande i Westum.

- Man kan säga att regional samverkan är bra, men det är besvärligt att vi

är så heterogena i Westum. Nätverket består av många små kommuner med

små resurser och ett fåtal stora kommuner som kommit mycket längre, säger

Jan.

- Lidköpings lärcenter är större än alla andra lärcentra i Skaraborg tillsammans.

Då blir det lite svårt att nätverka. Vi befinner oss på olika nivå med

olika världsbild och olika språk.

Därför har LHO varit med och skapat ett informellt nätverk där större lärcentra

i Syd- och Mellansverige är med. Det är Arvika, Lindesberg, Örebro,

Nyköping, Västervik, Varberg, Tranås, Katrineholm och Motala.

- Chefen för lärcentret i Varberg och jag kände att vi behövde träffa dem

som liknade oss själva. Och i det här nätverket har vi stort utbyte av varann.

Vi får tips och idéer och kan söka samverkanspartners.

- Utbildningen till butikschef hade till exempel aldrig kommit till Arvika

om de inte hade varit med i nätverket, säger Jan.

Idén till en butikschefsutbildning kom Jan på efter att ha fått påstötningar

från flera olika affärsidkare att det behövdes en sådan utbildning.

- Min kollega på Campus Varberg hade märkt samma sak. Det behövdes

något mellan den utbildning som fanns på gymnasienivå och den avancerade

akademiska nivån. Det fanns ingenting däremellan.

Butikschefsutbildningen har LHO sedan utvecklat i samarbete med lärcentret

i Varberg och med högskolan i Skövde. Till hösten 2007 kommer den

att ges vid lärcentra i Arvika, Alingsås, Kungälv och Varberg.

LIDKÖPING

Jesper Mattsson, Line Johnsson, Jessica

Storm och Matthias Ståhlgren går alla fyra

på butikschefsutbildningen i Lidköping.

Jessica och Mattias har båda jobbat i industrin

tidigare. De vill starta eget efter

utbildningen till butikschef.

Matthias funderar på något med hemelektronik.

Jessica vill öppna klädbutik .

- Exponering av kläderna i butiken är

roligt, säger Jessica, som tidigare jobbat

med brödpaketering på Fazer.

Både Jesper och Line har lång erfarenhet

av att arbeta i butik. De vill avvakta

med att starta eget.

- Starta eget känns inte möjligt just nu, det kräver både kapital och erfarenhet

säger Line. Hon kan tänka sig att bygga vidare på högskolan på sin

utbildning till butikschef. Jesper vill helst fortsätta jobba med dagligvaror,

men gärna i en större butik - det är kul med arbetskamrater.

Jesper går utbildningen till butikschef för han vill komma upp i lön, helst i

nivå med en industriarbetare. Det betyder fyra tusen mer i månaden.

- Och så vill jag ha mer ansvar, helst avdelningsansvar. Då får man sköta

sig själv, säger Jesper.

Tillsammans med Matthias gör Jesper en investeringskalkyl på ICA

Kvantum som examensarbete. De ska räkna ut om det lönar sig för butiken

att införa en hyllkantsmärkning.

Utbildning för arbetslivet

Jesper, Line, Jessica och Matthias studerar till butikschef.

Lärcentret ligger i hamnområdet. Inte långt därifrån ligger stadens torg, det

största i norra Europa. Nära torget har Andreas Hansson sin Expertbutik. Där

pågår ombyggnad. Det gäller att visa ett nytt och fräscht ansikte för kunderna.

- I dagarna avvärjde vi ett hot, säger Andreas, som också är ordförande i lokalföreningen

för Svensk Handel med 165 medlemmar.

Hotet kom från investerare som ville bygga köpcentra utanför den lilla

staden. I praktiken skulle de små butikerna inne vid torget tvingas flytta till

köpcentret.

- Vad får jag och mina kollegor ut av att flytta till plåt- och plasthus utanför

stan, undrar Andreas.

| 91 |

Utbildning för arbetslivet

Han är kritisk mot att det byggs likadana

köpcentra runt hela landet för att det utarmar

stadskärnorna.

- Vi måste tänka om! Jag ser framför mig ett

Lidköping som en handelslösning där vi inte har

byggt ett stort köpcentrum, utan där vi har kvar

ett genuint stadscentrum, som vi utvecklat med

kompetens och kunnande, säger han.

- Vi kan bli alternativet som är trivsamt, i

stället för att satsa på volymen.

Ökade yrkeskunskaper är vägen till detta

mål. Så vilket kunnande behöver branschen?

Medelåldern hos många näringsidkare är hög och

Andreas Hansson , ordförande för

det pågår ett generationsskifte i branschen.

Svensk Handel i Lidköping.

- Situationen är ganska prekär. Vi ska bemanna

verksamheter med outbildad personal samtidigt som handeln bara expanderar,

år efter år, sexton år i rad, säger Andreas.

- Det räcker inte att ha jobbat länge i butik som säljare. Det duger kanske

för att sälja varor, men inte för att ansvara för personal och leda ett företag.

De nya butikscheferna från LHO kommer att bli ett välkommet tillskott

när de går ut.

- De kommer att sugas upp i branschen, i början kanske som biträdande

chef, säger Andreas.

Kompetensförsörjningen i branschen är inte avklarad med detta.

Generationsskiftet fortgår i alla yrken i branschen. Till exempel inom hemelektronik

är tekniksäljare en ännu större kategori än butikscheferna.

- Det finns ett ännu större behov av utbildningar som ger säljarna teknikkompetens,

säger Andreas och föreslår en KY-utbildning för tekniksäljare i

Lidköping.

LHO har försökt starta en KY-utbildning till kvalificerad säljare och

affärsutvecklare i samverkan med ett företag i Göteborg. Men KY-myndigheten

beviljade bara en fjärdedel av alla sökta utbildningar, och det blev nej på

ansökan. LHO har också letat efter möjligheter till en teknisk säljutbildning

på högskolorna men inte hittat några.

- Högskolorna hade inte den kompetensen och de medarbetarna som

behövs till en sådan utbildning. Ingen har nappat, säger Jan Danielski.

Han instämmer i att det finns ett stort behov av utbildningar inte bara för

butikschef, utan också för teknisk säljare, och andra specialiseringar inom

handeln.

| 92 |

LIDKÖPING

- Då kanske det inte skulle bli samma personalomsättning i branschen,

säger han.

I dag är handeln ett genomgångsyrke. Med mer utbildning kan det bli så

att de yngre satsar på att stanna kvar. Men det får inte ta för många år. Det är

många som tvekar inför de traditionella långa högskoleutbildningarna.

- Det är ingen tillfällighet att våra utbildningar är tvååriga. Det finns ett

stort intresse hos människor i Lidköping, som är mitt i livet i trettioårsåldern.

Många av dem kan tänka sig att satsa två år. Det känns tilltalande för dem

som blivit kvar på hemorten, inte alls så tungt, säger Jan.

På biografen Röda Kvarn visades förr matinéer, numera förfogar

lärcentret LHO över de två biografsalongerna för sina

telebildsföreläsningar, tentamina, kurser i till anställda i offentliga

sektorn, tillverkningsindustri och handel. Den här

dagen hålls en föreläsning i informatik i stora salongen.

Anna Bolander som visar biografen är koordinator på Lidköpings Högskola

Online och ansvarig för deras kontakter med näringslivet. Anna är marknadsekonom

och har tidigare arbetat som parkchef och personalansvarig på

Skara Sommarland.

Utifrån Annas kontakter med företagen och med LHO som bas har det

vuxit fram en rad idéer till nya utbildningar. Några exempel är utbildningarna

till butikschef, marknadsekonom och hälsocoach. För att det ska finnas

en efterfrågan på dem som utbildas förändrar lärcentret sina kurser efter förväntade

behov.

- Det var vi som initierade utbildningen till butikschef. Ändå tackar vi

nej till den nästa år. Sjuttio nya butikschefer räcker om studenterna ska ha en

chans att komma ut på den här arbetsmarknaden, säger Anna.

Butikschefsutbildningen fortsätter i år på lärcentra i Arvika, Alingsås,

Kungsälv och Varberg.

- För en liten ort som Lidköping gäller det att inte klamra sig fast, utan

släppa bollen vidare till andra lärcentra, säger Anna.

På LHO försöker man hitta nya utbildningsbehov. Förutom marknadsekonom

och hälsocoach kommer nya utbildningar till hösten för förskollärare,

språklärare och en utbildning för lärare på fritidshem med inriktning på natur,

människa och personlig utveckling i samarbete med högskolan i Karlstad.

- Vi utgår från våra egna idéer och vi ser vad som händer i regionen, säger

Anna.

Nu ska det byggas en evenemangshall i Lidköping, i första hand för bandy.

Utbildning för arbetslivet

| 93 |

Utbildning för arbetslivet

Turismen i trakten har fått ny fart efter Guillous

böcker om tempelriddaren Arn och i grannkommunen

Vara projekterar man ett gigantiskt bygge för

hästtävlingar.

- Vi tror att det kommer att finnas en marknad för

att utveckla turism och evenemang i regionen. Därför

vill vi starta en eventutbildning, där man ska få lära

sig att arrangera och ordna evenemang, säger Anna.

Hennes arbete på LHO började 2002 med att hon

gjorde en behovsinventering hos de hundra största

Anna Bolander är koordinator vid LHO.

företagen i västra Skaraborg på uppdrag av Västra

Götalandsregionen.

- Jag åkte runt till företagen, bokade tid med VD

och personalchef och hade med mig en rad frågor om deras utbildningsbehov

och hur mycket pengar de kunde tänka sig att lägga på utbildning, berättar

Anna.

Det företagen hade störst behov av var utbildning i ledarskap och produktionsteknik.

- Det visade sig att många som jobbar som produktionschefer i dag hade

varit anställda på golvet som varit duktiga och lyfts upp. Men de hade inte

helheten. De var dåliga på ledarskap, produktionsekonomi, logistik, flöden

och hur ett företag fungerar, säger Anna.

Så föddes idén om företagskurser inriktade på bättre produktion.

- Jag och Jan Danielski kontaktade Jan Elftorp som då var chef i Varberg

och vi tog kontakt med Peter Kammensjö på Högskolan i Borås, säger Anna.

Resultatet blev Bättre-konceptet som är en samverkan mellan näringslivet,

tre högskolor och rad lärcentra. Det går ut på att förmedla bättre kunnande

om produktionen till anställda i företag och organisationer. Ordförande

för styrgruppen för ”Bättre” är Kerstin Lindskog som är VD för företaget

Värsåsvillan. Projektet har kontaktpersoner på högskolorna i Borås, Skövde

och Trollhättan.

- Konceptet bygger på att man gör besparingar och effektiviseringar direkt

i det egna företag och på den egna arbetsplatsen, säger Anna.

I de flesta fall har Bättre-kurserna lett till stora förbättringar på företagen.

Företaget Värsåsvillan gick från att producera fyra till fem hus i veckan. Hela

ledningsgruppen gick kursen samtidigt.

- Plötslig förstod de varandras kompetenser och fick nya möjligheter att

effektivisera. De hade inte haft kontakt med lean-tänkandet tidigare så de

kunde göra stora besparingar, säger Anna.

| 9 |

LIDKÖPING

Asko är ett företag i Lidköping med över femhundra anställda.

- De har gjort miljonbesparingar på vissa avdelningar, och tillskriver det

våra Bättre-kurser. Det är jätteroligt, säger Anna Bolander.

I föreläsningssalen på lärcentret i Lidköping startar telebildsändningen.

Efter en stund tonar bilden fram. Det är

Peter Kammensjö som hälsar på i direktsändning från högskolan

i Borås.

- Bättrekonceptet handlar om att ge människor tid att

andas och reflektera och ge dem nya glasögon säger Peter

Kammensjö, som är civilingenjör och har gått maskinlinjen

på Chalmers. När deltagarna får nya kunskaper och nya

modeller upptäcker de nya saker när de ser på sin egen verksamhet.

Det finns Bättre-kurser som t ex Bättre produktion,

Bättre logistik, Bättre produktutveckling och Bättre affärsdesign.

En kurs riktar sig till offentlig förvaltning, det

är Bättre information som Bibliotekshögskolan i Borås har

hand om.

När Peter är på företagsträffar och talar om Bättrekonceptet möts han ofta

av reaktionen – ja, det där är säkert jättebra men vi har inte tid! Då brukar

han argumentera vad företagen tjänar på Bättre-kurserna.

Snittet för vad deltagarna brukar tjäna in för sina företag ligger i kursen

”Bättre produktion 2” på 100-200 000 kronor per inlämningsuppgift.

Idealiskt är det när förbättringsaktiviteterna fortsätter efter kursen. Så har

det varit för exempelvis Plastal i Uddevalla. De kommer på sikt att tjäna trefyra

miljoner på kursen. En aktuell siffra kommer från de fyrtio deltagare

som går Bättre produktion under våren. De kalkylerar med att dra in tre miljoner

sammanlagt för sina företag.

Deltagarna träffas en gång i veckan

- Det är en otrolig dynamik som uppstår när en grupp börjar prata samma

språk och får samma referensram, säger Peter.

Från ett företag kom hela ledningsgruppen och gick på Bättre-kurser ett

helt år.

- Nu skördar de frukterna i miljoner, säger Peter.

Det är viktigt att man gör kurserna tillsammans

- Vi avråder från att komma ensam från sitt företag, säger Peter.

I slutet av 2003 började första kursen med femtio anmälda deltagare, varav

Utbildning för arbetslivet

Peter Kammensjö, lärare

vid högskolan i Borås.

Foto: Johanna Adamsson

| 95 |

Utbildning för arbetslivet

| 9 |

tio hoppade av direkt, men de flesta fullföljde. Några var civilingenjörer,

andra hade gymnasieutbildning, några som bara hade två års gymnasieskola

fick läsa på dispens. Deltagarna hade också helt olika positioner på företagen.

- Det fanns alla sorter, VD, kvalitetschefer, produktionschefer och två

operatörer, säger Peter.

Deltagarna kom också från helt olika branscher, från företag som byggde

hus, tillverkare av vitvaror, underleverantörer i fordonsindustrin, smide.

- I början fick jag kalla fötter eftersom det var en väldig blandning. Men

det gick utmärkt att blanda och vi fick till en dynamik även på distans.

- Vi besökte alla deltagare och vi var med regelbundet på telebild och

gruppövningar.

Genomslaget för den nya kursen blev stort och Peter blev uppringd av

andra lärcentra som ville vara med.

- Bättrekonceptet var något nytt och unikt och många såg behovet.

Namnet på konceptet har Peter kommit på. När Anna Bolander kommit

till nummer 65 av de hundra företagen i behovsinventeringen blev Peter kontaktad

av cheferna för lärcentra i Varberg och Lidköping. Då hade Peter just

kommit tillbaka till Sverige från ett uppdrag i Sudan.

- I Sudan skulle vi utbilda studiecirkelledare och funderade på vad vi

skulle kalla kursen för att inte skrämma och inte heller med namnet se ner

på någons kapacitet och livserfarenhet. Vår uppgift var att göra deltagarna

till bättre handledare. Så vi valde namnet ”En bättre handledare”. A better

facilitator.

-Det är samma här, vi ska bara slipa på människors kunskaper, säger

Peter.

Med Bättrekonceptet når högskolan en ny målgrupp i svensk industri.

- Många produktionsledare är ovana vid högskolestudier. Då gäller det att

vi tillerkänner dem de goda idéer som finns i så många företag. Därför fick

namnet följa med. ”Bättre”!

Högskolan i Borås utvecklar konceptet ihop med Högskolan i Skövde och

Högskola Väst. Konceptet är unikt i världen.

- Det förvånade mig att ingen annan gör så här - en behovsinventering på

företagen och tar fram en anpassad kurs med förbättringsarbeten i den egna

organisationen, säger Peter.

Nu arbetar han tillsammans med Westum och med Johan Fridell vid högskolan

i Jönköping med en film, Bättre Samtal, och en kortkurs, Bättre Lärcentra.

Trettio personer från lärcentra inom Westum ska under våren göra en självvärdering

med fokus på hur duktiga lärcentra är på att mäkla Bättre-kurser.

LIDKÖPING

- I sommar träffar vi kursdeltagarna för att tillsammans definiera vilka

egenskaper som är viktigast för att bli ett Bättre lärcentrum, säger Peter.

Fram till 2005 har utveckling av Bättre-kurserna finansierats med EUmedel.

Nu fortsätter de tre högskolorna kurserna med egen finansiering av

genomförandet men med ekonomiskt stöd från Västra Götalandsregionen

för utvecklingskostnader. Utanför regionen finns andra orter som vill vara

med, och Bättre-kurser startar snart på Mälardalens högskola.

- Konceptet är gångbart i alla branscher och sektorer, så det finns massor

att göra om man vill. Men det kostar mycket energi att jaga ihop lärare som

sitter upplanerade ett år i förväg av sina skolor, säger Peter.

Det behövs också rätt personer.

- Vem som helst kan inte bli Bättre-lärare. De som kan tala och kommunicera

så att målgruppen känner sig hemma och inte blir avskräckt och inte

nertryckt, de lärarna är oftast upptagna.

Kanske kan man vidga cirklarna när man letar lärare? Då finns det andra

komplikationer.

- Högskolevärlden är inte alltid så lätt. Vår strategi nu är att vi ska smalna

av utbudet från tretton till kanske åtta kurser som vi tror på för framtiden,

säger Peter Kammensjö.

- Bättrekonceptet är ett väldigt bra sätt att kombinera lärande och arbete,

säger Petter Skantze. Han är VD på ett företag med 35 anställda i Lidköping

som tillverkar klädhängare till konfektionsindustrin i hela världen. Flera av

de anställda har gått Bättre-kurser, två och två eller fler samtidigt. På kurserna

får kunskaper som de sedan går hem och tillämpar.

- Vi kunde öka effektiviteten på en line genom att minska spillet. Det är

inget nytt att minska spill och andra kostnader. Skillnaden är att här tar man

sig tid och man byter perspektiv.

- När man lär sig nya saker får man en vidare horisont, en vidare vy. Man

ser att det kanske inte var det man grejat med varje dag som var problemet

utan något helt annat. Vi kanske ska förändra hela arbetssättet. Man omformulerar

problemen, säger Petter.

På Bättre-kurserna bygger man också nätverk med andra företag.

- Vi bollar idéer och hjälpa varandra. Vi är inte konkurrenter, vi jobbar

med liknande saker men i helt olika branscher, säger Petter som är civilingenjör

med inriktning på materialadministration.

På företaget finns ytterligare tre högskoleutbildade personer, två ekonomer

och en högskoleingejör. I all industri handlar det om effektivitet, att få

fram en viss mängd produkter till en viss kostnad.

- Vårt samarbete på Bättre-kurserna handlar om hur vi mäter vi effektivitet.

Utbildning för arbetslivet

| 97 |

Utbildning för arbetslivet

| 9 |

Den som tillverka diskmaskiner har samma problem i sin produktion som

företaget som tillverkar klädhängare. Det kan handla om material, leverantörer,

metoder.

- Om min produktionschef känner deras, så bygger vi nätverk och höjer

vår kompetens tillsammans, säger Petter.

Företaget Absolent i Lidköping tillverkar filter för verkstadsindustrin. Vita

rullar med glasfiber veckas ihop och sätts in i ett filterskal. Slutresultatet blir

ett rödlackerat skåp som rymmer filtret som ska ta bort oljedimma och rök

vid skärande bearbetning i verkstäder världen över.

- Vi sitter på mycket kunskap och jobbar med olika institutioner för att ta

reda på aktuell forskning om vad som händer med oljedimma och oljerök,

säger Pontus Broberg som är ansvarig för produktionen på Absolent. Han är

civilingenjör och har gått maskinlinjen på Chalmers, för övrigt samma utbildning

som projektledaren för Bättre-kurserna.

Absolent har tjugo anställda och sysselsätter ytterligare fyrtio personer hos

olika underleverantörer i regionen. De anställda har varierande utbildning,

några har enbart grundskola och det finns en som doktorerat i miljöfrågor.

Kompetensförsörjningen löser företaget genom ett anställa eller genom att

utveckla sin personal. Och man satsar mycket på att utbilda sina distributörer.

- Vi har en egen kurs som vi satt ihop för våra distributörer i Europa och

i USA.

Åtskilliga av de anställda i Lidköping har gått kurser hos Högskola

Online, bland andra Pontus Broberg själv.

- Jag är väldigt positiv till de här utbildningarna, säger han.

Pontus har själv gått två kurser i engelska, en kurs i logistik och en i produktionsteknik.

- För mig var det mycket repetition, men jag tyckte att det var en bra utbildning.

Handledaren som besökte oss på företaget hade lång erfarenhet som

produktionschef.

Syftet med kursen är att göra besparingar med hjälp av bättre produktionsteknik.

Deltagarna studerade transporter och möjligheter att optimera

logistiken på sitt företag.

- För oss ligger det mycket pengar i att hitta transporteffektiva metoder.

Vi kom inte på helt nya metoder på kursen, men vi fick en bekräftelse på att

vi tänker rätt, säger Pontus Broberg.

De övriga anställda har gått kurser på LHO i engelska, produktionstek-

LIDKÖPING

Utbildning för arbetslivet

nik, projektledarutbildning, logistik och ledarskap. Den stora

fördelen med LHO är att alla som önskar utveckla sig kan gå

dit.

- Allt var gratis utom ledarskapsutbildningen och den var

väldigt prisvärd jämfört med liknande utbildningar, säger

Pontus Broberg.

Priset för utbildningen är tid och kraft.

- Om man vill utveckla sig ska man skjuta till egen tid och

ha en önskan till det.

Pontus Broberg , produktionschef

Och tekniken med storbildsföreläsningar är ganska speciell.

vid Aboslent AB.

Mycket hänger på hur duktiga lärarna är.

Vilken utbildning kommer företaget att behöva i framtiden?

- Vi söker hela tiden kompetenser med inriktning på luftkunskap. Det är

ett smalt område och där tror jag inte vi kan få hjälp av LHO.

Företaget försöker också automatisera sin verksamhet för att hålla nere

bemanningen, men då räcker inte en kurs i automation.

- Vi själva kommer aldrig att kunna allt. Därför köper vi väldigt mycket

tjänster. Vi försöker skapa nätverk ihop med våra leverantörer, så att vi inte

bara köper en produkt, utan jobbar långsiktigt för att utveckla vår nisch.

En annan möjlighet till utblickar och nätverkande som företagets ledning

använder sig av är Teknikföretagen i region Lidköping. Där träffas medlemsföretagen

och diskuterar utbildning, bjuder in föreläsare, tipsar varandra om

produktionsteknik och intressanta personer.

| 99 |

Utbildning för arbetslivet

| 100 |

Vad är receptet för framgång?

- en analys av framgångsfaktorer och hinder

De sex lärcentra i reportagen har valts ut av projektets styrgrupp. De är

goda exempel på hur flexibelt lärande kan bidra till lokal och regional

utveckling. Det finns åtskilliga andra lärcentra som också skulle ha varit väl

kvalificerade som goda exempel. Valet stannade vid just dessa lärcentra, eftersom

de var väl spridda över landet och hade varierande inriktning på sina

satsningar på att bidra till utveckling.

Det som är gemensamt för alla lärcentra är att vägen till framgång är

knagglig och ofta oöverskådlig, särskilt i början av resan. Det här kapitlet är

ett försök att ge en av många tänkbara analyser av vad som utmärker arbetet

vid just dessa lärcentra. Hur kommer det sig att det trots alla hinder och svårigheter

gått så bra?

Det som följer här är en kort kvalitativ analys för att väcka diskussion

och eftertanke, inte ett försök att mer objektivt mäta vad som hänt. Frågan

är om det finns erfarenheter som är gemensamma. Hur har man burit sig åt

vid dessa lärcentra för att vända vinden, vilka faktorer har varit viktiga för

framgång, och vilka hinder har tornat upp sig på vägen mot lokal och regional

utveckling?

Som verktyg för den här analysen har bland annat använts begrepp från

LU-projektet, ”Systempåverkan för lärande, utveckling och tillväxt”, som

drivs av Nationellt centrum för flexibelt lärande, CFL, i samarbete med APel

forskning och utveckling.

LU-projektet har identifierat sex kritiska områden lokalt och regionalt

som avgörande för långsiktiga effekter när det gäller att koppla vuxnas utbildning

och lärande till lokal och regional utveckling och tillväxt. De sex

områdena är:

± Visioner och strategier

± Syn på lärande och utbildning

± Gränsöverskridande samverkan

± Investeringar i utvecklingsarbete

± Samarbete med näringslivet

± Samordning av aktörer, resurser och aktiviteter

Utbildning för arbetslivet

| 101 |

Utbildning för arbetslivet

| 102 |

Framgångsfaktorer

Alla dessa faktorer framträder i olika variationer i de sex kommuner och regioner

som reportagen berättar om. Här följer några exempel från Arvika,

Lidköping, Lycksele, Nässjö, Tjörn och Östra Göinge där faktorerna haft

stor, ibland avgörande betydelse.

Visioner och strategier

Det här området kännetecknas av att det finns en förankring i politik och

högsta ledning genom ett systematiskt visions- och strategiarbete där vuxnas

lärande har en tydlig plats. Ett exempel på detta är lärcentret i Nässjö.

I kommunen finns en stark och mångårig samverkan och ett strategiarbete

med förankring i vuxenutbildningen i kommunens högsta ledning.

Kommunledningen bestämde sig tidigt under en period av hög arbetslöshet

och strukturomvandling för att satsa långsiktigt på logistikföretagande och

på träbranschen.

Dessa områden valdes ut för att möjligheterna till framgång var särskilt

goda. Nässjöbygden har större delen av landets träförädling inom

femton mils radie och är framstående i sin bransch. Satsningen på logistik

utgår från att Nässjö är en centralt belägen knutpunkt i Sveriges näringsliv.

Kommunledningen valde ut dessa utvecklingsområden och gjorde flera

strategiska satsningar, som man också orkade fullfölja under lång tid i nära

samverkan med olika aktörer.

Utbildningar för vuxna samlades i nya, funktionella och inspirerande

lokaler i Träcentrum i Nässjö, som byggdes i samverkan mellan kommunen

och trävarubranschen. Kommunen satsade på en lokalisering av storlager

och andra företag till Nässjö. Den lilla småländska kommunen finansierade

under fem år med egna medel en professur i logistik, eftersom man bestämt

sig för att satsa på detta ämne som en drivkraft i regionen.

Arvika kommun är ett annat tydligt exempel på visionärer som lyckats se

långt i tider av arbetslöshet och strukturomvandling. Där satsade kommunledningen

tillsammans med ledningen för sparbanken och arbetsförmedlingen

långsiktigt på ett självständigt lärcentrum i form av en ekonomisk förening

med stora resurser för vuxnas lärande med inriktning på ökad sysselsättning

och regional utveckling. Något som verkade dyrt till en början har med tiden

visat sig vara en mycket lönsam investering som bidragit till att Arvika i dag

är attraktivt för tjänsteföretag och industri, och har en blomstrande gränshandel

med Norge.

Syn på lärande och utbildning

Den kritiska faktorn som avses här är att det finns en helhetssyn på lärande

och utbildning där utbildarna samverkar med individer och företag och anpassar

organisation, metoder och innehåll efter behov och efterfrågan.

Ett exempel är Livskompetens 50+ i Tjörn. Utbildningscentrum på Tjörn

och utbildningsförvaltningen i Göteborgs kommun har i många år arbetat

för att utveckla nya metoder för lärande på arbetsplatsen både i gymnasieskolan

och i utbildning för vuxna. Större delen av utbildningen har förlagts

till en lång rad arbetsplatser som genomför utbildningarna i samverkan med

lärcentret.

I projektet Livskompetens 50+ blir dessa metoder stöd för personer över

femtio år att gå vidare i ett yrkesliv. Det gäller både yrkesverksamma äldre,

som då kan stanna längre i yrket, och arbetslösa äldre som får hjälp att

komma in i nya jobb. I detta projekt har erfarna pedagoger utvecklat metoder

som validering, meritportföljer och karriärplanering till en ny metod, livskompetensanalys.

Gränsöverskridande samverkan

Den här faktorn handlar om att utbildare samarbetar med offentlig och privat

sektor och med olika organisationer för att uppnå balans på den lokala arbetsmarknaden.

Alla lärcentra i den här studien arbetar för detta mål i mycket

nära samverkan med både företag och offentliga arbetsgivare.

Ett omfattande gränsöverskridande samarbete, inte bara med olika arbetsgivare

utan också med universitet och högskolor och även med andra lärcentra,

pågår vid lärcentret Högskolan on Line i Lidköping. För att få en effektivitet

i samverkan med andra lärcentra i regionen har ledningen för Högskolan on

Line varit med och byggt upp ett informellt nätverk med större lärcentra i

Mellan- och Sydsverige. Detta har gjort det möjligt att utveckla och sprida

nya utbildningar som det finns stor efterfrågan på i näringslivet.

Ett exempel är den butikschefsutbildning som utvecklats i ett samarbete

med Campus Varberg, som nu sprids till andra lärcentra utanför regionen, till

exempel till Arvika. Ett annat exempel är Bättre-kurserna som utvecklats i

samarbete med Campus Varberg och med högskolan i Borås. Upprinnelsen

var en behovsinventering bland hundra företag kring Lidköping. Kurserna är

tätt och konkret kopplade till företagens utveckling och intresset för Bättrekurserna

ökar i hela landet.

Utbildning för arbetslivet

| 103 |

Utbildning för arbetslivet

| 10 |

Investeringar i utvecklingsarbete

En viktig förutsättning för framgång som LU-projektet lyfter fram är att

ansvariga tjänstemän och andra nyckelpersoner ges resurser att arbeta långsiktigt

med utveckling inom området vuxnas lärande. Detta kräver mod och

långsiktighet hos den politiska ledningen.

Vid Lycksele Lärcentrum arbetar man enbart med högre utbildningar, och

gör det bland annat i samarbete med Umeå universitet och med Akademi

Norr. Avsikten är att regionen ska få tillgång till högskoleutbildning för att

klara sina grundbehov av kommunal service och utbildning, men också för

att få en ”innovativ tillväxt”.

Kommunen har tillsammans med Umeå Universitet framgångsrikt

genomfört en utbildning till produktionsingenjör i samverkan med industriföretag

som ställde upp som faddrar för studenterna. Kommunen investerade

stora resurser i att utveckla utbildningen, som fått stor betydelse för många

inlandsföretag.

Ett annat exempel är geografiska informationssystem, GIS. Med denna

teknik kan man med hjälp av kartdata från lantmäteriverket och avancerade

datasystem få fram information till exempel om bästa vägen för en skolskjuts,

eller underlag till logistiken inom ett företag. Sådan information efterfrågas

bland annat av kommuner, gruvbranschen, skogsnäringen och turismen.

I Lycksele har man bestämt sig för att satsa på en utveckling av GIS, och

lärcentret bedriver en utbildning av GIS-ingenjörer i samarbete med Umeå

Universitet. Tekniken, kunnandet och tillämpningen av den nya tekniken

utvecklas i ett samarbete mellan kommunen, näringslivet, länsstyrelsen,

NUTEK och olika universitet och högskolor. Målet är att skapa ett regionalt

innovationssystem där man utvecklar nya produkter och tjänster.

Samarbete med näringslivet

En viktig faktor för regional utveckling är att det finns utbildare som samarbetar

aktivt med näringslivet för kompetenshöjande insatser. Ett tydligt

exempel på detta är Östra Göinge där kommunen länge satsat på kompetensutveckling

och utbildning i ett nära samarbete med industrin. Det är

inte i första hand nya IT-företag kommunen satsar på, utan här gäller det att

behålla mogna företag i tillverkningsindustrin. Med den strategin har man

trots konkurrensen från låglöneländer lyckats behålla en hög andel industriföretag

i regionen, och arbetslösheten är relativt låg.

Ett av de största företagen i kommunen är Scanias växellådsfabrik. För

ett år sedan meddelade Scania att man avsåg att flytta därifrån. Tack vare

det långvariga och nära samarbetet mellan kommunen och företaget kunde

man starta omställningen tidigt och i samverkan mellan Scanias ledning,

kommunen och Göinge näringsliv. Det gällde bland annat att hitta underleverantörer

till Scania som ville ta över delar av tillverkningen och etablera sig

just i Sibbhult. Dessa företag bestämde sig för att etablera sig i kommunen

först när de visste att det fanns kompetent arbetskraft som klarade skärande

bearbetning.

Samordning av aktörer, resurser och aktiviteter

Den här faktorn handlar om att det finns ett tydligt uppdrag och en legitimitet

för att samordna de resurser för vuxnas lärande som finns inom olika

politikområden. En intressant organisatorisk lösning för att underlätta denna

samordning har skapats vid lärcentret i Arvika. Här har kommunen tillsammans

med företag och offentliga arbetsgivare bildat en ekonomisk förening,

Arvika Näringslivscentrum, ANC. Lärcentret är förlagt till den nedlagda

Tobaksfabriken i Arvika, numera ombyggd och döpt till Möjligheternas

Hus.

Föreningen ägs av kommunen tillsammans med Westra Wermlands

Sparbank, IUC Wermland AB, företagarna i Arvika samt LO-facken i

Arvika och Eda. Den ekonomiska föreningen ger lärcentret en fristående

ställning gentemot kommunen i syfte att underlätta samverkan mellan lärcentret

och näringslivet. Ledningen för lärcentret betonar att lärcentret inte

är en skola, det är en arbetsplats med en blandning av företagare, anställda

och studenter.

Diskussion om möjligheter och hinder

Vid en telebildskonferens i maj 2007 samlades många av dem som medverkat

i reportagen i Arvika, Lidköping, Lycksele, Nässjö, Tjörn och Östra Göinge

och diskuterade vilka framgångsfaktorer och hinder de mött i sitt arbete för

lokal och regional utveckling. Framgångsfaktorerna var delvis desamma som

dem LU-projektet tagit upp. Här följer några:

± En långsiktig vision och strategi för framtiden i kommunen

± En samverkan över förvaltningsgränserna

± Tydliga direktiv och uppdrag från ägare och politiker

± Nära samarbete med arbetslivet, både offentligt och privat

± Bred politisk förankring lokalt och regionalt

± Utvecklingsarbete som grundas på efterfrågan från arbetslivet

± Flexibla metoder i en utbildning som är anpassad till företag och studenter

± Utvecklade metoder för arbetsplatsförlagd utbildning

Utbildning för arbetslivet

| 105 |

Utbildning för arbetslivet

| 10 |

± Hög kvalitet – en kvalitetssäkrad utbildning som leder till anställning och

nöjda studerande

± Samverkan och samsyn med väl utvecklade nätverk mellan aktörerna

± Utbildningsbehoven inventeras och leder till utbildningsinsatser som motsvarar

behoven

± En funktionell organisation – formen skiftar, det kan vara gemensam

nämnd för lärande, arbete och integration, eller en organisation direkt

under kommunstyrelsen, eller en helt separat organisation.

Hinder och svårigheter

Det här var några faktorer som har betydelse för framgång. Men visst finns

det också hinder på vägen till framgång för dessa lärcentra. Dessa fyra hinder

betonades särskilt på konferensen:

- svårigheter i samarbetet med universitet och högskolor.

Dessa lärosäten har av staten fått ”den tredje uppgiften”, att sprida högskoleutbildning

till det omgivande samhället. Studien visar att det finns lärosäten

runt om i landet som inte har förtroende för lärcentras förmåga att förmedla

högre utbildning, och som fastnar i gamla interna strukturer.

- ont om resurser

Det är viktigt att effektivisera även den offentliga sektorn och utbildningsväsendet,

men det är svårt att arbeta konstruktivt med lokal och regional

utveckling när till exempel resurserna för vuxenutbildningen radikalt skärs

ner. Det behövs en svensk yrkeshögskola. Satsa på utbildning för vuxna.

- otydliga uppdrag.

Även bland dessa framgångsrika lärcentra finns ljudliga klagomål på alltför

otydliga uppdrag från olika kommunledningar. Det visar hur viktigt det är

att den politiska ledningen vågar stå för långsiktiga visioner och lägga ut

uppdrag och ansvar.

- oklara utbildningsbehov

Hur ska man ta reda på vilka behov av utbildning och utveckling som finns

lokalt och regionalt? Utveckla ”behovsfångst”. Satsa på kvalificerade yrkesutbildningar

som bestäms av behoven i hela branschen, inte av regionala

tjänstemän.

Långsiktig samverkan

Styrgruppens slutsats av denna studie är att väl fungerande lärcentra är ett

effektivt sätt att förstärka den lokala och regionala utvecklingen. Lärcentra

kan bidra till att förse individer och arbetsliv med nödvändiga kunskaper och

färdigheter för att möta och driva på omvandlingen av ekonomi, samhälle

och miljö.

I de fall som här har beskrivits fungerar lärcentra inte som en traditionell

skola utan som en rationell utbildningsmiljö, som mötesplats för lärande, som

mäklare mellan behov, efterfrågan och utbud av utbildning, samt som motor

för utveckling och tillväxt.

Med hjälp av ny teknik och nya metoder för att sprida högre utbildning

byggs här och på många andra platser i landet system för att sprida ett kvalificerat

och behovsanpassat lärande, så att individer, företag och samhälle

klarar att möta framtiden.

Men det finns en rad hinder för att bygga denna infrastruktur för lärande

och utveckling. Resurserna för vuxnas lärande krymper, det finns en brist på

samverkan och samordning och alltför mycket hänger på tillfälligheter och

eldsjälar.

Förutsättningarna kunde alltså vara betydligt bättre. Frågan är hur regering

och myndigheter, företag och organisationer ska samverka långsiktigt

så att alla medborgare får möjligheter att kvalificera sig till att bidra till en

positiv utveckling i hela landet.

Utbildning för arbetslivet

| 107 |

Utbildning för arbetslivet

| 10 |

Utbildning för arbetslivet visar med reportage från

lärcentra i Arvika, Lycksele, Tjörn, Nässjö, Östra Göinge

och Lidköping vad regionalt anpassad utbildning kan

betyda för företag och individer.

Nya grupper får tillgång till kvalificerad utbildning,

företag och förvaltningar utvecklas när kommuner,

utbildningsanordnare och arbetsliv samverkar

regionalt och lokalt.

Skriften ingår i en serie av tre, där de andra heter

Samverkan för lokal och regional utveckling

– när lärcentrum är en motor

Med sikte på arbete – bättre personliga förutsättningar

med stöd från lärcentrum

ISBN 978-91-633-1307-3

Utbildning för arbetslivet - APeL FoU

Don't wait! Try Yumpu.
Start using Yumpu now!

products

Features

Resources

Developer

Company

Pro Features

Help & Support

Integrations

Plans & Pricing

Company

Utbildning för arbetslivet - APeL FoU

Delete template?

Save as template?

Don't wait! Try Yumpu. Start using Yumpu now!

products

Features

Resources

Developer

Company

Pro Features

Help & Support

Integrations

Plans & Pricing

Company

Don't wait! Try Yumpu.
Start using Yumpu now!