Statens ljud- och bildarkiv- ett svenskt nationalarkiv för ... - Visa filer

Statens ljudoch bildarkiv - ett svenskt nationalarkiv for ljud och rorliga bilder 

Lagstadgade pliktleveranser har en lång tradition 

i Sverige. Redan I66I infördes den första förordningen 

om leveransplikt av tryckta skrifter. När 

det blev aktuellt med ett mer systematiskt bevarande 

av de nya audiovisuella medierna, var det 

därför naturligt att inlemma dessa i en utvidgad 

pliktexemplarslag. DAK föreslog i sitt betänkande 

(SOU I974:94) Bevara ljud och bild införandet av en 

ny omarbetad pliktexemplarslag, som även skulle 

innefatta ljud och rörliga bilder. Lagen infördes den 

I januari I979, då också Arkivet för ljud och bild, 

föregångaren till Statens ljudoch bildarkiv, startade 

sin verksamhet som en fristående myndighet 

under Utbildningsdepartementet. 

Pliktexemplarslagen 

I slutet av I 970-talet var utbudet av ljud och rörliga 

bilder av relativt blygsam omfattning. Public service-bolagen 

Sveriges Radio, Sveriges Television 

och Utbildningsradion hade monopol på etersändningar 

i Sverige. Lokala medier som närradio, 

kabel-TV etc diskuterades och var föremål för offentliga 

utredningar men inga reguljära sändningar 

pågick. Videomarknaden var mycket blygsam, och 

multimedier existerade överhuvudtaget inte. Det 

var därför naturligt att lagstiftningen för ljud och 

rörliga bilder kom att präglas av samma s k 

fullständighetsprincip som från början gällt för 

tryckta skrifter. I princip skulle allt bevaras och urval 

skulle i möjligaste mån undvikas. 

Under de följande decennierna genomgick medieutbudet 

en drastisk förändring. Etermonopolet 

upphörde, och via satelliter och kablar fick hushållen 

tillgång till ett närmast oändligt antal radiooch 

TV-kanaler, varav många sänder 24 timmar 

om dygnet. Reklamen gjorde sitt intåg både i radio 

och Tv. Närradio, kabel-TV och den kommersiella 

radion startade över hela landet lokala sändningar 

med begränsad räckvidd. Flertalet filmer gavs ut i 

en videoversion kort efter premiären. Den nya 

videotekniken har gjort det relativt enkelt och billigt 

att producera riktad information, som videogram, 

till speciella begränsade målgrupper, och video 

blev därmed ett nytt massmedium för fakta, information 

och reklam. 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 200I:2 

Den ändrade mediesituationen föranledde en omarbetning 

av pliktexemplarslagen och år I 994 bör- 

. jade nuvarande lagstiftning att gälla. En viktig förändring 

var att nya distributionsformer, som närradio, 

lokal kabel-tv och kommersiell lokalradio, inkluderades. 

För dessa nya medier, som har en mycket 

stor sändningsvolym, tvingades man överge 

fullständighetsprincipen. Av praktiska och ekonomiska 

skäl blev ett urval oundvikligt. I utredningen 

som föregick den nya lagen diskuterades grundligt 

frågan om urvalsprinciper, med resultat att ljudoch 

bildarkivet fickrätt att kräva in fyra veckor per år av v 

de nya lokala medierna. Tanken är att forskningen 

härigenom kan få tillgång till ett urval med rimlig 

representativitet för att möjliggöra studier av det totala 

medieutbudet i Sverige vid vissa givna tillfällen 

per år. 

För närvarande gäller total leveransplikt för följande 

kategorier: 

- Allt som sänds i radio och TV av svenska programbolag 

- Alla filmer som visas offentligt i Sverige 

- Alla videogram (svenska och utländska) som offentliggörs 

i Sverige 

- Alla offentliggjorda fonogram som producerats i 

Sverige 

- Alla offentliggjorda multimedia som producerats 

i Sverige 

Leveransplikt i urval gäller för: 

-Närradio 

-Lokal kabel-TV 

- Lokal reklamradio 

- Radiotidningar. 

Pliktexemplarslagen förutsätter av kostnadsskäl 

inte bevarande av filmkopior. I stället har leverantören 

skyldighet att för videoöverföring förse ljudoch 

bildarkivet med en filmkopia, som därefter 

returneras. Detta innebär att vi i endast mycket begränsad 

omfattning arkiverar film på filmbas. Den- 

. na uppgift utförs, för den svenska filmproduktionen, 

av Svenska Filminstitutet. För radio och TV 

bygger leveransplikten på att de s k referensband 

53

54 

som programbolagen måste göra av andra juridiska 

skäl, inlevereras efter sex månader. Då det gäller radio- 

och TV-upptagningar föreskriver det upphovsrättsliga 

regelverket i Bernkonventionen att endast 

upptagningar av "dokumentariskt värde" får bevaras 

i ett offentligt arkiv. Här är det således nödvändigt 

med ett urvalsförfarande. Eftersom leveransplikten 

av radiooch TV-sändningar är kopplad till 

de löpande referensinspelningarna, blir en gallring 

vid källan mycket opraktisk och tidsödande. I förarbetena 

tilllagstiftningen förutsågs att en gallring 

i stället lämpligen kunde ske i samband med att 

materialet konverterades till nya informations bärare. 

Flera utredningar har sedan 1979 funderat kring 

ljudoch bildarkivets uppgifter och funnit att det 

endast är identiska repriser som kan anses sakna 

dokumentariskt värde. En gallring bör således endast 

ske i dessa fall. 

Referensbanden är oftast inspelade på vanlig 

konsumentstandard med en kvalitet, som är för låg 

för att kunna användas för återutsändning. För Sveriges 

Television finns därför en särskild överenskommelse 

om att den svenska produktionen spelas 

in på en professionell standard för ljudoch bildarkivets 

räkning. Därigenom blir det bättre förutsättningar 

för det långsiktiga bevarandet samtidigt 

som Sveriges Television kan använda banden för 

t ex reprissändningar. 

Vid sidan av det pliktlevererade materialet bedriver 

Statens ljudoch bildarkiv ett omfattande arbete 

med att införliva äldre ljudoch bildupptagningar i 

samlingarna. Genom köp och donationer har vi 

lyckats bygga upp en nästintill komplett samling av 

svenska 78-varvsskivor från 1899 och framåt. Genom 

ett etablerat samarbete med Sveriges Radio, 

Sveriges Television och Svenska Filminstitutet kan 

vi erbjuda forskare vid ljudoch bildarkivet tillgång 

till äldre material ur dessa institutioners arkiv. Stora 

insatser har även gjorts under åren för att föra över 

äldre filmsamlingar till video. Som exempel kan 

nämnas ca sooo journal- och kortfilmer, det s k SFarkivet, 

som ägs av Sveriges Television, samt ett pågående 

samarbetsprojekt med Arbetarrörelsen arkiv 

och bibliotek som går ut på att föra över arbetarrörelsens 

filmer till video. 

Sven Allerstrand 

Totalt levereras årligen till arkivet ca 6o ooo 

kassetter/band/skivor, vilket motsvarar ca I ooo 

hyllmeter eller ca 6oo ooo timmar av inspelat ljud 

och rörliga bilder. Den sammanlagda speltiden 

uppgår till ca sex milj inspelade timmar. 

Katalogisering 

För att kunna hitta rätt i de stora informationsvolymer, 

som framför allt radiooch TV-materialet 

innehåller, krävs en utförlig och adekvat katalogisering. 

På grund av mängden inkommande material 

är det, med nuvarande resurser, inte möjligt att göra 

en sådan kvalificerad katalogisering av alla medier. 

För fonogram, film och video samt för vissa av Sveriges 

Radios sändningar framställer ljudoch bildarkivet 

egna databaser. Katalogerna för fonogram, 

film/video samt för Sveriges Radios P2-sändningar 

görs tillgängliga för allmänheten via ljudoch bildarkivets 

hemsida på Internet (www.ljudochbildarkivetse). 

Sveriges Television producerar en egen utförlig och 

detaljerad katalog, som genom direktuppkoppling 

är tillgänglig för forskare i ljudoch bildarkivets 

lokaler. För övriga radiooch TV-sändningar är vi 

tyvärr hänvisade till mer rudimentära beskrivningar, 

i första hand den text som återfinns i programbolagens 

tablåer. Genom nedladdning och 

konvertering kan programtablåerna, som oftast 

produceras som elektroniska dokument, införlivas 

i arkivets egna söksystem. Informationen i programtablåerna 

ger naturligtvis inte samma sökmöjligheter 

som en fullständig katalog, men är ändå 

i de flesta fall tillräcklig för att identifiera de inslag 

som efterfrågas. 

Förutom att söka fram rätt innehåll är det också 

viktigt att kunna leta fram rätt position på bandet 

eller kassetten. Som beskrivits ovan levereras stora 

delar av materialet i form av löpande referensinspelningar. 

Det innebär att samma band i vissa 

fall kan innehålla upp till24 timmars inspelat ljud. 

Det är därför nödvändigt att kunna erbjuda instrument 

som gör att man på ett enkelt sätt kan lokalisera 

var på ett sådant band den efterfrågade informationen 

finns. Traditionella analoga ljudband 

medför här stora svårigheter, och att ta fram rätt intervju 

eller rätt musikinslag kan innebära en mycket 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2001:2

Statens ljudoch bildarkiv - ett svenskt nationalarkiv fo·r ljud och rörliga bilder 

tidsödande manuell hantering. För digitalisera t ljud 

är det betydligt lättare att göra tidsangivelser eller 

på annat sätt markera var olika avsnitt börjar och 

slutar. Då inspelningarna finns i digital form blir 

det också möjligt att i framtiden utnyttja nya söktekniker, 

som automatiskt letar fram vissa ljud- eller 

bildmönster. 

Tillgänglighet 

Av tradition är vi vana vid att material i offentliga 

bibliotek och arkiv är tillgängligt för en intresserad 

allmänhet, under förutsättning att sekretess inte 

gäller, eller att materialet av säkerhetsskäl inte kan 

tillhandahållas. För ljudoch bildupptagningar blir 

användningen mer begränsad pga restriktionerna i 

upphovsrättslagen. I myndighetens instruktion 

föreskrivs att allt tillhandahållande skall ske i form 

av kopior, originalen får inte användas. Statens ljudoch 

bildarkiv har endast rätt att göra kopior för tre 

ändamål: bevarande, komplettering och forskning. 

Därav följer att endast godkända forskare kan få 

tillgång till samlingarna. Alltsedan starten har ljudoch 

bildarkivets inställning varit att så många som 

möjligt skall få ta del av samlingarna, dock utan att 

upphovsmännens intressen kränks. Det innebär att 

det inte endast är akademiska forskare knutna till 

universitet och högskolor som får tillträde. En stor 

del av användarkretsen utgörs av studenter på lägre . 

nivåer, och i vissa fall godkänns även gymnasieelever 

som behöver material för sina specialarbeten. 

Andra stora användargrupper utanför den 

akademiska forskarvärlden är journalister, författare, 

filmare, teaterregissörer, scenografer osv, som 

i sitt researcharbete inför nya produktioner har behov 

av att få ta del av innehållet i samlingarna. 

Vår strävan är att Statens ljudoch bildarkiv, liksom 

andra nationella minnesinstitutioner, skall 

kunna vara öppet för alla med ett seriöst syfte att ta 

del av den hos oss lagrade informationen. Eftersom 

en stor del av samhällsdebatt, opinionsbildning, 

kulturyttringar etc idag sker genom radio och Tv, 

vore det rimligt att alla intresserade medborgare, 

och inte endast vissa utvalda grupper, någonstans 

kunde få tillgång till radiooch TV-program, även 

om de har missat själva sändningstillfället. Som ett 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2001:2 

steg på vägen mot en större öppenhet har vi lyckats 

sluta överenskommelser med vissa av upphovsrättshavamas 

organisationer. Så kan allmänheten få 

ta del av hela vårt musikutbud på plats i våra lokaler 

påKarlavägen 98 i Stockholm. För varje beställning 

görs en digital fil, som kopplas till databasen 

över fonogram, och som lagras på en särskild server. 

Härigenom bygger vi successivt upp en digital 

jukebox, en databas med musikinspelningar, som 

blir sökbara och omedelbart tillgängliga on-line 

vid arbetsstationer i våra lokaler. Såhär långt innehåller 

databasen ca 1000 digitala musikinslag. 

En annan omfattande samling som är öppen för 

allmänheten är det tidigare näinnda SF -arkivet. 

Merparten av de ca 5000 ingående filmerna är nu 

digitaliserade och kan studeras vid arbetsstationer i 

våra lokaler. Även i detta fall är filmerna kopplade 

till en utförlig kataloginformation, vilket gör att 

sökbarbeten blir mycket stor. 

Der restriktiva tillhandahållandet är påbjudet av 

upphovsrättslagen och är i högsta grad diskutabelt 

från principiella utgångspunkter. Nu skall det nya 

ED-direktivet om upphovsrätt implementeras i 

svensk lag. Direktivet ger möjlighet att i en nationelllagstiftning 

införa lättnader i förhållande till 

dagens regler. Det är vår förhoppning att statsmakterna 

utnyttjar denna möjlighet att ta bort den inskränkning 

i den fria tillgången på information, 

som de nuvarande reglerna vid Statens ljudoch 

bildarkiv innebär. 

Bevarandefrågor 

Det grundläggande uppdraget för Statens ljudoch 

bildarkiv är att materialet i samlingarna skall bevaras 

för framtiden. Från bevarandesynpunkt erbjuder 

ljudoch bildupptagningar särskilda utmaningar 

och problem. Det är framför allt två faktorer som 

har betydelse i sammanhanget: bärarens begränsade 

livslängd och de tekniska systemens snabba omloppstid. 

Dessa två faktorer samverkar på ett synnerligen 

ogynnsamt sätt då det gäller inspelningar 

av ljud och rörliga bilder. Även om banden kan hållas 

i spelbart skick under lång tid, kommer uppspelningsutrustningen 

att snabbt bli föråldrad, och 

även om vi skulle kunna bygga upp ett tekniskt mu- 

55

Statens ljudoch bildarkiv - ett svenskt nationalm-kiv for ljud och 1·ödiga bilder 

ningstider eller av tillgång till tryckta produkter. 

Databaser med all tänkbar information finns direkt 

tillgängliga för konsultation. Radio- och 

vissa TV-program läggs ut på nätet och kan nås 

även efter sändning. Det är möjligt för den enskilde 

att själv välja ut och ladda ned den musik 

han/hon villlyssna till och därmed själv komponera 

sin egen musik-cd. Det är således i minskad 

utsträckning färdiga produkter, utan individuellt 

utformad information som konsumenten är intresserad 

av. 

Marknadens fortsatta reaktion på den nya teknikens 

möjligheter kommer att i hög grad vara avgörande 

för hur snabbt och i vilken omfattning utvecklingen 

kommer att gå vidare. En ytterligare utbyggnad av 

bredbandsförbindelserna innebär dock med säkerhet 

att de ovan redovisade tendenserna kommer att 

ytterligare förstärkas. 

. För ett nationellt AV-arkiv, vars verksamhet bygger 

på lagstadgad leveransplikt, innebär den ovan 

redovisade situationen nya utmaningar. Som tidigare 

nämnts har lagstiftningen hittills präglats av 

den s k fullständighets principen, allt skall samlas in 

och bevaras. Frågan är nu hur denna princip kommer 

att hålla i framtiden när allt mer görs tillgängligt 

i elektronisk form. Är det verkligen rimligt att 

all information som sprids i form av ljud och rörliga 


bilder skall sparas för framtiden. Om ett urval 

måste göras, vilka kriterier bör i så fall gälla, och 

hur skall ett urval praktiskt gå till. Hur definierar 

man den nationella produktionen, när allt är möjligt 

att nå överallt och hela tiden. Hur bevarar man 

den interaktivitet, samspelet mellan ljud, rörliga 

bilder och text, som präglar informationen på nätet, 

och i allt högre omfattning även traditionella TVsändningar. 

Ar det överhuvudtaget rimligt att tänka 

sig pliktleveranser i den nuvarande utformningen 

annat än för fysiska objekt som offentliggjorda cd, 

vidokassetter, dvd etc? Det här är frågor som inom 

en inte alltför avlägsen framtid måste finna svar. 

Det står dock fullständigt klart att när mer och mer 

av ljud och rörliga bilder görs tillgängligt via 

Internet, och endast där, måste det finnas rutiner, 

teknik och inte minst ett juridiskt hållbart regelverk 

för insamling, bevarande och tillhandahållande. 

Medieutvecklingen, den tekniska utvecklingen 

och den stora bevarandeuppgiften innebär ändrade 

förutsättningar för det område som Statens ljudoch 

bildarkiv har ansvar för. Det är ingen överdrift 

att säga att vi nu befinner oss i en brytningsperiod. 

I årets budgetproposition har regeringen aviserat 

en översyn av ljudoch bildarkivets verksamhet. Vi 

ser med tillfredsställelse och tillförsikt fram emot 

en sådan utredning. 

57

ss 

HÅKAN LÖVBLAD 

Dokumentation av !T-system 

-kontext, struktur och innehåll 

Utvecklingen mot allt fler organisationsövergripande 

!T-system ställer krav på gemensamma 

begrepp och metoder i systemutvecklingen. Denna 

utveckling är gynnsam for möjligheterna att dokumentera 

systemen under hela livscykeln, även 

efter överföring till ett arkiv. Detta konstaterar 

forste arkivarie Håkan Lövblad vid Riksarkivet 

i foljande översikt över nuläget vad gäller metoder 

for dokumentation av !T-system och tendenser 

på området. Syftet med översikten är att forsöka 

konkretisera begreppet dokumentation av 

!T-system, peka på dess forhållande till olika stadier 

i systemets livscykel och beröra tendenser 

som kan komma att forändra innebörden av begreppet 

dokumentation. 

!T-system 

Cecilia Magnusson Sjöberg använder i sin avhandling 

om rättsautomation begreppet !T-system i en 

vid bemärkelse, omfattande dataoch datorsystem 

inklusive kringliggande manuella rutiner för inoch 

utmatning av data, kommunikation, kontroller 

etc.' Torbjörn Hömfeldt skiljer i sin artikel om 

arkivbildaren som informationssystem och att dokumentera 

informationssystem, mellan begreppen 

informationssystem och datorsystem. Ett informationssystem 

omfattar alltid människor och kan 

fungera utan datorer. Ett datorsystem utgörs av en 

infrastruktur som är nödvändig för automatisk databehandling. 

• J ag tolkar begreppet !T-system som 

ett datorbaserat informationssystem. 

Begreppet information definieras som "innebörd 

i data". Begreppet data definieras som "representation 

av fakta, begrepp eller instruktioner i form 

lämpad för överföring, tolkning eller bearbetning 

av människor eller av automatiska hjälpmedel".3 

Magnusson Sjöberg menar att dessa definitioner 

ger en förenklad bild av verkliga förhållanden och 

pekar på komplexa resonemang som är förknippade 

med begrepp som data, information, kunskap, insikt 

och värdering.4 

Begreppet dator definieras som "en apparat för 

databehandling som utan mänskligt ingripande under 

körning kan utföra omfattande beräkningar 


med stort antal aritmetiska operationer eller logikoperationer".s 

För att kunna köras måste datorn 

styras. Detta sker genom att omvandla en beskriven 

arbetsuppgift till instruktioner som en dator kan 

hantera. Sådana instruktioner benämns algoritmer 

och utgörs av metoder för ett antal elementära operationer 

och i vilken ordning dessa skall utföras. En 

algoritm representeras i något programspråk för att 

formulera källkoden (programkod, datorprogram). 

Källkoden måste i sin tur översättas till objektkod i 

maskinspråk. Översättningen sker antingen genom 

kompilering eller interpretering. Med programmodul 

avses en del av ett datorprogram som innehåller 

en viss typ av programinstruktioner. 6 

Ett sätt att utveckla ett !T-system är att följa kedjan 

analys - design - konstruktion - test. Exempel 

på beskrivningstekniker som används i systemeringen 

är funktionell nedbrytning, dataflödesdiagram 

och datamodellering J Jag ger ett exempel på 

datamodellering för att nyutveckla en relationsdatabas 

i Direct-modellen. 

Innan det egentliga konstruktionsarbetet initieras 

en förstudie som bl a innefattar en analys som avgränsar 

de verksamhetsfunktioner som är i fokus. 

Förstudien ligger till grund för ett beslut om att gå 

vidare till designfasen. 8 

Designfasen syftar till att skapa en logisk datamodell 

med tabeller och förutsättningar för program 

som ska läsa och bearbeta tabeller och dataelement. 

Vidare beskrivs relationstyper och integritetsregler 

som bidrar till att information i olika 

tabeller håller ihop och kan sammanställas. Modelleringen 

sker i seminarieform och går ut på att 

definiera och gruppera dataelement (begrepp, termer) 

på logiskt riktiga ställen. Två beskrivningsnivåer 

används, en översiktlig datamodell med objekt 

och relationsobjekt respektive detaljrika tabeller 

med dataelement med beskrivande egenskaper 

och nycklar. För att få en enkel och flexibel struktur 

används normaliseringsregler. Sedan är det dags 

att ta sig an de svårlösta problemen som t ex att beskriva 

hierarkier och matriser, utföra bra generaliseringar 

utifrån gemensamma samband i verksamheten, 

objektifiera så att ett relationsobjekt (tabell 

som endast har främmande nycklar som lagrings- 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2001 :2 

Doku11tentation av !T-system 

nyckel) får en egen nyckel, att beskriva regelverk 

och att utnyttja ramobjekt för bättre minnesutnyttjande 

eller som stöd för generaliseringar.9 

Konstruktionsfasen syftar till att utforma den fysiska 

databasen utifrån datamodellen. Verksamhetsinformationen 

måste specificeras med mer detaljerade 

och tekniska uppgifter som t ex antal förekomster 

av respektive objekt, användningsfrekvenser 

av skärmbilder, krav på åtkomst till historik 

och integration med befintliga system. Användarnas 

informationsbehov klarläggs med hjälp av 

rutinskisser och layouter över skärmbilder, fönster 

och rapporter. Detta utgör grunden för konverteringen 

av de logiska tabellerna till fysiska databastabeller. 

De logiska objekt- och dataelementnamnen 

konverteras till fysiska namn på filer och databaselement, 

databastabellerna kompletteras med 

dataelementlängder, lagringsformat, generella behandlingsregler, 

definitioner m m och dokumenteras 

i en tabellbeskrivning. Konstruktionen fortsätter 

med volymberäkningar som ger underlag till 

dokumentation över tillväxt/historik och borttagsanalys. 

För att analysera informationsanvändningen 

i ett system kompletteras rutinskisserna med 

frekvenser för respektive skärmbild. Detta ger underlag 

för att bryta ner de mest frekventa skärmbilderna 

i transaktioner och beskriva dessa. Transaktionsbeskrivningarna 

kompletteras med åtkomstmetod 

och söknycklar, uttryckta t ex i SQL, som används 

för respektive tabell som transaktionen berör. •o 

I det fortsatta realiseringsarbetet blir det aktuellt 

att hantera ett antal prestandaoptimerande åtgärder. 

Indexering, åtgärder mot optimeraren och fysisk 

lagring på sekundärminne påverkar inte den logiska 

datamodellen. Det gör däremot åtgärder som 

kolumn- ochfeller radvis delning, kolumnvis sammanslagning 

och redundanta tabeller. Sådana avsteg 

från den logiska strukturen påverkar databasens 

konsistens vid nyupplägg, uppdatering och 

borttag. En onormaliserad databas får ofta en komplex 

struktur som försvårar underhåll och vidareutveckling." 

Det datorstöd som används vid systemutvecklingen 

benämns utvecklings- eller CASE-verktyg. 

CASE-verktygen ger stöd för konstruktion, test och 

59

6o 

underhåll av produktionssystemet, varför begreppet 

utvecklingsverktyg är något oegentligt. De är uppbyggda 

kring en datakatalog där datamodeller, tabeller, 

dataelement, rutinskisser, skärmbilder, processer, 

program m m lagras. En gemensam lagring 

underlättar konsistens- och syntaxkontroller och 

administration av systeminformationen. Den största 

svagheten är att de flesta verktyg har sin egen datakatalogsutformning, 

vilket försvårar konvertering 

av information mellan olika utvecklingsverktyg. 

Verktygen delas in i Upper CASE- datorstöd för 

modellering och Lower CASE- datorstöd för realisering 

dvs programmering. 4GL-verktyg liknar 

Lower CASE men saknar datakatalog. I -CASE integrerar 

Upper och Lower CASE. " Verktygen har 

väl avskiljda nivåer, en konceptuell nivå, en intern 

nivå (databashanterare) och en extern nivå (presentationsgränssnitt 

för användare). På den konceptuella 

nivån kan generella regler, funktioner och program 

placeras i tabeller och data element. Dessa kan 

ärvas för att användas i skärmbilder, rapporter m m.'3 

Att utveckla ett !T-system är förknippat med en 

mängd analyser och beskrivningar. Det har dels att 

göra med det infologiska problemet att hantera 

data som potentiell information vilket berördes i 

inledningen, dels det datalogiska behovet att optimera 

informationstekniken. Om ettintegreratverktyg 

används i utvecklingen torde dokumentation för 

den fortsatta användningen och systemförvaltningen 

bli tillfredsställande. Problemet handlar om 

avsaknaden av utvecklingsverktyg med standardiserade 

datakataloger vilket försvårar konvertering 

mellan verktygen. Utan utvecklingsverktyg i systemutvecklingen 

finns det stor risk att det uppstår 

odokumenterade avsteg från den logiska datamodellen 

beroende på att t ex generaliseringar och åtgärder 

för att optimera prestanda inte dokumenteras 

manuellt. 


Dokumentation som en bieffekt av ett !T-system i 

utveckling har berörts i det föregående avsnittet. I 

detta avsnitt fokuseras det mer på dokumentationen 

än på utvecklingsprocessen. 

Håkan Lövblad 

Tre argument för varför ett !T-system bör dokumenteras 

knyter an till olika stadier i systemets livscykel: 

1. Under utvecklingsfasen för att få kontroll över 

vad systemet ska göra och inte göra när det uppstår 

fel eller vid ändringar. 

2. Under förvaltningsfasen för att kunna återanvända 

data dvs tolka och förstå innebörden av 

data så att de inte misstolkas. 

3· Efter avställning för att få kontroll över den information 

som finns och har funnits i ett !T-system 

för att kunna avgöra vad som är arkivhandling, 

om det kan gallras, vad som skall bevaras och i 

vilken form. ' 4 

Analytiskt går det alltså att skilja mellan tre faser i 

ett !T-systems livscykel: utvecklings-, förvaltningsoch 

avställningsfasen. Förvaltningsfasen torde dock 

även innebära en vidareutveckling av systemet. 

Avställningen av ett !T-system som bevaras kan i 

och för sig också ses som en förlängning av förvaltningsfasen, 

eftersom systemet i någon mening måste 

fortsätta att förvaltas trots att den ursprungliga 

användningen har upphört. 

En bred definition av dokumentation är "en 

mängd samlad information vars uppgift är att hjälpa 

läsaren att förstå något eller utföra något."'sEn 

annan snävare definition är: Systemdokumentation 

är "den dokumentation mottagande organisation 

behöver för att kunna förvalta systemet framgångsrikt. 

Användardokumentation och dylikt är alltså 

inte systemdokumentation".' 6 

Daniel Johansson kommenterar i sin magisteruppsats 

om systemdokumentation motiven till att 

dokumentera ett !T-system och varför detta inte 

alltid görs: "F ramgångsrik förvaltning av ett system 

kräver programförståelse, som i sin tur förutsätter 

en välkommenterad kod och en ändamålsenlig systemdokumentation. 

Idag utgör den manuella framställningen 

av denna dokumentation ett stort problem. 

Problemet grundas i systemens föränderliga 

natur, stora kostnader och andra, framförallt administrativa 

svårigheter. Resultatet är därför alltför 

ofta en inaktuell, inkorrekt och ej särskilt ändamålsenlig, 

om ens befintlig, dokumentation."'7 

ARKiv, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 200!:2

Berndt Fredriksson pekar i sitt kompendium om 

ADB och arkiv på två typer av systemutveckling: 

rationell systemutveckling och experimentell systemutveckling. 

Denna förra utgick från ett strängt 

formaliserat och detaljerat arbetssätt som var nödvändigt 

för att kunna skriva instruktioner i procedurinriktade 

språk. Den senare innebär att man 

driftsätter system utan att de är fårdigutvecklade 

och kontinuerligt under driften av systemet gör de 

justeringar som är nödvändiga. 18 Johansson framhåller 

att det under utvecklingsfasen är avskräckande 

att dokumentera pga förändringar av koden. 

Johansson anför dock att branschen nu har kommit 

till insikt om att det finns stora förtjänster att göra 

om dokumentationen är av hög kvalitet och om 

framställningen av den kan effektiviseras. !9 

Dokumentation Information 

Systemdokumentatiun 

Dokumentation av ]T-system 

Så långt och på denna övergripande nivå är följande 

slutsatser möjliga att dra: 

- Dokumentation syftar till förståelse och utförande. 

- Systemdokumentation leder till programförståelse. 

- Programförståelse kan uppnås utan systemdokumentation, 

men underlättas av en sådan. 

- Systemdokumentationens kvalitet kan vara bristfällig 

beroende på att systemet förändras och att 

den är svår och dyr att framställa. 

Fredriksson delar in dokumentationen i tre grupper: 

system-, drifts- och programdokumentation, 

vilka åskådliggörs i tabell r. ' 0 

Systembeskrivning Allmän översikt som innehåller uppgift om inoch utdata, bearbetningar, 

lagrade data och informationsflödet i systemet. Kan utformas som en grafisk 

beskrivning med flödesplaner kompletterade med verbal beskrivning. 

Registerbeskrivning Allmän information om innehållet i lagrade data. 

Postbeskrivning Databild (antal, typer av tecken), fältens längd, lagringsform, beskrivning av 

innehållet i fälten (logisk dokumentation) 

Kodbeskrivningar Beskrivning av innehållet i dataelementen (fåltidentitet, fältbenämning, 

definition av variabel, valida värden för variabel) 

Lay-outer Blanketter för inoch utdata (om sådana används) 

Driftstk!kumentatiun 

Användaranvisningar Anvisningar för inoch utmatning av information, säkerhetsrutiner 

Körloggar m m Maskinella noteringar när fel uppstår osv 

Pragramdokumentatiun 

Programbeskrivningar En mer detaljerad beskrivning än i systembeskrivningen av de bearbetningar 

som görs i systemet. 

Programmen Beskrivningar i klartext av de rutiner och bearbetningar programmet utför (i 

vissa typer av program). Ett komplement till programbeskrivningen. 

Manualer för Vilken variant av språk/programverktyg som använts. 

program/verktyg 

Tabell I: System-, drifts- och programdokumentation och dessas informationsinnehåll 


Paul Gratwick skiljer i sitt utbildningsmaterial för 

Företagsuniversitetet på två huvudgrupper av dokumentation: 

teknisk dokumentation och användar- 

Teknisk dokumentation Information 

Håkan Lovblad 

dokumentation, och hur dessa framställs!' Detta 

framgår i tabell 2. 

Skapas 

Systemfakta struktur (maskinvara, mjukvara, bibliotek m m) Manuellt 

Namnstandard Manuellt 

Storlek per modul, program, filer Automatiskt 

struktur Datamodeller 

- Entitetsmodell Manuellt 

- Detaljerad modell Automatiskt 

Referenshandböcker Manuellt 

Redbooks (IBM) Manuellt 

Filkataloger Automatiskt 

Fältkataloger Automatiskt 

Fillayouter Automatiskt 

Accessvägar Automatiskt 

Databasrelationer Automatiskt 

Program Programöversikt Manuellt 

Programkataloger Automatiskt 

Korsreferenser Program/Fil Automatiskt 

Fil/Program Automatiskt 

Program/Fält Automatiskt 

Fält/Program Automatiskt 

Användardokumentation 

Programtexter Fältnamn, ledtexter, meddelanden, menynamn, namn Integrerad del 

på dialogrutor, fönster osv av programmet 

Kontextuella hjälptexter Textstycken som kan anropas med hjälpfunktion, Integrerad del 

knapphjälp osv av programmet 

Användarhandböcker Beskrivning av förhållanden och samband, Manuellt 

instruktioner för alla normala rutiner, förklaring av 

terminologi 

Komma-i-gång-handböcker Information för att kunna installera, starta och börja Manuellt 

använda programmet 

Tabell 2: Teknisk dokumentation och användardokumentation, informationsinnehåll och skapande 

Johansson avgränsar sig till att behandla enbart 

systemdokumentation och berör inte andra former 

av dokumentation till !T-system som t ex on-linehjälp 

eller användardokumentation.Johansson avgränsar 

sig även till att behandla dokumentation av 

!T-system med grafiskt användargränssnitt och 

som utvecklas objektorienterat, men menar att även 

andra system kan omfattas om man bortser från 

skillnader i terminologi. 12 

Johansson delar upp det han definierar som 

systemdokumentation i tre delar: visualiserad kod, 

referensdokumentation och tutoriell dokumentation. 

Ett annat sätt att uttrycka detaljeringsgraden 

är systemdokumentation på kod-, komponent- och 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 200 I: 2

programnivå. Johansson menar att visualiserad kod 

och referensdokumentation kan karaktäriseras som 

objektiv eftersom dessa baseras på källkoden. Dokumentation 

av on-line-hjälp och användarhand- 


böcker kan inte genereras automatiskt eftersom 

denna inte kan utvinnas ur koden, utan består av 

mänskliga värderingar och tolkningar. 'J Johanssons 

syn på systemdokumentation visas i tabell3. 

Systemdokumentation Information Skapas 

Visualiserad källkod Avancerade kodflöden och strukturer åskådliggörs Automatiskt 

(programkod, mjukvarukod) grafiskt i tre dimensioner. Nödvändig för komplexa, baserad på 

kritiska system i t ex kärnkraftverk, stridsflygplan och källkoden 

sjukvården. 

Referensdokumentatirm Komponenternas (t ex klasser, metoder och fönster) Automatiskt 

funktionalltet och användningssätt åskådliggörs, dock baserat på 

inte hur de fungerar internt. kommenterad 

Metodkomponent r. Namn, typ och tillhörighet (global eller definierad källkod 

för klass samt bibliotek) 

2. Funktionalltet 

3.Anrop 

4 In- och utdata 

Klasskomponent 1. Namn, typ av klass och bibliotek 


3· Gränssnitt 

4 Meddelanden 

5· Egenskaper 

6. Variabler 

7· Arvshierarki 

Fönsterkomponent x. Namn, typ av fönster och bibliotek 


3· Gränssnitt 

4· Meddelanden 

5. Egenskaper 

6. Variabler 

7· Föräldrar 

8. Indata 

9· Grafiska komponenter 

Tutoriell dokumentation Övergripande systembeskrivning som åskådliggör Manuellt 

systemets funktionalltet och uppbyggnad i form av 

moduler, dialoger m m. 

Tabell 3: Systemdokumentation, informationsinnehåll och skapande 

I avsnittet har tre konkreta exempel på dokumentation 

av !T-system redovisats. Dessa tre torde vara 

tillräckliga för att dra några slutsatser. Begreppen 

dokumentation respektive systemdokumentation är 

inte självklara utan tolkas olika utifrån den gemensamma 

kärnan förståelse och utförande. En skill- 


nad är att ett av exemplen utesluter användardokumentation 

från systemdokumentationen, men ser 

den som en del av dokumentationen av ett !T-system. 

Exemplen utgår ifrån olika beskrivnings- respektive 

realiseringstekniker men har ändå gemensamma 

drag. De skiljer sig främst åt när det gäller

Avställningsfasen fordrar, jämfört med förvalt:nillgsfasen, 

framför allt en omfattande kontextuell dokumentation 

för tolkningen och förståelsen av lagrade 

data. Denna kontextuella dokumentation framställs 

inte med hjälp av utvecklingsverktygen och kan 

alltså inte genereras automatiskt. Att sammanställa 

denna kontextuella dokumentation fordrar arkivkompetens. 

Praktiskt kan detta underlättas genom 

möjligheten att länka samman elektroniskt lagrade 

dokument på intranät och internet. 

Tendenser 

Jag ska i det här avsnittet peka på några tendenser 

som får konsekvenser för dokumentation av !Tsystem. 

Utvecklingen går enligt Magnusson Sjöberg 

ifrån formellt avgränsade organisatoriska enheter 

(t ex myndigheter) till datorbaserade systemstrukturer. 

Sverige karaktäriseras som ett land med utbredda 

ömsesidiga beroendeförhållanden mellan 

verksamheter i skilda sektorer. Hon pekar t ex på 

att offentlig förvalt:nillg genom enskilda är tillåten 

i grundlag och hur extern konsultmedverkan kan 

förändra den offentligrättsliga infrastrukturen t ex 

genom bristfällig systemdokumentation. ' 6 En annan 

aspekt rör snabbheten i den datoriserade ärendehandläggningen 

som riskerar att urholka rättssäkerheten 

pga bristande analys av indatas kvalitet 

och relevans. Magnusson Sjöberg understryker att 

det fordras tekniska och manuella rutiner som gör 

det möjligt att härleda data till deras ursprungskälla. 

'7 Rättsautomation medför enligt Magnusson 

Sjöberg ett behov av att dokumentera !T-systemet 

och datorprogrammen. Närmare bestämt avser hon 

med det dels dokumentation som en beskrivning av 

förvalt:nillgsautomation, dels dokumentation av 

produkterna dvs av de automatiskt genererade individuella 

förvalt:nillgsbesluten. ' 8 Magnusson Sjöberg 

anför att en brist i systemdokumentationen är att 

den metod som använts för att omvandla författningstexter 

till instruktioner i programkod inte redovisas. 

' 9 Vidare menar hon att den allmänna 

språkbehandlingen i ett beslutsstödssystem är betydelsefull.Jo 

Avslut:nillgsvis rekommenderar Magnusson 

Sjöberg att administrativa standarder som inbe- 



griper rättsliga aspekter utarbetas för projektadministration, 

utvärdering och test, drift och systemförvaltning. 

Och att administrativa systemdeklarationer 

införs som tydliggör ett systems gränser 

genom en problemorienterad systemutvecklingsansats 

eller hänvisning till aktuellt regelkomplexY 

Nyligen har en metod för kvalitetsmärkning av 

programvaror, som visserligen inte inbegriper rättsliga 

aspekter, presenterats. Metoden innebär en 

certiliering alternativt egendeklaration av programvaror 

utifrån internationella kvalitetsstandarder 

och bygger alltså på öppenhet. Denna utvärdering 

fordrar förutom programvaran även system- och 

användardokumentation och källkod.J' 

Toppledarforum och Riksskatteverket redovisar 

även de en förändrad offentligrättslig infrastruktur 

uttryckt med begrepp som virtuella organisationer, 

elektronisk förvaltning och interaktivt informationsutbyte.n 

De fokuserar på informationskvaliteten 

i detta sammanhang och konstaterar att utformningen 

av blanketter och kvaliteten på den ledinformation 

som ges är avgörande för informationskvaliteten, 

liksom återkopplingen av redan 

registrerade uppgifter eller inhämtade uppgifter.J4 

Toppledarforum och Riksskatteverket har observerat 

att informationsprocesserna (-flödena, -systemen) 

egentligen sträcker sig över de egna organisationsgränserna, 

även om de inte alltid uppfattas så. 

De rekommenderar att ansvariga processägare för 

organisationsövergripande processer utses .J sVidare 

anser de att bristfälligt definierade termer bör ersättas 

med en begreppskatalog som innehåller 

"standardiserade" gemensamma och verksamhetsspecifika 

begrepp. Och att informationsutbytet bör 

regleras i formella avtal.J 6 För att kunna återanvända 

information med bibehållen kvalitet anser de 

slutligen att denna bör kompletteras med metainformation 

som beskriver ursprung, samband och 

behandling av den aktuella informationen innan 

den lagrats.J7 

Ett exempel på dokumentation av en myndighetsövergripande 

process har presenterats av FRON 

TEC inom ramen för E-dok-projektet. Aktiviteten 

benämns flygning och involverade Länsstyrelser,

66 

Vägverket och Rikspolisstyrelsen och avsåg en 

kartläggning av körkortsärenden.J 8 

Statskontoret och Centrala Studiestödsnänmden 

har drivit ett projekt kring intelligenta tjänster och 

elektroniska blanketter. Inledningsvis slås det fast 

att blanketter kommer att finnas kvar, både i pappers- 

och elektronisk form. Dessutom erinras det om 

att blanketten ofta är ett dokument med rättsliga 

funktioner som måste kunna återanvändas vid t ex 

en rättslig tvist.J9Vidare måste det finnas funktioner 

som gör det möjligt att återskapa den elektroniska 

blanketten, dess innehåll och de regler, anvisningar 

och informationskällor som gällde vid ifyllandet. 

Intelligenta dialogfunktioner medför enligt projektet 

bearbetning som kan avse innehållskontroll, 

summeringar, ifyllnads- och beslutsstöd samt klagaoch 

frågerutiner. Detta pekar på behovet av översyn 

av befintliga standarder och standardisering av layout, 

information i blanketterna, ifyllnadsstöd, anvisningar 

och dialogfunktioner.4° Även regler för 

metadata, dokument- och versionshantering, ordlistor 

och modelleringsprinciper kan vara relevanta 

vid blankettutformning.4' Dokumentation bör vidare 

finnas över hur blanketterna sett ut och fungerat 

med inbyggd hjälptext och intelligenta funktioner. 

Det senare medför att programfunktioner och 

programmen bör bevaras Y 

standardisering har skett i utvecklingen av objektorienterade 

och komponentbaserade system genom 

standarden för Object Analysis and Design 

(OA&D) och Unified Modeling Language (UML). 

Det senare innehåller begrepp och semantik, symboler 

och guidelines. UML är ett språk för att visualisera, 

specificera, konstruera och dokumentera 

programintensiva system och andra system. Det avgränsar 

sig genom att inte behandla kod, utvecklingsverktyg 

eller projektadministration. Bakom utvecklingen 

av UML står Rational Software Corporation 

och ett konsortium bestående av Digital, HP, 

IBM, Microsoft, Oracle, Unisys m fl. 43 

Objektorientering kan användas vid systemering, 

realisering, test och underhåll. Datamodellen ger 

en bra grund för objektorienterad systemering, vilket 

inte andra beskrivningstekniker gör. Objektorientering, 

som har sin grund i modulprogram- 

Håkan Lövblad 

meringen, innebär att gruppera data och operationer 

tilllogiska enheter, objekt. Relationer uttrycks som 

operationsanrop och arv mellan objekt. Inkapsling 

är ett viktigt begrepp som innebär att endast 

objektets egna operationer får manipulera objektets 

dataelementsvärden. Detta förhindrar felanvändning 

av information och säkrar konsistensen. 

Den objektorienterade modellen innehåller 

mer information (operationer) och är mindre generaliserad. 

För att inte tappa överblicken klustrar 

man ihop ett antal objekt till strukturgrupper. Det 

krävs även en kompletterande metod för att beskriva 

objektens operationer och hur dessa ska användas. 

Vid realisering i en relationsdatabas måste 

modellen konverteras i designfasen. Begreppsförvirringen 

inom objektorientering är omfattande, 

men kan förväntas standardiseras.44 

Både Gratwick och Johansson betonar utformningen 

av systemdokumentation för förståelsen av 

denna. J chansson påpekar att den mänskliga hjärnan 

har lättare att bearbeta, känna igen och manipulera 

visuella bilder och strukturer än text. En systemdokumentation 

kan underlätta förståelsen genom 

att tillhandahålla abstraktioner på ett grafiskt 

och konsekvent sätt.45 Johansson pekar även på . 

några trender: 

- Utvecklingsverktygen blir bättre och bättre och 

därför minskar behovet av dokumentation. Verktygen 

kan t ex illustrera ett programs struktur och 

stödja utvecklaren med grafik och funktionalitet 

så att behovet av referensdokumentation minskar.46 

- Behovet av visualiserad kod minskar pga att utvecklingen 

går mot inkapsling. Detta innebär att 

detaljer på kodnivå döljs i större och större utsträckning.47 

- Dokumentering av kod, alternativt kommentering 

av kod, innebär att tillföra beskrivande text 

till koden för att underlätta förståelsen av denna. 

Dokumentering av kod och systemdokumentation 

är två sidor av samma sak. Båda behövs för att 

uppnå förståelse av program och kommentarer i 

koden utgör i många fall en viktig del av systemdokumentationen.48 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2001 :2

Sammanfattningsvis kan fem punkter formuleras som 

far konsekvenser för dokumentation av IT-system: 

r. Utvecklingen från formellt avgränsade organisatoriska 

enheter till datorbaserade systemstrukturer 

talar för behovet av avgränsningar i form av 

organisationsövergripande process beskrivningar. 

Detta medför en tyngdpunkt på kontextuell dokumentation 

av funktionell proveniens till förmån 

för dokumentation av organisatorisk provem 

ens. 

2.lndatas kvalitet och relevans kan förbättras genom 

en standardiserad begreppskatalog, avtalsreglerat 

informationsutbyte, metainformation, 

förbättrad utformning av blanketter/skärmbilder 

med avseende på ledtexter och intelligenta dialogfunktioner 

och dokumentation av hur blanketter/skärmbilder 

har sett ut och fungerat dvs program/programfunktioner. 

3· Standarder för rättsliga aspekter i systemutveckling 

och förvaltning saknas. Metod- och språkbehandling 

kan dock förbättras genom t ex Unified 

Modeling Language (UML), standarden för 

Object Analysis and Design (OA&D) och certitiering 

av programvaror utifrån internationella 

kvalitetsstandard er. 

4· Programkoden döljs genom inkapsling, men förhindrar 

å andra sidan felanvändning av information 

och säkrar konsistensen. 

5· Systemdokumentation kan framställas automatiskt 

av utvecklingsverktygen, som också håller 

kontroll på systemets konsistens och syntax. Den 

mer informationstyngda och begreppsförvirrade 

objektorienterade modellen kan dock medföra att 

förståelsen av denna försvåras. 

NOTER 

1. Cecilia Magnusson Sjöberg, Rättsautomation Särskilt 

om statsförvaltningens datorisering, Doktorsavhandling 

Juridiska institutionen Stockholms Universitet I992, 

Stockholm I992 s. 40 

2. Torbjörn Hörnfeldt, Om ADB-upptagningar, dokumentation 

och arkiv, Arkiv samhälle och forskning I995:2 s. I 2 

3· Dataordboken: Informationsteknik- ordlista, SIS I989 

4· Magnusson Sjöberg s. 32 f. 

5· Dataordboken 

6. Magnusson Sjöberg s. 36 f. 

ARKIV, SAMJ0-LLE OCH FORSKNING 2001 :2 


7· Lars Axelsson & Martin Hidefjäll, ·Praktisk datamodellering 

- ta greppet om begreppen, Lund I998 s. IOS 

8. Axelsson&Hidefjäll s. I 3 

9· Axelsson&Hidefjäll s. II f., 20, 3 I, 40, 53 ff. 

Io. Axelsson&Hidefjäll s. 79 ff. 

I r. Axelsson&Hidefjäll s. 94 

I2. Axelsson&Hidefjäll s. Ioo 

IJ. Axelsson&Hidefjäll s. I2 

I4· Berndt Fredriksson, ADB och arkiv, kompendium 

Historiska institutionen arkivkunskap, Stockholms 

universitet I986-I2-o8 s. II f. 

I 5. Paul Gratwick, Dokumentation - för Riksarkivet, lnter 

!T-konsult I999-0I-20 s. I 

I6. Daniel Johansson, Systemdokumentation - problem 

eller möjlighet? Magisteruppsats Institutionen för dataoch 

systemvetenskap, Stockholms Universitet I999• http:/ 

/www.guideguild.com/recycle/systemdok avsnitt 2 s. I 

I 7. Johansson, sammanfattning 

I8. Fredriksson s. II 

I9. Johansson avsnitt 2.2 s. 3 

20. Fredriksson s. I 2 f. 

21. Gratwick s. 5 f. 

22. Johansson avsnitt 1.5 s. 3 

23.Johansson avsnitt 3 s. I ff. och avsnitt 6 s. I 

24. Guide for managing electronic records from an archival 

perspective, ICA Conunittee on electronic records I997 s. 56 

25. Hörnfeldt I2 f. 




29. Magnusson Sjöberg s. SIO 

30. Magnusson Sjöberg s. 522 


32. Bertil Håkansson, Egendeklaration av programvaror, 

Svensk metod för kvalitetsmärkning av programvaror med 

internationella standarder som grund, Via TELDOK 39 

2ooo s. 8 f. och s. 24 

33· Informationskvalitet i offentlig verksamhet, Remissutgåva 

Statskontoret I 998 s. I 3 ff. 

34· Informationskvalitet i offentlig verksamhet s. so 

3 5. Informationskvalitet i offentlig verksamhet s. 59 

36. Informationskvalitet i offentlig verksamhet s. 6I 

3 7. Informationskvalitet i offentlig verksamhet s. 67 

38. Kartläggning av körkortsärenden, Ärendehantering 

över myndighetsgränser, Frontec Norr AB I999 

39· Intelligenta tjänster och elektroniska blanketter, 

statskontoret 2000:5 s. 7 

40. Intelligenta tjänster och elektroniska blanketter s. I I f. 

och 59 

41. Intelligenta tjänster och elektroniska blanketter s. 4 3 

42 . Intelligenta tjänster och elektroniska blanketter s. 5 I 

43· UMLSurnmary, UML Vr.3, June I999 s. 3 f., 8 f. 

44· Axelsson&Hidefjäll s. 105 ff. 

45· Johansson avsnitt 2.I s. 2 

46. Johansson avsnitt 8 s. 2 

47· Johansson avsnitt J.I s. 2 

48. Johansson avsnitt 2 s. 2

68 

STAFFAN SMEDBERG 

Sjätte europeiska arkivkonferensen 

i Florens 

I månadsskiftet maj-juni arrangerades den 6:e 

europeiska arkivkonferensen, denna gång i Firenze 

(Florens), Italien. Stajfan Smedberg, Stockholms 

stadsarkiv, rapporterar här. 

Temat var "Archives between. past and future". 

Denna ganska intetsägande rubricering till trots 

behandlade konferensen flera temata av stort intresse. 

Den första dagen ägnades åt Europa: EDprogram 

och projekt med arkivanknytning. Under 

de följande dagarna behandlades tillgänglighet till 

arkiv, elektroniska handlingar, foton och audiovisuella 

handlingar, internationell samverkan och 

arkivutbildning. 

Ett allmänt intryck av kongressen var att frågan 

om bevarande av vår tids dokumentation, särskilt 

den digitala, blir en allt viktigare fråga även i länder 

där arkivarierna traditionellt mest har ägnat sig 

åt det äldre arkivmaterialet. Ett talande citat är: 

"Gör vi inte något nu, så kommer vi inte att ha något 

kvar för framtiden om vår tid". Ett annat intryck 

är att den nya teknikens möjligheter när det gäller 

tillhandahållande börjar uppmärksammas mer och 

mer. Allmänhetens tillgång till myndigheternas 

handlingar och därmed till arkiven är en annan aktuell 

fråga, där Sverige vid flera tillfällen nämndes 

som en föregångare. 

Den första dagen rubricerades: "A doorway to 

Europe. European Union programmes and projects . 

for archives; problems and perspectives". Förste talare 

var Bernard Smith från ED-kommissionen. 

Han talade bla om digitalt arv och kulturellt innehåll 

och olika ED-projekt inom detta område. Ett 

annat viktigt föredrag hölls av Patrick Cadell, förutvarande 

riksarkivarie i Skottland. Hans ämne var 

Europarådets rekommendation om tillgång till arkivmaterial. 

Han nämnde på flera punkter den 

svenska offentlighetsprincipen som en förebild. 

Dag 2 började med ett block om digitala handlingar 

("electronic records"). Det första föredraget 

hölls av Kenneth Thibodeau, NARA. Rubriken säger 

en hel del om vad han hade att säga: "The 

Unsteady State of the Art of Preserving Electronic 

Records". Han menade att om vi skalllösa proble- 


Han redogjorde här för olika principer, bevarandekriterier, 

urvalsmetoder och arbetsstrategier med 

utgångspunkt från nordisk och internationell arkivdebatt. 

Thime berörde forskningens tidmässigt oinskränkta 

behov av arkivmaterial. Konsekvenserna 

av tidigare års hårdhänta gallringsbedömningar 

lärde oss att allt unikt arkivmaterial egentligen har 

forskningspotential, samtidigt som det inte går att 

förutsäga vilka olika typer av arkivmaterial som 

framtidens forskare kommer att fråga efter. Ett total 

bevarande av allt arkivmaterial (även om de elektroniska 

arkiven givit tekniska förutsättningar) har 

knappast ansetts realistiskt, inte minst av kostnadsskäl. 

Thime menade att en möjlig lösning kanske 

var att använda kriterier för bevarande och gallring 

som riktar in sig på förekomsten av redundans eller 

överflödighet. Med andra ord om det finns parallella 

arkiv (identiskt informationsinnehåll vid olika 

myndigheter eller på olika medier) som möjliggör 

omfattande gallring utan att arkivets informationsinnehåll 

minskar. 

Arkivens kostnader 

På ett övertygande sätt jämförde Thime arkivens 

lagringskostnader med andra samhällsfinansierade 

investeringar, exempelvis motorvägsbyggen (som 

anses samhällsnyttiga trots att de för skattebetalarna 

innebär avsevärda kostnader). För den prislapp 

på cirka I 5 miljoner norska kronor som en kilometer 

riksväg kostar, skulle motsvarande I-2 miljoner 

hyllmeter handlingar kunna lagras i arkiven. 

Enligt hans beräkningar skulle beloppet troligen 

räcka för att betala förvaringskostnaden för samtliga 

arkiv från statlig, kommunal och privat sektor 

i Norge. En annan parallell gjordes till våra närbesläktade 

kollegor, arkeologerna. En mindre arkeologisk 

exploateringsgrävning kostar även den cirka 

I 5 miljoner norska kronor att genomföra, vilket är 

jämförbart med den årliga lagringskostnaden för 

samtliga arkiv som det norska Arkivverket förvarar. 

Jag blev därför benägen att hålla med Thime när 

han påstod att forskningsvärdet för Arkivverkets 

alla arkiv vida måste överstiga värdet av det arkeologiska 

fyndmaterialet från en enda utgrävning. 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 200I:2 

A1·kivens framtid - visione1· ocb p1·oblem 

Hans slutsats, om jag förstod honom rätt, blev att 

arkivarier och arkivinstitutioner länge har varit för 

modesta med att kräva resurser för arkivförvaring 

och att detta kanske påverkat ambitionsnivåer när 

det gäller att bevara arkivmaterial. 

Arkivariens primära uppgift är enligt Thime inte 

att begränsa forskarens tillgång till unikt arkivmaterial 

utan att se till att arkiven är så väl ordnade 

och beskrivna att forskaren själv ges möjlighet att 

avgöra källmaterialets användbarhet. Med utgångspunkt 

från frågan om det är gallring eller bevarande 

som ska ha företräde i vår yrkesroll, undrade 

han varför den internationella arkivdebatten hyllat 

det nederländska PIVOT-projektet, vars utgångspunkt 

är att gallra 95 % av de offentliga arkiven eller 

varför Statens Arkiver i Danmark verkat för att 

totalt I 5 % av allt arkivmaterial bevaras. "-Er det 

med oppgitt resignatione eller glede vi arkiverer 

nye hyllmeter?" 

Arkiv för nytta och nöje 

Eva Sjögren Zipsanes föredrag handlade om "Arkiv 

för nytta och nöje - arkivpedagogik, aktivt källskapande, 

användare". Hon underströk vikten av att arkiven 

inte bara bevaras utan även brukas i linje med 

de nationella kulturpolitiska målen. Det förutsätter 

i sin tur att arkiven syns eftersom man inte efterfrågar 

det man inte vet finns. 

Skånes Arkivförbund är ett regionalt folkrörelsearkiv, 

som sedan starten I994 har arbetat aktivt och 

målmedvetet med arkivpedagogik, programverksamhet, 

utställningar och dokumentation. Målet 

har varit att på kort tid etablera arkivet som en kulturinstitution 

i Skåne. Detta har givit resultat, och 

arkivet har fått många nya användare, särskilt bland 

skolelever. Skånes Arkivförbund var exempelvis först 

bland svenska arkivinstitutioner att inrätta en tjänst 

som arkivpedagog, numera omvandlad till en fast 

heltidstjänst. Enbart i Skåneregionen finns för närvarande 

fyra verksamma arkivpedagoger (med olika 

tjänstgöringsgrad). Arkivet bedriver minnesinsamlingar, 

producerar utställningar, håller öppet 

hus i samband med Arkivens Dag samt svarar tillsammans 

med Landsarkivet i Lund och Malmö 

stadsarkiv för omfattande programverksamhet i 

7I

form av föredrag, kortkurser med mera. Mycket av 

det fortlöpande arkivpedagogiska arbetet riktar sig 

till skolans elever och lärare, och utförs genom 

klassrumsbesök, dokumentmappar, studieväskor 

till utlån, besök och arkivstudier vid arkiv. 

Sununering 

En radanmärkning som dock inte förtar det positiva 

helhetsintrycket, är att det i programmet inte 

hade reserverats tid för frågor och diskussioner efter 

de enskilda inläggen eller eftervarje gemensam/ 

parallell session. Förutsättningar fanns annars genom 

att flera talare tack vare en underhållande och 

god pedagogik inbjöd till dialog med åhörarna. Nu 

var det först genom den avslutande paneldebatten 

som det stundtals hettade till, bland annat genom 

inlägg av Maths Isacson, professor i ekonomisk historia 

vid Uppsala universitet. Han önskade ettutökat 

samarbete mellan arkiv respektive universitet 

och högskolor. Förhoppningen var att detta på sikt 

S!lSanne Strange·rt 

skulle ge studenter med uppsatsarbeten snabbare 

och säkrare tillgång till arkivmaterial. Isacson varnade 

för att studenter av tidsbrist annars väljer bort 

arkivhandlingar som källmaterial till förmån för 

bearbetade källor. 

Samtliga föredragsmanus med något undantag 

återfanns förtjänstfullt i konferensdokumentationen. 

Om inläggen publicerades på Internet, så 

skulle flera kunna ta del av dem. Så skedde 1998 när 

Norskt Arkivråd anordnade konferensen och då 

lade ut föredragen på den egna webbplatsen. 

Avslutningsvis vill jag berömma arrangörerna för 

ettväl genomfört evenemang med många intressanta 

och väl framförda föredrag. De många kulturhistoriska 

inslagen gjorde även att konferensen blev 

särskilt minnesvärd: ankomstdagens stadsguidning, 

den högtidliga banketten på Uppsala slott och avslutningsdagens 

besök vid Gamla Uppsala eller 

Linnes Hammarby. 


MAlJA RUNCIS 

Temadag om form och design 

Svenska Arkivsamfundet arrangerade den 29 

mars zooi en temadag om form och design i arkiven. 

Maija Runcis, forskare vid Stockholms 

universitet, rapporterar här från tilldragelsen. 

Dagen bjöd på helt nya intryck av vad som verkligen 

kan gömmas i arkiven, konstaterar hon bl a. 

Vad ryms egentligen i uttrycket "Arkiven är vårt 

minne"? Detta slitna uttryck har använts många 

gånger i olika PR-sammanhang då arkivinstitutioner 

och verksarkivarier vid olika myndigheter försökt 

att få gehör för sin verksamhet. Hur ser vårt 

"minne" ut? Ja, det beror naturligtvis på vem som 

svarar på frågan. Vi har alla en egen föreställning 

om vad som ingår i vårt minne, eller snarare i detta 

sammanhang, vårt kulturarv. Den okunniga allmänna, 

och kanske tristaste vanföreställningen är 

väl den som utgår från att arkiven mest består av 

gamla dammiga luntor, som endast används av ett 

fåtal dammiga och grånade forskare. Men även 

bland unga entusiastiska forskare är bilden av vad 

som döljs i arkiven ofta begränsad. Som ett mellanting 

mellan dammig arkivarie/forskare och medelålders 

arkiventusiast, måste jag erkänna att Svenska 

arkivsamfundets temadag "Form och Design" i ar- 


kiven den29mars bjöd på helt nya intryck av vad 

som verkligen kan gömmas i arkiven. Det har till 

exempel aldrig slagit mig in att vårt berömda glasrike 

Kosta, Boda och Orrefors skulle ha ett så omfattande 

och intressant arkiv efter glaskonstnärerna 

och den verksamhet som bedrivits i glasbruken. 

Men detta blev jag varse på vårens temadag som 

gav en rad nya och intressanta perspektiv på arkivproblem 

och forskningsmöjligheter. 

Fotografen Per Larsson, tillika arkivansvarig för 

Orrefors glasbruk, presenterade brukets välbevarade 

arkiv som bl a innehåller stora foto- och skisssamlingar. 

Per Larsson aktualiserade frågan om 

brukets ägandeförhållanden som även kan påverka 

brukets dyrbara samlingar och arkiv. I dagsläget 

ägs Orrefors av ett danskt företag. Men vad händer 

,om företaget säljer bruket till någon som ser på 

arkivet som en dyrbar skatt och ser möjligheter att 

tjäna pengar på denna skatt genom att bjuda ut 

skisser på någon förnäm auktion, t ex i London eller 

New York? Detta hot mot en viktig del av vårt 

kulturarv berördes också av designhistorikern Kerstin 

Wickman, som bl a medverkat i den statliga utredningen 

"Form och Design" (SOU 20oo:75). 

Hon betonade betydelsen av att företag av skilda 

73

74 

slag som sysslade med design verkligen bevarade 

skisser och fotografier samt övriga dokument som 

gällde formgivning och design. 196o-talets stora 

samhällsomvandling drabbade såväl bostadsområden 

som industrier och företag, vilket medförde 

stora förluster i dokumentation och arkiv. Det var 

endast genom slumpen och enskilda privata initiativ 

som man lyckades att rädda värdefullt material 

i samband med ägarbyten och företagsnedläggningar. 

Kerstin Wickman efterlyste regler och rutiner 

för att säkerställa dokumentation efter svenska 

formgivare inom skilda fält. 

Begreppet design innefattar även "utrotningshotade 

ljud" framhöll Johan Huld t, VD för Svensk 

Form. Den välbekanta- och ibland mycket irriterande 

- ljudslingan från Hemglass var det första 

patentet på ljud. Design är människans äldsta språk, 

genom design kan man uttrycka makt, delaktighet, 

trygghet, kärlek och mycket mer, menade Johan 

Huldt. Men vad är det då man ska bevara - föremålets 

rykte och föreställningar kring ett föremål 

eller en bild (det som vi kallar tidsandan)? Räcker 

det att enbart bevara föremål och skisser? Huld t påpekade 

att det är de rådande ideerna som skapar och 

inspirerar formen och utan dessa kan det vara svårt 

för efterkommande att tolka designspråket och 

formgivningen. Vad ställer detta påpekande för 

krav på dem som har till uppgift att bevara material 

från produktföretag och industrier? Utan tvekan 

krävs det stor kunskap och bredd för denna uppgift. 

Efter dessa intressanta och spännande inlägg 

med nya perspektiv på arkivområdet - åtminstone 

för en traditionell arkivarie- kändes arkivutredaren 

Kari Marklunds presentation av den kommande 

arkivutredningen, som en tillbakagång till vardagens 

problem med traditionella arkivfrågor på dagordningen. 

Några initiativ för att inbegripa form 

och design i kommande arkivutredning fanns inte 

överhuvudtaget, om man bortser från att en representant 

för företagsarkiven ingick som sakkunnig i 

utredningen. 

På eftermiddagen framträdde representanter från 

de skilda arkivinstitutionerna i Stockholm och berättade 

om vilka skatter som finns i arkiven. Arkivrådet 

Lars-OlofWelander berättade kortfattat om 

Maija Runcis 

vad som kunde vara av intresse för designhistoriker 

i de statliga arkiven i riksarkivet. Statens konrollfunktion 

omfattade både produkter och människor 

och därför finns vissa produkter och prover som bilagor 

till handlingarna. Här nämndes bl a kommerskollegiums 

tygprover från r 700-talet och Svea 

Hovrätt, där material från 1700-talets överflödsförordningar 

finns som bilagor till domstolsakterna. 

Samma sak gäller domstolsarkivens aktbilagor 

som kan innehålla intressant bevismaterial, t ex 

knogjärn och annat smått och gott som använts då 

brottet begicks. Bland enskilda arkiven återfinns en 

av de mest kända formgivarna i Sverige, Josef 

Franks skisser i Svenskt Tenns arkiv, som deponerats 

i riksarkivet. Andra spännande dokument som 

nämndes var textilkonstnärinnan Elsa Gullbergs 

samling och Fredrika Bremers dräktkommitte, där 

man t ex kan studera kvinnors frigörelse i klädstilar. 

Även Stockholms stadsarkiv förvarar en del material 

som rör form och design. Det största arkivet är 

naturligtvis Svenska hemslöjdsföreningen vars 

handlingar utnyttjas flitigt av forskare. 

Sammantaget framträdde en mycket splittrad bild 

av vad som egentligen finns i arkiven och på museer, 

och det framhölls av flera talare att man hade 

svårigheter att veta till vem man ska vända sig för 

att finna ett visst material. Fördelningen mellan 

arkivinstitutionerna och museerna var också otydlig. 

Vem sparade vad, och sparades allt eller endast 

ett urval? Det fanns ett uttalat behov av en kartläggning 

av befintligt designmaterial i arkiven som 

samlas i en arkivdatabas så att materialet blir 

sökbart på ett enkelt sätt. Men som alltid stupar allt 

på grund av resurs brist, så också i denna fråga. Ett 

förslag som framfördes av Kerstin Wickman, var att 

med hjälp av studenter på designhögskolorna starta 

en inventering i landet av svensk formgivning och 

design. Detta skulle inte kräva alltför omfattande 

resurser samtidigt som det skulle väcka intresse och 

medvetenhet hos studenterna för att bevara egna 

skisser och värdefullt underlag för framtidens 

forskning. Förslaget väckte genklang hos arkivrådet 

Lars-OlofWelander, och det är bara att hoppas 

att det sker något radikalt på arkivfronten i 

denna fråga. 


KARIN ÅSTRÖM 

ABM -samverkan i fokus 

DIK-forbundet, Kungliga biblioteket och Statens 

kulturråd arrangerade i november 2000 en gemensam 

konferens om samverkan mellan arkiv, 

bibliotek och museer. Fiirste arkivarie Karin 

Åström vid Krigsarkivet rapporter och reflekterar 

kring dessa aktuella frågor. Övertygad om 

nö"dvändigheten av ett samarbete över institutions- 

och sektorsgränser, framhäver ändå Åström 

betydelsen av att det måste finnas ett upplevt 

behov, en nytta, en vinst med ett samarbete. 

Det går inte att formellt konstruera ett samarbete. 

Kundernas-ARM-brukarnas- behov kommer 

kanske i framtiden att tvinga oss att samarbeta. 

ARM-samverkan, d v s samverkan mellan arkiv, 

bibliotek och museer, har diskutera.ts i ett par år vid 

ett par olika konferenser och seminarier. 

Den 15-16 november woo arrangerade DIK, 

Kungliga biblioteket och Statens kulturråd den gemensamma 

konferensen ABM 2000 på Kungliga 

biblioteket. Syftet med konferensen var att utifrån 

ett användarperspektiv diskutera konsekvenserna av 

ARM -samverkan. 


Konferensen innehöll föredrag och en rad olika 

workshops. Efter konferensen gav arrangörerna ut 

en rapport- Rapport från ABM-forum zooo med 

Peter Almerud som redaktör. I rapporten finns de 

framlagda föredragen trycka samt sammanfattningar 

av de diskussioner som fördes vid olika 

workshops. 

DIK-förbundet gav inför konferensen ut en bok 

Kunskapens källor - om samarbete mellan arkiv, bibliotek 

och museer (redaktör Peter Almerud) med stöd av 

Statens kulturråd. Syftet med denna bok är enligt 

förbundsordförande Britt Marie Häggström att bidra 

till diskussionen kring ARM-samarbetet. I boken 

ger fem olika författare som representerar fem 

olika sektorer sina perspektiv på ARM-samverkan. 

Gunnar Westerberg är historiker och diplomat 

och är numera samhällspolitisk chef på SACO. 

Han redogör i sin artikel för de "bortglömda institutionerna". 

Hans utgångspunkt är ARM -institutionernas 

roll i diskussioner och arbete rörande demokrati 

och det livslånga lärand et. Han avslutar sin artikel 

med att när kulturarvsvetenskapen utformas 

bör frågan om tillgänglighet och medborgamas 

delaktighet hainna högst på listan. 

75

Peter Almerud är litteraturvetare som bl a arbetat 

som journalist, informatör och utredare. I sin artikel 

försöker han klargöra likheter och olikheter, 

det politiska uppdraget och kulturarvspolitiken. 

Han framhåller att utgångspunkten för ARM-projekt 

bör vara innehållet, inte strukturen. 

Stefan Bohman är fil dr i etnologi och docent i 

musealogi och nu verksam som chef för Musikmuseet. 

Enligt honom är kulturarvet den minsta gemensamma 

nämnaren mellan arkiv, museer och 

bibliotek. I sin artikel för Bohman ett resonemang 

rörande kulturarvsvetenskap och menar att detta 

kan vara en väg till ARM-samarbete. 

Bo Hammar lund, fil dr och arkivarie verksam vid 

Regeringskansliet, redogör i sin artikel för offentlighetsprincipen. 

De offentliga samtalet kräver arenor 

där medborgarna kan hämta kunskap och 

Hammarlund lyfter här fram bibliotekens roll. Han 

anser även att demokratin måste "levandegöras" för 

medborgarna. 

Sven Nilsson är docent i litteraturvetenskap och 

verksam som konsult, författare, föreläsare och förläggare. 

Hans utgångspunkt för ARM-samarbete är 

"nyttan" med samarbete över sektorsgränserna. 

Sven Nilsson visar på kundperspektiv- kundnyttan 

- som utgångspunkt för samarbete. Enligt honom 

måste institutionerna knyta allianser och utifrån 

detta perspektiv kan ettARM-samarbete prövas. 

Några reflexioner 

Utgångspunkten för ARM-samarbete har hittills 

varit ett digitaliseringsprojekt. När vi diskuterar 

ARM-samarbete har vi gjort det utifrån digitalisering 

och demokrati, och på den senaste tiden har vi 

fått en ny ingrediens -det livslånga lärand et. 

Konferensen hade som utgångspunkt dessa tre teman: 

digitalisering, demokrati och det livslånga 

lärand et. Det förekom även en del diskussioner om 

likheter och olikheter. Många med mig efterlyste 

goda exempel på positiva samarbeten. Vi fick höra 

om en dellyckade projekt som vuxit fram ur ett gemensamt 

lokalt behov. I dag pågår runt om i landet 

på regional och lokal nivå en ARM-samverkan i 

praktiken. 

lvwin Aströ?n 

För att bana väg för framtida ARM-samarbete 

måste vi lyfta fram de lyckade projekten. ARMsamarbete 

kan annars upplevas som ett hot och 

revirintrång för inblandade instiJ;utioner och 

professioner. Vi måste lära mer av och om varandra 

- vad vet vi och kan vi om varandras professioner? 

Stefan Bohman framhöll kulturarvsvetenskap som 

en väg till ökat samarbete där det krävs mer forskning. 

I dag försöker vi definiera vad som är arkivvetenskap, 

biblioteksvetenskap och museivetenskap. 

Vad är då kulturarvsvetenskap? Är det ett 

övergripande paraply som förenar arkiv-, biblioteks- 

och museivetenskap? Jag är novis vad gäller 

biblioteks- och museivetenskap men kulturarvet 

förenar de tre vetenskaperna. Räcker det för att utveckla 

en ny gemensam vetenskap? 

Det är lätt att fastna i problem om olikheter men 

jag tror att vare sig vi vill eller inte, så kommer våra 

brukare och användare av arkiv, bibliotek och museer 

ställa krav på ett ökat samarbete. Sven Nilssons 

artikel tycker jag träffar rätt när han säger att han 

aldrig har mött någon ARM-företrädare som förespråkat 

ARM-samverkan. ARM-samverkan är något 

som har drömts fram i departementskorridorerna. 

Han framställer ARM -samverkan som ett resonemangsäktenskap 

istället för en passionshistoria. 

Grunden för samarbete är enligt honom ekonomiska 

vinster, hållbarhet och informationssamhällets 

behov av innehåll. Inom alla ARM-institutioner 

pågår en kamp mellan det utåtriktade kundorienterade 

arbetet och de inåtvända samlingsarbetet. 

Enligt Sven Nilsson är kanske kulturindustrin det 

mest ideala exemplet på ett stort ARM-projekt. 

Bibliotekens fokusering på användare är enligt honom 

den hållbara utgångspunkten för framtida arbete. 

En ny kulturpolitik kommer att ses som en 

utvecklingskraft och inte som en trivselfråga. I ett 

vidare perspektiv där det knyts allianser mellan institutioner, 

företag, föreningar och publik finns utvecklingsmöjligheterna 

för att ett ARM-samarbete 

skall kunna prövas. 

Jag tror att många med mig är övertygade om 

nödvändigheten av ett samarbete över institutions- 


och sektorsgränser. Men jag tror att det måste 

komma underifrån, d v s det måste finnas ett upplevt 

behov, en nytta, en vinst med ett samarbete. J ag 

tror inte att det går att formellt konstruera ett samarbete. 

Kundernas-ABM-brukarnas-behov kommer 

kanske i framtiden att tvinga oss att samarbeta. 


ABM-samverkan i fokus 

Regeringen har givit i uppdrag åt Riksarkivet, 

Kungliga biblioteket och Statens kulturråd att var 

för sig göra en inventering av tidigare ABM -samarbete. 

Denna utredning verkar blicka mer bakåt än 

framåt. 

77

Recension 

Det verkliga livet - kaos eller struktur 

Tom Sahlen, Carina Sjögren, Sven Bodin: 

"Dokumenthantering i företag och 

organisationer - en kvalitetsfråga", 

Stockholm, Dokument & Arkiv nr 1, ISBN 

91-97J86J-0-8 

Det verkliga livet - kaos eller struktur är rubriken 

på första kapitlet i den nya handboken Dokumenthantering 

i fo"retag och organisationer - en kvalitetsfråga 

. Som de tre författarna också påpekar är det 

detta som dokumenthantering handlar om. Ska vi 

ha ordning och reda så att vi på ett enkelt och effektivt 

sätt kan plocka fram den information som behövs 

för att verksamheten ska fungera eller ska vi 

göra samma utredningar om och om igen? 

Svaret på den frågan är nog given och handboken 

går med liv och lust in för att visa på lösningar så 

att företag och organisationer kan skapa en väl 

fungerande dokumenthantering åt sig. 

Handboken är ett samarbete mellan de tre författarna, 

Tom Sahlen, Carina Sjögren och Sven Bodin 

som skrivit var sina kapitel. Den riktar sig i huvudsak 

till dem som arbetar med dokumenthanteringsfrågor 

inom den enskilda sektorn. "Behovet av en 

lättillgänglig och handgriplig information i ämnet 

för de verksamma i den enskilda sektorn har varit 

en förenande drivkraft" sägs det i förordet. Den enskilda 

sektorns avsaknad av en sammanhållande 

lagstiftning när det gäller dokumenthantering gör 

att behoven av en funktionell handbok i ämnet kanske 

är större än på den offentliga sidan och det var 

länge sedan den förra handboken gavs ut. 

"En väl fungerande dokumenthantering är ett 

självklart led i varje seriöst kvalitetsarbete." Kopplingen 

mellan dokumenthantering och arbetet med 

kvalitetsprocesser inom organisationerna har blivit 

allt tydligare. Kanske beroende på att de som arbetar 

med kvalitetsfrågor har upptäckt att de som arbetar 

med dokumenthantering kan vara till stor 

hjälp eller att arkivarier har lyckats marknadsföra 

sig och sitt sätt att arbeta. Vad det beror på är egentligen 

ointressant. Vad som är intressant är att man 

faktiskt samarbetar. Den här boken tar fram och visar 

på sambanden och hur man kan lösa de särskilda 

behov som kanske finns för kvalitetsfrågorna. 

Boken inleds med övergripande diskussioner om 

vad dokumenthanteringen innebär och kan innebära. 

Nödvändigheten av att ha ordning och reda 

beskriver författaren på ett målande sätt genom att 

citera en beskrivning av hur kunskap hanteras förklätt 

till hur en tonåring hanterar sitt rum. Den typen 

av direkta, funktionella och praktiska kommentarer 

och tips förekommer i hela boken, placerade 

inom särskilda rutor. Det är ett effektivt sätt att peka 

på väsentligheter utan att behöva ta tilllånga beskrivningar 

i den löpande texten. 

Vad är dokument och vad har man dem till? Frågan 

besvaras i kapitlet Aspekter på dokument och dokumenthantering. 

Här förs en diskussion om vilken 

roll dokumenten och dokumenthanteringen spelar 

i en organisation och hur detta har förändrats genom 

införandet av digitala hjälpmedel. Företagets 

kärnverksamhet är ju knappast dokumenthantering 

men för att kunna bedriva kärnverksamhet behövs 

information och dokumentation eller som författaren 

uttrycker det: "utan en fungerande arkivordning 

riskerar dokumenten att förstöras eller försvinna, 

utan en fungerande dokumenthantering kan 

den för företaget eller föreningen väsentliga informationen 

inte hanteras - och utan en fungerande 

informationsförsörjning kan en bra verksamhet inte 

upprätthållas". För att tala i kvalitetstermer är dokumenthanteringen 

en viktig stödprocess som måste 

fungera för att kärnprocesserna ska göra det. 

Författaren gör med all önskvärd tydlighet klart för 

läsarna att det är nödvändigt med en bra dokumenthantering. 

Både detta kapitel och det föregående 

kan mycket väl användas för att övertyga en före- 


8o 

gående av författaren som också lämnar förslag på 

lösningar. Det kan vara svårt att komma förbi exempel 

på lämpliga filformat och formatstrukturer 

när man beskriver elektronisk dokumenthantering 

men man bör kanske vara någotåterhållsam på området 

med tanke på hur fort den tekniska utvecklingen 

går. Kapitlet är i det stora hela informativt 

och ger många ideer men är möjligen lite svårtillgängligt 

vilket inte är så konstigt med tanke på 

frågans komplexitet. 

Detviktiga urvalet. Vad ska finnas kvar för framtiden? 

Vilka behov har företaget? Som författaren 

till kapitlet om bevarande och gallring mycket riktigt 

påpekar "handlar det om hur vi ska förhålla oss 

till framtiden! Till de människor som imorgon 

skall kunna hämta kunskap ur gårdagens verksamhet, 

alltså det som vi arbetar med idag." Även här 

måste en analys göras för att ta reda på behov och 

regelverk Författaren går igenom motiv för gallring, 

vilka faktorer som påverkar och hur man ska 

göra en gallringsanalys. Ett bra sätt att börja är att 

helt enkelt ta det från andra hållet, menar författaren. 

Börja med en bevarandeplan. Även detta kapitel 

är informativt och praktiskt vägledande för den 

som ska ta itu med dokumenthanteringen. Både för 

Recension 

den med erfarenhet eller den helt utan. Författaren 

avslutar kapitlet om bevarande och gallring med 

några ord som kanske är en sammanfattning av 

hela kapitlet men under alla förhållanden är kontentan 

av vad gallring är för något. "Det krävs framför 

allt en tids eftertanke för att hitta en väg som reducerar 

arkivmängderna rejält, men likvällåter en viss 

komprimerad och informationsrik mängd bevaras 

för framtiden." 

Sist men inte minst poängteras vikten av att ha en 

formulerad arkivpolicy, fastställda instruktioner 

och någon som ansvarar för det hela, dvs en arkivarie 

eller motsvarande. Det är också viktigt att man 

etablerar nätverk för att fortsätta och upprätthålla 

arbetet med dokumenthanteringen. 

Dokumenthantering i företag och organisationer 

- en kvalitetsfråga är en informativ, praktiskt upplagd 

och inspirerande handbok i dokumenthantering 

som riktar sig till och kan användas på alla 

nivåer inom företag och organisationer. Den är så 

pass generell vad gäller dokumenthanteringsproblematiken 

att också den offentliga sektorn mycket 

väl kan använda sig av den. 

AnkiSteen 


Spåren efter Nobel. Årsbok för Riksarkivet 

och landsarkiven 2001. ISSN 1103-82 33; ISBN 

91-88366 

Riksarkivets och landsarkivens årsbok zoo r uppmärksammar 

nobelprisen och dess instiftare, Alfred Nobel. 

Marika Hedin, doktorand vid historiska institutionen, 

Stockholms universitet, och intendent vid Nobelmuseet i 

Stockholm, menar att boken är ett viktig ingångfor den 

som vill veta mer om nobelprisen. Seriös forskning om 

såväl nobelprisen som Alfred Nobel är en bristvara, men 

flera av bidragen i årsboken ger värdefulla uppslagfor 

framtida forskare. 

År 2001 markerade nobelprisets hundraårsdag, en 

omständighet som gjort att nobelpriset firats runt 

om i världen. Nya böcker- t ex i N or ge över fredsprisets 

historia, eller i Danmark över de 1 3 danska 

nobelpristagarna - och en rad kulturtidskrifter 

uppmärksammar fenomenet Nobel, flera museer 

har gjort särskilda utställningar. I Sverige har det 

nya Nobelmuseet öppnat en jubileumsutställning 

och TV och radio har haft särskilda programserier. 

Firandet kulminerarad e runt nobelveckan i december, 

då majoriteten av de nu levande nobelpristagarna 

befann sig i Sverige och Norge och deltog i 

en mängd symposier, debatter och föredragsserier 

innan de övervarade årets prisutdelningar och fester 

den 10 december. 

Till raden av hyllningar sällar sig nu Riksarkivets 

och landsarkivens årsbok för 2001: Spåren efter Nobel. 

I boken deltar författare som arbetat med 

nobelprisrelaterade arkiv, eller som själva forskat 

kring nobelprisen. Två av författarna har dessutom 

arbetat inom nobelverksamheten: Stig Ramel, verkställande 

direktör för Nobelstiftelsen 1972-1992, 

och professor Francis Sejersted, ordförande för den 

norska nobelkommitten I99I-I999· 

Som intendent vid Nobelmuseet välkoinnar jag 

böcker med anknytning till nobelpriset och Alfred 

Nobel. Det är nämligen förvånade hur litet som 


Recensi011 

Spåren efter Nobel 

skrivits i dessa äinnen. Nobelprisen har ju under 

många år omgivits av en aura av sekretess, och arkiven 

med nobelprisrelaterat material var också 

stängda ända till 1974· Då öppnades de, men bara 

för forskare, och det var bara material äldre än 50 

år som blev tillgängligt. Hemlighetsmakeriet kring 

nobelprisen försvann inte helt; stora delar av 

arbetsprocessen kring utdelandet av ett nobelpris 

sätts aldrig på pränt (som diskussionerna i priskommitteerna 

eller i de prisutdelande församlingarna). 

Inte heller äinnetAlfred Nobel är särskiltväl 

utforskat, även om flera författare har använt hans 

stora brevsamling för att teckna en bild av människan 

bakom verket. Nobelstiftelsen har praktiskt taget 

förbisetts av forskningen. 

Samtidigt är både nobelprisen och Alfred Nobel 

själv föremål för mycket intresse. Varje år i oktober 

och december uppmärksammas prisen i världspressen 

och många journalister ger då en kritisk bild 

hela nobelfenomenet: Historier om möjlig vänskapskorruption 

och om okunnigheten hos de prisutdelande 

församlingarna varvas lfled diskussioner 

om årets nobelpristagare är de rätta. Det skrivs 

också många böcker om prisen som koncentreras 

till rykten, skvaller och spekulationer. Privatpersonen 

Alfred Nobel, och de romanser och privata 

relationer han möjligen haft, har fått mycket mer 

uppmärksamhet än företagaren och ingenjören Alfred 

Nobel- trots att de källor som finns visar hur 

centralt arbetet var i hans liv. 

Därför är det glädjande att konstatera att Spåren 

efter Nobel innehåller mycket nyttig information för 

dem som vill studera nobelprisen och dess upphovsman. 

Ragnhild Lundström, som själv forskat 

om Alfred Nobel som företagare, beskriver ingående 

de arkivsom finns kvar efter Nobel-företagen, 

hur dessa kan användas för att söka svar på ett antal 

intressanta frågor. RolfLinde berättar om projektet 

med att lägga ut Alfred Nobels arkiv på CD -något 

som väsentligt ökar möjligheterna för seriösa

82 

forskare att ta sig an ämnet. Per Dahl beskriver hur 

de personhistoriska arkiven ser ut efter svenska 

pristagare i naturvetenskap och ekonomi, Anders 

Burius skriver om de arkiv som svenska nobelprisbelönta 

författare lämnat efter sig. Här finns 

många uppslag för framtida forskare. 

Boken innehåller också exempel på hur man kan 

vara påhittig med källorna. BjörnAsker analyserar 

striden om Nobels testamente i Karlskoga. Tolkningen 

av testamentet var problematisk för exekutorerna, 

och det krävdes insatser av en mängd aktörer 

för att prisen skulle kunna bli verklighet- inte 

minst medlemmar av familjen Nobel, som till slut 

hänvisade till familjens heder för att avblåsa striden 

om arvet. Lars Hallberg skriver om de nobelpristagare 

som tvingades fly till Sverige i samband med 

andra världskriget, och hur de svenska myndigheterna 

behandlade dem - och ger därmed en delvis 

ny bild av t ex Nelly Sachs (litteraturpriset 1966) 

första år i Stockholm. 

Det finns också mer traditionellt hållna uppsatser 

i boken. Flera av författarna har på annat håll skrivit 

om sitt ämne. Kenne Fant beskriver personen 

Alfred Nobel med utgångspunkt i personliga brev; 

Elisabeth Reuterswärd porträtterar Nobels far, 

lmmanuel; nobelprisets och Nobelstiftelsens historia 

beskrivs av Stig Ramel; ett par nobelpristagare 

presenteras av Leif Magnusson respektive Lars 

Jörvall; de tidiga naturvetenskapliga prisen presenteras 

översiktligt av Thord Silverbark. Kerstin Abukhanfusa 

ger en intressant och personligt hållen 

översikt över ett av de mest omdebatterade nobelprisen, 

litteraturpriset (kanske en bra ingång för den 

som sedan vill ge sig i kast .med Svenska Akademiens 

handlingar rörande priset för de första 50 

åren, som nu släpps i bokform). 

Francis Sejersteds uppsats om fredspriset är också 

en översikt som han i flera andra sammanhang givit. 

Jag vill ändå nämna den särskilt här, eftersom 

den visar på ett sätt att närma sig de olika nobelprisen 

som jag tycker är intressant. Sejersted knyter 

näinligen fredsprisets historia till det omgivande 

samhällets. På det sättet speglar han världshistorien 

genom nobelpriset. Det är naturligtvis enklare att 

göra med fredspriset än med de andra prisen, efter- 

Recension 

som detta pris är så intimt förknippat med den 

världspolitiska utvecklingen. Till skillnad från de 

andra prisutdelarna har den norska nobelkommitten 

dessutom ofta deklarerat en politisk vilja bakom 

fredspriset - ett exempel är årets pris till FN och 

Kofi Annan (komrnitten vill stärka FN i den internationella 

diplomatin). Men de andra prisen kan 

också säga oss en del om 1900-talets historia, och 

här ligger en potential för framtida forskare. 

Det finns ju intressanta, och problematiska, aspekter 

av vem som tilldelats nobelpris. I jubileumsutställningen 

har vi en linbana där foton av alla de 

över 700 pristagarna snurrar runt. Det räcker med 

att stå ett par minuter vid dessa porträtt för att inse 

att en nobelpristagare i de allra flesta fall är en man 

i övre medelåldern med västerländsk bakgrund. 

Börjar man till exempel studera de kvinnliga nobelpristagarna 

i naturvetenskap, får man en god bild av 

kvinnliga forskares hårda villkor under 1900-talet. 

Det finns berättelser i de kvinnliga nobelpristagarnas 

biografier om hur de trots storartade forskningsinsatser 

haft svårt att försörja sig- i flera fall har de 

fått ordentliga anställningar först efter sitt nobelpris! 

Tittar man sedan på de manliga naturvetarna, 

upptäcker man hur de ofta haft hjälp av en mängd 

andra forskare (inte sällan kvinnor) och en stödjande 

hustru som möjliggjort ett liv av både hårt arbete 

och familjeliv. Med utgångspunkt i ett sådant 

resonemang kan man ställa frågor om synen på individens 

könsspecifika möjligheter i vårt moderna 

samhälle, och om forskningens villkor under 1900talet 

överhuvudtaget. 

Kerstin Abukhanfusa presenterar Jubileumsutställningen 

i årsboken i positiva ordalag. Jag vill 

dock passa på tillfället att idka viss självkritik. Trots 

att flera intendenter med forskarbakgrund är verksamma 

vid Nobelmuseet, har vi haft svårt att på ett 

tillfredsställande sätt gestalta just denna typ av 

problematiserande resonemang. Här kan man hoppas 

att forskare i framtiden ger oss fler uppslag. 

Ett genusperspektiv på nobelprisen är näinligen 

bara en av många möjligheter för framtidens forskare. 

Carl-Magnus Stolts bidrag i Spåren efter Nobel 

tycker jag visar på ett sätt att närma sig Nobelprisen 

som öppnar för en bredare diskussion. Efter 


en inledande översikt över hur priset i medicin eller 

fysiologi fördelats under 1900-talet, beskriver 

han två omdebatterade forskare: Antonio Egas 

Moniz, som fick priset 1949 för sin upptäckt av 

lobotomin, och Sigmund Freud, som var på förslag 

flera gånger men som aldrig fick något nobelpris. 

Med utgångspunkt i dessa båda exempel kan Carl 

Magnus Stolt visa hur beroende vetenskapen är av 


Recension 

samhällets värderingar, och hur bedömningen av 

vad som är god vetenskap - eller vetenskap över 

huvud taget - alltid är en fråga som bör tolkas mot 

bakgrund av den historiska kontexten. Det tycker 

jag är ett förtjänstfullt sätt att skriva nobelprisens 

historia på. 

Marika Hedin

svenskheten mot främmande inslag. Detta arkivmaterial 

har en enorm potential för historieforskning 

om relationen mellan den svenska staten och främmande 

kulturer, men just genom handlingarnas 

ensartade innehåll av personuppgifter, tillståndsansökningar 

och övriga kontrolluppgifter, krävs en 

tydlig teoretisk problemorientering för forskningsuppgiften. 

Risken är annars stor att man hamnar i 

enskilda personberättelser och människoöden, utan 

generell räckvidd i historien. Därmed inte sagt att 

detta skulle vara av mindre intresse för forskare. 

Källor till invandringens historia ger naturligtvis 

även en utomordentligt god vägledning för den 

forskare som söker enskilda släktingar som invandrat 

till Sverige, eller andra utländska intressanta 

personer som besökt eller vistats i landet. Bokens 

rika illustrationer ger exempel på sådana personer, 

t ex Herman Göring, Nelly Sachs och John Lennon. 

Däremot blir jag konfunderad över att en och annan 

bild ibland visar dokument med stämpeln 

"Utgallrad", utan att bildtexten anger om vad som 

har gallrats eller om något i aktmaterialet överhuvudtaget 

har gallrats, (se t ex sid 73 John Lermons 

arbetstillstånd). Men sammanfattningsvis, för den 

som letar enstaka uppgifter om utlänningar i Sverige 

är alltså denna vägledning ett absolut måste, här 

finns helt enkelt allt redovisat om invandrare som 

finns bevarat i de centrala myndigheternas arkiv. 

Utöver den utförliga presentationen av arkiven 

finns även en utomordentligt noggrann genomgång 

av lagstiftning och regelverk som gäller invandrarområdet 

från 18oo-talet till 1990-talet. Därige- 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 200 I: 2 

Recension 

nom får arkivpresentationen en tydlig förankring i 

den svenska invandringspolitiken och det svenska 

samhället i stort: från utländska näringsidkare på 

18oo-talet, över krigsflyktingarna under 190o-talets 

första hälft, till arbetskraftsinvandringen på 

1950-talet och de utomeuropeiska invandrarna från 

1970-talet och framåt. Det svenska mottagandet av 

invandrare har varierat över tid och med konjunktursvängningarna, 

och allt detta går att fördjupa sig 

i med gott stöd av Hallbergs sakliga och neutrala 

redovisning av myndigheternas handläggning i 

dessa ärenden. Den schablonbild av det hornogena 

och neutrala Sverige som äldre historieskrivning 

velat förmedla, krackelerar helt genom Hallbergs 

vägledning. 

Det är först under senare år som främlingsfientlighet 

och rädsla för främmande kulturer lyfts fram 

som ett centralt problem i samhället. Detta i sin tur 

har lett till att samhället engagerats. Med invandringen 

efter andra världskriget och det svenska EUmedlemskapets 

nedbrytande av de nationella gränserna, 

har vi kunnat se ett mångkulturellt samhälle 

växa fram. Men trots ett djupt samhällsengagemang 

är det svårt att ge en entydig och klar bild av hur vi 

i Sverige har behandlat främmande kulturer. Här 

finns mycket forskning kvar att göra och nu är möjligheterna 

bättre än på länge, främst genom Lars 

Hallbergs Källor till invandringens historia, men även 

genom att många handlingar som tidigare varit sekretessbelagda, 

nu har blivit offentliga. 

Maija Runcis 

ss

86 

Tack till referenter 

Vi vill så här i slutet av året passa på att framföra ett 

tack till alla som hjälpt till med kvalitetsgranskningen 

av artiklar till tidskriften: 

- Doc. Per-Gunnar Ottosson, förste arkivarie, 

Riksarkivet, Stockholm, 

-Hans-Christian Bjerg, overar kivar, Rigsarkivet, 

Köpenhamn 

-Professor emeritusJarl Torbacke, Tyresö 

- FD Eva Blomberg, Stockholm 

- Docent Stefan Bohman, chef för Musikmuseum, 

Stockholm 

-Bo Berg, arkivarie, Krigsarkivet, Stockholm 

-FL Lars-OlofWelander, arkivråd, Riksarkivet, 

Stockholm. 

Ny tvärvetenskaplig BU-konferens om 

elektroniska arkiv 

Till sist vill vi uppmärksamma läsarna av Arkiv, 

samhälle och forskning på att det för tredje gången 

arrangeras en europeisk konferens om frågorna 

Notiser 

kring bevarandet av elektroniska arkiv ("DLM 

Forum"). Denna gång äger evenemanget rum den 

7-8 maj 2002 och är förlagd till Barcelona. Tema är 

"@ccess and preservation of electronic information: 

best practices and solutions" och de dominerande 

rubrikerna under konferensen indikerar en 

klar vilja från arrangörernas del att få en profil på 

konferensen som indikerar diskussion kring olika 

möjliga lömingar, snarare än allmänna probleminventeringar. 

Arrangörerna vill med initiativet särskilt 

stimulera till tvärvetenskaplig samverkan kring 

elektronisk dokumenthantering och elektronisk arkivhantering. 

Huvudarrangör för evenemanget är 

Kataloniens sekretariat för informationssamhället, i 

nära samverkan med den spanska regeringen, EU:s 

medlemsstater och regioner, de nuvarande s k 

troica-länderna (Sverige, Belgien), Europeiska kommissionen 

och !T-industrin. Läs mer om konferensen 

på www.dlmforum.eu.org! 

ARKiv, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2001:2

Svenska Arkivsamfundets verksamhet 2000 

Styrelsen för Svenska Arkivsamfundet får härmed 

avge följande verksamhetsberättelse för år 2000. 

styrelsesammanträden 

Styrelsen har under verksamhetsåret sammanträtt 

fyra gånger. 

Årsmöte 

Årsmöte hölls den I I maj hos Stockholms Företagsminnen. 

Vid mötet valdes följande styrelse för år 2000: 

ordförande: Berndt Fredriksson, Utrikesdepartementet; 

vice ordförande: Carina Sjögren, Stockholms 

stadsmuseum; sekreterare: Kari Ansnes, 

Krigsarkivet; skattmästare: Birger Stensköld, Riksarkivet; 

redaktör: Mats Burell, Regeringskansliet; 

övriga: Sven Allerstrand, Arkivet för ljud och bild; 

Mikael Dahlin, Astra Zeneca; Petra Dornhusch 

Lind ,Järfälla kommun; Karin Englund, Arbetarrörelsens 

arkiv och bibliotek; Viveca Halldin-Norberg, 

Uppsala universitetsbibliotek; Alexander Husebye, 

Stockholms företagsminnen; Marianne Liljeqvist; 

Erik Norberg, Riksarkivet; Ulf Söderberg, 

Krigsarkivet; Anna Christina Ulfsparre. 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 200 I: 2 

Till revisorer valdes: Lars-Olof Skoglund, Bo 

Elthammar, revisorssuppleant Peter Nordström, revisorssuppleant 

Bo Berg. 

Till valberedning valdes: Ulf Söderberg (sammankallande), 

Staffan Smedberg, Eva Berntsson 

Melin. 

Efter årsmötet visades Företagsminnens nya lokaler. 

Temadagar 

Arkivsamfundet har under året arrangerat två temadagar: 

- Arkivarierollen i förändring 

-Bild 

Övrigt 

Samfundet medverkade i De Svenska Historiedagarna 

i Karlstad. 

Arkiv Samhälle och forskning utkom med 2 

nummer under året. 

Anslag har erhållits från Humanistisk- Samhällsvetenskapliga 

forskningsrådet med 3 sooo kr. 

Antalet medlemmar uppgick vid årsskiftet till totalt 

s88 stycken.

Arkiv, samhälle och forskning välkomnar bidrag av 

följande karaktär: 

Artiklar 

Analytiska framställningar baserade på arkivvetenskaplig 

forskning eller omfattande litteraturstudier inom det 

arkivvetenskapliga området. Arkiv, samhälle och 

forskning tillämpar ett referentsystem för artiklar i syfte 

att säkerställa dess vetenskapliga kvalitet. Insända 

artikelmanus sänds (utan författarens namn) för 

granskning av två läsare som värderar det och 

rekommenderar publicering, refusering eller revidering. 

Publiceringstillstånd åtföljs vanligen av revideringskrav. 

Författare får möjlighet att godkänna redaktionella 

ändringar och läsa korrekrur. Redaktions- och 

produktionstid inkl. referentgranskning är normalt ca 

12 månader. 

ATT lÄMNA BIDRAG TILL TIDSKRIFTEN 

Översikter 

Översikter i form av beskrivande texter om företeelser 

och förhållanden av betydelse för arkivariekåren. Hit hör 

även översikter över utländska arkivförhållanden, 

genomgångar av utländsk arkivvetenskaplig litteratur 

mm. 

Rapporter 

Rapporter från konferenser och kongresser av intresse 

för arkivariekåren publiceras under denna rubrik. 

Debatt 

Kortare inlägg och svaromål mot tidigare införda 

artiklar, översikter, rapporter m m. 

Recensioner 

Recensioner avseende såväl tryckt litteratur, som 

arkivutställningar, webbsidor på Internet och andra 

kommunikationsformer av relevans för arkivvärlden. 

Manuskript 

Manuskript kan sändas till redaktionen eller 

redaktörerna, författade på svenska, norska, danska eller 

engelska. 

Manuskripten skalllevereras på diskett som ren okodad 

text med uppgift om författarens namn, 

ordbehandlingsprogram samt versionsnummer (t ex 

W ord 7. 7) samt pappersutskrift. I största möjliga 

utsträckning bör vedertagna journalistiska skrivregler 

följas (Dagens Nyheters skrivregler). 

För artiklar gäller att manus dessutom skalllämnas 

som papperskopia i fyra exemplar. Författarens namn 

och adress får endast förekomma på titelsidan, vilken 

skall vara skild från artikeln. Artikellängden bör vara 

minst 8 sidor (28ooo tecken), men ej överstiga 20 

sidor (7oooo tecken). Till artiklar skall fogas en 

sammanfattning på ett av de tre ovannämnda 

nordiska språken eller en engelsk, tysk eller fransk 

översättning som inte bör överstiga en trycksida 

( ungefår 3500 tecken). 

För översikter, rapporter, debattinlägg och recensioner 

gäller att längden inte bör överstiga 5 trycksidor 

(ungefår 17500 tecken). Recensioner inleds med 

uppgifter om den anmälda boken, isbnfissn-nummer 

och avslutas med författarens namn kursiverat och 

högerställ t. 

Noter skall bifogas som en separat fil och numreras i 

löpande följd och skrivs enligt det s k Oxfordsystemet. 

Första gången en hänvisning förekommer 

skrivs all information ut. I fortsättningen när artikeln 

citeras anges författarnamnet och sidan. Om samma 

författare förekommer med olika arbeten anges också 

en förkortning på arbetet i fråga. I rena 

källreferenser skall inga kursiveringar förekomma. 

Förkortningar utförs utan mellanliggande eller 

avslutande punkt. Onödiga blankrader bör undvikas. 

Nytt stycke markeras med indrag. 

Manusstopp 

Manusstopp är den 31 januari 2002 (2002:1) och 

den 31 augusti 2002 (2002:2). 

Välkomna med bidrag till Arkiv, samhälle och 

forskning!

MEDVERKANDE I DETTA NUMMER 

· SvenAllerstrand, generaldirektör, Statens ljudoch bildarkiv 

Marika Hedin, intendent, Nobelrnuseet, Stockholrn 

Håkan Lövblad, förste arkivarie, Riksarkivet, Stockholm 

Docent Ann-Marie Nilsson, forskare, Uppsala universitet 

FD Maija Runcis, forskare, Stockholms universitet 

FD Staffan Smedberg, biträdande stadsarkivarie, Stockholms stadsarkiv 

FD Pelle Snickars, forskare, Stockholrns universtitet 

Anki Steen, koncernarkivarie, Luftfartsverket, Norrköping 

Susanne Strangert, förste arkivarie, Stockholrns stadsarkiv 

Karin Åström, förste arkivarie, Krigsarkivet, Stockholm

Statens ljud- och bildarkiv- ett svenskt nationalarkiv för ... - Visa filer

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template ?