Cancer (2008) - Landstinget i Uppsala län

lul.se

Cancer (2008) - Landstinget i Uppsala län

Cancer

Program för Landstinget i Uppsala län

Fastställt av landstingsfullmäktige den 11 februari 2008


Foto sid 96, 109, 114: Kristina Jennbert


Missiv - programarbete om cancer

Fastställt av landstingsfullmäktige den 11 februari 2008

Ba k g r u n d

Landstinget i Uppsala län beslutade i Landstingsstyrelsen

den 18 december 2000 att inleda ett arbete

med att ta fram program för olika sjukdoms-

och diagnosgrupper. Syftet är att programmen ska

kunna tjäna som underlag vid politiska beslut genom

att tillföra kunskap om de olika behov skilda

patientgrupper har. Prioritering mellan olika

verksamhetsområden kan därigenom underlättas.

Programarbetet ska också bidra till att utveckla

dialogen mellan politiker, medicinsk verksamhetsansvariga

och allmänheten.

Arbetet med att ta fram programmen är en flerårig

process. Målet är att 75 procent av landstingets

verksamhet ska vara täckt av program, vilket

innebär cirka femton olika program. Följande

program är klara och godkända av landstingsfullmäktige:

1. Psykisk ohälsa hos barn och ungdomar

2. Psykisk ohälsa hos vuxna

3. Hjärt-kärlsjukdomar

4. Stroke

5. Ögon

6. Smärttillstånd och besvär i rörelseorganen

7. Diabetes

8. Astma och Kol

9. Demens

Landstinget i Uppsala län

Arbetet med detta program har letts av en förtroendemannagrupp

som bestått av:

Anna-Karin Klomp (kd) ordförande, Sigbrit Arfwedson

(fp), Christina Ahlin (c), Ulla Hjelmqvist

(v), Karl-Henrik Nanning (m), Kristina Freerks

(mp) och Johnny Svahn (s). Tjänstemannastödet

har utgjorts av Carina Bäckström som programsekreterare

och Bengt Linder som processledare.

Ca n C e r s j u k d o m a r - ka n f ö r h i n d r a s

De allra flesta av oss har någon personlig erfarenhet

av cancersjukdomar. När en människa får en

cancersjukdom så påverkar det ett stort antal

människor i personens familj och omgivning. Ordet

cancer är ett mycket laddat ord som är förknippat

med stor oro. Det har dock blivit vanligare

att tala om cancer. Cancersjukdomarna och

prognoserna för respektive sjukdom varierar

mycket.

Cancervården står inför stora utmaningar i framtiden.

En fördubbling av antalet cancerfall har

skett mellan år 1970-2004. Hälften av ökningen

kan förklaras av att befolkningen blivit äldre. Två

1


Landstinget i Uppsala län

tredjedelar av alla cancerfall inträffar hos personer

över 65 år.

I Uppsala län har vi cirka 1 500 nya cancerfall/år

vilket motsvarar 0,5 procent av befolkningen. Det

är 6 200 personer i länet som lever med cancer,

dvs. cirka 2 procent av befolkningen. Dödligheten

i cancer i länet är cirka 700 personer per år.

Dagens hälsoförhållanden är till stor del ett resultat

av gårdagens levnadsvanor, livsvillkor och

vårdstruktur. Det innebär att det går att förhindra

att en del av cancersjukdomarna uppkommer genom

förändrade levnadsvanor och livsstil. Primärpreventionen

är således den mest betydelsefulla

möjligheten att minska sjukdomsbördan av

cancer.

En effektiv cancerprevention, dvs. hälsofrämjande

och sjukdomsförebyggande insatser, kan sänka

dödligheten i cancer med 30 procent inom en

20-årsperiod. För att uppnå dessa mål behöver

cancerprevention prioriteras på ett helt annat sätt

än idag.

Kan fler bra metoder för att tidigt upptäcka cancer/cellförändringar

utvecklas så kommer även

det innebära att en andel av cancersjukdomarna

förhindras. En del cancersjukdomar är förknippade

med virus och här kan vaccinationer minska

utvecklingen.

De nya behandlingsmetoderna (bättre diagnostik

och effektivare behandling) och nya läkemedel

som kontinuerligt utvecklas genom forskning ger

också bättre prognoser att kunna bota cancersjukdomar

samt att man i ännu större utsträck-

2

ning än idag kan leva med en cancersjukdom som

en kronisk sjukdom under lång tid.

Cancervården i Uppsala län visar goda resultat

och god kvalitet när det gäller de medicinska behandlingarna.

Vårdpersonal och patientföreningar

visar stort engagemang för att på bästa sätt

stödja och hjälpa cancerpatienter och anhöriga/

närstående. En utvecklad samverkan mellan vårdnivåer

såsom primärvård, sjukhusvård och kommunal

hälso- och sjukvård har stor betydelse för

en god och framgångsrik cancervård.

Den svenska cancervården är internationellt sett

högt rankad och kännetecknas av låg dödlighet

och längre överlevnad. Sverige har en lång tradition

av vårdprogramarbete (finns för de flesta

större cancersjukdomarna), registrering och uppföljning

vilket ger goda förutsättningar för förbättringsarbete.

Pr o g r a m g r u P P e n s P r i o r i t e r i n g a r o C h f ö r s l a g

Till grund för vårdverksamheterna i landstinget

ligger årliga vårdöverenskommelser mellan hälso-

och sjukvårdsstyrelsen och vårdproducenterna

dvs. Primärvården, Akademiska sjukhuset, Lasarettet

i Enköping, Habilitering och hjälpmedel

samt Folktandvården. Hälso- och sjukvårdsstyrelsen

tecknar också avtal med privata vårdgivare.

Denna rapport med förslag till prioriteringar utgör

ett av underlagen i förhandlingarna mellan

parterna om innehållet och ersättningar för kommande

verksamhetsår. I detta avsnitt har programgruppen

bearbetat redovisade synpunkter

från patientföreningar och verksamhetsföreträ-


dare samt programgruppens egen analys av cancervården

i länet.

Förbättra tillgängligheten

Det är väsentligt för cancerpatienter att kunna få

telefonkontakt med primärvården samma dag och

få besök hos primärvården inom högst sju dagar i

enlighet med den nationella vårdgarantin. Inom

cancervården är det avgörande med snabb diagnos

och kort tid från remiss till behandling.

Programgruppen föreslår därför att primärvården

och sjukhusen fortsätter vidta åtgärder för att förbättra

telefon- och besökstillgängligheten samt

korta väntetider till behandlingar.

Aktivt bemötande

I mötet med patienter och anhöriga har bemötandet

stor betydelse för upplevelser av vården och

ofta även för behandlingsresultatet. Det är viktigt

att kommunikationen med och information till

patienter och anhöriga förbättras och att patienterna

har inflytande på sin vård och behandling.

Målet är att patienterna aldrig ska få cancerbesked

per telefon. Viktiga besked ska ges vid personliga

möten.

Programgruppen anser att vårdpersonal inom

både landsting och kommuner kontinuerligt behöver

utbilda sig och arbeta på att förbättra bemötandet

av patienter och anhöriga. Rutiner och

planering behövs för att åstadkomma personliga

möten och ett professionellt handläggande.

Landstinget i Uppsala län

Välfungerande kontinuitet

Patientkontinuiteten i kontakterna med vården

behöver förbättras. Samma förhållande gäller informationsöverföringen

mellan personal och mellan

vårdnivåer liksom att rutinerna utvecklas för

att kunna göra kontinuiteten bättre.

Programgruppen anser att målsättningen är att

patienterna ska känna trygghet och bli väl omhändertagna

och därför behöver patienterna få

information om vem man ska träffa vid nästa besök

och vem man kan kontakta under tiden.

Förbättra det psykosociala omhändertagandet

Det psykosociala omhändertagandet behöver förbättras

generellt. Programgruppen anser att alla

cancerpatienter bör ha en namngiven sjuksköterska

eller motsvarande som kontaktperson.

En utvärdering av de individuella stödsamtal som

erbjuds på onkologisk psykosocial mottagning visar

på hög kvalitet. Patienter och anhöriga är nöjda

med samtalen och de har resulterat i positiva

effekter på oro, nedstämdhet och hälsorelaterad

livskvalitet. Aktuell forskning rekommenderar

screening av psykosociala problem med enkla instrument

som kan användas i rutinsjukvården för

att identifiera patienter med behov av psykosocialt

stöd.

Programgruppen vill att verksamheten vid den

onkologiska psykosociala mottagningen ska vara

känd av alla cancerpatienter. Programgruppen föreslår

att särskilda insatser vidtas för att nå fler

män, att uppmärksamma barn som anhöriga och

att stödet till syskon kan behöva utökas.

3


Landstinget i Uppsala län

I rapporten har patientföreningarnas betydelse i

samverkan med vården uppmärksammats. Det är

därför viktigt att landstinget fortsätter stötta patientföreningarna

och att vården tar hjälp av patientföreningarnas

erfarenheter och kontaktnät.

Anhöriga och närståendes roll och delaktighet

Programgruppen vill peka på anhöriga och närståendes

roll. Det handlar om att anhöriga medverkar

i och är en del i behandlingen som har betydelse

för resultatet. Detta skapar möjlighet till

delaktighet för anhöriga. Välinformerade anhöriga

känner trygghet. Därför behövs stöd till anhöriga

under sjukdomsbehandlingen. Förutom

detta behöver anhöriga också stöd för att förhindra

att de själva blir psykiskt och/eller fysiskt sjuka.

Det är viktigt att vården inte släpper de anhöriga.

Ett helhetsperspektiv på familjen behövs. Det

krävs en annan attityd gentemot familjen då hela

familjen påverkas. Det är också viktigt att se barnen

som anhöriga när föräldrar blir sjuka. Det

behövs förståelse kring hur barn ser på sin sjukdom,

hur syskon ser på att ett syskon är sjukt och

hur barn ser på döden.

Programgruppen anser att ett väsentligt mål vid

cancersjukdomar är att det finns ett gott stöd och

bra information till anhöriga och närstående. En

gemensam policy ska tas fram med inriktning att

det blir självklart att anhöriga medverkar och att

vårdpersonalen ser vikten av att anhöriga är delaktiga

samt att familjens behov respekteras.

4

Utveckla det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande

arbetet

Det görs idag många olika insatser i samhället för

att främja hälsan och förebygga sjukdom hos befolkningen.

Landstingets undersökning ”Liv och

hälsa” visar att det finns skillnader i levnadsvanor/ojämlika

förhållanden inom länet som behöver

uppmärksammas. Att försöka förändra osunda

levnadsvanor till mer hälsosamma vanor är

med stor sannolikhet mycket kostnadseffektivt

för samhället och hälso- och sjukvården. Inom

folkhälsoområdet behöver därför preventiva strategier

fortsätta utvecklas och strukturella förändringar

genomföras för att förstärka individuella

beteendeförändringar.

Minska tobaksbruket

Riksdagen har satt upp följande fyra delmål för

minskat tobaksbruk till år 2014 (prop.

2002/03:35):

• En tobaksfri livsstart från 2014.

• En halvering till 2014 av antalet ungdomar

under 18 år som börjar röka eller snusa.

• En halvering till 2014 av andelen rökare bland

de grupper som röker mest.

• Ingen ska ofrivilligt utsättas för rök i sin omgivning.

Programgruppen föreslår att ytterligare insatser

vidtas för att minska tobaksbruket så att de nationella

målen uppfylls.

Minska alkoholkonsumtionen

Folkhälsoinstitutet definierar ”riskbruk” av alkohol

som en alkoholkonsumtion som är eller kan


li skadlig, men där beroende inte föreligger

(www.fhi.se).

Programgruppen föreslår att insatser görs för att

minska andelen ungdomar och vuxna, både män

och kvinnor, som har ett riskbruk av alkohol.

Öka den fysiska aktiviteten

Den svenska rekommendationen är att alla individer

bör, helst varje dag, vara fysiskt aktiva i sammanlagt

minst 30 minuter (www.fhi.se). Den

nordiska rekommendationen för barn och unga

är minst 60 minuters fysisk aktivitet per dag.

Programgruppen föreslår insatser för att öka andelen

personer, särskilt barn och ungdomar, som

regelbundet är fysiskt aktiva.

Förbättra mat- och kostvanorna

Rekommendationen är att äta frukt och grönsaker

minst fyra gånger per dag för att minska cancerrisken

(www.fhi.se, www.slv.se).

Programgruppen föreslår insatser för att öka andelen

personer som äter frukt och grönsaker fyra

gånger per dag samt förbättra matvanor hos unga

och vuxna.

Minska övervikten och fetman

Den stegrande utvecklingen av övervikt och fetma

bland barn och vuxna i befolkningen som rapporteras

är oroväckande.

Programgruppen föreslår insatser för att minska

andelen överviktiga och feta personer i befolkningen.

Landstinget i Uppsala län

Förändra solvanorna

Programgruppen föreslår att åtgärder vidtas för

att exponering för ultraviolett ljus ska minskas

genom solskydd och undvikande av kraftig solbränna,

särskilt hos barn och hos dem som har

lätt att bränna sig.

Programgruppen föreslår att landstinget och

kommunerna åtar sig att upplysa allmänheten om

Strålskyddsinstitutets rekommendation att särskilt

personer under 18 år och personer med ljus

och känslig hud avråds från att överhuvudtaget

använda solarier.

Förbättra det onkogenetiska omhändertagandet

Inom vissa familjer finns det en ökad risk för ärftliga

cancersjukdomar. Den onkogenetiska mottagningen

erbjuder utredning och vägledning med

genomgång av släkthistoria, riskbedömning och

kontrollprogram i syfte att minska risken för cancersjukdom.

Den genetiska rådgivningen kan

väcka oro inom familjen och det finns möjlighet

att få stöd hos specialutbildad personal vid mottagningen.

Programgruppen föreslår fortsatta insatser för att

utveckla det onkogenetiska omhändertagandet

vid ärftlig cancer.

Öka deltagandet i regelbundna screeningtester för

cancer

Det finns många olika faktorer som påverkar befolkningens

medverkan i screeningverksamhet.

Det kan till exempel vara avgifter, tillgänglighet,

geografisk närhet, mottagningstider, telefontider

5


Landstinget i Uppsala län

och acceptans av testet (lätt, bekvämt, förståeligt).

Screeningverksamhetens organisation har

också betydelse och även till exempel en personlig

inbjudan och hur den formuleras.

Programgruppen anser att gynekologisk hälsokontroll

hos kvinnor är viktig. Ny metodik prövas

för att få fler kvinnor att göra den gynekologiska

hälsokontrollen. Programgruppen föreslår

att ytterligare åtgärder vidtas för att, utöver hemtestet,

öka deltagandet i den gynekologiska hälsokontrollen.

Landstinget omorganiserar mammografiverksamheten

med en centralisering av verksamheten till

Uppsala. Programgruppen föreslår att kvinnornas

deltagande följs noggrant och om det visar sig att

deltagandet minskar ska åtgärder vidtas för att

vända trenden. Landstinget har idag svårigheter

att följa de intervaller för mammografi som finns

angivna i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för

bröstcancer. Programgruppen anser att intervallerna

i riktlinjerna ska tillämpas.

För närvarande förs diskussioner inom Uppsala-

Örebroregionen om att starta försöksverksamhet

med screening av kolorektal cancer. Programgruppen

ser positivt på att en försöksverksamhet

med screening för kolorektal cancer kan påbörjas

i samarbete med andra landsting.

Det finns möjligheter för män att screena sin prostata

med ett test, PSA-prov. Det finns ingen allmänt

organiserad screeningverksamhet med PSAprov.

De nationella riktlinjerna anger att alla som

vill ta ett PSA-prov ska få det under förutsättning

6

att man före provet får information och har en dialog

med sin läkare om konsekvenserna av provet.

Provtagningen är i första hand en uppgift för

primärvården. Programgruppen föreslår att alla

män som tar ett PSA-prov före provet ska ha tagit

del av den skriftliga informationen.

Utveckla samarbete och samverkan

För att ovanstående hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande

mål ska kunna uppnås föreslår

programgruppen att landstinget och kommunerna

med flera aktörer i samverkan utökar sitt

förebyggande arbete. Det behövs en kombination

av flera olika och långsiktiga åtgärder som till exempel

information/undervisning om livsstilsfaktorernas

betydelse, särskilt riktade mot barn och

ungdomar och deras föräldrar samt insatser för

att skapa sunda miljöer.

Inom mammografiverksamheten och den gynekologiska

hälsokontrollen finns olika erfarenheter

av att bedriva screeningverksamhet. Programgruppen

anser att dessa betydande erfarenheter

kan användas i samarbete för att både utveckla

befintliga verksamheter och i samband med uppbyggnaden

av ny verksamhet.

Skapa fungerande vårdkedjor

Inom primärvården finns flödesscheman och riktlinjer

som kan användas som stöd när patienter

kommer med diffusa symtom som till exempel

magbesvär, smärta, heshet eller hosta under längre

tid, blödningar, fula sår, pigmentfläckar som

växer eller knölar. Riktlinjerna anger vilka tester

och undersökningar som ska göras och vad som


Landstinget i Uppsala län

är det effektivaste sättet för att patienten ska få

snabb hjälp och ett samlat omhändertagande.

Programgruppen anser att rutiner och samverkan

behöver stramas upp och följas för att patienten

ska få en bra vård utan onödiga dröjsmål.

Patienterna får inte bli lidande av oklara kostnadsförhållanden

mellan vårdgivare/vårdnivåer i

samband med undersökningar/utredningar för att

säkerställa sjukdomens art och omfattning. Programgruppen

föreslår att frågorna om fördelning

av kostnaderna vid sjukdom, undersökning, utredning,

diagnos, uppföljning, kontroller behöver

klargöras för att inte fördröja nödvändiga vårdinsatser.

Vidare ska förtydligas vem som har ansvar

för efterkontrollprogram så att inte patienterna

skickas mellan primärvården och sjukhusvården.

Programgruppen har fått bilden av att tandvården

inte används i tillräcklig omfattning inom cancervården.

Tandvården har kompetens om biverkningar

i munhålan beroende på läkemedel och

strålbehandling och kan hjälpa fler cancerpatienter

än vad man gör idag.

Samordna vårdplaneringen

Programgruppen ser att det finns vissa problem i

samarbetet mellan landsting och kommunerna i

samband med cancerpatienters vårdplanering.

Programgruppen anser att särskilda rutiner för

cancerpatienter behöver upprättas så att man så

tidigt som möjligt kan starta vårdplanering och så

att patienterna inte i onödan blir kvar på sjukhus

för att bostadsanpassning inte är klar.

7

För att uppnå detta mål behöver vårdplanering

kring den cancersjuke utföras i god tid. En ”förplanering”

kan ske innan vårdplaneringen, vilket

snabbar på processen och medför bättre kvalitet

för den sjuke som inte behöver vara på sjukhus i

onödan. En möjlighet är att patienterna kan ha en

”träningsperiod” där man tränar på att anpassa

sig till livet efter behandlingen på sjukhuset. Vissa

cancerpatienter, t.ex. med hjärntumörer, har efter

utskrivning ofta omfattande omvårdnadsbehov

som inte kan tillgodoses i det egna hemmet. Här

behövs därför anpassade kommunala boenden

med vårdinsatser i samverkan.

Främja en samlad rehabilitering

Som tidigare framförts finns det eftersatta behov

av rehabilitering. Patienterna har ofta svårt att få

det stöd och hjälp som behövs för återhämtning

och anpassning till dagligt liv. Det är viktigt att

stöd till återanpassning finns som en del i vårdkedjans

alla led och inte fristående från övriga

vårdinsatser. Det är också viktigt att huvudmännen

även lokalt kan samverka kring den enskildes

behov. Samverkan och ett klart ansvar för de olika

insatserna utgör förutsättningar för en aktiv

och verksam rehabilitering.

En utvecklad samverkan med andra samhällsinstanser,

såsom kommunen, försäkringskassan och

arbetsförmedlingen, är betydelsefull för en samlad

insats och helhetssyn på cancerpatientens behov

av stöd/rehabilitering efter vård och behandling.

Programgruppen anser att cancerpatienter behöver

en god samlad rehabilitering i större utsträck-


Landstinget i Uppsala län

ning än för närvarande. Kroniskt sjuka behöver

ett bra vardagsliv med bra livskvalitet. Unga människor

som haft cancersjukdomar kan få livslånga

funktionshinder och behöver därför rehabiliteringsinsatser

och hjälpmedel under hela livet. Enligt

hälso- och sjukvårdslagen ska rehabilitering

planeras i samverkan med den enskilde, och i

samverkan med andra ansvariga aktörer, så att

planerade och beslutade insatser ska framgå av en

upprättad plan. I Socialstyrelsens föreskrifter och

allmänna råd om samordning av insatser för habilitering

och rehabilitering (SOSFS 2007:10)

anges bland annat att en plan för samordning ska

upprättas av den som utsetts ansvara för samordningen.

Programgruppen föreslår därför att cancerpatienternas

rehabiliteringsinsatser planeras individuellt,

i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen och

Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd, så

att den självskattade, hälsorelaterade livskvaliteten

hos cancerpatienter förbättras och att vissa

kan återgå till arbetslivet.

När det gäller psykosocial rehabilitering finns

idag begränsade resurser i externa fonder, där patienter

själva kan söka medel till vistelser vid anläggningar

utanför länet för rehabilitering och reaktivering.

Programgruppen föreslår att landstinget utvecklar

en policy för psykosocial rehabilitering som styr

val och finansiering av sådana vistelser.

8

Utveckla en god palliativ vård

Det palliativa omhändertagandet ska kännetecknas

av god och värdig vård i livets slut. Det palliativa

kompetenscentret arbetar utifrån en gemensam

värdegrund och ett gemensamt förhållningssätt

för att tillförsäkra alla patienter palliativ

vård på lika villkor oavsett var i länet man bor.

Programgruppen vill att samarbetet utvecklas

med kommunerna för att skapa en effektiv hemsjukvård

och en individanpassad palliativ vård för

cancerpatienter och deras familjer. Den palliativa

vården för barn och ungdomar, även om det

handlar om ett fåtal, behöver också utvecklas i länet.

Programgruppen vill att alla vårdgivare ska

rapportera till det palliativa registret och ser fram

emot bra kvalitetsindikatorer som utvecklar vården

ytterligare.

Utveckla en effektiv läkemedelsanvändning

Läkemedel är en dyr post som innebär att prioriteringar

behöver göras. Diskussioner om detta

bör föras både på regional nivå och länsnivå. Programgruppen

anser att alla cancerpatienter i länet

ska ges samma möjlighet till läkemedelsbehandlingar.

Programgruppen föreslår att berörda intressenter

från profession, politik och ledning inom landstinget

och inom Uppsala-Örebroregionen möts

för att analysera förutsättningar för prioriteringar

och den fortsatta läkemedelsutvecklingen inom

cancerområdet.


Landstinget i Uppsala län

Eftersträva jämställd cancervård

På nationell nivå finns i vården som helhet dokumenterade

skillnader i behandlingen av män och

kvinnor. Hur dessa förhållanden ser ut inom cancervården

i vårt län och huruvida det finns skillnader

i vård och behandlingsinsatser mellan olika

åldersgrupper och om äldre får underbehandling i

vården har inte varit möjligt för programgruppen

att belysa närmare.

Programgruppen föreslår att vården så långt möjligt

arbetar för att minska skillnader i behandlingar

mellan män och kvinnor samt mellan olika

åldersgrupper. Befintliga vårdprogram behöver ses

över utifrån både köns- och åldersperspektiv.

Nya forsknings- och utvecklingsområden

Forsknings- och utvecklingsarbete inom cancerområdet

pågår kontinuerligt. Programgruppen

har uppfattat att det finns behov av ytterligare

forskning kring omvårdnad och att omvårdnadskvalitet

behöver införas i kvalitetsregistren. Ett

annat område där mer forskning krävs är kring

anhöriga och närstående.

Gemensam värdegrund för god cancervård

Ett välfungerande och sammanhållande vårdsystem

underlättar patientens väg genom vården och

är även kostnadseffektivt för samhället. Programgruppen

har i sitt arbete följt skilda insatser för

att stödja och förbättra vården av cancerpatienter.

Gruppen ansluter sig till ett synsätt om ett ständigt

förbättringsarbete kring delaktighet, patientbehov,

helhet och vårdutveckling som tar sin utgångspunkt

i nedanstående punkter bland annat

9

hämtade från ett nationellt genombrottsprojekt

2004 ”Cancervård i ständig förbättring”.

• Ansvar att förhindra att människor får cancersjukdomar.

• Dialog med patient och närstående om diagnos

och prognos ska ske i fysiska möten och i

avskild miljö.

• Patientens behov av tillgänglighet och kontinuitet

ska vara styrande för verksamhetens

planering och bemanning.

• Utredning, vård, behandling och rehabilitering

ska baseras på evidens.

• Rutiner för remisshantering, laboratorieprover

och andra diagnostiska undersökningar ska

säkerställas.

• Bästa effektiva behandlingsinsatser i rätt kombination

och gott samarbete inom sjukhuset

och mellan vårdnivåer.

• Patienten ska göras delaktig i vården, när det

gäller val av olika behandlingsalternativ och

den egna vården, inte minst när patienten vårdas

på sjukhus.

• Patienten är en hel människa (fysiska, psykiska,

sociala och existentiella behov), inte en

diagnos.

• Även de närståendes behov av stöd och delaktighet

ska beaktas.

I en primärvård som fungerar på bästa sätt genom

sitt sätt att arbeta, sina kännetecken och

kvaliteter har man stora möjligheter att utveckla

en god cancervård som fungerar bra för cancerpatienterna.

Primärvårdens verksamhet ska kännetecknas

av god tillgänglighet, vård av hög kvalitet,

effektivitet, kontinuitet och trygghet samt bra


Landstinget i Uppsala län

service med korta väntetider och goda kontakter

med samarbetspartners. Primärvården behöver

därför eftersträva följande:

• God tillgänglighet, telefonkontakt samma dag

och läkarbesök inom sju dagar.

• God kunskap om patienten, familjen, historik

och miljö.

• Flera olika hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande

insatser.

• Bra bemötande, både patienter och deras familj/närstående.

• Ta oro på allvar.

• Vara ett gott psykosocialt stöd.

• Snabb hantering, korta väntetider.

• Undersökningar vid symtom, snabb diagnostisering.

• Systematiskt utveckla samarbetsformer inom

primärvården och med andra vårdnivåer.

• Utveckla kontinuitet i kontakter.

• Fungerande provtagning, kontroller, eftervård

och uppföljning.

För att patienterna ska få en optimal vård med

god kvalitet och gott omhändertagande är det

viktigt att personalen inom sjukhusvården eftersträvar

att arbeta utifrån följande förhållningssätt/värdegrund:

• Gott och förtroendeingivande bemötande/

möte.

• Personlig information och besked om fortsatt

behandling/vård.

• Anhöriga/närstående delaktiga från början

och under hela vårdperioden.

• Uppgift om vart och till vem man vänder sig

under sjukdomsperioden, vem som är ansvarig

10

läkare och ansvarig vid kontakt, tillgodoser

patienter och anhörigas behov av trygghet.

• Kontinuitet även vid personalskifte, god informationsöverföring

mellan personal.

• Bästa effektiva behandlingsinsatser i rätt kombination

och gott samarbete inom sjukhuset

och med andra vårdnivåer.

• Psykosocialt stöd är en naturlig del av vården

både för patienter och anhöriga.

• Den fysiska miljön har betydelse för patienten.

Det är viktigt att ha funktionella, trivsamma

och anpassade lokaler och möjlighet till rogivande

utomhusmiljöer.

• Individuell planering av rehabiliteringsinsatser

för att skapa förutsättningar för god livskvalitet.

• Klargör vem som är ansvarig för eftervård, var

kontroller ska göras, vem som lämnar besked

om resultat.

På motsvarande sätt behöver man i hemsjukvård/

palliativ vård eftersträva följande förhållningssätt:

• Öppenhet, information, kunskap om situationen

för patient och anhöriga.

• Kontinuerlig lyhördhet och anpassning till patientens

och anhörigas önskemål.

• Behandlingsinsatser, smärt- och symtomlindring,

efter behov.

• Teambaserat förhållningssätt, samarbete mellan

vårdnivåer.

• Möjliggöra samtal/stöd om svåra frågor, liv

och existens, relationer.

• Värdering av tiden, använda tiden optimalt,

”hinna med”.


Landstinget i Uppsala län

• Trivsamma och anpassade lokaler samt möjlighet

till rogivande utomhusmiljöer.

• Livsbejakande, tillåtande inställning.

• Positiv miljö, ”guldkant”.

Detta avsnitt speglar programgruppens samlade

erfarenheter och uppfattningar om god cancervård

baserad på en gemensam värdegrund. Programgruppen

föreslår att värdegrunden och förhållningssättet

tillämpas i samband med verksamhetsplanering

och uppföljning inom hälso- och

sjukvården.

Programgruppens sammanfattning

Programgruppen sammanfattar ovanstående förslag

i följande punkter:

• Satsa mer på hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande

insatser.

• Stärk familjeperspektivet i vården.

• Kvalitetssäkra väntetider, rutiner, eftervård.

• Utöka och förbättra det psykosociala stödet

till både patienter och anhöriga.

• Utveckla och samordna rehabiliteringsinsatser

för cancerpatienter.

11

fö r s l a g t i l l B e s l u t

Programgruppen föreslår att hälso- och sjukvårdsstyrelsen

föreslår landstingsstyrelsen att föreslå

landstingsfullmäktige besluta enligt följande:

Att hälso- och sjukvårdsstyrelsen får i uppdrag att

i samband med vårdöverenskommelsearbetet beakta

programmet.

Att hälso- och sjukvårdsstyrelsen får i uppdrag att

i samråd med länets kommuner ta initiativ till

konkreta åtgärder och aktiviteter inom programområdet.

Att hälso- och sjukvårdsstyrelsen får i uppdrag att

följa upp programmet samt lämna en redovisning

av uppföljningen till landstingsfullmäktige.

För programgruppen

Anna-Karin Klomp

Ordförande


Landstinget i Uppsala län

12


Förord

Cancer är en sjukdom med många ansikten

och de flesta kommer någon gång

under livet i nära kontakt med den. Liksom

i mycket annan sjukvård utvecklas

möjligheterna att behandla. Idag botas

många och andra kan genom en bra behandling

leva med cancer under lång

tid. Det här är naturligtvis en glädjande

utveckling men ställer också nya krav

på vården och möjligheterna att leva ett

bra liv trots sjukdomen. Om behandling

inte längre är möjlig kräver det en fortsatt

bra omvårdnad och möjligheten till

ett värdigt avslut.

Landstingets förtroendemannagrupp för

utarbetande av ett program om cancer

har haft i uppdrag att belysa viktigare

insatser och utvecklingslinjer för att

möta befolkningens behov av en effektiv

och human cancervård. Gruppen har

Landstinget i Uppsala län

följt intentionerna i landstingets riktlinjer

för programarbeten att arbeta hälsoorienterat,

förebyggande och befolkningsnära

utifrån ett politiskt perspektiv.

Programgruppen har haft nära kontakt

med brukar- och patientföreningar och

lokala och regionala samverkansorgan.

Gruppen har mött företrädare för den

specialiserade cancervården, barncancervården

och Regionalt Onkologiskt

Centrum (ROC). Primärvården och olika

former av palliativ vård har studerats.

Andra viktiga verksamheter i

landstinget, som samhällsmedicin, tandvård

och patientombudsmannen, har

också medverkat till gruppens kunskapsuppbyggnad.

Sjukhuskyrkan på

Akademiska sjukhuset har besökts. Programgruppen

har även haft kontakt

1


Landstinget i Uppsala län

med skilda nationella organ och organisationer

som Socialstyrelsen, Sveriges

Kommuner och Landsting samt Cancerfonden.

Från Cancerfonden har programgruppen

hämtat faktaunderlag,

som återfinns i några avsnitt av rapporten.

Sammantaget har dessa kontakter, besök

och möten - tillsammans med ett

omfattande skriftligt material - legat till

grund för programgruppens ställningstaganden

och förslag.

Programgruppen vill tacka alla som har

bidragit med sina kunskaper och erfarenheter

för att kunna utveckla och förbättra

cancervården i länet.

Som ordförande i gruppen vill jag också

rikta ett varmt tack till programgruppens

medlemmar, programsekreterare

Carina Bäckström och processledare

Bengt Linder, för ett värdefullt utredningsarbete.

Anna-Karin Klomp (kd)

Ordförande programgruppen

2


Innehåll

Landstinget i Uppsala län

1 Inledning 9

1.1 Syfte med programarbete 9

1.2 Organisation av programarbete 9

1.3 Arbetsformer och arbetssätt 10

2 Cancer - en sjukdom med många ansikten 12

3 Familjens och närståendes roll 15

4 Cancerepidemiologi i Uppsala län 17

4.1 Nya cancerfall i befolkningen 17

4.2 Personer med cancerdiagnos 19

4.3 Dödlighet i cancersjukdomar 21

4.4 Prognos för cancerförekomst år 2015 och år 2025 23

5 Riskfaktorer för cancer 25

5.1 Socioekonomiska skillnader i samhället 26

5.2 Tobaksrökning och lungcancer 27

5.3 Levnadsvanor i Uppsala län 29

5.4 ”Påverka Din Cancerrisk” 30

6 Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete 31

6.1 Förhindra uppkomst av cancer 31

6.1.1 Åtgärder kopplade till tobak, alkohol, kost, övervikt och fysisk inaktivitet 31

6.1.2 Åtgärder kopplade till infektioner som orsakar cancer 33

3


Landstinget i Uppsala län

6.1.3 Åtgärder kopplade till ärftliga cancerformer 33

6.1.4 Åtgärder kopplade till UV-strålning 34

6.2 Tidig upptäckt av cancer 34

6.2.1 Gynekologisk hälsokontroll/cellprov – screening för livmoderhalscancer 35

6.2.2 Mammografi – bröstcancerscreening 36

6.2.3 PSA-prov - screening för prostatacancer 37

6.2.4 Screening för kolorektal cancer (tjock- och ändtarmscancer) 38

7 Cancerpatientorganisationer i Uppsala län 40

7.1 Prostatagubbarna Uppland 40

7.2 Uppsala läns bröstcancerförening 41

7.3 ILCO Uppsala län 41

7.4 Blodcancerföreningen i Uppsala sjukvårdsregion 41

7.5 Laryngföreningen i Uppsala län 42

7.6 Barncancerföreningen i Uppsalaregionen 42

7.7 Gemensamma synpunkter från patientföreningarna 42

8 Ärenden hos patientnämnden 46

9 Landstingets folkhälsoarbete 48

10 Primärvård 51

11 Sjukhusvård 54

11.1 Olika behandlingsmetoder 54

11.1.1 Läkemedelsbehandlingar 54

11.1.2 Kirurgi 55

11.1.3 Strålbehandling 55

11.1.4 Palliativ eller lindrande vård 56

11.2 Onkologen vid Akademiska sjukhuset 56

11.2.1 Onkologisk psykosocial mottagning 58

11.3 Barnonkologen vid Akademiska barnsjukhuset 59

11.4 SAH-onkologmottagningen vid Lasarettet i Enköping 61

12 Rehabilitering - ett samlat ansvar 62

13 Existentiella frågor 65

4


Landstinget i Uppsala län

14 Tandvård 67

15 Hemsjukvård och palliativ vård 70

15.1 Definitioner 70

15.2 Palliativa verksamheter i länet 71

15.3 Regional och nationell utveckling 73

16 Komplementär medicin 75

17 Hälsorelaterad livskvalitet hos cancerpatienter 77

18 Läkemedelsutvecklingen och läkemedelsval 79

19 Landstingets kostnader för cancervård 81

20 Jämställd vård 83

21 Nationellt perspektiv 85

21.1 Nationella riktlinjer bröst-, kolorektal- och prostatacancer 85

21.2 Cancerupplysningen 85

21.3 Cancerfonden 85

21.4 Barncancerfonden 86

21.5 Nationell cancerstrategi 86

22 Forskning och utveckling 87

22.1 Nationella kvalitetsregister inom cancerområdet 87

22.2 Socialstyrelsens cancerregister 88

22.3 Regionalt Onkologiskt Centrum, ROC 88

22.4 Virtuellt kompetenscentrum 89

22.5 Nationellt protonstrålecentrum 89

23 Synpunkter från olika vårdgivare 91

24 Analysmodellen 96

24.1 Mål 96

24.2 Behov 97

24.3 Kompetens 98

5


Landstinget i Uppsala län

24.4 Utbud 99

24.5 Efterfrågan 99

25 Programgruppens prioriteringar och förslag 100

25.1 Förbättra tillgängligheten 100

25.2 Aktivt bemötande 100

25.3 Välfungerande kontinuitet 101

25.4 Förbättra det psykosociala omhändertagandet 101

25.5 Anhöriga och närståendes roll och delaktighet 102

25.6 Utveckla det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet 102

25.6.1 Minska tobaksbruket 102

25.6.2 Minska alkoholkonsumtionen 103

25.6.3 Öka den fysiska aktiviteten 103

25.6.4 Förbättra mat- och kostvanorna 103

25.6.5 Minska övervikten och fetman 103

25.6.6 Förändra solvanorna 103

25.6.7 Förbättra det onkogenetiska omhändertagandet 104

25.6.8 Öka deltagandet i regelbundna screeningtester för cancer 104

25.6.9 Utveckla samarbete och samverkan 105

25.7 Skapa fungerande vårdkedjor 105

25.8 Samordna vårdplaneringen 106

25.9 Främja en samlad rehabilitering 106

25.10 Utveckla en god palliativ vård 107

25.11 Utveckla en effektiv läkemedelsanvändning 108

25.12 Eftersträva jämställd cancer vård 108

25.13 Nya forsknings- och utvecklingsområden 108

26 Gemensam värdegrund för god cancervård 109

27 Uppföljning 112

28 Referenser 114

6


Landstinget i Uppsala län

Bilaga 1 - Vanliga cancersjukdomar i Uppsala län 117

Prostatacancer 117

Bröstcancer 118

Tjock- och ändtarmscancer (kolorektal cancer) 120

Tjocktarmscancer 120

Ändtarmscancer 121

Lungcancer 121

Hudcancer 122

Basalcellscancer 122

Skivepitelcancer 123

Malignt melanom 124

Gynekologisk cancer 126

Äggstockscancer 126

Livmoderhalscancer 127

Livmoderkroppscancer 128

Njure- och urinvägscancer 129

Urinblåsecancer 129

Njurcancer 130

Malignt lymfom 131

Huvud- och halscancer 132

Läpp- och munhålecancer 132

Struphuvudscancer 133

Barncancersjukdomar 134

7


Landstinget i Uppsala län

8


1 Inledning

Landstinget i Uppsala län har sedan år

2000 arbetat med att ta fram program

för olika sjukdoms- och diagnosgrupper

(LS 2000-12-18, § 191). Följande urvalskriterier

används vid val av programområden:

sjukdomsbördans konsekvenser

(både för individen och samhället),

sjukdomens fördelning i befolkningen,

tidstrenden, möjligheten till förebyggande

insatser, oenighet om vård

och behandling, inte tillgodosedda

vårdbehov, etiska konflikter samt politisk

oenighet inom området. För att

identifiera stora sjukdomsgrupper används

DALY (Disability Adjusted Life

Years), som mäter sjukdomsbördan i

form av både dödlighet och funktionsnedsättning.

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen beslutade

den 21 juni 2005 (§ 82) att två nya programarbeten

skulle starta, av vilken

cancersjukdomar var det ena. Program-

Landstinget i Uppsala län

arbetet om cancersjukdomar startade i

april 2006 och avslutades när programmet

antogs av landstingsfullmäktige den

11 februari 2008.

1.1 Sy f t e m e d p ro g r a m a r b e t e

Syftet är att programmen ska tjäna som

underlag till politiska beslut genom att

tillföra kunskap om de olika behov skilda

patientgrupper har. Prioritering mellan

olika verksamhetsområden kan därigenom

underlättas. Programarbetet ska

också bidra till att utveckla dialogen

mellan politiker, medicinsk verksamhetsansvariga

och allmänheten.

1.2 or g a n i S at i o n av p ro g r a m a r-

b e t e

Landstinget har sedan år 2003 en politisk

programberedning som har i uppdrag

av hälso- och sjukvårdsstyrelsen

att samordna programarbetet. Program-

9


Landstinget i Uppsala län

beredningen består av elva ledamöter

och dess huvuduppdrag är bland annat

att ansvara för utarbetande, uppföljning

och uppdatering av programmen.

Det konkreta arbetet med att ta fram

programmen sker i separata programgrupper.

För varje program inrättas en

förtroendemannagrupp och olika experter

och sakkunniga knyts till programgrupperna

under arbetets gång. Programgrupperna

har kontinuerligt stöd

under arbetsprocessen genom en processledare

och en programsekreterare.

1.3 ar b e t S f o r m e r o c h a r b e t S S ä t t

Arbetet med programmet om cancersjukdomar

har letts av en förtroendemannagrupp

som bestått av ordförande

Anna-Karin Klomp (kd), Sigbrit Arfwedson

(fp), Christina Ahlin (c), Ulla

Hjelmqvist (v), Karl-Henrik Nanning

(m), Kristina Freerks (mp) och Johnny

Svahn (s). Tjänstemannastödet har utgjorts

av programsekreterare Carina

Bäckström och processledare Bengt Linder.

Programgruppen har i sitt arbete följt

de av hälso- och sjukvårdsstyrelsen fastställda

riktlinjerna för programarbeten

(2005-12-19, § 172). Utifrån riktlinjer-

10

na har programgruppen utarbetat en arbetsplan

för programarbetet.

Programgruppen har utgått från befolkningsperspektivet,

förebyggande aspekter

och samverkan kring patienten. Dessa

frågor är viktiga ur ett politiskt perspektiv

för en aktiv inriktning på bland

annat tillgänglighet, bemötande, service

och stöd.

Programgruppen har identifierat en rad

olika aktörer/intressenter som är berörda

av programarbetet. Genom kontakter,

möten, konferenser och hearingar

har programgruppen sökt att på olika

sätt säkerställa aktörernas/intressenternas

medverkan i programarbetet. Samverkan

med länets kommuner har skett

lokalt genom länsdelsberedningarna.

Programgruppen har träffats cirka en

gång per månad, i totalt ett tjugotal

möten och sammanträden.

Det finns omfattande kunskaper, forskning

och utveckling inom cancerområdet.

Programgruppen har inhämtat kunskap

dels genom möten med patienter,

patientföreningar och anhöriga och dels

genom möten med experter/verksamhetsföreträdare.

Dessutom har rapporter,

tidskrifter, hemsidor m.m. studerats.

Det finns en oerhört stor mängd mate-


ial av olika slag om cancersjukdomar.

Programgruppen har avgränsat sig till

ett urval av nätadresser och rapporter.

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för

bröst-, kolorektal- och prostatacancer

och samverkansnämndens regionala

uppdragsbeskrivning har utgjort en viktig

utgångspunkt för programarbetet.

Ett flertal underlag har utarbetats av

programgruppen. Underlagen har bestått

av en beskrivning av och information

om programarbetet samt av frågeställningar

som har varit viktiga. Underlagen

har använts vid kontakter med

olika aktörer.

Faktauppgifter i avsnitten om cancerepidemiologi,

riskfaktorer, hälsorelaterad

livskvalitet och landstingets kostnader

för cancervård har tagits fram av

Inna Feldman, statistiker vid landstingets

samhällsmedicinska enhet.

Verksamhetschefer vid Regionalt Onkologiskt

Centrum (ROC) har tidvis bistått

programgruppen med expertkunskaper.

Remissförfarande har skett i form av en

hearing den 8 oktober 2007, då representanter

från bland annat landstingets

och kommunernas verksamheter, förtroendevalda

samt patientföreningar

Landstinget i Uppsala län

diskuterade en preliminär rapport. Därefter

gavs möjlighet att skriftligen lämna

in kompletterande synpunkter på

programgruppens förslag.

Den slutliga versionen av programmet

om cancersjukdomar behandlades av

programberedningen den 27 november

2007, av hälso- och sjukvårdsstyrelsen

den 17 december och av landstingsstyrelsen

den 28 januari, samt fastställdes

av landstingsfullmäktige den 11 februari

2008.

11


Landstinget i Uppsala län

2 Cancer - en sjukdom med många

ansikten

Ordet cancer är latin och betyder kräfta.

Att sjukdomsgruppen fått detta

namn kommer sig av att vävnader som

sjukdomen finns i, ser ut som och liksom

greppar tag i vävnaden som en

kräfta. Cancer är samlingsnamnet på ett

mycket stort antal, cirka 200, olika

sjukdomar som har vissa grundläggande

drag gemensamma, men som också

skiljer sig mycket åt sinsemellan. Det

innebär att prognosen för den som

drabbas av cancer varierar kraftigt, från

nästan en garanti om bot med enkel behandling

till mycket stor risk för död i

sjukdomen oavsett behandling.

I Sverige drabbas varje år drygt 50 000

personer, ungefär lika många män som

kvinnor, av någon form av cancer. Tack

vare förbättrade behandlingsmetoder

och ökade möjligheter att upptäcka

sjukdomen i ett tidigt skede har prognosen

att bli helt botad ökat under de se-

12

naste årtiondena. I bilaga 1 ges en kortfattad

beskrivning av ett antal cancersjukdomar

hos kvinnor och män samt

ett avsnitt om barncancersjukdomar.

Cancer är en sjukdom som väcker stor

oro. Det är visserligen inte den sjukdom

som förorsakar flest dödsfall, men den

är ändå en skrämmande, smärtsam och

oviss sjukdom. Behandlingarna kan

vara långvariga med besvärliga biverkningar.

Patienterna behöver stöd och

god omvårdnad för att lindra biverkningarna

och må bättre under och efter

behandlingsperioden.

Men cancer är en sjukdom under förändring.

Den är på väg att bli en sjukdom

att kunna leva med snarare än att

dö i. Man kan också säga att cancer

ofta är kronisk och att människor med

cancer kan leva länge med sin sjukdom.


Socialstyrelsen har i sina nyligen publicerade

riktlinjer om bröst-, kolorektal-

och prostatacancer konstaterat att Sverige

får fler cancerfall samtidigt som fler

överlever sin cancer. Att överlevnaden

ökar har sin grund i att cancer upptäcks

allt tidigare, när det är mindre komplicerat

att behandla, och att metoderna

för behandling blir allt bättre.

Cancer har en stor variationsrikedom

och kan drabba i stort sett alla organ i

kroppen. Men det innebär inte att vi

inte kan förebygga och förhindra uppkomsten

av sjukdomen. Som påvisas i

några avsnitt i denna rapport är cancer

ofta förknippat med levnadsvanor och

livsstilsfrågor och människor kan genom

ett balanserat och insiktsfullt levnadssätt

bidra till att minska ökningen

av cancerfall eller rent av minska sjukdomens

förekomst.

Flertalet cancerfall, två tredjedelar, upptäcks

bland den del av befolkningen

som är 65 år eller äldre. Detta innebär

att en tredjedel av cancerfallen drabbar

människor under 65 år varav en liten

del är barn. En del av dessa sjukdomar

kan drabba mycket hårt med ett ibland

snabbt och oväntat förlopp med dödlig

utgång, medan andra fall ganska lätt

Landstinget i Uppsala län

kan botas med strålning eller medicinering.

Man behöver inte vara ensam med sin

cancersjukdom. Psykosociala stödformer

är under utveckling i vårdsystemet.

Det finns också patientföreningar för

många olika slag av cancer. Man kan

även få stöd för sina funderingar kring

existentiella och emotionella frågor av

olika personer och instanser.

Forskarna arbetar på många fronter

med att hitta och lösa orsakerna till

uppkomst av cancer. Systematiserade

registreringar i stor skala kring dessa

sjukdomar utförs för närvarande i sjukvården.

Med större kunskap följer inte

enbart bättre metoder för att stoppa

cancern utan även bättre och skonsammare

behandlingsarbete i patientens

vardag.

Cancer är alltså inget entydigt begrepp.

Sjukdomen har många ansikten, kan

drabba oväntat, men kan också bemötas

med avancerade insatser som underlättar

behandling och tillfrisknande, i

synnerhet om den upptäcks tidigt.

Programgruppen har kommit i kontakt

med ett antal skilda patientfall som illustrerar

hur olika cancerformer kan slå

13


Landstinget i Uppsala län

och hur olika drabbade människor reagerar

på sin sjukdom och behandlingsarbetet.

Programgruppen har dock noterat

att allt flera patienter kan leva

med sin cancersjukdom, även om den

blivit kronisk, och återgå till sina tidigare

arbetsuppgifter. Genom noggrann

uppföljning och medicinering från vårdens

sida kan patientens behov av medicinskt

stöd och hjälp i vardagen tillgodoses

under längre tid. Detta underlättar

anpassningen till de nya villkor som

sjukdomen innebär för den enskilde individens

familje- och eventuella arbetsliv.

14


3 Familjens och närståendes roll

Under sjukdoms- och behandlingstiden

utgör familjen, anhöriga och närstående

en förutsättning för patientens återhämtning

och anpassning så långt som

möjligt till det tidigare livet. Det är patienten

och dennes sjukdom som är i fokus.

Men det är anhöriga och närstående

som är ständigt närvarande och

som hjälper till med att stötta den sjuke

och söka lösa alla de nya situationer

som sjukdomen föranleder. De anhöriga

själva har ofta ingen erfarenhet av sjukdomen,

men förväntas att på olika sätt

engagera sig kring den sjuke och dennes

behov. Människor i den sjukes omgivning

får plötsligt skaffa sig information

om sjukdomsbild, möjliga behandlingsinsatser,

prognoser och rehabilitering

för att underlätta förbättring och återanpassning.

Lättillgänglig information är en god

hjälp för sjuka och anhöriga som behö-

Landstinget i Uppsala län

ver veta mer om cancersjukdomen och

vad den kan innebära. Vårdpersonalen

är den givna resursen, som finns närmast

patienten och familjen. I ett kommande

avsnitt tar vi även upp verksamheten

med onkologisk psykosocial mottagning

vid Akademiska sjukhuset. Där

finns aktiviteter för både cancersjuka

och deras anhöriga.

Det finns också hjälp att hämta utanför

primärvården och sjukhusen. Detta beskrivs

i ett särskilt avsnitt om patientföreningarna

och vad de bidrar med i

behandlingsarbetet och efterföljande

vård för patienter i Uppsala län. Sjukhuskyrkan

är en länk till både sjukvården

och skilda samfund för att möta

patienters och anhörigas existentiella,

andliga och sociala behov. Cancerfonden

erbjuder möjligheter till samtal, information

och kunskaper på sin informations-

och stödlinje. På Cancerfon-

15


Landstinget i Uppsala län

dens och Barncancerfondens hemsidor,

www.cancerfonden.se respektive www.

barncancerfonden.se, finns informationsartiklar

om cancer och om att leva

med cancer.

När någon blir svårt sjuk eller avlider

drabbas hela familjen. Man bör uppmärksamma

att familjen inte är ett entydigt

begrepp utan kan omfatta många

konstellationer av närstående personer.

Information och bemötande av anhöriga,

inklusive barn och ungdomar, är

en del av arbetet för vården. Anhöriga

och närstående behöver också få mer

omvårdnadskunskap för att bättre kunna

hantera patientens olika praktiska

situationer.

Föräldrar till barn som insjuknar i cancer

kan i vissa fall drabbas av allvarliga

psykiska problem. De har behov av

professionellt psykosocialt stöd. Generellt

är det vanligare att anhöriga mår

mer psykiskt dåligt än vad patienterna

gör. Personal kan behöva utbildas i att

identifiera och bedöma vilka som befinner

sig i en riskzon där psykisk ohälsa

kan förebyggas. Forskningsstudier pekar

på att det uppskattningsvis är ca tio

procent av föräldrarna som befinner sig

i riskzonen att drabbas av allvarlig psykisk

ohälsa.

16

Programgruppen har under sitt arbete

noterat två olika behov av stöd till anhöriga.

Dels behöver de stöd för att i

sin tur kunna stötta patienten i vård-

och behandlingsarbetet. Dels behöver

de stöd i sin egen ängslan inför det som

sker. Det finns annars risk för att den

anhörige drabbas av egna hälsobesvär.

Det är därför viktigt att vårdpersonalen

beaktar anhörigas osäkerhet och ängslan.

Med trygga anhöriga gynnas även

patienterna.


4 Cancerepidemiologi i Uppsala län

Epidemiologi brukar vanligtvis definieras

som läran om sjukdomars utbredning

och orsaker i befolkningen. Numera

inkluderas i epidemiologin även

utbredningen av riskfaktorer till exempel

tobak och alkohol.

4.1 nya ca n c e r fa l l i b e f o l k n i n g e n

Incidens är den vetenskapliga term som

används för att beskriva om en sjukdom

har ökat eller minskat i befolkningen,

med andra ord antalet nya cancerfall

per år och invånare.

Antalet cancerfall har ökat kraftigt under

de senaste åren. År 2005 diagnostiserades

50 995 nya cancerfall i riket

(0,56 procent av befolkningen) vilket är

1,5 gånger fler än år 1974, då siffran

var cirka 31 000. År 2005 fick 1 477

personer i Uppsala län (0,49 procent av

befolkningen) diagnosen cancer och ökningen

har skett i samma takt som i ri-

Landstinget i Uppsala län

ket i övrigt under de senaste tio åren (se

diagram 1).

Ökningen av antalet fall beror på två

faktorer. Den ena är en förändring av

befolkningens sammansättning med en

ökande andel äldre. Cancer drabbar i

huvudsak den äldre delen av befolkningen

och risken att få cancer är cirka

fyra gånger högre hos en individ i åldern

70-74 år jämfört med en individ i

åldern 40-44 år (se diagram 2). Skillnaden

mellan män och kvinnor beror på

att bröstcancer debuterar från medelåldern

medan prostatacancer i större utsträckning

debuterar efter 65 år.

Den andra faktorn är förbättringar i diagnostik

som gör att man hittar cancersjukdomar

i tidiga skeden och även hittar

sådana cellförändringar som inte

skulle behöva behandlas.

17


Landstinget i Uppsala län

Diagram 1: Antal nya cancerfall i Uppsala län, män och kvinnor, år 1970-2005.

0- 5- 10- 15- 20- 25- 30- 35- 40- 45- 50- 55- 60- 65- 70- 75- 80- 85+

4 9 14 19 24 29 34 39 44 49 54 59 64 69 74 79 84

Diagram 2. Antal nya cancerfall/100 000 invånare i Uppsala län, män och kvinnor, fördelat efter åldrar år 2005.

18

1600

1400

1200

1000

Antal

600

500

400

200

4000

3500

3000

2500

2000

1500

1000

500

0

Antal

1970

1971

Totalt

Kvinnor

Män

1972

1973

1974

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983

1984

Kvinnor

Män

1985

1986

1987

1988

1989

1990

1991

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005


Män Kvinnor

Prostata

Njure & urinvägar

Lungcancer

Tumör i huden

Tjocktarm

Malignt melanom

Lymfoma

Magsäck

Ändtarm

Leukemi

Övriga

9%

8%

7%

6%

4%

4%

3%

3%

3%

19%

34%

0% 10% 20% 30% 40%

Diagram 3. Vanligaste nydiagnostiserade cancerformerna

hos män, Uppsala län, år 2005.

De tio vanligaste nydiagnostiserade cancerformerna

hos män respektive kvinnor

i Uppsala län redovisas i diagram 3

och 4.

Som tidigare har nämnts så redovisas i

bilaga 1 kortfattat ett antal vanliga cancerformer

hos kvinnor och män samt

ett avsnitt om cancersjukdomar hos

barn.

4.2 pe r S o n e r m e d ca n c e r d i ag n o S

Prevalens är ett mått på hur stor del av

befolkningen som vid en viss tidpunkt

Tjocktarm 7%

Livmoderkropp

Lungcancer

Tumör i huden

Njure & urinvägar

Leukemi

Hjärna & nerv.

Ändtarm

Livmoderhalsen

Malignt melanom

Äggstock

Övriga

6%

Landstinget i Uppsala län

Bröst 27%

6%

6%

5%

4%

4%

4%

4%

4%

3%

19%

0% 10% 20% 30% 40%

Diagram 4. Vanligaste nydiagnostiserade cancerformerna

hos kvinnor, Uppsala län 2005.

har en viss sjukdom. Cancerprevalens

visar alltså hur många människor som

har en cancerdiagnos. Personerna kan

antingen vara helt botade och gå på

kontroller eller leva med sin cancer och

i högre eller lägre grad behöva vård och

behandling.

Mer än 300 000 personer i Sverige har

eller har haft cancer. Eftersom prognosen

vid cancer blir allt bättre och medellivslängden

allt högre kommer denna

siffra att öka för varje år.

19


Landstinget i Uppsala län

Diagram 5. Antal personer med cancerdiagnos per åldergrupp, per kön och totalt.

Diagram 6. Andel cancerpatienter per åldersgrupp, per kön och totalt.

20

7000

6000

5000

4000

3000

2000

1000

0

Ålder

Män

Kvinnor

Totalt

20%

15%

10%

0%

Ålder

Män

Kvinnor

Totalt

Antal

Procent

5%

0 - 19

48

25

73

0 - 19

0,1%

0,1%

0,1%

20 - 39

104

178

282

20 - 39

0,2%

0,4%

0,3%

40 - 64

820

1 370

2 190

40 - 64

1,7%

2,8%

2,2%

65 - 79

1 368

1 024

2 392

65 - 79

9,6%

6,4%

7,9%

80+

708

567

1 275

80+

14,2%

6,6%

9,4%

Total

3 048

3 164

6 212

Total

2,0%

2,1%

2,1%


1400

1200

1000

Antal

800

600

400

200

0%

Cirkulationsorganens Tumörer Skador och

sjukdomar

förgiftningar

Män

462

343

101

Kvinnor

515

311

61

Diagram 7. Antal döda per sjukdomsgrupp i Uppsala län, år 2004.

I Uppsala län finns drygt 6 200 personer

(cirka 2 procent av befolkningen)

som har eller har haft en cancerdiagnos.

Detta illustreras i diagram 5.

Ju äldre befolkningen är desto större är

andelen cancerpatienter i respektive åldersgrupp.

I åldersgruppen 65-79 år har

nästan tio procent av männen och sex

procent av kvinnorna diagnosen cancer.

Det beror på att bröstcancer uppkommer

hos kvinnor i medelåldern medan

prostatacancer är vanligt hos män över

65 år. Diagram 6 visar hur stor andel

Landstinget i Uppsala län

Alla dösdorsaker

1 199

1 271

cancerpatienter det finns i olika åldersgrupper,

män respektive kvinnor.

4.3 dö d l i g h e t i ca n c e r S j u k d o m a r

Cancer är den andra dödlighetsorsaken

efter cirkulationsorganens sjukdomar,

med 30 procent av alla dödsfall. Diagram

7 illustrerar antal döda per respektive

sjukdomsgrupp i Uppsala län år

2004.

Varje år dör cirka 22 000 människor i

Sverige på grund av cancersjukdom. I

Uppsala län dör cirka 700 personer årli-

21


Landstinget i Uppsala län

Män Kvinnor

Diagram 8. Dödlighet i cancersjukdom hos män

(%) fördelat efter diagnos, Uppsala län, år 2004.

22

Prostata

Lungcancer

Bukspottkörtel

Lymfona & leukemi

Tjocktarm

Njure & urinvägar

Magsäck

Ändtarm & anus

Malignt melanom

Levern & gallvägar

Hjärta & nerv.

Övriga

8%

7%

6%

6%

4%

4%

2%

2%

2%

15%

18%

36%

0% 10% 20% 30% 40%

gen av cancer. Antal döda per 100 000

varierar något från år till år men ligger

omkring 200/100 000 invånare hos

både män och kvinnor.

Under de senaste 30 åren har femårsöverlevnaden

för män ökat från 32 till

57 procent och för kvinnor från 47 till

64 procent. Tioårsöverlevnaden hos

män har ökat från 26 till 44 procent

och hos kvinnor från 42 till 57 procent.

Fortfarande har en del cancerformer en

Bröstcancer

Lungcancer

Tjocktarm 7%

Äggstock

Lymfona & leukemi

Tumör i huden

Bukspottkörtel

Magsäck

Hjärna & nerv.

Ändtarm & anus

Levern & gallvägar

Livmoder

Malignt melanom

Övriga

2%

2%

2%

2%

1%

7%

7%

6%

6%

5%

14%

13%

25%

0% 10% 20% 30% 40%

Diagram 9. Dödlighet i cancersjukdom hos kvinnor

(%) fördelat efter diagnos, Uppsala län, år

2004.

mycket dålig prognos. Diagram 8 och 9

nedan visar vilka cancerformer som bidrar

mest till dödlighet för män respektive

kvinnor i Uppsala län.

Diagrammen visar tydligt att överlevnadsprognosen

skiljer sig åt mellan olika

cancerformer. Ett tydligt exempel är

lungcancer hos både män och kvinnor.

Trots att andelen nya lungcancerfall ligger

på fem procent av alla cancerfall

hos både män och kvinnor, så utgår an-


50%

45%

40%

35%

30%

25%

20%

15%

10%

Procent

5%

Landstinget i Uppsala län

0%

Bröstcancer Prostatacancer Lungcancer Totalt

2004-2007 4,3%

5,3%

4,7%

3,2%

2004-2010 8,5%

14,5%

12,2%

7,4%

2004-2015 16,1%

32,9%

26,4%

15,7%

2004-2025 28,5%

45,0%

36,0%

32,1%

Diagram 10. Prognos för cancer till 2025.

del döda i lungcancer av alla döda i

cancer till 15 procent hos män och 13

procent hos kvinnor.

Lungcancer är en av de cancersjukdomar

som har sämst prognos för den

drabbade. I Uppsala län ökar insjuknandet

för kvinnor medan det minskar

för män. Den relativa femårsöverlevnaden

är tio procent för män och 16 procent

för kvinnor. Motsvarande siffror

för tioårsöverlevnaden är sju respektive

nio procent.

4.4 pr o g n o S f ö r ca n c e r f ö r e ko m S t

å r 2015 o c h å r 2025

Prognos av prevalensen skattar antal individer

som någon gång fått en cancerdiagnos

och som lever vid ett givet datum.

Här blir det en blandning av individer

som fortfarande behandlas, går på

kontroller eller har botats. Prognos av

prevalensen ger ett sammanfattande

mått på det antal individer i olika stadier

av sjukdomsförloppet som sjukvården

ska ta hand om. Bortsett från be-

23


Landstinget i Uppsala län

folkningsförändringar så beror den

ökande prevalensen på tidigare diagnostik

av tumörer samt bättre omhändertagande

och behandling som ger en ökad

överlevnad och bot. Prognos av prevalensen

grundar sig på den utveckling

som har setts under 1990-talet och början

av 2000-talet.

Två faktorer bidrar mest till ökningen

av antalet fall, nämligen en ökande andel

äldre samt en ökning av risken att

insjukna i cancer. Det faktum att befolkningen

blir äldre gör att antalet individer

med cancer ökar. Till detta kommer

till exempel tidstrenderna för de

enskilda cancerformerna, vilka varierar

från cancerform till cancerform. Prognos

för cancer totalt och de tre vanligaste

cancerdiagnoserna som presenteras

i diagram 10, baseras på befolkningsförändringarna

och beräknade

data i Uppsala län fram till år 2015 och

2025.

Andelen individer som har eller har haft

diagnosen cancer kommer att öka med

drygt 16 procentenheter fram till år

2015 enbart på grund av ökande andel

äldre. Bröstcancerfallen ökar i samma

utsträckning som cancerfallen totalt.

Fallen av prostatacancer, som är speciellt

åldersrelaterat, ökar med mer än 30

24

procent fram till år 2015. Lungcancerfallen

ökar med 26 procentenheter, vilket

innebär mer än en fördubbling från

idag, om vi inte lyckas påverka förekomsten

av tobaksrökning i befolkningen,

då åtta-nio lungcancerfall av tio orsakas

av tobaksrökning.

Sammanfattning Uppsala län:

• Nya cancerfall: cirka 1 500/år, varav

800 män och 700 kvinnor = 0,49

procent

• Lever med cancer: cirka 6 200 personer

= 2 procent av befolkningen

(var 50: e person)

• Prognos prevalens till år 2015 =

cirka 7 200 personer

• Prognos prevalens till år 2025 =

cirka 8 200 personer

• Dödlighet i cancer: cirka 700/år,

cirka 350 män och 350 kvinnor


5 Riskfaktorer för cancer

Rent teoretiskt finns en oändlig mängd

riskfaktorer för canceruppkomst. Genom

nyheterna kommer dagligen nya

forskningsrön och råd om hur vi ska

leva för att inte få cancer. Många orsaker

och samband kring cancer är klarlagda

men det är också många komplexa

samband som återstår att kartlägga

och forska mer om. En riskfaktor är

allt som påverkar sannolikheten att en

person drabbas av en sjukdom. Vissa

riskfaktorer kan man själv kontrollera

och därigenom minska risken, andra

inte.

Kända riskfaktorer för cancer:

• Tobaksrökning

• Alkohol

• Kost

• Övervikt/fetma (BMI = Body Mass

Index)

Landstinget i Uppsala län

• Fysisk inaktivitet

• Infektioner

• UV-strålning och annan strålning

• Reproduktionsfaktorer och ärftlighet

• Miljöfaktorer, t. ex. yrkesexponeringar

och luftföroreningar

För att göra en hanterlig redovisning

har riskfaktorer valts som är bland de

ledande orsakerna för sjukdomsbördan

och som går att påverka. Fem av de viktigaste

och tydligaste riskfaktorerna för

cancer är medtagna: högt BMI, alkohol,

lågt intag av frukt och grönsaker, fysisk

inaktivitet och tobaksrökning. Samband

mellan riskfaktorerna och olika cancerformer

presenteras i tabell 1. Olika experter

(bl.a. Adami H-O. Cancerfondens

utredning om cancerprevention.

2004) konstaterar att dessa riskfaktorer

framkallar 40-50 procent av alla cancerfall.

25


Landstinget i Uppsala län

Tabell 1. Samband mellan riskfaktorer och olika cancerformer (P. Allebeck, T. Moradi, AN. Jacobsson

”Sjukdomsbördan i Sverige och dess riskfaktorer” Rapport nr A 2006:4 FHI, KI).

5.1 So c i o e ko n o m iS k a S k i l l na d e r i

S a m h ä l l e t

Det finns ett klart samband mellan

ökad ekonomisk ojämlikhet och en försämrad

folkhälsa. Det finns påtagliga

skillnader i riskfaktorer som påverkar

insjuknande och dödlighet i cancer mellan

olika sociala grupper, nämligen mellan

arbetare och tjänstemän, mellan

grupper med olika utbildningsnivå, mellan

grupper som är födda i olika länder.

Högre social position är kopplad till

mindre cancerrisker och lägre dödlighet.

26

Högt BMI Alkohol Låg intag av

frukt och grönt

Fysisk

inaktivitet

Tobaks

rökning

Magsäck X X X X

Tjocktarm X X X X X

Ändtarm och anus. X X X X X

Lever och gallvägar X X

Bukspottkörtel X

Lungcancer X X

Bröst. X X X X

Livmoder X X

Äggstock X

Prostata X

Njure och urinvägar X X

Tumör i huden X

Sköldkörtel X

Lymfoma X

Leukemi X

Rökning är en klassfråga och det finns

fortfarande tydliga sociala skillnader i

rökvanor mellan olika sociala grupper.

Att vara dagligrökare är dubbelt så vanligt

bland arbetare som bland tjänstemän

och detta gäller för både män och

kvinnor. Andelen dagligrökare varierar

kraftigt mellan inrikes och utrikes födda

personer. Utrikes födda män röker i

betydligt större utsträckning än svenskfödda

män, medan det finns betydligt

färre rökare bland kvinnor som är födda

utanför Europa än inom. Det är också

mest vanligt att röka i områden med

låg socioekonomisk status och ovanli-


gast i områden med hög socioekonomisk

status.

Folkhälsoinstitutet konstaterar i en ny

rapport att det är de mest sårbara grupperna

i samhället som röker (www.fhi.

se). Ju kortare utbildning kvinnor och

män har, desto fler röker varje dag. Den

genomsnittliga rökaren beskrivs som en

medelålders kvinna som oftare än den

icke rökande kvinnan är lågutbildad,

låginkomsttagare, förtidspensionär eller

långtidssjukskriven, boende i en hyresrätt

i ett glest befolkat område och har

flera ohälsosamma levnadsvanor. Trots

att den typiska rökaren är kvinna så har

andelen rökande kvinnor minskat de senaste

åren.

Regelbunden fysisk aktivitet är också

vanligast hos högutbildade. Oavsett utbildningsnivå

har män i större utsträckning

regelbundna motionsvanor än

kvinnor. Svenskfödda män och kvinnor

motionerar betydligt mer än utlandsfödda.

Dubbelt så många kvinnor som män

äter frukt och grönsaker minst fyra

gånger per dag. Andelen konsumenter

av frukt och grönsaker är lägst bland de

yngsta och de äldsta. Trots bättre kostvanor

bland födda i Asien, Afrika och

Landstinget i Uppsala län

Latinamerika är andelen feta bland dem

ungefär densamma som bland svenskfödda.

5.2 to b a k S r ö k n i n g o c h l u n g c a n-

c e r

Rökning påverkar inte bara lungcancer

utan de flesta cancersjukdomarna,

bland annat cancer i struphuvud, munhåla,

svalg, matstrupe, bukspottkörtel,

njure, urinblåsa och livmoderhals. Ur

det nationella kvalitetsregistret för lungcancer

framgår att cirka 90 procent av

de drabbade är rökare. Mellan 20 och

25 procent av all cancerbelastning har

hänförts till rökning och en bedömning

har gjorts att dödligheten kan minska

med cirka 65 procent fram till år 2020

(www.cancerfonden.se, Tobaco Control

Country profiles 2003, The American

Cancer Society, WHO & Internationel

Union Against Cancer, Gilljam H. Sjukvården

nonchalerar rökningens risker.

DN Debatt 2003-08-06), förutsatt att

adekvata åtgärder vidtas för att reducera

rökningen.

För att kvantifiera betydelsen av riskfaktorer

används begreppet ”relativ risk

(RR)”. I detta sammanhang menas risken

att drabbas av sjukdom om man är

utsatt för någon riskfaktor (t.ex. to-

27


Landstinget i Uppsala län

baksrökning) i jämförelse med om man

inte är utsatt (t.ex. aldrig rökt). Relativ

risk att insjukna i lungcancer är tjugo

gånger högre för rökare än för dem som

aldrig har rökt. För att skatta i vilken

utsträckning populationen är utsatt för

någon riskfaktor används ett mått som

kallas prevalens av exponering. Till exempel

är prevalens av tobaksrökning

(andel i befolkningen som röker) tolv

procent bland den vuxna befolkningen i

Uppsala län.

Vad kan vi förväntas uppnå om vi lyckas

minska förekomsten av de viktigaste

28

Antal

80

70

60

50

40

30

20

10

0

1970

1971

1972

1973

1974

1975

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983

1984

1985

1986

1987

1988

1989

1990

1991

Män

Kvinnor

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

Diagram 11. Antal nya fall (per 100 000) av lungcancer i riket bland män och kvinnor, åldersstandardiserad.

riskfaktorerna hos länsinvånarna? Hur

kan vi påverka de redovisade prognoserna

för 2015 respektive år 2025?

Epidemiologiska beräkningar visar att

om till exempel andelen rökare i länets

befolkning minskar från 12 procent till

8 procent så minskar så småningom antalet

lungcancerfall med 23 procent (vilket

motsvarar 35 personer) i Uppsala

län.

Samma typ av beräkningar kan göras

för andra riskfaktorer, men eftersom tobaksrökning

är den största riskfaktorn


för lungcancer kan effekt av hälsofrämjande

insatser visas på ett tydligt sätt.

Incidensen i lungcancer avspeglar tydligt

utvecklingen av rökvanor bland

män och kvinnor. Antalet nya fall hos

män har minskat sedan början av

1980-talet. För kvinnor är trenden den

omvända, då antalet har fördubblats

under den senaste trettioårsperioden,

vilket framförallt beror på ökat tobaksbruk

hos kvinnorna, se diagram 11 nedan.

Om rökvanorna fortsätter att utvecklas

på samma sätt som under de senaste

tjugo åren kommer antalet nya lungcancerfall

bland kvinnor öka dramatiskt till

år 2025. Men om vi lyckas minska förekomsten

av rökning hos både män och

kvinnor till år 2025, från 15 procent i

genomsnitt till åtta procent, minskar så

småningom antalet nya cancerfall.

5.3 le v n a d S va n o r i uppSala l ä n

När det gäller rökning under graviditet

har attityderna förändrats under den senaste

15-årsperioden och andelen gravida

som röker har minskat från 19

procent till sju procent. Det finns dock

stora lokala skillnader inom länet beroende

på socioekonomiska faktorer,

framförallt utbildningsnivå.

Landstinget i Uppsala län

Resultat från landstingets befolkningsenkät

Liv och hälsa som genomfördes

år 2004 visar bland annat att länets

kvinnor (14 procent) i större utsträckning

än männen (12 procent) är dagligrökare,

www.lul.se. Undersökningen visar

dessutom att var fjärde man i åldern

18-54 år snusar dagligen.

Nästan alla rökare debuterar i ungdomsåren.

I 2007 års undersökning Liv

och hälsa ung i Uppsala län uppger 17

procent av pojkarna och 22 procent av

flickorna i årskurs nio att de röker. De

som röker dagligen är färre, sex procent

av pojkarna och åtta procent av flickorna.

I gymnasiets andra årskurs har de

som röker dagligen ökat till sju procent

hos pojkarna respektive 15 procent hos

flickorna. Dessa senaste siffror för flickorna

motsvarar siffrorna för vuxna (se

ovan, 12 procent för män respektive 14

procent för kvinnor).

Liv och hälsa undersökningen visar vidare

att var tolfte länsbo i åldern 18-84

år har en riskfylld alkoholkonsumtion.

Var fjärde av de yngsta kvinnorna och

var sjunde av de yngsta männen (18-24

år) har en riskfylld alkoholkonsumtion.

Arbetslösa och kvinnliga studerande

har högst andel riskfylld alkoholkonsumtion.

29


Landstinget i Uppsala län

Studien visar att andelen män och kvinnor

i länet som motionerar regelbundet

(1 gång per vecka eller mer) har ökat

jämfört med år 2000. Av männen är det

43 procent och av kvinnorna 39 procent

som anger att de tränar regelbundet.

Det finns dock betydande skillnader

mellan länets kommuner. Det finns

ett samband mellan hög utbildningsnivå

och hög motionsgrad.

När det gäller matvanor visar resultaten

att yngre har sämre matvanor än äldre.

Kvinnor äter i betydligt högre utsträckning

frukt och grönsaker än män. Det

är totalt 33 procent av kvinnorna som

äter frukt och grönsaker minst fyra

gånger per dag och 15 procent av männen.

Även här är det stora skillnader

mellan länets kommuner vad gäller

frukt- och grönsaksintag.

Antalet överviktiga har ökat betydligt

sedan år 2000. I länet är 35 procent av

befolkningen överviktiga och 12 procent

kraftigt överviktiga eller feta.

Bland männen är 43 procent överviktiga

och 12 procent feta. Bland kvinnorna

är 28 procent överviktiga och 12

procent feta. Andel överviktiga ökar

med åldern. Övervikt har ett tydligt

samband med utbildningsnivå och sysselsättning.

Undersökningen Liv och

30

hälsa ung 2007 visar att det är ungefär

två av tio pojkar och en av tio flickor

som väger mer än vad som är bra. Att

bli överviktig eller fet som ung är betydligt

farligare än att bli det som vuxen.

Det beror bland annat på att fetma skapar

inlagringar i kärl, som ju längre de

finns ökar risken för framtida hjärtkärlsjukdomar

och för cancer.

5.4 ”på v e r k a din ca n c e r r i S k”

Karolinska Institutet har i samarbete

med Harvard Center for Cancer Prevention

utvecklat en interaktiv webbportal,

Påverka Din Cancerrisk, www.cancerrisk.info.

Genom att själv fylla i svaret

på ett antal frågor får man en bedömning

av risken att drabbas av olika cancerformer.

Man får också individuella

råd om hur man själv kan förhindra att

cancer uppkommer.


6 Hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande arbete

Programgruppen har under arbetet med

cancerprogrammet haft fokus på det

hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande

arbetet och ser det som mycket

viktigt att hälso- och sjukvården på olika

sätt arbetar för att förhindra att cancersjukdomar

uppkommer i framtiden.

Cancerprevention förebygger inte bara

cancersjukdomar utan även kroniska

folksjukdomar som till exempel hjärt-

och kärlsjukdomar och diabetes då flera

av riskfaktorerna är desamma. Det

innebär att det hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande arbetet behöver

samordnas på flera nivåer i samhället

och mellan olika intressenter, som arbetsplatser,

skolor och hälso- och sjukvården.

6.1 fö r h i n d r a uppkomSt av ca n c e r

Med primärpreventionen avses både allmänna

hälsofrämjande åtgärder riktade

till hela befolkningen och strategier som

Landstinget i Uppsala län

tar sikte på individer med högre risk att

utveckla en viss sjukdom. Prevention är

särskilt viktig vid sjukdomstillstånd

som har dåliga behandlingsresultat. Primärprevention

innebär att sjukdom förebyggs

innan den uppstått och det påverkar

därmed antalet nyinsjuknade i

cancer. På sikt påverkas också andelen

personer som lever med cancer och

även dödligheten.

6.1.1 Åtgärder kopplade till tobak,

alkohol, kost, övervikt och fysisk inaktivitet

Folkhälsoinstitutet konstaterar i en ny

rapport att det krävs stora insatser från

hela samhället för att nå riksdagens fyra

delmål om ett minskat tobaksbruk till

2014 (www.fhi.se). Uteblivna rökdebuter

och genomförda rökstopp, som

innebär att antalet rökare minskar, är

det effektivaste sättet att minska cancersjukdomsbördan.

31


Landstinget i Uppsala län

I Cancerfondens rapport om cancerprevention

lyfts nedanstående ansatser på

lokal och nationell nivå:

• En allmän ökning av utbildningsnivån.

Sambandet mellan utbildning

och rökning är väldokumenterat.

• Utveckla en antirökkultur. Göra tobaksrökning

mindre socialt accepterad

och samtidigt ha respekt för dem

som valt att vara rökare eller misslyckats

med att ta sig ur beroendet.

• Höjda skatter på tobak. Effekten av

ökad beskattning är väldokumenterad.

Det kan dock leda till oönskade

sociala effekter som exempelvis

smuggling.

• Fortsatt forskning och utveckling

behövs avseende riskupplevelse,

riskkommunikation och hur riskuppfattning

relaterar till preventivt

beteende.

När det gäller alkohol så finns det ett

samband mellan cancer i de övre luftvägarna

och cancer i matstrupe och till

viss del även med bröstcancer. Det är

sedan länge känt att enkla frågor och

rådgivning om alkohol är några av de

mest effektiva åtgärderna över huvud

taget inom sjukvården. Det nationella

målet är att frågan om alkohol ska bli

självklar i vardagssjukvården på samma

32

sätt som tobaken är idag. Målsättningen

enligt Folkhälsoinstitutets nationella

riskbruksprojekt är därför att befolkningen

inte ska ha mer än en måttlig

konsumtion av alkohol.

Att motivera individer att förbättra sin

kost, öka sin fysiska aktivitet och reducera

sin vikt är viktiga målsättningar

för att minska cancerfallen. För att

minska dödligheten i cancer ska kosten

innehålla:

• ett högt intag av frukt och grönsaker,

• ett lågt intag av kött från nöt, fläsk

och lamm som kan ersättas med fisk

och fågel, samt

• ett lågt intag av förädlade kolhydrater

och animalt fett. Detta fett kan

ersättas med vegetabiliskt fett med

hög andel fleromättat fett.

Livsmedelsverket (www.slv.se) ger näringsrekommendationer.

Det finns även

en samstämmig nordisk rekommendation

som Sverige utgår från för att

minska risken för de vanligaste välfärdssjukdomarna.

Fetma bör undvikas då det är en väldokumenterad

riskfaktor för ett flertal

cancerformer, framför allt cancer i livmoder,

njurar, bröst och matstrupe. Att


förebygga övervikt uppnås effektivast

genom en kombination av sunda kostvanor

och fysisk aktivitet som i sig reducerar

risken för tjocktarmcancer.

6.1.2 Åtgärder kopplade till infektioner

som orsakar cancer

Humant papillomvirus, HPV, är en

grupp virus som bland annat orsakar

vårtor. Hos de allra flesta människor

märks dock inte infektionen. Viruset

sprids via sexuella kontakter. Det sprids

väldigt lätt och de flesta infekteras med

en eller flera typer av viruset. Några

som infekteras gör sig inte av med viruset

och det har visat sig att dessa har en

ökad risk att få livmoderhalscancer och

också vissa andra ovanligare typer av

cancer.

Gardasil är ett vaccin mot vissa former

av HPV. Bäst nytta gör vaccinet för dem

som inte är infekterade alls. Skyddet avtar

ju fler HPV-virus man har blivit infekterad

med. Vaccinet är idag godkänt

för kvinnor upp till 26 år. För dem som

inte debuterar sexuellt har HPV-vaccin

en god skyddseffekt (cirka 70 procent)

mot livmoderhalscancer. Gardasil erbjuder

också skydd mot kondylom. Gardasil

ingår nu i läkemedelsförmånen för

flickor i åldrarna 13-17 år.

Landstinget i Uppsala län

Socialstyrelsen utreder för närvarande

om HPV-vaccin ska ingå i det allmänna

vaccinationsprogrammet för barn. Även

efter vaccination ska kvinnor delta i den

gynekologiska hälsokontrollen, cellprovskontrollen,

se avsnitt 6.2.1 nedan.

Det finns även andra infektionsorsakade

cancerformer som är ovanliga i Sverige

där vacciner finns/kan komma att

finnas. Exempelvis levercancer, orsakad

av hepatit B och C, lymfom, Kapsis sarkom

och andra tumörformer associerade

med HIV samt magsäckscancer

som kan orsakas av en helicobacter pylori

(HP)-infektion.

6.1.3 Åtgärder kopplade till ärftliga

cancerformer

Vissa cancerformer är ärftliga vilket

innebär att man kan tillhöra en s.k.

högriskgrupp. Genom genetisk vägledning

och deltagande i olika kontrollprogram

kan individer fatta beslut om preventiva

åtgärder för att minska risken

att utveckla cancer eller för att öka sannolikheten

av tidig upptäckt. Det finns

etiska aspekter att ta hänsyn till och det

behövs ett utvecklat psykosocialt omhändertagande

av dessa personer. Vacciner

mot vissa väldefinierade genetiska

förändringar i ärftliga cancerformer,

33


Landstinget i Uppsala län

som bröstcancer eller tjocktarmscancer,

kommer förmodligen att kunna framställas

i framtiden.

6.1.4 Åtgärder kopplade till UV-strålning

Det har visat sig vara svårt att förändra

människors solvanor, trots att sambandet

mellan solning och hudcancer är väl

känt. Interventioner som resulterar i

minskad exponering för UV-strålning

kan minska den strålningsorsakade cancerdödligheten

med ca tio procent.

Strålskyddsinstitutet, SSI, (www.ssi.se)

arbetar för att stoppa ökningen av antalet

hudcancerfall som orsakas av sol

och solarier.

Åtgärder för att förändra solbeteendet i

befolkningen:

• Utbildning och attitydpåverkan med

särskild inriktning mot barn i grundskolan

samt mot utlandsresenärer

som är utsatta i samband med solresor.

• Entydiga budskap och definiera

begrepp såsom ”brännskador” och

”försiktigt solande” för allmänheten.

• Särskild information till högriskgrupper,

där man klart avråds från

att sola, även i solarier, samt infor-

34

mation om hur man skyddar sig med

kläder och hattar.

• Särskilda satsningar på småbarnsföräldrar.

• Skapa goda miljöer så att skugga

blir en valmöjlighet, t.ex. plantera

träd i parker, på gårdar vid förskolor

och skolor samt vid badstränder.

Solskyddsmedel används för att förhindra

hudskador och obehag. Det är särskilt

viktigt att barn skyddas. Stark solbestrålning

bör undvikas. Skyddande

klädsel och medel med hög solskyddsfaktor

är verksamma hjälpmedel. SSI

avråder särskilt personer under 18 år

och personer med ljus och känslig hud

från att överhuvudtaget använda solarier

då det finns ett tydligt samband

mellan solariesolande i unga år och malignt

melanom. Observans från vårdpersonal

vid patientbesök i sjukvården och

vid särskilda undersökningssituationer

skapar möjligheter till tidig diagnostik

av hudcancer. Även egenvård genom

självundersökning är ett sätt att motverka

solskador.

6.2 tidig u p p t ä c k t av ca n c e r

En av de viktigaste prognostiska faktorerna

för cancer är i vilket skede en tumör

diagnostiseras. Ju tidigare det går


att hitta en tumörförändring och ju tidigare

en behandling ges, desto större är

chansen att patienten blir botad.

Allmän hälsokontroll eller screening är

tidig diagnostik i organiserad form av

definierade befolkningsgrupper. Hälsokontroller

kan också initieras av patienter

eller vårdpersonal. Man kan också

sprida information om tidiga symtom

så att patienten söker sjukvård i så tidig

fas av sjukdomen som möjligt.

Från och med en viss ålder bör man gå

på regelbundna cancerundersökningar.

Dessa undersökningar kallas för screeningtester.

Dessa tester kan rädda liv eftersom

man kan hitta förstadier till cancer

eller upptäcka cancer i ett tidigt skede

då den är som lättast att behandla.

Vid ett screeningtest letar man efter tidiga

tecken på cancer hos personer som

inte uppvisar några symptom. Om man

hittar tecken på cancer är testet positivt.

Men ett positivt test innebär inte alltid

att personen har cancer. Ibland krävs

ytterligare tester för att försäkra sig om

detta.

”Täckningsgrad” är den andel av målgruppen

i befolkningen som blivit undersökta

oavsett om de blivit kallade eller

om de tagit ett eget initiativ. Indivi-

Landstinget i Uppsala län

den har gjort ett medvetet val att medverka.

En hög hälsomedvetenhet anses

påverka individernas benägenhet att

delta i hälsokontroller.

6.2.1 Gynekologisk hälsokontroll/

cellprov – screening för livmoderhalscancer

Landstinget erbjuder alla folkbokförda

kvinnor i Uppsala län som är mellan 25

och 59 år att vart tredje år lämna ett

gynekologiskt cellprov. Totalt finns det

cirka 70 000 kvinnor i målgruppen.

Kallelse till provtagning skrivs från en

dator på cytologen, Akademiska sjukhuset,

och kommer automatiskt till de

cirka 23 000 kvinnor per år som inte

har tagit något prov under de senaste

tre åren. Målsättningen är att uppnå en

hög täckningsgrad av cellprov inom

målgruppen. I länet finns idag totalt cirka

10 000 kvinnor som inte deltar i

screeningen.

Verksamheten med gynekologisk hälsokontroll

är organiserad vid mödravårdscentralerna,

MVC. Cellprov tas

huvudsakligen av barnmorskor vid

MVC men kan även tas i samband med

besök av annan anledning hos barnmorska,

gynekolog eller husläkare.

35


Landstinget i Uppsala län

Över hälften av alla kvinnor som får

livmoderhalscancer har inte deltagit i

den organiserade gynekologiska hälsokontrollen.

Landstinget prövar därför

under år 2007 självprovtagning i hemmet

med ett HPV-test. Syftet är att öka

deltagandet och på sikt betydligt minska

frekvensen av livmoderhalscancer i

länet då en grupp kvinnor med förhöjd

risk att utveckla cancer kan nås. Planen

är att nå 2 000 kvinnor och efter fem år

ha inkluderat hela denna grupp i hälsokontrollen.

En första utvärdering ska

ske efter ett års inledande arbete. Tidigare

studier visar att självprovtagning i

hemmet ökar täckningsgraden betydligt.

6.2.2 Mammografi – bröstcancerscreening

Mammografi är en undersökningsmetod

som innebär att en röntgenundersökning

görs av bröstkörtlarna under

hoppressning för att hitta tidiga tecken

på bröstcancer eller för att utreda knölar.

Ju tidigare man upptäcker bröstcancer

desto bättre är förutsättningarna för

en lyckad behandling och minskad dödlighet

i sjukdomen. Kvinnor kan själva

upptäcka förändringar i brösten genom

regelbunden självundersökning.

36

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer

ska alla kvinnor mellan 40 och 74 år

erbjudas mammografi. Landstinget erbjuder

alla kvinnor i länet mellan 40

och 74 år screening genom mammografi

med ett intervall på ungefär två år. Totalt

är det ca 28 000 kvinnor som ska

kallas per år. Mammografienheten kallar

inte alla enligt Socialstyrelsens uppställda

intervaller på grund av för få

röntgenutrustningar och personalbrist

framförallt på läkarsidan. I nuläget är

förseningen cirka 7-8 månader i Uppsala.

Under år 2006 var mammografiproduktionen

22 483 undersökningar

(26 259 kallade, 86 procent deltog).

Produktionen under 2007 kommer att

öka genom att Heby kommun tillförts

landstinget. Kvinnorna i Heby kommun

kallas antingen till Tierp eller till Uppsala.

Alla bilder framkallas och granskas i

Uppsala, som sedan återkallar de kvinnor

vars bilder visar på oklarheter.

Kvinnorna får då genomgå ytterligare

undersökningar med t.ex. mammografi,

biopsi och ultraljud. De kvinnor som då

visar på förändringar i brösten får tid

hos kirurg.


Vid mammografienheten sker också s.k.

klinisk mammografi av kvinnor med remisser

från t.ex. husläkare eller gynekolog,

som inom 2-3 veckor får genomgå

en mammografiundersökning och ibland

även en biopsi. I den kliniska

mammografin ingår också årliga kontroller

av canceropererade kvinnor. Under

år 2006 gjordes 3 726 kliniska

mammografiundersökningar. MR-undersökningar

av vissa riskpatienter med

ärftlig bröstcancer inleds inom kort.

För närvarande pågår en omorganisation

av mammografin som innebär en

digitalisering och en centralisering av

verksamheten till Uppsala. Avsikten är

att öka effektiviteten och kvaliteten i

verksamheten. En fördel med att all

screeningsverksamhet lokaliseras till

Uppsala är att öppettiderna för kvinnorna

utanför Uppsala kan utökas till

fem dagar i veckan med möjlighet till

öppethållande även på kvällstid. En

nackdel är avståndet till Uppsala med

längre transporter för att kunna delta i

mammografiundersökningarna.

6.2.3 PSA-prov - screening för prostatacancer

Prostataspecifikt antigen (PSA) är ett

äggviteämne som bildas i prostatakör-

Landstinget i Uppsala län

teln. Vid cancer eller inflammation i

prostatakörteln så läcker mer PSA ut i

blodet än normalt och PSA-värdet stiger.

Genom ett blodprov, PSA-prov, får

man besked om PSA-värdet.

PSA har inget normalvärde. PSA-värdet

stiger naturligt med en ökande ålder på

grund av godartad tillväxt av prostatakörteln.

Det innebär att de allra flesta

män med ett måttligt förhöjt PSA-värde

har en godartad prostataförstoring och

inte cancer. Risken för cancer i prostatakörteln

ökar dock med stigande PSAvärden.

Ett test som visar ett normalt

PSA-värde är inte en garanti för att slippa

prostatacancer.

Att utföra och få svar på ett PSA-prov

kan för individen innebära många

oväntade konsekvenser. Det kan innebära

upptäckt av en allvarlig men behandlingsbar

sjukdom i tidigt skede vilket

ger en bättre överlevnad. Det kan

också innebära att man har ett högt

PSA-värde som inte kommer att innebära

några förändringar i livskvalitet

eller överlevnadstid, men att man bär

på en risk. Det i sin tur kan ge upphov

till ”onödiga” behandlingar, och behandlar

en sjukdom som man kanske

inte kommer att drabbas av.

37


Landstinget i Uppsala län

Enligt Socialstyrelsens nationella riktlinjer

om prostatacancer ska PSA-prov genomföras

först när patienten tagit del

av skriftlig information om för- och

nackdelar med PSA-provet och diskuterat

den personliga nyttan av provet med

läkare. Befolkningsbaserad screening

med PSA-prov rekommenderas ingå i

forsknings- och utvecklingsprojekt. Skälet

är att det idag finns otillräckligt vetenskapligt

underlag för antagandet att

de positiva effekterna av populationsbaserad

screening överväger de negativa

effekterna.

6.2.4 Screening för kolorektal cancer

(tjock- och ändtarmscancer)

Ju tidigare en tjock- och ändtarmscancer

upptäcks och behandlas, desto bättre

resultat. Det skulle därför vara bra

med en effektiv screening för tidig upptäckt

som reducerar dödligheten i denna

sjukdom. Screening kan göras med flera

olika metoder. En metod är att upptäcka

blod i avföringen hos friska individer

och göra en s.k. koloskopi på dem

som blöder, en s.k. FOBT-screening.

Andra alternativ är att leda tumörmarkörer

i avföringen eller att erbjuda

människor vid viss ålder en koloskopi.

38

Socialstyrelsen rekommenderar i sina

nationella riktlinjer att befolkningsbaserad

screening av kolorektal cancer ska

ske som forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Sådan försöksverksamhet

har inletts i Stockholms läns landsting.

Verksamhetsföreträdare inom Uppsala/

Örebro-regionen har också visat intresse

av att starta en försöksverksamhet

med screening för kolorektal cancer.

Regionen har en lämplig demografisk

sammansättning och det finns i regionen

registrering av rektalcancer sedan

1995 och av koloncancer sedan 1997,

vilket är unikt för landet.

Kirurgdivisionen vid Akademiska sjukhuset

lade fram ett förslag att under

hösten 2007 starta en arbetsgrupp som

diskuterar hur en utvecklingsplan ska

läggas upp inom landstinget och i regionen.

För att kunna visa att screeningen

är betydelsefull behöver fler landsting

inkluderas i projektet. En lämplig screeningsmetod

behöver väljas som försöksmodell.

Antingen görs FOBT-screening

eller så erbjuds en koloskopi till

samtliga invånare vid en viss ålder t.ex.

55-60 år. Fördelen med den senare modellen

är att både cancertumörer och


förstadier till cancer upptäcks, vilket

teoretiskt innebär att nyinsjuknandet i

kolorektal cancer kommer att minska.

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen aktualiserar

ärendet i samband med vårdöverenskommelsen

med Akademiska sjukhuset

för år 2008.

Landstinget i Uppsala län

39


Landstinget i Uppsala län

7 Cancerpatientorganisationer i Uppsala

län

Handikappföreningarna i länet samarbetar

genom samarbetsorganet HSO

(www.c.hso.se). Inom HSO finns 33

medlemsföreningar och några adjungerade

länsföreningar. Dessa föreningar

representerar 13 000 medlemmar i

Uppsala län. HSO arbetar opinionsbildande,

stöttar sina medlemmar och utgör

remissorgan i frågor kring handikapp,

funktionshinder och sjukdomar.

Flertalet av länets cancerpatientföreningar

är medlemmar i HSO Uppsala

län.

I denna rapport redovisas på flera ställen

betydelsen av aktiva patientföreningar

till stöd för den enskilde och dennes

behov. Föreningarna samlar människor

med likartad problematik och

sjukdomsbild. De är bildade på frivillig

basis och är vanligtvis verksamma på

både nationell, regional och lokal nivå.

De utgör ofta kontaktorgan mellan vår-

40

den och patienterna och deras anhöriga.

De bidrar med stor kunskap och kan ibland

hjälpa till med resursstöd vid sociala

behov utanför själva vården men

även till personalens fortbildning.

Programgruppen har träffat företrädare

för sex av de föreningar som är verksamma

inom cancerområdet inom länet.

Nedan beskrivs dessa föreningars verksamhet

översiktligt.

7.1 pr o S tata g u b b a r n a uppland

Prostatagubbarna Uppland är knutna

till riksorganisationen Prostatacancerförbundet(www.prostatacancerforbundet.se).

Prostatacancerförbundet har 24

lokala patientföreningar med cirka

5 000 medlemmar i landet.

Prostatagubbarna är en nybildad förening/organisation

i Uppsala län som startade

2005 och har cirka 110 medlemmar.

Verksamheten syftar till att stödja


sina medlemmar, män med prostatacancer

och deras anhöriga, för att förbättra

deras livskvalitet samt att utifrån patientperspektivet

informera om sjukdomen.

7.2 uppSala l ä n S b r ö S t ca n c e r f ö r-

e n i n g

Uppsala läns bröstcancerförening, BCF,

är knuten till riksorganisationen BRO -

Bröstcancerföreningarnas riksorganisation

(www.bro.org.se). BRO har 33 lokala

patientföreningar med cirka

10 000 medlemmar i hela landet. Uppsala

läns bröstcancerförening har cirka

160 medlemmar (www.bro.org.se/bcf/

uppsala/introuppsala.html).

Föreningen vill vara till stöd för personer

som har drabbats av bröstcancer

samt deras familjer genom att finnas till

när de behöver någon att tala med. Föreningen

försöker på olika sätt verka för

omhändertagande av bröstcancerdrabbade

samt deras anhöriga.

7.3 ilco uppSala l ä n

ILCO Riksförbundet för stomi- och reservoaropererade

(oftast förkortat IL-

CO-förbundet) består av 21 länsföreningar

i landet (www.ilco.nu). Inom några

länsföreningar finns dessutom di-

Landstinget i Uppsala län

striktsföreningar. Länsföreningen heter

ILCO Uppsala län. ILCO har cirka

5 000 medlemmar i landet. I länet är

antalet medlemmar 160.

Föreningen bedriver informationsverksamhet,

besöksverksamhet, social rådgivning

och studier i form av cirklar, endagskurser

och veckoslutskurser. Ofta

arrangeras resor och andra tillfällen till

gemenskap.

7.4 bl o d ca n c e r f ö r e n i n g e n i upp-

S a l a S j u k v å r d S r e g i o n

Blodcancerföreningen i Uppsala sjukvårdsregion

tillhör Blodcancerförbundet

(www.blodcancerforbundet.se). Till

Blodcancerförbundet hör 15 föreningar

med lokal verksamhet runt om i landet.

Förbundet har cirka 3 500 medlemmar

i landet. Blodcancerförbundet har instiftat

Blodcancerfonden som fördelar

medel till forskning. Blodcancerföreningen

har 150 medlemmar i Uppsala regionen.

Föreningen firar 20-års jubileum

2007. Det är främst vuxna över

50 år som är verksamma i föreningen.

Regionföreningen har lokala föreningar

knutna till sig i varje län.

Föreningen har till uppgift att stödja de

som drabbas av blodcancer eller annan

41


Landstinget i Uppsala län

allvarlig blodsjukdom, deras närstående

och personal inom hematologi.

7.5 la ry n g f ö r e n i n g e n i uppSala

l ä n

Svenska Laryngförbundet riktar sig till

personer som drabbats av cancer i munhåla,

svalg eller struphuvud (www.laryngforbundet.nu).

Förbundet har instiftat

Laryngfonden som stödjer cancerforskningen

inom öron-, näsa-, halsområdet

och ger rehabiliteringsstöd.

Förbundet har 11 läns-/regionföreningar

och sammanlagt 1 600 medlemmar i

landet. Laryngföreningen i Uppsala län

har cirka 30 medlemmar, varav en del

är anhöriga.

Laryngföreningen ska vara ett positivt

stöd till medlemmar och anhöriga. Föreningen

arbetar med upplysning och antirökkampanjer.

7.6 ba r n ca n c e r f ö r e n i n g e n i uppSal

a r e g i o n e n

Det finns sju regionala barncancerföreningar

i landet som är knutna till de

barnonkologiska klinikerna. Föreningarna

är medlemmar i Barncancerfonden

och arbetar självständigt inom sina geografiska

regioner (www.barncancerfonden.se/foreningar).Barncancerförening-

42

en i Uppsalaregionen omfattar Uppland,

Södermanland, utanför Stockholms län,

Västmanland och Närke. Antal medlemmar

i landet är cirka 5 000 och i

Uppsalaregionen cirka 200.

Föreningens uppgift är att informera

och ge stöd till dem som drabbas av

barncancer, både barnen och de närmaste

runt barnen.

7.7 ge m e n S a m m a S y n p u n k t e r f r å n

pat i e n t f ö r e n i n g a r n a

Patientföreningarna är sammantaget

nöjda med den vård som ges inom

landstinget och kommunerna. De säger

sig uppleva god tillgänglighet, gott bemötande,

god kompetens och bra samarbete.

Föreningarna har dock lyft fram

olika områden där man anser att det

behövs förbättringar och utvecklingsinsatser.

Dessa redovisas nedan.

Patientföreningarna ser gärna att vårdpersonalen

använder sig av och hänvisar

patienter och anhöriga till patientföreningarna,

vilket idag inte alltid sker.

Föreningar och anhöriga är resurser

som kan bidra till behandlingsresultatet

och att patienten känner en större

trygghet i en utsatt situation.


Patientföreningarna trycker på att den

förebyggande verksamheten är betydelsefull.

Det är viktigt att vårdpersonalen inom

primärvården lyssnar på och tar föräldrar

och patienter på allvar när man

kommer med diffusa symtom. Det är

viktigt att personalen är lyhörd och tar

blodprover. Empatiskt bemötande hos

läkarna är viktigt. En del vårdcentraler

fungerar bra.

Patientföreningarna påpekar också vikten

av att man inom landstinget har gemensamma

riktlinjer för hur provtagning/diagnossättning

ska ske så att alla

invånare i länet får samma bemötande

och lika behandling, t.ex. vid PSA-prov.

Cancerpatienter och deras anhöriga

upplever tiden mellan diagnos och behandling

som mycket stressande. Vårdpersonalen

bör verka för att tiden mellan

diagnos och behandling blir så kort

som möjligt och inte drar ut på tiden.

Patienter och anhöriga har behov av att

få prata om sin situation. Det är väsentligt

att de psykosociala behoven tillgodoses

hos både cancerpatienter och anhöriga,

män som kvinnor. En del cancersjukdomar

upplevs av den drabbade

som negativa eller genanta. Ibland kan-

Landstinget i Uppsala län

ske den som fått en cancersjukdom inte

vill eller har svårt att prata med sina

närmaste och familjen om sin situation

och behöver därför prata med andra.

Särskilt behöver cancersjuka barn och

ungdomar och deras familjer ökat stöd

från kuratorer och psykologer.

Det har framkommit flera exempel på

när anhöriga till cancerpatienter ibland

har utestängts, känt sig utanför eller

inte har fått vara delaktiga och fått information

i samband med patientens

möten med sin läkare. Det upplevs svårt

för familjen att ta plats. Make, maka,

barn är inte alltid välkommen att delta i

läkarsamtal. Det kan därför vara svårt

för de anhöriga att komma in i processen,

det finns inte en naturlig plats för

familjen. En gemensam policy behöver

utvecklas där det blir självklart att anhöriga

medverkar och att vårdpersonalen

ser vikten av att använda anhöriga

och att familjens behov respekteras.

Frånskilda föräldrar kan behöva särskilt

stöd och hjälp, liksom barn i separerade

familjer. Tonårsbarn har existentiella

frågor. Det är också värdefullt

med kunskap om omhändertagande av

personer/familjer från andra kulturer.

43


Landstinget i Uppsala län

Miljön när man ligger på sjukhus behöver

förbättras så att den inbjuder till att

ta upp frågor om psykosociala och existentiella

förhållanden såsom oro för

framtiden. Kuratorer och kringvård är

viktiga som stöd till cancersjuka och deras

anhöriga. De borde finnas tillgängliga

på ett mer självklart sätt, som dietisten,

arbetsterapeuten och bibliotekarien

gör. Ett förslag är att ha en psykosocialt

uppsökande eller kontaktskapande

verksamhet vid avdelningarna

med bibliotekarien som modell.

För vissa cancerformer, t.ex. prostatacancer,

finns det olika behandlingsmetoder

där patienterna ges stort eget ansvar

för att välja behandlingsmetod eller

operationsval. Detta upplevs många

gånger som svårt och det är därför bra

om läkaren kan vara tydlig. Erfarenheter

från andra patienter är också av värde

i en sådan situation.

Oväntade biverkningar i behandlingsarbetet

skapar oro och osäkerhet och behov

av kontakter med vården. Komplikationer

efter behandlingarna, såsom

tinnitus, synnedsättningar, kognitiva

funktionshinder, personlighetsförändringar,

problem med ämnesomsättningen

och tandbesvär, medför ett stort behov

av stödinsatser och anpassningar i

44

skolan, på arbetsplatsen och i hemmet.

Patientföreningarna lyfter särskilt fram

behovet av eftervård och vikten av att

man utarbetar en systematisk plan för

eftervård.

Vissa patienter kan, efter behandling eller

operation, dagligen vara beroende

av olika former av förband eller hjälpmedel.

Det är inte alltid dessa finns tillgängliga

i de förråd där de ska finnas.

Rutinerna behöver förbättras för att

tillgodose dessa behov.

Många familjer får fördyrade levnadsomkostnader

i samband med en cancersjukdom.

Det blir många extra utgifter,

t.ex. för mediciner, dubbelt boende och

resekostnader. De socioekonomiska

konsekvenserna av cancersjukdom i familjen

kräver ofta stora och oväntade

ansträngningar för att klara av den

uppkomna situationen. Patientföreningarna

tycker att bemötandet från försäkringskassans

kontor i landet skiljer sig

åt i landet och att det är mycket ”byråkratiskt

krångel” som behöver förbättras.

Samspelet mellan vården och försäkringskassan

är viktigt för att uppnå

bra behandlingsresultat.

Forskningsfrågorna har lyfts fram av

patientorganisationerna och behovet av


att främja metod- och kunskapsutvecklingen.

Områden som pekats ut i kontakterna

med patientorganisationerna

är att viktiga forskningsrön snabbt kan

implementeras i vården, t.ex. olika former

av screening och förebyggande arbete,

protonstrålning samt avveckling

av stomierna med behov att grundligare

utforska cancer i bukhålan.

Landstinget i Uppsala län

45


Landstinget i Uppsala län

8 Ärenden hos patientnämnden

Patientnämnden och patientombudsmannen

är viktiga resurser för att informera

och ge patienter stöd i utsatta och

besvärliga situationer. Utöver information

och kontaktskapande verksamhet

består insatserna i att klarlägga och förbättra

vårdens patientarbete. Senkomna

remisser, oklara besked och felaktiga

uppgifter skapar oro och förvirring hos

den vårdsökande patienten. Erfarenheterna

förs tillbaka till vården i syfte att

förebygga liknande händelser i framtiden.

Patientnämnden hjälper också till i

kontakter med andra organisationer

och myndigheter. Det kan handla om

att få sin sak prövad av instanser utanför

landstinget eller att få hjälp med att

söka ekonomiskt bistånd.

Ett särskilt område är bemötande och

kommunikation. Patientens krav på en

förståelig och lättillgänglig information

är en rättighet. Patienten måste få ett

46

korrekt och anpassat bemötande med

förståelse för patientens belägenhet i

mötet med vården. Patientnämnden

medverkar för att klara ut missförstånd

på detta område. Patientnämnden tar

sig också an de anhörigas sak och försöker

på olika sätt underlätta kontakter

med vården. Missförstånd kan också

uppstå på grund av olika uppfattningar

om till exempel information beroende

på kulturell bakgrund. Ett särskilt ”bemötandespel”

har utvecklats med ärenden

från patientnämnden som används i

personalutbildningar inom primärvård

och sjukhusvård.

Patientnämndens hantering av cancerärenden

är relativt omfattande och

handlar bland annat om att vårdkedjan

inte alltid fungerar. Det är uppskattningsvis

5-10 procent av patientnämndens

ärenden som berör cancerpatienter.

Det rör sig om olika typer av fråge-


ställningar och problem som patienter

och anhöriga har och frågorna kan hänföras

till alla delar i vårdkedjan. Patienten

kommer från primärvården till en

specialistklinik, exempel kirurgen, och

kommer sedan tillbaka till primärvården.

Ofta saknas helhetsansvar för patienten

och det är oklart vem som är

ansvarig, vilket leder till att patienten

får ett dåligt bemötande. Det finns också

en tröghet när patienterna ska få svar

från de olika delarna av vårdkedjan vilket

kan leda till sena besked. Andra frågor

som kommer upp är att diagnoser

har blivit fördröjda på grund av diffusa

problem som inte har utretts. Brist på

operationsresurser och tider för operation

kan göra att cancerpatienter får

vänta.

Företrädare för patientnämnden anser

att det finns ett stort behov av att patienterna

får information flera gånger

och att vårdpersonalen försäkrar sig om

att patienterna har förstått. Det är viktigt

att anhöriga får information samt

att personalen är lyhörd för vad patienten

vill. Patientnämnden anser att det är

bra att kontaktsjuksköterskor eller motsvarande

finns men cancerpatienterna

har också behov av en huvudansvarig

Landstinget i Uppsala län

läkare som samordnar vården och har

informationsansvar.

47


Landstinget i Uppsala län

9 Landstingets folkhälsoarbete

Inom landstingets verksamheter, såsom

primärvård, tandvård och sjukhusvård,

har personalen hälsosamtal med patienterna.

Det innebär att frågor ställs och

råd ges om levnadsvanor för att påverka

patienters livsstil. Ett särskilt livsstilsformulär

används inom primärvården

för att dokumentera levnadsvanor.

Genom att fråga om och erbjuda stöd

till förändring genom motiverande samtal

ges patienten förutsättningar att

själv påverka och förbättra sin hälsa

och på så sätt förhindra uppkomsten av

cancer.

Både Akademiska sjukhuset och Lasarettet

i Enköping är hälsofrämjande

sjukhus som ingår i ett WHO-nätverk.

Det utmärkande är att sjukhusen i nätverket

åtar sig att arbeta systematiskt

med hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande

insatser för patienter, medarbetare

och samhället.

48

Resultat från befolkningsenkäten Liv

och hälsa visar att olika levnadsvanor

tas upp i varierande utsträckning vid

möten med patienterna i länet. Det verkar

vara enklare att prata om rökvanor

och motionsvanor än om kost- och alkoholvanor.

I primärvården och i tandvården

är det mer etablerat att under

mötet med patienten lyfta levnadsvanorna

än vad det är på sjukhus.

Här redovisas exempel på insatser som

görs inom landstingets verksamheter

avseende alkoholvanor, tobaksvanor, fysisk

aktivitet samt kost- och matvanor:

• Tobaksavvänjningsgrupper

• Rökslutarstöd

• Rökstopp inför operation. Inom

kirurgin pågår arbete med hur man

på ett systematiskt sätt ska få patienterna

att sluta röka inför operation.


• Audit 3 - en fråga till patienter för

att dokumentera alkoholkonsumtion

och riskbruk och hjälpa vårdpersonal

att utveckla arbetet med riskbruk

av alkohol.

• Projektet ”Drick mindre”. Hitta

högkonsumenter och få dem att

minska sin alkoholkonsumtion.

• Fysisk aktivitet på recept - FaR

• Råd om kost och vikt

Mätningar av patienternas självskattade

hälsorelaterade livskvalitet, s.k. hälsovinstmätningar,

görs via datorprogram

där patienten själv matar in sina uppgifter

via pekskärm eller enkät. Resultatet

kan sedan användas vid läkarbesöket.

Ett projekt om effekter av fysisk aktivitet

vid cancersjukdom har genomförts

vid Akademiska sjukhuset. Studier visar

att fysisk aktivitet under och efter cancerbehandling

ger ökad livskvalitet,

minskade trötthetssyndrom, förbättrad

fysisk funktion och bättre kondition.

Mer forskning behövs om i vilken utsträckning

aktiviteterna ska ske och vilka

långtidseffekterna är. Fysisk aktivitet

efter diagnos har visat sig ge minskad

risk för återfall i kolorektal cancer,

minskad risk för död i kolorektal cancer

och bröstcancer samt minskad död-

Landstinget i Uppsala län

lighet hos patienter med kolorektal cancer.

Onkogenetisk utredning och vägledning

innebär att man utreder om det finns en

ökad risk för cancer i en familj. Det gör

man bland annat genom att noggrant

gå igenom en släktgren för att hitta tidigare

fall av cancer i släkten. Den onkogenetiska

mottagningen vid Akademiska

sjukhuset erbjuder, inom ramen för

klinisk genetik, expertkunskap för prevention,

diagnostik och uppföljning av

olika genetiska sjukdomar. Här bedöms

genetiska eller misstänkt genetiska sjukdomar

och här görs utredningar och ges

genetisk vägledning. Vidare erbjuds

riskbedömningar för enskilda individer

eller deras familjer om att drabbas av

en specifik sjukdom.

Hälsoäventyret är en hälsopedagogisk

utvecklingsverksamhet som drivs av

landstinget med fokus på hälsofrämjande

undervisning. Verksamheten vänder

sig till barn och ungdomar. Verksamheten

bedrivs i samverkan med kommunerna

och fungerar som ett komplement

till skolans hälsoundervisning. Kärnan i

verksamheten är mötet med barn och

ungdomar kring teman som handlar om

människan, livet, relationer och den

egna identiteten. Undervisningen bygger

49


Landstinget i Uppsala län

på kunskap och att uppleva, inspirera

samt aktivera olika sinnen med hjälp av

en lustfylld miljö och spännande rekvisita.

Eleverna får förståelse för sambandet

mellan hälsa, miljö, levnadsvanor

och livsstil. Genom att leka och dramatisera

får eleverna uppleva, utforska och

ha roligt. Ett besök på Hälsoäventyret

ger barn och ungdomar kunskap och

möjlighet till nya insikter och värderingar.

50


10 Primärvård

Enligt landstingets vårdöverenskommelse

ska primärvården:

• vara tillgänglig för personer med

akuta sjukdomar.

• utreda, behandla eller följa upp personer

med sjukdomar eller skador

samt vid behov remittera personer

som kräver länssjukvårdsresurser eller

andra specialistkunskaper.

• rehabilitera personer i samverkan

med andra huvudmän.

• främja hälsa och förebygga ohälsa

och skador genom individ- och samhällsinriktade

åtgärder.

Lokalt finns primärvården både som offentliga

vårdcentraler och privata vårdverksamheter.

Inom primärvården arbetar

många olika personalkategorier som

ofta samarbetar i team.

Landstinget i Uppsala län

Inom de 29 offentliga vårdcentralerna i

länet bedrivs i varierande omfattning:

• husläkarverksamhet (även hembesök

och besök på särskilda boenden)

• akutmottagningar

• sjukvårdsrådgivningen

• distriktssköterskeverksamhet inklusive

barnhälsovård

• kvinnohälsovård

• sjukgymnastik

• arbetsterapi

• dietistverksamhet

• psykosocialt arbete

• öppen barnspecialistverksamhet

• service till andra specialistläkare i

öppenvård

Primärvården bedriver också centralt

stöd för det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande

arbetet samt forskning,

utveckling och utbildning inom

vård- och arbetsprocesser, inklusive

kvalitetsfrågor.

51


Landstinget i Uppsala län

De privata vårdverksamheterna består

av husläkarmottagningar, Uppsala

närakut (ersätter Husläkarakuten från

den 1 januari 2008), hembesöksverksamhet

under jourtid, kiropraktisk

verksamhet, medicinsk fotvård, naprapati,

psykoterapi, sjukgymnastik samt

specialistläkare inom flera olika områden.

Primärvården utgör basen i hälso- och

sjukvårdssystemet och är därför oftast

inkörsporten i vårdkedjan. Primärvården

har en viktig roll i den tidiga upptäckten

av symtom hos patienterna som

kan vara relaterade till cancer. Primärvården

möter människors oro för cancer.

Personalen behöver kunskap för att

bemöta denna oro för cancer, för att

kunna prata med oroliga människor

och för att ibland kunna lämna obehagliga

besked på ett så bra sätt som möjligt.

Uppskattningsvis upptäcks eller diagnostiseras

hälften av alla tumörer i primärvården.

Exempel på behandlingsinsatser

som görs i primärvården är borttagning

av hudförändringar och födelsemärken.

Primärvården har många kontakter,

nätverk, samarbetspartners och samver-

52

kan och kan därför skapa en snabb

hantering som minimerar väntetiderna

för patienterna. Samspelet mellan primärvården

och specialistvården är av

största betydelse för tidiga insatser och

för goda resultat i vårdarbetet. Primärvården

samarbetar bland annat med onkologen

och kirurgen. Primärvården utgår

från gällande lokala och/eller regionala

vårdprogram om de olika cancerformerna.

Samarbete sker regelbundet med kommunernas

distriktssköterskor, hemvården

och de specialiserade hemsjukvårdsteamen

som finns i länet, se vidare

avsnitt 14. Primärvården arbetar med

smärtlindring, bedömning av vård i livets

slut, palliativ behandling, nutrition

och vårdplanering på särskilda boenden

tillsammans med anhöriga.

Programgruppen har tagit del av erfarenheterna

kring cancersjuka patienter

på såväl en landstingsdriven vårdcentral

som en privat driven husläkarmottagning.

Intrycken var ungefär desamma

- tidsfaktorn är av stor betydelse för att

möta patientens och anhörigas oro

kring en misstänkt cancerdiagnos. Lång

väntetid förekommer idag till röntgenundersökningar,

vilket i vissa fall kan

leda till att patienter skickas på ett akut


esök istället för på utredning. Brister i

kommunikationsvägarna mellan vårdnivåer

skapar ibland problem. Diskussioner

mellan vårdnivåerna om betalningsansvar

för nödvändigt utredningsarbete

förhindrar en effektiv vård.

För att uppnå goda resultat i vårdarbetet

behövs fortsatt uppmärksamhet på

att väntetiderna kortas och på så sätt

också minska patienternas oro. Väntan

på remissvar kan bli lång. Ibland kommer

inga besked och i semestertider är

kontaktmöjligheterna begränsade mellan

vårdens olika nivåer. Allmänt anser

företrädarna för primärvården att rutinerna

kring remissförfarandet, inklusive

återrapportering, behöver en bättre ordning.

Man önskar ökade kringresurser,

som till exempel fler psykologer i primärvården.

Landstinget i Uppsala län

53


Landstinget i Uppsala län

11 Sjukhusvård

Cancervården är ett ansvar för många

verksamheter inom sjukhuset. Programgruppen

har valt att besöka onkologkliniken,

den onkologiska psykosociala

mottagningen samt barnonkologen vid

Akademiska sjukhuset. Gruppen är

medveten om att nedanstående avsnitt

inte är heltäckande för all sjukhusbaserad

cancervård. Patienterna möter flera

olika professioner inom sjukhusvården

för respektive cancerform, bl.a. läkare

och sjuksköterskor. Vården bedrivs ofta

i multidisciplinära team.

11.1 ol i k a b e h a n d l i n g S m e to d e r

Cancersjukvården har enligt Socialstyrelsen

fyra olika komponenter: läkemedelsbehandling,

kirurgi, strålbehandling

och palliativ vård.

11.1.1 Läkemedelsbehandlingar

Cytostatika (”cellgifter”) ges för att

bota cancer, bromsa sjukdomsförloppet

54

och för att kunna lindra symtom. Syftet

med cytostatika är att döda cancercellerna.

I vissa fall används behandlingen

för att minska risken för återfall. Cytostatika

kan ges som enda behandling,

men kan också ges före, under eller efter

operation och/eller i kombination

med strålbehandling. Cancerbehandling

med cytostatika kan ske i form av spruta,

dropp eller tabletter/kapslar.

Cytostatika förs med blodet ut i hela

kroppen och kan därför nå cancerceller

som lossnat från sin modertumör och

även nå eventuella dottertumörer, metastaser.

En kombination av flera cytostatika

utgör en kur, som är anpassad till

en viss cancersjukdom. Biverkningar är

vanliga och kan ta sig uttryck i håravfall,

illamående, aptitlöshet och minskad

fruktsamhet. Slemhinnor påverkas

liksom blodet med ökad infektionskänslighet.


Behandling av cancer med ”terapeutiska

cancervacciner” innebär att kroppens

immunsystem skiljer tumörceller

från vanliga celler. Immunförsvaret reagerar

på eller försöker eliminera cancerceller

eftersom de upplevs som främmande.

Vaccinet ska förstärka kroppens

immunförsvar så att kroppens eget försvar

hämmar cancerutvecklingen med

full kraft. Dessa vacciner är idag inte

tillräckligt effektiva utan kommer troligtvis

att användas i kombination med

andra behandlingar. Exempel på cancervacciner

finns för flera tumörformer.

11.1.2 Kirurgi

Det finns olika former av kirurgiska ingrepp,

såsom preventiv, diagnostisk, kurativ,

palliativ och rekonstruktiv kirurgi.

Som namnen anger görs ingreppen

vid olika stadier av sjukdomen i syfte

att avlägsna skadliga tumörer och så

långt möjligt återställa tidigare funktioner

och hälsotillstånd.

Operation är fortfarande den vanligaste

behandlingsformen vid cancersjukdomar.

Ungefär hälften av alla cancerpatienter

får enbart kirurgisk behandling

eller kirurgisk behandling i kombination

med strålbehandling. Före opera-

Landstinget i Uppsala län

tion är den preoperativa bedömningen

väsentlig för att kunna värdera förutsättningarna

och vad som kan förväntas

efter genomgånget ingrepp. Vid operation

tar man bort cancercellerna och

även omgivande frisk vävnad för att

uppnå goda resultat. Lymfkörtlar nära

tumören avlägsnas, därför att cancerceller

ofta sprider sig till lymfkörtlarna.

Borttagna delar undersöks i mikroskop

för att skapa en bild av sjukdomen och

dess utbredning.

Kirurgdivisionen vid Akademiska sjukhuset

opererar årligen 250 nya bröstcancerpatienter

och cirka 10-15 patienter

som har fått återfall. Man gör också

cirka 60-70 operationer på patienter

med koloncancer (tjocktarmscancer)

och cirka 50 operationer på patienter

med rektalcancer (ändtarmscancer).

Urologen genomförde 93 prostatacanceroperationer

under 2006.

11.1.3 Strålbehandling

Cirka en tredjedel av alla cancerpatienter

får någon gång strålbehandling. Den

kan kombineras med cytostatika eller

hormonbehandling. Strålbehandlingen

kan antingen vara extern, då den sker

utanför kroppen, eller intern då den

55


Landstinget i Uppsala län

sker inuti kroppen, nära eller inuti tumören.

Liksom vid operationer kan syftet

vara preoperativt, kurativt eller palliativt.

Strålning ges för att skada tumörcellernas

arvsmassa. Cellerna förlorar förmågan

att dela sig och dör. Dessa tumörceller

har sämre reparationsförmåga än

friska celler. Tumörcellerna dör så småningom

medan flertalet friska celler

överlever. Strålbehandling följs oftast av

biverkningar. Vanliga reaktioner är illamående,

aptitlöshet, håravfall, hudirritationer

och påverkad fruktsamhet.

Biverkningarna delas in i tidiga och

sena biverkningar. En del människor får

inga biverkningar alls.

11.1.4 Palliativ eller lindrande vård

Palliativ behandling är inte inriktad på

att bota sjukdomen utan ska lindra

sjukdomens effekter och försöka höja

eller behålla patientens livskvalitet så

långt möjligt. Allmän omvårdnad med

anpassning av hem och boendemiljö för

att klara vardagliga aktiviteter har hög

prioritet. En effektiv läkemedelsbehandling

för att undvika smärta och illamående

är ett viktigt inslag i den palliativa

vården.

56

11.2 on ko l o g e n v i d ak a d e m i S k a

S j u k h u S e t

Onkologen ingår i OTM-divisionen

(onkologi, thorax, medicin) vid Akademiska

sjukhuset. Onkologen bedömer

och utreder samt bedriver högspecialiserad

vård och behandling av patienter

med tumörsjukdomar både på länsnivå,

regionalt och nationellt. Vid onkologen

ges tumörbehandling med läkemedel,

bland annat cytostatika, och strålbehandling

av olika slag. Onkologen har

en regelbunden konsultverksamhet i

vården av cancersjuka på regionens övriga

sjukhus.

Förutom onkologmottagning och vårdavdelningar

har onkologen en dagvårdsavdelning/cytostatikamottagning,

picc-line mottagning (perifert inlagd

central venkateter), psykosocial mottagning

samt strålbehandling. Knutna till

onkologen är även lymfödemmottagningen,

sjukvårdsteamet samt en klinisk

forsknings- och utvecklingsavdelning

(KFUE) samt forskningsverksamhet på

Rudbecklaboratoriet. Onkologen samarbetar

med många andra verksamheter

på sjukhuset, t.ex. hematologen, endokrinologen

och lungkliniken, som alla

också ger cytostatikabehandlingar. On-


kologen har också ett utvecklat samarbete

med barnonkologen.

Onkologen har två vårdavdelningar

med sammanlagt 36 vårdplatser. Till avdelningarna

kommer patienter för planerade

behandlingar, utredningar eller

akut inläggning på grund av olika komplikationer

vid cancersjukdom. Dessutom

finns en onkologisk dagvårdsavdelning

med 24 vårdplatser.

Onkologen är den fjärde största av 17

strålbehandlingskliniker i landet. Man

har fyra vanliga strålbehandlingsapparater

och en för protoner samt en

brachybehandlingsapparat (för inre

strålning). Cirka 1 200-1 300 vuxna patienter

och cirka 20 barn strålbehandlas

varje år. Kliniken har ett nationellt samarbete

med telemedicinska konferenser

för barnradioterapi.

Generellt ges cirka 55-60 procent av

strålbehandlingarna i botande syfte, ibland

i kombination med kirurgi/cytostatikabehandling.

Cirka 40-45 procent är

palliativ strålbehandling och har god effekt

mot smärta, andfåddhet och sväljningsbesvär.

Drygt 100 patienter per år får protonstrålbehandling,

vilket är unikt i Norden.

Protonstrålning görs mot hjärna,

Landstinget i Uppsala län

prostata, ögon och kärl. Då patienten

behöver sitta alldeles stilla och medverka

i behandlingen så protonstrålas inte

små barn. Protonstrålning är fördelaktigt

vid lokal strålbehandling. När den

nya anläggningen installeras år 2011 (se

avsnitt 22.5) kan flera cancersjukdomar

strålbehandlas med protoner.

Vid flera av Akademiska sjukhusets

verksamheter finns särskilda diagnosspecifika

kontaktsjuksköterskor (eller

motsvarande) som har ett primäransvar

för patienten. Kontaktsjuksköterskan

har som funktion att förbättra kontinuiteten

och därigenom ge en ökad

trygghet och tillit hos patienten. Kontaktsjuksköterskan

utgör en länk mellan

patient eller närstående och läkare,

kurator, sjukgymnast, primärvård/hemsjukvård

samt specialistsjukvård. Kontaktsjuksköterskorna

har vidareutbildning

inom områden som krisreaktioner,

samtalskonst och informationsteknik

samt utbildas kontinuerligt på det medicinska

området.

Grupprehabilitering, samtalsterapi och

yoga

Vid onkologen pågår ett rehabiliterings-

och utvecklingsprojekt som handlar om

att patienterna som eftervård får samtal

57


Landstinget i Uppsala län

i grupp grundad på kognitiv beteendeterapi

och yoga. Yoga kan lindra sjukdomsrelaterade

besvär och kan komplettera

den medicinska vården samt

vara till hjälp för att minska biverkningar.

Preliminära resultat pekar på att

patienternas livskvalitet förbättrats efter

deltagandet i detta rehabiliteringsprogram.

11.2.1 Onkologisk psykosocial mottagning

Knuten till onkologen finns sedan år

2000 en onkologisk psykosocial mottagning

(OPM) som ett komplement till

övriga vårdenheters stöd- och informationsinsatser.

Vissa patienter och närstående

har behov av utökade stöd- och

informationsinsatser och det är till den

gruppen som den onkologiska psykosociala

mottagningen i första hand vänder

sig. Patienter tas emot i alla skeden av

sjukdomen, även efter avslutad behandling.

Närstående är också välkomna att

söka till mottagningen. År 2006 hade

man 1 000 patientbesök (inklusive

gruppverksamhet). Besöken ökar från

år till år. Ett första samtal kan erbjudas

inom två veckor. Patienterna kommer

från hela länet.

58

Mottagningens personal samarbetar

med andra yrkesgrupper i ett onkologiskt

psykosocialt nätverk. I nätverket

finns kuratorer, dietister, sjukgymnaster,

arbetsterapeuter och sjukhuskyrkans

medarbetare som träffas en gång per

månad. En gång per vecka görs en gemensam

remissgenomgång med läkare,

sjuksköterskor, kuratorer och diakon.

OPM använder sig av olika arbetsformer

och kontaktvägar med patienter

och vårdpersonal vilka beskrivs nedan.

Individuella samtal

Samtalen omfattar 45 minuter. Inledningsvis

träffar patienten en sjuksköterska

för ett första bedömningssamtal.

Gemensamt beslut tas hur samtalskontakten

ska utformas fortsättningsvis.

Antalet samtal anpassas utifrån patientens

individuella behov.

Gruppverksamhet för personer med

cancer och närstående

Gruppverksamheten för patienter med

cancer (olika diagnoser) och närstående

syftar till att öka kunskapen om cancerformer,

undersökningar och behandlingar.

Krisreaktioner, förhållningssätt

och anpassning till sjukdomen, kuratorsinformation,

avslappning, kost och


ildkommunikation är andra ämnen

som ingår.

Grupper för barn och ungdomar som

har en förälder eller ett syskon som har

dött

Två grupper årligen med en serie för

barn mellan 8 och 12 år och en för tonåringar.

Det är åtta deltagare i varje

grupp som träffas åtta gånger. Det är

olika teman varje gång och utgångspunkten

är vad som är viktigt för barn.

Att få dela sina upplevelser med någon

annan i samma situation underlättar för

barnen och förebygger framtida problem.

Utbildningsverksamhet

Vid OPM genomförs även föreläsningar

för cancersjuka patienter. Fortbildning

för vårdpersonal genomförs i samråd

med intresserade vårdenheter och personalgrupper.

Psykosociala ombud

Mottagningen utbildar psykosociala

ombud. Syftet är att de ska kunna förmedla

kunskap och information inom

området psykosocial onkologi till sina

arbetskamrater. Årligen anordnar OPM

fortbildningsdagar för psykosociala ombud.

Mottagningen försöker fungera

Landstinget i Uppsala län

som handledare för de psykosociala

ombuden och för andra intresserade

personalkategorier och tar emot nya

ombud och intresserade.

Utvärdering/resultat av verksamheten

Utvärdering av verksamheten visar att

oro och depression minskar hos både

patienter och närstående efter psykosociala

stödinsatser. Det finns också tydliga

skillnader i livskvalitet före och efter

psykosociala insatser.

11.3 ba r n o n ko l o g e n v i d ak a d e-

m iS k a b a r n S j u k h u S e t

Den finns sex barnonkologiska centra i

Sverige varav en vid Akademiska barnsjukhuset,

som också är en av landets

fyra kompletta specialistavdelningar för

barncancer. Det finns en vårdavdelning

med tolv enkelrum där även anhöriga

får plats. Den barnonkologiska verksamheten

har också en öppenvårdsmottagning

som tar emot patienter från

hela regionen.

I regionen insjuknar cirka 55 barn per

år i cancer. Alla barn diagnostiseras på

barnonkologen som i sin tur samarbetar

med hemsjukhuset för att barnet ska få

den bästa vården. Varje tumörform har

sitt vårdprogram och alla barncancerav-

59


Landstinget i Uppsala län

delningar i Norden arbetar enligt samma

vårdprogram som ständigt utvärderas

utifrån de senaste forskningsrönen.

Barnonkologen samarbetar med andra

specialiteter och subspecialiteter både

inom barnsjukhuset och inom Akademiska

sjukhuset samt inom regionen.

Barnonkologen har tillgång till sjukhuspräst,

lekterapi och skola. För tillresta

familjer finns patienthotell och lägenheter

som Barncancerföreningen har ställt

till förfogande. Andra samarbetspartners

är psykosociala enheten, dietistenheten

och sjukgymnastiken.

Vid barnonkologen arbetar bland annat

en smärtsjuksköterska och en konsultationssjuksköterska,

även kallad Märtasyster,

som besöker barnens skolor i regionen

tillsammans med lärare eller

vårdpersonal från barnens hemsjukhus.

När barn och ungdomar drabbas av

cancer behövs en mer skräddarskydd

behandling och omvårdnad för varje

barn och dess familj. Hänsyn måste tas

till individuella reaktioner, risk för infektioner,

balans mellan att behandla

hårt och graden av utslagning av immunförsvaret.

Ju yngre barnet är desto

större är påverkan av strålbehandling

och cytostatika.

60

Barnsjukhusets kuratorer och psykologer

ingår i vårdteamen på barnonkologen.

I det psykosociala arbetet är social

information och krisbearbetning viktiga

delar. Det kan vara familjen som fått

besked om att barnet har en svår sjukdom

eller familjen som förlorat ett

barn. Föräldrar med sjuka barn får också

hjälp att samla samhällets olika resurser,

som till exempel att söka vårdbidrag

eller få förtur till dagis. Barn och

ungdomar med svåra eller kroniska

sjukdomar har möjlighet att få kontakt

med psykolog. Psykoterapin kan bestå

av en kortare stödkontakt eller en längre

tids bearbetning.

Sjuka, funktionshindrade och döende

barn och ungdomar kan idag vårdas

hemma om föräldrarna vill. Hemsjukvården

ordnar så att föräldrarna har

vad de behöver av utbildning, personligt

stöd, läkemedel och medicinteknisk

utrustning samt hjälper även till med

olika praktiska saker. Då det är få barn

som drabbas måste rutinerna anpassas

efter varje enskilt barns behov. Cancersjuka

barn i sen palliativ fas, som bor i

Uppsala kommun, kan skrivas in i sjukvårdsteamet

med en barnonkolog som

ansvarig läkare på jourtid.


De flesta överlevande barn har ett fullvärdigt

liv, men många traumatiska

upplevelser kring cancersjukdom gör sig

påminda senare i livet. När det gäller

sjuka barn handlar det därför både om

att förebygga återfall och att vårdorganisationen

kan hantera eventuellt uppdykande

komplikationer långt senare -

både av kroppslig och mental karaktär.

Barnonkologen följer idag alla till dess

de är 18 år. Då har man ett utskrivningssamtal

och därefter fortsätter kontakterna

som för vuxna, se vidare kapitel

12 om rehabilitering.

11.4 Sah-o n ko l o g m o t ta g n i n g e n

v i d la S a r e t t e t i en k ö p i n g

Vid Lasarettet i Enköping finns en SAHonkologmottagning.

Mottagningen tillhör

organisatoriskt medicinmottagningen

och medicinskt centrum. För patienter

med tumörsjukdomar bedrivs konsultmottagning

i samarbete med onkologen

på Akademiska sjukhuset några

dagar per månad. Vid mottagningen ges

även cytostatikabehandlingar som ordineras

och utvärderas av onkologen.

Den specialistanslutna hemsjukvården

(SAH) är också knuten till mottagningen.

Landstinget i Uppsala län

61


Landstinget i Uppsala län

12 Rehabilitering - ett samlat ansvar

Utgångspunkten för detta avsnitt är i

första hand landstingets rehabilitering

för cancerpatienter. Men det finns även

andra aktörer och ansvariga, såsom försäkringskassa,

arbetsgivare, arbetsförmedling

och kommunala verksamheter.

”Rehabilitering betyder återanpassning

och har som syfte att återge en funktion

som gått förlorad. Målet med rehabiliteringsinsatserna

är att underlätta anpassningen

till ett vardagsliv utan aktiv

cancersjukdom eller till ett vardagsliv

som innebär att leva med sjukdomen.”

(Rädda livet 4/05, Cancerfonden).

Rehabilitering vid cancersjukdomar ska

bedrivas som en integrerad del vid de

kliniker som ansvarar för behandling

och vård. På flera av sjukhusets kliniker

finns kontaktsjuksköterskor eller motsvarande

(se avsnitt 11) till stöd för patientarbetet.

Rehabilitering och eftervård

är naturliga arbetsområden för så-

62

dan personal. Många gånger är sjukgymnastik

viktig för att bidra till smärtlindring.

Sjukgymnastik kan kombineras

med tekniska hjälpmedel för att

bistå patienter i det dagliga livet. En

samlad rehabilitering förutsätter en utvecklad

samverkan mellan olika myndigheter

och vårdgivare.

Resurserna för rehabilitering vid sjukhusens

kliniker, i form av sjukgymnastik

och arbetsterapi, uppfattas inte som

tillräckliga av både vårdpersonal och

patientföreningar. Behovet av sjukgymnastik

och arbetsterapi har ökat och

kommer att fortsätta öka då allt fler

överlever längre, vilket ställer större

krav på rehabilitering både nu och i

framtiden.

Efter utskrivning övergår ansvaret till

andra vårdande instanser som primärvård

och hemsjukvård. Utöver landstinget

har försäkringskassan, arbetsför-


medlingen och kommunen resurser för

att i samverkan möjliggöra en återgång

eller anpassning till den nya situationen

efter sjukvårdens insatser. Ett fungerande

samarbete mellan försäkring och

vårdgivare är nödvändigt för patientens

tillfrisknande och inte minst för att

kunna återgå till arbete. I rehabiliteringsprocessen

är det viktigt att patienterna

får möjlighet till arbetsträning,

deltidssjukskrivning och flexibilitet i

sjukskrivningar och gradvis inslussning

i arbetslivet. Den fysiska rehabiliteringen

behöver ofta kompletteras med psykisk

och/eller social rehabilitering. Betydelsen

av att identifiera och åtgärda sådana

problem betonas i flera aktuella

forskningsrapporter.

Landstinget har ingen uttalad policy för

psykosocial rehabilitering som styr val

och finansiering av sådana vistelser. Begränsade

resurser finns i externa fonder,

där medel kan sökas till externa anläggningar

för rehabilitering och reaktivering.

När en patient fyller 18 år övergår

ansvaret från barnonkologen till onkologen

eller andra tumörspecifika avdelningar

för fortsatta kontroller. Övergången

och kunskapsöverföringen behöver

utvecklas för att unga vuxna ska

Landstinget i Uppsala län

få bättre förutsättningar att klara det

dagliga livet. Det finns inte alltid kompetens

och resurser för ett övertagande

på vuxensidan. Unga människor som

haft cancersjukdomar kan få livslånga

funktionshinder och behöver därför rehabiliteringsinsatser

och hjälpmedel under

hela livet. Ett program pågår, i samarbete

mellan barnonkologen och onkologen,

som följer upp personer som

drabbats av bieffekter av cancerbehandlingar

som unga.

Samverkan med patientorganisationerna

bidrar för många patienter till en

ökad trygghet i tillvaron efter sjukdom

och behandling. Skilda frågor kan få

sina svar i umgänge med andra patienter.

De lokala patientorganisationerna

är också delar av en nationell organisation,

som ibland kan frigöra resurser

för rehabiliterande insatser eller utbilda

personal med denna inriktning. Patientföreningarnas

fristående arbete är en

betydelsefull länk i landstingets arbete

med cancerpatienterna. Ibland bidrar

föreningarna med ekonomiskt stöd till

enskilda patienter och till fortbildning

av personal.

För att belysa bemötande och rehabiliteringsbehov

vid cancersjukdom har

Cancerfonden sammanställt ett utbild-

63


Landstinget i Uppsala län

ningsmaterial, ELSA, att användas av

vårdpersonal i utbildningssyfte. Avsikten

är i först hand att understryka ett

rehabiliterande synsätt i vården av cancerpatienter.

Hela materialet finns tillgängligt

på www.cancerfonden.se. Elsa

är en påhittad patient, men de situationer

hon stöter på under sin sjukdom är

hämtade ur verkligheten.

64


13 Existentiella frågor

Programgruppen har på olika sätt uppmärksammat

cancerpatienternas behov

av stöd och hjälp i det utsatta läge de

ofrivilligt hamnat i, men som blivit en

genomgripande del av deras liv och vardag.

Många människor med cancer vill

gärna kunna dryfta sin situation och

sina funderingar med någon de litar på

och som i samtalsform kan hjälpa till

att reflektera över sjukdomen och tillvaron.

Av naturliga skäl söker man sina

kontakter i den närmaste omgivningen

och det blir ofta människor i vården

och de anhöriga som får fungera som

samtalspartner och vara de som man reflekterar

tillsammans med. Det är viktigt

att de som är involverade i dessa relationer

kan ta till sig den sjukes situation

och förmedla empati och omtanke.

Alla svar finns inte i vården, men vården

kan bistå med resurser i form av

psykosocial kompetens på olika områ-

Landstinget i Uppsala län

den. En särskild roll spelar sjukhuskyrkan

och de kontakter den förmedlar

som en betydelsefull del i behandlingsarbetet,

läkningsprocessen och utvecklingen

därefter. Existentiella och andliga

frågor väger tungt i efterarbetet till svåra

besked om sjukdom, funktionshinder

och kroniska tillstånd.

Svenska kyrkan arbetar ekumeniskt.

Svenska kyrkan och frikyrkorna bekostar

och bedriver arbetet med präster, diakoner

och pastorer för att möta patienternas

och de anhörigas behov av

assistans och stöd. Vid Akademiska

sjukhuset deltar man i 3 000 samtal årligen

kring livsfrågor och existentiella

förhållanden. Sjukhuskyrkan utgör en

resurs för vårdpersonalen, både avseende

patientkontakterna och handledning

för personalen.

Sjukhuskyrkan betonar sin roll som

länk mellan sjukhuset och samhället,

65


Landstinget i Uppsala län

personal och anhöriga. Man arbetar utifrån

ett helhetsperspektiv och menar

att arbetet ofta inte handlar om rent

medicinska förhållanden. Ett gott socialt

och andligt omhändertagande betyder

mycket för utvecklingen av vård

och behandling och insikten om den

egna situationen. Inte enbart patienterna

utan även de anhöriga är välkomna

till kyrkans personal på sjukhuset.

Ofta talar vi om det mångkulturella

samhället. Det finns många invandrare

och nya svenskar med bakgrund i andra

kulturer och religioner. Men på sjukhuset

har inte alla tillgång till egna andliga

ledare eller kontaktpersoner. Sjukhuskyrkan

ser som sin roll att förmedla

kontakter till andra samfund och religioner.

66


14 Tandvård

Tandvården arbetar förebyggande för

att länsinvånarna ska ha en god tandhälsoutveckling.

Genom att erbjuda

motiverande samtal medverkar tandvården

i arbetet med tobaksprevention och

att förebygga tandsjukdom samt övervikt

och fetma hos barn och ungdomar

- i de fall där riskfaktorer har identifierats.

Folktandvårdens sjukhustandvård utreder

och behandlar barn- och vuxenpatienter

som är aktuella för bland annat

strålbehandling, benmärgstransplantation

eller olika former av cytostatikabehandling.

Tandvården ger också utbildning

till vårdpersonal.

Tandvården arbetar dels med att förbereda

patienter inför operationer, lindra

besvär och biverkningar av behandlingar,

dels med käkkirurgiska ingrepp för

patienter som har cancer i huvud- och/

eller halsområdet. Tandvården kan hjäl-

Landstinget i Uppsala län

pa till vid muntorrhet och svampinfektioner

i munnen i samband med cancersjukdomar,

vilket kan öka livskvaliteten.

Patienterna behöver få mer information

av vårdpersonalen om möjligheterna

att få hjälp med munvård av tandvården.

För barnonkologipatienter utgör både

cellgiftsbehandling och strålbehandling

en uttalad risk för akuta reaktioner i

munnen. Barnen har tidvis stora svårigheter

med munvården på grund av sår,

sveda och muntorrhet. Sjukhustandvården

samarbetar under vårdtiden med

barntandvården på hemorten för behandling.

I samband med regelbundna tandhälsokontroller

möter tandvården en stor del

av befolkningen och har möjlighet att

iaktta hälsoläget och upptäcka eventuella

hälsoproblem hos patienterna.

67


Landstinget i Uppsala län

Tidig diagnostik av maligna tumörer i

munhålan kan ske vid munhälsokontroller

hos tandläkare. Ett tidigt omhändertagande

sker genom remiss till öron-,

näs- och halskliniken vid Akademiska

sjukhuset vid misstanke om sjukdom

för fortsatt utredning.

Tumörer i huvud/halsområdet behandlas

av läkare genom kirurgi och/eller

strålbehandling. Patienterna får biverkningar

oavsett behandling, bland annat

stora defekter efter kirurgi som försämrar

förmågan att prata, tugga och svälja.

Behandlingen är lång och komplex

och kräver samarbete mellan många

medicinska specialister i onkologisk kirurgi,

strålbehandling, onkologi och

plastikkirurgi. Samverkan sker även

med odontologiska specialister i käkkirurgi,

radiologi, protetik, sjukhustandvård

samt dietister, logopeder och kuratorer

i samband med rehabilitering av

munnen.

Sjukhustandvården ingår i det rekonstruktionsteam

som utreder, behandlar

och rehabiliterar patienterna. Sjukhustandvården

samordnar de odontologiska

åtgärderna för sjukhustandläkare,

specialister i käkkirurgi och oralprotetik

med de medicinska. Sjukhustandvårdens

åtgärder omfattar odontologisk ut-

68

redning och sanering inför strålbehandling

och kirurgi samt omhändertagande

och omvårdnad i anslutning till strålbehandling

och efter kirurgi.

Strålbehandling mot huvud och hals orsakar

ofta besvär från munslemhinnorna,

vilket kan ge upphov till en försämrad

salivavsöndring med muntorrhet

och risk för karies på sikt. Efter avslutad

tumörbehandling återgår patienten

oftast till sin ordinarie tandläkare.

Patienter som ska genomgå benmärgstransplantation

eller cytostatikabehandling,

som ett led i behandling av maligna

blodsjukdomar såsom leukemier, remitteras

till sjukhustandvården. Patienter

med malign blodsjukdom får ofta

nedsatt infektionsförsvar till följd av

sjukdomen eller av behandlingen med

cellgifter.

Det psykologiska omhändertagandet är

en viktig del av behandlingen. Inom

sjukhustandvården pågår studier som

beskriver patienters, deras anhörigas

samt vårdpersonalens upplevelser och

uppfattningar av cancer i munhålan.

Resultaten hittills pekar på att en helhetssyn

på patienterna och anhöriga är

betydelsefull. Det är viktigt att tandvårdspersonalen

inser anhörigas situa-


tion under behandlingen och, inte

minst, i samband med att patienten

kommer hem efter sjukhusvistelsen.

Även tandvårdspersonalens egna psykologiska

upplevelser har betydelse i vården

och omhändertagandet. Tandvårdspersonalen

behöver stöd och handledning

för att kunna hantera cancersjuka

patienters behov.

Landstinget i Uppsala län

69


Landstinget i Uppsala län

15 Hemsjukvård och palliativ vård

15.1 definitioner

Enligt Socialstyrelsen definieras hemsjukvård

som: ”Hälso- och sjukvård när

den ges i en patients bostad eller motsvarande

och där ansvaret för de medicinska

åtgärderna är sammanhängande

över tiden. Åtgärder/insatser ska ha föregåtts

av vård- och omsorgsplanering.”

Palliativ vård (vård i livets slutskede)

innebär ett teambaserat förhållningssätt.

Syftet är att förbättra livskvaliteten

för patienter och familjer. Palliativ vård

är interdisciplinär 1 och multiprofessionell.

Patientens behov kommer i första

hand. Definitionen av palliativ vård

grundas traditionellt sett på fyra hörnstenar

utifrån människovärdesprincipen

och WHO:s definition.

• Symtomlindring i vid bemärkelse,

vilket innebär att smärta och andra

svåra symtom lindras med beaktande

av patientens integritet och

70

autonomi 2 . Symtomlindringen omfattar

fysiska, psykiska, sociala och

existentiella behov.

• Samarbete av ett mångprofessionellt

arbetslag.

• Kommunikation och relation i syfte

att befrämja patientens livskvalitet,

vilket innebär god inbördes kommunikation

och relation inom och

mellan arbetslag och i förhållande

till patienten och dennes närstående.

• Stöd till närstående under sjukdomen

och efter dödsfallet, vilket innebär

ett erbjudande till de närstående

om att delta i vården och att erhålla

stöd såväl under patientens sjukdomstid,

som efter dödsfallet.

Palliativ vård för patienter med obotlig,

livshotande sjukdom har olika skeden

med olika mål och olika innehåll i vård

och behandling. I palliativ vård utgår

man från före och efter brytpunkten.

1) Flera olika yrkeskategorier

som

samarbetar nära

varandra inom ett

team.

2) Självständighet


För palliativ vård före brytpunkten

finns fortfarande målen att både förlänga

liv och förbättra livskvaliteten.

Palliativ vård i livets slutskede (= sen

palliativ fas) är vårdinnehållet efter den

brytpunkt där målet för vården inte

längre är livsförlängande eller livräddande

utan syftar till bästa möjliga livskvalitet

för patient och närstående.

Människor med cancer är den dominerande

patientgruppen inom den palliativa

vården.

Många människor vill dö i sitt eget

hem. Möjligheterna att få avancerad

medicinsk hjälp i hemmet har ökat.

Ansvaret för den palliativa vården är i

praktiken delat mellan kommuner och

landsting. Organisationen av den palliativa

vården ser olika ut beroende var

man bor både inom länet och i landet.

15.2 pa l l i at i va v e r k S a m h e t e r i

l ä n e t

I länet är den specialiserade avancerade

hemsjukvården och den palliativa vården

olika organiserad. Ett Palliativt

Kompetenscentrum (PKC) bildades i januari

2006 i samverkan mellan landstinget

och Uppsala kommun samt i nära

samarbete med Uppsala universitet.

Programgruppen har besökt centret

som är beläget vid Kronparksgården i

Landstinget i Uppsala län

Uppsala. Inom PKC finns ett Palliativt

Rådgivningsteam (PRT) som är en stödjande

resurs för hela länet, för läkare,

sjuksköterskor och övrig vårdpersonal

som ansvarar för patienter i sen palliativ

fas, oberoende av sjukdom. Utbildning,

omvårdnadshandledning och även

hembesök hos patienter ingår i uppgifterna

för teamet.

Sjukvårdsteamet (SVT) som också finns

på PKC vid Kronparksgården erbjuder

en avancerad medicinsk vård i det egna

hemmet för patienter i Uppsala och

Knivsta kommun med en komplicerad

sjukdomsbild. Teamet har tillgång till

40 patientplatser och verksamheten bedrivs

under hela dygnet. I sjukvårdsteamet

ingår sjuksköterskor, kurator, läkare,

arbetsterapeut, sjukgymnast och

sekreterare. Teamet samarbetar med

kommunens hemtjänst, distriktssköterskor

och personliga assistenter. Vid behov

finns möjlighet till akut inläggning

på sjukhus. Sjuksköterskorna, arbetsterapeuten

och sjukgymnasten är anställda

av kommunen. Läkare, kurator och

sekreterare är anställda av landstinget.

Sjukvårdsteamet har ett vårdprogram

för efterlevandestöd som innebär att

personalen har samtal med den efterlevande

partnern efter en och efter tre

månader.

71


Landstinget i Uppsala län

Inom PKC finns även två kommunala

korttidsboenden. Omtanken - som omfattar

Uppsala kommun - och Tindran

- som tar emot patienter från både Uppsala

och Knivsta kommuner. På Omtanken

finns 15 platser samt tre till fem s.k.

trygghetsplatser och platserna är avdelade

för patienter med palliativ diagnos

boende i det egna hemmet. På Tindran

finns fyra platser för patienter under 65

år och tolv platser för äldre än 65 år.

Tindran har korttidsplatser för patienter

med palliativ diagnos/multipla sjukdomar.

Intagning till Tindran sker vanligtvis

vid vårdplanering av utskrivningsklara

patienter alternativt via

Sjukvårdsteamet.

Hospice (gästfrihet), som organisatoriskt

tillhör geriatriken vid Akademiska

sjukhuset, är också placerad vid Kronparksgården

och tar emot vuxna patienter

från länet. Det finns tolv vårdplatser

på Hospice varav en är reserverad för

sjukvårdsteamets patienter. Patienterna

skrivs in från avdelningar på Akademiska,

från Sjukvårdsteamet och från övriga

länet. 95 procent av patienterna

har en cancerdiagnos. Medelåldern är

cirka 70 år och cirka 25 procent är under

65 år. På Hospice arbetar man i

team med sjuksköterskor, undersköter-

72

ska, läkare, arbetsterapeut, sjukgymnast,

kurator och personal från sjukhuskyrkan.

I länets övriga kommuner bedrivs den

specialistanslutna hemsjukvården (SAH)

i särskilda SAH-team. I Tierps kommun

bedriver Akademiska sjukhusets geriatrik,

i samarbete med kommunens hemsjukvård,

SAH för svårt sjuka patienter

i livets slutskede. Teamet har sex till

åtta patientplatser. Patienterna remitteras

från Akademiska, Gävle sjukhus

och Primärvården. Patienter inskrivna i

SAH bereds alltid en inneliggande plats,

s.k. trygghetsplats, vid Geriatrikcentrum

i Tierp om behov uppstår. Teamet

består av kurator, läkare, sjukgymnast

och sjuksköterska.

I Älvkarleby kommun samarbetar kommunens

hemsjukvård med Landstinget

Gävleborg genom PAH-teamet vid Onkologkliniken

på Gävle sjukhus. Teamet

vårdar cirka 25 patienter per år från

Älvkarleby i sent palliativt skede. Patienterna

remitteras via läkare från

Gävle sjukhus, Akademiska och Primärvården.

I Östhammars kommun bedriver Geriatriken

vid Akademiska sjukhuset, i

samarbete med kommunens hemsjuk-


vård, SAH-team. Verksamheten tar

emot cirka fem till tio patienter och det

finns möjlighet till trygghetsplats vid

Geriatriken i Östhammar. Remittering

sker från läkare vid Akademiska och

Primärvården.

Heby kommun har två team, ett i Heby

och ett i Östervåla. Kommunen har avtalat

med Primärvården som bedriver

primärvårdsansluten avancerad hemsjukvård

(PAAH). I Östervåla finns

plats för cirka fem patienter och i Heby

cirka fyra till fem patienter. Patienterna

remitteras i samband med vårdplanering.

Lasarettet i Enköping bedriver SAH

(specialistansluten hemsjukvård), inom

ramen för medicinskt centrum, i samarbete

med Enköping och Håbo kommuns

hemsjukvård. SAH-teamet har

20-25 patienter anslutna samt ett tiotal

kontaktpatienter (dessa är i ett tidigt

palliativt skede). På medicinavdelning 1

finns två trygghetsplatser för vård av

dessa patienter i samband med medicininställning,

avlastning mm. Remiss till

SAH-teamet kommer från läkare i öppen-

och slutenvård samt från sjuksköterskor

i hemsjukvården. SAH-teamet

består av läkare, sjuksköterskor och ku-

Landstinget i Uppsala län

rator och bedriver palliativ vård i livets

slutskede, i huvudsak cancerpatienter.

Enköpings kommun har också i ett projekt

inrättat fyra platser för vård i livets

slutskede på den nyinrättade Kungsgårdens

Palliativa Enhet (KPE).

För närvarande utreder en arbetsgrupp

på uppdrag av TKL (tjänstemannaberedning

för landsting och kommuner i

länet) landstingets och kommunernas

ansvar för hemsjukvård. Under åren har

det uppstått oklarheter mellan landstinget

och kommunerna kring ansvaret

för utförandet av vissa insatser inom

hemsjukvården. Syftet med översynen

är att klargöra ansvarsförhållanden

kring hemsjukvård. I uppdraget ingår

också att ge förslag på utvecklings- och

förändringsområden inom hemsjukvården

utifrån Ädelreformen och skatteväxlingen

i länet.

15.3 re g i o n a l o c h nat i o n e l l u t-

v e c k l i n g

Det finns ett regionalt vårdprogram för

palliativ vård som utformats av Regionalt

Onkologiskt Centrum (ROC) i

samarbete med landstingen i Uppsala-

Örebroregionen. Vårdprogrammet är

tänkt att vara en rekommendation för

73


Landstinget i Uppsala län

hur en god palliativ vård av cancerpatienter

ska utformas. Kontakterna mellan

de palliativa enheterna i regionen

stärks genom vårdprogrammet.

Det svenska palliativregistret (www.palliativ.se)

är under uppbyggnad och har

till syfte att successivt förbättra vården i

livets slutskede. Registret ska omfatta

alla döende patienter/vårdtagare oavsett

vårdgivare. Kvalitetsregistret ska utgöra

grund för nationella kvalitetsindikatorer

för palliativ vård.

Enligt Socialstyrelsen är ett mått på den

palliativa vårdens utbyggnad andelen

palliativa vårdplatser och andelen inskrivna

i palliativ hemsjukvård. I genomsnitt

i riket finns 46 platser för palliativ

vård per 100 000 invånare. Spridningen

i antalet platser är dock stor i

landet och det finns en osäkerhet i inrapporteringen

av uppgifterna. Socialstyrelsen

tolkar det ändå som att det

finns stora skillnader i landet hur väl utbyggd

den palliativa vården är. Uppsala

län har redovisat 37 platser per hundratusen

invånare. Detta mått behöver

dock kompletteras med andra mått som

beskriver tillgängligheten och kvaliteten

i vården. Palliativregistret ska kunna redovisa

mer process- och resultatmått

som förbättrar förutsättningarna för

74

verksamhetsuppföljningar och jämförelser

i landet.


1) En kombination

av skolmedicin och

andra alternativa

och komplementära

behandlingsmetoder.

16 Komplementär medicin

Arbetet med att utveckla behandlingen

av cancersjukdomar har lett till allt

bättre resultat och förbättringar i överlevnadsår.

Men cirka en tredjedel av befolkningen

avlider i cancerrelaterade

sjukdomar. Mot den bakgrunden är det

förståeligt att drabbade människor söker

sig andra vägar till hjälp än den

konventionella sjukvården för att söka

bot och lindring i en ofta omöjlig situation.

Definitionsmässigt bör man skilja mellan

komplementär medicin och alternativ

medicin. Komplementär medicin används

som ett tillägg till etablerad medicinsk

behandling, skolmedicin, medan

alternativ medicin ersätter den etablerade

medicinen. Ofta blandas olika behandlingar

och metoder mellan de båda

formerna. En omfattande genomgång

har skett i en rapport från Landstings-

Landstinget i Uppsala län

förbundet år 2004 om komplementär

medicin.

Komplementär medicin nyttjas av en relativt

stor andel av befolkningen. Från

att tidigare ha varit en sista utväg, när

allt inom konventionell medicin har

prövats, utgör idag komplementär medicin

ett komplement till den etablerade

sjukvården.

Bristande vetenskapliga belägg för effektivitet

och nytta framhålls ofta i debatten

om komplementär medicin.

Motståndarna pekar då på motsvarande

kunskapsbrister i den konventionella

vården. Inställningen till komplementär

medicin förändras dock över tiden på så

sätt att vissa metoder och behandlingar

successivt har kunnat införlivas i den

konventionella vården. Man talar om

integrativ medicin 1 . I sjukvården betonar

man de outforskade riskerna med

den komplementära medicinen och ock-

75


Landstinget i Uppsala län

så de risker som kan föreligga vid en

kombination mellan naturläkemedel

och konventionella läkemedel.

Begreppet komplementär medicin är ett

”relativt och föränderligt begrepp, som

dessutom är laddat med såväl negativa

som positiva associationer”. Med den

utgångspunkten är inte begreppet exakt

utan tolkas olika av olika individer.

Från Cancerfondens sida har man stöttat

viss forskning kring den komplementära

medicinen. Man pekar på akupunktur

vid illamående, betydelsen av

andlighet för livskvaliteten vid cancer,

och kartläggning av ibland oväntade

förlopp av cancersjukdomen vid behandling

av komplementär medicin.

Karolinska Institutet har nyligen öppnat

Centrum för studier av komplementär

medicin i avsikt att brett bedriva forskning

och utveckling inom området.

Kunskaperna om komplementär medicin

växer successivt och intresset för att

närmare skaffa sig kunskap om dessa

insatser ökar bland forskare och forskningsinstitutioner.

Regeringskansliet har

för några år sedan uttalat sig för ökad

dialog mellan etablerad medicin och

komplementär medicin, bland annat

har angetts att hälso- och sjukvårdspersonal

bör få ökad undervisning om al-

76

ternativ medicin i grundutbildningen.

Många av frågeställningarna kring

komplementär medicin kan främst lösas

med mera forskning och ökade kunskaper.


1) Rörlighet, hygien,

huvudsakliga aktiviteter,

smärtor/

besvär och oro/

nedstämdhet.

2) Inga besvär,

måttliga respektive,

svåra besvär.

17 Hälsorelaterad livskvalitet hos

cancerpatienter

Självskattad hälsorelaterad livskvalitet

har visat sig vara ett bra mått på människors

faktiska hälsa. Med hjälp av ett

instrument som mäter livskvalitet kan

en person klassificera sin hälsa i fem dimensioner

1 på en tregradig skala 2 . Resultatet

vägs samman till en så kallad

”livskvalitetsvikt” (EQ-5Dindex), som

motsvarar en individs hälsotillstånd.

Inom landstinget används även instrumentet

SF36 för att mäta hälsorelaterad

livskvalitet.

Ur befolkningsenkäten ”Liv & hälsa

2004” kan man få fram den hälsorelaterade

livskvaliteten hos cancerpatienter.

I diagram 12 redovisas livskvalitetsvikten

uppdelad efter kön och närvaro/

frånvaro av cancersjukdom i åldrarna

18 - 84 år. Resultaten visar att män och

kvinnor med cancersjukdom tappar cirka

17 procent av den hälsorelaterade

Livskvalitetsvikten

1,0

0,9

0,8

0,7

0,6

0,5

0,4

0,3

0,2

0,1

0

Män

Kvinnor

Totalt

Ej cancer

0,84

0,80

0,82

Landstinget i Uppsala län

Cancer

0,69

0,67

0,68

Diagram 12. Hälsorelaterad livskvalitet hos friska

och cancersjuka i länet, män och kvinnor år 2004

livskvaliteten, från 0,84 till 0,69 hos

män samt från 0,8 till 0,67 hos kvinnor.

77


Landstinget i Uppsala län

Dimensionerna där skillnader mellan

friska och cancersjuka är som störst är

rörlighet, smärtor och besvär (kan vara

till exempel biverkningar av behandlingar)

samt oro och nedstämdhet. Hälsorelaterad

livskvalitet kan användas

för att mäta förbättringar framöver.

Forskning som bedrivits vid institutionen

för folkhälso- och vårdvetenskap

vid Uppsala Universitet visar att ungdomar

som genomgått cancerbehandling

har – i jämförelse med jämnåriga – en

mera positiv uppskattning av livet och

upplever sig ha en högre livskvalitet 1 .

78

1) L. von Essen, European

Journal of

Cancer.


18 Läkemedelsutvecklingen och

läkemedelsval

Under senare år har nya verksamma

och kostsamma läkemedel och medicinska

teknologier blivit tillgängliga och

ytterligare behandlingsmetoder är på

gång att introduceras. Effekten av behandlingsmetoderna

varierar. De kan ge

förlängd överlevnad men också bota

cancersjukdomen. En del av de nya metoderna

har dessutom förhållandevis

lindriga biverkningar.

Socialstyrelsen menar att de nya cancerläkemedlen

innebär i de allra flesta fall

en positiv skillnad för patienten, men

sammantaget är fortfarande effekterna

relativt blygsamma i förhållande till de

mycket höga priserna. Nya läkemedel

måste därför bedömas utifrån nytta och

kostnader jämfört med existerande läkemedel

och andra åtgärder.

Enligt Socialstyrelsen har läkemedelskostnaderna

för cancerbehandling totalt

i landet ökat med 325 procent mellan

Landstinget i Uppsala län

år 2000 och år 2006. Kostnaden för

cancerläkemedel i öppen och sluten

vård uppgick år 2006 i riket till 2,1 miljarder

kronor (inklusive patientens

egenavgift för öppenvårdsläkemedel),

vilket motsvarar åtta procent av den totala

läkemedelkostnaden år 2006 (totalt

28,3 miljarder kronor).

Tillgången till nya läkemedel kan ge

upphov till etiska dilemman och svårigheter

att hantera givna budgetramar.

Samverkansnämnden i Uppsala-Örebroregionen

rekommenderar att en plan för

utformning av gemensamma fora och

former för hantering/införande av dyra

effektiva läkemedel upprättas tillsammans

med medicinska företrädare i specialitetsråd,

vårdprogramgrupper och

läkemedelskommittéer. Internt inom

landstinget behöver också forum och

former utvecklas så att olika aktörsgrupper

politik, ledning och profession

79


Landstinget i Uppsala län

gemensamt kan diskutera de svåra prioriteringsfrågorna.

En förutsättning är

att utfallet av behandlingarna följs upp

och att erfarenheter kan redovisas årligen.

Läkemedelsbehandling av bröstcancer

och prostatacancer, liksom vid lymfom,

leukemi och kolorektal cancer, svarar

för de största kostnadsökningarna. Genom

de många dyrare behandlingsmetoder

och det ökande antalet patienter

kommer kostnaderna att öka under de

närmaste åren. Utvecklingen medför att

läkemedel som idag är dyra på sikt blir

billigare när de används i större utsträckning.

I sammanhanget ska noteras att många

äldre har flera andra sjukdomar utöver

cancersjukdomen, s.k. multisjuka äldre.

Det här är viktigt att tänka på i behandlingsarbetet

så att man inte har flera läkemedel

som kan motverka varandra.

Cancervården är ofta bunden av regionala/nationella

eller internationella rekommendationer.

I vården prövas tillgängliga

läkemedel i behandlingsarbetet

för patienten. Gamla och nya läkemedel

blandas för att kunna svara upp mot

patientens behov av verksamma insatser.

Vid onkologen används en hälso-

80

ekonomisk kalkyl vid införandet av nya

läkemedel och en anmälan om detta

görs till verksamhetsledningen. Onkologen

vid Akademiska sjukhuset redovisar

fördubblade läkemedelskostnader mellan

år 2003 (35 miljoner kr) och 2006

(> 60 miljoner kr).


Landstinget i Uppsala län

19 Landstingets kostnader för cancervård

Cancervårdens kostnader ökar stadigt.

Den största och snabbaste ökningen

står de nya läkemedlen för. Från ett antal

olika bedömningar utgör kostnaderna

för behandling av cancersjukdomar,

som redovisats av Socialstyrelsen, ca tio

procentenheter av den totala hälso- och

sjukvårdbudgeten. För Uppsala län

motsvarar det cirka 500 miljoner kronor

per år.

Den uppskattade prognosen till år

2015, som tidigare har redovisats i avsnitt

4.4, är att andelen personer som

har eller har haft diagnos ”cancer” ökar

med cirka 16 procent fram till år 2015.

Ett sätt att försöka bedöma landstingets

kostnadsutveckling är att anta att kostnaderna

ökar i samma omfattning som

cancerförekomsten i befolkningen. Det

skulle innebära en ökning till 580 miljoner

kronor per år i dagens penningvärde

och med dagens behandlingar.

Kostnaderna för ett vårdtillfälle för en

cancerpatient har ökat dramatiskt under

de senaste fem åren. Som exempel

kan nämnas att de genomsnittliga kostnaderna

per vårdtillfälle för cancer i

andningsorganen har ökat från 33 560

kr år 2000 till 58 634 kr år 2005, det

vill säga med 75 procent (exklusive öppenvårdskostnader

och läkemedel).

Motsvarande tendenser observeras i

kostnadsutveckling av alla cancerbehandlingar.

Det kan antas att kostnaderna

för cancervården stiger på grund

av att fler patienter kan diagnostiseras i

tidigt skede, att de lever längre med sin

sjukdom och att behandlingskostnaderna,

i första hand för läkemedel, ökar.

Som framkommit tidigare i rapporten

är dagens hälsoförhållanden till stor del

ett resultat av gårdagens levnadsvanor,

livsvillkor och vårdstruktur. Sambandet

mellan rökning och främst lungcancer,

81


Landstinget i Uppsala län

men även flera andra cancerformer, är

mycket starkt. Det är uppenbart att uteblivna

rökdebuter leder till betydligt fler

friska år samt sparade pengar i jämförelse

med den behandling som idag står

till buds för lungcancer.

Om antalet rökare minskar med fyra

procent minskar antalet nya lungcancerfall

samt vårdtillfällen med 23 procent.

År 2005 innebar det 280 vårdtillfällen

(140 lungcancerpatienter) i Uppsala

län som i sin tur kostade cirka 16

miljoner kronor (slutenvårdskostnader

exklusive läkemedel och öppenvårdskostnader).

Om antalet nya lungcancerfall minskar

med 23 procent fram till år 2025 (cirka

35-40 personer) sparar det mer än tre

miljoner kronor årligen i dagens penningvärde.

Det rör sig om en kostnadsminskning

med 19 procent från 16 till

13 miljoner kronor (enbart slutenvårdskostnader,

exklusive läkemedel

och öppenvård) för hälso- och sjukvården.

Detta utgör enbart en liten del av

alla möjliga besparingar i behandling av

cancersjukdomar.

Det tar tid att utveckla rökningsrelaterade

sjukdomar. Det tar också tid innan

den relativa risken för en person som

82

slutar röka minskar ner till ickerökarnas

nivå. Sjukvårdskostnader orsakade

av tobaksbruket beror därför i stor utsträckning

på de rökvanor som gällde

för några år sedan. Det tar cirka tio år

att minska risken för lungcancer hos en

före detta rökare.


20 Jämställd vård

I hälso- och sjukvårdslagen, (Lag

1997:142, § 2) finns formulerat målet

för hälso- och sjukvården om en god

hälsa och en vård på lika villkor för

hela befolkningen. Ett resonemang om

jämställd vård utgår ifrån denna målsättning

med innebörd att vården ska

vara jämlik och rättvis.

I en rapport från Socialstyrelsen 2004

och en rapport från Sveriges Kommuner

och Landsting år 2007 förs en diskussion

om könsperspektiv på hälso- och

sjukvården. Män och kvinnor har olika

behov och förutsättningar. Detta innebär

att nyttan av och säkerheten vid

skilda vårdinsatser kan variera könen

emellan. I ett jämställdhetsperspektiv är

det grundläggande att kunskaper om

mäns respektive kvinnors vård kan systematiseras

för att kunna bearbeta skillnader

och ojämlika förhållanden.

Landstinget i Uppsala län

Ofta framförs i debatten att det är männen

som är måttstock för behandlingsarbetet.

Vidare anser en del att kvinnor

inte på samma sätt som män får ta del

av nyare läkemedel. Det saknas tillräcklig

information om huruvida vissa läkemedel

har olika effekt på män och kvinnor.

Inte heller forskningen har tillräckligt

tagit hänsyn till dessa förhållanden.

Kvinnor får också vänta längre på operationer

och behandlingar i vissa sjukdomsgrupper.

Kunskaperna är bristfälliga

om förhållandet mellan mäns respektive

kvinnors omhändertagande och

behandlingsresultat i vården.

När det gäller könsskillnader i hälsa

och vård söker man på det nationella

planet att utveckla kunskapsöversikter

om könsspecifika förhållanden och stimulera

forskning med inriktning på

konsekvensanalyser ur ett könsperspektiv.

Det är väsentligt att det sker en na-

83


Landstinget i Uppsala län

tionell uppföljning och utvärdering för

att stödja hälso- och sjukvårdshuvudmännens

arbete på detta område med

patientsäkerhet, kvalitet och jämförelser.

I landstingen är det viktigt att könsperspektivet

genomsyrar verksamheten för

att skapa en likvärdig vård för invånarna.

Könsuppdelad statistik utgör grund

för planering och verksamhetsutveckling.

Grundutbildning och fortbildning

av personal måste i större utsträckning

än hittills ge ökade kunskaper om könsrelaterade

frågor och deras behandling

inom hälso- och sjukvården. Den kanske

största betydelsen har insikten om

att vården i alla avseenden ska vara

jämställd och att personalens egna attityder

och ställningstaganden är avgörande

för vårdens kvalitet och resultat.

I denna rapport om cancersjukdomar i

Uppsala län redovisas statistik som belyser

förekomsten av olika cancersjukdomar

med fördelning på män och

kvinnor. För vissa sjukdomar finns det

naturliga skillnader, eftersom de är

könsspecifika, såsom bröstcancer eller

prostatacancer. Andra skiljer sig åt i åldershänseende

och överlevnadsår men

det är svårt att på lokal nivå kunna ge

några entydiga svar på hur jämställd el-

84

ler ojämställd vården är. Det är därför

viktigt att stödja utvecklingen mot ökade

kunskaper kring könsskillnader i

vården för att minska förekommande

olikheter och stärka arbetet mot diskriminering.

Inom ramen för ROC, Regionalt Onkologiskt

Centrum i Uppsala, sker ett betydelsefullt

arbete att garantera att patienterna

får en likvärdig och kunskapsbaserad

cancervård. Vidare är det viktigt

att landstinget bidrar med sina kunskaper

till den nationella nivån med indikatorer

och underlag till de cancer -

specifika kvalitetsregistren.


21 Nationellt perspektiv

21.1 nat i o n e l l a r i k t l i n j e r b r ö S t -,

ko l o r e k ta l- o c h p r o S tata c a n c e r

I Socialstyrelsens uppdrag ingår att utarbeta

nationella riktlinjer för vård, behandling

och omsorg. Riktlinjerna för

vård och omsorg innehåller stöd för prioriteringar

om var i vårdkedjan och på

vilka metoder resurserna ska läggas.

Socialstyrelsen publicerade i april 2007

”Nationella riktlinjer för bröst-, kolorektal-

och prostatacancer” (www.socialstyrelsen.se).

Sammanlagt finns åtta

olika publikationer med faktadokument,

beslutsstödsunderlag och populärbeskrivningar.

Landstinget i Uppsala

län har som hälso- och sjukvårdshuvudman

inom Uppsala-Örebroregionen deltagit

i framtagandet av detta material

och yttrat sig över riktlinjerna till stöd

för publicering och genomförande.

Landstinget i Uppsala län

21.2 ca n c e r u p p ly S n i n g e n

Cancerupplysningen är en servicefunktion

med anknytning till Karolinska

Universitetssjukhuset i Solna (www.karolinska.se).

Den är en telefonservice

för allmänheten och ska ses som ett

komplement till övrig hälso- och sjukvård.

Cancerupplysningen stöds bland

annat av Radiumhemmets forskningsfonder.

Cancerupplysningen finns i

Stockholm, Göteborg och Umeå.

21.3 ca n c e r f o n d e n

Bland huvudaktörerna inom cancerområdet

på det nationella planet återfinns

Cancerfonden (www.cancerfonden.se).

Cancerfondens verksamhet ska ses mot

bakgrund av att mer än 50 000 personer

i vårt land årligen insjuknar i någon

form av cancer. Cancerfonden är i första

hand en fristående organisation som

finansierar svensk cancerforskning med

belopp om cirka 300 miljoner kr årli-

85


Landstinget i Uppsala län

gen. Fonden arbetar opinionsbildande

och publicerar rapporter och översikter

inom cancerområdet. Inte minst årsrapporten

utgör ett betydelsefullt bidrag till

kunskapen kring cancersjukdomarna i

vårt land. Underlaget till denna programrapport

har hämtats från Cancerfondens

rapportbank och från fondens

hemsidor.

Cancerfondens informations- och stödlinje

är en särskild verksamhet. Fonden

mottar årligen cirka 6 000 samtal på telefon.

Sammanlagt förekommer cirka

9 000 kontakter med cancerpatienter

och deras anhöriga. Informationslinjen

är kostnadsfri och öppen för alla som

vill ta kontakt. 70 procent av kontakterna

kommer från kvinnor. Cancerfonden

framhåller behovet av psykosocialt

stöd. Detta gäller även för personer som

är färdigbehandlade och inte längre har

en naturlig kontakt med vården.

21.4 ba r n ca n c e r f o n d e n

Barncancerfonden (www.barncancerfonden.se)

arbetar på ett liknande sätt

inom området barncancersjukdomar.

Fonden bedriver 90 procent av barncancerforskningen

i vårt land. Orsakerna

till cancer hos barn är fortfarande i

det närmaste okända. För att ta reda på

86

detta krävs grundforskning. I sammanhanget

ska noteras att det i Sverige insjuknar

närmare 300 barn i åldrarna

upp till 18 år i cancer varje år.

21.5 nat i o n e l l ca n c e r S t r at e g i

Socialstyrelsen har haft uppdrag att

närmare belysa den svenska cancersjukvårdens

kvalitet och effektivitet i ett nationellt

och internationellt perspektiv. I

maj 2007 avrapporterade Socialstyrelsen

sitt uppdrag. Socialstyrelsen anser

att en nationell svensk cancerplan i första

hand ska handla om statliga insatser,

medan huvudmännen ska arbeta

med kvalitetsindikatorer, regionala

vårdprogram och uppföljning.

Regeringen beslutade i juli 2007 att tillsätta

en utredning om en nationell cancerstrategi

(Dir 2007:110). Övergripande

mål i uppdraget är att minska antalet

som insjuknar i cancer, att minska dödligheten

i cancer, att förlänga överlevnadstiden

efter en cancerdiagnos samt

att förbättra kvaliteten i omhändertagandet

av patienter med cancer - utifrån

ett tydligt patientperspektiv. Uppdraget

ska redovisas senast i januari 2009.


22 Forskning och utveckling

En framgångsrik forskning och utveckling

är central för cancervårdens framtida

utveckling. Man talar om vetenskap

och beprövad erfarenhet som utgångspunkt

för ett kvalitetsmässigt och

välutvecklat vårdarbete. Forskningen

utgår ofta från universitets- och högskolevärlden.

Men inom hälso- och

sjukvården kan den bedrivas som forsknings-

och utvecklingsarbete i direkt

vårdarbete med en mycket praktisk inriktning.

Inom Uppsala-Örebroregionen

finns två universitetssjukhus och även

omfattande forskningsaktiviteter inom

sjukvårdens olika institutioner.

Inom varje sjukvårdsregion har skapats

regionala organisationer för cancervården,

Regionalt Onkologiskt Centrum,

ROC. Viktiga uppgifter:

• ansvara för den regionala cancerregistreringen,

Landstinget i Uppsala län

• samordna arbetet med regionala

vårdprogram,

• stödja befintliga och nystartade kvalitetsregister

samt

• stödja klinisk och epidemiologisk

forskning.

22.1 nat i o n e l l a k va l i t e t S r e g i S t e r

i n o m ca n c e ro m r å d e t

En avgörande del i kunskapen om cancersjukdomar

och behandling av cancer

är kvalitetsregistren. De utgör grund för

forskning och förändringsarbete. I kvalitetsregistren

registreras uppgifter om

enskilda patienters problem, insatta åtgärder

och resultat på ett sådant sätt att

det går att sammanställa data för samtliga

patienter på verksamhetsnivå. De

används i stor utsträckning för klinisk

forskning. Kvalitetsregistren baseras på

en regional insamling av data som är

knuten till de regionala onkologiska

centrumen.

87


Landstinget i Uppsala län

I Cancerfondens rapport från 2007

finns 18 namngivna register inom cancerområdet.

Samtliga är nationella, men

är uppbyggda på lokal nivå. Att registren

är nationella innebär att det i hela

landet finns en enighet om vad som

kännetecknar god vård och att man således

kan jämföra olika verksamheter.

Eftersom patientens livskvalitet och

väntetider är viktiga parametrar som

börjar mätas mer och mer i kvalitetsregister

är det viktigt med återkoppling

från registren till vårdpersonalen för att

stödja det löpande kvalitetsarbetet som

sker i vården. Genom att mäta följsamhet

till vårdprogram och riktlinjer kan

man få en snabbare återkoppling och

ett bättre medicinskt resultat. Cancerfonden

har utvecklat INCA, informationsnätverk

för cancerforskning, som

innebär att registrering görs direkt online

till kvalitetsregistren. Det första registret

ansluts under 2007. Flera register

planerar öppna redovisningar när

INCA tas i bruk. Öppen redovisning

ökar intresset och engagemanget för registerarbetet.

88

22.2 So c i a l S t y r e l S e n S ca n c e r r e g i S-

t e r

Socialstyrelsens centrala cancerregister

täcker i princip alla som insjuknar i

cancer i Sverige. Cancerregistret ska tillhandahålla

data för statistik, forskning,

utvärdering och samhällsinformation.

Regionalt Onkologiskt Centrum (ROC)

administrerar det regionala cancerregistret

för Uppsala-Örebroregionen och

levererar årligen data till Socialstyrelsen

som bland annat sammanställer ”Cancer

Incidence in Sweden” (www.socialstyrelsen.se).

Anmälningsplikt åligger

både den regionala och den lokala hälso-

och sjukvården, d.v.s. landsting,

kommuner och privata vårdgivare.

22.3 re g i o n a lt on ko l o g i S k t ce nt

r u m, roc

ROC inom Uppsala-Örebroregionen arbetar

med frågor om klinisk forskning,

regionala vårdprogram, kvalitetsregister

och kompetensförsörjning. Den övergripande

uppgiften är att ge stöd till infrastrukturen

för en god cancervård. En

del av arbetet är inte renodlad forskning

utan anknyter till förändrings- och

utvecklingsarbete.


I ROC: s uppdrag ingår att samordna

utformning av regionala vårdprogram.

Dessa omfattar riktlinjer för utredning

och behandling av patienter och ska

bygga på aktuell medicinsk och epidemiologisk

kunskap. Vårdprogram

skrivs för specifika cancerdiagnoser av

multidisciplinära och multiprofessionella

grupper på regional nivå. Vanligtvis

omfattar ett vårdprogram en särskild

diagnos och ger anvisningar för diagnos,

behandling, rehabilitering och remissvägar.

Det finns mellan sex och 20 regionala

vårdprogram vid varje onkologiskt centrum.

Vårdprogrammen ska garantera

att alla patienter får en likvärdig och

kunskapsbaserad vård. En förteckning

över vårdprogram i Uppsala-Örebroregionen

kan närmare följas på www.roc.

se/vårdprogram.

22.4 vi rt u e l lt ko m p e t e n S c e n t ru m

Ett virtuellt nationellt kunskapscentrum

byggs upp för närvarande. Syfte är att

skapa en utökad nationell samverkan

som stöd för cancervårdens utveckling.

Basen för verksamheten utgörs av landets

sex regionala onkologiska centra

som sinsemellan ska profilera var sitt

Landstinget i Uppsala län

kompetensområde. Kompetenscentret

ska utgå ifrån Socialstyrelsens principer

för utarbetande av riktlinjer och bygga

på befintliga professionella nätverk.

Bland huvuduppgifterna finns att underlätta

att kunna ta emot och genomföra

ny forskningsbaserad kunskap och

bidra med nationella kunskapssammanställningar.

För Uppsala-Örebroregionen

diskuteras ett samordningsansvar

för cancerepidemiologisk statistik.

22.5 nat i o n e l lt p rot o n S t r å l e c e n-

t r u m

Utvecklingen inom medicinsk teknologi

skapar nya förutsättningar för avancerade

former av forskning och behandlingsarbete.

Landstingen med universitets-

och regionsjukhus - däribland

Landstinget i Uppsala län - har enats

kring en gemensam satsning på avancerad

strålbehandling, protonterapi. Denna

terapiform innebär att bestrålningen

kan begränsas till att riktas mot enbart

det sjuka området. Det sjuka området

utsätts för en koncentrerad partikelstrålning.

Behandlingsresultatet förbättras

och biverkningarna av behandlingen

minskar. Även denna verksamhet med

en avancerad strålbehandling är natio-

89


Landstinget i Uppsala län

nell. Anläggningen för denna verksamhet

- ett omfattande investeringsprojekt

som beräknas stå klart år 2011 - är förlagd

till Uppsala och i nära anslutning

till Akademiska sjukhuset.

90


23 Synpunkter från olika vårdgivare

Vid möte med vårdgivare och med företrädare

för cancersjuka patienter har

framkommit synpunkter på vården och

brister i vårdkedjan, men även sådant

som fungerar väl i vårdarbetet. En del

av dessa synpunkter återges i det följande

som grund för överväganden om förändringar

och bättre patientvård. Det

förefaller ofta som det snarare är brister

i kommunikation och information i

vårdsystemet än uppenbara organisationsbrister.

Tillgänglighet

• Mer information behövs till patienter

om väntetider. Bra att sätta in

stödfunktion i till exempel telefonrådgivningen

när patienten ringer

och undrar över provsvar.

Landstinget i Uppsala län

• Barnonkologen uttrycker brist på

erfarna barnsjuksköterskor.

• Läkarbrist finns inom vissa specialiteter

som redovisats till Socialstyrelsen

i samband med arbetet med

nationella riktlinjer, till exempel

patologer, urologer, mammografer,

psykosocial personal.

Bemötande

• Goda erfarenheter av Uppsala kommuns

tolktjänst. Tillhandahåller service

med alla tänkbara språk.

Kontinuitet

• Patienter berättar om brister i kontinuitet

i läkarkontakt, en del patienter

kan ha 10-15 olika läkare under

behandlingsperioden. Onkologen

arbetar med att förbättra kontinuiteten.

91


Landstinget i Uppsala län

Psykosocialt omhändertagande

• Det finns ett uttalat behov av ytterligare

kontaktsjuksköterskor.

• Det är svårt att nå ut med information

om onkologisk psykosocial

mottagning (OPM). Någon klinik

anmäler automatiskt sina patienter

till mottagningen. Ibland remitterar

OPM patienter vidare till patientombudsmannen

med anledning av

frågor kring det psykosociala omhändertagandet.

• Det är svårare för OPM att nå männen,

för närvarande är fördelningen

70 procent kvinnor och 30 procent

män. Det är mest kvinnor som egenanmäler

sig. Många kommer efter

avslutad behandling. De upplever ett

vakuum när behandlingen är klar.

• Dagens psykosociala resurser på

barnsjukhuset räcker inte till annat

än kortare samtal. Dessa behöver

utökas för att kunna ge optimal

hjälp, framför allt när det gäller psykologresurser.

• Forskningsresultat pekar på att

tandvårdspersonalen har behov av

stöd. Idag finns begränsade möjligheter

att få hjälp med att bearbeta

upplevelser.

92

Anhöriga/närståendes roll

• De anhöriga utgör en viktig grupp

som måste uppmärksammas mera.

Anhöriga behöver också mera information

än vad de får idag. Psykosocialt

stöd behövs till barn som har

anhöriga på onkologen. Samtal kan

behövas med specialutbildade kuratorer

som kan ta hand om barnen

som anhöriga, idag är det onkologläkaren

som tar dessa samtal med

barn.

• Det finns särskilda behov av forskning

kring anhöriga och barngrupper.

Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande

arbete

• Det finns inga rökavvänjningsgrupper

vid ungdomsmottagningarna.

Vårdkedja

• Ovisshet är ett stort tema, vem som

lämnar svar, i väntan på besked uppstår

stor oro. Vårdkedjan behöver

bättre samordning vårdnivåerna

emellan och mellan olika kliniker,

exempelvis i övergångar mellan

kirurgen och onkologen, tydligare

information om kontakter och tidpunkt

för besked.


• Hänvisning kan ske till kurator vid

vårdcentralen. Boka tid med patienten

för att lämna besked.

• Brister på rutiner, svar på prover

uteblir - ibland missas information

till patienterna. Tydlig organisation

behövs för att öka tillgängligheten,

öppna telefonlinjer, öppet hela dagen,

ökad användning av elektronisk

överföring och mailservice.

• Från primärvården redovisas brister

i kontakter och återföring med

sjukhusen. Det uppstår olika former

av fördröjningar på remisser,

särskilt under semesterperioderna.

Remisser återsänds med krav på

undersökningar och provtagningar,

för att inte belasta sjukhusets ekonomi?

Tar lång tid att få remissvar/

epikris. Komma ihåg att skicka avrapportering/meddelande.

Också det

omvända förhållandet rapporteras.

Vissa svårigheter uppstår när det

gäller blodprovstagning i primärvården.

Onkologpatienter blir ofta

hänvisade tillbaka till sjukhuset. Det

kan vara t.ex. mellanprover inför

behandlingsstart.

Landstinget i Uppsala län

• Genom att använda telemedicin

inom tandvården kan patienterna få

en snabb ingång till första undersökning

vid oro/misstanke. Finansiering

saknas för telemedicin.

• Tandvården upplever att det saknas

koordinering av vård och uppföljning

för utvärdering.

• Det finns en gråzon inom och mellan

Folktandvården och övrig sjukvård

avseende eftervård av oralcancerpatienter.

Vårdplanering

• Det finns läkare i primärvården som

upplever sig ha otillräcklig kompetens

för att kunna ta det medicinska

ansvaret för färdigbehandlade

patienter på onkologen (svårt sjuka

palliativa patienter). Detta medför

att patienten inte kan skrivas in i

kommunal vård och omsorg eftersom

det alltid måste finnas en medicinskt

ansvarig läkare. Patienten får

onödigt lång vårdtid - tid som denna

patientgrupp oftast inte har.

• Idag måste inneliggande patienters

behandling vara avslutad innan

kommunen träder in och deltar i

93


Landstinget i Uppsala län

vårdplanering, bostadsanpassning

och övrig planering innan patienten

kommer hem. Detta tar onödigt lång

tid, som återigen denna patientgrupp

oftast inte har. De kan bli kvar på

avdelningen i flera veckor. Samarbetet

kring patienten borde påbörjas i

ett mycket tidigare skede.

• Det finns för få lämpliga vårdformer/boenden

för patienter med

hjärntumörer. Många av dessa är

ofta yngre men blir ändå hänvisade

till ”äldreboenden”. De är ofta personlighetsförändrade/dementa.

Det

kan även behövas fler mellanvårdsformer/avlastningsplatser

för denna

grupp. Det är ofta betungande för

anhöriga vad gäller vård och stöd.

Rehabilitering

• Den psykosociala rehabiliteringen

i landstinget bedöms som otillräcklig

och det finns ingen policy för

patientinsatser på detta område.

Det finns inte resurser att vid behov

remittera patienter till rehabilitering

utanför landstinget. Kuratorerna

försöker att få bidrag från utomstående

fonder.

94

• Överföringen från barnonkologen

till vuxenvården är en situation som

behöver förbättras. Ett nätverk har

börjat byggas upp mellan barnonkologen

och vuxenonkologen. Önskvärt

vore att en mottagning för sena

biverkningar öppnas i samarbete

mellan barn- och vuxenonkologin.

• Tandvården framför brister i rehabiliteringen

i samband med oral cancer.

Teamarbetet kring patienter med

oral cancer behöver utvecklas. En

utökad samordning av hela vårdprocessen

utifrån ett helhetsperspektiv

behövs.

Palliativ vård

• Att vårdas i hemmet i livets slutskede

måste bygga på frivillighet. En

del patienter känner för stark ångest

eller ensamhet för att kunna bo

hemma. Det måste finnas möjlighet

att lägga in patienter akut och att

ordna plats i kommunala boenden.

Från SAH i Enköping framförs att

det i dagsläget råder brist på kommunala

vårdplatser, vilket leder till

återkommande överbeläggningar på

lasarettets vårdavdelningar och press

på patienterna att välja vård i hemmet

fast de hellre vill bo i ett kommunalt

boende.


• Att samarbeta med olika organisationer

innebär att olika personal har

olika chefer, rutiner och traditioner.

Konsekvenserna kan vara överlappande

arbetsuppgifter, längre beslutsvägar,

osäkerhet om yrkesidentitet,

arbetsuppgifter och mål. Krav på

kommunikation ökar.

• Vem ska ansvara för och ordna fram

stetoskop och droppställning till

patienter som skrivs ut till hemmet,

med sond och sondmat (eftervård av

palliativa patienter)? Många gånger

blir patienten kvar på vårdavdelningen

under längre tid för att kommunen

inte löser dessa praktiska

problem.

• Samarbetet mellan onkologkliniken

och Tindran och Omtanken fungerar

bra.

• Det berättas om vissa svårigheter

i samarbetet mellan sjukhus och

hospiceverksamhet. Det finns ibland

olika regelverk och grunder för att

vårda onkologpatienter. Båda parter

bör sträva åt samma håll och gemensamt

sätta patienterna i fokus.

Ibland är det svårt att få patienterna

inskrivna på Hospice på grund av

dess regler för inneliggandetider. Onkologens

lokaler är inte anpassade

för vård vid livets slut.

Landstinget i Uppsala län

• För primärvården på lokal nivå

finns det så få cancersjuka barn som

behöver hemsjukvård att det inte är

rimligt att bygga upp en särskild organisation

för det. Sjukvårdsteamet

i Uppsala kan ta två barn per år för

palliativ vård. Bor man på andra

håll i länet blir det mer komplicerat

och så gott som alltid hänvisas man

till lösningar som improviseras i

varje enskilt fall. En annan svårighet

är att få hjälp inom hemsjukvården

när barn under längre tid behöver

till exempel nutrition intravenöst.

Innehållet i den palliativa vården för

barn och ungdomar behöver utvecklas.

95


Landstinget i Uppsala län

24 Analysmodellen

I analysen av program om cancersjukdomar

används en modell som utarbetades

i samband med projektet ”Barnfamiljer

och samhällets service” 1 och som

landstinget beslutat ska användas i programarbeten.

Analysmodellen utgår från fem grundläggande

begrepp: mål, behov, kompetens,

utbud och efterfrågan. De grundläggande

begreppen (mål, behov, utbud,

kompetens, efterfrågan) har alla ett förhållande

till varandra, illustreras i figur

1.

Målen påverkas sannolikt av vilken

kompetens som verksamheten förfogar

över och behoven har en påverkan på

efterfrågan. Relationerna mellan de olika

begreppen ger en bild av hur verksamhet

fungerar och huruvida befolkningens

behov verkligen tillgodoses av

det existerande utbudet.

96

Efterfrågan

Utbud

Mål

Behov

Kompetens

Figur 1. Relationen mellan komponenterna behov,

efterfrågan, kompetens, mål samt utbud.

Programgruppen har utgått från angivna

riktlinjer i analysmodellen och därefter

redovisas en analys av begreppens

innehåll och inbördes förhållande.

24.1 må l

I analysmodellen avses med mål de intentioner

som en viss verksamhet har.

Målen utgår från den rådande lagstiftningen

samt centrala eller lokala riktlinjer.

1) Modellen beskrivs

närmare i

rapporten ”Att studera

problem och

utvecklingsbehov

i samhällsservicen

till barnfamiljer”.

Projektrapport nr 7.

Uppsala universitet,

Pediatriska institutionen

1990.


Programgruppen lyfter fram följande

styrinstrument/måldokument:

• Nationella mål inom folkhälsoområdet,

t. ex. tobak, fysisk aktivitet och

kostvanor.

• Utredningen om en nationell cancerstrategi

2007-2009.

• Nationella kvalitetsregister inom

cancerområdet, 18 st.

• Landstingsplan, vårdöverenskommelser

och ägaruppdrag, verksamhetsplaner.

24.2 be h o v

Ett första steg för att kunna planera och

styra hälso- och sjukvården, enligt analysmodellen,

är att kartlägga vårdbehovet.

Behovet är skillnaden mellan det

aktuella hälsotillståndet och det önskvärda.

Behov kan vara medvetna eller

omedvetna, verkliga eller tillskapade,

individuella eller samhälleliga osv. I detta

sammanhang definieras begreppet

som ”ett tillstånd som, om det inte åtgärdas,

leder till skada”. I den följande

analysen är det viktigt att skilja på olika

typer av behov.

Landstinget i Uppsala län

Programgruppen har gjort följande

iakttagelser:

+ Möjligheterna att behandla ökar

genom nya kunskaper och nya teknologier.

+ Prevention minskar incidens, dvs antalet

nya cancerfall.

+ Stora framgångar med nya effektiva

läkemedel mot cancer som innebär

att fler blir botade.

+ Komplexiteten i diagnostik och behandling

ökar.

+ Patientpanoramat ändras - många

kan leva med cancer som en kronisk

sjukdom.

+ Hemtest av cellprovtagning för livmoderhalscancer

prövas.

+ Nationellt riktvärde för PSA-prov.

+ Gemensam nationell information om

PSA-prov.

+ Magcancer minskar i befolkningen.

- Cancerprevalensen ökar, dvs. antalet

personer som lever med cancersjukdomar.

- Resurserna ökar inte lika snabbt.

Detta leder till akuta prioriteringsfrågor,

t. ex. läkemedel (”krokodilgap”).

- Ohälsa beroende av socioekonomiska

förhållanden.

97


Landstinget i Uppsala län

- Oklara och diffusa hälsoproblem

hos patienterna.

- Hudcancer och lungcancer ökar i

befolkningen.

- Äldre blir underbehandlade.

- Täckningsgraden för gynekologisk

hälsokontroll behöver öka.

- Täckningsgraden för mammografi

behöver öka.

24.3 ko m p e t e n S

Med begreppet kompetens menas i analysmodellen

förmågan att använda bra

metoder i en verksamhet. Det kan vara

fråga om riktlinjer baserade på vetenskap

och/eller beprövad erfarenhet och

internationell/nationell samstämmighet

(konsensus) om hur vården ska bedrivas.

Genom att anställa personal med

viss utbildning och erfarenhet samt ge

dem systematisk fortbildning får man

tillgång till de eftersträvansvärda metoderna.

Kompetensen ska vara grundad i

verksamhetens mål och de uppgifter

som verksamheten förväntas fylla.

Programgruppen har uppmärksammat

följande:

+ Socialstyrelsens nationella riktlinjer

för bröst-, kolorektal- och prostatacancer.

+ Nationella och regionala vårdprogram.

98

Medicinskt omhändertagande:

+ Utökad specialisering regionvis

(stort patientunderlag)

+ Mer skräddarsydd behandling med

olika behandlingsmöjligheter

+ Multidisciplinär bedömning av patienter

+ Kompetens sprids genom t. ex. utnyttjande

av IT-videokonferenser.

+ Införande av nya läkemedel och nya

behandlingsmöjligheter.

- Bristande kunskap om hantering av

diffusa/oklara hälsoproblem.

- Vårdprogram för olika åldersgrupper

saknas.

Psykosocialt omhändertagande:

+ Fungerar bra inom sjukhusvård och

palliativ vård.

- Vakuum för patienterna innan det

finns besked om sjukdom.

- Varierar beroende på vilken cancersjukdom

patienten har.

- Bristande stöd till anhöriga och

barn.

- Brister i onkogenetiskt omhändertagande.


24.4 ut b u d

De insatser som faktiskt är tillgängliga

från verksamheternas sida utgör utbudet

enligt analysmodellen. Här ingår

kvantitativa aspekter, som exempelvis

resurser och tillgänglighet. När man tittar

på utbudet är det viktigt att ta hänsyn

till olika kvalitativa aspekter, till exempel

kontinuitet och bemötande.

Programgruppens iakttagelser:

+ Jämförelsevis i landet finns här god

tillgång på medicinska resurser och

metoder.

+ Goda behandlings- och överlevnadsresultat.

+ Landstinget har ett utvecklat folkhälsoarbete

som integrerats i vårdöverenskommelserna.

- Brister i personalgrupper, t. ex. patologer,

urologer, mammografer, psykosocial

personal.

- Olika läkare vid varje besök/behandling.

- Rehabilitering finns inte i tillräcklig

omfattning. Många behöver professionell

hjälp att återgå i arbete eller

”normalt liv”.

- Folkhälsoarbetet är inte tillräckligt

känt hos befolkningen.

Landstinget i Uppsala län

24.5 ef t e r f r å g a n

I analysmodellen avser efterfrågan det

beteende genom vilket individen söker

en viss insats. Det kan vara en spontan

handling eller ett resultat av remittering,

rekommendation, kallelse, information

etc. För att det ska gå att tala om

efterfrågan måste det finnas en faktisk

valmöjlighet för individen.

Programgruppen har noterat:

+ Patienterna får snabb hjälp vid konstaterad

sjukdom.

- Väntetider i vissa lägen, t. ex. provsvar,

sommartid, röntgen, operationstider.

- Oklarheter kring uppföljning, var

och frekvens, av cancerpatienter.

- Konflikt mellan resurser och patientens

intressen.

- Behov av att följa nya behandlingar

för att bedöma effekter.

99


Landstinget i Uppsala län

25 Programgruppens prioriteringar och

förslag

Till grund för vårdverksamheterna i

landstinget ligger årliga vårdöverenskommelser

mellan hälso- och sjukvårdsstyrelsen,

vårdproducenterna, dvs.

Primärvården, Akademiska sjukhuset,

Lasarettet i Enköping, Habilitering och

hjälpmedel samt Folktandvården. Hälso-

och sjukvårdsstyrelsen tecknar också

avtal med privata vårdgivare. Denna

rapport med förslag till prioriteringar

utgör ett av underlagen i förhandlingarna

mellan parterna om innehållet och

ersättningar för kommande verksamhetsår.

I detta kapitel har programgruppen

bearbetat redovisade synpunkter

från patientföreningar och verksamhetsföreträdare

samt programgruppens

egen analys av cancervården i länet.

25.1 fö r b ä t t r a t i l l g ä n g l i g h e t e n

Det är väsentligt för cancerpatienter att

kunna få telefonkontakt med primärvården

samma dag och få besök hos

100

primärvården inom högst sju dagar i

enlighet med den nationella vårdgarantin.

Inom cancervården är det avgörande

med snabb diagnos och kort tid från

remiss till behandling.

Programgruppen föreslår därför att primärvården

och sjukhusen fortsätter vidta

åtgärder för att förbättra telefon- och

besökstillgängligheten samt korta väntetider

till behandlingar.

25.2 ak t i v t b e m ö t a n d e

I mötet med patienter och anhöriga har

bemötandet stor betydelse för upplevelser

av vården och ofta även för behandlingsresultatet.

Det är viktigt att kommunikationen

med och information till

patienter och anhöriga förbättras och

att patienterna har inflytande på sin

vård och behandling. Målet är att patienterna

aldrig ska få cancerbesked per

telefon. Viktiga besked ska ges vid personliga

möten.


Programgruppen anser att vårdpersonal

inom både landsting och kommuner

kontinuerligt behöver utbilda sig och

arbeta på att förbättra bemötandet av

patienter och anhöriga. Rutiner och

planering behövs för att åstadkomma

personliga möten och ett professionellt

handläggande.

25.3 vä l f u n g e r a n d e ko n t i n u i t e t

Patientkontinuiteten i kontakterna med

vården behöver förbättras. Samma förhållande

gäller informationsöverföringen

mellan personal och mellan vårdnivåer

liksom att rutinerna utvecklas för

att kunna göra kontinuiteten bättre.

Programgruppen anser att målsättningen

är att patienterna ska känna trygghet

och bli väl omhändertagna och därför

behöver patienterna få information om

vem man ska träffa vid nästa besök och

vem man kan kontakta under tiden.

25.4 fö r b ä t t r a d e t p S y ko S o c i a l a

o m h ä n d e r ta g a n d e t

Det psykosociala omhändertagandet behöver

förbättras generellt. Programgruppen

anser att alla cancerpatienter

bör ha en namngiven sjuksköterska eller

motsvarande som kontaktperson.

Landstinget i Uppsala län

En utvärdering av de individuella stödsamtal

som erbjuds på onkologisk psykosocial

mottagning visar på hög kvalitet.

Patienter och anhöriga är nöjda

med samtalen och de har resulterat i

positiva effekter på oro, nedstämdhet

och hälsorelaterad livskvalitet. Aktuell

forskning rekommenderar screening av

psykosociala problem med enkla instrument

som kan användas i rutinsjukvården

för att identifiera patienter med behov

av psykosocialt stöd.

Programgruppen vill att verksamheten

vid den onkologiska psykosociala mottagningen

ska vara känd av alla cancerpatienter.

Programgruppen föreslår att

särskilda insatser vidtas för att nå fler

män, att uppmärksamma barn som anhöriga

och att stödet till syskon kan behöva

utökas.

I rapporten har patientföreningarnas

betydelse i samverkan med vården uppmärksammats.

Det är därför viktigt att

landstinget fortsätter stötta patientföreningarna

och att vården tar hjälp av

patientföreningarnas erfarenheter och

kontaktnät.

101


Landstinget i Uppsala län

25.5 an h ö r i g a o c h n ä r S t å e n d e S

r o l l o c h d e l a k t i g h e t

Programgruppen vill peka på anhöriga

och närståendes roll. Det handlar om

att anhöriga medverkar i och är en del i

behandlingen som har betydelse för resultatet.

Detta skapar möjlighet till delaktighet

för anhöriga. Välinformerade

anhöriga känner trygghet. Därför behövs

stöd till anhöriga under sjukdomsbehandlingen.

Förutom detta behöver

anhöriga också stöd för att förhindra

att de själva blir psykiskt och/eller fysiskt

sjuka.

Det är viktigt att vården inte släpper de

anhöriga. Ett helhetsperspektiv på familjen

behövs. Det krävs en annan attityd

gentemot familjen då hela familjen

påverkas. Det är också viktigt att se

barnen som anhöriga när föräldrar blir

sjuka. Det behövs förståelse kring hur

barn ser på sin sjukdom, hur syskon ser

på att ett syskon är sjukt och hur barn

ser på döden.

Programgruppen anser att ett väsentligt

mål vid cancersjukdomar är att det

finns ett gott stöd och bra information

till anhöriga och närstående. En gemensam

policy ska tas fram med inriktning

att det blir självklart att anhöriga medverkar

och att vårdpersonalen ser vik-

102

ten av att anhöriga är delaktiga samt att

familjens behov respekteras.

25.6 ut v e c k l a d e t h ä l S o f r ä m j a n d e

o c h S j u k d o m S f ö r e b y g g a n d e a r b e t e t

Det görs idag många olika insatser i

samhället för att främja hälsan och förebygga

sjukdom hos befolkningen.

Landstingets undersökning ”Liv och

hälsa” visar att det finns skillnader i

levnadsvanor/ojämlika förhållanden

inom länet som behöver uppmärksammas.

Att försöka förändra osunda levnadsvanor

till mer hälsosamma vanor

är med stor sannolikhet mycket kostnadseffektivt

för samhället och hälsooch

sjukvården. Inom folkhälsoområdet

behöver därför preventiva strategier

fortsätta utvecklas och strukturella förändringar

genomföras för att förstärka

individuella beteendeförändringar.

25.6.1 Minska tobaksbruket

Riksdagen har satt upp följande fyra

delmål för minskat tobaksbruk till år

2014 (prop. 2002/03:35):

• En tobaksfri livsstart från 2014.

• En halvering till 2014 av antalet

ungdomar under 18 år som börjar

röka eller snusa.

• En halvering till 2014 av andelen

rökare bland de grupper som röker

mest.


• Ingen ska ofrivilligt utsättas för rök i

sin omgivning.

Programgruppen föreslår att ytterligare

insatser vidtas för att minska tobaksbruket

så att de nationella målen uppfylls.

25.6.2 Minska alkoholkonsumtionen

Folkhälsoinstitutet definierar ”riskbruk”

av alkohol som en alkoholkonsumtion

som är eller kan bli skadlig,

men där beroende inte föreligger (www.

fhi.se).

Programgruppen föreslår att insatser

görs för att minska andelen ungdomar

och vuxna, både män och kvinnor, som

har ett riskbruk av alkohol.

25.6.3 Öka den fysiska aktiviteten

Den svenska rekommendationen är att

alla individer bör, helst varje dag, vara

fysiskt aktiva i sammanlagt minst 30

minuter (www.fhi.se). Den nordiska rekommendationen

för barn och unga är

minst 60 minuters fysisk aktivitet per

dag.

Programgruppen föreslår insatser för

att öka andelen personer, särskilt barn

och ungdomar, som regelbundet är fysiskt

aktiva.

Landstinget i Uppsala län

25.6.4 Förbättra mat- och kostvanorna

Rekommendationen är att äta frukt och

grönsaker minst fyra gånger per dag för

att minska cancerrisken (www.fhi.se,

www.slv.se).

Programgruppen föreslår insatser för

att öka andelen personer som äter frukt

och grönsaker fyra gånger per dag samt

förbättra matvanor hos unga och vuxna.

25.6.5 Minska övervikten och fetman

Den stegrande utvecklingen av övervikt

och fetma bland barn och vuxna i befolkningen

som rapporteras är oroväckande.

Programgruppen föreslår insatser för

att minska andelen överviktiga och feta

personer i befolkningen.

25.6.6 Förändra solvanorna

Programgruppen föreslår att åtgärder

vidtas för att exponering för ultraviolett

ljus ska minskas genom solskydd och

undvikande av kraftig solbränna, särskilt

hos barn och hos dem som har lätt

att bränna sig.

Programgruppen föreslår att landstinget

och kommunerna åtar sig att upplysa

allmänheten om Strålskyddsinstitutets

103


Landstinget i Uppsala län

rekommendation att särskilt personer

under 18 år och personer med ljus och

känslig hud avråds från att överhuvudtaget

använda solarier.

25.6.7 Förbättra det onkogenetiska

omhändertagandet

Inom vissa familjer finns det en ökad

risk för ärftliga cancersjukdomar. Den

onkogenetiska mottagningen erbjuder

utredning och vägledning med genomgång

av släkthistoria, riskbedömning

och kontrollprogram i syfte att minska

risken för cancersjukdom. Den genetiska

rådgivningen kan väcka oro inom familjen

och det finns möjlighet att få

stöd hos specialutbildad personal vid

mottagningen.

Programgruppen föreslår fortsatta insatser

för att utveckla det onkogenetiska

omhändertagandet vid ärftlig cancer.

25.6.8 Öka deltagandet i regelbundna

screeningtester för cancer

Det finns många olika faktorer som påverkar

befolkningens medverkan i screeningverksamhet.

Det kan till exempel

vara avgifter, tillgänglighet, geografisk

närhet, mottagningstider, telefontider

och acceptans av testet (lätt, bekvämt,

förståeligt). Screeningverksamhetens or-

104

ganisation har också betydelse och även

till exempel en personlig inbjudan och

hur den formuleras.

Programgruppen anser att gynekologisk

hälsokontroll hos kvinnor är viktig. Ny

metodik prövas för att få fler kvinnor

att göra den gynekologiska hälsokontrollen.

Programgruppen föreslår att ytterligare

åtgärder vidtas för att, utöver

hemtestet, öka deltagandet i den gynekologiska

hälsokontrollen.

Landstinget omorganiserar mammografiverksamheten

med en centralisering

av verksamheten till Uppsala. Programgruppen

föreslår att kvinnornas deltagande

följs noggrant och om det visar

sig att deltagandet minskar ska åtgärder

vidtas för att vända trenden. Landstinget

har idag svårigheter att följa de intervaller

för mammografi som finns angivna

i Socialstyrelsens nationella riktlinjer

för bröstcancer. Programgruppen anser

att intervallerna i riktlinjerna ska tillämpas.

För närvarande förs diskussioner inom

Uppsala-Örebroregionen om att starta

försöksverksamhet med screening av

kolorektal cancer. Programgruppen ser

positivt på att en försöksverksamhet

med screening för kolorektal cancer kan


påbörjas i samarbete med andra landsting.

Det finns möjligheter för män att

screena sin prostata med ett test, PSAprov.

Det finns ingen allmänt organiserad

screeningverksamhet med PSA-prov.

De nationella riktlinjerna anger att alla

som vill ta ett PSA-prov ska få det under

förutsättning att man före provet

får information och har en dialog med

sin läkare om konsekvenserna av provet.

Provtagningen är i första hand en

uppgift för primärvården. Programgruppen

föreslår att alla män som tar

ett PSA-prov före provet ska ha tagit

del av den skriftliga informationen.

25.6.9 Utveckla samarbete och samverkan

För att ovanstående hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande mål ska kunna

uppnås föreslår programgruppen att

landstinget och kommunerna med flera

aktörer i samverkan utökar sitt förebyggande

arbete. Det behövs en kombination

av flera olika och långsiktiga åtgärder

som till exempel information/undervisning

om livsstilsfaktorernas betydelse,

särskilt riktade mot barn och ungdomar

och deras föräldrar samt insatser

för att skapa sunda miljöer.

Landstinget i Uppsala län

Inom mammografiverksamheten och

den gynekologiska hälsokontrollen

finns olika erfarenheter av att bedriva

screeningverksamhet. Programgruppen

anser att dessa betydande erfarenheter

kan användas i samarbete för att både

utveckla befintliga verksamheter och i

samband med uppbyggnaden av ny

verksamhet.

25.7 Sk a pa f u n g e r a n d e v å r d k e d j o r

Inom primärvården finns flödesscheman

och riktlinjer som kan användas som

stöd när patienter kommer med diffusa

symtom som till exempel magbesvär,

smärta, heshet eller hosta under längre

tid, blödningar, fula sår, pigmentfläckar

som växer eller knölar. Riktlinjerna

anger vilka tester och undersökningar

som ska göras och vad som är det effektivaste

sättet för att patienten ska få

snabb hjälp och ett samlat omhändertagande.

Programgruppen anser att rutiner

och samverkan behöver stramas

upp och följas för att patienten ska få

en bra vård utan onödiga dröjsmål.

Patienterna får inte bli lidande av oklara

kostnadsförhållanden mellan vårdgivare/vårdnivåer

i samband med undersökningar/utredningar

för att säkerställa

sjukdomens art och omfattning. Pro-

105


Landstinget i Uppsala län

gramgruppen föreslår att frågorna om

fördelning av kostnaderna vid sjukdom,

undersökning, utredning, diagnos, uppföljning,

kontroller behöver klargöras

för att inte fördröja nödvändiga vårdinsatser.

Vidare ska förtydligas vem som

har ansvar för efterkontrollprogram så

att inte patienterna skickas mellan primärvården

och sjukhusvården.

Programgruppen har fått bilden av att

tandvården inte används i tillräcklig

omfattning inom cancervården. Tandvården

har kompetens om biverkningar

i munhålan beroende på läkemedel och

strålbehandling och kan hjälpa fler cancerpatienter

än vad man gör idag.

25.8 Sa m o r d n a v å r d p l a n e r i n g e n

Programgruppen ser att det finns vissa

problem i samarbetet mellan landsting

och kommunerna i samband med cancerpatienters

vårdplanering. Programgruppen

anser att särskilda rutiner för

cancerpatienter behöver upprättas så att

man så tidigt som möjligt kan starta

vårdplanering och så att patienterna

inte i onödan blir kvar på sjukhus för

att bostadsanpassning inte är klar.

För att uppnå detta mål behöver vårdplanering

kring den cancersjuke utföras

i god tid. En ”förplanering” kan ske

106

innan vårdplaneringen, vilket snabbar

på processen och medför bättre kvalitet

för den sjuke som inte behöver vara på

sjukhus i onödan. En möjlighet är att

patienterna kan ha en ”träningsperiod”

där man tränar på att anpassa sig till livet

efter behandlingen på sjukhuset.

Vissa cancerpatienter, t.ex. med hjärntumörer,

har efter utskrivning ofta omfattande

omvårdnadsbehov som inte kan

tillgodoses i det egna hemmet. Här behövs

därför anpassade kommunala boende

med vårdinsatser i samverkan.

25.9 fr ä m j a e n S a m l a d r e h a b i l i t e-

r i n g

Som tidigare framförts finns det eftersatta

behov av rehabilitering. Patienterna

har ofta svårt att få det stöd och

hjälp som behövs för återhämtning och

anpassning till dagligt liv. Det är viktigt

att stöd till återanpassning finns som en

del i vårdkedjans alla led och inte fristående

från övriga vårdinsatser. Det är

också viktigt att huvudmännen även lokalt

kan samverka kring den enskildes

behov. Samverkan och ett klart ansvar

för de olika insatserna utgör förutsättningar

för en aktiv och verksam rehabilitering.


En utvecklad samverkan med andra

samhällsinstanser, såsom kommunen,

försäkringskassan och arbetsförmedlingen,

är betydelsefull för en samlad insats

och helhetssyn på cancerpatientens

behov av stöd/rehabilitering efter vård

och behandling.

Programgruppen anser att cancerpatienter

behöver en god samlad rehabilitering

i större utsträckning än för närvarande.

Kroniskt sjuka behöver ett bra

vardagsliv med bra livskvalitet. Unga

människor som haft cancersjukdomar

kan få livslånga funktionshinder och

behöver därför rehabiliteringsinsatser

och hjälpmedel under hela livet. Enligt

hälso- och sjukvårdslagen ska rehabilitering

planeras i samverkan med den

enskilde, och i samverkan med andra

ansvariga aktörer, så att planerade och

beslutade insatser ska framgå av en

upprättad plan. I Socialstyrelsens föreskrifter

och allmänna råd om samordning

av insatser för habilitering och rehabilitering

(SOSFS 2007:10) anges

bland annat att en plan för samordning

ska upprättas av den som utsetts ansvara

för samordningen.

Programgruppen föreslår därför att

cancerpatienternas rehabiliteringsinsatser

planeras individuellt, i enlighet med

Landstinget i Uppsala län

hälso- och sjukvårdslagen och Socialstyrelsens

föreskrifter och allmänna råd, så

att den självskattade, hälsorelaterade

livskvaliteten hos cancerpatienter förbättras

och att vissa kan återgå till arbetslivet.

När det gäller psykosocial rehabilitering

finns idag begränsade resurser i externa

fonder, där patienter själva kan söka

medel till vistelser vid anläggningar utanför

länet för rehabilitering och reaktivering.

Programgruppen föreslår att landstinget

utvecklar en policy för psykosocial rehabilitering

som styr val och finansiering

av sådana vistelser.

25.10 ut v e c k l a e n g o d pa l l i at i v

v å r d

Det palliativa omhändertagandet ska

kännetecknas av god och värdig vård i

livets slut. Det palliativa kompetenscentret

arbetar utifrån en gemensam värdegrund

och ett gemensamt förhållningssätt

för att tillförsäkra alla patienter

palliativ vård på lika villkor oavsett var

i länet man bor. Programgruppen vill

att samarbetet utvecklas med kommunerna

för att skapa en effektiv hemsjukvård

och en individanpassad palliativ

107


Landstinget i Uppsala län

vård för cancerpatienter och deras familjer.

Den palliativa vården för barn

och ungdomar, även om det handlar om

ett fåtal, behöver också utvecklas i länet.

Programgruppen vill att alla vårdgivare

ska rapportera till det palliativa

registret och ser fram emot bra kvalitetsindikatorer

som utvecklar vården ytterligare.

25.11 ut v e c k l a e n e f f e k t i v l ä k e m e-

d e l S a n v ä n d n i n g

Läkemedel är en dyr post som innebär

att prioriteringar behöver göras. Diskussioner

om detta bör föras både på

regional nivå och länsnivå. Programgruppen

anser att alla cancerpatienter i

länet ska ges samma möjlighet till läkemedelsbehandlingar.

Programgruppen föreslår att berörda

intressenter från profession, politik och

ledning inom landstinget och inom

Uppsala-Örebroregionen möts för att

analysera förutsättningar för prioriteringar

och den fortsatta läkemedelsutvecklingen

inom cancerområdet.

25.12 ef t e r S t r ä va j ä m S t ä l l d

ca n c e r v å r d

På nationell nivå finns i vården som helhet

dokumenterade skillnader i behandlingen

av män och kvinnor. Hur dessa

108

förhållanden ser ut inom cancervården i

vårt län och huruvida det finns skillnader

i vård och behandlingsinsatser mellan

olika åldersgrupper och om äldre

får underbehandling i vården har inte

varit möjligt för programgruppen att

belysa närmare.

Programgruppen föreslår att vården så

långt möjligt arbetar för att minska

skillnader i behandlingar mellan män

och kvinnor samt mellan olika åldersgrupper.

Befintliga vårdprogram behöver

ses över utifrån både köns- och åldersperspektiv.

25.13 nya f o r S k n i n g S- o c h u t v e c k-

l i n g S o m r å d e n

Forsknings- och utvecklingsarbete inom

cancerområdet pågår kontinuerligt.

Programgruppen har uppfattat att det

finns behov av ytterligare forskning

kring omvårdnad och att omvårdnadskvalitet

behöver införas i kvalitetsregistren.

Ett annat område där mer forskning

krävs är kring anhöriga och närstående.


26 Gemensam värdegrund för god

cancervård

Ett välfungerande och sammanhållande

vårdsystem underlättar patientens väg

genom vården och är även kostnadseffektivt

för samhället. Programgruppen

har i sitt arbete följt skilda insatser för

att stödja och förbättra vården av cancerpatienter.

Gruppen ansluter sig till

ett synsätt om ett ständigt förbättringsarbete

kring delaktighet, patientbehov,

helhet och vårdutveckling som tar sin

utgångspunkt i nedanstående punkter

bland annat hämtade från ett nationellt

genombrottsprojekt 2004 ”Cancervård

i ständig förbättring”.

• Ansvar att förhindra att människor

får cancersjukdomar.

• Dialog med patient och närstående

om diagnos och prognos ska ske i

fysiska möten och i avskild miljö.

• Patientens behov av tillgänglighet

och kontinuitet ska vara styrande

för verksamhetens planering och bemanning.

Landstinget i Uppsala län

• Utredning, vård, behandling och rehabilitering

ska baseras på evidens.

• Rutiner för remisshantering, laboratorieprover

och andra diagnostiska

undersökningar ska säkerställas.

• Bästa effektiva behandlingsinsatser i

rätt kombination och gott samarbete

inom sjukhuset och mellan vårdnivåer.

• Patienten ska göras delaktig i vården,

när det gäller val av olika

behandlingsalternativ och den egna

vården, inte minst när patienten vårdas

på sjukhus.

• Patienten är en hel människa (fysiska,

psykiska, sociala och existentiella

behov), inte en diagnos.

• Även de närståendes behov av stöd

och delaktighet ska beaktas.

I en primärvård som fungerar på bästa

sätt genom sitt sätt att arbeta, sina kännetecken

och kvaliteter har man stora

109


Landstinget i Uppsala län

möjligheter att utveckla en god cancervård

som fungerar bra för cancerpatienterna.

Primärvårdens verksamhet ska

kännetecknas av god tillgänglighet,

vård av hög kvalitet, effektivitet, kontinuitet

och trygghet samt bra service

med korta väntetider och goda kontakter

med samarbetspartners. Primärvården

behöver därför eftersträva följande:

• God tillgänglighet, telefonkontakt

samma dag och läkarbesök inom sju

dagar.

• God kunskap om patienten, familjen,

historik och miljö.

• Flera olika hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande

insatser.

• Bra bemötande, både patienter och

deras familj/närstående.

• Ta oro på allvar.

• Vara ett gott psykosocialt stöd.

• Snabb hantering, korta väntetider.

• Undersökningar vid symtom, snabb

diagnostisering.

• Systematiskt utveckla samarbetsformer

inom primärvården och med

andra vårdnivåer.

• Utveckla kontinuitet i kontakter.

• Fungerande provtagning, kontroller,

eftervård och uppföljning.

För att patienterna ska få en optimal

vård med god kvalitet och gott omhän-

110

dertagande är det viktigt att personalen

inom sjukhusvården eftersträvar att arbeta

utifrån följande förhållningssätt/

värdegrund:

• Gott och förtroendeingivande bemötande/möte.

• Personlig information och besked

om fortsatt behandling/vård.

• Anhöriga/närstående delaktiga från

början och under hela vårdperioden.

• Uppgift om vart och till vem man

vänder sig under sjukdomsperioden,

vem som är ansvarig läkare och

ansvarig vid kontakt, tillgodoser

patienter och anhörigas behov av

trygghet.

• Kontinuitet även vid personalskifte,

god informationsöverföring mellan

personal.

• Bästa effektiva behandlingsinsatser i

rätt kombination och gott samarbete

inom sjukhuset och med andra vårdnivåer.

• Psykosocialt stöd är en naturlig del

av vården både för patienter och anhöriga.

• Den fysiska miljön har betydelse för

patienten. Det är viktigt att ha funktionella,

trivsamma och anpassade

lokaler och möjlighet till rogivande

utomhusmiljöer.


• Individuell planering av rehabiliteringsinsatser

för att skapa förutsättningar

för god livskvalitet.

• Klargör vem som är ansvarig för

eftervård, var kontroller ska göras,

vem som lämnar besked om resultat.

På motsvarande sätt behöver man i

hemsjukvård/palliativ vård eftersträva

följande förhållningssätt:

• Öppenhet, information, kunskap om

situationen för patient och anhöriga.

• Kontinuerlig lyhördhet och anpassning

till patientens och anhörigas

önskemål.

• Behandlingsinsatser, smärt- och symtomlindring,

efter behov.

• Teambaserat förhållningssätt, samarbete

mellan vårdnivåer.

• Möjliggöra samtal/stöd om svåra

frågor, liv och existens, relationer.

• Värdering av tiden, använda tiden

optimalt, ”hinna med”.

• Trivsamma och anpassade lokaler

samt möjlighet till rogivande utomhusmiljöer.

• Livsbejakande, tillåtande inställning.

• Positiv miljö, ”guldkant”.

Detta kapitel speglar programgruppens

samlade erfarenheter och uppfattningar

om god cancervård baserad på en gemensam

värdegrund. Programgruppen

Landstinget i Uppsala län

föreslår att värdegrunden och förhållningssättet

tillämpas i samband med

verksamhetsplanering och uppföljning

inom hälso- och sjukvården.

Programgruppens sammanfattning

Programgruppen sammanfattar ovanstående

förslag i följande punkter:

• Satsa mer på hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande insatser.

• Stärk familjeperspektivet i vården.

• Kvalitetssäkra väntetider, rutiner,

eftervård.

• Utöka och förbättra det psykosociala

stödet till både patienter och

anhöriga.

• Utveckla och samordna rehabiliteringsinsatser

för cancerpatienter.

111


Landstinget i Uppsala län

27 Uppföljning

Programberedningen har i uppdrag att

enligt en uppföljningsplan kontinuerligt

följa upp och revidera de färdiga programmen.

Cancerprogrammet ska följas

upp efter några år.

Programgruppen föreslår att fortsatta

uppföljningar görs av resultatet av hälsofrämjande

och sjukdomsförebyggande

insatser. Befolkningsenkäter och

verksamhetsuppföljningar kan visa om

tobaksbruk och alkoholkonsumtion har

minskat, om fysisk aktivitet ökat, om

matvanor förbättrats, om övervikt och

fetma minskat samt om solvanor förändrats.

Det är också viktigt att deltagandet

i screeningprogrammen kontinuerligt

följs upp. Patienters och anhörigas

upplevelser av vården och den hälsorelaterade

livskvaliteten behöver också

följas upp för att se förbättringar

över tid.

112

I Socialstyrelsens riktlinjer och i rekommendationerna

från den regionala samverkansnämnden

finns ett antal kvalitetsindikatorer

som ska följas upp nationellt.

Av de övergripande indikatorerna

föreslår samverkansnämnden att

nedanstående ska följas upp:

• Sjukdomsspecifik överlevnad, relaterad

till olika tumörstadier, angett i

procent efter fem år.

• Åldersstandardiserad dödlighet,

uttryckt i antal döda i cancer per

100 000 invånare.

• Andel patienter som har registrerats

i regionalt/nationellt kvalitetsregister.

• Väntetid från remiss till besök, dvs.

tid mellan datum för utfärdad remiss

fram till tidpunkt för första specialistbesök.


1) NRS­skalan (Numeric

Rating Scale,

0­10) är ett validerat

instrument för

smärtskattning.

2) VAS­skalan (Visuell

Analog Skala)

instrument för att

mäta smärta.

• Användning av NRS 1 - (VAS 2 -) skala

för bedömning av smärta i palliativt

skede.

• Tillgång till kontaktsjuksköterska

med tydligt definierat uppdrag och

koordinerande funktion inom respektive

verksamhet.

Programgruppen ställer sig bakom angivna

riktlinjer. Indikatorerna lyfter

fram viktiga områden i rapporten som

kan ingå i de vårdöverenskommelser

som landstinget använder för att reglera

kvalitetskrav i vårdverksamheterna.

Kvalitetsindikatorerna ska skapa grundvärden

som successivt byggs upp för att

kunna följa utvecklingen inom cancervården

och möjliggöra jämförelser över

tid.

För landstinget vill programgruppen -

med erfarenheter från sitt rapportarbete

- framhålla värdet av att även utveckla

insatserna kring nedanstående kvalitetsindikatorer

från riktlinjerna:

• Andel patienter som har bedömts

multidisciplinärt.

• Recidivfri överlevnad i bröstcancer.

• Andel män som före PSA-prov tagit

del av den nationella skriftliga informationen.

Landstinget i Uppsala län

• Andel patienter med kolorektal cancer

som omopererats inom 30 dagar

efter första operationstillfället.

Programgruppen vill lyfta fram kvalitetsregistrens

betydelse och stödja deras

fortsatta utbyggnad i syfte att kunna

följa, utveckla och göra jämförelser i

cancervården.

113


Landstinget i Uppsala län

28 Referenser

Här redovisas flertalet av de underlag

som programgruppen tagit del av.

Cancerfonden, www.cancerfonden.se

Cancerfondens utredning om cancerprevention,

Stockholm 2004

Cancerfondsrapporten 2006

Cancerfondsrapporten 2007

• Faktablad, artiklar och statistik

• Rädda livet, temanummer: Andlighet

4/03, Rehabilitering 4/05, Cancer

i endokrina körtlar 4/06, Patienter

och anhöriga 1/07

• Rosa boken om bröstcancer, 2006

Landstinget i Uppsala län, www.lul.se,

Akademiska sjukhuset, www.akademiska.se

• Nationellt virtuellt kompetenscentrum,

arbetspapper april 2007.

• Liv och Hälsa ung, rapport 2007

114

• Folkhälsopolitik för en jämlik hälsa.

Resultat från befolkningsundersökningen

Liv och Hälsa i Uppsala län,

2006

• Svar (2007-01-10 ) på Socialstyrelsens

enkät (2006-11-30) om cancersjukvården.

• Revisionsrapport palliativ vård,

2005-04-25

Karolinska Institutet, www.karolinska.

se

• Påverka Din Cancerrisk, www.cancerrisk.info

Cancerupplysningen

Regionalt onkologiskt centrum, ROC i

Uppsala/Örebroregionen, www.roc.se

Uppsala/Örebroregionens vårdprogram

för malignt melanom och

dysplastiska nevus (ROC, sjätte upplagan,

2006-01-01-2007-12-31

• Vårdprogram palliativ vård, ROC


Socialstyrelsen, www.socialstyrelsen.se

Cancervården i Sverige. Socialstyrelsen

2007

• Nationella riktlinjer för bröst-, kolorektal-

och prostatacancer. 7 delrapporter

Socialstyrelsen 2007.

• Vård i livets slutskede, rapport år

2006.

• Jämställd vård? Könsperspektiv på

hälso- och sjukvården. Socialstyrelsen

2004.

• Samordning av insatser för habilitering

och rehabilitering. Föreskrifter

och allmänna råd. SOSFS 2007:10.

Sveriges Kommuner och Landsting,

www.skl.se

• Komplementär medicin. Stockholm

2004 (Landstingsförbundet)

Cancervård i ständig förbättring.

Stockholm 2005

• Nationella Kvalitetsregister inom

hälso- och sjukvården. Stockholm

2005.

• (O)jämställdhet i hälsa och vård - en

genusmedicinsk kunskapsöversikt.

Sveriges Kommuner och Landsting

2007.

Landstinget i Uppsala län

Sjukvårdsrådgivningen, www.sjukvardsradgivningen.se

• Prostatacancer

• Urinblåsecancer

• Ändtarmscancer

Socialdepartementet, www.regeringen.

se

• En nationell cancerstrategi för

framtiden. Kommittédirektiv, Dir

2007:110

Folkhälsoinstitutet, www.fhi.se

• Minskat bruk av tobak – var står vi

idag? Rapport augusti 2007

• Sjukdomsbördan i Sverige och dess

riskfaktorer. P. Allebeck, T. Moradi,

AN. Jacobsson, Rapport nr A

2006:4 FHI, KI

Livsmedelsverket, www.slv.se

• Kostråd och rekommendationer

Strålskyddsinstitutet, www.ssi.se

115


Landstinget i Uppsala län

Artiklar

• Kolorektal cancer, Jörgen Rutegård,

okt 2005.

• Colorektal cancer – regional konsekvensbeskrivning.

Ulf Gunnarsson,

maj 2006.

• Patientinformation PROSTATA-

CANCER, febr 2004. (Astra Zeneca

– onkologi)

• Om blodprovet PSA. Ola Bratt nov

2005.

Webbadresser för vidare information

• Barncancerfonden och barncancerföreningar,

www.barncancerfonden.

se/foreningar

• Blodcancerförbundet, www.blodcancerforbundet.se

• Bröstcancerföreningarnas riksorganisation,

BRO, www.bro.se, www.

bro.org.se/bcf/uppsala/introuppsala.

html

Cancer- och Trafikskadades Riksförbund,

www.cancertrafik.se

• Det svenska palliativregistret, www.

palliativ.se

• Gyncancerföreningarnas Nationella

samarbetsorgan, www.gynsam.se

116

• Handikapprörelsen i Uppsala län,

samarbetsorgan HSO, www.c.hso.se

• Hormonproducerande tumörer,

www.carpapatient.se

• ILCO, Riksförbundet för stomi- och

reservoaropererade, www.ilco.nu

• Kvalitetsregister, www.kvalitetsregister.se

• Lungcancerföreningen Stödet, www.

lungcancer.se

• Prostatacancerförbundet, www.prostatacancerforbundet.se

• SBU –Statens beredning för medicinsk

utvärdering, www.sbu.se

• Svenska Laryngförbundet, SLF,

www.laryngforbundet.nu

• Tobaksfakta, www.tobaksfakta.org

Uppsala kommun, www.uppsala.se

• Världshälsoorganisationen, www.

who.int, www.euro.who.int


Bilaga 1 - Vanliga cancersjukdomar i

Uppsala län

Här beskrivs vanliga cancersjukdomar i

kortfattad populärform med information

om orsaker, symtom, diagnos, behandling

och prognos. Underlaget är

hämtat i första hand från www.socialstyrelsen.se/”Cancer

i siffror 2005”,

www.cancerfonden.se och www.sjukvardsradgivningen.se.

Omfattande fördjupade

kunskaper finns på nätet.

pr o S tata c a n c e r

Prostatacancer är den vanligaste cancerformen

hos män. Den är ovanlig före

50 år.

Orsak

Orsaken är okänd men det manliga

könshormonet testosteron spelar stor

roll för uppkomsten. Ärftliga faktorer

anses ligga bakom tio procent av fallen.

Livsstilsfaktorernas betydelse har inte

belagts, sannolikt har kost- och levnadsvanor

betydelse.

Landstinget i Uppsala län

Symtom

Prostata är en körtel som sitter under

mannens urinblåsa och omsluter urinrörets

övre del. Hos de flesta män sker

från 40 års ålder en godartad tillväxt av

körteln. Prostatacancer innebär att det

bildas en elakartad tumör i prostata, oftast

i den yttre delen av körteln. Prostatacancer

brukar inte ge några symtom

förrän tumören blivit så stor att den

spridit sig utanför prostatakapseln. Typiska

symtom är urinträngningar, svårigheter

med vattenkastning, svag urinstråle

och svårighet att tömma blåsan.

Ibland kommer de första symtomen

från metastaser. Trötthet och viktminskning

kan vara symtom på cancer.

Diagnos

Vanligaste metoden för upptäckt av

prostatacancer är rektalpalpation, undersökning

av prostata med ett finger

via ändtarmen. En annan metod är

117


Landstinget i Uppsala län

transrektalt ultraljud, där en sond förs

in i ändtarmen och prostata avbildas på

en bildskärm. Ett blodprov, PSA, används,

där ett förhöjt värde kan vara ett

tecken på prostatacancer. Olika former

av röntgenundersökningar sker för att

spåra eventuell spridning.

Behandling

Behandlas på olika sätt. Ibland kan det

räcka med att följa sjukdomsförloppet

genom regelbundna läkarkontroller.

Möjligheterna att bota patienter med

lokaliserad prostatacancer är god, medan

det däremot finns stora problem med

spridd cancer. Till behandlingsformerna

hör operation, strålning och hormonbehandling.

Om cancern spritt sig utanför

prostata är det inte möjligt att ta bort

hela tumören med operation. Då kan

man använda hormonbehandling för att

minska tillväxt. I vissa fall behandlas

med cytostatika, och strålbehandling

kan ges för att minska tumörer och

motverka skelettsmärtor.

Prognos

Femårsöverlevnaden har ökat starkt sedan

1960-talet, från 45 procent till mer

än 75 procent år 2003. Prostatacancer

kan ofta botas om den är begränsad till

prostatakörteln. Prostatacancer som

växer långsamt går ofta att bota. Sjuk-

118

domen blir vanligen inte livshotande

förrän efter mer än tio år. När prostatacancer

upptäcks i ett senare skede blir

utsikterna sämre. Det ska dock konstateras

att prostatacancer genom sin stora

förekomst bland äldre män är den cancerform

som orsakar flest dödsfall

bland män i vårt land.

br ö S t ca n c e r

Bröstcancer är kvinnans vanligaste cancersjukdom

och svarar för nästan en

tredjedel av all cancer hos kvinnor.

Orsak

Mellan fem och tio procent är ärftlig.

Orsaken är särskilda förändringar av

arvsanlagen. Ärftliga former debuterar

förhållandevis tidigt i livet. De kvinnliga

könshormonerna har också stor betydelse

för uppkomsten. Risken är högre

för kvinnor som får sin första menstruation

tidigt i puberteten och för

kvinnor vars menstruation upphör först

i hög ålder. Kvinnor som i ganska unga

år fött barn och kvinnor som fött

många barn har däremot lägre risk. Insjuknande

i bröstcancer är vanligare

bland högutbildade kvinnor än bland

lågutbildade vilket sannolikt beror på

att kvinnor med hög utbildning oftast

föder sitt första barn vid högre ålder.


Långvarig användning av p-piller, särskilt

i unga år, medför en viss ökad risk.

Även lång tids östrogenbehandling

medför en måttligt ökad risk. Övervikt

anses också vara en riskfaktor för

bröstcancer.

Symtom

En ”knöl” i bröstet är det vanligaste

symtomet. Knölen är ofta hård och

oöm, men ibland förekommer även

smärta. Andra symtom från brösten

som kan vara tecken på cancer är varig

eller blodig vätska från bröstvårtan, indragning

av huden eller bröstvårtan, eksem

på bröstvårtan och sår som inte läker.

En eller flera knölar i armhålan kan

vara ett tecken på att en cancertumör i

bröstet spridit sig till lymfkörtlarna.

Diagnos

I de flesta fall börjar cancern i mjölkgångarnas

celler. Cancern kan även

komma i mjölkkörtlarna. Vid diagnostik

används flera undersökningsmetoder.

Palpation innebär att läkaren noggrant

inspekterar och känner igenom

brösten och lymfkörtlarna i armhålan.

Med mammografi, bröströntgen, upptäcks

små tumörer som inte känns. Genom

biopsi kan analyser av cancercellernas

arvsmassa (DNA) och deras förmåga

att binda vissa hormoner ge infor-

Landstinget i Uppsala län

mation om sjukdomens svårighetsgrad

och hur den bäst ska behandlas.

Behandling

Operation är huvudsaklig behandlingsmetod.

Om tumören upptäcks i tidigt

stadium kan kvinnan bli helt botad. Ibland

behöver hela bröstet plus lymfkörtlar

i armhålan opereras bort, men

oftast räcker det med att en del av bröstet

opereras bort. Strålbehandling ges

ofta efter operationen. Ibland används

s.k. adjuvant, stödjande, cytostatika- eller

hormonbehandling i syfte att minska

risken för återfall. Bröstcancer som

spridit sig och bildat metastaser behandlas

med olika kombinationer av

cytostatika och/eller antihormoner.

Prognos

Ju tidigare cancern upptäcks desto bättre

prognos. Prognosen är jämförelsevis

god. Den relativa femårsöverlevnaden

är 86 procent och tioårsöverlevnaden

drygt 75 procent.

119


Landstinget i Uppsala län

tj o c k - o c h ä n d ta r m S ca n c e r (k o l o -

r e k ta l ca n c e r)

Kolorektal cancer är den gemensamma

benämningen för tjocktarmscancer respektive

ändtarmscancer. De båda cancerformerna

har stora likheter.

Tjocktarmscancer

Orsak

Cirka tio procent av all tjocktarmscancer

är ärftlig och forskarna har identifierat

genförändringar som orsakar

sjukdomen. Inflammatorisk tarmsjukdom

är en annan orsak. Kostvanorna

anses också påverka risken. Mycket

frukt och grönsaker anses ha en skyddande

effekt.

Symtom

Symtom kan vara smygande eller akuta.

Ändrade avföringsvanor och blod i avföringen

är vanliga symtom. Buksmärtor,

blodbrist och trötthet kan också

vara tecken på sjukdom. Akuta besvär

kan bero på om tumören täpper till

tarmkanalen.

Diagnos

Rektalpalpation, där man känner efter

om det finns förändringar eller någon

tumör i ändtarmen är en effektiv undersökningsform.

Rektoskopi, undersök-

120

ning av ändtarmen med endoskop, och

koloskopi, undersökning med optiskt

instrument av tjocktarmen är viktiga instrument

för att klargöra sjukdom, liksom

vävnadsprover. Olika former av

röntgen tillhör också hjälpmedlen.

Behandling

Tjocktarmscancer behandlas med operation,

ibland kombinerad med cytostatika.

För att minska risken för återfall

avlägsnas inte enbart tumören utan

även omgivande frisk tarmvävnad och

lymfkörtlar i närheten. Nytillkomna

mediciner är relativt effektiva, har måttliga

biverkningar men är hittills mycket

dyra.

Prognos

Screening för att förhindra sjukdom eller

finna tidig förekomst håller för närvarande

på att som försöksverksamhet

införas i vårt land. Patienter med tjocktarmscancer

opereras. Anledningen är

att det endast är opererade patienter,

där en tumör avlägsnats, som har förutsättningar

för långtidsöverlevnad. Vid

tidig upptäckt - begränsad till tumör i

tarmväggen - kan flertalet patienter botas

genom operation.


Ändtarmscancer

Orsak

Riskfaktorerna för ändtarmscancer är i

stort samma som för tjocktarmscancer.

Exakt hur levnadssättet kan påverka

riskerna för cancer har ännu inte kartlagts.

Symtom

Inledningsvis har man inte så nämnvärda

besvär. Vanliga symtom är blod i avföringen

och ändrade avföringsvanor.

Diagnos

Upprepade avföringsprov ger vägledning.

Rektalpalpation, proktoskopi -

undersökning med instrument i nedre

delen av ändtarmen - och rektoskopi

hjälper läkaren att ställa diagnos. Röntgen

respektive vävnadsprov utgör också

underlag för en effektiv diagnos.

Behandling

Ändtarmscancer behandlas i första

hand med operation. Vid tumör i nedre

delen av ändtarmen måste oftast ändtarmen

och slutmuskeln opereras bort.

Vissa patienter får en permanent stomi.

Kirurgin kombineras ofta med strålbehandling.

Cytostatika kan ges efter operation

för att få bort eventuella cancerceller.

Cytostatika kan även kombineras

med vissa, nyare läkemedel.

Landstinget i Uppsala län

Prognos

Prognosen för ändtarmscancer har angetts

som mycket varierande. Om cancern

inte vuxit igenom tarmväggen är

chansen att bli botad stor.

lu n g c a n c e r

Lungcancer är den femte vanligaste formen

av cancer i vårt land. I Uppsala/

Örebro-regionen är lungcancer den fjärde

vanligaste tumörsjukdomen hos både

män och kvinnor och totalt sett den

vanligaste orsaken till död i cancer.

Lungcancer förekommer fortfarande

mest bland män. De flesta patienterna

är 60 år och äldre.

Orsak

Tobaksrökning är den dominerande orsaken

till lungcancer. Rökning kombinerad

med skadliga ämnen i hem- och

arbetsmiljön, bilavgaser och industriutsläpp

ökar risken för cancer.

Symtom

Inledningsvis begränsade symtom som

rökhosta och irritation i luftrörens

slemhinnor. Tydliga symtom kommer

sällan i ett tidigt skede av sjukdomen.

Astmaliknande besvär är varningstecken,

blodiga upphostningar är allvarligare

symtom. Andfåddhet, smärta i

bröstkorgen och pipande andning är

121


Landstinget i Uppsala län

andra kännetecken som kan indikera

lungproblem. De första symtomen kan

också härstamma från dottertumörer,

metastaser.

Diagnos

Det finns olika former av lungcancer.

De två stora huvudgrupperna är småcellig

lungcancer och icke-småcellig

lungcancer. Sjukdomen delas in i fyra

olika stadier, alltifrån en begränsad tumör

som inte spritt sig utanför lungan,

till metastaser spridda till andra organ

utanför lunga eller luftrör. Undersökning

sker genom att röntga lungorna,

ofta kompletterad med datortomografi.

Bronkoskopi, där man via ett böjligt rör

kan granska luftstrupe, luftrör och

lungor, är en vanlig undersökningsform

som också är viktig inför en operation.

Behandling

Operation är den behandlingsform som

botar flest patienter med lungcancer. En

tredjedel av patienterna med nyupptäckt

cancer kan opereras. Operationen

kompletteras vanligtvis med strålbehandling.

Patienter som inte kan opereras

får ofta strålbehandling, som undantagsvis

kan bota. Cytostatika används

för att angripa celler som håller

på att dela sig. Medlet förs ut i blodet

122

och når även cancerceller som spridit

sig.

Prognos

Lungcancer tillhör de cancersjukdomar

som har sämst prognos för överlevnad.

Den relativa femårsöverlevnaden för

alla former av lungcancer är sammantaget

cirka tio procent för män och 15

procent för kvinnor.

hu d c a n c e r

De tre vanligaste formerna av hudcancer

är basalcellscancer, skivepitelcancer

och malignt melanom.

Basalcellscancer

Basalcellscancer (ibland även benämnd

basaliom) är den vanligaste av dessa tre

och är en godartad cancersjukdom. Den

är också vanligare än både prostata-

och bröstcancer, som är de vanligast förekommande

elakartade cancerformerna.

Orsak

Solens ultravioletta strålar är den främsta

yttre orsaken, men även joniserande

strålning, t.ex. i samband med strålbehandling,

kan ge upphov till basalcellscancer.

Risken att få basalcellscancer

ökar med åldern men sjukdomen är

ovanlig före 50-årsåldern och sällsynt


land ungdomar. Medelåldern vid insjuknandet

är cirka 60 år. Män och

kvinnor löper lika stor risk att drabbas,

men den är vanligare bland kvinnor

före 65-årsåldern.

Symtom

Basalcellscancer kan yttra sig på olika

sätt. Det vanligaste är en glänsande

knuta i huden, ibland med slingrande

blodkärl. Det kan också röra sig om ett

sår som inte läker eller ett rött, lite

skrovligt och ibland fjällande eksem.

Diagnos

Läkaren tittar på knutan eller såret. På

specialkliniker används även hudmikroskop

för att få en mer detaljerad bild.

Om läkaren är osäker på diagnosen tas

ett vävnadsprov. Vana läkare kan ofta

med ögat avgöra vilken typ det rör sig

om.

Behandling

Behandlingen innebär att hudförändringen

tas bort, vilket kan göras med

olika metoder. Det kan ske genom ett

mindre operativt ingrepp. Andra metoder

som används är fryskirurgi och

elektrobehandling. Strålbehandling används

ibland för äldre patienter med utbredd

basalcellscancer. Under de senaste

åren har nya behandlingsmetoder så-

Landstinget i Uppsala län

som fotodynamisk terapi, PDT, och en

kräm innehållande en immunmodulerande

substans utvecklats.

Prognos

Prognosen är mycket god. Basalcellscancer

är en tumör i huden som oftast

växer långsamt och nästan aldrig sprider

sig och ger metastaser. Det innebär

att basalcellscancer i stort sett alltid botas,

oftast med bara en mindre operation.

I de flesta fall blir det bara ett minimalt

ärr efter behandlingen. Dock är

risken att få en ny basalcellscancer ganska

hög, cirka 50 procent inom de första

fem åren efter diagnos.

Skivepitelcancer

Skivepitelcancer är den fjärde vanligaste

cancerformen bland både män och

kvinnor. Skivepitelcancer ökar kraftigt

med en fyrdubbling under de senaste 40

åren. Tre fjärdedelar av dem som får

sjukdomen är 70 år eller äldre men på

senare år har den upptäckts hos allt fler

medelålders och även yngre personer.

Orsak

Solens ultravioletta strålar är den viktigaste

yttre orsaken. Forskningen visar

att det är den sammanlagda solningen

under livet som har störst betydelse.

Även joniserande strålning, t. ex. i sam-

123


Landstinget i Uppsala län

band med strålbehandling kan ge upphov

till skivepitelcancer.

Symtom

Skivepitelcancer förekommer mest i ansiktet,

på näsan, öronen, kinderna och

underläppen, men också på handryggarna

och ibland på andra delar av

kroppen. Det vanligaste utseendet på

skivepitelcancer är en rodnad förhårdnad

i huden, som ofta fjällar. Ibland är

den full av små vårtliknande förändringar

som gör att den kan likna ett

blomkålshuvud. Ganska ofta uppstår

sår som inte läker.

Diagnos

Läkaren tittar på knutan eller såret. På

specialkliniker används även hudmikroskop

för att få en mer detaljerad bild.

Om läkaren är osäker på diagnosen tas

ett vävnadsprov. Vana läkare kan ofta

med ögat avgöra vilken typ det rör sig

om.

Behandling

Behandlingen går ut på att ta bort hudförändringen,

vilket kan göras med olika

metoder. Det vanligaste är att den

skärs bort med ett litet kirurgiskt ingrepp.

Ibland används även strålbehandling.

124

Prognos

Prognosen är mycket god, praktiskt taget

alla botas eftersom skivepitelcancer

ganska sällan ger metastaser. Dödligheten

i denna cancerform är mycket låg.

Omkring 95 procent av alla patienter

kan botas med operation. I de flesta fall

blir det bara ett mindre ärr efter. Men

det finns en risk att sjukdomen återkommer

på en annan del av kroppen.

Då krävs en ny operation. En ökande

grupp i sjukvården är organtransplanterande

patienter. Dessa patienter utvecklar

stora mängder hudtumörer, framför

allt på UV-exponerade områden. Skivepitelcancer

är hos denna patientgrupp

betydligt mera aggressiv och kan ge utbredd

metastasering.

Malignt melanom

Malignt melanom är en av de tumörformer

som ökat mest i Sverige under de

senaste årtiondena. Malignt melanom i

huden förekommer i alla åldrar från puberteten

och uppåt. I Uppsala län är

medianåldern vid insjuknandet 63 år.

Upp till 50 års ålder är malignt melanom

lika vanligt hos kvinnor och män,

därefter är det vanligare hos män. Melanom

är mycket sällsynt hos barn.


Orsak

Solexponering tillsammans med vissa

ärftliga faktorer är de viktigaste riskfaktorerna

för uppkomst. När man bränner

sig av solen kan det uppstå skador i

hudens vävnad som på sikt kan leda till

malignt melanom. Risken att utveckla

melanom är relaterad till hur mycket

man solar, dvs. ju mer man solar desto

större är risken. Risken är ännu större

om man bränner sig ofta, framför allt

som barn. Personer med ljus, solkänslig

hy och/eller många födelsemärken, de

som upprepade gånger bränt sig av solen

i barn- och ungdomsåren och de

som har två eller flera släktingar med

hudmelanom har en högre risk.

Symtom

Sjukdomen kan uppkomma antingen i

normal hud eller i ett födelsemärke.

Man bör därför vara uppmärksam på

nytillkomna hudförändringar och om

ett födelsemärke börjar växa, ändra

form/färg, blöda eller klia. Den vanligaste

formen av malignt melanom har

ofta brunsvart färg med inslag av olika

ljusare färgtoner och har en oregelbunden

form som ”flyter ut” utan skarp

gräns mot omgivande hud.

Landstinget i Uppsala län

Diagnos

Läkaren gör en noggrann inspektion av

hudområdet och känner även på närliggande

lymfkörtlar. Om det är malignt

melanom görs även andra undersökningar

för att se om sjukdomen spridit

sig, t. ex. lungröntgen.

Behandling

Sjukdomen behandlas med kirurgi. Ju

allvarligare form av sjukdom desto större

blir ingreppet. Ibland ersätts den

bortopererade huden med ett tunt lager

hud från ett annat hudområde. Om tumörens

tjocklek överstiger en mm utföres

så kallad ”sentinel node biopsi” för

att kartlägga eventuell spridning till

lymfkörtlar. Om det har bildats metastaser

behandlas patienten ibland även

med cytostatika eller strålning.

Prognos

Prognosen är mycket varierande. Ju

tunnare tumören är vid upptäckt desto

bättre är prognosen. Prognosen för denna

cancerform har dock förbättrats på

senare tid. Mellan 80 och 85 procent

botas. Med tidig kirurgisk behandling

är prognosen mycket god. Den viktigaste

åtgärden för att minska dödligheten

är tidig upptäckt och kirurgisk behandling.

Den relativa tioårsöverlevnaden är

125


Landstinget i Uppsala län

78 procent för män och 87 procent för

kvinnor.

gy n e ko l o g i S k ca n c e r

De tre vanligaste formerna av gynekologisk

cancer är äggstockscancer, livmoderhalscancer

och livmoderkroppscancer.

Äggstockscancer

Äggstockscancer (ovarialcancer) har

minskat något i vårt land under de senaste

årtiondena.

Orsak

Orsakerna är inte klarlagda. Vissa faktorer

ökar respektive minskar risken att

få sjukdomen. Antalet ägglossningar

under livet anses vara en viktig faktor.

Kvinnor som aldrig varit gravida och

aldrig fött barn har ökad risk. De som

fött många barn och de som under lång

tid använt p-piller har däremot minskad

risk. Ärftliga faktorer har också betydelse

för uppkomsten av vissa former.

För kvinnor som har sjukdomen i släkten

är risken högre. Det finns ett visst

samband mellan bröstcancer och äggstockscancer.

Det anses bero på att vissa

genförändringar ökar risken för båda

dessa cancerformer.

126

Symtom

Kan under lång tid vara en ”tyst” tumör

som inte orsakar några tydliga besvär.

Äggstockarna ligger ganska fritt i

bukhålan så att en tumör kan växa ganska

mycket innan den trycker mot något.

Ibland förekommer dock vaga, diffusa

symtom från buken. När tumören

blir större kan tyngdkänsla och smärtor

bli mer uttalade. Även oregelbundna

blödningar kan förekomma. Om tumören

trycker mot urinblåsan eller ändtarmen

kan kvinnan få tätare trängningar

än normalt. Sjukdomen kan också medföra

att bukomfånget ökar så att det

blir svårare att knäppa igen kläder. Liknande

symtom kan även orsakas av

godartade tillstånd t.ex. cystor (”vätskeblåsor”)

på äggstockarna.

Diagnos

Vid misstanke görs först en gynekologisk

undersökning. Med hjälp av ultraljud

undersöks äggstockarna, äggledarna

och livmodern. Vid misstänkta förändringar

görs en bukoperation för att

få definitiv diagnos. Vävnadsprover, s.k.

fryssnitt, tas som snabbt analyseras för

att få besked om äggstockscancer eller

godartad tumör.


Behandling

Vid cancer opereras båda äggstockarna,

äggledarna och livmodern bort. Även

det mesta av ”tarmkäxet”, omentet,

brukar tas bort eftersom det kan innehålla

små tumörer som är svåra att

upptäcka. Därefter ges cytostatika för

att döda eventuella kvarvarande cancerceller

och för att minska risken för återfall.

Strålbehandling används ganska

sällan.

Prognos

Prognosen varierar och beror till stor

del på i vilket stadium som tumören

upptäcks. Sjukdomen upptäcks vanligen

förhållandevis sent. Den relativa femårsöverlevnaden

är drygt 44 procent

och tioårsöverlevnaden 35 procent.

Livmoderhalscancer

Livmoderhalscancer (cervixcancer) har

minskat kraftigt under de senaste årtiondena

i vårt land. Minskningen anses

främst bero på att man med s.k. cervixscreening

tidigt kan upptäcka och behandla

förstadier till sjukdomen. Under

de senaste åren har dock antalet diagnostiserade

fall varit ganska konstant.

Efter bröstcancer är livmoderhalscancer

den vanligaste cancerformen hos kvinnor

i åldern 15-44 år.

Landstinget i Uppsala län

Orsak

Orsakerna är inte helt klarlagda, men

man vet att infektion med vissa vårtvirus,

s.k. humant papillomvirus (HPV)

har stor betydelse för uppkomsten av

sjukdomen. Det gäller särskilda typer

av viruset t.ex. HPV 16 och 18. Över

två tredjedelar av alla fall av livmoderhalscancer

i världen är kopplade till

HPV 16 eller HPV 18. HPV 16 är vanligast.

Även tobaksrökning är en riskfaktor

för livmoderhalscancer. Man vet

också att kvinnor som har många sexualpartners

har ökad risk att få sjukdomen,

vilket kan bero på att de i större

utsträckning än andra utsätts för HPVinfektioner.

Det finns vaccin mot HPV.

Symtom

Ger i tidiga stadier sällan några symtom.

Små blödningar mellan menstruationerna

kan förekomma, liksom blödning

och ibland även smärta i samband

med samlag. Blodblandad flytning kan

också vara ett tecken på livmoderhalscancer.

Diagnos

Om cellprov från livmoderhalsen tyder

på cancer, eller förstadier till sjukdomen,

brukar man göra en s.k. biopsi.

Då tar man vävnadsprov från området.

Visar det sig vara cancer görs en mer

127


Landstinget i Uppsala län

omfattande gynekologisk undersökning

i narkos för att se om tumören spridit

sig. Man brukar också undersöka urinblåsan

och röntga urinvägarna. Ibland

används även datortomografi för att

studera tumörens utbredning.

Behandling

Förstadier behandlas genom att den förändrade

vävnaden tas bort. Det kallas

konisering eftersom en liten kon av livmodertappen

avlägsnas. Ingreppet kan

göras med kniv eller genom behandling

med kyla, värme eller laser. Ibland räcker

det att behandla en tidig och begränsad

livmoderhalscancer med konisering.

Då kan kvinnan fortfarande föda barn

efter ingreppet. Vid mer utvecklad sjukdom

brukar hela livmodern och närliggande

lymfkörtlar opereras bort. Om

det inte är möjligt att operera bort tumören

brukar man ge strålbehandling,

antingen utifrån eller med inlägg som

placeras i slidan eller i livmoderns nedre

del. Ibland kombineras kirurgi och

strålbehandling. När cancern spridit sig

och gett metastaser brukar man även ge

behandling med cytostatika.

Prognos

Prognosen är numera i de flesta fall

goda, tack vare att allt fler fall upptäcks

i ett tidigt skede då sjukdomen helt kan

128

botas. För alla former av livmoderhalscancer

är den relativa femårsöverlevnaden

drygt 67 procent och tioårsöverlevnaden

60 procent.

Livmoderkroppscancer

Livmoderkroppscancer (endometriecancer)

svarar för närmare sex procent av

all cancer hos kvinnor. Sjukdomen

drabbar framför allt kvinnor som är

äldre än 55 år.

Orsak

Orsakerna är endast delvis klarlagda.

Hormonella faktorer, framför allt balansen

mellan det kvinnliga könshormonet

östrogen och gulkroppshormonet

gestagen, spelar en viktig roll för uppkomsten.

Kvinnor som aldrig fött barn

samt kvinnor med förhållandevis tidig

mensdebut och sent klimakterium har

ökad risk att drabbas. Anledningen är

att de under lång tid utsätts för höga

halter av östrogen som inte balanseras

av gestagen. Övervikt och fetma är riskfaktorer.

Ärftliga faktorer kan också ha

betydelse för uppkomsten, cirka fem

procent kan hänföras till ärftlighet.

Symtom

Onormal blödning är som regel det första

symtomet. Hos kvinnor som fortfarande

har menstruationer kan en mel-


lanblödning eller en ovanligt riklig

blödning vara det första tecknet. Livmoderkroppscancer

är dock ovanligt

före klimakteriet.

Diagnos

Livmoderkroppscancer diagnostiseras

vanligen genom skrapning av livmoderslemhinnan

och mikroskopisk undersökning

av cellerna. Med hjälp av

ultraljudsundersökning kan man också

mäta livmoderslemhinnans tjocklek.

Normal tjockhet talar emot cancer

medan en förtjockad slemhinna kan

vara ett tecken på cancer. Cancer i livmoderkroppen

delas in i fyra stadier.

Behandling

I de flesta fall sker behandling med kirurgi.

Livmodern, äggstockarna och

äggledarna opereras då bort. Operationen

kompletteras ibland med strålbehandling.

Om man inte opererar kan

strålbehandling mot tumören ges med

inlägg i livmoderhålan eller utifrån. Vissa

former behandlas även med cytostatika

och gestagener.

Prognos

I regel är prognosen mycket god eftersom

sjukdomen i de flesta fall brukar

upptäckas i ganska tidigt skede och då

är möjligheten att helt bota sjukdomen

Landstinget i Uppsala län

stor. Den relativa femårsöverlevnaden

är 82 procent och tioårsöverlevnaden

78 procent.

nj u r e- o c h u r i n v ä g S ca n c e r

Urinblåsecancer och njurcancer beskrivs

ofta gemensamt under rubriken njur-

och urinvägscancer.

Urinblåsecancer

Orsak

Tobaksrökning är en stark riskfaktor,

som beräknas förorsaka omkring hälften

av alla fall av urinblåsecancer. Förbränningsgaser

från kol och vissa kemiska

substanser anses vara riskfaktorer

vid blåscancer.

Symtom

Blod i urinen är en vanlig signal om

cancer i urinvägarna, men ibland syns

inte blodet med blotta ögat utan måste

konstateras på annat sätt. Symtomen

kan också likna dem vid en vanlig urinvägsinfektion.

Täta trängningar och

sveda vid vattenkastning är symtom att

beakta. Tumörer kan hindra urinen och

förorsaka smärta. Sjukdomen är fyra

gånger vanligare hos män än hos kvinnor.

129


Landstinget i Uppsala län

Diagnos

Urografi - röntgenundersökning med

kontrastmedel -, datortomografi - skiktröntgen

- och cytoskopi - urinrörsundersökning

med instrument - används

för att konstatera sjukdomsförekomst.

Undersökningar görs också med ultraljud

och magnetkamera.

Behandling

Behandling för urinblåsecancer är operation,

laserkirurgi, strålbehandling och

cytostatika. När man undersöker via

cytoskopi och upptäcker blåscancer kan

man gå vidare med ett ingrepp som kallas

TUR-B (trans-uretal resektion i urinblåsan)

och tumören avlägsnas. Vid nya

tumörer upprepas TUR-B. Vidare är

smärtlindring en viktig del behandlingen.

Prognos

Prognosen varierar beroende på tid för

upptäckt. Även vid framgångsrik behandling

kan regelbundna kontroller

och uppföljning behövas.

Njurcancer

Orsak

Ärftliga faktorer spelar viss roll. Tobaksrökning

beräknas stå för en fjärdedel

av all njurcancer. Vissa miljögifter

kan bidra till uppkomsten av njurcan-

130

cer. Kraftig övervikt och fetma bedöms

också öka risken för njurcancer.

Symtom

Det vanligaste symtomet är blod i urinen.

Blod i urinen kan dock ha andra

orsaker och bör alltid föranleda en vidare

undersökning. Andra symtom är

smärta, trötthet, viktnedgång och diffusa

besvär från buken.

Diagnos

Undersökningsmetoder är urografi, ultraljud,

datortomografi och magnetkamera.

För att kunna bedöma vidare

spridning görs även lungröntgen och

kontroll av eventuella förändringar i

skelettet - skelettscintigrafi.

Behandling

Njurcancer behandlas i första hand med

kirurgi, man opererar bort den sjuka

njuren eller den del som innehåller en

tumör. Ibland används strålbehandling i

symtomlindrande syfte.

Prognos

Prognosen är starkt beroende av hur tidigt

tumören upptäcks och behandlas.

Totalt botas omkring hälften av patienterna.


ma l i g n t ly m f o m

Det finns ett 20-tal blodcancersjukdomar,

bl.a. myelom och lymfom. Malignt

lymfom är ett samlingsnamn för flera

olika sorters tumörer av lymfomtyp.

Man skiljer mellan Hodgkins lymfom

och non-Hodgkin lymfom. Vissa av dessa

senare lymfom är högmaligna och

snabbväxande och kräver därför snabbt

insatt behandling. Lågmaligna lymfom

är långsamma och kräver inte alltid behandling,

men måste kontrolleras regelbundet.

Hit hör kronisk lymfatisk leukemi.

Vanligtvis är patienterna 60 år eller

äldre. Undantag utgör dock Hodgkins

lymfom, där patienterna ofta är

under 30 år.

Orsak

Det finns ännu inte några kända faktorer

som ligger bakom denna sjukdomsgrupp

men omfattande studier pågår

för att finna orsakerna. Utgångspunkten

är att ett nedsatt immunförsvar ökar

risken för olika typer av lymfom. Dessa

rubbningar kan vara föranledda av immunhämmande

läkemedel vid transplantation,

cytostatikabehandling eller

HIV-infektion. Vid Hodgkins lymfom

finns en förhöjd risk för dem som haft

en anhörig med sjukdomen.

Landstinget i Uppsala län

Symtom

Ofta en förstorad lymfknuta, som upptäcks

av patienten själv. En del upptäcks

vid läkarundersökning, som föranletts

av andra skäl. De första tecknen kan

vara infektionsliknande och yttra sig i

trötthet, feber och aptitlöshet. Lymfknytorna,

särskilt på halsen, kan kännas

svullna.

Diagnos

Sker genom blodprov. Olika former av

benmärgs- och vävnadsprov tas. För att

klargöra sjukdomens utbredning ingår

också undersökningar med skilda former

av datortomografi, ultraljud och

magnetkamera.

Behandling

Vid Hodgkins lymfom, som är en sällsynt

tumörform, ges cytostatikabehandlingar,

som kan följas av begränsad

strålbehandling. Högmaligna non-

Hodgkin-lymfom, lokaliserade till en

enda körtel, behandlas med strålbehandling

och en kortare tids cytostatika.

Vid spridning sker intensiv behandling

med olika former av cytostatika

som ges i regelbundna intervaller under

flera månader. Svåra former kan behandlas

med stamcells- eller benmärgstransplantation.

Lågmaligna non-Hodgkin-lymfom

kan inte botas men sjukdo-

131


Landstinget i Uppsala län

men har ett långsamt förlopp. Den kräver

regelbundna kontroller.

Prognos

Hodgkins lymfom tillhör de cancersjukdomar

som kan behandlas effektivt och

flertalet patienter botas helt. Prognosen

för non-Hodgkin-lymfom är varierande

på grund av förekomsten av många varianter.

Sammantaget ligger femårsöverlevnaden

på dryga 50 procent. För kronisk

lymfatisk leukemi ligger femårsöverlevnaden

på två tredjedelar.

hu v u d- o c h h a l S ca n c e r

Huvud- och halscancer omfattar alla

maligna tumörer som uppträder i läpp,

munhåla, svalg, struphuvud, näsa och

bihåla, i spottkörtel och sköldkörtel.

Varje år diagnostiseras i landet cirka

1 100 patienter med huvud- och halscancer,

exklusive sköldkörtelcancer (två

procent av cancerfallen). Här redovisas

läpp-, munhåle- samt struphuvudscancer.

Läpp- och munhålecancer

Orsak

Läpp- och munhålecancer är betydligt

vanligare bland män än kvinnor. Orsa-

132

kerna är inte helt kartlagda men en del

riskfaktorer är kända. Tobaksbruk ökar

risken för både läpp- och munhålecancer,

och hög alkoholkonsumtion - särskilt

i kombination med rökning - har

samband med munhålecancer. UV-strålning

är en riskfaktor för läppcancer och

de som arbetar utomhus, t.ex. jordbrukare

och fiskare, drabbas oftare. Långvarig

inflammation i munhålan som orsakas

av exempelvis trasiga tänder och

dåligt sittande tandproteser kan öka risken

för munhålecancer. Även vissa virus

kan spela roll.

Symtom

Läppcancer brukar i de flesta fall uppstå

på underläppens utsida. Det första

symtomet är ofta ett sår som inte läker

och som ibland orsakar smärta. Vita

hårda fläckar, s.k. leukoplakier, kan

vara förstadier till läppcancer. Även

cancer i munhålan brukar börja med ett

sår som inte läker. Såret känns ofta hårt

och indraget. Andra symtom på cancer i

munhålan kan vara svårigheter att tugga,

svälja och röra tungan. Ibland märker

patienten inte av några besvär alls,

utan tumören upptäcks i samband med

tandläkarbesök.


Diagnos

Vid misstanke om läpp- eller munhålecancer

inspekterar och känner läkaren

på förändringen. En cancertumör känns

betydligt hårdare än omgivande, normal

vävnad. Definitiv diagnos fås genom

vävnadsprov, biopsi och mikroskopisk

undersökning av cellerna. Datortomografi

och/eller magnetkamera kan

användas för att kartlägga utbredningen

av en tumör och för att se om den

spridit sig och bildat metastaser.

Behandling

Kirurgi och strålning är huvudsakliga

behandlingsmetoderna. Om tumören

upptäcks i ett tidigt stadium kan det

räcka med att operera bort den och omgivande

vävnad. Ibland är strålbehandling

ett alternativ till operation. Ofta

kombineras de båda metoderna. Cytostatika

ges ibland tillsammans med strålterapin

för att förbättra resultaten. Vid

munhålecancer kan det i vissa fall bli

nödvändigt med ganska stora och

”stympande” ingrepp som t.ex. försämrar

förmågan att prata, tugga och svälja.

Tack vare förbättrade plastikkirurgiska

metoder kan man ofta återställa

funktioner. Behandlingen är lång och

komplex och kräver samarbete mellan

medicinska specialister i onkologisk ki-

Landstinget i Uppsala län

rurgi, strålbehandling, onkologi, plastikkirurgi,

och odontologiska specialister

i käkkirurgi, radiologi, protetik,

sjukhustandvård. Dietister, logopeder,

kuratorer är inblandad i rehabiliteringen.

Prognos

Prognosen vid läppcancer är betydligt

bättre än för cancer i munhålan. Sammantaget

har prognosen på senare år

förbättras. Den relativa femårsöverlevnaden

är numera 58 procent för män

och 64 procent för kvinnor. Tioårsöverlevnaden

är knappt 50 procent för båda

könen. Återfall är största hotet mot

överlevnad.

Struphuvudscancer

Cancer i struphuvudet är ovanligt. Det

är betydligt vanligare hos män än hos

kvinnor.

Orsak

Tobaksrökning är en stark riskfaktor

för cancer i struphuvudet. Kan dock

drabba även icke-rökare. Även övriga

faktorer som retar slemhinnan, t. ex. inflammation

av andra orsaker än rökning,

anses öka risken. Man misstänker

också att vissa virus kan spela en roll

för uppkomsten av dessa tumörer.

133


Landstinget i Uppsala län

Symtom

Huvudsakliga symtomet är heshet som

inte har ett klart samband med halsinfektion.

Vid heshet i mer än tre veckor

bör man söka läkare. Även en liten tumör

på ett stämband kan orsaka heshet

eller göra att rösten förändras på annat

sätt. Ibland ger cancer i struphuvudet,

som inte sitter på stämbanden, svårigheter

att svälja eller ”klumpkänsla” i

halsen. Smärta kan också förekomma.

Ibland märker eller känner inte patienter

när cancer i strupen uppstår. Detta

innebär att patienterna inte kommer i

tid. Därför behöver man operera bort

struphuvudet.

Diagnos

Läkare kan med hjälp av ett instrument,

laryngoskop, inspektera struphuvudet

och stämbanden. Man kan också ta

vävnadsprov. För att mer i detalj undersöka

stämbandens funktion används ett

s.k. strobskop. Metoden innebär bl.a.

att man studerar stämbandens rörelser

med hjälp av snabba ljusblixtar.

Behandling

Val av behandling beror till stor del på i

vilket stadium som tumören befinner sig

när den upptäcks. Vid små och begränsade

tumörer kan behandling ske kirurgiskt

endoskopiskt varvid strålbehand-

134

ling kan undvikas. Vid större tumörer

måste hela struphuvudet opereras bort,

s.k. laryngektomi. Ibland ges också cytostatika

och strålbehandling i lindrande

syfte, framför allt när tumören spridit

sig och bildat metastaser.

Då struphuvudet opereras bort förlorar

patienten talförmågan och måste lära

sig prata på ett annat sätt. Vanligen

opererar man in en ventil som förbinder

luftstrupen med matstrupen.

Prognos

Prognosen vid cancer i struphuvud och

stämband är numera ganska god. Den

relativa tioårsöverlevnaden för alla former

är cirka 55 procent för män och 57

procent för kvinnor.

ba r n ca n c e r S j u k d o m a r

Barns och vuxnas cancerformer skiljer

sig åt. När det gäller vuxna vet man att

många cancersjukdomar hänger ihop

med livsstilen. Detta stämmer av naturliga

skäl inte för barn. Varje år insjuknar

närmare 300 barn i någon form av

cancersjukdom, varav en tredjedel är

leukemi (s.k. flytande) och cirka en

tredjedel är tumörer i centrala nervsystemet

hjärnan (s.k. solida).


Barn kan få cancer från sex veckors ålder.

Vanligast är att sjukdomen debuterar

vid 4-5 års ålder. De flesta barn som

drabbas av cancer blir friska, även om

prognosen skiljer sig åt mellan de olika

cancersjukdomarna. Överlevnaden vid

leukemi är för närvarande cirka 80 procent

och för hjärntumör cirka 70 procent.

Barncancer är den vanligaste

dödsorsaken för barn efter trafikolyckor.

Orsak

Gemensamt för alla barncancersjukdomar

är att man idag inte har kunnat hitta

någon yttre faktor som är av avgörande

betydelse för utvecklingen av

sjukdomen. Allmänt anses ärftliga faktorer

spela en större roll för uppkomsten

av cancer hos barn än hos vuxna.

Man misstänker också att olika faktorer

som barnet kan utsättas för i moderlivet

i vissa fall har betydelse för uppkomst

av sjukdom.

Symtom

Vid vissa cancerformer kan barn ha tumörer

under lång tid utan att känna

symtom. Hjärntumörer kan ge obehag i

form av kräkningar och huvudvärk. Det

finns också andra symtom beroende på

sjukdomens art, såsom feber, svullna

Landstinget i Uppsala län

körtlar, trötthet och slemhinneblödningar.

Diagnos

Blodprov, benmärgsprov, röntgenundersökningar

och andra avbildningstekniker

liksom vävnadsprov från tumören

är exempel på olika slags diagnosmetoder

för barn.

Behandling

Barncancer behandlas i stort efter samma

principer som för vuxna. Barnen är

ofta helt friska i kroppen för övrigt men

befinner sig samtidigt i stark tillväxt.

Det innebär att andra hänsyn måste tas

vid behandling. Som regel tål barn cytostatika

bättre än vuxna, medan de är

mer känsliga för de långsiktiga effekterna

av strålbehandling. Cytostatika

kan kombineras med benmärgs- eller

stamcelltransplantation, ofta en tuff behandlingsform

som dessa barn måste

genomgå för att bli botade.

Prognos

Som helhet kan prognosen för överlevnad

sägas vara mycket god. 75 procent

av barnen som drabbas av cancer räddas

idag. Ofta är det komplikationer av

infektioner som leder till dödsfall. I

sammanhanget bör dock observeras de

följdverkningar av psykisk och kropps-

135


Landstinget i Uppsala län

ligt slag som kan bli resultatet av en

längre tids ofta mycket krävande behandlingar

för att bli botade från en

svårartad sjukdom.

136


Den medicinska och teknologiska utvecklingen ökar våra möjligheter

att hjälpa allt sjukare personer. Samtidigt blir andelen äldre i befolkningen

större, vilket leder till en växande efterfrågan på hälso- och

sjukvård. Framstegen och möjligheterna inom hälso- och sjukvården

är väl kända i befolkningen. Därför ställs också krav på att få insatser

gjorda när man drabbas av sjukdom. De resurser som anslås till den

offentligt finansierade vården räcker dock inte till för att tillfredsställa

alla önskemål. Det är därför nödvändigt att prioritera, både inom och

mellan olika verksamhetsområden.

För att underlätta prioriteringsprocessen har Landstinget i Uppsala

län inlett ett arbete med att ta fram program kring ett antal viktiga

sjukdoms- och diagnosgrupper. Syftet är bland annat att samla underlag

för att öka kunskapen om länsinvånarnas vårdbehov. Programmet om

cancer är det tionde i serien. Följande program har godkänts av landstingsfullmäktige:

• Psykisk ohälsa hos barn och ungdomar

• Psykisk ohälsa hos vuxna

• Stroke

• Hjärt-kärlsjukdomar

• Ögon

• Smärttillstånd och besvär i rörelseorganen

• Diabetes

• Astma och KOL

• Demens

Landstingets kansli

Box 602

751 25 Uppsala

www.lul.se

More magazines by this user
Similar magazines