Temanummer om katternas situation - Djurskyddet Sverige

djurskyddet.se

Temanummer om katternas situation - Djurskyddet Sverige

Katterna ryter ifrån

Temanummer om katternas situation

En tidning från Sveriges största djurskyddsorganisation

Nr 2 2009 • Årgång 119

Djurskyddet

i Almedalen

SID 16

På besök hos

Djurhjälpen

i Vaxholm

SID 14

1


Utgåva

Nummer 2/2009. Årgång 119

Ansvarig utgivare

Sven Stenson

Material

Redaktionen ansvarar inte för insänt,

icke beställt material.

Tryckeri

Norra Skåne Offset

Annonsansvarig

Binh Tan, 040-16 54 86

binh.tan@ardeo.se

Omslagsfoto

Istockphoto

Layout

Mathias Lövström

Manusstopp för nummer 3/2009

1 oktober

Adress

Djurskyddet Sverige

Rökerigatan 19, 121 62 Johanneshov

Tel: 08-673 35 11. Fax: 08-673 36 66

info@djurskyddet.se

redaktionen@djurskyddet.se

www.djurskyddet.se

Plusgiro: 1499-3

Bankgiro: 677-8047

Plusgiro: 900106-6

Bankgiro: 900-1066

Får du eller din familj flera tidningar?

Hör av dig till kansliet så rättar vi till det.

Förbundsstyrelsen

Ordförande Sven Stenson,

Vice ordförande Gunnela Ståhle,

Ledamöter Gabrielle Rosendahl,

Eva Norberg, Ingrid Redbo,

Johan Beck-Friis, Håkan Bredin,

Sven-Erik Alhem, Terese Holmberg

Suppleanter Ulrike Segerström,

Annika Schenk-Sundström

Kansli

Generalsekreterare Åsa Hagelstedt

Ekonomiansvarig Bruno Maras

Administration Åsa Hedberg

Administration Bella Öberg

Informatör Sara Frick Kolmyr

Skolprojektet REDE Kerstin Malm

Bli Djurskyddare du med!

Idag är vi över 15 000 röster för djuren!

Läs mer på sidan 31.

2

Kattens status måste höjas

Jag kom nyligen hem från en vecka i Grekland. Sol, värme, god mat och bara

vila. Det gör gott för kropp och själ. Men det som verkligen berörde var förstås

djuren. På den grekiska ön Lesbos kryllar det av katter. På restaurangerna

stryker katterna omkring och tigger mat av turister som förstås gärna sticker

ner små bitar till dom bedjande ögonen.

Under en lunch vid stranden blev jag vittne till en olycka där en katt dör.

Den var nyfiken och lyckades ta sej in i en motor på en buss och när bussen

startades klarade sej inte katten. Jag rusade fram för att hjälpa, men kunde

bara konstatera hur katten dog mitt framför mina ögon.

När tårarna inte kunde sluta rinna och tankarna inte gick att skingra tog

vi en lång promenad. Och lyckades hamna i en liten butik där det fanns en

insamlingsbössa till organisationen ”Animal welfare of Lesbos”. Butiksinnehavaren

visade sej vara djupt engagerad i denna organisation. Vi pratade

länge när jag berättat om mitt jobb.

Det arbete som Djurskyddet på Lesbos gör kan nog räknas som TNR. Man

steriliserar katterna och släpper sedan ut dom igen. Genom en märkning på

örat vet dom vilka katter som ingår i programmet.

I det här numret av Djurskyddet fokuserar vi på hemlösa katter i Sverige

och skriver bland annat om TNR. Tyvärr kan vi konstatera att kattens status

behöver höjas både i Sverige, Grekland och andra länder. Då känns det bra

att veta att vi inte är

ensamma. Mer om detta

skriver vi också när vi

presenterar WSPA och

deras arbete.

Trevlig läsning!

ÅSA HAGELSTEDT

GENERALSEKRETERARE

Tyck till! Mejla dina ideér och åsikter till oss på redaktionen@djurskyddet.se

Sveriges största djurskyddsorganisation

DJURSKYDDET SVERIGE är med sina drygt 15 000 medlemmar Sveriges största djurskyddsorganisation.

Vi är en rikstäckande organisation med 60 anslutna djurskyddsföreningar.

Organisationen har arbetat ideellt i över hundra år för att hjälpa djuren och stärka

djurskyddet.

VI ARBETAR FÖR att alla djur ska ges möjlighet att utföra sina naturliga beteenden och för

att djurens livskvalité ska förbättras. Vi vill att alla människor visar respekt och tar ansvar

för alla djur.

VI ARBETAR GENOM kampanjarbete, rådgivning, representation i arbetsgrupper och kommittéer,

och genom ekonomiskt bidrag till djurhemsverksamhet och djurskyddsfrämjande

forskning. Djurskyddet Sverige är också remissinstans åt departement och myndigheter

och driver skolprojektet REDE.

ARBETET FINANSIERAS AV medlemsavgifter, arv och gåvor. Djurskyddet Sverige får inga

statliga bidrag. Internationellt arbetar vi genom Nordiska Djurskyddsrådet, Eurogroup for

Animals samt genom World Society for Protection of Animals (WSPA).


”Pilbågsjakt

får inte tillåtas”

SIDAN 24

Djurskyddet

plats i Almedalen

SIDAN 16

Borttappade katter

får nytt hopp

SIDAN 12

Katthemmet Djurhjälpen i Vaxholm

SIDAN 14

Insändare 4

Polisens arbete med katter 8

Katthemmen tvingas säga nej

till hemlösa katter 10

Uppmjukad syn på TNR 11

Hopp för borttappade katter 12

Vad händer med ditt husdjur

om något oförusett inträffar? 13

Katthemmet Djurhjälpen i Vaxholm 14

Populärt på Almedalsveckan 16

Stöd djurskyddet som konsument 18

WSPA skyddar djur världen över 20

Ny djurskyddslag utreds till 2011 21

Vilja på semester 22

Pilbågsjakt måste förbli förbjuden 24

Fråga etologen 28

Krönika 29

Följ med Vilja på semester

SIDAN 22

Debatt om hur

vargen framställs

SIDAN 4

3


INSÄNDARE

Vad tycker du är viktigt? Skicka in dina åsikter till oss!

E-post: redaktionen@djurskyddet.se

Adress: Djurskyddet Sverige, Redaktionen, Rökerigatan 19, 121 62 Johanneshov

”Temat om vargen saknar

bredd, nyans och djup”

JAG ÄR STUM av förundran, efter

att ha läst Tema Varg i nr 1/2009,

och skriver därför denna insändare.

Men vill poängtera att denna inte

är ett ställningstagande för regeringens

proposition, utan är kritik

mot tidningen Djurskyddets sätt

att framställa vargfrågan på och

indirekt rovdjurspolitiken till oss

medlemmar. Den saknar i mitt tycke

bredd, nyans och djup och ger inte

hela bilden, vilket är viktigt om man

ska kunna ta ställning i en fråga och

kunna agera.

Vargfrågan är en viktig och intressant

fråga och hör absolut hemma

inom Djurskyddet också, men sättet

att belysa den på och vinklingen

tycker jag inte passar här, utan mer i

en vargaktivistgrupp.

JAG BLIR FÖRUNDRAD när jag läser

av två skäl, dels den journalistiska

vinklingen och sättet att informera

på, stil typ ”rovdjursaktivist”, vilket

inte ger mig som läsare och medlem

möjlighet till fritt tänkande och rätt

till ett eget ståndstagande i frågan.

Dels för att jag inte heller delar

textförfattarens renodlade kritik och

vinkling, utan vill att vi ska se på

sakfrågan från fler håll än att bara

skydda vargen (från att begränsas att

öka i antal med årlig jakt).

Rovdjursfrågor är ju mycket speciella,

då de även ställer djur mot djur

mot varandra, ja till och med i viss

mån även skydd av människor mot

rovdjur. Och inte som våra vanliga

frågor ofta handlar om, att skydda

värnlösa djur mot människors okunskap,

mentala ohälsa, seder eller

profithunger. Rovdjursfrågor kräver

helt enkelt ett helt annat grepp.

4

JAG TYCKER det är mycket bra att

Djurskyddet informerar om både

EU:s och regeringens politik och

förhållningsätt i frågor kring djur,

som t ex inför EU-valet, men att som

i detta fall lägga in en stor ruta med,

”Du kan göra en insats”, och där

uppmana medlemmar att skriva och

rikta kritik mot propositionen tycker

jag är helt fel. En skribent i en sådan

här artikel och förening bör inte utgå

ifrån och skriva vad medlemmarna

tycker (i detta fall emot). Även om

ståndpunkten i frågan kanske är

sanktionerad av Djurskyddet Centralt.

Vad vet jag?! Men det upplevs

så när de släpper en sådan här artikel

till tryckning.

Jag skulle ha önskat att redaktionen

skulle ha skrivit en nyanserad

och bred artikel som belyser rovdjursproblematiken

från flera håll.

Och att föreningen skulle förstå och

lita på att jag som medlem är vuxen,

bildad och klok nog att utifrån den

artikeln kunna ta ställning till frågan

på egen hand och agera. Det är både

rätt och bra att informera medlemmarna

om hur och på vilket sätt

man kan påverka och framföra sina

åsikter till politiker och regering,

men inte vad den enskilda medlemmen

och hans anhöriga, vänner och

bekanta ska tycka eller påverka. Då

alla medaljer har två sidor. Och vi

har inte att välja på den ”onda eller

goda” i vargfrågan. Vi måste försöka

se till helheten och framtidsutvecklingen

i samhället också.

NÄR JAG LÄSER utdrag ur Djurskyddet

Sveriges jaktpolicy, samstämmer

jag i dess andemening.

Men anser att den är formulerad

utifrån problemet rovdjur kontra jägare/jakthund,

vilket gör att man lätt

biter sig själv i svansen, då rovdjursfrågan

är så mycket större och berör

så många fler i samhället än rovdjuren

och jägarna. Det här förutspår

jag bara är början på problemen och

debatten. I takt med att rovdjuren

(och även vildsvinen) blir fler, och

söker sig ner (eller placeras) i tätt

bebodda trakter, t ex Uppsala län, så

kommer rovdjuren helt naturligt att

domesticeras, och med tiden tappa

sin skygghet och självbevarelsedrift

mot människor och civilisation, och

då uppstår problem i samhället.

Detta fenomen har vi redan sett en

hel del av, med bl a skyddsjakt som

följd, och det gagnar inte rovdjuren.

Så som vän av rovdjur är det nog

klokt att skynda långsamt, att se

och lyssna till alla delar av problematiken,

då når man sitt syfte långt

lättare. För andemeningen i jaktpolicyn

måste väl ändå vara att, jag

citerar ”Djurskyddet Sveriges mål

är att ingen djurart betraktas som

skadedjur, utan har sin självklara rätt


att finnas för sin egen skull…”, även

torde gälla andra vilda djur, tamdjur

och sällskapsdjur. Och i förlängningen

kanske till och med människan,

vilken på sitt vis också är ett ”djur”.

I DEN HÄR FRÅGAN är det inte bara

jägarkåren som är rädda om ”sina”

älgar och jakthundar, och samer

om sina renar, utan det finns fler

inblandade. Som t ex vanliga ortsbor

i civiliserade trakter och deras

tamboskaps- och sällskapsdjur. För

att få förståelse för alla parter och

hitta en bra lösning på en het fråga,

borde fler synvinklar tagits upp av

Djurskyddet.

Om vi nu utgår ifrån att vi alla

medlemmar här, är stora djurvänner,

och då menar jag att vi värnar

om djur i allmänhet (och inte varg i

synnerhet). Så med den grunden bör

vi i rovdjursdebattens kärna förstå

att det inte bara finns vargar att

rädda och skydda från jakt (jägaren),

utan att det också finns bytesdjur

och människor att värna om från

rovdjuren. Bytesdjur som faktiskt är

FOTO: MICHAEL LORENZO


Jag hade önskat att

redaktionen skulle

ha skrivit en nyanse rad och

bred artikel som belyser

rovdjursproblematiken

från flera håll.”

tamdjur och sällskapsdjur hos helt

vanliga samhällsmedborgare och

tillika djurvänner. Tambytesdjuren

blir ofta långt många fler än vad

rovdjuret mäktar äta, många dödas

plågsamt och under stor stress och

blir inte ens föda, utan rovdjuren

tycks röja runt i hagarna. Ingen

trevlig syn för de djurägare som varit

med och städat upp efter ”kalaset”.

Och om Djurskyddet nu uppmanar

sina medlemmar att skydda vargen/

rovdjuren till varje pris, och låta de

få föröka sig fritt och utan begränsning,

vem ska då skydda och värna

om t ex tambytesdjurens rätt till ett

gott liv ute och smärtfritt slut (en

fråga vi kämpar för parallellt)? Det

undrar jag. I rovdjurspolitiken finns

ju som sagt, även ägare av djur som

drabbas, deras situation måste man

också tas hänsyn till. Så min önskan

är att Djurskyddet belyser och

informerar helheten i rovdjursproblematiken

och inte tar ställning på

det onyanserade sätt som framgick i

tidningen. π

GUNILLA HJORT

”Tidningenärettsätt

attförautvårafrågor”

SVAR Tidningen Djurskyddet är en

medlemstidning för organisationen

Djurskyddet Sverige. Det innebär

att tidningen är ett sätt för organisationen

att föra ut våra frågor och

vår syn på djur. På så sätt är inte

tidningens primära syfte att vara

”objektiv”. Däremot är det viktigt att

tidningen är saklig och att fakta är

korrekta. Vi vill också ge möjlighet

till en breddad bild, och vad gäller

vargen läser vi ofta i dagstidningar

om hur vargar river får, dödar jakthundar

eller på annat sätt ställer till

problem. Men vi får sällan en bild av

hur stora problemen egentligen är.

Vi beklagar om texten inte uppfattats

som saklig, vi har bedömt att den

är det men vi tar självklart till oss

kritiken.

I den kampanj som Djurskyddet

Sverige under sommaren genomfört

riktar vi stark kritik mot den proposition

regeringen lagt fram där

man vill tillåta jakt på varg. Ett djur

där det bara finns 200 individer i

landet och som dessutom lider av

inavelsproblem behövs en ökning

av vargstammen och inte en minskning.

Vi ser att jägarorganisationerna

tillsammans med LRF lyckats

med sin påtryckning av miljöministern,

vilket vi tillsammans med Rovdjursföreningen,Naturskyddsföreningen

och WWF tycker är mycket

oroväckande.

Inom Djurskyddet värnar vi alla

djur. Vi ställer inte djurslag mot varandra.

Självklart ska vi arbeta för att

får och renar skyddas. Men det vi vill

visa med artiklarna i förra numret av

tidningen är att vargen inte orsakar

så stora problem som annan media

ger sken av. Och att jägarna själva

orsakar fler dödsfall av hundar än

vad vargen gör. Läser du Jägarförbundets

tidning kommer du få en

helt annan bild, men så har ju också

våra organisationer olika syften. π

SVEN STENSON, FÖRBUNDSORDFÖRANDE

OCH ANSVARIG UTGIVARE OCH

ÅSA HAGELSTEDT, GENERALSEKRETERARE

5


INSÄNDARE

”Cesar Millan behandlar hundar rätt”

JAG LÄSTE ARTIKELN om Cesar

Millan i senaste numret och jag

måste säga att jag blir så besviken

på Kerstin Malm, som jag fram

till nu har respekterat för hennes

kunskaper. Hon kan inte ha sett fler

än högst två avsnitt och jag känner

inte ens igen vad de skulle vara

för avsnitt, för den beskrivningen

stämmer inte alls in på hur Cesar

behandlar hundar. Och vad är det för

fel med att utsätta hundar för det de

är rädda för? Ska man istället i för

all framtid låta dem förbli rädda för

vissa saker genom att ”skydda” dem

från det? Jämför med människor,

hur blir vi av med våra fobier? Inte

genom att undvika dem i alla fall!

JAG HAR SETT många avsnitt av

Cesar och jag blir bara mer och mer

imponerad av hans sätt och metoder.

Sen finns det alltid puckon som

kanske feltolkar det han säger och

gör men såna människor ska inte

ha hund överhuvudtaget ändå. Det

problemet kommer vi aldrig ifrån.

Men att hålla på och ”jamsa” med

hundarna så som Kerstin verkar

förorda är inte ett realistiskt alternativ

anser jag. Jag är i grunden en

känslig person som ogärna slår/bestraffar

djur och jag har hittills inte

sett nåt som sagt i Cesars metoder

som får mig att reagera med obehag

för hundens skull! Och vad är det

för skitsnack om att vi inte är med

i rangordningen i familjen? Herregud,

se på hur hundar beter sig i en

vanlig familj. Exempelvis accepterar

de husse som flockledare och lyder

hans minsta vink, tar möjligtvis hänsyn

till matte när hon vill nåt, men

inte när hunden har lust att göra nåt

roligare. Och dissar totalt lillhusse

och lillmatte när de är ute på promenad

med hunden (dvs hunden är ute

och går med lillhusse/lillmatte). För

att inte tala om alla hariga hundägare

som genom ett felaktigt och

osäkert beteende omedvetet tvingat

sin hund att ”vakta” dem mot andra

människor och djur som kommer

för nära genom att skälla och göra

6

utfall/anfall! Hur ofta ser man inte

den här synen i svenska hundhem?

Att Kerstin Malm som är i branschen

inte känner igen det här är en

gåta... Jag är mållös. π

JOSSAN

SVAR Debatten om Cesar Millan

fortsätter och det lär den göra länge

än. Men jag vill avluta för denna

gång genom att besvara den här

insändaren som kommit in till

Djurskyddet som reaktion på det jag

skrev i förra numret.

DET FÖRSTA jag måste säga är: Jag

är inte ensam om att vara kritisk till

Cesar Millan. I Sverige har vår största

utbildningsorganisation inom

hundsektorn, SBK, tagit officiellt

avstånd från Cesar Millans metoder.

Många fler har reagerat och på alla

sätt försökt stoppa programmen. Jag

refererade förra gången till Canis, en

stor och väl ansedd norsk tidskrift,

som är mycket kritisk. När Cesar

Millan började sändas i Danmark,

blev det folkstorm och programmen

stoppades i den kanal där de från

början visades.

I FRÅGA OM rädda hundar är det

helt nödvändigt att träna dem för att

de ska kunna leva ett liv utan för stor

rädsla. Jag har under många år själv

arbetat med problem hos hundar

och rädsla är en av de vanligaste

orsakerna till att man söker hjälp.

Men träning av rädda hundar ska

göras på helt annat sätt än det jag

sett Cesar Millan praktisera. Den

etablerade metod som finns bygger

på att man ska vänja hunden vid

en så liten dos av det den är rädd

för att den klarar detta utan (större)

symtom. Sedan ökar man successivt,

vilket ofta gör träningen långsam

och tålamodsprövande. Att istället

tvinga en hund att vara nära något

den är rädd för till dess att den ger

upp, är både djurskyddsmässigt och

etiskt förkastligt.

JAG TROR ATT vi alla skulle behöva

granska mer av det vi ser av

hundträning på ett konstruktivt och

kritiskt sätt. Jag ska dra en parallell

till barn för att visa hur jag menar.

Om vi har en duktig lärare som ofta

jobbar med barnen på ett effektivt

och pedagogiskt korrekt sätt, men

ibland anser att man måste ta till en

örfil – hur reagerar vi då? Skulle du

som läser detta säga – ”Ok för det

mesta är ju den här personen duktig

och gör så mycket bra för barnen.

Antagligen behövs väl örfilen eller

jag kan i alla fall överse med den.”

Eller skulle du säga som jag – ”Detta

visar något om denna person som

är viktigt att notera och reagera mot.

Jag delar inte personens värderingar

och syn på hur man får handla mot

andra människor.” Det är en tydlig

varningsklocka att noga överväga vad

den personen säger och gör, eftersom

jag nu vet att vi inte har samma

värdegrund och etiska synsätt.

Parallellen till hunduppfostran är

tydlig – Cesar Millan och jag lär inte

ha samma värdegrund och etiska

synsätt. Därför tar jag avstånd från

hans metoder. π

KERSTIN MALM, FD I ETOLOGI,

MED INRIKTNING PÅ HUNDARS BETEENDE

FOTO: CHRISTINA LINDENCRONA


Miljontals djur kommer att

utnyttjas i kemikalietester!

Visste du att EU har infört en ny kemikalielagstiftning?

Enligt den måste företagen

komplettera giftighetsinformationen för att

få fortsätta sälja sina kemikalier.

Det innebär att gigantiska mängder djur kommer

att behöva användas i plågsamma tester för att

uppfylla de nya kraven – uppskattningsvis 6–12

miljoner djur under de närmaste 10 åren! Behovet

av djurfria testmetoder är enormt.

Vår värld är full av kemikalier, allt från tvättmedel

och ugnsrengöring till tunga industrikemikalier.

Idag testas kemikaliers påverkan på vår hälsa

framförallt genom djurförsök. Resultaten är en

källa till osäkerhet. Man vet idag att det finns

stora skillnader mellan hur djur och människor

reagerar på olika ämnen. Så hur ska man kunna

lita på testresultaten? Det behövs helt enkelt nya

testmetoder, både av etiska skäl och för att bättre

kunna förutsäga riskerna för oss människor.

Forska Utan Djurförsök ger anslag till forskare

som utvecklar djurfria metoder för att testa

kemikaliers giftighet. Och nu är det bråttom att

få fram nya testmetoder om vi ska kunna få ner

antalet djurförsök!

Det behövs mer pengar

till forskarna för att

snabba på utvecklingen

av djurfria metoder.

P.S. Forska Utan Djurförsök hette tidigare

Stiftelsen Forskning utan djurförsök.

www.forskautandjurforsok.se | PG: 90 70 90-5

Gamla Huddingevägen 437, 125 42 Älvsjö | Telefon: 08-749 03 40

Ӏven om en kemikalie har visat sig

inte vara giftig i djurtester kan man

aldrig vara helt säker på att den inte

är giftig för människan.”

Dr Barbara Shane

US National Toxicology Programme

Foto: People for the Ethical Treatment of Animals (PETA)

Vill du hjälpa till?

Många fler djurfria metoder skulle kunna

utvecklas om forskarna fick mer ekonomiskt stöd.

Ju fler vi är och ju mer pengar vi kan samla in,

desto fler forskningsprojekt kan vi stödja. Och

desto fler djurtester kan ersättas i snabbare takt.

Du kan hjälpa till att påskynda utvecklingen

genom att bli månadsgivare. Du kan enkelt anmäla

dig via vår hemsida eller genom att kontakta oss.

Var med och påskynda utvecklingen av djurfria metoder

– anmäl dig som månadsgivare redan idag!


TEMA: KATTER

Katternas situation

och polisens arbete

Djurskyddet undersöker just nu hur polisen arbetar med

katt ärenden och hur man ser på katternas situation. Genom

undersökningen får man en uppfattning om vilka problem

som finns och hur man kan komma till rätta med dem.

Katten är ett av våra käraste husdjur

genom tiderna och det vill

Djurskyddet Sverige uppmärksamma

genom en undersökning ute

i landet. Djurskyddet Sverige värnar

om att våra husdjur ska ha det bra

och vänder sig emot all form av

djurplågeri, försummelse och annan

vanvård som kan vara till nackdel

för djuret i fråga. Vi vill i stället

stärka djurens ställning i samhället

och skapa goda förutsättningar för

en sund relation mellan människa

och djur. Vi vill även att djuren i så

stor utsträckning som möjligt ska få

leva och verka utifrån sina naturliga

behov och intressen. Djurskyddet

Sverige tycker att alla aktörer och

insatser, stora som små, är viktiga

för att öka djurens trygghet.

En viktig aktör i samhället är poliskåren.

När det handlar om situationer

där djur är i nöd och behöver

akut hjälp sätter vi vår tilltro till polisen.

Därför tycker vi att det är viktigt

att uppmärksamma deras arbete och

informera oss om hur de hanterar

olika kattproblem. Undersökningen

som pågår syftar till att inhämta

information om hur polisväsendet

i Sveriges samtliga län arbetar med

kattärenden och hur man ser på

8

TEXT PETRA OLLILAINEN FOTO DIANA MALM

katternas situation och rådande problematik.

Genom undersökningen

får man en uppfattning om antal

kattärenden, vilka de gemensamma

problemen är, vad man anser vara

orsakerna och hur man kan komma

till rätta med problemen. Poliserna i

de olika länen delar med sig av hur

de ser på resursfrågan och ger sina

synpunkter gällande lösningar.

Tre vanliga kattärenden

Utifrån de svar som inhämtats framkommer

vilka de vanligaste ärendena

är och man kan dela in dem i

tre grupper. Den första gruppen av

kattärenden handlar om hemlösa

katter, dvs övergiva katter.

Den andra gruppen handlar om

olika omhändertaganden som grundar

sig på vanvård. Den tredje gruppen

handlar om kattsamlare, det vill

säga personer som har alltför många

katter och som anses vara olämpliga

som ägare. Det kan även vara personer

som redan har djurförbud och

som återskaffar katter.

Intressanta resultat

Det har även framkommit intressanta

svar om hur man kan lösa kattproblematiken.

Exempelvis anser man

att ID-märkning av katter, kastrering

och sterilisering är önskvärt och att

det kan bidra till att höja katternas

status och därmed uppmärksamma

deras situation. En gemensam synpunkt

har visat sig vara att det borde

finnas mer ansvar från människor i

allmänhet, en så kallad större social

kontroll. Man anser utan tvekan att

det borde vara svårare för människor

att skaffa katter och andra djur.

Enligt flera län är djurskyddsföreningar

och katthem ett stort stöd och

en samarbetspart i polisens arbete.

För att komma till rätta med problemen

anser man även att det är viktigt

att synliggöra katternas situation

genom annonser och information.

Man tycker att priserna på katterna

borde vara högre och att det i sin

tur skulle bidra till att höja katternas

status. Samtidigt betonar man att

katternas situation främst handlar

om enskilda personers ansvar.

Önskan om mer resurser

Flera län anser att det alltid handlar

om resurser och att det styr hur

man kommer till rätta med kattproblematiken.

Trots att man anser

att resurserna är otillräckliga finns

ändå viljan och intresset att fortsätta

hjälpa katter. Många av länen anser

att det är viktigt att samarbeta med

andra aktörer i samhället då det ofta

handlar om komplexa och kostsamma

ärenden med många djur

inblandade.

Det finns ett allmänt engagemang



Enligt flera län är

djurskyddsföreningar

och katthem ett stort

stöd och en samarbetspart

i polisens arbete.”

och en positiv syn för att fortsätta

att lösa kattärenden och man är väl

medveten om katternas svåra situation.

Generellt anser man att djurskyddet

och därmed lagstiftningen

är väldigt viktig som utgångspunkt.

Några län för fram att det finns

ett tydligt behov av att ändra nuvarande

lagstiftning och att anpassa

den till dagens förhållanden och

förutsättningar. Man anser även att

det inom poliskåren skulle behövas

mer kunskap om katter och djur i

allmänhet. Det finns en önskan om

mer resurser och hjälp från allmänheten

för att effektivare kunna lösa

situationer där katterna får lida på

grund av att människor inte behandlar

dem väl.

Samtidigt efterlyser man mer

information i bland annat media för

att påminna människor att ta hand

om sina djur. Exempelvis är det

aktuellt att under semestertiden påminna

människor om att ta ansvar

för sina katter och inte lämna kvar

dem på sommarstället när semestern

är över.

Det har framkommit att i vissa delar

av landet prioriteras kattärenden

och där finns det särskilda resurser

och personer som ansvarar för detta.

Medan det i vissa län är mer oklart

hur kattärendena ska hanteras och

risken finns att de kommer i andra

eller tredje hand. Mer information

kommer att finnas tillgänglig hos

Djurskyddet när undersökningen är

genomförd i sin helhet. π

Inspektör Kerstin Malm för Solna Närpolisområde med katten Lilli visar att det

är bra att chip-märka sin katt. Mycket dyrbar tid sparas spillo eftersom polisen

lättare kan hitta ägaren.

9


TEMA: KATTER

Katthemmen tvingas säga nej till hemlösa katter

DET ÄR DET LILLA som är meningsfullt

och viktigt, sett från ett större

perspektiv. Hade det inte varit för

just det lilla hade inte tusentals hemlösa

katter fått hjälp och en chans till

att fortsätta sina liv på ett värdigare

sätt. Men hur långt räcker det lilla?

En rundringning till alla Djurskyddets

djurhem visar att trots det

10

FOTO: SARA FRICK KOLMYR

enorma engagemang som finns runt

om i landet så räcker inte platserna

till. Antalet hemlösa katter är helt

enkelt för stort.

För få platser

eller för många katter?

Gemensamt för Djurskyddets

katthem är att de måste säga nej

till ett stort antal katter på grund av

platsbrist. Varje år rör det sig uppskattningsvis

om ett tiotal till ett par

hundra katter per katthem.

– Uppskattningsvis har vi under

det senaste året varit tvungna att

neka 100-150 katter. Då är även katter

som har hem men som människor

inte vill ha kvar av en eller annan

orsak inräknande, säger Annelie

Wikström, sekreterare för Djurskyddet

Hoppet i Söderhamn. Djurskyddet

Kalmar måste säga nej till ca

60-100 katter varje år och i Karlstad

måste de säga nej till betydligt fler.

– Nu råder intagningsstopp på

grund av att det är fullt. Cirka 20-25

katter säger vi nej till på en månad,

berättar Gunilla Andersson,

katthemsansvarig på Djurskyddet

Karlstads katthem.

Varje katthem inom Djurskyddet

har möjlighet att erbjuda från ett

tiotal till ett femtiotal platser, med

variationer däremellan, beroende på

vilket katthem det gäller.

– Vi har beslut från miljömyndigheten

att vi max får inhysa 10 vuxna

katter. Men ofta blir det ju många

fler eftersom en del har ungar, då tar

ju de större plats, säger Mäit Isberg,

katthemsföreståndare för Djurskyddet

Eksjö.

Djurskyddet Hitta Katten i Enköping

har plats för 36 katter. Många

söker plats för omplacering. I

första hand prioriteras hemlösa och

vanvårdade katter som har kommit

in till polisen. Djurskyddet Fiahemmet

i Norrköping har 50 platser

med inriktning på hemlösa katter

och omplaceringar. Katthemmen

måste hela tiden prioritera vilka kat-

ter de har möjlighet att ta hand om

och dessutom rätta sig efter antal

karantänplatser som finns att tillgå

eftersom de styr intaget av katter

generellt.

– Eftersom vi endast har två karantänplatser

hinner dessvärre många

katter dö, innan jag får plats att ta in

dem, berättar Marita Åberg, föreståndare/sekreterare

för Djurskyddet

Huskatten i Västerås.

Något måste hända

Trots att katthemmen ständigt måste

göra prioriteringar och hela tiden

begränsas av antal karantänplatser

och de platser som finns att tillgå,

lyckas de göra oerhörda insatser för

att hjälpa katter i nöd.

– Mellan 350-400 katter brukar vi

kunna ta emot på ett år. Väntelista

omplaceringar finns och de tas

emot i mån av plats, säger Anna-

Greta Sundgren, kassör för Djurskyddet

Fiahemmet i Norrköping.

Göteborgs katthem utplacerar 250-

300 katter per år och även där finns

det en lång väntelista. De önskar sig

framförallt fler karantänplatser.

SAMTLIGA AV Djurskyddets katthem

är eniga om att det råder stor

platsbrist och att alldeles för många

katter behöver hjälp. Med tanke på

att detta endast gäller Djurskyddets

katthem och att vi i och med

den här lilla undersökningen kan

se att ett stort antal katter inte har

möjlighet att få hjälp, förstår vi att

det i själva verket är ännu fler katter

som behöver hjälp. Djurskyddets

katthem är inte de enda i landet

som tvingas säga nej till att ta emot

katter på grund av platsbrist. Men i

väntan på obligatorisk ID-märkning

och att kattens status höjs så arbetar

människorna i djurhemmen vidare,

ofta utan någon annan betalning än

vetskapen om att man kunnat hitta

ett hem till några av alla hemlösa

katter. π

TEXT PETRA OLLILAINEN


Djurskyddet mjukar upp sin syn på TNR:

”Det primära måste vara

att hjälpa katter som lider”

– NÄR JAG för första gången kom i

kontakt med TNR var det spontana

intrycket att det var en tilltalande

metod där man gav de osocialiserade

katter som inte har förutsättningar

att leva ihop med människor på en

begränsad yta, möjligheter till ett

fortsatt acceptabelt liv, säger etolog

Ingrid Redbo, kattägare och styrelseledamot

i Djurskyddet Sverige. Hon

har följt TNR-metoden i ett 20-tal

år och är fortfarande – om än inte

odelat – positiv till metoden.

– Om alternativet för katten är

avlivning eller ett långdraget lidande

på grund av svält, skador och infektioner,

är TNR definitivt en attraktiv

akutmetod ur ett djurskyddsperspektiv,

så länge man håller sig inom

svensk lagstiftning. Det innebär

bland annat att man inte får lov att

amputera öronspetsar för att hålla

reda på vilka djur i kolonin som

behandlats och att tillstånd krävs

från Jordbruksverket för innehav av

fler än nio katter. Det sistnämnda

är ju svårt så länge ingen står som

registrerad ägare på katterna i kolonin,

konstaterar Ingrid Redbo krasst

och hävdar med bestämdhet att här

måste det till en ändring.

– Jag förstår att det kan vara svårt

för volontärerna att ta långsiktigt

ansvar för stora grupperingar av

katter, men det är viktigt att ansvarsfrågan

är klarlagd vad gäller katter i

TNR-kolonier.

DJURSKYDDET SVERIGE har fram

tills helt nyligen varit mycket tveksamma

mot TNR, en inställning

som nu ändrats.

– Vi har diskuterat frågan mycket

och kommit fram till att vi ska acceptera

metoden som en akut åtgärd

för att minska förvildade katters ofta

stora lidande. Vi har tidigare inte

gett ekonomiska bidrag till föreningar

som använder TNR. Idag har

vi alltså mjukat upp vår policy. Det

primära målet måste vara att hjälpa

katter som är i stort och akut behov

av hjälp. Alla frivilliga krafter som

arbetar för att minska förvildade katters

lidande behövs.

Djurskyddet Sverige accepterar

således numera TNR som ett

kortsiktigt sätt att hantera friska, ej

Vad är TNR?

TNR (Trap-Neuter-Return/

Fånga-Kastrera-Återplacera) är en

metod för att hantera kolonier av

hemlösa katter. Metoden innebär

att man fångar in alla katter i ett

visst område, tar dem till veterinär

för undersökning, kastrering och

eventuell id-märkning. Kattungar

och tama katter omplaceras till nya

hem, övriga får återvända till ursprungsområdet

där frivilliga tittar

till och matar dem regelbundet.

socialiserade katter på. Vissa förutsättningar

ska dock uppfyllas:

• Varje individuell katt i kolonin idmärks

och en personlig ansvarig

ägare registrerar katten.

• All behandling av katterna sker

enligt svenska lagar och förordningar.

• Alla sjuka eller skadade katter i

kolonin ges adekvat veterinärvård

så snart de upptäcks och att alla

medicinska behandlingar utförs av

i Sverige legitimerade veterinärer.

• Det ska finnas en skriftlig plan för

varje koloni där varje katt och dess

ägare finns identifierade.

• All behandling journalförs tillsammans

med dagliga noteringar om

utfodringstillfällen och tillsyn.

INGRID REDBO efterlyser också

uppföljning och långsiktighet i TNRfrågan

och att man tittar mer på

vad som händer med varje enskild

individ:

– Man måste på kontinuerlig

basis kunna återfånga de återplacerade

katterna för att kontrollera

hälsostatus och även fortsätta de vaccinationer

som påbörjats. En viktig

fråga som man fortfarande inte har

studerat tillräckligt är vad som händer

med de kastrerade individerna

när andra, fertila katter kommer in

i kolonin? I en kamp om resurser

kan en kastrerad katt ha svårt att

hävda sig, och riskerar att bli bortträngd.

Vem tar ansvar för hur varje

individ mår? För det handlar inte

om en grupp katter, det handlar om

individer. π

TEXT ANNA CARLSSON-KÄCK

Fotnot: Antalet övergivna katter

i Sverige uppskattas till omkring

100 000.

11


TEMA: KATTER

Nylaggerhoppför

borttappadekatter

Med en ny hittegodsföreskrift ska hanteringen av

borttappade katter bli mer enhetlig över landet.

Ä

r katten borttappad eller

övergiven? Beroende på var i

landet katten finns och vilken

polismyndighet som blir inkopplad,

bedöms och hanteras kattfrågorna

olika idag. Generellt sett tycks kattärenden

ha tämligen låg prioritet hos

ordningsmakten.

– För polisen medför det minst

arbete och minst ansvar att bedöma

katten som övergiven. Det innebär

att polisen i princip kan göra vad

som helst med den, exempelvis

lämna den för avlivning. En borttappad

katt däremot omfattas av hittegodslagen

vilket ger den helt andra

rättigheter, säger Thomas Eriksson,

jurist hos Rikspolisstyrelsen.

THOMAS ERIKSSON lägger i dagarna

sista handen vid ett förslag till

en ny hittegodsföreskrift med bland

annat förtydliganden och förslag

på fasta rutiner för hur polisen ska

12

TEXT ANNA CARLSSON-KÄCK FOTO ISTOCKPHOTO

hantera hittegods i form av djur.

– Polisen saknar tydliga riktlinjer

för detta idag. Varje polismyndighet

gör en egen bedömning och rutinerna

kan skilja sig mellan de olika

polismyndigheterna. Ett av syftena

med det nya förslaget är att göra

polisens behandling av kattärenden

mer enhetlig, det ska inte spela

någon roll om det gäller en katt i

Kiruna eller Ystad; rutinerna ska

vara desamma.

I FÖRSLAGET FÖRESLÅS bland annat

att alla katter ska betraktas som

borttappade till annat är bevisat. Det

skulle isåfall innebära att katten i de

allra flesta fall faller under lagen om

hittegods. Polisen har då inte bara

tydligt upprättade interna rutiner

att rätta sig efter utan också lagformuleringar

som ”hittegods skall väl

vårdas” och måste då ta ansvar för

kattens vård och omsorg och kostna-

derna detta medför.

Om ingen ägare ger sig till känna

inom tre månader tillfaller godset

– dvs katten i det här fallet – upphittaren.

Om inte denne gör anspråk

på katten tillfaller den istället polisen

som då har rätt att sälja eller omplacera

den. Många polismyndigheter

har redan idag utvecklat goda samarbeten

med lokala katthem för att få

hjälp med kattens vård, omsorg och

eventuell utplacering.

FÖRUTOM EN likahantering av katterna

innebär också det nya förslaget

att den borttappade katten blir

sökbar hos samtliga polismyndigheter

genom polisens datoriserade

hittegodsregister.

Den nya hittegodsföreskriften

förväntas antas någon gång efter

årsskiftet men först ska den ut på remiss

både internt inom polisen och

externt till berörda instanser. π


Akut sjuk eller frihetsberövad:

Vem tar ansvar

om något händer?

Vad händer med ditt husdjur

om något oförusett inträffar?

Vem har ansvaret för

att det tas om hand?

TEXT ANNA CARLSSON-KÄCK

Även djurägare måste ibland

åka bort och kan man inte ta

med sig sin katt dit man ska

får man ordna kattvakt eller anlita

ett kattpensionat för den tid det

gäller. Planerad frånvaro är sällan

ett problem men vad händer om

matte eller husse inte längre kan ta

hand om sin katt lite mer akut, till

exempel vid en olycka som hastigt

resulterar i sjukhusvistelse?

Du har fortfarande ansvar för din

katt och lyder under både Djurskyddslagen

och Lagen om tillsyn av

hundar och katter, hur löser du det

i en nödsituation? Ambulanspersonalen

har inga skyldigheter i det här

fallet:

– Om man vid en utryckning där

vi tar med oss patienten ser att det

finns djur i bostaden, exempelvis en

katt, kontrollerar man i mån av tid

om det finns någon som kan ta hand

om den. Ofta finns det ju någon

anhörig på plats men vårt fokus

måste trots allt vara på patienten.

Det är inte vårt ansvar att ta hand

om katten också. Men det händer att

vi kontaktar polisen och berättar att

vi lämnat en hund eller katt ensam

i en lägenhet, säger ”Nils” som

arbetar som ambulanssjukvårdare i

södra Sverige.

Alla blir vi äldre och även om man

kanske inte kan ta med sig hunden

Yvette Glantz, verksjurist hos Rikspolisstyrelsen.

in i himmelen finns det faktiskt möjlighet

att på ett fåtal ställen ta med

sig både den och katten om man

flyttar till ett äldreboende. Axgården

i Hägersten är ett sådant exempel:

– Vi är ett kommunalt boende

med fem enheter varav två har inriktning

husdjur. Det innebär att du

som boende kan ta med ditt husdjur

när du flyttar till oss. Som personal

hjälper vi dig att sköta ditt djur om

du själv inte klarar det. Det är väldigt

populärt och hittills har vi mest sett

hundar, katter och fåglar, berättar

enhetschef Marie Palmgren Berg.

OM DU HAMNAR i fängelse är

möjligheterna obefintliga att ta med

sig så mycket som en guldfisk till

anstalten, än mindre en katt. Det

finns inte heller något system för


Vi konstaterar att

ansvaret som djurägare

inte försvinner vare

sig vid akut sjukdom eller

frihetsberövande”

hur detta ska hanteras vid en häktning

eller liknande.

– Man får inte ha med sig husdjur

till anstalterna. Det är upp till den

intagne att ordna tillsyn av sitt husdjur

själv, det är inget vi har ansvar

för alls, säger Ann-Marie Dahlgren,

chef på Kriminalvårdens informationsenhet.

VI KONSTATERAR att ansvaret som

djurägare inte försvinner vare sig vid

akut sjukdom eller frihetsberövande,

men vad gör man då med sin katt

om man plötsligt blir hämtad av

polisen?

Yvette Glantz, som är verksjurist

hos Rikspolisstyrelsen, menar att

polisen i en sådan situation åtminstone

har en skyldighet att underrätta

anhörig eller djurskyddsinspektören

vid länsstyrelsen. Om ett djur

är övergivet eller är på väg att bli

övergivet kan det också finnas skäl

att besluta om omhändertagande

av djuret. Sådana beslut kan i vissa

akuta situationer också fattas av

polismyndigheten.

– Om en katt vars ägare blivit

frihetsberövad alternativt akut får

köras till sjukhus för vård, försöker

man hitta anhöriga i första hand.

Men finns det ett katthem i närheten

är chansen stor att det finns ett

utvecklat samarbete mellan dem

och polisen och då lämnas katten

dit. Det saknas rutiner för detta och

hanteras därför lite olika hos polismyndigheterna

runt om i landet.

I vissa fall kan socialtjänsten eller

Kriminalvården få bära kostnaderna

för kattpensionat eller liknande. π

13


TEMA: KATTER

Vägen till ett

Föreningen Djurhjälpen är en av

Djurskyddet Sveriges anslutna

föreningar. Djurhjälpen bildades

2000, men arbetet med hemlösa

katter satte igång redan 1997 då

14

Monica Ljuslin är en av katthemmets

föreståndare och hon passar på att

gosa med katterna så mycket hon

bara kan.

På katthemmet Djurhjälpen i Vaxholm finns det många

katter som har sorgliga och hemska liv bakom sig. Några

är mer skygga än andra och vill helst vara för sig själva.

Personalen och volontärerna på Djurhjälpen arbetar

aktivt med att socialisera dessa katter. Sakta men säkert

gör katterna framsteg och målet är förstås att de ska få

lämna katthemmet och få uppleva ett riktigt hem.

Vaxholms kommun hotade att skjuta

alla vilda katter som fanns i området.

Några eldsjälar tog tag i kattproblemet

och började ta hand om

hemlösa katter och så småningom

TEXT OCH FOTO SARA FRICK KOLMYR

bildades föreningen Djurhjälpen.

Från början drevs verksamheten

i en lägenhet, men med allt fler

katter som behövde hjälp blev det

en ohållbar situation. Under som-


iktigt hem

maren 2003 flyttade Djurhjälpen in

i den nuvarande lokalen och kunde

därmed starta ett riktigt katthem. De

har plats för ungefär 60 katter och

föreningen har cirka 400 medlemmar,

varav ett sextiotal arbetar aktivt

i föreningen med olika uppgifter.

NÄR DJURSKYDDET Sverige

besöker Djurhjälpen finns en av

katthemmets föreståndare på plats,

Monica Ljuslin, samt ordförande

Annie Mohl. Vi dricker kaffe och

äter kakor. En av de tama katterna

kommer springande och vill också

vara med på ett hörn.

– Ungefär 25 procent av de katter

vi tar in är tama eller har någon

gång under sitt liv varit tama. Resten

av katterna har varit hemlösa till

stora delar av sina liv och är därför

väldigt skygga och rädda. Vårt

katthem prioriterar den här typen

av katter, men utan några tamkatter

alls skulle det inte fungera. De tama

katterna fungerar som hjälp för att

socialisera de skygga katterna, berättar

Monica medan en av katterna

äter en bit kaka ur hennes hand.

En av volontärerna kikar in i

fikarummet innan hon går hem

för dagen. Totalt har Djurhjälpen

20-30 volontärer som hjälper till på

katthemmet.

– Det finns så många fantastiska

människor som jobbar här! Utan

dem skulle det aldrig gå, men vi

behöver alltid fler volontärer, säger

Annie.

VI GÅR RUNT i lokalen och hälsar på

de tama katterna. De skygga håller

sig på sin kant när vi närmar oss,

eller så ligger de ute i en av rastgårdarna

i friska luften och njuter av

sommaren. Monica berättar att de

här katterna förmodligen har varit

med om riktigt hemska saker där

människor behandlat dem illa. De

förknippar människor med elakhet

och vill absolut inte att man klappar

dem, åtminstone inte till en början.

– Vi hjälper katterna att övervinna

sin rädsla och oftast blir de mer och

mer sociala och går till slut med på

att bli klappade, säger Monica.

– Det är en helt fantastisk känsla

när man kommer så långt, fyller

Annie i.

Hon har själv haft en katt som hon

fick jobba med i ett och ett halvt år

innan hon fick klappa honom.

Annie berättar att en metod för

att närma sig katterna är att börja

klappa dem med en lång pensel.

Hon tar fram en pensel och stryker

den försiktigt över en av katterna

som inte verkar helt bekväm med

behandlingen.

RULJANSEN AV Djurhjälpens katter

är hyfsad men när vi är på besök

råder intagningsstopp. De har inte

plats för fler katter och måste dagligen

säga nej till folk som ringer.

– Visst är det jobbigt att säga nej,

men vi måste tänka positivt och

tänka på de katter vi kan hjälpa istället

för dem vi inte kan hjälpa, säger

Monica.

När någon vill adoptera en katt

från Djurhjälpen är personalen

mycket noga med att kontrollera

att katten kommer till ett tryggt

hem. Ibland finns speciella krav på

hemmet, till exempel att katten ska

ha möjlighet att gå ut eller att det

ska finnas en kattkompis. Monica

berättar även att Djurhjälpen alltid

levererar katterna för att få en uppfattning

om hemmen som katterna

kommer till.

– Det har hänt att vi har fått vända

i dörren vid några leveranser, berättar

Annie.

Ett annat problem som sätter

käppar i hjulen för Djurhjälpen är

returer.

En lång pensel används för att vänja

katterna vid att bli klappade.

– Tyvärr får vi en del returer, det

vill säga folk som lämnar tillbaka

katterna efter ett tag. Ibland kommer

de tillbaka efter några veckor

och ibland kan det gå uppåt ett år.

Orsakerna till returerna varierar och

visar ibland hur lite en katt är värd

för vissa människor. Det kan handla

om att någon exempelvis ska åka på

semester och det blir då en orsak

till att inte kunna ta hand om katten

längre. Då ska man inte skaffa någon

katt, säger Monica upprört.

UNDER VÅREN har Djurhjälpen

samlat in pengar till en renovering

av katthemmet som kommer att

sätta igång i höst. De behöver bland

annat måla om, byta ut golven och

bygga nya burar.

– Katterna sliter ju en hel del på

lokalen så en renovering är verkligen

välbehövlig. Vi behöver även anpassa

burarna till de nya reglerna som

kommer 2013, säger Annie.

Innan vi lämnar katthemmet gör

vi ett besök i en av katternas rastgårdar.

Några katter springer omkring

och tittar nyfiket på omgivningen -

fåglar, humlor och annat spännande.

En dag kommer de förhoppningsvis

att få komma till ett eget tryggt hem.

Under tiden de väntar, har de trots

allt ett bra liv på katthemmet Djurhjälpen

i Vaxholm. π

15


Carl Schlyter är engagerad i djurskyddsfrågorna

Populära seminarier

på Almedalsveckan

Årets Almedalsveckan slog rekord när det gäller antal

evenemang och besökare. Bland de 1 041 evenemangen

stod Djurskyddet Sverige för två seminarier som trots

konkurrensen var hyfsat välbesökta.

På måndagen (29 juni) höll

Djurskyddet seminariet “Dom

skjuter vargar” tillsammans

med Rovdjursföreningen. Drygt 30

åhörare hade kommit till lokalen

för att lyssna till Robert Franzén

som tidigare jobbat på Naturvårdsverket,

Rovdjursföreningens generalsekreterare

Ann Dahlerus och

Naturskyddsföreningens vice ordförande

Lena Eriksson som fanns på

plats för att diskutera rovdjursfrågan

och framförallt den rovdjursproposition

som regeringen lade fram i

början av juni.

Som seminarieledare kunde vi

se Djurskyddets styrelseledamot

16

TEXT OCH FOTO SARA FRICK KOLMYR

Rovdjursföreningens generalsekreterare Ann Dahlerus

presenterade delar ur rovdjurspropositionen.

Sven-Erik Alhem. Propositionen,

som bland annat föreslår licensjakt

på varg, kritiserades hårt av samtliga

representanter.

Ungdomsförbunden

diskuterade rovdjurspolitik

Under den sista delen av seminariet

fick inbjudna representanter från

de partipolitiska ungdomsförbunden

ge sin syn på rovdjurspolitiken.

Centerpartiets ungdomsförbund och

Kristdemokratiska ungdomsförbundet

försvarade propositionen medan

Grön Ungdom, Ung Vänster och

Moderata ungdomsförbundet var

kritiska. Nicklas Wykman, Moderata

ungdomsförbundets ordförande,

kritiserades sitt eget moderpartis syn

på rovdjurspolitiken:

– Jag är mycket kritisk till Moderaternas

politik i rovdjursfrågan

där man fullkomligt köper jägarnas

intressen rakt av.

Detta skapade en intressant diskussion

bland ungdomsförbundens

representanter och åhörarna.

Carl Schlyter pratade

ursprungsmärkning

Djurskyddets andra seminarium,

som hölls i samarbete med föreningen

Djurvänliga Konsumenter

och Malmö Museer, ägde rum på

tisdagen (30 juni) och handlade om

planerna inför det svenska ordförandeskapet

och djurvänlig konsumtion

i EU.

Gunnela Ståhle, Djurskyddets vice

ordförande, utmanade regeringen

med vad som kan göras från djur-


Från vänster: David Högberg KD, Nooshi Dadgostar Ung Vänster, Johan Pettersson

CUF, Christian Valtersson Grön Ungdom och Nicklas Wykman MUF.

skyddssynpunkt under det svenska

ordförandeskapet. Statssekreteraren

Rolf Eriksson från Jordbruksdepartementet,

chefsveterinären Leif

Denneberg från Jordbruksverket och

omvalda EU-parlamentarikern Carl

Schlyter (MP) deltog i diskussionen

kring bland annat vikten av att ursprungsmärka

mat så att det blir en

möjlighet att göra medvetna val.

Diskussionen fokuserade på hur

viktigt det är att politikerna driver

den här frågan och ser till att skapa

tydliga regelverk som ger bra djurskydd.

EU-parlamentarikerna har framförallt

ett stort ansvar att driva frågorna

inom EU. Miljöpartiets Carl

Schlyter har varit engagerad i djurskyddsfrågor

länge och såg bland

annat till att förbudet mot handel

med sälprodukter drevs igenom.

Carl berättade att ursprungsmärkning

är en fråga som kommer att tas

upp inom EU i höst och att det nu

pågår en debatt om att utvidga märkningen

till gris, lamm och fjäderfä.

Just nu gäller märkningen endast

nötkött och ägg. Så länge ursprungsmärkningen

endast gäller dessa

livsmedel rekommenderar Carl att

köpa ekologiskt och han avslutar sitt

anförande med en uppmaning:

– Ät mindre kött! Istället för att

köpa 250 g billigt kött, köp 150 g

ekologiskt kött!

Utställning och ekologisk mat

Seminariet innehöll även en utställning

av Katarina Lingehag-Ekholm

med bilder och information om

bland annat djurtransporter, slakt

och mulesing i Australien. Mulesing

innebär att hud skärs bort utan

bedövning runt analöppningen på

merinofår för att förhindra parasitangrepp.

Katarina uppmärksammades i bör-

jan av 2008 för sitt arbete med just

mulesing. Hon medverkade bland

annat i Kalla Fakta och i samband

med detta startade hon föreningen

Djurvänliga Konsumenter.

Efter en frågestund avslutades seminariet

med mingel och ekologisk

och närproducerad plockmat som

Djurskyddet Gotland hade ordnat.

Maten visade sig vara mycket populär

då vartenda fat var barskrapat när

åhörarna lämnade lokalen.

Djurskyddet Sverige är nöjda med

sitt deltagande i Almedalen och har

redan börjar smida planer inför

nästa år.

– Det finns så mycket man skulle

kunna hitta på i Almedalen eftersom

både politiker och andra intresseorganisationer

finns närvarande.

Samtidigt gäller det att sticka ut

när konkurrensen om människors

uppmärksamhet är så stor, säger

generalsekreterare Åsa Hagelstedt. π

17


Stöd djurskyddet

som konsument

Du kan påverka hur djuren

som ger dig din mat har

det under sin livstid. Här är

några tips.

I en EU-studie 2005 är djurens välfärd

viktigt för sju av tio svenska

konsumenter. Över 90 procent

anser att man som konsument

kan påverka djurskyddet genom

sina val. Ingenting tyder på att

engagemanget är mindre nu

än år 2005. Se bara på reaktionen

när massmedia avslöjade

missförhållandena i dansk svinproduktion

i slutet av maj i år.

Vill man inte att djur ska användas

för att ge livsmedel, kan

man självfallet välja bort kött, ägg

och mejeriprodukter. Liksom jag

kan välja bort ull från merino får

från Australien eller dun plockade

från levande fåglar.

Djuren som ger oss vår mat

Men kan man som konsument

göra medvetna val för att förbättra

förhållandena för kor, grisar och

höns? Ofta är det inte lätt att i

livsmedelsbutiken veta eller få information

om hur djuren som ger

oss våra livsmedel har mått under

sin levnad – hur trångt är det i

stallarna, sitter hönorna i bur eller

hur långt har djuren transporterats?

Djurskyddet Sverige har tagit fram

en broschyr som kan ge vägledning

”Så mår djuren som ger oss

vår mat”. I den har vi försökt att

ge fakta om djurskyddslagstiftning

och förhållanden i olika länder. Vi

har förutom Sverige främst tittat på

de länder som exporterar mest till

18

TEXT GUNNELA STÅHLE

Sverige. Det förutsätter i och för sig

att det finns en ursprungsmärkning

som säger var djuret är fött, uppväxt

och slaktat eller var kon finns. Idag

finns bara obligatorisk ursprungsmärkning

för nötkött och ägg. Därför

är det viktigt att vi alla ställer krav

på livsmedelsindustri och handel för

SÅ MÅR DJUREN

SOM GER OSS VÅR MAT

En guide för den medvetne konsumenten

Sprid Djurskyddets konsumentguide bland

dina vänner och bekanta!

att få veta ursprung på kött, kyckling

eller mejeriprodukter. Väljer du livsmedel

märkta med KRAV, Demeter,

EU-ekologiskt eller Svenskt Sigill får

du dock säker uppgift om ursprung.

Viktigt att ställa krav

Det lönar sig att sätta tryck på

handel och industri för att förbättra

djuromsorgen. Efter massmediedebatten

om danska grisar, ställer nu

ICA, Willys och Hemköp krav på att

danska suggor inte får stå i trånga

bås under hela sin livstid.

Det är viktigt att vi som konsumenter,

kunder och samhällsmedborgare

gör vår röst hörd. Använd

broschyren för att ta kontakt med

dina närmaste livsmedelsbutiker

och ställ frågor och krav. Dela ut

broschyren till dina vänner och

bekanta. Har du ett slakteri eller

mejeri i ditt område så kan de

också vara värda ett besök.

Den offentliga upphandlingen

är också viktig. Kommuner

och landsting kan ställa omfattande

djurskyddskrav vid

upphandlingen, men gör det

sällan. Radions Ekots enkät i

våras visade att sju av tio kommuner

inte ställde några som

helst krav på grisarnas uppfödningsmiljö

eller hantering

i sin upphandling. Ett positivt

undantag är Laholms kommun

som bestämt att svenska djurskyddskrav

ska gälla. Kontakta

kommunens upphandlare eller

kommunalpolitiker. Tillsammans

kan vi skapa en kraftfull

opinion för att förbättra förhållandena

för djur en som ger oss

våra livsmedel. π

1

Beställ broschyren

Vill du ha ett eller fler exemplar

av broschyren? Kontakta Djurskyddets

kansli för beställning.

Telefon: 08-673 35 11

E-post: info@djurskyddet.se


Tack för

alla gåvor!

Utlysning av stipendium ur

Rasehorns stipendiestiftelse!

Rasehorns stipendiestiftelse för katter utlyser

härmed ett eller flera stipendier på ett

sammanlagt belopp av 20 000:– kronor.

Medlen delas ut till personer som genom

forskning eller annan verksamhet verkar för

förbättrad hälsa eller välfärd för katten, eller

som verkar för ett stärkande av kattens roll i

samhället.

Ansökan om medel ur Rasehorns stipendiestiftelse

för katter ska ske skriftligen (maskinskriven

text, handskrivna ansökningar

beaktas inte), med en beskrivning på maximalt

två A4-sidor över hur stipendiet är tänkt

att användas. En budget för det tilltänkta

projektet ska också redovisas i ansökan. Ansökningar

som rör bidrag till löpande verksamhet

(katthem, djurskyddsorganisationer

etc) måste åtföljas av minst två referenser till

utomstående personer/organisationer som

kan intyga om en seriös verksamhet.

För den/de stipendiater som erhåller medel,

kräver stiftelsen en skriftlig redogörelse av

projektets genomförande senast ett år efter

medel betalats ut.

Den skriftliga ansökan skickas till:

Rasehorns stipendiestiftelse för katter,

c/o Sveriges Veterinärförbund,

Box 12 709, 112 94 Stockholm.

Ansökan måste ha inkommit senast

1 november 2009 för att beaktas.

Foto: Eivor Rasehorn


WSPA skyddar

djur världen över

DJURSKYDDET SVERIGE är medlemmar

i två internationella federationer,

Eurogroup for animals – som

liksom namnet anger arbetar inom

Europa och EU och WSPA – som

finns över hela världen. Just nu planerar

WSPA för att starta ett kontor

i Sverige och ett närmare samarbete

med Djurskyddet.

WSPA står för ”World Society for

the Protection of Animals”, alltså en

världsorganisation för djurskydd. På

sin hemsida (www.wspa-international.org)

beskriver WSPA sin vision

som ”en värld där djurs välfärd spelar

roll och där djurplågeri upphör”.

Man har arbetat med internationellt

djurskydd i drygt 25 år. Huvudfokus

läggs på fyra områden; sällskapsdjur,

kommersiell hantering av vilda djur,

lantbruksdjur och hjälp till djur vid

katastrofer.

WSPA HAR mer än 900 medlemsorganisationer

och finns i 150

länder. De stora länderna Kina och

Ryssland saknas men annars finns

man i princip över hela världen.

Organisationen har ett formaliserat

samarbete med FN och är den

största internationella djurskyddsorganisationen.

WSPA styrs av ett medlemsråd

med 16 representanter från medlemsorganisationerna.

I detta råd

sitter Sven Stenson, Djurskyddets

ordförande.

– WSPA är ingen konkurrent till

det arbete vi bedriver nationellt utan

kompletterar oss med det internationella

arbetet, säger Sven.

Sven beskriver hur WSPA går in

i områden där krig eller naturkatastrofer

ödelagt områden och hjälper

djuren. Många hjälporganisationer

20

WSPA driver just nu en kampanj för att rädda orangutangerna på Borneo.

arbetar internationellt för att hjälpa

människor efter katastrofer men

djuren glöms ofta bort. Sven menar

att WSPAs arbete både är viktigt för

djurens skull, men också för människorna.

–För att bygga upp ett samhällets

infrastruktur efter en katastrof är

djuren viktiga. Kor som kan förse

människor med mjölk eller hästar

och åsnor som kan bära, så att hjälpa

djur är att hjälpa människor också!

Säger Sven Stenson.

JUST NU arbetar WSPA med flera

kampanjer. Politiskt försöker man

stoppa tjurfäktningar och slakt av

valar. Genom utbildning försöker

man få människor att behandla djur

i fångenskap bättre, oavsett om det

är lantbruksdjur, sällskapsdjur eller

djurparksdjur. Man driver just nu

en särskild kampanj för att rädda

orangutangerna på Borneo. Aporna

drabbas hårt när regnskogen skövlas

i snabb takt. Skogen skövlas för att

få fram palmolja, som används i

många livsmedel. Aporna blir utan

hem och när skogsarbetarna hittar

apor som irrar runt för att hitta ett

nytt hem blir dom ofta skjutna eller

slagna, enligt rapporter från djurskyddsorganisationer

på Borneo.

WSPA FINANSIERAS helt av gåvor.

Man har 13 kontor runt om i världen

och är nu på väg att öppna ett kontor

i Sverige. Här hoppas Sven Stenson

på ett nära samarbete med Djurskyddet.

– Från WSPA har man lång erfarenhet

av insamling av pengar och vi

kan lära mycket av detta, säger Sven.

Gemensamma kampanjer för en

särskild fråga kan också bli aktuellt

enligt Sven som ser mycket positivt

på det fortsatta internationella samarbetet

inom WSPA. π

TEXT ÅSA HAGELSTEDT

FOTO ISTOCKPHOTO


Nyadjurskyddslagen

utredstill2011

Eva Eriksson, landshövding i Värmland, har fått regeringens

uppdrag att utreda hur djurskyddet ska uppdateras.

– DET HAR HÄNT otroligt mycket

inom forskningen sedan djurskyddslagen

infördes 1988 så det ska bli

ett intressant och spännande arbete,

säger Eva Eriksson som har knappt

två år på sig, i mars 2011 ska utredningen

med förslag på ny, reviderad

lag, vara klar.

Som politiker har Eva Eriksson

lång erfarenhet av att hantera djurfrågor.

Under sina år som folkpartistisk

riksdagsledamot satt hon med

i Jordbruksutskottet och har även

verkat som ordförande i centrala

försöksdjursnämnden. Dessutom

utredde hon frågan om pälsdjursnäringen;

förslaget lades fram 2003

och blev upptakten till den stora

diskussionen om minkfarmarnas

djurhantering.

I DIREKTIVEN till den utredning

hon nu anförtrotts betonas att en

rad djurskyddsproblem inte kunnat

lösas med nuvarande lagstiftning.

Det gäller bland annat övergivna och

förvildade djur, sexuellt utnyttjande

av djur, avel som leder till ohälsa

liksom träning som ger skador, som

tex spödrivning inom travsporten.

Men i direktiven står också att

utredaren ska ”analysera hur den

samlade lagstiftningen kan moderniseras

och förenklas samt förändras

så att den blir mer flexibel och

målinriktad”.

Detta har tolkats som en eftergift

för näringens krav på mindre detaljstyrning.

– Fel, menar Eva Eriksson som

framhåller att utgångspunkten är att

lagen ska vara minst lika stark som

i dag.

TEXT EVA AXELSSON FOTO HANS M KARLSSON

– Det handlar istället om att

utnyttja de nya kunskaper som

samlats in om djurs beteende sedan

1988. Det finns alltid en oro i de

olika lägren när något ska göras om.

Men jag kommer att kontakta och

föra diskussion både med forskare,

näringen och djurskyddets olika

intresseorganisationer under utredningsarbetet.

FÖR TVÅ ÅR SEDAN samlade Djurskyddet

Sverige in 109 000 namnunderskrifter

med krav på märkning

och registrering av katter.

Kommer registrering av katter att

finnas med i en ny lag?

– Det är för tidigt att säga något

om innehållet än. Jag har knappt

börjat. Men i direktiven står att djur

som löper vind för våg särskilt ska

beaktas.

För att en lagstiftning ska fungera

måste målen etableras bland de

som håller djur, understryker Eva

Eriksson.

– Att ha djur för med sig stort

ansvar. Det är det viktigaste att få

acceptans för. Med en alltigenom

funktionell lagstiftning, d v s med

stor flexibilitet och få detaljregler,

ställs mycket stora kunskapskrav på

djurhållarna. Detaljstyrning kan vara

en hjälp på traven. Numera tycker

väl de flesta det är självklart att kor

ska få komma ut ur ladugården på

sommaren. Djurens välbefinnande

är viktig för den som producerar kött

och mjölk. Har man djur som är

friska och mår bra får man också en

bättre avkastning.

När Eva Eriksson utredde pälsnäringen

kom hon fram till att det

Värmlands landshövding Eva Eriksson

ska utreda djurskyddet och lägga fram

ett förslag på en ny lag.

fanns tecken på att minkuppfödningen

inte uppfyllde kraven i djurskyddslagen.

Det ledde vidare till att

den dåvarande socialdemokratiska

regeringen lade fram ett lagförslag

om hårdare regler för minknäringen.

Men lagen blev aldrig av, Sverige

bytte regering och den nya jordbruksministern

förpassade förslaget

i papperskorgen.

Blev du besviken?

– Nej, sådan är politiken. Men

kanske var jag lite förvånad. Som jag

uppfattade det, fanns en gemensam

syn på frågorna inom utredningen.

Debatten var het, men vi hade en bra

bas för att hantera en lagstiftning.

Sedan förslaget stoppades har frågan

inte hanterats alls.

Har du själv några djur?

– Nej, inte nu längre. Men jag

har haft kor under många år, varit

köttbonde. Men nu har jag inga

djur, inte här i residenset. Det vore

nog inte bra för djuren, jag har helt

enkelt inte tid. π

Eva Eriksson är 62 år och har också varit

vice ordförande i Folkpartiet, kommunalråd

i Tidaholm och regionråd i Västra Götaland.

21


Det här är Vilja

Namn: Vilja

Ålder: 2 ½ år

Ras: Staffordshire bullterrier

Civilstånd: Singel

Arbete: Ser till att mina kollegor

Djurskyddets kansli gör sitt

bästa för att hjälpa oss djur

Fritidsintressen: Leka med kompisarna,

fotboll, äta mumsig mat,

mysa med husse och matte mm.

Vilja på semester

22

Hej på er!

Hoppas att ni har haft en superskön sommar! Min semester

har i alla fall varit grymt bra! Jag har bott på landet

nästan hela sommaren – mitt favoritställe! Det finns så

mycket skoj man kan hitta på där som inte går att göra i

lägenheten i stan. Jag har hittat på en hel

del bus med mina kompisar och så har jag

vilat lite mellan varven förstås. Här får ni ta

del av några godbitar från min semester.

TEXT ÅSA HAGELSTEDT FOTO SARA FRICK KOLMYR

Undrar om jag

och bollen ska

ta en match?


Fotbollen och jag

Ett av mina fritidsintressen är att spela fotboll, så det har jag

gjort på vår gräsmatta på landet i sommar. Mina kompisar

tycker tyvärr inte att det är speciellt roligt med fotboll, men det

gör inte så mycket för jag tycker det är skoj att spela med mig

själv. Jag brukar låtsas att jag är Zlatan och gör skitsnygga mål

mellan vinbärsbuskarna hela tiden!

I solen med gänget

Eftersom jag är svart gillar jag inte solen speciellt

mycket, men det går bra en liten stund. Här

sitter jag i solen med min syster Lycklig och

Taxi. Lycklig, som är en jack russel och därmed

vit, älskar att sola. Hon kan ligga i solen hur

länge som helst! Jag får solsting bara jag tittar

på henne. Jag ligger hellre i skuggan så att jag

slipper bli svettig.

Lek med Lady

En dag i början av sommaren kom min

kompis Lady och hälsade på! Hon är en Golden

retriever och så himla stilig! Man skulle

kunna säga att hon är lite av en idol för mig.

Jag tror att hon tycker om mig också för hon

verkar gilla att leka med mig. Och som vi

lekte den där dagen! Först lekte vi tafatt och

sen kurragömma. Hur kul som helst hade

vi! Jag hade kunnat leka hur länge som helst

men Lady blev trött efter ett tag och gav upp.

Mys med min kattkompis

Okej, jag måste väl erkänna... Jag är en sån där

hund som gillar katter. Uppenbarligen verkar de

gilla mig med. Titta bara på den här bilden vad

mysigt jag och min kattkompis Taxi hade det en

av de där regniga dagarna i somras. Taxi ville till

och med tvätta mig!

23


DEBATT

Pilbågsjakt måste

få förbli förbjuden

I SVENSKA DAGBLADET den 20 januari i år kunde man

läsa att ”Bågjakt blir tillåten i Sverige”. Tursamt nog var

rubriken missvisande, liksom påståendet i artikeln att

motståndet nu har upphört mot denna jaktform. Men på

den ansvariga myndigheten Naturvårdsverket pågår en

utredning för att ta ställning till om man ska tillåta den

i dag förbjudna jakten med pil och båge. Utredningen

grundar sig på en ansökan från

Svenska Bågjägareförbundet.

Artikeln i Svenska Dagbladet

startade en intensiv verksamhet

hos ett antal organisationer som

kraftfullt motsätter sig att pilbågsjakt

ska tillåtas i Sverige. Den 6

april uppvaktade undertecknade

representanter från Svenska Djurskyddsföreningen,

Djurskyddet

Sverige och Sveriges Veterinärförbund

generaldirektören Maria

Ågren och hennes tjänstemän i

frågan. Uppvaktarna var överens

om att bågjakten måste få förbli

förbjuden, av flera orsaker.

DE OBEROENDE vetenskapliga

studier som finns kring pilbågsjakt

visar en tydligt ökad risk för skadeskjutning

av djur som jagas med

pil, jämfört med traditionell jakt

med kulvapen. Pilbågsjägarna hävdar

att viltet ges större chans att undkomma, men andra

sidan av samma mynt är att viltet utsätts för större risk

för icke-dödande skador. Vid en skadeskjutning tar det

dessutom längre tid att ladda en ny pil och skicka iväg

den med god precision, än att skjuta ett nytt gevärsskott.

Bågjägarnas argument att jaktformen kräver betydligt

högre utbildning än vid jakt med kulvapen pekar också

på den större riskfaktor som finns. Ingenstans framförs

däremot några hållbara motiv till varför bågjakt ska tilllåtas,

när det redan finns etablerade jaktmetoder för de

rådjur och hjortar som Bågjägareförbundets medlemmar

nu vill jaga.

I ett land som Sverige kan vi inte acceptera några

andra jaktmetoder än de som är effektivast, snabbast och

skonsammast för de jagade djuren. När både regering

och samhälle säger sig vilja ligga i framkant i djurskyddsarbetet

är det märkligt att en sådan här begäran ens ska

behöva övervägas från den ansvariga myndigheten.

24

Oberoende vetenskapliga studier visar en

tydligt ökad risk för skadeskjutning av djur

som jagas med pil, jämfört med traditionell

jakt med kulvapen. Bilden visar en skadeskjuten

hjort i USA, december 2008.

Foto: Marilyn Thornbery.

Oberoende vetenskapliga studier visar förutom en

ökad risk för skadeskjutning även en förlängd tid från

träff till död för påskjutna djur, när man jämför pil med

kula. I amerikanska handböcker för bågjägare talas om

väntetider på upp till 20 minuter innan djuret dör, även

om man träffat rätt. Förhoppningsvis kan en skicklig

jägare minska denna plågsamma slutkamp för djuret,

men frågan kvarstår: varför tillåta

en jaktform som är osäkrare och

ställer större krav på jägaren än

dagens kuljakt?

FRÅN BÅGJÄGAREFÖRBUNDETS

sida hävdar man att bågjakt är en

trevlig hobby som ger en ”större

upplevelse” än vanlig jakt. Man

hävdar också att bågjakten är en

”bra början för att bli jägare” (hur

går det ihop med argumenteringen

om stor erfarenhet och hög utbildning?)

och att jakten bör tillåtas här

eftersom den är tillåten i Danmark.

Inget av dessa argument är relevant

för att utsätta levande djur för

ökade risker att skadas och plågas

vid jakt. Bågjakten löser inget problem

som inte jakt med kulvapen

redan klarar av.

Undertecknade företrädare

för olika organisationer är inte

motståndare till jakt som ett sätt att beskatta den vilda

djurstammen på ett ansvarsfullt sätt. Jakten får dock inte

innebära att man ökar de djurskyddsmässiga riskerna,

för att jägarna ska få en ”häftigare” upplevelse. Här hoppas

vi att Naturvårdsverket tar till sig saklig, opartisk information

i frågan, innan generaldirektören Maria Ågren

fattar sitt beslut i höst. Det är orimligt att en högljudd

grupp på några hundra personer ska få driva igenom

sitt eget särintresse, tvärsemot vetenskap och sannolikt

en majoritet av svenska folket. Vi hoppas att det sunda

förnuftet och kalla fakta ska segra till slut, och att Sverige

får behålla sitt förbund mot bågjakt. π

LARS AUDELL, SVENSKA DJURSKYDDSFÖRENINGEN

JOHAN BECK-FRIIS, DJURSKYDDET SVERIGE

STEFAN GUNNARSSON, SVERIGES VETERINÄRFÖRBUND

ÅSA HAGELSTEDT, DJURSKYDDET SVERIGE

LILLEMOR WODMAR, SVENSKA DJURSKYDDSFÖRENINGEN


Testamentera till

förmån för djuren

Det flesta av oss skriver aldrig testamente. Kanske känner vi ett visst obehag över att planera för vår egen bortgång.

Men genom att skriva ett testamente kan du bestämma om du vill att utsatta djur ska få ta del av dina tillgångar.

Läs mer på www.djurskyddet.se

En odyssé

genom tidningens historia

Under 2007 publicerades del 1-4 (från

1875 och framåt) av ”En odyssé

genom tidningens historia” i Djurskyddet.

Är du intresserad av odyssén i sin helhet,

går det bra att kontakta kansliet.

Papperspellets till kattlådan! Finns att köpa i din mataffär eller zoobutik. www.toa-latt.se

25


I korthet

Djurskyddet ökar

sitt medlemsantal

För 6:e året i rad ökar Djurskyddet Sverige sitt

medlemsantal. Nu är vi nästan 14 300. Det är framför

allt de direktanslutna medlemmarna som blir

fler. Föreningarnas medlemmar ligger på ungefär

samma nivå som förra året. I höst kommer förbundet

att initiera en medlemsvärvningskampanj för

att vi ska bli ännu fler!

Nej till licensjakt på varg!

Med anledningen av innehållet i den rovdjursproposition

som regeringen lade fram i början av juni 2009

startade Djurskyddet i början av juli en namninsamling

mot licensjakt på varg. Propositionen föreslår bland

annat att det ska finnas maximalt 210 vargar i Sverige

fram till 2012 och licensjakt på varg införs redan nu till

vintern.

Namninsamlingen har under sommaren funnits på

Djurskyddets hemsida samt ute hos de lokala föreningarna.

Totalt samlades drygt 5000 underskrifter ihop

som överlämnades till miljöminister Andreas Carlgrens

statssekreterare 8 september 2009.

26

Djurens dag – 4 oktober

Passa på att värna extra mycket om era djur 4 oktober

för då är det Djurens dag! Många av Djurskyddets lokala

föreningar firar detta genom att arrangera olika evenemang.

Djurskyddets tema för i år är ”Så mår djuren som ger oss

vår mat”. Vi har tagit fram en broschyr i form av en konsumentguide

som ger dig viktiga fakta om djuruppfödning och

olika märkningar. Under djurens dag kommer de föreningar

som håller öppet att dela ut konsumentguiden till alla som

är intresserade av att veta mer om hur man som konsument

gör medvetna val.

Läs mer om hur du som konsument kan främja djurskyddet

på sidan 18.

Styrelseledamot tvingades

lämna Djurskyddet

I början av juni i år gjorde Djurskyddets nyinvalde styrelseledamot

Bo Hannersjö ett uttalande i Falu Kuriren. Uttalandet

handlade om att hemlösa katter bör skjutas och att katthem

är slöseri med resurser, som istället borde läggas på

lantbrukets djur. Artikeln ledde till kraftiga reaktioner hos

Djurskyddets medlemmar och många krävde Bo Hannersjös

avgång.

Då det är stämman som väljer förbundsstyrelse blev lösningen

att kalla till en extrastämma eftersom det endast är

en ny stämma som kan besluta att avsätta en ledamot. Den

extrainsatta stämman hölls 27 juni i Stockholm. Ett trettitotal

ombud från Djurskyddets föreningar närvarade och

majoriteten röstade för förslaget att avsätta Bo Hannersjö

som därmed fick lämna styrelsen med omedelbar verkan.


Det är enkelt att stödja

Djurskyddet i din vardag!

När du handlar på internet...

Handla via godhandling.se och skänk samtidigt några kronor till Djurskyddet.

Läs mer på www.godhandling.se/djurskyddet

När du sparar i fonder...

Om du väljer att spara i Bancos Humanfond stödjer du Djurskyddet och vårt

arbete genom att avstå 2 procent av din fondförmögenhet om året.

Läs mer på www.banco.se

När du vill uppvakta någon...

Ge bort en gåva till Djurskyddet som en present till någon du tycker om.

Skriv mottagarens namn tillsammans med ”gåva” som referens, när du gör

inbetalningen på vårt plusgirokonto: 90 01 06-6. Du får ett fint gåvodiplom att

överlämna till personen som ska få presenten.

Läs mer på www.djurskyddet.se

NU HAR DEN SLÄPPTS UT

BBEERÄÄTTTTEELLSSEEN oom KKAATTTTEEN EELLVVI IISS oocchh HAANSS VVÄÄNNEER

Ingegärd Sundells nya bok finns nu i bokhandeln, även på nätet.

”Man får det liv man förtjänar”

säger den bortskämde Elvis. Den

dag han själv rövas bort blir han

grymt medveten om att livet är mer

komplicerat än så. Ska hunden

Petter och den listiga

sommarkatten kunna rädda

honom? Boken som är mycket

välskriven väcker tankar om hur vi

människor behandlar våra djur,

men den bjuder också på humor

och spänning. Helena Häggs bilder

gör att de olika djuren får ännu

mera personlighet och karaktär.

Berättelsen är baserad på en tidigare musikal,

Absoluta Djur, och en del sanningar presenteras i de

sånger djuren sjunger. 16 av dessa tonsatta dikter

finns med som cd-bilaga. Boken riktar sig till

ungdomar från c:a 10 år och uppåt.

I DAGARNA FÄRDIGSTÄLLS LJUDBOKEN

Manuset till musikalen revideras. Allt presenteras på BOKMÄSSAN i

Göteborg. Om Du vill köpa signerade böcker och cd-skivor till mässpris,

är Du VÄLKOMMEN till

Djurens Rätts monter, Nr A02:62.

Kontakt och info, ordOton: info@ordoton.com www.ordoton.com 042-342894

-självstängande hunddörr

SIDOHÄNGD HUNDLUCKA

LYALUCKAN är en

självstängande hunddörr.

Ramar och dörrblad är

försedda med plåtskoning

för att hindra gnag.

Ramarna är försedda med

gummilist och sluter helt

tätt.

Finns i två storlekar!

Höger eller

vänsterhängd!

Br Andersson

Stenfors 7 ● 918 91 SÄVAR

Gå in på vår hemsida för mer information

www.lyaluckan.se

eller ring 090-920 11.

27


Fråga etologen

Har du en fråga till våra experter? Mejla redaktionen@djurskyddet.se

etologen

Ingrid Redbo är doktor och docent

i etologi och ledamot i Djurskyddet

Sveriges förbundsstyrelse.

Vår kanin skvätter urin överallt!

Vår tvåårige hermelinkanin Musse roar sig med att

skvätta urin på väggarna. Vi har honom i en bur inomhus

och ibland får han springa runt lös, men det börjar

bli otrevligt med all urin som luktar väldigt starkt. Varför

gör han så här och vad kan man göra för att få honom att

sluta?

SVAR Precis som hankatter så sprayar kaninhanar urin

för att annonsera att det finns en fertil hane i området.

Den första åtgärden är att låta en veterinär kastrera

Musse. Detta kommer troligen att minska Musses benägenhet

att spraya, och på sikt kanske få honom att helt

sluta med det. Urinmarkeringar ökar generellt då andra

fertila kaninhanar finns i närområdet, så försök minimera

risken att din kanin kommer i kontakt med lukter

från andra (fertila) individer.

I samband med kastreringen bör du noggrant tvätta

alla ytor som Musse urinmarkerat på, och när han kommer

hem från veterinären även begränsa hans rörelseområde

till ett enda noga rengjort rum. Sätt ut toalådor

med något strö han gillar (till exempel

icke klumpande kattsand med lite

halm ovanpå) på de platser där han

föredrar att göra sina vanliga behov så

kanske du även kan få honom rumsren.

Fortsätt att hela tiden rengöra de

ytor han kissar på, det kan ibland ta

lite tid efter kastreringen innan beteendet

avtar eller slutar. π

Vilken mat är bäst

för råttorna?

Jag har precis köpt två råttor och undrar

vad som är att föredra: att ge dem

färdig gnagarblandning som man

köper i djuraffären eller okryddade

matrester? Jag har hört att det råder

delade meningar om detta och vill

gärna veta vad som är bäst för mina

råttor.

SVAR De färdiga gnagarblandningar

28

man kan köpa i djuraffärer är mer att betrakta som godis

än som basföda eftersom de innehåller för mycket fett

för att ges i stor mängd. Ge hellre gnagarpellets (kolla

bara bäst före-datumet!) som basföda, de har en bättre

balans av näringsämnen. Sedan kan du komplettera med

lite kolhydratrika matrester som pasta, råris, torrt fullkornsbröd,

rotsaker, grönsaker och lite frukt. Var försiktig

med köttprodukter och ge bara ytterst lite av till exempel

okryddad kycklingfilé. Små mängder lättyoghurt (max en

tesked) om dina råttor gillar det.

Jag antar att du valt att ha just råttor som husdjur eftersom

de är så nyfikna, påhittiga och intressanta djur? Det

betyder att de också har ett stort behov av stimulans som

man får göra sitt bästa för att tillgodose. Hämta in färska

grenar från fruktträd, vide eller hassel, som råttorna kan

gnaga på, och även tjocka äldre grenar av ogiftiga träslag

som till exempel asp. Du kan även ta in torrt gräs som

råttorna kan göra nattbon i. Byt ut cirka hälften av berikningsmaterialet

när du gör rent i buren. Blanda gärna

ner en tesked gnagarblandning i det rena bottenspånet.

På så sätt får dina råttor möjlighet till ett mer naturligt

födosöksbeteende.

Försök överhuvudtaget att ge dina råttor en så rik och

komplex burmiljö som möjligt, med flera våningar, klättermöjligheter,

födosöksmöjligheter och sovplatser högt

och lågt. Hantera dina råttor ofta så blir de lugna och

trevliga, och låt dem röra sig fritt under uppsikt utanför

buren helst varje dag så att de får stimulans av detta. π


Krönika Sofia Arkelsten

Att arbeta för att djur ska behandlas bra av människor

som borde veta bättre är jobbigt ibland. Det är

mycket elände. Andra människor stänger ibland

av det otäcka och det kan vara svårt att kommunicera. Då

uppskattar jag PETA, people for the ethical treatment of

Animals, för de har humor. De driver ofta bra kampanjer

som får människor att tänka till. Pälskampanjerna med

modeller som hellre går nakna än bär päls är tillräckligt

sensationalistiska för att spridas i medierna. Brittiska

filmen med Office-stjärnan Ricky Gervais som en arg

pälslös kanin som tycker päls är stöld blev också mailad

och bloggad jorden runt.

SENASTE KAMPANJEN PETA kör i Florida handlar om

att rädda valarna. Men på den stora bilden på billboarden

är det ingen traditionell val utan en fet, valkig kvinna i

bikini. Deras slogan är: ”Save the Whales. Lose the Blubber:

Go Vegetarian. PETA.” Annonsen påminner människor

som försöker gå ned i vikt om att bli vegetarian är

ett enkelt sätt att minska i vikt också.

DET FINNS VETENSKAP i detta också, de beskriver hur

köttätare är tjockare och mer ohälsosamma och har fler

sjukdomar. Uppsidan är inte bara viktminskning utan

naturligtvis också mindre lidande för djuren. Alla uppskattar

inte annonsen, några känner sig kränkta, men en

av kändiskockarna inspireras och säger, fritt översatt:

– Jag är en fet person och jag tyckte det var roligt. Hade

jag fått välja hade jag heller sett en av de mer avklädda

modellannonserna.

Men han förklarar att han gärna småskrattar på en

annan fet persons bekostnad eftersom han är fet själv.

Nu låter han bli kött under hela september och tar på sig

utmaningen. För på PETAs sida kan du skriva under på

Sofia Arkelsten är

riksdagsledamot

för Moderaterna

Save the whales

att bli vegetarian i en testperiod på 30 dagar. Du får en

introfilm, tips och råd.

DET BÄSTA med kampanjen är att de inte bara påpekar

hur djur behandlas i livsmedelsindustrin utan faktiskt

ger människor verktyg att själva påverka och samtidigt

må bättre. Att äta vegetariskt är ett upplyst val och inte

ett straff. Som gammal kommunikatör kan jag inte låt

bli att imponeras av hur enkelt de gör det för människor.

Särskilt när de erbjuder ett gratis startkit för vegetarianer.

Du hittar det på goveg.com.

ALLA SOM ARBETAR med frågor som är fyllt av så

mycket elände, som djurskydd kan vara, behöver kunna

paketera sina budskap på ett bättre sätt än med blod,

lidande och skrämsel. Vi ser nog bara början på en ny typ

av kommunikation i de här frågorna. Förhoppningsvis

rör vi oss från larmen och de värsta skrämselbilderna.

PETA är proffs på det. Vi i Sverige rör oss ditåt. Därför

gillar jag klistermärkena från Djurens Rätt där det står

”Min ponny gillar att ha rosa benvärmare och bo i ett litet

litet hus”. Den har jag satt upp på brevkorgen utanför

kontoret här på riksdagen. Alltid får den någon att tänka

ett varv till.

I EN AV DE MER spektakulära reklamerna som gjordes

för PETA ställde Pamela Anderson upp på bild, naken

men med lite snö på axeln, med rubriken “Give fur the

cold sholder”. Nu har organisationen återanvänt reklamtavlorna

och helt enkelt gjort necessärer av dem. För 45

dollar får du en bit djurrättshistoria, en tandborste med

fodral och en rakhyvel med blad.

Frågan är om Save the whales-affischen också kvalificerar

sig? Och om det går att göra med gamla valaffischer?

FOTO: ERIKA ALDENBERG

29


30

Föreningar i Djurskyddet Sverige

Djurskyddet Sverige är ett riksförbund som representerar 60 lokala djurskyddsföreningar över hela landet.

Blekinge län

Djurskyddet Karlshamn

Telefon: 0454-32 36 49

Djurskyddetkarlshamn.com

Djurskyddet Ronneby

Telefon: 070-242 56 06

djurskyddetronneby@hotmail.com

Dalarnas län

Djurskyddet Dalarna (Rättvik)

Telefon:073-673 77 00

i.fyr@telia.com

Gotlands län

Djurskyddet Gotland (Visby)

Telefon: 0498-21 65 30

anita.keinonen@telia.com

Gävleborgs län

Djurskyddet Bollnäs-Ovanåker

Telefon: 0278 - 331 90

Eva.0278.611672@telia.com

Djurskyddet Hoppet i Söderhamn

Telefon: 076-410 01 01

djurskyddethoppet@hotmail.com

Djurskyddet Norra Hälsingland (Bjuråker)

Telefon: 070-652 44 29

mallan.dragsved@hotmail.com

Hudiksvalls Kattsamarit

Telefon: 0650-999 18

hudiksvallskattsamarit@passagen.se

Hallands län

Djurskyddet Norra Halland (Kungsbacka)

Telefon: 0340-65 50 75

mjau_laigar@hotmail.com

Djurskyddet Kattfotens Katthem i Halmstad

Telefon: 0706-925885

kattfoten@kattfoten.se

Falkenbergsortens Djurskyddsförening

Telefon: 0346-241 14

Halmstadortens Djurskyddsförening

Telefon: 0346-530 68

tomas.erge@telia.com

Jämtlands län

Djurskyddet Jämtlands Län (Östersund)

Telefon: 063-51 33 55

nra.eriksson@telia.com

Jönköpings län

Djurskyddet Eksjö

Telefon: 0381-330 40

wst@eksjo.se

Kalmar län

Djurskyddet Kalmar

Telefon: 0480-219 74

sonja.ioannou@telia.com

Djurskyddet Oskarshamn

Telefon: 0491-188 15

djurskyddet.o-hamn@spray.se

Djurskyddet Västervik

Telefon: 0490 - 305 18

djurskyddetvastervik@telia.com

Kronobergs län

Djurskyddet Kronoberg (Växjö)

Telefon: 0470-77 15 29

info@djurskyddetkronoberg.se

Norrbottens län

Djurskyddet Norrbotten (Luleå)

Telefon: 0920 - 22 91 15

anna-lena.palmqvist@kuriren.com

Skåne län

Djurskyddet Kullabygden (Höganäs)

Telefon: 070-246 80 42

djurskyddet.hoganas@telia.com

Djurskyddet Landskrona

Telefon: 073-804 96 44

djurskyddetlandskrona@hotmail.com

Djurskyddet Malmö

Telefon: 070-311 24 40

info@djurskyddetmalmo.se

Djurskyddet Ängelholm-Bjäre

Telefon: 076-140 49 00

djurskyddet.angelholm_bjare@yahoo.se

Djurskyddet Öresund Rädda Katten

Telefon:073-326 46 78

malin@raddakatten.se

Helsingborgs Djurskyddsförening

Telefon: 042-15 04 82

johansson.margit@hotmail.com

Stiftelsen Lunds Djurskyddsfond

Telefon: 046-24 85 95

stiftelsen.lunds.djurskyddsfond@compaqnet.se

Stockholms län

Djurhjälpen Vaxholm

Telefon: 08-541 333 36 (Vardagar 14-15)

kontakt@djurhjalpen.nu

Djurskyddet DOSO

Telefon: 08-755 11 96

Djurskyddet Stockholms Kattkastreringsgrupp

Telefon: 076-345 67 36

info@stockholmskattkastreringsgrupp.se

Djurvännernas förening i Stockholm

Telefon: 08-644 72 01

dvf@tele2.se

Hundfrämjandet (Tumba)

Telefon: 531 883 48

hundframjandet@hotmail.com

Kattvärnet (Haninge)

Telefon: 776 16 80

info@kattvarnet.nu

Södertälje Katthem

Telefon: 08-550 320 00

kontakt@sodertaljekatthem.se

Södermanlands län

Djurskyddet Eskilstuna

Telefon: 070-467 03 36

ordforande@djurskyddet-eskilstuna.se

Djurskyddet Mariefred

Telefon: 0159-123 33

djurskyddet.mariefred@spray.se

Djurskyddet Nyköping

Telefon: 0155-21 76 32

annicaerngren@hotmail.com

Djurskyddet Strängnäs

Telefon: 070-880 54 42

djurskyddetstrangnas@live.se

Uppsala län

Djurskyddet Hitta Katten Enköping

Telefon: 0171-44 19 60

kansliet@hittakatten.com

Djurskyddet Uppsala Län

Telefon: 070-856 64 23

stefan_hamnstedt@hotmail.com

Värmlands län

Djurskyddet Karlstad

Telefon: 054-53 47 06

ordforande@djurskyddetkarlstad.se

Djurskyddet Kristinehamn

Telefon: 0550-151 55

djurhemmet@djurskyddetkristinehamn.se

Djurskyddet Säffle-Åmål

Telefon: 0533-311 34, 070-216 68 88

Djurskyddet Westra Wermland (Arvika)

Telefon: 0570-331 25

djurskyddetwestrawermland@gmail.com

Sunne Djurskyddsförening

Telefon: 0565-148 46

sunnedjurskydd@hotmail.com

Västerbottens län

Djurskyddet Västerbotten (Umeå)

Telefon: 090-14 21 11

info@djurskyddet.umea.com

Västernorrlands län

Djurskyddet Härnösand

Telefon: 0611-410 20

vallaren@hotmail.com

Djurskyddet Sundsvall

Telefon: 060-56 78 50

djurskydds@hotmail.com

Djurskyddet Ådalen (Sollefteå)

Telefon: 0620-242 67

djurskyddetadalen@hotmail.com

Djurskyddet Örnsköldsvik

Telefon: 0660-25 02 77

oviks_djurskydd@hotmail.com

Västmanlands län

Djurskyddet Köping Kattvännerna

Telefon: 0221-289 12

kattvannernaikak@hotmail.com

Djurskyddet Västerås Huskatten

Telefon: 021-18 95 98

djurskyddet.vasteras@hotmail.com

Västra Götalands län

Djurskyddet Bohuslän

Telefon: 076-117 77 81

info@djurskyddetbohuslan.se

Djurskyddet Göteborg

Telefon: 031-88 88 80

goteborgs.djurskyddsforening@telia.com

Djurskyddet Skaraborg (Töreboda)

Telefon: 070-603 72 80

Djurskyddet Skövde katthem

Telefon: 073-703 70 31

skovdekatthem@hotmail.com

Djurskyddet Uddevalla

Telefon: 0522-51 17 08

Örebro län

Djurskyddet Örebro

Telefon: 019-21 14 64

goran.gustavsson@orebro.se

Östergötlands län

Djurskyddet Fiahemmet i Norrköping

Telefon: 011-17 30 69

fiahemmet@hotmail.com

Djurskyddet Mjölby

Telefon: 0142-36 11 02

hans.stigberg@telia.com

Linköpings Djurskyddsförening

Telefon: 013-501 65

djurhem@linkopingsdjurskydd.se


Bli djurskyddare

du också!

Du kan hjälpa djuren

på flera sätt:

Bli medlem

i Djurskyddet Sverige

Sätt in 300 kronor på

pg 90 01 06-6 alternativt

bg 900-1066. Glöm inte att

ange namn och adress. Genom

ditt medlemskap stödjer du

våra frågor och får fyra nummer

av tidningen Djurskyddet.

Bli djurskyddare

Som djurskyddare hjälper du ett

hemlöst djur till ett bättre liv för 30 kronor i månaden via autogiro.

Sätt in 30 kronor på vårt 90-konto: 90 01 06-6. Glöm inte

att ange namn och adress.

Skänk en gåva

Djurskyddet Sveriges verksamhet är beroende av arv och

gåvor. Skänk en gåva genom att sätta in valfritt belopp på vårt

90-konto: 90 01 06-6.

Nästa nummer kommer 16 november

Hur jobbar kommunerna med djurskydd?

Våra älskade

hästar

SOM HÄSTÄLSKARE tittar jag gärna

på all hästsport, både på tv och live. Jag

tycker liksom många andra att det är både

spännande och vackert att se en hopphäst,

som tar sats mot ett högt hinder och

graciöst glider över. En dressyruppvisning

ger samma känsla . Därför blir jag

mycket upprörd när jag får veta att det

ofta förekommer fusk inom hästsportens

olika grenar. Några exempel är dopning,

elpåfösare och spik innanför benskydden

på hopphästar så att de ska akta benen för

bommen och hoppa högre. Man har till

och med kommit på att man kan smörja

in hopphästens ben med en salva som gör

benen ytterst känsliga för beröring och

därmed hoppar hästen högre.

DEN TROLIGA orsaken till detta utstuderade

djurplågeri är jakten på pengar. Ju

högre prissumman är ju mer utstuderade

former av medel för att nå denna prissumma.

Som tur är har en del missförhållanden

börjat uppmärksammas. I höst inleds

en rättegång mot en av Sveriges framgångrikaste

travtränare. Han är misstänkt

för djurplågeri genom att enligt uppgift ha

använt en elpåfösare som träningsmetod.

Det mäktiga Tyska ridsportsförbundet håller

på att rensa ut fuskare i sina led, vi väntar

på att höra från det Svenska förbundet.

VI FÅR INTE glömma hur slakten och

transporterna av häst går till. Starten för

Djurskyddets arbete med det osunda

inom hästsporten började när vi i maj

2009 gav de två banveterinärerna Anders

Darenius och Lars Audell vårt Djurskyddsstipendium.

Vi kommer att samarbeta på bred front

med flera viktiga organisationer för att

nå framgång i dessa viktiga frågor. Jag

vill i framtiden se en hästtävling utan

spö användning,

dopning och andra

sjuka metoder. Jag

vill kunna se och

njuta.

SVEN STENSON

FÖRBUNDSORDFÖRANDE

DJURSKYDDET SVERIGE

SISTA ORDET

31


Seraquin®

– smakligt fodertillskott till hund och katt

• Naturligt fodertillskott till den äldre stela hunden och katten

• Högt innehåll av glukosamin och kondroitinsulfat

• Innehåller dessutom gurkmeja - en kraftfull naturlig antioxidant

• Finns i två styrkor och smaker

• Båda är tuggtabletter som de flesta tar som en godbit

• Den lilla tabletten är smaktestad för att passa

katter och små hundar

• Kan köpas hos din veterinär eller på välsorterade apotek

ABCD

För mer information:

Boehringer Ingelheim Vetmedica

Box 467, 201 24 Malmö. Tel 040-23 34 00, fax 040-97 27 50

www.bivet-ca.nu

Huvudsponsor för

patientföreningen Hundartros

www.hundartros.se

More magazines by this user
Similar magazines