katalog 61 inlaga

INLEDNING 

Det är med stolthet som jag kan presentera Gunnar Brusewitz fina boksamling, 

av vilken en första del återfinns i föreliggande katalog. Biblioteket 

är ihopsamlat bok för bok under mer än femtio år och merparten är köpt 

på antikvariat i samråd med bokhandlare som Gustaf-Otto Adelborg, Åke 

Andersson, Björn Löwendahl och Ove Hagelin. De olika kulturpris som 

Gunnar Brusewitz tilldelades växlades ofta in i någon fin bok. Själv kom jag 

första gången i kontakt med boksamlaren Gunnar Brusewitz vid hans och

hans fru Ingrids regelbundna besök på Antikvariat Crafoord, där jag arbetade 

1987–91. Vi fick fin kontakt och en rad böcker och småskrifter bytte 

ägare. Genom åren har jag flera gånger haft glädjen att få bekanta mig med 

samlingen i Gunnar Brusewitz sällskap. Vi diskuterade på senare år också 

böckernas framtid och katalogplaner gjordes upp. Tyvärr hann jag aldrig få 

hans aktiva hjälp med att skriva kommentarer, men ur hans många texter har 

hämtats både fakta och citat till denna katalog, som är utarbetad av Sebastian 

Casinge. 

Biblioteket stod uppställt i en för ändamålet uppförd tillbyggnad på Brusewitz 

gård i Lisinge i Roslagen. Här stod också hans skrivbord, där artiklar 

och nya böcker tillkom i livligt samspråk med de gamla volymerna. Hans 

samlande var brett upplagt och i första hand motiverat av ett intresse för 

texterna i sig. Fokus var givetvis äldre svensk natur- och kulturhistoria. Brusewitz 

naturintresse var här vägledande, men även hans fascination för hur 

människor uppfattat, föreställt sig och tolkat naturen. Biblioteket var i hög 

grad ett arbetsbibliotek och en inspirationskälla. Gula lappar och blyertsanteckningar 

markerade notiser och uppgifter som många gånger fick ge stoff 

till Brusewitz essäer och artiklar. 

* 

I denna första katalogdel presenteras alla samlingens äldsta svenska böcker 

och småskrifter, från Olaus Magnus till Linnés lärjungar. Av de arbeten som 

stod i biblioteket vid Gunnar Brusewitz död saknas bara en lång svit av 

Vetenskapsakademiens handlingar och ett andra exemplar av den lilla svenska 

Buffonupplagan, här med kunglig proveniens. De är undantagna från försäljningen 

och stannar i familjen. I de två följande katalogdelarna kommer samlingens 

omfångsrika 1800-talsavdelning och den äldre utländska litteraturen 

att säljas. Dessa kataloger är tänkta att utkomma 2007 och 2008.

Katalogens äldsta verk är ett extrakt ur Olaus Magnus Historia om de nordiska 

folken (1555), följt av en sällsynt jaktförordning utfärdad av Johan III och 

Appolonius Menabenus berömda beskrivning av älgen, De magno animali. 

Särskilda avdelningar i biblioteket utgörs av ett rikt urval jaktförordningar 

och några samlingar av författare som intresserat Brusewitz särskilt. Hit hör 

t.ex. Pehr Tham och Johan Fischerström, men i synnerhet Samuel Ödmann. 

Till linnélärjungen Ödmanns märkliga levnadsöde återkom Brusewitz många 

gånger i sina essäer. Ur Ödmanns bibliotek härrör samlingens kanske enskilt 

intressantaste bok, ett exemplar av Linnés Fauna svecica i andra upplagan 

från 1761. Exemplaret är fullklottrat med Ödmanns anteckningar om djur-

livet på Värmdö där denne var verksam som huspredikant och informator 

under 1770-talet. Att boken tidigare har ägts av ytterligare en linnélärjunge, 

Erik Rydbeck, gör inte provenienshistorien mindre intressant. 

Linné själv är rikt representerad med allt från praktverk som Hortus Cliffortianus, 

Museum Tessinianum och Museum s:æ r:æ m:tis Adolphi Friderici, till 

småtryck och avhandlingar samt givetvis hans resebeskrivningar. Det är inte 

annat att vänta sig då Brusewitz genom sina illustrationer till nyutgåvorna av 

resorna och i många andra sammanhang gjort mycket för att popularisera 

bilden av Linné. 

I samlingen ingår många fina exemplar och flera av den svenska bokhistoriens 

mest praktfulla verk, men de samsas om utrymmet med flitigt lästa volymer 

i betydligt enklare utstyrsel. Det är en levande och brokig samling som 

presenteras i katalogen. ”Blandade ämnen pläga mest behaga”, för att citera 

Samuel Ödmann. En rad böcker har renoverats eller bundits i äldre tider hos 

Bonniers bokbinderi och på senare tid hos Beck & son, varifrån många, även 

osignerade, prydliga pappband härrör. De skickbeskrivningar som återfinns i 

katalogen är mycket noggranna och de brister som påpekas är ofta naturliga 

med tanke på böckernas ålder och ämnesområden. 

Gunnar Brusewitz har formulerat sin syn på boksamlande på följande vis: 

För mig är böcker – nåja, inte alla föralldel – att jämföra med levande 

varelser. De åldras och ärras och det vore en dålig kärlek om man inte 

skulle älska deras rynkor och skönhetsfläckar. Dessutom bär de ibland 

ett budskap med sig, en hälsning över tidens gränser mellan likasinnade. 

Man känner en dunkel sympati för dem som tidigare ägt en bok 

som man själv beundrar, en själsfrändskap. Kommer jag i besittning 

av en gammal och sedan långa tider ivrigt sökt bok och finner att den 

saknar ägarnamn eller andra spår av proveniens så ser jag det som en

ist. Vem har nött dess pärmar, vem har första gången öppnat dess 

blad? Utan föregående ägares ’klotter’ blir en sådan bok egendomligt 

anonym. (ur Pärtkorgens hemlighet). 

Så är inte fallet med föreliggande böcker som kommer leva vidare med en 

fin proveniens. Gunnar Brusewitz har, vid sidan 

av diskreta blyertsmarkeringar och anteckningar, 

ofta skrivit sin namnteckning och/eller satt in sitt 

exlibris, formgivet av Karl-Erik Forsberg. 

Boksamlandet är en linje i Gunnar Brusewitz mångfacetterade livsgärning 

och oupplösligt förenad med hans övriga verksamhet. Med det egna biblioteket 

som utgångspunkt spred han genom sina artiklar och böcker sin entusiasm 

för de gamla skrifternas yttre behag och de läsupplevelser som väntade 

dem som tog sig tid att studera dem. Genom sin kunniga men lediga stil har 

han verkat som en folkbildare av rang och samtidigt som en viktig ambassadör 

för den gamla boken. 

Trevlig läsning! 

Mats Rehnström

1. acerbi, g. Travels through Sweden, Finland, and 

Lapland, to the North Cape, in the years 1798 and 

1799. In two volumes. Illustrated with seventeen 

elegant engravings. I–II. London, T. Gillet, 1802. 

4:o. Grav. porträtt, xxiv, 396 s. & 7 grav. plr & 1 

utvikbar grav. karta + viii, 134, 137–380 s. & 8 

grav. plr, varav 5 handkolorerade. Andra delen 

med graverade musiknoter på s. 325–36. Två samtida 

ngt nötta engelska polerade skinnbd med 

upphöjda bind, guldornerade ryggar och svarta 

titel- samt röda deltiteletiketter i skinn. Stänkta 

snitt. Del I sprucken i främre ytterfals och med en 

mindre spricka även i den bakre. Spridda lagerfläckar 

i marginalen på några av planscherna. Med 

T. Thornhills exlibris samt Gunnar Brusewitz 

namnteckning och exlibris. *9000 

Bring Itineraria svecana 309. Schiötz 3a*. Borgström 1. I 

andra delen saknas som alltid det kancellerade bladet S4, s. 

135–36. Första upplagan, första tryckningen enligt Rolf Du 

Rietz artikel ”Acerbis ’Travels’” i NTBB 1965. Översattes 

tidigt till tyska, holländska, franska och italienska. Giuseppe 

Acerbi (1773–1846) var italiensk jurist och företog 1798–99 

en resa till Nordkap tillsammans med bl.a. den svenska 

146. 

översten A. F. Skjöldebrand. Resan gick från Göteborg via 

bl.a. Stockholm, Grisslehamn, Åland, Åbo, Vasa, Uleåborg, 

Kemi, Torneå, Kengis, Kautokeino och vidare till Nordkap. 

Stort utrymme ägnas samerna och deras kultur och levnadsförhållanden, 

liksom jakten i Finland. I resebeskrivningen 

återfinns noter till två hallingar, ”Music of the bear 

dance at Kengis” och ”The laplander’s cry at Kautokeino”. 

Gunnar Brusewitz har i artikeln ”Riksmuseet genom tiderna” 

behandlat arbetet apropå Acerbis kritiska porträtt av 

några av Vetenskapsakademiens medlemmar, i synnerhet 

von Carlson och Sparrman. Den sistnämnde uppges inte 

haft mer gemensamt med den berömde Cook än att de råkat 

befinna sig ett tag på samma skepp. 

2. Acta literaria et scientiarum sveciæ. Volumen 

quartum. Continens annos 1735, 1736, 1737, 1738 

& 1739. IV. Uppsala, sumtibus Reg. societ. lit & 

scient., 1742. 4:o. (4), 97–210, (2), 211–338, (2), 

339–452, (2), 453–562, (6) s. & 2 grav. plr & 1 utvikbar 

grav. karta. Häftad i blått omslag. Oskuren. 

Omslaget med några revor, varav en tejplagad. 

Inlagan delvis lös i häftningen. Brun fläck i övre 

marginalen på s. 101–04 . Fuktrand i inre marginalen 

på det tredje serietitelbladet. Ngt lagerfläckig 

på s. 453–69. Med Gunnar Brusewitz exlibris.

Endast del IV. Dessutom saknas hela 1735 års 

årgång omfattande s. 1–96 i volymen och en 

plansch. *6000 

Jfr Lundstedt 15. Friesen s. 10 och Soulsby 1104 för Linnés 

”Animalia per Sveciam observata”: ”This paper was only 

submitted to the society on feb. 12, 1739, and was apparently 

not printed till 1742”. Planscherna signerade J. Silfverling. 

Acta literaria sveciæ utkom först i tio häften, samlade i 

två volymer 1720–29. Därefter ändrades namnet till Acta literaria 

et scientarium sveciæ och ytterligare två volymer utkom 

1738 respektive 1742. Sedan byttes namnet igen, nu till 

Acta societatis regiæ scientiarum upsaliensis, och fem volymer 

utkom mellan 1744–51. Efter långdragna ekonomiska svårigheter 

återuppstod publikationen, nu under namnet Nova 

acta societatis regiæ scientiarum upsaliensis, 1772 och utgavs 

under detta namn högst oregelbundet i fjorton volymer 

fram till 1850. Acta innehöll ursprungligen uppsatser inom 

både humaniora och naturvetenskap för att med tiden helt 

domineras av det senare. Föreliggande del innehåller bidrag 

av bl.a. C. v. Linné, O. Celsius, D. Tilas, G. Wallerius, O. P. 

Hiorter m.fl. Linnés ”Animalia per Sveciam observata” har 

karaktäriserats som ett förarbete till Fauna svecica som utkom 

1746. 

3. adlerbeth, g. Tal om en philosophisk varsamhet 

vid naturens betraktande, hållet vid præsidii nedläggande 

uti kongl. Vetenskaps-academien den 15 

maji 1790. Sthlm, J. A. Carlbohm, 1790. 8:o. 62, (2 

blanka) s. Med grav. titelvinjett. Trevligt stänkdekorerat 

pappbd med svart titeletikett i skinn. Titelbladet 

lätt solkigt och med liten lagad reva överst. 

Stort ex. med endast putsade snitt. Med Gunnar 

Brusewitz exlibris. *900 

I talet omämns bl.a. d’Alembert och Kant. Med ett svar på s. 

58–62 av Vetenskapsakademiens sekreterare J. C. Wilcke. 

4. (adlersparre, g.) Läsning för landtmän. Af et 

sällskap. I–III. Sthlm, H. A. Nordström, 1795–96. 

8:o. (2), 78, (2) + (2), 128 + (2), 136 s. Samtida ngt 

nött hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad 

rygg och titeletikett i glättad papp. Blåstänkta 

snitt. Ryggen lite fläckig och med maskangrepp 

i bakre ytterfals och frampärmens pärmpapper. 

Några få lagerfläckar. Titelbladet till del I 

lagat i yttermarginalen. Med J. H. Brantenbergs 

namnteckning och pärmexlibris: ”J. H. B.” samt 

Gunnar Brusewitz namnteckning. *2500 

Lundstedt 330 a. Allt som utkom. Av första delen utkom en 

andra upplaga 1799. Läsning för landtmän var föregångaren 

till den mer berömda Läsning i blandade ämnen. Innehållet 

var, liksom i uppföljaren, en blandning av vitterhet, lanthushållning, 

ekonomi, juridik, filosofi och politik. Flera texter 

översattes från danskan, men här finns också översättningar 

av Ferguson och Kant. 

5. aken, f. m. von. Tankar och rön, huru wäl præparerade 

räfkakor och wargpulfwer, som blifwit upfundne 

sedan år 1747, skola rätteligen brukas och 

nyttjas til små och stora odiurs utödande, å höga 

wederbörandes anmodan korteligen i ljuset framgifne, 

år 1754. [=rubrik]. (Örebro, 1754?). 4:o. 

(4) s. Tagen ur band. Ngt lagerfläckig och bruntonad. 

*2500 

Schreber 8: ”sällsynt”. Innehåller rön, reklam för författarens 

produkter och ett prospekt om ”en liten piece om 8 a 9 ark” 

i samma ämne som skulle tryckas följande år och bara för 

de som prenumererat i förväg. Boken kom ut först 1756 

under namnet Hus- och landt-apotheks tilökning. 

6. albin, e. & clerck, c. & martyn, t. Aranei, or 

a natural history of spiders, including the principal 

parts of the well known work on english spiders 

by Eleazar Albin, as also the whole of the celebrated 

publication on swedish spiders by Charles 

Clerck; resigned enlarged and designed anew by 

Thomas Martyn, (author of the Universal conchologist, 

English entomologist &c.) at his academy 

for illustrating and painting natural history. 

(London?), 1793. Folio. Handkolorerad front, 

grav. titelblad, grav. serietitelblad, (2), vii, (1 

blank), 70, 1–31 s. & 30 grav. plr, varav 28 handkolorerade. 

Samtida ståtligt lätt nött grönt saffianbd 

med upphöjda bind och guldornerad rygg, etikettsignerat 

H. Walther. Helt guldsnitt. Pärmarna med 

guldornerat ramverk och enkel kantförgyllning 

samt inre denteller. Pärmarnas innsidor klädda 

med rött papper med rikt blindpressad dekor. 

Genomgående med ett maskhål i textytan, frontespisen 

med ytterligare ett. Några blad med småfläckar. 

Några av för- och eftersättsbladen smutsiga. 

Trevligt ex. med exlibris från R. Westly Hall 

Dare och Gunnar Brusewitz. *50000

Nissen 2724. Björn Dal skriver i sin Sveriges zoologiska litteratur: 

”vad som brukar benämnas världens finaste spindelbok.” 

Carl Clerck (1709–65) var tjänsteman vid skatteverket 

i Stockholm med ett starkt intresse för allehanda småkryp. 

Björn Dal berättar vidare att texten om svenska spindlar 

först skrevs som en uppsats för Vetenskapsakademien 1756 

för att sedan publiceras som Svenska spindlar 1757. Arbetet 

var det första exemplet på en konsekvent användning av 

den binära nomenklaturen inom zoologin, ett år före tionde 

upplagan av Systema naturæ från 1758, som annars räknas 

som startskottet för denna användning inom zoologin. 

Uppgifterna om den binära nomenklaturen hade Clerck fått 

direkt från Linné. I Martyns engelska utgåva är originalets 

planscher omgraverade och vackert handkolorerade. Förutom 

en översättning av Svenska spindlar ingår även en nyutgåva 

av Eleazar Albins English spiders, första gången 

tryckt 1736. 

7. Allehanda slags märkwärdigheter och sällsamma 

händelser. I–III. Västerås, J. L. Horrn, 1784. 8:o. 

278, (2) s. Samtida nött hfrbd med upphöjda bind, 

sparsamt guldornerad rygg och tegelröd titeletikett 

i glättad papp. Skinnet bortnött överst på 

ryggen. Med sprickor och maskhål i bakre ytterfals. 

Spridda fukt- och småfläckar. Fläck på titelbladet 

och s. 93–98. Med äldre ägarstplr ”C. C.” och 

”F. K.”, de senare initialerna återfinns även som 

pärmexlibris. Med flera namnteckningar på försättsbladet 

och Gunnar Brusewitz exlibris. *2500 

Det sista opaginerade bladet är en bokförteckning. Innehåller 

en lång rad kuriösa artiklar från när och fjärran, många 

med anknytning till djur och natur, t.ex. ”Ostron, som växa 

på trän”, ”Ape-krig” och ”Folk och djur med horn”, men 

även texter som ”Bark-mynt”, ”Salt-mynt” och ”Huru indianske 

änkor upbrännas”. Del III är en kronologisk genomgång 

av allehanda naturkatastrofer åren 188–1664. På s. 

216–217 i kapitlet ”Människor, som lefwat länge under watten” 

återberättas historier med svensk anknytning som tidigare 

tryckts i William Derhams Physico-theologie (1736). 

Carlander gissar på att ”F. K.”, som återfanns i böcker som 

såldes på bokauktion i Göteborg på 1850-talet, kan vara 

identisk med handlanden Fredrik Kock i Uddevalla. 

8. anderson, a. Berättelse om ängelska beskickningen 

til China, under lord Macartney. Sammandrag. 

Sthlm, J. Pfeiffer, 1796. 8:o. (6), 250 s. Hfrbd 

med sparsamt guldornerad rygg. Brunstänkta 

snitt. Ryggen lite blekt och med några svaga 

fläckar. Någon obetydlig småfläck invändigt. Med 

Gunnar Brusewitz exlibris. *1500 

Utgiven och översatt från tyska av Samuel Ödmann. Det 

engelska originalet A narrative of the british embassy to China 

utkom i London 1795. Resebeskrivningen skildrar förutom 

det egentliga Kina även resan från Madeira, via Teneriffa, 

Rio de Janeiro och Batavia. Den svenska utgåvan innehåller 

på s. 228–250 ”Catholske misionairens, Glejos berättelse 

om den förföljelse honom och flera christna öfwergådt i 

China”. I artikeln ”Chartans behag” skriver Brusewitz om 

Ödmann att han trots sin bundenhet vid sjukbädden i Uppsala 

utgav fler resebeskrivningar från exotiska länder än någon 

annan svensk. ”Det berättas att utländska naturforskare, 

som sökte upp den lärde världsresenären i Uppsala vägrade 

fatta att han aldrig varit längre söderut än Kronobergs län.” 

Brusewitz avslutar: ”Tron på gud och kartan höll honom 

vid liv i det ångande heta sjukrummet i Uppsala. Att han 

blev 80 år trots sitt osunda liv anses höra till de medicinska 

underverken.” 

9. asp, m. [preses] & omnberg, c. p. [respondent]. 

Animalia quædam ex hyberno sopore circa ver evigilantia. 

A.a. Uppsala, prelo Werneriano, (1735). Liten 

8:o. (4), 18, (2) s. Stänkdekorerat pappbd med 

röd titeletikett i skinn. Titelbladet lätt bruntonat 

och med en liten pappersförlust nedtill i inre marginalen. 

Med Gunnar Brusewitz exlibris. *2200 

Lidén 60. Med ett fägnerim av Michaël Ström Ericsson. 

Avhandlingen rör de djur som ligger i vinterdvala ”åt hwilkom 

wåren plär nytt lif och frode gifwa”, enligt rimmaren. 

10.

10. berch, a. [preses] & nordholm, e. [respondent]. 

Jämtelands djur-fänge […] förestält i ett 

snille-prof. A.a. Uppsala, (1749). 8:o. 60 s. & 1 utvikbar 

träsnittsplansch. Fint marmorerat pappbd 

med tegelröd respektive svart titeletikett i skinn 

(Bonniers bokbinderi). Endast putsade snitt. 

Några småfläckar här och var. Fläck i texten på s. 

17. Med J. A. Almquists stpl nedtill på titelbladet 

och Gunnar Brusewitz exlibris. Bra ex. *9500 

Lidén 3. Hasselberg s. 168. Schreber 271: ”avhandlingen är 

ett bland de förnämsta av vår jaktlitteraturs klassiska verk. 

Redan år 1833 beklagade man, att den var sällsynt och 

framhöll önskemålet om en ny upplaga”. En ny upplaga utkom 

dock först 1953 genom Per Nilsson-Tannérs försorg. 

Schreber uppger Nordholm (1721–52) som huvudsaklig 

författare, men att han utan tvivel haft hjälp av Berch, vars 

akademiska avhandlingar är de första som regelmässigt 

författas på svenska. Gunnar Brusewitz har bl.a. behandlat 

avhandlingen, som han kallar ”en av de första sakkunniga 

skrifter om jakt som utgivits i vårt land”, i sin essäsamling 

Pärtkorgens hemlighet. Brusewitz sammanfattar: ”Den räknas 

med rätta till klassikerna i vårt på jakthistoriska arbeten 

tämligen fattiga land.” I artikeln ”Fattigmans höna och nybyggarens 

bikupa” citerar Brusewitz ett utdrag om äggtäkt 

ur avhandlingen. 

11. (bergius, b.) Allahanda. I–III. Sthlm, Wildiska 

tryckeriet, 1757–58. 8:o. 168 + 168 + 168 s. Två 

marmorerade pappbd med bruna titeletiketter i 

skinn och skinnskodda ryggar upp- och nedtill 

(Beck & son). Ett pappersomslag från 1800-talet 

medbundet i respektive band. Delvis med fuktränder 

och spridda lager- och småfläckar. Lite 

tråkig lagning i marginalen i del I på s. 123, i del II 

på s. 35 och 165–68. Hårt skuren i marginalen på 

s. 13–14 i del III. Med Gustava Eleonora Lindahls 

delvis beskurna namnteckning på titelbladet till 

del III och med Gunnar Brusewitz exlibris. *1400 

Den mindre vågade av Bergius två samtida publikationer av 

förnöjsamma anekdoter och poesi. Föregångaren Små saker 

förbjöds av Stockholms konsistorium. På s. 111–52 i del III 

återfinns gravskrifter och personalier över olika djur, däribland 

” en gammal mormors katt”, ”en reslig bock”, en kalkontupp 

och ”en liten papegoja, som en fröken råkade at 

sittja ihjäl.” Gustava Eleonora Lindahl var dotter till Carl 

Christoffer Gjörwell. Hon och hennes man hade ett mycket 

omfattande bibliotek, som delvis skänktes till Svenska akademien. 

12. bergius, b. Tal, om läckerheter, både i sig 

sjelfva sådana, och för sådana ansedda genom 

folkslags bruk och inbillning, hållet för kongl. 

Vetenskaps academien vid præsidii nedläggande, 

den 3 maj 1780. I–II. Sthlm, J. G. Lang[e, 1785]– 

87. 8:o. (6), 272, (1) + (6), 328 s. Båda delarna med 

grav. titelvinjetter, den senare inklistrad. + Register 

öfver framledne banco-commissariens Bengt Bergii 

Tal om läckerheter, som hölts i kongl. Vetenskaps 

academien vid præsidii nedläggande den 3 maj 

1780. Sthlm, J. G. Lange, 1785. 8:o. (4), 20 s. Ngt 

solkigt och lätt nött halvpergamentbd från ca 

1900 med rikt guldornerad rygg och röd titeletikett 

i skinn. Röda snitt. Inlagan med någon enstaka 

småfläck. Klipp nedtill på titelbladet med 

förlust av några bokstäver i impressum. Några 

äldre rättelser samt med Gunnar Brusewitz förstrykningar 

i blyerts på s. 23 i del I och s. 186 samt 

196 i del II. Lång samtida bläckanteckning på det 

avslutande blanka bladet i del I. Med initialerna ”S. 

M.” på titelbladen, Gunnar Brusewitz namnteckning 

och exlibris. Klipp upptill på s. 87–88 i del II 

med åtföljande trista textförluster! *7500 

Du Rietz 48. En tysk översättning utkom 1792. Utgiven 

efter författarens död av Samuel Ödmann och med en stor 

mängd kompletterande noter av denne. Det separat utgivna 

registret sammanställdes av Carl Magnus Blom. Förordet i 

första delen är skrivet av brodern Peter Jonas Bergius och i 

andra delen av Samuel Ödmann. Första delen behandlar 

läckerheter ur växtriket och andra delen ur djurriket. Bengt 

Bergius och Ödmann hämtade huvuddelen av uppgifterna 

om läckerheter från jordens alla hörn ur olika reseskildringar 

och visade prov på en ovanlig vidsynthet vad gäller 

främmande seder: ”gammalt salt kött och fläsk samt förlegad 

torr-fisk är ej för oss någon smakelig kost; men rarheten 

och moden kan göra sådant til det smakeligaste”. 

Brusewitz förstrykningar rör diverse notiser om hungersnöd 

på skepp, om ätliga insekter, maskar och kräftor, samt 

några uppgifter om tordyveln. 

13. [Bergius] swartz, o. Åminnelse-tal öfver kongl. 

Vetenskaps-academiens framlidne ledamot, herr doctor 

Petr. J. Bergius, historiæ naturalis & pharmaciæ 

professor i Stockholm, hållit inför kongl. Vetenskaps-academien. 

Sthlm, J. P. Lindhs enka, 1822. 

8:o. (2), 24 s. Med grav. titelvinjett. Häftad. Oskuren. 

Lite lagerfläckig. *1100

Talet hölls år 1800. På s. 20–24 återfinns en ”Förteckning på 

de arbeten och skrifter som professoren d:r P. J. Bergius tid 

efter annan utgifvit”. Olof Swartz (1760–1818) var framstående 

botanist och tilldelades 1791 den första Bergianska 

professuren. Han efterträdde senare Sparrman som ansvarig 

för Vetenskapsakademiens samlingar. Gunnar Brusewitz 

har skrivit om Swartz bl.a. i sin essäsamling Pärtkorgens 

hemlighet. 

14. biurman, g. Wägwisare, til och ifrån alla städer 

och namnkunnige orter, uti Swea- och Göta riken, 

samt stor-furstendömet Finland; jämte twänne uti 

koppar stuckne wäg-chartor, efter skedde wägmätningar 

uprättad. Sthlm, L. Salvius, 1757. 8:o. 

(16), 120 s. & 2 utvikbara grav. kartor. Samtida ngt 

nött och solkigt pergamentbd med senare handskriven 

ryggtitel. Försättsbladet delvis loss och 

med ett hål. Kartan över Svea- och Götaland med 

mindre revor i vikningen. Med Erik Afzelius och 

Gunnar Brusewitz namnteckningar samt den 

sistnämndes exlibris. *3500 

Warmholtz 231, noten. Första upplagan utkom 1743, tredje 

och fjärde upplagan utkom 1768 respektive 1776. Med en 

rekommendationsskrivelse av Jacob Faggot daterad 1742 

och ett förord av författaren. Georg Biurman (1700–55) var 

gravör samt ingenjör vid Lantmäterikontoret. 

15. biurman, g. Vägvisare, til och ifrån alla städer 

och namnkunniga orter, uti Svea- och Götariken, samt 

stor-förstendömet Finland; jämte tvänne uti koppar 

stuckne väg-chartor, efter skedde vägmätningar 

uprättad. Sthlm, J. G. Lange, 1776. 8:o. (20), 112, 

(4) s. Samtida ganska nött hfrbd med upphöjda 

bind och ljusare titeletikett i glättad papp. Genomgående 

bruntonad och lagerfläckig inlaga 

samt delvis med en svag fuktrand. Stort hål i titelbladet 

som orsakat textförlust i rekommendationsskrivelsen 

på titelbladets baksida. Blyertsanteckningar 

på s. 33. Saknar de avslutande 32 sidorna 

av registret samt de bägge kartorna! *200 

Jfr Warmholtz 231 för första upplagan. Denna upplaga innehåller 

förutom det egentliga arbetet även en rekommendationsskrivelse 

av Jacob Faggot daterad 1742 samt förord av 

författaren respektive Lars Salvius, det senare skrivet till den 

av Pehr Essén och Nils Marelius uppdaterade upplagan från 

1768. 

16. (bjugg, m. j.) Saga i Atland. Af autor til Skaldedigt 

öfver Sverige. Göteborg, S. Norberg, 1792. 

4:o. 37, (3 blanka) s. Marmorerat pappbd med 

svart titeletikett i skinn (Bonniers bokbinderi). En 

övre del av titeletiketten med författarnamnet är 

diskret borttagen. Stort ex. med delvis bevarade 

råkanter. Några blad lite naggade eller solkade 

längst ut i marginalen. Lagade revor i det avslutande 

blanka bladet. Med P. A. Sjögrens och Gunnar 


Med tryckt dedikation till G. F. Gyllenborg. Tulltjänstemannen 

i Enköping Mathias Bjugg (1751–1807) gjorde sig i 

samtiden känd som en framstående pekoralist och hans 

mer än lovligt förvirrade alster gisslades av bl.a. Kellgren. 

Hammarsköld skriver i sin Svenska vitterheten om Bjuggs 

arbeten att ”de äro, enligt Thorilds träffande anmärkning, 

ohärmliga mästerstycken i det alldeles rasande, och ensamma 

i sitt slag.” Gunnar Brusewitz har i föreliggande exemplar 

markerat de dunkla raderna: ”Landspolens qväde 

stäcks för åske-ilars skrall!/ En örns och en strutsens horizont./ 

En tetting. En kameleont.” 

17. (bjugg, m. j.) Sagobrott öfver forn-saga. Af autor 

til Skaldedigt öfver Sverige. Göteborg, S. Norberg, 

1792. 4:o. 44 s. Ngt nött klistermarmorerat pappbd 

med skadad rygg. Stänkta snitt. Lätt lagerfläckig. 


Med tryckt dedikation till Svenska akademien, som knappast 

kan ha uppskattat tilltaget. 

18. Dito. Häftad och oskuren. Lite lös i häftningen. 

Enstaka lagerfläckar och med ett par fläckar i 

yttersta marginalen. *1200 

19. (bjugg, m. j.) Skaldedikt öfver Sverige. Uppsala, 

J. Edman, 1789. 4:o. (2), 24 s. Enkelt marmorerat 

pappbd. Ryggen med revor och pappersförluster. 

Enstaka lager- och småfläckar samt ett litet maskhål 

i inre marginalen på några blad. Titelbladet 

med några svaga solkfläckar. Med Gunnar Brusewitz 

exlibris. *5000 

Tryckt i endast 50 exemplar enligt Järbes biografi över 

Bjugg i Enköpings stadsbiblioteks årsberättelse 1953. I Skaldedikt 

har Gunnar Brusewitz markerat raderna: ”Til dvala svala 

qvilrar ner i Somens skjär,/ och dädan åter sommars bådarinna 

är”.

20. björnståhl, j. j. Resa til Frankrike, Italien, 

Sweitz, Tyskland, Holland, Ängland, Turkiet, och 

Grekeland: beskrifven af och efter Jac. Jon. Björnståhl. 

Efter des död utgifven af Carl Christof. 

Gjörwell. I–VI. Sthlm, A. J. Nordström, 1780–84. 

8:o. Grav. porträtt, (2), 22, (10), 3–548, (2) + (8), 6, 

(6), 1–251, (1 blank, 2) + (22), 3–284, (2) + (24), 

348, (2) + (20), 293, (1 blank, 2) s. + grav. front, 

(8), 76, 1–54, (1) s. + espling, o. Minne öfver 

Jacob Jonas Björnståhl l.l.o.o. & gr. professor i 

Lund, samt ledamot af kgl. Vetenskaps-societeten 

i Upsala, och Upfostrings-sälskapet i Stockholm: 

uti sistnämnde sälskaps namn författadt. Sthlm, 

A. J. Nordström, 1785. 8:o. 53, (1) s. Sex samtida 

ngt nötta men vackra skinnbd med upphöjda 

bind, rikt guldornerade ryggar och röda titel- och 

deltiteletiketter i marokäng, de senare varierar i 

färg mellan grönt och brunt. Röda snitt. Främre 

ytterfals till del V tyvärr till stor del sprucken. 

Denna del och den fjärde med lite skador upp- 

och nedtill på ryggen. Spridda småfläckar, t.ex. i 

nedermarginalen i del I på s. 5–9 och i texten i del 

III på s. 29–38. Svag bruntonad fläck upptill i del 

IV på s. 213–38. Del II ngt fuktfläckig i början och 

på slutet. Med Erik Wilhelm Bredbergs initialer, 

Dan. Aug. Zielfeldts namnteckning och med Gunnar 

Brusewitz namnteckning och exlibris. *7500 

Gjörwell 102 respektive 131. Almquist 2843 för Espling. 

Porträttet är graverat av J. Gillberg efter Sergel och planschen 

i sista delen föreställande medaljen över Björnståhl är 

graverad av C. C. Gjörwell d.y., utgivarens son. Förutom 

Björnståhls egna brev och dagboksanteckningar avtrycks i 

resebeskrivningen brev av bl.a. Carl Peter Blomberg och 

Mathias Norberg. I Esplings arbete, även det utgivet av 

Gjörwell, upptas s. 33–47 av en av P. F. Aurivillius gjord 

förteckning över de handskrifter och böcker som Björnståhl 

testamenterade till Uppsala universitetsbibliotek. Arbetet 

utgavs som en bilaga till Björnståhls resa. En tysk översättning 

av resan utkom 1777–83, en italiensk 1782–86 och en 

holländsk 1778–84. Gunnar Brusewitz skriver i essäsamlingen 

Pärtkorgens hemlighet om föreliggande exemplar som 

han inköpt på Thulins antikvariat 1952. Brusewitz fann vid 

hemkomsten till sin förvåning sin farmors farfar justitierådet 

Erik Wilhelm Bredbergs signatur i tredje delen. Brusewitz 

berättar att denne enligt släkttraditionen var en stor roman- 

läsare: ”En sådan läste han för övrigt när han slutligen kände 

döden nalkas. Han kallade in sina närmaste och tog ett 

ömt farväl av dem men bad dem sedan avlägsna sig så att 

han kunde få läsa ut boken i lugn och ro. Man fann honom 

stilla insomnad vid sista sidan. En sann bokvän!” 

21. bonde, g. Tal om aske-trädets nytta, hållit för 

kongl. Vetensk. academien vid præsidii afläggande, 

den 24 januar. 1756. Sthlm, L. Salvius, 1756. 

8:o. (2), 20 s. Med grav. titelvinjett. Tagen ur band. 

Några småfläckar. Gammal tillskrift på titelbladet 

och en liten marginalkommentar på s. 17. *1000 

Hebbe 1454. Om askens märkliga egenskaper: ”Til bevis 

huru stort motgift är i asken förborgadt, anföres, at den är så 

olidelig för alla giftiga djur, at ormar ej en gång kunna tåla 

dess skugga. […] Ja, en orm allenast, sakta rört med et askespö, 

skal strax stelna och bårtdö. Detta kunde lätt försökas, 

men jag har mig ej bekant at det skedt.” 

22. (boysen, p. a.) Ny och förmehrad acerra philologica, 

det är: siuhundrade utwalde, nyttige/ lustige 

och märckwärdige historier och discourser, utur 

de berömligaste grekiske och latinske scribenter 

sammandragne; deribland poeternas fläste dichter 

om gudar och gudinnor; de fordna romares och 

grekers förnämste handlingar; någre brukelige 

ord-språk, samt åtskillige naturlige saker finnas 

månde: allom historie-älskarom til nöije; men i 

synnerhet den studerande swenska ungdomen til 

tienst och nytto, från tyskan på wårt modersmåhl 

öfwersatte af P. B. Sthlm, J. L. Horrn, 1737. 8:o. 

xvi, 528, 527–918, (24) s. Titelbladet tryckt i rött 

och svart. Nött men trevligt hfrbd från 1700-talets 

andra hälft med upphöjda bind, sparsamt guldornerad 

rygg och titeletikett i glättad papp. 

Stänkta snitt. Ryggskinnet bortnött överst och 

med några ytliga revor i skinnet på själva ryggen. 

Två små maskhål i främre ytterfals. Bitvis lätt 

småfläckig inlaga och ett fåtal blad med fuktränder 

eller -fläckar. Lagning i yttermarginalen på s. 

ix–xvi och en lagad reva i texten på s. 791–92. 

Fuktrand i nedre marginalen på s. 545–46 och 

fläck på s. 555–56. Ovanligt fint ex. med ägaranteckning 

”Sparfwenfäldts” och J. O. Wedbergs, O. 

Winboms och Gunnar Brusewitz exlibris. *8000

22. 

Klingberg 1737:1. Översatt av Peter Bliberg. Det tyska originalet 

Neue acerra philologica utkom 1715–18. Arbetet innehåller 

sedelärande berättelser avsedda för barn och ungdom 

hämtade i huvudsak från antika författare. Även en del 

medeltida och nära samtida historier återfinns här, t.ex. en 

historia om den grymme Dracula (den första på svenska?), 

en lika grym historia om ”den förstockade juden”, samt en 

om ”det stockholmiska spöket”. Den sistnämnda är en berättelse 

om en slaktare som förälskar sig i sin piga och för att 

kunna gifta sig med henne klyver sin hustrus huvud med en 

slaktbila! I arbetet ingår även en rad fabelartade beskrivningar 

av djur och växter. Gunnar Brusewitz hade markerat 

ett kapitel om svalor och har skrivit om Acerra philologica 

i sin essäsamling Den nöjsamma nyttigheten och i Svalans våta 

grav. 

23. Dito. 528, 527–918, (24) s. Ngt nött hklbd från 

1800-talets mitt med upphöjda bind och sparsamt 

guldornerad rygg. Grönstänkta snitt. Sprickor i 

ytterfalsarna. Delvis lite fläckig, t.ex. på s. 43–44. 

Fula fläckar på s. 570–71 och flera blad med gammalt 

bläckkludd. Det avslutande bladet i registret 

lagat och med stora textförluster. Med Waldemar 

Kindgrens namnteckning och Gunnar Brusewitz 

exlibris. Saknar titelbladet och sju opaginerade 

preliminärblad. *1500 

24. (broocman, r.) Om jagt och foglafänge. [Extrakt 

ur Hus-hålds-bok II. Norrköping, C. F. Brooc- 

man, 1739.] 4:o. 28 s. Enkelt grått pappbd med 

handskriven ryggtitel samt tryckt titeletikett på 

frampärmen. Lite solkig och småfläckig. Fläckar 

med textförlust på s. 24–25. Med Gunnar Brusewitz 


Schreber 43: ”en bitvis intressant avhandling, ’den enda i 

jagtvetenskapen, som utkommit under den tid jagten mäst 

värderades och utövades inom fäderneslandet’. – Arbetet är 

svåråtkomligt.” Extraktet utgörs av avdelning 8 i del II av 

Broocmans Hus-hålds-bok. Reinerus Broocman (1677–1738), 

född i Lais i nuvarande Estland, flydde till Sverige under det 

stora nordiska kriget. Han slog sig ner som kyrkoherde i 

Tyska församlingen i Norrköping där han grundade ett boktryckeri 

1723. Boktryckeriet övertogs av sonen C. F. Broocman 

och senare av J. F. Edman, som gift in sig i släkten. 

25. (broocman, r.) Om watn, fisk-rika strömmar, 

insiöar, allehanda slags fisk, fiske-redskap och fiskerier 

i Swerge. [Extrakt ur Hus-hålds-bok II. Norrköping, 

C. F. Broocman, 1739.] 4:o. 42 s. Enkelt blått 

pappbd med handskriven ryggtitel samt tryckt titeletikett 

på frampärmen. Några solk-, fukt- och 

lagerfläckar. Två lagningar med japanpapper i 

marginalen på s. 39–40. Med Gunnar Brusewitz 


Extraktet utgörs av avdelning 12 i del II av Broocmans Hushålds-bok. 

26. brummer, m. h. Försök til et swenskt skogs- och 

jagt-lexicon. Göteborg, S. Norberg, 1789. 4:o. 138 s. 

Hfrbd med guldornerad rygg och tegelröd titeletikett 

i skinn. Grönstänkta snitt. Bitvis lätt lagerfläckig. 

Med And. Fahlbecks namnteckning daterad 

1791 och Gunnar Brusewitz namnteckning 

och exlibris. *7500 

Schreber 44: ”lexikonet innehåller flera värdefulla uppgifter. 

– Ej vanligt”. Hebbe 1441. Inleds med ”Strödda anmärkningar 

om de fordna tiders skog, jagt- och djurfång i Swea 

land” på s. 7–20 och avslutas med ”korta, men nödwändiga 

påminnelser, i anseende til skogarnes nuwarande tilstånd, 

wård och återplantering” på s. 133–38. I övrigt är arbetet 

alfabetiskt uppställt från ”adel” till ”öfwer-jägmästare” och 

innehåller en mängd kulturhistoriska och zoologiska uppgifter. 

Magnus Hendric Brummer (1735–90) var ursprungligen 

militär och deltog i pommerska kriget. 1775 utnämndes 

han till överjägmästare i Halland. Hans ”lexicon” bygger på 

egna erfarenheter och rön.

27. brummer, m. h. Kort utdrag af alla kongl. förordningar, 

resolutioner och bref, rörande skogarnes 

wård och nyttjande i riket, samt jagt och diurfång. 

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1787. 4:o. (4), 8, 1–236 s. 

Marmorerat pappbd med grön titeletikett i skinn 

(P. Meyer). Brunstänkta snitt. Ryggtiteln med 

texten ”Kongl. förordningar”. Ett samtida marmorerat 

pappomslag medbundet. Delvis ngt lagerfläckig 

och med fuktfläck i marginalen samt med 

en del gamla blyertsanteckningar på bakre omslagets 

insida. Med C. Wredes namnteckning daterad 

i Medevi den 20 juli 1794 och med Gunnar 


Schreber 45. Hebbe 1439. Förordningar från perioden 

1537–1782. 

28. (bruno, g. f.) Den kloka och husaktiga gumman, 

hwilken igenom egen och andras förfarenhet 

uptäcker hwarjehanda nyttiga och nödiga huscurer, 

så wäl för människor som kreatur, jämte 

hwad eljest nödwändigt och nyttigt pröfwas at 

weta uti et hushåll, så i städerne som på landet. 

Tredje uplagan. Sthlm, framl. direct. Salvii tryckeri, 

1775. 8:o. (2), 246, (24) s. Häftad i samtida gråpappomslag 

med upphöjda bind och senare lite 

tråkig handskriven titel på ryggen. Ryggen ngt 

nött och blekt. Några enstaka lagerfläckar. Bra ex. 

med Gunnar Brusewitz namnteckning. *1750 

Hebbe 1732. Du Rietz 38. Jfr Waller 1572 och Blomqvist s. 

260. Tidigare upplagor utkom 1762 och 1767, senare 1793, 

1806, 1816, 1837 och 1858. Georg Fredrik Brunos (1699– 

1766) klassiska Den kloka och husaktiga gumman är en samling 

råd och huskurer avsedda för lanthushållaren. Arbetet, 

som fick stor spridning och vars titel inspirerats av Pehr 

Bröms 1755 utgivna Den sluga och förståndiga gubben, innehåller 

förutom veterinär- och allmänmedicin även vin- och 

ölrecept. 

29. (bröms, p.) Den sluga och förståndiga gubben, 

som lärer de oförfarna både i städerna och på 

landet, at igenom hwarjehanda hus-curer, hela 

och bota mångfaldiga sjukdomar, så wäl hos människor, 

som fänad; jämte mycket annat, som kan 

tjäna til förmon och nytta i åtskilliga hushållsstycken. 

Sthlm, framl. direct. Salvii tryckeri, 1775. 

8:o. 194, (14) s. Liten träsnittsillustration på s. 140. 

Samtida nött hfrbd med upphöjda bind. Skada 

nedtill i främre ytterfals och pappret på pärmarna 

ersatt under 1800-talets andra hälft. Flitigt läst och 

ngt solkig inlaga med fuktränder och enstaka 

smårevor i marginalen. Titelbladet solkigt. Vinjetten 

på s. 3 kladdigt färglagd. Blyerts- och bläckkludd 

på pärmarnas insidor och på för- och eftersättsblad. 

Med Jan Anstrins och Anders Erssons 

namnteckningar och med Gunnar Brusewitz exlibris. 

*800 

Hebbe 1731. Du Rietz 32. Blomqvist s. 260 för första upplagan 

som utkom 1755. Nya upplagor utkom 1758, 1767, 

1775, 1790, 1806, 1816, 1837 och 1858. Bröms Den sluga och 

förståndiga gubben innehåller allehanda råd om hur man 

bl.a. kurerar näsblod, fångar änder och hur man med en olja 

gjord på ägg och groda kan ”skaffa hår på et skalligt 

hufwud”. 

30. buffon, (g. l. l.). Naturalhistoria. I sammandrag 

för ungdom. Med hundratrettiofyra figurer. 

Öfversatt af Per Olof Gravander. I–IV. Örebro, N. 

M. Lindh, 1806–07. 12:o. (8), 200, (3) s. & 10 grav. 

plr + 230, (4, 2 blanka) s. & 8 grav. plr + 194, (3) s. 

& 8 grav. plr + 196, (4) s. & 16 grav. plr. Fyra häftade 

volymer i läckra orangefärgade tryckta pappomslag 

förvarade i bra halvklotkassett med svart 

respektive röd titeletikett. Omslagen lite nötta och 

ryggarna med några smårevor. Ryggen till del I 

med stor pappersförlust och omslaget fuktfläckigt. 

Delvis med bevarade råkanter. Några fläckar här 

och var. Tredje delen med stor fuktrand och en del 

fläckar. Dekorativ svit med Fred. Ad. Ramsays 

namnteckning på titelbladen och Gunnar Brusewitz 


Klingberg 1806:5. Det franska originalet hade utkommit 

1802–03. En svensk andraupplaga av del I utkom 1837 och 

av hela verket i två volymer 1839. Gravander (1775–1846), 

som vid denna tid var docent i numismatik i Uppsala, har 

ganska grundligt bearbetat Buffons original och anpassat 

det till svenska förhållanden med tillägg om den inhemska 

faunan. Dal skriver att Gravander vid översättningen hade 

hjälp av Thunberg och Afzelius, men ”texten blev ändå 

ställvis rätt häpnadsväckande.” I presentationen av djurvärlden 

är värdeomdömen inte ovanliga. Om mandrillen kan 

man t.ex. läsa att den är ”den fulaste och ohyggeligaste af

30. 

alla apor” och att ”de hafva nästan alltid slemmig näsa och 

tycker om att slemmen rinner in i munnen”. Gunnar Brusewitz 

skrev förordet till Redivivas faksimilutgåva 1978 och 

menar att det är märkligt ”att utgivaren kostat på verket en 

helt ny illustrering med inte mindre än 134 gravyrer av de 

två svenska konstnärerna S. Andersson och C. G. Lundgren. 

Man sparade alltså inte möda på att göra verket så 

attraktivt som möjligt och resultatet blev – som synes – ett 

mycket charmfullt bokkonstverk i empirens anda. Det gjordes 

t.o.m. en specialupplaga på blåtonat papper.” Brusewitz 

fortsätter: ”I sin romantiska framställning är boken ett 

mycket tidstypiskt exempel på djurbeskrivningen under 

empiren. Porträtten är personligt färgade, förmänskligande, 

känslomässsigt uppfattade och ofta framställda på ett sätt 

som entydigt uttrycker författarens värderingar. ’Vinklade’ 

skulle vi kanske säga, med ett modeord.” 

31. burman, e. Almanach för året/ efter Christi 

födelse/ 1727. Hwarjämte/ utom de wanliga underrättelserna/ 

bifoges månens upp- och nedergång 

för hwar dag som han lyser/ uti timmar och fjärdedelar: 

samt kårtt uttåg af de heliga människjors 

historier/ hwilkas nampn i calendaris införde äro. 

Sthlm, Kongl. boktryckeriet, (1726). 12:o. (48) s. 

Titelbladet och kalenderdelen tryckt i rött och 

svart. Samtida pergamentomslag med klaff. Rödstänkta 

snitt. Pärmarna bågnade och lätt solkiga. 

Interfolierad med samtida anteckningar i bläck 

som kladdat av sig lite på några textblad. Med 


Klemming & Eneström s. 35. Innehåller bl.a. ”Prognosticon 

om förmörkelserna åhr 1727” och ”Continuation utaf helgonens 

historier”. 

32. busser, j. b. Utkast till beskrifning om Upsala. 

Första delen om Upsala stad, dess äldre och nyare 

öden, samt förnämsta märkvärdigheter. På bokhandl. 

Joh. C. Holmbergs bekostnad utgifven, och 

med många kopparstick försedd. Uppsala, J. Edman, 

1773. 8:o. (8), 128, 128–276, (25, 2 blanka) s. 

& 15 utvikbara grav. plr. Med 2 inklistrade grav. 

vinjetter. + busser, j. b. Utkast till beskrifning om 

Upsala. Andra delen om Upsala academie, dess 

äldre och nyare öden, samt förnämsta märkvärdigheter. 

Uppsala, J. Edman, 1769. 8:o. 158, (48) s. 

& 11 utvikbara grav. plr & 1 grav. porträtt. Med en 

inklistrad grav. vinjett. Ngt nött hfrbd från ca 1800 

med rikt guldornerad rygg och titeletikett i glättad 

papp. Ryggen med lite störande lagningar upptill 

och med sprickor i ytterfalsarna. Titeletiketten 

med ytlig spricka. Några småfläckar här och var 

och det nedre hörnet på s. (26) i det avslutande 

registret bortrivet. Med David Schultz von Schulzenheims 

åttkantigt klippta grav. exlibris nederst i 

yttre hörnet på titelbladet, F. P. Klingspors, Evert 

Strokirks och Gunnar Brusewitz exlibris. *5000 

Setterwall 6125. Warmholtz 360. Soulsby 3435. Bygdén 

s. 45. Teijler Bibliographia Upsaliensis 7440. Hesse 638. 

Med det sällsynta Linnéporträttet, men utan luftpumps-

32. 

planschen och porträttet av Gustav III. Det sjätte kapitlet i 

andra delen, ”Om academiæ trägården”, är författat av Carl 

von Linné. J. B. Busser (1729–99) var docent i historia i 

Uppsala och senare kyrkoherde i Skeda socken. Ola Ehn 

har i ett förord till en faksimilutgåva av Uppsalabeskrivningen 

betonat värdet av de uppgifter som grundar sig på 

självsyn och förstahandsinformation, t.ex. om återuppbyggnaden 

av Uppsala slott, som bygger på uppgifter lämnade 

av slottsfogden Hellsvik. Därutöver redogör Busser bl.a. för 

universitetsinstitutionerna och det gamla hospitalet vid 

Fyris torg. De fina planscherna graverades av Fredrik Akrel 

och tillhör de viktigaste källorna till kunskapen om Uppsalas 

bebyggelse under 1700-talets andra hälft. Gunnar 

Brusewitz hade markerat kapitlet om Uppsala observatorium. 

F. P. Klingspor var ståthållare på Stockholms slott från 

1818 och tog initiativet till att försköna bl.a. Logården. 

Hans boksamling som såldes 1823 innehöll bl.a. mycket 

svensk historia och äldre tryck ofta inbundna i för ägaren 

typiska band med speciella ryggstämplar och mörkblå 

pärmpapper som här. 

33. carlson, g. von. Tal, med strödde anmärkningar 

öfver foglarnes seder och hushållning; hållet 

för kongl. Vetenskaps academien, vid præsidii 

nedläggande, den 18 februarii 1789. Sthlm, J. G. 

Lange, 1789. 8:o. (2), 22 s. Med grav. titelvinjett. 

Marmorerat pappbd med svart titeletikett i skinn 

(Bonniers bokbinderi). Bra ex. med Gunnar Brusewitz 


Friesen s. 21. En stor del av författarens (1743–1801) samling 

av uppstoppade fåglar på Mälby i Södermanland hade 

avbildats och utgivits som det berömda Museum Carlsonianum, 

ett av den svenska zoologiska litteraturens mest praktfulla 

verk. Gunnar Brusewitz skriver om Carlson, ”en tämligen 

enkel dillettant i zoologiska stycken”, i artikeln ”Svalornas 

vintersömn och andra flyttfågelproblem”. Han nämner 

bl.a. Carlsons missuppfattning om sidensvansarnas 

flyttvanor som de beskrivs i Carlsons presidietal. 

34. carlson, g. von. Tal, med utkast til falk-slägtets, 

i synnerhet de svenska arternes, indelning och beskrifning; 

hållet för kongl. Vetenskaps academien vid 

præsidii nedläggande den 31 jan. 1798. Sthlm, J. P. 

Lindh, 1798. 8:o. (2), 30 s. Med grav. titelvinjett. 

Bra marmorerat pappbd med svart titeletikett i 

skinn (Bonniers bokbinderi). Oskuren. Titelbladet 

delvis lätt lagerfläckigt. Fint ex. med Gunnar Brusewitz 


Friesen s. 26. Beskriver sammanlagt 16 olika rovfågelsarter, 

bl.a. havsörn, fiskgjuse och ormvråk. 

35. cederhielm, c. v. Tal, om wilda träns plantering, 

i Swerige; hållit för Wetenskaps academien uti 

auditorio illustri, då det tredie præsidentskapet 

afträddes, år 1740 d. 3 april. Uppsala, sal. J. Höjers 

enkia, (1740). 8:o. (24) s. Häftad. Oskuren. Delvis 

med fuktfläckar i marginalen. Titelbladet ngt solkigt 

i marginalerna. *1250 

Hebbe 1384. En ny upplaga trycktes 1748 och en tysk översättning 

publicerades i G. S. Gruners Auserlesene Sammlung 

1763. Cederhielm (1705–69) ger bl.a. råd om att ekollon kan 

planteras i en enbuskes mitt, ”hwilket mycket sällan misslyckas.” 

Han utnämner vidare almen till ”konung för alla 

swenska träd” medan granen får epitetet ”ulfwen ibland 

träden”.

36. clerck, c. Svenska spindlar uti sina hufvudslägter 

indelte samt under några och sextio särskildte 

arter beskrefne och med illuminerade figurer 

uplyste, på kongl. Vetensk. societ. i Upsala befallning 

utgifne […]. Aranei svecici, descriptionibus 

et figuris æneis illustrati, ad genera subalterna 

redacti, speciebus ultra LX determinati, auspiciis 

regiæ Societatis scientiarum Upsaliensis. Sthlm, L. 

Salvius, 1757. 4:o. (16), 154 s. & 6 utvikbara handkolorerade 

grav. plr. Med en inklistrad grav. vinjett 

på s. 1. Ngt nött hfrbd från ca 1830 med guldornerad 

och blinddekorerad rygg samt ny röd titeletikett 

i skinn. Stänkta snitt. Två små hål överst i 

ytterfalsarna. Några blad med fläckar, t.ex. de inledande 

bladen och på s. 69–78. Prydliga anteckningar 

i blyerts på planscherna. Med samtida initialer 

i bläck på titelbladet, grav. exlibris från 

Johannishus bibliotek och Gunnar Brusewitz exlibris. 

*15000 

Nissen 916. Parallelltext på svenska och latin. Vinjetten och 

planscherna signerade L. Gottman, E. Borg och C. Bergquist. 

Carl Clerck (1709–65) var tjänsteman vid skatteverket 

i Stockholm med ett starkt intresse för allehanda småkryp, i 

36.

synnerhet fjärilar. Björn Dal berättar i Sveriges zoologiska litteratur 

att texten till Svenska spindlar först skrevs som en 

uppsats för Vetenskapsakademien 1756 och att bokupplagan 

trycktes i 500 exemplar. Arbetet är det första exemplet 

på en konsekvent användning av den binära nomenklaturen 

inom zoologin, ett år före tionde upplagan av Systema naturæ 

från 1758, som annars räknas som startskottet för dess 

användning inom zoologin. Uppgifterna om den binära 

nomenklaturen hade Clerck fått direkt från Linné. Björn 

Dal berättar vidare att arbetet var det första i Sverige med 

regelmässigt handkolorerade planscher, liksom att arbetets 

betydelse återspeglas i att det översattes till engelska och 

kom att ingå i det praktfulla bokverket Aranei av Thomas 

Martyn. Johannishus biblioteks exlibris är graverat av Harald 

Sallberg. 

37. colerus, j. Oeconomia, thet är/ hushåldz underwijsning. 

I–II. Sthlm, N. Wankijff, 1683–86. 4:o. 

(6), 394, (20, 2 blanka) + (7, 1 blank), 396, (16) s. 

Titel- och kalenderbladen tryckta i rött och svart. 

Två volymer. Del I bundet i ett samtida ngt nött 

stänkdekorerat skinnbd med upphöjda bind och 

rikt blinddekorerad rygg. Ryggen är dock renoverad 

nedtill och försedd med ny brun titel- och 

rund deltiteletikett i skinn. Ciselerat guldsnitt. Del 

II bundet i ett efterliknande skinnbd från 1900talets 

mitt med upphöjda bind, blinddekorerad 

rygg och brun titel- och rund deltiteletikett i skinn 

(G. Lindgren, Äppelviken). Del I med några 

fläckar och lite bruntonade blad. Reva i yttermarginalen 

på s. 61 och delvis med en fuktfläck i övre 

marginalen. Del II bitvis småfläckig och lite hårt 

skuren upptill samt med en fuktrand på s. 205–08. 

Med A. Påhlmans namnteckning och exlibris 

samt Gunnar Brusewitz namnteckning och exlibris. 

*12500 

Collijn 175. Hebbe 9. Blomqvist s. 259. Du Rietz 11. Reitersjö 

0007. Müntzing I, 38. Allt som utkom. Detta är troligen 

den variant av del I som Collijn skriver om. Den har ett 

omtryckt register på endast 20 sidor mot vanliga 26. En 

andra upplaga utkom 1694. Del I har undertiteln: ”för 40 

åhr sedan förswänskat/ och i många rum uthaf andra authoribus 

amplificerat och förbättrat af Isaaco Erici, pastore 

Stenbyense i Östergötland”, del II har undertiteln: ”som 

handlar om allehanda boskaps/ nembl. fääboskaps/ bijs/ 

fårs/ getters och bockars/ hundars/ gäss och hönses/ kalkoners/ 

ankers/ swijns och hästars/ natur och skiötszel/ 

och huru man dhem uthi siukdommar kan hielpa och curera. 

För 40 åhr sedan förswenskat/ som och i månge rum 

af andre authoribus, amplificerat och förbättratt/ utaf Isaco 

Erici”. Utgivare var översättarens son slottsfogden Samuel 

Stehn som undertecknat de tryckta dedikationerna till E. 

Lindskiöld och O. Thegner. Översättaren har bearbetat 

boken och anpassat den för svenska förhållanden. Björn Dal 

skriver om arbetet i Sveriges zoologiska litteratur: ”Första 

delen är upplagd i kalenderform med innehållsrika texter 

för varje månad. Där återfinns avsnitt som ganska utförligt 

beskriver ett femtiotal däggdjur, fåglar, fiskar, ormar och 

insekter, ofta med inriktning på jakt och fiske. Den andra 

delen avhandlar till stor del husdjuren, varav hela 50 sidor 

om bin och biskötsel.” Gunnar Brusewitz citerar apropå 

äggtäkt ur denna upplaga av Colerus i sin essäsamling Pärtkorgens 

hemlighet och använde sig även av verket i Solvarvets 

tecken där han skriver om Colerus: ”Med sina många årstidsbetonade 

råd och regler för lantmannen ger den en god bild 

av det strävsamma livet i 1600-talets bondesamhälle.” 

38. columbus, s. Bibliske werld/ sampt andre 

hans poetiske skriffter/ med flijt samblade/ och 

andre resan uplagde. Sthlm, J. G. Eberdt, 1687. 

4:o. (136) s. Med träsnittsvinjett på titelbladet och 

tryckta noter i texten. Lätt nött hfrbd från 1900talets 

början med rikt guldornerad rygg och röd 

respektive grön titeletikett i skinn. Röda snitt. 

Fläckig inlaga med fuktränder och en del blad 

med smärre lagningar. Med Hj. Lundgrens exlibris 

och pärmexlibris samt Gunnar Brusewitz exlibris. 

*2800 

Collijn 178. Davidsson nr 74–75. Varianten med träsnittsvinjett 

på titelbladet i stället för graverad titelvinjett. Musiken är 

komponerad av Gustaf von Düben. Denna den första samlade 

editionen av Columbus diktning utgavs av hans elev 

Jacob Reenstierna och innehåller även begravningsverser 

över bl.a. Marcus Cronström, Ebba Brahe och Ludvig Pontus 

De la Gardie. Sist är ett nära samtida handskrivet notblad 

medbundet med noter till versen ”Den dödas persons taal”.

39. consett, m. A tour through Sweden, Swedish- 

Lapland, Finland and Denmark. In a series of letters, 

illustrated with engravings. Stockton, R. 

Christopher, 1789. 4:o. Front, (16), 157 s. & 6 grav. 

plr & 1 träsnittsplansch. Ngt nött renoverat hfrbd 

från 1900-talets första hälft med guldornerad rygg 

och rödbrun titeletikett i skinn. Några spridda 

småfläckar, t.ex. på s. 43–44. Titelbladet lätt bruntonat 

och lagerfläckat. Pappersförlust i marginalen 

utanför plåtkant på plansch 2. Med Gunnar Brusewitz 


Bring Itineraria svecana 248. Varianten med tryckorten 

Stockton och tryckaren R. Christopher utsatt på titelbladet. 

En andra upplaga trycktes 1815 och arbetet översattes tidigt 

till tyska och holländska. Planscherna avbildar bl.a. infarten 

till Uppsala, midnattssolen i Torneå, renen, tjädern, snöripan 

och de två samiska kvinnorna Sighre och Aniea, 

39. 

”brought to England by sir Henry George Liddell bar.t.” 

På sin resa besökte Consett bl.a. Göteborg, Lidköping, 

Stockholm, Uppsala, Gävle och senare Lappland och 

Torneå samt på återresan Umeå, Härnösand, Sala och Köpenhamn. 

Författaren tycks ha antecknat ljudenligt vad han 

fått sig berättat och inte alltid mödat sig att jämföra med 

tryckta källor vad gäller ortnamn etc. Därför finner vi bl.a. 

begrepp som ”Drodenholm” (Drottningholm), ”Sunval” 

(Sundsvall), ”rix dollars” (riksdalrar) i Consetts text. Stort 

utrymme ägnas samerna och deras traditioner samt levnadsförhållanden. 

40. creutz, (g. p.) & gyllenborg, (g. f.). Vitterhets 

arbeten. Sthlm, J. A. Carlbohm, 1795. 8:o. (8), 

252 s. + gyllenborg, (g. f.). Sednare vitterhets 

arbeten. Oder. Inträdes-tal. Fabler. Sthlm, J. A. 

Carlbohm, 1795. 8:o. (8), 232 s. + gyllenborg, 

(g. f.). Theater-stycken. Utgörande tredje delen af

39.

des til trycket befordrade arbeten. Sthlm, J. A. 

Carlbohm, 1797. 8:o. (6), 333, (1) s. + gyllenborg, 

(g. f.). Försök om skaldekonsten. Poëme i fyra 

sånger. Tillika med bifogade anmärkningar om 

svenska versification. Sthlm, J. A. Carlbohm, 1798. 

8:o. (4), 103, (1) s. Fyra fina samtida obetydligt 

nötta hfrbd med mycket rikt guldornerade ryggar 

med ljusa titel- och mörkblå deltiteletiketter i glättad 

papp. Bakre pärmen till det andra arbetet med 

litet ytligt maskangrepp. Inlagan med några obetydliga 

småfläckar. Sista bladet i ”Försök om skaldekonsten” 

delvis bruntonat. Strålande vacker svit 

med O. G. Nordenskölds namnteckning på titelbladet 


Gyllenborgs och Creutz ungdomsarbeten utgavs som ett 

gemensamt verk då ”våra ungdoms-foster, som ifrån deras 

första varelse varit sammantryckte och blandade med hvarandra, 

kunna nu mera efter fyratio års samband, icke utan 

våldsverkan och afsaknad på min sida åtskiljas”. Vitterhets 

arbeten utgiven på A. Wiborgs förlag och Theaterstycken på 

Utters förlag. Helt avsiktligt avstod utgivaren från att numrera 

delarna i Gyllenborgs samlade verk, så att läsaren inte 

skulla behöva ”förskaffa sig andre, än dem han åstundar 

äga”. I Sednare vitterhets arbeten återfinns Gyllenborgs fabler. 

I sviten ingår ofta även Tåget öfver Bält i dess andra upplaga 

från 1800 och Ovidiusöversättningen Tvisten emellan Ajax 

och Ulysses tryckt hos Delén 1804. Gunnar Brusewitz har på 

flera ställen i artiklar och essäer berört Gyllenborgs naturlyrik 

och även låtit ett stycke ur ”Höst-qväde” ingå i den av 

honom sammanställda antologin Jägarsång. 

41. (dahlberg, e.) Suecia antiqva et hodierna. I– 

III. (Sthlm, ca 1665–1715). Tvär-folio. Med 351 

grav. plr (inklusive de 3 grav. titelbladen). + schening, 

h. Index figurarum ænearum ad Sveciam 

antiquam & modernam pertinentium [=rubrik]. 

(Sthlm, 1756). Folio. 13 s. Samtida fint ngt nött 

skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad 

rygg och röd titeletikett i skinn. Klistermarmorerade 

snitt. I klotkassett. En del planscher delvis lite 

lager- eller solkfläckiga, liksom andra med mindre 

revor vilka på ett fåtal planscher når in i motivet. 

Ett stort antal av planscherna är liksom registret 

uppfodrade på fint papper för att överensstämma 

i storlek med övriga planscher. Med en del äldre, 

trevliga anteckningar i marginalen och på plan- 

scherna som anger vad byggnaderna användes till 

vid slutet av 1700-talet eller annan relevant information, 

t.ex. i gravyren av Riddarhuset: ”Flyglarna 

och borg-gården finas ej och lärer aldrig blifva 

bygde.” Saknar som ofta extraplanschen av svenska 

kyrkan i London. Med pärmexlibris ”O. S.” och 

Erik Höglunds exlibris. Trevligt ex. med fina avdrag 


Warmholtz 207. Lindberg 37. Hesse 682. Planscherna över 

Härnösand och Hudiksvall, vilka vanligtvis återfinns på var 

sitt blad, återfinns i detta exemplar på samma blad. Indexet, 

som förtecknar planschordningen, är i andra upplagan. 

Detta sammanställdes ursprungligen 1726 och ska också ha 

tryckts samma år, men något exemplar av denna första 

upplaga har aldrig påträffats. Suecia antiqua et hodierna avsåg 

att bli, och kan med full rätt sägas vara, den svenska stormaktstidens 

bokliga storverk. Här skildras Sverige från sina 

mest praktfulla sidor. Varje stad, slott, palats och fornlämning 

tas med för att spegla landets storslagenhet. Arbetet 

påbörjades i början av 1660-talet av militären och arkitekten 

Eric Dahlberg (1625–1703). Han utförde själv merparten 

av förlagorna till planscherna, skötte kontakten med 

och övervakade de utländska kopparstickarna i Paris och 

Holland. Arbetet övertogs senare delvis av Samuel Åker-

hielm. När Dahlberg dog 1703 var verket fortfarande ofullbordat 

men avslutades av bl.a. Johan Lithén, D. Klöcker 

Ehrenstrahl och tecknaren och gravören J. Aveelen samt 

Elias Brenner som bidrog med egna teckningar och övervakade 

arbetet av de sista 47 planscherna som graverades 

1709–15. Någon fullständig text till verket slutfördes aldrig. 

Den första delen av Suecia omfattar Stockholm och Uppland, 

den andra delen Södermanland, Närke, Norrland och 

Åland, medan den tredje rör Östergötland och Götaland. 

En fjärde del, som skulle ha omfattat stormaktstidens erövrade 

provinser blev aldrig utförd. I föreliggande exemplar 

41. 

återfinns ett antal äldre tillägg i bläck som bl.a. upplyser om 

vad respektive byggnad användes till vid 1700-talets slut. En 

längre tillskrift och en liten akvarell återfinns på bladet över 

Bogesund som återger inskriften på en sten i Bogesunds 

trädgård. Tillskriften är signerad ”A. S. B.” och daterad 1781. 

På bladet över Skokloster är en beskrivning av fideikommissets 

inventarier inskrivna, en inskrift som är daterad 1780. 

Bägge tillskrifterna är relaterade till Brahefamiljen. Gunnar 

Brusewitz, som i föreliggande exemplar bl.a. hade markerat 

ett duvslag i avbildningen av Lindholmens slott, har behandlat 

verket i Resa i tid och rum. Han skriver: ”Det är

framförallt städer, byggnader och fornlämningar, som verket 

ägnas åt, men Dahlberg lade också ner mycket möda på 

detaljer i den omgivande naturen. I de färdiga gravyrerna 

återges ofta jaktscener, skördearbete och lekar av olika slag, 

men det är osäkert om Dahlberg själv eller gravörerna utförde 

dem – ibland kan det tyckas som om t.ex. parforcejaktscenerna 

verkar gjorda efter mellaneuropeiska förlagor. 

[…] Eric Dahlberg strävade i Suecia antiqua efter att göra 

Sverige imponerande och attraktivt, att ’adla’ naturen som 

det hette. Det var som om det svenska landskapet för tidens 

skönandar var något att skämmas för inför utlandet. Hur ett 

landskap skulle se ut för att kallas ’vackert’ hade man lärt sig 

från kontinentens konstnärer.” 

42. (darelius, j. a.) Socken apothek och någre huscurer, 

utgifne under kongl. Collegii medici öfwerseende 

och besörjande. Andra uplagan något förbättrad. 

Sthlm. C. Stolpe, 1771. 8:o. Grav. titelblad, 

(2), 257, (12) s. Samtida trevligt ngt nött hfrbd 

med upphöjda bind, blinddekorerad rygg och 

grön titeletikett. Stänkta snitt. Några få småfläckar. 

Gammal marginalanteckning på s. 19 och ett kort 

handskrivet recept för medel mot vårtor på den 

avslutande blanka sidan. Med Gunnar Brusewitz 


Waller 2292. Första upplagan utkom 1760. Förtecknar bl.a. 

de växter som bör ingå i ett sockenapotek. Överläkaren vid 

Serafimerlasarettet Johan Anders Darelius (1718–80, adlad 

af Darelli) Socken apothek härrör från ett försök att lära en 

värmländsk klockare grunderna i läkarvetenskapen för att 

därigenom kompensera för avsaknaden av utbildade läkare 

i landsorten. Klockaren närvarade vid Darelius arbete vid 

Serafimerlasarettet och försöket slog så pass väl ut att Collegium 

medicum anmodade att en tryckt bok skulle sammanställas 

samt att varje kyrka i landet borde inköpa ett 

exemplar av Darelius arbete. Boken hade enligt Lindroth 

även stor spridning i Danmark. 

43. darelli, i. af. Fogde-reglor och ladugårds-ordning 

wid Wängsjöberg i norra Upland. Eller handledning, 

til underwisning för gårdsfogdar eller 

rättare, ladugårdspigor och oxdrängar, författad 

efter mångårig erfarenhet. Sthlm, J. A. Carlbohm, 

1799. 8:o. 123, (1) s. Marmorerat pappbd med röd 

respektive svart titeletikett i skinn (Beck & son). 

Stänkta snitt. Svag fuktrand upptill inledningsvis 

och en liten fläck på det avslutande bladet. Titelbladet 

med lite kladdiga samtida initialer i bläck. 

Med en mängd förstrykningar i blyerts. Med Gunnar 


Hebbe 249. Andra och tredje upplagan trycktes 1816 respektive 

1828. Innehåller bl.a. kapitel om veterinärmedicin. 

Isac af Darelli (1756–1834) var skriftställare, dramatiker, 

godsherre, jägare och älgtämjare på Vängsjöberg i Gottröra 

socken i Uppland. Gunnar Brusewitz har ägnat honom ett 

eget kapitel i sin essäsamling Den nöjsamma nyttigheten. 

44. de geer, c. Tal, om insecternas alstring, hållit 

för kongl. svenska Vetenskaps academien, den 26 

jan. 1754. […] Då han lade af sit andra gången 

förda præsidium. Sthlm, L. Salvius, 1754. 8:o. (2), 

40 s. Med grav. titelvinjett. Bra marmorerat 

pappbd med svart respektive brun titeletikett i 

skinn (Bonniers bokbinderi). Någon obetydlig 

småfläck. Med Gunnar Brusewitz exlibris. *1200 

Författaren höll sitt första tal i Vetenskapsakademien 1744, 

Tal om nyttan som insecterne och deras skärskådande, tilskynda 

oss. Charles De Geer (1720–78) har kallats den efter Linné 

mest betydande svenske biologen under 1700-talet och var 

därutöver en av landets mest förmögna män som ägare till 

Leufsta bruk. Björn Dal skriver att De Geer i föreliggande 

verk vederlägger ”den gamla uralstringstron med den nya 

tidens sensationella rön. De Geer berättar också att ’insecter 

äro mycket olika i sättet, i tiden och varagtigheten af 

deras parning’, och anför många exempel, som ännu kan 

läsas med förundran.” 

45. de geer, c. Tal om nyttan som insecterne och 

deras skärskådande, tilskynda oss. Hållit för kongl. 

svenska Vetenskaps academien, den 18 aprilis 

1744 […] då han der lade af sit præsidium. Efter 

kongl. academiens befallning, andra gången uplagdt 

1747. Sthlm, L. Salvius, (1747). 8:o. 32 s. 

Med grav. titelvinjett. Bra marmorerat pappbd 

med svart respektive brun titeletikett i skinn (Bonniers 

bokbinderi). Ngt lagerfläckig nedtill och med 

en fuktfläck på sista bladet. Med Gunnar Brusewitz 


Första upplagan trycktes 1744. I föreliggande tal diskuterar 

De Geer i tidstypisk anda de nationalekonomiska förtjänster 

som insekterna kan tänkas erbjuda. Bl.a. redogörs för 

tänkbara europeiska alternativ till silkesframställning med 

silkesmaskar, främst då genom spindlar och deras väv. de 

Reaumur, som framställt spindelsilke i Frankrike, ”har väl ej 

aldeles varit nögd med deras tilverkning” och De Geer

konstaterar att ”den största svårigheten härvid, är at föda 

ock förvara spinlarne, emedan de äta upp hvarandra”. 

46. de la myle, c. j. Tilförlitelig underwisning huru 

räfwar och wargar kunna fångas med de så kallade 

räf-saxar. Upsatt och till trycket befordrad […] 

dess landsmän till nytta. Åbo, J. C. Frenckell, 1767. 

4:o. 16 s. Med illustrationer i texten på s. 6 och fina 

typografiska vinjetter. Tagen ur band och lös i 

blad. Fläckig och hårt nött samt med mindre revor. 

Det avslutande bladet tyvärr itu och med röda 

fläckar. *4500 

Schreber 59 som anger att skriften är mycket sällsynt. Borgström 

22 som fortfarande 1964 saknade upplagan i sin 

samling. De la Myle uppger att arbetet bl.a. baserar sig på 

erfarenheter inhämtade under hans fem år i Rimitto socken 

nära Åbo. Det populära arbetet trycktes om ett tiotal gånger, 

den sista 1910! Det översattes även till finska. 

47. Den swenska psalm-boken, med de stycken, som 

dertill höra, och på följande sida finnas uptecknade; 

uppå kongl. maj:ts nådigsta befallning, år 1695 

öfwersedd och nödtorfteligen förbättrad. Örebro, 

N. M. Lindh, 1799. 12:o. 432 s. Med en helsidesillustration 

på s. 2. + De årlige evangelier och epistlar, 

jämte böne-boken, med flera stycken, som på 

följande sida äro uptecknade. Örebro, N. M. 

Lindh, 1799. 12:o. 322, (2) s. Två underbara samtida 

rödmålade pergamentbd med rikt guldornerad 

men ngt oxiderad pärmdekor. Ryggarna hårt 

blekta. Spricka i psalmbokens rygg. Psalmboken 

delvis ngt lagerfläckig och med spår av pressade 

blommor, ”De årlige evangelier och epistlar” bitvis 

lätt lagerfläckig. I synnerhet psalmboken ngt hårt 

skuren upptill, vilket når ned i översta textraden 

på exempelvis titelbladet. Lagning med stor textförlust 

på s. 219–20 i psalmboken, lagning även på 

s. 429–30 med förlust av några bokstäver. Obetydliga 

lagningar i marginalen på s. 293–96 i ”De årlige 

evangelier och epistlar”, lagning på s. 311–12 

med förlust av några bokstäver, förstärkning i 

marginalen på det avslutande bladet. Med Victor 

von Stedingks och Gunnar Brusewitz namnteckningar. 

*2800 

48. derham, w. Astro-theologie eller himmelska 

kropparnes betracktelse. Til ögonskenligit bewis 

at en gud är til, och at han det aldrabästa, aldrawisaste 

och alsmäktigste wäsende är med kopparstycke 

författad. Och nu efter den tyska af Fabricio 

i Hamburg 1732, och den fransöska af Jaques 

Leufneu i Paris 1729 uplagde versionen på 

swenskan öfwersatt, af A. N. Sthlm, B. G. Schneider, 

1735. 8:o. (8), 48, (8), 1–160 s. & 3 grav. plr. + 

derham, w. Physico-theologie, eller: til gud ledande 

naturkunnighet medelst jord-klotets och de deruppå 

befintelige creaturens upmärcksama betracktelse; 

til ögonskenligit bewis at en gud är til, 

och at han det högsta goda, samt ett alsmäcktigt 

och allwijst wäsende är. Med koppar-stycke jämte 

curiöse anmärckningar och experimenter. Ifrån 

tyskan och fransöskan med hwarandra jämförde, 

öfwersatt af A. N. Sthlm, J. L. Horrn, 1736. 8:o. 

(32), 606, (10) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Samtida 

hårt nött skinnbd med upphöjda bind, rik 

men nästan helt oxiderad guldornering och titeletikett. 

Rödstänkta snitt. Sprickor i ytterfalsarna. 

En del fläckar, mestadels i övre marginalen, och 

bitvis lite bruntonade blad. Hål i yttermarginalen i 

det första arbetet på s. (5–6) i den andra omgången 

opaginerade sidor. Bläckfläckar i texten på de inledande 

opaginerade bladen i andra arbetet och 

stora fuktfläckar på s. 14–49 och 193–206. Med M. 

Flincks namnteckning, ytterligare en överstruken 

på titelbladet och med Carl Ulrik von Dübens 

exlibris. Ur Vegeholmsbiblioteket och med Gunnar 


Bägge arbetena översatta av Anders Nicander. De utkom i 

original 1714 respektive 1713. Den engelske prästen och

naturforskaren William Derham (1657–1735) är en viktig 

representant för den inflytelserika fysikoteologin som sökte 

bevisa guds existens genom naturens ändamålsenlighet och 

skapelsens fulländning och skönhet. Physico-theologie är baserad 

på föreläsningar som Derham höll inom ramen för en 

föredragsserie som ursprungligen instiftats av kemisten Robert 

Boyle till kristendomens försvar. Fysikoteologin hade 

stort genomslag i Sverige vars mest kända representant väl 

är Linné. Derhams arbeten innehåller en mängd intressanta 

och roande uppgifter om naturen och Gunnar Brusewitz 

hade bl.a. markerat passager om fåglarnas flyttning, Olaus 

Magnus berättelse om övervintrande svalor på sjöbottnar, 

och en notis om en bondgosse i Bonäs ”benämnd Lars 

Jonson/ som på sitt 17:de åhr fallit i wattnet/ och ei förän 7 

weckor derefter blifwit uptagen och likwäl kommit sig före 

igen.” Vegeholm ägdes under 1700-talet av släkten Cedercrantz. 

Både Johan (död 1699) och sonen Isak Cedercrantz 

(död 1754) vinnlade sig om att bygga upp ett fint bibliotek. 

Under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet ägdes 

Vegeholm av de tre ogifta syskonen Isak Johan, Charlotta 

Maria och Vilhelmina Ulrika. Den sistnämnda hade en fosterdotter, 

Gunilla Lindros, som 1797 gifte sig med tjänstemannen 

och dåvarande borgmästaren i Landskrona, Magnus 

Flinck. Han flyttade in på Vegeholm och tog till stor del 

över driften av gården. Under denna tid skänkte Vilhelmina 

Ulrika farfaderns och faderns bibliotek till Magnus Flinck 

som väsentligt ökade dess storlek. När både Vilhelmina 

Ulrika Cedercrantz och Magnus Flinck dog, 1814, såldes 

Vegeholm och änkan Gunilla Lindros flyttade med biblioteket 

till Rögle. Senare flyttades samlingen till Ängelholm för 

att 1868 köpas av Carl Bernhard Ulrik von Düben, som var 

barnbarn till Magnus Flincks i dennes första äktenskap. 

Biblioteket ställdes senare upp på von Dübens Södra Lindved, 

där det fanns kvar till dess huvuddelen såldes på Libris 

bokauktioner 1982–85. 

49. (eenberg, j.) Kort berättelse af de märkwärdigste 

saker som för de främmande äre at besee och 

förnimma uti Upsala stad och näst om gränsande orter. 

Utur de förnämste swänske antiquarier sammandragen. 

Med där til nödtorfftige figurer, samt 

särskilt en relation om sidste branden. Uppsala, J. 

H. Werner, (1703)–04. 12:o. Extra grav. titelblad, 

(36), 185, 185–91, 193–236 s., extra utvikbart titelblad, 

1–54, (2 blanka) s. & 5 träsnittsplr. Med flera 

träsnitt i texten. Lite solkigt pergamentbd med 

brun titeletikett. Bakre pärm med en liten grön 

fläck. Några småfläckar och ett fåtal blad med 

fuktfläck i övre marginalen. Planschen över Upp- 

sala med en reva i vikningen. Litet hål i tredje 

planschen. Med Gunnar Brusewitz exlibris. *6000 

Warmholtz 359. Bygdén s. 45. Teijler Bibliographia Upsaliensis 

7433 och 8660. Bibliotheca Rudbeckiana 768. Almquist 

2771. Hesse 707. Träsnitten i texten i den första pagineringsföljden 

avbildar Mora stenar, diverse äldre mynt och 

sigill. Med ett företal av Olof Rudbeck, med all sannolikhet 

d.ä. Innehåller bl.a. en beskrivning över Uppsala universitetsbibliotek 

på s. 51–84 och ett kapitel benämnt ”Rudbeckiorum, 

fadrens och sonens antique, och elliest rare 

sakers beskrifwelse”. Med separat titelblad, paginering och 

arksignering återfinns i slutet ”En utförlig relation, om den 

grufweliga eldzwåda och skada/ som sig tildrog med 

Upsala stad den 16 maii, år 1702 då nästan hela den delen 

på östra sidan om åån/ och äfwen snart hälften på wästra 

sidan/ med alle kyrkior/ kongl. slottet/ en academia, hospitalet, 

och private huus större och smärre/ til tre fiärdedelar 

af staden/ innom 14 timars tid neder i aska lades.” På 

det utvikbara extra titelbladet till denna del avbildas Uppsalabranden 

i ett expressivt träsnitt. 

50. (ehrenfalck, c. l.) Project til en förbättrad och 

förnyad förordning, om jagt och diurfång. Sthlm, 

Kongl. tryckeriet, 1755. 4:o. (24) s. + Kongl. maj:ts 

nådiga stadga angående jagt och djurfång. Gifwen 

Stockholms slott den 13 april 1808. Sthlm, Kongl. 

tryckeriet, 1808. 4:o. (39) s. + Kongl. maj:ts nådiga 

kungörelse, angående upphörandet af den öfwer-hofjägmästare-embetet 

hittils uppdragne befattning med 

krono-parkerne samt jagtwården i riket: gifwen 

Stockholms slott den 16 mars 1824. Sthlm, Kongl. 

tryckeriet, 1824. 4:o. (3) s. + Kongl. maj:ts nådiga 

kungörelse, angående wisse ändringar i kongl. stadgan 

af den 13 april 1808 om jagt och djurfång: gifwen 

Stockholms lott den 19 junii 1830. Sthlm, Kongl. 

boktryckeriet, 1830. 4:o. (4) s. + Kongl. maj:ts förnyade 

nådiga kungörelse, angående deras answar, 

som jaga och skjuta under förbuden tid. Gifwen Haga 

slott den 11 juni 1799. Sthlm, Kongl. tryckeriet, 

1799. 4:o. (4) s. + Öfwer-ståthållare-embetets ytterligare 

kungörelse, angående förbud emot olofligt jagande 

och skiutande på freds-milen å landet norr 

omkring Stockholms stad. Gifwen Stockholm then 

17 apr. 1781. Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1781. 4:o. 

(3) s. Bra marmorerat pappbd med brun respektive 

svart titeletikett i skinn (Bonniers bokbinderi).

Titeletiketten med texten ”Jagtstadga 1755–1808”. 

Det första arbetet med bevarade råkanter i yttre 

marginalen. Fina ex. med Gunnar Brusewitz exlibris. 

*3000 

Schreber 285, 123 respektive 124 för de tre första kungörelserna, 

Schreber 122 respektive 109a, noten (i supplementet) 

för de två sista. Om det första arbetet skriver Schreber: 

”Upprättad af en, för afgifvande af förslag till ny jaktordning, 

den 8 december 1749 tillsatt kommission, till hvilken Anders 

Schönberg d.ä. inkallades såsom rådgifvare.” Schreber 

tillägger att arbetet är svåråtkomligt. Bygdén anger Ehrenfalck 

som författare. Denne var kommissionens sekreterare 

och Schreber menar att han möjligen kan ha formulerat 

skrivelsen men knappast ansvarat för innehållet. Brusewitz 

skriver om förslaget till jaktstadga 1755 i sin essäsamling 

Den nöjsamma nyttigheten. Den innehåller ”många utmärkta 

förändringar av missförhållandena”, men ”som lagförslag 

ter sig dock projektet allmänt vagt. Man räknar upp medborgare 

med lågstatusyrken vilka skulle förbjudas att överhuvudtaget 

bära vapen. Visserligen förbjuder man inte uttryckligen 

andra ofrälse att jaga, men understryker desto 

starkare adelns privilegier på jakt. Ständerna godkände inte 

förslaget och större delen av 1700-talet skulle passera utan 

nämnvärda förändringar på det jakträttsliga området.” 

Schreber skriver om det andra arbetet: ”Förslaget till denna 

epokgörande stadga utarbetades av I. A. (af) Ström.” 

51. (ehrensvärd, c. a.) Resa till Italien, 1780, 

1781, 1782. Skrifven 1782 i Stralsund. Ny uplaga. 

Sthlm, C. Deleen, 1819. Stor 4:o. (6), 84 s. & 38 

handkolorerade grav. plr. Samtida trevligt men 

ngt nött hfrbd med rikt guldornerad och blinddekorerad 

rygg och ljus titeletikett i glättad papp. 

Grönstänkta snitt. Etiketten ngt skadad. Bandet 

lite snedläst. Några spridda småfläckar. Med 

namnteckning ”Linstow” på insidan av främre 

pärm och Gunnar Brusewitz exlibris. *25000 

Lindberg 52, noten. Första upplagan utkom 1786. Denna 

upplaga är utgiven av F. Boye som använde sig av originalplåtarna 

till planscherna. Koloreringen gjordes med ”2: 

ne original, illuminerade af Ehrenswärd sjelf ” som förlaga. 

Gunnar Brusewitz har i Resa i tid och rum skrivit om Ehrensvärd 

att han ”gärna doppade sin gåspenna i vitriol, när han 

skulle skildra sitt hatälskade fosterland. Ingen genom tiderna 

har förbannat den svenska naturen med sådan harm som 

denne konstfilosof. Italien representerade för honom det 

landskapliga idealet. Sverige var fasansfullt, varken mer eller 

mindre.” 

52. ehrensvärd, c. a. Skrifter. Strängnäs, C. E. 

Ekmarck, 1816. 8:o. (2), 176 s. Samtida nött hfrbd 

med guldornerad rygg och titeletikett i glättad 

papp. Bitvis ngt småfläckig. Med Henrik Bernh. 

Palmærs namnteckning daterad i Uppsala den 14 

maj 1820 och Gunnar Brusewitz exlibris. *15000 

Sällsynt variant i vilken s. 167–76 ingår och som slutar mitt 

i en mening. Dessa sidor innehåller början till en artikel benämnd 

”C. A. Ehrensvärds lära om skönhet och konst, visad 

i sina grunddrag”, vars författare är okänd. Gunnar 

Brusewitz har i Bokvännen 1981 och i Från Olof Rudbeck till 

Olof Thunman samt Pärtkorgens hemlighet, liksom Rolf E. Du 

Rietz i Text 1988, diskuterat föreliggande variant och exem-

plar. Du Rietz, som förutom Brusewitz exemplar lokaliserat 

ett annat i den Westinska samlingen på Uppsala universitet, 

berör även författarfrågan och nämner Atterbom som eventuell 

kandidat. Skrifter innehåller, förutom den sällsynta 

oavslutade uppsatsen, Resa til Italien 1780, 1781, 1782, De fria 

konsters philosophi. MDCCLXXXII och ”Underdånigste promemoria 

til hans majestät konung Gustaf III”. Delarna har 

gemensam paginering men är försedda med egna titelblad 

och tryckuppgifter som överensstämmer med de på det 

gemensamma titelbladet. Exemplaret har tillhört författaren, 

journalisten och riksdagsmannen Henrik Bernhard 

Palmær (1801–54). Han skrevs in vid Uppsala universitet 

1819. På eftersättsbladet har Palmær antecknat: ”Fortsättning 

en annan gång –/ – i ett bättre lif. Amen!” Gunnar 

Brusewitz förklarar att det var Palmærs namnteckning som 

gjorde honom intresserad av boken. Brusewitz hade senare 

upptäckt att Palmær hänvisat till Ehrensvärds Skrifter i En 

liten lustresa (1848). Palmær skriver: ”Ehrensvärd är min 

synnerliga favorit. Han var en man, som icke blott tänkte, 

hvilket är ovanligt nog, utan äfven tänkte tankar, hvilket är 

ännu ovanligare. […] Ovanligt var, att han skref så litet. 

Måhända står det i sammanhang med det fenomen, som 

man observerat, att ju större capacitet ett djur har till upprätthållande 

af sin existens, dess mindre är dess afvelsamhet, 

och tvärtom. Lejoninnan föder en unge; i flugan har man 

funnit tolftusen ägg.” 

53. ferner, b. Försök at visa, det olika climater icke 

verka hos folkslagen olika lynnen och själens förmögenheter; 

uti et tal, hållet för kongl. Vetenskaps academien, 

vid præsidii nedläggande, den 25 octob. 

1780. Sthlm, J. G. Lange, 1780. 8:o. 48 s. Med grav. 

titelvinjett. Häftad. Oskuren. Titelbladet och s. 3–4 

tråkigt fläckiga. Fuktränder och fläckar på s. 35–48, 

på slutet riktigt trist. Reva längst in i innermarginalen 

på titelbladet och det avslutande bladet. *250 

Författarens tes är riktad mot Montesquieu och ”de ogrundade 

förebråelser, som i mångfaldig måtto göras mitt kära 

fäderneslands climat”. Förutom att seder och bruk förändras 

över tiden visar erfarenheten, menar Ferrner, att även folk- 

slag vilka vistas i snarlika klimat kan uppvisa stora skillnader: 

”Härom öfvertygas vi af den skillnad, som är imellan 

turkarnes ärlighet, alfvarsamhet och mannamod, samt nu 

varande grekers bedrägelighet, lättsinnighet och feghet.” I 

förbigående lägger Ferrner fram en civilisationsteori och 

menar att fast ”man med mycket skäl kan anse negrer, albiner, 

caffrer, lappar och americaner för olika varieteter af 

människo-slägtet” så tycks ”snille, begrep och förståndskrafter 

ej finnas vara på något sätt sammanbundne med en 

högre eller lägre näsa, en ljusare eller mörkare ansigtes färg, 

med en lång eller kort växt, med magerhet eller fetma och 

så vidare”. Ferrner (1724–1802) konstaterar att ”det är märkeligt, 

at alle de, hvilka påstått sådana verkningar af climatet, 

som anförde äro, greker, romare, fransoser m.fl. hafva 

tilvällat sit climat, såsom det mäst tempererade, de förträffeligaste 

förmögenheter at frambringa menniskor af en 

ypperlig art.” 

54. ferrières–sauveboeuf, (l. f.). Resa genom 

Turkiet åren 1786 och följande. I sammandrag. 

Sthlm, J. A. Carlbohm, 1794. 8:o. (4), 107, (1) s. 

Amatörmässigt hfrbd med upphöjda bind och 

brun titeletikett i skinn på frampärmen. Någon 

småfläck invändigt. Titelbladet lätt solkigt. Med 


Översatt och utgiven av Samuel Ödmann. Det franska originalet 

Mémoires historiques, politiques et géographiques des 

voyages utkom i Paris 1790. Författaren uppehöll sig i Levanten 

1782–89, där han bl.a. utförde en del diplomatiska 

uppdrag. Den svenska utgåvan är ett sammandrag ur Reinhold 

Forsters tyska översättning från 1791. 

55. (fischerström, j.) Den enfaldige natur-forskaren. 

(I)–II. Sthlm, A. Carlbohm respektive Uppsala, 

J. Edman respektive Sthlm, J. G. Lange, Wennberg 

& Nordström respektive för detta Grefingska 

tryckeriet, 1768–72. 8:o. (8), 192 + 48, (8) s. + 

retzius, a. j. Inledning til djur-riket, efter herr archiatern 

och riddaren Carl von Linnés lärogrunder. 

Sthlm, C. Stolpe, 1772. 8:o. (16), 234, (37) s. & 

4 utvikbara grav. plr. Samtida ngt nött hfrbd med 

upphöjda bind, sparsamt blinddekorerad rygg och 

ny titeletikett i skinn samt årtalsangivelse i guld 

nedtill på ryggen. Stänkta snitt. På titeletiketten är 

bara Fischerström och hans arbete omnämnt. 

Spridda småfläckar. Två blad i första delen av 

”Den enfaldige natur-forskaren” med lagning i

marginalen. Med Jacob Bagges namnteckning 

daterad i Stockholm den 10 april 1775, C. Gustaf 

Strokirks exlibris och Gunnar Brusewitz namnteckning 


Lundstedt 121 för Fischerström. Soulsby 3596 och 1223 för 

Retzius. Del I av första arbetet omfattar 24 nummer. Del II, 

som utkom 1769–72, omfattar bara 7 nummer och är 

mycket sällsynt komplett som här. Sten Lindroth skriver att 

arbetet ”vill ge lättfattlig undervisning i praktisk hushållslära, 

om åkerbruk och trädgårdsskötsel, fiskerier, boskapsavel 

och burfåglar. Originell, samtidigt kännetecknande för 

Fischerström och det nya tidevarvet, är den genom sina 

häftiga utfall mot den linneanska naturalhistorien. Nyttan 

var det enda som betydde något, att upprätta systemer betydde 

att avlägsna sig från naturen; Linné bjöd bara på meningslös 

minneskunskap. […] Prosa och poesi kämpade 

hos Fischerström om herraväldet.” Retzius arbete har en 

tryckt rekommendationsskrivelse av Linné på titelbladets 

baksida. Inledning til djur-riket är tänkt för skolbruk och att 

på svenska ge en inblick i Linnés latinska terminologi. Gunnar 

Brusewitz har i sin essäsamling Den nöjsamma nyttigheten 

skrivit om Den enfaldige natur-forskaren i vilken Fischerströms 

bl.a. propagerar för älgars intämjning. Fischerström 

skriver: ”De orientaliske folkslagen skryta af sina elefanter 

och cameler. Wi behöfwa icke sådana djur i wårt land. Wi 

hafwa elgar.” Fischerström fick senare se sina teoretiska 

spekulationer om älgtämjning omsatta i verklighet hos Isac 

af Darelli på Vängsjöberg i Uppland. 

56. (fischerström, j.) Nya swenska economiska 

dictionnairen. Eller försök til et almänt och fullständigt 

lexicon, i swenska hushållningen och 

naturläran. I–IV. Sthlm, C. Stolpe, Kumblinska 

tryckeriet respektive J. C. Holmberg, 1779–92 

55. 

56. 

samt P. Sohm, 1806. 8:o. (2), xvi, 773, (31) s. & 10 

grav. plr. Med 2 inklistrade grav. vinjetter + 504, 

(28) s. & 11 grav. plr. Med 1 grav. vinjett + 515, (1 

blank, 2) s. & 3 grav. plr. Med 1 grav. vinjett + 493, 

(19) s. & 3 grav. plr. Med 2 inklistrade grav. vinjetter. 

Alla delar med grav. titelvinjetter. Fyra ngt 

nötta lackade hfrbd från 1900-talets första hälft 

med guldornerade ryggar (Hedberg). Övre snitt

öda, övriga endast putsade. Ytterfalsarna mer 

nötta på bandet till del I och ryggen till del II avsevärt 

mörkare än övriga volymer. Enstaka fukt- 

och småfläckar. En del blad i del I lite slarvigt 

uppskurna med åtföljande pappersförlust i yttermarginalen, 

t.ex. på s. 237–40. Fläck i del I på s. 

206–07 och plansch IX med några små lagerfläckar. 

Del III delvis med fuktrand i yttermarginalen. 

Fuktrand i yttermarginalen på s. 197–200 i del 

IV. Lagning i nedre hörnet på s. 273 i del IV och 

plansch II skuren nedtill innanför plåtkant. Med 

svårläslig samtida namnteckning (G. Knorring?) 

på smutstitelbladen till del I–III och Gunnar Brusewitz 


Hebbe 102. Blomqvist s. 261. Du Rietz 44. Bihanget från 

1796 saknas som ofta. Den av P. Sohm tryckta förklaringen 

till planscherna i del IV är här i den längre varianten över 

två sidor och med impressum. En av vinjetterna och två av 

planscherna är signerade av Snack, planscherna illustrerar 

bl.a. den omfattande artikeln om bin och biodling. Fischerströms 

ambitiösa intention att skapa en svensk ekonomisk 

encyklopedi försinkades av ekonomiska problem och avbröts 

av författarens död 1796 varför endast A–C hann utkomma. 

Gunnar Brusewitz hade markerat flera passager 

med anknytning till jakt och natur och har behandlat arbetet 

och dess uppgifter om brushanar i fångenskap i sin 

essäsamling Den nöjsamma nyttigheten”. 

57. fischerström, j. Påminnelser wid Sweriges 

allmänna och enskylta hushållning. Sthlm, L. L. 

Grefing, 1761. 8:o. 183, (1) s. Rött klbd med tvåfärgad 

titeletikett i skinn. Någon enstaka småfläck. 

Titelbladet lätt solkigt och med lagning samt ett 

litet hål i marginalen. Med Carl Fredric Geijers och 

Pehr Borgstedts namnteckningar på baksidan av 

titelbladet och Gunnar Brusewitz exlibris. *1500 

Hebbe 62. En av de viktigaste stridsskrifterna för jordbruket 

under denna tid, i vilken Fischerström betonade dess nationalekonomiska 

betydelse. Författaren menade att jordbruket 

hade ställts i skuggan av industrin och propagerar för 

förbättrade villkor, bl.a. genom avskaffandet av dagsverksskyldigheten 

för bönder och arrendatorer. Långt före sin tid 

var Fischerström genom sina tankar om inrättandet av ett 

”hushåls-collegium”, ett slags lantbruksakademi. Som en 

följd av dessa Påminnelser blev han utnämnd till ekonomiintendent 

1762. 

58. fischerström, j. Tal om de medel och utvägar, 

genom hvilka styrka, manlighet och härdighet kunna 

hos svenska folket befrämjas. Hållet vid præsidii nedläggande 

uti kongl. Vetenskaps academien den 10 

september 1794. Sthlm, J. A. Carlbohm, 1794. 8:o. 

40 s. Med grav. titelvinjett. Grönt stänkdekorerat 

pappbd med röd titeletikett i skinn. Någon obetydlig 

småfläck och ett litet hål i marginalen på s. 

27. Bra ex. med Gunnar Brusewitz exlibris. *1000 

Ett idéhistoriskt intressant tal vilket Fischerström inleder 

med att konstatera att samtiden ägnar stor möda att förädla 

växter och avla fram bättre djur, men nästan ingen kraft till 

vad han kallar ”slägtets förbättring”, ”hvarigenom människjorne 

kunde blifva större, starkare, skönare och bättre 

bildade.” Författaren fortsätter: ”Vi medgifve, at själens 

styrka kan mycket bero af den styrka vår kropp äger”, varpå 

Fischerström redogör för romarrikets och de gamla göternas 

sunda livsföring och manliga lekar. Inspirerad av bl.a. 

Rousseau och Montesquieu tänker sig Fischerström ett samhälle 

med mer militarisk uppfostran av sina medborgare där 

idrott och lek syftar till att fostra det uppväxande släktet. 

59. (fischerström, j.) Tal til det svenska folket. År 

1769. Uppsala, J. Edman, (1769). 8:o. 244, (12) s. 

Fint lätt nött samtida stänkdekorerat hfrbd med 

upphöjda bind, blinddekorerad rygg och ljus titeletikett. 

Stänkta snitt. Litet ytligt maskangrepp på 

bakre pärm. Lite fläckig inlaga. Flera blad med 

lagningar i marginalen och s. 9–16 med förluster 

av någon enstaka bokstav. Det lite solkiga titelbladets 

yttermarginal lagad och med gamla tillskrifter 

i bläck. Sista bladet med en liten reva i 

yttermarginalen. Med P. J. Monthans namnteckning 

och Gunnar Brusewitz namnteckning och 


Hebbe 77. Talet visar Fischerströms kritiska inställning till 

frihetstiden med dess partiyra och korruption. Den mera 

rousseauanskt anlagda Fischerström prisar istället de götiska 

förfädernas dygder och Lindroth kallar talet ”en av den 

götiska rörelsens tidigaste urkunder”. Lagmannen P. J. Monthan 

och hans son byggde upp ett stort, i synnerhet historiskt 

och topografiskt inriktat, bibliotek vid 1700-talets slut. 

60. fischerström, j. Utkast til beskrifning om 

Mälaren. Sthlm, J. C. Holmberg, 1785. 8:o. (4), 

449, (18) s. Samtida ngt nött hfrbd med upphöjda

ind, blinddekorerad rygg och röd titeletikett. 

Stänkta snitt. Ryggen med skador överst och nederst. 

Främre ytterfals delvis med en ytlig spricka. 

Pärmpappret nött. Inlagan med några få fläckar. 

Med Gunnar Brusewitz namnteckning och exlibris. 

*3500 

Bring Itineraria svecana 238. Setterwall 5629. Essén s. 140. 

Bygdén s. 30. Krok 4. ”Tryckt på auctors kostnad”. Fischerström 

beskriver på de första 64 sidorna sin resa 1782 med 

segelbåt från Stockholm till Torshälla. Denna del har ett 

deltitelblad med texten ”Resan från Stockholm genom Mälaren”. 

Stilen i denna inledande reseskildring skiljer sig från 

arbetet i övrigt och har liknats vid Bellmans. Magnus von 

Platen skriver att ”det är som taget ur Fredmans epistlar” 

och karaktäriserar Fischerströms Mälarbeskrivning som ”en 

sammansmältning i tidens tecken: en naturvetenskap med 

poetiska accenter, en lanthushållning som är litterärt parfymerad.” 

Björn Dal kallar arbetet, med dess utförliga redogörelse 

av Mälartraktens djurliv, ”den kanske utförligaste 

lokalfaunan före Ekströms beskrivning över Mörkö socken 

1828”. Skriftställaren Johan Fischerström (1735–96) författade 

en rad arbeten inom ekonomi och lanthushållning, 

men är kanske mest bekant för sin relation till Hedvig Charlotta 

Nordenflycht. Den 17 år äldre Nordenflycht hyste en 

olycklig kärlek till Fischerström, en kärlek som inspirerade 

till hennes banbrytande bekännelselyrik. Relationen dem 

emellan gör sig också påmind i Mälarbeskrivningen där han 

som motto har valt en rad ur Nordenflychts dikt ”Ensamheten”: 

”Jag har min plågo-svärm i staden lämnat qvar…” 

Gunnar Brusewitz, som skrivit om Mälarbeskrivningen i 

bl.a. Resa i tid och rum och Värderat och omvärderat, hade i 

föreliggande exemplar noterat en passage om Fischerströms 

besök på Tynnelsö samt vad denne hade att säga om 

hagtornsbusken och dess bär. 

61. fjellström, p. Kort berättelse, om lapparnas 

björna-fänge, samt deras der wid brukade widskeppelser. 

Sthlm, Wildiska tryckeriet, 1755. 8:o. 32 s. 

Grönt glättat pappbd från 1800-talets första hälft 

med röd aningen naggad titeletikett i mönsterpressad 

papp. Grönstänkta snitt. Liten pappersförlust 

överst i inre marginalen på sista bladet. Fint 

ex. med Gunnar Brusewitz namnteckning och 


Qvigstad & Wiklund s. 149. Schreber 89: ”Broschyren är 

mycket sällsynt men av föga värde för jägaren.” Björnen har 

av tradition ansetts som ett heligt djur i ett stort antal cirkumpolära 

jägarkulturer och jakten på björn har varit om- 

gärdad av ceremonier och komplicerade trosföreställningar. 

”Döden är ett störande inslag i harmonin mellan djur och 

människa, men med riterna återställs ordningen” skriver 

Louise Bäckman i en kommentar till en nyutgåva av Fjellströms 

arbete. I Kort berättelse ger Fjellström en mytisk 

förklaring till den särskilda relationen mellan björn och 

människa. Enligt sägnen blev en kvinna björnens hustru 

och tillsammans fick de en son. När björnen uppnått hög 

ålder lät han sig dödas av kvinnans bröder, men gav först 

kvinnan noggranna instruktioner om hur hans kropp skulle 

omhändertas efter döden för att inte människorna själva 

skulle komma till skada. Förutom om själva jakten och ceremonierna 

innehåller skriften även uppgifter om den hemliga 

vokabulär som användes vid björnjakten. 

62. frese, j. Andelige och werldslige dikter/ författade 

och i ordning sammanbragte a.o MDC- 

CXXIV. Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1726. 4:o. (14), 

82, (14), 1–174, (8) s. Titelbladet tryckt i rött och 

svart. + frese, j. Kårta sede-läror och sede-tillämpningar, 

författade a:o MDCCXXVI. Sthlm, B. G. 

Schneider, 1726. 4:o. (4), 72, (2) s. Titelbladet 

tryckt i rött och svart. Fint lätt nött samtida 

skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad 

rygg, blindpressad kantdekor och röd titeletikett i 

marokäng. Ciselerade guldsnitt. Eftersättsbladet 

lite maskstunget invid falsen. Några spridda lagerfläckar. 

Med A. Tersmedens namnteckning och 

Gunnar Brusewitz namnteckning och exlibris. 

Härligt ex. *7500 

Det första arbetet med hyllningsverser av bl.a. I. Biörklund 

och S. Buschenfelt. Det andra arbetet innehåller på s. 51–72 

”Någre under talande diur, foglar, trän och blomster, &c 

anförde sede-tillämpningar”. Gunnar Brusewitz skriver i 

Svalans våta grav: ”Bland de karolinska diktarna var finländaren 

Jacob Frese en av de första att utnyttja svalan. Det 

passade honom särskilt väl. Han var sjuklig och fick regelbundet 

svåra återfall om vårarna lagom till årets skönaste 

tid.” Brusewitz exemplifierar med följande rader: ”Nu siunga 

foglar giält på trädens gröna grenar/ och vattnets tysta 

folck, slå ut de blanka fenar,/ den stela svalan som i floden 

haft sin graf,/ i luftens öpna vidd nu sväfvar till och af.” De 

avslutande två raderna anspelar på myten om svalans övervintring 

på sjöbottnar, en myt som intresserade Brusewitz 

och som han återkom till i skilda sammanhang. 

63. gadd, p. a. Försök til en systematisk inledning i 

swenska landt-skötselen; lämpad efter rikets nord-

liga climate, och grundad på rön, försök och anmärkningar, 

i natural-historien, physiken, chemien, 

samt den allmänna och enskilta oeconomien. 

I–III. Sthlm, H. Fougt, 1773–77. 8:o. (40), 

374, (22) s. & 2 utvikbara grav. plr + (16), 478, (2) 

s. & 2 utvikbara grav. plr + (16), 594, (17) s. & 4 

utvikbara grav. plr. Tre trevliga samtida ngt nötta 

hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerade 

ryggar och gula titeletiketter i glättad papp. 

Stänkta snitt. Del I bitvis lätt lagerfläckig och inledningsvis 

med en stor men svag fuktrand. Reva 

nedtill i texten på s. 235 i del II som även innehåller 

några småfläckar. Bortrivet övre hörn på s. 

(13–14), bläckkludd på s. 238, fläck på s. 290 och 

en reva i övre marginalen på s. 445 i del III. Förbockning 

i bläck på s. 56 och 59 i del III. Med G. 

U. Silfversparres överstrukna namnteckning, ägaranteckningen 

”Neweqvarns bruk” på försättsbladen 

och Gunnar Brusewitz namnteckning. Fin 

svit. *7500 

Hebbe 90. Denne har inte räknat med det sista bladet Gg8 i 

andra delen som består av en ”förtekning på economiska 

böcker, som finnas hos H. Fougt”. Pehr Adrian Gadd 

(1727–97) var bl.a. professor i ekonomi, kemi och fysik vid 

Åbo universitet, detta är hans vetenskapliga huvudarbete. 

Gustaf Ulrik Silfversparre (1760–1829) var bl.a. major i armén 

och salpetersjuderidirektör i Östergötland. Han ägde 

under åren 1793–1806 Nävekvarns bruk i Tunabergs socken 

i Södermanland. Bruket, grundat 1623, tillverkade under 

1600- och 1700-talet bl.a. kanoner. 

64. (gadd, p. a. & liedbeck, e. g.) Berättelse, om 

wilda träns plantering. Sthlm, L. Salvius, 1759. 8:o. 

24 s. Tagen ur band och det avslutande bladet 

delvis loss. Några blad med svag fuktrand i innermarginalen. 

Liten numrering i bläck i titelbladets 

nedre marginal. *500 

Hebbe 1398. Med ett förord av Lars Salvius. Innehåller två 

separata arbeten: Gadds ”Underrättelse i träd- och skogsskötselen, 

grundad på flera års rön och försök, som så, wid 

de publique oeconomiska planteringarna i Åbo, som annorstädes 

i Finland blifwit anstälde” på s. 7–15 och Lied- 

becks ”Beskrifning, angående allehanda träns planterande” 

på s. 16–24. En ny upplaga utkom 1764. Gadds uppsats utgavs 

ursprungligen i Åbo 1759. 

65. ganander, c. Mythologia fennica, eller förklaring 

öfver de nomina propria deastrorum, idolorum, 

locorum, virorum &c. eller afgudar och afgudinnor, 

forntidens märkelige personer, offer 

och offer-ställen, gamla sedvänjor, jättar, troll, 

skogs- sjö- och bergs-rån m.m. som förekomma i 

de äldre finska troll-runor, synnyt, sanat, sadut, 

arwotuxet &c. samt än brukas och nämnas i dagligt 

tal; til deras tjenst, som vela i grund förstå det 

finska språket, och hafva smak för finska historien 

och poësin, af gamla runor samlad och uttydd. 

Åbo, Frenckellska boktryckeriet, 1789. 4:o. (16), 

112 s. Nära samtida ngt nött hfrbd med sparsamt 

guldornerad rygg och tegelröd titeletikett i glättad 

papp. Grönstänkta snitt. Ryggskinnet skadat 

överst. Lagerfläckig, några blad mot slutet hårt 

lagerfläckiga. Med Stockholms nation i Uppsalas 

stpl på försättsbladet och A. Wiborgs donationsexlibris 

samt Gunnar Brusewitz exlibris. *7000 

Med tryckt dedikation till H. G. Porthan. Alfabetiskt uppställd 

från ”Aarni” till ”Österbotn”. Gananders klassiska arbete 

rör både finsk och samisk mytologi och var ursprungligen 

tänkt som ett bihang till ett aldrig tryckt finskt-svenskt 

lexikon. Mythologia fennica behandlar även mytologiska djur 

och föreställningar om olika djur, t.ex. underjordiska hästar 

och hundar, getingar (”en blåkulles fogel”), uttergudinnor, 

”ormpigor” m.m. Christfrid Ganander (1741–90) var skriftställare 

och kaplan i Frantzila. 

66. [Gellert] Lefwernes-beskrifningar öfwer några 

personer, hwilka besynnerligen hedrat människoslägtet 

och utmärkt sig genom sina stilla, men 

werksamma och wälgörande dygder. Första 

stycket. Sthlm, J. A. Carlbohm, 1779. 8:o. (4), 174 

s. Samtida hårt nött hfrbd med upphöjda bind, rikt 

guldornerad rygg och brun titeletikett. Stänkta 

snitt. Spridda småfläckar, de avslutande bladen ngt 

lagerfläckiga. Det sista bladet med lite bläckkludd. 

Med C. Lövenius och J. W. Nordquists namnteckningar 

samt Gunnar Brusewitz exlibris. *400

67.

Detta första stycke, som var allt som utkom, innehåller endast 

en biografi över den tyske författaren Christian Gellert 

(1715–69). Enligt det anonyma företalet, daterat i Uppsala 

den 16 mars 1779, är arbetet ”dels öfwersatt, dels utdragit 

utur det minne, som en J. A. Cramer öfwer denna sin afledne 

wän författat.” Översättningen utgavs även separat 

samma år. Gellert var professor i vältalighet, poesi och moral 

i Leipzig och hans Fabler och berättelser hade utkommit 

på svenska 1767. Bellman gav ut en ny översättning av 

Fabler 1793. 

67. (gillberg, c. g. Planscher från en resa företagen 

1801. U.o., u.å.) Folio. 9 grav. plr, varav 7 utförda i 

akvatintgravyr. Trevligt grönt hklbd med svart titeletikett 

i skinn. Planscherna småfläckiga i marginalen. 

Med Gunnar Brusewitz exlibris. Saknar två 

planscher. *7000 

Bring Itineraria svecana 336 som förtecknar Gillbergs elva 

planscher som en separat post. Planscherna är ritade av 

Gillberg och graverade av denne, C. Akrel och F. Akrel. 

Carl Gustaf Gillberg (1774–1855) var konduktör vid fortifikationen 

och företog 1801 en resa i lappmarken om vilken 

lite är känt. Gillbergs planscher påträffas oftast i S. G. Hermelins 

Special kartor och ritningar till beskrifning öfver Sverige 

(1806), där sammanlagt 16 kartor och vyer ingår. Björck & 

Börjesson hade 1937 till försäljning ett planschverk med 

den tryckta titeln Lappska klädedräkter och utsigter af fjällen i 

lappmarken i vilken bl.a. Gillbergs avbildningar av samer ingick. 

Motiven på planscherna i föreliggande exemplar är 

”Sjockjocks lappen Pål Larsson Tjerkats”, ”Sjockjocks lappskan 

Sigga Pålsdotter Sunnak”, ”Sirkas lappen Panna 

Houbwasson Käytjan”, ”Sirkas lappskan Magne Akkats”, 

”Kaitum lapp från Luleå lappmark”, ”Turpun lappen Pål 

Pålsson Pirkit”, ”Finsk invånare från Torneå socken”, ”Bogskytt 

från finska lappmarken” och ”Båge i lappmarken”. De 

saknade planscherna i förhållande till Brings kollationering 

är en vy från lappmarken och ett pörte i Torneå socken. 

Gillberg hade tidigare avbildat samer i J. H. Schmidts Reise 

som utgavs 1801 och grundade sig på en resa i bl.a. Härjedalen 

och Jämtland. 

68. gjörwell, c. c. Det swenska biblioteket. I–V + 

bihang. Sthlm, Wildiska tryckeriet, Nyström & 

Stolpe respektive P. Hesselberg, 1757–62. 4:o. (6), 

144, 137–144, 153–384 + (8), 384 + (4), 376 + (4), 

356 s. + (4), 120 + 121–215 s. Två ngt nötta hfrbd 

från 1900-talets första hälft med upphöjda bind, 

guldornerade ryggar och svarta titel- och deltiteletiketter. 

Stänkta snitt. Enstaka småfläckar. Några 

blad i del I med en fuktrand i marginalen. Reva i 

texten på s. 331–32 och i marginalen på s. 333–36 

i del II. Reva även i texten och lite trista lagningar 

i yttermarginalen på s. 383–84 i samma del. Pappersförlust 

i nedre marginalen på s. 23 och lagning 

i yttermarginalen på s. 134 i del IV. Med Hilding 

Pleijels exlibris och Gunnar Brusewitz namnteckning 

och exlibris. I del II är s. 329–30 urrivna och 

en grav. karta saknas i del IV! *3000 

Lundstedt 67. Warmholtz 8890. Gjörwell 10. Warmholtz 

har hänvisningar till verket från ytterligare 62 egna nummer! 

En av de allra värdefullaste av Gjörwells publikationer. 

Den innehåller företrädesvis källutgåvor i form av brev och 

handskrifter av och om svenska historiska personer. En 

fristående fortsättning utkom 1761–65 under titeln Nya 

svenska biblioteket. 

69. gjörwell, c. c. Nya svenska biblioteket. I:1–2– 

II. Sthlm, P. Hesselberg, 1761–65. 8:o. (6), 347 s. & 

1 utvikbar grav. karta & 1 utvikbar tryckt tabell & 

1 grav. plansch + 216 + (8), 760 s. & 1 utvikbar 

tryckt tabell. Med ett träsnitt på s. 33 i del II. Två 

ngt nötta hfrbd från 1900-talets första hälft med 

upphöjda bind, rikt guldornerade ryggar och ljusbruna 

titeletiketter i skinn (Hedberg). Röda snitt. 

Ryggarna blekta och med några fläckar. Spridda 

blad med fläckar och några ngt bruntonade. 

Bläckfläck i texten på s. 388. Med Gunnar Brusewitz 

namnteckning och exlibris. Del I:2 saknar s. 

217–82 och tre opaginerade blad! *1500 

Lundstedt 79. Warmholtz 8891. Gjörwell 18. Hesse 543 för 

C. R. Berchs ”Om Sveriges äldre och nyare mynt-hus”. 

Schreber 328 för ”Hof-jägmästaren herr Anders Schönbergs 

lefverne” (med planschen ”Sommar jagt, d: 1 september 

1737”). De olika styckena utgavs 1761–65, men titelbladen 

är daterade 1762–63. Detta är en fristående fortsättning 

på Gjörwells Det swenska biblioteket som utgavs 1757– 

62. Till större delen utgörs innehållet av aktstycken till den 

svenska historien, men på s. 51–74 i andra delen finns även 

en uppsats om ”De gamla svenskas hus til byggnads-sätt 

och inredning”. Bland övriga uppsatser kan nämnas ”Afhandling, 

om fordna svenska stridsvapn”. 

70. (gjörwell, c. c.) Samlaren. I–IX. Sthlm, J. G. 

Lange, 1773–76 respektive J. A. Carlbohm, 1776– 

78. 8:o. 128 + 129–256 + 257–384 + 385–512 +

513–640 + (2), 641–764, (2) + 128 + 129–256 + 

257–407, (1) s. Tre ngt nötta samtida hfrbd med 

upphöjda bind, guldornerade ryggar och kastanjebruna 

titeletiketter. Stänkta snitt. Hårt nötta samtida 

handskrivna nummeretiketter överst på ryggarna. 

Tredje volymen aningen högre än de andra 

två. Enstaka fläckar. Liten fläck på s. 597–604 i 

femte delen. Trevlig svit med Gunnar Brusewitz 


Lundstedt 194. Setterwall 140. Gjörwell 71. Allt som utkom 

och ovanlig komplett med den nionde delen. Slutet av 

nionde delen utgavs av Gjörwells medarbetare J. A. Stechau. 

Samlaren är en lärd och vitter tidning med en blandning 

av historiska aktstycken, översättningar och verser etc. 

Här lät Gjörwell publicera en del av Björnståhls resebrev 

och ett stort antal dikter av Bergklint, Ingman, Kellgren, 

Leopold, Liljestråle, Oxenstierna, Regnér, Smedberg, Catharina 

Charlotta Swedenmark, Wellander, Samuel Älf och 

andra. Bland de utländska författarna, som delvis återges i 

original, delvis i svensk översättning, märks Dorat, Gessner, 

Klopstock, Lessing, Marmontel, Thomas och Voltaire. 

Bland övriga texter märks översättningen ”Naturlig klädedrägt, 

som dock först skal komma, år 2440” och en lång 

serie kulturhistoriska artiklar om den svenska klädedräkten, 

lekar och danser m.m. av C. R. Berch. 

71. (gjörwell, c. c.) Svenske anecdoter. I–IV. 

Sthlm, C. Stolpe, 1768 respektive P. Hesselberg, 

1768–69. 8:o. 16 + 16 + 16 + 16 s. Fint samtida lätt 

nött hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerad 

rygg och röd titeletikett i glättad papp. 

Stänkta snitt. Delvis lätt lagerfläckig. Lång tillskrift 

av S. L. Gahm Persson på försättsbladet daterad 

på Stockholms slott den 22 januari 1774. Gjörwells 

kontrollstpl på sista bladet i de tre första 

häftena. Med M. Flincks namnteckning, S. L. 

Gahm Perssons grav. exlibris och Gunnar Brusewitz 

exlibris. Trevligt ex. från Vegeholm. *5000 

Warmholtz 8900. Lundstedt 122. Gjörwell 36. Allt som utkom. 

Utgiven och med företal av C. C. Gjörwell. Innehållet 

är en rad historier och anekdoter ur den svenska historien, 

inte minst om Karl XII, men även om Voltaire och den 

svenske siaren Nicolaus Ringius. Sigfrid Lorentz Gahm 

Persson (1725–94), som tillhörde Gjörwells vänkrets, var 

kammarskrivare vid Krigskollegiet och beskrivs av Carlander 

som ”historisk samlare”. Han använde all sin lediga tid 

till att i arkiven samvetsgrant avskriva historiska och biogra- 

fiska urkunder, inte minst om hemtrakterna i Småland. 

Hans exlibris, som är graverat av Snack, har i runslinga 

texten: ”Merki af Sigfrid Gahm Pedersson”. Hans fina välbundna 

referensbibliotek såldes efter hans död 1794 under 

hand av änkan enligt tryckt katalog. Nescher var den största 

köparen, men även borgmästaren i Landskrona, Magnus 

Flinck, köpte ett antal volymer. 

72. goeding, a. [preses] & aurelius, e. [respondent]. 

Dissertatio philosophica brevem exhibens descriptionem 

abitus domiciliique hibernalis hirundinum. 

A.a. Uppsala, typis Keyserianis, (1702). Liten 

8:o. (4), 52 s. Marmorerat pappbd med röd titeletikett 

i skinn. Ryggen skinnskodd överst och nederst. 

Titelbladet lätt solkigt och med ett mindre 

hål i innermarginalen. Svag fuktfläck i övre hörnet 

på s. (3–4) och från s. 42 till slutet. Samtida tillskrift 

i titelbladets nedermarginal: ”Mons. Helin”. 


Lidén 38. Friesen s. 30. Enligt titelbladet ventilerad den 19 

maj, endast tre dagar efter den förödande Uppsalabranden. 

Björn Dal skriver i sin Sveriges zoologiska litteratur: ”Författaren 

menar att svalorna tillbringar vintern på bottnen av 

sjöar, åar och hav. Han säger sig själv ha sett när en fiskare 

med nät drog upp en hel klunga svalor. Samtidigt visar sig 

författaren inte riktigt ha reda på skillnaden mellan svalor 

och fladdermöss.” Gunnar Brusewitz förkärlek till svalor 

och intresse för den gamla myten om deras övervintring på 

sjöbottnar är välkänd. Han har skrivit om denna och om 

föreliggande avhandling i sin essäsamling Den nöjsamma 

nyttigheten. Brusewitz skriver att avhandlingen ”var av den 

då vanliga träaktiga sorten. Ett kvantum filologi, rikligt stofferad 

med vördnadsfulla citat ur antika och medeltida källor, 

och så ett och annat ur egen fatabur. […] Man kan föreställa 

sig att avhandlingen godkändes med förtjusning av 

cartesianernas fiender vid universitetet, det var en avhandling 

i sant skolastisk anda.” 

73. grau, o. Beskrifning öfwer Wästmanland med 

sina städer, härader och socknar. Västerås, J. L. 

Horrn, 1754. 8:o. (20), 663, (37) s. & 13 grav. plr & 

18 träsnittsplr. Med 13 träsnittsillustrationer i texten. 

Ngt nött hfrbd från ca 1900 med guldornerad 

rygg och röd titeletikett i skinn. Röda snitt. Genomgående 

ngt småfläckig och med en del ngt 

solkiga blad, bl.a. titelbladet. Fläckar, exempelvis 

på s. 185–86 och 406–16. Flera av träsnittsplanscherna 

förstärkta, varav två med mindre bildför-

luster. De graverade planscherna förstärkta och 

fläckiga samt med lagningar och flera bildförluster. 

Sex blad dubblerade i det avslutande registret. 

Titelbladet med två äldre namnteckningar. Med 

Johan Eric Lindqvists namnteckning daterad i 

Björneboda 1845 samt med dennes marginalanteckningar 

och rättelser. Med A. Ljungbergs och 

Gunnar Brusewitz namnteckning och den senares 

exlibris. Plansch VIII saknas. *1750 

Warmholtz 400. Furuland 7:14. Fiske s. 26. Rahmström 194. 

Bygdén s. 15: ”upptager beskrifning öfver socknarne inom 

Fjerdhundra af Upland.” Träsnitten avbildar runstenar, de 

graverade planscherna avbildar kyrkor. Arbetet innehåller 

bl.a. information om gruvor och bruk inom landskapet. 

Olof Grau (1722–74) var salpetersjuderidirektör. Johan Eric 

Lindqvist upplyser i en marginalanteckning i kapitlet om 

Arboga att han 1837 legat över en natt i staden på ett sofflock! 

74. (gyllenborg, g. f.) Samling af svenska skaldestycken. 

Första bandet. Sthlm, Kongl. tryckeriet, 

1782. 8:o. (8), 205, (1) s. Titelbladets text satt inom 

trevligt tryckt ramverk. Ngt nött hfrbd från 1800talets 

andra hälft med sparsamt guldornerad rygg 

och tryckt nummeretikett på frampärmen. Marmorerade 

snitt. Ryggen blekt. Bitvis ngt lager- och 

småfläckig inlaga. Gammal stearinfläck i texten på 

s. (3). Med Karl J. Linds och Gunnar Brusewitz 


Allt som utkom av detta ambitiöst upplagda utgivningsprojekt 

under ledning av H. Fougt. Det andra bandet skulle 

innehålla Creutz skaldestycken. Gunnar Brusewitz hade 

markerat några passager i ”Vår-qväde”. 

75. hasselquist, f. Iter Palæstinum eller resa til 

heliga landet, förrättad ifrån år 1749 til 1752, med 

beskrifningar, rön, anmärkningar, öfver de märkvärdigaste 

naturalier, på hennes kongl. maj:ts befallning, 

utgifven af Carl Linnæus. Sthlm, L. Salvius, 

1757. 8:o. (16), 209, 230–619, (1) s. Samtida 

ngt nött skinnbd med upphöjda bind, rikt guldornerad 

rygg och lite skadad röd titeletikett i marokäng. 

Röda snitt. Ryggen hårdare nött, med vissa 

sprickbildningar och skinnförluster. Delvis med 

stor fuktrand och ngt småfläckig. Med förgyllt 

pärmexlibris ”P. F. M.” ägaranteckning Schrevelius, 

E. E. Wickströms namnteckning på försättsbladet 

och hans schablonstpl på titelbladet och s. (3). 


Soulsby 3577. Pritzel 4207. Företalet är av utgivaren Linné. 

Hasselquists naturaliesamlingar och hans arabiska manuskript 

förvärvades av Lovisa Ulrikas till Drottningholmssamlingarna 

efter att han dött av tuberkulos i Smyrna 1752, 

endast 30 år gammal. Arbetet är en av de första naturalhistoriska 

beskrivningarna över Palestina och översattes till 

engelska och tyska 1766, till franska 1768 och 1769 samt till 

holländska 1771. 

76. heckel, j. f. En historisk och philologisk afhandling 

om kyssar, först utgifwen på latin af den lärde 

J. F. Hekelio, sedan öfwersatt i tyska språket af 

Gotthilff Wernern, och nu förswänskad af J. G.

Västerås, J. L. Horrn, 1776. 8:o. 90, (14) s. + 

Samling af roliga berättelser, om större och mindre 

widskepligheter, spådomar, aningar, och flere inbillningens 

foster. I–II. Sthlm, Kumblins änka, 1776. 8: 

o. 32 + 32 s. Samtida nött hfrbd med upphöjda 

bind, guldornerad rygg och grön titeletikett i glättad 

papp. Titeletiketten med texten: ”Afhand. om 

kyssar”. Stänkta snitt. Ryggen hårt nött upp- och 

nedtill samt med sprickor i ytterfalsarna. Inlagan 

med någon enstaka småfläck. Med Gunnar Brusewitz 

exlibris. ”Samling af roliga berättelser” saknar 

del III. *3500 

Det första arbetet är en roande, lärd utläggning av belägg 

för olika typer av kyssar genom historien. Del I av det andra 

arbetet har undertiteln ”Spådomar, aningar, och flere inbillningens 

foster”, del II, som även kallas ”Ny samling”, har 

undertiteln ”Falske propheter, hemlige tienste-andar, cafféhändelser, 

orimliga läsnings-recepter, drömmars ursprung 

och beskaffenhet”. Del III, som saknas här, utkom 1777. 

Arbetet innehåller många intressanta notiser om amuletter, 

signerier, kometskräck, onda omen, den falske judiske profeten 

Shabbatai Zevi, Nostradamus profetior m.m. Den 

anonyme svenske författaren, som delvis stödjer sig på läsefrukter 

och delvis på sådant han själv hört, avfärdar alltsammans 

som orimligheter och övertro. Gunnar Brusewitz 

hade i det första arbetet noterat en passage om duvokyssar, 

och i det andra ett stycke om de onda omen det kan innebära 

att möta ett djur inför en resa. 

77. heinsius, u. [preses] & lentnerus, p. [respondent]. 

Dissertatio historico-zoologica de alce. 

A.a. Jena, J. J. Bauhofer, (1681). 4:o. (64) s. Med 

77. 

grav. titelvinjett och ett träsnitt på s. (57). Marmorerat 

pappbd med röd titeletikett i skinn. Liten 

lagning upptill på titelbladet som når in i de inledande 

tre bokstäverna i titeln. Äldre dubblettanteckning 

upptill på titelbladet. Bra ex. med 


Titelvinjetten avbildar en älg och är kopierad efter Aldrovandi. 

Träsnittet på s. (57) är skuret mot svart bakgrund och 

avbildar en ren. Rar monografi över älgen, i vilken Olaus 

Magnus, Schefferus, Menabenus m.fl. citeras. 

78. hellenius, c. n. [preses] & bonsdorff, g. 

[respondent]. Afhandling om de allmännaste djurfängen 

i Tavastland. A.a. Åbo, J. C. Frenckells enka, 

(1782). 4:o. 24 s. Marmorerat pappbd med brun 

titeletikett i skinn och klotskodd rygg upp- och 

nedtill. Det ursprungliga gråpappersomslaget 

medbundet. Lätt lagerfläckig. Med J. A. Almquists 

rödstpl på främre omslag och i titelbladets nedermarginal. 

Med Gunnar Brusewitz exlibris. Bra ex. 

med breda marginaler. *4500 

Vallinkoski 1710. Borgström 6. Avhandlingen beskriver 

tämligen detaljerat jakt på allt från råttor och möss till varg. 

Dock konstateras att ”de så kallade högdjuren, som cervus 

alces älgen, finnarnes hirrvi, och cervus tarandus ren, finnarnes 

peura, äro genom den våldsamhet, hvilken både af 

människor och odjur på dem blifvit föröfvad, till de mästa 

utdödde”. Borgström skriver att arbetet är ”ytterst förtjänstfullt 

och ger en god överblick över allt vad man dittills 

kände om djurfångsten i Finland. Det innehåller också den 

första jaktskildringen från vårt land, vilken som sig bör verkar 

ganska otrolig.”

79. hernquist, p. Swar, uppå de, af secret. herr I. 

Lannér, i Allm. tidningen, n:o 250 nästlidne år, utstälde 

frågor, rörande I:o koors nytjande til dragare, 

2:o kreaturens födande innom hus hela året, och 3:o 

elgars intämjande, m.m. Til hushålls-älskares widare 

eftersinnande, författadt. Sthlm, för detta Grefingska 

tryckeriet, 1773. 8:o. 47, (1) s. Prydligt 

stänkdekorerat pappbd med röd titeletikett i 

skinn. Någon obetydlig småfläck och ett minimalt 

hål i s. 43 med förlust av en bokstav. Med Gunnar 


Hebbe 1499. Exemplar av titelbladet med felstavat ”eftersinaande” 

existerar. Hernquist använder sig bl.a. av argument 

hämtade från ”den namnkunnige och högstärfarne 

landthus-hållaren, baron Otto von Münchhausen”. Älg- och 

gettämjning diskuteras på s. 40–47, men i rätt allmänna och 

retoriska ordalag. Bl.a. omnämns komministern i Kleva 

församling i Västergötland Smedbergs försök att para får 

med getter. Hernquist skriver: ”som barn ansåg jag med en 

slags wederwilja det försök […]. Sockneboerne hade kunnat, 

til sit bästa, fölgt prästens exempel, men förledda, af 

sine och myndigare fördomar höllo de prästens försök för 

en uppenbar synd – Emedlertid mådde prästen wäl. Af getullen 

lät han förfärdiga en både anständig och förträffelig 

warm klädning, uti hwilken han mången gång förrättade 

sine ämbetssysslor om wintren.” Linnélärjungen Peter 

Hernquist (1726–1808) var född i Härlunda. Han genomdrev 

grundandet av Veterinärinrättningen i Skara 1775 som 

han ledde till sin död 1808. 

80. Dito. Tagen ur band. Enstaka lagerfläckar. Titelbladet 

med två svaga fläckar. *1750 

81. hillerström, a. [respondent och författare] 

& berch, a. [preses]. Westmanlands biörn- och 

warg-fänge. A.a. Uppsala, (1750). 8:o. 52 s. & 1 ut- 

vikbar grav. plansch. Bra marmorerat pappbd 

med brun titeletikett i skinn på frampärmen (Hedberg). 

Boken ngt snävt skuren och med en del 

fuktfläckar. Titelbladet ngt solkigt och med omfattande 

lagningar samt mindre textförlust på s. 2. 

Lagning i texten på s. 31–32. Med Gunnar Brusewitz 


Schreber 161. Med hyllningar av Anders Schönberg och 

Olof Norrström. Till den förre är boken dedicerad. Planschen 

signerad And. Lacman. Översattes även till tyska. 

Hillerström försöker bl.a. komma till rätta med diverse 

missuppfattningar om björnens anatomi etc. och redogör 

detaljerat för olika fångstmetoder av björn och varg, i synnerhet 

de som var brukliga i Västmanland. Hillerström hade 

som åttaåring följt med hovjägmästaren Schönberg som 

dennes assistent vid Fredrik I:s jakt i Nora socken i september 

1737 då kungen med egen hand fällde ”6 stora biörnar, 

12 stora älgar, 3 wargar och 3 lodiur.” Anders Hillerström 

(1729–98), sedermera kyrkoherde i Björklinge, var son till 

lantjägmästaren Hans Hillerström, vars jakterfarenheter 

sonen säkerligen använde sig av i sin avhandling. Gunnar 

Brusewitz har redogjort för de i avhandlingen beskrivna 

jaktmetoderna i sin bok Jakt. Arbetet kallades redan sällsynt 

i Tidskrift för jägare och naturforskare 1833. 

82. hoffberg, c. f. Anwisning til wäxt-rikets kännedom. 

Förra delen. Om wäxternes delar och allmänna 

egenskaper. Sednare delen. De i Swerige 

wildt wäxande, i trädgårdar, plantager och på 

åkrar upodlade, samt de namnkunnigaste utländske 

wäxter; med inlednings ordning, kännemärken, 

läkedoms- och hushålls-nytta, hem-orter, 

upodlings sätt, m.m. Andra uplagan, förbättrad 

och wida tilökt. Sthlm, P. A. Brodin, 1784. 8:o. (8), 

267, (21) s. & 10 grav. plr. Halvmarokängbd med 

81.

82. 

övre guldsnitt (Hässlers bokbinderi). Någon enstaka 

småfläck. Smutstitelbladet delvis förstärkt 

och med några lagade smårevor. Lagning i texten 

på s. (7). Plansch X uppfodrad och med en lagning 

i bildmotivet. Med Gunnar Brusewitz namnteckning 


Soulsby 650 c. Krok s. 298 anger (33) s. i slutet. Exemplar 

med (35) s. finns. Detta har (21) s. liksom Kungliga bibliotekets. 

Första upplagan trycktes 1768, en tredje utkom 1792. 

Innehåller, förutom en beskrivning av växterna och deras 

latinska namn, även en hel del information om användningsområden 

inom medicin och lanthushållning. Om 

brännässlan kan man exempelvis läsa att ”med decokt af 

rötterne färga bond-hustrur påskägg gule.” 

83. hoffberg, c. f. Djur-rikets pragt, uti et skaldetal 

för den Stockholmiska nationen, vid dess sammankomst 

i Uppsala den 17 december 1753, korteligen 

förestäld. Sthlm, P. J. Nyström, 1754. 4:o. 

(16) s. Tagen ur band. Loss i häftningen. Det lätt 

solkiga titelbladet med några småfläckar och gammal 

bläcktillskrift. Förstärkt i innermarginalen på 

s. (1–2) och (7–8). *3000 

Skaldetalet är riktat till Adolf Fredrik och prisar naturens 

skapelse. Författaren tycks liksom Linné ha satt tilltro till 

den gamla myten om svalans övervintring på botten av 

sjöar: ”När hösten icke vill mer föda svalan skänka,/ så nödgas 

hon sig ned i hafvets botten sänka/ och såfva utan mat 

den hela vinter-tid.” Carl Fredrik Hoffberg (1729–90) la 1754 

fram en avhandling om renen under Linnés presidium. Han 

studerade vidare i Frankrike och Holland innan han återvände 

till Sverige där han var verksam som hovmedikus. 

84. hunter, j. & tench, (w.) & king, (p. g.) & 

edwards, (e.). Johan Hunters resa til Nya Södra 

Wallis, åren 1787, följande; jämte nyaste underrättelser 

om engelska nybygget i Port Jackson, 

Nya Holland och Norfoks-ön, af capit. Tench och 

King samt cap. Edvards resa omkring jorden. 

Åren 1790, 1791, 1792. Sammandrag. Sthlm, 

kongl. Ordens-tryckeriet, hos assessoren J. Pfeiffer, 

1797. 8:o. (4), 283 s. Trevligt samtida lätt nött 

hfrbd med guldornerad rygg och grön titeletikett 

i glättad papp. Enstaka små lagerfläckar. Titelbladet 

lätt solkigt och med några gamla bläckfläckar. 

Småfläckar på s. 87–96. Liten reva i övre marginalen 

på s. 237. Med Gunnar Brusewitz namnteckning 


Ferguson 250. Samuel Ödmann har undertecknat förordet 

och kallar denna samling resor en fortsättning på Whites 

beskrivning av Nya Holland och ett tillägg till Blighs resebeskrivning, 

två arbeten som även de översatts av Ödmann. 

Kapten John Hunter (1737–1821) hade anlänt till Australien 

1788 och ledde tidiga expeditioner i det nya landet innan 

han blev guvernör över New South Wales. Watkin Tench 

(1758–1833) hade som sjöman medföljt ett av de fartyg som 

1788 anlänt till Australien med engelska straffångar. Han 

beskriver i sin resebeskrivning bl.a. tidiga möten mellan 

européer och landets ursprungsbefolkning. Philip Gidley 

King (1758–1808) ledde 1788 en kolonisation av den obebodda 

Norfolk Island, belägen mellan Australien, Nya 

Zeeland och Nya Kaledonien. King blev senare även han

guvernör över New South Wales. Kapten Edward Edwards 

(1742–1815) resa företogs som en straffexpedition mot de 

sjömän som genomfört det bekanta myteriet på Bounty. 

Edwards lyckades fånga 14 myterister, men fann aldrig ledaren 

Fletcher Christian. I beskrivningen av hans resa, som 

utgavs av George Alexander Hamilton, skildras bl.a. det 

skeppsbrott som Edwards skepp Pandora led den 29 augusti 

1791 då 35 sjömän och fyra myterister drunknade. 

85. Hushållnings journal, för october, år 1780. 

Sthlm, för detta Holmeriska tryckeriet, 1780. 8:o. 

52 s. Tagen ur band. Ett främre tryckt gråpappersomslag 

bevarat. *200 

Schreber 336 för ”Om skall och odjurs utödande” på s. 24– 

29. Innehåller därutöver bl.a. artiklarna ”Utkast til kundskap 

om swenska landtmanna redskaper” och ”Rön angående 

swamp och tickor, at de aldrig skola förtära gålf och husbygnader”. 

86. Hushållnings journal, för september, år 1782. 

Sthlm, P. A. Brodin, 1782. 8:o. (2), 33–48 s. Tagen 

ur band och loss i häftningen. Med ett tryckt 

främre gråpappersomslag bevarat. Saknar s. 1– 

32! *200 

Schreber 238 för artikeln ”Gräf-swins jagten i Blekinge av 

J. Lindvall på s. 33–40. Innehåller därutöver artiklarna 

”Om swensk ansjovis”, ”At bereda twål”, ”Kårt berättelse 

om krono-skatte hemmanet Imsas upodlingar och förbättringar, 

beläget i Nylands län, Borgo härad, Helsing sokn 

och Staffansby” och ”Anmärkningar angående wäderleken 

för augustus”. 

87. Hushållnings journal. September 1776–December 

1789. Sthlm, J. G. Lange, P. Hesselberg, Kongl. 

tryckeriet, A. J. Medelplan, Holmeriska tryckeriet, 

P. A. Brodin respektive J. A. Carlbohm, 1776–89. 

8:o. + Register öfwer kongl. Patriotiska sällskapets 

Hushållnings journal, ifrån dess början, med september 

månad år 1776, in till 1789 års slut. Sthlm, 

J. A. Carlbohm, 1790. 8:o. 142, (2 blanka) s. + Ny 

journal uti hushållningen. Januari 1790–December 

1813. Sthlm, J. A. Carlbohm respektive A. Gadelius, 

1790–1813. 8:o. Sviten innehåller 110 utvikbara 

grav. plr & 28 grav. plr & 11 utvikbara tryckta 

tabeller. Årgångarna 1776–1807 bundna i 23 uniforma 

ngt nötta samtida hfrbd med guldornerade 

ryggar och gröna titel- och deltiteletiketter i glät- 

tad papp. Röda snitt. Ryggskinnet till 1776 års årgång 

hårt nött överst, ryggskinnet till 1781 och 

1794–95 års årgångar med reva upptill och ryggen 

till 1802–03 års årgångar med en fläck. En del titeletiketter 

ganska hårt nötta. Årgångarna 1808–13 

bundna i tre ngt nötta hfrbd från 1800-talets slut 

med guldornerade ryggar, bruna titeletiketter i 

skinn och gröna deltiteletiketter i glättad papp. 

Röda snitt. Ryggarna torra och i synnerhet 1808– 

09 och 1812–13 års årgångar med tråkigt sprucket 

ryggskinn med ytliga förluster. Registret till ”Hushållnings 

journal”, som är bundet separat i ett 

brunt klbd, har stora men svaga fuktränder och är 

bitvis ngt lagerfläckig samt de avslutande bladen 

med en liten lagning. Ren svit med spridda fläckar 

och enstaka lite lagerfläckiga eller bruntonade 

blad. Maskhål i första volymen på s. 103–12 med 

några bokstävers förlust. Reva i texten på s. 5–6 i 

decembernumret 1779. I 1785 år årgång är s. 

319–22 loss och en reva i s. 397–98. Titelbladet till 

augustinumret 1787 med fuktfläck. 1797 års årgång 

med en bruntonad fläck vid s. 313. I 1803 års 

årgång är s. 263–63 och 277–80 delvis loss. Två av 

planscherna skurna in i motivet och en med en 

reva samt ytterligare en i vilken nedre delen av 

planschen är av i vikningen. Några få planscher 

skurna innanför plåtkanten. Med C. M. Aspegrens 

namnteckning, Charles Jacobsons donationsexlibris 

och med Skogs- och lantbruksstyrelsens 

stplr på titelbladen. Samtliga volymer med Kungliga 

skogs- och lantbruksstyrelsens ryggexlibris. 


Lundstedt 213 respektive 292. Hebbe II:21 för 1800-talsårgångarna. 

Hebbe I–II har ett stort antal hänvisningar till 

tidskriftens olika uppsatser. Allt som utkom av de bägge 

tidskrifterna utgivna av Patriotiska sällskapet, för vilka 

Adolph Modéer ansvarade som redaktör fram till 1799. Här 

publicerades en mängd intressanta artiklar om lanthushållning, 

teknik, natur, jakt, matlagning etc. författade av 

bl.a. J. Alströmer, J. Fischerström, A. A. Hülphers, P. Kalm, 

P. Osbeck, P. Tham, C. P. Thunberg, J. G. Wallerius och 

S. Ödmann. Wilhelm Odelberg skriver i ett förord till ett 

register över Hushållnings journal att ”upplagan var aldrig 

stor och försäljningen gick inte bra. […] I regel sände skribenterna 

in sina bidrag, som lästes upp för sällskapet in

pleno. Sedan beslöts det om tryckning eller inte. Så fortgick 

verksamheten till år 1813, då sällskapets vetenskapliga och 

upplysande verksamhet i hushållsfrågor övertogs av den då 

nyinstiftade kungl. Lantbruksakademien.” Gunnar Brusewitz 

har flera gånger i artiklar och böcker behandlat Samuel 

Ödmanns uppsats om den ålderdomliga fångsten av fåglar i 

nät som alltjämt var i bruk i Stockholms skärgård. Artikeln 

illustreras med en graverad plansch som kom att kopieras i 

Tidskrift för jägare och naturforskare 1834. Hushållnings journal 

saknar den separat tryckta bilagan från 1778 om fisket i bohuslänska 

skärgården. 

87. 

88. hülphers, a. a. Dagbok/ öfwer en resa igenom 

de, under Stora Kopparbergs höfdingedöme lydande 

lähn och Dalarne år 1757. Västerås, J. L. Horrn, 

(1762)–63. 8:o. (16), 656 s. & 1 utvikbar gränskolorerad 

grav. karta. Med träsnittsillustrationer i 

texten. Nött trevligt samtida skinnbd med upphöjda 

bind, rikt guldornerad rygg och röd titeletikett 

i marokäng. Röda snitt. Ryggskinnet med 

en ca 3 cm lång reva upptill och småskavanker

nederst. Bitvis ngt lagerfläckig, t.ex. på s. 331–40. 

Med de danska boksamlarna Fr. Oldenburgs och 

A. K. Rasmussens namnteckningar på försättsbladet, 

den senare daterad 1849, samt med Gunnar 


Bring Itineraria svecana 180. Warmholtz 273. Wingborg Litteratur 

om Dalarna 7714. Furuland 7:16. En variant finns 

med graverat titelblad, och då med tryckåret 1762. Detta 

ersatte det tryckta titelbladet från 1763 som är mycket 

ovanligt. Kartan över Dalarna och Stora Kopparbergs län är 

graverad av E. Borg. Arbetet inleds med en rekommendationsskrivelse 

av Pehr Wargentin och innehåller dessutom 

hyllningsverser av J. Svedelius, J. Boëthius, P. Arosenius och 

J. Schedvin Danielsson. I Hülphers Dalabeskrivning, till 

omfånget tre gånger större än Linnés motsvarande, beskrivs 

utförligt bl.a. Stora Kopparbergs gruva, städerna Falun, 

Hedemora och Säter, samt landskapets många socknar. 

Handelsmannen i Västerås Abraham Abrahamsson Hülphers 

(1734–98) är en av de flitigaste och mest betydelsefulla 

topografiska författarna i Sverige under 1700-talet. 

Hans topografiska arbeten tillkom enligt en fast arbetsordning. 

Väl hemkommen från en resa sammanställde Hülphers 

sina intryck grundade på anteckningarna ur sin resedagbok. 

Detta utkast sändes till kyrkoherdar och ståndspersoner 

i den berörda trakten med en begäran om kompletteringar 

och rättelser av utkastet. Hülphers bifogade även 

en omfångsrik frågelista som var inspirerad av den som 

J. Faggot hade presenterat i sin uppsats ”Tankar om fäderneslandets 

känning och beskrifwande”, tryckt i Vetenskapsakademiens 

handlingar 1741. I ett nära samarbete med sina 

informanter och genom en omfångsrik brevväxling växte så 

småningom en färdig text fram. 

89. hülphers, a. a. Samlingar til en beskrifning 

öfver Norrland. Femte samlingen om Westerbotten. 1. 

bandet. Västerås, J. L. Horrn, 1789. 8:o. Grav. titelblad, 

(16), 344, 1–64 s. Med 1 utvikbar grav. gränskolorerad 

karta. Hfrbd med upphöjda bind och 

svart titeletikett i skinn (H. Vinlöv). En del spridda 

fläckar och främst inledningsvis lätt lagerfläckig. 

Titelbladet med fuktrand i innermarginalen och 

blekt namnteckning upptill. Några äldre marginalanteckningar 

i den andra pagineringsföljden. Med 


Marklund 2391. Den andra pagineringsföljden utgörs av 

”Kårt utdrag af framl. kyrkoherdens i Grundsunda Hans 

Jonss. Tunæi herdaminne, eller Hernösands stifts präst-krönika, 

särdeles på sidst förflutna 200 år, med fortsättning til 

början af år 1789. 5:te stycket om Westerbotten, som innehåller 

13 pastorater, 10 swenska och 3 finska, med 4 capeller 

och 1 bruks-kyrka, samt 4 stads församlingar, utom lappmarkerne. 

Hwarjämte bifogas et sammandrag af scholæ 

staten i länet, ifrån dess början til närwarande tid.” 

90. (hårleman, c.) Dag-bok öfwer en ifrån Stockholm 

igenom åtskillige rikets landskaper gjord resa, år 

1749. Sthlm, L. Salvius, 1749. 8:o. (4), 93, 96–98, 

97–106 s. & 1 utvikbar grav. plansch. + (hårleman, 

c. Resa 1750). Sthlm, L. Salvius, 1751. 8:o. (2), 

235, (1) s. & 6 utvikbara grav. plr & 1 utvikbar grav. 

karta. + (hårleman, c. Resa 1752). Sthlm, L. Salvius, 

1753. 8:o. (10), 34 s. & 2 utvikbara grav. 

kartor. Med träsnittsillustrationer på s. 20–21. 

Samtida nött trevligt skinnbd med upphöjda bind, 

rikt guldornerad rygg och röd titeletikett i skinn. 

Stänkta respektive röda snitt. Titeletiketten delvis 

nyförgylld och försättsbladet uppfodrat. Någon 

enstaka småfläck. Det tredje arbetet hämtat ur ett 

annat exemplar och professionellt insatt sist i 

volymen. Med Magnus L. Ståhls namnteckning 

på titelbladet till det första arbetet, Sten och Brita 

Westerbergs exlibris från Beatelund och med 


Löst bifogade återfinns Gunnar Brusewitz noteringar 

ur Hårlemans resa. *7500 

Bring Itineraria svecana 163, 167 respektive 171. Warmholtz 

265–67. Cappelin Hvar finns Skåne beskrifvet s. 54. Ottervik 

2064. Aberstén & Tiselius 201–02 för del I–II. Aberstén 

167–167 1/2 för de två första arbetena. För 1750 års resa har 

Bring ej nämnt den sista opaginerade sidan med tryckort 

och tryckare. 1750 och 1752 års resor utgavs utan titelblad 

och inleds med de tryckta dedikationerna till C. F. Piper. 

1752 års resa utgavs av H. H. von Liewen efter Hårlemans 

död 1753. I första delen skildras bl.a. Södertälje, Jönköping, 

Lund, Göteborg, Vänersborg, Lidköping, Mariestad, Örebro, 

Enköping, en besiktning av slussbygget vid Lilla Edet 

och en vidlyftig beskrivning över Trollhättan. I andra delen 

avhandlas bl.a. Linköping, Kalmar, Karlskrona, Lund, Malmö 

och Arboga. Bland planscherna kan en plan över Ramlösa 

brunn signerad J. E. Rehn nämnas. Breven i del III är 

daterade på Maltesholm i Skåne och rör i huvudsak landskapet 

i fråga. Gunnar Brusewitz skriver om Hårlemans resedagbok 

i artikeln ”Ekar genom tiderna”: ”Dessa dagboksanteckningar 

har ingenting av den linneanska charmen i 

framställningen, tvärtom är de ganska torra. Men i gengäld

andas de på var och varannan sida en formlig lidelse för 

skogsnäringen och är som helhet en svidande kritik mot den 

vanvettiga misshushållningen med våra naturrikedomar.” 

91. hårleman, c. Tankar i anledning af utländska 

resor, förestälte uti et tal för kongl. svenska Vetenskaps 

academien […] då han aflade sit præsidium 

d. 19 julii 1746. Sthlm, L. Salvius, (1746). 8:o. (2), 

40 s. Med grav. titelvinjett. Ngt nött marmorerat 

pappbd från ca 1900 med svart titeletikett i skinn. 

Någon enstaka fläck, t.ex. på s. 29–30. Med Gunnar 


”Utaf alla folkslag är oemotsägeligen intet något mera begifvit 

på resor och utfärd, än de svenske, hvaruti som uti 

mycket annat de röja deras härkomst ifrån de genom deras 

flyttning och härfärd så bekanta och namnkunniga gamla 

göter.” Hårleman hade stor betydelse för Vetenskapsakademiens 

verksamhet, bl.a. genom sin nära vänskap med dess 

sekreterare P. Elvius. Tillsammans planerade de t.ex. akademiens 

observatorium i Stockholm. Om nyttan av utländska 

studieresor kunde Hårleman tala av egen erfarenhet. 

92. (högström, p.) Svar på kongl. Vetensk. academiens 

för år 1764 upgifna fråga: hvilka äro svenska 

climatets förmoner och olägenheter, i anseende til allmänna 

och enskildta hushållningen, i jämförelse emot 

andra länders. Sthlm, L. Salvius, 1766. 8:o. 48 s. 

Tagen ur band och insatt i nyare marmorerad 

ryggremsa. Lite lös i häftningen. Titelbladet lite 

småsolkigt. *750 

Patriotiskt tal till försvar av det svenska klimatet. Att naturen 

inte skulle vara lika givmild här är en sanning med modifikation: 

till och med i den bistraste nord förmår samerna överleva 

utan att behöva hämta sin föda av marken. Pehr Högström 

(1714–84) föddes i Medelpad och studerade i sin 

ungdom vid Härnösands gymnasium där han var klasskamrat 

med P. Wargentin. Som lappmarksmissionär, kyrkoherde 

i Gällivare och senare i Skellefteå fick han goda förstahandskunskaper 

om samerna och han författade bl.a. den banbrytande 

Beskrifning öfwer de til Sweriges krona lydande lapmarker 

(1746). Gunnar Brusewitz karaktäriserar i Ekoparken Högströms 

tal kort och gott som ”ett mästerverk av ihålig retorik 

och svammel” och i Vinterdagbok skriver Brusewitz om skriften: 

”Genom att börja varje trossats med en negation – ’Att 

våra mörka, kalla och långa vintrar hava flera obehagliga 

följder för lantmannen är visserligen sant, men’… – ger författaren 

ett skenbart uttryck av balanserat omdöme, men 

studerar man texten noggrannt så skall man finna att allt 

strax vänds till det bästa hur illa det än ser ut i början.” 

jaktförordningar 

93. johan iii. Wi Jahan then tridie medh gudz nådhe 

[=inledning]. (Sthlm, T. Tidemansson, 1578). Folio. 

Ettbladstryck. Vikt och skuren. Liten bläckfläck 

och gammal datering i bläck på baksidan i 

övre marginalen. Den inledande, utsmyckade 

versalen ”W” ngt beskuren. I gammal tid lagad 

reva på baksidan. Från Trolleholm. *25000 

Collijn II, s. 481–82, variant B. Schreber 98. Varianten på 49 

rader, en variant på 50 rader existerar. Daterad i Stockholm 

den 20 april 1578. I Johan III:s patent regleras bl.a. att då 

”någen aff adelen bruker jagt/ och fäller eller skiuter/ 

hiort/ hind/ råå eller elgh/ på wåre och chronenes ägher” 

så ska han dömas till ”etthundret ungerske gyllennes straff”. 

94. Kongl. may:tz til Swerige/ ordning och stadga 

huru alle rijkzens inbyggiare sigh förhålla skole medh 

jachter/ diurefång och fugleskiutande. Giord på rijkzdagen 

i Stockholm/ åhr 1647. Sthlm, H. Keyser, 

(1647). 4:o. (12) s. Med ståtlig titelbladsvinjett i 

träsnitt avbildande riksvapnet. Tagen ur band. Titelbladet 

med en fläck och några små hål i inre 

marginalen. Genomgående med stor fuktrand. 

Lång reva som når in i texten på s. 9–10. *3000 

Schreber 106: ”Vår första jaktstadga.” En annan upplaga 

existerar med kunglig krona på titelbladet i stället för riksvapnet. 

Gunnar Brusewitz nämner stadgan och dess ”inslag 

som tydde på gryende jaktvårdsintresse” i artikeln ”Makten 

över jakten”. 

95. Kongl. may.tz ordningh och stadga, om jachter/ 

diurefång och fogelskiutande/ giord och förbättrat 

på rijkzdagen som höltz i Stockholm åhr 1664. 

Sthlm, I. Meurer, 1664. 4:o. (11) s. Tagen ur band. 

Med några gamla understrykningar och marginalkommentarer 

i bläck. Bra ex. tryckt på skrivpapper. 

*1250 

Schreber 108. Upplagan med riksvapnet flankerat av två 

lejon. Schreber anger att det finns fyra olika upplagor av 

denna förordning. 

96. Kongl. may.tz ordningh och stadga/ om jachter/ 

diurefång och fogelskiutande/ giord och förbättrat 

på rijkzdagen som höltz i Stockholm åhr 1664. 

(Sthlm, I. Meurer, 1664). 4:o. (11) s. Tagen ur band

93.

och loss i häftningen. Lite nött och genomgående 

ganska hårt fläckig. Samtida tillskrift i bläck nedtill 

på titelbladet. *1000 

Schreber 108. Upplagan med enbart riksvapnet. Schreber 

anger att det finns fyra olika upplagor av denna förordning. 

97. Kongl. may:tz nådige resolution, angående jägerij 

staten gifwen Stockholm den 14 augusti 1682. 

Sthlm, N. Wankijff, (1682). 4:o. (7) s. Tagen ur 

band. Två fläckar på titelbladet. Bra ex. på skrivpapper. 

*900 

Schreber 109. Flera omtryck finns. 

98. Publication angående wargar och andre odiurs 

utödande. Gifwit Stockholms rådhus den 16 november 

1722. Sthlm, Kongl. boktryckeriet, (1722). 

4:o. (4) s. Tagen ur band. Med bläckpaginering i 

övre yttre hörnet. Fint ex. *1000 

Schreber 287 som anger att skriften är svåråtkomlig. Rör 

luderplatser runt Stockholm. Levande hästar kan avlevereras 

vid Danderyds skeppslag eller Älta herrgård mot en 

daler silvermynts eller tre daler kopparmynts ersättning. 

Döda hästar och andra kreatur ska anmälas till skarprättaren 

som ombesörjer transporten till luderplatsen. 

99. Kongl. maj:ts ytterligare öpne påbud emot diur och 

fogels fångande och skiutande ifrån midfastan til 

olufsmässodagen. Gifwet Stockholm i råd-cammaren 

den 18 martii 1734. Sthlm, J. Werner, 1734. 

4:o. (4) s. Tagen ur band. Några smårevor i den lite 

solkiga innermarginalen. *400 

Schreber 110. 

100. Kongl. maj:tz ytterligare förbud emot åker- och 

rapphöns oloflige fång- och skiutande. Gifwit Stockholm 

i råd-cammaren then 5 maji 1736. Sthlm, J. 

H. Werners enkia, (1736). 4:o. (4) s. Tagen ur band. 

Minimala revor i innermarginalen. *400 

Schreber 111. Är ett tillägg till paragraf 12 i 1664 års jaktförordning. 

101. Kongl. maj:ts nådige förordning/ angående rof- 

och skade-foglars utödande. Gifwen Stockholm i 

råd-cammaren then 16 octobris 1741. Sthlm, 

Kongl. tryckeriet, hos P. Momma, (1741). 4:o. (8) 

s. Tagen ur band. Enstaka svaga solkfläckar. *400 

Schreber 112. 

102. Kongl. maj:ts nådige påbud och kungiörelse ifrån 

hwad tid förbudet om diurfång hädanefter bör taga 

sin begynnelse. Gifwen Stockholm i råd-cammaren 

d. 13 julii 1742. Sthlm, Kongl. tryckeriet, hos P. 

Momma, (1742). 4:o. (4) s. Tagen ur band. Oskuren. 

Ngt bruntonad. *400 

Schreber 113. Djurfång var förbjudet från den 14 mars till 

den 29 juli. 

103. Kongl. maj:ts förbud emot olofligit diurskiutande 

uppå Åmbergs diurgård i Öster-göthland. Gifwit 

Stockholm i råd-cammaren then 2 maj 1745. 

Sthlm, Kongl. tryckeriet, (1745). 4:o. (4) s. Oskuren. 

Titelbladet med några småfläckar. *500 

Schreber 114. 

104. Kongl. maj:ts och riksens Commerce-collegii 

circulaire bref, til samtelige accis-rätterne angående 

harars inbegripande under förbudet af then, til nyttiga 

djurs förökelse, utsatte tiden. Stockholm then 17 

junii 1755. (Sthlm), Kongl. tryckeriet, (1755). 4:o. 

(4) s. Oskuren. Några minimala lagerfläckar. *700 

Schreber 115. I likhet med andra nyttiga djur ska haren fredas 

från jakt under vissa tider på året. 

105. Dito. Oskuren. Fint ex. *800 

106. Kongl. maj:ts ytterligare nådige förbud emot 

oloflig jagt och skjutande på Drottningholms kungsgårds 

och therunder lydande hemmans ägor. Gifwit 

Stockholm i råd-cammaren then 24 maji 1758. 


Med stor men svag fuktrand. *500 

Schreber 116. 

107. Kongl. maj:ts och riksens Commerce collegii 

kungiörelse, angående then til skogs-fogels och djurs 

skiutande och fångande förbudne tiden. Gifwen i 

Stockholm then 25 maji 1758. (Sthlm), Kongl. 

tryckeriet, (1758). 4:o. (4) s. Oskuren. Med stor 

men svag fuktrand och med en liten fläck på titelbladet. 

*300 

Schreber 117. 

108. Kongl. maj:ts nådige kundgiörelse och förbud 

emot then i skär-gårdarne brukelige äggningen eller 

siö-fogels äggens borttagande och förstörande. Gifwen

Stockholm i råd-cammaren then 28 september 

1762. (Sthlm), Kongl. tryckeriet, (1762). 4:o. (4) s. 

Oskuren. Bra ex. *500 

Schreber 118. Straffen kunde vara antingen böter, spö eller 

en söndag i stocken. 

109. Dito. Tagen ur band. Lätt bruntonad. *300 

110. Kungörelse, angående en tilärnad luderplats wid 

präst-torpet uti Sohlna socken. Gifwen Stockholms 

rådhus den 9 novembr. 1764. Sthlm, L. Salvius, 

(1764). 4:o. (4) s. Oskuren. Liten pappersförlust i 

övre marginalen. Bra ex. *1350 

Schreber 218: ”ett sällsynt tryck.” Rör en nyinrättad luderplats 

vid Solna prästgård. Mot böter på 10 daler silvermynt 

stadgas att inga döda hästar eller kreatur får lämnas utanför 

staden, utan ska, i likhet med ”alle sådane ännu lefwande, 

men odugelige hästar och kreatur, som ägarna wilja från sig 

skaffa”, föras till luderplatsen vid Solna prästgård och ”emot 

hudarnes återfående” avlämnas. 

111. Kongl. maj:ts nådige kundgörelse, til förekommande 

af elg-djurs utödande i Wäster-Norrland. 

Gifwen Stockholm i råd-cammaren then 10 april 

1767. (Sthlm), Kongl. tryckeriet, (1767). 4:o. (4) s. 

Oskuren. Liten fuktfläck nedtill i marginalen. Bra 

ex. *600 

Schreber 119. Gunnar Brusewitz skriver om föreliggande 

förordning i artikeln ”Sagan om älgen”. ”Större delen av 

1700-talet förgick utan att något väsentligt inträffade inom 

jaktlagstiftningen, men i älgstammen hände saker av intresse. 

1767 utgavs en kungörelse ’Til förekommande af 

elg-djurs utödande i Wäster-norrland’, av vilken det framgår 

att älgstammen hade decimerats mycket kraftigt genom 

’hwarjehanda misbruk’ och att det var risk att detta nyttiga 

och utmärkta högdjur, som svenska konungar alltid ’med 

ömhet’ vårdat sig om, helt skulle utrotas. Nu stadgades 

strängt förbud mot allt ’skidrännande’ samt jagande med 

hundar och bössa efter älg – detta dock med undantag för 

lappar och andra fjällbor och för ämbetsmän och regementsofficerare 

på eget boställe.” 

112. Kongl. maj:ts nådiga förbud, emot åker- och 

rapphöns olofliga fångande, skiutande och säljande. 

Gifwit Stockholms slott then 6 november 1772. 

Sthlm, Kongl. tryckeriet hos H. Fougt, 1772. 4:o. 

(4) s. Tagen ur band. Några obetydliga lagerfläckar 

i yttre marginalen på s. (3–4). Bra ex. *450 

Schreber 120. 

113. Kungörelse angående förbud emot olofligt jagande 

och skiutande på landet en mil norr omkring Stockholms 

stad; gifwen Stockholm af kongl. slotts-cancelliet 

then 18 apr. 1774. Sthlm, H. Fougt, 1774. 

4:o. (4) s. Oskuren. Titelbladet delvis mycket svagt 

lagerfläckigt och med en reva längst in i innermarginalen. 

*650 

Schreber 109a, noten (i supplementet). 

114. Öfwer-ståthållare-embetets ytterligare kungörelse, 

angående förbud emot olofligt jagande och skiutande 

på freds-milen å landet norr omkring Stockholms 

stad. Gifwen Stockholm then 17 apr. 1781. 


Bra ex. *650 

Schreber 109a, noten (i supplementet). 

115. Kongl. maj:ts och rikets Commerce-collegii kungörelse, 

angående tiden til djurs och skogsfogels fällande. 

Gifwen Stockholm then 17 september 1788. 

Sthlm, Kongl. tryckeriet, (1788). 4:o. (4) s. Tagen 

ur band. Bra ex. *500 

Schreber 121. Reglerar den fredade tiden för djur och 

skogsfågel till mellan den 25 mars och 9 augusti. 

116. Kongl. maj:ts nådiga förordning, om krono-hemmans 

försäljande till skatte, samt the förmoner och 

wilkor, hwarunder skatte-hemman hädanefter skola 

innehafwas. Gifwen Stockholms slott then 21 februari 

1789. Sthlm, Kongl. tryckeriet, (1789). 4:o. 

(7) s. Oskuret ex. Bra ex. *900 

Ej i Schreber. Reglerar bl.a. hemmansägarens rätt till fiske, 

jakt och djurfångst. Med en löst bifogad hälsning från Kurt 

Winberg till Gunnar Brusewitz där han bl.a. skriver att föreliggande 

tryck ”är ovanligt i oskuret ark men inte så svåråtkomligt 

att man inte kan gå ut i mitt arkiv och hitta en hög, 

varur bilagda ark är ett exempel.” Gunnar Brusewitz skriver 

apropå älgen i Resa i tid och rum: ”Det verkliga dråpslaget 

mot den försvagade älgstammen inträffade dock 1789, då 

Gustaf III gav skattebonden samma rätt till jakt som tidigare 

var frälsets privilegium. Det har sagts att det hade varit 

bättre med en ’biologisk’ reglering av älgjakten än den mer 

populära ’sociala’. Ur demokratisk synpunkt hälsades naturligtvis 

den nya lagen med glädje.” Förordningen fick till följd 

att den svenska älgstammen redan på 1820-talet var nära 

utrotning då Herman Falk lyckades genomdriva ett tioårigt 

jaktförbud på älg.

117. Kongl. maj:ts förnyade nådiga kungörelse, angående 

deras answar, som jaga och skjuta under förbuden 

tid. Gifwen Haga slott den 11 junii 1799. 

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1799. 4:o. (4) s. Oskuren. 

Med fuktrand upptill som når ned i texten. *400 

Schreber 122. 

118. kalm, p. En resa til Norra America, på kongl. 

swenska Wetenskaps academiens befallning, och 

publici kostnad, förrättad. I–III. Sthlm, L. Salvius, 

1753–61. 8:o. (24), 484, (20) + (2), 526, (22) + (2), 

538, (14) s. & 1 utvikbar grav. plansch. Med en 

mängd träsnittsillustrationer i texten. Tre uniforma 

lite solkiga pergamentbd, varav två från 1900talets 

första hälft och det tredje samtida, med 

bruna senare titeletiketter i skinn och guldpräglade 

årtalsuppgifter nederst på ryggarna (Hedberg, 

osignerade för band I–II). Röda snitt. Några småfläckar 

här och var. Del I bitvis med en svag fuktrand 

och dess titelblad lite bruntonat i hörnen. Del 

II med en del blad med svaga fuktfläckar upptill 

och förstärkning i marginalen på s. 343. Del III 

med pappersförlust i yttre marginalen som snuddar 

texten på s. 231. Med G. H. J. Dahls och Gunnar 


118. 

Sabin 36986: ”It contains some interesting notices of the 

swedish colonies in Pennsylvania, Delaware, and New Jersey 

[…] It is still referred to by writers as presenting a truthful 

account of the countries visited by the author.” Ej i Bring. 

Ej i Aberstén. Ej i Schiötz. Kalms resa sträckte sig från senhösten 

1747 till återkomsten till Sverige 1751. Del I behandlar 

Kalms resa i Sverige och Norge samt England. Del II 

behandlar England, överfarten till Amerika och Kalms resa 

på Amerikas västkust. Del III rör Kalms vidare resor till bl.a. 

Montreal och Quebec. Ett fjärde band författades men är 

idag förkommet då det inte fann någon förläggare. Sten 

Lindroth kallar verket ”en viktig källskrift till det senkoloniala 

Amerikas historia” och arbetet översattes tidigt till 

tyska, holländska och engelska. Apotekaren Gustaf H. J. 

Dahl hade en väl vald samling medicin, farmakologi, veterinärmedicin, 

brunnslitteratur, botanik och annan naturvetenskap 

samt litteratur om Hälsingland. Hans fina bibliotek 

såldes på auktion 1943. 

119. kalm, p. [preses] & cajanus erics son, e. 

[respondent]. Historisk och oeconomisk beskrifning 

öfwer Cronoby sokn uti Österbotn. I. A.a. Åbo, J. 

Merckell, (1755). 4:o. (6), 34 s. Häftad. Oskuren. 

Obetydligt lagerfläckad. Fint ex. *3000 

Vallinkoski 1889. Warmholtz 829. Borgström 62. Allt som 

utkom. Med hyllning av Henric Wigelius. Med kapitel om 

jakt och fiske. 

120. kalm, p. Wästgötha och bahusländska resa förrättad 

år 1742. Med anmärkningar uti historia 

naturali, physique, medicine, oeconomie, antiquiteter 

etc. Jemte nödige figurer. Sthlm, L. Salvius, 

1746. 8:o. (8), 304, 1–14, (2) s. Med flera träsnitt i 

texten. Ngt nött alrotsmarmorerat skinnbd från 

1900-talets första hälft med upphöjda bind och 

nyare röd titeletikett i skinn. Stänkta snitt. Lite 

hårdare nött i ytterfalsarna och på binden samt 

med litet maskhål nederst på ryggen. Bitvis med 

fuktränder och några fläckar. Inledningsvis med 

små fuktskador i marginalen. De tre inledande 

bladen med lagning i inre marginalen. Med Gunnar 

Brusewitz namnteckning och exlibris, det senare 

klistrat över Oskar Rewells! *9000 

Bring Itineraria svecana 150. Warmholtz 278. Sallander 484. 

Aberstén & Tiselius 198. Aberstén 163. Bördh 1511. Teijler 

Litteratur om Örebro län 6594a. Krok 3. Hebbe 334. Linnélärjungen 

Pehr Kalms (1716–79) klassiska arbete innehåller 

förutom en resebeskrivning även en mängd uppgifter om

otanik och lanthushållning. Resan företogs på uppdrag av 

Kalms mecenat Sten Carl Bielke. Gunnar Brusewitz illustrerade 

Wahlström & Widstrands nyutgåva av Kalms resa som 

utkom 1960. Oskar Rewell från Vasa i Finland byggde upp 

en stor samling äldre finskt och svenskt tryck i början av 

1900-talet. Hans exlibris är ritat av Hugo Simberg. 

121. karl xi. Konung Carl den XI:tes dag-bok. Härnösand, 

1808. 8:o. (8), 378, 377–436 s. Ngt nött 

halvpergamentbd från ca 1900 med guldornerad 

rygg och brun titeletikett i skinn. Inlagan delvis 

med råkanter. Lager- och småfläckig samt med en 

del blyertsmarkeringar. Enstaka smärre fuktränder. 

Sidorna 393–94 är ett utbytesblad vilket är 

insatt bakvänt. Beskuren yttermarginal på s. 399– 

402 och 415–18. Fläckar på s. 413–20. Med Gunnar 

Brusewitz exlibris och dennes blyertsanteckningar 

på försättsbladet. *1600 

Setterwall 2457. Utgiven och försedd med ett företal av C. 

G. Nordin. Innehåller bl.a. notiser om konungens jakter etc. 

En ny upplaga trycktes 1918. Gunnar Brusewitz har refererat 

till denna dagbok i skilda sammanhang. 

122. kellgren, j. h. Samlade skrifter. I–III. Sthlm, 

J. P. Lindh, 1796. 8:o. Grav. porträtt, (34), 287 + 

(6), 321 + (4), 305, (1) s. Tre ngt nötta ganska 

enkla nära samtida hfrbd med sparsamt blinddekorerade 

ryggar och röda titeletiketter i tjock 

marokäng. Röda snitt. Delvis ngt småfläckig. Del 

I avslutningsvis med stor men svag fuktrand och 

några smårevor i marginalen. Del II med en reva i 

innermarginalen på de två inledande bladen och 

med en bläckfläck i marginalen på s. 68–69. Del III 

med en lagning upptill i innermarginalen från s. 

243 till slutet. Med O. Forsgrens och Jacob Olof 

Eckmans namnteckningar, den senare överstruken 

och daterad den 26 september 1863 samt 

Fredric Askbergs namnteckning på s. 264 i del III. 


Med en inledande biografi av Nils von Rosenstein. Gustaf 

Regnér och Kellgrens systerson Christ. Lengblom var tillsammans 

utgivare av verket. 1800–02 utkom en andra 

upplaga och 1811 en tredje. Porträttet är graverat av J. F. 

Martin efter Sergels medaljong. 

123. (kexel, o.) Bacchi hand-bibliotheque, eller nya 

tidsfördrif på gäldstugan. Andra upplagan. I–IV. 

Sthlm, J. C. Holmberg, 1798, 1796, 1793 respektive 

1786. 8:o. (2 blanka), 38 s. Med 1 grav. vinjett i 

texten på s. 1 + (4), 32 + 36 s. & 6 grav. notblad, 

varav 5 dubbelsidiga + 48 s. Lätt nött hfrbd från 

1830-talet med rikt guldornerad och blinddekorerad 

rygg. Blåstänkta snitt. Genomgående ngt 

småfläckig inlaga, delvis med fläck i marginalen. 

Titelbladet med initialerna ”C. O. L.” Det inledande 

blanka bladet med förfalskad namnteckning 

”C. M. Bellman” och dennes föregivna anteckningar. 

Med C. O. Lundstedts och J. L. Græséns 

namnteckningar på försättsbladet, den förra 

överstruken, samt Gunnar Brusewitz exlibris. Del 

II saknar en karta. Del IV saknar titelbladet och 2 

grav. notblad. *1000 

Del IV i första upplagan. C. M. Bellman har bidragit med 

följande: i del I, ”Handlingar rörande Bacchi concurs” på s. 

5–17, i del II ”Concurs grälet”, på s. 14–15, i del III, ”Paren- 

121.

tation öfver bränvins-brännaren Lundholm” på s. 3–31, i del 

IV, ”Bacchanaliskt härholds capitel hållit på Sulpitii-dag, 

den 20 april 1771” på s. 1–28 och ”Visor” på s. 35–36. Gunnar 

Brusewitz skriver om exemplaret i essäsamlingen Pärtkorgens 

hemlighet. Brusewitz hade inhandlat det på ett antikvariat 

och vid hemkomsten upptäckt Bellmans namnteckning 

daterad 1799. ”Stolt stegade jag upp till Nils Afzelius 

med mitt litteraturhistoriska fynd, men möttes av föga entusiasm. 

Med behärskad avsmak konstaterade han att Bellman 

var död sedan tre år när boken trycktes och såg det 

hela som ett falsifikat av enklaste slag. Jag dröp ner för KBs 

trappor med en obehaglig känsla av att ha betraktats som 

skojare. Senare i livet träffade jag Nils Afzelius i andra sammanhang 

men om handbiblioteket talade vi aldrig.” 

124. kiöping, n. m. & willman, o. e. (& caron, 

f.) m.fl. Een kort beskrffning uppå trenne reesor och 

peregrinationer/ sampt konungarijket Japan: I. Beskrifwes 

een reesa/ som genom Asia/ Africa och 

många andra hedniska konungarijken sampt öijar: 

med flijt är förrättad aff Nils Matson Kiöping/ 

fördetta skepzlieutnat. II. Beskrifwes een reesa till 

Ostindien, China och Japan: III. Med förtälliande 

om förbenembde stoora och mächta konungarijketz 

Japan tillstånd/ sampt thesz inwånares handel 

och wandel: förrättat och beskrefwin aff Oloff 

Erickson Willman/ kongl. mayst:tz skepz-capitaien. 

IV. Uthföres een reesa ifrån Muszcow till 

China/ genom Mongul och Cataja/ öfwer 

strömen Obij: förrättat aff een rysk gesandt/ som 

till then stoore tartaren Niuki war skickad. Then 

gode läsaren till tienst/ uthi thenna book författat. 

Visingsborg, J. Kankel, 1674. 4:o. (4), 176, 178–304 

s. + hemmersam, m. West-indianisk reese-beskriffning/ 

från åhr 1639 till 1645. Ifrån Amsterdam till 

St: Joris de Mina, itt castell i Africa. Och nu in på 

wårt swänska språåk förwänd och tryckt. Visingsborg, 

J. Kankel, (1673)–74. 4:o. (8), 94, (2 blanka) 

s. + martinius, m. Historia om thet tartariske krijget 

uthi konungarijket Sina, sampt theras seder. Korteligen 

beskrifwin på latijn/ och tryckt uthi Amstelodam 

anno MDCLV. Men förswenskat aff Ambrosio 

Nidelberg. Visingborg, J. Kankel, 1674. 4:o. 

(4), 162 s. Vackert lätt nött hfrbd från 1700-talets 

mitt med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg 

och ljus titeletikett i målad pergament. Rödstänkta 

snitt. Inlagan med någon obetydlig småfläck. Lagning 

i marginalen på s. 201 i ”Een kort beskrffning”. 

Litet hål i texten på s. 42 i ”West-indianisk 

reese-beskriffning” utan egentlig bokstavsförlust. 

Med liten etikett från Thulin & Ohlsons antikvariatsbokhandel 

och Gunnar Brusewitz exlibris. 

Fint ex. *50000 

Collijn 457, 373 respektive 583. Almqvist 19, 20 respektive 

21. Första arbetet utkom första gången 1667, de övriga två 

är de första utgåvorna på svenska. De tre arbetena är här 

sammanbundna ”i itt bånd” i enlighet med Kankels anvisningar. 

Nils Matson Kiöping (ca 1621–80) var prostson och 

växte upp i Köping i Västmanland. Han förmodas ha varit 

syssling till både Per Brahe d.y. och dennes första hustru 

och hade med andra ord mäktiga förbindelser. Åren 1647– 

56 tillbringade han till sjöss i bl.a. holländska ostindiska 

kompaniets tjänst innan han återvände till Sverige. Denna 

andra upplaga är försedd med kapitelindelning och bl.a. har 

vissa hollandsfientliga passager strukits. Resa nummer två i 

det första arbetet, ”till Ostindien, China och Japan”, är en 

förkortad översättning av belgaren François Carons arbete 

om Japan som utgivits i original 1636. Olof Eriksson Willman 

(ca 1620–ca 1673) hade bl.a. varit kapten på regalskeppet 

Kronan och beskriver i sin resebeskrivning ett sällsynt 

besök i det för omvärlden stängda Japan. Hans och Kiöpings 

arbeten är de två första svenska egentliga resebeskrivningarna. 

Michael Hemmersams West-Indianische Reissbeschreibung 

hade utkommit i Nürnberg 1663. Martinus 

Martinius (1614–61) De bello Tartarico utkom första gången 

på latin i Rom 1654 och författaren var bl.a. ansvarig för den 

katolska missionen i Kina. Almqvist skriver i sin Kankelbiografi 

att en ”affskrift om kongerijket China” som omnämns 

av Pehr Brahe 1666 med all sannolikhet är identisk med en 

avskrift av Martinius arbete. Översättaren Ambrosius Svenonis 

Nidelberg (d. 1689) översatte ytterligare några resebeskrivningar 

vilka trycktes av Kankel. Johann Kankel 

(1614–87) var född i Pommern och kom till Sverige 1664. 

Från 1666 fram till sin död förestod han Pehr Brahe d.y:s 

tryckeri på Visingsö. 1674 var hans mest verksamma år och 

West-indianisk reese-beskriffning är det enda större arbete i 

vilket Kankel även framträder som översättare. 

125. (knös, o. a.) Samling af svenska vitterhetsstycken. 

Första delen. Sthlm, J. A. Carlbohm, 1789. 

8:o. (4), 162 s. + Journalisten. Prof-stycke. Sthlm, A. 

Zetterberg, 1789. 8:o. (4), 188 s. & 2 grav. plr. Samtida 

ngt nött hfrbd med upphöjda bind, sparsamt 

guldornerad rygg och röd titeletikett i skinn. 

Stänkta snitt. Ryggen ngt hårdare nött och titel-

etiketten med skador. Inlagan med spridda fläckar. 

Lite lös i häftningen mellan ”Samling” och ”Journalisten”. 

Frampärmen med gammal nummeretikett. 

Med Karl J. Linds och Gunnar Brusewitz 

exlibris. ”Journalisten” saknar ett extra grav. titelblad. 

*2250 

Lundstedt 291 för Journalisten. Allt som utkom av det första 

arbetet, som förutom svenska originalarbeten från 1700-talet 

även innehåller översättningar av Pope och Macpherson. 

Samlingen har tryckt dedikation till Svenska akademien. 

Planscherna i det andra arbetet är signerade F. Akrel. 

Journalisten utkom i fyra årgångar 1789–92. Det inledande 

Prof-stycket, som utgavs i en andra upplaga 1792, innehåller 

bl.a. ”Besök på bärget Ætna” och ”Försök till strypta och 

qväfda personers vederfående”. Utgivare av tidskriften var J. 

F. Bagge och G. H. de Rogier, ett utdrag ur hela tidskriften 

utgavs i Örebro 1809. Johan Fredrik Bagge var sekreterare i 

krigskollegiets fortifikationskontor och hade tidigare utgivit 

en Beskrifning om upstaden Örebro. Rogier gav bl.a. ut Gustav 

III:s skrifter. 

126. Kongl. maj:ts nådiga förklaring, öfwer thes under 

then 14 november 1766, utfärdade allmänna stadga 

och ordning för rikets hafs- skär- ström- och insjö-fiske. 

Gifwen Stockholm i råd-kammaren then 24 januarii 

1771. (Sthlm), för thetta Grefingska tryckeriet, 

(1771). 4:o. (7) s. Oskuren. Bra ex. *500 

Utreder och förklarar grundligt 1766 års stadga. 

127. Kongl. maj:ts nådiga förklaring, öfwer thess under 

then 20 novembr. 1766 utfärdade stadga för 

Nordsjö fiske och salterierne uti Götheborgs och Bohus 

län. Gifwen Stockholm i råd-kammaren then 24 

januarii 1771. Sthlm, förr thetta Grefingska tryckeriet, 

(1771). 4:o. (4) s. Oskuren. Med några små 

lagerfläckar. *900 

Aberstén & Tiselius 1441. 

128. Kongl. maj:ts och riksens Commerce-collegii kungörelse, 

angående det præmierne för ekebark kommer 

at uphöra. Gifwen Stockholm den 11 julii 1792. 

Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1792. 4:o. (3) s. Tagen ur 

band. Med fuktrand i marginalen. Gammal numrering 

i bläck på titelbladet. *150 

Stadgar att de premier för ekbarksinsamling som fastställts i 

kungörelsen av den 2 maj 1775 tillsvidare ska upphöra. 

129. Kongl. may:tz ordning och stadga/ öfwer allehanda 

bärande skogsträän i rijket/ och dhes plantering/ 

giordt och förbättrat på rijkzdagen som höltz 

i Stockholm åhr 1664. Sthlm, I. Meurer, 1664. 4:o. 

(11) s. Tagen ur band. Oskuren. Delvis ngt lagerfläckig. 

Med bläckpaginering i övre hörnet. Med 

Gunnar Schottes exlibris fäst på baksidan av titelbladet. 

*1500 

Varianten med en mycket primitivt skuren krona på titelbladet. 

130. Kongl. may:tz placat, angående ekewerkes förbudh 

at förföras til fremmande landh. Sthlm, I. 

Meurer, 1665. 4:o. (4) s. Tagen ur band. Lite nära 

skuren nedtill och med en liten fläck i titelbladets 

innermarginal. *300 

131. Kongl. may:tz placat och förbud/ angående olåfligit 

skogz-hygge uti de näst wid Stockholm angräntzande 

skogar. Daterat den 6 februarii, 1693. Sthlm, 

sal. Wankifz änkia, (1693). 4:o. (4) s. Tagen ur 

band. Gammal bläckpaginering i övre hörnet. Bra 

ex. på skrivpapper. *600 

Reglerar böterna för den som ”warder å färska giärningen 

tagen” efter att ha avverkat olovlig skog. 

132. Dito. Tagen ur band. Ngt lagerfläckig och 

med små revor längst in i innermarginalen. *350 

133. Kongl. may:tz til Swerige/ etc. ordning och 

stadga öffuer allehanda bärande skogzträän i rijket 

och thess plantering. Giord på rijkzdagen i Stockholm/ 

åhr 1647. Sthlm, H. Keyser, (1647?). 4:o. 

(11) s. Tagen ur band. Med bläckpaginering i övre 

hörnet, stor fuktrand och omfattande nära samtida 

marginalanteckningar och överstrykningar i

läck. Med Gunnar Schottes exlibris fäst på baksidan 

av titelbladet. *2500 

Marginalanteckningarna och överstrykningarna är gjorda 

med den förbättrade ordningen av år 1664 som rättesnöre. 

134. krok, s. Framledne candidatens herr Samuel 

Kroks tal, om Urshults pastorats inbyggares seder, 

hållit, på Småländska nationens sammankomst, i 

novembr. månad, år 1749, uti Upsala. Sthlm, 

kongl. Finska boktryckeriet, 1768. 8:o. 48 s. Tagen 

ur band. Stänkta snitt. Enstaka lager- och småfläckar. 

*7500 

Warmholtz 480. Cappelin Anteckningar till en småländsk 

bibliografi s. 55. Detta rara etnologiska arbete trycktes om i 

Småländska archifvet I, 1859 och flera gånger på 1900-talet. 

Talet hölls i Linnés närvaro och på de sista sidorna hyllas 

denne och författaren utbringade ”et trogit lefwe länge och 

wäl” för honom. 

135. leche, j. [preses] & grysselius, j. [respondent]. 

Dissertatio academica de commoratione hybernali 

et peregrinationibus hirundinum. A.a. Åbo, J. C. 

Frenckell, (1764). 4:o. 34 s. Marmorerat pappbd 

med röd titeletikett i skinn. Med stor fuktrand och 

några småfläckar. Lagning i innermarginalen på 

titelbladet. Med Gunnar Brusewitz exlibris. *2500 

Vallinkoski 2202. Friesen s. 30. Om svalornas övervintring 

och flyttning. 

136. lenæus, k. n. Delsboa illustrata, eller Delsbo 

socken i norra Helsingland, i sådan måtto ljusliga 

beskrefwen, at de förelagde fyra och fyratio frågor, 

dem framledne högwördige dom-probsten i 

Wäxiö, herr doctor Sven Bælter, då han år 1736 

ännu war philosophiæ candidat, åstundade få 

swar uppå, här warda beswarade, såsom de äfwen 

samma året straxt beswarades. Sthlm, Nyström 

och Stolpes förlag, 1764. 8:o. (14), 256, (2) s. & 1 

utvikbar grav. karta & 1 utvikbar träsnittsplansch 

med kompletterande tryckt text. Med spridda illustrationer 

i texten. Samtida trevligt ngt nött 

hfrbd med upphöjda bind och infärgat svart titelfält. 

Stänkta snitt. Tre små maskhål i främre och 

bakre pärmen som även har ett litet maskangrepp. 

Svaga lagerfläckar här och var. Titelbladet lite 

solkigt. Litet maskhål från s. 251 till slutet och 

genom de båda planscherna med förlust av en 

runbokstav. Med J. Åhmans och M. Flincks namnteckningar, 

Ulrik von Dübens och Gunnar Brusewitz 

exlibris, det förra klistrat över ett äldre exlibris. 

Ur Vegeholmsbiblioteket. *10000 

Warmholtz 655 och Forsbom s. 250–52. Med tryckt dedikation 

till Vetenskapsakademien, hyllningsdikt av Magnus 

Beronius och företal av Sven Bælter. Författarens arbete 

med denna sockenbeskrivning var färdigt i manuskript redan 

1736, men utgivningen drog av okänd anledning ut på 

tiden. När utgivningen väl kommit till stånd fick boken ett 

syrligt mottagande. Inte minst gällde detta i Gjörwells 

Swenske Mercurius, där signaturen Democritus stod för en 

häcklande genomgång av hela arbetet. Forsbom menar att 

personen bakom signaturen Democritus var J. H. Lidén, 

”som på detta sätt tog hämnd på Lenæus för dennes kritik 

av Rhyzelii Episcoposcopia”. En försvarsskrift publicerades 

i samma tidning 1766 tillsammans med förnyad kritik av 

Democritus. Arbetet är inte desto mindre en grundlig genomgång 

av hela Delsbo socken med geografiska beskrivningar, 

mineralogi och bergsbruk, märkliga händelser i 

socknens historia, traditioner, dialektala uttryck, folkdräkter 

m.m. Knut Nilsson Lenæus var född i Lena socken i Uppland 

1688, men blev kyrkoherde i Delsbo 1733 och stannade 

där till sin död 1776. Den stora planschen avbildar 

”Delsbo rune-häll”. 

137. lidbeck, e. g. Tal om planteringar, hållet för 

kongl. Vetensk. academien, vid præsidii afläggande 

den 8 januarii 1766. Sthlm, L. Salvius, 1766. 

8:o. 40 s. Häftad i nyare ryggremsa. Oskuren. Någon 

obetydlig småfläck. Fint ex. *600 

Hebbe 1405. Diskuterar i huvudsak trädplantering. Gunnar 

Brusewitz berör Lidbeck och dennes tal i artikeln ”Ekar 

genom tiderna”, vilket han kallar ”en bister rapport om det 

svenska skogsbrukets tillgång […]. Som exempel nämnde 

han att enbart den korta perioden 1760–65 hade man i 

Jönköpings län fällt 85550 ekar men inte återplanterat mer 

än 2302. Det säger en del både om ekskogarnas omfattning 

och hushållningen med dem.” 

138. linné, c. von. Anmärkning om ormarnas skiljemärken. 

[Extrakt ur Vetenskapsakademiens handlingar 

1752. Sthlm, L. Salvius, 1752.] 8:o. s. 206–07. 

Uppfodrad och med tre små lagerfläckar. *150

Soulsby 1183. Översattes till tyska och latin. Linnés anmärkning 

rör en av C. Clerck beskriven ny huggormsart 

funnen vid Stockholm. Linné skriver självmedvetet: ”At rätt 

skilja ormarna ifrån hvarandra har varit svårt för de naturkunniga, 

in til des jag begynte räkna buk-sköldarna på dem.” 

Linné konstaterar därefter, utifrån just buksköldarna, att 

den av Clerck beskrivna ormen i själva verket var en vanlig 

svensk huggorm. 

139. linné, c. von. Calendarium floræ, eller blomster-almanach, 

med medicinska facultetens tilstånd 

[…] utgifwit på latin wid kongl. Academien i Upsala, 

i et academiskt snille prof, och sedermera 

förswänskat af Alexander Mal. Berger, wärmelänning, 

år 1756. Sthlm, Kongl. tryckeriet, 1757. 

4:o. 7, (17) s. Marmorerat pappbd med grön titeletikett 

i skinn på frampärmen (Hedberg). Ryggen 

lite solkig. Liten genomgående fläck i yttersta 

marginalen. Titelbladet med några fläckar och en 

samtida tillskrift i nedermarginalen. Med Gunnar 


Soulsby 1906. Jfr Lidén 72 och Drake s. 205 för originalet. 

Blomsteralmanackan hade ursprungligen lagts fram som en 

avhandling på latin med Linné som preses och Berger som 

respondent. Alexander Malachias Berger (1737–1804) blev 

senare stadsläkare i Åmål. Gunnar Brusewitz har skrivit om 

Linnés blomsteralmanacka och föreliggande avhandling 

bl.a. i sin essäsamling Den nöjsamma nyttigheten. Linné hade 

under lång tid ansett att förändringar inom växtvärlden, 

snarare än bestämda datum, rätt uttolkade ger de säkraste 

upplysningarna om hur ett jordbruk lämpligen bör bedrivas, 

när tid är att så etc. Det skulle dock dröja till 1756 innan 

han sammanställde sina tankar i ämnet. Brusewitz skriver: 

”Någon tvekan om att det var Linné som ensam författade 

skriften finns inte. Den är till alla delar karaktäristisk för sin 

upphovsman. Berger ombesörjde dock översättningen till 

svenska av kalendariet […]. Det var ingen särskilt lyckad 

översättning. Citaten från de klassiska författarna utelämnades 

och det förekommer åtskilliga feltolkningar av originaltexten 

– enligt Fries är det inte troligt att Linne haft tillfälle 

att granska översättningen […]. Knut Hagberg anser, inte 

utan skäl, att Blomster-almanackan på sitt sätt är en av 

höjdpunkterna i svensk naturskildring och att det är något 

av det skönaste och mest inspirerande som Linné över 

huvud taget har skrivit. […] Den lilla skriften utstrålar en 

sinnesglädje som inte kan undgå att fängsla varje läsare som 

själv vart år upplever det mirakel som årstidsväxlingarna 

utgör.” 

140. linné, c. von. Egenhändiga anteckningar af 

Carl Linnæus om sig sjelf med anmärkningar och 

tillägg. Uppsala, Palmblad & c., (1820)–23. 4:o. 

Extra grav. titelblad, (8), xxiv, (24), 100, (2), 101– 

198, (2), 199–218, 119–120, 221–248, (8) s. & 5 

grav. plr & 1 litograferad plansch & 1 utvikbar 

tryckt stamtavla. Ngt nött rött halvsaffianbd från 

1840-talet med infärgade svarta upphöjda bind, 

guldornerad rygg och infärgat svart titelfält. Gula 

snitt. Pärmarna med mönsterpressat papper och 

smal guldram. Enstaka småfläckar. Fläck i marginalen 

på s. 43–52 och lagad reva på s. 245–46. Stort 

bra ex. med tillskrift från Pehr Conrad Afzelius till 

H. G. Clausen daterad i Uppsala den 7 augusti 

1847 och Gunnar Brusewitz namnteckning samt 

den sistnämndes exlibris. *4000 

Soulsby 2660. Utgiven av Adam Afzelius. Med orättad text 

på s. 127 och titelblad av varianten med aningen mindre 

satsyta. Utgivningen försenades på grund av att alla utom en 

av de av Müller utförda litografierna refuserades och ersattes 

av gravyrer. I detta exemplar återfinns löst bifogad en av 

dessa refuserade litografier, vilken avbildar ”Utsigten af Linnés 

Hammarby ifrån s.o.” P. C. Afzelius var son till utgivaren. 

141. linné, c. von. Fauna svecica sistens animalia 

sveciæ regni: qvadrupedia, aves, amphibia, pisces, 

insecta, vermes, distributa per classes & ordines, 

genera & species. Cum differentiis specierum, synonymis 

autorum, nominibus incolarum, locis 

habitationum, descriptionibus insectorum. Leiden, 

apud C. Wishoff & G. J. Wishoff [egentligen 

Sthlm, L. Salvius], 1746. 8:o. Grav. front, (28), 411 

s. & 2 utvikbara grav. plr. Samtida ngt nött hfrbd 

med upphöjda bind, sparsamt guldornerad rygg 

och infärgat svart titelfält. Stänkta snitt. Ytterfalsarna 

delvis spruckna, i synnerhet den främre som 

nästan är loss. Några småfläckar. Delvis med fuktrand 

upptill som ibland når ner i texten. De avslutande 

bladen med fuktränder. Frontespisen med 

fuktrand upptill. Planscherna lätt bruntonade. 

Med J. G. Zinns, F. Wahlgrens, N. P. Osbergs och 

D. Bagers namnteckningar samt Gunnar Brusewitz 

namnteckning och exlibris. *11000

141.

Soulsby 1152. Friesen s. 10. Första upplagan i varianten med 

Leiden som förlagsort på titelbladet. Den ena planschen är 

signerad J. Leche och C. Bergquist. Linnés Fauna svecica har 

kallats den första nationsfaunan överhuvudtaget. 

142. linné, c. von. Fauna svecica sistens animalia 

Sveciæ regni: mammalia, aves, amphibia, pisces, 

insecta, vermes. Distributa per classes & ordines, 

genera & species, cum differentiis specierum, synonymis 

auctorum, nominibus incolarum, locis 

natalium, descriptionibus insectorum. Editio altera, 

auctior. Sthlm, sumtu & literis direct. L. Salvii, 

1761. 8:o. Grav. front, (48), 90, 92–129, 129–578 s. 

Ngt nött hfrbd från ca 1830 med trevligt guldornerad 

rygg. Hårdare nött i ytterfalsarna. Inlagan 

loss från bandet. Placerad i brun klotlåda med 

svart titeletikett. Flitigt läst inlaga med en hel del 

fläckar. Frontespisen med fuktfläck och äldre 

bläckkludd. En mängd äldre intressanta tillägg till 

texten i bläck av Samuel Ödmann, liksom ett stort 

antal medbundna blad med anteckningar och 

teckningar i ämnet. Med E. Rydbecks, S. Ödmanns 

och C. F. von Meijerhelms namnteckningar 

samt okänd stpl på titelbladet. Med Gunnar 

Brusewitz namnteckning och exlibris. Saknar 

två planscher. *60000 

Soulsby 1153. Friesen s. 10. Andra upplagan. Planscherna är 

signerade I. Leche och C. Bergquist. I exemplaret är ett extrakt 

av en artikel av F. Raben medbundet med en utvikbar 

graverad plansch, ”Beskrifning om löfmasken på vildapel, 

bok och törne”. Föreliggande exemplar ur Samuel Ödmanns 

bibliotek har en mängd intressanta tillägg och kommentarer 

till texten. Brusewitz har skrivit om Ödmann och detta 

exemplar av Fauna svecica i essäsamlingarna Björnjägare och 

fjärilsmålare och Pärtkorgens hemlighet samt i Svenska Linnésällskapets 

årsskrift. Han berättar att han inköpt exemplaret 

– ”den utan jämförelse mest nerklottrade bok jag äger” – i 

Stockholm i tron att det tillhört Linnélärjungen Eric Rydbeck 

(1732–95). Rydbeck var 1758 respondent till Linnés 

avhandling Pandora insectum och gjorde sig också omtalad 

genom ett tal i bunden form om planteringskonsten. Han 

blev senare stadsfysiker i 

Vadstena. Brusewitz upptäckte 

emellertid även 

Samuel L. Ödmanns 

namnteckning och kunde 

konstatera att flertalet av 

de många anteckningarna var av hans hand. Med ledning 

av Ödmanns namnform drog Brusewitz slutsatsen att boken 

kom i Ödmanns händer under hans Uppsalatid och 

under alla omständigheter före 1776. Exemplaret följde 

med under Ödmanns tid som skärgårdspräst på Värmdö – 

på något vis överlevde exemplaret den förödande branden i 

Ödmanns hem i oktober 1788 – och i marginalerna har han 

fört in uppgifter om vilka arter han observerat, hur pass 

vanliga de var och diverse upplysningar om arterna i fråga. 

De arter han observerat är i marginalen utmärkta med ett 

”W”. Brusewitz konstaterar att ”intressantast och utförligast 

är anteckningarna när det gäller de jaktbara sjöfåglarna” 

och betonar anteckningarnas värde för förståelsen av Stockholmsfaunan 

i äldre tid och förändringar inom ekosystemen. 

Ödmann, som var en trogen Linnélärjunge, var dock 

tillräckligt självständig gentemot sin läromästare för att 

kunna påpeka diverse misstag i dennes skrifter. Detta föranledde 

honom att i december 1786 till Vetenskapsakademien 

lämna in ett förslag på en genomgripande revision av Fauna 

svecica. Ödmann motiverade detta dels med de nya rön som 

framkommit inom zoologin, dels med arbetets sällsynthet 

och dyra pris i samtiden. Vetenskapsakademien avstyrkte 

dock förslaget. Exemplaret såldes på auktion efter Ödmann 

den 7 mars 1832 till Carl Fredrik von Meijerhelm för 2 riksdaler 

och 26 skilling banko. Denne fortsatte föra in anteckningar 

in marginalerna och lät även binda om arbetet hos 

Kahlows bokbinderi i Örebro hos gesällen Levin till ett pris 

av 16 skilling banko (enligt en anteckning på eftersättsbladet). 

Vid Meijerhelms död 1869 såldes boken på nytt på 

auktion. 

143. Dito. & 2 utvikbara grav. plr. Samtida ngt nött 

men trevligt marmorerat skinnbd från Frankrike 

med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg, kantförgyllning 

och röd titel- respektive grön deltiteletikett 

i marokäng. Stänkta snitt. Etiketterna med 

texten: ”Linnæi Dissert. variæ” och ”tom. VIII.” 

Fyra små maskhål i främre ytterfals. Inlagan med 

några spridda små lagerfläckar. Litet maskhål i 

övre hörnet t.o.m. s. 44. Med Gunnar Brusewitz 


144. linné, c. von. Faunae svecicae […] inchoatae 

pars prima sistens mammalia, aves, amphibia et 

pisces sueciae quamrecognovii, emendavit et 

auxit Andreas Joannes Retzius. Leipzig, apud S. L. 

Crusium, 1800. 8:o. Handkolorerad front, x, 362, 

(10, 2 blanka) s. Samtida lätt nött hfrbd med guldornerad 

rygg och senare röd titel- samt ursprung-

lig grön deltiteletikett. Stänkta snitt. Någon enstaka 

småfläck invändigt. Med M. Bruzelius 

namnteckning samt Gunnar Brusewitz namnteckning 


Soulsby 1154. Friesen s. 10. Allt som utkom. Frontespisen 

signerad Capieux. Tredje upplagan. Björn Dal skriver i sin 

Sveriges zoologiska litteratur: ”Retzius gav också ut en ny 

upplaga av Linnés Fauna svecica, som dock inte omfattade 

de lägre djuren; Fauna suecicae trycktes år 1800 i Leipzig, 

den avlägsna tryckorten gjorde att ’denna bok varit nog 

sällsynt i Sverige’. Boken har en handkolorerad gravyr, som 

avbildar en vinterhämpling och en bergfink, planschen är 

142. 

oftast placerad som frontespis av bokbindaren. Koloreringen 

på fåglarnas bröst och buk med blyvitt, som av kemiska skäl 

förändrats och antagit mörkgrå färg, gör ibland de båda 

fåglarna oigenkännliga.” Så dock ej här! 

145. linné, c. von. Flora svecica exhibens plantas 

per regnum Sveciæ crescentes, systematice cum 

differentiis specierum, synonymis autorum, nominibus 

incolarum, solo locorum, usu oeconomorum, 

officinalibus pharmacopæorum. Editio secunda 

aucta et emendata. Sthlm, L. Salvius, 1755. 

8:o. (4), xxxii, 464, (30) s. & 1 utvikbar grav.

plansch. Samtida lätt nött hfrbd med upphöjda 

bind och infärgat svart titelfält. Stänkta snitt. 

Några blad med små lagerfläckar, t.ex. på s. 242– 

56. Med Torbern Bergmans och Magnus Flincks 

namnteckningar på titelbladet, Carl Bernhard Ulrik 

von Dübens och Gunnar Brusewitz exlibris. 

Fint associationsex. från Vegeholm. *17500 

Soulsby 409. Krok 17. Första upplagan utkom 1745. Arbetet 

utgavs under vad Lindroth kallar ”Linnés patriotiska decennium”, 

då även Fauna svecica publicerades och de tre statligt 

finansierade resorna genomfördes. Planschen avbildar en 

linnea. Torbern Bergman har på titelbladet med fin handstil 

skrivit raderna ”dono celeberrimi auctoris possidet Torbern 

Bergman”, d.v.s. i fri översättning ”på grund av den mycket 

berömde författarens gåva äger Torbern Bergman denna 

bok”. Den sedermera världsberömde kemisten Torbern 

Bergman (1735–84) studerade i Uppsala där han sedan var 

verksam vid universitetet. Där lärde han tidigt känna Linné 

som lät uppkalla ett fjärilssläkte efter den begåvade ynglingen. 

Bergmans och Linnés relation var dock inte alltid 

okomplicerad. Lindroth skriver i sin lärdomshistoria om 

Linnés oförmåga att ta kritik: ”När Torbern Bergman 1763 

av Vetenskapsakademien belönats för sitt svar på en prisfråga 

om maskar på fruktträd, avslöjade sig Linné – som 

utan framgång deltagit i konkurrensen – med att bli förbittrad 

på den unge docenten, som trätt hans ära för när. Han 

ville vara den ende och ojämförlige.” Lindroth fortsätter: ”I 

någon mån kan man under hans senare år urskilja en 

antilinneansk grupp med Bergius och Torbern Bergman 

som de främsta; de hade brutit sig ut ur fadershuset.” Vegeholm 

ägdes under 1700-talet av släkten Cedercrantz. Både 

Johan (död 1699) och sonen Isak Cedercrantz (död 1754) 

vinnlade sig om att bygga upp ett fint bibliotek. Under slutet 

av 1700-talet och början av 1800-talet ägdes Vegeholm av 

de tre ogifta syskonen Isak Johan, Charlotta Maria och 

Vilhelmina Ulrika. Den sistnämnda hade en fosterdotter, 

Gunilla Lindros, som 1797 gifte sig med tjänstemannen och 

dåvarande borgmästaren i Landskrona, Magnus Flinck. 

Han flyttade in på Vegeholm och tog till stor del över driften 

av gården. Under denna tid skänkte Vilhelmina Ulrika 

farfaderns och faderns 

bibliotek till Magnus 

Flinck som väsentligt 

ökade dess storlek. När 

både Vilhelmina Ulrika 

Cedercrantz och Magnus 

Flinck dog, 1814, 

såldes Vegeholm och 

änkan Gunilla Lindros 

flyttade med bibliote- 

ket till Rögle. Senare flyttades samlingen till Ängelholm för 

att 1868 köpas av Carl Bernhard Ulrik von Düben, som var 

barnbarn till Magnus Flinck, i dennes första äktenskap. 

Biblioteket ställdes senare upp på von Dübens Södra Lindved, 

där det fanns kvar till dess huvuddelen såldes på Libris 

bokauktioner 1982–85. 

146. linné, c. von. Hans maj:ts Adolf Frideriks vår 

allernådigste konungs naturalie samling innehållande 

sälsynte och främmande djur, som bevaras på kongl. 

lust-slottet Ulriksdahl; beskrefne och afritade samt 

på nådig befallning utgifne. Museum s:æ r:æ m:tis 

Adolphi Friderici regis svecorum, gothorum, vandalorumque, 

hær, Norv. duc. Slesv. Holst. Storm. 

Ditm. com. Oldenb. Delmenhorstiæ &c. &c. in 

quo animalia rariora imprimis, et exotica: quadrupedia, 

aves, amphibia, pisces, insecta, vermes describuntur 

et determinantur, latine et svetice cum 

iconibus. Sthlm, P. Momma, 1754–(55). Stor folio. 

(4), xxx, 96, (7) s. & xxxiii grav. plr. Med grav. 

vinjetter på titelbladen, s. I, 1, 13, 19, 51, 81 och 91. 

Samtida ngt nött skinnbd med upphöjda bind, 

guldornerad och blinddekorerad rygg samt titeletikett 

i glättad papp. Röda snitt. Guldorneringen 

har delvis svartnat ngt och titeletiketten med 

sprickor och viss flagning. Någon obetydlig småfläck. 

Ståtligt ex. med Gunnar Brusewitz namnteckning 


Soulsby 1085. Nissen 2520. Tryckningen drog ut på tiden då 

kopparstickaren J. E. Rehn dröjde med att färdigställa illustrationerna 

till verket. För att kunna åstadkomma det vackra 

trycket importerade Momma matriser från Frankrike. Ett 

förarbete hade utkommit 1746 i form av avhandlingen Museum 

Adolpho-Fredericianum med L. Balk som respondent. 

En planerad andra del försenades och samtrycktes slutligen 

med den år 1764 utgivna beskrivningen av Lovisa Ulrikas 

naturaliekabinett och då i oktav. Linné hade mött fursteparet 

första gången 1744 och dedicerade 1747 sin Wästgötaresa 

till drottningen. De var enligt Fries Linnés främsta 

gynnare vid sidan av Tessin. Lindroth skriver i sin lärdomshistoria: 

”Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika anlade i tidstypisk 

nit kostbara naturaliekabinett […], och Linné tillkallades 

för att beskriva de kungliga skatterna. Från 1751 

vistades han i sådant uppdrag ofta på Drottningholm och 

Ulriksdal, där han visste att förvärva majestäternas ynnest; 

den kräsna Lovisa Ulrika fängslades av hans otvungna manér. 

Efter forcerat arbete kunde Linné 1754 publicera sin

eskrivning över Adolf Fredriks naturaliekabinett, Museum 

regis Adolphi Friderici – en foliovolym med goda kopparstick, 

mest av ormar och fiskar, efter ritningar av Olof von 

Dalin. I företalet utvecklar Linné sina älsklingstankar om 

guds underverk i de skapande varelserna och den levande 

naturen som ett outtömligt naturaliekabinett; prisvärd därför 

varje potentat, som samlade naturalier.” I verket prövar 

också Linné för första gången den binära nomenklaturen på 

djuren, vilket han skulle fullt utveckla i tionde upplagan av 

Systema naturae (1758). Gunnar Brusewitz har behandlat 

arbetet i sin artikel ”Riksmuseet genom tiderna”. Han skriver: 

”naturaliesamlingen var inte minst ett uttryck för en 

religiös uppfattning av naturen. Tingen omkring oss är uttryck 

för skaparens vishet men ibland också för hans vrede 

och dömande makt. Missfoster, abnormiteter och vanskapligheter 

hör till det senare. En orsak till att man lät dem ingå 

i kabinettet var att påminna oss om vår synd och skuld och 

mana oss till bot och bättring. Samtidigt som det kittlade 

sensationslystnaden!” 

147. linné, c. von. Hortus Cliffortianus plantas 

exhibens quas in hortistam vivis quam siccis, Hartecampi 

in Hollandia, coluit vir nobilissimus & 

generosissimus Georgius Clifford, juris utriusque 

doctor, reductis varietatibus ad species, speciebus 

ad genera, generibus ad classes, adjectis locis plantarum 

natalibus differentiisque specierum. Cum 

tabulus æneis. Amsterdam, 1737. Folio. Front, 

(32), x, 231, (1 blank), 301–501, (17) s. & 36 grav. 

plr. Titelbladet tryckt i rött och svart och med 

146. 

grav. vinjett. Praktfullt marmorerat samtida skinnbd 

med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och 

titeletikett i marokäng. Rödstänkta snitt. Pärmarna 

med smalt förgyllt ramverk och kantförgyllning. 

Små tendenser till sprickor upp- och nedtill i 

ytterfalsarna och på två ställen med minimala 

gamla lagningar. I skinnskodd och fodrad marmorerad 

kassett. Några enstaka smärre fläckar, t.ex. 

på s. 191. I detta exemplar är s. i–iv bundna efter 

v–x och några planscher är felbundna. Ett komplett 

fint ex. med exlibris från Pro Finlandiaauktionen, 

Seth Kempe och Gustav VI Adolf samt 

med Gunnar Brusewitz namnteckning och exlibris. 

*150000 

Soulsby 328. Nissen 1215. På rekommendation av läkaren 

och professorn i Leiden, Hermann Boerhaave, hade Linné 

som husläkare och botanicus trätt i tjänst hos den förmögne 

holländske köpmannen Georg Clifford (1685–1760). Clifford 

hade på sin lantegendom anlagt en präktig botanisk 

och zoologisk trädgård och i denna omgivning utvecklade 

Linné en intensiv publikationsverksamhet som kulminerade 

i den stora beskrivningen av Cliffords trädgård Hortus Cliffortianus. 

Genom Cliffords mecenatskap fick verket en påkostad 

utstyrsel och är ett av få praktverk som Linné har 

utgivit. Gunnar Broberg skriver i Nationalmuséets utställningskatalog 

1700-tal: ”Linné klagade gärna över svårigheten 

att få godtagbara illustrationer till sina arbeten. Med 

saknad såg han tillbaka på tiden i Holland, då han samarbe-

146.

tat med epokens främste blomstermålare, Georg Dionyseos 

Ehret, vid utgivandet av Hortus Cliffortianus”. Ehret utförde 

bl.a. den berömda allegoriska frontespisen. Jan Wandelaar 

bidrog till att illustrera verket och Adolf van der Laan stack 

dess titelvinjett. 

148. linné, c. von. Lachesis lapponica, or a tour in 

Lapland, now first published from the original 

manuscript journal of the celebrated Linnæus; by 

James Edward Smith. I–II. London, R. Taylor and 

co., 1811. 8:o. xvi, 366, (2 blanka) + (2), 306 s. Med 

ett stort antal träsnitt i texten. Samtida ngt nött 

engelskt blankpolerat skinnbd med breda, upphöjda 

bind, rikt guldornerad och blinddekorerad 

rygg, samt gröna titeletiketter i skinn. Brunstänkta 

snitt. Titeletiketterna med några små nagg i kanterna. 

Enstaka blad lagerfläckiga. Ovanligt rent ex. 

med Percy Sanden Godmans exlibris samt Gunnar 


Soulsby 192. Bring Itineraria svecana 136. Schiötz 608a*. 

Första upplagan av Linnés lappländska resa, översatt av 

Carl Troilius. Resan företogs 1732 men kom ut på svenska 

först 1888. Träsnitten är utförda av R. T. Austin efter Linnés 

teckningar och föreställer djurarter, hantverksföremål, landskap 

m.m. I ett appendix till del II återges ett extrakt ur 

147. 

Wahlenbergs Berättelse om mätningar och observationer i översättning 

av J. Dryander. Smith presenteras på titelbladet 

som ”president of the Linnæan society” där manuskriptet 

till resan förvaras. Smith utgav efter att ha förvärvat Linnés 

samlingar flera tidigare opublicerade arbeten av denne. 

Gunnar Brusewitz illustrerade Wahlström & Widstrands 

nyutgåva av Lapplandsresan 1957 och har skrivit om den 

bl.a. i artikeln ”Naturskildraren Linné”: ”Lapplandsresan 

har med rätta ställts i främsta rummet ur litterär synpunkt, 

därför att vi där hundraprocentigt kan lita på att det är Linnés 

egna ord vi läser. Han reste till största delen ensam och 

var sin egen sekreterare. […] Naiv i betydelsen oerfaren, 

oskuldsfull var aldrig Linné, men han visste tillräckligt 

mycket för att våga visa häpenhet även inför de mest vardagsnära 

företeelser. Den moderne journalisten har mycket 

att lära av Linné.” 

149. linné, c. von. Museum s:æ r:æ m:tis Ludovicæ 

Ulricæ reginæ svecorum, gothorum, vandalorumque 

&c. &c. &c. in quo animalia rariora, exotica, 

imprimis insecta & conchilia describuntur & determinantur 

prodromi instar editum. I–II. Sthlm, 

L. Salvius, 1764. 8:o. Grav. porträtt, (8), 720, (2), 

1–110, (1) s. Titelbladet till del I tryckt i rött och 

svart. Samtida ngt nött skinnbd från Frankrike 

med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och

148. 

röd titeletikett i marokäng. Röda snitt. Några 

maskhål i ytterfalsarna och hårdare nött överst 

och nederst på ryggen. Liten nummeretikett fäst 

nedtill på ryggen. Någon småfläck och en del lätt 

bruntonade blad. Mindre fläck på s. (3–4). Med 

ägaranteckning ”Latourette 1765”, grav. exlibris 

från ”Musæo Mouton-Fontenille academiæ Lugdunensis” 

och deras lilla tryckta etikett på försättsbladet 

samt med Gunnar Brusewitz namnteckning 


Soulsby 1095a. Ett osignerat porträtt av Linné efter Roslin 

är insatt i detta exemplar som frontespis. Linné hade mött 

fursteparet första gången 1744 och dedicerade 1747 sin 

Wästgöta-resa till drottningen. De var enligt Fries Linnés 

främsta gynnare vid sidan av Tessin. Lindroth skriver i sin 

lärdomshistoria: ”Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika anlade i 

tidstypisk nit kostbara naturaliekabinett […], och Linné 

tillkallades för att beskriva de kungliga skatterna. Från 1751 

vistades han i sådant uppdrag ofta på Drottningholm och 

Ulriksdal, där han visste att förvärva majestäternas ynnest; 

den kräsna Lovisa Ulrika fängslades av hans otvungna manér. 

Efter forcerat arbete kunde Linné 1754 publicera sin 

beskrivning över Adolf Fredriks naturaliekabinett […]. Med 

drottningens samling gick det trögare, och först tio år senare 

utkom ett naket inventarium över dess bestånd av 

insekter och konkylier […]. Linné hade fullgjort sin hovtjänst.” 

Under Linnés arbete med katalogiseringen försämrades 

drottningens ekonomi, vilket resulterade i att det 

färdiga arbetet inte försågs med de planscher som ursprungligen 

avsetts. Det fick också till följd att den planerade 

andra delen av beskrivningen av Adolf Fredriks kabinett 

återfinns här i slutet av arbetet, men med separat pagine- 

ring. I Lovisa Ulrikas naturaliekabinett ingick bl.a. material 

insamlat av Kalm, Osbeck och Hasselquist under deras 

resor. Samlingarna delades så småningom upp på en mängd 

händer. M. A. L. C. de Latourette (1729–93) var botaniker 

och naturaliesamlare i Lyon. Han hörde till J. J. Rousseaus 

vänkrets och brevväxlade med flera av samtidens framstående 

botaniker, däribland Linné, samt lät utge flera botaniska 

verk. Hans bibliotek utmärkte sig genom sina val av 

ämnen och sina fina band. J.-P. Mouton-Fontenille (1769– 

1837) var professor i naturalhistoria i Lyon och gav bl.a. ut 

Système des plantes 1803–04 med sammandrag ur Linnés 

verk. Han förestod Lyons universitets naturaliekabinett. 

150. (linné, c. von) Museum Tessinianum, opera 

illustrissimi comitis, dom. Car. Gust. Tessin, regis 

regnique Sviogothici senatoris, regiæ cancellariæ 

præsidis, ad aulam regiam summi mareschalli, 

educationi r. cels. princip. hered. Gustavi præfecti, 

academiæ Aboensis cancellarii, ordinis s.r.m. seraphinorum 

equitis aurati et commendatoris, nec 

non omnium s.r.m. Sveciæ ordinum cancellarii, 

equitisque aurati de aquila nigra, collectum. Hans 

excellence, riks-rådets &c. herr gr. Carl Gust. Tessins 

naturalie-samling. Sthlm, L. Salvius, 1753. 

Folio. (8), 123, (9) s. & 12 grav. plr. Med två grav. 

vinjetter, den ena på titelbladet och den andra på 

s. (3), och två grav. initialer på s. (3). Bra hfrbd 

med guldornerad rygg och röd titeletikett i skinn 

(Norstedts). Rödstänkta snitt. Mindre fuktfläckar i 

yttermarginalen på s. 12. Fint ex. med Gunnar 


Soulsby 1081. Nissen 2521. Parallelltext på latin och svenska. 

Vinjetterna är graverade av J. E. Rehn. Titelvinjetten 

med Tessins vapen och den andra med ett porträtt av Linné. 

Museum Tessinianum är Linnés beskrivning av sin mecenat 

Tessins omfattande naturaliekabinett på Åkerö. I 

Museum Tessinianum beskrivs samlingens mineraler och 

petrifikat samt några få konkylier och som tack lät Tessin 

slå en medalj över Linné. Tessin sålde sin mineraliesamling 

1762 till den danske kungen och hans växt- och insektssamling 

köptes av greve Moltke i Danmark. T. M. Fries 

skriver i sin biografi att Linné hade många gynnare, men att 

”skulle till Linné själf ställts den frågan, hvilka bland alla 

dessa lågo hans hjärta närmast, så lider det intet tvifvel, att 

han ej först skulle nämnt namnen Carl Gustaf Tessin och 

Abraham Bäck.” Linné dedicerade flera av sina verk till Tessin, 

bl.a. andra upplagan av Systema naturæ, och deras vänskap 

var lång och trofast.

149.

150. 

151. linné, c. von. Oeconomia naturæ eller skaparens 

allvisa inrättning på vår jord, i agttagen vid de 

skapade tingens betraktande i de tre naturens riken, 

till deras fortplantning, vidmagthållande och 

undergång; med medicinska facultetens bifall, 

under kongl. archiaterns, herr doct. Carl Linnæi 

præsidio, utgifven uti ett academiskt snille-prof på 

latin vid kongl. academien i Upsala år 1749 d. 4 

martii och nu med någon tillökning på svenska 

öfversatt af Isac J. Biberg. U.o., 1750. 8:o. 88 s. 

Stänkdekorerat pappbd med svart respektive röd 

titeletikett i skinn. Bitvis lätt solkig och med några 

fläckar. Reva i texten och lagning med mindre 

textförlust på s. 88 som även har en fläck i marginalen. 


Soulsby 1522. Jfr Lidén 20 för originalet med Isac J. Biberg 

som respondent. Utgiven av Kiesewetter och med en hyllning 

på s. 3–5 av N. Gissler. Isac Isaacson Biberg (1726– 

1804) blev senare lärare i grekiska i Härnösand. Oeconomia 

naturæ är ett av de tydligaste exemplen på Linnés fysikoteologiska 

världsbild. 

152. linné, c. von [preses] & baeckner, m. a. 

[respondent]. Noxa insectorum. A.a. Sthlm, typis L. 

Salvii, (1752). 4:o. (4), 32, (4) s. Häftad i samtida 

trevlig marmorerad ryggremsa. Någon småfläck. 

Titelbladet med en samtida uträkning i bläck i 

yttermarginalen. *2000 

Lidén 46. Soulsby 1729. Drake s. 265–66. Om insekternas 

skadegörelse. Drake skriver: ”Denna avhandling är en föregångare 

till alla senare arbeten i praktisk entomologi och är 

uppställd på ett sätt, som ofta fått tjäna till mönster i senare 

dylika arbeten.” Med hyllningar av Johan Brander, Jean Bolinder 

och P. O. Sundius: ”At tala om de minste djur,/ om 

flugor, matkars, myggs natur,/ är det ej fåfäng möda?/ Så 

tror väl den, som endast vill,/ de tings beskrifning hålla 

gill,/ som kunna honom föda.” Michaël A. Baeckner 

(1728–59) praktiserade senare medicin i Stockholm innan 

han avled i tyfus i Stralsund. 

153. linné, c. von [preses] & bäckman, a. p. [respondent]. 

Dissertationem academicam, fundamenta 

ornithologica. A.a. Uppsala, (E. Ziervogel), 1765. 

4:o. 28 s. Häftad. Några fläckar och med en lite trist 

fuktfläck i innermarginalen som når in i texten. 

Titelbladet med några fläckar nedtill. Hål i marginalen 

på sista bladet. Saknar planschen. *350 

Lidén 137. Friesen s. 20. Soulsby 2285: ”Part 1 has a brief 

biography of ornithologists from Pierre Belon, 1555, onwards.” 

Drake s. 274–75: ”Ornitologi enligt Linnés system 

med förklaring på använda termer.” Anders Petrus Bäckman 

(1744–66) var född i Helsingfors och studerade medicin vid 

Uppsala universitet. Avhandlingen har en tryckt dedikation 

till Clas Ekeblad. 

154. linné, c. von [preses] & ekmarck, c. d. [respondent]. 

Dissertatio academica, migrationes avium 

sistens. A.a. Uppsala, L. M. Höjer, (1757). 4:o. 38 s. 

Loss i häftningen. Oskuren. Med stora fuktränder 

och någon småfläck. Titelbladet med ett hål i övre 

marginalen och några fläckar samt tillskriften: ”hr 

Jac. Löfman”. *2500

150.

Lidén 79. Friesen s. 15. Soulsby 1936: ”The most complete 

list (up to 1757) of migrating birds, whether exotic or indigenous 

to Sweden.” Linné diskuterar också orsakerna och 

ändamålet med fåglarnas flyttningar och föreslår bl.a. att 

man borde studera de flyttande fåglarna vid Spaniens och 

Italiens södra delar samt i Istanbul. Respondenten Carl Daniel 

Ekmarck (1734–89) praktiserade senare medicin i 

Stockholm och Skänninge innan han utnämndes till provinsialläkare 

i Lovisa i Finland. Med hyllningar av C. F. Widegren 

och respondentens bror Lars Ekmarck: ”Jag har i helig 

skrift med mycken undran sedt,/ hur konung Salomo, en 

visdoms far på jorden,/ beskrifver foglens väg åt ost, syd, 

vest och norden,/ han säger att den går utöfver männ’skiovett;/ 

men ej förbjuder han att saken eftersöka,/ och om 

naturens drift vår lilla kunskap öka.” Gunnar Brusewitz har 

behandlat avhandlingen i sin essäsamling Den nöjsamma 

nyttigheten: ”Det är en på många sätt ’artig’ avhandling för 

att tala linneanska. Inledningen är en enda lång och hänförd 

hyllning till fågelsläktets alla tilltalande egenskaper och i 

fortsättningen framförs många goda rön och vettiga slutsatser. 

Till skillnad från i sina tidigare föreläsningar frigör han 

sig på många punkter från äldre författares tokigheter, men 

tyvärr inte i alla avseenden.” Brusewitz syftar här på myten 

om svalornas övervintring på botten av sjöar, vilken Linné i 

avhandlingen återger och bekräftar. ”Tack vare Linnés auktoritet 

skulle hans ord få stor betydelse och för lång tid 

framåt fortsätta att dela upp ornitologerna i två läger, de 

många troende och de få förnekande.” 

155. linné, c. von. Migrationes avium, sub præsidio 

d.d. Car. Linnæi, propositæ a Carol. Dan. Ekmarck, 

ostro-gotho. Upsaliæ 1757 martii 2. [=rubrik]. 

(Sthlm, L. Salvius, 1759?). 8:o. s. 565–600. 

Enkelt hklbd från 1900-talets mitt. Med fuktrand i 

övre marginalen och bitvis lätt bruntonad och lite 

fläckig. Med Gunnar Brusewitz exlibris. *125 

Jfr Lidén 79, Drake s. 270 och Friesen s. 15 för originalet. 

Soulsby 1937, 1938 eller 1939. Extrakt ur någon av upplagorna 

av del IV av Amœnitates academicæ, som första 

gången trycktes 1759. 

156. linné, c. von [preses] & johansson, b. [respondent]. 

Centuria insectorum rariorum. A.a. Uppsala, 

(E. Ziervogel, 1763). 4:o. (6), 32 s. Tagen ur 

band och insatt i mörkblå ryggremsa. Lätt lagerfläckig. 

Bra ex. *1600 

Lidén 129. Soulsby 2251. Drake s. 274: ”Utgör beskrivning 

på 102 st. sällsynta insekter, därav 12 arter gryllus, 6 cimex, 

31 papilio, 6 cancer, till största delen utgörande sådana, som 

Linné fått från doktor Garden i Carolina, överstelöjtnant 

Dahlberg i Surinam, herr Noordgren i Java, samt till en del 

sådana, som hovmarskalken de Geer, den framstående entomologen, 

fått från Pensylvanien.” Boas Johansson (1742– 

1809) var senare verksam vid hospitalet i Kalmar. 

157. linné, c. von [preses] & tengborg, j. c. 

[respondent]. Hortus culinaris. A.a. Sthlm, litteris 

direct. Salvii, (1764). 4:o. 26 s. Häftad men delvis 

loss i häftningen och några blad med revor i innermarginalen. 

Delvis lagerfläckig, främst i längst 

ut i marginalen, t.ex. på titelbladet. Några äldre 

rättelser i bläck i texten. *1350 

Lidén 132. Soulsby 2260. Drake s. 217–18. Om köksträdgården. 

En kommentar till Hortus culinaris trycktes i Lärda 

tidningar samma år. Jonas Carl Tengborg (1740–88) blev 

senare rektor vid skolan i Vänersborg och kyrkoherde i 

Norunge. 

158. linné, c. von. Skånska resa, på höga öfwerhetens 

befallning förrättad år 1749. Med rön och 

anmärkningar uti oeconomien, naturalier, antiquiteter, 

seder, lefnads-sätt. Med tilhörige figurer. 

Sthlm, L. Salvius, 1751. 8:o. (10), xiv, 434, (34) s. & 

1 utvikbar grav. karta och 6 grav. plr. Med träsnittsillustrationer 

i texten. Titelbladet tryckt i rött och 

svart. Nött hfrbd från 1800-talets första hälft med 

delvis oxiderad guldornerad rygg och ny röd titeletikett 

i marokäng. Brunstänkta snitt. Ryggen 

fläckig och med små sprickor i ytterfalsarna samt 

med mindre skador i skinnet överst och nederst på 

ryggen. Inlagan bitvis ngt småfläckig, t.ex. på s. 

39–42. Fuktfläck i nedermarginalen på s. 83–92. 

Kartan med en några cm lång reva nedtill i vikningen. 


Bring Itineraria svecana 164. Soulsby 209. Cappelin Hvar 

finns Skåne beskrifvet s. 73. Utkom i tysk översättning 1756. 

Kartan och tre av planscherna signerade C. Bergqvist, varav 

en efter en förlaga av I. Gane. I detta exemplar finns bägge 

varianterna av s. 26 medbundna, både den vanliga med 

”Gödselen” och den ovanliga, ursprungliga med ”Svedjor” 

(här insatt efter eftersättsbladet och inte inräknad i kollationeringen). 

Varianterna uppkom av att Linné i förbigående 

berömde svedjebruket sådant han hade sett det bedrivas i 

Skåne. Linnés gode vän Carl Hårleman, som själv tagit avstånd 

från svedjebruket i sin Dag-bok, råkade se några tidiga 

ark av Linnés resebeskrivning och uppmanade därefter

Linné att inte ställa sig bakom ”det landsfördärfwande 

swedjandet”. En detalj kan tyckas, men Linné tog illa vid sig 

av Hårlemans kritik och skrev en ny text om gödsel istället 

och bytte ut mot det ursprungliga bladet. Gunnar Brusewitz 

illustrerade Wahlström & Widstrands nyutgåva av Skånska 

resa som utkom 1959 och har i Strandspegling redogjort för 

de två varianterna av s. 26. 

159. linné, c. von. Systema naturæ per regna tria 

naturæ, secundum classes, ordines, genera, species, 

cum characteribus, differentiis, synonymis, 

locis. Editio decima, reformata. II. Sthlm, L. Salvius, 

1759. 8:o. (4), 825–1384 s. Samtida ganska 

hårt nött pappomslag. Oskuren. Itu i häftningen. 

En del spridda lager-, fukt- och småfläckar samt 

med någon enstaka samtida marginalanteckning. 

Titelbladet med skrapmärken med förlust av delar 

av en bokstav. Med C. P. Hostbergs namnteckning 

daterad i Stralsund 1759, And. Krigholms och 

Sten J. Boijes namnteckningar, den sistnämndes 

daterad i Strängnäs 1868. Med Gunnar Brusewitz 

exlibris. Endast del II i original, en lös del I i faksimil 

bifogas. *6500 

Jfr Printing and the mind of man 192, noten: ”The tenth edition 

of the Systema naturae, 1758, is his [Linnés] final version 

of the system by which many plants and animals are 

still named to this day with reference ’Linnaeus’, ’Linn.’ or 

’L.’ attached.” Linnés epokgörande Systema naturæ, i vilken 

han presenterade sitt sexualsystem, utkom första gången 

1735. Den utgavs sedan i nya, omarbetade och av författaren 

utvidgade upplagor. Del II i denna upplaga behandlar 

växtriket. Del I, som utkom 1758, behandlar djurriket. En 

tredje del om mineralriket blev aldrig publicerat, men finns 

bevarat i manuskript. 

159. 

160. linné, c. von. Wästgöta-resa, på riksens högloflige 

ständers befallning förrättad år 1746. Med 

anmärkningar uti oeconomien, naturkunnogheten, 

antiquiteter, inwånarnes seder och lefnadssätt, 

med tilhörige figurer. Sthlm, L. Salvius, 1747. 

8:o. (12), 284, (19) s. & 5 utvikbara grav. plr. Med 

träsnittsillustrationer i texten. Samtida ngt nött 

hfrbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg 

och grön titeletikett i glättad papp. Stänkta snitt. 

Titeletiketten skadad i nedre hörnet och bakre 

pärmen med ett minimalt maskangrepp. Inlagan 

med enbart någon obetydlig småfläck. Planscherna 

lite solkiga. Med Säfstaholms exlibris och Gunnar 

Brusewitz namnteckning samt dennes exlibris. 

Fint ex. *35000

Bring Itineraria svecana 157. Soulsby 218. Planscherna signerade 

L. Alstrin, I. G. Hallman och C. Bergquist. Med hyllningsdikter 

av H. C. Nordenflycht och F. Hasselquist. Med 

på västgötaresan var lärjungen Erik Gustaf Lidbeck (1724– 

1803), senare professor i Lund. Gunnar Brusewitz illustrerade 

Wahlström & Widstrands nyutgåva av resan som utkom 

1978. 

161. linné, c. von. Öländska och gothländska resa 

på riksens högloflige ständers befallning förrättad 

åhr 1741. Med anmärkningar uti oeconomien, 

naturalhistorien, antiquiteter &c. med åtskillige 

figurer. Sthlm och Uppsala, hos G. Kiesewetter, 

1745. 8:o. (14), 344, (30) s. & 2 utvikbara grav. 

kartor & 1 utvikbar grav. plansch. Med flera träsnittsillustrationer 

i texten. Ngt nött samtida hfrbd 


och ny rödbrun titeletikett i skinn. Grönstänkta 

snitt. Nya för- och eftersättsblad. Bitvis lite lagerfläckig, 

t.ex. på s. 1–8. Fuktrand i texten på s. 31– 

32. Runraden på s. 327 understruken med röd- 

och blåkrita. Kartan över Öland med lagning och 

förstärkning nedtill. Kartan över Gotland med lagad 

reva. Planschen förefaller vara ihopsatt av två 

olika exemplar av gravyren. Med F. Em. Ridderbielkes 

och N. J. Anderssons namnteckningar på 

försättsbladet samt med Gunnar Brusewitz exlibris. 

*17500 

Soulsby 202. Bring Itineraria svecana 148. Hebbe 322. Molér 

611. Kartan över Öland är signerad C. Bergquist. Sten Lindroth 

skriver om Linnés resa som påbörjades våren 1741: 

”Beslut därom hade fattats av ständerna, och instruktion 

utfärdades av Manufakturkontoret. Enligt den skulle han på 

de båda öarna uppspåra färgväxter för textilindustrin, leta 

efter ler- och jordarter, förteckna apoteksörter samt i övrigt 

anteckna allt som hörde till naturalhistorien. Linné organiserade 

expeditionen, liksom förut dalaresan, i form av en 

resesocietet med sex yngre medhjälpare, av vilka en svarade 

för botaniken, en för mineralogin, en för kassan osv. I mitten 

av maj bar det av, över Sörmland och Östergötland nådde 

sällskapet Kalmar för att överskeppas till Öland; i slutet av 

augusti var man tillbaka i Stockholm.” Gunnar Brusewitz 

illustrerade Wahlström & Widstrands nyutgåva av resan 

som utkom 1962. Brusewitz omnämner Linnés Öländska 

och gothländska resa i sin bok Jakt apropå säljakt och i artikeln 

”Ottenby lund – djurgård med anor” redogör han för 

Linnés intryck av djurgården där. Fredrik Emanuel Ridderbielke 

(1821–70) var entomolog och dotterson till C. P. 

Thunberg. Nils Johan Andersson (1821–80) var bl.a. adjunkt 

i botanik i Lund och intendent över Naturhistoriska 

riksmuseets botaniska avdelning. Som botanist medföljde 

Andersson fregatten Eugenie på dess världsomsegling 

1851–53. 

162. [Linné] hedin, s. Minne af von Linné, fader 

och son. I–II. Sthlm, H. A. Nordström, 1808. 8:o. 

Porträtt, (8), 136 s. + porträtt, 102, (10) s. & 2 grav. 

plr. Elegant lackerat skinnbd från 1900-talets början 

med rikt guldornerad rygg, pärmar och inre 

denteller, upphöjda bind och röd titel- samt grön 

deltiteletikett (Hedberg). Övre guldsnitt, övriga 

snitt endast putsade. Någon obetydlig småfläck. 

Välgjord lagning i övre marginalen på s. 45 och i 

nedre hörnet på s. 65. Med guldpräglat monogram 

”WG” i nedersta ryggfältet, Sten och Brita 

Westerbergs exlibris från Beatelund samt Gunnar 

Brusewitz namnteckning och exlibris. *7500

Soulsby 2647. De två avdelningarna har deltitlarna ”von 

Linné den äldre” respektive ”von Linné den yngre”. Första 

delen återger det äreminne som hölls på Växjö gymnasium i 

samband med 100-årsjubiléet av Linnés födelse. Andra delen 

inleds med en minnesteckning över Linné d.y. och följs 

av ”Historiska upplysningar till Carl von Linné den äldres 

lefverne”. Författaren var lärjunge och vän till familjen och 

hade under 1770-talet disputerat för Linné. Porträttet av 

Linné, graverat av Akrel efter Kraffts förlaga, har Linnés 

vapensköld avdraget i nedre marginalen från en mindre plåt. 

Den sista planschen föreställer fyra olika Linnémedaljer. 

163. (linnerhielm, j. c.) Bref under resor i Sverige. 

Sthlm, Kumblinska tryckeriet, 1797. Stor 4:o. xiv, 

220, (4) s. & 10 grav. plr. Med grav. titelvinjett och 

24 gravyrer i texten. + linnerhielm, j. c. Bref 

under nya resor i Sverige. Sthlm, C. Delén, 1806. 

163. 

Stor 4:o. (2), xiv, 150, (4) s. & 26 grav. plr. Med 

grav. titelvinjett. + linnerhielm, j. c. Bref under 

senare resor i Sverige. Sthlm, A. Gadelius, 1816. Stor 

4:o. xiii, (1), 155, (5) s. & 16 grav. planscher. Med 

grav. titelvinjett. Tre eleganta lätt nötta samtida 

hfrbd med fint guldornerade och blinddekorerade 

ryggar och svarta titeletiketter. Gula snitt. I modern 

marmorerad klotskodd kassett. Ryggarna 

med några mycket små svaga fuktfläckar. Inlagorna 

med bara någon enstaka småfläck. Praktex. 

med liten äldre stpl ”W.K.” på titelbladen och 

Gunnar Brusewitz namnteckning. *75000 

Bring Itineraria svecana 251, 347 respektive 373 där felaktigt 

anges 25 planscher i den andra resan. Affärsmannen, konstnären 

och författaren Jonas Carl Linnerhielm (1758–1829)

kan med sina tre resebeskrivningar ses som en svensk representant 

för den pittoreska reseskildringen, ”la voyage pittoresque”. 

Linnerhielm skriver bl.a. ”Jag har rest för att se mitt 

fädernesland: se det; icke forska; och jag har skrifvit hvad 

jag sett.” Hans resor genom Sverige gick från gods till gods 

och företogs mellan åren 1787–1807. T. Brunius har skrivit 

att ”Linnerhielm sökte sig till landskap, och han betraktar 

de utvalda landskapen, vilka mestadels är kulturlandskapets 

odlade mark, som bilder. Täckheten, det måleriska, det pittoreska 

skildras, men han karaktäriserar också godsens arkitektur 

och omgivningar.” Bland de internationella förebilderna 

märks S. Gessner, som Linnerhielm beundrade djupt. 

Linnerhielm var god vän med Gjörwell och en tid förlovad 

med dennes dotter Gustafva Eleonora. Han blev sedermera 

riksheraldiker och kansliråd. I den första resebeskrivningen 

ingår 34 linjeetsningar, i den andra 27 akvatinter och i den 

tredje 17 så kallade crayongravyrer, en typ av mjukgrundsetsning. 

Gunnar Brusewitz har bl.a. i Resa i tid och rum skrivit 

om Linnerhielm: ”Under flitigt kringkuskande i landet 

var han ständigt sysselsatt med att kritiskt värdera landskapets 

skönhetsvärden. Han bokstavligt talat ’recenserade’ 

den syd- och mellansvenska naturen, som om den skapats 

av någon som kunde tillrättavisas och manas till bättring.” 

Brusewitz kallar de tre volymerna resebrev ”något av det 

vackraste vi har av bokkonst från decennierna kring 1800.” 

164. linnæus, s. Kort, men tillförlitelig bij-skjötsel, 

på egen förfarenhet och anställte försök, efter bijens 

egenteliga natur och egenskaper, grundad 

och inrättad/ samt till allmänhetens tjenst och 

nytta, på mångas åstundan och anmodan, utgifwen 

1768. Växjö, A. Wrigseen, (1768). 8:o. (16), 

166, (1) s. & 1 träsnittsplansch. Ngt nött enkelt 

hfrbd från ca 1900 med guldornerad och blinddekorerad 

rygg. Några blad med lagerfläckar. 

Titelbladet med lång delvis lagad reva och sista 

bladet tråkigt förstärkt i marginalen. Planschen 

ngt hårt skuren i yttermarginalen. Med Gunnar 


Hebbe 1679. Med hyllningsvers av N. Alin. En ny upplaga 

utkom 1858 med titeln Bikungen. Samuel Linnæus (1718– 

97) var bror till Carl von Linné och efterträdde sin far som 

pastor i Stenbrohult. I företalet förundrar sig författaren 

över att ”ett helt samhälle bestående af 10 till 30000 bij, 

styras af ett enda litet kräk, visen, och de alla lyda honom, 

med så ogemen trohet, at hwart enda gjerna upoffrar för 

honom lifwet; de swälta ock sielfwe till ett stort antahl ihjäl, 

på det, at deras konung eller drottning visen, på hwilkens lif 

hela samhällets wälgång beror, må kunna lefwa.” 

165. ljungquist, s. b. Tal, om naturkunnighetens 

uphjelpande och nytta i det allmänna, hållit för 

kongl. svenska Vetenskaps academien […] då han 

lade af sit derstädes förda præsidium, den 24 oct. 

1752. Sthlm, L. Salvius, (1752). 8:o. (2), 68 s. Med 

grav. titelvinjett. Tagen ur band och insatt i ett 

enkelt omslag. *500 

Med svar av Pehr Wargentin på sista bladet. Författaren var 

Mårten Triewalds efterträdare som kapten mechanicus vid 

fortifikationen och adlades 1760 under namnet Ljungenstjerna. 

166. (loenbom, s.) Samling af gåtor, ordalekar och 

konstiga frågor. Andra uplagan. Västerås, J. L. 

Horrn, 1794. 8:o. 112 s. Häftad i samtida gråpappersomslag 

med lite skadad tryckt titeletikett 

och ngt nött rygg. Oskuren. Mot slutet med stora 

men svaga fuktränder. Med Kalmar stadsbiblioteks 

stpl på sista sidan och insidan av främre omslag. 

Bra ex. *1200 

Första upplagan utkom 1766. ”Hwad är det för underlig 

ting jag såg ute, som wänder sit hufwud neder åt helfwete 

och fötterna up emot solen?” Svar: ”Skaftlök, han hafwer 

hufwudet i jorden och wänder sin blad emot solen.” Gåtorna 

är hämtade från bl.a. Hervarar saga, J. Loccenius, L. 

Lucidor, J. Runius, J. Frese, C. J. Lohman, C. J. Bergh, C. 

Specht, J. Schwede, N. Åkerblom, O. von Dalin, L. Holberg 

samt från signaturerna ”C. J. B. 1712”, ”C. K. 1719”, ”T. W. 

1722”, ”Nic. S. L.”, ”A. G. U. 1763”, ”P. A. 1744” och ”Polidor 

1711”. 

167. low, j. Sätt att fånga uttrar lefvande, och inrätta 

dem, at bära hem fisk. [Extrakt ur Vetenskapsakademiens 

handlingar 1752. Sthlm, L. Salvius, 

1752.] 8:o. s. 139–46 & 1 grav. plansch. Tagen ur 

band och loss i häftningen. Små maskhål i innermarginalen. 

Planschen beskuren. *150 

På planschen avbildas de två redskap för uttertämjning som 

hör till artikeln, övriga motiv på planschen har skurits bort. 

Gunnar Brusewitz omnämner Low i sitt stora arbete Jakt 

och konstaterar att redan Olaus Magnus hade beskrivit till 

jakt tämjda uttrar i sin Historia om de nordiska folken. Brusewitz 

skriver vidare att efter det att Lows uppsats föredragits 

för Vetenskapsakademien ”berättade överintendenten Carl 

Hårleman at han själv sett en sådan ’inrättad’ utter hämta 

fisk till sin husbonde ur vattnet vid Kungsholmsbron i 

Stockholm.”

168. lundberg, p. Den swenska frö-samlaren, eller 

kårt underrättelse, om allehanda trägårds-fröns 

producerande under wårt swenska climat; trägårdarnes 

tillstånd sedan år 1740. Ett nytt planteringssätt, 

med åtskillige sorter kärnstammar; någre 

swenske och för hälsan tjenlige krydder, så wäl 

som några uplysningar, som befästa mitt förra 

werk, Trägårds-praxis kallat, m.m. Sthlm, L. 

Wennberg, 1775. 8:o. (30), 146, (15) s. & 4 utvikbara 

träsnittsplr. Samtida ngt nött hfrbd med 

upphöjda bind, sparsamt blinddekorerad rygg och 

infärgat titelfält. Blåstänkta snitt. Ryggen lite 

ojämnt nött och blekt. Delvis med stor men svag 

fuktrand och spridda lagerfläckar. Den första planschen 

delvis ngt bruntonad. Med Gunnar Brusewitz 


168. 

Hebbe 1283. Två av planscherna i fin bondrokoko föreställer 

personifikationer av årstiderna hösten och våren som 

framalstrar blommor respektive skördar frukt. De övriga två 

planscherna avbildar olika växter, den ena tillsammans med 

några av de minsta invånarna i trädgården. På s. 110–46 

återfinns ett ”Månads-memorial” för årets tolv månader 

med instruktioner för den vanliga trädgården, köksträdgården 

och lustträdgården. Peter Lundberg skriver i sitt förord 

att han använt sig av Linnés latinska namnformer i Species 

plantarum 1762–63. Anders Lissander gav 1782 ut en skrift 

med ”genswar på critiquer uti den så kallade Swenska frösamlaren”. 

169. lundström, j. Söderfors ankar-bruks historia. 

Uppsala, J. Edmans enka, (1791). 4:o. 47, (5) s. & 1 

utvikbar grav. karta & 1 utvikbar tryckt tabell. + 

lindroth, p. g. Museum naturalium Grillianum 

Söderforssiense institutum anno 1783, & in catalogo 

redactum anno 1788. Sthlm, A. J. Nordström,

1788. 4:o. 21, (3 blanka) s. Samtida hfrbd med 

upphöjda bind. Ryggen hårt nött och med tråkiga 

skador och revor i skinnet. Titeletiketten har trillat 

av. Någon liten småfläck invändigt. Anteckningar, 

förmodligen av A. A:son Hülphers, bortraderade 

på frampärmens insida. Med P. E. Bergfalks namnteckning 


Söderfors tillhörde vid denna tid A. U. Grill till vilken det 

första arbetet är dedicerat. Kartan är signerad J. Kjölström 

efter en ritning av C. J. Schedin. Det andra arbetets typografiska 

vinjetter är avpassade efter innehållet så att t.ex. avdelningen 

med däggdjur har små vinjetter med hund, elefant, 

lejon och häst som motiv. Adolf Ulrik Grill (1752–97) lät på 

sitt bruk Söderfors inrätta det s.k. Grillska museet. Detta 

skapades till stor del av P. G. Lindroth (1758–1809), som för 

Grills räkning gjorde insamlingsresor i Sverige, Norge och 

England. I samlingarna var bl.a. flodhäst och lejon representerade, 

men även ett exemplar av den 1797 utrotade kapska 

blåbocken. Detta hade enligt Lindroths katalog hemförts 

från Afrika av C. P. Thunberg. Det Grillska museet skänktes 

1828 till Vetenskapsakademien, men då var stora delar av 

samlingen redan förstörd av mal. Gunnar Brusewitz har 

skrivit om Grill och dennes donation i sin essäsamling Pärtkorgens 

hemlighet. Brusewitz skriver: ”Lindroths rikligt kommenterande 

katalog över den till Riksmuseet skänkta Söderforssamlingen 

är föredömlig med sina många intressanta 

uppgifter angående utbredning och annat. Sådana saknas 

tyvärr i de förteckningar som gäller de andra stora donationerna.” 

169. 

170. Lustige och förnöjande tidsfördrif, af hwilka åtskillige 

nyttige lärdomar och underrättelser kunna 

inhämtas. Öfwersättning. Västerås, J. L. Horrn, 

1787. 8:o. 284 s. Ngt nött marmorerat pappbd från 

1800-talets första tredjedel med brandröd titeletikett 

i glättad papp. Grönstänkta snitt. Ryggen 

lite skadad upp- och nedtill. Inlagan genomgående 

ngt fläckig och med ett stort antal små lagningar 

vilka orsakat smärre textförluster på några ställen, 

t.ex. på sista bladet. Med Gunnar Brusewitz exlibris. 

*1000 

Innehåller ett stort antal kuriösa och roande historier om 

bl.a. judar, astrologer, tiggare och skökor. I en artikel om 

olika nationers egenskaper står att läsa om Sverige att ”hufwudstaden 

Stockholm är som Venedig, belägen i sjön.” 

171. löfling, p. Iter hispanicum, eller resa til spanska 

länderna uti Europa och America, förrättad ifrån 

år 1751 til år 1756, med beskrifningar och rön öfver 

de märkvärdigaste växter, utgifven efter dess 

frånfälle af Carl Linnæus. Sthlm, L. Salvius, 1758. 

8:o. (20), 316 s. & 2 utvikbara grav. plr. Ngt nött 

hfrbd med upphöjda bind och blinddekorerad 

rygg samt ny röd lite amatörmässig titeletikett i 

skinn och guldpräglat årtal nedtill på ryggen. 

Stänkta snitt. Ryggen skadad upptill och provisoriskt 

renoverad samt lackad. Bitvis ngt lagerfläckig. 

Med en i äldre tid överkluddad namnteckning 

(Matth. Wærn?) på titelbladet. Med Gunnar Brusewitz 


Soulsby 3588. Översattes till tyska 1766 och spanska 1801. 

Med en dedikation på spanska och en inledande biografi 

över Löfling, bägge författade av Linné. Pehr Löfling 

(1729–56), av Linné kallad ”min mest kära och bästa discipel”, 

hade 1754 som kunglig botanicus medföljt en spansk

expedition till Sydamerika. I Venezuela och Guayana påbörjade 

han omfattande botaniska efterforskningar men 

avled i tropikfeber redan i februari 1756. Hans efterlämnade 

papper kom via Madrid i Linnés händer som ombesörjde 

utgivningen av Iter hispanicum. Utöver Löflings brev till 

Linné och föräldrarna ingår i arbetet två utkast till floror, 

”Plantæ Hispanicum” och ”Plantæ Americae”, den sistnämnda 

är den första tryckta beskrivningen av Venezuelas 

flora. Sten Lindroth utnämner Löfling till ”kanske den 

skickligaste växtbeskrivaren av alla Linnés lärjungar” och en 

”pionjär i utforskandet av den sydamerikanska floran.” 

172. (magnus, o) [De animalibus sylvestribus. Extrakt 

ur Historia de gentibus septentrionalibus. Rom, 

I. M. de Viotti, 1555.] Folio. s. 601–44. Med träsnittsillustrationer 

avbildande olika svenska djur. 

Tagen ur band och loss i häftningen. Någon liten 

småfläck. Reva i övre hörnet på s. 601. Lagning i 

innermarginalen på s. 629. *4000 

Collijn II, s. 221–27. Lindberg 18. Schreber 259. Extraktet, 

som är hämtat ur första upplagan av Olaus Magnus klassiska 

arbete, omfattar bok XVIII ”De animalibus sylvestribus”, 

kapitel II–XLVIII och rör den svenska däggdjursfaunan. 

Den i Linköping födde Olaus Magnus (1490–1557), Sveriges 

siste katolske ärkebiskop, gick liksom sin bror Johannes 

Magnus i landsflykt efter reformationen. Under tiotalet år 

befann sig bröderna i Danzig där Olaus Magnus påbörjade 

arbetet med sin berömda karta över det nordliga Europa, 

172. 

Carta marina, tryckt i Venedig 1539. Olaus Magnus storverk 

var emellertid Historia de gentibus septentrionalibus som delvis 

var tänkt som en mycket utförlig kommentar till Carta 

marina. Ambitionen var att för en internationell publik berätta 

allt som fanns att veta om det avlägsna Norden. Tendensen 

var patriotisk och ”götisk” och kom att bilda skola 

för senare tiders svenska historieskrivare som exempelvis 

Olof Rudbeck. Olaus Magnus använde sig delvis av befintlig 

litteratur, men även av egna anteckningar, liksom personliga 

minnen från resor i Sverige. Den viktigaste av dessa resor 

var den han gjorde 1518–20 i Norrland som subkollektor för 

avlaten till Peterskyrkan på den påvlige legaten Johannes 

Angelus Archimboldus uppdrag. Boken innehåller bl.a. den 

första sammanfattningen av den svenska faunan, en beskrivning 

som anses ha ersatts först av Linné. Arbetet väckte i 

samtiden stor uppmärksamhet och utgåvor på tyska, holländska, 

franska och italienska trycktes. En svensk översättning 

utgavs först 1909–25. Boken har haft stor inverkan på 

det lärda Europas bild av Norden men även på den nordiska 

självbilden, inte minst under stormaktstiden. Men arbetet 

ger även många inblickar i vardagslivet, i folkets seder 

och traditioner, mat- och dryckesvanor, jakt och fiske, vilket 

gör det till en mycket underhållande om än inte alltid tillförlitlig 

kulturhistorisk källa. Gunnar Brusewitz har skrivit om 

Olaus Magnus Historia bl.a. i sin essäsamling Den nöjsamma 

nyttigheten. Brusewitz pekar där ut Olaus Magnus som den 

förste att sätta på pränt berättelsen om svalornas övervintring 

på sjöbottnar, en seglivad myt som går igen hos bl.a. 

Linné och Ödmann och som debatterades ännu under 

1800-talet.

173. marelius, n. Tal, om Mälarens utlopp, med 

geographiska och historiska anmärkningar; hållet 

för kongl. Vetenskaps academien, vid præsidii 

nedläggande, den 30 januarii 1771. Sthlm, L. Salvius, 

1771. 8:o. (2), 36 s. Bra marmorerat pappbd 

med röd respektive svart titeletikett i skinn (Bonniers 

bokbinderi). Svaga fuktränder på s. 8–14 och 

en obetydlig lagad reva i marginalen på s. 15. Med 


Warmholtz 336 med den felaktiga uppgiften att Marelius 

Mälarkarta tillhör detta verk. Essén Sörmländsk bibliografi 

s. 140. Akrell Stockholmiana 787. Författaren diskuterar bl.a. 

olika teorier om landhöjningen och de fornnordiska sagornas 

trovärdighet som källor till historien. 

174. maupertuis, (p. l. m. de). Den physiska Venus 

eller afhandling om djurens tilskapande. Öfversättning 

från den sjunde fransyska uplagan. Sthlm, J. 

C. Holmberg, 1784. 12:o. 131, (11) s. Obetydligt 

solkigt halvpergamentbd. Med Gunnar Brusewitz 


Waller 6352. Andra svenska upplagan utkom 1806. Maupertuis 

Vénus physique utkom första gången 1745 och var en 

utvidgad bearbetning av författarens Dissertation sur le nègre 

blanc från 1744. Maupertuis presenterar i föreliggande verk 

bl.a. Harveys upptäckter och driver tesen att embryot ärver 

i lika stor utsträckning från fadern som från modern. Han 

tolkar vidare förekomsten av albiner bland svarta folkslag 

som att ”de första människorna voro hvita, och at det endast 

genom en tilfällighet händt, at den svarta färgen blifvit 

ärftelig hos de stora familier, som bo uti zona torrida, hos 

hvilka den hvita färgen imellertid icke så fullkomligen gått 

ut, at den ju understundom kan återkomma.” Någon förklaring 

till albinism bland vita folk ger han dock inte. Maupertuis 

tankar om ärftlighet och embryologi har ibland beskrivits 

som förebådande Mendel och Darwin. 

175. menabenus, a. Tractatus de magno animali, 

quod alcen nonnulli vocant, germani verò elend, & de 

ipsius partium in re medica facultatibus: item historia 

cervi rangiferi, & gulonis filfros vocati. Ad Rudolphum 

II […]. Accessit remb. Dodonæi medici 

cæsarei de alce epistola. Köln, apud maternum 

Cholinum, 1581. 8:o. (16), 88 s. Trevligt marmorerat 

pappbd, möjligen från 1700-talet, med ny röd 

titeletikett och blindpräglat årtal nedtill på ryggen. 

Delvis med ytlig sprickbildning i pappret i ytterfal- 

sarna. Några svaga lager- och fuktfläckar, främst i 

övre marginalen. Bitvis med små maskhål som 

löper genom hela volymen i övre marginalen och 

rubriktexten. Liten pappersförlust i nedre hörnet 

på sista sidan. Bra ex. med Gunnar Brusewitz exlibris. 

*50000 

Waller 11911. Tractatus de magno animali utkom i tre latinska 

upplagor under 1581 med varierande titlar. De andra trycktes 

i Milano respektive Wien. En italiensk översättning gavs 

ut i Rimini 1584. Beskriver älgen ur zoologiskt men främst 

medicinskt perspektiv. Älgen ansågs ha många hälsobringande 

delar att utvinna medikamenter av: klövarna användes 

exempelvis som ett verksamt botemedel mot epilepsi. Även 

175.

enen och järven beskrivs kortfattat och Olaus Magnus citeras. 

Björn Dal nämner Menabenus arbete som det enda 

1500-talsverk av någon betydelse rörande svensk zoologi 

vid sidan av Olaus Magnus. Menabenus, som en kort tid var 

i Sverige som läkare åt Johan III, skrev även ett litet arbete 

om Stockholms ström, vilket också trycktes 1581. Gunnar 

Brusewitz föreslog Michaelisgillet att låta utge en svensk 

översättning av Menabenus arbete som utgavs 1996 med 

ett förord av Brusewitz. Han har även avhandlat Menabenus 

skrift i sitt stora arbete Jakt och i Ekoparken och skriver 

i det sistnämnda om Johan III:s kungsgårdar på Djurgården: 

”Det är ingen tillfällighet att Johan III:s livläkare, italienaren 

Apollonius Menabenus, var den förste som beskrev älgen 

efter egen synerfarenhet. Inget motsäger att Menabenus 

studier av älgarna i hägnet på Djurgården låg till grund för 

hans bok De magno animali”. 

176. micrander, j. [preses] & graan, p. o. [respondent]. 

Exercitatio academica delineationem 

rangiferi breviter exhibens. A.a. Uppsala, H. Curio, 

(1685). 4:o. (4), 22, (2) s. Med ett träsnitt på s. 12. 

Marmorerat pappbd med röd titeletikett i skinn 

och skinnskodd rygg upp- och nedtill. Gamla 

understrykningar i bläck och en liten rättelse i en 

av hyllningsverserna. Titelbladet och sista sidan 

lätt lagerfläckiga. Bortriven namnteckning eller 

tillskrift i nedre marginalen på titelbladet. Med 


Lidén 43. Warmholtz 907. Med hyllningar av O. Nezelius, 

Thomas Ihre, Carolus Wänman och O. Plantin. Framlagd 

för professorn i grekiska, Julius Micrander. Gustaf von 

Paykull skriver i sitt Tal, om djur-kännedomens historia för Linnés 

tid att Petrus Graan i avhandlingen ”ej underlåtit at om 

renen lemna de tilförliteliga underrättelser, han som infödd 

176. 

wästerbottninge bäst kunde samla. At definition på renen 

blef ofullkomlig, och sedan hvart ord deraf vidlöftigt återhämtat 

och förklarat, får tilskrifvas tidehvarfvet. I stället för 

de trenne horn Olaus Magnus tildelt renen, låter denna 

auctor förstå at detta djur endast har tvänne, men hvilka 

stundom nertil framåt utskjuta, hvilket också är uttryckt på 

det trädsnitt af renen som finnes i dissertation.” 

177. (moritz, c. p.) Mythologiskt lexicon, öfversättning 

med tilläggningar. Hvarjämte en afhandling 

om de gamle romares heliga plägseder, i sammandrag 

af Carl Stridsberg. Sthlm, J. A. Carlbohm, 

1796. 8:o. (4), 372, (6), 1–114 s. Samtida ganska 

nött men trevligt hfrbd med upphöjda bind, blinddekorerad 

rygg och ljus titeletikett i glättad papp. 

Stänkta snitt. Titeletiketten med en liten spricka 

och ryggen med en liten reva i skinnet överst. Inlagan 

med några spridda småfläckar. Med Claes 

Hans Rålambs namnteckning daterad den 29 januari 

1797 och C. Rålambs namnteckning på titelbladet 

daterad 1830 samt med Gunnar Brusewitz 


Valentin Henric Schmidt slutredigerade det tyska manuskriptet 

efter författarens död 1793 varefter Stridsberg lät 

översätta och tillfoga 40 nya artiklar. Den första pagineringsföljden 

är alfabetiskt uppställd från ”Abas” till ”Zethus”. 

Den andra pagineringsföljden har separat titelblad och impressum 

och är ett kort sammandrag av ett opublicerat arbete 

av Moritz kallat ”Anthusa”. Mythologiskt lexicon, som 

var tänkt att ersätta Wennerdahls Lexicon mythico-historicum 

(1748), syftar till att ge den studerande ungdomen en 

grundläggande orientering om den antika världens mytologi 

och fabler. Claes Hans Rålamb (1784–1867) blev sedermera 

landshövding i Stockholms län 1830–42. 

178. nordell, a. Landtbruks-catheches eller bondpractica. 

Sammandragen utur de bättre swenska 

hushållsskrifter, och grundad på nyare rön. Linköping, 

D. G. Björn, 1798. 12:o. (8), 213, (3) s. 

+ (carleson, c.) Kort och tydelig underwisning, 

huru man skal förstå och bruka runstafwen. Tredie 

gången uplagd, och med åtskillige anmärckningar, 

samt ett wackert kopparstycke tilökt. Uppsala, 

(Akademiska tryckeriet), 1748. 12:o. 48 s. & 1 grav. 

plansch. + (norman, c.) Beskrifning att nyttja den 

förswenskade runstafwen såsom beständig almanack. 

Utgifwen af C. N. [=rubrik]. Falun, P. O. Axmar,

1792. 12:o. (4) s. + (cederhielm, a. g.) Råd til 

menige man. [=rubrik]. Sthlm, J. P. Lindh, 1794. 

Liten 8:o. (16) s. + nordell, a. Försök til en moralisk 

eller sedolärande, och politisk eller borgerlig cateches, 

författad och utgifwen. Andra uplagan. 

Sthlm, A. Zetterberg, 1792. 12:o. 48 s. Samtida 

nött hfrbd med guldornerad rygg och grön titeletikett 

i glättad papp. Ryggen ngt defekt upp- och 

nedtill samt med sprickor i ytterfalsarna. Samlingsbandet 

lite hårt skuret och kniven har på en 

del blad snuddat texten. Ett bakre omslag till det 

första arbetet medbundet. Några småfläckar. 

Fläckar på s. 151–56. Hål i sista bladet i ”Råd til 

menige man” med förlust av tre bokstäver. Med 

en handskriven innehållsförteckning på försättsbladet 

av Dan. Renwall och med dennes namnteckning 

samt Gunnar Brusewitz exlibris. Planschen 

till ”Kort och tydelig underwisning” tyvärr 

defekt. *4800 

Hebbe 129 för det första arbetet. Nya upplagor trycktes i 

Linköping 1808 och 1822. Kungliga bibliotekets exemplar 

saknar enligt Libris omslaget, där rättelser och pris finns 

angivna på bakre omslag. Landtbruks-catheches innehåller 

råd om lanthushållning och boskapsskötsel men även några 

recept på huskurer: ”Emot älltan hos barn: från apotequet 

anskaffas camphert för 6 r:st., bäfwergäll för 9 dito, dyfwelsträck 

för 9 dito, hwitlök 2 til 3 klyfter och pulfweriserade 

människoben för 12 r:st., hwartil tages koksalt en theskjed, 

surt bröd rifwit 2 eller 3 nypor, och saffran för en skilling, 

och äfwen, om tilgång dertil finnes, älltgräs, då barnet är 

födt om sommaren och älltsten så framt barnet blifwit födt 

på wintertalet; hwilket alt insys uti en carmosinröd påse 

och bindes på barnets bröst hängande omkring halsen.” 

Även några recept på maträtter återfinns här, t.ex. på sockersirap, 

insyltade gurkor och päron-, körsbärs- och hallonvin, 

”inländskt thèe och caffee” m.m. Carlesons och Normans 

arbeten är två exempel på 1700-talets uppblossande intresse 

för runkalendern som i mindre skala på nytt kom till praktisk 

användning. Carlesons skrift utkom första respektive 

andra gången 1742 och 1743. Normans arbete utkom första 

gången 1778 och följdes av en rad nya upplagor t.o.m. 1823, 

denna saknas emellertid i Kungliga bibliotekets nätbaserade 

katalog Libris. Den anonyma Råd til menige man är en tidig 

propagandaskrift mot fördomar om hästslakt och hästkött 

och skriven av pionjären på området Adam Germund Cederhielm 

(1740–1808). Cederhielm hade själv på sin egendom 

Ribbingebäck 1784 offentligt slaktat och tillrett en häst 

i syfte att bryta mot de folkliga tabun som omgav hästslak- 

ten. Texten hade tidigare tryckts som ett bihang till 1790 års 

almanacka för Stockholms horisont bekostat av Cederhielm 

själv, men Vetenskapsakademien valde att aldrig ställa 

sig bakom hans tankar. Brita Egardt skriver i Hästslakt och 

rackarskam att Cederhielm 1794 vände sig till landets biskopar 

och erbjöd dem gratisexemplar av Råd till menige man 

för vidare utdelning i pastoraten. Nordells borgerliga katekes, 

slutligen, utkom i flera upplagor, den första 1778. Gunnar 

Brusewitz skriver i förordet till Solvarvets tecken att han 

använt sig av Carlesons arbete om runstaven för att rätt 

tolka runkalendern. 

179. norrman, l. [preses] & biurberg, j. [respondent]. 

Castor breviter delineatus. A.a. Uppsala, H. 

Keyser, (1687). Liten 8:o. (8), 80 s. Med sex träsnittsillustrationer 

i texten. Häftad i gammalt lite 

solkigt gråpappomslag med modernare handskriven 

ryggtitel. Någon enstaka liten fläck. Med Gunnar 


Lidén 16. Med hyllningsvers av Olaus Toltonius. Om bävern. 

Björn Dal skriver i Sveriges zoologiska litteratur att 

avhandlingen inte innehåller ”egna rön av respondenten 

Johannes Biurberg, men han omtalar förtjust i en not sin 

lyckliga tanke, att för namnlikhetens skull ha valt detta 

ämne. Han återger i text och bild den gamla historien om 

att bävern för att transportera grenar och stockar, använder 

en på rygg liggande bäver som släde.” Gunnar Brusewitz 

har i Resa i tid och rum låtit återge en annan av avhandlingens 

illustrationer, den som visar hur bävern enligt folktraditionen 

biter av bävergällen åt jakthundarna för att rädda sitt 

skinn.

180. Nova acta regiæ societatis scientiarum upsaliensis. 

IV. Uppsala, J. Edman, 1784. 4:o. (2), 142, (36), 

179–382, (2) s. & 2 grav. plr. Med grav. titelvinjett. 

Häftad i blått pappomslag. Oskuren och delvis 

ouppskuren. Ngt lagerfläckig. Fula fläckar på s. 

1–2, fläckar även på s. 7–10, 15–18 och 105. Några 

blad med svag fuktrand i yttermarginalen och 

s. 227–28 loss. Med Gunnar Brusewitz exlibris. 

Åtta preliminärblad med dedikationer etc. saknas 

tyvärr. *2500 

Jfr Lundstedt 15. Bland artiklarna märks ”Novæ insectorum 

species” av C. P. Thunberg, ”Observationes mineralogicæ in 

India orientali” av J. Ferber, ”Falco albicilla” av S. Ödmann 

och ”Musci in Svecia nunc primus reperti & descripti” av O. 

Swartz samt texter av T. Bergman, P. Wargentin, D. Melanderhielm. 

Vetenskapssocietetens Acta literaria sveciæ utkom 

först i tio häften, samlade i två volymer 1720–29. Därefter 

ändrades namnet till Acta literaria et scientarium sveciæ och 

ytterligare två volymer utkom 1738 respektive 1742. Sedan 

byttes namnet igen, nu till Acta societatis regiæ scientiarum 

upsaliensis, och fem volymer utkom mellan 1744–51. Efter 

långdragna ekonomiska svårigheter återuppstod publikationen, 

nu under namnet Nova acta societatis regiæ scientiarum 

upsaliensis, 1772 och utgavs under detta namn högst oregelbundet 

i fjorton volymer fram till 1850. Acta innehöll 

ursprungligen uppsatser inom både humaniora och naturvetenskap 

för att med tiden helt domineras av naturvetenskapsmännen. 

181. Nova acta regiæ societatis scientiarum upsaliensis. 

V. Uppsala, J. Edman, 1792. 4:o. (6), xx, (2), 48, 

85–344, (2) s. & 6 grav. plr. Med grav. titelvinjett. 

Häftad i blått pappomslag. Oskuren och delvis 

ouppskuren. Någon obetydlig småfläck. Med Gunnar 

Brusewitz exlibris. Saknar Ödmanns beskrivning 

av Värmdöornitologin på s. 49–84! *3500 

Jfr Lundstedt 15. Soulsby 2628 för ”Vita Caroli a Linné”: 

”With a note on the death in 1781 [sic] of his son, Carl von 

Linné, the younger [1741–82], and stating that the widow 

of Linnæus and three daughters alone now survive him.” 

Hesse 1717 för ”De initiis monetæ arabicæ schediasma” 

av O. G. Tychsen. Bland artiklarna märks ”Observationem 

in linguam japonicam” och ”Descriptiones insectorum svecicorum” 

av C. P. Thunberg och ”Triga supplementorum ad 

runographiam svio-gothicam” av F. Burman samt bidrag 

av bl.a. J. Gadolin och F. Mallet. Den inledande romerska 

pagineringsföljden innehåller en historik över Vetenskapssocieteten. 

182. oedman, j. Chorographia Bahusiensis thet är: 

Bahus-läns beskrifning, så til thess natur/ art och 

beskaffenhet under fred och feigd i gamla urminnes 

tider under danska regeringen/ som til thess 

nu warande tilstånd sedan thet kom, genom fredsfördrag 

under Sweriges crono/ både hwad inbyggarenas 

wäsende, handel ock näring i alla stånd 

widkommer, som ock alla the märckwärdigheter, 

man kunnat på alla orter i hwart giäl utur dystra 

mörckret upleta ock nu i dagsliuset bringa, efter 

mångas åstundan. Sthlm, L. Salvius, 1746. 8:o. 

(20), 200, 301–08, 209–377, (7) s. & 1 utvikbar 

grav. karta. Med träsnittsillustrationer i texten. 

Samtida ganska nött hfrbd med upphöjda bind 

och guldornerad rygg. Ny titeletikett i skinn samt 

årtal i guld nedtill på ryggen. Förlust av skinn på 

ryggen på tre ställen och en liten reva i skinnet 

överst på ryggen. Någon enstaka liten lagerfläck. 

Med Gunnar Brusewitz namnteckning och exlibris. 

*6000 

Aberstén & Tiselius 46. Warmholtz 563: ”micrologier, samt 

obetydelige och obevislige berättelser öfverflöda i detta, 

som författaren det kallar, nästan herculeiska arbete”. Med 

hyllningsverser av P. S. Hööke och en anonym författare. 

Den fina kartan över Bohuslän är graverad av J. Silfverling 

1734 efter en förlaga av N. Knape. Arbetet mötte i samtiden 

hård kritik i den lärda världen, men har senare kommit att 

uppskattas för sitt kulturhistoriska innehåll. Som kyrkoherde 

i Tanum hade Oedman (1682–1749) goda möjligheter 

att ”utur dystra mörckret” uppteckna lokala sägner och 

folkminnen vilka annars förmodligen hade skattat åt förgängelsen. 

Chorographia Bahusiensis innehåller även kapitel 

om landskapets fiskar, sjö- och skogsfåglar samt ”om allehanda 

slags fyrfotade samt kräkande djur”. 

183. oldendorp, (c. g. a.). Tillförlåtlig underrättelse 

om negrerne på Guinea kusten, samt de derifrån 

hämtade slafvars närvarande belägenhet, medfart, 

seder och sinnelag. Under deras träldom på de 

christnas nybyggen i Vestindien. Jämte bihang om 

caraibiske nationen, sockerberedningen, m.m. 

Utdragen ur herr Oldendorps Missions historia. 

Uppsala, J. Edman, 1784. 12:o. 3–187, (5) s. Grönt 

pappbd med röd titeletikett i skinn. Spridda småfläckar. 

De inledande tre bladen med ett ganska

stort antal nålstick. Det lätt solkiga titelbladet med 

J. F. Dreijers namnteckning och ytterligare en 

överstruken. Med Gunnar Brusewitz exlibris. Saknar 

smutstitelbladet. *1500 

De opaginerade sidorna på slutet är en bokkatalog. Utgiven 

och bearbetad av Samuel Ödmann som även använt sig av 

uppgifter från J. J. Bossart. Ödmann skriver i sitt förord: 

”Människan röjer sig, så under hvit som svart hud. Vinningslystnaden 

och yppigheten smida de svartas bojor. Endast 

det för europeens vällust oumbärliga sockret kostar 

millioner negrers frihet och lif.” Oldendorp (1721–87) gjorde 

bl.a. en inspektionsresa för herrnhutarnas räkning i 

Västindien 1767–68 där han engagerade sig i ursprungsbefolkningens 

och slavarnas situation. I Tillförlåtlig underrättelse, 

som delvis bygger på intervjuer med slavar, berättas 

ingående om de svartas liv i frihet i Afrika och i slaveri i 

Västindien. På s. 155–87 återfinns ett ”Bihang om caraiberne”, 

en indianstam i Västindien som för övrigt gav namn åt 

Karibien. Oldendorp var en hängiven beundrare av Linné 

och inarbetade i sina arbeten åtskilligt om flora och fauna i 

den nya världen. I artikeln ”Chartans behag” skriver Brusewitz 

om Ödmann att han trots sin bundenhet vid sjukbädden 

i Uppsala utgav fler resebeskrivningar från exotiska 

länder än någon annan svensk. ”Det berättas att utländska 

naturforskare, som sökte upp den lärde världsresenären i 

Uppsala vägrade fatta att han aldrig varit längre söderut än 

Kronobergs län.” Brusewitz avslutar: ”Tron på gud och kartan 

höll honom vid liv i det ångande heta sjukrummet i 

Uppsala. Att han blev 80 år trots sitt osunda liv anses höra 

till de medicinska underverken.” 

184. (orrelius, m.) Historia animalium, eller beskrifning 

öfwer diur riket. Sthlm, J. Merckell, 

1750–(51). 4:o. (832) s. Halvmarokängbd med 

upphöjda bind och sparsamt blinddekorerad rygg. 

Några enstaka småfläckar. Pappersförlust i marginalen 

på s. (9), reva i text på s. (217–18) och 

(735–36) samt en reva i marginalen på s. (427–28). 

En del blad med blyertskludd. Med J. A. Schagerströms 

och Gunnar Brusewitz namnteckningar 

samt den sistnämndes exlibris. Fin inlaga! *25000 

Varianten med treradigt impressum. Utgavs i 104 veckoark 

om 8 onumrerade sidor vardera och illustrerad med sammanlagt 

50 djuravbildningar, eventuellt skurna av Orrelius 

själv. Historia animalium (1750–51) brukar framhållas som 

Sveriges första zoologiska handbok och källor var bl.a. Plinius, 

Aristoteles och Olaus Magnus, men även mera samtida 

auktoriteter som Linné. Beskrivningen över djurriket är 

begränsat till däggdjuren och har, som Gunnar Broberg visat 

i en artikel i Svenska Linnésällskapets årsskrift 1968–69, 

ofta John Jonstons Historiae naturalis som förlaga vad gäller 

illustrationerna. Antalet beskrivna arter är i Historia animalium 

färre än i den av Orrelius år 1776 utgivna Inledning til 

djur-känningen, men beskrivningarna är utförligare i föreliggande 

arbete. Herrnhutaren Magnus Orrelius (1717–94) 

var verksam som skriftställare, översättare och träsnidare. 

185. orrelius, m. Inledning til djur-känningen, eller 

redig beskrifning på härtils bekanta fyrfotade 

eller däggande djur; til allmänhetens nöje och 

nytta författad, och med nödiga figurer försedd. 

Sthlm, L. Wennberg, 1776. 8:o. (24), 594, (14) s. 

Med ett stort antal träsnittsillustrationer i texten. 

Trevligt samtida ngt nött hfrbd med upphöjda 

bind, blinddekorerad rygg och ljus titeletikett. 

Stänkta snitt. En del mindre maskhål i pärmpappen 

och frampärmens övre hörn stukat. Den rena 

inlagan med någon enstaka småfläck. Titelbladet 

med några små lagerfläckar. Bra ex. med Gunnar 


Utan förläggarens dedikationer om fyra sidor, som bara 

finns i vissa exemplar. Med en rekommendationsskrivelse 

från Vetenskapsakademien och Pehr Wargentin tryckt på 

titelbladets baksida. De dryga hundratalet charmigt naiva 

träsnitten avbildar olika djurslag och är eventuellt skurna av 

författaren. Inledning är väsentligt utökad vad gäller antalet 

184. 185.

eskrivna arter i förhållande till Historia animalium, dock är 

beskrivningarna av kostnadsskäl mera kortfattade och liksom 

i det föregående arbetet begränsade till däggdjuren. 

Arbetet, i vilket den linneanska systematiken inarbetats, 

innehåller en mängd uppgifter av skiftande tillförlitlighet 

som med sina moraliska omdömen ofta är roande läsning. 

Om ”natt-människan, homo nocturnus, troglodytes” (orangutangen) 

kan Orrelius upplysa att ”de tala på hwisslande 

sätt, tänka och göra slutsatser såsom förnuftägande kreatur, 

inbillandes sig, at hela jordklotet är skapadt för deras skull, 

och at de en gång skola komma til sitt förra wälde öfwer 

jorderikets inbyggare.” ”Den lurfwige bawianen” på Sumatra 

”ser wäl icke så fult och oskapligt ut, men är dock wid 

åseendet rysligt, efter det städse skär tänderna, och ge tekn 

til arghet. Det är ibland alla djur det kättjefullaste och oförskämdaste”. 

Förutom zoologiska beskrivningar av respektive 

djurart innehåller arbetet även information om bl.a. jakt 

och fångst samt ett inledande avsnitt om uppfostringens 

betydelse och lämpligaste utformning. Orrelius är ett exempel 

på hur 1700-talets lärde förenade vetenskapliga ambitioner 

med en varm religiositet; det träsnitt som avslutar Inledning 

til djurkänningen beledsagas av ett citat ur ”Salomos 

vishet”, en apokryf till Gamla testamentet: ”Af sådan stor 

fägring och skapelse, kan ju skaparen, såsom uti et beläte, 

känd warda.” 

186. osbeck, p. Dagbok öfwer en ostindisk resa åren 

1750, 1751, 1752. Med anmärkningar uti naturkunnigheten, 

främmande folkslags språk, seder, 

hushållning, m.m. På fleras åstundan utgifwen. 

Jämte 12 tabeller och afledne skepps-predikanten 

Toréns bref. Sthlm, L. L. Grefing, 1757. 8:o. (8), 

376, (16) s. & 12 grav. plr. Samtida ngt nött skinnbd 

med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg och 

brun titeletikett. Röda snitt. Ryggen lite hårdare 

nött. Med fuktrand i marginalen på preliminärbladen 

och delvis lätt lager- och småfläckig samt med 

en del smärre fuktränder. Fläckar på s. 120–21 och 

176. Med Gunnar Brusewitz exlibris. *15000 

Soulsby 3599 vad gäller Torén. Krok s. 565. Pritzel 6865. 

Det separat tryckta bihanget av Ekeberg saknas som ofta. 

Linnélärjungen Pehr Osbeck (1723–1805) avreste 1750 som 

skeppspredikant på ostindiefararen Prins Carl och återvände 

till Sverige 1752; fem år senare utgav han sin Dagbok. 

Sten Lindroth skriver: ”Den är exakt och osmyckad, enbart 

inriktad på att meddela mesta möjliga undervisning. För 

honom liksom för andra gav Linnés landskapsresor mönstret. 

Folkliv och hushållning får lika mycket utrymme som 

naturalhistorien, den typografiska uppställningen är kalke- 

rad efter lärofaderns resedagböcker. Osbeck ger en utförlig 

skildring av Kanton och Kina – den första tryckta av en 

svensk författare – och prisar Confucius ’härliga moral’. 

Växtlistor och latinska växtbeskrivningar överflödar, också 

fåglar och fiskar får sitt”. I slutet av arbetet avtrycks sju brev 

från Olof Torén (1718–53) till Linné. Om Torén skriver 

Lindroth att han intar något av en särställning bland Linnés 

lärjungar. ”Han hemförde väl rara örter till Linné men har i 

sina brev föga att säga om växter och djur. I gengäld är han, 

ensam bland den äldre generationen resande apostlar, munter 

och kvick, med sinne för drastiska poänger förtäljer han 

livfullt om orter, folkliv, byggnader, religion och annat i Indien 

och Kina.” Gunnar Brusewitz har skrivit om Osbeck i 

sin essäsamling Pärtkorgens hemlighet: ”I sin rapport från den 

ostindiska resan klagar han över att inte få gå i land på lockande, 

exotiska kuster som passerades, när fartyget Prins 

Carl jäktade fram på sin långa handelsresa mellan Göteborg 

och Kina. ’Vetenskapen måste liksom tillsnatta sig sina tillfällen 

från köpmannaintresset’, suckar han. Säkert delade 

han den sucken med många andra av tidens fårade naturforskare, 

som på nåder fick medfölja som läkare eller skeppspräster 

på handelsskeppen.” 

187. (oxenstierna, j. g.) Skördarne. Poëme i nio 

sånger. Sthlm, J. P. Lindh, 1796. 8:o. (20), 190, (1 

blank, 1) s. Elegant halvmarokängbd från 1900talets 

mitt med guldornerad rygg (Hedberg). Ryggen 

med felaktig författarangivelse: ”G. F. Gyllenborg”. 

Ett samtida ngt solkigt gråpappomslag 

medbundet. Lagerfläckig och med en del fuktfläckar. 

Med J. Strömboms, Jac. Lunds, F. Th. 

Blomstrands, Nils Robert Palmlöfs, Gunnar Sjöbergs 

och Gunnar Brusewitz namnteckningar, 

flera av dessa på smutstitelbladet, samt den sistnämndes 


Johan Gabriel Oxenstiernas (1750–1818) mest berömda 

arbete. G. F. Gyllenborg var hans morbror. 

188. paykull, g. von. Catalogus avium, quas in 

museo suo servat. Uppsala, Zeipel & Palmblad, 

1817. 8:o. (14, 2 blanka) s. Häftad i samtida blå 

glättad ryggremsa. Nött inlaga som varit vikt och 

med en del blyertskludd i texten. Titelbladet ngt 

solkigt och med svaga fuktfläckar. Tillskrift ”K. Vit. 

acad.” nedtill på titelbladet. *2000 

Gustaf von Paykull (1757–1826) var förutom poet, även en 

betydande entomolog och samlare. På sin egendom Vallox- 

Säby byggde han upp ett privatmuseum som så småningom

skänktes till Vetenskapsakademien. Detta är en katalog över 

hans fågelsamling. Gunnar Brusewitz har skrivit om Paykull 

och dennes samlingar i artikeln ”Riksmuseet genom tiderna”: 

”Samlingen hörde till de största privatägda i Europa; 80 

däggdjur, åtta lådor fiskpreparat, 1362 fåglar och 8600 insektarter.” 

189. paykull, g. (von). Fauna svecica. Insecta. I– 

III. Uppsala, J. F. Edman, (1798–1800). 8:o. (12), 

358 + (2), 234 + (2), 459 s. Samtida trevligt ngt 

nött hfrbd med alrotsmarmorerad och guldornerad 

rygg och röd titel- samt grön deltiteletikett i 

mönstrad papp. Röda snitt. En ca fyra cm lång 

spricka i främre ytterfals. Enstaka blad med småfläckar. 

Den tryckta vinjetten på s. (3) färglagd. I 

slutet är några blanka blad medbundna. Med N. 

Carl Wetterhalls stpl på titelbladet och Gunnar 


Arbetet med Fauna svecica avstannade efter dessa tre delar 

ägnade de svenska skalbaggarna. Gunnar Brusewitz har 

författat artikeln över Paykull i Svenskt biografiskt lexikon. 

Där skriver han att Paykulls ”magnum opus var den brett 

upplagda Fauna suecica, som från början avsåg att ersätta 

Linnés föråldrade verk med samma titel. Den kom dock 

endast att omfatta skalbaggarna. Det grundliga arbetet 

stärkte emellertid P:s internationella rykte, och han placerades 

i jämnbredd med de sv entomologerna C De Geer, 

L Gyllenhaal och C J Schönherr, även dessa ekonomiskt 

oberoende amatörforskare.” 

190. paykull, g. von. Monographia histeroidum. 

Uppsala, Stenhammar et Palmblad, 1811. 8:o. (8), 

112, (2) s. & 13 grav. plr. Elegant samtida obetydligt 

nött alrotsmarmorerat skinnbd med rikt guldornerad 

rygg och rödbrun titeletikett i marokäng. 

Röda snitt. Ryggen med några små stänk och 

frampärmen med runda spår efter ett glas eller 

liknande. Fint ex. ur Öråkers bibliotek och med 


Planscherna signerade J. Klingvall och J. G. Ruckman. En av 

Paykulls fyra skalbaggsmonografier vilka publicerades mellan 

åren 1789–1811. 

191. paykull, g. von. Samlade svenska skrifter. 

Första bandet. Uppsala, Stenhammar och Palmblad, 

1814. 8:o. (6), 184 s. Samtida stiligt ngt nött 

ohfrbd med rikt guldornerad rygg och brun titel- 

etikett samt rund deltiteletikett. Stänkta snitt. 

Titeletiketten tyvärr ngt naggad i kanterna. En del 

småfläckar inlednings- och avslutningsvis. Med 

Gunnar Brusewitz exlibris. Saknar ett smutstitelblad. 

*1600 

Allt som utkom. P. A. Sondén skriver om arbetet i ett tillägg 

till Hammarskölds Svenska vitterheten: ”Kommo aldrig i 

bokhandeln, utan utdelades af förf. till vänner och bekanta. 

Upplagan lärer blott varit 100 exemplar. Andra bandet, som 

skulle innehålla hans tragedier, blef aldrig utgifvet.” Denna 

del innehåller bl.a. Paykulls översättningar av Anakreon, 

Sapho, Bion och Moschos samt hans Tal, om djur-kännedomens 

historia i Sverige före Linnés tid (1796). Om Paykulls litterära 

förmåga lär Leopold en gång ha yttrat: ”Du är en af 

de första ibland Sveriges medelmåttiga poeter.” 

192. paykull, g. (von). Tal, om djur-kännedomens 

historia för Linnes tid. Hållet vid præsidii nedläggande 

uti kongl. Vetenskaps academien den 28 

maji 1796. Sthlm, J. P. Lindh, 1797. 8:o. (2), 42 s. 

Med grav. titelvinjett. Nött hfrbd från ca 1900 med 

sparsamt guldornerad rygg och röd titeletikett i 

skinn (Hedberg). Rödstänkta snitt. Några svaga 

fläckar. Titelbladet lätt solkigt och förstärkt i innermarginalen 

samt med ett ”e” inskrivet efter titelns 

”för”. Med Gunnar Brusewitz exlibris. *900 

Omtrycktes 1814 i del I av författarens samlade arbeten. 

”Ett om grundliga studier vittnande, ännu i dag läsvärt lärdomshistoriskt 

tal” enligt Lindroth. Stort utrymme ägnas 

Olaus Magnus, men skriften innehåller även en bra genomgång 

av den svenska avhandlingslitteraturen på området. 

193. peringskiöld, j. Then första boken af Swea 

och Götha minnings-merken uthi Uplandz första del 

Thiundaland/ fordom med gamla runor/ eller annan 

nyare skrift/ på stenar och berg kring landet/ 

eller wid förnäma mäns lägerställen i kyrkior/ 

antecknade; yttermera med flit aftagne/ och korteligen 

beskrefne. Monumentorum sveo-gothicorum 

liber primus, Uplandiæ partem primariam 

Thiundiam continens, cum antiquitatibus ac in 

scriptionibus quæ cippis & rupibus, vel tumbis 

incisæ passim reperiuntur; justa delineatione, brevique 

commentario illustratæ. Sthlm, O. Enæus, 

1710. Folio. (8), 306 s. & 7 grav. plr & 1 utvikbar 

grav. karta. Med 3 grav. vinjetter, varav 2 inklist-

190.

ade, och en mängd träsnitt i texten. + peringskiöld, 

j. Monumenta Ullerakerensia cum Upsalia 

nova illustrata, eller: Ulleråkers häradz minningsmerken/ 

med nya Upsala/ uti Uplands första del 

Thiundaland/ antecknade. Sthlm, J. L. Horrn, 

1719. Folio. (6), 98, 101–352 s. & 32 grav. plr. Ståtligt 

men nött hfrbd från 1800-talets första årtionden 

med upphöjda bind och rikt guldornerad 

rygg. Helt guldsnitt. Ryggen torr och lite flagnad. 

Stora sprickor i ytterfalsarna och en lite trist skada 

upptill på ryggen. Lite nära skuren. Bitvis ngt 

lagerfläckig. Lagning i marginalen på s. 56 i ”Then 

första boken” och på s. 317 i ”Monumenta”. Några 

av planscherna med äldre lappar fästa i hörnen. 

Med S. H. P. Aurivillius namnteckning på titelbladet, 


”Then första boken” har aldrig haft de två grav. 

vinjetterna på titelbladet. ”Monumenta” saknar 

den grav. vinjett som vanligtvis återfinns inklistrad 

på s. 100. *7500 

Warmholtz 344–45. Bygdén s. 12–13. Fiske s. 55–56. Teijler 

Bibliographia Upsaliensis 7434 för Monumenta Ullerakeriensa. 

Allt som utkom av Peringskiölds monumentalt upplagda 

Swea och Götha minnings-merken. Den första delen beskriver 

Vaksala och Gamla Uppsala med dess fornminnen och 

förtecknar bl.a. uppländska lagmän och landshövdingar. 

Den har svensk och latinsk parallelltext. Monumenta Ullerakeriensa 

behandlar huvudsakligen Uppsala och dess domkyrka 

och är – sin titel till trots – enbart författad på svenska. 

Lindroth betonar Monumenta Ullerakenias grundlighet och 

betecknar i synnerhet planscherna som ”ovärderliga”, då 

många av domkyrkans inventarier avritades före Uppsalabranden 

1702. Arbetet avbildar och beskriver även ett stort 

antal runstenar av vilka flera idag är försvunna eller skadade. 

Förarbeten till en planerad fortsättning förvaras i handskrift 

på Kungliga biblioteket. De flesta planscherna är stuckna av 

Truls Arwidsson, men även gravyrer av J. Spiegelberg, J. C. 

Sartorius och enligt Klemming eventuellt även T. Campanius 

Holm ingår. 

194. peringskiöld, j. Then första boken af Swea 

och Götha minnings-merken uthi Uplandz första del 

Thiundaland/ fordom med gamla runor/ eller annan 

nyare skrift/ på stenar och berg kring landet/ 

eller wid förnäma mäns lägerställen i kyrkior/ 

antecknade; yttermera med flit aftagne/ och kor- 

teligen beskrefne. Monumentorum sveo-gothicorum 

liber primus, Uplandiæ partem primariam 

Thiundiam continens, cum antiquitatibus ac in 

scriptionibus quæ cippis & rupibus, vel tumbis 

incisæ passim reperiuntur; justa delineatione, brevique 

commentario illustratæ. Sthlm, O. Enæus, 

1710. Folio. (8), 306 s. & 7 grav. plr. Med 2 grav. 

titelvinjetter och en mängd träsnitt i texten. Samtida 

trevligt men nött skinnbd med upphöjda 

bind, rikt guldornerad rygg och röd titeletikett i 

skinn samt kantförgyllning. Stänkta snitt. Ryggen 

ngt torr. Några spridda fläckar invändigt. Tyvärr 

med ett urklipp i vinjetten på titelbladet. Fläck på 

s. 71 med förlust av några bokstäver. Den inklistrade 

vinjetten på s. 162 tyvärr bortskrapad med ett 

litet hål till följd och förlust av några bokstäver. 

Några få marginalförstrykningar och tillägg. Stort 

ex. med Alfred Norins namnteckning och Gunnar 

Brusewitz exlibris. Saknar 7 planscher och 3 inklistrade 

vinjetter. *2000 

Warmholtz 344. Bygdén s. 12–13. Fiske s. 55–56. 

195. petersson, a. Människans företräde och wärde 

framför alla de andra kreaturen på jorden; betraktadt 

i högmässo-predikan på andra söndagen i 

faston, i kongl. Riddarholms kyrkan år 1757. 

Sthlm, Wildiska tryckeriet, 1757. 4:o. 63 s. Svart 

hklbd. Ngt lagerfläckig och bruntonad samt med 

en del fuktränder. Det sista bladet med större lagad 

reva och stor fuktrand. Med Gunnar Brusewitz 


Människans företräde framför djuren motiveras bl.a. med 

bibelord som ”Det är icke höfligt at taga brödet ifrån barnen 

och kasta det för hundarna”. 

196. radloff, f. v. Beskrifning öfver norra delen af 

Stockholms län. (I)–II. Uppsala, J. F. Edman, 1804– 

05. 8:o. (8), 248, (3) + (4), 286, (2) s. Två nära 

samtida ngt nötta hfrbd med guldornerade och 

blinddekorerade ryggar. Grönstänkta snitt. Det 

ytliga skinnet delvis bortnött i främre ytterfals och 

marginellt även på ryggen till del II. Delvis ngt 

lager- och småfläckig. Med Gunnar Brusewitz 

exlibris. *8000

Setterwall 6085. Bygdén s. 29. Noggrann genomgång av 

Roslagens socknar och städerna Öregrund, Östhammar, 

Norrtälje m.fl. Avslutas med några kortare kapitel med statistik, 

beskrivningar av flora och fauna samt skildringar av 

allmogens seder och bruk. Fredric Vilhelm Radloff (1765– 

1838) var bl.a. provinsialläkare i Åbo och senare i Norrtälje. 

Gunnar Brusewitz hade i föreliggande exemplar noterat 

uppgifter om bl.a. ryssarnas härjningar i Roslagen och upprepade 

gånger skrivit om Radloffs arbete, bl.a. i Historier 

från Roslagen. 

197. radloff, f. w. Beskrifning öfver Åland. Åbo, 

J. C. Frenckells boktryckeri, 1795. 8:o. (8), 260 s. 

Samtida obetydligt nött elegant marmorerat hfrbd 

med prydligt guldornerad rygg och ljus titeletikett 

i glättad papp. Några få lager- och småfläckar, 

främst en mindre på s. 224. De inledande bladen 

ngt lagerfläckiga. Fint stort ex. med Gunnar Brusewitz 


En klassisk landskapsbeskrivning som även innehåller botaniska 

och zoologiska uppgifter. Här berättas bl.a. att den 

sista älgen på Åland sköts 1778 i Flaka, men att varg vid 

denna tid ännu fanns på öarna. Efter Rysslands övertagande 

av Finland 1809 lämnade Radloff en skrift till kejsaren om 

det finska folkets ursprung, vilket renderade honom posten 

som referendariesekreterare vid regeringskonseljens kansliexpedition. 

198. [Reinick Fuchs, eller Michel Räf; thet är: en 

lustig och nyttig fabel, som, in under räfwens illparighet 

och behändighet, föreställer menniskornas 

upförande och förhållande, swek och bedrägeri, 

hat och afwund, wrede och hämndgirighet, med 

mera. Thenna boken är upfyld, med sköna historier, 

wackra figurer, behageliga werser, goda exempel, 

trogna lärdomar och underwisningar; 

mycket nyttiga för alla menniskor i thenna fahrliga 

tiden. Sthlm, P. J. Nyström, 1746.] 8:o. (4), 78, 

81–458 s. Med träsnittsillustrationer i texten. Nött 

enkelt skinnryggbd från 1800-talet med handskriven 

titeletikett. Delvis lös i häftningen. Genomgående 

nött och solkig inlaga med en hel del 

smårevor och mindre pappersförluster. Textförluster 

på s. 19–20, 29–32 och 457–58. Sidorna 

75–78 loss och eventuellt ur ett annat exemplar. 

Med Sture Sturéns och Gunnar Brusewitz exlibris. 

Saknar de sex inledande bladen, varav de första 

två har ersatts av senare handskrifter, samt s. 79– 

80 och 459–64! *1750 

Första upplagan utkom 1621, tredje 1775. Träsnitten är i 

huvudsak återanvända från originalutgåvan. Träsnitten på 

s. 26, 67, 94, 119, 170, 174, 237 och 265 är dock naiva efterbildningar 

av 1621 års upplaga. Denna andra upplaga på 

svenska av den kända tyska folksagan är i huvudsak en nyöversättning 

av Eric Ljung. 

199. retzius, a. j. Anwisning till träds plantering 

för allmogen på landet isynnerhet på skånska slätten. 

Lund, Agardh & comp., 1811. 8:o. 23 s. Tagen ur 

band. Några få småfläckar på titelbladet. *1400 

Hebbe 1783. ”Tryckt […] på en medborgares bekostnad att 

gratis utdelas till landtmannen.” På s. 16–23 avtrycks ett 

protokoll från landskansliet i Malmö den 22 oktober 1811 

som bl.a. rekommenderar Retzius arbete. Anders Jahan 

Retzius (1742–1821) läste som ung vid Lunds universitet, 

försörjde sig därefter en tid som apotekare men återvände 

till universitet och blev professor i naturalhistoria samt ansvarig 

för den botaniska trädgården. Från 1782 var han 

också ledamot av Vetenskapsakademien. 

200. retzius, a. j. Floræ Scandinaviæ prodromus; 

enumerans plantas Sveciæ, Lapponiæ, Finlandiæ, 

Pomeraniæ, ac Daniæ, Norvegiæ, Holsatiæ, Islandiæ 

Groenlandiæque. Sthlm, P. Hesselberg, 1779. 

8:o. (16), 144, (2), 145–257, (8) s. Samtida nött 

hfrbd med upphöjda bind, rikt guldornerad rygg 

och brun titeletikett i glättad papp. Röda snitt. 

Snedläst och pärmarnas papper lite hårdare nött. 

Bitvis ngt fläckig inlaga. Fläck på s. (16)–1, 92–93, 

104–05 och i innermarginalen på s. 155. Reva in i

texten på s. 161. Genomgående med en stor 

mängd äldre förbockningar, korrigeringar och tilllägg 

i bläck. Titelbladet med Wilhelm Hisingers 

bortskrapade ungdomliga namnteckning och ytterligare 

en namnteckning av honom från tiden 

före adlandet, Tersmedens exlibris från biblioteket 

på Skinnskatteberg och med Gunnar Brusewitz 


Krok 9 (a). Gjörwell 95. Floræ Scandinaviæ utgavs av C. C. 

Gjörwell och utkom i två delar med separata deltitelblad 

vilka nästan alltid saknas, så ej här. En andra upplaga utkom 

i Leipzig 1795. En kancellans av titelbladet existerar med 

något avvikande utformning än denna ursprungliga. Lindroth 

behandlar Retzius och Floræ Scandinaviæ i sin lärdomshistoria: 

”Inom botaniken hoppades Retzius ersätta 

Linnés svenska flora med en komplett Flora Scandinaviae. 

Allt som utkom var ett koncist kompendium […] upprättat 

efter det oförändrade sexualsystemet och med uppgifter om 

norsk och dansk flora efter biskop Gunnerus i Trondheim 

och Flora danica.” Bokens första ägare Wilhelm Hisinger 

(1766–1852) var kemist och mineralog och ägnade sig åt 

bergs- och bruksverksamhet, bl.a. som ägare till Skinnskatteberg 

i Västmanland. Han samarbetade med Berzelius vilket 

1804 ledde till upptäckten av det nya grundämnet cerium. 

Sin betydande mineralsamling donerade Hisinger till Vetenskapsakademien. 

Han sammanställde en Förteckning på växterna 

i Skinskattebergs socken i Westmanland 1832. Denna slitna 

volym visar att Hisinger tidigt var intresserad av botanik. 

201. retzius, a. j. Försök til en flora oeconomica 

sveciæ eller swenska wäxters nytta och skada i 

hushållningen. I–II. Lund, J. Lundblad, 1806. 8:o. 

(2), viii, 414 + (2), 415–778, (22), 779–92, (2) s. 

Rött ngt nött halvsaffianbd från 1838 med breda 

upphöjda bind och rikt guldornerad rygg. Grönstänkta 

snitt. Tyvärr med reva upptill i bakre ytterfals 

och nedtill i främre ytterfals. Häftningen lite 

svag och med sprickbildning i främre innerfals. 

Fläckar på s. 139–40 och reva i nedre marginalen 

på s. 281–82. Lagad reva i texten på s. 351–52 och 

pappersförlust i nedre hörnet. Svag fuktrand på s. 

401–14 i yttermarginalen. Liten fläck på s. 777–78 

och det därefter följande opaginerade bladet. 

Några prydliga rättelser i blyerts. Med Olof Fryxells 

fint utbroderade namnteckning daterad i 

Stockholm 1838 och dennes notering att bandet 

kostat honom 1 riksdaler. Med Gunnar Brusewitz 


Krok 22 a med avvikande kollationering. Innehåller även 

bihanget ”om äpple- och päronträds skötsel”. Arbetet, som 

var understött av Vetenskapsakademien, är tillägnat ”landtmän 

af alla stånd och willkor” och beskrivs av Lindroth som 

”en handbok för agrara självhushållare, vilken alfabetiskt 

efter de latinska namnen behandlar alla vilda svenska växter 

som skapats till människans nytta eller skada. Där kunde 

allt inhämtas om foder- och oljeväxter, kryddväxter, färglavar, 

virkesträd, pilhäckar, nödbröd och krusbärsvin; boken 

var länge ett standardverk.” Olof Fryxell (1806–1900), bror 

till den mer kände Anders Fryxell, var präst och författare. 

1834 tilldelades han Svenska akademiens stora pris för dikten 

”Slaget vid Brunkebergstorg”. 

202. (ristell, a. f.) Konung Gustaf Adolphs jagt. 

Comedie utl [sic!] tre acter. Blandad med sång. 

Sthlm, J. Pfeiffer, 1776. 8:o. (6), 3–44 s. Bra marmorerat 

pappbd med svart titeletikett i skinn (Bonniers 

bokbinderi). Ngt lagerfläckig. Med Gunnar 


Müntzing II, 161. Klemming s. 106. Imitation efter La partie 

de chasse de Henri IV av C. Collé. Den hjältemodige 

konungen anfalls av två björnar, försvarar sig tappert, men 

räddas i sista sekund av den raske bonddrängen Svante som 

nedlägger den sista björnen med blott en stor kniv. Adolf 

Fredrik Ristell (1744–1829) var Gustav III:s bibliotekarie 

och hyllar i sin dedikation Gustav III och dennes insatser 

för den svenska teatern. Annorlunda porträtterade han 

konungen i Anekdoter om konung Gustaf III:s hof och regering, 

som tillkom efter Ristells landsflykt 1788 p.g.a. konkurs och 

stöld ur kungens myntsamling. 

203. (rollin, c.) Rollins anwisning, til naturkunnigheten; 

i synnerhet för barn. Sthlm, C. Stolpe, 

1781. 8:o. 38, (2) s. Häftad i samtida ngt nött charmigt 

marmorerat pappomslag. Röda snitt. Ryggen 

med reva och en fläck på främre omslag. Svag 

fuktrand upp- och nedtill samt några lätt lagerfläckiga 

blad. Bra ex. med Gunnar Brusewitz exlibris. 

*6000 

En första upplaga av översättningen utkom 1736 och är det 

första arbete Björn Dal räknar upp som har ett naturhistoriskt 

innehåll riktat till barn. Arbetet behandlar botaniken 

och zoologin och utmynnar på tidstypiskt manér i konstaterandet: 

”Werldsliga wisheten tjänar, at upwäcka hos människjorna 

en stor wördnad för religionen”. Fransmannen

Charles Rollin (1661–1741) var verksam både som pedagog 

och historiker och var under en tid rektor för Paris universitet. 

Som historieskrivare var han en förebild för Olof von 

Dalin. 

204. rosenhane, s. Anteckningar hörande till 

kongl. Vetensk. akademiens historia framlagde i ett 

tal vid præsidii nedläggande d. 13 februari 1805. 

Sthlm, J. P. Lindh, 1811. 8:o. (8), 527 s. Med grav. 

titelvinjett. Häftad i samtida gråpappomslag. 

Oskuren och ouppskuren. Bitvis ngt lagerfläckig 

och inledningsvis med en fuktrand i övre hörnet. 


Setterwall 6672. Almquist 453. Omfångsrik historik med 

långa biografier med skriftförteckningar. Innehåller även en 

förteckning på Finska hushållningssällskapets skrifter samt 

en förteckning på Vetenskapsakademiens preses. 

205. rothof, l. w. Hushålls-magasin. Första delen, 

om hushålls-ämnen til deras nytta, bruk och skada, 

beskrefne uti oeconomiska föreläsningar, 

hållne wid schäfer-scholan på Höjentorp och i 

Alingsås. Skara, Kongl. priv. boktr., 1762. 8:o. (12), 

742, (46) s. Hårt nött samtida hfrbd med upphöjda 

bind och infärgat titelfält. Inlagan genomgående 

nött och solkig, titelbladet ngt hårdare. Inledningsvis 

med mindre maskangrepp upptill. Lagning 

med liten textförlust på s. 283–84. Med 

drängen Lars Ersson från Hackstas och Anders 

Eriksson i Kåstas namnteckningar. Med Fredrik 

Lorentz Bondes initialer i guld på ryggen och 


Hebbe 68. Blomqvist s. 262. Du Rietz 39. Schreber 300. 

Reitersjö 23. Allt som utkom. Det finns en titelbladsvariant 

med texten ”Hushålls-ämnen, til deras nytta, bruk och skada 

beskrefne uti oeconomiska föreläsningar hållne wid 

schäferscholan på Höjentorp och i Alingsås”. Alfabetiskt 

uppställd från aborre till örter. Lorens Wolter Rothof 

(1724–87) deltog i Linnés exkursioner under 1740-talet. 

Han fick 1753 genom sin lärares rekommendation till Alströmer 

en lektorstjänst vid Höjentorps schäferiskola. Hans 

”magasin” är ett resultat av hans pedagogiska gärning och 

innehåller uppgifter om bl.a. lanthushållning och naturalhistoria, 

men ger även en mängd intressanta inblickar i 

1700-talets seder och bruk. Rothof var även verksam som 

bokhandlare och guldbrokadpapperstillverkare i Alingsås. 

Fredrik Lorentz Bonde (1715–83) var kammarherre och 

auskulant i Bergskollegium. Stora delar av hans bibliotek på 

Kjesäter brann upp 1788. Gunnar Brusewitz hade markerat 

de sidor på vilka uppgifter om olika fågelarter står att finna. 

206. rudbeck, o. d.y. Nora samolad eller uplyste 

Lapland medh resan igenom Upland/ Gestrikland/ 

Helsingland/ Medelpa/ Ångermanland/ 

Wästerbotn/ Lule lapmark/ Norbotn/ Torne 

lapmark/ Österbotn/ Finland/ Åland/ &c. Hwar 

uthinnan wäl alla thessa landskapers beskafenhet 

och inbyggare; dock likwäl i synnerhet laparne/ 

så til theras kynne- som lynnelag gudztienst/ seder/ 

språk/ lefernes art/ första härkomst/ diur/ 

örter/ bergarter/ fiällar/ skogar/ siöar/ träsk/ 

forsar och floder/ ibland andra små infall och 

gahsamheter föreställas/ och på thet nogaste beskrifwas; 

uthi wissa flåcker fördeld/ och widh 

ändan försedd med en lapsk ordebok/ kallad then 

hebraeiska lapen uthi Norden: alt igenom med 

sköna koparstycken och träsnidt utsirad/ och på 

egen bekostnad uplagd. Uppsala, 1701. 4:o. Grav. 

titelblad, (18), 79 s. & 1 utvikbar grav. karta & 2 

utvikbara träsnittsplr. + rudbeck, o. d.y. Illustri 

celeberrimoque viro, dn. Johanni Wallisio [=rubrik]. 

(Uppsala, 1703?). 4:o. (12) s. Lätt nött och solkigt 

pergamentbd från 1900-talets början med blinddekorerad 

rygg i form av blomsterrankor och 

bruna titel- och deltiteletiketter i marokäng. 

Stänkta snitt. Ryggen med liten horisontell 

spricka. Några få småfläckar. Reva i nedermarginalen 

på s. 21. Fint ex. med liten italiensk antikvariatsbokhandelsetikett 

och Gunnar Brusewitz 

namnteckning samt dennes exlibris. *25000

206.

Bibliotheca Rudbeckiana 1127 respektive 1133. Warmholtz 

286 för det första arbetet. Med den sällsynta planschen av 

en göktyta och den trevliga kartan över Östersjön i skepnad 

av en gammal man. På det graverade titelbladet syns bl.a. 

dyrkande samer runt en seite och keruber med trolltrumma. 

Med hyllningsverser av L. Norrmanus och J. J. Kemper. 

Rudbecks beskrivning av lappmarken, utgiven i parallelltext 

på svenska och latin, var tänkt att utkomma i tolv ”flåcker”, 

men manuskripten till de övriga delarna förstördes vid den 

stora branden i Uppsala 1702. Denna del, som blev den 

enda som trycktes, innehåller en beskrivning av Uppland. 

Arbetet översattes till engelska 1704. Det andra arbetet är 

ett tryckt brev från Rudbeck till J. Wallisius innehållande 

den i titeln till Nora samolad omnämnda samiska ordlistan 

med etymologiska jämförelser till hebreiska och latin. Denna 

ordlista förekommer ibland separat och ibland, som här, 

medbunden sist i Nora samolad. Gunnar Brusewitz berör 

Nora samolad i Vägval i minnesmark apropå Karl XI:s intresse 

för midnattssolen. 

207. rydbeck, e. o. Tal, om planterings nytta och 

nödvändighet, i synnerhet på slättbygden i Östergöthland, 

hållet vid de studerandes af Öst-götha 

nationen allmänna sammankomst hos deras inspector, 

theologiæ professoren och dom-prosten 

herr doct. Mathias Asp i Upsala den 31 martii 

1762. Sthlm, L. Salvius, 1762. 8:o. 32 s. Enkelt 

hklbd från 1900-talets mitt. Solkig och med trista 

fläckar. Titelbladet med tråkiga lagningar och 

några blad med mindre pappersförlust i marginalen. 

Nedtill på titelbladet en samtida blekt tillskrift 

”Rothman”. Med Gunnar Brusewitz exlibris. *900 

Tal på rimmad vers med flera prosaiska fotnoter om lanthushållning 

och hänvisningar till diverse akademiska avhandlingar 

i ämnet. På det avslutande bladet återfinns en 

hyllning till Adolf Fredrik. Eric O. Rydbeck (1732–95) hade 

närvarat vid Linnés föreläsningar i dietiken 1759 och Linné 

hyllas också i talet. Rydbeck blev medicine doktor i Uppsala 

1765, året därpå stadsfysikus i Vadstena och senare 

provinsialläkare. Gunnar Brusewitz skriver om Rydbecks tal 

i artikeln ”Tre linneaners Fauna svecica” och anser att det är 

”en högst förtjusande liten skrift i utilismens anda, avfattad 

på vers och rikligt tryfferad med beskäftiga anvisningar och 

förmaningar. Varför skall vi plundra skog och mark som 

lämnats oss i arv av förfäderna, frågar författaren. Låt oss 

istället lära oss att plantera, ty då kommer folkets välstånd 

att öka och vårt beroende av utländska varor att minska.” 

Även i ett förord till en katalog från Hagelins antikvariat 

återkommer Brusewitz till Rydbeck: ”Han är en smula klu- 

ven mellan sin naturkänsla och utilism – en konflikt som är 

välbekant även bland dagens fältbiologer och världsförbättrare.” 

208. sahlstedt, a. Swensk ordbok med latinsk uttolkning, 

på kongl. majestäts allernådigste befallning 

författad, och i ljuset framgifwen. Dictionarium 

svecicum cum interpretatione latina, jussu 

s:æ r:æ m:tis concinnatum, inque lucem editum. 

Sthlm, C. Stolpe, 1773. 4:o. (8), 16, 1–786, (1) s. 

Samtida hårt nött hfrbd med upphöjda bind, rikt 

guldornerad rygg och senare röd respektive svart 

titeletikett från 1800-talets mitt samt pärmar med 

vid samma tid förnyade pärmpapper. Röda snitt. 

Ryggen med tråkig förlust av skinn upptill och 

med sprickor i ytterfalsarna. Spridda fläckar och 

fuktränder. Lagning i marginalen på s. 61, 445, 

591, 657 och med textförlust på s. 179 och 659. 

Hål i marginalen på s. 351 Pappersförtunning med 

förlust av text på t.ex. s. 547, 627 och 630. Det 

sista bladet uppfodrat och med textförluster. En 

del understrykningar och marginalkommentarer i 

blyerts. Med Gunnar Brusewitz exlibris. *1500 

Abraham Sahlstedt (1716–76) blev 1747, med arbetet Försök 

till en swensk grammatika som merit, skrivbiträde i Vetenskapsakademien. 

Han fick av denna med tiden i uppdrag att 

utarbeta föreliggande ordbok, vars utgivande emellertid 

drog ut på tiden. Detta berodde inte minst på de många 

diskussionerna i akademien med den språkintresserade A. J. 

von Höpken. Inblandningen i språkfrågor visar på Vetenskapsakademiens 

vittfamnande intressen. 

209. salvius, l. Beskrifning öfver Sveriget, första 

tomen om Upland. Sthlm, sal. J. L. Horrns enka, af 

J. Röpke, 1741. 8:o. Grav. titelblad, (18), 370, (50) 

s. Trevligt samtida ngt nött hfrbd med upphöjda 

bind, rikt blinddekorerad rygg och ljus titeletikett. 

Stänkta snitt. Inledningsvis lagerfläckig, i övrigt 

med spridda fläckar och ngt bruntonade blad. 

Titelbladet bruntonat och med bortskrapad 

namnteckning samt hål i nedre marginalen. Bokstäverna 

”m” och ”r” överstrukna med bläck i 

impressum i äldre tid. Med C. Kjellbergs namnteckning, 

Knut Hagbergs exlibris samt Gunnar 

Brusewitz namnteckning och exlibris. *6000

Warmholtz 294. Hebbe 137. Bygdén s. 16. Tyvärr avstannade 

det ambitiösa projektet med denna volym. Svenskt 

biografiskt lexikon skriver apropå Salvius planer på en svensk 

geografi: ”Redan 1738 publicerade han en ny upplaga av 

Johann Hübners flitigt använda lärobok i allmän geografi, 

klart förbättrad jämfört med tidigare genom att S försett 

den med ekonomisk karaktäristik av regioner och länder. På 

vissa gymnasier kom denna reviderade version att i nya 

upplagor användas under hela seklet. Planerna på den sv 

geografin inskränktes emellertid till den 1741 utgivna skildringen 

av Uppland, möjligen därför att Eric Tunelds s å utgivna 

geografi för hela landet tillgodosåg behoven men 

troligare därför att S bytte verksamhet.” Salvius övertog 

1742 Horrns tryckeri. Sten Lindroth kallar arbetet ”en ren 

skrivbordsprodukt”, ett resultat av flitiga arkivstudier och 

utsända frågeformulär. ”Som varm patriot åberopar han 

Faggots program och berättar om socknar, herresäten och 

städer med tyngdpunkten på hushållningen och det kamerala.” 

Gunnar Bruserwitz redogör i artikeln ”Naturen kring 

Ekolsund förr och nu” för vad Salvius har att säga om Ekolsunds 

slottspark. 

210. sandel, s. Tal, om kongl. svenska Vetenskaps 

academiens inrättning och dess fortgång til närvarande 

tid; hållit för kongl. Vetensk. academien, 

vid præsidii nedläggande, den 6 november 1771. 

Sthlm, L. Salvius, 1771. 8:o. 50, 41–42, (16) s. Med 

grav. titelvinjett. Häftad. Oskuren. Det lätt bruntonade 

titelbladet loss och med revor i innermarginalen. 

*600 

Warmholtz 9253: ”Mången torde önska, at författaren mera 

utbredt sig öfver de af academien giorde nya påfund och 

uptäkter, samt tillika visat hvad förmon och tilväxt wetenskaper 

och konster derigenom vunnit.” På de avslutande 16 

sidorna är stadfästelsen på Vetenskapsakademiens grundregler 

från 1741 avtryckta. Den första historiken över Vetenskapsakademien. 

211. (scherping, j.) Collectio rerum curiosarum, 

eller: samling af några courieusa reglor, angående 

åtskilliga metaller, förgyll- och försilfringar, åtskil- 

lig slags pärlors, bärnstens, elfenbens och horns 

tilredande och brukande, åtskillig slags winers tilredande, 

förbättrande samt förwarande: allahanda 

färnissors, färgors och bleckers præparerande: 

åtskillige wetenskaper angående fyrwärkeri, skytt- 

och fiskerier: allehanda fläckars uttagande ur 

siden, ylle och linne; jemte et bihang af andra 

courieusa, nyttiga och lustiga wetenskaper. Utur 

många lärda mäns skrifter och böcker sammansökte 

af J. S. Fjerde gången uplagd. Sthlm, L. Salvius, 

1759. 8:o. (16), 160 s. Samtida ngt nött 

stänkdekorerat hfrbd med upphöjda bind. Stänkta 

snitt. Ryggskinnet med liten skada nederst. Några 

svaga fläckar. Titelbladet delvis loss. Ovanligt fint 

ex. med Elias Strokirks namnteckning och Gunnar 


Schreber 413. Collectio rerum curiosarum utkom i sin första 

upplaga 1738, då med Olof Assarssons initialer på titelbladet. 

Fr.o.m. andra upplagan 1739 står Scherping som sammanställare. 

Den femte och sista upplagan utkom 1788. 

Detta är den fjärde. Den bifogade ”Tilökning” på s. 79–160 

har eget titelblad och är sammanställd av A. Ehrenström. 

Bland de kuriösa ämnen som avhandlas märks ett längre 

avsnitt med samlingsnamnet ”Om skytt- och fiskerier, samt 

fyrwerkerier”. Även i tillägget återfinns några användbara 

jaktnotiser, bl.a. om att ”förjaga leopard- eller panther-djur 

ifrån sig” och ”göra en apinia räddhogad”! Vinavdelningen 

upptar s. 20–37. Elias Strokirk (1747–1811) var bl.a. brukspatron 

på Ölsboda i Värmland och Laxå i Närke. 

212. seseman, h. j. Algebra, eller högre och naturligare 

samt allmännare räknekonst. Uppsala, J. 

Edmans enka, 1791–(94). 8:o. 224 s. + seseman, 

h. j. Underdåniga beswär och påminnelser, tagne 

utur de hos boktryckaren Anders Zetterbeg i 

Stockholm tryckta handlingar, rörande Upsala 

dom-capitels förhållande den 26 augusti 1789, 

angående apologist sysslans tilsättande wid Upsala 

cathedral schola. [=rubrik]. Sthlm, A. Zetterberg, 

1790. 8:o. 8 s. + seseman, h. j. Tacksägelse til 

kongl. maj:ts tro-man och biskop öfwer Linköpings 

stift, samt ledamot af kongl. Nordstjerne-orden, högwärdigste 

herren, herr doctor Jac. Ax. Lindblom och 

maxime venerandum consistorium därstädes, 

yttrad. Uppsala, J. Edmans enka, 1793. 8:o. 40 s.

Samtida ngt nött hfrbd med upphöjda bind och 

titeletikett i glättad papp. Stänkta snitt. Båda pärmarna 

lite stötskadade överst. Enstaka lager- och 

småfläckar samt smärre rättelser i bläck. Med initialerna 

”G. A. H.” skrivna på pärmens insida och 

Georg Gower A. Göranssons namnteckning daterad 

1803 skriven upp och ned på eftersättsbladet. 


Bring Rättegångshandlingar 712:2 för det andra arbetet. Första 

arbetet utkom arkvis och har ett handskrivet prenumerantnummer 

nederst på s. 209: ”185”. På s. 224 utlovas i en 

not daterad den 12 augusti 1794 en gratis fortsättning till de 

som redan förvärvat arbetet, någon sådan är dock inte känd. 

Andra arbetet är ett svar på Handlingar, rörande Hans Jacob 

Sesemans underdåniga beswär öfwer Upsala dom-capitels förhållande, 

den 26 augusti 1789, angående apologist sysslans besättande 

wid Upsala cathedral schola som utkom 1790. I det 

tredje arbetet tackar inledningsvis Seseman för den tjänst 

han erhållit i Vadstena och hoppas sedan på en annan i 

Linköping. Efter några verser börjar på s. 5, utan förvarning 

på titelbladet, de intresseräkningstabeller som fyller resten 

av skriften! Seseman räknas till våra stora pekoralister och 

ett exempel på hans verskonst återfinns även på baksidan av 

titelbladet till första arbetet. Gunnar Brusewitz har ägnat 

Seseman ett eget kapitel i Från Olof Rudbeck till Olof Thunman. 

213. (silfversparre, l. j.) Beskrifning om förgiftade 

kreatur och ludrar emot wargar och räfwar. 

(Sthlm), Kongl. tryckeriet, 1745. 4:o. (4) s. Oskuren. 

Ngt lagerfläckig. Fuktfläck i yttermarginalen 

på s. (3–4). Bra ex. *2500 

Schreber 334: ”svåråtkomlig”. Reitersjö 15. Ett synnerligen 

elakt sätt att jaga varg och räv: ”man stryper en häst, ko, 

ungnöt, kalf, får eller hund”… 

214. sonnini, c. s. Resa i öfra och nedra Egypten. 

Sammandrag. Sthlm, J. Pfeiffer, 1801. 8:o. (6), 266, 

(15) s. + browne, w. g. & follie, (l. g.). Ängelsmannens, 

W. G. Brownes resa til africanska konungariket 

Fur, och frantsmannens, Follies, genom africanska 

öknen Sahara. Jämte bihang af den förres försök 

at uptäcka läget af Jupiter Ammons fordna tempel. 

Sthlm, kongl. Ordens boktryckeriet hos J. Pfeiffer, 

1801. 8:o. (4), 188 s. + poiret, (j. l. m.). Bref om 

Numidien. I sammandrag. Sthlm, kongl. Ordenstryckeriet, 

1792. 8:o. (7, 1 blank) s. + [stolberg, 

f. l. zu. Resa genom Italien och Neapel. Sammandrag. 

Öfwersättning. Sthlm, kongl. Ordens-tryckeriet, 

1796.] 8:o. 371 s. Samtida ganska nött hfrbd 

med sparsamt guldornerad rygg och tyvärr lite 

skadad titeletikett i glättad papp. Rödstänkta snitt. 

Spridda fläckar, t.ex. på s. 41–42 i första arbetet. I 

det tredje arbetet är s. 289–90 delvis loss. Med M. 

Flincks namnteckning och Carl Ulric von Dübens 

och Gunnar Brusewitz exlibris. Det första arbetet 

saknar ett avslutande rättelseblad, av det tredje 

arbetet återfinns bara preliminärbladen och i det 

fjärde arbetet saknas titelbladet! *650 

Bakom översättning, sammandrag och utgivning av dessa 

arbeten låg givetvis Samuel Ödmann. Sonnini lät 1799 i 

Paris utge Voyage dans la haute et basse Égypte som grundar 

sig på hans resa i Egypten 1777–78. Inte minst uppehåller 

sig författaren vid landets fauna och flora. Ödmanns översättning 

grundar sig på en tysk upplaga utgiven i Leipzig 

1800. Brownes resa utgavs i London 1799 eller 1800 under 

titeln Travels in Africa, Egypt and Syria, in the years 1792 to 

1798 och översattes omgående till flera språk. Ödmann ansåg 

enligt företalet att den huvudsakligen var intressant för 

att författaren besökt riket Fur, om vilket det tidigare endast 

funnits knapphändiga uppgifter. Det i Sahara påstådda belägna 

templet hade enligt uppgift besökts av Alexander den 

store och var hett stoff för tidens äventyrliga upptäckare. 

Browne mördades i Tabriz 1813. Follies resa till Afrika 1784 

hann knappt påbörjas innan han och hans resesällskap led 

skeppsbrott nära den afrikanska kusten, simmade i land 

men blev snöpligt tillfångatagna av vildar. Efter ett år i 

fångenskap kom han hem till Frankrike och skrev om sina 

äventyr. Mémoirs d’un français qui sort de l’esclavage utkom 

redan 1785 och Voyage dans le désert de Sahara utkom 1792. 

Ödmann har översatt den senare, men har använt sig av 

den tyska upplagan från 1795. Vegeholm ägdes under 1700talet 

av släkten Cedercrantz. Både Johan (död 1699) och 

sonen Isak Cedercrantz (död 1754) vinnlade sig om att 

bygga upp ett fint bibliotek. Under slutet av 1700-talet och 

början av 1800-talet ägdes Vegeholm av de tre ogifta syskonen 

Isak Johan, Charlotta Maria och Vilhelmina Ulrika. 

Den sistnämnda hade en fosterdotter, Gunilla Lindros, som 

1797 gifte sig med tjänstemannen och dåvarande borgmästaren 

i Landskrona, Magnus Flinck. Han flyttade in på Vegeholm 

och tog till stor del över driften av gården. Under 

denna tid skänkte Vilhelmina Ulrika farfaderns och faderns 

bibliotek till Magnus Flinck som väsentligt ökade dess storlek. 

När både Vilhelmina Ulrika Cedercrantz och Magnus 

Flinck dog, 1814, såldes Vegeholm och änkan Gunilla Lindros 

flyttade med biblioteket till Rögle. Senare flyttades

samlingen till Ängelholm för att 1868 köpas av Carl Bernhard 

Ulrik von Düben, som var barnbarn till Magnus 

Flincks i dennes första äktenskap. Biblioteket ställdes senare 

upp på von Dübens Södra Lindved, där det fanns kvar till 

dess huvuddelen såldes på Libris bokauktioner 1982–85. 

215. sparrman, a. Museum Carlsonianum, in quo 

novas et selectas aves, coloribus ad vivum brevique 

descriptione illustratas, suasu et sumtibus generosissimi 

possessoris. I–IV. Sthlm, Typographia 

regia, 1786–89. Stor folio. (8) s., xxv blad & 25 

handkolorerade grav. plr + (6) s., xxvi–l blad & 

26–50 handkolorerade grav. plr + (6) s., li–lxxv 

blad & 51–75 handkolorerade grav. plr + (6) s., 

lxxvi–c blad & 76–100 handkolorerade grav. plr. 

Två trevliga ngt nötta hfrbd från 1800-talets mitt 

med upphöjda bind, guldornerade ryggar och infärgade 

svarta titel- och deltitelfält. Sprängda snitt. 

Textbladen bundna på remsor i innermarginalen 

för att överensstämma i format med arbetets planscher 

som därmed inte är skurna innanför plåtranden. 

En del planscher och textblad med några 

lagerfläckar, främst i den första volymen. Några 

textblad med veck. Samtida noteringar i blyerts i 

många av planschernas nedermarginal. Med A. U. 

Grills namnstpl upptill på titelbladet till del I, 

Gustaf Näsströms namnteckning daterad 1963 

och Gunnar Brusewitz namnteckning och exlibris. 

Stort ex. *350000 

Lindberg 53. Friesen s. 10. Planscherna avbildar Johan Gustaf 

von Carlsons (1743–1801) samling av uppstoppade fåglar, 

som förvarades på hans gods Mälby i Södermanland. 

Yngve Löwegren skriver i Naturaliekabinett i Sverige att 

p.g.a. Sparrmans oförmåga att sköta Vetenskapsakademiens 

samlingar så lämnades de uppstoppade fåglarna i Carlsons 

vård 1787. Tanken var att Carlson vid sin död skulle donera 

sin egen samling samt återlämna de förvarade fåglarna till 

Vetenskapsakademien. Carlson blev emellertid indragen i 

konkurser och de bristfälligt dokumenterade ägarförhållandena 

drog Vetenskapsakademien in i en krånglig rättegång 

för att återfå sina samlingar. Endast delar av den avsedda 

donationen hamnade så småningom i Vetenskapsakademiens 

händer, resten såldes på auktion till andra institutio- 

ner och privatpersoner. Museum Carlsonianum är det första 

planschverket med fåglar där den linneanska nomenklaturen 

kom till användning. Clas Fredrik Hornstedt var inblandad 

i författandet av texterna under Sparrmans resa till Senegal 

1787–88 och det uppges också att han tecknade några 

av fåglarna. Jonas Carl Linnerhielm gjorde avbildningarna 

och F. Akrel graverade planscherna. Enligt vissa uppgifter 

stod Linnerhielm även för koloreringen. Björn Dal skriver i 

Sveriges zoologiska litteratur att det är troligt att planscherna 

trycktes hos J. F. Martin och vidare att vissa planscher 

trycktes i två färger: ”Det är första gången färgtryck används 

för bilder i en svensk bok.” Sparrman arbetade med en 

femte del ända fram till sin död 1820, men den publicerades 

aldrig. Det existerar med andra ord ytterligare 20 planscher 

utöver de som ingick i de fyra publicerade delarna. Sparrman 

hade det besvärligt med förlagor varför han ”friskt lät 

kopiera efter t.ex. Olof Rudbecks makalöst fina fågelbilder 

från slutet av 1600-talet.” Flera av plåtarna från Museum 

Carlsonianum återanvändes i Sparrmans Svensk ornithologie, 

men med ändrade nummer. A. U. Grill (1752–97) var jämte 

Carlson samtidens störste private naturaliesamlare i Sverige. 

Liksom Vetenskapsakademiens fåglar överlämnades till 

Carlson överlämnades däggdjuren i Grills vård. På Söderfors 

hade Grill byggt ett omfattande naturaliekabinett som 

förestods och kompletterades av Grills private museitjänsteman, 

regementsfältskären P. G. Lindroth. Noteringarna i 

blyerts på planscherna är sannolikt av Lindroths hand och 

rör närmare artbestämningar av de avbildade fåglarna. Grill 

var en av köparna på konkursauktionen efter Carlson. Gunnar 

Brusewitz kallar Museum Carlsonianum för ”det enda 

svenska planschverk som kan tåla en jämförelse med de 

praktverk om fåglar, som framställdes på kontinenten vid 

denna tid.” 

216. sparrman, a. Svensk ornithologie med efter 

naturen colorerade tekningar. Sthlm, Kongl. 

tryckeriet, (1805)–1806–(16). Stor folio. (6), 44 s. 

& 68 handkolorerade grav. plr. Samtida trevligt 

lätt nött hfrbd med upphöjda bind och rikt guldornerad 

rygg samt titeletikett i glättad papp. 

Stänkta snitt. Titeletiketten med en liten skada i 

ena kanten. Titelbladet med svag fuktrand och 

lagningar efter två bortskurna stplr samt obetydliga 

maskstygn i yttre marginalen. Textbladen 

med några lagerfläckar, liksom några av planscherna. 

Planscherna avbildande korp, skata och 

spillkråka har skurits in i bildytan. De bortskurna 

partierna har sedan i samtiden åter blivit fint ihopfogade 

med planscherna. På korpplanschen har

kniven snuddat fågelns näbb. Med J. M. Lemchens 

namnteckning daterad 1833 och Gunnar Brusewitz 


Friesen s. 11. Utkom i elva häften. Variantplanschen avbildande 

den tretåiga hackspettens hona finns inte i detta exemplar. 

Björn Dal skriver i Sveriges zoologiska litteratur angående 

denna plansch: ”Den tretåiga hackspetten som 

kom med häfte VII, finns också i en variant med en tillgraverad. 

Den senare varianten kom möjligen med sista 

häftet, men troligare är att den redan under utgivningen av 

häfte VII ersatte avdragen med bara hanen i en del av upplagan. 

Inget exemplar av boken i samtida band har påträffats 

med båda planscherna av hackspetten. Ornithologien 

kan därför anses vara komplett om båda planscherna med 

göktytan och en med tretåiga hackspetten är med, totalt 68 

planscher.” Dal tillägger: ”Svensk ornithologie trycktes i en 

liten upplaga, och kompletta exemplar är mycket ovanliga.” 

Sparrman hade liksom i fallet med Museum Carlsonianum 

svårt att finna levande eller uppstoppade exemplar att avbilda. 

Därför är flera av illustrationerna kopierade efter äldre 

planschverk och 25 av planscherna hade tidigare ingått i 

Museum Carlsonianum. 

217. spegel, h. Glossarium-sveo-gothicum eller 

swensk-ordabook/ inrättat them til en wällmeent 

anledning/ som om thet härliga språket willia 

begynna någon kunskap inhämta. Lund, A. Habereger, 

1712. 4:o. (34), 619, (1) s. Samtida trevligt 

ngt nött skinnbd med upphöjda bind och rik men 

mestadels oxiderad guldornering samt titel originellt 

placerad i nedersta ryggfältet. Stänkta snitt. 

Några enstaka småfläckar. Lagning på s. 83–84 

med förlust av någon bokstav, liten lagning i övre 

hörnet på s. 435 och lagningar i marginalen på s. 

447–50 och 455. Äldre notering i bläck på s. 365. 

Med överstruken namnteckning på titelbladet 

daterad 1774, E. D. Kidrons namnteckning och 

gammal notering att boken inropats på auktion 

efter denne, P. v. Möllers namnteckning och stpl 

samt Skottorps och Gunnar Brusewitz exlibris. 

Mycket fint ex. *10000 

Sten Lindroth kallar Spegels lexikon ”ett pionjärverk, det 

första i sitt slag. Redan i instruktionen för antikvarierna 

1630 ingick åliggandet att utarbeta ett svenskt lexikon, och 

Bureus, Stiernhielm och andra grep sig an med saken, men 

det skedde i götisk-antikvarisk anda och resultatet blev som 

vi sett magra. Spegels Glossarium meddelar väl också forn- 

nordiska ordprov liksom i jämförande syfte tyska, engelska, 

latinska osv., men är främst en inventering av det samtida 

ordförrådet.” 

218. (spegel, h.) Gudz werk och hwila/ thet är 

hela werldenes undersamma skapelse/ uti sex 

dagar af then altzmäktige gud fullbordad: sampt 

then siunde dagens nödwendiga helgelse/ af 

samme alwise gud instiktad: efter månge lärde 

mäns anledning af christeligit ock wälmeent upsåt 

uti swenska rijm beskrefwen them til tiänst som 

gerna betrakta thet himmelska. Sthlm, N. Wankijf, 

1685. Folio. (8), 298, (18) s. Samtida ngt nött 

skinnbd med senare brunmålad blinddekorerad 

rygg i pergament och guldornerade pärmar. Blåstänkta 

snitt. Guldorneringen på pärmarna nästan 

helt oxiderad. Ngt sprucken upptill i bakre ytterfals, 

liten spricka även överst i främre ytterfals. 

Nya för- och eftersättsblad. Smutstitelbladet uppfodrat 

och med mindre pappersförlust i nedre och 

övre marginalen. Titelbladet med lagningar i inre 

och yttre marginalen, liksom s. (5–6). Små lagningar 

i marginalen på s. 109–12 och 277. Litet hål 

med förlust av en bokstav på s. 129, fläckar i övre 

marginalen på s. 129–42. Med en mängd äldre 

namnteckningar på smutstitelbladet och Lars 

Bäckvalls och Gunnar Brusewitz namnteckningar 

och den senares exlibris. *5000 

Collijn 870. Första upplagan av den 11000 verser långa lärodikten 

som trycktes om flera gånger under 1700-talet. Den 

har antika förebilder i Lucretius och Ovidius men även mer 

moderna som t.ex. Guillaume de Salluste du Bartas och i 

synnerhet dansken Anders Arrebo. Spegel, född i Skåne, var 

föga förvånande danskorienterad men tog ovanligt nog 

intryck också från engelskt kulturliv. Gudz werk och hwila 

har likheter med Miltons Paradise lost (1667), något som 

föranlett litteraturhistoriker att kalla Gudz werk och hwila 

den första influensen av Miltons epos på kontinentens litteratur. 

Samtidigt är verket lärdomshistoriskt intressant då 

det söker ge en bild av hela skapelsen, en skapelse som 

fortfarande var under upptäckt: ”Jag skal likwäl rätt nu om 

andra saker röra/ så framt man tåleligt tekz blotta nampnen 

höra / om giraf, hwilket diur iag fuller intet kenner/ men 

andra säya thet uti Jamaica renner”. Gunnar Brusewitz hade 

bl.a. markerat några passager om fåglar och citerar ur verket 

några ofördelaktiga rader om västanvinden i Sjön – min årstidsspegel.

219. stedman, (j. g.). Capitain Johan Stedmans 

dagbok öfwer sina fälttåg i Surinam, jämte beskrifning 

om detta nybygges inwånare och öfriga märkwärdigheter. 

Sammandrag. Sthlm, kongl. Ordens 

boktryckeriet hos assessoren J. Pfeiffer, 1800. 8:o. 

(6), 306, (14) s. & 1 grav. plansch. Samtida ngt nött 

hfrbd med guldornerad rygg. Grönstänkta snitt. 

Litet jack överst på ryggen och pärmpappret ngt 

torrt. Lite småfläckig inlaga. Liten reva i nedre 

marginalen på s. 129–30 och in i texten på s. 157. 

Hål med förlust av två bokstäver på s. 188. Fläckar 

på s. 275–80 och mot slutet. Med C. R. Lundgrens 

namnteckning, F. Wallentins stpl på titelbladet 


Översatt av Samuel Ödmann. Planschen, signerad C. C. 

Furuträd, visar hur Stedman med sällskap en dag, på ett 

ganska ogentlemannamässigt sätt, lyckas fånga en anakonda. 

Ormen kallas ”Aboma” i texten, vilket är det lokala 

namnet på jätteormen. Stedman (1744–97) hade ursprungligen 

lejts för att slå ned ett slavuppror i Surinam och hans 

berättelse om trakten publicerades första gången 1796. Den 

anklagades för att vara full av lögner och nonsens och Stedman 

sägs ska ha bränt 2000 exemplar av upplagan. Boken 

blev ändå snabbt en succé och översattes till ett flertal språk 

och illustrerades av bl.a. William Blake. Ödmann skriver i 

sitt förord: ”Öfwersättaren föreställer sig, at de fläste läsare 

skola anse många här förekommande och emot Surinams 

slafwar utöfwade grymheter öfwerdrefna, naturstridiga, 

omöjeliga. Men en så tröstelig tanke wågar han dock icke 

understödja. De underrättelser han äger om holländares 

och ängelsmäns sätt at handtera sina slafwar på Wästindiska 

öarna, gifwa sammanlagde en tafla, som gör desse olyckliga 

warelsers medfart på Surinam för ingen del otrolig.” 

Ödmann hade redan 1784 översatt C. G. A. Oldendorps 

Tillförlåtlig underrättelse om negrerne på Guinea kusten. 

220. stillingfleet, b. j. Miscellaneous tracts relating 

to natural history, husbandry, and physick. To 

which is added the Calendar of flora. The second 

edition, corrected and augmented with additional 

notes throughout, particularly on some of the 

english grasses, which are illustrated by copper 

plates. London, R. and J. Dodsley, 1762. 8:o. xxxi, 

(1), 391 s. & 11 grav. plr. Samtida ngt nött skinnbd 


och ny röd titeletikett i skinn. Ryggen hårdare 

nött upp- och nedtill och med handskriven titel i 

184.

läck samt sprickor upptill i ytterfalsarna. Rödstänkta 

snitt. Några obetydliga lager- och småfläckar. 

Solkrand och liten pappersförlust i yttre 

marginalen på s. 9. Med Gunnar Brusewitz exlibris. 

*2500 

Soulsby 1320. Första upplagan utkom 1759, nya upplagor 

trycktes 1775 och 1791. Soulsby skriver: ”The first fundamental 

treatise on the principles of Linnæus published in 

England, and the era of the establishment of Linnæan botany 

in England.” Benjamin Stillingfleet (1702–71) var botaniker, 

privatlärare, översättare och poet. Samtidigt som 

Linné gjorde efterforskningar till sin Calendarium florae 

samlade Stillingfleet i England anteckningar i samma ämne. 

När han sedan fann Linnés almanacka i Amoenitates 1759 lät 

han översätta den, med viss hjälp av Daniel Solander, och 

gav ut den tillsammans med sin egen blomsteralmanacka. 

Gunnar Brusewitz skriver om Linnés och Stillingfleets blomsteralmanackor 

i sin essäsamling Den nöjsamma nyttigheten. 

221. Stockholmiske relationes curiosæ, eller merckwärdige 

historiers och särdeles naturlige tings 

beskrifning. N:o 1–38. Anno 1723. (Sthlm, 1723). 

8:o. (304) s. Titelbladen med träsnittsvinjetter. 

Lätt solkigt vitt pappbd med infärgat svart titelfält. 

En del fukt- och småfläckar. Bläckstänk i nr 7. 

Lagad reva i sista bladet i nr 13. Med Tho. Wadenstiernas 

namnteckning daterad 1726 och Georg 

Ohlsons och Gunnar Brusewitz exlibris. *9000 

Lundstedt 17. Allt som utkom. Veckotals utgiven tidskrift 

som utkom mellan den 8 januari och 24 september. Innehållet 

utgörs av naturkunskap och beskrivningar av djur och 

människa samt geografiska uppgifter om Afrika, Amerika 

och Sverige, bl.a. Stockholm. I följande nummer skulle 

berättas om Vesuvius och den påbörjade uppsatsen om 

eldsvådor i år skulle avslutas. Björn Dal skriver i Sveriges zoologiska 

litteratur att arbetet ”innehåller ett och annat av 

zoologiskt intresse, men mycket av det som anföres är av 

gammalt anekdotiskt slag”. Gunnar Brusewitz hade i nr 19 

markerat ett avsnitt i kapitlet om luften rörande vidskepelse 

om fåglar: ”Såsom man ock ännu ibland the fåkunnige stundom 

får höra/ om kråkan på taket och then sqwallrande 

skatan”, samt gjort hänvisningar till notiser om Roslagen. 

Namnteckningen är troligen Thomas Wadenstiernas 

(1684–1728), vice häradshövding i Hälsingland och senare 

notarie i hovrätten. 

222. Stockholms calender, för åhret, efter Jesu Christi 

födelse, 1729. Med de för tiden uti Europa lefwande 

höga regerande machters, såsom ock förnäme 

221. 

prinsars och princessors födelse-dagar och ålder; 

jemte åtskillige andre underrättelser. Sthlm, A. 

Biörkman, (1728?). 8:o. (80) s. & 2 grav. plr. Titelbladet 

och kalenderdelen tryckta i rött och svart. 

Samtida hårt nött men charmigt hfrbd med upphöjda 

bind. Ryggen med ett hål och reva i skinnet 

och frampärmen med initialerna ”O P” skrivna i 

bläck överst. Genomgående ngt nött och bruntonad 

samt med några fläckar. Mot slutet med 

mindre maskhål i marginalen. Planscherna ganska 

solkiga och med en lagad reva. Gamla anteckningar 

på för- och eftersättsblad samt på pärmarnas 

insidor. *2500

Klemming & Eneström s. xi. Schreber 396 för den åtta sidor 

långa ”Underrättelse huru warg- eller räf-gropar skola giöras”, 

som omtrycktes med tillägg i Inrikes tidningar 1763. 

Planscherna och några förklarande textsidor behandlar heraldik 

och kronor. Plansch II avbildar ”Åtskillige cronor och 

europæiske potentaters nu brukelige hufwud-bonader”, 

däribland en ”turckisk crona”, en ”biskops-myssa” och ”dogens 

myssa i Venedig”. Kalendern innehåller även ett matematiskt 

”försök” och en sex sidor lång ordlista över ”i handel 

och wandel brukelige fremmande ord”. 

223. (strang, j. r.) Några försök om skogsplanteringen 

och skogens rätta skötsel, efter pröfwad ärfarenhet, 

på et aldeles nytt härtils okunnigt, men 

ganska fördelaktigt sätt. Sthlm, Kongl. tryckeriet, 

1749. 4:o. 16 s. Loss i häftningen. Oskuren. Ngt 

lagerfläckig. *600 

Hebbe 1388. 

224. strålenhielm, m. Säkra rön och försök, uti 

ympekonsten, jemte några få oeconomiska sätt, wid 

landt-hushåldningen, och hus-curer, practicerade 

och utgifna. Sthlm, J. Merckell, 1751. 8:o. (28), 66, 

(1) s. Halvmarokängbd med upphöjda bind, sparsamt 

guldornerad och blinddekorerad rygg (L. 

Gustafsson). Stänkta snitt. Med svag gammal stpl 

från Lantbruksakademien på titelbladet och Gunnar 

Brusewitz exlibris. Fint ex. *6000 

Waller 20306. Hebbe 1343. Med en hyllningsvers av Eric 

Funck. Förutom ympnings- och trädgårdsråd ges kurer mot 

både rödsot och stark huvudvärk. 

225. swartz, o. Tal, om hushålls-nyttan af de däggande 

djuren; hållet för kongl. Vetenskaps academien 

vid præsidii nedläggande den 19 julii 1797. 

Sthlm, J. P. Lindh, 1798. 8:o. (2), 78 s. Med grav. 

titelvinjett. Prydligt marmorerat pappbd med 

svart titeletikett i skinn (Beck & son). Med det 

ursprungliga gråpappersomslaget medbundet. 

Några spridda lagerfläckar. Med Gunnar Brusewitz 


Olof Swartz (1760-1818) var framstående botanist och tilldelades 

1791 den första Bergianska professuren. Talet är en 

intressant överblick av kunskapen om däggdjuren i samtiden, 

från apor via pysslingar (lemurer), ”kanguruh” och 

vampyrer (fladdermöss) till kaskelotter m.m. Orangutangen 

jämförs med vildar och folkslag i Afrikas öknar: ”man skulle 

snart inbilla sig at skogsmenniskan endast vore gröfre organiserad 

än de.” Gunnar Brusewitz har skrivit om Swartz i sin 

essäsamling Pärtkorgens hemlighet: ”När han nedlade sitt 

presidium 1797 skedde det med ett ’Tal om hushålls-nyttan 

af de däggande djuren’, ett tema som kanske kan tyckas 

förvånande med tanke på hans botaniska specialinriktning. 

Det var en utpräglat utilistisk betraktelse, där många av 

synpunkterna på djurens nyttighet kan härledas från Olaus 

Magnus och andra äldre källor. Noshörningens hud kunde 

användas till karbaser och ridspön, älgar borde tämjas till 

större nytta än hästen och så vidare.” 

226. swartz, o. Tal, om natural-historiens uphof och 

framsteg i Sverige; hållet för kongl. Vetenskaps-academien 

vid præsidii nedläggande, den 8 sept. 

1790. Sthlm, A. Zetterberg, 1794. 8:o. 48 s. Med 

grav. titelvinjett. Trevligt stänkdekorerat pappbd 

med brun titeletikett i skinn. Inlagan delvis med 

råkanter. Med Gunnar Brusewitz exlibris. *1200 

I sitt tal uppehåller Swartz sig föga förvånande länge vid 

Linné och dennes insatser på naturalhistoriens område. 

Swartz efterträdde senare Sparrman som ansvarig för Vetenskapsakademiens 

samlingar. 

227. swedberg, j. Gudelige dödstanckar/ them en 

christen altid/ helst i thessa dödeliga krigs- och 

pestilens tider/ bör hafwa. Skara, A. Kiellberg, 

1711. 8:o. (56), 596, 579–603, (19) s. Samtida ngt 

nött skinnbd med upphöjda bind och blinddekorerad 

rygg. Stänkta snitt. Några fläckar här och 

var. Med And. Lindhs [?] namnteckning på titelbladet 

daterad 1712, Wiveka Trolles typiska läsband 

med sämskskinnslapp och stpl från Wibyholm 

samt med Carl Trolle-Bondes förgyllda 

monogram på frampärmen. Fint ex. från Trolleholm 

med Gunnar Brusewitz exlibris. *9000 

Warmholtz 1208 för kapitlet om pest. Med hyllningar av S. 

E. Brenner, M. Seth, P. Hesselius, A. O. Rhyzelius och J. 

Unge samt med Swedbergs monogram i träsnitt på titelbladet. 

Arbetet innehåller bl.a. en omfattande samling redogörelser 

för pestepidemier genom historien, inte minst i 

Sverige. Vi får därutöver på s. 545 stifta bekantskap med 

Jöns Hierta på Enetorp i Vånga, som 1631 träffade på en 

levande begravd präst i Stettin, som trots att ha varit inmurad 

i en kyrkvägg i 40 år var vid god hälsa. Dessutom ingår 

en avdelning om den kända pigan Ester Jönsdotter i Skåne 

som låg flera år till sängs utan att förtära varken mat eller 

dryck. Wiveka Trolle var gift med Gustaf Bonde.

228. swedberg, j. Schibboleth. Swenska språkets 

rycht och richtighet. Med kongl. maj:tz nådiga 

frihet/ och wederbörandes skärskodande och tilstånd/ 

upsatt och utgifwit. Skara, sal. Kiellbergs 

änckio, 1716. 4:o. (56), 384, 383–468, (14) s. Titelsidan 

tryckt i rött och svart. Träsnitt på s. 416. + 

swedberg, j. Rettmätiga heders förswar/ emot v. 

præsidentens och archiaterns, d. Urban Hiernes 

obetenckta skrifft emot thess Schibboleth, angående 

swenska språkets retta skrifart/ upsatt och 

framgifwit åhr 1719 then 13 maji. Senare dehl. 

Skara, H. A. Müller, (1719). 4:o. 168 s. Hårt renoverat 

samtida skinnbd med upphöjda bind och ny 

titeletikett i skinn samt årtalangivelse i guld nederst 

på ryggen. Nya för- och eftersättsblad. En 

del spridda lager- och småfläckar. Bläckfläck på s. 

263–64 i ”Schibboleth”. Pappersförtunning med 

förlust av flera bokstäver på s. 127–28 i det andra 

arbetet. Med Anders Berchmans namnteckning 


Det första arbetet med hyllningsverser av J. Bilbergh, M. 

Seth, P. Hesselius och Sophia Elisabeth Brenner. Ett av 

Swedbergs främsta intresseområden var det svenska språket. 

Han utarbetade ett mera ljudenligt stavningssätt, som 

bl.a. användes i kyrkohandboken och hans egen psalmbok. 

Swedbergs språkliga reformförslag presenterades först vid 

1695 års biskopsmöte och vidareutvecklades sedan i Schibboleth. 

Titeln hade Swedberg hämtat från Domarboken i 

vilken berättas om hur gileaditerna, vilka kontrollerade ett 

vadställe över Jordan, använde sig av ordet ”schibbolet” för 

att igenkänna passerande efraimiter, ett folkslag som låg i 

krig med gileaditerna: efraimiterna kunde nämligen inte 

uttala sj-ljudet och ett felaktigt uttal vid vadstället innebar 

döden. Swedberg fick utstå mycket kritik för sina ståndpunkter, 

inte minst från den konservativa Urban Hiärne, 

med vilken han dock delade en skepsis mot användandet av 

utländska ord i svenskan. Ett avsnitt av boken utgör en satir 

över denna moderna svaghet för det utländska. I boken 

finns också en redogörelse om en svamp som liknade ett 

kvinnohuvud från Näs socken i Vartofta härad och M. Seths 

”Fontange-predikan” över ett dödfött och missbildat barn, 

den sistnämnda utgavs även separat i Skara samma år. I den 

tre år senare utgivna Rettmätiga heders förswar bemöter 

Swedberg sina kritiker. Av arbetet utkom blott denna senare 

del, då den första förbjöds att tryckas. Den tillåtna delen är 

dock nog skarp, ty redan på första textsidan antyder Swedberg 

att hans kritiker Hiärne är av Lucifers anhang och 

konstaterar att ”När månen som liusast lyser/ skal ock hunden 

gläfsa på honom.” Arbetet avslutas med en hyllningsdikt 

undertecknad ”N. Ål.” Gunnar Brusewitz skrev om 

Swedbergs Schibboleth och ordböckers nöjsamhet i allmänhet 

i en artikel i Svenska dagbladet daterad den 21 januari 

1996. 

229. Svenska Patriotiska sällskapets handlingar. I–III 

& V:1–3. Sthlm, J. G. Lange (t.o.m. V:1) respektive 

Kongl. tryckeriet (V:2–3), 1770–77. 8:o. (2), xxxii, 

(2), 159, (1) + (8), 161–342, (1) + vii, (1), 333, (1) 

+ (8), 370 s. & 1 utvikbar tryckt tabell + 134, (1) + 

216, (1) s. Med grav. titelvinjetter. Fyra samtida 

ngt nötta hfrbd med upphöjda bind, sparsamt 

guldornerade ryggar och ljusa titeletiketter i glättad 

papp. Stänkta snitt. Några få småfläckar. Fuktfläck 

i nedre hörnet i del II på s. 193–236 och in i 

texten på s. 257–308 och 315–42. Med Hedvig 

Elisabeth Alströmers guldpräglade pärmexlibris, 

Charles Jacobsons donationsexlibris, Kungliga 

skogs- och lantbruksstyrelsens ryggexlibris samt 

dess och Skogs- och lantbruksakademiens stplr 

och utgallringsstplr. Med Gunnar Brusewitz exlibris. 

Sviten saknar del IV och VI. *3500 

Titelvinjetterna är signerade av Lantingshausen respektive 

Snack. Del I upptas i sin helhet av Adolph Modeers ”Försök 

til en allmän historia om Svea rikes handel”. Därutöver ingår 

en rad intressanta uppsatser med anknytning till nationalekonomi, 

lantbruk och hushållning, t.ex. F. Fryxells ”Om 

Vesterbottns och lappmarkens upodling”, J. Nordenankars 

”Om förmon och nödvändigheten af sjömagt, försvaret af 

Svea rikes gränsor til sjöss, samt marinierens bättre öfning”, 

M. Blix ”Beskrifning om tilståndet i den svenska skärgården, 

i anseende til landtbruket”, M. Biuggrens ”Oförgripeliga 

tankar, om Dal-orten och dal-folket” och C. Webers ”Tankar 

angående jordbrukets uphjelpande uti Savolax, Carelen 

och en del af Tawastland” samt flera inlägg i debatten om 

den nationella klädedräkten. Hedvig Elisabeth Alströmer, 

född Paulin (1716–1806), var gift med Jonas Alströmer och 

hade ett omfattande och i huvudsak svenskspråkigt bibliotek 

med stora avdelningar ekonomi, hushållning, medicin 

och naturvetenskap. Carlander citerar läkaren J. T. Fagræus 

skildring från 1767 av hennes bibliotek där denne bl.a. menar 

”at detta bibliotek kan vara et bevis emot dem, som påstå 

det man intet mycket dugeligt har att läsa i vårt modersmål”. 

Biblioteket var även tillgängligt för ”lärgiriga grannar”. 

I Patriotiska sällskapet var Hedvig Elisabeths bägge söner 

Patrik och Claes Alströmer ledamöter.

230. (tessin, c. g.) En gammal mans bref, til en ung 

prints. I–II. Sthlm, L. Salvius, 1756. 8:o. (16), 344 + 

(2), 382 s. Med 4 inklistrade grav. vinjetter och 2 

grav. vinjetter i texten. Samtida hårt nött skinnbd 

med upphöjda bind och senare sparsam guldornering 

och röd mönsterpressad titeletikett i glättad 

papp från 1800-talets mitt. Rödstänkta snitt. Ryggen 

mörknad mot svart och pärmhörnen med 

skador. För- och eftersättsblad urrivna. Ngt fläckig 

inlaga. Bläckkludd och -tillskrifter här och var. 

Med H. H. Clasons namnteckning, tillskrift att 

boken givits till J. A. Wetterbergh från C. Aug. von 

Sydow, P. v. Möllers stpl och Skottorps exlibris 


Klingberg 1756:1. En ny upplaga trycktes 1785 och arbetet 

översattes även till flera språk. Utkom första gången 1754 i 

två fristående delar under titlarna Utkast af en gammal mans 

dageliga bref, under desz sjukdom, til en späd prints respektive 

En äldre mans bref til en stadigare prins. Dessa trycktes enligt 

Tessin i endast 30 exemplar. 1756 års utgåva, den första 

samlade och för allmänheten ämnade, utgavs av Tessin på 

ständernas uppmaning. Den graverade vinjetten på s. 1 är i 

föreliggande exemplar i varianten med Tessin i nattmössa 

av P. E. Geringius. Den återfinns endast i en tidig del av 

upplagan och byttes enligt uppgift på hög befallning ut mot 

en annan vinjett av J. E. Rehn, som signerat ytterligare en 

vinjett i arbetet. Tessins arbete har av Lindroth liknats vid 

”en frihetstida furstespegel” i vilken Tessin samlade de brev 

han som guvernör skickat till sin elev den blivande Gustav 

III. I dessa undervisar Tessin sin adept i allt från kultur och 

näringsliv till hur ett rike ska skötas samt hur koppympning 

framgångsrikt ska bedrivas. Undervisningen sker inte sällan 

i form av djurfabler eller avfattad på vers i s.k. stenstil. Gunnar 

Brusewitz hade uppmärksammat en kort passage om 

jaktens tillstånd i Västergötland i del I. 

231. [Tessin] (ehrenheim, f. w. von) Tessin och 

Tessiniana. Biographie med anecdoter och reflexioner, 

samlade utur framledne riks-rådet m.m. 

grefve C. G. Tessins egenhändiga manuscripter. 

Sthlm, J. Imnelius, 1819. 8:o. Extra grav. titelblad, 

(17, 1 blank), 221, (1 blank, 1, 1 blank), 223–430, 

(1) s. Samtida lätt nött grönt halvsaffianbd med 

sparsamt guldornerad rygg. Gula snitt. Pärmarnas 

hörn lite stötta. Några spridda fläckar. Det grav. 

titelbladet lätt solkigt. Lagning i marginalen på s. 

263 och reva in i texten på s. 309. Med Axel Bergströms 

namnteckning och Gunnar Brusewitz anteckningar 

i blyerts på eftersättsbladet. *1100 

Setterwall 4974 med förenklad kollationering. En A. Bergström, 

”bokhållare vid banco-disconten”, återfinns i subskribentförteckningen. 

232. [Tham] Förteckning öfver framl. öfver-intendenten 

och riddaren Pehr Tham’s till Dagsnäs efterlemnade 

samling af böcker, taflor, gravurer, handteckningar, 

m.m. som kommer att försäljas på Bokauctions-kammaren 

i Stockholm, den februarii 

och följande dagar år 1822. Sthlm, F. B. Nestius, 

1821. 8:o. 81 s. Häftad. Titelbladet lite bruntonat. 

Bra ex. *3000 

Almquist 4516. Sammanlagt förtecknas 1586 poster, bl.a. en 

samling mynt och ”en bild med hieroglypher, funnen uti 

en i London utvecklad mumie”. Auktionen inbringade enligt 

uppgift 10943 rdr banco. Ytterligare en auktion hölls i 

Skara. 

233. tham, p. Anmärkningar i anledning af herr 

prof. Müllers afhandling om guldhornen, utgifven i 

Köpenhamn år 1806. Sthlm, Z. Haeggström, 1817. 

4:o. 52 s. & 1 grav. plansch. Med en mängd illustrationer 

i texten. Marmorerat pappbd med tegelröd 

titeletikett i skinn (Beck & son). Med svaga 

fuktränder och en del småfläckar. Titelbladet lätt 

solkigt och lagerfläckigt. Med Gunnar Brusewitz 

namnteckning och exlibris. *2750

Montelius 26. Bibliotheca danica II:583. Peter Erasmus Müllers 

avhandling hade titeln Antikvarisk undersögelse over de 

ved Gallehuus fundne guldhorn. Tham skrev sina anmärkningar 

1807, vilka endast delvis rör de berömda guldhornen 

(bland avbildningarna finns både mynt och runstenar). De 

två stora hornen, det största var nästan 80 cm, hittades 1639 

respektive 1734. De förvärvades av danska kungafamiljen 

men stals 1802 och ”bleve omsmeltede till skoespænder, 

guldkieder og stierne-pagoder” (Müller). Stölden väckte ett 

nytt intresse för de tidigare nästan bortglömda nationalskatterna. 

Oehlenschläger besjöng dem i ett berömt ode och 

Viedenskabsselskabet inrättade en pristävling i ämnet. Hornen 

uppskattas ha varit från början av 400-talet. 

234. (tham, p.) Anmärkningar om eldswådor, tid 

efter annan, och uppå gifne anledningar, författade. 

[=rubrik]. (Skara, F. J. Leverentz, 1793). 8:o. 

12 s. Häftad och insatt i ett nytt enkelt omslag. Bra 

ex. *1750 

”Bihang til Skara stifts-tidningar n:o 14 den 1 august. 1793”. 

Bland annat tillkommen med anledning av en brand i Jönköping 

och med goda råd om hur man bör bygga byar och 

städer för att undvika eldsvådor. Förutom om stadsplanering 

skriver Tham bl.a.: ”Du tobaksrökare utan lock; eller 

med elden oförsigtige! Tror du wäl at guds gåfwor äro oss 

gifna för at upgå i rök? Tror du dig icke förtjena at blifwa 

straffad med det du wårdslösar. Den timeliga elden är dessutom 

ett förebud till den ewiga.” Gunnar Brusewitz har 

ägnat den originelle Tham ett eget kapitel i sin essäsamling 

Den nöjsamma nyttigheten. I den skriver han bla. om Thams 

välkända kamp för att förebygga eldsvådor, vilket t.ex. fick 

denne att tidigt genomföra storskiftet på sina ägor. 

235. tham, p. Anteckningar under och i anledning af 

en resa ifrån Westergöthland til Stockholm, gjord 

åren 1796 och 1797. Sthlm, A. J. respektive H. A. 

Nordström, 1797. 4:o. (2), 92, (2), 1–4 s. & 8 grav. 

plr, varav 1 utvikbar. Ngt solkigt pergamentbd 

från ca 1900 med senare röd titeletikett i skinn 

samt lite blekt handtextad titel i rött och svart på 

frampärmen (B. Andersson). Oskuren inlaga. Texten 

med stor fuktrand och en del fläckar. Titel- 

bladet solkigt och nött med lagningar i inre marginalen, 

lagningar även i marginalen på de följande 

3 bladen. Planscherna endast med några fläckar 

utanför plåtkanten, förutom plansch VII som har 

några svaga lagerfläckar och planschen av Kosciusko 

som är lätt lagerfläckig. Med tillskrift att Lars 

Enberg erhållit boken av Nils Posse 1898, Hans 

Rhodins och Gunnar Brusewitz exlibris. *4500 

Bring Itineraria svecana 296. Setterwall 5659. Gjörwell 203. 

Med den ovanliga planschen av den polske frihetskämpen 

Kosciusko, som utförts av J. F. Martin. Den kunde köpas 

separat hos bokhandlaren Utter för att placeras vid s. 84, 

där polackens levnadsöde berörs. Thams resa, som gick 

över Skövde, Falköping, Örebro, Arboga, Torshälla och 

Strängnäs, innehåller i slutet en biografi över författaren av 

Gjörwell, som var resans utgivare. I Thams resa har bröderna 

Elias och Johan Fredrik Martin (förutom planschen 

av Kosciusko) signerat var sin plansch, de övriga är osignerade 

och av Hilfeling. Gunnar Brusewitz skrev förordet till 

Redivivas nyutgåva av resebeskrivningen och har ägnat den 

originelle Tham ett eget kapitel i sin essäsamling Den nöjsamma 

nyttigheten. Brusewitz skriver: ”Bakom alla resebeskrivningens 

kaotiskt hopade iakttagelser, reflexioner, infall 

och hugskott, anar man dragen av författaren – dock sällan 

entydigt och klart. När man väl tror sig ha funnit karaktärsdragen 

eller antydan till en livssyn så kan man lätt riskera 

att finna något som förändrar bilden helt på nästa sida. Det 

ger onekligen extra spänning åt läsningen.” Detsamma gäller 

bildmaterialet i boken: ”Att illustrera en resebeskrivning 

med så skiftande avbildningar som en gravyr efter en oljemålning 

föreställande jungfru Maria och Jesusbarnet, ett 

porträtt av den polske frihetshjälten Kosciusko, en ritning 

till en grind som uppfunnits av torparen Anders i Hagen, 

mönstret till en hatt etc, vittnar ju vältaligt om författarens 

förakt för det vedertagna.” 

236. (tham, p.) Bref til herr lector Luth i Skara, 

innehållande några anledningar, att i wår nordiska 

historia äro flere misstag; samt angående wåra westgöthiske 

monumenter och antiquiteter, af T. [=rubrik]. 

(I:1–5). (Skara, F. J. Leverentz, 1794). 8:o. (4) 

+ (4) + (4) + (4) + (3) s. Fem häften med skickligt 

233.

235. 

lagade ryggar i enkla nya omslag. Ett häfte med 

omfattande men väl lagad reva. Bra ex. *2000 

Lundstedt I:315 menar att det totalt ska finnas 17 bihang i 

form av brev till Luth. Kungliga biblioteket anger i sin databaserade 

katalog däremot 19 uppdelade på fem serier. 

Detta är den första och viktigaste serien där författaren är 

mest koncentrerad på huvudspåret. Breven är publicerade 

som bihang till Skara stifts-tidningar nr 41–42, 44–45 och 47. 

Tham bekände sig villigt som anhängare till Olof Rudbeck, 

vilket har gjort att 1900-talets forskare inom den så kallade 

”Västgötaskolan” helst tiger om att de uppenbarligen låtit 

sig inspireras av Thams brev till lektor Luth. Dag Stålsjös 

TV-serie om Svearikets vagga från 1980, fälld av radionämnden 

för osaklighet, byggde – utan att Stålsjö själv var 

medveten om det – i stor utsträckning på det Tham framförde 

i dessa brev. Dag Stålsjös tes om att Upplands höga 

andel av fornminnen skulle kunna revideras till Västergötlands 

fördel, uttrycker Tham så här: ”Wåra sten-monumenter 

i Westergöthland äro af en myckenhet, hwaremot Uplands 

monumenter aldeles intet betyda. De små usla Mora 

stenar i Upland, där swearna hade sin egenteliga samlingsplats 

äro härpå ett tydeligt bewis”. Gunnar Brusewitz återberättar 

i Den nöjsamma nyttigheten en anekdot om Thams 

inval i Götiska förbundet 1811, ursprungligen återgiven av 

Geijer. När Tham förlade mer eller mindre hela den fornnordiska 

historien till sin hemtrakt och avslutade med att 

hävda att asken Yggdrasil stått på hans ägor reste sig den 

unge P. H. Ling upp och utbrast i vredesmod: ”Den står väl 

i helvete heller”. 

237. tham, (p.). Cirkulations-åkerbruk i Skaraborgslän. 

Beskrifwet den 16 decemb. 1783. [Extrakt ur 

Hushållnings journal, februari 1784. Sthlm, P. A. 

Brodin, 1784.] 8:o. s. 247–88 & 1 utvikbar tryckt 

tabell. Bra marmorerat pappbd med ljusröd titeletikett 

i skinn. Med Gunnar Brusewitz exlibris. 

Saknar en karta till artikeln. *250 

Hebbe 796. Lundstedt I:213. Ej upptagen i Schillers förteckning. 

Thams artikel om cirkulationsbruket avtrycks på 

s. 247–67, på s. 269–87 återfinns ytterligare en artikel av 

Tham, ”Anmärkningar om folkmängden, misswäxt, tabellwerk 

&c., tjenande til eftertanka af någon ytterligare ordning 

med de fattiga; i synnerhet för Skara stift och Skaraborgs 

län.” 

238. tham, p. Egenhändigt brev till ”herr lektor 

Knös” daterad Dagsnäs den 20 augusti 1800. 8:o. 

(1, 3 blanka) s. Vikt halvark. *1750

Brevet är skrivet till Olof A. Knös och rör kort ”några märkeliga 

acter” i en förteckning. Tham hoppas får vidare kännedom 

i saken när han om några dagar besöker Mariestad. 

Gunnar Brusewitz har ägnat den originelle Tham ett eget 

kapitel i sin essäsamling Den nöjsamma nyttigheten. Skaralektorn 

m.m. O. A. Knös delade Thams intresse både för 

boksamlande och västgötsk historia. Hans efterlämnade 

det finaste bibliotek som skådats i en auktionssal i Skara. 

239. tham, p. Göthiska monumenter; samlade och 

beskrifne. I. Sthlm, Langeska tryckeriet, 1794. 4:o. 

(8), 16 s. & 19 grav. plr. Prydligt marmorerat 

pappbd med orangefärgad titeletikett i skinn. 

Delvis med fuktränder och fläckar. Flera av planscherna 

med veck. Med Gunnar Brusewitz exlibris. 

*4000 

Aberstén & Tiselius 520. Gjörwell 188. Detta första häfte 

var allt som utkom. Med ett förord av utgivaren C. C. Gjörwell. 

Behandlar fornminnen i Bohuslän, i synnerhet hällristningar. 

Planscherna är utförda efter teckningar av Hilfeling 

som på Thams bekostnad gjorde omfattande resor i 

Sverige för att avteckna fornlämningar. Även N. H. Sjöborg 

fick mycket hjälp och Thams mecenatskap fick stor betydelse 

för svensk fornforskning. Tham bekostade även utgivningen 

av ett par volymer av C. G. Warmholtz viktiga 

bibliografi Bibliotheca historica sveo-gothica. 

240. (tham, p.) Lettre à mr. Linguet, au sujet de ce 

qu’on trouve dans ses annales, sur Voltaire et sur la 

secte dite philosophique. Sthlm, C. Stolpe, 1782. 8:o. 

24 s. Tagen ur band. Med Kungliga bibliotekets 

blindstpl nederst på titelbladet. Bra ex. *1250 

Förordet daterat 1782 och brevet 1779. Harald Schiller 

skriver apropå föreliggande arbete i sin biografi över Tham: 

”Sin tacksamhet mot Voltaire visade han i det brev, som 

han 1782 riktade till mr Linguet som svar på dennes angrepp 

mot filosofin. Något svar erhöll han givetvis aldrig 

från den angripne, men en av Thams egna vänner, en 

Ehrenborg på Hovdala, svarade ganska beskt på Thams 

broschyr. Det hela var en skäligen betydelselös ordstrid.” 

241. (tham, p.) Om Babylons torn: kantiska philosophien: 

Skara kyrka: hr. prof. Christ—n och ordet 

sats; samt om Strasburg. [=rubrik]. (Skara, F. J. 

Leverentz, 1795). 8:o. (4) s. Tagen ur band och 

med liten pappersförlust i ryggen. Med fuktfläck i 

yttermarginalen. *1500 

Sannolikt utgiven som ett bihang till Skara stifts-tidningar 

1795. Daterat ”D–s den 9 julii 1795” och undertecknat ”T.” 

P. N. Christiernin var vid denna tid inblandad i en uppmärksammad 

fejd kring Kants filosofi. Tham och Christiernin 

hade redan 1761 haft en animerad skriftväxling rörande 

växelkurser. I föreliggande skrift går Tham till strid mot 

torn och föreslår bl.a. att Skara kyrktorn kortas av med 10 

alnar och att den överblivna stenen ska användas till ett hus 

till skolungdomens tjänst. Harald Schiller kallar Om Babylons 

torn ”en av de mest remarkabla” av Thams småskrifter. 

Schiller fortsätter: ”Det ovärderliga dokumentets slutsats 

hedrar näppeligen skönhetsälskaren Pehr Tham och kan 

endast förklaras av hans rabiata hat till allt vad torn heter, 

speciellt det näst högsta i Europa: ’En ny fråga kan ännu 

göras; vilken gjort världen mera nytta, antingen den som 

skurit Strasburger tornet i en mandelkärna eller den som 

verkligen uppbyggt det? Vilken som gjort samhället största 

skadan: därom kan mera icke frågas.’” Gunnar Brusewitz 

har i Den nöjsamma nyttigheten skrivit om Thams välkända 

motvilja mot torn, vilken hade sin främsta grund i Thams 

rädsla för åsknedslag. 

242. tham, p. Politiska erinringar. Sthlm, A. J. 

Nordström, 1793. 4:o. 8 s. + Samtida handskriven 

fortsättning. 4:o. (3) s. Sammanhäftade. Den 

tryckta texten med ett antal handskrivna kommentarer 

och smärre strykningar av författaren. 

Bra ex. *6000 

Utgiven av C. C. Gjörwell enligt Thams anteckning. Allt 

som utkom av denna version som på s. 3 betecknas som 

”Första stycket”. Texten slutar mitt i en mening, men kompletteras 

av handskriften. 

243. (tham, p.) Politiska antekningar. Första 

stycket. Skrifvit på D---a af T- i december år 1792. 

Med några tilökningar sedermera. Skara, F. J. Leverentz, 

1799. 4:o. 56 s. & 3 grav. plr, varav 2 utvikbara. 

Bra marmorerat pappbd med brun titeletikett 

i skinn. Två överstrukna ord på s. 50. Författarnamnet 

inskrivet i gammal tid på titelbladet 

samt namnteckningen ”Stjerneld”. Med Gunnar 


Setterwall 3702 anger felaktigt fyra planscher. Allt som utkom. 

Planscherna, som är graverade av Elias Martin, föreställer 

en gånggrift vid Dala och Askeberga stenar, bägge 

efter Hilfeling, samt ett fantasiporträtt av Torgils Knutsson 

på Kungslena. Detta arbete har en komplicerad förhistoria: 

det föregicks av Politiska erinringar 1793 som inarbetades i

den 1795 utkomna Politiska erhinringar. Ur den sistnämnda 

trycktes en omarbetad del av det första stycket 1798 under 

titeln Politiska erinringar, följt av detta arbete året därpå. 

Tham redovisar här sina politiska och historiska reflexioner 

över bl.a. de gamla göternas styresskick med hänvisningar 

till olika äldre urkunder och lagböcker samt sagolitteraturen. 

Författaren pläderar för sin aristokratiska grundsyn och 

kritiserar skarpt tryckfriheten och demokratiska strävanden 

i samtiden. Adolf Ludvig Stjerneld (1755–1835) var en av 

ledarna för oppositionen mot Gustav III i slutet av 1780talet 

och försökte bl.a. vinna ryskt stöd för ett inskränkningsförsök 

av kungamakten i Sverige. Kungen upptäckte 

verksamheten och Stjerneld blev arresterad tillsammans 

med andra oppositionsmän. Han släpptes dock ett år senare 

och vann ny gunst vid hovet. 1821 blev han invald i Vitterhetsakademien 

och ihopbragte på sin ålders höst en diger 

samling manuskript, böcker och porträtt på Gripsholms 

slott där han var ståthållare sedan 1822. I denna tjänst så 

utvecklade han slottets porträttgalleri och utvidgade samlingen 

så att den inte bara innehöll kungligheter utan även 

bemärkta svenska män och kvinnor. 

244. (tham, p.) Til Sten Abraham Piper, hofmarskalk 

och riddare [=rubrik]. (Skara, F. J. Leverentz, 

1799). 8:o. (7) s. Häftad. Svag solkfläck på s. 

(3). Fint ex. *2200 

Daterad Dagsnäs den 29 juni 1799. En nyöversättning av 

”den i wår psalmbok illa öfwersatta psalmen n:o 401”. Den 

avtrycks här parallellt med det latinska originalet, författat 

av den fornkristne latinske diktaren Aurelius Prudentius 

Clemens. Tham hade redan 1771 i ett memorial föreslagit 

en revidering av psalmboken. 

245. (thielo, c. a.) Den gröna april. Norrköping, 

J. B. Blume, 1767. 8:o. Front, (2), 120 s. Med en 

träsnittsillustration på s. 82. + (thielo, c. a.) Den 

angenemme may-maaned. (Köpenhamn, 1762). 8:o. 

173 s. & 1 grav. notblad. Med grav. titelvinjett föreställande 

Pan. Samtida ganska nött stänkdekorerat 

pappbd. Ryggen med förlust av pärmpapper upptill 

och med tråkig, senare handskriven titel i 

grönt. Stänkta snitt. Titelbladet med några småfläckar 

och förstärkningar på baksidan, den invikta 

frontespisen med en fläck och två lagade 

revor samt ytterligare en. Ägarteckning ”Thedin” 

[?] på titelbladet och med Gunnar Brusewitz 


Bibliotheca danica IV:450 för originalet till det första arbetet, 

som utkom 1760, respektive Bibliotheca danica IV:450 för 

det andra arbetet. En ny svensk upplaga av Den gröna april 

utkom 1786; frontespisen, titelbladet och träsnittsilustrationen 

på s. 82 är i föreliggande upplaga i samtiden handkolorerade 

i grönt. Dansken Carl August Thielo (1707–63) var 

kompositör, organist, teaterdirektör och författare. Hans 

roman Den gröna april, som är översatt av F. W. Lindecrantz, 

har på titelbladet mottot: ”Wi förkorte wårt lif, om 

wi grubble alle tider.” 

246. thunberg, c. p. Beskrifning på svenske djur. 

Första classen, om mammalia eller däggande djuren. 

Uppsala, J. F. Edman, 1798. 8:o. (12), 100 s. 

Prydligt hfrbd med sparsamt guldornerad rygg 

och röd titeletikett i skinn (Frostell). Svaga lagerfläckar 

främst inledningsvis. Titelbladet med gammal 

monogramstpl ”G. W.” Med en löst bifogad 

hälsning från Greta Helms och med Gunnar Brusewitz 


Schreber 377. Allt som utkom. Enligt Björn Dal var Thunberg 

(1743–1828) inte ”särskilt kritisk i detta arbete, utan 

återger en hel del från Olaus Magnus och andra äldre författare.” 

Bengt-Olof Landin påpekar att boken var ämnad för 

allmänheten och att ”texten är vederhäftig nog för sin tid, 

den är väl anpassad till en olärd läsare, dock ingalunda inställsamt 

vardaglig”. Gunnar Brusewitz har kallat arbetet 

”ett ambitiöst ehuru något stelbent försök”, men tillägger att 

den inte desto mindre ”kan sägas vara vår första zoologiska 

handbok i modern mening”. Den bifogade hälsningen avslöjar 

att Brusewitz exemplar av Beskrifning på svenske djur 

användes av bokförlaget Rediviva som förlaga för deras 

faksimilutgåva av boken 1969. Greta Helms var förlagets 

chef och skriver att hon önskar stå för Brusewitz framtida 

bindningskostnader för exemplaret.

247. thunberg, c. p. [preses]. Afhandling om de 

djur, som i bibelen omtalas. A.a. I–IX. Uppsala, 

Palmblad & c, 1825–27. 8:o. (4), 16 + (2), 17–30 + 

(4), 31–46 + (4), 47–60 + (2), 61–74 + (2), 75–88 

+ (2), 89–102 + (2), 103–116 + (2), 117–28, (1) s. 

+ thunberg, c. p. [preses]. Afhandling om de 

foglar, som i bibelen omtalas. A.a. I–III. Uppsala, 

Palmblad & c., 1827. 8:o. (2), 14, (1) + (4), 15–28, 

(1) + (4), 29–42, (1) s. + thunberg, c. p. [preses]. 

Afhandlingar om de amphibier och fiskar som i bibelen 

omtalas. A.a. I–III. Uppsala, Palmblad & c., 

1827. 8:o. 16 + (4), 17–28, (2) + (4), 29–39, (1) s. + 

thunberg, c. p. [preses]. Afhandling om de insekter 

och mask-kräk, som i bibelen omtalas. A.a. I–IV. 

Uppsala, Palmblad & c., 1828. 8:o. (4), 12 + (2), 

13–26 + (2), 27–40 + (2), 41–56, (2) s. + thunberg, 

c. p. [preses]. Afhandling om de wäxter, som 

i bibelen omtalas. A.a. I–IX. Uppsala, Palmblad & c., 

1828. 8:o. (4), 12 + (4), 13–24 + (4), 25–40 + (2), 

41–58 + (2), 59–72 + (4), 73–86 + (2), 87–100 + 

(4), 101–14, (2) + (4), 115–28 s. Rött halvmarokängbd 

med upphöjda bind och sparsamt guldornerad 

rygg (Nordiska bokhandeln). Övre guldsnitt, 

flertalet inlagor i övrigt endast putsade. 

Delvis tryckta på blåtonat papper och med några 

få fläckar. Del VI i avhandlingen om djur hårdare 

skuren, del I med fuktrand, några fläckar och en 

lagad reva på titelbladet. Del IX lite bruntonad 

upptill på några av bladen. Med Gunnar Brusewitz 


Marklin 262–289. Krok 139 för avhandlingen om bibelns 

växter. Allt som utkom av den åldrade Thunbergs kartläggning 

av bibelns flora och fauna, ”en egenartad men ingalunda 

otidsenlig svanesång” enligt Bengt Olof Landin i Carl 

Petter Thunberg. Linnean, resenär, naturforskare. Thunberg 

hade inspirerats av vännen Ödmanns Strödda samlingar utur 

naturkunnigheten och redovisar resultaten av bl.a. O. Celsius, 

F. Hasselquists och P. Forsskåls resor i bibelns länder. Särskilt 

utmärkta i texten är de djurarter som fanns att beskåda 

i Uppsalas zoologiska museum. När sista delen offentligen 

försvarades hade den 85-årige Thunberg 57 dagar kvar att 

leva. Respondenter till den första avhandlingsserien var N. 

G. Höglander, S. N. Selldén, O. Fornander, G. M. Florman, 

C. H. Jentzen, C. U. Sondén, S. Jahnsson, C. A. Hörner och 

G. A. Landgren. Respondenter till den andra avhandlings- 

serien var O. H. V. Eklundh, L. A. Wadell och J. Nordlund. 

Respondenter till den tredje avhandlingsserien var E. H. 

Eriksson, C. J. Wettergren och F. Wennberg. Respondenter 

till den fjärde avhandlingsserien var J. B. J. Zethræus, G. 

Ridderbjelke, B. Hasselrot och J. W. Bråwik. Respondenter 

till den femte avhandlingsserien var B. T. Modin, A. Aurell, 

C. M. Sundberg, J. E. Winblad, A. Höjer, P. Axenborg, L. E. 

Sahlin, I. V. Ekermark och G. Varenius. 

248. thunberg, c. p. [preses] & julin, j. f. [respondent]. 

Om häckars plantering till lefvande gärdes-gårdar. 

I. A.a. Uppsala, Academiska boktryckeriet, 

(1819). 4:o. (4), 8, (2) s. Enkelt hklbd. Ett ursprungligt 

gråpappersomslag medbundet. Tryckt 

på blåtonat papper. Senare tillskrift i bläck på det 

främre omslaget. Med Gunnar Brusewitz exlibris. 

Endast del I. *150 

Marklin 182. Hebbe 1482. Del II utkom 1820 med J. Unger 

som respondent. 

249. thunberg, c. p. Resa uti Europa, Africa, Asia, 

förrättad åren 1770–1779. I–IV. Uppsala, J. Edman, 

1788–91 respektive J. Ednans (sic!) enka, 1793. 

8:o. (26), 389, (1) s. & 2 grav. plr, varav 1 utvikbar. 

Med 1 inklistrad grav. vinjett + (32), 384 s. & 4 

grav. plr + (14), 389, 400–414 + (36), 285, 288–341 

s. & 4 grav. plr. Fyra trevliga samtida lätt nötta 

hfrbd med upphöjda bind, sparsamt guldornerade 

ryggar och ljusa titeletiketter i glättad papp. 

Stänkta snitt. Titeletiketten till del I med en liten 

ytlig pappersförlust. Ett fåtal småfläckar, t.ex. på 

titelbladet till del IV. Några av planscherna skurna 

innanför plåtkanten. Med Johan Medlings och C. 

Gustaf Strokirks exlibris samt med Gunnar Brusewitz 

namnteckning och exlibris. Fin svit! *30000 

Första delen innehåller ”resan till södra Europa och Goda 

hoppets udde i Africa, åren 1770, 1771, 1772, 1773”, andra 

delen ”tvänne långa resor inåt södra Africas hörn, och sedan 

til ön Java, åren 1773, 1774, 1775”, tredje delen ”resan til 

och uti kejsaredömet Japan, åren 1775 och 1776” och fjärde 

delen ”resan uti kejsaredömet Japan, på Java och Ceilon 

samt hemresan”. I del III upptas s. 296–353 av en svenskjapansk 

ordlista. Johan Medling var grosshandlare och 

dessutom hög frimurare i Stockholm. På exlibriset återfinns 

hans frimurarevapen och den latinska devisen tyder ”varken 

obetänksamt eller fruktande”. En del av hans efterlämnade 

böcker såldes på auktion i Uppsala 1841 elva år efter hans

död. Gunnar Brusewitz har ägnat Thunberg ett kapitel i 

Från Olof Rudbeck till Olof Thunman. Brusewitz skriver där 

att Thunbergs reseskildring ”fått ett orättvist rykte som varande 

torr och gravallvarlig. Den är i själva verket ganska 

friskt berättande, dramatisk och genomlyst av en oemotståndlig, 

naiv charm. Många av hans aningslösa och troskyldiga 

synpunkter har av senfödda kritiker förhånats men 

visar bara belackarnas oförmåga att sätta sig in i då gällande 

förhållanden.” 

250. (troil, u. von) Bref rörande en resa til Island 

MDCCLXXII. Sthlm, A. J. Nordström, 1777. 8:o. 

Grav. titelblad, 20, (2), 1–329, 230–31, 332–376, 

(1) s. & 1 utvikbar grav. karta, 12 utvikbara grav. 

plr & 1 utvikbar tryckt tabell. Med en inklistrad 

gravyr på s. 3 i första pagineringsföljden. Bra 

brunt hfrbd med blinddekorerad rygg. Oskuren 

inlaga. Enstaka småfläckar. Fint ex. med Gunnar 


250. 

Fiske s. 608. Moström 123. Kartan över Island är utförd av 

F. Ekmansson och flera av planscherna är signerade Akrel. 

Resan företogs i sällskap av Solander och Banks, som 

egentligen skulle ha följt med på Cooks andra resa men 

avstod och åkte till Island istället. I ett avtryckt brev på s. 

327–76 redogör Torbern Bergman för sina åsikter om de 

eldsprutande bergen, de heta källorna och basalten. Även 

den isländska poesin, klädedräkten m.m. behandlas. I kapitlet 

om basaltpelare på s. 271–290 beskrivs ett besök på 

Staffa med åtföljande graverad plansch av Fingals grotta. 

En snarlik vinjett kom att användas på titelbladet till den 

första översättningen till svenska av Macphersons Skaldestycken 

af Ossian (1794–1800). Bref rörande en resa til Island, 

som översattes till engelska, franska, tyska och holländska, 

innehåller även brev av Johan Ihre och Abraham Bäck. 

Gunnar Brusewitz har markerat ett avsnitt om hemlängtan, 

där står bl.a.: ”En fransos vet sällan eller aldrig af hemsjuka, 

som nästan alla svenskar så vidkännas. Skåningen äter lika 

gärna sin välling på alla ställen, men en Elfvedals eller Särna 

bo tycker barkbröd smaka bättre i sin hemort, än god föda 

ner åt orten.”

251. trozelius, c. b. [preses]. Inledning till guds 

undervärk uti naturen. A.a. I–VI. Lund, C. G. Berling, 

1778–(80). 4:o. (8), 79 s. Lätt nött samtida 

himmelsblått sidenbd med vackert guldornerade 

pärmar. Pärmarnas insidor klädda med rött klistermarmorerat 

papper. Gröna snitt. Läckert gåvoex. 

med Olof Celsius guldpräglade initialer på 

pärmarnas yttersidor och Gunnar Brusewitz exlibris. 

*5000 

Marklin 97–102. Allt som utkom. Respondenter var J. 

Cederblad, C. N. Steenstrand, P. Groos, J. A. Wiström, J. F. 

Falk och J. J. Blavier. Av Trozelius företal framgår att avhandlingsserien 

ska ses som en inledning till Gustaf Bondes 

text Guds undervärk uti naturen, vilken Trozelius använt sig 

av som underlag till en disputationsserie åren 1760–71. De 

exemplar som trycktes av denna disputationsserie, som ju i 

vanlig ordning bekostades av respondenterna, svarade inte 

mot efterfrågan varför Trozelius fått privilegium att utge en 

ny, utvidgad utgåva av Bondes text. Föreliggande Inledning 

är alltså tänkt att fogas till den ursprungliga disputationsserien 

i en framtida bokupplaga av Guds undervärk. Denna 

bokutgåva förverkligades dock aldrig. Inledning är en sedvanlig 

retorisk hyllning till guds storhet och naturens visa 

inrättning, men innehåller även en hel del roande information 

om djuren och deras vanor. I exemplaret är endast titel- 

och preliminärbladen till del III (i variant utan deluppgift på 

titelbladet) medbundna, vilket indikerar att exemplaret är 

skänkt av respondenten Petrus Groos till Olof Celsius, till 

vilken även den tryckta dedikationen är ställd. Groos var 

komminister i Hardeberga och Sandby församlingar i 

Lunds stift där Olof Celsius (1725–94) var biskop. Han var 

även en framstående historiker och ägde ett av sin samtids 

största och finaste bibliotek. 

252. trozelius, c. b. [preses] & tegnér, e. [respondent]. 

Tankar om gammal åker och gammal äng. 

A.a. Lund, C. G. Berling, (1763). 4:o. (2), 16 s. Tagen 

ur band. Liten textförlust upptill på s. 2 där 

trycket ej har tagit. Samtida bläckkludd i övre 

marginalen på titelbladet. *500 

Lidén 51. Hebbe 91. Med en hyllningsvers av Olof Kolmodin. 

Respondenten blev sedermera kyrkoherde i Millesvik 

och far till den kände skalden. 

253. (warg, cajsa) Hjelpreda i hushållningen för 

unga fruentimber. Fjerde uplagan. Tilökt med et 

bihang. Sthlm, L. L. Grefing, 1765. 8:o. Grav. 

front,(10), 578, (20), 1–124, (3) s. + (warg, cajsa) 

Underrättelse om färgning, grundad på kunskap och 

förfarenhet, samt afhandlad i twå böcker. Sthlm, 

L. L. Grefing, 1765. 8:o. 84, (4) s. Samtida nött 

skinnbd med upphöjda bind, rikt, men nästan helt 

oxiderad, guldornerad rygg och titeletikett i målad 

pergament. Röda snitt. Ryggen och bakre ytterfals 

med några minimala maskhål. Titeletiketten med 

skada. Några bortskurna för- och eftersättsblad 

och kludd på de återstående. Delvis fläckig inlaga 

med en del hundöron. Med Lovisa Charlota Bromans 

namnteckning daterad den 28 februari 1768 

samt med hennes förgyllda pärmexlibris ”L. C. B. 

M.” och med Carl Friedrich Segerbergs namnteckning 

daterad 1835. Med Gunnar Brusewitz exlibris. 

*4500 

Du Rietz 33. Leijonhufvud & Brithelli s. 174. Jämför Blomquist 

s. 209 och Sahlin 27, noten. Första upplagan utkom 

1755. Frontespisen signerad Pehr Geringius. Bihanget har 

separat titelblad, impressum och arksignering. Det kom att 

integreras i Hjelpreda för hushållningen fr.o.m. dess sjätte 

upplaga. Gunnar Brusewitz hade noterat s. 190 och dess 

recept på ”Pastay på snäppor eller krams-foglar med blomkål”. 

254. weber, f. & mohr, d. m. h. Naturhistorische 

Reise durch einen Theil Schwedens. Mit drei Kupfertafeln. 

Göttingen, bei H. Dieterich, 1804. 8:o. xii, 

13–207, (1) s. & 3 handkolorerade grav. plr. Samtida 

ngt nött hfrbd med sparsamt guldornerad 

rygg och gul titeletikett i glättad papp. Röda snitt. 

En del blad ngt lagerfläckiga. Med Lars Reinhold 

Nils Dalmans namnteckning och hans lilla inklistrade 

blindpressade vapenexlibris på titelbladet 


Bring Itineraria svecana 350. Resan gick bl.a. över Lund, 

Stockholm till Uppsala i avsikt att lära känna svenska naturforskare 

och deras samlingar under sommaren 1803. Båda 

författarna var professorer i botanik i Kiel och deras resa är 

en viktig källa till kunskapen om naturvetenskapernas 

ställning i Sverige vid 

denna tid. Lars Dalman (1789–1858) 

var enligt Elgenstierna possessionat i 

Västergötland och bror till J. W. Dalman 

och hade ”delat hans ungdomsentusiasm 

för naturvetenskapen” enligt 

Svenskt biografiskt lexikon.

255. vergilius. p. Virgilii Maronis Georgicorum 

libri IV. Det är: fyra böcker om jordbruk, ifrån latin 

öfversatte. Sthlm, C. Stolpe, 1780. 8:o. (4), viii– 

xxiii, 163, (1) s. Nära samtida ngt nött hfrbd med 

guldornerad rygg och röd titeletikett i glättad 

papp. Pärmarna med smärre maskangrepp. Några 

enstaka småfläckar och de avslutande bladen med 

en tilltagande ljusbrun fläck. Mindre reva i inre 

marginalen på sista sidan. Med A. Lignells och 

Gunnar Brusewitz namnteckningar. Saknar prenumerantförteckningen 

om 3 sidor. *1250 

Hebbe 538 med felaktig kollationering. Översättningen är 

gjord av Olof Lindberg (1742–1810) som i sitt företal tackar 

P. J. Bergius för dennes hjälp med att bestämma de latinska 

namnen i enlighet med Linnés system på de örter och trädslag 

som förekommer i dikten. Georgica skrevs mellan 37–30 

f.Kr. delvis som ett svar på Lucretius lärodikt De rerum natura. 

Den tydligaste influensen av Georgica på svensk litteratur 

är väl Oxenstiernas Skördarne (1796). På eftersättsbladet 

har Gunnar Brusewitz gjort sidhänvisningar till passager 

om bl.a. lantmannens glädje och om binas svärmning och 

krig. I Solvarvets tecken har Brusewitz citerat ur denna upplaga 

av Georgica. 

255. 

256. westring, j. p. Svenska lafvarnas färghistoria, 

eller sättet att använda dem till färgning och annan 

hushållsnytta. I:1–8. Sthlm, C. Delén, 1805– 

(09). 8:o. (4), xv, (1 blank), 32, 1–338, 1–11, (1 

blank), i–viii, (1), (1 blank), 1–23 s. & 25 fint handkolorerade 

grav. plr. Ngt nött hfrbd från ca 1900 

med guldornerad rygg och svart titeletikett i 

skinn. Ryggen lite hårdare nött och med skrapmärken. 

Obetydliga småfläckar. Fuktrand upptill 

t.o.m. s. viii. Fuktränder nedtill på s. 1–32 och 

205–33. Liten reva i övre marginalen på s. 311. 

Två av planscherna bundna upp och ned. Med S. 

A. Norlings samtida namnteckning på titelbladet, 

s. 1, 49, 109, 161, 205, 261 och 295. Bra stort ex. 

med Vilhelm Smitts och Gunnar Brusewitz exlibris 

samt den sistnämndes namnteckning. *12500 

Krok 2b. Pritzel 10207, med felaktig kollationering. Sahlin 

84. Allt som utkom. Tre band om totalt 24 häften var planerade. 

Planscherna är graverade av C. Venus, J. W. Palmstruch 

och S. Andersson efter förlagor av F. Acharius och J. W. 

Palmstruch. Johan Peter Westring (1753–1833) var lärjunge 

till Linné, kunglig livmedikus och forskare inom flera vetenskaper. 

Lavarna och deras kemiska egenskaper tilldrog sig 

emellertid hans största intresse och fick honom att företa 

flera resor i framförallt norra Sverige. 

257. [Vetenskapsakademiens åminnelsetal]. Sthlm, 

1743–60. 8:o. Med grav. medaljavbildningar i talen 

över P. Elvius, C. Hårleman och C. Polhem. + 

celsius, o. o. Åminnelsetal, öfver secreteraren vid 

kongl. Vettenskaps academien i Stockholm herr Pehr 

Elvius, hållit d. 13 oct. 1749 i den Carolinska academien 

i Upsala. Sthlm, L. Salvius, 1750. 8:o. 36 s. 

+ carleson, c. Tal, hållit vid hans kongl. maj:ts och 

Sveriges rikes högstbetrodde man och råds, præsidentens 

uti kongl. lag-commission, Upsala academiæ 

cancellerens, samt riddarens och commendeurens af 

kongl. maj:ts orden, högvälborne grefve herr Carl 

Ehrenpreuses graf, den 24 februarii 1760. Då dess 

grefliga vapen sönderslogs. Sthlm, L. Salvius, 

1760. 8:o. (8) s. + trozelius, c. b. Äre minne, öfver 

philosophiæ adjuncten vid kongl. academien i 

Åbo, ädle och höglärde herren, herr magister Samuel 

Chydenius, efter fleres åstundan, hållit i kongl. Vetenskaps 

academiens rum, den 7 jan. 1759. Sthlm, 

L. Salvius, 1759. 8:o. (2), 40 s. Två ngt nötta samtida 

skinnbd med upphöjda bind, rikt guldorne-

ade ryggar och röda titeletiketter i marokäng. 

Marmorerade snitt. Ryggen till volym I hårdare 

nött på binden och ryggskinnet skadat överst och 

nederst samt med en liten spricka upptill i främre 

ytterfalsen. Spridda småfläckar. Fläck i nedre hörnet 

på tre av talen i volym II och en svag fuktrand 

i det avslutande. Samtida handskrivna register på 

försättsbladen. Med A. A. von Stiernmans grav. 

exlibris och Gunnar Brusewitz exlibris. *6000 

Två samlingsband innehållande sammanlagt 39 av Vetenskapsakademiens 

åminnelsetal samt ytterligare tre tal tal 

över medlemmar av Vetenskapsakademien. Det är en komplett 

svit i första tryck av samtliga åminnelsetal i akademien 

under perioden 1743–60. Volym I innehåller tal över 

J. Moræus (författad av H. D. Spöring), S. von Triewald 

(O. Dalin), E. Benzelius (O. von Dalin), A. von Drake 

(J. Faggot), A. Celsius (A. J. von Höpken), S. von Otter 

(O. Celsius), M. Triewald (L. Laurel), G. Wallerius (D. Tilas), 

F. Sparre (O. Celsius), H. D. Spöring (A. Bäck), P. Elvius 

(O. von Dalin), E. Pilgren (J. H. Mörk), T. Ankarcrona 

(E. Carleson), C. Cronstedt (O. von Dalin), O. Hiorter 

(P. Wargentin), H. Kalmeter (A. Berch), J. Hesselius (J. H. 

Mörk), C. Hårleman (C. G. Tessin), C. Polhem (S. Klingenstierna) 

och E. Ribe (J. H. Mörk). Volym II innehåller tal 

över N. Brelin (J. H. Mörk), T. Plomgren (E. Carleson), S. C. 

Bielke (C. A. Rosenadler), G. Lauræus (C. F. Mennander), 

C. Eliander (J. H. Mörk), J. Browallius (C. Carleson), G. F. 

Lejonankar (P. Högström), F. Hasselquist (A. Bäck), D. 

Ekström (P. Wargentin), N. Reuterholm (O. von Dalin), 

H. Benzelius (E. Carleson), L. Benzelstierna (O. Celsius), 

O. Celsius (A. Bäck), J. J. Salberg (C. F. Ribe), H. J. Wrede 

(J. F. Kryger), M. Lagerström (J. F. Kryger), C. Ehrenpreus 

(C. Carleson), T. Cunninghame (J. Mörk) och H. T. Scheffer 

(A. F. Cronstedt). Anders Anton von Stiernman (1695– 

1765) var Riksarkivets chef och en flitig utgivare av egna 

och andras texter samt en av sin tids främsta boksamlare. C. 

F. Mennander höll 1766 åminnelsetalet över Stiernman i 

Vetenskapsakademien. 

258. [Vetenskapsakademiens åminnelsetal]. Sthlm, 

1743–64. 8:o. Samtida ngt nött skinnbd med 

upphöjda bind, guldornerad rygg och ljus titeletikett 

och grön deltiteletikett med texten ”1743– 

64”. Röda snitt. Ryggen lite solkad och ngt skadad 

överst. Åminnelstalen över S. von Triewald, A. 

von Drake och A. Celsius ngt lagerfläckiga. 

Gammal handskriven innehållsförteckning på 

försättsbladet. Med Johan Winbergs namnteck- 

ning och C. A. Klingspors och Gunnar Brusewitz 


Samlingsband innehållande sammanlagt 20 åminnelsetal 

över: J. Moræus (författad av H. D. Spöring, 2:a upplagan 

1757), S. von Triewald (O. von Dalin), E. Benzelius (O. von 

Dalin), A. von Drake (J. Faggot, 2:a upplagan 1750), A. 

Celsius (A. J. von Höpken, 2:a upplagan), S. von Otter (O. 

Celsius, 2:a upplagan u.å.), M. Triewald (L. Laurel), G. Wallerius 

(D. Tilas), F. Sparre (O. Celsius), H. D. Spöring (A. 

Bäck), H. J. Wrede (J. F. Kryger), M. Lagerström (J. F. Kryger), 

C. Ehrenpreus (C. Carleson), T. Cunninghame (J. H. 

Mörk), H. T. Scheffer (A. F. Cronstedt), J. Alströmer (J. F. 

Kryger), C. Carleson (P. Wargentin), T. G. Bielke (E. Carleson), 

O. von Dalin (O. Celsius) och A. J. Nordensköld (J. F. 

Kryger). 

259. (wettersten, b.) Hela mythologien, uti en 

guda-ballet förestäld, och uplyst med tilräckelige 

anmärckningar. Sthlm, P. Hesselberg, 1761. 4:o. 

120, (4) s. Ngt nött hfrbd från 1800-talets mitt 

med infälld titeletikett i klot på frampärmen med 

delvis bortskrapad text och titeln ”B. Wettersten. 

Mynthologien.”! Med fuktränder och en del 

fläckar. Lite bläckkludd på s. 8–9. Med Lars 

Månssons stpl på titelbladet och exlibris dels från 

Tranemålasamlingen (med duplettstpl), dels från 

Gösta Rydbergs boksamling. Med Gunnar Brusewitz 


Utkom häftesvis i 15 nummer och ett register. Hela mythologien, 

som i äldre tider tillskrivits Olof Celsius, följer ett arbete 

av C. D. Grulich, som i sin tur följer Le berger extravagant 

av C. Sorel. Förutom själva balletten, som är försedd 

med fylliga fotnoter, innehåller arbetet på s. 81–120 ”Historiska 

anmärckningar”. Lars Månsson (1827–1904) var bonde, 

riksdagsman och boksamlare. På Tranemåla byggde 

han upp en stor samling äldre litteratur som han införskaffade 

från privatpersoner, men även via kontakter i huvudstaden 

som G. E. Klemming. Hans samlarintresse var brett 

anlagt, ämnen som intresserade Månsson var bl.a. svenska 

tryck i Baltikum, skillingtryck i allmänhet, Gjörwelliana och 

allt som författats av svenska kvinnor. När Månsson blev 

gammal och sjuk såldes samlingen 1898 till Klemmings 

antikvariat, som då ägdes av hovjuveleraren Jean Jahnsson. 

Priset blev endast 8000 kronor, inklusive bokhyllor, lådor 

och transport – ett klart underpris då G. E. Klemming vid 

1880-talets slut i samband med en brandförsäkring uppskattat 

samlingens värde till 40000 kronor. Efter att Jahnsson 

plockat ut en del böcker såldes hela samlingen till Göteborgs 

stadsbibliotek. Ett mindre antal äldre böcker hade

Månsson emellertid behållit, däribland Kankel- och Wittenbergtryck, 

vilka även de såldes till Göteborgs stadsbibliotek. 

Under en rad auktioner såldes sedan dubbletter ur 

samlingarna, vilket blev till en mycket god inkomstkälla för 

biblioteket. 

260. [Ödmann] Hushållnings journal, för april, år 

1789. Sthlm, J. A. Carlbohm, 1789. 8:o. (2), 363– 

412 s. + Hushållnings journal, för maj, år 1789. 

Sthlm, J. A. Carlbohm, 1789. 8:o. (2), 414–64 s. 

Obetydligt nött tråkigt rött hfrbd med upphöjda 

bind och stänkta snitt. Spridda lager- och småfläckar. 

Handskrivet extra titelblad. Med Gunnar 

W. Lundbergs namnteckning och diskreta stpl 


Schreber 426 för Samuel Ödmanns uppsats ”Swar på kongl. 

Patriotiska sällskapets utsatta pris-fråga: hwilke äro de bäste 

medel at befordra matnyttige wilda djurs tillwäxt och förkofran, 

och gifwas ännu någre hittils icke beskrefne samt 

bepröfwade medel, at utrota odjuren” som upptar s. 364–95 

och 415–38. Bandet är enligt anteckning bundet i Frankrike 

1983 av Jean Ivan i Avignon. 

261. [Ödmann] lundvall, c. j. Beatae memoriae 

viro maxime reverendo et celeberrimo s. theologiae 

doctori et professori seminarii Upsaliensis directori 

regii ordinis de Stella polari membro Regiae academiae 

scientiarum seniori Samueli Ödmann. Epicedion 

et Smolandicæ ad academiam nationis inspectorem 

optimum pie lugentis. Uppsala, Regiæ 

academiæ typographi, (1829?). Folio. (4) s. + tranér, 

j. Elegia, quam Samuel Oedmann, ss. theol. 

doctori, professori Upsal. regii ordinis de Stella 

polari membro, Regiae academiae scientiarum 

seniori, auspici suo et inspectori, nato Vexioniae 

25 dec. 1750, denato Upsal. 2 octob. 1829, consecrat 

natio Gestricio-Helsingica. Uppsala, Regiae 

academiae typographi, 1829. Folio. (6) s. Tagna ur 

band och med spår av vikning. Några fläckar. Hål 

i inre marginalen på titelbladet till det första arbetet 

och sista bladet till det andra arbetet. *400 

Två latinska verser med anledning av Ödmanns bortgång. 

Bägge trycktes om i den året därpå utgivna antologin Minne 

af Samuel Ödmann. 

262. [Ödmann] (rogberg, c. g. & lundvall, c. 

j. & tranér, j. m.fl.) Minne af Samuel Ödmann s. 

theol. doctor och professor, seminarii director, 

ledamot af kongl. Nordstjerne orden. Uppsala, 

Palmblad & c., 1830. 8:o. 47 s. Marmorerat pappbd 

med svart titeletikett i skinn (Beck & son). 

Några lätt lagerfläckiga blad. Det ngt solkiga titelbladet 

med lagning och svag fuktrand. Hål från s. 

39 till slutet med förlust av någon bokstav. Med 


Innehåller på s. 3–17 ”Minnesord” av Carl Gustaf Rogberg, 

på s. 18–24 ”Biographiska anteckningar”, på s. 25–29 ”Tacksägelse” 

av Rogberg, på s. 30–34 ”Beatæ memoriæ” av Carl 

Johan Lundvall, på s. 35–45 ”Elegia” av Johan Tranér och 

på s. 46–47 ”Vid […] Samuel Ödmanns graf” av Gestrike- 

Hälsinglands och Smålands nationer. Samuel Ödmann avled 

1829. 

263. [Ödmann] (rogberg, c. g. & lundvall, c. 

j. & tranér, j. m.fl.) Minne af Samuel Ödmann s. 

theol. doctor och professor, seminarii director, 

ledamot af kongl. Nordstjerne orden. Uppsala, 

Palmblad & c., 1830. 8:o. 47 s. + böttiger, c. w. 

Minne af teologie professoren i Upsala doktor Samuel 

Ödmann. Sthlm, P. A. Norstedt & söner, 1868. 8:o. 

(2), 94 s. Enkelt lite nött hklbd från 1800-talets 

slut med senare svart titeletikett i skinn och handskriven 

pappersetikett på frampärmen. Titelbladet 

till det första arbetet delvis ngt solkigt och 

med en delvis raderad äldre namnteckning och 

reva och hål i yttre marginalen på s. 47. Med ett 

extra insatt blad med dedikation från Böttiger till 

Gustaf Adolf Sparre. Från Trolleholm med Carl 

Trolle-Bondes monogramstpl och Gunnar Brusewitz 


Det första arbetet innehåller på s. 3–17 ”Minnesord” av Carl 

Gustaf Rogberg, på s. 18–24 ”Biographiska anteckningar”, 

på s. 25–29 ”Tacksägelse” av Rogberg, på s. 30–34 ”Beatæ 

memoriæ” av Carl Johan Lundvall, på s. 35–45 ”Elegia” av 

Johan Tranér och på s. 46–47 ”Vid […] Samuel Ödmanns 

graf ” av Gestrike-Hälsinglands och Smålands nationer. 

Böttiger hade som ung varit Ödmanns lärjunge i det teolo-

giska seminariet i Uppsala. I sin biografi använde sig Böttiger 

bl.a. av Ödmanns dotterson Anton Ödmann Löfvén 

som informant, ”som till sitt sjuttonde år lefde i morfaderns 

hus.” Svenskt biografiskt lexikon skriver om Böttigers biografiska 

författarskap: ”Mästerverket bland minnesteckningarna 

utgör utan all fråga Ödmannskildringen: Intrycket av 

Ödmanns egna hågkomster har här verkat vägledande för 

framställningens realistiska åskådlighet, liksom egna personliga 

minnen skänkt själva karaktäristiken en sällsynt 

myndighet.” Gunnar Brusewitz skriver i kapitlet om Ödmann 

i Från Olof Rudbeck till Olof Thunman: ”Tjockt påbyltad 

kunde han någon varm sommardag våga sig ut i 

prästtjällets trädgård, men det räckte med ’en susning i 

asparna utanför hans boning för att åter jaga honom in,’ 

skriver C. W. Böttiger i sin minnesteckning.” 

264. ödmann, s. Beskrifning om Kamtschatka des 

invånare och physiska märkvärdigheter. Uppsala, 

J. Edman, 1787. 12:o. (8), 196 s. Obetydligt solkigt 

halvpergamentbd. Ett gammalt klistermarmorerat 

omslag medbundet. Några fläckar. G. W. Rotkirchs 

namnteckning, G. W. Lundbergs exlibris, 

namnteckning, stpl och minimala stpl på titelbladet 

samt med Gunnar Brusewitz exlibris. *2500 

Arbetet bygger i huvudsak på uppgifter från G. W. Steller 

(1709–46), som kanske är mest bekant för att ha givit namn 

till Stellers sjöko. Om Kamtjatkas ursprungsbefolkning berättas 

att de är ”så omåttligt hängifne till vällustige utsväfningar, 

att Steller tror ingen känd nation i denna del kunna 

med dem jämföras. Denna starka eldighet i blodet härleder 

samme naturforskare från den myckna fiskeråm och de 

lökartade rötter, som så allmänt ätas af detta folk. Till bevis 

af sin förmodan berättar han sig på försök hafva födt två 

kamtschadalinnor på europeiskt sätt, utan att tillåta dem 

nyttja landets anrättningar, och tillägger, att han, efter ett 

halft års sådan diät, funnit dem ansenligt späkta och sediga.” 

På slutet återfinns en förteckning över faunan efter Penn 

och över floran efter Pennant. I artikeln ”Chartans behag” 

skriver Brusewitz om Ödmann att han trots sin bundenhet 

vid sjukbädden i Uppsala utgav fler resebeskrivningar från 

exotiska länder än någon annan svensk. ”Det berättas att 

utländska naturforskare, som sökte upp den lärde världsresenären 

i Uppsala vägrade fatta att han aldrig varit längre 

söderut än Kronobergs län.” Brusewitz avslutar: ”Tron på 

gud och kartan höll honom vid liv i det ångande heta sjukrummet 

i Uppsala. Att han blev 80 år trots sitt osunda liv 

anses höra till de medicinska underverken.” 

265. ödmann, s. Geographiskt hand-lexicon öfver 

Nya testamentets heliga skrifter, med philologiska 

anmärkningar. Andra uplagan, öfversedd och ur 

nyare resor ansenligt tillökt. Uppsala, Stenhammar 

och Palmblad, 1812. 8:o. (4), 238 s. & 2 utvikbara 

grav. kartor. Samtida trevligt men lite nött 

hfrbd med guldornerad rygg och brun titeletikett 

i papp. Gula snitt. Ryggen med en del små svarta 

fläckar. Inlagan med någon enstaka småfläck. Bra 

ex. med samtida förgyllt pärmexlibris ”L. G. M.” 


Första upplagan utkom 1799. Planscherna, som är signerade 

J. N. Ahl, avbildar Palestina respektive delar av nuvarande 

Turkiet, Syrien, Grekland och Cypern. Arbetet är alfabetiskt 

uppställt från ”Abilene” till ”ökn” och tänkt som ”hjelpreda 

vid N. testamentets läsning. Utan geographisk kännedom 

blifver den bibliska, äfven som all annan historia, mindre 

klar, om icke oredig.” Henning Wijkmark skriver i sin biografi 

över Ödmann att Geographiskt hand-lexicon växte fram 

ur Ödmanns kollegium i Uppsala och inspirerats av hans 

studier av reseskildringar från Levanten. ”Arbetet framträdde 

utan anspråk – dess ’ändamål war att åt nybegynnaren 

gifwa mjölk men icke stadig mat’ […]. Geographiskt 

handlexikon utkom även på tyska.” Exemplaret har med all 

sannolikhet tillhört Lorenz Gustaf Mittag (1785–1857), 

kyrkoherde i Häggeby och senare i Fogelås och Hjo, slutligen 

kontraktprost. Hans bibliotek skingrades efter hans 

dotter Gustafva Wilhelminas död, som f.ö. var styvmor till 

författarinnan Anna Charlotte Leffler. 

266. ödmann, s. Hågkomster från hembygden och 

skolan. 1. Ett presthus i Småland från förra århundradet. 

2. Skolan i Wexiö, för sextio år sedan. Uppsala, 

Palmblad & c., 1830. Stor 12:o. (6), 110 s. Bra 

stänkdekorerat pappbd med svart titeletikett i 

skinn (Frosta bokbinderi). Det tryckta omslaget 

medbundet. Med putsade snitt. Några enstaka 

lager- och småfläckar. Med Gunnar Brusewitz 


Setterwall 6514. Cappelin Anteckningar till en småländsk bibliografi 

s. 121. Wingborg Litteratur om Växjö 302. Andra 

upplagan utkom samma år och följdes av nya utgåvor 1842, 

1861 och 1888. Utgivare var C. G. Rogberg. ”Ett presthus i 

Småland” skrevs ursprungligen som en slags tröst åt vännen 

E. M. Fant då denne förlorade sin maka 1801. Manuskriptet 

tillhörde Fant och hans släkting Rogberg gav ut det efter 

Ödmanns bortgång. ”Skolan i Wexiö” skrevs sannolikt ca 

1805. ”Ett presthus i Småland” översattes till danska av 

Molbech och trycktes 1834 i Dansk ugeskrift. Gunnar Brusewitz 

har bl.a. markerat en notis om ”tallstruntöl”.

266. 

267. ödmann, s. Inträdes-tal om djur-rikets slägtskaper 

hållet för kongl. Vetenskaps academien, 

den 31 julii 1784. Sthlm, J. G. Lange, 1785. 8:o. 44 

s. Med grav. titelvinjett. Bra marmorerat pappbd 

med brun och svart titeletikett i skinn (Bonniers 

bokbinderi). Stort ex., delvis med råkanter. Bitvis 

lite lagerfläckig och med några småfläckar. Med 


Med svar av Vetenskapsakademiens preses Carl Peter Thunberg 

på s. 40–44. Sten Lindroth skriver om Ödmanns inträdestal 

att det är ”en predikan fylld av känsla för samspelet i 

den levande naturen och förbindelserna, länk för länk, mellan 

de olika djurgrupperna. Temat, inspirerat av Linné, står 

samtidigt i begynnelsen av den moderna biologin.” Gunnar 

Brusewitz berör arbetet i ”Tre linneaners Fauna svecica”, i 

synnerhet Ödmanns uppfattning om människans ställning i 

djurriket. 

268. ödmann, s. Några qvarlefvor af naturens 

fordna kännedom, hemtade utur nordiska sagorna. 

Inträdes-tal i kongl. Vitterhets-, historie- och antiqvitets-academien. 

Insändt till academien och derstädes 

uppläst af secreteraren, den 16 januari 1821. 

[Extrakt ur Kongl. Vitterhets-, historie- och antiquitetsakademiens 

handlingar, del 13. Sthlm, 1830.] 8:o. 

28 s. Häftad i enkelt grått omslag. *400 

Ödmann söker i sitt tal utreda vad som omtalas om djur, 

växter och medicin i de gamla nordiska sagorna. 

269. ödmann, s. S. Matthei evangelium. Försök till 

öfversättning med philologiska anmärkningar. 

Sthlm, Elmén & Granberg, 1814. 8:o. (4), 177, (1) 

s. Samtida ngt nött hfrbd med sparsamt guldornerad 

rygg och röd titeletikett i glättad papp. Rödstänkta 

snitt. Titeletiketten lite skadad i ena hörnet. 

Inledningsvis ngt lagerfläckig. Litet hål med 

förlust av en bokstav på s. 116. Liten tryckt samtida 

prisetikett på insidan av frampärmen från A. 

Wiborg & co i Stockholm. Med J. P. Huss och 

Gunnar W. Lundbergs namnteckningar och den 

sistnämndes stpl på titelblad och sista sidan samt 

dennes och Gunnar Brusewitz exlibris. *750 

Ödmanns filologiska anmärkningar upptar s. 121–77. 

270. ödmann, s. Strödda försök öfwer Nya testamentets 

heliga skrifter. I:1–2–IV:1–2. Strängnäs, A. 

J. Segerstedt, 1805–06 respektive Västerås, P. Kraft 

1811 respektive Strängnäs, C. E. Ekmarck, 1822. 

8:o. (6), 326, (2 blanka) + (4), 327–552, 563–636, 

(16) + (8), 232 + (2), xviii, (2), 226, (14) + (iv), 156 

+ (2), 155, (1 blank, 2) + (2), vi, 190 + 191–368, 

(26) s. Fyra trevliga lätt nötta samtida hfrbd med 

guldornerade ryggar och titeletiketter samt runda 

deltiteletiketter i glättad papp. Gula snitt. Ryggarna 

med små fläckar. Frampärmen till del IV 

skadad i ytterkanten. Någon enstaka fläck, t.ex. på 

s. 474–75 i del I och s. 125 del II. Lagning i innermarginalen 

på s. (12–13) i registret till del I. Del IV 

tryckt på blåtonat papper. Med ett antal prydliga 

äldre tillägg och rättelser i bläck. Med samtida 

förgyllt pärmexlibris ”L. G. M.” och med Gunnar 

Brusewitz exlibris. Trevlig svit! *2000

Andra upplagan. Första upplagan började utkomma 1799. 

De avslutande sex bladen i sista delen utgörs av förlagsreklam. 

Ödmanns tematiskt upplagda betraktelser över Nya 

testamentet har av hans levnadstecknare Henning Wijkmark 

kallats hans teologiska huvudarbete: ”Vid sina privata 

kollegier hade han mycket snart kommit underfund med 

prästkandidaternas bristfälliga bibelkunskap och gjort klart 

för sig, att en energiskt bedriven undervisning i Nya testamentet 

var den angelägnaste omsorgen. Ur Ödmanns collegia 

exegetica hafva Strödda försök vuxit fram. […] För att 

vinna sin avsikt måste Ödmann lägga arbetet övervägande 

populärt. Han var angelägen att icke skrämma bort läsaren 

med ’hebreiska och arabiska citationer’ eller i övrigt en lärd 

vetenskaplig apparat.” Exemplaret har med all sannolikhet 

tillhört Lorenz Gustaf Mittag (1785–1857), kyrkoherde i 

Häggeby och senare i Fogelås och Hjo, slutligen kontraktprost. 

Hans bibliotek skingrades efter hans dotter Gustafva 

Wilhelminas död, som f.ö. var styvmor till författarinnan 

Anna Charlotte Leffler. 

271. ödmann, s. Strödde samlingar utur naturkunnigheten; 

till den heliga skrifts upplysning. Första– 

sjette flocken. Uppsala, J. Edman respektive 

J. Edmans enka respektive J. F. Edman, 1785–94. 

8:o. (20), 128, 1–22 s. & 1 utvikbar grav. plansch + 

(10), 186 s. & 1 utvikbar grav. plansch + (24), 132 

s. & 2 utvikbara grav. plr + (20), 115, (1) s. & 1 

utvikbar grav. plansch + (20), 111, (1) + (8), 149, 

(1) s. Tre samtida nötta och ganska solkiga klistermarmorerade 

pappbd med titeletiketter i glättad 

papp. Gula snitt. Ryggarna mörknade och med en 

del fläckar. Del I delvis lite sprucken i den främre 

innerfalsen. Inlagan delvis lite lager- och småfläckig. 

Fuktfläck på s. 9 i del III. Planschen i del II 

med en reva. Med Gunnar Brusewitz namnteckning 


Första delen i andra upplagan. Planscherna signerade G. 

Broling och P. Lundmark. Första delen omfattar ett bihang 

med anmärkningar av den tyske teologen J. D. Michaelis, 

vars hundra formulerade frågor till den danska expeditionen 

till Arabien 1761 var en direkt inspirationskälla till Ödmanns 

arbete. Den beläste Ödmann sökte dock svaren i den 

befintliga europeiska litteraturen, i stället för på plats i Arabien. 

Strödde samlingar innehåller uppgifter och resonemang 

runt de djur, växter och den natur som omnämns i bibeln. I 

arbetet med Strödda försök rådfrågade Ödmann bl.a. vännerna 

Thunberg, Tingstadius och Gjörwell. Henning Wijkmark 

skriver i sin biografi över Ödmann att ”han åsyftade 

en bibelns rehabilitering i en tid, då geografiska och natur- 

271. 

vetenskapliga feltolkningar ej mindre än den arkaiserande 

stilen på många håll förringat dess anseende.” Ödmann själv 

skriver i sitt förord: ”Jag har icke, vid utgifvandet, föresatt 

mig någon viss ordning. Blandade ämnen pläga mest behaga. 

Vid hvarje flocks slut bifogas någon uti skriften ryktbar 

orts naturalhistoria, då deraf någon upplysning kan tillfalla 

bibelforskare.” En tysk översättning utkom i samtiden. 

272. ödmann, s. Zoologisk anmärkning om mergus 

albellus. [Extrakt ur Vetenskapsakademiens handlingar 

1780. Sthlm, J. G. Lange, 1780.] 8:o. s. 237–

41, (1). Tagen ur band och insatt i ett enkelt brunt 

omslag. *200 

Friesen s. 42. Innehåller förutom Ödmanns uppsats om 

salskraken även Pehr Zetzells artikel ”Om acari reduvii dödande 

med brännvin” på s. 240–41. Gunnar Brusewitz 

skriver om uppsatsen i sin essäsamling Björnjägare och fjärilsmålare: 

”Sitt första bidrag till Vetenskapsakademiens 

handlingar lämnade Ödmann 1780. Det utgjorde en kritisk 

kommentar av den framstående zoologen Pallas’ beskrivning 

av salskraken, mergus albellus, som tidigare ingått i 

handlingarna.” Pallas hade ansett att mergus albellus och 

mergus merganeser (storskrake) var samma art. Ödmann 

hade själv på Värmdö skjutit ett exemplar av den sällsynta 

salskraken, vilket hade föranlett hans studier av fågeln. 

Gunnar Brusewitz har redogjort för historien bakom Ödmanns 

artikel i ”Tre linneaners Fauna svecica”. 

273. ödmann, s. Åminnelse-tal, öfver biskopen af 

Lunds stift, academie pro-canzleren och commendeuren 

af kongl. Nordstjerne orden, en af de aderton i 

Svenska academien, herr doctor Olof Celsius; ledamot 

af kongl. Vetenskaps academien, kongl. 

Vetenskaps societeten i Upsala, Physiographiska 

sälskapet i Lund, Vetenskaps sälskapet i Trondhem, 

kongl. Patriotiska sälskapet i Stockholm, 

sälskapet Pro Patria, och samfundet Pro fide et 

christianismo. Hållet för kongl. Vetenskaps academien 

den 16 mars 1796. Sthlm, J. P. Lindh, 1796. 

8:o. 38, (1) s. Med grav. titelvinjett. Bra marmorerat 

pappbd med brun respektive svart titeletikett 

i skinn (Bonniers bokbinderi). Inlagan endast putsad. 

Spridda småfläckar, titelbladet lätt lagerfläckigt. 

Några blad felbundna och med stora men 

svaga fuktränder. Gunnar Brusewitz exlibris. *900 

Hölls över Olof Celsius d.y. (1716–94). 

274. ödmann, s. Åminnelse-tal öfver kongl. Vetenskaps 

academiens framl. ledamot probsten och kyrkoherden 

uti Skellefta, högvördige doctorn herr Pehr 

Högström, hållet för kongl. Vetenskaps academien 

den 24 augusti 1785. Sthlm, J. G. Lange, 1785. 8:o. 

(2), 18 s. Med grav. titelvinjett. Tagen ur band. 

Små hål i inre marginalen på första och sista bladet. 

Ngt lagerfläckig och med fuktrand i nedre 

marginalen. *600 

Pehr Högström (1714–84) föddes i Medelpad och studerade 

i sin ungdom vid Härnösands gymnasium där han var 

klasskamrat med P. Wargentin. Som lappmarksmissionär, 

kyrkoherde i Gällivare och senare i Skellefteå fick han goda 

förstahandskunskaper om samerna och den Beskrifning 

öfwer de til Sweriges krona lydande lapmarker som han gav ut 

1746 är banbrytande jämfört med tidigare endast på andrahandsuppgifter 

författade verk. Boken översattes till danska, 

tyska och franska och blev anledningen till Högströms 

inval i Vetenskapsakademien 1749.

förteckning över några i katalogen citerade referensverk 

och använda förkortningar: 

Aberstén, S. Bibliographia Gothoburgensis. Göteborg, 

1922–25. 

Aberstén, S. & Tiselius, C. A. Göteborg och 

Bohus län i litteratur, karta och bild. Göteborg, 

1924–34. 

Almquist, J. A. Sveriges bibliografiska litteratur. 

I–III. Sthlm, 1904–12. 

Almqvist, S. Johann Kankel, Per Brahes boktryckare 

på Visingsö. Uppsala, 1965. 

Bibliotheca danica I–V av C. V. Bruun, L. Nielsen 

och E. Dal. Köpenhamn, 1961–63. 

Bibliotheca Rudbeckiana av J. Rudbeck. Sthlm, 1918. 

Blomqvist, H. Mat och dryck i Sverige. Litteraturöversikt. 

Borås, 1980. 

Borgström, C. A. Finlands jaktlitteratur till mitten 

av 1800-talet. Helsingfors, 1964. 

Bring, S. E. Itineraria svecana. Bibliografisk förteckning 

över resor i Sverige fram till 1950. Uppsala, 1950. 

Bring, S. E. Svenskt boklexikon 1700–1829. Rättegångshandlingar. 

Sthlm, 1958. 

Bygdén, L. Förteckning å tryckta och otryckta källor 

till landskapet Uplands och Stockholms stads historiskt-topografiska 

beskrifning. Uppsala, 1892. 

Bördh, A. G. Dalslandslitteratur. Mellerud, 1964. 

Cappelin, O. Anteckningar till en småländsk bibliografi. 

Växjö, 1926. 

Cappelin, O. Hvar finns Skåne beskrifvet? Helsingborg, 

1909. 

Carlander, C. M. Svenska bibliotek och ex-libris. 

I–IV:1–2. Andra omarbetade och tillökade upplagan. 

Sthlm, 1904. 

Collijn, I. Sveriges bibliografi intill år 1600. I–III. 

Uppsala, 1927–38. 

Collijn, I. Sveriges bibliografi. 1600-talet. I–II. Uppsala, 

1942–46. 

Dal, B. Sveriges zoologiska litteratur. Kristianstad, 

1996. 

Davidsson, Å. Studier rörande svenskt musiktryck 

före år 1750. Uppsala, 1957. 

Drake af Hagelsrum, G. Linnés disputationer. 

Nässjö, 1939 

Du Rietz, R. Gastronomisk spegel. Sthlm, 1953. 

Essén, M. Sörmländsk bibliografi. Andra upplagan. 

Eskilstuna, 1954. 

Ferguson, J. A. Bibliography of Australia. I–VII 

+ Addenda. Sydney, 1941–69 respektive Melbourne, 

1986. 

Fiske, W. Catalogue of runic literature. Compiled by 

Halldór Hermansson. Oxford, 1918. 

Forsbom, A. Litteratur om Hälsingland förtecknad, 

resumerad och refererad. Hudiksvall, 1940. 

Friesen, J. O. von. Öfversigt af Sveriges ornithologiska 

litteratur. Sthlm, 1860. 

Furuland, L. Bergslagen i litteraturen. Södertälje, 

1998. 

Gjörwell, C. C. Förtekning på de af trycket utkomne 

arbeten som blifvit författade, utgifne och förlagde 

af Carl C. Gjörwell. Andra uplagan. Sthlm, 1806. 

Hasselberg, C. J. E. Bibliografiska anteckningar 

rörande Jämtland och Härjedalen. Örnsköldvik, 

1920. 

Hebbe, P. M. Den svenska lantbrukslitteraturen. I–II. 

Uppsala, 1939–45. 

Hesse, B.-O. Svensk numismatisk bibliografi intill år 

1903. Västervik, 2004. 

Klemming, G. E. Sveriges dramatiska litteratur till 

och med 1875. Sthlm, 1863–79. 

Klemming, G. E. & Eneström, G. Sveriges kalendariska 

literatur. I–II. Sthlm, 1878–79. 

Klingberg, G. Svensk barn- och ungdomslitteratur 

1591–1839. Sthlm, 1964. 

Krok, T. O. B. N. Bibliotheca botanica suecana. 

Svensk botanisk litteratur. Uppsala, 1925. 

Leijonhufvud, S. & Brithelli, S. Kvinnan inom 

svenska litteraturen intill år 1893. Faksimilutgåva. 

Sthlm, 1978. 

Lidén, J. H. Catalogus disputationum, in academiis et 

gymnasiis Sveciæ. I–V. Uppsala, 1778–80.

Lindberg, S. G. Swedish books 1280–1967. Sthlm, 

1968. 

Lindroth, S. Svensk lärdomshistoria. I–IV. Sthlm, 

1975–81. 

Lundstedt, B. Sveriges periodiska litteratur. I–III. 

Faksimilupplaga. Sthlm, 1969. 

Marklin, G. Catalogus disputationum in academiis 

Scandinaviæ et Finlandiæ. I–III + supplement. 

Uppsala, 1820. 

Marklin, G. Catalogus disputationum in academiis 

Sveciæ et Fenniæ habitarum. I–III. Uppsala, 1856. 

Marklund, E. Övre Norrland i litteraturen + register. 

Umeå, 1963–66. 

Molér, W. Bidrag till en gotländsk bibliografi. Omarbetad 

upplaga. Västerås, 1914. 

Montelius, O. & (Eichhorn, C.) Bibliographie de 

l’archéologie préhistorique de la Suède pendant le 

XIXe siécle. Sthlm, 1875. 

Moström, B. Torbern Bergman. A bibliography of his 

works. Malung, 1957. 

Müntzing, R. R. Svensk jaktlitteratur. I–II. Linköping, 

1928 respektive Norrköping, 1935. 

Nissen, C. Die Zoologische Buchillustration. I–II. 

Stuttgart, 1969–78. 

Ottervik, G. Litteratur om Blekinge. Lund, 1941. 

Printing and the mind of man av Carter, J. & Muir, P. 

H. Cambridge, (1967). 

Pritzel, G. A. Thesaurus literaturae botanicae. Faksimilutgåva. 

(Mansfield, ca 1995). 

Qvigstad, J. & Wiklund, K. B. Bibliographie der 

lappischen Litteratur. 2 impression. Sthlm, 1978. 

Rahmström, H. Bidrag till en bibliografi om vallonerna. 

Sthlm, 1963. 

Reitersjö, S. Hundens bibliografi. Falun, 2003. 

Sabin, J. A dictionary of books relating to America. 

I–IXXX. Faksimilutgåva. Amsterdam, 1961–62. 

Sahlin, C. Förteckning över svensk färgerilitteratur. 

Sthlm, 1922. 

Sallander, H. Hans Sallanders samling av litteratur 

om Västergötland, speciellt Skaraborgs län. Göteborg, 

1970. 

Schiötz, E. H. Itineraria norvegica. Utlendingers 

reiser i Norge. I–II. Oslo, 1970–86. 

Schreber von Schreeb, T. Svenska jaktens litteratur 

intill år 1900 + Tillägg och kommentarer. 

Uppsala, 1920 respektive Sthlm, 1958. 

Setterwall, K. Svensk historisk bibliografi 1771– 

1874. Uppsala, 1937. 

Soulsby, B. H. A catalogue og the works of Linnæus. 

Second edition. Oxford, 1933–36. 

Teijler, B. Bibliographia Upsaliensis. I. Uppsala, 

1970. 

Teijler, B. Litteratur om Örebro län. I–III. Örebro, 

1981–87. 

Vallinkoski, J. Die Dissertationen der alten Universität 

Turku 1642–1828. I–II. Helsingfors, 

1962–69. 

Waller = Sallander, H. Bibliotheca Walleriana. 

I–II. Uppsala, 1955. 

Warmholtz, C. G. Bibliotheca historica sueo-gothica. 

I–XV + register. Faksimilutgåva. Köpenhamn, 

1966–68. 

Wingborg, O. Litteratur om Dalarna. I–III. Falun, 

1969–78. 

Wingborg, O. Litteratur om Växjö. Uppsala, 1983. 

I arbetet med kommentarer har givetvis Brusewitz egna böcker, essäer och artiklar varit ovärderliga hjälpmedel. 

bd – band 

ex. – exemplar 

front – frontespis 

grav. – graverad/graverade 

hfrbd – halvfranskt band 

hklbd – halvklotband 

klbd – klotband 

pappbd – pappband 

plr – planscher 

s. – sida/sidor 

stpl/stplr – stämpel/stämplar

katalog 61 inlaga

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?