Underlag till bildspelet Tandvårdens hälsofrämjande arbete, 91 kB

UNDERLAG TILL BILDSPEL OM TANDVÅRDENS HÄLSOFRÄMJANDE ARBETE
– publicerad sammanfattning av den skånska tandvårdens bidrag vid en Hälsofrämjande i
Praktiken Konferens, Malmö 2009-09-15 (Sjukvård och hälsa - går det ihop?)
Nedanstående text ger dig underlag till bildspelet:
”Tandvardens_halsoframjande_arbete_2009_09_15.pps”
som finns publicerat på folkhälsoinstitutets hemsida (http://www.fhi.se) och på hemsidan för
Tandvårdsnämndens kansli, Region Skåne (www.skane.se/tandvard). Bildspel och text har satts
samman av Ingalill Persson Bakker, leg tandl. och strateg vid Tandvårdsnämndens kansli.
Bild 1
Tandvården har av tradition tillåtits att arbeta sjukdomsfokuserat av den enkla anledningen att vi
ansett oss ha en bra kunskap om orsakerna till de två mest förekommande sjukdomarna i
munhålan; tandröta och tandlossning (karies och parodontit).
Vi vet hur man bäst tar hand om de olika komplikationer som dessa sjukdomar kan ha i sitt följe.
De flesta munhåletillstånd löser vi därför med en handgriplig hantering. I stort sett aldrig är vi
tandvårdare i den situation att vi måste förlita oss enbart på ett medikament som ska döva
symtomen. Nej, inom tandvården går vi, om nu uttrycket tillåts i sammanhanget, nästan alltid till
roten av det onda…
Om kärl och nerver i en tand dör, och insidan av tanden blir till näring åt en varhärd - ja då vet vi
att man måste öppna, rensa ut och rotfylla tanden. Går inte denna sjukdomsbehandling att göra på
ett vettigt sätt, ja då måste tanden helst dras ut. Vi inom tandvården skulle naturligtvis aldrig nöja
oss med att av och till behandla en djupt infekterad tand med enbart antibiotika och
smärtstillande.
Att kunna hantera mun-sjukdomars yttringar på ett bra sätt är naturligtvis en förutsättning för att
man ska få rykte om sig att vara en bra och duktig tandläkare.
Vi har nu fått fram fina tandfärgade material som gör att våra fyllningar inte längre syns. Om
tänder hamnat fel, eller kanske rent av gått förlorade, då fixar vi för det mesta fram fina tandrader
som genom trolleri. Ju mera komplicerade terapimetoder som används, ju duktigare tandläkare
anses vi vara. Högst på den professionella totempålen sitter nog trots allt de som kan plantera in
konstgjorda tänder.
Om vi inom tandvården rannsakar oss själva så är det kanske just detta vi till vardags är mest
stolta över – att hantera sjukdomens följder på ett så effektivt, osynligt och gärna smärtfritt, sätt
som möjligt.
Och detta är verkligen något vi kan, och ska, vara stolta över. Men att vi förfinar och förbättrar
olika metoder som ska dölja att sjukdom överhuvudtaget funnits är dock inte något tecken på att
vi faktiskt arbetar hälsofrämjande i ordets vidare bemärkelse. Karies, hål i tänderna botas

dessvärre inte av fyllningar. Bra och ändamålsenliga fyllningar är naturligtvis en väldigt viktig
del i själva sjukdomshanteringen, men någon sjukdomsbot är det definitivt inte. För att arbeta
hälsofrämjande innebär ju i sin förlängning att sjukdom helst inte ska behöva behandlas.
Jamen fluor då, tänker ni kanske nu. Fluor är förebyggande och hälsofrämjande, - eller hur!? Det
har man ju hört! Och ni använder ju mycket fluor i just förebyggande syfte inom tandvården!
Sanningen om mirakelmineralen fluor är att den i stort sett enbart verkar genom att återställa
mineral som förlorats i (lösts ut ur) tandytan. För att fluor ska fungera, så måste tanden först ha
fått en frätskada av något slag. Och frätskador, små små, får vi varje gång vi äter. Dessa skador
läker vi via mineraler i saliven, eller så tar vi hjälp av fluoren i vår tandkräm. För att extra fluor
(insatt av tandvården) ska ha ett berättigande så måste faktiskt sjukdom redan hota eller ha fått
fäste. Fluor som tandvården använder blir därför till största delen bara ett sätt att neutralisera,
hejda, sjukdomens symptom – inte ett sätt att förebygga själva sjukdomsorsaken.
Vad fluor gör är att förlångsamma utvecklingen av ett regelrätt hål på tanden. Fluorprofylax
utöver den dagliga dosen i tandkrämen är en hål-förebyggande metod. Den verkliga
sjukdomsorsaken, själva ursprunget, syra-attackerna på tänderna som kan orsakas av ett för stort
intag av sötade eller sura produkter, kommer vi inte så bra åt med hjälp av fluor! Ska vi verkligen
komma åt detta så måste vi arbeta via en bättre munhygien och sunda kostvanor. Detta är vägen
till de verkligt förebyggande och botande åtgärderna. Ibland kan orsaken till ohälsa i munnen
faktiskt ligga utanför tandvårdens kompetensområde. Felaktiga livsstilsval, missbruk, dålig
utbildning, svag socioekonomi och bristande sociala nätverk kan vara några exempel som
tandvården inte kan avhjälpa med konventionella tandvårdande medel. Här krävs en annan typ av
hälsofrämjande samarbete. Lite raljerande kan man säga att den bästa förebyggande tandvården
för barn och unga är att sätta pappa i arbete och ge mamma kunskap. Det är nämligen dessa två
faktorer som visat sig ha störst betydelse för utvecklingen av en god tandhälsa. För barn som
saknar bra stöd i livet kan därför tandvårdens hälsofrämjande arbete bestå i ett samarbete med de
instanser som kan påverka barnets livssituation.
Som tandvårdsstrateg måste jag ständigt ställa mig olika frågor som:
Hur bra har tandvården varit på att vidareutveckla den hälsofrämjande delen av tandvården? Är vi
redan jättebra på kostrådgivning? Samarbetar vi med någon annan, som kanske kan detta bättre
än vi? Ägnar vi tillräckligt med tid åt munhygienen? Förfinar vi våra hälsofrämjande metoder på
samma sätt som vi förfinar våra metoder och materialval för fyllningar? Har vi bra mått på
munhälsa? Följer vi verkligen hälsoutvecklingen? Räcker det att vi enbart noterar
sjukdomsyttringarna?
Premierar eller föredrar patienterna tandläkare som lyckas hålla sina patienter friska? Söker
tandvårdens patienter sig till en tandläkare bara för att han eller hon ger bra kostråd och visar de
bästa teknikerna för att man ska få sin mun så pass bakteriefri att det inte uppstår hål eller att
tänderna lossnar?
Har vi inom tandvården redan lyckats med att få vårt hälsofrämjande arbete marknadsfört?

Bild 2 FRISKTANDVÅRDEN
Folktandvårdens abonnemangstandvård, i Skåne kallad Frisktandvården, är ett fint första steg i en
hälsofrämjande riktning. Förhoppningen är att det mycket tydligt ska lyfta fram att det är i sampel
med sin tandvårdsklinik som man som patient ska kunna undvika att skador uppstår. Det är
viktigt att man betonar att det hela inte är tänkt att vara ett billigt sätt att betala för en
”konventionell” reparerande tandvård.
Frisktandvården är ett helt nytt hälsofrämjande koncept där man faktiskt inbjuder patienten till att
själv spela en viktig roll i sin egen hälsoprocess. Och detta innebär en viktig skillnad från ett
insatsbaserat vårdtänkande; att patientens sjukdom inte enbart åtgärdas utan patienten bjuds in att
själv ta sitt ansvar för sin hälsa, samtidigt som vården erbjuder sig att stärka de delar av skyddet
som patienten själv inte kan utföra eller påverka. Man riktar sig i denna satsning även till de för
tillfället munfriska patienterna, erbjuder även dem kunskap och inspiration att förbli friska.
Man måste som Fristandvårdspatient vara beredd att betala för ett förebyggande samarbete där
man dessutom själv måste bidra med en egen insats för att inte bli sjuk. Moroten för patienten är
både att få behålla sina tänder friska och att få stanna kvar i den premieklass man tillhör, eller att,
om man kan visa att man skött sin del så bra att man kanske kan få ett ännu bättre avtal för nästa
avtalsperiod. Piskan är det omvända. Att man riskerar att få tandskador, som visserligen kan bli
fyllda utan extra betalning, men som resulterar i en sämre premieklass för kommande avtal och
som dessutom innebär att man riskerar att tänder eller fyllningar ska gå i sönder ännu mer med
stigande ålder. Andra positiva fördelar är att betalningssystemet har gjorts enkelt (autogiro), man
får en fast kostnad varje månad (lättbegriplig lösning som tillåter en god översikt av
tandvårdskostnader). Dessutom kan man som Frisktandvårdspatient byta klinik om så behövs
(bygger på ett nationellt system där man kan få vård i andra landsting om så krävs).
För tandvårdens egen del finns också en morot och piska inbyggd i konceptet. Man måste helt
enkelt lyckas med att informera och motivera, och med olika sjukdomshindrande metoder hålla
patienten skadefri under en avtalad period (som just nu löper över tre år). Lyckas man inte – ja
då måste vården själv stå för kostnaderna för de reparationer som behövs… Moroten utöver
tillfredställelsen att ha gjort en positiv insats, är att ju mer man övertygar patienten att ta sitt
ansvar, ju mer kan man tjäna i både tid och pengar.
Folktandvården Skåne presenterade sin Frisktandvård på en poster under konferensen. Om ni inte
var där för att se - så finns det mer att läsa för er på Folktandvården Skånes hemsida, under
Frisktandvård www.skane.se/folktandvarden eller på den övergripande hemsidan
www.folktandvarden.nu.
En viktig skillnad mellan hälso- och sjukvård och tandvård, en skillnad som kan vara viktig för i
vilken mån man faktiskt fullt ut kan verka hälsofrämjande måste vi nog trots allt nämna.
Nämligen att tandvården även tar in de friska individerna och följer deras hälsoutveckling. Detta
att tandvården regelbundet träffar större delen av befolkningen gör att vi naturligtvis får en vettig
chans att verka fullt ut hälsofrämjande.

Bild 3 ROSENGÅRDSSTUDIEN, ”Tandborsten”
Ett annat framgångsrikt hälsofrämjande koncept från tandvården i Skåne, som riktat in sig på en
speciell målgrupp, hittar vi i Folktandvården Skånes satsning i Malmöstadsdelen Rosengård.
Här gällde det att effektivt kunna bryta en sjukdomsprocess tidigt nog och att dessutom gå in med
olika viktiga hälsofrämjande åtgärder på ett bra sätt. Vi fick en genomgång av detta spännande
koncept ifrån projektledaren och initiativtagaren, Inger Wennhall, under seminariepasset. Ett
separat bildspel redogör för detta.
Det viktiga som denna studie tydligt visat, är att det kan finnas behov av alternativa sätt att
bedriva ett hälsofrämjande arbete.
Rosengårdsstudien gav oss också kunskap och inspiration till ett viktigt beslut om fullständig
tandvård till asylsökande barn som nu gäller i Region Skåne. Mer om detta kan den intresserade
läsa på vår hemsida www.skane.se/tandvard.
Bild 4 och 5
För mer kunskap om Rosengårdsstudien rekommenderas läsning av ett autoreferat som återges i
Tandläkartidningen nummer 9, 2009, sid 62 - 64.
Rosengårdsmodellens speciella lokal Tandborsten, där det hälsofrämjande budskapen lättare
förmedlas, håller nu på att införas även på andra håll i Skåne. Läs gärna mer om detta i
Tandläkartidningen nummer 10, 2009, sid 12- 15.
Bild 6, 7 och 8 TANDLÄKARE MOT GODIS OCH LÄSK
Via en posterpresentation som hölls under konferensen presenterade två i Skåne verksamma
tandläkare ett ytterligare hälsofrämjande koncept som lanserats av Tandläkarförbundet och som
genomförts av den skånska tandvården.
Ingrid Frankman, privattandläkare verksam i skånska Anderslöv och Maud Inger (Mi) Roubert,
klinikchef vid Folktandvården Skåne, Skanör har båda varit aktiva ”sockergeneraler” i denna
kampanj vars målsättning lyder ”att minska konsumtionen av godis, läsk och andra sockerrika
produkter och att göra människor medvetna om vanor som ökar risken för försämrad tandhälsa
och allmänhälsa” . Läs mer om detta samarbete i Tandläkartidningen nummer 4, 2009, sid 12 –
16. Information om tex. kartläggningar och samarbetspartners för projektet finns att läsa på
Sveriges Tandläkarförbund
(http://www.tandlakarforbundet.se/organisation/tandlakare-mot-godis-och-lask.aspx)
Bild 9 STRATEGI – VAD ÄR DET?
Innan vi går vidare och tittar på samarbete mellan övrig hälso- och sjukvård och tandvård som en
del av ett hälsofrämjande arbete så vill jag ta ett par minuter för att titta på begreppet strategi.

Jag är i grunden tandläkare som övergått till att bli ”tänkare om tandvård”, tandvårdsstrateg. När
jag övergav den kliniska verkligheten, för att arbeta med folkhälsofrågor och tandvårdsplanering
för Region Skåne, så funderade jag mycket kring just strategi. Jag gick en intern strategutbildning,
där jag fick en som jag anser användbar tolkning/definition av just begreppet strategi,
som jag nu vill dela med mig av.
Detta är min egen omarbetning av en bild som vår lärare - Ingemar Claesson från
Handelshögskolan i Göteborg som föreläste på temat Taktik och operativ verksamhet - vad är
skillnaden? – använde för att beskriva vad strategi innebär när man tänker stategisk planering för
ett företag.
Så här ungefär sa Ingemar;
Strategi ÄR:
Tydliga val
– att välja vad man ska göra och att välja bort det man INTE ska göra
Bild 10
Valen av aktiviteter ska göras så att man helst tar fram aktiviteter som passar ihop och stödjer
varandra. Alldeles för många glömmer av att välja bort, enligt Ingemar.
Det är också viktigt att en bra strategi ska kunna erbjuda ett unikt värde-erbjudande jämfört
med konkurrenter. Det man gör ska inte bara vara bra – utan det ska både ge ett mervärde för
konsumenten och helst vara ett bättre alternativ än vad andra med motsvarande verksamhet
erbjuder.
Sen är det viktigt att man har en fasthet i sin strategi och att man fullföljer den med ständiga
förbättringar.
Bild 11
Ingemar menade också att många blandar samman strategi med olika typer av taktiska eller
operativa beslut.
Det är alltså viktigt för oss att förstå att Strategi INTE är:
Best practice förbättringar
Ambition
En vision
Kompetensutveckling, inlärning
Snabbhet
Flexibilitet
Innovationer
Internet och annan teknologi
Omstrukturering
Fusioner/Konsolidering
Allianser/Partnerskap

Utan allt detta som står på denna bild är metoder, eller redskap, som man använder sig av för att
fullfölja sin strategi, olika val man gör för att kunna leverera sitt unika värde-erbjudande.
Jag tycker att detta, att förstå vad strategi innebär, blir oerhört viktigt när vi nu funderar över ett
hälsofrämjande arbete. Det är inte hur vi gör det som är det viktiga i kråksången utan att vi gör
det! Vi måste alltid tydligt lyfta fram att en hälsofrämjande vård erbjuder både samhället och
patienten (kunden i stunden) ett mervärde! Att det innebär en helt ny inriktning på den vård som
vi erbjuder.
För tandvårdens del har vi på Tandvårdsnämndens kansli slagit fast att tandvårdens
hälsofrämjande arbete måste ha en tydlig anknytning till munnens hälsa. Tandvården bör enligt
denna princip kunna uppdras att arbeta hälsofrämjande med tobaksbruk, alkohol, kost och kring
mentalt eller fysiskt svaga individer. Alla dessa områden har klara återverkningar på munhälsan.
Det blir därför naturligt att samarbeta hälsofrämjande, både med samhället i stort och med övrig
hälso- och sjukvård, på just dessa teman.
Vad är det då vi anser att tandvården ska utföra i ett samarbete kring tex. tobaksbruk?
Jo, tandvården ska i första hand göra det tandvården är bra på - ta hand om tobaksrelaterade
munskador.
Utöver detta kanske självklara uppdrag för tandvården, så ska man även kunna informera sakligt
om tobakens negativa effekter på munhålan, avråda icke brukare från att inleda ett tobaksbruk,
fånga upp brukande individer som kan tänka sig ett tobaksslut, kunna motivera och inspirera dem
och slutligen kunna hänvisa dem vidare till en instans inom primärvården som i sin tur kan
erbjuda ett lämpligt avvänjningsstöd.
Endast i undantagsfall ska tandvården ägna sig åt tobaksavvänjning. För denna uppgift har
tandvården nämligen ingen fullständig kompetens. Här finns det i stället andra aktörer inom
vården som har bättre utbildning och dessutom har vissa praktiska möjligheter som tandvården
saknar för att kunna erbjuda bästa möjliga stöd och hjälp. Tandvården saknar till exempel viktig
kompetens för selektering av tobaksslutsmetoder. Tandvården saknar dessutom förskrivningsrätt
för viktiga mediciner som kan vara nödvändiga för att vissa individer ska kunna genomföra ett
lyckat tobaksslut.
Man kan naturligtvis tänka sig att tandvården, på önskemål från lämplig instans, uppdras att
bedriva tex. motiverande samtal i samband med ett tobaksslut. Men som vi bedömer det har
Skåne redan en primärvård av en sådan omfattning att det för närvarande inte ska behöva ligga på
tandvården att utföra denna uppgift. Här kan verkligheten se annorlunda ut i andra delar av
Sverige, något som kan förklara att man lokalt kan gör andra val för tandvårdens deltagande i
tobaksbruksarbetet än de vi nu redovisar för Skåne.
För den skånska tandvårdens och primärvårdens del planerar vi inför 2010 ett hälsofrämjande
pilotprojekt kring barn och ungas tobaksbruk. Pilotstudien, som ska sikta till att nå
Folkhälsomålen för tobaksbruk 2014, ska dels prova ut sätt att utvärdera tandvårdens del, och
dessutom tillåta oss prova ut arvoderingsmodell för tandvårdens deltagande i ett hälsofrämjande
samarbete. Här har vi skissat på en arbetsmodell som ska sammanföra krafterna i en hel kommun.

Tandvårdens del i processen ska vara att informera, avråda, identifiera och sporra dem som
önskar ett tobaksslut, och att hänvisa vidare till primärvårdens avvänjningsstöd.
Inför detta projekt har vi redan lagt uppdrag till tandvården om ett Motiverande Samtal kring
Tobak som ska hållas från 11 års ålder. För detta samtal har vi tillsammans med Västra
Götalandsregionen tagit fram en hjälp, ett styrkort som ser ut så här:
Bild 12
Framsidan av kortet beskriver hur samtalet ska läggas upp. Det bygger på motiverande
samtalsteknik – om individen inte nyttjar tobak så ska vederbörande uppmuntras i sitt val. De
som säger sig ha en tobaksvana ska erbjudas mer kunskap och hjälp. Underlag för kunskapen
finns på baksidan av styrkortet som ser…
Bild 13
…ut så här. Detta är fortfarande 2005 år version vi använder - så siffrorna om vad
tobaksrelaterade skador i vården kostar måste snart revideras…
Bild 14
För dig som är intresserad finns vårt styrkort utlagt på vår hemsida:
www.skane.se/tandvard (under rubriken Barn och Ungdomstandvård).
Nu över till lite avrundande tankar om hälsofrämjande samarbetet mellan den övriga hälso- och
sjukvården och tandvården
Bild 15
Allmänhälsan påverkar munhålan och munhålan påverkar allmänhälsan.
Detta innebär att tandvården och den övriga vården har många gemensamma riskpatienter.
Det vanliga är att dessa patienter först identifieras av (eller inom) den övriga sjukvården.
Jag tror nog att man som sjukvårdspersonal mycket väl, och enbart med hjälp av sunt förnuft, kan känna
igen en mun som har ett stort tandvårdsbehov. Man tittar helt enkelt in och ser att det kanske ser
”förfärligt” ut. Man kan då spontant tänka ” det där kostar säkert mycket pengar att ställa i ordning…”
Och så frågar man kanske sin patient om det gör ont. Om svaret blir nej så nöjer man sig kanske med det.
För:”Inte kan jag skicka denna patient till tandvården – det kan ju bli hur dyrt som helst – det vet man ju!”
Nu tror jag inte att man inom sjukvården undviker att ta ställning till munhälsa för att man inte bryr sig om
sin patient. Orsaken är nog snarare att kunskapen om just munhälsa är naturligt låg i den övriga
sjukvården. Flertalet riskpatienter för att utveckla ohälsa i munnen "tillåts" därför att få en avsevärd
munohälsa innan detta förhållande uppmärksammas.
Många sjukvårdsprofessionella agerar säkert efter den förrädiska doktrinen "gör det inte ont ifrån munnen
måste de ju vara OK att låta den vara – även om det kanske ser skruttigt ut.." Detta antagande stämmer

tyvärr dåligt. Ohälsa i munnen kan vara mycket långt gången innan den till slut manifesterar sig med
smärta och obehag. Detta är speciellt sant när det gäller äldre personer.
Bild 16
Att, som tyvärr ofta sker, engagera tandvården först när munnens problem blivit akuta är inte förenligt
med tankar kring God Vård.
Remisser från tex. läkare till allmäntandläkare med önskan om en hälsoförebyggande strategi är tyvärr
alltför sällsynta. Sällan ingår det en munhälsoplanering i en vårdplanering.
Det är därför hög tid att vi från tandvårdens sida uppmärksammar varför munnens hälsa inte kan
exkluderas från den övriga kroppens hälsa. Vi måste också se till att den övriga sjukvården och tandvården
kan arbeta tillsammans kring sina respektive riskpatienter. Detta blir också en form av hälsofrämjande
arbete; men framförallt är det en viktig del i konceptet God Vård. Från tandvårdens sida måste vi därför
erbjuda sjukvården hjälp att fördjupa kunskapen kring munhälsa, och lyfta fram de kända samband som
finns mellan munhälsa och allmänhälsa. Vi behöver även upplysa sjukvården för vilka av deras patienter
som det finns ett utökat tandvårdsstöd att få via landstinget. Vissa patienter har nämligen rätt att få sin
tandvård på samma ersättningssystem som gäller för annan hälso- och sjukvård. Detta gäller för personer
som har vissa sjukdomar/behandlingar/tillstånd. Mer om detta senare i texten.
(Regler osv. för detta särskilda tandvårdsstöd som sköts av landstingen, och vad som gäller just för Skåne,
kan man läsa mer om på vår hemsida, www.skane.se/tandvard)
Bild 17
Om God Vård inte i sig räcker som argument för ett samarbete mellan sjukvård och tandvård, så finns
även aspekten kring patientsäkerhet. För att illustrera detta har jag valt att ta fram ett fall som man
troligtvis kunde ha hanterat på ett, för alla inblandade, bättre sätt.
Bild 18
Denna bild finns med för att illustrera att det kan få allvarliga konsekvenser om munhälsan nedprioriteras.
Det aktuella fallet rör en kvinna med kraftig förträngning på sina hjärtklaffar. Kvinnan valde bort sin
regelbundna tandvård när sjukvården startade utreda henne för ev. byte av hjärtklaffar. Detta
utredningsarbete pågick under tre år. Sjukvården uppmärksammade inte att den annars regelbundna
tandvården uteblev. Kvinnan hade redan från början ett dåligt munstatus (vilket framgår av
Socialstyrelsens fallredovisning). Detta innebar att kvinnan till slut blev tvungen att söka tandvården akut.
Bakterier från munhålans infekterade tandköttsfickor spreds ut i blodet i samband med det akuta
omhändertagandet (tand drogs ut). Bakterierna slog sig ner i det mycket försvagade hjärtat. Kvinnan avled
på grund av att tandvården inte förstod att skydda henne med antibiotika.
Vi kan bara gissa att utgången möjligen skulle kunna ha blivit annorlunda om denna kvinna tidigt i sin
sjukkdom hänvisats av sjukvården till tandvården för en utvärdering och ett önskemål om hjälp till för
denna patient lämplig nivå av munhälsa.

Bild 19
Det finns således individgrupper för vilka en dålig munhälsa kan innebära en ökad komplikation, eller där
patientens egen munhälsa kan äventyras av en sjukdom - eller av den behandling/medicinering som en
sjukdom kräver.
Från tandvårdens sida hävdar vi därför att det behövs krav på munhälsoplanering i många av
Socialstyrelsen fastlagda nationella vårdprogram. Särskilt utsatta är dementa, psykiskt sjuka,
strokedrabbade, gravt hjärt- kärlsjuka, diabetiker, reumatiker, immunförsvagade, och de som strålats mot
huvud halsregionen. För att bara nämna några utsatta individgrupper – listan kan utökas ytterligare.
Om tandvården bereds tillfälle att träffa sjukvårdens riskpatienter tidigt, redan när ett munhälsohotande
allmäntillstånd diagnostiserats (eller när en munhälsohotande medicinering/behandling sätts in), så kan
säkert mycket av farorna mot munnens hälsa hanteras på ett bra sätt av tandvården.
Tandvården kan då också hjälpa sjukvården så att munnens hälsa inte utgör en onödigt ökad belastning för
patientens övriga hälsa.
Ett tidigt samarbete med tandvården innebär att sjukvården minskar sina omsorgskostnader, minskat
lidande för patienten när obehagliga komplikationer från munhålan minimeras, tandvårdens kostnader
reduceras, färre oplanerade akuta besök krävs i tandvården, vilket ger ett bättre resursutnyttjande för alla.
Sammantaget bör ett samarbete mellan tandvård och sjukvård leda till mindre lidande och lägre kostnader
totalt, både för patient och för samhälle. Ett riktigt ”vinna-vinna”- koncept uppstår -- för alla inblandade.
För de flesta individer är tandvården inte längre bort än närmaste telefon. Många vuxna individer har
nämligen redan en regelbunden kontakt med en tandläkare. En tandläkare som ofta enkelt kan bedöma om
och hur snabbt tandvården kan behöva se den aktuella patienten.
Det är naturligtvis så att tandvården inte kan mäkta med att sjukvården kontaktar dem via telefon för varje
patient. För att sjukvårdens personal ska kunna identifiera och följa upp patienter som det kan vara viktigt
att samarbeta med tandvården kring behövs bra kunskap och konkreta redskap.
Pia Andersson som är tandhygienist och dr i odontologisk vetenskap vid Högskolan Kristianstad har
glädjande nog för oss i Skåne redan tagit fram prototypen för just ett sådant redskap!
Med sitt screeninginstrument för munhälsa, som Pia presenterade för oss på konferensen (se separat
bildspel), ska sjukvården alltså kunna utföra en grov sållning av sina patienter. Instrumemtet är således
inte framtaget för att sjukvården ska kunna ställa korrekta diagnoser på diverse olika munsjukdomar. Utan
tanken är att det ska kunna ge sjukvården en möjlighet att lättare prioritera inför ett nödvändigt samarbete
med tandvården.
Bild 20
Slutligen vill jag lyfta fram ytterligare ett sätt som tandvården redan börjat arbeta hälsofrämjande.
Det rör just arbetet kring individer med nedsatt förmåga att själv sörja för sin munhälsa och individer där
allmänhälsan allvarligt kan påverka munhälsan.
Till gruppen berättigade räknas de individer som bor i kommunala boenden, eller som bor hemma och har
minst tre dagliga besök av en vårdgivare samt trygghetslarm. Till gruppen hör även individer i LSS
kretsen, samt vissa individer med uttalad psykisk ohälsa. Dessa individer identifieras av kommunalt
placerade handläggare som förser dem med ett Tandvårdsintyg – ofta kallat ”Grönt kort”.

Alla som har ett Tandvårdsintyg erbjuds en Uppsökande verksamhet, där tandvårdsproffs besöker på
”hemmaplan”. (Oftast är proffset tandhygienist, men även tandläkare kan utföra denna verksamhet).
Det uppsökande besöket, som är ett årligt återkommande erbjudande, innehåller en individuell
munhälsobedömning och man ger råd/tips för den dagliga munhälsovården.
Tandvårdsnämnden Region Skåne uppdrar vårdgivare att utföra denna munhälsoservice. I arbetsuppgiften
ingår även att utbilda den kommunala omsorgens medarbetare i munhälsovård. Oral Care AB har för
närvarande avtal att förse Skåne med denna service.
Finner tandvårdsproffset att ett besök i tandvården behövs, så får individen information att de bör söka sig
till tandläkare. All tandvård som faller under begreppet Nödvändig tandvård, betalar patienten enligt
samma regler som gäller för den öppna hälso- och sjukvården, dvs. varje tandvårdsbesök betalas med en
patientavgift. Om/när patienten kvalificerat sig för ett frikort, så gäller detta även för den Nödvändiga
tandvården.
Bild 21
Utöver den grupp förmånstagare som redan nämnts, har ytterligare 14 definierade individgrupper rätt till
ett särskilt tandvårdsstöd som innebär att de få delar av sin tandvård som ett led i en sjukdomsbehandling.
Även dessa individer har rätt att få berättigad tandvård enligt hälso- och sjukvårdstaxa.
Varje landsting har sitt eget regelverk kring denna typ av särskilt tandvårdsstöd. Stödet, där resurserna
kommer från staten, regleras via en tandvårdsreform som infördes 1999. Identifieringen av individerna
sker i hälso- och sjukvården och av tandvården, i samspel. Ersättningskrav för tandvård, och annan
eventuell nödvändig kommunikation med landstinget kring dessa patienter, ska skötas av den behandlande
tandläkaren.
Inom dessa förmånsberättigade grupper ryms naturligtvis många för tandvården och sjukvården
gemensamma riskpatienter. Att det redan finns ett fungerande tandvårdsstöd för dem bör vara ytterligare
skäl för att tandvården och sjukvården tidigt identifierar och jobbar hälsofrämjande kring dessa individer.
För mer information om landstingens särskilda tandvårdsstöd, och vad som gäller i Skåne för denna typ
av tandvårdsstöd, hänvisas till vår hemsida, www.skane.se/tandvard
Bild 22
Ett hälsofrämjande arbetssätt som det inte givits utrymme för i denna presentation är hur
tandvården tar hand om barn och ungas munhälsa. Här finns vårdprogram, regelbundet
återkommande screening, riskutvärdering, individuella profylaxprogram och gruppinsatser.
Seminariet var för kort för att vi i detalj skulle kunna redogöra för detta fantastiskt fina och
intressanta arbete. Här finns dock mycket kunskap som tandvården gärna delar med sig!
Som Tandvårdsnämndens representant vill jag avslutningsvis tacka alla från tandvården som
deltog i konferensen tillsammans med oss. Vi tackar även alla våra tandvårdsutförare, i både
privat och offentlig regi, för deras ständiga samarbetsvillighet i ett hälsofrämjande arbete. För
dem av er som inte var där och hörde det, så fick tandvården mycket fint beröm av vår hälso- och
sjukvårdsdirektör Karin Christersson! Jag tackade i min tur henne å tandvårdens vägnar och bjöd
in hälso- och sjukvården att ta en svängom med oss på den hälsofrämjande arenan. Tandvården är
en trevlig partner som både kan grundstegen i hälsosamban och dessutom kan föra sig väl över
h e l a dansgolvet… Bjud nu upp oss – vi nobbar inte – och ni blir säkert inte besvikna!