Eifel september 2009, text - Cruisarklubben

Vid McDonald’s i Mjölby tar vi en kort paus för farväl och följs sedan åt till Vikingstad, där
jag svänger in för att tanka, medan Olle kör direkt hem.
På garageplanen anger trippmätaren 273 mil – varav alltså 200 är färden till och från Eifel och
Moseldalen. Endast 73 mil är själva vändorna där nere – men vilka mil!
I början av min hojåkarkarriär läste jag några rader av en touringentusiast, som hävdade, att
en fin helg – eller vecka – i september ger den finaste hojåkning som går att få. Sommarens
svettdrivande hetta är borta, vägarna är fria från lösgrus, semestrarnas täta trafik är ett minne
blott och bilisterna är vana vid hojar (nåja). Dessutom har man en säsongs inarbetade reflexer
fräscha och aktiva. Vår resa bekräftade detta påstående rakt igenom.
Att i text detaljerat redogöra för, hur vi körde där nere, är omöjligt, men den, som vill, kan få
GPS-rutterna som PDF-filer. Det är bara att höra av sig.
Bror Gårdelöf