Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!
Leverage SEO-optimized Flipbooks, powerful backlinks, and multimedia content to professionally showcase your products and significantly increase your reach.
1 Knut östgård.<br />
text jonatan malm<br />
foto martin gustavsson<br />
Ljusa björkpelare får<br />
hjälp av gråskrovliga<br />
alstammar och en och<br />
annan grankjol att bära<br />
upp det skira taket.<br />
Björken är hans bästa <strong>träd</strong>. Den är han uppvuxen <strong>med</strong> i Nord-<br />
Norge och han känner den in i märgen. Han vet hur man bäst<br />
tar vara på den, från löv till sista täljspån. Knut Östgård <strong>kan</strong><br />
mer än de flesta om trä och olika träslag. Han vet hur man<br />
klyver virke för att det ska fungera bäst, både för slöjd och<br />
för husbyggen i stor skala. Och han behåller inte kunskapen<br />
för sig själv. Att umgås kring slöjden och hålla den levande<br />
är <strong>kan</strong>ske själva kärnan, tänker han. Kom <strong>med</strong> in i skogen!<br />
Jonatan Malm följer <strong>med</strong> Knut Östgård på en guidad tur.<br />
<strong>Mannen</strong> <strong>som</strong> <strong>kan</strong> <strong>tala</strong> <strong>med</strong> <strong>träd</strong><br />
Här växer den bästa björken, säger Knut.<br />
Vi har stannat i hans favoritskog, en sådan<br />
typ av mark <strong>som</strong> gör en blöt om fötterna;<br />
en sankmark. Här växer björkarna fort mot<br />
himlen, får få kvistar och vissa av dem växer rakt, utan<br />
att skruva sig.<br />
Det är dem Knut vill ha. Knut är en riktig björkgubbe.<br />
När jag frågar efter ett favoritträslag svarar han<br />
blixtsnabbt och utan tve<strong>kan</strong>. Björk. Han har arbetat<br />
<strong>med</strong> björk sedan barnsben. Han vet hur träet rör sig,<br />
hur det ska bearbetas och torkas. Och inte minst hur<br />
man letar upp de finaste stammarna.<br />
Det är därför vi står här nu, på<br />
en mjuk men blöt matta av grönaste<br />
mossa. I öronen vacker musik<br />
av trastar och mindre vacker<br />
i form av myggsurr. Ljusa björkpelare<br />
får hjälp av gråskrovliga alstammar<br />
och en och annan grankjol<br />
att bära upp det skira taket.<br />
Solljuset stänks fläckvis ner på<br />
marken enligt den ordning <strong>som</strong> löv och grenar bestämt.<br />
Det är ljummet i luften och Knut berättar:<br />
– När pappa skulle bygga lador fällde han björkarna<br />
på våren, så han kunde dra av nävret. Det användes<br />
till taktäckning. Innerbarken lämnades in <strong>med</strong> djurhudarna<br />
för garvning, den fungerade <strong>som</strong> garvämne. Men<br />
löven fick sitta kvar på <strong>träd</strong>en tills de dragit ur saven.<br />
det Låter ju en smula udda att timra hus i björk,<br />
men det förklaras av att Knut är uppvuxen i björkland,<br />
närmare bestämt trakten kring Tromsö i Nordnorge.<br />
Landskapet dominerades av björk, och björk var råvaran<br />
till de flesta slöjdprojekt.<br />
– Pappa sa ofta när vi var ute i skogen för att köra<br />
hem ved: »Du måste ha ögonen <strong>med</strong> dig när du går i<br />
skogen så du kommer ihåg var ämnena växer. Då vet<br />
du var du har dem när du behöver dem.«<br />
Förutom björkskogar fanns en del tallskog, <strong>som</strong><br />
dock krympte i storlek under flottningens intensiva<br />
dagar. Idag har granoffensiven nått även hit.<br />
– Det tycker jag är lite synd, en mörk granskog förändrar<br />
landskapet väldigt mycket, tycker Knut.<br />
Att sLöjd vAr Knuts grej i livet, det visste han tidigt.<br />
Storebror, han <strong>som</strong> skulle ta över gården, hjälpte till <strong>med</strong><br />
djuren. Under tiden slöjdade Knut. Allt <strong>som</strong> behövde<br />
tillverkas eller lagas på gården och i hushållet hjälpte<br />
han till <strong>med</strong>. Av björk gjordes skaklar, slädar, räfsor, lieorv<br />
och allehanda jordbruksredskap, släggskaft, slevar,<br />
skärbrädor och kaketinor. Knut <strong>som</strong> ständigt bröt skidor<br />
i sin strävan efter det längsta hoppet i hoppbacken lärde<br />
sig också att laga skidor <strong>med</strong> fingerskarvar.<br />
När Knut blev vuxen bytte han lieslåtterns, torvbrasornas,<br />
fisketurernas och de midnattssolsväxande<br />
grödornas liv i Nordnorge mot ett liv i Lerum i Västergötland.<br />
Att <strong>som</strong> norrman få komma till Sverige och<br />
arbeta var en dröm. Knut arbetade på byggen och blev<br />
sedan rörläggare. När lösnings<strong>med</strong>len förstörde hans<br />
lungor blev det omskolning. Eller snarare återgång till<br />
ursprunget; slöjden och skogen.<br />
7 Höga, raka stammar<br />
i västgötaskogen.<br />
6 HEMSLÖJDEN 2010/5 7<br />
HEMSLÖJDEN 2010/5
1 rotvinklar är användbara till mycket. bland annat ger de starka hyllkonsoler. 1 träskedarna får sin böj av krokuxet virke.<br />
Hasselbusken dör<br />
efter 80–90 år om<br />
den inte beskärs.<br />
Knut trivs brA i skogen runt Nääs, platsen <strong>som</strong> vann<br />
hans hjärta redan på 60-talet. Förra året pensionerades<br />
han efter att ha arbetat <strong>som</strong> legendarisk hemslöjdskonsulent<br />
i tjugosex år. Vant visar han oss nu runt mellan<br />
lövskogspartier av skiftande slag. Bokskogen <strong>med</strong> sina<br />
monumen<strong>tala</strong> <strong>träd</strong>jättar; muskulösa silvergrå stammar<br />
<strong>med</strong> ett ljusgrönt skimmer högst upp. På marken, däremot,<br />
är det ovanligt mörkt och dött. Bokollon frasar<br />
under fötterna där man går. På grund av dessa<br />
ollon vallades svinen i bokskogarna i äldre<br />
tider. Svinen blev glada och feta och förbättrade<br />
genom sitt bö<strong>kan</strong>de föryngringen<br />
av bokplantor.<br />
– Boken är bra att svarva tallrikar och<br />
skålar av, till skärbrädor och allt <strong>som</strong> man ska ha till<br />
mat. Den ger nämligen ingen smak, det är därför det<br />
är bok i alla glasspinnar, berättar Knut.<br />
Detta är även anledningen till att västkustlandskapen<br />
nära nog förlorade alla sina bokskogar. Framförallt<br />
under sillfiskets Klondyke vid mitten av 1700-talet<br />
producerades nämligen miljontals silltunnor i bok.<br />
Knut visar även att grenarnas vinkel mot stammen<br />
är en annan än exempelvis björkens, vilket en slöjdare<br />
<strong>kan</strong> dra fördel av. Och en symmetriskt växt klyka i<br />
stammen <strong>kan</strong> klyvas, slätas till och bli en fin pallsits.<br />
Det vresiga, flammiga virket mitt i kly<strong>kan</strong>s skärningspunkt<br />
<strong>kan</strong> också bli fina knivskaft.<br />
vi Kommer in i hasselsnåren, ett gammalt igenväxt sådant.<br />
Buskarna, eller <strong>kan</strong>ske ska man kalla dem <strong>träd</strong>buketterna,<br />
ser ut att sjunga på sista versen. På något vis<br />
känns sådana här öar av hassel <strong>som</strong> rester av ett gammalt<br />
ljust kulturlandskap, där djur har betat och hasselskotten<br />
varit ett viktigt materialförråd. Vi ser inte till några<br />
nötter, och hade vi gjort det hade vi inte fått plocka<br />
dem. Hasselnötterna har nämligen ett unikt undantag<br />
från allemansrätten. Knut berättar:<br />
– Hasselbusken dör efter 80–90 år om den inte beskärs.<br />
Hela busken, förutom något enstaka skott, måste<br />
huggas ner.<br />
En av hans otaliga slöjdvisioner är att samla ihop ett<br />
gäng slöjdare och en kolningscistern. Sedan skulle den<br />
avdankade lunden få en nystart i livet, <strong>med</strong>an de stammar<br />
<strong>som</strong> inte dög till korgar, staket, <strong>träd</strong>gårdsmöbler<br />
eller promenadkäppar fick bli eldningskol eller ritkol.<br />
idén Att görA kol av hassel tog Knut till sig under en<br />
Englandsresa och ett hasselprojekt för några år sedan.<br />
Det visade sig att det i England finns omkring 300 personer<br />
<strong>som</strong> försörjer sig på att slöjda just i hassel.<br />
– De ägde ingen mark, utan de köpte avverkningsrätten<br />
till planterade hasselodlingar i raka rader. Samtidigt<br />
<strong>som</strong> stammarna kvistades såg man på dem vad<br />
de skulle användas till. De tillverkade staket, <strong>träd</strong>gårdsmöbler,<br />
portaler och rosenbågar. Sådant <strong>som</strong> inte gick<br />
att slöjda av såldes till vägverket <strong>som</strong> använder det till<br />
barriärer mellan vägar och lermassor. Det <strong>som</strong> var för<br />
grovt kolades till grillkol, det kol <strong>som</strong> blev för smått<br />
såldes <strong>som</strong> jordförbättring.<br />
Här måste jag infoga att metoden att kola trä och<br />
sedan mylla ner det i jorden är ett sätt att minska atmosfärens<br />
koldioxidhalt genom att kolet för lång tid<br />
binds i marken, samtidigt <strong>som</strong> marken blir bördigare.<br />
Ett litet hopp om att det faktiskt är möjligt att inte<br />
bara minska utsläppen, utan rent av binda befintlig<br />
koldioxid. Allting användes!<br />
en ocH AnnAn rönn sträcker på sig. Knut tycker om<br />
att göra stegar i rönn. Oftast är stammarna skruvade,<br />
men ibland klyver de helt rakt. Då är det bara att tappa<br />
in stegpinnar och klättra upp. Rönn är det hårdaste träslag<br />
<strong>som</strong> växer i norra Sverige, där lönn och ask saknas.<br />
Rönn är starkt och segt nog att användas till sådant<br />
täLjdA rör<br />
Krympburken tillverkas av en rå stam <strong>som</strong> borras<br />
ur (gärna <strong>med</strong> navare) och täljs till ett rör. Burken<br />
får en botten av torrt trä <strong>som</strong> passas in i ett spår,<br />
<strong>med</strong> kniv eller specialverktyg skuret en knapp<br />
centimeter från rörets neder<strong>kan</strong>t. När röret sedan<br />
torkar sitter bottnen bergsäkert. Då <strong>kan</strong> också ett<br />
lock passas in. Tekniken kallas även krympkärl eller<br />
hel-lagg. Knut kallar tekniken för täljda rör, då den<br />
även <strong>kan</strong> användas till annat än just burkar.<br />
Ett krympkärl måste inte vara runt. Ett vanligt<br />
föremål på hembygdsgårdar och museer är så<br />
kallade psalmboksfodral. De var inte alltid just<br />
skydd för psalmböcker, utan kunde också helt<br />
enkelt vara rikt dekorerade förvaringsaskar, <strong>som</strong><br />
passade bra bredvid böckerna i psalmbokshyllan.<br />
Psalmboksfodralet är rektangulärt <strong>med</strong> rundad<br />
rygg, och har inspirerat många slöjdare i vår tid till<br />
nya produkter.<br />
Krympkärl måste inte vara små. Genom att urholka<br />
stammar av gran eller asp, <strong>som</strong> gärna redan<br />
delvis urholkats av röta, gjordes förr stora tunnor<br />
till förvaring av bland annat säd.<br />
mannen <strong>som</strong> <strong>kan</strong> <strong>tala</strong> <strong>med</strong> <strong>träd</strong><br />
<strong>som</strong> yxskaft. Barken <strong>kan</strong> i savtid vrängas av och svepas<br />
till rönnaskar, liknande näveraskar eller <strong>kan</strong>ske snarare<br />
svepaskar. Bären är c-vitaminrika, men sura enligt räven.<br />
Är de många blir det en snörik vinter, sägs det.<br />
Förutom stegAr gör Knut gärna väggkrokar eller burkar<br />
av rönn. Hela hajpen <strong>med</strong> krympburkar i vårt land<br />
har förmodligen sitt ursprung i ett Knutprojekt i början<br />
av 80-talet. Det tillkom <strong>som</strong> ett tacksamt och pedagogiskt<br />
slöjdmoment för barn, då skedtillverkning ledde<br />
till för många misslyc<strong>kan</strong>den.<br />
Projekt av detta slag har <strong>kan</strong>tat Knuts gärning <strong>som</strong><br />
hemslöjdskonsulent. Slöjdtåget är ett annat, lik<strong>som</strong> nord-<br />
iska svarvseminarier, en<br />
knuff för smidda verktyg,<br />
eller skrin och skåp.<br />
Temat kunde va ra stort<br />
eller smått. Det hände<br />
att regionens slöjdare<br />
fick opretentiösa inbjudningar<br />
till slöjddagar.<br />
Upprinnelsen kunde vara att Knut kommit över<br />
en fin asp <strong>som</strong> han ville skulle komma till användning<br />
så mycket det gick, den räckte ju till mer än det tråg<br />
han tänkt göra.<br />
När sjuka almar i allén skickades till nödslakt ordnade<br />
Knut sågdagar tillsammans <strong>med</strong> Byggnadsvård<br />
Nääs. Ett mobilt sågverk kom och försåg lyckliga slöjdare<br />
<strong>med</strong> finaste virke, skimrande i grönt och svart.<br />
Kvar att förverkliga är drömmen om projektet »Vi<br />
täljer en björk« där man samlas några slöjdare och<br />
rönn är det hårdaste träslag<br />
<strong>som</strong> växer i norra sverige, där<br />
lönn och ask saknas. det är<br />
starkt och segt nog att användas<br />
till sådant <strong>som</strong> yxskaft.<br />
1 skrinet till vänster tillkom <strong>som</strong> en »ordskattkista« på uppdrag<br />
av slöjdcirkus. burken till höger är en mer klassisk krympburk.<br />
8 HEMSLÖJDEN 2010/5 9<br />
HEMSLÖJDEN 2010/5
1 grenkly<strong>kan</strong> i en bok <strong>kan</strong> tas till vara och bli en pallsits.<br />
utnyttjar en fälld björk maximalt. Skåp, bord, stolar,<br />
skärbrädor, pallar, slevar, riskvastar, nävergrejer, aska<br />
och kol, rotslöjd, löv till färgning och te… Att använda<br />
precis alltihop. Även<br />
det är svårt att göra en<br />
slöjdteknik begriplig i ren<br />
text. För att kunna visa<br />
sådant <strong>som</strong> rörelse och<br />
styrka, hur det verkligen<br />
görs, måste det till rörlig bild.<br />
täljspånet ska sparas,<br />
för att man sedan ska<br />
kunna redovisa allt<br />
<strong>som</strong> blev till av björken.<br />
Kanske till och <strong>med</strong> en<br />
stånka <strong>med</strong> björksavdricka…<br />
Knut myser påtagligt<br />
vid blotta tanken<br />
på ett sådant projekt. Att genomföra det skulle säkert<br />
skicka upp honom i sjunde himlen.<br />
PAssionen För trä och allt man <strong>kan</strong> göra <strong>med</strong> det har<br />
naturligtvis varit den stora drivkraften i Knuts arbete<br />
<strong>som</strong> hemslöjdskonsulent. Men det sociala har också haft<br />
stor betydelse. Att träffa andra människor och slöjda tillsammans.<br />
Att lära sig av andra och lära ut; det tillhörde<br />
jobbets godbitar. När alltmer av administrativt skrivbordsjobb<br />
tog plats i tjänsten, blev det också mindre kul.<br />
Arbetslivets godaste minnen har han i en egen fin hög.<br />
– Att träffa slöjdare i deras egen hemmiljö och verkstad,<br />
det har varit det roligaste. Att lära känna dem, se<br />
vad de gör, kunna hjälpa dem och även att dokumentera<br />
deras kunskaper.<br />
viLKet träsLAg sKA jAg väLjA?<br />
björk Bra till nästan allt, men <strong>kan</strong> vara vresigt att<br />
hyvla och är inte särskilt röttåligt.<br />
gran Lätt och segt. Beroende på hur fort det vuxit<br />
varierar hårdheten betydligt. Byggnadsmaterial,<br />
lieorv, räfsskaft, skåp och andra möbler.<br />
fura Möbler, byggnadsvirke, dörrar och fönster. Kärnan<br />
är mycket motståndskraftig mot röta. Traditionellt<br />
vanligt i svepaskar. Ofta lättkluven.<br />
rönn Barken till rönnaskar, stammen till stegar, burkar,<br />
verktygsskaft, räfspinnar.<br />
ask Mycket hårt. Bra till möbler, verktygsskaft, räfspinnar.<br />
alm Hårt. Möbler, svep.<br />
lärkträ Mycket motståndskraftig mot röta. Lämpligt<br />
till stolpar och utsatta träkonstruktioner.<br />
lönn Hårt och segt. Bra till hyvlar, verktygsskaft, fint<br />
till skedar och diverse slöjdföremål.<br />
bok Skålar, skärbrädor, laggtunnor, allt för livs<strong>med</strong>el.<br />
al Lätt och mjukt. Räfsskaft, lieorv, träskor, tråg och<br />
skålar, snideri. I vatten motståndskraftigt mot röta.<br />
en Mycket motståndskraftigt mot röta. Grindstolpar,<br />
gärdsgårdsstörar, av många för sin doft och ådring<br />
uppskattat till smörknivar och liknande.<br />
ek Mycket hårt och motståndskraftigt mot röta.<br />
Möbler, båtar, stolpar och utsatta byggnadsdelar.<br />
Lätt att klyva och böja, därför bra till svep.<br />
asp Lätt och mjukt. Vitt i veden. Lättkluvet. Tråg, svep,<br />
figurer, bastulavar (blir ej hett).<br />
mannen <strong>som</strong> <strong>kan</strong> <strong>tala</strong> <strong>med</strong> <strong>träd</strong><br />
7 Knut ötgård i skogen<br />
vid nääs. granen är ett lite<br />
dystert inslag i den blandade<br />
lövskogen, tycker han.<br />
10 HEMSLÖJDEN 2010/5 11<br />
HEMSLÖJDEN 2010/5
mannen <strong>som</strong> <strong>kan</strong> <strong>tala</strong> <strong>med</strong> <strong>träd</strong><br />
1 vrilar växer på vissa björkar. de hårda utväxterna <strong>kan</strong> formas till skålar.<br />
TECKNING JONATAN MALM<br />
Tack vare dessa positiva möten har Knut <strong>med</strong>verkat<br />
till att unik slöjdkunskap gjorts tillgänglig över tid<br />
och rum, att den hållits levande i stället för att hamna<br />
under jorden vid en västgötsk bykyrka. Han har också<br />
gjort filmer om västgötska slöjdare, bland annat om<br />
Ballbomöbler och korgar. Den senaste var den åttonde i<br />
raden, och hemlighetsfullt säger han att det mycket väl<br />
<strong>kan</strong> bli ett par till. Det finns nämligen några ålderstigna<br />
traditionsbärare kvar i buskarna.<br />
– Det är svårt att göra en slöjdteknik begriplig i ren<br />
text. För att kunna visa sådant <strong>som</strong> rörelse och styrka,<br />
hur det verkligen görs, måste det till rörlig bild. När jag<br />
har gjort en film har jag börjat <strong>med</strong> att vara hemma hos<br />
slöjdaren och verkligen lära mig tekniken själv. När jag<br />
sedan slöjdar på egen hand märker jag vilka moment<br />
<strong>som</strong> är särskilt svåra eller viktiga, då <strong>kan</strong> jag skriva ett<br />
manus där allt sådant är <strong>med</strong>.<br />
en Av Knuts sLöjdArFAvoriter <strong>som</strong> han också filmat<br />
är Hjal mar Edqvist, slevtäljare från Alingsåstrakten.<br />
Som barn i en slöjdande torparfamilj fick han tidigt lära<br />
sig tälja slevar för försäljning. Då snackar vi inte mysfina<br />
dekorerade slevar av krokvirke utan massproduktion,<br />
om än <strong>med</strong> hederliga handverktyg. På en lång dag kunde<br />
en person slöjda tio dussin. Etthundratjugo slevar! Det<br />
fick inte ta mer än tolv minuter per slev. Vit rakvuxen<br />
björk. Skuren <strong>med</strong> kniv. Inte putsad <strong>med</strong> sandpapper,<br />
inte ytbehandlad. Den skulle ju användas, sa Hjalmar.<br />
Knut har numera själv frångått linolja <strong>som</strong> behandling<br />
av bruksföremål, egna tester har bekräftat Hjalmars<br />
ord om att det är helt onödigt. Knut har heller<br />
inte sett några gamla bruksföremål behandlade <strong>med</strong><br />
olja, utan tror att det var något man började <strong>med</strong> vid<br />
mitten av 1900-talet.<br />
Av HjALmAr Lärde sig Knut också att klyva virket i tårtbitar.<br />
På så vis får man stående årsringar i varenda bräda.<br />
Tekniken ger visserligen smalare ämnen än om man<br />
klyver över hela stockens bredd, men virket blir mycket<br />
formstabilt. Tallrikar <strong>kan</strong> svarvas i sådant virke och efter<br />
Att KLyvA virKe<br />
Radiell klyvning, »tårtbitar«<br />
till vänster, mer<br />
vanlig tan gentiell klyvning<br />
till höger. Båda bygger på<br />
principen att man klyver<br />
från mitten och eftersträvar<br />
att alltid ha lika mycket material på båda sidor<br />
om klyvredskapet. Den första metoden ger smalare<br />
men mera formstabila ämnen, då de får konsekvent<br />
stående årsringar.<br />
Slöjdare <strong>tala</strong>r ofta om att klyva på »agn« eller<br />
»flask« och menar då radiellt respektive tangetiellt.<br />
snabb torkning förbli plana. Ett skrin <strong>kan</strong> i princip sinkas<br />
av rått virke, om det är uttaget på detta sätt.<br />
Hjalmar fällde sin björk på liknande sätt <strong>som</strong> Knuts<br />
far, men senare på året. Enligt Hjalmar skulle björken<br />
fällas på höst<strong>kan</strong>ten, precis när löven började slå över i<br />
gult. Sen skulle <strong>träd</strong>et ligga <strong>med</strong> grenar och löv kvar ett<br />
par veckor. På så vis drog löven ur <strong>träd</strong>ets sav. Sedan kapade<br />
Hjalmar upp lämpliga längder <strong>som</strong> stod sig ända<br />
till mars, då torpet ändå krävde andra arbetsinsatser.<br />
Nästa trix på vägen mot den vitaste, finaste och hårdaste<br />
björken var att skeden efter grovtäljning skulle<br />
torkas fortast möjligt, gärna på ett element. Då drogs<br />
de sista sockerämnena ur träet. Efter renskärning var<br />
målet sedan nått.<br />
sLöjdKunsKAPen är mångA gånger rakt överförbar<br />
på byggnadssnickeri. När vi går förbi ett hus visar Knut<br />
vilken skillnad det är på rätt och fel virke. En panelbräda<br />
<strong>med</strong> ytveden utåt spricker obönhörligt, <strong>med</strong>an en <strong>med</strong><br />
kärnsidan ut klarar sig betydligt bättre. Allra bäst klarar<br />
sig brädan om den är sågad <strong>med</strong> stående årsringar. Tack<br />
vare kådrikt virke och material kluvet på rätt sätt finns<br />
det trähus från tidig <strong>med</strong>eltid bevarade.<br />
– Många säger att det beror på färgen om träet ruttnar.<br />
Och visst spelar färgen in, men det är inte det<br />
avgörande. Man måste helt enkelt använda rätt virke på<br />
rätt plats. Virkesindustrin måste bli bättre på att sortera<br />
virket, så att det finaste används där högst krav ställs.<br />
Knut tycKer om att gå i skogen. Ibland bara för att finna<br />
energi i tystnad och fågelsång. Ibland på jakt efter ett<br />
särskilt slöjdämne. Om man inte är väldigt målinriktad<br />
<strong>kan</strong> man <strong>som</strong> slöjdare bli helt förvirrad i en bra skog. I<br />
dag letar Knut efter en rakväxt björk till skrin och skåp.<br />
Efter många kurser börjar de bli få på sankmarken vid<br />
Nääs. Men Knut hittar en fin stam <strong>som</strong> bör låta sig klyvas<br />
rakt, så ämnet sedan <strong>kan</strong> hyvlas i båda riktningar utan<br />
att ge urslag.<br />
Men det är inte alltid han letar efter rakt virke. Ska<br />
man göra en kåsa eller skål är förstås en vril bingo. Vrilen<br />
är en knöl på <strong>träd</strong>ets stam, <strong>som</strong> genom sin struktur<br />
är hård och tät. Knut tycker också om rotvinklar, och<br />
visar några bra exemplar. Hade det varit under ungdomens<br />
självförsörjarliv hade han tänkt släd<strong>med</strong>ar. Nu<br />
när han bor i villa i Lerum tänker han hyllkonsoler och<br />
ölhönor. Eller nytän<strong>kan</strong>de skåp.<br />
Knut sitter inte FAst i något gammalt, han är alltför<br />
nyfiken på nya sätt att använda trä. Han är inte någon<br />
sentimental gubbe <strong>som</strong> muttrar om vad man kunde<br />
förr i tiden. Kunskapen han för<strong>med</strong>lar är jordnära och<br />
väl underbyggd, befriad från mystisk allmogeromantik.<br />
Han har ett livslångt intresse för material och teknik.<br />
Samt ett öppet sinne för nya människor och nya idéer. I<br />
en varierad lövskog, gärna <strong>med</strong> mycket björk.<br />
Där har vi Knut. s<br />
Ny bok om <strong>träd</strong> och trä<br />
SLÖJDEN<br />
BÖRJAR<br />
I SKOGEN<br />
TRÄKUNSKAP OCH INSPIRATION<br />
Följ <strong>med</strong> på strövtåg i skogen tillsammans <strong>med</strong><br />
skickliga slöjdare <strong>som</strong> <strong>kan</strong> konsten att läsa ett<br />
<strong>träd</strong>! Deras unika kunskaper har förädlats i<br />
generationer och genom egna erfarenheter. Med<br />
rätt material blir slöjdandet lätt, roligt och ger<br />
bra resultat. Du <strong>som</strong> bor i storstad får också<br />
tips om hur du hittar färskt, otorkat trä till slöjd.<br />
Lars Petersson, red<br />
Utkommer våren 2011 på<br />
HEMSLÖJDENS FÖRLAG<br />
12 HEMSLÖJDEN 2010/5 13<br />
HEMSLÖJDEN 2010/5
Change language