Potter som jobb. - Dagens Arbete

da.se

Potter som jobb. - Dagens Arbete

Det är så han ser ut Harry Potter-omslagens

skapare. Från sitt arbetsrum odlar Alvaro Tapia

en slags pojkrumstanke till världen och upplever

den både som magisk och skrämmande.


Alvaro skapar din

fantasy

Han är flyktingbarnet från Växjö som gett Harry Potter

ett ansikte och gjort Christer Fuglesang sällskap

ut i rymden. Alvaro Tapia, konceptdesigner med

smak för fantasy och rökta apskallar.

Text: GörAn widerberG Foto: dAniel roos Illustrationer: AlVAro TAPiA

Egentligen påminner han mer om en bilmekaniker från

1950-talet, än en av landets främsta tecknare.

Alvaro Tapia rör försiktigt i kaffekoppen med alldeles

för mycket socker i. Häller på en skvätt mjölk

till.

Rockabilly-polisongerna klänger ner på de bleka kinderna

och den grease-blänkande backslicken är oklanderlig.

Det kunde varit efter en hård natts cruising, men

är en vanlig söndagförmiddag i Stockholmsförorten

Bandhagen, en trappa ner i en alldeles vanlig hyreslänga.

Dessutom saknar familjen både bil och motorintresse.

I rummet intill sover sambon Helena och dottern Alicia,

tre år. Varannan vecka gör Helenas dotter från ett

tidigare förhållande, Leona 7 år, dem sällskap.

Lägenheten är stökigt avslappad. Barnens skor, kläder,

skridskor, cykelhjälmar och leksaker återfinns lite här och

var.

Men i Alvaros krypin till arbetsrum råder större ordning.

Här trängs faktaböcker med serier. Hyllor och skåp är fyllda

med samlarsaker av lätt morbid karaktär.

Här står en rad apkranier på parad och i mitten

ett huvud av en lätt förskrämd liten silkesapa. Den

svingade sig från Brasiliens djungler till halssmycke

Huvudpersonen i dataspelet Henry

Sinclairs äventyr, har lånat drag av

den tyske skådisen Peter Lorre.

åt en missionär – av vilken Alvaro köpte den för en hundring.

På väggarna hänger Alvaros samling av ”blankvapen”, knivar

från främst Borneo och Nepal. Utsökta hantverk i trä och järn.

Ett brunaktigt apkranium på väggen fångar intresset med

sina fantasifulla mönster ingraverade.

– Det är en rökt apskalle från Borneo, berättar Alvaro. Förr i

tiden handlade det om riktiga människokranier.

Men bläckfisken i formalin rann ut på balkongen. Den

rariteten finns inte mer och det sörjer han lite.

Alvaros samlarintresse känns helt logiskt. Han vars

fantasi uppsökt världar vi andra bara drömt om.

Det som gjort honom till ett respekterat namn i fantasy-

roll- och dataspelsvärlden.

Ni som exempelvis sysslat med rollspelet Drakar och

demoner – Trudvang, har inte kunnat undgå hans bilder.

Alvaro Harald Tapia Lagunas föddes i Växjö en junidag

1976. Hans föräldrar, Patricia och Juan Angel, var bland de

första flyktingarna i Sverige från militärkuppens Chile.

Pinochets knektar satte tänderna i Alvaros pappa, som

under en tid satt internerad, innan han med bland annat

den svenske ambassadören Harald Edelstams försorg fått

en fristad i Växjö (därav Alvaros mellannamn

Harald).

– Båda mina föräldrar, som tillhörde student-

DAGENS ARBETE JANUARI 2011 43


Omslaget till Harry Potter och

hemligheternas kammare. Det

omslag Alvaro Tapia själv gillar bäst.


vänstern kommer från hamnstaden Valparaiso. Mamma från den lite

finare förorten Vina del Mar.

Valparaiso. Hamnstaden med de utsträckta badstränderna vid Stilla

havets rand. Och långt där ute Påskön med sina 1 000-talet stenstatyer.

Alla med ansiktena vända inåt den triangulära ön.

– Jag förknippar inte havet med solsken och bad utan med storm

och dåligt väder, säger Alvaro.

– En uråldrig soppa som ligger där och skvalpar.

Men en soppa som fick fantasin att flöda hos den unge Alvaro.

Han började med bilar, fortsatte med monster och havsodjur som

reste sig ur havet.

Mamma gav honom skräckfyllda kvällar. Då återberättade hon ett

slags barnversioner av den amerikanske författaren HP Lovecrafts

(1890–1937) i dag kultstämplade berättelser.

HP Lovecraft huserade i genren skräck-fantasy-science fiction och

odlade idén om att livet är obegripligt för människans förstånd.

Och Alvaro gillade vad han hörde.

– Det var ockult och mörkt med varelser ur havsdjupen. Skrämmande

berättelser bortom tid och rum. Mörk mytos.

När kompisarna spelade fotboll, satt Alvaro inne och tecknade.

Fyllde block efter block med sitt blyertsstift.

En kort period blev det indianer och cowboys, mestadels indianer

i kanot.

– Sedan snöade jag in helt på rymd, monster och havsodjur med

betar.

Han fick lov. Inga föräldrar tvingade honom till ett mer rörligt liv.

– Jag tilläts rita, det var lika gott som något annat.

»Inte blir man rik på omslag.

Över huvud taget betalar

bokbranschen dåligt.«

Stillasittandet gav inga överflödskilon, Alvaro är en späd tunnis som

inte hans nopprigt gröna fleece-tröja kan dölja.

– Jag fick ett stort huvud i stället säger han och skrattar till.

Familjen hade flyttat till Lund och studentområdet Djingis Khan.

Mamma utbildad arkitekt i Chile, fick jobb på ett arkitektkontor.

Pappa, juristen, på Migrationsverket.

Och Alvaro fortsatte teckna.

I gymnasiet gick han en ”gammal hederlig yrkesutbildning” på Polhemsskolan.

Skola för grafiska tecknare”, SGT. Därefter grafisk linje på

folkhögskolan Östra Grevie.

– Där verkade alla bara förbereda sig för Konstfack i Stockholm

och då gjorde jag det också.

Alvaro kom in på första försöket. Träffade Jens Jonsson, numera

regissör (Ping-Pongkingen med flera), somjobbade extra för

Target Games, det bolag som stod för den svenska rollspelsproduktionen.

– Jens var en jätteduktig tecknare. När han fick se mina bilder

tyckte han att jag skulle ta kontakt med Target.

Alvaros brorsa hade börjat spela rollspel på 80-talet och

Alvaro kände väl miljön när han klev in på redaktionen.

– Där fanns alla jag växt upp med. Personer jag följt i rollspelstidningen

Sinkadus. Det var ungefär som en serietecknare

kommit upp på Galagos redaktion …

– Min känsla var att jag kommit till något stort, större än

Konstfack.

Alvaro hade kommit hem.

I dag är Alvaro Tapia anställd som konceptdesigner på spelutvecklingsföretaget

Avalanche i Stockholm.

Jobbet innebär att Alvaro kläcker idén och skissar fram hur exempelvis

en superhjälte ska se ut. Sedan tar andra tecknare vid.

– Detta kallas för karaktärsdesign och är mycket viktigt inom spelvärlden.

Tricket är att kombinera de olika elementen på rätt sätt, att

det andas något verkligt och häftigt.

80-talets rollspel gjordes i många fall av personer intresserade av

forntida romare, greker och mytologi, sånt som dagens skola inte är

något vidare i att undervisa om, enligt Alvaro.

– Rollspelen handlade om att leka i den sfären och med referenserna

i vårt gemensamma kulturarv.

En skiss försvann under ett

bussbyte i Småland. Någon sitter

i dag med ett omslagsoriginal till

första Harry Potter-boken.

Därför lägger han gärna in referenser i sina egna bilder. Här finns

stenhuvudena på Påskön, skådespelaren Peter Lorre, eller någon relik

hämtad från mayafolket.

Det som skiljer Alvaro Tapia från många av sina tecknarkolleger är

att han tänker 3D när han tecknar.

Nu har just inga av hans snart tioåriga arbete hos olika dataspelsutvecklare

resulterat i några kommersiella succéer.

– Faktiskt inte. Inget av det jag jobbat med har blivit något, vilket

är rätt intressant.

– Men för mig spelar det ingen roll. Jag har fått rita och alla skisser

har jag kvar.

Fast det där sista är inte riktigt sant.

En skiss försvann under ett bussbyte i Småland. Någon sitter i dag

med ett omslagsoriginal till första Harry Potter-boken på svenska.

För är det något som Alvaro Tapia är känd för i bredare kretsar är det

för sina fantasieggande omslag till J.K. Rowlings böcker.

Det första glömde han alltså på bussen upp från Lund. I bagagerummet.

– Det är sant. Förlaget hade som tur var

skannat en tidigare, inte helt

klar, version som de fick

ta i stället.

Bäckahästen ur Drakar

och Demoner – Trudvang.


Figur

med drag

lånade

från sten-

stoderna

på Påskön.

– Originalet är nog borta forever.

Det var en påpasslig redaktör som hade fångat upp Alvaro efter en

kurs i barnboksillustration på Konstfack.

Sju omslag har det blivit.

– Eller sex och ett halvt, för det sista har jag gjort ihop med Peter

Bergting.

Bäst gillar han omslaget till bok två i serien, Harry Potter och Hemligheternas

kammare.

Många hävdar att Alvaros omslag är de bästa – även internationellt

sett.

– Folk jag möter brukar säga det … fast jag brukar tänka; det är väl

sånt man säger.

»Jag har ju fått en förmåga som

borde hålla hela vägen.«

Böckerna sålde massor, men Alvaro fick standardarvode utom för

de sista böckerna, då hade arvodet klättrat upp på internationell nivå.

– Inte blir man rik på omslag, över huvud taget betalar bokbranschen

dåligt.

Framgången med Harry Potter ledde dock till fler bokjobb.

Första omslaget till Vargbröder (Han som föddes att möta mörkret),

nyutgåvorna av Jules Vernes böcker.

Birgitta Hellsing och Jan-Öjvind Swahns Svenska Folksagor och nu

senast Christer Fuglesangs Rymdresan – Marcus och Marianas äventyr

med farbror Albert. För att ta några av många exempel.

Skivomslag har det också blivit. Ett omslag till hårdrocksgruppen

Dismember, punkgruppen Robots och till barndomsvännen Timbuktu.

– Han växte upp på samma gård som jag och vi har många gemensamma

vänner, säger Alvaro som blickar tillbaka på ungdomsåren i

Lund som en fin tid.

– Vi växte upp i ett 80-tal som egentligen var ett intakt

70-tal. Det var öppna dörrar, gemensamma värderingar

och en generation på samma ställe.

– Det var en idealisk uppväxt och jag ser inte hur

jag någonsin ska hamna i en liknande miljö igen.

En utpräglad vänstermiljö.

– Jag har i grunden många värderingar kvar, men

bryter ofta mot dem av ren bekvämlighet.

– Man måste ha en mental disciplin för att upprätthålla

dessa värden, de finns inte där för evigt. Man

kan faktiskt bli av med dem utan att märka dem.

Det senaste kan snarast ses som en klackspark

åt dagens svenska vänster. Saker och ting måste

bottna, det är hans uppfattning.

Alvaro skapar för hand. Utrustad med sprit-

och blyertspennor.

– Datorn har underlättat livet för alla illus-

46 DAGENS ARBETE JANUARI 2011

Gör rymdbok med Fuglesang

ª Namn: Alvaro Tapia.

ª Ålder: 34 år.

ª Familj: Sambo med Helena. Dottern Alicia, 3

år, och bonusdottern Leona, 7 år.

ª Bor: Lägenhet i Bandhagen i Stockholm.

ª Yrke: Konceptdesigner på Avalanche.

ª Äter helst: Biff med salt.

ª Last: Snusar.

Blyertsteckning med motiv hämtat från Drakar och Demoner – Trudvang.

tratörer. De kan göra saker som ser bra ut mycket fortare, säger han.

Där sitter han lite i kläm, eftersom det rena handarbetet är hans

styrka.

– Det går inte att ersätta det handgjorda. Det är som ett bra, gediget

hantverk kontra Ikea.

– Därför känner jag mig lugn för framtiden. Jag vill fortsätta formkludda.

– Det största värdet för mig har alltid varit skisserna, de halvfärdiga

grejorna. Där framgår egentligen allt jag vill säga med mitt tecknande.

Byta jobb? Alvaro stirrar med förfäran över bordet.

– Aldrig någonsin! När jag tänker på det blir jag illamående. Vafan,

jag har ju fått en förmåga som borde hålla hela vägen.

– Jag är inte bra på någonting annat, utom att skulptera, men det är

inget val för mig.

En sista fråga: Om han fick åka till månen, vilken del skulle han föredra?

Den mörka eller ljusa sidan?

– Den mörka, säger han blixtsnabbt, men ändrar sig genast.

– Jag skulle nog föredra gränsen. Att stå där med mörkret i ryggen

med ljuset framför mig! ‡

ª Ser gärna på: Filmer typ There Will Be

Blood.

ª Läser: Facklitteratur, historia.

ª Lyssnar till: Folkmusik, gärna rumänsk.

ª Aktuell med: Barnboken Rymdresan ihop

med Christer Fuglesang och hemligt spelprojekt

för Avalanche.

ª Känd för: Omslagen till Harry Potterböckerna,

rollspelsillustrationer för Drakar

och Demoner – Trudvang.

More magazines by this user
Similar magazines