Tallkulturen på Granskär i Nykarleby - Metsäntutkimuslaitos

metla.fi

Tallkulturen på Granskär i Nykarleby - Metsäntutkimuslaitos

Tallkulturen Granskär i

Nykarleby

Kristian Karlsson

Skogsforskningsinstitutet

Kannus forskningsstation 1999

_______________________________________________________________________________

Kustskogsprojektet, kompendium 6


Karlsson, K. 1999. Tallkulturen Granskär i Nykarleby. Kustskogsprojektets kompendium

6: 1–23.

I publikationen har den skogliga utvecklingen i ett av de äldsta odlade tallbestånden vid

Österbottens kust granskats. Undersökningen bygger en inventering av beståndet

som gjordes våren 1999 efter senaste gallring. Resultaten är till sin karaktär taxatoriska

och presenteras i form av kartor, diagram och med siffror. Kompletterande information

har erhållits från Nykarleby skogsvårdsförening som arkiverat tidigare mätresultat,

fotografier och granskningar. Största delen av detta material hade samlats in och/eller

bearbetats av Eric Appelroth som ägnade mycket av sin tid åt att studera landhöjningsmarkernas

skog.

Nyckelord: kust, landhöjning, skogsodling, tall.

Publicerad av: Skogsforskningsinstitutet

Kannus forskningsstation

PB 44

FIN-69101 Kannus

2


Tallkulturen Granskär i

Nykarleby

Kristian Karlsson

Innehåll

Historik......................................................................................................................... 4

Mätningar och beräkningar ........................................................................................... 6

En beskrivning av området............................................................................................ 6

Förnyelse och skötsel.................................................................................................... 8

Gallringar ..................................................................................................................... 8

Beståndet efter gallringen 1998

Trädslagen................................................................................................................ 9

Höjdbonitet ............................................................................................................ 12

Diameter och höjd .................................................................................................. 13

Beståndets täthet och virkesförråd .......................................................................... 16

Produktion .................................................................................................................. 18

Några slutledningar..................................................................................................... 21

Litteratur..................................................................................................................... 22

Disclaimer .................................................................................................................. 23

3


Historik

Tallkulturen som presenteras i den här publikationen hör till de allra äldsta i svenska

Österbotten. Gammal tallskog är över huvudtaget rätt sällsynt vid kusten eftersom den

naturliga primärsuccessionen moränmarkerna vid landhöjningskusten i regel går mot

ett klimaksskede bestående av enbart gran. Det är först efter att skogsodlingen etablerades

inom skogsbruket som tallens andel började växa i Österbotten. I detta hänseendet

var anläggandet av tallkulturen Granskär ett pionjärarbete.

Granbeståndet som avverkades 1928–29 har beskrivits som tvinvuxen granskog av ca.

100 års ålder. Volymen kan ha varit så liten som ca. 60 m 3 / ha efter att en storm fällt de

flesta stockträden 1912. Exakta uppgifter om beståndet och virkesmängder som avverkades

saknas dock.

Efter avverkningen tog staden Nykarlebys skogvaktare Karl Nyberg itu med beskogningsarbetet.

Efter många motgångar etablerade plantskogen sig, men björkens andel

var mycket stor bland annat p.g.a. den brand som strök över ytan. 1937 hölls Centralskogssällskapet

Skogskulturs årsmöte i Nykarleby och en exkursion gjordes till

Granskär. Slutligen premierades kulturen årsmötet med två silverljusstakar som

överlämnades åt Nykarleby stad. Karl Nyberg belönades även med 1000,- såsom uppmuntran

för väl utfört kulturarbete.

På grund av skogsodlingens sporrande föredöme önskade Centralskogssällskapet

Skogskultur följa med beståndets utveckling och en första inventering gjordes i samråd

med Nykarleby stad år 1947. I detta skede torde Eric Appelroths intresse för kulturen ha

vaknat och han hade tydligen efter detta en central roll i allt som berörde tallkulturen

Granskär.

Området var utan tvekan en inspirationskälla för Eric Appelroth då han utvecklade sina

teorier rörande den naturliga trädslagsdynamiken landhöjningsmarker. Holmen har

redan stigit över 10 m ur havet. De högsta ställena är ursköljda stenfält och marken runt

dem är karg, medan frodig vegetation dominerar vid de låglänta markerna längs stränderna.

I många hänseenden minner området om den schematiska framställning av

skogstyperna landhöjningsmarker som ritades av Appelroth och som sedermera återgetts

i nästan alla publikationer som handlar om skog och natur vid Österbottens kust.

I den tidiga brevväxlingen som berörde Granskär diskuterades tillväxtförhållande vid

kusten ofta mera generellt. G. Schütt kommenterade i mars 1947 Appelroths skriverier

angående trädslagssuccession bland annat följande sätt:

” Alskogsbältet vissa ställen av t.ex. Granskär tror jag har uppstått genom finare

partiklar som älven medfört och som havet brett ut. Anser att vid stigande

höjd över havet förändringen till det sämre eller torrare icke är så taglig som

jag tyckte att Du i Din uppsats framhöll utan att varje nytt skär som höjer sig ur

havet redan från början har den karaktär det i stort sett även i fortsättningen

kommer att ha. ”

4


I brevet framhöll han även skillnaderna mellan förhållandena i inner- och ytterskärgård,

vilket även Appelroths själv gjorde i sin uppsats som publicerades strax efteråt (Skogsbruket

1947). I Appelroths senare artiklar och i all synnerhet i andra personers citat av

dessa har nämnda och även andra fundamentala faktorer lämnats med mindre, eller helt

utan uppmärksamhet, medan den schematiska bilden av trädslagsdynamiken (som

funktion av enbart höjdläget) getts allt större tyngd.

Ute Granskär upprepades inventeringarna med fem års mellanrum fram till 1957,

därefter med en tio års intervall år 1968 och sedan mera sporadiskt. Heimdahl (1980)

mätte fem beståndsprovytor Granskär år 1979 och använde materialet för sitt examensarbete.

Skogsforskningsinstitutet fällde år 1991 8 provträd fyra provytor för att

göra stamanalys och undersöka tallens höjdutveckling i kustområdet (Karlsson 1999).

Resultaten användes även i denna granskning. Appelroth gjorde i rätt tidigt skede

slutledningen att tallen förlorar 2–3 m höjden jämfört allmänna utvecklingen i södra

Finland. Han skriver i ett brev till en kollega 1970:

” Medelboniteten torde i alla fall ligga rätt nära VT eller H100 = 24 m så länge

bestånden är under 70 år. Sedan skulle jag hålla för att havsvinden tar bort 2–3 m

av höjden skogen, varför totalproduktionen för ett 100-årigt bestånd bör ligga

något under de vanliga produktionsöversikternas värden. Skogen i skärgården

har ett annat ”beteende” än inlandsskogen. ”

Dessa uppskattningen har alltså visat sig vara mycket riktiga, men slutledningarna gäller

dock också kustområdet i större skala. Läget i yttersta skärgården tycks ändå inte ha varit

så mycket mera produktionshämmande än förhållande längs kusten i allmänhet (se

även Erikslund 1991). Likaså kan man nu konstatera att produktionspotentialen är något

bättre än vad som tidigare framhållits.

En hel del av kustskogen speciella drag fick konkreta mått i och med den sista inventeringen

som behandlas vidare i den här publikationen. Skogsforskningsinstitutet mäter

fortsättningsvis tillväxten tall och gran Granskär och undersökningarna av höjdutvecklingen

kommer att kompletteras med granskningar av stamformens utveckling.

Tallkulturen Granskär har under flera årtionden varit ett exempel att ett ekonomisk

och ekologiskt hållbart skogsbruk är möjligt även ute holmar i ytterskärgården

och utanför kustlinjen. Det odlade tallbeståndet – ”monokulturen” – är i dagens läge

även ett utmärkt rekreationsmål som bjuder bär och svamp och rikligt med naturupplevelser.

Vid stigen som löper runt tallkulturen finns en stentavla uppsatt av Österbottens

skogsförbättringsdistrikt som minner besökare om att Karl Nyberg gjorde en

skogsmannagärning.

5


Mätningar och beräkningar

Beståndet inventerades med ett systematiskt provytenätverk. Provytor med arealen 100

m 2 (radien 5.64 m) placerades längs en linje som löpte i riktningen från sydost mot

nordväst (300 respektive 120 grader). Avståndet mellan ytorna och linjerna var 100 m.

På varje provyta mättes diametern brösthöjd alla träd och diametern avverkade

stubbar. Trädslag, teknisk kvalitet, skador och sjukdomar registrerades. Det grövsta trädet

varje yta var provträd vars höjd och ”stubbdiameter” mättes. Mätningarna genomfördes

enligt instruktionerna för beståndsprovytor vid skogsforskningsinstitutet

(Metsikkökokeiden maastotyöohjeet 1987).

Materialet kompletterades med motsvarande uppgifter för provträden från 6 beståndsprovytor

som var belägna i den västra kanten av ytan. Den delen av beståndet var relativt

bördig och saknade björk. Därför kompletterades provträden ytterligare så att alla

tallar mättes som provträd de allra kargaste inventeringsytorna och så att alla björkar

mättes som provträd där björken var rikligare.

Inventeringen genomfördes 10.–11.5.1999. Beståndsprovytorna, vars provträd man utnyttjade,

hade mätts i september 1998.

Utgående från stubbarnas diameter uppskattades diametern brösthöjd med en funktion

baserad provträden. Samma värden användes för tall och gran, medan björken

fick en egen funktion. Provytornas beståndskaraktärer beräknades sedan med skogsforskningsinstitutets

KPL - program för ytan i sin helhet och för varje enskild provyta

(Heinonen 1994). Uppskattningarna baserade stubbar visade sig vara i underkant (-

20 % volymen) och uppgifterna angående avverkat virke användes i stället.

En karta över provytornas läge i inventeringen från 1947 användes som förebild, men i

övrigt kunde man inte genomföra inventeringen samma sätt som tidigare p.g.a. brist

information. Åtminstone några av de mellanliggande inventeringarna hade genomförts

med något mindre noggrannhet och omfattning. Gamla uppgifter kunde inte verifieras.

En del av resultaten från inventering presenterades i form av en enkel kartskiss som visar

siffror från var och en av de enskilda provytorna ungefär så som de förhöll sig till

varann i verkligheten. Utmärkta kärr och stenfält hjälper förhoppningsvis läsarna att

skapa sig en bild av beståndet. Stenfälten låg de högsta partierna och östra stranden

var brantare än den västra. Figuren sträcker sig ända ner till stranden i syd-väst-väst.

En beskrivning av området

Granskär utgörs av den södra udden holmen Torsö väst om Nykarleby. Området består

av en moränrygg (bottenmorän) som formats av inlandsisen. Norra delen av Torsö

är mera varierande och kargare bland annat p.g.a. förekomsten av berg i dagen. Geologi

och geomorfologi gör att holmarna söder om Granskär och hela udden söderut mot

Vexala har samma karaktär som Torsö i sin helhet.

6


Små delområden av Granskär är försumpade och de högsta ställen är rena stenfält (stenur,

hölster) som bildats av is och vågor när holmen stigit ur havet. Även branta ställen

har sköljts ut kraftigt av havsvågor, medan svackorna har erhållit ett tillskott av finkornig

mineraljord och organiskt material.

Den östra stranden är brantare än den västra och nuvarande strand består till stor del av

sand som sköljts ur moränen ovanför. I dagens läge är stranden i sin helhet bebyggd

med sommarstugor vilket gör det svårt att beskriva den naturliga växtligheten. Den

västra stranden är låg och har ett smalt bälte av al som inte är speciellt frodigt. På de

mest låglänta ställena är albården något bredare och bördigare. I ett område där rörligt

vatten silas genom strandzonen har ett rikkärr uppstått. Beståndet består där av mycket

grova klibbalar och rönnar och i markvegetationen ingår lundväxter.

Skogstypen har ofta kallats för lingontyp (VT). Skogstypen borde dock enligt författaren

beskrivas som blåbärstyp (MT), kargare ställen med specifikationen ’stenig’ eller

’mycket stenig’. Följande argument stöder den här uppfattningen:

✱ Ytvegetation är något frodigare än en utpräglad lingontyp. Blåbäret är det

dominerande riset hela ytan och lavar saknas helt. Vid kanterna av fuktigare

svackor växer rikligt med Oxalis, trots att omgivningen är helt talldominerad.

✱ Humuslagret var mycket tjock i det föregående beståndet av gran, men det har

också nu nytt växt till sig till en ansenlig tjocklek. Humuslagret är i allmänhet

rikligast MT, mindre både VT och OMT. Den friska marken är den som har

tendens till anhopning av råhumus såsom HMT mark med gran i norr.

✱ Gran och speciellt björk har vuxit snabbt alla områden förutom de kargaste

partierna runt stenfälten. Kvalitet och ”skador” tall tyder näringsrik mark.

✱ När ytan kalavverkades täcktes den helt av frodig matta av gräs och senare

björksly som tog kål en stor del av tallarna.

✱ Beståndsdata som diameter, höjd och beståndets utveckling stöder intrycket att

ståndortens produktionspotential är bättre än för den sydfinska lingontypen. Detta

diskuteras i detalj senare i kompendiet.

Som motargument bör framhållas att:

✱ Risbränning och branden år 1930 frigjorde näring ur humuslagret och bidrog till

den frodiga växtligheten i planteringen och förmodligen också till björkens konkurrenskraft

i förhållande till den odlade tallen.

Bestämningen av skogstyp är i praktiken mycket subjekt och vi saknar objektivt gjorda

växtkartläggningar och klassificeringar för Granskär och för kusten och skärgården i

allmänhet. Motsvarande växtplatser har ibland kallats för VMT, men man har då kanske

avsett ett mellanting mellan VT och MT i stället för skogstypen VMT som man hittar

längre norrut i regionen norra Österbotten – Kajaana. Den sistnämnda skogstypen förekommer

frisk mark, men har i allmänhet större inslag av kärrmarksväxter än det man

ser Granskär och mera generellt i svenska Österbotten.

7


Förnyelse och skötsel

Följande sammanställning beskriver de åtgärder som genomfördes fram till den första

egentliga gallringen.

1928–29 Kalavverkning av det föregående beståndet, ett glest granbestånd.

1929 Hyggesrensning, riset brändes , rutsådd 2/3 av arealen

1930 Rutsådden fortgick, men brand förstörde allt arbete

1931 Plantering och rutsådd. Förbandet var 1.5 m i planteringen och 1.3 m i

sådden, tallens ursprung var Domarnäs. Fylljord användes för plantorna.

1933 Kompletterande plantering med 2/2 tallplantor.

1938 Röjning av björksly ca. 20 ha.

1945 Röjning där såddrutornas tall enkelställdes.

För odlingen 1931 och kompletteringen 1933 har olika siffror presenterats

Alt. A 10 ha och 45300 tallplantor, rutsådd 20 ha

Alt. B 16 ha och 65500 tallar, rutsådd resten av området

Alt. A komplettering med 2700 tallplantor

Alt. B komplettering med 2500 tallplantor

Den mindre planmängden och arealen (A) härrör från Karl Nybergs egna anmälan till

Skogskultur (Stadsstyrelsen 1937) och torde sålunda vara mera tillförlitlig. Alternativ B

är från Helmer Wikströms anteckningar (1958) som även citerats av Heimdahl (1980).

Gallringar

I nedanstående tabell beskrivs utförda gallringar med den avverkade mängden virke.

Uttaget från de tidigaste gallringarna och röjningarna har registrerats som kubikmeter

löst mått. Dessa har sedan ändrats till fast mått bark och för massaved uttagen ur

klena stammar har 33 % (1968 års uppgifter) lagts till för hyggesavfall dvs. stubbar och

toppar för att ge avverkad volym rot (skogskubikmeter). För veduttag och röjningsavfall

gjordes inget tillägg för hyggesavfall, vilket kan ha lett till en liten underuppskattning

av de avverkade mängderna. I den senaste inventeringen beräknades hyggesavfallets

mängd och för 1979 års avverkning antogs hyggesavfallets andel vara 2 %

av volymen rot. I tallen ingår små mängder gran.

Tabell 1. Avverkade virkesmängder (m 3 ) för tallkulturen Granskär.

Tidiga sortiment Massaved Stock Hygges-

Ved Röjning Tall Björk Tall Björk uttag avfall

1953 107 30 137 0

1956 403 24 427 0

1958 151 30 181 0

1959 174 16 190 63

1963 36 453 108 597 187

1979 2753 56

1998 1441 294 545 9 2290 28

6575 334

8


Beståndet efter gallringen 1998

Trädslagen

Efter gallringen var björkens andel 11 % av virkesförrådet och de björkdominerade

provytornas andel var något under 10 % av alla inventerade ytor. Förbandet för sådd

och planterad tall var ursprungligen mycket tätt, men trots det erhöll beståndet som

plantskog ett mycket stort inslag av björk som först senare i skötsel och gallringar successivt

minskats till nuvarande 11 % (tabell 2). Granens andel har förblivit liten delvis

grund av skötseln. I 1989 års gallring var granens andel till exempel ca. 17 % av den

avverkade virkesmängden.

Björken i det nuvarande beståndet består dels av tvinvuxna ”fjällbjörkar” runt omkring

stenfälten, men dels också av mindre partier rätt välvuxen björk bördigare partier (tabell

2). Märk dock att björken inte var riklig de mest låglänta områden (figur 2). Enligt

inventeringen var nästan all björk vårtbjörk som kräver genomsläpplig mark för att

trivas.

Tabell 2. Trädslagen andel av virkesförrådet i olika inventeringar Granskär.

År Andel av virkesförrådet (%)

Tall Gran Björk

1947 60 40

1952 66 34

1957 67 33

1967 73 2 25

1998 86 3 11

Tabell 3. Statistik över de uppmätta trädens diameter och höjd per trädslag

Granskär.

Diameter, cm

Minimi P25% Median P75% Maximi

Tall 7 22 25 28 39

Gran 6 7 9 15 24

Björk 7 11 16 18 24

Höjd, m

Minimi P25% Median P75% Maximi

Tall 11.5 19.6 20.5 21.1 24.2

Gran 7.3 9.0 10.4 15.4 20.3

Björk 8.4 12.7 15.1 16.9 19.1

9


Figur 1. Granens andel av volymen efter gallringen 1998 Granskär. Siffrorna

nere till höger är medeltalen av procentandelarna enligt grupperingen av provytor.

0 0 1 0

1 36 0 0 14

0 12 0 0 0 0

0 64 0 0 0 0

0 0 0 0 5

0 0 0 28

6 0 0 0 21

0 0 16

0 0 0 0

stenfält kärr

mest björk

> 25 % björk

> 25 % björk & > 25 % gran

mest gran

9

1

32

64

x mest tall

1

5

NO

SV

10


Figur 2. Björkens andel av volymen efter gallringen 1998 Granskär. Siffrorna

nere till höger är medeltalen av procentandelarna enligt grupperingen av provytor.

0 12 11 0

41 64 100 0 20

0 14 0 3 0 0

0 0 6 0 31 0

0 33 0 0 45

0 17 0 72

13 100 47 6 79

0 6 84

0 0 0 0

stenfält kärr

mest björk

> 25 % björk

> 25 % björk & > 25 % gran

mest gran

91

40

68

x mest tall

4

0

19

NO

SV

11


Höjdbonitet

När höjdboniteten beräknades med en anpassad funktion gav den utgående från 1989 års

höjd och ålder värden som var i snitt 1.7 m lägre jämfört med våra mest använda boniteringskurvor

(Vuokila & Väliaho 1980). Skillnaden var i detta fall rätt liten men feluppskattningen

ökar om boniteringen görs vid yngre ålder. Överuppskattningen av höjdutvecklingen

var ca. 2.6 m när boniteringen av tallkulturen Granskär gjordes vid åldern

40 år (figur 3). Höjdboniteten var ca 24 meter, men värdet gällde enbart för de talldominerade

delarna av beståndet (figur 4).

Övre höjd, m

30

25

20

15

10

5

0

Anpassad kurva

Vuokila & Väliaho

Utgångspunkt 40 och 67 år

0 20 40 60

Ålder, år

80 100 120

Figur 3. Kurvor för övre höjd i tallkulturen Granskär. Den anpassade kurvan

uppskattades med hjälp av fällda provträd (Karlsson 1999). Funktionen för odlade

bestånd i södra Finland enligt Vuokila & Väliaho (1980).

12


27 26 23 24

0 0 0 25 24

26 25 26 24 21 23

25 0 24 21 0 23

24 0 21 20 0

24 20 19 0

25 0 0 20 0

25 26 0

24 26 25 22

stenfält kärr

mest björk

> 25 % björk

> 25 % björk & > 25 % gran

mest gran

x mest tall

24

Figur 4. Höjdbonitet (m) i olika delar av beståndet efter gallringen 1998

Granskär. Siffrorna nere till höger är medeltalen av boniteten enligt grupperingen

av provytor – i detta fall endast värde för talldominerade ytor (0 = uppgift saknas).

Diameter och höjd

Medeldiametern för tallkulturen (24 cm) motsvarade utvecklingsserien för skogstypen

MT enligt Nyyssönen och översteg den samma när endast de talldominerade delytor beaktades

(26 cm). Medelhöjden var däremot något under värdena från den här utvecklingsserien

MT även när enbart de talldominerade ytorna (20 m) granskades (Koivisto

1959). Förhållandet var en följd av tallens stamform som blivit ”sämre” i kusten,

dvs. träden var lägre men kompenserade i viss mån den låga höjden diametern. Delvis

berodde dock även de grova diametrarna att det här beståndet vuxit mycket glest

0

0

0

0

24

NO

SV

13


efter 1959 när beståndet stormhärjades / gallrades. Skillnaden i stamform mellan tall vid

kusten och inlandet illustrerades med en jämförelse som visar hur höga de inventerade

träden skulle kunna ha varit om de vuxit i inlandet (figur 7).

32 25 23 29

21 15 17 27 32

32 28 28 25 21 22

27 22 28 24 21 24

29 22 26 20 15

24 22 21 14

27 17 23 25 18

27 27 17

25 25 25 24

stenfält kärr

mest björk

> 25 % björk

> 25 % björk & > 25 % gran

mest gran

17

20

14

22

x mest tall

26

Figur 5. Med grundytan avvägd medeldiametern (cm) efter gallringen 1998

Granskär. Siffrorna nere till höger är medeltalen av diametern enligt grupperingen

av provytor.

24

NO

SV

14


Figur 6. Med grundytan avvägd medelhöjd (m) efter gallringen 1998 Granskär.

Siffrorna nere till höger är medeltalen av höjden enligt grupperingen av provytor.

23 21 20 21

18 17 16 21 20

22 21 22 20 19 20

21 19 21 20 17 20

21 20 19 18 14

20 18 17 14

21 14 18 19 16

21 21 16

21 21 21 20

stenfält kärr

mest björk

> 25 % björk

> 25 % björk & > 25 % gran

mest gran

16

17

15

19

x mest tall

20

19

NO

SV

15


Höjd, m

35

30

25

20

15

10

5

0

Granskär

Motsvarande träd i inlandet

0 10 20 30 40 50

Diameter, cm

Figur 7. Höjden i förhållande till diametern brösthöjd i tallkulturen

Granskär. Som jämförelse motsvarande förhållande i ett fiktivt bestånd beläget

någonstans i mellersta Finland. Dessa värden uppskattades med funktioner baserade

riksskogstaxeringarna (Veltheim 1987).

Beståndets täthet och virkesförråd

De talldominerade provytornas grundyta efter gallring (22 m 2 / ha) motsvarade rekommendationerna

för MT och hela beståndets grundyta (20 m 2 / ha) gick över gränsen för

lämplig täthet VT (Råd i god skogsvård 1997). Okulärt uppskattat verkade den sista

gallringen till och med försiktig. Orsaken kan ha varit den maskinella avverkningen, där

man vanligen förlitar sig stamantalet som här var lågt (524 st /ha efter gallring). Å

andra sidan var gallringsstyrkan nu förmodligen lämplig med tanke den stora stormfällningsrisken.

Ännu under hösten 1999 över ett år efter gallringen hade ingen omfattande

stormfällning ägt rum. Om det skyddande gran / blandbeståndet längs stranden

västra sidan om tallkulturen inom kort avverkas så medför detta med stor sannolikhet

ändå vindfällen i tallkulturen. Virkesförrådet var nu 185 m 3 / ha för hela beståndet och

ca. 18 % större i de talldominerade delarna. Den stora variationen i volym och grundyta

bör tolkas med försiktighet eftersom provytorna var mycket små i den här inventeringen.

Speciellt de största värdena är resultatet av några enstaka stora träd som ”råkat”

komma samma yta.

16


Figur 8. Grundytan (m 2 / ha) efter gallringen 1998 Granskär. Siffrorna nere till

höger är medeltalet av grundytan enligt grupperingen av provytor.

23 24 21 27

19 10 9 23 19

24 22 30 30 14 19

17 10 26 22 16 21

20 10 15 9 12

26 20 13 11

32 11 24 22 7

38 14 12

29 23 29 22

stenfält kärr

mest björk

> 25 % björk

> 25 % björk & > 25 % gran

mest gran

10

16

10

10

x mest tall

22

20

NO

SV

17


234 230 199 269

169 71 64 225 177

240 211 304 286 130 179

168 99 256 209 135 207

201 90 148 86 85

249 180 124 71

309 83 211 212 53

378 131 94

280 223 285 216

stenfält kärr

mest björk

> 25 % björk

> 25 % björk & > 25 % gran

mest gran

74

138

71

99

x mest tall

218

Figur 9. Virkesförrådet (m 3 / ha) efter gallringen 1998 Granskär. Siffrorna nere

till höger är medeltalet av volymen enligt grupperingen av provytor.

Produktion

Inventeringen gjordes en areal av 42 ha, vilket var det samma som registrerats som

areal för den senaste avverkningen. Ytan var något mindre än de ca. 45 ha som ursprungligen

odlats och det avverkade områdets gränser var något annorlunda än för figuren

skogsbruksplanen.

Oberoende av arealerna och virkesmängd per hektar bör en kalkyl av totalproduktionen

i den här typen av uppföljande grundas sammanlagda avverkade virkesmängder och

185

NO

SV

18


det nuvarande beståndets volym. Beståndets virkesförråd uppskattades nu vara 185

m 3 / ha. Totalproduktionen bör även inkludera hyggesavfall dvs. trädtoppar och stubbar

och därför kompletterades uttagen med uppskattningar hyggesavfallet. Detta hade en

rätt stor betydelse för den avverkade virkesmängden i de första gallringarna. Däremot

kan man förmodligen utan att erhålla stora fel lämna bort veden från tidiga slyröjningar

mm. eftersom volymen är mycket liten i förhållandet till totalproduktionen. Totalproduktion

för Granskärs tallkultur var enligt dessa principer ca. 350 m 3 / ha vid åldern 67

år. Medelproduktionen var 5.2 m 3 / ha och år. I tabell 4 har produktionssiffrorna räknats

per hektar. Samma värde erhålls ur tabellen för gallrat virke (tabell 1) om virkesmängden

(6575 + 334 m 3 ) delas per 42 ha (= 164.5 m 3 / ha) och nuvarande volym adderas.

Tallkulturens produktion var något sämre än för utvecklingsserien VT enligt Nyyssönen

(Koivisto 1959). Produktionen motsvarade rätt noggrant den man kan vänta sig

höjdboniteten T24 enligt Vuokila & Väliaho (1980).

Tabell 4. Produktionssiffror (m 3 / ha) för tallkulturen Granskär.

År Ålder Volym Avverkad mängd / ha Medel- Total-

... per

42 ha

... per

areal

... med

arealen

produktion

1931

1942 11 15 1.4 15.0

1947 16 25.6 1.6 25.6

1952 21 47.5 2.3 47.5

1953 22 56.0 3.3 9.9 14 2.5 56.0

1953 22 52.7 2.5 56.0

1956 25 78.4 10.2 13.8 31 3.3 81.7

1956 25 68.2 3.3 81.7

1957 26 76.7 3.5 90.2

1958 27 82.0 4.3 12.9 14 ? 3.5 95.5

1958 27 77.7 3.5 95.5

1959 28 82.9 6.0 8.1 31 ? 3.6 100.7

1959 28 76.9 3.6 100.7

1963 32 98.0 18.7 23.8 32(-34) 3.8 121.8

1963 32 79.3 3.8 121.8

1967 36 100.3 4.0 142.8

1976 45 148.0 4.2 190.5

1979 48 168.4 66.9 61 46 4.7 224.4

1979 48 101.5 4.7 224.4

1984 53 135.5 4.9 260.4

1998 67 240.3 55.2 55.2 42 5.2 349.7

1998 67 185.1 5.2 349.7

I tidigare presentationer har de avverkade mängderna i allmänhet presenterats sammanlagt

för perioden 1952–1957 (12.5 m 3 ) och för åren1957–67 (39.5 m 3 ). Speciellt den

sistnämnda siffran gör bilden av det lämnade beståndet något felaktig med en volym

som skulle ha varit under 40 m 3 / ha efter ett uttag över 50 % av rotvolymen. Följande

alternativ gestaltar sig:

19


✱ Om man lägger ut avverkningarna exakt per år virket drivits ut så var gallringsstyrkan

knappast över 25 % och den lämnade volymen runt 70 m 3 / ha (såsom i

tabell 4).

✱ Om man antar att den starka stormen fällde en stor del av träden redan år 1959

fastän de stämplades ut först 1963 så erhåller man en gallringsintensitet lite

över 40 % och ett virkesförråd ca. 50 m 3 / ha för det lämnade beståndet år 1959

(såsom i figur 10).

Nämnda siffror gäller då det verkade området ca. 32 ha, för figuren i sin helhet var

uttagen i medeltal något mindre och de lämnade virkesförråden något större. Volymerna

från inventeringarna år 1979 och 1984 passade dåligt ihop med föregående och nu inskaffad

data. Därför användes istället uppskattad tillväxt (6.8 m 3 / ha) för att härleda

virkesförrådet vid dessa tillfällen (både i tabell 4 och följande figur).

m

350

3 / ha

300

250

200

150

100

50

0

Volym rot

Totalproduktion

Tall VT (Nyyssönen)

- 41 %

- 34 %

-23 %

0 20 40 60 80 100

Ålder, år

Figur 10. Totalproduktion och virkesförråd i tallkulturen Granskär. Gallringsstyrkan

som procent av virkesförrådet före avverkning med siffror och grön linje

mellan 20 och 40 år. Totalproduktionen för tall VT enligt Nyyssönen (Koivisto

1959).

20


Några slutledningar

För att kunna säga hur pass bra produktionen har lyckats Granskär behöver man någon

jämförelsegrund. Man har ofta jämfört utvecklingen med allmänna serier såsom

ovan och då kunnat konstatera att produktionen blivit klart sämre än MT skogstyp

och även något sämre än VT skogstyp.

Orsaken till den till synes sämre produktionen har till stor del lagts det utsatta läget

och förhållandena i skärgården. Två andra faktorer borde dock framhävas mera. För det

första var tallarnas överlevnad rätt så dålig i plantskogsskedet och björkens andel blev

väldigt stor i beståndet. Detta har säkert litet längre sikt sänkt produktionen jämfört

med ett rent tallbestånd. Den andra faktorn är en kraftig storm som härjade i trakten år

1959, och som gjorde att följande stämplingar blev väldigt omfattande Granskär.

Efteråt uppskattades grundytan var så pass liten som 13–14 m 2 / ha (Anonym 1968),

vilket var drygt 10 % under nuvarande gränser för VT skogstyp och mer än 20 % under

godtagbar täthet för MT efter gallring. Det här medförde säkert tillväxtförluster för tallkulturen.

En anpassad utvecklingskurva visade att övre höjden i genomsnitt kommer att vara

knappt 24 m vid 100 års ålder Granskär. Höjden är då ett par meter lägre än vad den

borde vara enligt de allmänna boniteringsmallar som fungerar bra i inlandet. Den medelproduktion

5.2 m 3 / ha men erhållit motsvarade även den man kan nå boniteten

T24 (H100 = 24 för tall) enligt Vuokila & Väliaho (1980). Det här betyder ju att produktionspotentialen

faktiskt är ännu bättre än för T24 om man beaktar svårigheterna

som tidigare begränsade tillväxten Granskär.

På det här viset kommer man fram till några slutledningar som gäller skog i kust och

skärgård mera allmänt:

✱ I förhållande till skogstypen framstår skärgårdsskogens produktion som sämre

än i inlandet.

✱ Om man jämför med höjdboniteten som grund är produktionen högre i skärgården

än i inlandet.

Den förhållandevis lågväxta tallskogen kan delvis kompensera bortfallet i höjdtillväxten

med ökad tillväxt i nedre delarna av stammen. I tallkulturen Granskär var medeldiametern

nu vid 67 års ålder över 24 cm vilket väl motsvarar utvecklingsserierna för gallrad

tall MT. Om man ännu generaliserar kan man konstatera att tillväxtförhållandena

i stort är mycket goda för bestånden medan de är unga. Tillväxtens förlopp bidrar då till

en hög produktion i relation till höjdutvecklingen.

Totalproduktionen skulle alltså ha kunnat vara ännu större Granskär. Virkesförrådet

av den storleksordning som rapporterats för tallkulturen Munsmo-Fårskär är ett exempel

hur mycket större produktionen kan vara om ett bestånd i skärgården växer tätt

från unga år (300 m 3 / ha och 47 år enligt Erikslund 1991). Å andra sidan hotar

övertätheten nu hälsotillståndet och det ekonomiska resultatet i nämnda bestånd

(Erikslund, muntligt).

21


Litteratur

Anonym (Ralf Hästbacka?) 1968. Brev till Eric Appelroth 12.1.1968. 2 s.

Appelroth, E. 1947. Några skogliga särdrag hos den österbottniska skärgårds- och kustskogen.

Skogsbruket 3: 67–76.

Appelroth, E. 1970. Brev till Hans Hästbacka, Centralskogsnämnden Skogskultur. 1 s.

Erikslund, G. 1991. En bit skoglig historia i den österbottniska yttre skärgården.

Skogsbruket 5: 16–17.

Heimdahl, K. 1980. Tillståndet och utvecklingen i äldre skogskulturer Vasa distriktsskogsnämnds

område. Laudaturarbete i skogsskötsel, Helsingfors universitet. 59 s.

Heinonen, J. 1994. Koealojen puu- ja puustotunnusten laskentaohjelma KPL.

Käyttöohje. Metsäntutkimuslaitoksen tiedonantoja 504. 80 s.

Koivisto, P. 1959. Kasvu- ja tuottotaulukoita. Summary: Growth and yield tables.

Communicationes Instituti Forestalis Fenniae 51.8: 49 s.

Karlsson, K. 1999. Trädens höjdutveckling i Österbottens kustområde. I publikationen:

Karlsson, K. 1999. Metsät Pohjanmaan rannikolla – kustskog i Österbotten.

Metsäntutkimuslaitoksen tiedonantoja 723: 23–30.

Metsikkökokeiden maastotyöohjeet 1987. Metsäntutkimuslaitoksen tiedonantoja 257.

237 s.

Rancken, T., Anteckningar angående kulturskogar i Österbotten. 2 s.

Roos, H. Anteckningar angående Granskär. 2 s.

Råd i god skogsvård 1997. Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio. 74 s.

Shütt, G. 1947. Brev till Eric Appelroth 14.3.1947. 4 s. + 3 tabeller.

Stadsstyrelsen 1937. Brev till föreningen för skogskultur. 2 s.

Veltheim, T. 1987. Pituusmallit männylle, kuuselle ja koivulle. Metsänarvioimistieteen

pro gradu -tutkielma MMK -tutkintoa varten. Helsingin yliopisto 60 s.

Vuokila, Y. and Väliaho, H. 1980. Viljeltyjen havumetsiköiden kasvatusmallit.

Summary: Growth and yield models for conifer cultures in Finland. Comm. Inst. For.

Fenn., 99.2: 1–271.

Wikström, H. 1958. Data över skogsodlingen Granskär. 3 s.

22


Disclaimer

The Finnish Forest Research Institute distributes this working paper as an electronic

document free of charge. The working paper can be downloaded for personal use by

anyone with access to our web-site. All writings are, however, subjects to international

copyright agreements and they may not be reprinted without clear reference to the

author(s) in question and to this paper.

The working paper should be referred to as:

In English: The Coastal Area Forest Project, Working Paper X.

The Finnish Forest Research Institute.

In Swedish: Kustskogsprojektet, kompedium X.

Skogsforskningsinstitutet (i Finland).

In Finnish: Rannikkometsätutkimus, moniste X.

Metsäntutkimuslaitos.

23

More magazines by this user
Similar magazines