IGÅNGSÄTTNING AV FÖRLOSSNINGEN - HUS

HELSINGFORS OCH NYLANDS SJUKVÅRDSDISTRIKT
PATIENTANVISNING
GYNEKOLOGISKA OCH BARNMEDICINSKA RESULTATENHETEN 12/2012
MN/LR/TS
IGÅNGSÄTTNING AV FÖRLOSSNINGEN
Ibland blir man tvungen att sätta igång förlossningen redan innan den naturligt, spontant kommer
igång av orsaker som antingen beror på mamman eller barnet. Läkaren beslutar när
förlossningen sätts i gång och förklarar orsakerna till det för mamman.
Graviditeten är fullgången, om den startar efter graviditetsvecka 36+6, men före graviditetsvecka
42. Graviditeten är för tidig (prematur), om den startar innan graviditetsvecka 37+0 börjar. Först
då den beräknade tiden har överskridits med 14 dygn, dvs. då graviditetsveckorna överskrider
42, är graviditeten överburen. Ungefär 5-6 procent av alla graviditeter är verkliga överburna
graviditeter.
En igångsättning av förlossningen är alltid en åtgärd som övervägs noggrant och den göras inte i
onödan. Målet är att det föds ett friskt barn samt att trygga att mamman mår bra under
förlossningen. Om en förlossning sätts i gång finns det en något större risk för kejsarsnitt eller
assisterad förlossning, t.ex. med sugklocka.
Många mammor önskar helt förståeligt att föda barnet då den beräknade tiden närmar sig. Det
finns ändå inget enkelt sätt att sätta i gång förlossningen som alltid skulle fungera.
Igångsättningen, precis som alla andra medicinska ingrepp, görs eller görs inte i samråd mellan
mamman och vårdande läkaren. Om förlossningen sätts i gång utan orsak eller för tidigt kan det
leda till att förlossningen stannar upp eller till ett onödigt kejsarsnitt.
Orsaker till igångsättningen
• Blodtryckssjukdom under graviditeten eller pre-eklampsi ( ”graviditetsförgiftning”)
• Överburen graviditet, dvs. graviditeten har pågått 42 graviditetsveckor.
• Leversjukdom under graviditeten, dvs. hepatos
• Insulinbehandlad diabetes
• Blodgruppsimmunisering
• Infektion i fostervattnet dvs. korionamnionit
• Fostervattenavgång vid fullgången graviditet utan sammandragningar
• Minskad fostertillväxt
• Hotande syrebrist för fostret
Misstanke om att barnet är stort, dvs. s.k. makrosomi, är inte i sig ett skäl för igångsättning.
Även om fostret skulle vara stort är det önskvärt att förlossningen startar av sig själv, eftersom
värkarna då med större säkerhet är effektiva.
Olika sätt att sätta i gång förlossningen
Vilket sätt man väljer att sätta i gång en förlossning på beror på livmoderhalskanalens längd, som
utvärderas vid en inre undersökning. Livmoderhalsen är den del av förlossningskanalen som
finns mellan livmodern och slidan och som öppnas under förlossningen. Om livmoderhalskanalen
är mycket omogen talar man om att uppmjuka den och inte om att starta förlossningen.

Huvud
Livmoderhals
omogen
Slida
Olika metoder att starta/uppmjuka
• Utvidgning av livmodermunnen med ballongmetoden
• Prostaglandintablett i slidan eller via munnen
• Punktering av fostervattenhinnorna (KP)
• Enbart oxytocin
Uppmjukning av livmoderhalskanalen
Förlossningen sätts numera mycket ofta i gång genom att livmoderhalsen utvidgas med den s.k.
ballongmetoden där en kateter vid en inre undersökning förs in i livmodern mellan väggen på
fostervattenhinnorna och livmodern. Ballongen som finns i spetsen på katetern fylls med vätska
varvid ballongen placerar sig mellan fostrets huvud och inre livmodermunnen. Den här mjuka
vätskeballongen gör att livmodermunnen mognar och utvidgas lokalt utan läkemedel och när
ballongen lossnar är livmodermunnen mogen för en punktering av hinnorna. Ballongen kan
orsaka lindrig värk i nedre buken och smärta som liknar menstruationssmärtor. Det är mycket
sällan nackdelar med metoden och patienten kan beroende på orsaken till igångsättningen också
välja att vara hemma det första dygnet. Ballongmetoden är den primära metoden i synnerhet när
patienten har genomgått en operation som omfattat livmodermuskeln (t.ex. kejsarsnitt). Efter
omdöme kan ballongmetoden ibland också användas när fostervattnet har gått och
livmoderhalsen är omogen.
Man får livmoderhalskanalen att mogna också med hjälp av prostaglandin-tablett
(misoprostol) som sätts i slidan eller tas via munnen. Misoprostol-tabletten doseras vanligen
med 4 timmars mellanrum dagtid. Medicinen orsakar vanligen lite magont, värk som liknar
mensvärk och livmodersammandragningar. Man försäkrar sig om att fostret mår bra genom att
följa med fostrets hjärtljudskurva (CTG) både före och efter medicinen.
Det beror på livmoderhalskanalens mognad hur länge det tar för förlossningen att komma igång.
Då livmoderhalskanalen är mycket omogen kan det ta flera dagar att få den att mogna. Det
kräver tålamod av mamman.
Punktering av fostervattenhinnorna
Då livmoderhalsen är tillräckligt mogen, d.v.s. mjuk, har utplånats och sedan öppnat sig lite (1-3
cm), startar man förlossningen genom at ta häl på hinnorna. Vid ingreppet görs ett hål i
fosterhinnorna i samband med den inre undersökningen och då kan fostervattnet rinna ut. Det
gör inte ont då hinnorna punkteras och det skadar inte barnet eller mamman.
Efter att fostervattenhinnorna har punkterats börjar sammandragningarna spontant inom ett dygn
hos 70 % av föderskorna. Om sammandragningarna inte börjar spontant är det vanligt att
effektivera dem intravenöst med hjälp av oxytocinhormonet. Om en allvarlig
graviditetskomplikation konstateras kan oxytocin ges redan tidigare (1–2 timmar efter att hinnorna
har punkterats) för att effektivera sammandragningarna.
HELSINGFORS OCH NYLANDS SJUKVÅRDSDISTRIKT
Livmoderhals mogen
för punktering av
fostervattenhinnorna

Oxytocin kan också ges för att sätta i gång förlossningen, till exempel om det är länge sedan
fostervattnet har gått (mer än 24 h), men värkarna har inte börjat av sig själva och livmoderhalsen
är mogen.
Smärtlindring
En förlossning som satts i gång är inte mer smärtsam än en naturlig förlossning. Smärta är dock
en mycket individuell upplevelse och man kan inte jämföra smärta mellan olika föderskor eller
olika förlossningar. För att lindra förlossningssmärta efter igångsättningen används precis samma
metoder som annars vid förlossningar.
Kommer också nästa förlossning att sättas i gång?
Även om förlossningen har satts i gång behöver man vanligtvis inte göra det vid följande
graviditeter. Varje graviditet och förlossning är olika. Behovet av igångsättningen utreds skilt vid
varje graviditet.
Om den föregående graviditeten har avslutats med ett kejsarsnitt och man har planerat att
följande förlossning ska vara vaginal, kan man då vid behov använda de ovannämnda mognads-
och igångsättningsmetoderna. Då är man försiktig när man försöker få livmoderhalsen att mogna
och med mediciner som förbättrar sammandragningarna. Då förlossningen har startat kan man
sätta in en kateter i livmodern som registrerar trycket i livmodern. Med den följer man med hur
starka sammandragningarna är.
Kontaktuppgifter
Ta kontakt om du har några frågor eller önskar mer information:
KVINNOKLINIKEN, Haartmansgatan 2, Helsingfors
Jourpolikliniken, tfn (09) 471 72913 eller 050 427 0398
Moderskapspolikliniken, tfn (09) 471 72854
Förlossningsavdelningen, tfn (09) 471 73488
Avdelning 42, tfn (09) 471 72914, (09) 471 72915
BARNMORSKEINSTITUTETS SJUKHUS, Sofielundsgatan 5 A, Helsingfors
Jouravdelning 4, tfn (09) 471 65325 eller 050 427 0326
Moderskapspolikliniken, tidsbeställning och rådgivning vard. kl. 8–15 tfn (09) 471 65200
Avdelning 14/förlossningsavdelningen, tfn (09) 471 65360 eller 050 427 2878
Avdelning 15/Storkboet, (09) 471 65365
JORV SJUKHUS, Åbovägen 150, 02740 Esbo
Moderskapspolikliniken, tfn (09) 471 83201, screening med hjälp av ultraljud, tidsbeställning kl. 13-15, tfn (09) 471 83202
Förlossningsavdelningen/jour, tfn (09) 471 82111
Avdelning N6, tfn (09) 471 82160
HELSINGFORS OCH NYLANDS SJUKVÅRDSDISTRIKT