ANVISNINGAR FÖR EXAMENSARBETE

Chalmers Lindholmen EXAMENSARETE 

Inst. För data- och elektroteknik November 2001 

Per Zaring 

ANVISNINGAR FÖR EXAMENSARBETE 

Version 2.0 ”Högskoleingenjör” 1



Per Zaring 

FÖRORD 3 

INLEDNING 4 

KUNSKAPSMÅL MED EXAMENSRAPPORT 4 

KRAV PÅ EXAMENSRAPPORT 4 

UPPSATSENS ÖVERGRIPANDE UTFORMNING 6 

UPPSATSENS OLIKA DELAR 7 

INLEDNING 7 

SAMMANFATTNING 7 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 8 

INLEDNING, BAKGRUND O. DYL. 8 

PROBLEM 8 

SYFTE OCH MÅL 8 

PERSPEKTIV 8 

AVGRÄNSNINGAR 9 

DEFINITIONER 9 

TEORI 9 

TIDIGARE STUDIER 9 

METOD 10 

RESULTATREDOVISNING 10 

RESULTATANALYS 10 

SLUTSATS OCH DISKUSSION 11 

REFERENSER 12 

REFERENSLISTA 12 




Per Zaring 

Förord 

Termerna ”examensrapport” respektive ”examensarbete” används i denna 

anvisning synonymt. Föreliggande version 2.0 av detta alster har anpassats för 

användning inom ingenjörsvetenskaperna. Volym I behandlar almänna 

anvisningar om uppsatsens disposition och innehåll. Volym II ger anvisningar 

om administrativa detaljer såsom anvisningar för framställande av tidsplan, 

presentationsanvisningar, konventioner för tryckning, projektanmälan innan 

påbörjat arbete e.t.c. 

Tag nedanstående kommentarer som avskräckande exempel på bristfälliga 

rapporter. Examinationen kan bli en av de största dagarna på mycket länge för 

inblandade parter. Mycket av framgången går att säkra i förväg och denna skrift 

tar upp några centrala punkter i det avseendet. 

Utdrag ur examinators kommentarer till returnerad examensrapport 

Allmänt 

Sidnumrering saknas. 

Användning av ”Källförteckning” respektive ”Referenser” oklar. Är det möjligen ”Referenser” respektive 

”Bibliografi” som avses? Det sistnämnda avser i allmänhet icke refererade/icke-citerade verk som berör 

problemområdet. Referenser skall refereras. 

Det hänvisas till material som ej upptas i referenslistan! 

Det är i stort sett omöjligt att ur texten sluta sig till vad som sägs av författaren respektive av någon annan. 

Upprepningar av resonemang förekommer. 

Inledning saknas. Det är lämpligt att, utöver en allmän bakgrund, ge läsaren en fullödig beskrivning av problem, 

mål/syfte samt arbetets disposition. Detta är inte en allmän bakgrundsinformation utan avser det specifika 

projektet. Detta är lämpligt att göra i en ”Introduktion” eller ”Inledning”. 

En redogörelse för HUR projektet genomfördes saknas ofta i så måtto att läsaren får gissa sig till vilken metod 

som använts. Detta även om det finns ett ymnigt metodkapitel i arbetet. Det är alldeles för ofta så att det mesta 

under ”Metod” avhandlar sådant som inte står i arbetet. Nackdelen med att utelämna detta är att författaren inte 

gör sig kritiserbar. Det allmänna kunskapstillskottet av detta (kanske) intressanta arbete går därför förlorat. 

Redovisning av bakgrunds- och utredningsmaterial blandas upp med egna analyser och slutsatser löpande i 

arbetet. Detta kräver en omdisposition så att alla fakta först redovisas och att därefter analys görs. 

Avslutningsvis skall författaren dra slutsatser. 

Valet av studieobjekt för undersökning motiveras inte. Problemformuleringen är spridd över ett antal sidor och 

det är svårt att få en uppfattning om vad som verkligen är problemet. 

Inledning, Bakgrund, Syfte och Mål 

Om ett särskilt avsnitt med denna rubrik finns används det till att sätta in uppsatsens ämne i sitt vidare 

sammanhang, samt att via ”tratt-teknik” föra läsaren från detta ”vidare sammanhang” till ett specifikt 

sammanhang (avgränsat ämne), vilket anges i problemformuleringen (se annex). 

Att använda ”Syfte” som fristående rubrik är svårt. Syftet skall ange varför man löser ett visst problem. Det 

måste skiljas från vad man skall uppnå, det vill säga målet med arbetet. Målen skall vara angivna så att de 

otvetydigt kan konstateras huruvida de uppnåtts eller ej. De skall således fungera precis som vilket fysiskt 

målsnöre som helst. 

Bakgrunden skall avse bakgrundskunskap som författaren vill förmedla till läsaren innan den specifika studien 

behandlas. Därför är den korta presentation av arbetets disposition som ges malplacerad. 




Per Zaring 

Inledning 

För studenten måste uppsatsskrivande erbjuda en av de absolut mest lärorika 

och självförverkligande inlärningssituationerna inom högskoleutbildningen. 

Följande anvisningar är avsedda att stimulera denna process och att ange de 

viktigaste råmärkena inom vilka uppsatsförfattare måste hålla sig för att arbetet 

skall kunna anses vara en akademisk produkt. 

Denna skrift skall, förutom att tidigt genomläsas flera gånger, användas som 

referensverk och checklista. Generella anvisningar kan inte passa exakt till alla 

tänkbara uppsatsteman. Om man som uppsatsförfattare inte känner att det egna 

arbetet passar in i den föreslagna strukturen måste författaren lita till sitt eget 

omdöme och göra nödvändiga justeringar. 

Kunskapsmål med examensrapport 

Målet för examensrapporten är att studenten både skall utveckla och visa 

självständig förmåga 1 att med vedertagen metod och teori strukturera en konkret 

uppgift. Rapporten skall göra uppgiften kommunicerbar med kolleger på samma 

kunskapsnivå inom ämnet. Det som kommuniceras är i allmänhet kunskap om 

ett visst givet fenomen inom ämnesområdet 2 . På vägen dit måste studenten 

vidareutveckla samt tillämpa ett kritiskt och konstruktivt förhållningssätt till 

såväl vetenskapliga arbeten som vardagsnära problemställningar. Därmed 

förväntas av en examensrapport att hållbarheten i det vetenskapliga såväl som 

vardagliga 3 är verifierbar. 

Krav på examensrapport 

Ett examensarbete är inte en teknisk rapport. Uppsatsen skall ha karaktären av 

empiriskt baserat 4 fördjupningsarbete och/eller analytisk rapport. En godkänd 

examensrapport skall: 

1 Liksom inom vanliga kurser handlar det om att tillägna sig nya kunskaper. Uppsatsarbete skall betraktas som 

en fördjupningskurs med dominerande självstudier. Fördjupningen skall avse såväl teori som metod. 

2 Fenomenet i sig är det centrala; teori och metod är bara verktyg. Uppsatsen skall inte handla om litet av varje 

utan hålla sig till saken. Detta kräver (över)tydliga problem och syftesformuleringar. 

3 Det handlar om att skapa kunskap den vetenskapliga vägen vilket innebär systematik, medveten reflektion, 

kritiskt förhållningssätt samt att dra nytta av vad andra redan gjort. Att påvisa huruvida kunskap finns eller ej 

hör till ett av de arbetsammaste momenten i en uppsats. 

4 En konstruktionsuppgift/mätning eller annan tillämpning. 




Per Zaring 

• visa att författaren kan tillämpa teori och 

metodkunskaper i enlighet med vad som förmedlats på 

andra kurser. 

• visa att författaren har använt forskning 5 och 

undersökningar och annat relevant material från 

varierande informationskällor. Idag ges 

Internetbaserade informationskällor samma status i 

detta hänseende som dito icke-elektroniska. 

• visa att författaren har insikt om sin studies svagheter 

och styrkor. 

• diskutera generaliseringar av problem såväl som 

resultat i arbetet. 

Den sista punkten förtjänar ett extra klargörande. Generalitet innebär att 

slutsatserna i en uppsats skall belysa det som är generellt med avseende på det 

studerade problemet och inte handla om exempelvis hur en specifik aktör bör gå 

till väga i en viss konkret situation 6 . Dock kan ett generellt problem naturligtvis 

belysas av empiri rörande ett fåtal fall. Ett sätt att belysa det som är generellt är 

att studera många fall. Ett annat är att bete sig enligt exemplet nedan. 

Exempel: 

I inledningsskedet till uppsatsskrivandet har studenten ett 

intresse för att studera vilka faktorer som påverkar ett visst 

företags produktval vad avser CASE-stöd. Då detta 

uppsatsämne anmäldes av studenten ställdes frågan: vad är 

detta ett specialfall av? Studenten ombads abstrahera det 

valda problemet. Innan man kan göra detta måste man vara 

helt klar över, åtminstone principiellt, förväntat resultat. En 

möjlig abstraktion skulle kunna vara ”Ekonomiska aspekter på 

IT-strategier”. En annan tänkbar (beroende på förväntat 

resultat) skulle kunna vara ”Kvalitetsstyrning av 

mjukvaruprocessen” med undertiteln ”Case-teknologi” etc. 

Uppsatsen skulle kräva inläsning av teori och tidigare studier 

med liknande beröringspunkter. Case-teknologi skulle vara 

just denna uppsats specialaspekt. Analysen skulle (på 

kandidatnivå) avse framförallt den sistnämnda aspekten, men 

måste i någon mån beröra även sådant som kan tänkas gälla 

på det mer generella planet, d.v.s. sådant som inte är 

avhängigt Case-teknologi men andra aspekter av 

kvalitetsstyrning av mjukvaruprocessen. Slutsatserna skulle 

inriktas på i huvudsak den eget valda aspekten av problemet 

men måste beröra andra aspekter av ovanstående 

samt naturligtvis även sådant som stillar en allmän 

kunskapstörst! 

5 Notera att det inte är fråga om att visa att man läst ”världslitteraturen” utan att visa att man vet hur och var 

för problemet information står att finna. Detta görs genom att ett mindre urval från heterogena källor 

redovisas/omnämns/kommenteras. 

6 Slutsatserna görs ”kontextoberoende”. 




Per Zaring 

En konsultrapport å andra sidan skulle lägga avsevärt större vikt vid det 

aktuella företaget i sig (mål, befintliga resurser o. dyl.). Slutsatserna skulle 

uteslutande ha haft formen av rekommendationer för företagets agerande i den 

specifika situationen. En påtaglig skillnad mellan konsultrapport och 

examensrapport är därför bindningen/oberoendet till en given kontext. Styrkan 

med ett avkontextualiserat resultat blir alltså att ett sådant får ett mer allmänt 

intresse, d.v.s. kan användas som stöd och referens för ett större antal likande 

problemställningar/uppgifter, d.v.s. blir värt att spara och läsa oavsett om 

företaget lägger ned verksamheten eller CASE-produkten i sig går ur tiden. 

Uppsatsens övergripande utformning 

Uppsatsen skall behandla ett väl definierat problem. Detta problem kan ha 

identifierats genom intryck från kurser man tagit, från aktuell debatt, från 

någon industriell tillämpning eller från egen erfarenhet. 

Vad som styr in författaren på problemet framgår som redan sagts i den 

bakgrund som föregår problemformuleringen. Vilka aspekter av problemet som 

avses behandlas anges i mål/syftes-formuleringen. Eventuellt konkretiseras 

syftet ytterligare i ett antal undersökningsfrågor. Från den mer allmänna 

bakgrunden avgränsar man sig således genom ”tratt-teknik” 7 via problem, syfte 

och ev. undersökningsfrågor successivt till det, som man i sin empiriska studie 

avser att behandla. Sådana teorier och metoder väljs, som är lämpliga 

arbetsredskap för utformning och analys av den empiriska studien. Analysen 

leder fram till slutsatser, som besvarar undersökningsfrågorna och därmed 

uppfyller syftet. Utöver eller i stället för preciserade slutsatser för man också 

eventuellt en friare diskussion av resultaten och återför på så sätt fokus till det 

mer allmänna problemet, inklusive sådant man ej behandlat i undersökningen. 

Se nedanstående figur. Kom ihåg: att kraftsamla på endast några enskilda delar 

är sub-optimerande. Brist på helhetslogik går inte att dölja. 

För att åstadkomma en bra helhet bör man också skriva med läsaren i tankarna. 

Läsaren vill snabbt få en inblick i vad uppsatsen handlar om och varför detta är 

viktigt: 

• att uppsatsen sedan verkligen handlar om det 

• att språket är begripligt 8 

• att uppsatsens olika delar hänger ihop 

• att varje del effektivt för uppsatsen framåt 

• veta vad som är författarens eget bidrag respektive vad som är lån från andra 9 

7 Se appendix 1. 

8 Då det gäller val av språk gäller att författaren själv måste kunna garantera god språknivå. Arbeten kan 

underkännas enbart på grundval av bristande språkbehandling. 




Per Zaring 

• ges möjlighet att själv kunna bedöma om slutsatserna håller. 

Uppsatsens olika delar 

Inledning 

Det finns som tidigare påpekats ingen bestämd struktur eller uppsättning av 

rubriker som är den bästa för alla uppsatser. Varje uppsats särart måste påverka 

dess diposition. Nedan anges en rubriklista på vad som bör behandlas. Listan 

följer innehållsmässiga exempel på vad som ofta avhandlas. 

Sammanfattning 

1. Innehållsförteckn 

ing 

2. Inledning, 

Bakgrund 

3. Problem 

4. Mål och Syfte 

5. Perspektiv 

6. Avgränsningar 

9 Det måste här poängteras att sammanställningar av vad andra gjort inte i allmänhet är användbart som 

resultat. 

7. Definitioner 

8. Teori 

9. Tidigare studier 

10. Metod 

11. Resultatredovisn 

ing, analys och 

tolkning 

12. Slutsatser och 

diskussion 

13. Implikationer, 

rekommendation 

er 

14. Metodkritik 

Referenser 

Bilagor 

OBS! Numreringen ovan anger ej kapitelnummer utan endast den inbördes 

ordningen mellan rubrikerna. Notera än en gång att listan är en förteckning på 

rubriker ATT VÄLJA UR. Den första samt de 2 sista rubrikerna saknar nummer 

för att betona att dessa avdelningar aldrig numreras. 

Nedan följer kommentarer till vissa rekommenderade undersektioner i 

examensrapporten. De som kommenterats är ingalunda de som prioriteras högst 

utan snarare sådana sektioner som visat sig särskilt problematiska för 

färdigställandet av uppsatsen (rubriceringsförslag görs kursivt). Vissa rubriker 

kan ibland sammanslås. Konsultera handledaren i varje dylik fråga. 

Sammanfattning 

Uppsatsen skall inledas med sammanfattning omfattande maximalt 200 ord. 

Denna skall svara på (1) vad problemet är, (2) hur arbetet genomfördes samt (3) 

resultat. 




Per Zaring 

Innehållsförteckning 

Alla numrerade rubriker ned till nivå tre skall ingå. Figurförteckning bör ingå 

om antalet figurer är stort. 

Inledning, bakgrund o. dyl. 

Om ett särskilt avsnitt med denna rubrik finns används det till att sätta i 

uppsatsens ämne i sitt vidare sammanhang. Och att via ”tratt-teknik” föra 

läsaren från detta vidare sammanhang till ett mer avgränsat ämne, vilket anges 

i problemformuleringen. 

Problem 

Problemformuleringen kan vara sista stycket i inledningen eller läggas i en egen 

rubrik. Formuleringen skall klart och tydligt tala om vad som skall göras 

uppsatsen. Har författaren inte denna punkt klar för sig är allt annat 

meningslöst. Problemet kommer att styra allt därefter. Det är lämpligt att 

upprepade gånger gå tillbaka till denna formulering för att ompröva den. 

Problemformuleringen, isolerad, bör inte överstiga tre meningar i omfång. Av 

detta följer att en bakgrund i allmänhet är lämplig att börja med i uppsatsen. 

Syfte och mål 

Syftet kan vara av olika karaktär. Ett beskrivande (deskriptivt) syfte anger en 

ambition att skapa en avbildning av en del av verkligheten. Ett utvärderande 

(normativt) syfte anger att man också vill uttala sig om hur något borde vara, till 

exempel att ge rekommendationer för någons agerande i en viss situation. Inom 

informatiken görs detta ofta genom framställning av handböcker för olika 

problem (såsom bedömning av IT-investeringar). Vidare förekommer förklarande 

syften som anger att man inte bara vill beskriva naturen hos ett visst fenomen 

utan också varför det förhåller sig så. Teoriutvecklande syften, slutligen, anger 

att teorier på outforskade områden skal genereras. I examensrapporter är 

deskriptiva och normativa syften tillfyllest. 

Uppsatsen handlar om att uppfylla syftet (målen). Syftet skall emanera ur 

problemformuleringen och anger konkret vilka aspekter av problemet 

uppsatsförfattaren avser att behandla. 

Perspektiv 

Med detta avses huruvida det angivna problemet studeras ur ett utvecklar- eller 

användarperspektiv; ett samhälls- eller ledningsperspektiv e.t.c. Detta 

förekommer i en examensrapport endast undantagsvis som egen rubrik. Ofta 




Per Zaring 

framgår perspektivvalet klart av implikationer i problem- och 

syftesformuleringarna. 

Avgränsningar 

Avgränsningar anger gränserna för vad man gör anspråk på att uttala sig om i 

arbetet. Denna rubrik som förekommer i nästan alla studentuppsatser är mycket 

ovanlig i forskningsartiklar. Detta exemplifierar en viss begränsning i nyttan av 

att förlita sig helt på forskningsrapporter i uppsatsskrivandet eftersom det är 

lätt att bortse från detta formkrav. 

Definitioner 

Det som inte kan antas vara bekant hos målgruppen, eller speciella 

konnotationer som används i uppsatsen måste definieras. De definitioner som 

samlas under just denna rubrik skall endast vara sådana att de utgör 

centralbegrepp i arbetet. Det rör sig såtillvida om teoretiska definitioner. Däremot 

operationella definitioner, sådana som har att göra med hur en viss observation 

mäts eller registreras i en tänkt empirisk studie, må tas upp i metodavsnittet. 

Det skall alltså skiljas på begreppsdefinitioner som t. ex ”kultur” och 

”viktningsfaktor”; den senare är en typisk operationell definition. 

Teori 

Teori kan användas på flera olika sätt. Två typexempel: 

1. I uppsatsen avses att testa en viss teori. 

Teorin blir då snarast ämnet för 

uppsatsen. En variant här är att ställa 

flera teorier mot varandra. I dessa båda 

fall används teorin för att utforma 

undersökningen. 

2. Teori kan användas enbart för att tolka 

och förstå resultaten av en studie. Detta 

uppnås normalt genom att teorin anger 

råmärken för hur ett visst fenomen skall 

uppfattas. Teorin är här ett rent stöd för 

tolkning. 

Ofta kan olika teorier leda till olika tolkningar. Fall 2 är det absolut mest 

dominerande i presenterade examensrapporter. 

Tidigare studier 

Ingenting undersöks för 1: a gången. Liksom teori kan tidigare studier ge en 

anvisning om vad som är särskilt värt att undersöka. Kunskap om tidigare 




Per Zaring 

studier inhämtas med hjälp av litteratur och liknande informationskällor. Ibland 

är teori och tidigare studier av sådan natur att det kan vara lämpligt att med 

handledare diskutera en gemensam rubrik för båda dessa. En ofta använd sådan 

är ”Referensram”. Om den rubriceringen utnyttjas skall detta 

omnämnas/diskuteras/motiveras i styckets början. 

Metod 

Metoder är vid sidan av teorier redskap vid författandet. Författaren måste 

räkna med att ägna ansenlig tid för att tillägna sig metodkunskaper (för 

examensrapport gäller oftare att damma av allt som tidigare förmedlats i 

undervisningen). Olika metoder har olika relevans för olika syften. Olika 

filosofiska skolor framhäver olika undersökningsmetoder. Vad som alltid skall 

gälla (minimikrav) på kandidatnivå är att: 

1. Författaren tillämpar beprövad, 

systematisk undersökningsmetod för 

insamling och analys. 

2. Den valda metoden, såsom den tillämpas 

i arbetet, skall matcha problem och syfte. 

Val av metod skall således också göras 

med tanke på den kommande analysen. 

Metodavsnittet i uppsatsen skall utformas så att ett val av metod sker utifrån en 

mindre mängd relevanta metoder. Det skall således finnas ett klart logiskt 

resonemang som motiverar valet av metod. Huvuddelen av metodkapitlet skall, 

på kandidatnivå, behandla den valda metoden och dess komponenter och 

egenskaper. Metodbeskrivningen skall redogöra för hur och varför metoden 

kommer att tillämpas. 

Resultatredovisning 

Denna kan ha mycket skiftande utseende beroende på vad som studerats. 

Resultatet skall alltid kopplas direkt till den faktiska studien som gjorts i 

arbetet. Resultatet skall så att säga presenteras i sin kontext. Vid behov skall 

resultatet således relateras till datamaterial. Detta material presenteras i 

allmänhet mer eller mindre aggregerat. Större volymer data läggs företrädesvis i 

appendix. Redovisningen skall således inte innehålla reflektioner av djupare 

slag (vara ställt mot teori/tidigare studier/vald metod etc.) En sådan reflektion 

skall dock uppta huvuddelen av resultatdiskussionen som följer. 

Resultatanalys 

Under denna rubrik skall avhandlas det som kvalitetsmässigt skiljer en mycket 

bra från en bra uppsats. I analysen skall referensramens (teori/tidigare studier) 

begrepp och modeller användas för att belysa det resultat som presenterats. De 

metoder som aviserats i metodavsnittet skall här stödja tolkning av identifierade 

förhållanden. Systematiken är mycket viktig. Denna gäller även dispositionen av 




Per Zaring 

analysen; att den är organiserad logiskt korrekt och att den håller sig till ev. 

undersökningsfrågor. Systematiken gäller ofta jämförelser av olika slag (mellan 

olika fall i en case-study, mellan teori och empiri, mellan olika tolkningar utifrån 

en teori) etc. Resultatanalysen skall sätta resultatet i relation till resultat av 

liknande genomförda studier. Att generalisera mer än så bör man vänta med till 

”Slutsats och diskussion” (diskussionsavsnittet) sist. 

Slutsats och diskussion 

Det finns flera populära sätt att avrunda en projektstudie för att övergå i 

slutsatser. En sådan följer nedan som säkerställer det formellt viktiga kravet att 

”Slutsatser” blir sista huvudrubrik i arbetet. 

Slutsatsen skall inledas med en knapp sida av en beskrivning av vad man just 

har gjort. Detta för att slutsatsen skall kunna läsas fristående. Då man i 

”Inledning” i kronologisk ordning räknat upp vad som skulle komma att 

presenteras, är det viktigt att denna ordning bibehålls i ”Slutsats”. 

Exempel: 

I detta arbete studerades förhindrande 

faktorer vid realiseringsverksamhet. Med 

utgångspunkt från psykosociala teorier 

jämte tidigare studier av styrning av 

mjukvaruprocessen med risk-management, 

formulerades följande arbetshypoteser… 

För att belysa detta genomfördes en 

fältstudie som lades upp enligt 

följande…Vald metod pekar på att 

resultated kan tolkas på i huvudsak två 

sätt nämligen…. samt … 

Med andra ord skall slutsatsen ge en prydlig resumé av i arbetet ingående delar. 

Om specifika undersökningsfrågor formulerats blir det lättare att presentera 

slutsatserna i punktform. Osäkerhet i slutsatserna redogörs, i denna första del 

av ”Slutsats och diskussion”, endast för kortfattat (de underbyggs 

förhoppningsvis av djupare resonemang i resultatanalysen). Rubriceringen av 

återstoden av detta kapitel kan sedan igen i vidare termer ta upp metodkritik, 

kritik av valt paradigm/perspektiv etc. 

Tratt-tekniken är därmed i princip presenterad. Den ”vidaste” delen av nedersta 

bubblan återstår. Här förs lämpligen diskussion på mer generellt plan såsom att 

diskutera implikationer för andra aktörer i andra eller liknande branscher, att 




Per Zaring 

presentera idéer om fortsatt forskning samt att diskutera övergripande 

vetenskapsfilosofiska spörsmål som påverkat/skulle ha påverkat studien. 

Referenser 

I texten skall det klart framgå vad som är dina tankar och vad du lånat av 

andra. Detta gör du dels genom formuleringar i texten och dels genom att 

referenser och citat styrks genom hänvisning till källan. 

Flera metoder förekommer för att ge källhänvisning i texten (indexera). Vanligt 

är att indexering sker genom angivande av författarnamn, publiceringsår samt 

sidnummer: 

”Farligheten uppstår då gränserna passerats (Douglas, 1979, s 121)” 

Problemet med detta är att det krävs mycket text i texten. Vi förordar därför att 

siffror inom klamrar används som index och att dessa siffror återfinns i 

källförteckningen i arbetet. Indexeringen görs i texten i löpnummerordning med 

en alfabetiskt ordnad, numrerad, referenslista som utgångspunkt. Om således 

Douglas är referenslistans 2:a verk anges [2] istället för ovanstående: 

”Farligheten uppstår då gränserna passerats (Douglas [2])” 

Ibland refererar man i andra hand. Med detta menas att författaren till det verk 

du använder i sin tur refererar till någon. Om så är fallet skall det framgå av 

referensen. Om istället Verdier i sin tur tolkat (refererat) Douglas: 

”Farligheten uppstår då gränserna passerats (Douglas, se Verdier[18]” 

Då samma referens upprepas flera gånger utan att annan referens gjorts anges 

ibid., sidnummer. Dagstidningar anges med namn, år, månad, dag samt sida. 

Om du använt dig av muntliga källor skall dessa, som huvudregel, behandlas 

anonymt (med fiktiva namn eller beteckningar). 

Referenslista 

En litteraturlista skall vara utarbetad efter fasta linjer. Flera standards (internationella som 

nationella finns). Svensk standard för bibliografiska referenser (SS 03 82 07) eller APAstandard 

(amerikansk) är att rekommendera. Svensk standard medger ganska stor frihet. 

Oavsett standard är de om man vill mycket krångliga att detaljtillämpa. En medelväg anges 

nedan (som någotsånär stämmer med den s.k. Harvard-modellen). Rekommendationen 

(minimikrav) är i tillämpliga fall följande: 

• Författare, redaktör, utgivare 




Per Zaring 

• Verktitel och undertitel (monografi, artikel e.t.c) 

• Nummer, volymnummer 

• Upplaga 

• Förlagsort (ej tryckort) och förlag 

• Tryckår 

Konsultera i övrigt handledare för detaljrekommendationer. 

LYCKA TILL 




Per Zaring 

Dokumentationsblad för examensarbete under produktion. 

Titel: 

TITEL 

Författare: Namn, institution 

Dokument Version: 

Datum: 

0.1 

Status: För granskning 

Distrubution: 

Filreferens: 

Dokumenthistorik (ifylles av handledare): 

Version datum av Notering 

0.1 2001-11-01 Per Zaring Tom mall

ANVISNINGAR FÖR EXAMENSARBETE

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?