Pharmacopoea Fennica = Finska farmakopén

booksnow1.scholarsportal.info

Pharmacopoea Fennica = Finska farmakopén

1^

r

T,

PHARMACOPOEA

FENNICA

EDITIO OUINTA

FINSKA FARMAKOPEN

FEMTE UPPLAGAN

UJvERSlTY OF TORONTO

HELSINGFORS, 1914

KEJSERLIGA SENATENS TRYCKERI


Sidan

19

24

62

65

»

114

125

126

166

182

215

255

Farmakopea Fennica, Editio quinta.

Förrän Farmakopen användes, böra följande

raden är

:

rättelser införas:

7 nedifrän utspädd sprit

8 uppifrän de

9

4

10

8

10

8

3

7

12

13

» h ett vatten

» olivae vei sesami

» olivae vei sesami

bdifrän rykande salpetersyra

uppifrän

oxalsyra

vatten

tiosulfat

Glycerin

strophanti

bör vara:

sprit

det

vatten

sesami

sesami

rykande salpeter-

fiyra

oxalsyra

h ett vatten

natriumtiosulfat

Glycerinum

strophanthi

ferro- eher ferricyankalium kalium ferro- eiler

ferricyanid


Förord.

INNEHÄLL

Allmänna föreskrifter I.

Förteckning öfver reagenser, volvmetriska lösnin^ar och

indikatorer • IX.

Förteckning öfver läkemedel, hvilka finnas upptagna i

den senaste upplagan af Finska farmakopen, men aro

Sid.

uteslutna ur denna XV.

Förteckning öfver läkemedel hvilka icke ingä i den se-

naste upplagan af Finska farmakopen, men äro upp-

tagna i denna XXI.

Förteckning öfver läkemedel, hvilka ingä säväl i den senaste

som i denna upplaga af Finska farmakopen, men

hvilkas benämningar äro olika i de bäda upplagorna. . XXVII.

Maximaldoser för fuUvuxna människor. (Tab. A) XXXI.

djur. (Tab. Ai) XXXIII.

Förteckning öfver giftiga läkemedel. som förvaras skildt

för sig i läst skäp. (Tab. B f t) XXXVII.

Förteckning öfver häftigt verkande läkemedel, som för-

varas väl skilda frän öfriga läkemedel. (Tab. C t) • • XLIV.

Läkemedel 1.

Bilagor 275.

I. Atomvikter 277.

II. Tabell öfver förhällandet mellan alkoholhalt och sp.

vikt hos blandningar af alkohol och vatten 279.

III. Tabell öfver förhällandet mellan procenthalt och sp.

vikt hos vattenlösningar af nägra syror och alkalier 283.

IV. Tabell öfver särskilda vätskors sp. vikt vid 15°

jämte det tai, hvarmed denna ökas eller minskas

för hvarje grad under eller öfver 15° 287.


V. Tabell öfver nägra vätskors droppantal i förhällande

Sid.

tili vikten 289.

VI. Förteckning öfver nägra rotationstal 291.

VII. Förteckning öfver ett antal reagenser, hvilka koinma

tili användning vid nägra medicinska undersök-

ningar 293.

VIII. Synonymer 301.

IX. Register öfver de svenska namnen 311.

X. » » » finska namnen 325.

XI. » » » latinska namnen 339.


I en tili Kejserliga Senaten afläten skrifvelse af den

27 mars 1906 framhöU Medicinalstyrelsen behofvet af en

ny farmakope och föreslog, att en kömmitte borde tillsättas

för utarbetande af en sadan. Tili medlemmar i denna köm-

mitte föreslog Medicinalstyrelsen professorn i fysiologisk

kemi och farmakologi medicine- och kimrgie doktorn Ernst

Edvard Sundvik, e. o. professorn i inre medicin medicine-

ocli kirurgie doktorn Hugo Östen Holsti, docenten i me-

dicinsk kemi medicine- och kirurgie doktorn Robert

Otto Fredrik Ehrström, adjunkten i botanik och farma-

kognosi vid Farmaceutiska inrättningen vid Universitetet

t. f. assessorn i Medicinalstyrelsen filosofiedoktorn Eliel

Walter Kalixtus Lauren, kommunalläkaren i Mäntsälä soc-

ken medicinelicentiaten Ivar Sternberg, tillförordnade apo-

teksvisitatorn vid Medicinalstyrelsen provisorn filosofielicen-

tiaten Edvard Keto, länedjurläkaren i Hvittis distrikt Johan

Edvard Engdahl, inndhafvaren af 7:de apoteket i Helsingfors

apotekaren filosofiemagistern Walter Johannes

Karsten, inneliafvaren af stamapoteket i Brabestad Karl

Artur Tennander, assistenten vid ofvanomförmälda Farma-

ceutiska inrättning provisorn Max Nyman och provisorn

filosofiemagistern Onni Turpeinen.

I svarsskrifvelse af den 27 juni samma är fann Kejser-

liga Senaten för godt förordna, att en nj^, för apoteksväsen-

det i landet gällande farmakope skulle af Medicinalstyrelsen

utarbetas och tili efterlefnad fastställas s'amt sedermera jäm-

väl i tryck utgifvas; hvarhos Senaten tillät Medicinalsty-

relsen att tili biträde och för upplysningars meddelande vid

farmakopens utarbetande tillkalla personer med skicklighet

odh bepröfvad erfarenhet i de vetenskapsgrenar, som med

farmakopen äga gemenskap-


I en tili svar hara insänd skrifvelse anmälde Medicinal-

styrelsen tili Kejserliga Senaten, att Styrelsen sig tili bi-

träde adjungerat de i Medicinalstyrelsens tidigare skrifvelse

uppräknade personerna.

Dessa sammanträdde pä kallelse af Medicinalstyrelseu

första gängen den 28 februari 1907, hvarvid dävarande t. f.

assessorn för apoteksväsendet Dr. Lauren säsom Medicinal-

styrelsens representant öfvertog ordförandeskapet.

Säsom första ätgärd beslöts, att tili landets samtliga lä-

kare, apotekare ooh veterinärer utfärda cirkulär för att vinna

utredning om radande önskningsmäl beträffande de ämnen,

som skuUe upptagas i den nya farmakopen. Tili underlag

för denna rundskrifvelse uppgjordes preliminära förteck-

ningar öfver de i gällande farm'akope ingäende läkemedel

ooh preparat, hvilka kunde uteslutas ur den nya farmakopen

äfvensom öfver de i gällande farmakope icke ingäende sä-

dana, hvilkas intagande i den nya farmakopen kunde anses

önskvärdt.

Därjämte fattades beslut om följande arbetsfördelning.

Lauren ooh Keto ombetroddes med den farmakognostiska

delen af arbetet. Den kemiska delen skulle bearbetas af

Sundvik, Ehrström, Nyman ooh Turpeinen ooh den galeniska

af Sternberg, Tennander, Karsten, Turpeinen ooh Keto.

Pä de Titsända cirkulären ingingo talrika svar. Det dryga

arbetet med materialets sammanställande öfverlämnades at

Nyman. Med ledning af den gjorda sammanställningen fattades

vid sammanträde i slutet af februari 1908 beslut om

hvilka läkemedel ooh präparat, som skulle ingä i den nya

farmakopen.

Vid samma sammanträde beslöts, att angäende den no-

menklatur, som borde komma tili användning i den nya far-

makopen, införskaffa utlätande af Finska Läkaresällskapet,

Läkaresällskapet Duodecim, Finska Apotekareföreningen,

Farmaceutiska Föreningen och Finska Veterinärföreningen.

För bibehällande af gällande farmakopes nomenklatur

uttalade sig Finska Läkaresällskapet, Läkaresällskapet Duo-

decim och majoriteten inom Farmaceutiska Föreningen,


hvaremot röstöfvervikten inom Apotekareföreningen och

Finska Veterinärföreningen föll för införande af den tyska

nomenklaturen.

Vid experternas sammanträde i början af december 1908

afgjordes fragan om nomenklaturen därhän, att majoriteten

uttalade sig för bibehällande af gällande farmakopes benäm-

ningar.

Utarbetandet af texten tili rubrikerna hade emellertid

öfverlämnats at de särskilda sektionerna. Säsom underlag

för den kemiska sektionens arbed^en utar'betades utkast af

Nyman, och för de galeniska präparaten sammanställdes liknande

utkast af galeniska sektionens medlemmar. Det farmakognostiska

arbetet fördelades sälunda, att Keto behand-

lade den morfologiska och Lauren den anatomiska delen.

Sedän utkasten cirkulerat mellan respektive sektioners medlemmar

sammanträdde den kemiska sektionens ledamöter

under oktober mänad 1911 och den galeniska sektionens

medlemmar i februari 1912 tili gemensam granskning af

dessa utkast.

Enär ar'betet med den nya farmakopen endast längsamt

fortskred, pä den grund att de af Medicinalstyrelsen anlitade

sakkunniga samtliga voro upptagna pä annat hali och följ-

aktligen blott pä lediga stunder kunde egna sig at detta

arbete, beslöt Medicinalstyrelsen den 15 november 1912 hos

K. Senaten hemställa om arvode at experterna Turpeinen

och Nyman, ät hvilka skulle uppdragas att utarbeta ett för-

slag tili fullständig farmakopetext, hvilken hemställan se-

dermera af K. Senaten bifölls. Detta skulle därpä granskas

af ett särskildt redaktionsutskott, tili hvilket utom Tur-

peinen och Nyman invaldes Sundvik, Ehrström ooh Lauren.

Tryckningen af farmakopen päbörjades i början af är 1913

och slutfördes i maj 1914.

Under arbetets fortgäng har frän de sakkunniges krets

utträdt ledamoten Sternberg.

Säsom ordförande har hela tiden fungerat ledamoten

Lauren, äfven efter det han 1909 afgick frän assessorsembe-

tet i Medicinalstyrelsen, och säsom sekreterare ledamoten

Nyman.


Mo(l stöd af Kejijerlifi:a Senatens i ofvan nämnda skrif-

velse af den 27 juni 1906 Medicinalstyrelsen leinnadt be-

myndifirande har Medicinalstyrelsen den 12 juni 1914 fast-

stält denna farmakop^ att gäUa, frän den 1 januari 1915.

TAAV. LAITINEN.

Gust. Rud. Idman. Akseli Koskimies.

N. J. Arppe. 0. v. Hellens.

t. f.

Hjalmar Fellman.


Allmänna föreskrifter.

1. Temperaturgrader angifvas städse enligt Celsii ter-

mometer.

2. Vanlig- eller rumstemperatur äsyftar en tempera-

tur af 15°—20°.

3. Med upphettning pä vattenbad eller angbad afses

upphettDing med oafbrutet kokande vatten eller med angan

fran detsamma.

4. Med »delar» afses alltid metriska viktdelar, saframt

icke amiorlunda angifves.

5. Med uttrycket »icke vägbar» äterstod menas en

sadan, hvars vikt icke öfverstiger 1 milligram.

6. Med vatten menas alltid destilleradt vatten. Betecknas

vattnet sasom kalit, asyftas en temperatur under

15°, som Ijumt 30°—40°, som varmt 60°—70° ooh som

hett öfver 85°.

7. Da en lösnings styrka angifves genom tvennemed

divisionstecken förenade tai (t. ex. 1 : 10), utmärker det

första talet det lösta ämnets vikt och det andra talet hela

lösningens vikt. Da intet lösningsmedel angifves, afses en

vattenlösning af substansen.


u

8. De löslighetstal, som finnas angifna för en del af

de i farmakop^n beskrifna ämnena, äro icke att betrakta

som renhetsprof , utan äro upptagna blott af praktiska skäl

tili väglediiing för dessa ämnens användning i upplöst form.

9. Savida icke annorlunda föreskrifves, utföras maceration

vid 15°—25° och digestion vid 35°—45°. Kärlens

iimehall böra ofta röras om.

10. Kvalitativa pröfningar företagas, om icke amior-

lunda föreskrifves, vid vanlig temperatur och, savida icke

ämnets pris är jämförelsevis högt, med ungefär 10 cm^ af

den tili pröfning afsedda vätskan och i profrör, som hafva en

inre diameter af i det närmaste 15 mm. 1 cm^ af den

föreskrifna reagenslösningen tillsättes, och observationstiden

inskränkes tili 1 minut. När det gäller att bedöma

vätskors färg, göres observationen i genomfallande Ijus,

vinkelrätt mot rörets längdriktning.

11. Ett ämnes reaktion pröfvas med lackmuspapper,

när icke annorlunda bestämmes.

12. Vätskors specifika vikt bestämmes vid 15° med

piknometer, areometer eUer med en för ändamalet afsedd

vag med vattnets vikt vid 15° som enhet.

13. Vid räkning af droppar skall användas en normaldroppräknare,

hvars afdroppningsyta har en diameter

af 3 mm. Den skall af 1 gram vatten vid 15° gifva i

det närmaste 20 droppar.

14. Insamling ai medicinska växter, som förekomma

inom landet, bör ske under den ärstid, da de äro

fuUt utvecklade och rikast pä verksamma beständsdelar,

samt vid torr och varm väderlek.


III

Barkar, rötter, jordstammar och knölrötter

insamlas vanligen om varen före bladsprickningen. eller i

en del fali om hösten, da bladen helt och hallet vissnat.

Blommor skördas i början af blomningen, blad och

örterkort före densamma, frukter och frön vid sin

mognad. De insamlade växtdelarna befrias, utan att fuk-

tas, fran vidhäftande främmande ämnen och utbredas eller

hängas upp att torka i tunna lager pa ett dammfritt, luftigt

och skuggigt ställe eller i ett för ändamalet afsedt tork-

skap, hvars temperatur ieke far öfverstiga 45°. Saftigare

eller gröfre delar klyfvas dessförinnan, da sadant fordras.

Alla växtdelar skola förvaras i behallare, som skydda

mot fukt och Ijus. Om de angripits af mögel eller insek-

ter eller förlorat nägon utmärkande egenskap, sasom färg,

lukt eller smak, skola de förstöras och karien noga ren-

göras.

15. Mikroskopiska undersökningar verkställas med ett

mikroskop, som har okularmikrometer, och som med det

starkaste objektivet och svagt okular kan gif^a atmin-

stone 400 gangers lineär förstoring. Matten angifvas i

tusendedelar af en millimeter — jli,

16. Förvaringskärlen böra vara tydhgt signerade och

afpassade efter ämnets natur och fa icke angripas af detta,

ej heller förändra dess egenskaper. Frätande ämnen för-

varas alltid under glas- eller kautschukpropp. Läkemedel,

som äro flyktiga, fuktande eller vittrande, skola förvaras

i väl slutna kärl, mycket hygroskopiska ämnen

därjämte mider paraffinerad propp.

Läkemedlen böra sk3rddas mot orenlighet, fukt och

större temperaturväxlingar och fa icke utsättas för direkt

solljus, utom da det särskildt pabjudes. Innehälla de

ämnen, som genom Ijusets inverkan färgas, blekas eller pä

annat sätt förändras, skola de förvaras pä mörkt ställe,

eller i ogenomskinliga behallare eller i mot Ijuset skyddande

glaskärl af mörkröd eller mörkt gulbrun färg.


IV

17. Finhetsgraden af diminuerade ämnen angifves genom

siffroma I— VI, hvilka motsvara siktar med kvadra-

tiska Ml af nedan angifna sidomatt:

I. 4 mm (groft skuret eller krossadt).

II. 3 mm (medelfint skuret eller krossadt).

III. 2 mm (f int skuret eller krossadt).

IV. 0,75 mm (groft pulveriseradt).

V. 0,80 mm (f int pulveriseradt).

VI. 0,15 mm (mycket fint pulveriseradt).

Tradarna i I—III skola vara af förtennad järnträd, i

IV—V af mässing eller tagel, i VI af silke.

Hvad vid pulverisering skall iakttagas är nämndt under

rubriken »Pulveres simplices».

18. Bestämning af kokpunkten utföres i en fraktions-

kolf, i hvars mynning en termometer fästes med kork, sä

att kvicksilfverbehallaren befinner sig omedelbart nedanför

sidoröret. Den vätska, hvars kokpankt skall bestämmas,

införes i kolfven och upphettas tili kokning. Tempe-

raturen afläses, säväl da vätskan börjar droppa ur sido-

röret, som da kolfven är i det närmaste tom.

19. Bestämning af smältpunkten utföres sälunda, att

det mycket fint pulveriserade och i exsickator öfver svaf-

velsyra under minst 24 timmar torkade ämnet införes tili

en höjd af nägra mm i ett fint, i ena änden tillsmält glas-

rör med en inre genomskärning af högst 1 mm. Röretförenas

med en termometer, sa att substansen befinner sig vid

midten af kvicksilfverbehallaren. Termometern nedsän-

kes i ett kärl, som innehaller svafvelsyra eller flytande

paraffin. Detta uppvärmes längsamt, medan vätskan i

kärlet ständigt röres om, tills pulvret sammanflyter tili

en genomskinlig vätska. Den aflasta värmegraden an-

ger ämnets smältpunkt.


Vid bestämning af smältpunkten för fett och fettliknande

substanser iiisuges det smälta, klara ämnetietti

bada ändaina öppet, tunt glasrör med en inre diameter

af högst 1 mm, sä att det bildar ett omkring 10 mm högt

lager i rörets ena ände. Sedän ämnet under 24 timmarfatt

stelna i exsickator vid en temperatur af omkring 10°, för-

fares pä ofvan angifvet sätt med den skillnad, att kärlet

skall innehälla vatten. Den temperatur, vid hvilken sub-

stansen blir genomskinlig och börjar stiga i röret, an-

ger smältpunkten.

20. Förtvalningstalet anger huru manga delarkalium-

hydroxid, som förbrukas för att neutralisera fri syra och

förtvala estrarna i 1000 delar fett, vax eller balsam, och

bestämmes pa följande sätt:

Omkring 1 gram substans afväges ngga i en flaska,

som rymmer ungefär 100 cm^, och 25 cm^ half-normalalko-

holish halilut tillsättas. Flaskan slutes med kork, öfver-

bindes och upphettas i ett för ändamalet lämpligt kärl i

strömmande vattenanga under % timmes tid oeh skakas

emeUanät om, utan att vätskan berör korken. Öfver-

skottet kalilut titreras med half-normal klorvätesyra och 10

droppar fenolftalein säsom indikator.

Tvänne sädana bestämningar utföras jämsides och

därjämte ett försök utan substans för att fastställa den

alkoholiska kalilutens hait.

21. Jodtalet anger huru mänga delar jod, som vid

följande förfaringssätt bindas af 100 delar fett:

Den angifna mängden fett införes i en torr, med glaspropp

försedd flaska och löses i 15 cm^ kloroform, hvar-

efter 25 cm^ jodmonobromidlösning tillsättas, och blandningen

skakas nu och da om under en tid af 15 minuter.

Efter tillsats af 15 cm^ kaliumjodid skakas flaskan anyo

väl, och lösningen titreras med tiondedels-normalt natrium-

tiosulfat, tills vattenskiktet affärgats. Vid slutet af titre-


VI

ringen bör flaskan efter hvarje tillsats af tiosulfatlösning

väl skakas om.

Jodmonobromidlösningens hait bestämmes samtidigt

utan substans pä enahanda sätt.

22. Sterilisering af läkemedel, förbandsartiklar och

kärl utföres enligt den bakteriologiska teknikens föreskrif-

ter med beaktande af föremalens natur.

Kemiska desinfektionsmedel fa icke utan särskild före-

skrift användas för sterilisationsändamal.

Lösningar af ämnen, hvilka sönderdelas, da de upp-

hettas, säsom apomorfin, kokain och fysostigmin, beredas

genom att lösa substansen i sterilt vatten. Alla kärl, filtrer

och korkar, hvilka härvid komma tili användning, böra

förut steriliseras.

Ä hvarje apoteksinrättning bör finnas ett förräd steriliserade

förbandsartiklar, som motsvarar atgängen.

23. Giftiga läkemedel t t (tabell B) förvaras skildt

för sig i läst skap. Karien signeras med hvit skrift pä svart

botten.

Häftigt verkande läkemedel "f (tab©ll C) förvaras väl

skilda fran öfriga läkemedel. Karien signeras med röd

skrift pä hvit botten eller för frätande ämnen med in-

etsad skrift.

Farmakopens föreskrift om förvaring af giftiga och

häftigt verkande läkemedel gäller äfven förrädsrummen.

Angäende utlämnandet af giftiga och häftigt verkande

läkemedel gäller hvad därom särskildt stadgas.

24. Ett läkemedel är föreskrifvet tili invärtes bruk,

da det är förordnadt att intagas per os eller att i form

af lavemang eller suppositorium införas per rectum, eller

dä det förordnats för intravenös, intraspinal, subkutan

eller submukös injektion.

Om tili invärtes bruk föreskrifvits större dos af giftiga

eller häftigt verkande läkemedel än de i tabellema A och


VII

AI angifna maximaldoserna, far receptet icke expedieras,

sävida icke läkaren eller veterinären a detsamma tecknat /

eller ordet sic!

Läkemedel afsedda tili invärtes bruk utlämnas med

signatur pa hvitt, sadana tili utvärtes bruk med signatur

pä rödt papper.

25. Ä veterinär-recept äfvensom a signatur tili en-

iigt sädant recept expedieradt läkemedel skall tecknas:

För djur.

26. Ä hvarje apotek böra alla de apparater, kari

ooh reagenser finnas, hvilka fordras för att utföra de i

denna farmakope päbjudna undersökningarna.


Förteckning öfver reagenser, volymetriska

lösningar och indikatorer.

A. Reagenser.

!N"edanstaeaide reagenser utmärkas i farmakopens text

med kursiv stil. Med vanlig stil angifvet reagens äterfinnes

under motsvarande rubrik i farmakopen. (Exem-

pel: kaliumjodid afser saltet Jodetum kalicum men ka-

liumjodid dess vattenlösning 1 : 10)

Aceton. CH3. CO. CH3. Kokpunkt 56°—57°.

Ammoniumkarhonat. Lösning (1: 5).

Ammoniumklorid. Lösning (1: 10).

Ammoniumoxalat. (NH4)2C204. Lösning (1:20).

Bariumhydroxid. Ba(0H)2. 8H2O.

Bariumnitrat. Ba(N03)o. Lösning (1:20).

Benzol C^H^. Kokpunkt .80°—82°.

Blyacetat. Lösning (1:10).

Brom. Br. Skall vara fri frän jod och organiska föreningar.

Förvaras i väl slutet kärl, i skydd

mot Ijus och pä svalt ställe.

Bromvatten. Mättad vattenlösning. Förvaras i

skydd mot Ijus och pä svalt ställe.

Ferrosulfat. Lösning af 1 del ferrosulfat i 1 del utspädd

svafvelsyra och 2 delar vatten. Beredes för till-

fället.

Gurkmejpapper. Förvaras i skydd mot Ijus.

Jod. Den volymetriska lösningen.

Järnklorid. Lösning (1: 20).

.


Järnhlorid, utspädd. Lösning (1:200). Beredes för till-

fället.

Kalciumlcarhonat. Klorfritt.

Kalckimklorid. CaCU. +2H2O. Lösning (1:20).

Kalciumsulfat. Mättad vattenlösning.

Kaliumacetat. Liquor acetatis kalici.

Kaliumdikromat. KgCrgO^. Lösning (1:20).

Kaliumferricyanid. K3Fe(CN)6. Nyssberedd lösning

(1:20). Kristallerna sköljas före beredningen

med vatten.

Kalium f errocyanid. K4Fe(CN)6. SHgO. Lösning (1: 10).

Kaliumjodid. Lösning (1: 10). Beredes för tillfället.

Kaliumjodidstärlcelse. Blandning af lika delar kaliumjo-

did och stärkelseklister. Beredes för tillfället.

Kaliumkromat. K2Cr04. Lösning af klorfritt kaliumkromat

(1: 20).

Kaliumoxalat, neutralt. K2C2O4.H2O

Kaliumpermanganat. Lösning (1:1000).

Kaliumvismutjodid. 2 delar basiskt vismutnitrat lösas

i 6 delar salpetersyra, och lösningen hälles smäningom

under omskakning i en lösning af 7 delar

kaliumjodid i 10 delar vatten. F ö r v a r a s i

s k y d d m o t 1 j u s.

Kalkmjölk. I vatten uppslammad kalciumoxid.

Klorkalk. 1 del klorkalk rifves med 9 delar vatten, och

lösningen filtreras. Beredes för tillfället.

Klorvatten. Klorgas, Cl, löst i vatten. Lösningen skall

hafva stark klorlukt. Förvaras i skydd mot

Ijusoch päsvaltställe.

Klorvätesyra, rykande. Ren syra med sp. vikt I.i9, mot-

svarande en hait af omkring 38 % klorväte.

Kolsvafla. CSg. Kokpunkt 46°.

Koppartartrat, alkaliskt. Lika volymdelar af följande lös-

ningar blandas för tillfället:

1) 3,5 gram kopparsulfat, lösta i 50 gram vatten.

2) 17,5 gram kalium-natriumtartrat och 5 gram

natriumhydroxid, lösta i 50 gram vatten.


Kopparsulfat. Lösning (1: 10).

XI

KvicJcsilfverklorid. Lösning (1: 10).

Lachmuspapper. Blätt lachmuspapper skall färgas röd-

aktigt af tusendedels-normal klorvätesyra.

Rödt lachmuspapper skall färgas bläaktigt af

tusendedels-normal kalilut.

Förvaras i skydd mot Ijus.

Magnesiumsulfat. Lösning (1:10).

Millons reagens. Kvicksilfver löses i en lika viktmängd

ryhande salpetersyra, och lösningen spädes med 2

volymer vatten.

Natriumfosfat. Lösning (1:10).

Natriumharhonat, Lösning (1:5).

Natriumklorid. Lösning (1: 10).

Natriumnitrif. NaNOs

Natriumsulfit. NagSOg. 7H2O

Natronlut, utspädd. Lösning af 10 % hait.

Nesslers reagens. KvicksilfverJclorid försättes droppvis

med just sä mycket kaliumjodid, att den uppkomna

fällningen löses. 1 volym af lösningen försättes

med 2 volymer utspädd natronlut.

Oxalsyra. (C00H)2. 2H2O. Lösning (1: 10). Beredes för

tillfället.

Petroleter. Kokpunkt högst 60°.

Pikrinsyra. 00112(^02)3. OH. Lösning (1:150). Bere-

des för tillfället.

Platinaklorvätesyra. H2PtCl6. 6H2O. Lösning (1:20).

Salpetersyra, rykande. Sp. vikt icke under 1,48.

Salpetersyra, utspädd. Lösning af 10 % hait.

Silfvernitrat, Lösning (1:20).

Silfvernitrat, ammoniakaliskt. Blandning af lika delar

silfvernitrat och ammoniak. Beredes för tillfället.

Stärkelseklister. (1:100). Beredes för tillfället.

Svafvelväte. H2S. Mättad lösning af svafvelväte.

Tannin. Lösning (1:20). Beredes för tillfället.

Tennklorur. SnCl2. -i-2H20. Lösning af 1 del tennklorur

i 5 delar rykande klorvätesyra.


xn

Vinsyra. Lösning (1: 5). Beredes för tillfället.

Zink'. Zn. Arsenikfri.

Zinkpulver.

B. Volymetriska lösningar.

Normala lösningar skola beredas vid*15° och förvaras

i väl slutna kärl.

Half-normala och tiondedels-normala lösningar beredas

genom att blanda beräknade volymmängder normal lösning

med destilleradt vatten vid 15°.

Ammofiiak, normal. Innehäller pä 1 liter 1T,03 gram vat-

tenfri ammoniak. Far beredas vid behof.

Jod, tiondedels-normal. Innehäller pä 1 liter 12,697 gram

jod och omkring 20 gram kaliumjodid.

Kalilut, normal. Innehäller pä 1 liter 56,i6 gram kalium-

hydroxid.

Kalilut, tiondedels-normal. Innehäller pä 1 liter 5,6i6 gram

kaliumhydroxid. Fär beredas vid behof.

Kalilutj halfnormalj alhohölisk. Innehäller pä 1 liter

28,08 gram kaliumhydroxid lösta i sprit. Fär be-

redas vid behof.

KaliumdiJcromat, tiondedels-normal. Innehäller pä 1 li-

ter 4,908 gram rent, vid 130° torkadt kaliumdikromat

(K2Cr207).

Kaliumpermanganat, tiondedels-norrnal. Innehäller pä 1

liter 3,161 gram kaliumpermanganat.

Klorvätesyra, normal. Innehäller pä 1 liter 36,468 gram

klorväte.

Klorvätesyra, half-normal. Innehäller pä 1 liter 18,234

gram klorväte. Fär beredas vid behof.

Klprvätesyra, tiondedels-normal. Innehäller pä 1 liter

3,647 gram klorväte. Fär beredas vid behof.

Natriumtiosulfatj tiondedels-normal. Innehäller pä 1 li-

ter 24,822 gram kristalliseradt natriumtiosulfat

(Na^S^Oa. 5H2O).


XIII

Silfvernitrat, tiondedels-noi^mal. Innehäller pä 1 liter

16,994 gram silfvernitrat.

Jodmonohromidlösning. Innehäller pä 1 liter omkring

20,7 gram jodmonobromid lösta i isättika.

C. Indikatorer.

Fenolftalein. Lösning (1 : 100) i utspädd sprit.

Hämatoxylin. Lösning (1: 100) i sprit. Beredes för tillfället.

Förvaras i väl slutet kärl och

i skydd mot Ijus.

Jodeosin. Lösning (1 : 500) i sprit.

Lachmus. (Liquor Laccae Musci. Ph. F. IV). Förvaras

i med vaddpropp slutet kärl.

Metylorange. Mättad lösning (omkring 1:1000).


Förteckning öfver läkemedel, hvilka finnas

upptagna i den senaste upplagan af

Finska farmakopen, men äro ute-

Acetas kalicus.

„ plumbicus crudus.

Acetum

slutna ur denna.

„ Scillae.

Acidum carbolicum crudum.

„ hydrochloricum crudum.



,,

nitricum fumans ^).

succinicum.

sulfuricum crudum.

Aether spirituosus.

Amygdalinum.

Aqua Amygdalarum amararum diluta.

„ Florum Aurantii.

„ Petroselini.

Aquae aromaticae destillatae.

Bitartras kalicus cum Biborate natrico.

Bulbus Scillae.

Carbonas ammonicus pyroleosus.

Carbonas calcicus nativus praeparatus.

Carragheen.

Cataplasma Sinapis.

Cbarta sinapisata.

^) Finnes i denna upplaga af farmakopen upptagen bland rea-

genserna: Snlpetersyra, rykande (sid. Xl).


XVI

Chinoidinum.

Chloretum ferrico-ammonicum.

„ natricum venale.

Cortex Fructus Aurantii.

„ Qvercus.

Decoctum Frangulae compositum.

„ Sarsaparillae compositum.

Electuarium Sennae.

Emplastrum ammoniaco-galbanicum.

„ Cantharidum cum Euphorbio.

„ Conii.

„ Hyoscyami.

Emulsio hydrocyanica.


Moschi.

„ salina.

Extractum Absinthii.







Aconiti.

Calabar.

Cannabis indicae.

Cardui benedicti.

Colocynthidis compositum.

Conii.

„ Secalis Cornuti.

Flores Arnicae.


,,

Cinae.

Kusso.

„ Millefolii.

„ Sambuci.

„ Verbasci.

Folia Eosmarini.

Fructus Cubebae.



Gallae.

Petroselini.

Vanillae.

Glandulae Lupuli.

Gummiresina Ammoniacum.

„ Galbanum.


Herba Cannabis indicae.

„ Cardui benedicti.

„ Conii.

„ Menthae piperitae.

Hydratocarbonas ferrosus mellitus.

Jodetum ferrosum.

„ „ saccharatum.

Lichen islandicus.

„ „ amaritie privatus.

Lignum Qvassiae.

Linctus oleosus.

Linimentum calcicum.

Liquor Acetatis ammonici.


Carbonatis ammonici pyroleosi.

„ Carbonatis kalici.



Chlori 1).

Citratis kalici.

Succinatis ammonici.

,, Sulfatis ferrici.

Mixtura sulfurico-acida.

Moscbus.

Oleum Crotonis.

„ infusum Hyoscyami.

„ Olivarum commune.

„ Terebinthinae crudum.

Oxidum zincicum crudum.

Oxymel Scillae.

Pilulae Ammoniaci thebaicae.


Chloreti hydrargyrici corrosivi.

„ Colocynthidis compositae.

' „ Guttae aloeticae.

„ Myrrhae ferratae.

Pulpa Tamarindorum cruda.

„ „ depurata.

xvn

^) Finn es i denna upplaga af farmakop^n upptagen bland rea-

gensen: Klorvatten (sid. X).

Farmakop. 2*


xvin

Pulvis effervescens.

„ „ compositus.

„ Ipecacuanhae stibiatus.

„ Jalapae hydrargyratus.

„ Nitri tartaricus.

„ Ehei salinus.

„ Scillae boraxatus.

Pyroleum animale.

Qvercitannas plumbicus.

Radix Sarsaparillae.

E-esina Guajaci ^).

Rhizoma Iridis.

Semen Calabar.

Spiritus Millefolii compositus.

Stipites Laminariae.

Sulfas cinchonicus.

„ .

ferrosus

crudus.

Sulfur praecipitatum.

Syrupus Amygdalarum.

„ communis.


opiatus.

„ Scillae.

Tartras ferrico-kalicus.

„ kalicus.

Tinctura Arnicae.

„ Cannabis indicae.

„ Gallarum.

„ Guajaci ammoniacata.

„ Opii crocata.

„ Ehei aquosa.

Trochisci.

Tubera Aconiti.

Unguentum album.


Glyoerini.

Tartratis stibico-kalici.

*) Finnes i denna upplaga af farmakop6n upptagen bland rea-

gensen för raedicinska undersökningar: *Guajdkhart8 (sid. 293).


Valerianas atropicus.

„ „ saccharatus.

„ zincicus.

Vesica hovina.

Vinum Colchici.

„ Ipecacuanhae.

„ Opii crocatum.

„ Ehei amarum.

Tartratis stibico-kalici.

XIX


Förteckning öfver läkemedel, hvilka icke ingä i

den senaste upplagan af Finska farma-

kopen, men äro upptagna i denna.

Acetanilidum.

Acidum aceticum glaciale.



acetylsalicylicum.

diaethylbarbituricum.

„ lacticum.

Adeps lanae.

Aether ad narcosin.

Aetheroleum cinnamomi.


citri.

„ santali.

Aethylcarbonas chinicus.

Albumen ovi.

Alcohol aethylicus.

Antipyrinum.

Aquae aromatica-e.

Benzoas /?-naphthylicus.

Bolus alba.

Brometum ammonicum.

„ natricum.

Camphora monobromata.

Carbonas calcicus praecipitatus.

Carbonas kreosoticus.

CMoroformmm ad narcosin.

Chrysarobinum.

Codeinum.

Collodium elasticum.

Cortex condurango.

„ rhamni purshianae.

Decoctum chinae acidum.

„ condurango.


XXII

Diaethylbarbituras natricus.

Emulsum amygdalae.

Extractum aloes.




chinae fluidum.

condurango fluidum.

frangulae.

„ „ fluidum.

„ gentianae fluidum.

„ hydrastis fluidum.

„ menyanthis.

„ rhamni purshianae.

„ „ „ fluidum.


rhei.

„ secalis cornuti fluidum.

„ senegae fluidum.

„ ^ taraxaci.

„ thymi fluidum.

„ valerianae.

„ „ fluidum.

Folium nicotianae.

Fructus capsici.

Gelatina.

Hexamethylentetraminum.

Hydrargyrum cum creta.

Hydras natricus.

„ terpicus.

Hydrobrometum arecolicum.

„ chinicum.

„ homatropicum.

„ scopolamicum.

Hydrocarbonas natricus crudus.

Hydrochloretum aethylmorphicum.






cocaicum.

diacetylmorphicum.

hydrastinicum.

novocaicum.

suprarenicum.


Infusum ipecacuanhae concentratum.

Jodetum natricum.

Kreosotum.

Kresolum crudum.

Linimentum chloroformii.

Liquor acetatis kalici.

„ chloreti natrici physiologicus.

„ formaldehydi.

„ hydratis natrici.



kresoli saponatus.

oxidi ferrici albuminati.

,y subacetatis aluminici.

„ superoxidi hydrogenici.

Mel depuratum.

Mentholum.

Mucilago lini.

Naphthalinum.

^-Naphtholum.

Oleum crotonis extractum.

„ phosphoratum.

„ rapae.

„ sesami.

Oxidum ferricum saccharatum.

Pasta oxidi zincici.

Pastilli cUoreti hydrargyrici corrosivi.

Phenaoetinum.

Phosphas codeicus.

Phosphorus.

Pilulae jodeti ferrosi.

Podophyllinum.

Protargolum.

Pulvis liquiritiae compositus.

Pyramidonum.

Pyrogallolum.

Pyroleum pini.

Eadix ratanhiae.

XXIII


XXIV

Kesorcinum.

Rhizoma calami.



hydrastis.

veratri.

Salicylas hydrargyricus.

„ natricus coffeinatus.

,, phenylicus.

Salipyrinum.

Sapo kalinus.

„ medicatus.

Semen crotonis.

„ strophanti.

Sirupus frangulae.




ipecacuanhae.

oxycocci.

senegae.

„ zingiberis.

Spiritus acidi tannici.



saponis.

tenuis.

„ e vino.

Styrax liquidus.

Subcarbonas bismuthicus.

Subgallas bismuthicus.

Subsalicylas bismuthicus.

Sulfas aluminicus.

„ atropicus saccharatus.

„ ferrosus siccatus.

„ natricus crudus.

Sulfonalum.

Talcum.

Tannalbinum.

Tannas chinicus.

„ hydrargyrosus.

Tannoformium.

Tela.

Terebinthina veneta.


Theobromino-salicylas natricus.

Thymolum.

Tinctura aromatica.

calami.

capsici.

colchici.

condurango.

gentianae.

ipecacuanhae.

myrrhae.

ratanhiae.

rhei amara.

strophanti.

veratri.

Trionalum.

Unguentum acidi borici.

„ adipis lanae.

„ leniens.

„ sulfuris compositum.

Vaselinum.

Vinum chinae.

xxv


Förteckning öfver läkemedel, hvilka ingä sä-

väl i den senaste som i denna upplaga af

Finska farmakopen, men hvilkas benäm-

ningar äro olika i de bäda upplagorna.^)

Benämning enligt

Fh, F. IV, Fh F V.

Acidum carbolicum Phenolum.

> » liquefactum » liquefactum.

Aether aceticus Acetas aethylicus.

Amylum Tritici Amylum.

Aqua Amygdalarum amararum

concentrata Aqua amygdalae amarae.

Aqua Menthae piperitae . , . . » meiithae.

Axungia curata Adeps suillus.

Balsamum Copaivae . . . . . . . Balsamum copaiva.

Balsamum Terebinthinae .... Terebintlaina.

Biboras natricus ^ Tetraboras natricus.

Bicarbonas natricus Hydrocarbonas natricus.

Bitartras kalicus Hydrotartras kalicus.

Cantharides Cantharis.

Chloramidetum hydrargyricum Chloretum hydrargyrico'

ammonicum.

.

*) I farmakopens text äro de äldre benämningarna utsatta inom

parentes under de nya namneh, sä' snart en större förändring

af namnet vidtagits. Af förbiseende saknas under rubrikerna Emplastrum

plumbicum (sid. 66) och Extractum strycbni (sid. 84) de

äldre benämningarna Emplastrum Oxidi plumbici och Extractum

Nucis vomicae.


xxvm

Benämning enligt

Ph. F. IV, Ph, K V.

Chloretum apomorphicum. . .

.

.

Hydrochloretum apomorphicum.

> chinicum Hydrochloretum chinicum.

> hydrargyrosum

mite Chloretum hydrargyrosum.

Chloretum morphicum Hydrochloretum morphicum.

» pilocarpicum .... Hydrochloretum pilocarpi-

cum.

Decoctum Althaeae Mucilago althaeae.

Eleosacchara Sacchara aromatica.

Emplastrum Oxidi plumbici. Emplastrum plumbicum.

Emulsiones Eraulsa.

Emulsio camphorata Emulsum camphoratum.

> oleosa > oleosum.

Extractum Nucis vomicae .... Extractum strychni.

> Pomorum ferratum > pomi ferratum.

Flavedo Aurantii Pericarpium aurantii.

Flores Caryophylli Flos caryophylli.

> Chamomillae > chamomillae.

Folia Belladoimae Folium belladonnae.

» Digitalis » digitalis.

» Hyoscyami » hyoscyami.

> Menyanthis » menyanthis.

> Sennae » sennae.

» Uvae Ursi » uvae ursi.

Glandulae Kamala Kamala.

Gossypium depuratum Gossypium.

Gummiresina Asa foetida Asa foetida.

Gutta Gutti.

> Myrrha Myrrha.

Hirudines Hirudo.

Hypochloris calcicus Calx chlorata.

Linimentum ammonicum.

Linimentum ammoniacum .


Benämning enligt

XXIX

Ph. F. IV. Ph. F. V.

Linimentum ammoniacum

camphoratum Linimentum ammonicum

camphoratum.

Liquor ammonici anisatus.

Liqnor Ammoniaci anisatus .

» Ammoniaci caustici .

.

» ammonicus.

> Chloreti morphici .... » hydrochloreti mor-

> Oxychloreti ferrici .

phici.

Liquor oxichloreti ferrici.

Oleum Amygdalarum Oleum amygdalae.

> Anisi. Aethereolum anisi.

» Caryophylli » caryophylli.

2> Foeniculi » foeniculi.

» Menthae piperitae .... » menthae.

» Olivarum camphoratum Oleum olivae camphoratum.

> Olivarum provinciale . . » olivae.

j Eosae Aetheroleum rosae.

> Sinapis » sinapis.

> Terebinthinae rectificatum

> terebinthinae.

Oxidum hydrargyricum Oxidum hydrargyricum

praecipitatum.

» plumbicum praeparatum

Oxidum plumbicum.

Pyroleum Oxycedri Pyroleum oxicedri.

Resina Benzoe Benzoe.

> Dammar Dammar.

» Jalapa J alapa.

2> Mastix Mastix.

» Pini flava Colophonium.

Sai Thermarum Carolinensium

factitium Sai carlsbadense factitium.

Sapo albus hispanicus ...... Sapo albus.

Sapo mollis Sapo kalinus venalis.

Amygdala amara.

Semen Amygdali amarum .

> » dulce » dulcis.


xxx

Benämning enligt

Ph, F, IV. Ph. F. V.

Semen Nucis vomicae ...... Semen strychni.

Spiritus rectificatissimus Spiritus.

Stigmata Croci Stigma croci.

Sulfur subliinatum elotum .

.

Sulfur lotum.

Syrupi Sirupi.

Syrupus Althaeae Öirupus althaeae.

» Corticis Aurantii .

> aurantii.

> Jodeti ferrosi » jodeti ferrosi.

» Rhei > rhei.

> Rubi Idaei » rubi.-

» Sacchari > sacchari.

Tinctura Extracti Pomorum

ferrati Tinctura pomi ferrata.

Tinctura Nucis vomicae .... » strychni.

> Opii simplex » opii

Trochisci Santonini ...... .

Pastilli santonini.

Tubera Jalapae Tuber jalapae.

> Salep Tuber salep.

Unguentum Cantharidum .... Unguentum cantharidis.


TABELL A.

Maximaldoser för fullvuxna människor.

Acetanilidum 0,5 gram

Acetas plumbicus 0,1 >

Acidum arsenicosum 0,005 »

Aciduni diaethylbarbituricum 1,0 j

Aqua amygdalae amarae 2,0 >

Carbonas kreosoticus l,o »

Chloretum hydrargyricum corrosiviim 0,02 >

Codeinum 0,1 »

Coffeinum 0,5 >

Diaethylbarbituras natricus 1,0 y

Extractum belladonnae 0,05 >

> colocynthidis 0,05 »

> hyoscyami 0,1 >

» opii 0,1 »

> secalis cornuti fluidum 1,0 »

» strychni 0,05 »

Folium belladonnae 0,2 >

> digitalis 0,2 »

> hyoscyami 0,3 »

Fructus colocynthidis 0,3 >

Gutti 0,3 >

HydrargyruDi cum creta 0,2 >

Hydras chloralicus 3,0 >

Hydrobrometum homatropicum 0,ooi >

> scopolamicum 0,ooo5 >

Hydrochloretum aethylmorphicum 0,05 »

> apomorphicum 0,02 >


XXXII

Hydrochloretum cocaicum 0,05 gram

diacetylmorphicuni 0,005

hydrastinicum .

.

0,03

morphicum 0,03

novocaicum 0,5

pilocarpicum 0,02

suprarenicum 0,00

Jodetum hydrargyricum 0,02

» hj^drargyrosum 0,05

Jodoformium 0,2

Jodum 0,02

Kreosotum 0,5

Liquor arsenitis kalici 0,5

> hydrochloreti morphici 1,0

Nitras argenticus 0,03

> strychnicus 0,005

Oleum phosphoratum 0,2

Opium 0,15

Oxidum hydrargyricum praecipitatum .... 0,02

Phosphas codeicus 0,1

Phosphorus 0,001

Podophyllinum O, i

Pulvis ipecacuanhae opiatus 1,5

Salicylas hydrargyricus 0,02

> physostigmicus 0,ooi

Santoninuin 0,1

Secale comutum 1,0

Sulfas atropicus 0,ooi

> atropicus saccharatus 0,1

Sulfonalum 2,o

Tannas hydrargyrosus 0,1

Tartras stibico-kalicus 0,2

Tinctura belladonnae 1,0

> colchici 1,5

> digitalis 1,0

» jodi 0,2

> opii 1,5

1


w

I

XXXIII

Tinctura strophanthi 0,5 gram

> strychni 1,0 >

Trionalum 2,0 >

Veratrinum 0,005 >

Farmakop. 3 *


TABELL AL

Maximaldoser för fuUvuxna djur.

Acidum arsenicosum

* diaethylbarbituricum .

» hydrochloricum

» phosphoricum

» tannicum

Aloe

Aqua amygdalae amarae

Brometum kalicum

» natricum

Camphora

Cantharis

Chloretum hydrargyrosum

Chloroformium

* ad narcosin . . .

Coffeinum

Extractum aloes

» filicis

» opii

» secalis cornuti fluidum

Ferrum pulveratum

Folium digitalis

» nicotianae

Hydras chloralicus

Hydrobrometum arecolicum .

Hydrochloretum apomorphicum

Hydrochloretum chinicum . . .

> cocaicum

.

Häst Nötkreatur

0,50

20,0

20,0

15,0

40,0

50,0

50,0

15,0

2,0

8,0

50,0

100,0

10,0

20,0

10,0

10,0

5,0

8,0

125,0

0,08

0,05

20,0

0,50

0,50

Far Svin Hund

g r a m


XXXVI

Hydrochloretum morphicum .

. .

» pilocarpicum

» suprarenicum

(1:1000) ..

Jodetum kaiicum

Kamala

Liquor arsenitis kalici

» chioreti ferrici

Nitras argenticus

» strychnicus

Oleum crotonis extractum

» camphoratum

Opium ,

Phenacetinum

Phosphas codeicus

Pbosphorus

Radix ipecacuanhae

» valerianae

Rhizoma veratri

Salicylas natricus

» » coffeinatus .

Secale cornutum

Sirupus ipecacuanhae

Subgallas bisrauthicus

Subnitras »

Sulfaa atropicus

» chinicus

Sulfidum stibicum

Sulfonalum

Tartras stibico-kalicus

Tinctura digitalis

» opii

» strophanti

» valerianae

» * veratri

Veratrinum

Häst

0,60

0,50

2,60

10,0

50,0

5,0

2,0

0,08

0,80

100,0

20,0

50,0

50,0

10,0

25,0

15,0

15,0

0,10

20,0

25,0

10,0

20,0

100,0

20,0

50,0

8,0

0,20

Nötkreatur

0,80

3,0

10,0

50,0

5,0

2,0

0,15

1,20

25,0

Fkr Svin Hund

g r a m

0,05

0,0

8,0

5,0

0,50

0,50

0,005

0,50

3,0

0,05 0,005

100,0

10,0

75,0

10,0

50,0

25,0

25,0

0,10

25,0

25,0

20,0

20,0

150,0

20,0

50,0

20,0

0,20

15,0

5,0

10,0

5,0

10,0

0,05

5,0

5,0

2,0

5,0

30,0

5,0

10,0

5,0

0,02

5,0

5,0

0,50

0,50

0,005

0,40

3,0

0,005

3,0

10,0

2,0

5,0

5,0

5,0

3,0

0,03

2.0

5,0

2,0

5,0

25,0

5,0

5,0

2,0

0,03

0,15

0,02

0,50

1,0

15,0

0,50

0,05

0,05

0,003

0,20

5,0

0,50

1,0

0,20

0,002

3,0

5,0

2,0

1,0

2,0

3,0

2,0

2,0

0,02

1,0

0,50

4,0

0,30

1,0

5,0

1,0

2.0

0,03

"


TABELL B.

JUJU

TT

Förteckning öfver giftiga läkemedel, som för-

varas skildt för sig i läst skäp.

Acidum arsenicosum.

Chloretum hydrargyricum corrosivum.

Extractum opii.

Hydrobrometum arecolicum.

„ homatropicum.

„ scopolamicum.

Hydrochloretum aethylmorphicum.

„ apomorphicum.


cocaicum.

„ diacetylmorphicum.


hydrastinicum.

morphicum.

,,


pilocarpicum.

„ suprarenicum.

Jodetum hydrargyricum.

„ hydrargyrosum.

Liquor arsenitis kalici.

„ hydrochloreti morphici.

Nitras strychnicus.

Oleum crotonis extractum.

Opium.

Oxidum hydrargyricum praecipitatum.

Pastilli chloreti hydrargyrici corrosivi.

Phosphorus.


xxxvra

Salicylas hydrargyricus.

„ physostigmicus.

Sulfas atropicus.

Tannas hydrargyrosus.

Tinctura opii.

Veratrinum.

Andra k apoteken befintliga, men i farmakopen icke

uppliagna giftiga läkemedel, hvilka med hänsyn tili verkan

äro jämförliga med ofvanstäende, skola förvaras säsom

dessa.


TABELL C.

t

Förteckning öfver häftigt verkande läkemedel,

som förvaras väl skilda frän öfriga

Acetanilidum.

Acetas plumbicus.

Acidum aceticum.

läkemedel.

„ „ glaciale.

„ diaethylbarbituricum.

„ hydrochloricum.

„ nitricum.

„ phosphoricum.

„ sulfuricum.

Aetheroleum sinapis.

Aqua amygdalae amarae.

Cantharis.

•Carbonas kreosoticus.

Chloras kalicus.

Chloretum hydrargyrico-ammoiiicum.

„ hydrargyrosum.

zincicum.

,y

Chloroformium.

,, ad narcosin.

Chrysarobinum.

Codeinum.

Coffeinum.

Diaethylbarbituras natricus.

Euphorbium.

Extractum belladonnae.


XL

Extractum colocynthidis.



hydrastis fluidum.

hyoscyami.

„ secalis cornuti fluidum.

„ strychni.

Folium belladonnae.

„ * digitalis.

„ hyoscyami.

Fructus colocynthidis.

Gutti.

Hydrargyrum cum creta.

Hydras chloralicus.


kalicus.

„ natricus.

Hydratocarbonas plumbicus.

Hydrochloretum novooaicum.

Infusum ipecacuanhae concentratum.

Jalapa.

Jodetum kalicum.

„ natricum.

Jodoformium.

Jodum.

Kreosotum.

Kresolum crudum.

Liquor formaldehydi.


hydratis kalici.

„ „ natrici.

„ kresoli saponatus.

„ nitratis hydrargyrosi.


Minium.

subacetatis plumbici.

Nitras argenticus.

Nitris amylicus.

Oleum phosphoratum.

Oxidum plumbicum.

Pastilli santonini.

Phenolum.


liquefactum.


Phosphas codeicus.

Podophyllinum.

Protargolum. .

Pulvis ipecacuanhae opiatus.

Radix ipecacuanhae.

Resorcinum.

Rhizoma hydrastis.


veratri.

Salicylas natricus coffeinatus.

Santoninum.

Secale cornutum.

Semen colchici.



crotonis.

strophanthi.

„ strychni.

Sulfas atropicus saccharatus.


cupricus.

„ zincicus.

Sulfidum stibicum.

Sulfonalum.

Tartras stibico-kalicus.

Theobromino-salicylas natricus.

Tinctura belladonnae.




yy

colchici.

digitalis.

ipecacuanhae.

jodi.

„ opii benzoica.



strophanthi.

strychni.

„ veratri.

Trionalum.

Tuber jalapae.

,

XLI

Andra ä apoteken befintliga, men i farmakopen icke

upptagria häftigt verkande läkemedel, skola förvaras säsom

dessa.


Acetanilidum,

t

Acetanilid. Asetanilidi.

Antifehrin. Antifebrini.

CgHsNH. CO. CH3

Färg- och liiktlösa, glänsande kristallfjäll med svagt

brännande smak, lösliga i 230 delar kalit och i 22 delar

hett vatten, i 3,5 delar sprit samt läitt i eter och i kloroform.

Smältpunkt 113°—114°.

Om acetanilid upphettas med kalilut, utvecklas lukt af

anilin. Om 1 droppe kloroform tillsättes, och blandningen

änyo upphettas, framträder en vidrig lukt af isonitril.

En mättad lösning bör vara neutral. Den fär ej vid

vanlig temperatur färgas af ett par droppar järnldorid

(fenoler), men om denna blandning upphettas, bör den an-

taga rödbrun färg.

Acetanilid fär icke färgas af salpetersyra (fenacetin)

eller af svafvelsyra (organiska föroreningar)

Vid förbränning af 0,5 gram acetanilid far nägon väg-

bar äterstod icke kvarblifva.

MaximaMos 0,5 g.

.


Acetas aethylicus.

(Aether aceticus Ph. F. IV.)

Etylacetat. Etyliasetaatti.

Ättiketer. Etihka-eetteri.

C2H5. C2H3O2

En klar, färglös, lätt antändlig och angenämt luktande

vätska, som i hvarje förhällande kan blandas med sprit

och eter.

Kokpunkt 74°—77°.

Sp. Vikt 0,902—0,906.

Etylacetat fär icke genast färga fuktadt lackmuspapper

rödt. Det skall förflyktigas säväl vid rumstemperatur

som i värme utan äterstod och utan att nägon främmande

lukt uppträder.

Om lika volymer etylacetat och vatten vid 15° skakas i

ett graderadt rör, fär vattenlagret ökas med högst en

tiondedels volym (vatten och sprit).

Gjutes det öfver en lika volym svafvelsyra, fär inom 15

minuter ingen färgad zon uppstä (amylacetat).

Förvaras i väl slutet kärl och i

skydd mot Ijus.

Acetas plumbicus.

t

Blyacetat. Lyijyasetaatti.

Pb(C,H30,),. 3H,0

Färglösa, vittrande kristaller eller kristalliniska stycken

med svag lukt af ättiksyra och söt, nägot sammandragande

smak, lösliga i 2,4 delar vatten och i 29 delar

sprit.


Saltets mättade lösning reagerar svagf alkaliskt, den

utspädda svagt surt. Svafvelväte gifver en svart, svafvel-

syra en hvit och haliumjodid en gul fällning.

Saltet bör lösa sig i 10 delar nyss uppkokadt vatten tiil

en klar eller svagt opaliserande vätska, som klarnar vid

tilkats af ett par droppar ättiksyra, och som med halium-

ferrocyanid gifver ©n rent hvit fällning (koppar, järn).

1 gram blyaoetat löses, och blyet utfälles ur lösningen

först med 2 gram svafvelsyra och därpä med svafvelväte.

Da filtratet efter blysulfiden indunstas tili torrhet, och indunstningsäterstoden

glödgas, fär ingen vägbar äterstod

kvarblifva (alkalimetaller)

.

Förvaras i väl slutet kärl.

Maximaldos 0,i g.

Acidum aceticum,

t

Ättiksyra. Etikkahappo.

CH3. CO2H + Aq.

En klar, färglös och fullständigt flyktig vätska med

stickande lukt och sur smak.

Sp. vikt 1,036.

Ättiksyra, som neutraliserats med natronlut, färgas af

järnklorid röd.

Den nieutraliserade syran fär icke utveckla vidbränd

lukt. Utspädd med sin femdubbla vikt vatten fär syran

hvarken förändras af svafvelväte, äfven om ammoniak

tillsättes i öfverskott (metaller), eller af silfvernitrat

(klorid), och ej heller af bariumnitrat, ens efter tilLsats af

hromvatten (sulfat, svafveldioxid)

Om 20 gram syra blandas med 1 gram kaliumpermanganat,

bör den röda färgen bibehälla sig minst 10 minuter

(organiska föroreningar).

.


En blandning af 1 gram ättiksyra och 3 gram tenn-

klorur fär inom 1 timme icke blifva mörkare tili färgen

(arsenik).

6 gram syra böra för att neutraliseras fordra 24,8

25,2 cm^ normal kalilut [indikator: fenolftalein], hvilket

motsvarar en hait af 24,8—25,2 ^o vattenfri syra.

Acidum aceticum glaciale,

t

Isättika. JääetikJca.

En klar, färglös och fullständigt flyktig, frätande

vätska med stickande lukt. Da den afkyles, skall den stelna

tili en färglös, kristallinisk massa. Med vatten, sprit, eter

och kloroform kan isättika blandas i hvarje förhällande.

Sp. vikten fär icke öfverstiga 1,064.

Identitetsreaktion och pröfningsmetoder äro desamma

som för Acidum aceticum, med beaktande af den olika

halten.

0,6 gram isättika böra för att neutraliseras fordra minst

9,6 cm^ normal kalilut [indikator: fenolftalein], hvilket

motsvarar en hait af 96 % vattenfri syra.

Acidum acetylsalicylicum.

Acetylsalicylsyra. Äsetylisalisylihappo.

Aspirin. Aspirini.

C6H4(OC2H30)C02H

Ett hvitt, kristalliniskt pulver ntan lukt eller med en

ytterst svag lukt af ättiksyra och syrlig smak. Det är

svärlösligt i vatten, men lättare lösligt i sprit och i eter.


Smältpunkt omkring 135°.

Om acetylsalicylsyra 5 minuter kokas med kalilut, och

blandningen göres sur med svafvelsyra, skall vätskan. da

den svalnar, afsätta hvita kristaller, hvilka böra gifva för

Acidum salicylicum angifna reaktioner. Om blandningen

/iltreras, och filtratet upphettas med svafvelsyra och sprit,

utvecklas lukt af etylacetat.

I svafvelsyra bör acetylsalicylsyra lösa sig utan färg

(organiska föroreningar)

.

0,1 gram bör lösa sig klart i 5 gram sprit, och lösningen

fär icke färgas violett af 1 droppe järnJclorid (salicyl-

syra) ;

en likadan lösning, surgjord med salpetersyra, fär

ej grumlas af silfvernitrat (klorid).

Om 0,9 gram acetylsalicylsyra kokas 2 minuter med

15 cm^ normal halilut, och blandningen titreras med tionde-

dels-normal Jdorvätesyra, böra 49,8—50,2 cm^ förbrukas

[indikator: fenolftalein].

Vid förbränning af 0,5 gram aceitylsalicykyra fär nägon

vägbar äterstod icke kvarblifva.

Acidum arsenicosum.


6

f&r den icke färgas gul af klorvätesyra i öfverskott (arse-

niksulfid).

0,5 gram arseniktrioxid och 3 gram natriumhydro-

karbonat lösas i 20 gram varmt vatten, och lösningen spä-

des, da den svalnat, tili 100 cm^. Häraf skola 10 cm^ af-

färga minst 10 cm^ tiondedels-normal jod, hvilket motsva-

rar en hait af 99 % arseniktrioxid.

Maximaldos 0,oo5 g.

Acidum benzoicum.

Benzoesyra. Bentsoehappo.

CeHg. CO2H

Genom sublimation af benzoe erhällna färglösa eller

med tiden gulnande, silkesglänsande kristallnälar eller

blad med lukt af benzoe samt benzoetjära. De aro lös-

liga i omkring 400 delar kalit och 17 delar kokande vatten,

lätt i sprit, i eter och i kloroform.

Om benzoesyran kokas med en för dess lösande otill-

räcklig mängd vatten, smälter den olosta äterstoden tili en

gul vätska. Upphettad i profrör smälter syran tili en

brungul vätska, som därpä sublimerar fullständigt eller

med ringa äterstod.

Ur en i värme beredd lösning (1: 100) utkristallisera

färglösa kristaller af benzoesyra, da lösningen svalnar. T

den varma lösningen ger järnMorid en smutsbrun fällning,

som är lättlöslig i klorvätesyra.

Om 0,2 gram benzoesyra värmas med 10 cm^ tiondedelsnormalt

haliumpermanganat i ett löst slutet profrör, fär,

da röret öppnas, ingen lukt af bittermandelolja förmärkas

(kanelsyra)

.

0,2 gram benzoesyra och 0,3 gram kalciumJcarbonat ut-

rifvas med litet vatten, torkas och glödgas. Äterstoden

löses i salpetersyra, »pädes med vatten tili 10 cm^ och fil-


treras. Filtratet fär med silfvernitrat gifva pä sin höjd

opalisering (klorid).

Vid förbränning af 0,2 gram benzoesyra fär nägon

vägbar äterstod icke kvarblifva.

Förvaras i skydd mot Ijus.

Acidum boricum.

Borsyra. Borihappo.

H3BO3

Färg- och luktlösa, glänsande, för känseln feta kristall-

fjäll, lösliga i 26 delar kalit, i 3 delar kokande vatten samt

i sprit och i glycerin.

I hetta pöser borsyra upp och smälter tili en färglös,

glasliknande massa.

Dess lösning reagerar surt. Om den försättes med klor-

vätesyra, och ett gurkmejpapper fuktas med denna blandning,

skall pappret, da det torkar, färgas brunsvart. Denna

färg öfvergär med natronlut tili bläsvart.

Spritlösningen brinner med grönkantad läga.

En lösning (1 : 50) bör vara klar och fär ej förändras

af hariumnitrat (sulfat), silfvernitrat (klorid) eller svafvelväte

(metaller) ; en lösning, som blifvit försatt med

ammoniak, skall vara färglös (järn) och fär icke förändras

af ammoniumoxalat (kalcium), natriumfosfat (magne-

sium) eller svafvelväte.

Om borsyra skakas med svafvelsyra, och blandningen

försiktigt öfverskiktas med ferrosulfat, fär nägon brun

mellanzon icke uppkomma (nitrat).

Acidum citricum.

Citronsyra. Sitronahappo.

C3H4. OH(C02H)3. H2O

Klara, färglösa, luftbeständiga kristaller med sur

sraak, mycket lätt lösliga i vatten och i sprit, svärare i eter.


8

När de upphettas, vittra de föj'«t, smältji därpä »»cli

förkolna slutligen.

Syrans lösning fär icke vid vanlig temperatur för-

ändras af kalkvatten i öfverskott, men afsätter, när den

upphettas därmed, en hvit fällning.

En lösning (1 : 4) fär icke grumlas af haliumacetat,

ens om sprit tillsättes (vinsyra).

En lösning (1: 10), som i det närmaste neiitraliserats

med ammoniak, fär icke förändras af svafvelväte (metal-

ler), och med ammoniumoxalat (kalcium) eller harium-

nitrat blott mycket svagt opalisera (sulfat).

Vid förbränning af 0,5 ^gram citronsyra fär nägon vägbar

äterstod icke kvarblifva.

Acidum diaethylbarbituricum,

t

Dietylharhitursyra. Dietylibarbiturihappo.

Veronal. Veronali.

(CA),C(CO. NH)2C0

Ett färg- och luktlöst kristallpulver med svagt bitter

smak, svärlösligt i kalit, lättare i kokande vatten, i sprit,

i eter och i kalilut.

Smältpunkt 190°—191°.

En mättad lösning af dietylharhitursyra har svagt sur

reaktion och gifver med MilJons reagens en hvit, gelatinös,

i öfverskott löslig fällniag. Om 0,i gram dietylharhitur-

syra kokas nägra minuter med 5 gram kalilut, utvecklas

ammoniak.

En lösning (1 : ^00) fär icke förändras af bariumnitraf

(sulfat) eller silfvernitrat (klorid).


Dietylbarbitursyra bör lösa sig i svafvelsyra utan

färg ocb fär ej heller färgas, om den skakas med salpeter-

syra (organiska föroreningar)

Om 0,5 gram dietylbarbitursyra upphettas, bör syran

sublimera utan att lämna vägbar rest.

Maximaldos 1 g.

Acidum hydrochloricum,

t

Klorvätesyra. Klorivetyhappo.

Saltsyra. Suolahappo.

HCl + Aq.

En klar, färglös, fullständigt flyktig vätska med en sp.

vikt af 1,126—1,127. M(ed silfvernitrat gifver den en hvit,

ostlik fällning, löslig i ammoniaik.

Utspädd med sin femdubbla volym vatten fär syran icke

genast bläfärga JcaliumjodidstärTcelse (klor), ej keller för-

ändras af svafvelväte, ens efter öfvermättning med ammoniak

(metaller).

Af hariumnitrot fär syran inom 5 minuter icke förändras

(sulfat), ens efter tillsats af jod tili gulfärgning

(svafveldioxid).

En blandning af 1 gram klorvätesyra och 3 gram tenn-

hlorur fär inom 1 timme icke blifva mörkare tili färgen

(arsenik).

3,65 gram klorvätesyra böra för att neutraliseras fordra

24,8—25,2 cm^ normal halilut [indikator: fenolftalein]^

livilket motsvarar en hait af 24,8—25,2 % klorväte.

.


10

Acidum hydrochloricum dilutum.

Utspädd Jclorvätesy ra

.

Laimea klorivetyhappo.

Acidum hydrochloricum 4 delar.

Aqua destillata 6 delar.

En klar, färglös vätska med en sp. vikt af 1,049—l,05i.

3,65 gram syra böra för att neutraliseras fordra 9,9

10,1 cm^ normal halilut [indikator: fenolftalein], hvilket

motsvarar en hait af 9,9—10,i % klorväte.

Acidum lacticum.

Mjölksyra. Maitohappo.

C2H4OH. CO2H + Aq.

En klar, färglös eller svagt gulaktig, luktlös, siraps-

tjock vätska med starkt sur smak. I vatten, i sprit ock i

eter är den löslig i alla förhällanden.

Sp. vikten bör vara minst l,2i.

Oni mjölksyra uppvärmes med haliumpennanganat, ut-

vecklas lukt af aldehyd.

LTppvärmd pä vattenbad fär syran icke utveckla lukt af

fettsyror, och gjuten öfver svafvelsyra icke inom 15 mi-

nuter gifva en brun mellanzon (socker).

En lösning (1 : 10) fär ej förändras af ammonium-

oxalat (kalcium), hariumnitrat (sulfat), hlyacetat (sulfid),

silfvernitrat (klorid) eller svafvelväte (metaller).

Neutraliserad med kalkvatten fär lösningen ej grum-

las, ens om den kokas (citronsyra, vinsyra, oxalsyra).

Drypes 1 gram syra tili 2 gram eter, fär icke ens en öfvergäende

grumling uppkomma (glycerin).

0,9 gram mjölksyra böra för att neutraliseras fordra

minst 7,5 cm^ normal kalilut [indikator: f enolf talein],

hvilket motsvarar en hait af 75 % vattenfri syra.


Acidum nitricum,

Salpetersyra. Typpihappo.

HNO3 + Aq.

11

En klar, färglös, fullständigt flyktig vätska med en

sp. vikt af 1,149 1,152.

Om salpetersyra värmes med koppar, utvecklas gulröda

ängor, kopparn löses, och vätsikan färgas blä.

Om syran spädes med sin femdnbbla volym vatten, odi

blandningen i det närmaste neutraliseras med ammoniak,

fär denna vätska hvarken förändras af hariumnitrat (sul-

fat) eller silfvernitrat (klorid) och ej Heller af svafvelväte,

ens efter öfvermättning med ammoniak (metaller).

Om en blandning af 1 del salpetersyra, 2 delar vatten

och ett litet stycke zi^ik skakas med kloroform, fär kloroformen

icke färgas violett (jodat).

6,3 gram salpetersyra böra för att neutraliseras fordra

24,8—25,2 cm^ normal kalilut [indikator: fenolftalein\s

hvilket motsvarar en hait af 24,8—25,2 % vattenfri syra.

Acidum phosphoricum.

Fosforsyra. Fosforihappo.

HsPO^ + Aq.

En klar, hikt- och färglös vätska med en sp. vikt af

1,153 1,155.


12

. .

1 deii vätska, som erhälles dä fosforsyra neutraliseras

med natriumkarbonat, ger silfvernitrat en ^1 fällning,

som är lättlöslig säväl i salpetersyra som i ammoniak.

. Syran fär med ammoniak i öfverskott icke opalisera,

ens efter tillsats af ammoniumoxalat (kalcium), ej hel-

ler förändras af hariumnitrat (sulfat) eller svafvelväte

(metaller)

Med silfvernitrat bör den förblifva klar äfven vid uppvärmning

(klorid, fosforsyrlighet). Blandad med «in fyrdubbla

volym sprit fär den ej grumlas. Om syran för-

sättes med en lika volym svafvelsyra, och blandningen

öfvergjutes med ferrosulfat, fär ingen brunfärgad mellan-

zon bildas (nitrat).

En blandning af 1 gram fosforsyra och 3 gram tennklorur

fär inom 1 timme icke blifva mörkare tili färgen

(arsenik)

4,9 gram fosforsyra böra för att neutraliseras fordra

24,8—25,2 om^ normal halilut [indikator: fenolftaleiri],

hvilket motsvarar en hait af 24,8—25,2 % vattenfri syra.

Acidum salicylicum.

Salicylsyra.


CeH^OH. CO2H

Salisylihappo.

Nälformiga kristaller eller ett lätt, hvitt, luktlöst

kristallmjöl med sötsur, rifvande smak, lösligt i omkring

15 delar hett och i 500 delar kalit vatten, lätt lösligt i sprit

och i eter. Syran är äfven löslig i glycerin, i kloroform

och i feta oljor. Den smälter vid 156°—157° och subli-

merar, dä den försiktigt uppvärmes. Om «yran hastigt

upphettas, sönderdelas densamma och afger lukt af fenol.

Syrans lösning färgas af järnMorid violett.

0,5 gram syra lösas i 10 gram natriumJcarhoftat, lösningen

skakas med eter, och eterskiktet afsepareras. Dä


eteni fritt fär afduosta, fär detta oterskikt icke lämna

nägon äterstod, som har lukt af fenol.

Syrans spritlösnmg bör, da spriten fritt fätt afdun'sta,

gifva en fuUkomligt hvit äter&tod (järn, fenol). Försatt

med salpetersyra^ fär spritlÖsningen (1 : 10) ej grumlas af

silfvernitrat (klorid).

Vid förbränning af 0,5 gram salicylsyra fär nägon väg-

bar äterstod icke kvarblifva.

Acidum sulfuricum,

t

Svafvelsyra. RikJcihappo.

H2SO4 + Aq.

13

En klar, färg- och luktlös, oljelik vätska, som lätt upp-

tager fuktighet ur luften.

Sp. Vikt 1,836 1,840.

Med hariumnitrat gifver dess lösning en hvit, i syror

olöslig fällning.

Blandad med 5 volymer sprit bör syran äfven under

en lösning (1

en längre tid förblifva klar (bly) . Om : 10)

försättes med kaliumpermanganat tili svag rödfärgning,

fär blandningen icke genast affärgas (svafveldioxid) .

Om

en likadan lösning öfvergjutes med ferrosulfat, fär ingen

brunfärgad mellanzon bildas (nitrat). Utspädd med 20

delar vatten och i det närmaste nentraliserad med ammo-

niak fär lösningen ej förändras af silfvernitrat (klorid),

ej heller af svafvelväte, ens efter öfvermättning med ammoniak

(metaller).

1 gram af en kallnad blandning af 1 del svafvelsyra och

2 delar vatten fär med 3 gram tennhlorur inom 1 timme

icke blifva mörkare tili färgen (arsenik).

Om syran öfverskiktas med klorvätesyra, hvari lösts

nägot natriumsulfit, fär hvarken nägon rödaktig mellan-


14

zon eller, oni blandningen upphettas, nägon röcl fällning

uppstä (selen).

4,9 gram syra spädas med vatten tili 100 cm^. Af

d-enna lösning böra 10 cm^ för att neutraliseras fordra

minst 9,5 cm^ normal halilut [indikator: fenolftalein],

hviiket motsvarar en hait af minst 95 % vattenfri syra.

Acidum sulfuricum dilutum.

Utspädd svafvelsyra. Laimea rikkihappo.

Acidum sulfuricum 1 del.

Aqua destiltata sä mycket, som fordras.

Svafvelsyran gjutes smäningom tili 8 delar vatten.

Da blandningen svalnat, spädes den tili en sp.Vikt af 1,069.

4,9 gram utspädd svafvelsyra böra för att neutraliseras

fordra 9,9—10,i normal kalilut [indikator: fenolftalein],

hviiket motsvarar 9,9—10,i % vattenfri syra.

Acidum|tannicum.

(AcidTim gallotannicum Ph. F. IV.)

Tannin. Tannini.

Oalläpplegarfsyra. Gallusparkkihappo.

Ett amorft, blekgult pulver med sammandragande smak

och nastan utan lukt. Tannin är lättlösligt i vatten, i sprit

och i glycerin, men nastan olösligt i eter.

Dess lösning har sur reakition, är tili färgen gulbrun,

fälles af gelatinlösning, af utspädd svafvelsyra och af


mättad natriumkloridlösning; utspädd järnklorid färgar

lösningen bläsvart.

1 gram tannin, löst i 5 gram vatten, bör med en lika

volym sprit gifva en klar lösning, äfven om 5 gram eter

tillsättas (gummi, dextrin, socker).

Torkadt vid 100° fär tannin ej förlora mer än 12 %

i vikt.

Vid förbränning af 0,5 gram tannin fär nägon vägbar

äterstod icke kvarblifva.

Förvaras i skydd mot Ijus.

Acidum tartaricum.

Vinsyra. Viinihappo.

CA(OH),. (CO,H),

Färg- och luiktlösa, genomskinliga, luftbeständiga kristaller

eller kristalliniska stycken med sur smak. De

förkolna, da de upphettas, och utveckla lukt af brändt

socker. De lösa sig i 0,8 delar vatten och. i 2,5 delar sprit.

Dess lösning gifver med Jcaliumacetat en hvit, kristallinisk,

i mineralsyror och alkalier löslig fällning. Vid

tillsats af kalkvatten i öfverskott uppstär en flockig fäll-

ning, hvilken smäningom blir kristallinisk, och som löses

af syror, af ammoniumMorid och af kalilut. Om lösningen

i kalilut kokas, utfaller kalciumtartratet gelatinöst.

En lösning (1 : 10) fär ej förändras af ammoniumoxalat

(kalcium) eller hariumnitrat (sulfat), icke heller, sedän

den nastan neutraliserats med ammoniak, af kalciumsul-

fat (barium) eller svafvelväte, (metaller)

Vid förbränning af 0,3 gram vinsyra fär nägon vägbar

äterstod icke kvarblifva.

.

15


16

Adeps lanae.

Ullfett. Villaj-asva.

Dfet renade, vattenfria fettet ur färull.

En Ijusgul massa, med svag, egendomlig lukt. Ullfettet

smälter vid omkring 40^ tili en klar vätska. Det löser sig

i eter, i petroleter, i kloroform ooh i kokande etylalkoiiol

samt delvis i sprit, men icke i vatten.

Da svafvelsyra öfverskiktas med en lösning af ullfett i

kloroform (1: 50), uppstär en brunröd mellanzon, medan

kloroformen smäningom färgas grön.

En lösning af 2 gram ullfett i 10 gram eter bör förblifva

färglös vid tillsats af 2 droppar fenolftalein, men

bör färgas röd vid tillsatts af 0,i cm^ tiondedels-normal

Jcalilut (fri syra).

Ullfett skall kunna kokas med natronlut utan att utveckla

ammoniak.

Vid förbränning af 1 gram ullfett fär nägon vägbar

äterstod icke kvarblifva.

Adeps suillus.

(Axungia curata Ph. F. IV.)

Renadt ister. Puhdas ihra.

Färskt, osaltadt, genom smältning ocli silning renadt

svinister.

En hvit, homogen massa med en egendomlig lukt och

mild smak. Den är olöslig i vatten, svärlöslig i sprit, lätt-

löslig i eter och i kloroform. Smältpunkt 35°—45°.

Förtvälningstal omkring 196.


17

Jodtal 44—66. För bestämningen arivändas 0,5 gram.

Renadt ister fär icke hafva härsken eller vidbränd lukt

ooh bör vid uppvärmning smälta tili en klar vätska.

Om 5 gram smält ister skakas med 10 gram varmt vat-

ten, och blandningen filtreras som kali, skall filtratet icke

visa alkalisk reaktion och efter tillsats af salpetersyra icke

förändras af hariumnitrat (sulfat) eller silfvernitrat (klo-

rid).

Om 5 gram renadt ister lösas i 5 gram kloroform och

10 gram sprii:, och tili lösningen sättas 3 droppar fenolfta-

lein samt 1 cm^ tiondedels-normal halilut, skall blandnin-

gen färgas röd, da den skakas (fettsyror).

Om 10 gram renadt ister försiktigt värmas med 15 gram

kalilut och 10 gram sprit, och blandningen skakas, tills den

blir klar, erhälles en tvällösning, som skall förbli klar, äf-

ven om den spädes med 100 gram vatten (oförtvälbar sub-

stans, par affin).

Om 5 gram smält ister skakas med en lösning af 0,05

gram silfvernitrat i 5 gram sprit och 2 droppar salpeter-

syra, och blandningen upphettas 5 minuter pä vattenbad,

fär fettlagret icke blifva mörkare tili färgen (bomulls-

fröolja).

Förvaras pä sv alt ställe.

Aether.

Eter. Eetteri.

En klar, färglös, neutral, fullständigt flyktig, lättan-

tändlig vätska med säregen lukt och kylande smak, löslig

i 12 delar vatten samt i hvarje förhällande i sprit och i

feta oljor.

Sp. Vikt 0,720—0,722.

Kokpunkt 34,5°—35,5^

Farmakop. 3


18

Eter fär icke rödfärga fuktadt blätt lackmuspapper.

Om ett stycke filtrerpapper fuktas med eter, fär, sedän

etern afdunstat, vid pappret icke häfta nägon främmande

lukt.

Om eter skakas med en lika volym vatten i ett graderadt

röi* vid 15°, fär vattnets volym icke ökas med mer än en

tioädedel (sprit).

Om 10 gram eter skakas med 1 gram kaliumjodid, fär

blandningen icke inom 30 minuter färgas gul (superoxid).

Förvaras i skydd mot Ijus

och pä kyligt ställe.

Aether ad narcosin.

Narkos-eter. Narkoosi-eetteri.

Sp. vikt 0,720.

Kokpunkt 35°.

Om 10 gram narkos-eter fritt fä afdunsta vid vanlig

teonperatur, fä de si'sta dropparna icke visa sur reaktion

eller hafva nägon främmande lukt. Nägon vägbar äter-

stod fär icke bli kvar, dä ifrägavarande afdunstningsrest

torkas vid 100°.

Om 10 gram narkos-eter skakas med 1 gram nyss beredd

kaliumjodid, fär blandningen icke inom 3 timmar

färgas gul (superoxid).

Om 20 gram narkos-eter och 4 gram nyss tili ärtstora

stycken krossad kaliumhydroxid ställas ät sidan i en väl

sluten flaska, fär nägon gul färg .inom 10 timmar icke

framträda (aldehyd, vinylalkobol).

När 10 gram narkos-eter skakas med 2 gram Nesslers

reagens, fär vätskan visa gulaktig opalescens, men nägon

röd eller mörk fällning fär icke uppkomma.

Förvaras i skydd mot Ijus och pä kyligt

ställe i fullkomligt fyllda flaskor med

en volym af högst 150 c m^.


Aether spirituosus camphoratus.

Kamferdropfar. Kamferitipat.

Camphora 10 delar.

Aether 30 delar.

Spiritus 60 delar.

19

Kamferdroppar äro en klar, färglös ooh flyktig vätska

nied lukt af kamfer och eter.

Sp. Vikt 0,812—0,815.

Aetheroleum anisi.

(Oleum Anisi Ph. F. IV.)

Anisolja. Anisöljy.

Den ur frukterna af PimpineMa anisum L. genom

destillation med vattenänga erhällna flyktiga oljan.

En färglös eller svagt gulfärgad, starkt Ijusbrytande,

tunnflytande vätska med lukt af anis och sötaktig smak.

Vid omkring 17° stelnar den tili en hvit kristallmassa.

Sp. vikt 0,98—0,99 vid 20^.

1 del anisolja bör lösa sig klart i 3 delar utspädd sprit.

Aetheroleum caryophylli.

(Okum Caryophylli Ph. F. IV.)

Nejliholja. Neilihkaöljy.

Den ur de outvecklade blommorna af Eugenia caryo-

phyllata T h u n e b. genoni destillation med vattenänga

erhällna flyktiga oljan.


20

En starkt Ijusbrytande vätska, som är nastan färglös

eller gul, men med tiden mörknar. Lukten är aromatisk,

smaken skarp och brännande.

sprit.

Sp. Vikt 1,044 1,070.

1 del nejlikolja bör lösa sig klart i 2 delar utspädd

Aetheroleum cinnamomi.

Kanelolja. Kaneliöljy.

Den ur barken af Oinnamomum-aiTteT genom destilla-

tion med vattenänga erhällna flyktiga oljan.

En Ijusgul, tunnflytande vätska med lukt af kanel och

med aromatisk, söt och brännande smak.

sprit.

Sp. vikt 1,023 1,040.

1 del kanelolja bör lösa sig klart i 3 delar utspädd

Aetheroleum citri.

Citronolja. Sitronaöljy.

Den ur fruktskalen af färska citroner, Citrus media L.

erhällna flyktiga oljian.

En Ijusgul vätska med lukt af citron och med mild,

nägot bitter smak.

sprit.

Sp. vikt 0,855 0,861.

1 del citronolja bör lösa sig nastan klart i 12 delar

Aetheroleum foeniculi.

(Oleum Foeniculi Ph. F. IV.)

Fänhälolja. FenJcoliöljy.

Den ur frukterna af Foeniculum vulgare Miller genom

destillation med vattenänga erhällna flyktiga oljan.


En färglös eller svagt gul, tunnflytande vätska med

lukt af fänkäl och söt, kamferartad, nägot bitter smak.

21

Sp. Vikt 0,965 0,975.

Vid afkylning under 0° afskiljer fänkäloljan kristaller.

1 del fänkälolja bör lösa sig klart i 1 del sprit.

Aetheroleum menthae.

(Oleum Menthae piperitae Ph. F. IV.)

Pepparmyntolja. Piparminttuöljy.

Den ur blommande Mentha piperita L. genom destilla-

tion med vattenänga erhällna flyktiga oljan.

En färglös eller gulaktig vätska med lukt af pepparmynta

samt brännande och kylande, men icke bitter smak.

Sp. vikt 0,90—0,91.

Aetheroleum rosae.

(Oleum Rosae Ph. F. IV.)

Rosenolja. Ruusuöljy.

Den ur färska kronbJad af olika jKosa-arter genom

destillation med vattenänga erhällna flyktiga oljan.

En färglös eller svagt gulaktig vätska med lukt af

rosor och skarp smak.

Sp. vikt vid 30° 0,85—0,863.

Vid 18° afskiljer rosenoljan kristaller och stelnar smäningom

tili en kristallmassa.


22

Aetheroleum santali.

Sandelolja. Santaliöljy.

Den ur stammens och rotens veddelar af Santalum album

L. genom destillation med vattenänga erh&llna flyk-

tiga oljan.

En färglos eller svagt gulaktig, tjockflytande olja med

en egen, aromatisk lukt ooh skarp, nagot bitter smak.

Sp. Vikt 0,973 0,985.

1 del sandelolja bör med 6 delar utspädd sprit gifva

en klar lösning, som skall förbli klar äfven, om den ytter-

ligare spädes med utspädd sprit.

Aetheroleum sinapis.

(Oleum Sinapis Ph. F. IV.)

Senapsolja. Sinappiöljy.

Isorodanallyl. Isorodaniallyli.

En tunnflytande, starkt Ijusbrytande vätska, som är

färglös eller Ijusgul, men med tiden mörknar. Liikten

är sikarp och retar tili tärar, smaken starkt brännande.

Sp. vikt 1,022 1,025.

Senapsolja löser sig i sprit i alla förhällanden.

Aetheroleum terebinthinae.

(Oleum Terebinthinae rectificatum Ph. F. IV.)

Terpentinolja. Tärpöffiöljy.

Den ur balsamen frän särskilda Pinus-arter genom

destillation med vattenänga erhällna och renade flyktiga

oljan.


' 23

En klar, färglös vätska med en egen hi^kt och brännande

«mak.

Sp. vikt 0,860—0,870.

Kokpunkt 155^—162°.

1 del terpentinolja bör lösa sig klart i 8 delar sprit

(petroleum). Denna lösning fär ej hafva sur reaktion (för-

hartsad olja).

Aethylcarbonas chinicus.

Kininkolsy re-etylester

Euhinin. EuJcinini.

C20II23O2N2. CO2. C2H5

.

Kininihiilihapon etyliesteri

Hvita, fina, nastan smaklösa kristallnälar, svärlösliga

i vatten, men lättlösliga i sprit, i eter och i kloroform.

En lösning af kininkolsyre-etylester, som blifvit försatt

med litet utspädd svafvelsyra, fluorescerar i blätt. Lösningen

färgas grön af nägra droppar hroinvatten jämte ammoniak

i öfverskott.

Om 0,2 gram kininkolsyre-etylester försättas med 2

gram natronlut, och litet jod tillfogas, framträder, da

blandningen uppvärmes, en svag hikt af jodoform.

En med tillhjälp af salpetersyra beredd lösning fär icke

förändras af" hariumnitrat (sulfat) eller silfvernitrat (klo-

rid).

Vid förbränning af 0,2 gram kininkolsyre-etylester fär

nägon vägbar äterstod icke kvarblifva.

F ö r V a r a s i s k y d d m o t 1 j u s.

Albumen ovi.

Torr hönsägghvita. Kuiva munanvalkuainen.

Ljusgula, genomlysande stycken, utan lukt och smak,

nastan fullständigt lösliga i vatten tili en grumlig vätska

med neutral reaktion. I sprit och i eter äro de olösliga.

.


24

Om 5 gram af en lösning (1 : 100) kokas och därpä för-

sättas med 10 droppar salpetersyra, bör en riklig flockig

fällning afsätta sig.

Dä 10 gram af lösningen försättas med 5 droppar flytande

fenol och 5 droppar salpetersyra, och blandningen

skakas om och filtreras, skall filtratet vara klart. 5 gram

af filtratet fä ej brunfärgas af 2 droppar jod, och ej hel-

ler, om de öfverskiktas med en lika volym sprit, gifva en

grumlig mellanzon (dextrin, drägant, gelatin).

Om torr hönsägghvita förbrännes, fär högst 6 % aska

kvarblifva.

Alcohol aethylicus.

EtylalkohoJ. Etylialkoholi.

C^Hj. OH

En klar, färglös, fullständigt flyktig, neutral, hygro-

skopisk och lättantändlig vätska med karakteristisk lukt

och brännande smak.

Etylalkohol kokar vid 78°—79° och äger en specifik

vikt af 0,796—0,797, hvilken motsvarar en hait af 99,66

99,46 volymprocent och 99,44—99, ii viktprocent vattenfri

etylalkohol.

Pröfvas säsom för Spiritus är angifvet, utom att skillnaden

i hait bör beaktas.

Aloe.

Aloe. Aloe.

Den tili torrhet indunstade saften ur bladen af vissa

sydafrikanska ^ioe-arter.

Mörkbruna tili nastan svarta, glänsande, spröda, ofta

med ett gröngult stoft öfverdragna massor eller skarpkan-


25

tade brottstycken med glasglänsande, mussliga brottytor.

Tumia splittror äro Ijust rödbruna, genomlysande och

visa under mikroskopet endast spär af kristaller. Pulv-

ret är gröngult. Lukten är egendomlig, smaken obehagligt

bitter.

Med 10 delar kokande vatten gifver aloe en nastan klar

lösning, ur hvilken omkring ^j^ afskilja sig, da lösningen

svalnar. En lösning af 1 del aloe i 5 delar varm sprit

förblir nastan klar, äfven som kali. Om smä splittror af

al'0€ öfvergjntas i en porslinssikäl med salpetersyra, skall

omk:ring hvarje splittra efter nägra minuter bilda sig ett

grönt, men ej i rödt stötande lager (andra aloe-arter).

Amygdala amara.

(Siemon Amygdali amarum Ph. F. IV.)

Bittermandel. Karvasmanteli.

Fröet af Frunus amygdalus S t o k e s var. amara D. C.

Bittermandeln är i genomisnitt 2 cm läng, 1,2 cm bred

och pä det tjockaste stället 0,8 cm tjock. Fröskalet, som är

gulbrunt och öfverdraget af ett brunt stoft, är segt och

skrynkladt pä längden. Da mandeln fär ligga i hett vat-

ten under ett par minuters tid, kan fröskalet lätt afdragas

frän de rent hvita hjärtbladen.

Fröskalets epidermis är bildad af rundade celler, hvilkas

väggar äro för^tjockade och förvedade och föra stora porer.

Mänga af dessa oeller äro söndertrasade, och delar af dem

bilda det bruna stoftet pä skalets yta. Resten af fröskalet

utgöres af en väfnad hoptryckta celler, i hvilken ledningssträngarna

förlöpa. När skalet lösgöres, följer den tunna

endospermrest, som omger växtämnet, med säsom en in-

Aersta hinna. De plankonvexa hjärtbladen äro mjuka som

vax. Upplagsnäringen utgöres af aleuronkorn och fett.


26

liittermandeln är utan lukt, men har starkt bitter smak.

Delar af mandlar och mandlar, som smaka eller lukta här-

sket, fä icke användas.

Amygdala dulcis.

(Semen Amygdali duloe Ph. F. IV.)

Sötmandel. Makea manteli.

Fröet af Prunus amygdalus S t o k e s var. dulcis D. C.

Sötmandeln har samma form, utseende och byggnad

som bittermandeln, men är vanligen nägot större, i genomsnkt

2,3 cm läng, 1,5 cm bred och pä det tjockaste stället

1 cm tjock.

Smaken skall vara mild, oljigt söt, och fär vara hvarken

bitter eller härsken.

Amylum.

(Amyluni Tritici Ph. F. IV.)

Hvetestärkelse. VehnätärkJcelys.

Den ur frukterna af hvetet, Triticum vulgare Vili.

och närstäende arter framställda stärkelsen.

Ett rent hvitt, mycket fint, glanslöst pulver eller ore-

gelbundet kantiga stycken utan lukt och smak.

Under mikroskopet visar hvetestärkelsen koncentriska

korn af tvä slag, större och mindre. De större, hvilkas diameter

varierar mellan 20 och 40 ^a, äro nastan cirkel-

runda, men sedda frän kant aflängt elliptiska. Kärna och

lagringar äro otydliga. De mindres diameter är 5—8 /i:

de likna de större, men deras form är mer varierande.

Mellanformer förekomma blott sparsamt.


27

1 del stärkelse uppslammas i 50 delar kalit vatten, och

blandningen kokas. Da den svalnat, skall den bilda ett lätt

flytande, näg^ot grumligt, lukt- och smaklöst klister med

neutral reaktion. 1 droppe jod färgar klistret blätt.

Vid förbränning fär stärkelse lämna högst 1 % aska.

Antidotum arsenici.

Motgift ynot arsenlh. Arsenikin vastämyrJcky.

Oxidum magnesicum 3 delar.

Liquor chioreti ferrici 18 delar.

Aqua destillata 79 delar.

Magnesiumoxiden utrifves i 40 delar vatten, och tili

blandningen sättes smäningom, under det man skakar kär-

let, den med 39 delar vatten spädda järnkloridlösningen.

Beredes för tillfället.

Antipyrinum.

Antipyrin. Antipyrini.

Fenyldimetylpyrazolon. Fenylidimetylipyratsoloni.

C3HN,0(CH3),OeH,

Färglösa kristaller med svag lukt och nägot bitter

smak, lösliga i 1 del vatten, i 1 del sprit, i 1,5 delar kloroform

och i omkring 80 delar eter.

.

Smältpunkt 110°—112°.

En lösning (1 : 100) gifver med tannin en. hvit fällning.

2 gram af lösningen gifva med 1 droppe järnklorid en

djupröd färg, som vid tillsats af 10 droppar svafvelsyra

öfvergär i gul. 2 gram af en likadan lösning antaga med

2 dropipar rykande salpetersyra en grön färg, som, da vät-

skan kokas och ytterligare 1 droppe syra tillsättos, öfver-

gär i röd.


28

En lösning (1 : 2) bör vara färglös ooh neutral samt fär

ej förändras af svafvelväte (motaller)

Vid förbränning af 0,5 gram antipyrin fär nägon väg-

bar äterstod icke kvarblifva.

Aqua amygdalae amarae.

(Aqua Amygdalarum amararum concentratum Ph. F. IV.)

t

Bittermandelvatten. Karvasmantelivesi.

Amygdala amara 12 delar

Aqua destillata och

Spiritus sä mycket. som fordras.

Bittermandeln krossas groft och pressas vid rumstem-

peratur för att sä noggrant som möjligt befrias fran fett.

Pressäterstoden pulveriseras, utröres med 60 delar vatten

och bringas i ett lämpligt destillationskärl, som väl till-

slutes. Efter 12 timmar afdestilleras frän blandningen 9

delar i ett förlag, som innehäller 3 delar sprit, och som väl

afkyles, under det destillationen pägär.

Sedän den mängd cyanväte, som vätskan innehäller,

blifvit bestämd, spädes vätskan om nödigt med en bland-

ning af 1 del sprit och 3 delar vatten tili föreskrifven hait.

En klar eller nastan klar vätska med lukt af bitterman-

delolja.

Om 10 gram bittermandelvatten blandas med 0,8 om;"^

tiondedels-normalt silfvernitrat och nägra droppar salpe-

tersyra, och blandningen filtreras, bör filtratet äga bitter-

mandelvattnets karakteristiska lukt och skall kunna försättas

med tiondedels-normalt silfvernitrat utan att grum-

las.

En blandning af 27 gram bittermandelvatten, 100

gram vatten, 2 gram kaliumjodid och 1 gram ammoniak.

.


29

skall för bestäende opalisering fordra 4,9—5,2' cm^ tionde-

dels-normalt silfvernitrat, hvilket motsvarar en hait af

0,098—0,104 % cyanväte.

F ö r V a r a s i m i n d re f La s k o r o c h

i skydd mot Ijus.

Maximaldos 2 g.

Aquae aromaticae.

Äromatiska vatien. Aromiset vedet.

Aromatiska vatten skola hafva ren lukt och smak af de

eteriska oljor de innehälla, och vara färglösa och klara

eller lätt opaliserande.

.

10 gram aromatiskt vatten skola kunna förflyktigas pä

vattenbad utan väghar äterstod och fä icke färgas af 5

droppar fenolftalein.

Aromatiska vatten beredas endast i mindre, efter ätgängen

lämpade mängder.

Förvaras i väl fyllda mindre flaskor

pä svalt ställe och i skydd mot Ijus.

Aqua cinnamomi.

. Kanelvatten. Kanelivesi.

Oleum cinnamomi 1 del.

Spiritus 99 delar.

Aqua destillata 900 delar.

Kaneloljan löses i spriten och skakas i sluten flaska

med det uppkokade och tili omkring 40° afkylda vattnet.

Blandningen skakas ytterligare nägra gänger om under

ett dygn och filtreras därpä.


30

Aqua destillata.

DestiUeradt vatten. Tislattu vesi.

HoO

En klar, färglös, neutral vätska utan lukt och med fadd

smak.

DestiUeradt vatten fär icke förändras af ammonium-

oxalat (kalcium), hariumnitrat (sulfat), JcvicJcsilfverJclo-

rid (ammoniak) eller silfvernitrat (klorid), och icke heller

af 2 volymer kalkvatten (karbonat). Om 100 gram

destilleradt vatten indunstas tili ringa äterstod, fär denna

äterstod, om den göres svagt sur med klorvätesyra, icke

förändras af svafvelväte (metaller), ens efter tillsats af

ammoniak.

Om 100 gram destilleradt vatten upphettas tili kokning

och försättas med 1 gram utspädd svafvelsyra och 0,3 cm^

kaliumpermanganat, fär denna blandning vid 3 minuters

kokning icke affärgas (niitrit, organiska ämnen).

100 gram destilleradt vatten skola förflyktigas utan

vägbar äterstod.

Vatten, som användos för beredning af lösningar af-

sedda för injektion under huden, bör kort förut steriliseras.

Aqua foeniculi.

FänJcalvatten. FeriJcolivesi.

Oleum foeniculi 1 del.

Spiritus 9 delar.

Aqua destillata 990 delar.

Beredes pä samma sätt som ÄQua cinnamomi.


Aqua menthae.

(Aqua Menthae piperitae Ph. F. IV.)

Pepparmyntvatten. Piparminttuvesi.

Oleum menthae 1 del.

31

Spiritus 9 delar.

Aqua destillata 990 delar.

Beredes pä samma sätt soni Aqua cinnamomi.

Aqua rosae.

Rosenvatten. Ruusuvesi.

Oleum rosae 4 droppar.

Aqua destillata 1000 gram.

Rosenoljan skakas med det uippkokade och tili omkring

40° afkylda vattnet. Blandningen skakas ytterligare nägra

gänger linder förloppet af ett dygn och filtreras därpä.

Asa foetida.

(Gummiresina Asa foetida Ph. F. IV.)

Dyfvelsträck. Hajupihka.

Gummihartset af asiatiska Ferula-SLriev, isynnerhet

Ferula asa foetida L., Ferula narthex B o i s s i e r och

Peruta foetida R e g e I.

Lösa eller sainmanbakade korn eller större oregelbundna

stycken, pä ytan rödbruna, nägon gäng grävio-

letta, inuti af en giilhvit färg, som vid luftens inverkan


32

öfvergär i röd och sedän i bruii. I köld blir dyfvelsträck

h&rdt och sprödt, men mjuknar i värme. Lukten är genomträngande,

lökartad, smaken .skarp och bitter.

Sammanrifvet med sin tredubbla vikt vatten bildar

dyfvelsträck en hvit emuls, som af nägra droppar ammo-

niak färgas gul.

Om 5 gram dyfvelsträck extraheras fuUständigt med

kokande sprit, och det, som äterstär efter extraktionen, torkas

vid 100°, fär denna rest ej väga mer än 2 gram.

Balsamum copaiva.

Kopaivahalsam. Kopaivahalsami.

Den ur särade stammar af vissa i norra och Östra de-

larna af Sydamerika växande Copaifera-arteT flutna

balsamen.

En klar, gul tili gulbrun, sirapstjock, pä sin höjd svagt

fluorescerande vätska med en egen, aromatisk lukt och

skarp, rifvande samt nägot bitter smak.

Kopaivahalsam är lätt löslig i sprit och i eter ; med lika

delar petroleter ger den en klar lösning, hvilken vid ytter-

ligare tillsats af petroleter afskiljer en flockig fällning.

Om 1 gram balsam i 3 timmar indunstas pä vatten-

bad, skall äterstoden utgöras af ett amorft, genomskinligt

harts, som, när det svalnat, blir sprödt (feta oljor).

.

0,5 gram kolofonium värmes svagt med 4,5 gram kopai-

vahalsam. Lösningen försättes med- ammoniak och skakas

kraftigt om. Elandningen fär ej inom 24 timmar stelna

tili ett gele (kolofonium)

När en lösning af ett litet 'korn natriumnitrit i 3 gram

isättika hälles tili 3 droppar kopaivahalsam, ooh hlandnin-

gen försiktigt lagras öfver 2 gram svafvelsyra, fär ättik-

syreskiktet ej antaga violett färg (gurjunbalsam).


Balsamum peruvianum.

Perubalsam. Peeruribalsami.

Den ur barken af Myroxylon Pereirae B a i 1 1 o ii

vunna balsamen.

En nastan svart, men i tunna lager rödbrun, klar,

genomskinlig, tjockflytande, men ej klibbig vätska med

33

en angenäm, vaniljartad liikt och först niild, sedän skarp,

brännande, svagt bitter smak. I luften torkar balsamen ej.

Sp. vikt 1,145 1,16.

I vatten är balsamen nastan olöslig; med 1 del sprit

uppstär en klar lösning, som grumlas vid tillsats af mera

sprit.

1 gram perubalsam bör lösa sig klart i en lösning af

3,5 gram kloralhydrat i 2 gram vatten (feta oljor).

En blandning af 2 gram perubalsam, 5 gram natronlut

och 5 gram vatten skakas med 50 gram eter. 1,5 gram dra-

gantpulver tillsättas, ocb blandningen skakas om. Af det

klara eterlagret silas genom torr vadd i en vägd kolf 25

gram, och etern afdunstas pä vattenbad. Den vid 100° torkade

indunstningsäterstoden, som utgöres af cinnamein,

bör väga minst 0,56 gram. Cinnameinets förtvälningstal

är omkring 234.

Benzoas /?-naphthylicus.

^-naftylhenzoat ^-naftylibentsoaatti.

Benzonaftol. BentsonaftoU.

C10H7. C7H5O2

Ett hvitt eller nastan hvitt, lätt, kristalliniskt pulver

utan lukt och smak, sä godt som olösligt i vatten, lättlösligt

i het sprit.

Farmakop. 3


34

Om 0,1 gram naftylbenzoat kokas med 10 gram alko-

holisk halilut, erhälles en klar lösning mecl lukt af etyl-

benzoat.

Om 1 gram naftylbenzoat skakas med 10 gram vatten,

och blandningen filtreras, fär det med 8ali)etersyra sur-

gjorda filtratet icke förändras af hariumnitrat (sulfat)

eller silfvernitrat (klorid).

Om 1 gram naftylbenzoat skakas med 10 gram utspädd

natronlut, och blandningen filtreras, fär filtratet hvarken

grumlas af utspädd svafvelsyra, eller vid kokning med

kloroform färgas grönt (naftol).

Vid förbränning af 0,2 gram naftylbenzoat fär nägon

vägbar äterstod icke kvarblifva.

Benzoe.

Benzoeharts. Bentsoehartsi.

Hartset af Styrax benzoin Dryande»r.

Eunda eller afplattade, brunröda tili gulbruna korn

eller stycken af växlande storlek med mjölkhvit, porslin-

liknande brottyta.

Benzoeharts har en angenäm lukt, som isynnerhet

framträder, när liartset värmes pä vattenbad. När en

splittra uppfhettas i ett profrör, utvecklas hvita ängor

med stickande lukt; da profröret kallnar, öfverdrages dess

väggar med kristallnälar af benzoesyra.

Benzoeharts är nastan fullständigt lösligt i 5 delar

sprit; blandas den filtrerade lösningen med vatten, er-

hälles en mjölkig, välluktande vätska med sur reaktion.

Om 1 gram pulveriseradt benzoeharts uppvärmes med

10 cm'"^ tiondedels-normalt Jcaliumpermanganat i ett löst

slutet profrör, fär, da röret öppnas, ingen lukt af bitter-

mandelolja förmärkas (kanelsyrehaltig. benzoe).

Om 5 gram benzoeharts extraheras fullständigt med

kokande sprit, och det, som äterstär efter extraktionen,

torkas vid 100°, fär denna rest ej väga mer än 0,25 gram.


Bolus alba.

llvit lera. Valhoinen savi.

36

Ett vattenhaltigt aluminiumsilikat af varierande sam-

mansättning.

Hvita, luckra stycken eller ett nastan hvitt pulver.

Fuktad med litet vatten gifver hvit lera en plastisk massa

med en egenartad lukt. Den är olöslig i vatten och i utspädda

syror.

Hvit lera fär icke uppbrusa med syror (karbonat) . Da

den slammas med vatten, fär ingon tnng, sandig bot^ensats

afsätta sig.

Brometum ammonicum.

Ammoniumhromid. Ammoniumbromidi.

NH4Br

Ett hvitt, hygroskopiskt, kristalliniskt pulver, lösligt

i 1,9 delar vatten, svärlösligt i sprit.

Da saltets lösning försättes med nägra droppar klor-

vatten och skakas med kloroform, färgas kloroformen rödgul.

Med natronlut utvecklar saltet ammoniak.

Om en lösning af 1 gram ammoniumhromid i 10 gram

vatten försättes med nägra droppar järnklorid, och blandningen

skakas med kloroform, fär kloroformen icke färgas

violett (jodid).

En lösning (1 : 20) är svagt sur samt fär efter itillsats

af klorvätesyra hvarken förändras af hariumnitrat (sul-

fat) eller af utspädd svafvelsyra (barium, bromat) och

ej heller af svafvelväte, ens efter öfvermättning med ammoniak

(metaller).

0,98 gram vid 100° torkadt sait lösas tili 100 cm^

10 cm^ af denna lösning böra fordra 9,9—10, i cm^"^ tion-

dedels-normalt silfvernitrat [indikator: JcaliumJcromat].

Upphettas 1 gram ammoniumhromid, fär nägon vägbar

äterstod icke kvarblifva.

Förvaras i väl slutet kärl.


36

Brometum kalicum.

Kaliumhromid. Kaliumbromidi.

KBr

Hvita, glänsande, luftbeständiga kristaller, lösliga i 2

delar vatten och i omkring 200 delar sprit.

Da saltets lösning försättes med nägra droppar klor-

vatten och skakas med kloroform, färgas kloroformen röd-

gul. Med vinsyra afsätt-er den, isynnerhet efter tillsats af

ett par droppar natronlut, en hvit, kristallinisk fällning.

Saltet bör genast färga lägan violett.

Om en lösning af 1 gram kaliumbroniid i 10 gram vat-

ten försättes med nägra droppar järnJclorid, och blandnin-

gen skakas med kloroform, fär kloroformen icke färgas

violett (jodid).

En lösning (1 : 20) bör vara neutral och fär, surgjord

med klorvätesyra, hvarken förändras af harium-

nitrat (sulfat) eller utspädd svafvelsyra (barium, bromat)

och ej heller af svafvelväte, ens efter öfvermättning med

ammoniak (metaller). Försatt med ammoniak fär den ej

förändras af natriumfosfat (magnesium).

1,19 gram vid 100° torkadt sait lösas tili 100 cm^

10 cm^ af denna lösning böra fordra 9,9—10,i cm^ tion-

dedels-normalt silfvernitrat [indikator: kaliumhromat].

Brometum natricum.

Natriumhromid. Natriumbromidi

NaBr

Ett hvitt, hygroskopiskt, kristallinis/kt pulver, lösligt

i 1,2 delar vatten och i omkring 10 delar sprit.

Dä saltets lösning försättes med nägra droppar Mor-

vatten och skakas med kloroform, färgas kloroformen röd-

gul. Saltet färgar lägan intensivt gul; den fär, betraktad

genom koboltglas, endast öfvergäende färgas violett.

.


37

Om en lösning af 1 gram natriumbromid i 10 gram

vatten försättes med nägra droppar järnMorid, ooh blandningen

stabas med kloroform, fär kloroformen ej färgas

violett (jodid).

En lösning (1 : 20) bör vara neutral och fär, sur-

gjord med klorvätesyra, hvarken förändras af harium-

nitrat (sulfat) eller utspädd svafvelsyra (barium, bromat)

och ej heller af svafvelväte, ens efter öfvermättning med

ammoniak (metaller). Försatt med ammoniak fär den ej

förändras af nati^iumfosfat (magnesium).

Upphettadt tili 100° fär saltet ej förlora mer än 5 %

i vikt och vid starkare upphettning icke färgas grätt.

1,03 gram vid 100° torkadt sait lösas tili 100 cm^.

10 cm^ af denna lösning böra fordra 9,9—10,i cm^ tiori'

dedels-normalt fiilfvernitrat [indikator: haliumhromat]

F ö r V a r a is i v ä 1 s 1 u t e t k ä r 1.

Calx chlorata.

(Hypochloris calcicus Ph. F. IV.)

Klorhalh. KlorikalJcJci.

Ett hvitt eller grähvitt pulver med starkt klorliknande

lukt, blott delvis lösligt i vatten.

Attiksyra löser klorkalk under klorutveckling. Lösningen

gifver med ammoniumoxalat en hvit fällning.

3,55 gram klorkalk uppslammas i vatten, och blandningen

spädes tili 1000 cm^. 100 cm^ af vätskan, försatta

med 1 gram kaliumjodid och 1 gram klorvätesyra, skola

för att affärgas fordra minst 25 cm^ tiondedels-normalt

natriumtiosulfnt, hvilket motsvarar en hait af minst 25 %

verksam klor.

Lösningar af klorkalk böra alltid utlämnas filtrerade.

F ö r V a r a s i s k y d d m o t 1 j u s och

p ä t o r r t och s v a 1 1 s t ä 1 1 e.

.


38

Camphora.

Kamfer. Kamferi.

Kamfer erhälles genom destillation och sublimation ur

stammen af Cinnamomum camphora L.

Färglösa, genomskinliga, kristalliniska, sega, för känseln

feta stycken eller ett hvitt kristallpulver med genom-

trängande, egendomlig lukt och nägot bitter, först brän-

nande, sedän kylande smak. Vid vanlig temperatur förflyktigas

kamfer smäningom; antänd förbrinner den med

lysande, starkt sotande läga.

Smältpunkt 175°—179°.

I vatten är kamfer föga löslig, däremot lätt i sprit, i

eter, i kloroform, i feta och i flyktiga oljor.

Om kamfer lindrigt upphettas, skall den sublimera utan

ät-erstod.

Camphora monobromata.

Bromkamfer. Bromikam^feri.

Färglösa nälar eller fjäll med kamferartad lukt. Bromkamfer

är olöslig i vatten, löslig i 15 delar sprit, lättlöslig

i eter och i feta oljar.

Smältpunkt 76°.

Bromkamfer lö&er sig i svafvelsyra, men utfaller ur

denna lösning vid tillsats af vatten. 0,i gram bromkamfer

smältes med 0,5 gram natriumkarbonat och 0,5 gram ka-

liumnitrat. Smältan löses i vatten, och lösningen göres sur

med salpetersyra. ITr denna vätska fäller silfvernitraf en

gulhvit fällning.


39

Med bromkamfer skakadt vatten bör visa neutral re-

aktion och fär med silfvernitrat endast opalisera.

Om 0,1 gram bromkamfer förbrännes, fär nägon vägbar

äterstod icke kvarblifva.

c i u s.

För varas i skydd mot Ijus.

Cantharis.

t

Spansk fluga. Espanjankärpänen.

Den torkade skalbaggen Lytta vesicatoria F a b r i-

15—30 mm länga, 5—8 mm breda, metallglänsande,

gröna eller gulgröna, vid uppvärmning i blätt skimrande

ins^kter med en egendomlig, obehaglig lukt.

Drogen bör bestä af sä litet skadade insekter som möj-

ligt. Den fär hvarken lukta ammoniak eller framkalla fett-

fläck pä papper. Om den förbrännes, fär don gifva högst

8 % aska.

Förvaras väl torkad och i skydd

m o t f u k t.

Carbonas ammonicus.

Ammoniumkarhonat. AmmoniumkarhonaaUi.

Hjorthornsalt. Hirvensarvisuola.

Härda, färglösa, fullständigt flyktiga, genomlysande,

trädigt kristalliniska, pä ytan vanligen vittrade stycken,

som lukta ammoniak och som längsamt, men fullständigt

lösa sig i 4— 5 delar vatten tili en alkalisk, med syror fräsande

vätska.


40

Surgjord med ättiksyra, f&r en lösning (1: 20) ej för-

ändras af ammoniumoxalat (kalciuiii), hariumnitrat (sul-

fat) eller fivafvelväte (metaller). Surgjord med klorväte-

syrsLj fär den ej rödfärgas af järnhlorid (rodanid).

En lösning (1 : 20) gifver med silfvernitrat en fäll-

ning, som vid upphettning ej fär färga*s (tiosulfat) , och

som i salpetersyra bör lösa sig tili en klar eller pä sin höjd

opaliserande vätska (klorid).

Oni 1 gram af saltet löses i salpetersyra, och lösningen

indunstas tili torrhet pä vattenbad, bör äterstoden vara

färglös och, om den glödgas, icke lämna nägon vägbar

äterstod.

Förvaras i väl slutet kärl.

Carbonas calcicus praecipitatus.

Fälldt halciumhar- Saostettu kalsiumkar-

honat. honaatti.

K7ita. Liitu.

CaCOa

Ett hvitt, kristalliniskt pulver utan lukt och smak,

olösligt i vatt-en, men lösligt i ättiksyra under utveokling

af koldioxid. Den ättiksura lösningen gifver med ammo-

niumoxalat en hvit fällning.

En med tillhjälp af salpetersyra beredd lösning (1: 50)

bör vara klar och färglös. Den fär ej förändras af har-ium-

nitrat (sulfat) och fär med silfvernitrat (klorid) blott

lindrigt opalisera. Öfvermättad med ammoniak fär lös-

ningen ej förändras af kalkvatten (magnesium) eller svaf-

velväte (metaller).

Om 1 gram kalciumkarbonat skakas med 50 gram kokt

vatten, och blandningen filtreras, fär filtratet icke visa

alkalisk reaktion. 10 gram af detsamma skola kunna för-

flyktigas utan att lämna nägon vägbar äterstod.


Carbonas kalicus.

KaliumJcarhonat. Kaliumkarbonaatti.

K2CO3

41

Ett hvitt, hygroskopiskt, kornigt pulver, lösligt i en

lika vikt vatten tili -en klar, alkalisk vätska, men olösligt

i etylalkolhol.

.

Saltets lösning gifver med öfverskjutande vinsyra un-

der utveckling af koldioxid en hvit, kristallinisk fällning.

Saltet färgar lägan violett.

En lösning (1

: 20) fär icke förändras af svafvelväte,

ens efter öfvermättning med salpetersyra (metaller) ; den

med salpetersyra försatta lösningen fär ej grumlas af

bariumnitrat (sulfat) och fär med silfvernitrat endas^t

opalisera (klorid).

Da 1 cm^ af lösningen sättes tili 10 cm^ tiondedels-normalt

silfvernitrat, uppstär en gulhvit fällning, som vid

lindrig uppvärmning icke fär mörkna (formiat, svafvel-

föreningar)

()m 10 gram af lösningen uppvärmas med en ringa

mängd ferrosulfat och järnklorid, och blandningen göres

sur med klorvätesyra, mä icke nägon blä eller grön färg

uppkomma (cyanid). Om kaliumkarbonat löses i utspädd

svafvelsyra, lösningen blandas med en lika volym svafvel-

syra, och blandningen öfvergjutes med ferrosulfat, fär nägon

brunfärgad mellanzon icke uppstä (nitrat). Om 1

gram af saltet i ett profrör försättes med utspädd klorväte-

syra, och ett med blyacetat fuktadt filtrerpapper föres tili

rörets mynning, fär pappret ej färgas brunt (sulfid).

0,69 gram kaliumkarbonat skola för att neutraliseras

fordra minst 9,5 cm^ normal Jclorvätesyra [indikator: me-

tylorange}, hvilket motsvarar en hait af 95 % vattenfritt

karbonat.

F ö r V a r a s i v ä 1 s 1 u t e t k ä r 1.


4'2

Carbonas kalicus crudus.

Pottaska. Potaska.

Ett hvitt, kornigt, i luften sönderflytande pulver,

nastan fulLständigt lösligt i en lika vikt vatten.

Identitetsreaktionerna äro desamma som för Carbonas

kalicus.

0,69 gram pottaska skola för att neutraliseras fordra

minst 9 cm^ normal Jclorvätesyra [indikator: metylorange],

hvilket motsvarar en hait af 90 % vattenfritt karbonat.

. Kreosotkarhonat.

Förvaras i väl slutet kärl.

Carbonas kreosoticus.

T

Kreosoottikarhonaatti.

En gul, tjockflytande oija med svag lukt och smak af

kreosot, olöslig i vatten, löslig i sprit, i eter och i feta

oljor. Vid längre tids förvaring i köld afskiljas kristaller

af guajakolkarbonat.

En spritlösning gulfärgas af en droptpe järnklorid. Om

kreosotkarhonat kokas ett par minuter med alkoholisk

kalilut, afskiljes en kristallinisk fällning. Om den kristal-

liniska fällningen affiltreras, och filtratet indunstas, sä

äterstär en ölja, som luiktar kreosot, och som af järnklorid

färgas mörkviolett. Fällningen löser sig i klorvätesyra

under utveckling af koldioxid.

Vid förbränning af 0,5 gram kreosotkarhonat fär nägon

vägbar äterstod icke kvarblifva.

Maximaldos 1 g.


Carbonas natricus.

Natriumkarbonat. Natriumkarbonaatti.

NagCOs- IOH2O

43

Färgiösa, vittrande kristaller, lösliga i 1,8 delar vatten

tili en klar, alkalisk vätska, nastan olösliga i sprit.

Saltet fräser med syror under koldioxidutveckling

och färgar lägan intensivt gul.

Saltets lösning (1

icke förändras af svafvelväte^ ens efter öfvermättning med

: 20) reagerar starkt alkaliskt och fär

salpetersyra (metaller). En sadan sur lösning fär icke

grumlas af bariumnitrat (sulfat) 'och fär med silfvernitrat

endast svagt opalisera (klorid).

Om 1 cm^ af lösningen sättes tili 10 cm^ tiondedelsnormalt

silfvernitrat, uppstär en gulhvit fällning, som vid

lindrig uppvärmning icke fär mörkna (svafvelföreningar)

Vid uppvärmning fär natriumkarbonat icke utveckla

ammoniak.

Om 1 gram af saltet löses i 3 gram klorvätesyra, och

3 gram tennklorur tillsättes, fär blandningen inom 1

timme icke blifva mörkare tili färgen (arsenik).

5,3 gram natriumkarbonat skola för att neutraliseras

fordra 36,6-37 cm^ normal klorvätesyra [indikator: me-

tylorange], hvilket motsvarar en hait af 36,6—37 % vat-

tenfritt karbonat.

Förvaras i väl slutet kärl.

Carbonas natricus crudus.

Ra soda. Raaka sooda.

Färgiösa kristaller eller kristalliniska massor, lösliga i

2 delar vatten tili en alkaliskt reagerande vätska, som

bör vara färglös och nastan klar.

.


44

Identitetsreaktionerna äro de samma som för Carbonas

natricus.

5,3 gram ra soda ökola för att neutraliseras fordra minst

35 cm^ normal klorvätesyra [indikator: metylorange],

hvilket motsvarar en hait af 35 % vattenfritt karbonat.

Förvaraö i väl slutet kärl.

Cera.

Vax. Vaha.

De af honungsbiet Apis mellifica L. byggda vaxka-

korna, hvilka omsmälts i vatten.

Cera flava. G u 1 1 vax.

En gul, kornig massa med lukt af honung.

Smältpunkt 62°—64°.

Sp. vikt 0,96—0,97.

Cera alba, Hvitt vax.

Beredt af gult vax genom blekning i solljus.

En spröd, hvit, i tunna lager genomlysande massa med

svag lukt.

Smältpunkt 63°—65°.

Sp. vikt 0,968 0,975.

För bestämning af vaxets sp. vikt framställas smä vax-

kulor, genom att det vid lägsta möjliga temperatur smälta

vaxet drypes pä en med sprit fuktad glasplatta. Vaxku-

lorna torkas ett dygn mellan filtrerpapper och. bringas

sedän i en frän luftbläsor fri spritlösning. Tili denna

lösning sättes försiktigt sprit eller vatten, tills vätskan

fär sadan sammansättning, att vaxkulorna sväfva fritt i

densamma. Vätskans sp. vikt anger vaxets sp. vikt.

Vax bör lösa sig klart i varm kloroform.

Om 1 gram vax kokas nägra minuter med 20 gram

sprit, och blandningen filtreras efter nägra timmar, skall

filtratet vara nastan färglöst. Det fär icke tydligt färga

ett blätt lackmuspapper rödt, och, om det apädes med 3 de-

lar vatten, fär det endast svagt grumlas.

Förtvälningst^l omkring 95.


Cetaceum.

Hvalraf. Valaanpäärasva.

4B

Det renade, fasta fettet frän hälrum i hufvudet af

Physete7' macrocephalus L.

Hvita, storbladigt kristalliniska, för känseln feta styeken

med svag lukt och mild smak, olösliga i vatten, lösliga

i het sprit, i eter och i kloroform.

Sp. vikt 0,94—0,95.

Smältpunkt 45°—54°.

Om hvalraf löses i varm sprit, och lösnmgen filtreras

som kali, skall filtratet vara neutralt, och det fär icke i

nämnvärd grad grumlas af en lika volym vatten.

Om 1 gram hvalraf kokas med 1 gram torkadt natriumkarbonat

och 50 gram sprrt, och blandningen filtreras som

kali, fär filtratet blott svagt grumlas af ättiksyra (fett-

syror)

.

Chloras kalicus.

t

KaliumJclorat. KaliunMoraatti.

KCIO3

Färglösa, glänsande, luftbeständiga kristaller eller ett

kristalliniskt pulver, lösligt i 17 delar kalit och i 2 delar

hett vatten med neutral reaktion. Svärlösligt i sprit.

Vid upphettning smälter saltet, afger syre och länanar

en hvit äterstod, som färgar lägan violett, och som löst i

vatten gifver med silfvernitrat en hvit, i syror olöslig fäll-

ning.

En lösning (1 : 20) fär ej förändras af ammonium-

oxalat (kalcinm), hariumnitrat (sulfat) eller silfvernitrat

(klorid) och icke heller af svafvelväte, ens efter tillsats

af ammoniak (metaller).

När 1 gram kaliumklorat uppvärmes med 5 gram

natronlut, 0,5 gram zinkpulver och 0,5 gram pulveriseradt

järn, fär ammoniak icke utveöklas (nitrat).


4fi

Chloretum ammonicum.

AmmoniumMorid. Ammoniumhloridi.

Salmiah. SalmiaJchi.

NH4CI

Ett hvitt, kristalliniskt, luktlöst pulver, som förflyk-

tigas, när det upphettas, och är lösligt i 3 delar vatten,

men nastan olösligt i sprit.

Dess lösning gifver med silfvernitrat en hvit fällning.

olöslig i salpetersyra, men lättlöslig i ammoniak. Vid upphettning

med natronlut utvecklas ammoniak.

En lösning (1

: 20) bör vara klar och icke genast röd-

färga blätt lacJcmuspapper ; den fär hvarken förändras af

ammoniumoxalat (kalcium), hariumnitrat (sulfat) eller

utspädd svafvelsyra (barium) och icke heller af svafveJväte,

ens efter tillsats af ammoniak (metaller). Surgjord

med klorvätesyra fär den ej rödfärgas af järnJclorid (ro-

danid).

Om 1 gram ammoniumklorid indunstas med nägot sal-

petersyra tili torrhet pä vattenbad, bör äterstoden vara

rent hvit och, om den starkt ujyphettas, skall den förflyk-

tigas utan att lämna nägon vägbar rest.

Chloretum ferricum.

JärnJclorid. Rautakloridi.

FeClg. 6H2O

Brungula, torra, sträligt kristalliniska, i luften sönder-

flytande stycken, som vid lindrig uppvärmning smälta, och

som lätt lösa sig i vatten, i sprit och i eter.

Saltets lösning gifver med silfvernitrat en hvit, i sal-

petersyra olöslig fällning och med haliumferrocyanid en

blä fällning.

Ängor af ammoniumklorid fä icke uppkomma, om en

med ammoniak fuktad glasstaf närmas tili saltet (klor-


47

väte), ej heller fär ett däröfver hället kaliumjodid-stär-

helsepapper färgas blätt (klor).

En lösnimg (1 : 20) skall vara klar och fär ej färgas blä

af Jcaliumferricyanid (ferrosalt). Om en likadan lös-

ning fälles med ammoniak, skall filtratet vara färglöst.

Det fär icke förändras af svafvelväte (metaller) eller af

hariumnitrat (sulfat). Om detta filtrat neutraliseras med

utspädd svafvelsyra, och det sedän försättes med svafvel-

syra, samt denna blandning öfverskiktas med ferrosulfat,

fär nägon brunfärgad mellanzon icke bildas (nitrat) . Om

5 gram af ifrägavarande filtrat indunstas tili torrhet, ocli

äterstoden glödgas, fär nägon vägbar äterstod icke kvar-

blifva.

Om 0,5 gram järnklorid lösas i

^

3 gram tennldorur, fär

lösningen inom 1 timme icke blifva mörkare tili färgen

(arsenik).

Förvaras i skydd mot Ijus och

i väl slutet kärl.

Chloretum hydrargyrico-ammo

nicum.

(Chloramidetum hydrargyricum Ph. F. IV.)

t

MerJcuriammonium- Merkuriammonium-

klorid. kloridi.

Hvitt precipitat. Valkoinen presipitaatti.

HgNHaCl

Chloretum hydrargyricum 2 delar.

Liquor ammonicus 3 delar.

Aqua destillata 56 delar.

Kvicksilfverkloriden löses i 36 delar varmt vatten.

Lösningen afkyles tili vanlig temperatur och filtreras.

"I


48

Filtratet hälles tili ammoniaken, medan man ständigt rör

om. Den fällning, s«oni uppkommer, samlas pä en lin-

iieduk, tvättas omedelbart med 20 delar vatten och torkas

i skydd mot Ijus vid en temperatur, som ej fär öfver-

stiga 30°.

Hvita stycken eller ett hvitt, amorft, i vatten och i

sprit nastan olösligt pulver, som däremot lätt löser sig i

salpetersyra och i varm ättiksyra. När preparatet värmes

med natronlut, utvecklas ammoniak och bildas gul kvick-

silfveroxid.

Om 1 del merkuriammoniumklorid skakas V2 minut

m-ed 10 delar vatten, och blandningen filtreras, fär filtratet

icke färgas brunt af svafvelväte (kvicksilfver) och fär

med silfvernitrat endast lätt opali&era (klbrid).

0,5 gram merkuriammoniumklorid böra, om de upp-

hettas i profrör, fullständigt förflyktigas utan att smälta.

Förvarasi skydd mot Ijus.

Chloretum hydrargyricum

corrosivum.

TT

KvicksilfverJclorid. Elohopeakloridi.

Suhlimat. Suhlimaatti.

HgCl,

Hvita, genomskinliga, sträligt kristalliniska stycken,

eller ett hvitt kristallpulver, lösligt i 16 delar kalit, i 3

delar kokande vatten, i 3 delar sprit och i omkring 15 delar

eter.

Vid upphettning i profrör smälter kvicksilfverkloriden

och förflyktigas utan äterstod.


49

Dess lösning liar sur reaktion, men blir vid tillsats

af natriumklorid neutral. Med silfvernitrat gifver den

en hvit, i salpetersyra olöslig fällning, med natronlut en

gul och med svafvelväte en svart fällning.

Om en varm, med nägra droppar klorvätesyra surgjord

lösning af 0,2 gram kvicksilfverklorid fullständigt fälles

med svafvelväte, skall filtratet vara färglöst och det fär, da

det indunstas, icke lämna vägbar äterstod. Om fällningen

äter skakas med ammoniak, blandningen filtreras och fil-

tratet göres surt med klorvätesyra, fär denna vätska icke

vara gulfärgad och allra minst afsätta en gul fällning

(arsenik).

.

Maximaldos 0,02 g.

Chloretum hydrargyrosum.

(Ohloretum hydrargyrosum mite Ph. F. IV.)

Kvichsilfverhlorur. Elohopeakloruri.

Kalomel. Kalomeli.

HgOl

Ett hvitt, mycket fint, genom fällning beredt pulver,

olösligt i vatten, i sprit och i eter; vid upphettning flyk-

tigt utan att smälta.

Skakad med ammoniak svartnar kalomel. Om blandningen

filtreras, är filtratet färglöst och ger, när det göres

surt med salpetersyra, en hvit fällning med silfvernitrat.

Saltet skall kunna kokas med natronlut utan att ut-

veckla amm^oniak.

Fuktad kalomel fär inom 1 minut icke ästadkomma

nägon mörk fläck pä en blank kopparplät (kvicksilfver-

klorid)

Om kalomel skakas med sin tiodubbla viktmängd vat-

ten, och blandningen filtreras genom ett dubbelt filtrum,

FarmaJcop. 4


50

fär filtratet hvarken förändras af hariurnnitrat (sulfat),

silfvernifrat (klorid) eller svafvelväte (metaller). Oni

detta fi.trat försättes med svafvelsyra, och blandningen

öfverskiktas med ferrosulfat, fär ingen mörk mellanzon

bildas (nitrat).

Upphettas 0,2 gram kalomel i profrör, fär nägon äter-

stod icke kvarblifva.

Förvaras i skydd mot Ijus.

Chloretum hydrargyrosum vapore paratuin skall fylla

för fälld kalomel angifna renhetsprof.

Chloretum natricum.

Natriumklorid. Natriumkloridi.

NaCl

Kubiska kristaller eller ett hvitt kristallpulver med

rent sait smak, lösligt i 3 delar vatten, svärlösligt i sprit.

Saltet färgar lägan gul. Dess lösning gifver med silf-

vernitrat en hvit fällning, som är olöslig i syror, men lättlöslig

i ammoniak.

En lösning (1

: 10) bör vara neutral och fär förändras

hvarken af hariumnitrat (sulfat) eller svafvelväte (metaller)

och efter tillsats af ammoniak ej heller af ammonium-

oxalat (kalcium), natriumfosfat (magnesium) eller svaf-

velväte.

Chloretum zincicum.

t

Zinkklorid. Sinkkiklvridi.

Zn CI2

Ett hvitt pulver eller hvita stänger, som lätt sönder-

flyta i luften och med sur reaktion lösa sig i vatten och i

sprit.


51

Saltets lösning gifver med silfvernitrat en hvit, i sal-

petersyra olöslig fällning, samt med natronlut eller ammoniak

en hvit, i öfverskott af reagenset löslig fällning.

En lösning (1

: 2) bör vara klar eller blott obetydligt

grumlig. Om 5 gram af denna lösning försättas med 15

gram sprit, skall den flockiga fällning, som därvid upp-

stär, lö&as af 1 droppe utspädd klorvätesyra.

En med klorvätesyra surgjord lösning (1: 10) fär ej

förändras af hariumriitrat (sulfat) eller svafvelväte (me-

taller)

.

0,3 gram zinkklorid skola med 3 gram vatten och

3 gram ammoniak gifva en klar, färglös lösning, hvilken

med svafvelväte gifver en rent hvit fällning; filtratet fär,

da det indunstas tili torrhet, och indunstningsäterstoden

glödgas, icke lämna vägbar rest.

Saltet skall kunna kokas med natronlut iitan att utveckla

ammoniak.

Förvaras i välslutetkärl.

Chloroformium,

t

Kloroform. Kloroformi.

CHCI3

En klar, färgJös, flyktig vätska med karakteristisk lukt

och sötaktig, brännande smak, nastan olöslig i vatten, lätt-

löslig i sprit, i eter och i feta oljor.

Kokpunkt 60°—62°.

Sp. Vikt 1,485 1,489.

Om kloroform skakas med en lika volym vatten, skall

vattenskiktet icke visa sur reaktion och fär med silfver-

nitrat endast svagt opalisera (klorid). Skakad med kaliumjodid

fär kloroform icke färgas (klor) . Om ett stycke

filtrerpapper fuktas med kloroform och fär torka i Inften,

skall vid pappret icke häfta nägon lukt.


52

ITppvärmes kloroform med en lika volym kalilut, fär

blandningen icke färgas brun. Om 20 gram kloroform

och 15 gram svafvelsyra skakas i ett med glaspropp slutet

kärl, fär svafvelsyran inom 1 timme ioke färgas (or-

ganiska föroreningar)

.

Har kloroform högre sp. vikt än 1,489, bör den oför-

dröjligen spädas med etylalkohol tili föreskrifven sp. vikt.

Förvaras i skydd mot Ijus.

Chloroformium ad narcosin.

Narkoshloroform. Narkoosihloroforini.

Narkoskloroform bör fylla alla de fordringar, som

föreskrifvits för Chloroformium, men om 20 gram narkos-

kloroform skakas i ett med glaspropp slutet kärl med 15

gram svafvelsyra, fär svafvelsyran inom 24 timmar icke

färgas.

Förvaras i mörka, fullständigt fyllda

flaskor med en volym af omkring 100 c m^.

Chrysarobinum.

t

Krysarohin. Krysarohini.

Erhälles genom att rena ett i stammen hos Andira

araroba A g u i a r. bildadt sekret.

Ett lätt, gult, i vatten nastan olösligt, i varm sprit svär-

lösligt, i kloroform och i benzol lättlösligt pulver, som,

da deit upphettas, smälter och tili största delen sublimerar.

Strös krysarobin pä svafvelsyra, erhälles en rödgul lös-

ning. Med natronlut gifver pulvret en gulröd lösning,

som smäningom antager en mörkare röd färg.


53

Krysarobin skall nastan fullständigt lösa sig i varni

kloroform.

Vid förbränning af 0,2 gram krysarobin fär nägon väg-

bar äterstod icke kvarblifva.

Codeinum.

Kodein. Kodeini.

Gi^Hi^NO. OH. OCH3. H2O

Färglösa eller hvita, i värme vittrande kristaller med

bitter smak, lösliga i omkring 100 delar vatten tili en al-

kaliskt reagerande vätska, lätt lösliga i sprit och i eter.

Vid uppvärmning med en lika viktsmangd vatten smälter

kodein tili klara, oljelika, vid afkylning kristalliniskt stelnande

droppar,

Smältpunkt i vattenfritt tillständ 152°—153°.

0,01 gram kodein gifver med 10 gram svafvelsyra en

färglös eller svagt färgad lösning. Lindrigt uppvärmd med

1 droppe järnJclorid antager deoina en blä eller bläviolett

färg, hvilken vid tillsats af 1 droppe salpötersyra öfver-

gär i röd.

En med salpetersyra surgjord lösning (1: 10) fär ej

förändras af hariumnitrat (sulfat) eller silfvernitrat (klo-

rid).

Om 1 gram af en mättad och med klorvätesyra surgjord

lösning försättes med en lösning af 1 droppe Icalium ferri-

cyanid och 1 droppe järnldorid i 10 gram vatten, fär

vätskan icke genast antaga blä färg (morfin).

Vid förbränning af 0,i gram kodein fär nägon vägbar

äterstod icke kvarblifva.

MaximaMos 0,i g.


64

Coffeinum,

Koffein. Kofeini.

C,HO,N,(OH3)3. H,0

H-vita, glänsande, böjliga kristallnälar utan lukt ocb

med svagt bitter smak, lösliga i 80 delar kalit ocb i 2 delar

kokande vatten. Den senare lösningen är neutral ocb stel-

nar, da den svalnar, tili en kristallmassa. Koffein löser

sig i 50 delar sprit ocb i 9 delar kloroform, men är svär-

lösligt i eter. Det sublimerar vid 180° utan äterstod.

Löst i Jclorvatten (1 : 10) ocb indunstadt tili torrbet pä

vattenbad, lämnar koffein en rödgul äterstod, som vid tillsats

af nägot ammoniak antager purpurfärg. Tannin

ästadkommer i dess lösning en i öfverskott af reagenset

löslig fällning.

En mättad lösning fär icke grumlas af klorvatten eller

jod (alkaloider) ocb ej färgas af ammoniak (färgämnen).

0,1 gram koffein bör utan färg lösa sig i 1 gram svaf-

velsyra eller salpetersyra.

Vid förbränning af 0,5 gram koffein fär nägon vägbar

äterstod icke kvarblifva.

Maximaldos 0,5 g.

Collodium.

Kollodium. Kollodium.

Nitrerad bomull, löst i en blandning af sprit ocb eter.

En klar, färglös eller svagt gulaktig, tjockflytande,

neutral, lätt antändlig vätska med lukt af eter. Om kollodium

utbredes i ett tunnt lager ocb fär torka i luften, bör

det bilda en färglös, sammanbängande, i sprit ocb i vatten

olöslig binna.


55

Om 10 grani vatten drypas tili 10 gram kollodium, medan

man oafbrutet rör om, och blandningen indunstas pä

vattenbad tili torrhet, bör äterstoden, da den torkats vid

100°, väga minst 0,4 gram.

arter.

Förvaras i väl slutet kärl och

pä svalt ställe.

CoUodium elasticum.

ElastisM Jcollodium. Elastinen JcoUodium.

Mastix 3 delar.

Oleum ricini 2 delar.

CoUodium 95 delar.

Förvaras i väl slutet kärl och

pä svalt ställe.

Colophonium.

(Eiesina Pini flava Ph. F. IV.)

Kolofonium. Kolofoni.

Den frän terpentinolja befriade balsamen af Pinus-

Oregelbundna, spröda, glaslika, genomskinliga, gula

eller gulbruna stycken med glasglänsande, musslig brott-

yta eller ock skarpkantade splittror, vanligen öfverdragna

med ett Ijusgult, ainorft pulver.

Kolofonium löser sig i »prit, i eter, i isättika och i

natronlut, delvis i petroleter. Om det uppvärmes pä vat-

tenbad, smälter det tili en seg, klar vätska, som vid högre

temperatur afger tunga, hvita, aromatiska ängor.


56

Cortex cascarillae.

Kaskarillbark. Kaskarillankuori.

Barken frän yngre grenar af Croton eluteria B e n n e t.

Kaskarillbark utgöres af ränn- eller rörformiga, 0,5

—2 mm tjocka, härda stycken. De äro pä utsidan beklädda

med ett lätt affallande, grähvitt lager af kork med spriok-

formiga, tvärställda barkporer och oregelbundna längdsprickor.

Där korken fallit af, framträder den gräbruna

primära barken, hvilken, liksom korken, är färad pä tvä-

ren. Kaskarillbarkens insida är matt gräbrun, finstrim-

mig. Brottytan är jämn, hornartad och hartsglänsande.

Korkens oeller hafva starkt förtjockade ytterväggar,

medan de inre väggarna äro tunna och synas tätt beklädda

med smä kristaller af kalciumoxalat. I fellodermet och den

primära barken, hvilka utan gräns gä öfver i hvarandra,

finnas säväl enkelkristaller som kristalldruser. I den inre

delen af den primära barken synas bastoeller med starkt

förtjockade och lagrade väggar. I deras närhet finnas

mjölksaftkärl med ett mörkbrunt hartsartadt innehäll. Den

&ekundära barken genomdrages af 1—2 cellrader breda,

kristalldrusförande märgsträlar; silväfnaden mellan dem

innesluter bastceller och oljeförande oeller. Barkens parenkym

innehäller massor af smä stärkelsekorn, af hvilka som-

liga äro sammansatta af 2—4 delkorn.

Som pulveriserad är kaskarillbark gräbrun, och pulvret

visar under mikroskopet smä stärkelsekorn, druser, bruna

hartsklumpar, fragment af den karakteristiska korken och

splittror af bastceller n a. Stenceller och element af veden

fä icke förefinnas.

Kaskarillbarken har aromatisk lukt och kryddartad,

bitter smak.


Cortex chinae.

Kinabark. Kiinanhuori.

57

Barken frän stammon och grenarna af odlade Ginchona-

arter, hufvudsakligast Cinchona succiruhra P a v o n.

Kinabarken utgöres af vanligen omkring 2 mm tjocka,

frän kanterna inrullade, rörformiga stycken af varierande

längd. Utsidan är gräbrun, oftast beströdd med grähvita

fläckar af lafvar. Den är skrynklad af veck i barkens

längdriktning och genomdragen af korta, tvärgäende

sprickor. Insidan är rödbrun, fint längdstrimmig. Brott-

ytans yttre del är jämn, dess inre kortträdig.

Korkens celler äro tunnväggiga, brunfärgade. I den

primära barken synas mjölksaftkärl, bvilkas diameter är

större än parenkymcellernas. I den primära barkens inner&ta

del, likasom i den -sekundära barken förekomma

korta, tjockväggiga bastceller, dels enstaka, dels anordnade

i sma radiära grupper. Bastoellerna äro spolformiga med

trubbade ändar. Deras längd är 500— ISOO^a, bredden 45

—60 fi. Väggarna äro lagrade och försedda med porer.

I den sekundära barken finnas dessutom celler, hvilka föra

dels kristallsand, dels kristalldruser. Parenkymet för stär-

kelse i form af smä korn.

Som pulveri serad är kinabark rödbrun, och pulvret ka-

rakteriseras under mikroskopet framför alit af de kerta

ba&tcellerna och splittror af dom.

Kinabarkens lukt är föga framträdande, smaken bitter

och sammandragande.

En liten barksplittra ger, upphettad i ett torrt profrör,

en vacker, karminröd tjära.

Kinabark bör innehälla minst 5 % alkaloider. Alka-

loidhalten bestämmes pä följande sätt:

2,5 gram fint pulveriserad kinabark uppvärmas 15 minuter

pä vattenbad med 2 gram klorvätesyra och 20 gram

vatten. Tili den kallnade blandnrngen sättas 25 gram klo-


oform och 50 gram eter, blandningen skakas om, hvarpS

4 gram natronlut tillsättas. Blandningen skakas 15 minuter.

1,5 gram pulverisorad dragant tillsättas, blandningen

skakas änyo och ställes sedän ät sidan. Af det klara eter-

kloroformlagret silas gen"om tx)rr vadd 60 gram i en kolf

ooh indnnstas pä vattenbad tili torrhet. Äterstoden löses

i 10 gram sprit, och lösningen titreras efter tillsats af 30

gpam vatten och 5 droppar hämatoxylin med tiondedehnormal

Horväfesyra, tills den antagit citrongul färg. Här-

till böra ätgä minst 3,2 cm^. (1 cm^ tiondedels-normal

Morväfesyra mot-svarar 0,0309 gram kina-alkaloider).

Cortex cinnamomi.

Kanelharh. KanelinJcuori.

Barken frän stam och grenar af odlad Cinnamomum

cassia B 1 u m e.

Omkring 2 mm tjocka, vanligen frän ena kanten in-

rullade rörformiga stycken. Utsidan är Ijusbrun, längdstrimmig

och ställvis betäokt med ett gräbrunt korklager,

Insidan är nägot mörkare brun. Brottytan är jämn.

T den primära barken synes en ring bildad af sten-

celler med inblandade bastoeller, hvilken ring här och där

är afbruten af parenkym. Den sekundära barken, hvars

märgsträlar äro 1—2 cellrfader breda och föra rafider,

innehäller, förutom olje- och slemförande celler, enstaka

korta, spolformiga bastceller med trubbade ändar. Deras

längd är omkring 500 ^a, bredden 15—30^^. Stärkelse förekommer

rikligt; kornen äro smä, -dels enkla, dels sam-

mansatta.

Som pulveriserad är kanelbark rödbrun, och pulvret

karakteriseras under mikroskopet af stencellgrupperna och

splittror af bastcellerna samt af den smäkorniga stärkelsen.

Kanelbarken har aromatisk lukt och stark, nägot brännande,

ej slemmig kryddsmak.


Cortex condurango.

Kondurangohark. Kondurangonhuori.

59

Barken frän stam och grenar af Marsdenia condu-

rango^ R e i c h e n b a c h fil.

2—6 mm tjocka, ränn- eller rörformiga, nägot böjda

stycken. Utsidan är gulgrä eller brungrä, skrynklig och

svagt värtig. Insidan är Ijust gräbrun, «trimmig. Brott-

ytans yttre del är gräbrun och nägot trädig, dess inre del

Ijust grägul med spridda, gulbrnna punkter samt kornig.

Den gräbruna korkcns celler äro tunnväggiga. Fellodermets

celler innehälla nastan hvar och en en enkelkristall.

I den primära barken synas mjölkkärl och celler med

kristalldruser ; längre inät finnas mindre, tangentiellt an-

ordnade knippen af oförvedade bastceller ; säilän ligga dessa

enstaka. Den sekundära barkens märgsträlar äro 1, säilän

2 cellrader breda. I dess yttre del synas grupper af gula

stenceller. Stärkelse förekommer talrikt.

Som pulveriserad är kondurangohark Ijusbrun, och

pulvret karakteriseras under mikroskopet af delar af de

länga, Ijusa, krökta bastcellerna, de gula stencellerna, stär-

kelsekornen och kristalldruserna.

Kondurangobarken saknar nastan lukt; smaken är

svagt bitter, nägot skarp.

Om kondurangohark macereras med kalit vatten (1 : 5)

och silas, erhälles ett klart kolat, som grumlas, da dot upp-

hettas, men äter klarnar, om det fär svalna.

Cortex frangulae.

Frangulaharh. PaatsamanJcuori

Barken frän grenar och yngre stammar af Bhanuiuf^

frangilla L.

Omkring 1 mm tjocka, rörformiga stycken. Utsidan

är brun eller, om det yttersta korkskiktet aflägsnats, röd

.


60

och bär talrika, vanligen tvärsträckta Ijusare l)arkporer.

Tnsidan är brungul tili mörkt kanelbrun med fina längd-

strimmor. Den färgas af alkalier röd. Brottytan är kort-

trädig.

Korkens celler äro tunnväggiga och rödfärgade. Cellväggarna

i den primära barkens yttre lager äro nägot

tjockväggiga ; det inre lagret är bildadt af tunnväggigt

parenkym med grupper af slemceller. Den sekundära

barkens märgsträlar äro 1—2 cellrader breda. I densamma

synas tangentiellt sträokta grupper af tjockväggiga bast-

celler, hvilka omgifvas af kristallkamrar med enikelkri-

staller. Bäde i den primära och i den sekundära barkens

parenkym förekomma talrikt kristalldruser och enkelkri-

staller samt stärkelse i form af smä korn.

Som pulveriserad är frangulabark rödbrun, och pulvret

karakteriseras under mikroskopet af splittror af bastoellerna,

ofta i förening med kristallkamrarna samt af fragment

af den röda korken.

Frangulabarken har en slemmigt äcklig, svagt bitter

»mak.

En infus pä barken (1 : 100) färgas af en lika mängd

ammoniak körsbärsröd och af ferriMorid brun utan att

samtidigt grumlas.

Skall förvaras minst ett är före

användningen.

Cortex rhamni purshianae.

SagradaharJc. Sagradanhuori.

Barken frän stam oöh grenar af Rhamnus Purshiana

D. C.

Ränn- eller rörformiga, 2—3 mm tjocka stycken. Pä

utsidan, som är rödbrun, men tili följd af att den vanligen

är besatt med lafvar, ofta fär en gräaktig anstrykning,

märkas spridda, tvärsträckta barkporer af Ijusare färg. In-


sidan är mörkbrun, glatt med fina längdstriramor. Den

färgas af alkalier röd. Brottytan är kortträdig.

61

Betraktadt med svag förstoring visar tvärsnittet en

stark, rödbrun kork, en gräbrun primär bark, i hvilken

framträda mörkare, genomskinliga grupper af stenoeller,

samt en Ijusbrun, radiärt strimmig sekundär bark.

Den mäktiga korkens celler äro tunnväggiga och tili

färgen rödbruna. Bäde i den primära och i den sekundära

barken synas grupper af oregelbundet formade, med hvarandra

fast förbundna stenceller. I den sekundara barken

förekomma dessutom talrika, tangentiellt ställda band af

bastceller. Säväl dessa som stencellgrupperna äro omgifna

af kristallkamrar, med väl utbildade enkelkristaller. Den

sekundara barkens märgsträlar äro 1—2 oellrader breda.

Stärkel&e finnes endast sparsamit.

Som pulveriserad är sagradabark gulbrun, och pulvret

karakteriseras under mikroskopet af grupperna af sten- och

bastceller i förening med kristallkamrarna samt af fragment

af den rödbruna korken.

Sagradabarken har en egendomlig, svag lukt och en bit-

ter, ihällande smak.

Skall förvaras minst ett är före

användningen.

Dammar.

(Resina Dammar Ph. F. IV.)

Dammarharts. Dammarhartsi.

Hartset frän SJiorea Wiesneri Schiffner och an-

tagligen andra tili familjen Dipterocarpaceae hörande

träd.

Färglösa, tili gul- eller rödhvita, genomlysande, päron-

eller droppformiga, spröda stycken af växlande storlek.

Dammarharts är fullständigt lösligt i kloroform och i

Jcolsvafla, delvis i sprit och i eter.


62

rulveriseradt dammarharts mjuknar icke vid 100°

och sväller, men löser sig icke i 80 % kloralhydratlös-

ning.

Decocta.

Dekokter. Dekoktit.

Dekokter beredas, säframt icke annorlunda föreskrif-

ves, pä följande sätt:

10 delar af den krossade eller skurna drogen öfvergjutas

med 100 delar hett vatten i ett kärl af lämpligt ma-

terial, Kärlet täckes och ställes för 30 minuter i ett vattenbad.

Blandningen röres ofta om och silas och pressas som

varm. Pressäterstoden fuktas med vatten och pressas en

andra gäng. Därvid beräknas vattenmängdon sä, att de

bäda pressvätsikorna tillsamman komma att uppgä tili 100

delar. De förenade vätskorna silas genom vadd, da de svai-

nat fullständigt.

Da dekokt af häftigt värkande drog föreskrifves, bör

dekoktens styr^ka finnas angifven ä receptet.

Dekokter beredas för tillfället.

Decoctum chinae acidum.

Sur kinadekokt. Hapan kiinadekokti.

Cortex chinae (III ) 10 delar.

Acidum hydrochloricum dilutum 2 delar.

Aqua destillata sä mycket^

att dekoktens vikt utgör 100 delar.

Dekokten bör beredas i porslinskärl och silas som varm.


Decoctum condurango.

Kondurangodekoht. Kondurangodehohti.

Extractum condurango fluidum 10 delar.

Aqua destillata 90 delar.

Blandningen filtreras efter V2 timme.

DiaethylbarbiturasEnatricus."

t

m

Natrium,dietylbwrbitrirat. Natriumdietyliharhituraafti.

Veronalnatriuvi. Veronalinatrium.

NaCCgHiiOeN^)

Ett hvitt, kristalliniskt pulver, med svagt bitter och

lutaktig smak, lösligt i 5 delar vatten. Da saket glödgas,

förkolnar det och färgar lägan intensivt gul.

Saltets lösning reagerar alkaliskt och afsätter vid till-

sats af syror, hvita kristaller.

1 gram af saltet löses i 10 gram vatten. Lösningen försättes

med 1 gram klorvätesyra och skakas 5 minuter med

50 gram eter. Om 40 gram af den klara, genom torr vadd

silade eterlösningen indunstas tili torrhet, och indunstningsäterstoden

torkas vid 100°, bör det äterstä 0,68 gram

af en substans, som fyller för Acidum diaethylbarbituricum

föreskrifna prof.

Förvaras i väl slutet kärl.

Maximaldos 1 g.


64

Emplastra.

PJäster. Laastarit.

Pläster beredas, om ej annorlunda föreskrifves, sä att

svärare smältbara beständsdelar smältas först, därefter de

med lägre smältpunkt, och att slutligen flytande ämnen

tillblandas. Sedän massan nägot s\'alnat, tillsättas pulver-

formiga eller flyktiga ämnen, iinder det man ständigt rör

om, tills blandningen stelnat.

Pläster skola vara högst noggrant blandade, fä icke

vara mögliga samt böra häfta väl vid huden.

Förvaras i skydd mot Ijus och fukt mellan

pergament- eller vaxpapper.

Emplastrum adhaesivum.

Iläftpläster. KiinnitysJaa^tari.

Emplastrum plumbicum 8 delar.

Colophonium 1 del.

Dammar 1 del.

Tili det smälta, frän fukt befriade blyplästret blandas

de pulveriserade hartserna, medan man oafbrut^et rör om.

Utrullas i stänger.

Häftpläster är gulgrätt.


Emplastrum cantharidum.

SpansJcflugepläster. Espanjankärpäslaastari.

Cantharis (IV) 2 delar.

Oleum olivae vei sesami 1 del.

Cera flava

4 delar.

Terebinthina 1 del.

65

Spanskflug^epulvret uppvärmes med oljan i 2 timmars

tid pä vattenbad. Tili denna blandning sättas sedän vaxet

och terpentinot. Utrullas m>©d tillhjälp af litet glycerin i

stänger.

Spanskflugepläster är mjukt och grönsvart.

Emplastrum cerae terebinthinatum.

Dragpläster. Vetolaastari.

Colophonium 25 delar.

Cera flava

50 delar.

Oleum olivae vei sesami 15 delar.

Terebinthina 10 delar.

Blandas genom smältning, silas och gjutes i pappers

kapslar.

Dragpläster är gulbrunt.

Emplastrum Hjaernei.

Hjärnes pläster. Hjärnen laastari.

Sapo albus 7 delar.

Oleum olivae 30 delar.

Hydratocarbonas plumbicus 6 delar.

Minium 12 delar.

Terebinthina 1 del.

Tvälen skäres i skifvor och löses i olivoljan, som upp-

värmts. Blyhydratokarbonatet och mönjän, som lorut blan-

Farmakop.

5


66

(lats, tillsättas, ocli blandiiiiigen iipphettas, under det man

oafhrutet rör om, tills den färgas mörkbriin. Sedän den

iiägot svalnat, tillsättes terpentinet.

Hjärnes pläster är som nyberedt mörkbrunt, men blir

vid förvaring Ijusbrunt pä ytan.

Emplastrum hydrargyri.

Kv icJcsilfverpläster. EloJiopealaastari

Hydrargyrum 30 delar.

Adeps lanae 5 delar.

Cera flava

10 delar.

Emplastrum plumbicum 55 delar.

Aether sä mycket, som fordras.

Kvicksilfret rifves med ullfettet under tilkats af litet

eter, tills inga kvicksilfverkulor kunna varseblifvas vid

fyrfaldig förstoring. Vaxet och blyplästret sammansmäl-

tas för sig, fä nägot svalna, och det hela blandas och ut-

rullas i stänger.

silfver.

Kviöksilfverpläster är grätt och innehäller 30 % kvick-

Emplastrum plumbicum.

Blypläster. Lyijylaastari.

Oxidum plumbicum 1 del.

Oleum olivae 2 delar.

Aqua destillata .... sä mycket, som fordras.

Blyoxiden upphettas med oli voijan, kokande vatten

tillsättes försiktigt i smä mängder, och massan röres oaf-

brutet om, tills plästerbildningen afslutats. Plästret knä-

das i vatten för att befrias frän glycerin och värmes där-

efter lindrigt för att aflägsna vattnet.

Hlypläster är grähvitt eller gnlaktigt.

.


Emulsa.

Emulse7\ Emuhit.

Emulsa vera. Fröemulser.

F r ö n 10 delar.

V a 1 1 e n sä mycket,

att kolatets vikt utgör 100 delar.

67

Fröna sköljas och stötas sönder i vattnet, som smäningom

tillsättes.

Emulsa spuria. Enmlser af feta och eteriska oljor.

A r a b i s k t g u m m i (VI) .... 10 delar.

O 1 j a 20 delar.

Vatten 70 delar.

Det arabiska gummit och oljan rifvas samman med 15

delar vatten, tills oljedroppar icke synas, hvarefter äter-

stoden af vattu et smäningom tillblandas.

Emulser beredas för tillfället.

Emulsum amygdalae.

Mandelemuls. Manteliemtdsi.

Ämygdala dulcis 10 delar.

Sirupus sacchari 10 delar.

Aqua destillata sä mycket,

att emulsens vikt utgör 100 delar.

Af den ökalade sötmandeln och vattnet beredas 90 delai-

emuls, som blandas med socker sir apen.

Mandelemuls är en hvit, mjölkliknande vätska med söt

smak.


68

Emulsum camphorae.

Kamferemuls. Kamferiemulsi.

Camphora (IV) 1 del.

Gummi arabicum (VI) 5 delar.

Emulsum amygdalae 195 delar.

Sedän kamfern och det arabiska gummit rifvits väl tillsamman,

tillblandas mandelemulsen smäningom.

Kamferemuls är en hvit vätska med lukt och smak af

kamfer.

Emulsum oleosum.

Olje-emuls. Öljy emiäsi.

Gummi arabicum (V) 1 del.

Sirupus sacchari 1 del.

Oleum amygdalae 2 delar.

Aqua destillata

6 delar.

Olje-emuls är hvit.

Euphorbium.

(Gummiresina Euphorbium Ph. F. IV.)

Prustkäda.

t

TyräJcinpihka.

Den i luften intorkade mjölksaften af Euphorhia resinifera

Berg.

Oregelbundna, spröda, matta, Ijusgula tili gulbruna

stycken^ bvjlka vanligen innesluta taggar, rester af blom-


delar och fruJiter eller ocksä förote morsvarande hälighe

ter. Prustkäda saknar nastan lukt, men har brännande

skarp, ihällande smak.

69

I vatten är prustkäda olöslig, men är delvis löslig i

sprit oöh i eter.

V i d ]^ u 1 V e r i s e r i n g a n g r i p e r j) r u s tkäda

i liög g rad slemhinnorna.

sätt i:

Extracta.

Extrakter. Ehstraktit.

Extrakterna indelas efter konsistens och berednings-

Extracta fluida, flytande extrakter,

Extracta spissa, tjocka extrakter och

Extracta sicca, torra extrakter.

I. Extracta fluida beredas, da ej annorlunda föreskrif-

ves, pä följande sätt:

100 delar af den pulveriserade drogen fuktas med oni-

kring 40 delar af det föresikrifna lösningsmedlet i ett kärl,

som slutes väl. Efter tvä timmar siktas den fuktade drogen

genom en grof sikt och packas jämnt i en lämplig perko-

lator sä, att inga större luftfyllda rum uppsta i massan.

Af lösningsmedlet pägjutes försiktigt sä mycket, att sub-

stansen täckes, och att vätskan börjar afdroppa genom per-

kolatorns afloppsrör. Därpä tillslutes detta, och perkolatorn

täckes. Afloppsröret öppnas efter tvä dygn, och lösningen

fär afrinna med en dropphastighet, som är beroende af

perkolatorns medeldiameter. En perkolator med en medeldiameter

af 10 cm tilläter en dropphastighet af högst 20

droppar i minuten. Hastigheten fär ökas med diameterns

storlek, t. ex. ända tili 180 droppar vid en medeldiameter


70

af 35 cin. Det genomgän^na perkolatet ersättes efter hand

ined nytt lösningsmedel, sä att vätskan fortfarande stär

öfver den packade drogen. Perkoleringen afslutas, da drogen

är extraherad.

De först geiiomgäiigna 85 delarna af perkolatet tagas

för sig, de därpä följande kolaten indunstas tili sirapskonsistens

vid en temperatur, som icke öfverstiger 80°. Denna

äterstod löses i det första perkolatet, och blandningen för-

sättes med sä myckot af det föreskrifna lösningsmedlet,

att vikten utgör 100 delar.

Det färdiga extraktet ntälles at sidan för nägra dagar

för att sedän filtreras.

En del flytande extrakt motsvarar en del drog.

II. Extracta spissa.

1. Tjocka vattenextrakter beredas, om ej

annorlunda föreskrifves, pä följande sätt:

Den skurna eller krossade drogen macereras med före-

skrifven mängd vatten under angifven tid. Massan silas

och pressas. Kolatet jämte pressvätskan indunstas pä vat-

tenbad tili en fjärdedel. Efter ett dygn afdekanteras den

klara vätskan, och äterstoden silas. De förenade vätskorna

blandas med ett andra utdrag, som vinnes ur den macere-

rade drogen pä enahanda sätt. Vätskan indunstas tili

lämplig konsistens vid en temperatur, som icke fär öfver-

stiga 80°.

2. Tjocka spritextrakter beredas af groft

pulveriserad drog pä samma sätt som flytande extrakt med

(Ien skillnad, att hela perkolatet, sedän det filtrerats, in-

dunstas tili lämplig konsistens.

Om en del af spriten tillvaratages genom destillation,

fär den användas endast tili beredning af samma slags

extrakt.

III. Extracta sicca beredas af 'tjocka extrakter pä sä-

dant sätt, att dessa indunstas i porsi inskärl pä vattenbad

och sedän utbredas i tunna lager pä lämpliga plattor och

torkas vid en temperatur, som ej öfverstiger 50°.


Om (Ien äterstod, som erhälles genom förbränning af

2 gram flytande extrakt eller 1 gram tjockt eller 1 gram

torrt extrakt, kokas med 5 gram utspädd klorvätesyra, och

denna blandning filtreras, fär filtratet icke färgas blätt

af ammoniak (koppar).

71

Af tjocka extrakter ur belladonna- och bolmörtblad be-

redas pulver och lösningar pä följande sätt:

Extracta pulverata, pulveriserade extrakter.

Extrakt 1 del

Lakritsrot (VI) 1 del.

Extraktet och lakritsroten blandas väl och torkas vid en

temperatur af högst 40°, tills vikten icke vidare aftager.

Massan rifves som varm och blandas ytterligare med

lakritsrot, sä mycket att blandningenv'^ vikt

äger extraktets dubbla vikt.

Extracta soluta, lösta extrakter.

Extrakt 1 del

Utspädd s p r i t 1 del.

Af dessa pulveriserade och lösta extrakter afväges dub-

belt sä mycket, som föreskrifvits af tjockt extrakt.

Extractum aloes.

Äloe-extrakt. Aloe-ekstrakti.

Äloe 1 del.

Agua destillata 10 delar.

Aloe lösös i 5 delar kokhett vatten, och lösningen blan-

das med 5 delar kalit vatten. Efter 2 dygns förlopp af-

filtreras hartset, och vätäkan indunstas tili torrt extrakt.

Aloe-extraktet är brunt och smakar bittert. Med

5 delar vatten gifver det en nastan klar lösning, hvilken

vid tillsats af mera vatten grumlas.

F ö r V a r a s i väl s 1 n t e t k ä r 1

.


72

Extractum belladonnae.

t

Belladonnaextrakt. Belladonnaekstrakii.

Folium belladonnae IV).

Spiritus dilutus,

Häraf beredes tjockt extrakt.

Belladonnaextraikt är brungrönt ooh gifver med utspädd

sprit, men icke med vatten en nastan klar lösning.

Belladonnaextrakt bör innehälla 1,3—1,5 % alkaloi-

der. Är extraktet starkare, bör det blandas med en beräk-

nad mängd renadt lakritsextrakt.

Alkaloidhalten pröfvas pä följande sätt:

4 gram belladonnaextrakt rifvas med 2 droppar ut-

spädd svafvelsyra och nägot vatten, sä att det blir tunnflytande.

Med tillhjälp af vatten nedspolas det i en vägd

flask:a, tills lösningens vikt utgör 32 gram. Lösningen ska-

kas om och filtreras. 24 gram af filtrateden löses i 5 gram sprit, försättes med 20 gram vatten

och 5 droppar hämatoxylin, samt titreras med tiondedehnormal

Morvätesyra, tills lösningen antar citrongul färg.

Härtill böra ätgä l,i—1,3 cm^. (1 cm^ tiondedels-normal

hlorvntefiyra motsvarar 0,0289 gram atropin).

Maximaldos 0,*>-^ g.


Extractum chinae fluidum.

73

Flytande klnaextrakt. Juokseva kiinaekstrahtl.

Cortex chinae (IV) 100 delar.

Acidum hydrochloricum dilutum 15 delar.

Glycerinum 10 delar.

Spiritus 10 delar.

Aqua destillata sä mycket,

att extraktets vikt utgör KX) delar.

Kinabarken fuktas med klorvätesyran ocli 35 delar vat-

ten samt perkoleras med vatten. Tili det första perkolatet,

som skall utgöra 70 delar, sättes spriten. Det följande

perkolatet försättes med glycerinet ocli indunstas tili 20

delar.

Flytande kinaextrakt är en klar, rödbrun vätska med

starkt bitter smak. Med sprit gifver den en klar bland-

ning.

Flytande kinaextrakt bör innehälla minst 4,o % alka-

loider.

Alkaloidhalten bestämmes pä följande sätt: 3 gram

flytande kinaextrakt och 27 gram vatten skakas 2 minuter

och. filtreras. Tili 25 gram af filtratet sättas 50 gram

eter, 25 gram kloroform samt, sedän blandningen skakats

om, 3 gram natronlut. Blandningen skakas kraftigt 15 mi-

nuter, 1,5 gram pulveriserad dragant tillsättas, blandnin-

gen skakas änyo och ställes at sidan. 60 gram af det klara

eter'kloroformlagret silas genom torr vadd och pröfvas

säsom för Cortex chinae är angifvet. För att neutralieera

alkaloiderna, böra ätgä minst 2,6 cm^ tiondedeh- normal

klorvätesyra.


74

Extractum colocynthidis.

KoJoJcvintextrakt. K oiok r Inii iekstral-t i.

Fructus colocynthidis (III).

Spiritus dilutus,

Iläraf beredes torrt extrakt.

Kolokvintextrakt är gulbrunt med starkt ])itter smak,

Det löser sig ej klart i vatten.

Maximaldos 0,oö g.

Extractum condurango fluidum.

Flytande kondurnngo- Juokseva kondyrango-

extrakf. ekstrakti.

Cortex condurango (lY) 100 delar.

Spiritus och

Äqua destillata sä mycket,

att extraktets vikt utgör 100 delar.

Kondurangobarken fuktas oöh perkoleras med en blandning

af 1 del sprit och 2 delar vatten.

Flytande kondurangoextrakt är en brun vätska med ut-

präglad lukt och smak af kondurangobark.

En filtrerad blandning af 1 del extrakt och 4 delar vat-

ten bör vid uppkokning gru'mlas, men vid afkylning äter

klarna. Om 2 gram af blandningen spädes med 8 gram

vatten ooh försättes med tannin, bör en riklig, floekig fällning

uppstä.

Den äterstod, som erhälles, da 2 gram extrakt indnnstas

tili torrhet, skall väga minst 0,32 gram.


Extractum filicis.

Ormbunhextrakt. Alvejuuriekstrahti.

Rhizoma fllicis (IV).

Aether,

75

Ormbunkroten packas i en perkolator, öfvergjutes med

eter, fär stä 24 timmar och perkoleras mod oter pä sätt

som för flytande extrakt är föreskrifvet. Perkolatet be-

frias med torkad halciumhlorid frän vatten, filtreras, och

etern afdestilleras frän filtratet. Destillationsäterstoden

l>efrias genom Imdrig uppvärmning fullständigt frän eter.

Ormbunkextrakt skall hafva samma konsistens som

färsk bonung, tili färgen vara grönt eller brungrönt och

fullständigt lösa sig i eter.

5 grain extrakt lösas i 30 gram eter och skakas kraf-

tigt nägra miniiter med 100 gram af en lösning af barium-

liydroxid (3 : 100). Tili 86 gram af den klarnade och sepa-

rerade vatteTilösningen sättas 3 gram klorvätesyra, och

hlandningen skakas 3 gänger med 20 gram eter at gängen.

Eterlösningarna filtreras i en tarerad kolf, etern afdun-

stas, och äterstoden torkas vid 100°. Aterstodens vikt fär

ej understiga I,i2 gram, hvilkot motsvarar en minimihalt

af 28 % räfilicin.

F ö r V a r a s i v ä 1 s 1 u t e t k ä r 1 och r ö r e s a i 1tid

o m före användningen.

Extractum frangulae.

Frangulaextrakt. Paatsamaekstrakti

Cortex frangulae (III) 1 del.

Aqua destillata 9 delar.

Frangulabarken öfvergjutes med 5 delar hett vatteu

och macereras 24 timmar. Ett nytt utdrag tages pä samma

sätt med 4 delar vatten under 12 timmar. De förenade ut-

dragen indunstas tili torrt extrakt.

.


76

Frangulaextrakt är raörkbrunt, >makar bittert, och

skall lösa sig nastan klart i vatten.

Förvaras i väl slutet kärl.

Extractum frangulae fluidum.

Flytande frangulaextrakt. Juokseva paatsamaeJcstrakti.

Cortex frangulae (IV) 100 delar.

Spiritus 20 delar.

Aqua destillata .... sä mycket,

att extraktets vikt utgör 100 delai*.

Frangulabarken fuktas och perkoleras med vatten. Som

första perkolat tagas 65 delar, hvilka försättas med spriten.

Flytande frangulaextrakt är en mörkt rödbrun vätska

med bitter smak och gifver med vatten en klar blandning.

Den äterstod, som erhälles, da 2 gram extrakt indunstas

tili torrhet, skall väga minst 0,4 gram.

Extractum gentianae.

Gentianaextraht. KatheroehstraMi.

Radix gentianae (I) 1 del.

Aqua destillata 9 delar.

Gentianaroten macereras första gängen med 5 delar

vatten under 2 dygn, andra gängen med 4 delar vatten un-

der 1 dygn. De förenade pressvätskorna och kolaten in-

dunstas tili en trodjedel, kokas upp och filtrera's. Filtratet

indunstas tili tjockt extrakt.

Gentianaextrakt är rödbrunt, smakar bitter t och skall

lösa sig nastan klart i vatten.


Extractum gentianae fluidum.

77

Flytande gentianaexfraJct. Juokseva Icatheroehstrahti.

Radix gentianae (IV) 100 delar.

Spiritus och

Aqua destillata sä mycket,

att extraktets vikt utgör 100 delar.

Gentianaroten fuktas och perkoleras med en blandning

af 2 delar sprit och 3 delar vatten.

Flytande gentianaextrakt är en klar, rödbrun vätska

med tili en början söt, sedän bitter smak. Den skall med

vatten gifva en klar eller nastan klar blandning.

Den äterstod, som erhälles, da 2 gram extrakt indunstas

tili torrket, bör väga minst 0,5 gram.

Extractum hydrastis fluidum.

Flytaiide hydrastisextrakt. Juokseva hydrasttsekstraktl.

Rhizoma hydrastis (IV) 100 delar.

Spiritus dilutus sa mycket,

att extraktets vikt utgör 100 delar.

Flytande kydrastiteextrakt är en mörkt gulbrun vätska

med bitter smak. Med vatten gifver den en grumlig bland-

ning.

Om 1 gram extrakt skakas kraftigt med 2 gram utspädd

svafvelsyra, afsätter blandningen rikligt gula

kristaller. 1 droppe extrakt meddelar 200 cm^ vatten tyd-

ligt gul färg.

Flytande hydrastisextrakt bör innehälla 2—2,2 ^^

hydrastin. Är extrakt^t starkare^ bör det spädas med en

beräknad mängd utspadd sprit.


78

Hydrastinhalten bcötämmes pä följande sätt:

8 gram flytande hydra&tisextrakt blandas med 12 gram

vatten, och blandningen indiinsftas, tills vikt-en utgör 7

gram. Äterstoden försättes med 1 gram iklorvätesyra och

sä mycket vaitten, att blandaingens vikt blir 16 gram.

Efter 1 timme filtreras den, och tili 12 gram af filtratet

sättas 90 gram eter, samt, sedän blandningen skakats om,

4 gram ammoniak. Därpä sikaka? ytterligare 10 minuter.

Af det klara eterlagret silas genom torr vadd 75 gram och

indunstas pä vattenbad. Den vid 100° torkade äterstoden

bör väga 0,i—0,ii gram.

Om denna äterstod löses i 10 gram vatten och 1 gram

utspädd svafvelsyra, och lösningen skakas med 5 gram

kaliumpermanganat, tills blandningen s röda färg försvunnit,

bör vätskan visa blä fluorescens, da den spädes med

50 gram vatten.

Extractum hyoscyami.

t

BolmörtextraJct. VilliJcaaliehstraMi.

Folium hyoscyami (IV).

Spiritus dilutus.

Häraf beredes tjockt extrakt.

Bolmörtextrakt är brungrönt. Det gifver med utspädd

sprit, men icke med vatten, en klar lösning.

1 graim bolmörtextrakt löses i 2 gram utspädd sprit

och 3 gram vatten. Lösningen försättes med 1 gram

natriumharhonat och utskakas med 20 gram eter. Om den

klara eterlösningen skakas med 5 cm^ tiondedels-normal

klorvätesyra, bör den klorvätesura lösningen vid tillsats af

Icaliumvismutjodid omedelbart grumlas.

Maximaldos 0,i g.


Extractum liquiritiae.

Lahrits. Lakritsi.

Lakrits är ett ur lakritsrot framstäldt extrakt.

79

Svarta, glänisande, i köld härda och spröda stänger eller

ötycken med svart, glänsande brottyta. Lakrits liar en söt,

egendomlig smak.

Lakrits fär vid 100° ej förlora iner än 17 % i vikt.

Oin sälunda torkad lakrits utdragos med Ijuint vat-

ten, och äterstoden torkas vid 100°, fär resten väga högst

25 % af lakritsens vikt.

Extractum liquiritiae depuratum.

Renadt lahritsextraht. Puhdas lalci^itsiehstrahti

Extractum liquiritiae.

Aqua destillata.

Lakrits utdrages upprepade gänger med kalit vatten.

De klara lösningarna indunstas tili tjockt extrakt.

Renadt lakritsextrakt är brunt med rent söt smak och

löser sig klart i vatten.

Extractum menyanthis.

Vattenklö f verextrakt. Raate-ekstrakti.

Folium menyanthis (II) 1 del.

Aqua destillata 16 delar.

Vattenklöfverbladen utdragas första gängen med 10 de-

lar vatten under 24 timmar, andra gängen med 6 delar vat-

ten under 12 timmar. De förenade utdragen rndunstas tili

tjockt extrakt.

Vattenklöfverextrakt är brunt, smakar bittert och skall

lösa sig nastan klart i vatten.

.


80

Extractum opii.

JUJU

OpiumextraJct. OpiumeJcstraJcti.

Opium 1 del.

Aqua destillata 9 delar.

Opiet macereras första gängen 24 timmar med 5 delar

vatten och andra gängen 24 timmar med 4 delar vatten.

Lösningarna blandas, filtreras efter ett dygn och indiinstas

tili torrt extrakt.

Opiumextrakt är brunt och löser sig icke klart i

vatten.

Opiumextrakt bör innehälla 19,4—20,5 % morfin. Är

extraktet starkare, bör det pulveriseras och noggrant blan-

das med en beräknad mängd mjölksocker.

Morfinhalten bestämmes pä följande sätt:

3 gram opiumextrakt lösas i 40 gram vatten, lösningen

blandas, utan att skakas om, med 2 gram normal ammoniak,

oöh blandningen filtreras genast genom ett filter med en

diameter af 10 cm. 30 gram af filtratet afvägas och pröfvas

säsom för Opium är angifvet. För att neutralisera öf-

verskottet af syra böra ätgä 10,6—11,4 cm^ tiondedelsnormal

halilut.

Maximaldos 0,i g.

Extractum pomi ferratum.

(Extractum Pomorum ferratum Ph. F. IV.)

Järnhaltigt äppelextraJct. Rautainen omenaeJcstraJcti,

Ferrum pulveratum 1 del.

Succus pomi 10 delar.

Aqua destillata .... sä mycket, sora fordras.

Succus pomi, äppelsaft, beredes sälunda att mogna, sura

äpplen stötas tili mos och pressas.


81

Äppelsaften och det pulveriserade järnet blandas ooh

upphettas pä vattenbad, tills gasutvecklingen upphört, och

medan man ständigt rör om. Sedän det afdunstade vattnet

blifvit ersatt, ställes blandningen ett par dygn at sidan pä

ett svalt ställe, silas därpä, uppkokas ooh filtreras. Filtra-

tet indunstas tili tjöckt oxtrakt.

Järnhaltigt äppelextrakt är svartgrönt med en angenäm,

nägot sträf smak. Det gifver med 50 delar vatten en

nastan klar lösning.

0,56 gram extrakt föraskas i porslinsdegel. Askan fuk-

tas med litet salpetersyra, intorkas och glödgas änyo. Detta

upprepas än en gäng. Oxiden värmes med 5 gram klor-

vätesyra, och lösningen bringas med tillhjälp af 20—25

gram vatten i en med glaspropp försedd flaska. 2 gram

kaliumjodid tillsättas, och blandningen skakas väl. Efter

1 timme titreras den frigjorda joden med tiondedels-nor-

malt natriumtiosulfat, och bör det härtill ätgä minst 5 cm^,

hvilket motsvarar en hait af 5 % järn.

Extractum rhamni purshianae.

Sagradaextrakt. Sagradaehstrakti.

Cortex rhamni purshianae (III) . . 1 del.

Aqua destillata 9 delar.

Häraf beredes torrt extrakt pä sätt som för Extractum

frangulae föreskrifvits.

Sagradaextrakt är brunt, smakar bittert och skall lösa

sig nastan klart i vatten.

Förvaras i väl slutet kärl.

Farmalcop. 6


s->

Extractum rhamni purshianae

fluidum.

Flytande sagradaextrakt. Juokseva sagradaekstrakti.

Cortex rhamni purshianae (IV) 100 delar.

Spiritus 20 delar.

Aqua destillata sä mycket,

att extraktets vikt utgör 100 delar.

Sagradabarken fuktas och perkoleras med vatten. Som

första perkolat tagas 65 delar, hvilka försättas med spriten.

Flytande sagradaextrakt är en mörkt rödbrun vätska

med starkt bitter smak och gifver med vatten en klar bland-

ning.

Den äterstod, som erhälles, da 2 gram extrakt indunstas

tili torrhet, skall väga minst 0,46 gram.

Extractum rhei.

Rabarherextrakt. Rabarberiekstrakti.

Rhizoma rhei (III).

Spiritus tenuis,

Häraf beredes torrt extrakt.

Rabarbern befrias före beredningen frän. det finaste

pulvret genom siktni ng (V).

Rabarberextrakt är brunt och har smak af rabarberrot.

Vattenlösningen är grumlig, men klarnar vid tillsats af en

lika volym sprit.

Förvaras i väl slutet kärl.


83

Extractum secalis cornuti fluidum.

T

Flytande mjöldryge-extrakt. Juokseva torajyväeJcstraJch.

Secale cornutum (IV) 100 delar.

Acidum aceticum 3 delar.

Spiritus och

Aqua destillata sä mycket,

att extraktets vikt utgör 100 delar.

Mjöldrygan fuktas med en blandning af ättiksyran,

7 delar sprit och 25 delar vatten och perkoleras med en

blandning af 1 del sprit och 4 delar vatten.

Flytande mjöldryge-extrakt är en rödbrun vätska med

en egendomlig lukt och smak. Den reagerar svagt su rt och

gifver med vatten en klar blandning, men grumlas starkt,

om en lika volym sprit tillsättes.

Da 2 gram extrakt indunstas tili torrhet, bör äterstoden

väga minst 0,36 gram.

Maximaldos 1 g.

Extractum senegae fluidum.

Flytande senegaextraht. Juokseva senegaekstrakti,

Radix senegae (IV) 100 delar.

Spiritus och

Aqua destillata sä mycket,

att extraktets vikt utgör .

. .... . . 100

delar.

Senegaroten fuktas och perkoleras med en blandning

af 1 del sprit och 2 delar vatten.

Flytande senegaextrakt är en brun vätska med bitter

smak. Det gifver med vatten en nastan klar blandning.

Da 2 gram extrakt indunstas tili torrhet, bör äterstoden

väga minst 0,46 gram.


S4

Räfka ke-ex t ra kt

.

Extractum strychni.

Semen strychni (IV).

Spiritus dilutus,

Paraffinum solidum,

t

KetunkakkuekstraJcfi.

Räfkakan perkoleras med utspädd sprit. Perkolatet

forsättes med litet fast paraffin, och blandningen indun-stas

tili en tredjodel. Da äterste>den kalinat, fränsilas fettet, och

kolatet indunistas tili torrt extrajkt.

Räfkake-extrakt är Ijnsbrunt, löser sig icke klart i vat-

ten och är tili smaken myoket bittert.

Eäfkake-extrakt bör innehälla 15,6—16,4 ^ alkaloi-

der. Är extraktet starkare, bör det pulveriseras och nog-

grannt blandas med en beräknad mängd mjölksocker.

Alkaloidhalten bestämmes pä följande sätt:

1,2 gram extrakt lösas med tillhjälp af 2 droppar klor-

väjtesyra i 10 gram vatten. Lösningen försättes med 40

gram kloroform och 5 gram ammoniak samt skakas kraf-

tigt 20 minuter. Blandningen försättes med 80 gram eter

och skakas ännu ett par minuter. Af det klara eterkloro-

formlagret silas genom »torr vadd 80 gram och pröfvas «äsom

för Semen strychni är angifvet. För att neutralisera

öfverskottet af syra, böra atgä 6,4—6,6 cm^ tiondedels-normal

halilut.

Maximaldos 0,o5 g.

Extractum taraxaci.

Maskrosex trak t. V o i kukkaekstrakti

Radix taraxaci (I) 1 del.

Aqua destillata 9 delar.

Häraf beredes tjockt extrakt pä sätt som föi- Extractum

gentianae föreskrifves.

Maskrosextrakt är brunt, smakar bittert och skall lösa

sig näetan klart i vatten.

.

i


Extractum thymi fluidum.

85

Flytande timjanextrakt. Juokseva tirnjaniiekstrakti.

Herba thymi (IV) 100 delar.

Glycerinum 10 delar.

Spiritus och

Aqua destillata sä mycket,

att extraktets vikt utgör ...... 100 delar.

Timjaii fuktas med en blandning af 35 delar sprit och

15 delar vatten och perkoleras med en blandning af 1 del

sprit och 3 delar vatten. Som första perkolat tagas 80 de-

lar. Det följande perkolatet försättes med glycerinet och

indunstas tili 20 delar.

Flytande timjanextrakt är en rödbrun vätska med stark

lukt och smak af timjan och gifver med vatten en nastan

klar blandning.

Extractum valerianae.

Valerianaextrakt. Virmajuuriekstrakti.

Radix valerianae (IV).

Spiritus.

Aqua destillata,

Valerianaroten fuktas och perkoleras med en blandning

af 1 del sprit och 3 delar vatten. Perkolatet indunstas tili

tjookt extrakt.

Valerianaextrakt är mörkbrunt med lukt af valeriana-

rot. Det löser sig icke klart i vatten.


86

Extractum valerianae fluidum.

Flytande Valeriana- Juokseva virmajuuri-

extraht. ekstrakti.

Radix valerianae (IV) 100 delar.

Spiritus och

Aqua destillata sa mycket,

att extraktets vikt utgör 100 delar.

Valerianaroten fuktas och perkoleras med en blandnin^'

af 2 delar sprit och 1 del vatten.

Flytande valerianaextrakt är en brun vätska med stark

lukt och smak af valerianarot. Det gifver med vatten en

icke klar blandning.

Da 2 gram extrakt indunstas tili torrhet, bör äterstoden

väga minst 0,37 gram.

Ferrum pulveratum.

Pulveriseradt järn. Rautajauho.

Fe

Ett fint, tungt, grätt, nägot metallglänsande pulver,

som drages af magneten. Vid upphettning förglimmar

det, och dess färg blir svart.

Af klorvätesyra löses pulveriseradt järn under vätgas-

utveckling med en obetydlig äterstod. Lösningen gifver

med kaliumferricyanid en blä fällning.

Da 0,5 gram pulveriseradt järn lösas i klorvätesyra, fär

den utvecklade gasen icke genast mörkfärga ett med

hlyacetat fuktadt filtrerpapper (sulfid). Om en del af den

sura lösningen öfverskiktas med svafvelväte, fär ingen

mörkfärgad mellanzon uppstä. Om en annan del af lösnin-


87

gen kokas med salpetersyra, därpä öfvermättas meJ ammoniak

och sedän filtreras, fär filtratet ej, förändras af

svafvelväte (andra metaller).

0,1 gram pulveriseradt järn, 0,i gram kaliumklorat och

3 gram klorvätesyra indinistas tili torrhet. Om äterstoden

löses i 3 gram tennhlorur, fär lösningen inom 1 timme

icke blifva mörkare tili färgen (arsenik).

0,56 gram pulveriseradt järn lösas i 20 gram utspädd

svafvelsyra, och lösningen spädes tili 100 cm^. 10 cm^

böra affärga minst 9,8 cm^ tiondedels-normalt Jcalinmper-

vianganat, hvilket motsvarar en hait af 98 % järn.

Ferrum reductum.

Reduceradt järn. Pelkistetty rauta.

Ett fint, grätt, glanslöst pulver, som drages af magne-

ten. Vid upphettning förglimmar det, och dess färg blir

svart.

Af klorvätesyra löses reduceradt järn under vätgasutveckling

med en obetydlig äterstod. Lösningen gifver med

haliumferricyanid en blä fällning.

Om 2 gram reduceradt järn skakas med 10 gram vat-

ten, och blandningen filtreras, skall filtratet reagera neu-

tralt, och kunna indunstas tili torrhet utan att lämna väg-

bar äterstod. Ett pä samnia sätt erhället fiitrat fär icke

förändras af hariumnitrat (sulfat) eller af sllfvcrnHrat

(klorid).

Reduceradt järn bör för öfrigt motsvara de renhetsprof,

som för Ferrum pulveratum angifvits.

0,56 gram reduceradt järn, 5 gram kvicksilfverklorid

och 50 gram vatten upphottas V2 timme pä vatten-

bad, medan man ofta skakar om. Dä blandningen svalnat,

spädes tili 100 cm^ och filtreras. 10 cm^ af filtratet, för-

satta med 5 gram utspädd svafvelsyra, böra affärga minst

9 cm^ tiondedels-normalt l-al ivmjjerman ganat, hvilket mot

svarar en hait af 90 % metalliskt järn.


88

Flos caryophylli.

Kryddnejiika. MausteneiUhka.

Blomkriopparna af Eugenia caryophyUata T h u nberg

(Caryophyllus aromaticus L.).

Kryddnejlikan är mörkbrun samt bestär af en 1—1,5

cm läiiig, nastan cylindrisk eller trubbigt fyrkantig, fin-

ryökig, nedtill afsmalnande blomaxel, som upptill krö-

nes af 4 irtstäende, tjooka, trekantiga foderflikar samt

öfverst af 4 lju'sare bruna, halfklotformigt hoplagda

kronblad.

Epidermis är bildad af smä oeller med starkt för-

tjockade ytterväggar. Under epidermis följer ett parenkym,

i hvars yttre del synas stora oljerum i 2—4 ringar.

Nägot längre inät möta 1—2 ringar af ledningssträngar,

sparsamt beklädda med bast. Den cylindriska delen inne-

häller tätt under fodret det tvärummiga fruktämnet;

längre ned bestär den af ett löst parenkym, som omgifves

af en fastare väfnad, som för ledningssträngiar.

Kryddnejlikan har stark kryddlukt ooh aromatisk,

brännande smak.

Flos chamomillae.

Kamomdlhlomma. Kamelisaunionkukka.

Blomkorgarna af Matricaria chamomilla L.

Pä ett halfklotformigt eller koniskt, ihäligt och glatt

blomfäste sitta talrika, smä, gula, rörformiga, femklufna

diskblommor samt ytterom dem 12—18 tunglika, tretan-

dade, hvita kantblommor. Holkfjällen äro tegellagda, trub-

biga, hinnkantade, gröna.

Den tungformiga kronans öfre epidermis är försedd

iiied papiller med svaga kutikulastrimmor ; den undre epi-


89

dermis är bildad af längsträckta celler med vägiga kutikiilastrimmor.

Fruktämnena, de tungforHiiga blommor-

nas karta rör och de rörformiga blommornas hela yttersida

föra körtelhär. Dessas hufvud är deladt pä tvären genom

flere vägräta väggar och pä längden med en lodrät vägg.

Kamomillblomman har en egendomlig, sötaktig lukt

och en aromatisk, nägot bitter smak.

Folium belladonnae,

t

Belladonnahlad. Belladonnanlehti.

De vid blomningstiden samlade bladen af Afropa belladonna

L.

Belladonnabladet är intill 20 cm längt, 10 cm bredt,

äggrundt eller elliptiskt, helbräddadt, i öfre änden till-

spetsadt, vid basen afsmalnande mot det kerta bladskaftet,

för blotta ögat nastan härlöst, pä öfre sidan brun- eller

mörkgrönt, pä den undre Ijusare. Vid svag förstoring

framträda isynnerhet pä den undre sidan, smä, upphöjda,

hvita punkter.

Sidoväggarna i säväl den öfre, som i den undre sidans

epidermisoeller äro vägiga. Klyföppningarna äro omgifna

af vanligen 3 bioeller. Under pallisadparenkymet, som ut-

göres af endast en rad celler, synos svampparenkymet, i

hvilket talrikt förekomma cdler, som innehälla kristall-

sand. Hären, som uppträda sparsamt längs nerverna pä

bladets undre sida, iitgöras dels af länga, mjuka, mäng-

celliga enkla här, dels af körtelhär med encelligt skaft och

flercelligt, krökt hufvud, dels af glandelhär med encelligt

hufvud och mängcelligt skaft.

Som pulveriserad är drogen grön, och pulvret karak-

teriseras under mikroskopet af kristallsandcellerna och


90

kriötallsand, af körtel- och glandelhären, äfvensom af

brottstycken af epidermis.

Belladonnabladets lukt är svagt narkotisk, smaken äck-

lig, nägot bitter.

Maxinialdos 0,2 g.

Folium digitalis.

t

Digitalishlad. Digitaliksenlehti.

De vid blomningstiden sanilade l)laden af Digitalis

piirpurea L.

Digitalisbladet är. äggrun-dt eller äggnmdt lancettlikt,

trubbigt, tvärt sammandraget mot det vingade bladskaft-et

eller oskaftadt, med ojämnt naggade kanter. Öfre sidan är

matt mörkgrön, gleshärig; den undre sidan, ä hvilken ner-

verna bilda ett starkt framträdande nät, är blekgrön och

mer eller mindre starkt filthärig.

Klyföppningarna äro omgifna af 3—4, nägongäng

ännu flere biceller. Kalciumoxalat finnes alls icke. Här-

beklädnaden, som är tätast längs nerverna, utgöres dels af

1—flercelliga täckhär med afrundad spets, dels af körtel-

och glandelhär.

Som i)ulveriserad är drogen grön, och pulvret karak-

t-eriseras under mikroskopet af brottstycken af epidermis

med klyföppningarna och deras biceller samt af glandel-

och körtelhären. Kalciumoxalat fär icke förekomma i nägon

form.

Digitalisbladets lukt är svag, smaken bitter.

10 gram af en pä bladen beredd infus (1: 20)" skakas

försiiktigt nägra minuter med 10 gram kloroform. 5 grani


91

eter ocli 5 ^ram sprit tillfagas, hvarefter eterkloroform-

skiktet afskiljes, filtreras genom ett med kloroform fuktadt

filter och indunstas tili torrliet. Indunstningsäterstoden

löses i 3 gram ä/ttibsyra, lösningen försättes med 1 droppe

utspädd jär7iMorid och lagras i ©tt smalt pi^ofrör öfver

svafvelsyra. Därvid &kall mellan vätskorna en brunröd

sanit ofvanför denna en blägrön zon bildas.

Förrädet skall ärligen förnyas.

Maximaldos 0,2 g.

Folium hyoscyami.

T

.

Bolmörthlad.

. . .

Vdlihaalinlehti.

De vid blomningen vsamlade bladen af Hyoscyamus

iiiger L.

Bolmörtbladet är äggrundt-a;flängt, bukttandadt eller

parflikigt, säilän helbräddadt. De blad, hvilka sitta ä stammens

nedre del, afsmalna i ett kort skaft. De, hvilka sitta

a dess öfre del, äro oskaftade eller halft stjälkomfattande.

Samtliga blad äro grägröna med Ijus, bred, starkt fram-

trädande mittelnerv samt häriga.

Epidermiscellerna äga ä hvardera sidan af bladet starkt

vägiga väggar. Klyföppningarna omgifvas i regeln af 3

biceller. I svampparenkymet och nervernas väfnader synas

celler, hvilka innesluta prismatiska enkelkristaller, tvil-

lingkristaller eller enstaka, af ett fätal kristaller sam-

mansatta druser. Kristallsand förekommer ytterst spar-

samt, i regeln blott i det tunnväggiga parenkym, som om-

ger nerverna. Den rikliga härbeklädnaden utgöres dels af

länga, mängcelliga täckhär dels af körtel- och glandelhär

med äggformigt hnfvud och längt, flercelligt skaft.


92

Soin pulveriserad är drogen grön, och pulvret karak-

teriseras under mikroskopet af kristallerna och körtel-

hären.

Bolmörtbladets luikt är oangenäm, bedöfvande, smaken

nägot bitter.

Maximaldos 0,3 g.

Folium menyanthis.

Vattenhlöfverhlad. Raatteenlehti.

Bladen af Menyanthes trifoliata L.

Vattenklöfverbladet utgöres af trenne smäblad med ett

gemensamt, längt, cylindriskt skaft. Smäbladen aro omvändt

äggrunda eller ovala, helbräddade, oskaftade, ganska

tjocka, grägröna och glatta.

Epidermiscellernta äga ä den öfre sidan raka, ä den

undre sidan vägiga väggar. Klyföppningarna omgifvafi

af 4—6 bioeller. Pallisadväfnaden utgöres af 1—3 lager

korta celler. Kalciumoxalat saknas.

bitter.

Vattenklöfverbladet är utan lukt; dess smak är starkt

Folium nicotianae.

Tohakshlad. Tupakanlehti.

Bladen af Nicotiana tahacum L.

Tobaksbladet är elliptiskt tili smalt lancettlikt, kort-

skaftadt eller oskaftadt, helbräddadt, med starkt framträdande

nerver och betäckt med korta glandelhär. Färgen är

Ijusare eller mörkare brun.

Tobaksbladets lukt är egendomlig, bedöfvande, smaken

äcklig, bitter och nägot skarp.


Folium Sennae.

Sennahlad. Sennanlehtir.

93

Smäbladen af Cassia angustifolia V a h 1 eller Gassia

acutifolia D e 1 i 1 e.

Smäbladet af Cassia angustifolia är intill 6 om längt,

lancettlikt, nägot osymmetriskt vid basen, helbräddadt,

uddspetsadt, tu'iint och svagt härigt. Färgen är pä öfver-

sidan gulgrön, pä undersidan blekare.

Smäbladet af Cassia acutifolia är intill 3 cm längt,

osymmetriskt äggrundt eller äggrundt lancottlikt med tyd-

liga sidonerver, men liknar för öfrigt det föregäende. Färgen

är blekgrön eller grägrön.

Epidermiscellerna äro ä hvardera sidan polygonala med

raka väggar. Klyföppningarna äro omgifna af 2 bioeller.

Slemceller förekomma säväl i den öfre som i den undre epi-

dermis. Pallisadväfnad finnes ä hvardera sidan af bladet.

Den innehäller sparsamt kristalldruser; sädana päträffas

däremot talrikare i svampväfnaden. De kraftigare ner-

verna omgifvas af mokanisk väfnad; denna är ätföljd af

kristallkamrar med enkelkristaller. Af härbeklädnaden

äterstär i regeln endast runda märken efter härfoten i

epidermiscellerna. De fä här, som sitta kvar, äro encelliga

med tjocka väggar.

Som pulveriserad är drogen gröngul, och pulvret ka-

rakteriseras under mikroskopet af brottstycken af epi-

dermis med klyföppningarna och de runda märkena efter

affalina här samt af kristallerna. Pulvret färgas af kalilut

rödbrunt.

Sennabladets lukt är egendomlig, smaken nägot slemmig

och bitter.

Folium uvae ursi.

Mjölonrishlad. Sianpuolanlehti.

Bladen af Arctostaphytos uva ursi S p r e n g e 1.

Mjölonrisbladet är omvändt äggrundt eller spadlikt,

i spetsen afrundadt och ofta svagt tillbakaböjdt, vid basen


04

afsmalnande mot det korta*skaftet, helbräddarlt, styft, lä-

derartadt, glänsande och nätädrigt.

Epidermiscellerna äro ä hvardera sidan af bladet poly-

gonala med raka väggar, af hvilka speciellt ytterväggarna

äro starkt förtjockade. Klyföppningar förekomma endast

pä undre sidan ; de omgifvas af 6—8 biceller. Det parenkym,

som sliiter tili nerverna, för enkelkristaller.

Mjölonrisbladets lukt är svag, smaken sammandra-

gande.

Fructus anisi.

Anis. Anis.

De mogna klyffrukterna af Pimpinella anisum L.

Den 3—5 mm länga, rundadt äggformiga, borsthäriga

klyffrukten är grägrön eller gräbrun med 10 Ijusare, föga

framträdande, glatta äsar.

Tvärsnittet visar en epidermis med korta och trubbiga,

1-, säilän 2-celliga, tjockväggiga, med kutikulavärtor

försedda här. I fruktväggens parenkym synas pä ryggsidan

oregelbundet förlöpande olika stora, anastomoserande

oljegängar; pä fogsidan finnas endast tvänne stora sekretgängar

och i deras närhet talrika stenceller. De tjockväggiga

endospermcellerna innehälla fett och aleuronkorn med

1—3 globoider.

Som pulveriserad är drogen gräbrun, och piilvret karakteriseras

under mikroskopet af splittror af epidermis med

de egendomliga hären.

Anis har kryddlukt och aromatisk smak.

Om anis fuktas med kalilnt och uppvärmes svagt, fär

nägon lukt af koniin icke framträda (frukt af Conium

maculatum L.).


Fructus capsici,

Spansh peppar. Turkinpippuri.

95

De mogna frubterna af Capsicum annuum L.

Frukten är 5—12 cm längj formad som en nägot böjd,

längsträckt kägla och gulröd tili mörkbrun. Den bär vid

basen ett brungrönt foder, som fortsättes i det vanligen

böjda frukt&kaftet. Fruktväggen är läderartad, tunn och

genomlysande, pä utsidan glänsande och glatrt, pä insidan

matt och strimmig pä längden. I sin öfre del är frukten

enrummig, i sin nedre del ofullständigt delad i tvä eller

tre rum. De talrika fröna äro Ijusgula, skifformiga och

rundadt njurlika.

Den yttre epidermis är bildad af smä oeller med starkt

kutiniserade ytterväggar. Innanför densamma följer

ett koUenkymatiskt hypoderm och därpä ett tunnväggigt

parenkym, som bildar hufvudmassan af fruktväggen. Den

inre epidermis är tili en del bildad af tunnväggiga celler

utom dessa synas större grupper af tjockväggiga, med tal-

rika porer försedda, vägigt krökta, förvedade celler. I de

yttre lagren af fruktväggen finnas rikligt röda kromato-

forer och sparsamt mycket smä stärkelsekorn. Fröskalets

epidermisceller hafva de inre väggarna starkt, men olik-

formigt förtjockade. Växtämnets och endospermets celler

innehälla fet oija och aleuronkorn.

Som pulveriserad är drogen gulröd, och pulvret karakteriseras

under mikroskopet af de tunuväggiga parenkym-

cellerna, isom föra kromatoforer och oljedroppar, och af de

förtjockade, krökta cellerna frän inre epidermis.

Spansk peppar har en brännande, skarp smak.

Foder och fruktskaft böra aflägsnas, da

drogen skall användas.

;



Fructus cardamomi.

Kardemumma. Kardemumma.

Frukterna af Elettäviä cardumomum W h i t e et

Maton.

Kardemummafrukten är 10—20 mm läng, intill 10 mm

bred, äggrund, trubbigt trekantig med tunna, läderartade,

pä längden strimmiga, blekgula eller Ijust grägula väggar.

Den är trerummig med i hvarje rum 4—8, i hopar sam-

mangj^ttrade, bruna, oregelbundet kantiga, skrynkliga, in-

till 3 mm länga frön, hvilka äro omgifna af en hinnaktig

frömantel.

Fröskalets epidermis är bildad af längsträckta, raka el-

ler vridna celler, hvilka äro ordnade i grupper med olika

längdriktning. Innanför ligger ett lager oljeceller, och ef-

ter detta följer ett brunt lager af i radiär riktning sträekta

stenceller. Stenoellernas inre och radiära väggar äro starkt

förtjockade. Der as o^betydliga lumen utfylles af en oregelbunden

kropp af kiselsyra. Fröet utgöres tili största delen

af perisperm, hvars kantiga celler äro fullproppade med

smä stärkelsekorn och dessutom innehälla en eller flere en-

kelkristaller eller konglomerat af sädana.

Som pulveriserad är drogen rödgul med dragning i

grätt, och pulvret karakteri&eras under mikroskopet af de

kantiga perispermcellerna, af epidermisfragment och af

stencellskiktet.

Kardemumma har stark, aromatisk lukt; smaken är

aromatisk och brännande.

Före användningen böra fruktväggarna

aflägsnas.

Fructus carvi.

Kum^min. Kumina.

De vanligen i sinä delfrukter sönderfallna klyffruk-

terna af Carum carvi L.


97

Den omkring 5 mm länga, 1 mm tjocka, bägformigt

böjda, mot ändarne afsmalnande delfrukten är gräbrun tili

mörkbrun, glatt och kai med 5 smala, tydligt framträdande,

Ijusa äsar.

Fruktväggen är bildad af tunnväggigt parenkym. Pä

fogsidan synas i densamma 2 stora, i tvärsnitt elliptiska

oljegängar. I midten af hvarje as finnes en liten oljegäng,

och innanför hvar och en af de 4 dalarna likaledes en större

sadan. Endospermet innesluter fett och aleuronkorn.

Som pulv»eriserad är drogen gulbrun, och pulvret ka-

rakteriseras under mikroskopet af brottstycken af äsarnas

ledningssträngar med spiralkärl eller spiralband frän desamma

och af splittror af endospermets parenkym.

Kummin har stark kryddlukt och aromatisk smak.

d e r.

Fructus colocynthidis.

Kolokvint. Kolohvintti.

De sfkalade frukterna af CitruUus colocynthis S c h r a-

Kolokvintfrukten är klotrund, 5 tili 10 cm i diameter,

hvit eller gulhvit. Den är mycket lätt och har saftlöst,

svampigt fruktkött. Pä tvärsnittet synes vanligen en tre-

strälig centralhäla, 3 perifert belägna frörum, hvart

och ett deladt i 2 hälfter, och talrika, plattadt äggformiga,

grägula tili bruna frön.

Fruktköttet bestär af nastan runda, tunnväggiga pa-

renkymceller, omgifna af stora cellmellanrum. I detsamma

förlöpa enstaka ledningssträngar, som innesluta spiral-

kärl med träng lumen.

Som pulveriserad är drogen hvi't, och pulvret karakteri-

seras under mikroskopet af det lösa, af runda celler bil-

Farmakop. 7


98

dade parenkymet med delar af ledningssträngarnas klena

spiralkärl.

Kolokvint saknar lukt, men har mycket bitter smak.

Före användningen böra fröna

aflägsnas.

Maximaldos 0,3 g.

Fructus foeniculi.

Fänkol. Fenkoli.

De vanligen i sinä delfrukter sönderfallna klyffrukterna

af Foeniculum vulgare Miller.

Den grägröna eller brungröna, glatta, intill 10 mm

länga, mer eller mindre böjda delfrukten har 5 starkt

framträdande, tunna äsar af Ijusare färg samt mellan dem

4 och pä den plana fogsidan ytterligare 2 mörkare färgade

oljekanaler.

I fruktväggens äsar förlöpa ledningssträngar med be-

klädnad af bast. Parenkymet i dessa strängars närhet är

försedt med nätformigt förtjockade väggar. Endospermet

innehäller aleuronkorn och fet oija.

Som pulveriserad är drogen gröngul tili gräbrun, och

pulvret karakteriseras under mikroskopet af delar af led-

ningssträngarna med bast och angränsande parenkymceller

med nätformigt förtjockade väggar.

Fänkol har sötaktig, aromatisk lukt och smak.

Fructus juniperi.

Enhär. Katajanmarja.

De mogna bärkottarna af Juniperus communis L.

Enbäret är nastan klotrundt, ända tili 10 mm i dia-

meter, glänsande brunsvart, ofta öfverdraget med ett matt

bläaktigt vaxstoft. I bärets !Si)ets synas 3, centralt sanimanlöpande

färor med 3 mellanliggande, otydliga upphöj-


99

ningar. Dess bas bär smä, bruna, trekantiga fjäll, ställda i.

tretaliga kransar. Det svampiga, brungröna fruktköttet in-

nesluter 3 härda, aflängt äggrunda, trubbigt trekantiga

frön.

Cellerna i bärets epidermis hafva väggarna starkt förtjockade,

sär^kildt ytterväggarna. Pä opidermis följa 1—

lager celler med koUenkyinatiskt förtjockade väggar.

Dessa innehälla liksom epidermiscellerna ett brunt färgämne.

Fruktköttet är bildadt af tunnväggigt parenkym

med talrika ce Imellanrum. I detta synas klena lednings-

strängar, tunnväggiga celler med förvedade väggar och tal-

rika oljerum, hvilka aro störst i den innersta delen närmast

fröna. Fröskalet bestär af starkt förtjockade, med

porer försedda stenceller i flere lager. Hvar och en inne-

sluter en enkelkristall.

Säsom pulveriserad är drogen brun, och pulvret karak-

teriseras under mikroskopet af parenkymfragment af den

färgade epidermis med underliggande cellager samt af frö-

skalets stenceller med enkelkristaller.

Enbärets lukt är svag, smaken söt, aromatisk.

Gelatina.

Gelatin. Selatini.

Ilenadt Uni. Puhdas liima.

Tunna, genomskinliga, nastan färglösa, spröda blad,

utan lukt och smak, lösliga i hett vatten, olösliga i sprit

och i eter.

Vid uppvärmning i 50 delar vatton löser sig gelatin

tili en färglös, nastan klar vätska med neutral eller svagt

sur reaktion. T)ä den svalnat, stelnar den tili ett opalise-

rande gele.

En lösning (1 : 100) fär icke förändras af svafvelväte

och, om den därpä öfvermättas med ammoniak, endast

svagt färgas (metaller). Med hlyättika fär lösningen endast

svagt opalisera (gummi).

Gelatin fär, da det förbrännes, lämna högst 2 % aska.

3


100

Glacies.

Is. Jää.

Glycerinum.

Gli/rciin. Glyserini.

En klar, färg- och luktlös, tjockflytande vätska med söt

smak och neutral reaktion. Den blandar sig i alla förhäl-

landen med vatten och sprit, men icke med eter, kloroform,

feta eller eteriska oljor.

Sp. Vikt 1,225 1,235.

En lösning (1: 5) fär förändras hvarken af ammoniumoxalat

(kalcium), harinm7iitrat (sulfat) eller halciumMorid

(oxalat), och ej heller af svafvelväte (metaller), ens efter

tillsats af ammonia^, samt fär med silfvernitrat endast

svag"t opalisera (klorid).

Om 1 gram glycerin och 1 gram ammoniak värmas pä

vattenbad tili 60°, och blaoidningen omedelbart därpä för-

sättes med 3 droppar silfvernitrat, fär vätskan inom 5 minu'ter

icke antaga brun färg (akrolein, reducerande äm-

nen).

En blandning af 1 gram glycerin och 3 gram tenn-

Jclorur fär inom 1 timme icke blifva mörkare tili färgen

(arsenik).

Om 5 gram glycerin uppvärmas med 5 gram natronlut,

fär blandningen icke färgas eller utveckla ammoniak;

försättes blandningen med 1 gram kopparsulfat, erihälles

en klar, blä vätska, som, när den upphettas, icke fär af-

sätta röd fällning (sockerarter).

Om glycerin uppvärmes med utspädd svafvelsyra pä

vattenbad, fär blandningen icke lukta härsket.

Vid förbränning af 1 gram glycerin fär nägon väghar

äterstod icke kvarblifva.


Gossypium.

Vadd. Vanu.

101

Fran fett befriade fröhär af Gossypium-SirteY.

Vadd skall vara rent hvit, lätt och lucker sanit fri frän

sammanfiltade partier och rester af de bruna fröna. Lagd

pä vatten, bör den genast upptaga fiiktighet och sjunka

(fett). En vid kokning med vatten (1: 20) erhällen vätska

bör reagera neutralt, och fär vid tillsats af silfveniitrat

(klorid), hariumnitrat (sulfat) eller ammoniumoxalat

(kalcium) pä sin höjd opalrsera. Om tili 10 gram

af denna vätska som kali sättas nägra droppar svafvelsyr.a

och 3 droppar halhimpermanganat , fär den röda färg, som

därvid uppstär, ej

ämnen).

försvinna inom 5 minuter (reducerande

Om vadd förbrännes, fär den icke lämna mer än 0,3 fc

aska.

Gummi arabicum.

Arabiskt gummi. Arapiankumi.

Den ur stammar och grenar af Acacia senegal W i 1 1d

e n o w och andra afrikanska ^cacia-arter flutna och i

luften härdnade gummisaften.

Hvita eller gulhvita, rundade, glanslösa stycken, hvilka

pä ytan äro genomdragna af fina sprickor och lätt läta sig

brytas i kantiga fragment med mnssliga, glasglänsande

brottytor.

Om arabiskt gummi öfvergjutes med sin dubbla vikt

vatten, löser det sig smäningom fullständigt tili ett klib-

bande, Ijusgult, svagt surt reagerande slem, som utan

grumling läter sig blandas med hlyacetat, men däremot

äfven i stark utspädning gifver fällning med blyättika.

Vid tillsats af sprit eller järnhlorid stelnar detta slem tili

ett gele.


102

10 gram af en lösning (1 : 10) fä ej färgas röda eller blä

vid tillsats af en droppe tiondedeh-normal jod, ens om

blandningen upphettas och ytterligare en droppe af rea-

genset tillsättes (dextrin, stärkelse).

Om arabiskt gummi förbrännes, fär det ioke lämna mer

än 5 % aska.

Gutti.

(Gummi resina Gutta Ph. F. IV.)

Gummigutta. GuttiJcurm

Gummihartset af Garcinia Hanhuryi Hooker fil.

Omkring 5 cm tjocka, gröngula tili gulbruna, cylin-

driska stycken, hvilka lätt brytas i orangegula, ogenora-

skinliga splittror med musslig, mattglänsande brottyta.

Gummigutta saknar lukt, och har en i början knappt fram-

trädande, sedän brännande smaik.

Sammanrifvet med 2 delar vatten ger gummigutta en

gul emuls, hvilken vid tillsats af 1 del ammoniak blir

klar, orangefärgad och slutligen brun. Om denna lösning

neutraliseras med klorvätesyra, utfaller en gul, flockig

fällning, och vät&kan affärgas.

Om gummigutta förbrännes, fär den icke lämna mer

än 1 % aska.

Maximaldos 0,3 g.

Hepar sulfuris.

Svafvellefver. RiJckisulate.

Sulfur sublimatum 1 del.

Carbonas kalicus crudus 2 delar.

Svafvelblomman och pottaskan blandas väl och upphettas

i ett täckt järn- eller lerkärl pä svag eld. Blandningen

.


103

röres stundom om, och upphettningen fortsättes, tills ali

skumning upphört, och tills ett uttaget prof löser sig i vatten

utan att lämna äterstod af svafvel. Den smälta massan

gjutes pä en järnplatta eller i en mortel samt sönder-

stötes, da den svalnat.

Lefverbruna stycken, som efter en tids förvaring

blifva gulgröna, lukta af svafvelväte och sönderflyta i

fuktig luft. De lösa sig nastan fullständigt i 2 delar vatten

tili en alkalisk, gulgrön, opaliserande vätska.

Om en lösning (1

: 20) upphettas med ett öfverskott

ättiksyra, utvecklas svafvelväte och afskiljes svafvel. Den

filtrerade vätskan ger med vinsyra en hvit, kristallinisk

fällning.

Förvaras i väl slutet kärl.

Herba absinthii.

Malört. Koiruoho.

Blad och blommande grenar af Ärtemisia ahsinthium L.

De nedre bladen aro skaftade, rundadt triangulära eller

äggrunda, tvä- tili treiubbelt pardelade med spadlika eller

lansettlika flikar. De öfre äro oskaftade, tredelade eller

enkla. Bäde blad och stjälkar äro mer eller mindre starkt

gräludna. Blomvipporna äro starkt greniga, blomkorgarna

äro nastan klotrunda, hängande, och innesluta talrika smä,

rörformiga, gula blommor.

Härbildningarna utgöras dels af T-formade här med ett

af fa celler bildadt skaft och en läng, i hvardera änden till-

spetsad tvärcell, dels af körtelhär med ett kort skaft och ett

2—flercelligt sekretafsöndrande hufvud.

Som pulveriserad är drogen gragrön, och pulvret ka-

rakteriseras under mikroskopet i främsta rummet af T-

hären.

Malört har starkt aromatisk lukt samt aromatisk ocb

bitter smak.


104

Herba thymi.

Timjan, Timjami.

Blommande grenar af Thymus vulgaris L.

Stjälken är fyrkan tig, härig. Bladen äro korsvist mot-

satta, skaftade eller oskaftade, lancettlika, äggrunda, intill

10 mm länga, mer eller mindre starkt häriga, inrullade i

kanten. Blommorna sitta i knippen i de öfre bladveoken.

Det häriga blomfodret är tväklufvet, blomkronan tväläp-

pig, fyrflikig, blekröd.

Bladen föra säväl pä den öfre som pä den undre sidan

smä, raka eller hakformigt krökta eller knäformigt böjda,

1—3-celliga täckhär samt dessutom glandelkörtlar, hvilka

äro bildade af en kort skaftcell, som uppbär en pian eller

konkav, rund, &ekretafsöndrande cellyta.

Som pulveriserad är drogen grön, ooh pulvret karakte-

riseras under mikroskopet af de talrikt förefintliga täck-

hären samt af glandelkörtlarna.

Timjan har aromatisk lukt och smak.

Hexamethylentetraminum.

Hexametylentetramin. HeJcsametylenitetramini.

Urotropin. Urotropini.

Färglösa kristaller utan lukt, med först söt, sedän bitter

smak, lätt lösliga i vatten, svärare i sprit och nastan olös-

liga i eter. Vid upphettning sublimera de utan att smälta.

En lösnihg reagerar svagt alkaliskt med lacJcmuspap-

per, men förändrar ej fenolftalein. Den sönderdelas, da

den uppvärmes. Kokas den med utspädd svafvelsyra, ut


I

105

vecklas formaldehyd och tillsättes därpä natronlut i öf-

verskott, frigöres ammoniak. Med hromvatten i öfverskott

erhälles en orangegul fällning.

En lösning (1: 20) bör vara klar och färglös. Den fär

icke förändras af Nesslers reagens (ammonium) eller af

svafvelväte (metaller) och den fär, surgjord med salpeter-

syra, endast opalisera med hariumnitrat (sulfat) eller silf-

vernitrat (klorid).

Vid förbränning af 0,5 gram hexametylentetramin fär

nägon vägbar äterstod icke kvarblifva.

Förvaras i skydd niot Ijus.

Hirudo.

Blodigel. VerijuotiJcas.

Lefvande, friskä exemplar af tysk igel, Sanguisuga me-

dicinalis S a v i g n y eller ungersk igel, Sanguisuga offi-

cinalis S a v i g n y.

Buksidan är hos den förstnämnda arten gulgrön med

svarta fläckar, hos den senare arten grön och utan fläckar.

Hydrargyrum.

Kvicksilfver. Elohopea.

Hg

Tung, flytande, glänsande och flyktig metall.

Läter man en droppe kvicksilfver rinna öfver hvitt

papper, fär den ej efterlämna nägot spär.

Kvicksilfver bör fullständigt lösa sig i salpetersyra, och

det bildade nitratet skall, upphettadt i profrör, förflykti-

gas utan rest (andra metaller).


106

Hydrargyrum cum creta.

T

Kvicksilfver med hrita. Elohopealiitu.

Hydrargyrum 30 delar.

Carbonas calcicus praecipitatus . . 70 delar.

Kvicksilfret och kritan sammanrifvas, tills kvicksilf-

verkulpr icke vid fyrfaldig förstoring kunna iakttagas.

Ett grätt, i vatten olösligt pulver. I klorvätesyra löser

det sig delvis under utveckling af koldioxid och läm-

nar en äterstod af metalliskt kvicksilfver.

0,1 gram kvicksilfver med krita skakas med 10 cm^

tiondedels-normal jod, tili dess kvicksilfret löst sig, och den

öfverskjutande joden titreras med tiondedels-normalt nat-

riumtiosulfat. Härvid böra ätgä 6,9—7,i cm^, hvilket mot-

svarar en hait af 29—31 % kvicksilfver.

Maximaldos 0,2 g.

Hydras chloralicus.

T

Kloralhydrat. Kloralihydraatti.

CCl3CH(OH)2

Färglösa, genomskinliga, torra kristaller med karak-

teristisk lukt och bitter, brannande smak, lättlösliga i vat-

ten, i sprit, i eter och i feta oljor. De sönderflyta, om de

sammanrifvas med kamfer eller fenol.

En lösning (1:3) bör vara fullkomligt klar. Med

natronlut grumlas den af afskildt kloroform.


f

107

En spritlösning (1: 10) bör vara neiitral; ett därmed

fuktadt lachmuspapper fär rödfärgas först, da pappret tor-

kat. Surgjord med salpotersyra skall lösningen förblifva

klar vid tillsats af hariumnitrat (sulfat) och fär med silf-

vernitrat icke genast opalisera (klorid).

Om 0,5 gram kloralhydrat skakas med 5 gram svafvelsyra

i ett med glaspropp slutet kärl, fär syran icke färgas

inom 1 timme (organiska föroreningar)

1 gram kloralhydrat bör vid upphettning pä vattenbad

icke afgifva antändbara ängor (kloralalkobolat), ocb det

skall vid stegrad värme förflyktigas utan att lämna vägbar

äterstod.

För varas i väl slutet kärl och

i skydd mot Ijus.

Maximaldos 3 g.

Hydras kalicus.

t

Kaliumhydroxid. Kaliumhydroksidi.

KOH

Hvita, härda, torra stänger eller platta stycken med

kristallini&k brottyta, sönderflytande i luften, lösliga un-

der värmeutveckling i 0,5 delar vatten samt i sprit.

En lösning af kaliumhydroxid är starkt alkalisk. Den

gifver med vinsyra i öfverskott en hvit, kristallinisk fäll-

ning.

1 del kaliumhydroxid, löst i 2 delar vatten, fär efter

tillsats af 10 delar sprit afsätta endast en obetydlig fäll-

ning. Om 1 del af en likadan lösning kokas 2 minuter

med 15 delar kalkvatten, och blandndngen filtreras, fär

filtratet, när det gjutes tili öfverskjutande salpetersyra,

icke utveckla koldioxid (karbonat).

.


108

En lösning (1

: 50) skall vara klar och färglös och fär,

siirgjord nied salpetersyra, icke förändras af svafvelväte

(metaller) samt med hariumnitrat (sulfat) eller silfver-

nitrat (klorid) endast opalisera. Om lösningen neutrali-

seras med utspädd svafvelsyra och sedän försättes med svaf-

velsyra, samt denna blandning öfverskiktas med ferrosul-

fat, fär ingen brunfärgad mellanzon bildas (nitrat).

0,5G gram kalimnhydroxid skola för att neutraliseras

fordra minst 8,5 cm^ normal Morvätesyra [indikator: me-

tylorange] , hvilket motsvarar en hait af minst S5 % vatten-

fri hydroxid.

Förvaras i väl slutet kärl.

Hydras natricus.

t

Natriumhydroxid. Natriumhydroksidi.

NaOH

Hvita, härda, torra stänger med kristallinisk brottyta.

De sönderflyta i luften och lösa sig under värmeutveck-

ling i 2 delar vatten, men äro svärlösliga i sprit.

En lösning af natriumhydroxid är starkt alkalisk och

färgar lägan intensivt gul.

Om 10 gram af en lösning (1 : 20) kokas 2 minuter

med 15 gram kalkvatten, och blandningen filtreras, fär

filtratet icke med salpetersyra i öfverskott utveckla koldi-

oxid (karbonat).

En lösning (1:50) skall vara klar och färglös; sur-

gjord med salpetersyra fär den icke förändras af svafvel-

väte (metaller) och med hariumnitrat (sulfat) eller silfver-

nitrat (klorid) endast opalisera. Om lösningen neutrali-

seras med utspädd svafvelsyra och sedän försättes med svaf-


109

velsyra, samt denna blandning öfverskiktas med ferrosul-

fat, fär ingen brunfärgad mellanzon bilda^ (nitrat).

0,4 gram natriumhydroxid skola för att neutraliseras

fordra minst 9 cm^ riormal Morvätesyra [indikator: me-

tylorange], hvilket motsvarar en hait af minst 90 % vatten-

fri hydroxid.

F ö r V a r a s i v ä 1 s 1 u t e t k ä r 1.

Hydras terpicus.

Ter2)inhydrat. Terpinihydraatti.

C10H20O2. H2O

Färglösa kristaller med svagt aromatisk lukt och smak,

lösliga i 250 delar vatten oeh i 10 delar sprit.

Om terpinhydrat hastigt uppliettas, smälter det vid

116°—117°, hvarvid vatten bortgär; om det därförinnan

torkats vid 100°, bmälter det vid 102°~105°.

Med svafvelsyra gifver terpinhydrat en orangegul lös-

ning, som vid tillsats af 6 volymer vatten grumlas och ut-

vecklar lukt af terpineol.

Kokas terpinhydrat nied vatten, fär terpentinlukt ej

framträda, och vätskan bör reagera neutralt.

Vid förbränning af 0,h gram terpinhydrat fär nägon

vägbar äterstod icke kvarblifva.

Hydratocarbonas magnesicus.

Mag nesi iiinhydrato- Magnesiurnliydrato-

harhonat. karbonaatti

Magnesia. Magnesia.

Hvita, lätta, löst sammanhängande styeken eller ett

luckert, hvitt pulver, som är nastan olösligt i vatten, men

likväl meddelar detta en svagt alkalisk reaktion.

.


110

Det löser sig under utvec kling af koldioxid i utspädd

klorvätesyra. Med natriumfosfat gifver denna lösning ef-

ter tillsats af ammonlumklorid och ammoniak i öfverskott

en hvit, kristallinisk fällning.

När 0,5 gram magnesiumihydratokarbonat skakas med

10 gram vatten, och blandningen filtreras, skall filtratet

kunna förflyktigas utan att lämna nägon vägbar äterstod.

En med tillhjälp af ättiksyra beredd lösning (1: 50)

bör vara klar och färglös och fär icke förändras af svafvelväte

(metaller), ens efter tillsats af ammoniumJclorid

och ammoniak i öfverskott. Lösningen i ättiksyra fär ej

heller förändras af hariumnitrat (sulfat) eller ammoniumoxalat

(kalcium) , och, om den försättes med nägra droppar

salpetersyra, fär den med silfvernitrat endast lindrigt

opalisera (klorid).

Om 1 gram af saltet löses i 3 gram klorvätesyra och 3

gram tennklorur, fär lösningen inom 1 timme icke blifva

mörkare tili färgen (arsenik)

Om 0,5 gram magnesiumhydratokarbonat glödgas, skall

en äterstod af minst 0,2 gram magnesiumoxid kvarblifva.

Hydratocarbonas plumbicus.

.

t

Blyliydratoharhonat. Lyijyhydratokarhonaatti.

Blyhvitt. Lyijy valkoinen.

2PbC03. Pb(0H)2

Ett hvitt, tungt pulver, olösligt i vatten, under utveck-

ling af koldioxid lättlösligt i salpetersyra och i ättiksyra.

1 den sura lösningen ästadkommer svafvelväte en svart och

bvafvelsyra en hvit fällning.

Om 1 gram blyhydratokarbonat löses i en blandning af

2 gram salpetersyra och 4 gram vatten, fär högst 0,oi gram


.

111

förblifva olÖst. Katronlut ästadkommer i lösningen en

hvit, i öfverskott af reagenset löslig fällning. Denna alka-

liska vätska fär icke mod 1 droppe utspädd svafvelsyra

gifva en vid omskakning bestäende fällning (barium), ej

heller fär den, surgjord med utspädd svafvelsyra och fil-

trerad, fällas af haliuTnferrocyanid, icke heller grumlas

eller färgas af ammoniak (järn, koppar, zink).

En med tillhjälp af salpetersyra beredd lösning (1: 20)

fär med silfverniträt endast opalisera (klorid).

1 gram blybydratokarbonat rifves med 3 gram utspädd

svafvelsyra och 10 gram vatten, blandningen filtreras och

filtratet fälles med svafvelväte. Fällningen affiltreras, och

filtratet indunstas tili torrhet. När indunstningsätersto-

den glödgas, fär nägon vägbar rest icke äterstä (alkali-

metaller)

Vid glödgning bör hydratokarbonatet lämna minst

85 % blyoxid.

Hydrobrometum arecolicum.

n

Arekolinhydrohromid. ÄrekoUnihydrobromidi.

CgHisOsN. HBr

Ett hvitt, kristalliniskt, luktfritt pulver med sait och

bitter smak, lättlösligt i vatten och i sprit, svärlösligt i

etBr och i kloroform.

Smältpunkt 170°—171°.

Om en lösning (1 : 20) skakas med nägra droppar

Jclorvatten och kloroform, färgas kloroformen gul. Lösnin-

gen fälles icke af platinaklorvätesyra, tannin eller kalilut,

men gifver med hroravatten en gul och med jod en brun

fällning. Kv ichsilfverklorid gev en livit, i öfverskott af


112

reagenset lö&lig fällning och kalium vismutjod id äfven i

starkt utspädd vattenlösning (1 : 1000) en röd fällning.

Vid förbränning af 0,05 gram arekolinhydrobromid fär

nägon vägbar äterstod icke kvarblifva.

Maximaldos.

Se tabellen för djur.

Hydrobrometum chinicum.

Kininhydrobromid. Kininihydrohromidi.

C20H24O2N2. HBr. H2O

Glänsande, hvita, nälformiga kristaller med mycket bit-

ter smak, lösliga i CO delar kalit, lätt i kokande vatten och

i sprit.

Saltets lösning (1 : 100)

bör vara klar, neutral eller

svagt alkalisk. Den fluorescerar i blätt vid tillsats af ut-

spädd svafvelsyra och ger med silfvernitrat och nägra

droppar salpetersyra en gulhvit, i ammoniak svärlöslig

fällning. Utspädd med en lika volym vatten färgas den

af nägra droppar hromvatten jämte öfverskjutande ammoniak

grön.

Lösningen skall mcd utsrpädd svafvelsyra förblifva klar

(barium) och fär med hariumnitrat endast i mycket ringa

grad opalisera (sulfat). Om 0,05 gram kininhydrobromid

blandas med 10 droppar svafvelsyra och en droppe salpetersyra,

fär blandningen icke färgas rödgul (främmande

alkaloider)

.

30 gram af en lösning (1: 60) surgöres med salpetersyra,

och lösningen fälles kokhet med silfvernitrat. Om

den tvättade fällningen skakas nägra minuter med 10

gram ammoniumharhonat, och blandningen filtreras, fär

filtratet endast opalisera, när det göres surt med salpeter-

syra (klorid).


113

Uppvärmd med JcalkmjölJc fär kininhydrobromid ej

utveckla ammoniak.

0,95 gram kininhydrobromid lösas i en tarerad kolf i

35 gram vatten. Därpä tillsättes en lösning af 0,3 gram

neutralt haliumoxalat i 5 gram vatten samt dessutom sä

mycket vatten, att vikten utgör 41,3 gram. Kolfven ställes

i vatten af 20° och skakas ofta om. Vätskan silas efter

1/^ timme genom glasull. 10 gram af filtratet fa ej grum-

las af 1 droppe natronlut (andra kina-alkaloider).

Kininhydrobromid fär vid 100° ej förlora m'er än 5 %

i vikt, Vid förbränning af 0,2 gram fär nägon vägbar

äterstod icke kvarblifva.

F ö r V a r a s i s k y d d m o t 1 j u s.

Hydrobrometum homatropicum.

tt

Homatropinhydro- Homatropinihydro-

hromid. bromi di.

CieHsiOoN. HBr

Ett hvitt, kristalliniskt piilver, lätt lösligt i vatten, svä-

rare i sprit, nastan olösligt i eter.

Smältpunkt omkring 211°.

Saltets lösning (1

: 20) är neutral. Om den skakas med

kloroform och nägra droppar hlorvatten, färgas kloroformen

gul. Lösningen gifver med natronlut en hvit, i

öfverskott löslig fällning, med jod en brun, med kvicJc-

silfverklorid en hvit fällning, men den fälles icke af tan-

nin och, sedän den gjorts sur med klorvätesyra, ej heller af

platinaklorvätesyra.

Om 0,10 gram homatropinhydrobromid intorkas pä vattenbad

med 5 droppar rykande salpetersyra, och den kali-'

FarmaJcop. 8


114

iiade äterstodeii försättes med 1 gram sprit, bör det med

nägra droppar kalilut uppstä en rödgul, men ej violett färg

(atropin, skoix>lamin).

Vid förbränning af 0,02 gram homatropinhydrobromid

fär nägon vägbar äterstod icke kvarblifva.

Maxim aldos 0,ooi g.

Hydrobrometum scopolamicum.

tt

Skopolaminhydrohromid. Skopolaminihydrobromidi.

C17H21O4N. HBr. 3H2O

Stora, färglösa kristaller, lättlösliga i vatten tili en surt

reagerande vätska med bitter och skarp smak, lösliga i

sprit, men föga i eter.

Skopolaminhydrobromid förlorar, om den upphettas

tili 100° eller torkas öfver svafvelsyra, 12—13 % vatten.

Det torkade saltet börjar smälta vid omkring 190°.

Om en lösning (1 : 20) skakas med nägra droppar klorvatten

och kloroform, färgas kloroformen gul. Lösnin-

gen gifver med natronlut en hvit, i öfverskott löslig fäll-

ning, men fälles icke af ammoniaik.

Om 0,01 gram skopolaminhydrobromid intorkas med 5

droppar rykande salpetersyra, och den kallnade äterstoden

försättes med 1 gram sprit, uppstär med nägra droppar

kalilut en violett färg.

Vid förbränning af 0,05 gram skopolaminhydrobromid

fär nägon vägbar äterstod icke kvarblifva.

Maximaldos 0,ooo5 g.

Om Hydrobrometum hyoscicum föreskrifves, fär i stäl-

let skopolaminhydrobromid utlämnas.


Hydrocarbonas natricus.

(Bicarbonas natricus Ph. F. IV.)

116

Natriumhydrokarho7iat. Natriumhydroharhonaatti.

NaHCOe

Luftbeständiga kristallmassor elier ett hvitt, kristalli-

iiis'kt pulver med sait, lutaktig smak, löslig-t i omkring 13

delar vatten, men icke i sprit.

Dess lösning reagerar alkaliskt, färgar lägan gul och

afgifver koldioxid vid tillsats af syror. Lösningen fälles

icke af magnesiumsulfaf.

Upphettadt med natronlut fär saltet icke utveckla ammoniak.

En med ättiksyra surgjord lösning (1: 50) fär

icke förändras af hariumnitrat (sulfat), ej lieller af svaf-

velväte, ens efter öfvermättning med ammoniak (metaller)

En likadan lösning, men surgjord med salpetersyra, fär

med silfvernitrat inom 10 minuter endast svagt opaliscra

(klorid) och fär af ett par droppar järnklorid icke färgas

röd (rodanid).

Om 1 gram natriumhydrokarbonat smäningom pä ett

litet filtrum öfvergjutes med 20 gram vatten, fär filtratet

endast färgas svagt rödt af 3 droppar fenolffaJein (kar-

bonat)

.

0,84 gram natriumhydrokarbonat böra för att neutrali-

seras fordra 9,8— ^10 cm^ normal hlorvätesyra [indikator;

metylorange]^ hvilket motsvarar en hait af 98—100 %.

Hydrocarbonas natricus crudus.

Rätt natriumhydj-o- RaaJca Jiatriumhydro-

harhonat. karbonaatti.

Egenskaper och identitetsreaktioner äro desamma som

hos Hydrocarbonas natricus.

.


116

p]n nied ättiksyra surgjord lösning (1: 50) fär ej för-

ändras af svafvelväte, och efter tillsats af ammoniak i öf-

verskott fär den visa endast svag mörkfärgning.

En lösning, surgjord med salpetersyra, fär med silfver-

nitrat eller hariumnitrat lätt grumlas, men icke afsätta nägon

fällning (klorid, sulfat).

Om saltet glödgas, fär äterstoden utgöra högst G4 %,

Hydrochloretum aethylmorphicum.

JUJU

TT

Etylmorfinhydroklorid. EtylimorfinihydroMoridi.

D ionin. V ionini.

Ci^HigOaNCOCaHg). HCl. 2H2O

Ett hvitt kristallpulver utan lukt och med svagt bitter

smaik, lösligt med neutral reaktion i 12 delar vatten och i

25 delar sprit, nastan olösligt i eter och i kloroform.

Smältpunkt 119°—123°.

0,01 gram etylmorfinhydroklorid löser sig under utveck-

ling af klorväte i 10 gram svafvelsyra tili en färglös vätska.

Om denna lindrigt uppvärmes med 1 droppe järnMovid,

antager blandningen en blä eller bläviolett färg, som vid

tillsats af ett par droppar salpetersyra öfvergär i röd. V-at-

tenlösningen gifver med silfvernitrat en hvit, i salpetersyra

olöslig fällning.

I en lösning af 0,i gram etylmorfinhydroklorid i 1

gram vatten ästadkommer ett par dröppar ammoniak en

hvit, i ett öfverskott af reagenset olöslig fällning.

Om 1 gram af en lösning (1 : 100) försättes med en

lösning af en droppe kaliumferricyanid och en droppe

järnJclorid i 10 gram vatten, fär vätskan icke genast an-

taga blä färg (morfin).


117

Da etylmorfinhydroklorid torkas vid 100°, fär den förlora

högst 9,5 ^ i vikt. Vid förbränning af, 0,2 gram fär

ingen vägbar rest äterstä.

Maximaldos 0,05 g.

Hydrochloretum apomorphicum.

(Chloretuiri apomorphicum

n

Ph. F. IV.)

Äpomorfinhydroklorid. Apomorfinihydrokloridi,

Ci^Hi.OgN. HCl

Ett hvitt eller grähvitt kristallpulver, lösligt i omkring

50 delar vatten och i sprit, nastan olösligt i kloroform och

i eter.

Utsatt för Ijus och fuktig luft färgas äpomorfinhydroklorid

grön. Ur dess lösning fäller natriumhydrokarbonat

apomorfin, som i likhet med kloriden vid lufttillträde fär-

gas grönt; fällningen löses i eter med rödviolett och i kloroform

med bläviolett färg. Äpomorfinhydroklorid färgar

salpetersyra röd. Dess lösning gifver, svagt surgjord med

salpetersyra, med silfvernitrat en hvit fällning, som vid

till&ats af ammoniak genast mörknar. En lösning af äpo-

morfinhydroklorid i kalilnt färgas vid luftens tillträde

först purpurröd och sedän svart.

En lösning (1 : 100)

bör vara neutral, färglös eller

knappast färgad, men icke grön. Om 0,i gram äpomor-

finhydroklorid skakas med eter, fär etern icke, eller endast

i högst ringa grad rödfärgas.

Vid förbränning af 0,i gram äpomorfinhydroklorid

fär nägon vägbar rest icke kvarblifva.

Lösningar böra beredas vid rumstemperatur.

Förvaras i skydd mot Ijus.

Maximaldos 0,o2 g.


118

Hydrochloretum chinicum.

(Chloretum chinicum Ph. F. IV.)

Kininhydroklorid. Kininihydrohloridi.

02oH2,02N2. HOI. 2H2()

Hvita, nälformiga kristialler med mycket bitter smak,

lösliga i 35 delar kalit, i 2 clelar kokande vatten och i 3

delar sprit.

Saltets lösning (1

: 100) bör vara klar och neutral.

Den fluorescerar i blätt vid tillsats af utspädd svafvelsyra.

Surgjord med salpetersyra gifver den med silfvernitrai en

hvit, i ammoniak lättlöslig fällning. Om den spädes med

en lika volym vatten, färgas blandningen af nägra droppar

hrortivatten jämte öfverskjutande ammoniak grön.

En lösning (1 : 100) skall med utspädd svafvelsyra för-

blifva klar (barium) och fär med hariumnitrat endast i

mycket ringa grad opalisera (sulfat). Om 0,05 gram ki-

ninhydroklorid blandas med 10 droppar svafvelsyra och 1

droppe salpetersyra, fär blandningen icke färgas rödgul

(främmande alkaloider).

Uppvärmd med kalknijöJk, fär kininhydroklorid ej afgifva

ammoniak.

0,9^ gram kininhydroklorid lösas i en tarerad kolf i 35

gram vatten. Därpä tillsättes en lösning af 0,3 gram neutralt

kaliumoxalat i 5 gram vatten samt dessutom sä myc-

ket vatten, att vikten utgör 41,3 gram. Kolfven ställes i

vatten af 20^' och skakas ofta om. Vätskan silas efter 1/2

timme genom glasull. 10 gram af filtratet fä ej gruralas

af 1 droppe natronlut (andra kina-alkaloider)

Kininhydroklorid fär vid 100° ej förlora mer än 9 %

i vikt. Vid förbränning af 0,2 gram fär nägon vägbar

äterstod icke kvarblifva.

F ö r V a r a s i s k y d d m o t 1 j u s.

.


Hydrochloretum cocaicum.

JUJU

TT

Kokainhydrohlorid. KokainihydrokloridL

Ci7H2a04N. HCl

119

Färg- och luktlösa kristaller, lättlösliga i vatten och i

sprit, nastan olösliga i eter. Saltets lösning är neutral, har

bitter smak oeh ästadkommer öfvergäende känslolöshet pä

tungan.

En lösning (1: 100), surgjord med klorvätesyra, gifver

med hvicksilfv erklorid en hvit, med jod en brun och med

natronlut en hvit, i sprit och i eter lättlöslig fällning.

Silfvernitrat ästadkommer en hvit, i salpetersyra olöslig

fällning.

Om 0,05 gram kokainhydroklorid lösas i 10 droppar

vatten, gifver lösningen med 10 droppar tiondedels-normalt

kaliumpermanganat en violett, kristallinisk fällning.

Om 0,05 gram kokainhydroklorid upphettas med 1 gram

svafvelsyra under 5 minuter pä vattenbad, skall lösningen,

da den svalnat, med 2 gram vatten afsätta benzoesyre

kristaller och afgifva lukt af metylbenzoat.

50 gram af en lösning (1

: 500) fä icke genast grum-

las, om 2 droppar ammoniak försiktigt tillblandas.

En lösning af 0,i gram kokainhydroklorid i 5 gram vat-

ten och 3 droppar utspädd svafvelsyra skall med 5 droppar

kaliumpermanganat efter 30 minuter fortfarande vara

violett (cinnamylekgonin)

.

Saltet skall utan att färgas lösa sig i svafvelsyra och

salpetersyra (organiska föroreningar)

0,2 gram kokainhydroklorid fä vid upphettning tili

100° icke visa vägbar viktförlust, och böra kunna för-

brännas utan vägbar äterstod.

Maximaldos 0,05 g.

.


120

Hydrochloretum diacetylmorphicum,


Smältpunkt 208°—210°.

121

Saltets lösning är svagt gul med blä fluorescens och

har neutral reaktion. Säväl platinaklorvätesyra som ka-

Uumdikromat ästadkomma gulröd, kristallinisk fällning.

Fällningen med kaliumdikromat löser sig vid uppvärm-

ning, men utkristalliserar äter vid afsvalning.

En lösning (1

: 20) fär ej förändras af ammoniak.

Med hromvatten skall den gifva en gul, i ammoniak full-

ständigt löslig fällning (hydrastin)

Om en lösning af 0,i gram hydrastininhydroklorid i

3 gram vatten försättes med 5 droppar natronlut, uppkommer

en hvit grumling, hvilken försvinner, ifall blandningen

skakas. Skakar man länge eller rör om med glas-

staf, afskiljas rent hvita kristaller. Sedän dessa afsatt sig,

bör vätskan vara klar och färglös eller pä sin höjd svagt

gulfärgad (andra alkaloider).

Vid förbränning af 0,05 gram hydrastininhydroklorid

fär nägon vägbar äterstod icke kvarblifva.

Maximaldos 0,o3 g.

Hydrochloretum morphicum.

(Chloretum morphicum Ph. F. IV.)

tt

Morfinhydroklorid. Morfmihydrokloridi.

C17H19O3N. HCl. 3H2O

Hvita, silkesglänsande kristallnälar eller luckra kubi-

ska stycken af kristallinisk struktur, lösliga i 25 delar vatten

ooh i 50 delar sprit tili färglösa, neutrala vätskor med

bitter smak. I eter är hydrokloriden olöslig.

.


122

Saltets lösning gifver med silfvernitrat en hvit, i sal-

petersyra olöslig fällning. Om ett korn morfinhydroklorid

och 5 droppar svafvelsyra värmas 15 minuter pä vat-

tenbad, erhälles en lösning, som, da den svalnat, färgas

blodröd af 1 dropi^e salpetersyra. Löses ett korn i litet

vatten, och sättes därtill en lösning af 1 droppe järnhlorid

och 1 droppe Icaliumferricyanid i 10 gram vatten, färgas

blandningen mörkblä.

Morfinhydroklorid bör med svafvelsyra gifva en färg-

lös eller pä sin höjd svagt rödfärgad lösning.

En lösning (1 : 30) bör vara klar och skall med nägra

droppar natriumkarhonat gifva en hvit, kristallinisk fäll-

ning. Denna fär ej färgas grön i luft-en, Qch, om den ska-

kas med eter eller kloroform, fär hvarken etern eller kloroformen

färgas (apomorfin).

Om 5 gram af lösningen försättas med natronlut och

utskakas med eter, skall eterskiktet kunna indunstas utan

att lämna nägon vägbar äterstod (narkotin).

Morfinhydroklorid fär vid 100° förlora högst 15 % i

vikt. Vid förbränning af 0,2 gram fär nägon vägbar äter-

stod icke kvarblifva.

Maximaldos 0,o3 g.

Hydrochloretum novocaicum.

NovokainhydroMorid. Novokainihydrokloridi.

p-aminohenzoyldietyl- p-aminohentsoylidiety li-

aminoeianolhydro-aminoetanolihydro- klorid. kloridi.

NH2. CoH^. CO. OC2H4. N (02115)2. HOI

Ett hvitt, luktlöst, kristallinisikt pulver med bitter smak.

Det löser sig lätt i vatten, men svärare i sprit. Lösningarna

ästadkomma en öfvergäende känslolöshet pä tungan.

Smältpunkt 154°—156°.


123

En lösning (1 : 10) har neutral reaktion och gifver med

natronlut en oljelik fällning, som smäningom blir kristal-

linisk. En likadan lösning gifver med hvichsilfverhlorid

en hvit, i utsi)ädd klorvätesyra löslig fällning och med

silfvernitrat en hvit, i salpetersyra olöslig fällning.

Lösningen fär icke lorändras af svafvelväte (metaller)

0,1 gram novokainhydroklorid bör lösa sig färglöst i 1

gram svafvelsyra oller salpetersyra (organisika förorenin-

Om en lösning af 0,i gram novokainhydroklorid i 5

gram vatten och 3 droppar utspädd svafvelsyra försättes

med 5 droppar Icaliumj^ermaiiganat,, bör den röda färgen

genast försvinna (kokain).

Om 0,1 gram novokainhydroklorid förbrännes, fär nägon

vägbar rest icke kvarblifva.

Maximaldt)s 0,5 g.

Hydrochloretum pilocarpicum.

(Chloretum pilocarpicum Ph. F. IV.)

JUJU

TT

Pilokarpinhydroklorid. Pilokarpinihydrokloridi.

CiÄeO^N^. HCl

Hvita, hygroskopiska kristaller med bitter smak, lätt-

lösliga med svagt sur reaktion i vatten och i sprit, svärlös-

liga i eter och i kloroform.

Smältpunkt icke under 195°.

Pilokarpinhydroklorid löser sig i svafvelsyra utan, och

i rykande salpetersyra med svagt grön färg.

En lösning (1 : 100)

gifver med hromvatten en gul, med

jod en brun, med hvichsilfverhlorid en hvit, med silfver-

nitrat en hvit, i salpetersyra olöslig fällning, men fär ej

fällas af ammoniak eller haliumdihromat.

.


124

En lösning (1:10) afskiljer med natronlut oljelika

droppar, lösliga i en större mängd natronlut.

Vid förbränning af 0,2 gram pilokarpinhydroklorid fär

nägon vägbar äterstod icke kvarblifva.

Förvaras i väl slutet kärl.

Maximaldos 0,o2 g.

Hydrochloretum suprarenicum.

.

tt

Suprareninhydrohlorid. Suprareninihydrokloridi.

Adrenalin. Adrenalini.

O^H^OsN. HCl

Hydrokloriden af fran binjurar eller pä synteti&k väg

framstäldt suprarenin.

En lösning af suprareninhydroklorid färgas af järn-

hlorid smaragdgrön. Om ammoniak tillsättes, öfvergär

färgen tili karminröd.

Rödfärgade eller grumlade lösningar fä icke utgifvas.

Förvaras i skydd mot Ijus.

Maximaldos 0,ooi g.

Hydrotartras kalicus.

(Bitartras kaliciis Ph. F. IV.)

Kaliumhydrotartrat. Kaliumhydrotartraatti.

Renad vinsten. Puhdas viinikivi.

KC,H,0,

Ett hvitt kristallpulver med syrlig smak, lösligt i om-

kring 200 delar kalit, i 20 delar kokande vatten, nastan

olösligt i sprit.


.

125

Saltet löser sig i kalilut samt under utveckling af koldi-

oxid i kaliumkarboin'atlösning. Vid uppbettning utvecklar

det lukt af brändt socker och förvandlas slutligen tili en

af koi svartfärgad massa. Denna löser sig i vatten med al-

kalisk reaktion och färgar lägan violett.

Om kaliumhydrotartrat skakas med 20 delar vatten,

blandningen filtreras, och filtratet göres surt med salpe-

tersyra, fär detsamma icke förändras af hariumnitrat (sul-

fat) och med silfvernitrat blott svagt opalisera (klorid).

En ammoniakalisk lösning (1 : 20) fär icke förändras af

svafvelväte (metaller)

Om 1 gram af saltet skakas V2 timme med 5 gram

ättiksyra, fär den efter tillsats af 25 gram vatten filtrerade

lösningen icke förändras af 8 droppar ammonium-

oxalat (kalcium).

Kaliumhydrotartrat skall kunna kokas med kalilut

utan att utveckla ammoniak.

Hypermanganas kalicus.

Kaliumpermanganat. Kaliumpermanganaatti.

KMnO^

Svartvioletta, glänsande kristaller, lösliga i omkring

16 delar vatten tili en intensivt violett vätska.

Kaliumpermanganat färgar lägan violett. En med

svafvelsyra surgjord lösning affärgas af ferrcsulfat, oxal-

syra och andra reducerande ämnen.

Om 1 gram kaliumpermanganat kokas med 50 gram vat-

ten och 4 gram sprit, och blandningen filtreras, bör filtra-

tet vara en färglös vätska, som med hariumnitrat (sulfat)

eller silfvernitrat (klorid) pä sin höjd fär opalisera.

Försättes 5 gram af filtratet med en lika volym svaf-

velsyra, och öfverskiktas blandningen med ferrosulfat, fär

ingen brun mellanzon uppkomma (nitrat).

Förvaras i skydd mot Ijus.


126

Hypophosphis calcicus.

Kalcivmhypofosfit. Kalsiumhypofosfiitti.

Färglösa, luftbeständiga kristaller eller ett kristalli-

niskt pulver, lösligt i 8 delar vatten tili en neutral vätska,

nastan olösligt i sprit.

Upphottadt afgifver kalciumhypofosfit i luften själfanitändligt

fosforväte och lämnar en i vatten olöslig, men

i syror löslig äter&tod af kalciumfosfat. Dess lösning gif-

\'^r nied silfvernitrat en livit, med tiden svartnande fäll-

ning och mod ammoniumoxalat on hvit, i ättiksyra olöslig

fällning.

1 gram bör lösa sig nastan klart och utan äterstod i 20

gram vatten. Denna lösning fär icke förändras af kalcium-

sulfat (barium) eller svafvelväte (metaller), och den fär

med kaliumferrocyanid icke genast bläfärgas (järn). En

lösning (1 : 100)

fär icke genast grumlas af hariumiiitrai

(sulfat) eller hlyacetat (fosfat).

Försättes 1 gram kalciumhypofosfit med 3 gram tenn-

hlorur, fär blandningen icke inom 1 timme blifva mör-

kare tili färgen (arsenik).

Infusa.

Infuser. Infusit.

Infu&er beredas, säframt icke annorlunda föreskrifves,

pä följande sätt:

10 delar af den krossade eller skurna drogen rifver-

gjutas med 100 delar vatten i ett kärl af lämpligt material.

Kärlet täckes och ställes för 5 minuter i ett vattenbad. lln-

der den följande halftimmen röres blandningen ofta om och

silas och pressas sedän. Pressäterstoden fuktas med vatten

och pressas en andra gäng. Därvid beräknas vattenmängden

sä, att de bäda pressvätskorna tillsamman komma att

uppgä tili 100 delar. De förenade vätskorna silas genom

vadd, da de svalnat fuUständigt.


127

Da infus af häftigt verkande drog föreskrifves, bör in-

fusens styrka finnas angifven ä receptet.

Infuser beredas för tillfället.

Infusum ipecacuanhae concen-

tratum.

T

Starh JcräJcrotinfus. Vähevä oksennusjuuri-infusi.

Radix ipecacuanhae (IV) 50 delar.

Acidum hydrochloricum dilutum 2 delar.

Spiritus och

Aqua destillata .... sä inycket, som fordras.

Kräkroten fuktas med en blandning af klorvätesyran,

5 delar sprit och 15 delar vatten samt perkoleras med en

blandning af 1 del sprit och 4 delar vatten, tills 1000 delar

erhällits.

Stark kräkrotinfus innehäller omkring 0,io % alkaloi-

der. 20 delar infus motsvara 1 del rot.

Infusum sennae compositum.

Sammansatt sennainfus. SeJcoitettu senna-infusi.

Folium sennae (II) 10 delar.

Manna 25 delar.

Tartras natrico-kalicus 10 delar.

Aqua destillata sä mycket,

att infusens vikt utgör . 100 delar.

Af sennabladen och vattnet beredes en infus, hvari man-

nat och kaliumnatriumtartratet lösas. Lösningen silas genom

vadd, da den kalinat.

Sammansatt sennainfus är en brun vätska med söt och

nägot rifvande smak.


128

Jalapa.

(Resina Jalapae Ph. F. IV.)

t

Jalapaha7'ts. Jalapahartsi.

Ett frän jalapaknölar gonom extraktion med sprit fram-

ställdt harts.

Bruna, spröda, i tunt lager genomlysande stycken med

glänsande brottyta. Lukten pämmner om jalapaknöl, smaken

är skarp och rifvande.

I sprit, i isättika och i natronlut är jalapaharts full-

ständigt lösligt, föga lösligt i eter och i kloroform, olösligt

i Jcolsvafla.

Om jalapaharts rifves med 10 delar vatten, och blandningen

filtreras, skall filtratet vara färglöst.

Jalapaharts, som pulveriserats och fuktats med utspädd

sprit, fär icke färgas blägrönt af 1 droppe järnJclorid (gua-

jakharts).

1 gram pulveriseradt jalapaharts macereras med 10

gräm eter i en väl sluten flaska, som ofta skakas om. Efter

6 timmar filtreras blandningen, och fällningen tvättas med

5 gram eter. Den affiltrerade etern afdunstas. Äterstoden

skall som torkad väga högst 0,i gram (andra hartser).

Jodetum hydrargyricum.

JUJU

Kvicksilfverjodid. Elohopeajodidi.

HgJ,

Chloretum hydrargyricum corrosivum 4 delar.

Jodetum kalicum 5 delar.

Aqua destillata sa mycket, som fordras.

Kvioksilfverkloriden löses i 100 delar, kaliumjodiden

i 20 delar vatten, lösningarna filtreras hvar för sig och


129

blandas, medan man rör om. Fällningen tvättas med vatteD,

tills tvättvattnet endast svagt opaliserar med, silfvernitrat.

och torkas i lindrig värme.

Ett fint, skarlakamsrödt pulver, som upphettadt i prof-

rör gulnar, smälter och fullständigt förflyktigas. Det är

lösligt i 250 delar sprit, föga lösligt i vatten, men bör full-

ständigt och klart lösa sig i kaliumjodid.

Spritlösningen bör vara färglös och, försatt med en lika

volym vatton, visa neutral reaktion.

Om kvicksilfverjodid skakas med vatten, och blandningen

filtreras, fär filtratet endast svagt färgas af svaf-

velväte (kvicksilfver), och det fär med silfvernitrat blott

opalisera (klorid, jodid).

Förvarasiskyddmotljus.

Maximaldos 0,o2 g.

Jodetum hydrargyrosum.

Kvicksilfverjodur. .

HgJ

Elohopeajoduri.

Hydrargyrum 8 delar.

Jodum 5 delar.

Spiritus sä mycket, som fordras.

Kvicksilfret och joden rifvas samman sälunda, att jod

i smä portioner tillsättes, och blandningen upprepade gänger

fuktas med nägra droppar sprit, tilk ett homogent

gröngult pnlver bildats. Pulvret uttvättas med sprit och

torkas i lindrig värme i isikydd mot Ijus.

Ett amorft, gröngult pulver, nastan olösligt i vatten,

olösligt i sprit och i eter. Skakad med 20 delar sprit bör

kvicksilfverjodur gifva ett filtrat, som blott lindrigt fär

färgas af svafvelväte. Kviöksilfverjodur fär icke innehälla

Farmahop. 9


130

.

för blotta ögat synliga kvicksilfverkulor ooh bör iipphet-

tad i profrör fullständigt förflyktigas.

Förvaras i skydd mot Ijus.

Maximaldos 0,o5 g.

Jodetum kalicum.

T

Kaliumjodid. Kaliumjodidi.

KJ

Färglösa eller hvita kristall^er med skarpt sait och bit-

ter smak, lösliga i 0,75 delar vatten och i 12 delar sprit.

Om en lösning skakas med nägra droppar hlorvatten

och kloroform, färgas kloroformen violett. Vinsyra och

nägra droppar natronlut gifva i en lösning af saltet en

hvit, krrstallinisk fällning. Kaliumjodid bör genast färga

lägan violett.

En lösning (1 : 20) bör vara färglös och neutral samt

fär icke förändras af hariumnitrat (sulfat) eller svafvel-

väte (metaller)

Om en lösning värmes med en ferrosulfatkrrstall, järnklorid

och natronlut, fär blandningen icke färgas blä eller

grön, när den göres sur med klorvätesyra (cyanid).

Om en lösning (1 : 20) , som blifvit beredd med luft-

fritt vatten och försatt med nägra droppar utspädd svaf-

velsyra, skakas med kloroform, fär kloroformen icke ome-

delbart färgas (jodat).

1 gram kaliumjodid skall kunna kokas med 5 gram

natronlut, 0,5 gram pulveriseradt järn och 0,5 gram zinJc-

pulver utan att utveckla ammonialk (nitrat).

Om en lösning af 0,2 gram kaliumjodid i 2 gram ammoniak

fälles med 13 cm^ tiondedels-normalt silfvernitrat,

fällningen affiltreras, och filtratet göres surt med salpeter-

syra, fär den sura vätskan inom 10 minuter hvarken blifva

ogenomskinlig eller mörkna (bromid, klorid, tiosulfat).


.

Jodetum natricum.

T

Natriumjodid. Natriumjodidi.

NaJ

131

Ett hvitt, hygroskopiskt kristallpulver med sait och

bitter smak, lösligt i 0,6 delar vatten -och i 3 delar sprit.

Om en lö&ning skakas med nägra droppar Morvatten

och kloroform, färgas kloroformen violett. Natriumjodid

färgar lägan intensivt gul. Sedd genom koboltglas fär lägan

a


132

Jodoformium.

t

Jodoform. Jodoformi.

CHJ3

Smä, glänsanide, citrongula, för kän'seln feta kristaller,

iiied genomträngande, karakteristisk lukt, lösliga i 50 delar

kali och i 10 delar kokande sprit, i 6 delar eter, men nastan

olösliga i vatten. De 'smälta under det de partiellt sönder-

delas vid närä 120° samt äro flyktiga med vattenänga.

Jodoform, som hastigt upphettas, afgifver violetta

ängor.

Om 1 del jodoform skakas med 10 delar vatten under

1 minut, och blandningen filtreras, bör ett färglöst filtrat

erhällas, hvilket icke fär förändras af hariumnitrat (sul-

fat) och endast opalisera med silfvernitrat (klorid).

Vi'd~förbränning af 0,i gram jodoform fär nägon väg-

bar ätersted icke kvarblifva.

P^örvaras afskildt frän öfriga läkem

e d e 1 och i s k y d d m o t 1 j u s.

Maximaldos O/2 g.

Jodum.

t

Jod. Jodi.

i

Svartgrä, torra, kristalliniska skifvor eller fjäll med

egenartad lukt, lösliga i omkring 5000 delar vatten med

gul, i 10 delar sprit, i eter och i kalinmjodid med brun, i

kloroform med violett färg.


133

När jod upphettas, skall den utveckla violetta ängor

och fullständigt förflyktigas.

En lösning af jod i kaliumjodid färgar stärhelseklister

blätt.

0,5 gram pulveriserad jod skakas med 20 gram vatten,

och lösning€n filtreras. Hälften af filtratet affärgas nog-

grant med tiondedels-normaU natriumtiosulfat och kokas

därpä med en liten kristall ferrosulfat jämte järnMorid

och ett öfverskott natronlut. När denna blandning göres

sur med klorvätesyra, fär den icke färgas blä eller grön

(cyanid). Filtratets andra hälft försättes med ammoniak

jämte nägra droppar silfvernitrat och filtreras. Filtratet

fär endast opalisera, men icke afsätta fällning, när det gö-

res surt med salpetersyra (klorid).

För att affärga en lösning af 0, 127 gram jod och 1 gram

kaliumjodid i 50 gram vatten skola ätgä minst 9,9—10 cm^

tiondedels-normaU natriumtiosulfat.

Maximaldos 0,02 g.

Kamala.

(G-landulae Kamala Ph. F. IV.)

Kamala. Kam^aala.

Glandelkörtlar och buskhär frän frukterna af Mallotus

philippinensis Miiller Argoviensis.

Ett lätt, luckert, icke klibbande pulver, at hvilket glan-

delkörtlarna meddela en brunröd färg, men i hvilket dessutom

förekomma gulgrä partiklar, hvilka utgöras af busk-

hären.

Behandladt med utspädd natronlut och tvättadt med

vatten visar kamala under mikroskopet främst de rundade

gJandelkörtlarna, hvilkas diameter kan nppgä tili 100 ^

Deras sekretafsöndrande yta är bildad af strälformigt an-

ordnade, tunnväggiga oeller af klubbform, öfver hvilka


134

syiies en tunn, bläsformig kiitikulahinna. Buskhären äro

sii mmansatta af flere tjockväggiga, ofta böjda och med hak-

formig spets försedda här.

Med sprit, eter, kloroform och alkalier kan ur kamala

utdragas ett rödgult färgämne.

Kamala är utan lukt ooh &mak.

Vid förbränning fär kamala lämna högst 6 % aska.

Kreosotum,

t

Kreosot. Kreosootti.

En af boktjära beredd, klar, svagt gulaktig, Ijusbrytan-

de, oljelik vätska med genomträngande röklukt och brännande

smak. Kreosot läter sig i alla förhällanden blandas

med sprit, eter, kloroform och feta oljor, isamt gifver med

150 delar varmt vatten en klar lösning, som svalnad grum-

las af oljedroppar.

Kreosot kokar mellan 200°—220° och bör äga en sp.

vikt af minst 1,08.

T>ess lösning gifver med hromvatten en rödbrun fäll-

ning. En droppe järnJclorid meddelar vätskan en blä, i

grägrönt och brunt öfvergäende färg, och en flookig fällning

uppkommer.

Kreosot fär icke rödfärga fuiktadt blätt lackmuspapper.

Skakad med en lika volym kollodium, fär kreosot icke

gelatinera (kreosot ur stenkolstjära).

Om 1 gram kreosot och en lösndng af 2 gram kaliumhydroxid

i 8 gram etylalkohol blanda-s saimman, s'kall blandningen

hastigt stelna tili en fa&t kristallmasisa.

Med 3 gram natronlut skall 1 gram kreosot gifva en

klar, Ijusgul lösning, som ej fär grumlas vid tillsats af

50 gram vatten (kelvaten)

.

Maximaldos 0,5 g.


Kresolum crudum.

t

Ra kresol. Raaka Jcresoli.

136

En gulbrun, klar vätska med en egen lukt och neutral

reaktion, svärlöslig i vatten, lättlöslig i sprit, i eter och

i natronlut. Eä kresol är nägot tyngre än vatten.

Dess lösning färgas 'af järnMorid bläviolett och gifver

med hromvatten en gulhvit fällning.

Om 50 gram ra kresol destilleras, böra minst 45 gram

öfvergä melkn 199° och 204°.

Om 10 cm^ ra kresol skakas med 30 cm^ natronlut och

70 cm^ vatten i en graderad glascylinder, fär efter 1 timmes

förlopp endast en obetydlig flockig fällning bildas.

Tillsättas därpä 32 cm^ klorvätesyra och 10 gram natrium-

klorid, skall det oljelika öfre lagret utgöra minst 9 cm'.

När Acidum carbolicum crudum föreskrifves, fär i stäl-

let ra kresol utlämnas.

Lactas ferrosus.

FerrolaJctat. Ferrolaktaatti.

Fe(C3n503)2. 3H2O

Blekgröna, kristalliniska styoken eller ett kristalliniskt

pulver med svag, men karakteristisk lukt och sötaktig järn-

smak. Saltet löser sig längsamt i 40 delar kalit, lätt i 12

delar hett vatten, men är nastan olösligt i 'sprit.

Vid upphettning förkolnar saltet och afger lukt af

brändt socker. Dess lösning är Ijusgrön och klar, har svagt

sur reaktion och gifver med haliumferricyanid en mörk-

blä, med Jcalmmferrocyanid en Ijusblä fällning.


136

En lösning (1: 50) fär endast opalisiera med hlyacetat

(citrat, tartrat). Likasä fär en med klorvätesyra surgjord

lösning endast opalrsera med svafvelväte (metaller), samt

en med salpetersyra surgjord lösning blott lindrigt opali-

sera med hariumnitrat (sulfat) eller silfvernitrat (klorid).

Ferrolaktat skall kunna rifvas med svafvelsyra, utan att

nägon gas utvecklas, och utan att lukt af smörsyra förmär-

kes; blandningen fär inom 1/2 timme ©j färgas brun (kol-

hydrater).

Om 30 gram af lösningen kokas med 3 gram utspädd

svafvelsyra, och blandningen försättes med natronlut i öf-

verskott samt filtreras, skall filtratet med alJcaliskt Jcoppar-

tartrat gifva en blä lösning, som vid kokning icke fär af-

sätta en röd fällning (socker).

1 gram ferrolaktat, glödgadt med nägot salpetersyra,

bör lämna 0,27—0,28 gram järnoxid. Denna äterstod,

strödd pä fuktadt lackmuspapper, fär icke visa alkalisk

reaktion. Kokas äterstoden med nägra cm^ vatten, fär icke

en vägbar mängd substans gä i lösning.

Förvaras i skydd mot Ijus.

Linimentum ammonicum.

(Linimentum ammoniacum Ph. F. IV.)

ÄmmoniaJcliniment. AmmoniaJckilinimentti.

Liquor ammonicus 25 delar.

Oleum sesami 75 delar.

Blandas genom att skakas.

Ammoniakliniment är en hvit, tjockflytande vätska

med lukt af ammoniak.


Linimentum ammonicum

camphoratum.

137

(Linimentum ammoniacum camphoratum Ph. F. IV.)

Kamferliniment. Kamferilinimentti.

Liquor ammonicus 25 delar.

Oleum camphoratum 60 delar.

Oleum sesami 25 delar.

Blandas genom att skakas.

Kamferliniment är en hvit, tjockflytande vätska med

lukt af ammoniak och kamfer.

Linimentum chloroformii.

Kloroformliniment. Kloroformilinimentti.

Camphora 10 delar.

Chloroformium 30 delar.

Spiritus saponis 60 delar.

Kamfern löses i kloroformen, och tvälspriten blandas

tili lösningen.

Kloroformliniment är en klar, gul vätska med lukt af

kamfer ooh kloroform.

Linimentum saponis

camphoratum.

Tvälliniment. Saippualinimentti.

Spiritus camphoratus 50 delar.

Spiritus saponis 50 delar.

Tvälliniment är en gul vätska med lukt af kamfer.


138

Liquor ammonicus.

(Liquor Ammoniaci caustici Ph. F. IV.)

AmmoniaJc. Ammoniahhi.

NH3 + Aq.

En klar, färglös, fullständigt flyktig vätska med en ka-

rakteristisk lukt och starkt alkalisk reaktion.

Sp. vikt 0,959 0,960.

Om ammoniak blandas med 4 volymer kalkvatten i ett

slutet kärl, fär blandningen efter 1 timme vi&a endast en

svag grumling (karbonat). Ammoniak, som spädts med

2 delar vatten, fär ej förändras af armnoniumoxalat (kal-

cium) eller af svafvelväte (metaller).

Om ammoniak göres sur med salpetersyra, skall vätskan

förblifva färglös, vara utan lukt och fär icke förändras af

hariumnitrat (sulfat), silfvernitrat (klorid) eller svafvelväte

(metaller). 5 gram af denna sura vätska 'skola kunna

indunstas tili ett hvitt sait, som vid starkare upphettning

förflyktigas utan att lämna vägbar äterstod.

1,7 gram ammoniak skola för att neutralisera.< fordra

9,95—10,1 cm^ normal Morvätesyra [indikator: lachmus],

hvilket motsvarar en hait af 9,95—10,i % vattenfri am-

moniak.

Liquor ammonicus anisatus.

(Li(]uor Ammoniaci anisatu-s Ph. F. IV.)

Anisdroppar, Anistipat.

Oleum anisi 3 delar.

Spiritus 80 delar.

Liquor ammonicus 17 delar.

Anisdroppar äro en klar, färglös eller svagt gulfärgad

vätsika med stark lukt af anis och ammoniak.

Sp. vikt 0,867 0,871,


Liquor acetatis kalici.

KaHumacetatVösning. Kaliumasetäattiliuos.

KC2H3O2 + Aq.

Acidum aceticum,

Carbonas kalicus.

139

100 delar ättiksyra försättas smäningom nied 35 delar

kaliumkarbonat, koldioxiden bortkokas, och lösningen

neutraliseras genom tillsats af syra eller karbonat. Sedän

den svalnat, bringas den tili en sp. vikt af l,i76—l,i80.

En klar, färglös, neutral eller nastan neutral vätska.

Lösningen innehäller omkring 33,3 % kaliumacetat.

Kaliumacetatlösning färgas röd af järnJclorid och gif-

ver med vinsyra och nägra droppar natronlut en hvit.

kristallinisk fällning.

Den fär ej färga lägan gul (natrinm), och den fär icke

förändras af ammonium oxalat (kalcium) eller svafvelväfe

(metaller). Surgjord med salpetersyra fär den ej för-

ändras af hariumnitrat (sulfat) och med silfvernitrat en-

dast lindrigt opalisera (klorid).

Da Acetas kalicus föreskrifves, fär en motsvarande

mängd kaliumacetatlösning utgifvas.

Liquor arsenitis

n

kalici.

Arsenikdroppar. Arsenihkitipat.

Acidum arsenicosum 1 del.

Carbonas kalicus 1 del.

Aqua destillata 2 delar.

Aqua menthae 85 delar.

Spiritus dilutus sä myckefr,

att lösningens vikt utgör 100 delar.

Arseniktrioxiden och kaliumkarbonatet lösas i vattnet

genom uppvärmning. Tili lösningen hälles först pepparmyntvattnet

och sist den utspädda spriten.


140

En klar, färglös vätsta med alkalisk reaktion och lukt

af pepparmynta.

En blandning af 4,95 gram arsenikdroppar, ett par droppar

klorvätesyra, 1 gram natriumhydrokarbonat och 20

gram vatten äkall affärga 9,8—10 cm^ tiondedels-normal

jod, hvilket motsvarar en hait af 0,98—1 % arseniktrioxid.

Maximaldos 0,5 g.

Liquor chloreti ferrici.

JärnhloridVösning

Chloretum ferricum .

.

.

Rautakloridiliuos.

1 del.

Aqua destillata .... sä mycket, som fordras.

Järnkloriden löses i en lika vikt vatten, och lösningen

spädes med vatten tili en sp. vikt af 1,28—1,282.

En klar, gulbrun lösning, som innehäller 10 % järn.

Förvaras i väl slutet kärl och

iskyddmotljus.

Liquor chloreti natrici

physiologicus.

Fysiologisk koJcsaltlösning. Fysiologinen suolaliuos.

Chloretum natricum 9 deiar.

Aqua destillata 991 delar.

Lösningen filtreras, siterilisera-s och hälles i en sterili-

serad flaska, som slutes väl med en steriiliserad propp.

Beredes för tillfället.


Liquor formaldehydi.

Formaldehydlösning

.

Formaldehydiliuos.

Formalin. Formalini.

HCOH + Aq.

141

En klar, färglös vätska med stickande lukt och neutral

eller svagt siir reaktion, blandbar nied vatten och mcd sprit

i hvarje förhällande, olöslig i eter.

Sp. Vikt l;079 1,081.

Formaldehydlösning lämnar, da den indunstas pä vattenbad,

en hvit, amorf, i vatten olöslig äterstod. Om ammoniak

tillsättes före indunstningen, är äterstoden lika-

ledes hyit, men kristallinisk och lättlöslig i vatten. For-

maldehydlösning reducerar redan vid vanlig temperatur

ammoniaJcaliskt silfvernitrat och i värme alhaliskt koppar-

tartrat.

Ut&pädd med 4 delar vatten fär den icke förändras af

harkimnitrat (sulfat), silfvernitrat (klorid) eller svafvel-

väte (metaller). 2 gram formaldehydlösning skola rödfär-

gas af 1 cm"^ t\ondedels-nonn(d Jcalilut och 1 droppe fe-

i}olf talein (fri syra).

Om 5 gram formaldehydlösning indunstas, och äterstoden

förbrännes, fär nägon vägbar rest icke kvarblifva.

1,5 gram formaldehydlösning spädas med vatten tili

100 cm^ Tili 10 cm"^ af denna lösning sättas 50 cm^ tionde-

dels-normal jod samt omedelbart därefter sä mycket natron-

lut, att vätsfkan antager Ijusgul färg. Efter 10 minuter göres

vätskan svagt sur med utspädd klorvätesyra och den

fria joden ätertitreras med tiondedels-normalt natriumtio-

sulfat. Härvid fär icke ätgä mer än 15 cm'^, hvilket angif-

ver en minimihalt af 35 % formaldehyd.

För vara s i väl slutet kärl och i skydd mot

Ijus vid en temperatur, som

icke understiger 9°.


142

Liquor hydratis calcici.

Kalciumhydroxidlösning. KalsiumhydroJcsidiliuos.

KalJcvatten. KalJchivesi.

Ca(0H)2 + Aq.

Oxidum calcicum 1 del.

Aqua destillata 104 delar.

Kalciumoxiden släckes med 4 delar vatten och skakas

därefter med 50 delar vatten i en väl sluten flaska. Da den

del af kalciumhydroxiden, som icke löst sig, sjunkit tili

bottnen, afhälles den öfver densamma stäende klara vätskan

och tillvaratages icke. Bottensatsen skakas änyo med

50 delar vatten. Flaskan lämnas sluten, och vätskan fil-

treras först, da den skall utlämnas tili bruk.

En färglös, alkalisk vätska, som grumlas vid uppkok-

ning.

37 gram kalkvatten skola för att neutraliseras fordra

1,5—1,7 cm^ nonnal Jclorvätesyra [indikator: fenolftalein] y

hvilket motsvarar en hait af 0,i5—0,i7 % balciumhydroxid.

Förvaras i väl slutet kärl.

Liquor hydratis kalici.

t

Kaliumhydroxidlösning. Kaliumhydroksidiliuos.

Kalilut. Kalilipeä.

Hydras kalicus 1 del.

Aqua destillata.... sä mycket, som fordras.

Kaliumhydroxiden löses i 2 delar vatten, och lösningen

es tili en sp. vikt af 1,225—1,2.35.

En klar, färglös, starkt alkalisk vätska.


143

5,6 gram lösning skola för att neutraliseras fordra 24,5

—25,5 cm^ normal Jdorvätesyra [indikator: metylorange],

hvilket motsvarar en hait af 24,5—25,5 ^o kaliumhydroxid,

Förvaras i väl slutet kärl.

Liquor hydratis natrici.

t .

,

Natriumhydroxidlösning. Natriumhydroksidiliuos.

Natronlut. Natronilipeä,

Hydras natricus 1 del.

Aqua destillata .... sä mycket, «om fordras.

Natriumhydroxiden löses i 2 delar va^tten, och lösningen

spädes tili en sp. vikt af 1,275—1,285,

En klar, färglös, starkt alkalisk vätska.

4 gram lösning skola för att neutraliseras fordra

24,5—25,5 cm^ normal Morvätesyra [indikator: metyloran-

ge], hvilket motsvarar en hait af 24,5—25,5 ^ natrium-

hydroxid.

Förvarasivälslutetkärl.

Liquor hydrochloreti morphici.

(Liquor Chloreti morphici Ph. F. IV.)

,

tt

Morfinhydrokloridlösning. M orfinihydroJcloridiliuos.

Hydrochloretum morphicum .... 3 delar.

Aqua destillata 87 delar.

Spiritus dilutus 10 delar.

Morfinhydrokloriden löses i steriliseradt vatten, utan

att blandningen värmes. Tili lösningen sättes spriton, och

det hela filtreras.


144

En klar, färglös, eller svagt gulfärgad vätska.

Om 5 gram morfinhydrokloridlösning indunstas pä

vattenbad tili torrhet, och äterstaden torkas vid 100°, skola

0,12—0,13 gram siibstans äterstä.

Morfinhydrokloridlösning beredes endast i mindre, efter

ätgängen lämpade mängder.

Maximaldos 1 s.

Liquor kresoli saponatus.

t

Kresolsäpa. Kresolisuopa.

Lysol. Lysoli.

Kresolum crudum 1 del.

Sapo kalinus 1 del.

Säpan värmes pä vattenbad och försättes smäningom,

medan man rör om, med ra kresol. Den erhällna lösningen

ställes at sidan för ett dygn, dekanteras och filtreras.

En klar, brun vätska, som läter blanda sig klart med

vatten i alla förhällanden.

Om 4 droppar kresolsäpa blandas tili 6 gram natriumkloridlösning

(1 : 100), bör blandningen vara klar eller fär

pä sin höjd svagt opalisera (hartstväl, kolväten).

Liquor nitratis hydrargyrosi.

T

Merkuronitratlösning. Merkuronltraattiliuos.

Hydrargyrum.

Acidum nitricum,

Aqua destillata.

Kvicksilfver macereras ett dygn med en lika mängd sal-

petersyra. De afskilda kristallerna sköljas med litet ut-

spädd salpetersyra (1: 5) och torkas mellan filtrerpapper.


145

1 del merkuronitratkristaller löses i 9 delar utspädd

salpetersyra (1:25), och den filtrerade lösniijgen spädes

tili en sp. vikt af l,io.

En klar, färglös vätska med en säregen metallsmak och

sur reaktion. Med natriumhlorid gifver den en hvit, med

ammoniak en svart fällning.

När merkuronitratlösning fullständigt fälles med na-

triumhlorid, och fällningen affiltreras, fär filtratet icke

grumlas af svafvelväte (merkurinitrat)

Om merkuronitratlösning indunstas tili torrhet, och

äterstoden glödgas i ett profrör, skall denna äterstod vara

fullkomligt flyktig (andra metaller).

Liquor oxichloreti ferrici.

Järnoxihloridlösning. Rautaohsikloridiliuos.

Liquor chloreti ferrici 35 delar.

Acidum hydrochloricum dilutum 3 delar.

Liquor ammonicus 35 delar.

Aqua destillata sä mycket, som fordras.

Järnkloridlösningen spädes med 160 delar vatten och

hälles tili en blandning af am'moniaken med 320 delar vat-

ten, medan man rör om. Fällningen tvättas, tills tvättvatt-

net endast opaliserar, om det försättes med salpetersyra och

silfvernitrat. Därpä pressas fällningen och blandas med

klorvätesyran. Sodan blandningen fätt stä i 3 dygn, värmes

den, om nödigt, tills fullständig lösning inträdt, dock

icke öfver 60°, och spädes därpä med sä mycket vatten,

att sp. vikten blir 1,050.

En klar, brunröd, luktlös vätska med svagt sammandragande

smak. Den bör pä 100 delar innehälla i det närmaste

3,5 delar järn.

Farmakop. 10

.


146

När 1 gram lösning spädes med 19 gram vatten, och

vätskan försättes med 1 droppe salpetersyra och 2 droppar

silfvernitrat, skall den förblifva klar.

I stället för före^krifven Liquor oxichloreti ferrici dia-

lysati fär järnoxikloridlösning utgifvas.

Liquor oxidi ferrici albuminati.

Järnalhuminatlösning. Rauta-alhuminaattiliuos.

Albumen ovi 25 delar.

Liquor oxichloreti ferrici , ... 120 delar.

Spiritus 100 delar.

Aqua cinnamomi 100 delar.

Liquor hydratis natrici och

Aqua destillata .... sä mycket, som fordras.

Den torra hönsägghvitan lö&es i 1000 delar vatten, och

lösningen silas. Kolatet hälles tili den med 1000 delar vat-

ten ispädda järnoxikloridlösningen, nnder det blandningen

röres om. Om det härvid ej uppstär en fällning af järnalbuminat,

försä-ttes blandningen försiktigt med iSmä mäng-

der utspädd natronlut (2:100), tills järnalbuminatet af-

skiljer sig. Fällningen tvättas med vatten, tills tvättvattnet,

om det göres surt med salpetersyra och försättes med

silfvernitrat, blott op-aliserar. Sedän löses fällningen i en

blandning af 2 delar natronlut och 50 delar vatten, och

denna lösning spädes med &ä mycket vatten, att blandnin-

gens vikt utgör 800 delar, hvarefter tanelvattnet och spri-

ten tillsättas.

En rödbrun, klar, i päfallande Ijus nägot oklar vätska

med svag lukt och smak af kanel.

Om en blandning af 2 gram järnalbuminatlösning, 4

gram vatten och 1 gram salpetersyra uppvärmes och filtre-

ras, fär filtratet blott lindrigt opalisera med silfvernitrat

(klorid). Om 20 gram järnalbumiuatlösning försättas med


147

3 cm^ tiondedels-normal Morvätesyra, och blandningen

filtreras, bör filtratet vara färglöst (and ra järnföroningar,

öfverskjutande natronlut).

11,2 gram järnalbuminatlösning värmas pä vattenbad

med 15 gram utspädd svafvelsyra, tills det utfällda bruna

järnalbuminatet sönderdelats, oöh i dess ställe en hvit fällning

af äg^hvita bildats. Blandningen spädes, sedän den

svalnat, m^ed vatten tili 100 cm^ och filtreras. 50 cm^ af

filtratet försättas med sä mycket Jcaliumpermanganat, att

vätskan för ett par minuter blir svagt röd. Da denna färg

försvunnit, tillsättas 2 gram kaliumjodid, och blandningen

lämnas att stä 1 timme i en med glaspropp sluten flaska.

För att affärga denna vätska skola förbrukas 3,9—4,1 cm"

tiondedels-normalt nat^^iumtlosulfat, hvilket motsvarar en

hait af 0,39—0,41 % järn.

Liquor subacetatis aluminici.

Basish aluminium- Emäksinen aluminium»

acetatVösning

.

asetaattiliuos.

SUlfas aluminicus 275 delar.

Carbonas calcicus praecipitatus 125 delar.

Acidum aceticum 395 delar.

Aqua destillata .... sä mycket, som fordras.

Aluminiumsulfatet löses vid rumstemperatur i 725 de-

lar vatten. Lösningen spädes tili en sp. vikt af l,i52. Tili

1000 delar af denna lösning sättas smäningom, medan man

ständigt rör om, för st kalciumkarbonatet, som förut utrif-

vits med 100 delar vatten, och sedän ättiksyran. Bland-

ningen ställes at sidan i ett öppet kärl pä ett svalt ställe och

röres stundom om. Efter 3—4 dygn silas vätskan, fällnin-

gen pressas, och kolatet filtreras.

Sp. vikt 1,044 1,048.

En klar eller nastan klar, färglös vätska med snr reak-

tion. Den har en svag lukt af ättiksyra och en söt, sammandragande

smak.


148

Da 10 gram af lösningen värmas pä vattenbad med

0,02 gram pulveriseradt kaliumsulfat, stelnar vätskan tili

en gelatinös massa, som vid afsvalning äter blir flytande

Lösningen fär, försatt med klorvätesyra, ej förändras

af svafvelväte (metaller), och bör vid öfvermättning med

ammoniak gifva en rent hvit fällning (järn).

Blandad med 2 delar sprit fär den endast opalisera

(aluminiumsulfat)

.

Om 10 gram basisk aliimininmacetatlösning och 100

gram vatten upphettas tili kokning och försättas med 5

gram ammoniak, uppkommer en fällning, som, affiltrerad

och glödgad, bör väga 0,23—0,26 gram, hvilket motsvarar

en hait af 7,3—8,3 % basiskt aliiminiumacetat.

Vätskan bör utlämnas klar.

Liquor subacetatis plumbici.

Blyättika. Lyijy etihha.

Acetas plumbicus 17 delar.

Oxidum plumbicum 5 delar.

Aqua destillata 78 delar.

Blyacetatet och blyoxiden upphettas pä vattenbad och

röras om, tills en nastan hvit blandning erhällits. Denna

löses därpä i det tili kokning nppvärmda vattnet, och lös-

ningen filtreras.

En klar, färglös vätska, som vid lufttillträde grumlas.

Den har söt, sammandragande smak och färgar rödt lachmuspapper

blätt, men antager ej med ett par droppar

fenolftalein röd färg.

Sp. vikt 1,165— -l,i70j hvilken motsvarar en hait af om-

kring 20 % basiskt blyacetat.

JärnJclorid gifver med blyättika en hvit fällning och

färgar vätskan brunröd. Gummislem gifver en hvit,

ogenomskinlig, gelatinös fällning.

Förvaras i väl slutet kärl.


149

Liquor subacetatis plumbici dilutus

tion.

Blyvatten. Lyijyvesi,

Liquor subacetatis plumbici ... 25 delar.

Spiritus dilutus 25 delar.

Aqua destillata 950 delar.

Blyvatten är en opaliserande vätska.

Liquor superoxidi hydrogenici.

Vätesuperoxldlösnijig

.

H^O^ + Aq.

VetysujJeroksidiliuos.

En klar, färg- oeh luktlös vätska med svagt sur reak-

Vätesuperoxidlösning sönderdelas längsamt, hvarvid

vatten och syre bildas. Samma sönderdelningsprocess sker

hastigt i närvaro af nägon katalysator.

1 gram vätesui>eroxiidlösning försättes med ett par

droppar utspädd svafvelsyra och skakas med 2 gram eter.

Om denna blandning yttermera skakas med ett par droppar

kaliumdikromatj färgas etern blä. Med utspädd svafvel-

syra surgjord vätesuperoxidlösning affärgar Maliumpei'mcmganat

under uppbrusning.

Vätesuperoxidlösning fär inom 10 minuter hvarken

förändras af utspädd svafvelsyra (barium), eller af haJ-

ciurnhlorid efter tillsats af haliumacetat (oxalsyra).

50 gram vätesuperoxidlösning böra för att neutraliseras

fordra högst 2,5 cm^ tiondedels-normal halUut [indikator:

fenolf talein].

1 gram vätesuperoxidlösning skall pä vattenbad för-

flyktigas utan vägbar äterstod.


150

17 gram vätesuperoxidlösning spädas med vatten tili

100 cm^; 10 cm^ af denna lösning försättas med 5 gram

utspädd svafvelsyra och 1 gram kaliumjodid, och blandningen

ställes att s1;ä V2 timme i ett med glaspropp slutet

kärl. Tili affärgning skola ätgä 28—32 cm^ tiondedelsnormalt

natriumHosulfat, hvilket motsvarar en hait af 2,8

— 3,2 viktprocen


151

Flata eller rännformiga, kristalliniska, gulaktiga,

inuti hvita stycken. Lukten är angenäm, honungslik,

smaken söt och svagt kärf.

Manna löser sig nastan fullständigt i en lika vikt kokande

vatten. Vid kokning med 20 delar sprit löser den

sig längsamt tili största delen; nr den filtrerade lösnin-

gen afskilja sig vid kallnandet rikligt kristallnälar.

Torkad vid 100° skall manna icke förlora mer än 10 %

i vikt och-, om den förbrännes, fär den icke gifva mer än

4 % aska.

Mastix.

(Resina Mastix Ph. F. IV.)

Mastix. Mastiksi.

Den efter snitt i stammar ock grenar af Pistacia len-

tiscus L. utsipprade, i luften intorkade balsamen. -

Rnnda eller päronformiga, Ijusgula, klara, genomlysande,

ofta med ett hvitt pulver öfverdragna, spröda korn

af högst en ärts storlek. Mastix har en angenämt balsamisk

lukt, som isynnerhet framträder vid uppvärmning.

Tnggadt mjuknar det tili en hvit, plastisk massa.

Mastix löser sig fullständigt i eter, delvis i kali sprit.

Mel.

Honung. Hunaja.

Den af honungsbiet Apis mellifica L. i vaxkakorna samlade

blomsterhonungen.

En genomskinlig, gul, segflytande vätska, som med tiden

öfvergär tili en gulhvit, kornig, kristallinisk massa.


152

Den har söt smak, aromatisk lukt och svagt sur reaktion

samt löser sig lätt, men icke fullt klart i vaitten. Under

mikrogkopet fä stärkolsekorn icke iakttagas, men väl pol-

lenkorn och vaxpartiklar samt i den kristalliserade honungen

dessutom drufsockerkristaller.

En lösning (1 : 3) bör äga en sp. vikt af minst l,ii.

Lösningen fär icke ändra färg efter tillsats af en lika

volym am'moniak (främmande färgämnen) och fär, sur-

gjord med salpetersyra, endast svagt opalisera med ba-

riumnitrat (sulfat) eller silfvernitrat (klorid). Försättes

lösningen sanäningom med 10 volymer sprit, fär den blott

obetydligt grumlas (stärkelse&irap, dextrin).

10 gram honung, lösta i 50 gram vatten, böra för att

neutraliseras fordra högst 4 cm^ tiondedels-noi^mal Jcalilut

[indikator: fenolftalein].

Om horiung föraskas, fär askans mängd utgöra högst

0,8 %.

Mel depuratum.

Renad honung. Puhdas hunaja.

Mel 100 delar.

Sulfas aluminico-kalicus 2 delar.

Liquor ammonicus 3 delar.

Aqua destillata .... sä mycket, som fordras.

Kalium-aluminiumsulfatet löses i 20 delar vatten och

fälles med ammoniaken. Fällningen tvättas med vatten,

tills filtratet icke mera förändras af hariumnitrat. Medan

fällningen ännu är fuktig, inröres den pä vattenbad i en

vattenlösning af honungen (1: 3). Blandningen ställes at

sidan för nägra timmar och filtreras. Filtratet indunstas

pä vattenbad tili omkring 104 delar.

Sp. vikt 1,32 1,34.


163

En gul eller gulbrun, klar, tjockflytande vätska, som

med en lika mängd vatten eller sprit gifver en klar bland-

ning.

Eenad honung fär icke hafva sur eller Vidbränd lukt

eller smak. Om 10 gram renad honung försättas med 20

gram vatten, 0,5 cm^ normal Tcalilut och nägra droppar

fenolf talein, bör blandningen hafva starkt röd färg (öfverskjutande

fri syra).

F ö r V a r a s i v ä 1 s 1 u t n a, m i n d r e k ä r 1

och pä svalt ställe.

Mentholum.

MenfoJ. MenMi.

CioII.9 OH

Färglösa, spröda kristaller med lukt och smak af pep-

parmynta, nastan olösliga i vatten, lättlösliga i sprit,

i eter, i kloroform och i feta oljor.

Smältpunkt 43°—44°.

Pressas mentol mellan filtrerpapper, fär detta icke

fläckas.

0,5 gram mentol böra pä vattenbad förflyktigas utan

vägbar äterstod.

Minium,

t

Mönjä. Mönjä.

PbsO,

Ett rödt, i vatten olösligt pulver.

Mönjä öfverföres af klorvätesyra under utveckling af

klor tili hvit, kristallinisk blyklorid.


164

2,5 gram mönjä blandas tili 10 gram salpetersyra och

10 gram vatten. Da blandningens röda färg öfvergätt

tili brun, tillsättas 10 gram vätesuperoxidlösning. Därvid

bör mönjän hafva löst sig, sä när som pä en ringa mängd

substans, hvars vikt icke fär öfverstiga 0,04 gram (främmande

ämnen).

Mixtura chloreti ammonici.

Salmiakmixtur. SalmiahJciseos.

Chloretum ammonicum 4 delar.

Extractum liquiritiae depuratum 8 delar.

Aqua destillata 88 delar.

Salmiakmixtur är en klar, mörkbrun vätska.

Beredes för tillfället.

Mucilago althaeae.

(Decoctum Althaeae Ph. F. IV.)

AUeslem. AUeelima.

Radix althaeae (I) 5 delar.

Aqua destillata sä mycket,

att slemmets vikt utgör 100 delar.

Alteroten sköljes först med litet vatten och macereras

sedän vid rumstemperatur. Blandningen röres ofta om

och silas efter I/2 timme utan att pressas.

Beredes för tillfället.


Mucilago gummi arabici.

Gummislem. Kumiliuos.

Gummi arabicum 35 delar.

Spiritus 5 delar.

Aqua destillata . . . . sa mycket, som fordras.

16B

Det arabista gummit sköljes först med litet vatten och

maoereras sodan med sä mycket vatten, att 95 delar kolat

erhällas. Spriten tillsättes, och blandningen skakas, tills

vätskan klarnat.

Gummislean är en klar, nastan färglös vätska.

Förvaras pä svalt ställe. *

Mucilago lini.

Linfröslem. Pellavansiemenlima.

Semen lini 5 delar.

Aqua destillata sä mycket,

att slemmets vikt utgör 100 delar.

Häraf beredes slem pä sätt som för Mucilago althaeae

föreskrifves.

Beredes för tillfället.

Om Decoctum lini föreskrifves, bör linfröslem utgifvas.

Mucilago salep.

Salepslem. . Saleppilima.

Tuber salep (V) 1 del.

Aqua destillata 100 delar.

Saleppulvret skakas i sluten flaska med 10 delar kalit

vatten. Blandningen försättes smäningom med 90 delar

kokhett vatten och skakas, tills den svalnat.

Salepslem är en grumlig, slemmig vätska.

Beredes för tillfället.


156

Myrrha.

(Gummiresina Myrrha Ph. F. IV.)

Myrra. Mirhami.

Den frän vissa Commipho ra-arter utsipprade, i luften

härdnade mjölksaften.

Spröda korn eller massor af sammanbakade korn,

hvilka tili färgen äro rödgula tili rödbruna, men ofta

öfverdragna med ett grägult pulver. I tunna »plittror är

myrra genomlysande och har en vaxglänsande brottyta med

Ijusare fläckar och ädror. Lukten är aromatisk, smaken

bitter och rifvande.

Om 1 gram myrrapulver skakas med 3 gram eter,

blandningen filtreras, och nägra droppar af filtratet in-

dunstas tili torrhet, skall indunstningsäterstoden färgas

rödviolett vid beröring med bromängor.

Om myrra fullständigt extraheras med sprit, fär den

icke lämna mer än 70 % olöslig äterstod.

Naphthalinum.

Naftalin. Naf talini.

CiqHs

Färglösa, glänsande kristallfjäll med genomträngande

Inkt och brännande smak, nastan olösliga i vatten, lösliga

i sprit, i eter, i kloroform, i flytande paraffin och i feta

oljor. Niaftalin förflyktigas längsamt redan vid riimstem-

peratur. Upphettadt förbrinner det med lysande och sotande

läga.

Smältpunkt 79°—80°.

Om 1 gram naftalin kokas med 10 gram vatten, och

blandningen filtreras, bör filtratet reagera neutralt.


157

Om naftalin upphettas med svafvelsyra pä vattenbad,

fär blandningen endast färgas svagt röd (organiska för-

oreningar)

.

Vi


158

Nitras argenticus.

Silfvernitrat. Hopeanitraaiti.

AgNOs

Hvita, glänsande, halft genomskinliga kristaller, eller

stänger med kristalliniskt brott, lösliga i 0,6 delar vatten

och i omkring 14 delar sprit.

Saltets lösning af&ätter m^d klorvätesyra en hvit, o&t-

lik fällning, lättlöslig i ammoniak, men olöslig i salpeter-

syra. Försättes lösningen med en lika volym svafvelsyra,

och öfverskiktas blandningen med ferrosulfat, bildas en

brun mellanzon.

En lösning (1 : 10) bör vara klar och färglös och hafva

neutral reaktion. Efter tillsats af öfver&kjutande amnio-

niak fär den ej grumilas eller färgas.

2,5 gram af denna lösning s/kola, efter det silfret full-

ständigt fällts med klorvätesyra, gifva ett klart filtrat,

som indunstadt icke fär lämna vägbar äterstod (andra

metaller)

.

Förvarasiskyddmotljus.

Maximaldos 0,03 g.

Nitras kalicus.

Kaliumnitrat. Kaliumnitraatti.

KNO3

Ett färglöst, torrt kristallpulver, lösligt i 4 delar kalit

och i 0,5 delar kok^nde vatten. När det glödgas, lämnar

det en starkt alkalisk smälta.


159

Dess lösning gifver med vinsyra och nägra droppar

natronlut en hvit, kristallinisk fällning. Om lösningen

försättes med en lika volym svafvelsyra, och blandningen

öfverskiktas med ferrosulfat, bildas en brun mellanzon.

Lägan fär endast öfvergäende färgas guL.

En lösning (1 : 20) bör vara neutral och fär icke förändras

af hariumnitrat ('sulfat) eller silfvernitrat (klorid),

och efter tillsats af ammoniak hvartken af ammoniumoxalat

(kalcium) eller svafvelväte (metaller).

Om kaliumnitrat strös pä svafvelsyra, fär blandningen

ej färgas (klorat).

Nitras strychnicus.

n

StryJcninnitrat. Stryknininitraatti.

C,,H,,02N,. HNO3

Färglösa, glänsande, luftbeständiga kristallnälar med

ytterst bitter smak. Saltet är lösligt i 90 delar kalit och i

3 delar kokande vatten samt i 70 delar kali och i 5 delar

kokande sprit, men det är olösligt i eter.

Saltets lösning visar neutral reaktion och gifver med

kaliumdikromat en rödgul, kristallinisk fällning, som

tvättad med vatten färgas af svafvelsyra öfvergäende blä-

violett.

Om saltet uppvärmes med natronlut jämte zinkpulver

och pulveriseradt järn, utveöklas ammoniak.

Öfvergjutas nägra kri&taller med salpetersyra, fä de

icke rödfärgas (brucin). Strykninnitrat bör lösa sig utan

färg i svafvelsyra.

En lösning, som gjorts sur med salpetersyra, fär ej förändras

af hariumnitrat (sulfat).

Vid förbränning af 0,2 gram strykninnitrat fär nägon

vägbar äterstod icke kvarblifva.

Maximaldos 0,oo5 g.


160

Nitris amylicus.

t ,

Amylnitrit. Amylinitriitti.

C5H11O. NO

En klar, gulaktig vätska nied brännande smak, frukt-

lukt, och neutral eller svagt sur reaktion. Amylnitrit är

nastan olösligt i vatten, men lättlösligt i sprit, i eter och

i kloroform. Antändt förbrinner det med lysand-e läga.

Sp. vikt 0,87—0,90.

Om 1 gram amylnitrit uppvärmes med 1,5 gram sprit

och 1,5 gram silfvernitrat samt nägra droppar ammoniak,

fär ingen brun färg uppträda (valeraldehyd).

Om 1 gram amylnitrit skakas med 1 cm^ tiondedelsnormal

halilut och ett par droppar fenolftalein, bör vatten-

lagret bibehälla sin röda färg (fri syra).

Amylnitrit fär icke grumlas vid afkylning tili 0°

(vatten)

.

För varas i smä kärl och

i skydd mot Ijus.

Oleum amygdalae.

(Oleiim Amygdalariim Ph. F. IV.)

Mandelolja. Manteliöljy.

Den ur frön af Prunus amygdalus Stokes pressade

oljan.

En klar, blekgul, fet oija utan lukt och med mild smak.

Sp. vikt 0,915 0,920.

Förtvälningstal 189—196.


161

Jodtal 95—102. För bestämningen användas omkring

0,3 gram olja.

Mandelolja, som afkyles tili —10°, fär icke grumlas

af stelnadt fett.

En afkyld blandning af 4 gram mandelolja, 2 gram

vatten och 2 gram ryhande salpetersyra fär icke färgas röd

eller brun, da den kraftigt skakas. I hvila bör blandnin-

gen skilja sig i ett undre vätskelager, som är färglöst, och

ett öfre, som är blekgult, och som inom 6 timmar vid om

kring -f 10° stelnar tili en fast, gulhvit massa (främmande

oljor).

Da 10 gram mandelolja försiktigt värmas med 15 gram

kalilut och 10 gram sprit, och blandningen skakas, tills

(Ien blir klar, erhälles en tvällösning, som skall förblifva

klar, äfven om den spädes med 100 delar vatten (paraf-

fin). Da tvällösningen göres sur med klorvätesyra, af-

skiljes ett oljelager, som utgöres af fettsyror. Dessa tvättas

med varmt vatten och torkas pä vattenbad. Vid 15°

skola de förblifva flytande. 1 gram af dessa fettsyror skall

med 1 gram sprit gifva en lösning, som vid 15° förblir

klar, och som ej fär grumlas, om 1 gram sprit tillsättes

(and ra oljor).

Förvarias pä svalt s tälle.

Oleum cacao.

Kakaofett. KaJcaorasva.

Det nr rostade och skalade frön af Theohroma cacao L.

pressade fettet.

Ett gulhvitt, fast fett med lukt af kakao och med mild

smak.

Smältpunkt omkring 32°.

Sp. vikt 0,96—0,98.

Förtvälningstal 192—200.

Jodtal 34—39. För bestämningen användas omkring

0,6 gram fett.

FarmaJcop. H


162

1 del kakaofett skall med 2 delar eter gifva en klai-

lösning, som vid 12°—15° icke ens efter 12 tinimar fär

gruralas (talg).

F ö r V a r a s p ä s v a 1 t s t ä 1 1 e.

Oleum camphoratum.

(Oleum Olivarum camphoratum P. F. IV.)

Kamferolja

.

Kamferiöljy

Camphora 20 delar.

Oleum sesami 80 delar.

Häraf beredes en lösning, som filtreras.

Kamferolja är en klar vätska med stark lukt af kamfer.

Oleum crotonis extractum.

tt

Kxtraher^ad hrotonolja. Uutettu hrotoniöljy

Semen crotonis (II) 1 del.

Spiritus 6 delar.

Krotonfröna utdragas med spriten, lösningen filtreras

och värmes pä vattenbad, tills spriten afdunstat. Ätersto-

den efter afdunstningen silas.

En mörkbrun, tjockflytande olja, lättlöslig i sprit.

Förvaras i sm a, väl slutna flaskor och

i s k y d d m o t 1 j u s.

. Se

Maximaldos.

tabellen för djur.

.

.


Oleum jecoris aselli.

Fisklefverolja. Kalanmaksaöljy

. .

163

Fisklefverolja framställes genom att lefvern hos sär-

skilda Gadus-arter upphettas i ängbad.

En klar, Ijusgul, fet olja med en egendomlig lukt och

sniak.

Sp. vikt 0,923 0,930.

Förtvälningstal 180—197.

Jodtal 150—175. För bestämningen användas omkring

0,2 gram olja.

Da 5 droppar fisklefverolja rifvas med 1 droppe svaf-

velsyra, skall blandningen antaga en violett färg, som snart

öfvergär tili brun.

Da 3 droppar rykande salpetersyra drypas tili 15 droppar

fisklefverolja, färgas beröringsytan röd. Om de bäda

vätskorna försiktigt röras om med en glasstaf, färgas

blandningen först rosaröd och inom kort citrongul.

Ett med sprit fuktadt blätt lackmuspapper, som doppas

i fisklefverolja, skall icke förändras eller fär pä sin höjd

färgas svagt rödt.

Om fisklefverolja en tid förvaras vid 0°, fär den ej af-

sätta fasta beständsdelar.

Förvaras pä svalt ställe och

i s k Y d d m o t 1 j n s.

Oleum lauri.

Lag erhärolja. Laakerinrn arjaöljy

Den ur frukter af Laurus nobilis L. pressade blandningen

af fett och eterisk olja.

En grön, salvartad, kornig massa med en egen lukt och

bitter smak. Den smälter vid omkring 40° tili en mörk-


164

grön vätska och löser sig lätt i eter, meii eiuhist delvis i

sprit.

Lagerbärolja värmes med 2 delar sprit. JJet spritLi

ger, som afskiljer sig, dä blandningen svalnar, fär af ani-

inoniak icke färgas brunt (främmande färgämneii )

Oleum lini.

Linolja. Pellavansiemenöljy.

Den ur frön af Linum usitatissimum L. pressade oljan.

En klar, gul eller gulbrun, vid lufttillträde torkande

fet oija med en egendomlig lukt och med mild smak.

Sp. vikt 0,93—0,94.

Förtvälningstal 187—195.

Jodtal 170—200. För bestämningen användas omkriii^

0,15 gram oija.

Linolja skall förblifva flytande, dä den afkyles tiJJ

—20° (andra oljor).

Dä 10 gram linolja fullständigt förtvälas med 15 graiu

kalilut och 3 gram sprit, bör den erhällna tvälen lösa sig

klart i vatten och i sprit (mineral- och hartsolja).

Lika delar linolja och kalkvatten skola gifva en hällbar

emuls, dä de skakas samman.

Oleum olivae.

(Oleum Olivarum provinciale Ph. F. IV.)

Olivolja. OUviöljy.

Den ur frukterna af Olea europcea L. pressade oljan.

En klar, Ijusgul eller gröngul fet oija med svag, egendomlig

lukt och smak. Vid ungefär 10° afsätter den kri-

stalliniska korn och vid 0° stelnar den tili en salvartad

massa.

Sp. vikt 0,915—0,918.

Förtvälningstal 190—195.

.


165

Jodtal 80— 88. För bestämningen användas omkring

0,4 gram oija.

En afkyld blandning af 4 gram olivolja, 2 gram vatten

(X'h 2 gram ryhande salpetersyra fär icke färgas röd eller

l)run, da den kraftigt skakas. I hvila bör blandningen

skilja sig i ett undre vätskelager, som är färglöst, och ett

öfre, som är blekgult, och som inom 6 timmar vid omkring

-T 10° stelnar tili en fast, gulhvit massa (andra oljor).

Da 10 gram olivolja försiktigt värmas med 15 gram

kalilut och 10 gram sprit, och blandningen skakas, tills den

blir klar, erhälles en tvällösning, som skall förbli klar,

iifven om den spädes med 100 delar vatten (paraffin).

F ö r V a r 'a s p ä s v a 1 1 s t ä 1 1 e.

Oleum phosphoratum.

t

Fosforolja. Fosfori

Phosphorus 1 del.

Aether 10 delar.

Parafflnum liquidum 189 delar.

Tili beredningen af fosforolja skall användas flytande

paraffin, som kort förut under 10 minuter upphettats vid

150°, och fosfor, frän hvilken det ogenomskinliga ytskik-

tet blifvit aflägsnadt, och som därpä omsorgsfullt och för-

siktigt blifvit befriad frän fubt.

Fosforn skakas vid 50°—60° med det flytande paraf-

finet, tills den löst sig, och da lösningen svalnat, tillsättes

etern.

En klar oija med Jukt af fosfor och eter.

Fosforhalten skall utgöra 0,48—0,52 ^ och bestämmes

pä följande sätt. 0,62 gram fosforolja löses i en blandning

af 10 gram sprit och 20 gram eter. Lösningen skakas i en


166

iiied glaspropp sluten flaska omkring 5 iiiinuter iried 7 cm^

itondedels-normal jod. Ofverskottet jod aflägsnas med

tiondedels-nornialt tiosulfat. För att neutralisera den sura

vätskan skola ätgä 4,8—5,2 cm^ tiondedels-normal kaliluf

[indikator: fenolftalein] utöfver hvad som fordras för att

ncutralisera samma mängd af en likadan fosforolja, men

skakad med 30 gram vatten.

1^' Orvar as i s mä, fullständigt f y Iida kärl

p ä s V a 1 1 s t ä 1 1 e o c h i s k y d d m o t 1 j u s.

Maximaldos 0,2 g.

Oleum rapae.

Rofolja. Naurisöljy.

I)eii ur frön af Brassica napus L. och andra Brassica-

art€r pressade oljan.

En klar, Ijusgul fet olja med en egendomlig lukt ocli

smak.

Sp. Vikt 0,913—0,916.

Förtvälningstal 174—181.

Jodtal 98—105. För bestämningen användas omkrina

0,3 gram olja.

Da 10 gram rofolja försiktigt värmas med 15 gram kali-

lut och 10 gram sprit, och blandningen skakas, tills den bli i-

klar, erhälles en tvällösning, som skall förbli klar, äfveji

om den spädes med 100 delar vatten (paraffin).

oljan.

Förvaras pä svalt ställe.

Oleum ricini.

Ricinolja. Risiniöljy.

Den ur skalade frön af Ricinus communis L. pressade


167

En klar, färgiös eller pä sin höjd svagt gulaktig, tjock-

flytande fet oija, nastan utan lukt och smak. Vid afkylning

tili 0° afskiljer den hvita, kristalliniska korn.

Sp. vikt 0,95—0,97.

Förtvälningstal 180—184.

Jodtal 82—86. För bestämningen användas omkring

0,4 g-ram oija.

Eicinolja bör i alla förhällanden blanda sig klart med

isättika och med etylalkohol. Vid 50° bör den fullstän-

digt lösa sig i en lika* volym sprit.

Om 3 gram ricinolja skakas med 3 gram kolsvafla och

*2 gram svafvelsyra, fär blandningen icke inom nägra mi-

nnter färgas svartbrun (varmpressad olja, andra oljor).

För varas pä sv alt ställe.

Oleum sesami.

Sesamolja. Sesamiöljy.

i^en ur frön af Sesam^um indicutn L. pressade oljan.

En klar, Ijusgul fet oija, som är nastan utan lukt och

har mild smak.

Sp. vikt 0,921 0,924.

Förtvälningstal 188—193.

Jodtal 103—112. För bestämningen användas omkrinii

0,3 gram olja.

Dä 10 gram sesamolja försiktigt värmas med 15 gram

kalilut och 10 gram sprit, och blandningen skakas, tills den

blir klar, erhälles en tvällösning, som skall förbli klar, äf-

ven om den spädes med 100 delar vatten (paraffin).

För varas pä sv alt ställe.


HK

Opium.

n

Opium. Opium.

Den efter snitt i de omogna kapslarna af Papaver somniferum

L. utsipprade, i luften torkade mjölksaften.

Runda, mer eller inindre tillplattade, i vallmoblad in-

vecklade kakor, ofta beströdda med Rumex-ivnktev . De

bestä af en mjuk och seg massa, som, da den torkat, blir

härd och spröd. Tili färgen är den brun, ofta med in-

strödda Ijusare korn. Lukten är bedöfvande, smaken starkt

bitter.

Opium fär dispenseras e n da st säsom

Opium pulyeratum. Pulverrseradt opium.

Före pulveriseringen bör opium befrias frän vidhäf-

tande i^wmea;-frukter och tjocka bladnerver samt sönder-

skäras och torkas vid en temperatur, som icke öfverstiger

60°.

Pulveriseradt opium bör innehälla 9,7—10,2


169

fär stä 15 minuter. Härefter afhälles ättiketerlagret sä

noggrant soin möjligt genom ett filter med en diameter af

8 cm. Vattenlösningen försättes änyo med 10 cm^ ättiketer,

kärlet svänges försiktigt, och ättiketern afhälles pä filtret.

Sedän ättiketern afrunnit, filtreras vattenlösningen genoni

samma filter. Kärlet och filtret sköljas 3 gänger med 5 cm*"^

vatten, som mättats med eter, och bäda torkas därpä vid

100°. Filtrets innehäll bringas tillbaka i kärlet, löses i

25 cm^ tiondedels-normal Jdorvätesyra, och lösningen filtre-

ras genom nyssnämnda filter i en med glaspropp försedd

flaska, som rymmer omkring 200 cm^. Kärlet och filtret

sköljas med omkring 75 cm^ vatten. Tili filtratet sättas

10 droppar jodeosin och sä mycket eter, att, da blandningon

kraftigt skakats, ett omkring 1 cm högt eterlager af-

skiljer sig. Blandningen titroras, under det man kraftigt

skakar om, med tiondedels-normal JcaUlut. Härvid bör det

ätgä 10,6—11,4 cm^ (1 cm^ tiondedels-normal hlorvätesyra

motsvarar 0,0285 gram morfin).

Maximaldos 0,i5 g.

Oxidum calcicum.

Kalciumoxid. Kalsiumohsidi.

Bränd halk. Poltettu halki- i.

CaO

Hvita eller grähvita stycken, som öfvergjutna med sin

halfva vikt vatten upphettas och sönderfalla tili ett alka-

liskt reagerande pulver. Detta pulver bör nastan utan att

fräsa och sä godt som fullständigt lösa sig i salpetersyra.

Om denna lösning försättes med haliumacetat i öfverskott

och ammoniumoxalat, bildas en hvit fällning, som

löser sig i klorvätesyra, men icke i ättiksyra.

Förvaras i väl slutet kärl.


170

Oxidum ferricum saccharatum.

Järnsocker. Rautasokeri.

Ett rödbrunt, sött puJver med svag järn«iriak.

Järnsocker skall med 20 delar hett vatten gifva en klai-,

rödbrun lösning med neutral eller pä sin höjd svagt alka-

lisk reaktion. Lösningen fär icke förändras af kalium

ferrocyanid, men skall, om klorvätesyra tillsättes, antaga

först en grönaktig ocli sedän en blä färg.

En med öfverskjutande salpetersyra iipphettad lösning

(1:20) fär som kali endast opalisera med silfvernitrui

(klorid).

0,56 gram järnsocker och 10 gram utspädd svafvelsyra

värmas pä vattenbad, tills lösningen affärgats. Blandningen

försättes, sedän den svalnat, med sä mycket kalium

permanganat, att vätskan blir för ett par minuter svagt

röd. Dä denna röda färg försvunnit, tillsättas 2 gram kaliumjodid,

och blandningen lämnas att stä 1 timme i en

med glaspropp sluten flaska. För att affärga denna vätska

ökola förbrukas 2,8—3 cm^ tiondedels-normalt natriumiio-

sulfat, hvilket motsvarar en hait af 2,8—3 % järn.

Oxidum hydrargyricum praeci-

pitatum.

(Oxidum hydrargyricum Ph.

JUJU

tr

F. IV.)

Kvicksilfveroxid. Elohopeaoksidi.

HgO

Chloretum hydrargyricum corrosivum 1 del.

Liquor hydratis natrici 2 delar.

Aqua destillata sä mycket, som fordras.

Kvicksilfverkloriden löses i 15 delar hett vatten, oeh

flen filtrerade lösningen gjutes smäningom tili den med 5

-


171

(lelar vatteii spädda natronluten, under det man ständigt

rör om. Blandningen röres ofta om under 1 timmes tid

och filtreras därpä. Fällningen tvättas med Ijumt vatteiu

tills filtratet ej förändras af silfvernitrat, och torkas pa

ett mörkt ställe vid en temperatur, som icke öfversti-

ger 30°.

Ett fint, gult, amorft pulver, olösligt i vatten, lösligt

i salpetersyra och i utspädd klorvätesyra.

När kvioksilfveroxid upphettas i profrör, mörknar den,

afskiljer kvickRilfvei- och förflyktigas slutligen fullstän-

digt.

Kvicksilfveroxid, som skakas med oxalsyra, bör smäningom

öfvergä tili hvitt eller grähvitt oxalat (röd kvick

silfveroxid).

En med tillhjälp af salpetersyra beredd lösning (1 : 50)

bör vara klar och fär med silfvernitrat endast opalisern

(klorid).

Om 1 gram kvicksilfveroxid utröres med 2 gram vatten.

och blandningen försättes med 2 gram svafvelsyra samt

öfverskiktas med ferrosulfat^ fär ingen mörk mellanzon

iippkomma (nitrat).

F ö r V a r a s i s k y d d m o t 1 j u s.

Maximaldos 0,o2 g.

Oxidum magnesicum.

Magnesiumox id. Magnesiumohsid i.

MgO

Ett hvitt, lätt och luckert pulver, som ar nastan olösligt

i vatten, men likväl meddelar detta en svagt alkalisk re-

aktion. Det löser sig lätt i syror.

En med tillhjälp af syra beredd lösning, försatt med

(Immoniumhlor id och ammoniak, gifver med natriumfos-

fat en hvit, kristallinisk fällning.


172

Om 0,2 gram magnesiumoxid kokas med 5 gnini vatten,

ocli den svalnade blandningen gjutes tili 5 gram utspädd

klorvätesyra, bör magnesiumoxiden fullständigt lösa sig,

utan att koldioxid i nämnvärd mängd utvecklas.

Magneaiiimoxid pröfvas säsom för HydratocarboDas

inagnesicus finnes föreskrifvet, likväl med hälften mindre

substans.

1^' ö r V a r a s i v ä 1 s 1 ii t e t k ä r 1

Oxidum plumbicum.

fOxidum plumbicum praeparatum Ph. F. IV.)

t

Blyoxld. Lyijy oksidi.

PbO

Ett gult eller rödgult pulver, nastan olösligt i vatten,

nien med ringa äterstod lösligt i ättiksyra och i natronlut

tili färglösa vätskor. Den sura lösningen gifver med svaf-

relväte en svart och med svafvelsyra en hvit, i natronlut

lö.slig fällning.

Löses blyoxid i salpetersyra, och utfälles blyet med utspädd

svafvelsyra, fär filtratet, öfvermättadt med ammo-

niak, pä sin höjd visa en svagt blä färg och endast sp&r af

en rödbrun fällning (koppar, järn).

Om 5 gram blyoxid kokas med 25 gram ättiksyra, fär

högst 0,05 gram förblifva olöst. Blyoxid, som upphettas

tills det begynner simalta, fär förlora högst 1 /-f i vikt.

Förvaras i väl slutet kärl.

.


Oxidum zincicum..

Zlnkoxid. S inhhi oksidi.

ZnO.

173

Ett fint, hvitt, amorft pulver, olösligt i vatteii. Upp-

hettadt färgas det öfvergäende gult.

Om 2 gram zinkoxid skakas med 20 gram hett vatten.

ucli blandningen filtreras, bör filtratet reagera neutralt och

fär med bariumnitrat (sulfat) eller silfvernitrat (klorid)

blott svagt opali&era.

Zinkoxid bör fullständigt och utan nämnvärd gasut-

veckling lösa sig i 10 delar ättiksyra. En sadan lösning

skall -med natronlut gifva en hvit fällning, som löser sig

i ett öfverskott af fällningsmedlet. Om en likadan lösning

öfvermättas med ammoniak, bör den förblifva klar och

färglös (aluminium, järn, koppar). Denna animoniakali-

ska vätska fär ioke förändras af ammonium oxalat (kal-

ciumj eller af natrium^fosfat (magnesium), och den bör,

om den öfverskiktas med svafvelväte, gifva en rent hvit

rnellanzon (andra metaller).

Om 1 gram zinkoxid löses i 2 gram klorvätesyra och

3 gram tennhlorur, fär lösningen inom 1 timme icke blifva

mörkare tili färgen (arsenik).

Förvaras i väl slutet kärl.

Pasta oxidi zincici.

Zinkpasia. Sinkhipasta.

Amylum (VI) 25 delar.

Oxidum zincicum (VI) 25 delar.

Unguentum paraffini

50 delar.

Zinkpasta är hvit.


174

Pastilli chioreti hydrargyrici

corrosivi.

tt .

^ ,,

Suhlimatpastiller. SuhliniaattipastiUit

Härda pastiller, beredda af lika delar kvicksilfverklo-

rid och natriumklorid samt färgade med nägot rödt anilin-

färgämne.

Sublimatpastiller lösa sig lätt och fullständigt i vatten,

m en endast delvis i 20 delar sprit och i eter.

En lösning (1 : 20) är röd, har neutral reaktion och

gifver med natronlut en giil, ined sllfvernitrat en hvit, i

syror olöslig fällning.

Om en pulveriserad sublimatpastill extraheras med eter,

fär äterstoden efter extraktionen icke öfv^erstiga hälften

af den ursprungliga vikten.

Sublimatpastiller skola innehälla antingen 0,5 eller 1

gram kvicksilfverklorid.

Sublimatpastiller fa utlämnas endast i glaskärl me


i7B

(Iragen filtreras, och filtratet indunstas tili torrhet, skall

i ndunstningsäterstoden väga 0,09—0,i gram. Denna äter-

stod bör fyllä de för Santoninum föreskrifna fordringarna.

F ö r V a r a s i s k y d d m o t 1 j u s.

Paraffinum liquidum.

Flytande paraffin. Juohseva, paraffini.

En vid rektifikation af petroleiim erhällen mineral-

olja.

En klar, färg- och luktlös, svagt fhiorescerande, oljelik

vätska, som är olöslig i vatten, svärlöslig i sprit, men lätt-

löslig^ i kloroform och i eter.

Sp. vikt 0,88 0,89.

Kokpunkt öfver 360°.

Med flytande paraffin kokad sprit fär icke antaga sur

reaktion.

Om lika \^olymer flytande paraffin och natronlut upp-

hettas tili kokning, och blandningen spädes med sin lika

volym vatten, fär det undre vätskelagret icke grumlas, när

det öfvermättas med utspädd klorvätesyra (fett).

Om 4 delar flytande paraffin, 3 delar svafvelsyra och

1 del vatten under flitig omskakning värmas pä vattenbad

i ett kärl, som spolats rent med svafvelsyra, skola vätske-

lagren ännu efter 15 minuter förblifva färglösa (organiska

föroreningar).

vax.

Paraffinum solidum.

Fast paraff 171. Kiinteä paraffini.

En fast, hvit, hikt- och smaklös massa, beredd ur jord-

Smältpuiikt icke under 65°.

Bör hafva samma renhet som Paraffinum liquidum.


176

Pepsinum.

Pepsin. Pepsini.

Ett fint, nastan hvitt pulver eller blekgula, genom-

lysande stycken med svag lukt och sötaktig eller svagt sait

smak.

Pepsin skäll mod 100 delar vatten gifva en neutral eller

svagt sur, opalrserande lösning. Som filtrorad fär deoina

grumlas, men icke fällas af sprit. Om den kokas, fär ingen

fällning af koagulerad ägghvita uppstä.

Hvitan af ett hönsägg gjutes i kokande vatten, i hvilket

den fär ligga i 5 minuter. I)ä den svalnat. drifves den genom

sikt IV. 10 gram af ägghvitan blandas därpä med 100

gram vatten, 0,i gram pepsin och 2 gram utspädd klorväte-

syra. Om denna blandning digereras vid 40° och ofta »ka-

kas om, 'skall ägghvitan inom 2 timmar vara upplöst sä när

som pä nägra smä, gulhvita hinnor.

Pericarpium aurantii.

(Flavodo Aurantii Ph. F. IV.)

Pomeransshal. Pomeranssinhuori.

Det sä vidt möjligt frän det inre, hvita skiktet befriade,

torkade 'skalet frän de mogna frukterna af (Jitrus auran

tium L. subsp. amara L.

Spetsigt ovala, buckliga stycken, hvilka pä utsidan äro

orangeröda eller rödbruna, knottrigt gropiga, pä insidan

gulhvita. Pä brottytan framträda tydligt de i tvä oregelbundna

rader ställda sekretrummen.

Under den af smä oeller bildade epidermis följer ett

svampigt parenkym, som ytterst är bildadt af mindre cel-

-


177

ler med gula färgkroppar, och som längre inät är &amman-

satt af större celler med stora cellmellanrum. Under öf-

verhuden ligger ett dubbelt lager af hälor, som innehälla

eterisk oi ja.

Som pulveriserad är drogen gulgrä, och pulvret visar

under mikroskopet oljedroppar och fragment af parenky-

met. Af kalilut färgas pulvret gult.

Pomeransskalet har angenäm, aromatisk lukt och aro-

matisk, bitter smak.

Phenacetinum.

Fenacetin. Fenasetini

CH3. CO. NH. CeH^. OC2H5

Hvita, glänsande kristallfjäll eller ett kristalliniskt

pulver utan lukt och smak, mycket svärlösligt i vatten,

lösligt i 16 delar sprit.

Smältpunkt 134^—135°.

Fenacetin gulfärgas af salpetersyra. Dä 0,2 gram fenacetin

kokas 1 minut med 2 gram klorvätesyra, 20 gram

vatten därpä tillsättas, och blandningen filtreras, antar

filtratet med 2 droppar haliumdihromat en rubinröd färg.

En i värme beredd, men som kali filtrerad lösning

(1 : 100) bör vara neutral och fär icke grumlas vid tillsats

af sä mycket hromvatten, att vätskan blifvit gulfärgad

(acetanilid).

Om 0,3 gram fenacetin ikokas med 1 gram sprit, 3 gram

vatten och en droppe tiondedels-normal jod, fär bland-ningen

ioke antaga röd färg (parafenetidin).

Fenacetin bör lösa sig i svafvelsyra utan att färgas (or-

ganiska föroreningar).

0,5 gram fenacetin böra kunna förbränna-s utan vägbar

äterstod.

Farmahop. 12


178

Phenolum.

(Acidum carbolicum Ph. F. IV.)


Phosphasjjcalcicus.

Dikalciumfosfat. Dikalsiumfosfaatti.

CaHPO^. 2H2O

179

Ett hvitt, lätt, kristalliniskt pulver, olösligt i vatten,

lösligt i syror.

Dikalciumfosfat färgas gult af silfvernitrat. Om sal-

tet kokas med ättiksyra, gifver den affiltrerade lösningen

med aminoniumoxalat en hvit fällning.

En med tillhjälp af salpetersyra beredd lösning (1 : 20)

fär ej förändras af hariumnitrat (sulfat) och fär med silf-

vernitrat endast opalisera (klorid). Saltet bör utan gasut-

veckling lösa sig i 10 delar klorvätesyra tili en klar, färg-

lös vätska. Om denna försättes med svafvelväte, bör ingen

fällning uppstä (metaller), men vid ytterligare tillsats af

ammoniak skall en rent hvit fällning bildas.

Om 1 gram af saltet löses i 3 gram tennhlorur, fär lösn

ingen inom 1 timme icke blifva mörkare tili färgen

(arsenik).

Dikalciumfosfat skall vid glödgning förlora 25—26,2

%' i vikt.

Phosphas codeicus.

Kodeinfosfat. Kodeinifosfaatti.

C18H21O3N. H3PO,. 2H2O

Hvita kristallnälar med bitter smak, lösliga med svagt

sur reaktion och utan lukt i 4 delar vatten, svärare lösliga

i sprit.

0,01 gram kodeinfosfat gifver mod 10 gram svafvelsyra

en färglös eller svagt färgad lösning. Lindrigt uppvärmd


180

med 1 droppe järnMorid antager denna en blä färg, «om vid

tillsats af 1 droppe sal^^etersyra öfvergär i röd.

Saltets lösning gifver med silfvernitrat en gul, i sal-

l>etersyra löslig fällning.

En med salpetersyra surgjord lösning (1: 10) fär pä

sin höjd svagt opalisera med hariumnitrat (sulfat) eller

nlfvernitrat (klorid).

Om 1 gram af en med klorvätesyra surgjord lösning

(1: 100) försättes med en klar lösning af en droppe ka-

lium f erricyanid och en droppe järnMorid. i 10 gram vat-

ten, fär vätskan icke genast färgas blä (morfin).

Dä kodeinfosfat torkas vid 100°, fär det förlora högst

8,5 % i vikt.

Maxinialdos 0,i g.

Phosphas natricus.

Natriunifosfat. Natrium fosfaatti.

Na2HP04. 12H2O

Färglösa, genomskinliga, vittrande kristaller, som

sniälta vid 40° och lösa sig i 6 delar vatten.»

Saltets lösning reagerar alkaliskt och gifver med silf-

vernitrat en gul, i salpetersyra löslig fällning. Saltet fär-

gar lägan intensivt gul.

En lösning (1

: 20) bör vara klar och färglös, och, om

den göres sur med salpetersyra, fär den icke uppbrusa

(karbonat). Den sura lösningen fär ioke förändras af svaf-

velväte (metaller) eller barium^nitrat (sulfat), och den fär

ined silfvernitrat endast opalisera (klorid). Försatt med

ammoniak, fär lösningen icke förändras af ammonium'

oxalat (kalcium) eller svafvelväte.

Om 1 gram torkadt natriuimfosfat löses i 3 gram tennl-lorur,

fär lösningen inom 1 timme icke blifva mörkare

tili färgen (arsenik).

Förvaras i väl slutet kärl.


I

Phosphorus.

tt

Fosfor. Fosfori.

181

Gulhvita, vaxglänsande, genomlysande stycken, ofta pä

ytan gnlröda eller hvita och ogenomskinliga, olösliga i

vatten, svärlö^liga i 'sprit, i eter och i flytande paraffin,

lättlösliga i kolsvafla. Fosfor smälter under vaitten vid 44°.

I beröring med luften afgifver fosfor hvita, i mörkret

svagt lysande ängor, och den antändes vid omkring 60°.

För varas iinder vatten i ett glaskärl,

inneslutet i ett kärl af metall, pä

svalt, men frostfritt st alle.

Maximaldos 0,ooi g.

Pilulae.

Filler. Pillerit,

Om ieke annorlunda föreskrifves, beredas piller sä, att

de fasta ämnena pulveriseras och blandas mcd de öfriga

beständsdelarna tili en homogen, plastisk massa.

För att erhälla en formbar massa, mä det tillsättas

lakritsextrakt, lakritsrot, alterot, socker, arabiskt gummi,

dragant, vatten, glycerin eller sprit, dock S'ä vidt möjligt

ej i större mängd, än att hvarje piller s vikt utgör högst

0,25 gram.

Piller skola, om sä behöfves och ej annorlunda före-

skrifvits, beströs med nikt ooh, om de innehällta lätt för

änderliga ämnen, utlämnas i väl slutna glaskärl.


182

Pilulae Blaudii.

Blauds piller. Blaudin pillerit.

Sulfas ferrosus siccatus 9 gram.

Carbonas kalicus 9 gram.

Radix liquiritiae (VI) 4 gram.

Saccharum (V) 3 gram.

Glycerin sä mycket, som fordras.

Häraf beredas 100 piller.

Blauds piller skola inuti vara Ijusgröna. Hvarje piller

innehäller 0,027 gram järn i form af ferrokarbonat.

Pilulae jodeti ferrosi.

Järnjodurpiller. Rautajoduripillerit.

Ferrum pulveratum 2 gram.

Aqua destillata 4 gram.

Jodum 4 gram.

Saccharum 4 gram.

Radix liquiritiae (VI) sä mycket, som fordras.

Vattnet och det pulveri&erade järnet blandas, och joden

8ättes smäningom tili blandningen. När vätskan blifvit

Ijusgrön, tillblandas sockret och lakritsrot. Af massan be-

redas 100 piller, hvilka utrullas i en blandning af taik och

pulveriseradt järn (1

: 10), torkas vid lindrig värme och öf-

verdragas med kollodium.

Hvarje piller innehäller omkring 0,05 gram järnjodur

eller 0,02 gram järn.


Podophyllinum.

t

Podofyllin. Podofyllini.

183

En ur spritextraktet af jordstammen frän Podophyllum

peltatum L. med vatten utfälld blandning af hartsartade

substanser.

Ett gult, amorft pulver eller brungrä, lösa stycken med

en svag, egendomlig lukt och bitter smak. Podofyllin är

föga lösligt i vatten och endast delvis^ lösligt i eter e-ller

i kloroform, men bör lösa sig fulktändigt i 10 delar sprit

och likasä i 100 delar ammoniak.

Om podofyllin upphettas tili 100°, fär det icke smälta,

men dess färg blir mörkare.

Dess filtrerade lösning bör vara nastan färglös, men

sk ali färgas brun af en droppe järnhlorid.

Vid förbränning fär podofyllin lämna högst 1 % äter-

stod.

Maximaldos 0,i g.

Protargolum.

Protargol. Protargoli.

Proteinsilfver. Proteinihapea.

Ett fint, brungult, luktlöst pulver med en egendomlig

smak, lättlösligt i vatten, föga lösligt i glycerin, olösligt i

sprit och i eter.

En lösning (1: 100) fälles ioke af natriumharhonat.

eller natriumhlorid, men gifver fällning med piJcrinsyra


184

Dcli lunnin. Om lösningen göres alkalisk mod natronlut

och försättes med ett par droppar hopparsulfat, färgas den

violett. Om protargol glödgas, erhälks en äterstod, hvars

lösning i salpetersyra ger iried klorvätesyra en hvit, i ammoniak

lätt löslig fällning.

En lö&ning (1 : 100) bör vara neutral eller svagt al-

kalisk, fär icke grumlas vid uppvärmning med klorväte-

>*yra och fär färgas, men icke fällas af svafvelväte efter

tillsats af ammoniak. Upphettad med kalilut tili kokning,

fär den icke utveckla ammoniak.

Vid glödgning bör protargol lämna 8—12 % äterstod,

som fiillständigt löser sig i salpetersyra.

Lösningar af protargol fä icke hällas i förräd och böra

beredas vid riimstemperatiir.

Förvaras i skydd mot Ijus.

Pulveres compositi.

Sammansatta 'pulver. SeJcoitetut pulverit.

Sammansatta pulver beredas sä, att de ämnen, af hvilka

de minsta mängderna ingä, sammanrifvas först, om möjligt

med en mindre del af ett lättare pulveriserbart ämne. De

öfriga ämnena tillblandas omsorgsfullt och likiormigt.

Förvaras i torra, väl slutna kärl och

i skydd mot Ijus.

Pulveres simplices.

Enhla pulver. Pulverit.

De sä noga som möjligt frän inblandade föroreningar

befriade ämnena torkas före pulveriseringen, sävida ej an-


185

norlunda föreskrifves, vid smäningom stegrad temperatur,

som dock ej fär öfverstiga 60°. Ämnen, som förändras

vid denna temperatur, torkas vid runisvärme. Pulveriseringen

af Flores, Foliae, Herbae, Radioes och Rhizomata

afbrytes, om ej annorlunda be&tämnies, när endast knippen

af fibrer äterstä. Det vid pulverisering af en drog erhällna

pulvret s'kal], sedän det siktats, noga blandas om.

Beträffande särskilda läkemedels pulverisering skall

iakttagas följande:

Asa foetida pnlveriseras i köld, sedän det torkats

öfver kalk.

Camphora pnlveriseras under tillsats af litet sprit

eller eter, men siktas icke.

Cantharis pnlveriseras, sedän den torkats vid bögst 40°.

Fructus capsici: frön, foder och fruktskaft ailägsnas

före pulveriseringen.

Fructus cardamomi: frnktväggen aflägsnas före pul-

veriseringen.

Radix ipecacuanhae : under pulveriseringen aflägsnas

veden.

Rhizoma fllicis befrias före pulveriseringen frän hinnfjällen

och fär lika litet som

Secale cornutum eller

Semen sinapis länge förvaras som pulver.

Semen strychni pnlveriseras, sedän den torkats vid

inemot 100°.

Da mycket giftiga eller retande ämnen pnlveriseras,

bör Stor försiktighet iakttagas, samt mun och näsa skyddas

med en fuktig duk eller pä annat lämpligt sätt.

Förvaras i torra, väl slutna kärl och

i skydd mot Ijus.


186

Pulvis gummosus.

Snmtnansatt gummipulver. Sekoitettu kumipulveri.

Radix althaeae (VI) 20 delar.

Gummi arabicum (V) 40 delar.

Saccharum (V) 40 delar.

Sammansatt gummipulver är gulhvitt.

Pulvis gummosus stibiatus.

Bröstpulver. Rintapulveri.

Sulfldum stibicum 3 delar.

Pulvis gummosus 97 delar.

Bröstpulver är Ijusrödt.

Pulvis ipecacuanhae opiatus.

t

Dovers pulver. Doverin pulveri.

Radix ipecacuanhae (VI) 1 del.

Opium (VI) 1 del.

Saccharum lactis (VI) 8 delar.

Dovers pulver är gräbrunt med lukt af opium.

Maximaldos 1,5 g.


Pulvis liquiritiae compositus.

187

Sammansatt laJcritspulver. Sekoitettu lakritsipulveri.

Fructus foeniculi (VI) 1 del.

Sulfur lotum 1 del.

Radix liquiritiae (VI) 2 delar.

Folium sennae (VI) '2 delar.

Saccharum (VI) 4 delar.

Sammansatt lakritspulver är gröngult.

Pulvis magnesiae cum rheo.

Barnpulver. Lastenpulveri.

Oleum foeniculi 2 delar.

Saccharum (V) 100 delar.

Rhizoma rhei (VI) 100 delar.

Hydratocarbonas magnesicus (VI) 100 delar.

Barnpulver är som nyssberedt gult, men fär vid för-

varing en i rödt skiftande färg och har lukt af fänkol,

Pulvis magnesiae foetidus.

Barnpulver med dyf-

velsträck. pulveri.

Hajupihkainen lasten-

Radix columbo (V) 10 delar.

Asa foetida (V) 25 delar.

Rhizoma rhei VI) 25 delar.

Hydratocarbonas magnesicus (VI) 40 delar.

Barnpulver med dyfvelsträck är gräbrunt med lukt af

dyfvel&träck.


188

Pyramidonum

Pyramidon. Pyramidoni.

Dimetylamino- Dimetyliamino-

antipyrin. antipyrini.

CiiH.iONa. N(CH3)2

Färglösa kristalier med bitter smak, lösliga i omkring

20 delar vatten, lätt i sprit och i eter.

Smältpunkt 107°—108°.

Om en lösning (1:20) försättes med nägra droppaf

silfvernitrat, färgas den först violett och afsätter därpä en

grä fällning af metalliskt silfver. Den med klorvätesyra

surgjorda lösningen färgas af järnklorid bläviolett.

En lösning (1 : 20) fär hvarken förändras af srafrcl-

väte (metaller), eller, om den göres starkt siir med utspädd

svafvelsyra, grumlas af silfvernitrat (klorid).

Om tili en lösning af 0,02 gram pyramidon i 5 gram

vatt^n sättas 2 droppar svafvelsyra och ett litet korn na-

triumnitrit, äkall lösningen visa en öfvergäende bläviolett,

men icke grönaktig färg (antipyrin).

Vid förbränning af 0,5 gram pyramidon fär nägon väg-

bar äterstod icke kvarblifva.

Förvaras i skydd mot Ijus.

Pyrogallolum.

PyrogalloJ. Pyrogalloli.

CeH3(OH)3

Lätta, hvita, eller nastan hvita, glämsande, näl- eller

bladformiga, luktlösa kristalier med bitter smak, lösliga i

1,7 delar vatten, i 1 del sprit och i 1,2 delar eter.

Smältpunkt 131°—132°.


189

13ess lösning färgas af ferrosulfat blä och gifver med

iiilfvernitrat en fällning af metalliskt silfver.

En lösning (1 : 20) bör vara iklar och färglös ooh hafva

neutral eller svagt sur reaktion.

Om 0,5 gram pyrogallol upphettas, skall det sublimera

utan att lämna vägbar äterstod.

För varas i skydd mot Ijus.

Pyroleum oxicedri.

Entjära. Katajanterva.

Den genom torrdestillation ur veden hos Juniperus

oxicedrus L. eller andra Juniperus-SiYter erhällna tjäran.

En klar, mörkbrun, nägot tjockflytande vätska med en

egendomlig, vidbränd lukt och brännande, bitter smak.

Entjära är nastan olöslig i vatten, delvis löslig i sprit,

lättlöslig i eter och i kloroform. Sp. vikt omkring 0,995.

Vattenlösningen har entjärans lukt och smak. Den

visar sur reaktion och reducerar ammoniaJcalisJct silfver-

nitrat vid vanlig temperatur.

Pyroleum pini.

Tjära. Terva.

Den genom torrdestillation ur veden af olika Pinus-

arter erhällna tjäran.

En svartbrun, tjockflytande, klibbig vätska med en

egendomlig, vidbränd lukt och bitter smak. Tjära är

nastan olöslig i vatten, löslig i sprit, i eter, i feta och i

flyktiga oljor.

Vattenlösningen har tjärans lukt och smiak, gul färg

och visar sur reaktion.


190

Radix althaeae.

Alterof. Altteenjuuri.

Frän barkens yttre delar befriade rotgrenar af Älthaea

officinalis L.

Fingertjocka, vanligen ogrenade, längsefter färade,

nägot vridna stycken. De äro hvita eller gulhvitia med

bruna ärr ofter afskurna rotträdar samt luddiga af upp-

rispade bastknippen. Tvärsnittet visar en smal, hvit bark,

ett. Ijusgrätt, vägigt kambium och en hvit ved. Barken är

seg och längfibrig, veddelen mjuk oeh mjölig.

I barken synas tangentiellt anordnade knippen af bast-

eeller mod nägot förtjockade väggar. I veden, som tili

största delen bestär af vedparenkym och märgsträlar, löpa

grupper af vedkärl med vedoeller. Parenkymcellerna i

bäd-e bark och ved innehälla enkla stärkelsekorn, utom en

del, som äro ombildade tili slemceller. Stärkelsekornen äro

ovala tili äggrunda, eller ofta njurformiga; deras storlek

varierar frän 3 tili 20 /u. En del parenkymceller inneslu-

ter kalciumoxalatdruser.

Sä&om pulveriserad är drogen gulhvit, och pulvret

karakteriseras under mikroskopet i främsta rummet af de

talrikt förekommande stärkelsekornen, vidare genom fragment

af bastcellerna och af de oftast med nätformiga för-

tjookningar försedda vedkärlen.

Alterotens lukt är svag, smaken sötaktig, slemmig.

Macererad med 10 delar kalit vatten ger alteroten ett

färglöst eller pä sin höjd svagt gulaktigt, neutralt slem,

som af kalilut färga® gult, och som ej fär hafva 'sur eller

ammoniakalisk lukt.

Stycken, som äro missfärgade eller lukta unket, fä ioke

användas.


Radix columbo.

Kolumhorot. Kolumhonjuuri.

191

Den pä tvären i skifvor skurna roten af Jatrorrhiza

palmata M i e r s.

Skifvorna äro runda eller elliptiska af växlande tjock

lek med en diameter af 3—8 cm. Barkens yta är skrynklig,

gräbrun eller gulbrun, dess inre del gul. Mellan barken

och veden löper en mörk kambiumlinje. Veden är radiärt

strimmig, dess perifera del grägul, dess centrala del, som

vanligen bildar en fördjupning, mörkare grä.

Korken bestär af tunnväggiga oeller i flere lager. I

den primära barken synas grupper af stenoeller med olika

starkt förtjockade och mod porer försedda väggar. Stencellerna

innesluta en eller flere enkelkristaller. Sädana

förekomma äfven i andra element säväl i barken som i

veden. Hufvudmassan af rotväfnaden bestär af parenkym,

hvilket innehäller massor af intill 70 fn länga, merendels

excentriska och tydligt lagrade stärkelsekorn, hvilkas form

är mycket varierande.

Säsom pulveri serad är drogen grägul, ooh pulvret ka-

rakteriseras under mikroskopet af de talrikt förekommande

stärkelsekornen samt af fragment af .stenoellgrupperna

och vedkärlen, hvilka oftast äga nätformigt för-

tjockade väggar.

Kolumborotens lukt är svag, smaken bitter, slemmig.

Radix gentianae.

Gentianarot. K atlceronjuuri.

Eötterna och jordstammen af Gentiana-SirteYj förnämli-

gast af Gentiana lutea L.

Jordstammen är tvärringlad, gräbrun och bär ofta upp-

till stjälk- och bladrester. Eötterna äro starkt längdskrynk-


192

liga, föga grenade, bruna. Brottet är glatt. Tvärsnittet är

Ijusbrunt eller rödbrunt med en mörkare kambiumlinje.

Jordstammen och rötterna hafva nastan sa)mma bygg-

nad. Mekaniska element saknas. Grupper af silväfnad fin-

nas säväl i barken si>m i veden. Hufvudmassan af säväl

bark som ved utgöres af parenkym, som för enkelkristaller.

Karien i veden ligga enstaka eller i knippen om nägra

stycken. Karien äro nät- eller trappkärl. Stärkeke pä-

träffas nastan aldrig.

Sasom pulveriserad är drogen brungul, och pulvret

karakteriseras under mikroskopet af parenkymsitycken, i

hvilka stärkel&e saknas samt af fragment af vedkärlen.

Gentianarotens lukt är egendomlig, svag, dess smak tili

en början söt, sedän bitter.

Radix ipecacuanhae.

T

Kräkrot. Oksennusjuuri.

Biroten af Uragoga ipecacuanha B a i 1 1 o n.

In tili 5 mm tjocka, vanligen enkla, masklikt böjda,

gräbruna stycken, hvilka pä ytan äro ojämna af tätt

ställda ring- eller halfringformiga tväräsar och af talrikt

förekommande tvärspriokor ooh längdstrimmor. Den grä-

bruna, inuti hvitaktiga, hornartade, spröda barken är lika

tjock eller tjockare än den Ijusgula, härda, sega, märglösa

vedcylindern, frän hvilken den lätt lossnar.

Den af tunnväggiga celler bildade korken omsluter ett

barkparenkym, i hvilket sparsamt förekomma silrör. Parenkymet

är bildadt af rundade celler, af hvilka en de]

innehälla rafidknippen, men de flesta stärkelse. Meka

niska element saknas i barken. Stärkelsekornen äro run-


193

dsbde, enkla eller sammansatta af 2—7, ofta olika stora del-

korn. De enkla korneiis storlek varierar, men öfverskrider

säilän 15 jn-

Som pulveriserad är drogen Iju&t grägul, och pulvret

karakteriseras under mikroskopet framför alit af stärkelse-

kornen. Enär vedcylindern före drogens användning skall

aflägsnas, fä element frän veddelen blott sparsamt förekomma.

Kräkrotens lukt är oangenäm, unken, smaken äokligt

bitter.

Kräkrot bör innehälla minst 2 % alkaloider. Alkaloid-

halten bestämmes pä följande sätt:

5 gram finpulveriserad kräkrot skakas ofta under 1

timme med 75 gram eter och 4 gram ammoniak. Af det

klara eterlagret silas genom torr vadd 50 gram i en kolf

och indunstas pä vattenbad. Indunstningsäterstoden löses

i litet eter, och etern afdunstas. Detta upprepas än en

gäng. Den sälunda behandlade äterstoden löses i 10 gram

sprit, och lösningen titreras efter tillsats af 30 gram vat-

ten och 5 dröppar hämatoxylin med tiondedels-normal Jclor-

vätesyra, tills den antagit citrongul färg. Härtill böra ätgä

minst 2,8 cm^. (1 cm^ tiondedels-normal Jclorvätesyra mot-

svarar 0,0248 gram ipecacuanha-alkaloider).

Radix liquiritiae.

Lahritsrot. Lahritsinjuuri.

Den skalade hufvudroten af Glycyrrhiza glahra L. var.

glandulifera E e g e 1 et H e r d e r.

Intill 4 cm tjocka, mer eller mindre cylindriska, pä

ytan trädiga, sega stycken af Ijusgul färg. Brottytan är

längträdig, grofsplittrig. Tvärsnittet visar en Ijusgul bark

och en radiärt strimmig, gul ved.

Korken och den primära barken äro i regeln fullstän-

digt aflägsnade. Den sekundära barken innesluter i sil-

Farmakop. 13


194

väfnaden strängar af ba&tceller ined förtjockade och fÖrvedade

väggar. Dessa stä oftast i förening med kristall-

förande cellräckor. I veden synas gula i>ork'ärl med stor

lumen och grupper af tjockväggiga vedceller, hvilka liksom

bastcellerna ofta ätföljas af kristallkamrar. Alla parenkymceller

i roten innehälla stärkelse. Stärkelsekornen

aro merendels klotrunda eller ovala, 2-—20 fi i diameter.

Som pulveriserad är drogen gulhvit, och pulvret ka-

rakteriseras under mikro&kopet af stärkelsekornen, af

fragment af de stora porkärlen samt af fragment af bast-

och vedcellgrupperna med krista/Ukamrar.

Lakriterotens lukt är svag, egenartad, dess smak söt.

Radix ratanhiae.

Bataniarot. Ratanianjuuri.

Roten af Krameria triandra Ruiz et Pavon.

Cylindriska, raka eller nägot böjda, oftast näs'tan jämntjocka,

styfva och härda stycken. Barken, som är omkring

1 cm tjock, är pä äldre rot&tycken mörkt brunröd, skrynk-

lig sam't tvär- och längdsprickig, pä yngre delar Ijusare

brunröd, nastan glatt. Den har kortträdigt brott och loss-

nar lätt fran den Ijusare veden.

De tunnväggiga korkoellerna innehälla ett brunrödt

färgämne. I barkens inre del finnas grupper af bast-

celler, af hvilka en del hafva stor lumen, samt dessutom,

särdeles i närheten af kambiet, celler med enkelkristaller.

Ärsringar saknas i veden. Märgsträlarna äro 1 cellrad

breda. I barken och i vedens parenkym finnes stärkelse

mest i ferm af klotrunda korn, dels enkla, dels isammansatta

af 2—flere delkorn. De enkla kornens diameter kan

uppgä tili 20 jii.

Rataniaroten har starikt sammandragande smak.

Ett »spritutdrag (1 : 10) ger med ett öfverskott af en

lösning af blyacetat i sprit en röd fällning; den därifrän

affiltrerade vätskan har äf-ven röd färg.


Radixisenegae.

Senegarot. Seneganjuuri.

196

Jordstammen och roten af Polygala senega L.

Enkla eller fögia greniga, brungula tili grägula styck^n,

hvilka upptill krönas af det knöliga, med stjälkrester och

Ijusröda fjäll beklädda rothufvudet. I sin öfre del äro

rötterna ofta&t tvärstrimmiga, i sin nedre längdskrynkliga

samt vanligen oregelbundet vridna och böjda med on

pä den konkava sidan framträdande köl. Den gulhvita

veddelen är pä den fr an kölen vända &idan tillplattad eller

kilformigt inskuren.

Veden är pä tvärsnittet icke cirkelrund utan har formen

af en solfjäder. Silväfnad är utvecklad endast at den

sidan, där kölen är belägen. Märg saknas, lika&ä kalcium-

oxalat och stärkelse.

Senegarotens lukt är egendomlig, svag, dess smak akarp,

nägot rifvande.

Radix taraxaci.

Mashrosrot. Voihalcanjuuri.

Jordstamnien och roten af Taraxacum officinale W i g-

g e r s.

Cylindriska, smäningom afsmalnande, gräbruna tili

mörkbruna, enkla eller föga greniga, upptill flerhöfdade,

tvärringlade, nedtill groft längdskrynkliga stycken. Brottet

är kortträdigt. Tvärsnittet visar en tjock, hvit bark

med talrika i koncentriska, afbrutna ringar ordnade mjölk-

kärl, samt en gul porös ved.

Hufvudmassan af säväl bark som ved utgöres af parenkym.

I barken synas grupper af silrör och mjölkkärl,

i veden spridda kärl med stor lumen.

Maskrosroten är utan lukt, dess smak bitter.


196

Radix valerianae.

Valerianarot. Virmajuuri.

Jordstaminen och rötter af Valeriana officinalis L.

Den vanligen klufna, 2—3 cm tjocka, intill 5 cm länga

jordstamimen bär upptill lämningar af stjälk ooh utlöpare

samt är i öfrigt tätt besatt med grä- eller gulbruna, intill

2 mm tjocka längdstrimmiga rötter.

Jordstammen och resterna af utlöparna äga en väl ut-

bildad märg, som omgifves af en krans af kärlsträngar. I

märgen finnas stenoeller. En del af de merendels polyarka

rötterna eger priraär byggnad med klena ledningssträngar

i oentralcylindern, i andra äter är den innersta delen en

fast vedcylinder, som är byggd hufvudsakligast af starka

v-edceller. I de tunnväggiga, förkorkade cellerna af hypo-

dermis, som utgöres af en enda eellniant^lyta, afskiljes

sekretet. Samtliga parenkymoeller i jordstammen och röt-

terna föra dels rundade, enkla stärkelsekorn med en stor-

lek af intill 20 /«, dels sammansatta sädana med 2—flere

delkorn.

Som pnlveriserad är drogen gräbrun, och pulvret ka-

rakteriseras under mikro-sikopet af -stärkelsekornen, fragment

af vedeellerna och karien samt af enstaka stenceller

frän jordstammens märg.

Valerianarotens Inkt är egendomlig, stark, smaken ©öt-

aktig, aromatisk, pä samma gäng bitter.

Resorcinum.

t

Hesarein. Besorslni.

CÄ(OH),

Hvita eller nastan hvita kristaller med svag lukt och

tili en början söt, sedän rifvande smak. De lösa &ig lätt

i vatten, i sprit, i eter och i glycerin.


197

Smältpunkt 110—111°.

Da 0,05 gram resorcin försiktigt värmas med 0,i gram

vinsyra och 10 droppar svafvelsyra, erliälles en mörkt karminröd

vätska, som vid tillsats af vatten blir gul.

En lösning (1

: 20) bör vara klar, färglös, neutral eller

svagt sur och fär, om den värmes, icke lukta af fenol. Af

hlyacetat fär den icke förändras (brandkatekin).

Om 0,5 gram resorcin förbrännas, fär nägon vägbar

äterstod icke kvarblifva.

För varas i skydd mot Ijus.

Rhizoma calami.

Kalmusrot. Kalmojuuri.

Den oskalade, vanligen pä längden klufna jordstammen

af Acorus calamus L.

Jordstamimen är cylindrisk eller nägot plattryckt, intill

2 cm i genomäkärning, gulbrun tili rödbriin. Ä dess öfre

del finnas alternerande, spetsigt trekantiga ärr efter blad,

i dess nedre del i zigzag ordnade runda ärr efter rötter.

Brottet är kort oeb kornigt. Pä det blekgula, rödlätta tvär-

snrttet framträder vid svag förstoring en blekbrun ring,

som skiljer jordstammen s yttre del frän den stora, porösa

centralcylindern.

Grundväfnaden är bildad af runda parenkymceller,

ordnade i korta, pärlbandliknande räokor. Mellan dem fin-

nas stora cellmellanruim. De flesta parenkymoeller äro

fyllda med stärkelsekorn, livilkas diameter uppgär tili 8 fi-

Parenkymbanden utgä strälformigt frän stora runda cel-

ler, hvilka innehälla eterisk oija och hvilkas väggar äro

förkorkade. I centralcylindern ligga spridda leptocentriska

ledningssträngar.

Kalmusroten har stark, aromatisk lukt och aromatisk,

bitter smak.


198

Rhizoma filicis.

Ormhunhrot. Alv ejuuri.

Den pä hösten insamlade, försiktigt torkade jordstam-

iiien med vidfästade bladskaftrester af Nephrodium filix

tnas M ich aux.

Jordstammen är täckt af de u-ppstigande, nägot böjda,

svartbruna, afskurna bladskaftbaserna. Säväl jordstammen

som de nedre delarna af bladskaftbaserna är beklädd med

tunna, bruna hinnfjäll. Tvärsnittet af jordstammen visar

en Ijusgrön, svampig grundväfnad med 8—12 i krets

ställda, större kärlknippen och utanför dema ytterligare

nägra strödda mindre sädaua. Tvärsnittet af bladskaften

har samma ntseende, men kärlknippena äro 5—9 och ordnade

i form af en hästsko eller en halfcirkel.

I grundväfnaden synas talrika cellmellanrum. Den

är bildad af isodiametriska celler, som äro fyllda af

enkla, mest ovala stärkelsekorn. Dessas diameter kan

uppgä tili 18 |U. Fran somliga af de celler, /hvilka omgifva

cellmellanrummen, utgä encelliga glandelhär med klot-

formigt, sekretbeklädt hufvud. Ledningssträngarna äro

liadrocentriska, deras veddel utgöres af trapptrakeider och

parenkym.

Säsom pTilveriserad är drogen gulgrön, ooh pulvret ka-

rakteriseras under mikroskopet genom fragment af trapp-

trakeiderna samt af stärkelsekornen.

Ormbunkroten har en svag, oangenäm lukt och en söt,

sammandragande och skarp smak.

Rhizoma hydrastis.

Hydrastisrot. HydrastiJcsenjuuri.

Jordstammen ooh rötterna af Hydrastis canadensis L.

Jordstammen är gräbrun, 5—8 mm tjock, ofta&t enkel,

vanligen oregelbundet böjd, pä tvären ringlad ooh längd-


199

skrynklig. Den bär skälformiga ärr efter stjälkar samt

talrika, smala, spröda ooh lämgdskrynkliiga rotter. Jordstammens

brottyta är hornartad, grägul tili gröngiil, rötter-

nas brottyta nastan glatt, gul.

Jordstammens korklager är svagt utvec'kladt, dess oeller

tunnväggiga. Barken är bildad af nastan runda celler,

i dess inre del ses silväfnad. Enndtom den stora märgen

finnas 10—20, oftast 14 veddelar, ätskilda af breda märg-

strälar. I veddelarna synas porkärl och strängar af starka

vedceller. Jordstammens parenkymoeller föra stärkelse i

form af rundade, mest enkla, men nägon gäng af 2—4 delkorn

sammansatta korn. Kornens diameter kan uppgä tili

11

jtt. Eötterna äro tetrarka ocb vanligen af primär bygg-

nad.

Säsom pulveriserad är drogen brungul, ocli pulvret karakteriseras

under mikroskopet af stärkelsekornen samt

genom fragment af porkärlen ocb vedoellgnipperna.

Hydrastisrotens Inkt är svag, dess smak bitter. Om man

tuggar den, färgas saliven gul.

Rhizoma rhei.

Baharherrot. Raharherinjuuri.

Den skalade jordstammen af Bheum palmatum L.,

Rheum officinale B a i 1 1 o n ooh troligen andra oentral-

asiatiska Rheum-arter.

Cylindriska, koniska eller plankonYexa, härda ooh nä-

got tunga, ofta genomborrade stycken af växlande storlek.

De äro gula med fina, bruna strimmor ooh äro ofta öfverdragna

med ett gult stoft. Brottytan är ojämnt kornig,

marmorerad i hvitt ooh Ijusare eller mörkare rödt. Tvär-

snittet visar ytterst den af brunröda märgsträlar radiärt

strim^miga veddelen, innanför denna en smal zon af en

Ijus grundmassa med tätt inströdda brunröda punkter,

därpä ringar af stjärnformiga masurbildningar, ooh in-

nerst en stor, mycket oregelbundet teoknad märgväfnad.


200

Jordstammens hufvudväfnad är ett stärikel&eförande parenkym,

som innehäller sä stara kalcmmoxalatdniser, att

de redan med tillhjälp af lup blifva synliga. De rundade

stärkelsekornen äga en diameter af 6— 18 /n. Veden för

trapp- och nätkärl med vid lumen.

Säsom pulverifserad är drogen Ijust rödgul, och pulvret

karakteriseras under mikroskopet af «tärkelsekornen, af

de Stora, ofta söndersplittrade kalcmmoxalatdruserna samt

af fragment af vedkärlen.

Rabarberrot har en egendomlig, mild lukt och bitter,

icke slemmig smak. Da den tuggas, kro&sas de stora kri-

stalldruserna, och det knastrar mellan tänderna.

Rhizoma veratri.

t

Prustrot. PärsJcäjuurl.

Jordstam med rotbaser af Veratrum album L.

Den tili 8 cm länga, 2—3 cm tjocka jordstammen är kä-

gellik eller cylindrisk, enkel eller upptill grenad, utanpä

gräbrun tili svartbrun, inuti hvitaktig. Den bär i sin spets

bladrester samt rundtom gula tili gulbruna, skrynkliga

rotbaser.

Jordstammen äger ett nägra mm tjockt barklager,

hvilket genom en brun, vägig endodermis är äts-kildt frän

den mäktiga oentralcylindern. I denna synas mörkare

punkter öch linjer, hvilka utgöras af de oregelbundet löpande

leptocentriska ledningssträngarna. Rotresterna äga

en mäktig primär bark, hvilken i sin yttre del är genomdragen

af stora cellmellanrum. Endodermiscellerna hafva

de radiära och de inre tangentiella väggarna starkt förtjok-

kade. Hela centralcylindern är förvedad sä när som pk de


201

klent utbildade silsträngarna. Alit parenkym säväl i jord-

Rtaminen som i rötterna för stärkelse i form'af rundade

korn, dels enkla, intill 20 ^

2—4 delkorn.

stora, dels sammansatta af

Prustrot saknar lukt, men har en bitter ooh ihällande

.>*karp «mak. Piilvret retar tili nysning.

Om snittytan fiiktas med svafvelsyra, färgas den först

orangegul, sedän röd.

Rhizoma zingiberis.

Ingefära. InJcivääri.

Jordstammen af Zingiher officinale E o s c o e.

Den frän sidorna hoptryckta, endast i ett pian förgrenade

jordstammen är sparsamt tvärringlad samt täckt

af en grä eller gräbrun, 'sikrynklig kork, hvilken pä de

platta sidorna vanligen är afskalad. De skalade ställena

äro mörkare tili färgen. Brottytan är hvitaktig eller Ijns-

grä, mjölig och nägot trädig.

Pä de oskalade ställena visar sig korken bestä af flere

lager tunnyäggiga celler. Den ungefär 1 mm tjocka barken

omslnter en mäktig centralcylinder, i hvilken synas

talrika gula tili bruna punkter, hvilka utgöras af lednings-

strängar och oljeceller. Hufvudmassan af jordstammen ut-

göres af stärkelseförande parenkym. Stärkelsekornen äro

enkla, skifformiga, ovala eller äggrunda, i den smalare

änden utdragna tili en spets, i hvilken kärnan är belägen.

Deras största längd varierar mellan 20 och 25 jM-

Säsom pnlveriserad är drogen grähvit, och pulvret ka-

rakteriseras under mikroskopet framför alit af de egendomliga

stärkelsekornen.

Ingefära har aromatisk lukt, dess smak är aromatisk,

brännande.


202

fället.

Sacchara aromatica.

(Elaeosacohara Eh. F. IV.)

Aromatisha socker. Aromiset soherit.

Aetheroleum 1 droppe.

Saccharum album (V) 2 gram.

Blandas genom att rifvas samman. Beredas för tili-

Saccharum.

Socker. Sokeri.

Hvita, kristalliniska stycken eller ett livitt kristalli-

niskt pulver utan lukt och med söt smak, lösligt i 0,5 delar

vatten, svärlöst i sprit.

Socker skall med sin halfva vikt vatten gifva en klar,

färg- och luktlös, neutral lösning, &om läter sig blandas

med sprit i hvarje förhällande.

En lösning (1 : 20) fär ej förändras af svafvelväte (me-

taller). Med ammoniumoxalat (kalcium), hariumnitrat

(sulfat) eller silfvernitrat (klorid) fär d-en endast opali-

sera.

0,3 gram socker böra kunna förbrännas U'tan vägbar

äterstod.

Saccharum lactis.

Mjölksocker. Maitosokeri.

C12H22O11. H2O

Hvita kristalistycken eller ett hvitt kristalliniskt pul-

ver utan lukt och med svagt söt smak, lösligt i 7 delar kalit

och i 1 del kokande vatten, olösligt i etylalkohol.


203

En lösning af mjölksocker afsätter, när den kokas med

alkalisM Jcoppartartrat, en röd fällning.

En lösning (1

: 10) skall vara klar, färglös och hafva

neutral reaktion. Om 5 gram af denna lösning uppvärmas

5 minuter i vattenbad mod 0,05 gram resorcin och 0,5 gram

klorvätesyra, fär blandningen antaga en gul, men ej en

röd färg (soeker).

Kokas 1 gram mjölksocker 5 minuter med 50 gram vat-

ten, fär vätskan, sedän den svalnat, icke färgas blä af ett

par droppar jod (stärkelse)

.

0,2 gram mjölksoöker böra kunna förbrännas utan väg-

bar äterstod.

Sai carlsbadense factitium.

(Sai Thermarum Carolinensium factitium Ph. F. IV.)

Konstgjordt Jcarlshadei^salt. Tehty Jcarlshadinsuola.

Sulfas kalleus (V) 2 delar.

Chloretum natrlcum (V) 18 delar.

Hydrocarbonas natrlcus (V) 36 delar.

Sulfas natrlcus slccatus (V) 44 delar.

Konstgjordt karlsbadersalt är ett torrt och hvitt pulver.

En lösning af 6 gram sait i 1 liter vatten har ungefär

samma sammansättning som naturligt karlsbadervatten.

Salicylas hydrargyricus.

KvicJcsilfversalicylat. Elohopeasalisylaatti.

HgC,H,03

Ett hvitt, lukt- och smaklöst pulver, nastan olösligt i

vatten och i sprit, lösligt i natronlut, i natriumJcarhonat

samt i varm natriumhlorid.


204

Om kvicksilfversalicylat kokas med utspädd klorvätesyra

och ett styeke kopparbleck, öfverdrages kopparbleokets

yta af ett lager af metalliskt kvicksilfver. Skakas kvick-

silfversalicylat med vatten och 1 droppe järnklorid, färgas

blandningen violett.

0,1 gram kvicksilfversalicylat löses i natronlut, lösningen

göres sur med ättiksyra och försättes «med 10 cm^

tiondedels-normal jod. Kärlet slutes väl och skakas stundom

om. Efter 3 timimar titreras med tiondedels-normalt

natriumtiosulfat. För att binda den fr ia joden skola

högst 4,6 cm^ tiondedels-normalt natriumtiosulfat ätgä,

hvilket motsvarar en minimihalt af 54 % kvicksilfver.

Vid förbränning af 0,3 gram kvicksilfversalicylat fär

nägon vägbar äterstod icke kvarblifva.

Maximaldos 0,02 g.

Salicylas natricus.

Natrium salicylat. Natrium salisy Jaatti.

]SraC7H503

Hvita kristallfjäll eller ett hvitt pulver utan lukt, med

saltaktig, söt smak, lösligt i 0,9 delar vatten och i 6 delar

sprit.

Saltets lösning färgas af järnMorid violett. När sal-

tet glödgas, afger det fenolängor och lämnar en förkolnad

äterstod, som fräser med syror och färgar läga^n gul.

En lösning (1 : 5) skall vara klar och färglös och hafva

neutral eller svagt sur reaktion.

Natrium salicylat skall utan gasutveokling (karbonat)

eller färg lösa sig i svafvelsyra (organiska föroi-eningar).

En lösning (1 : 20) fär hvarken förändras af harium-

nitrat (sulfat) eller svafvelväte (metaller) och ej heller af

silfvernitrat efter tillsatis af salpetersyra och sprit (klorid).

Förvaras i väl slutet kärl och

i skydd mot Ijus.


Salicylas natricus coffeinatus.

t

Koffeinnatrium- Kofeininatrium-

salicylat. salisylaatti.

Coffeinum 5 delar.

Salicylas natricus 6 delar.

Aqua destillata 20 delar.

206

Koffeinet och natriumsalicylatet lösas i vattnet, och lösningen

indunstas pä vattenbad.

Ett hvitt, luktlöst, amorft pulver med sötaktig, bitter

smak, lösligt i 2 delar vatten och i 50 delar sprit.

När koffeinnatriumsalicylat upphettas, afger det ett

sublimat, som är kristalliniskt, och ger en äterstod, som

färgar lägan gul. Dess lösning färgas af järnklorid vio-

lett. Ur lösningen afsätter klorvätesyra en kristallinisk

fällning, som är lättlöslig i eter.

Om 0,5 gram af saltet lösas i 10 gram vatten, lösningen

8 gänger utskakas med 5 gram kloroform at gängen, och

dessa kloroformutdrag indunstas, bör indunstningsäterstoden

väga minst 0,2 gram. Denna äterstod bör gifva de reak-

tioner, hvilka finnas angifna för Coffeinum.

0,1 gram koffeinnatriumisalicylat bör utan gasutveck-

ling (karbonat) ooh färg lös-a sig i 1 gram svafvelsyra

(organiska föroreningar).

En lösning (1 : 20) bör vara färglös och reagera neutralt

eller svagt surt och fär ieke förändras af bariumnitrat (sulfat)

eller svafvelväte (metaller) . Om 2 volymer af denna

lösning försättas med 3 volymer sprit och med salpetersyra

tili sur reaktion, fär lösningen icke förändras af sllfver-

nitrat (klorid).


206

Salicylas phenylicus.

Fenylsalicylat.

Salol,


207

En ny SS beredd lösning liar neutral reaktion och är

färglös, men blir inom kort tid Ijnsröd. JärnMorid färgar

den violett, och jod fram'kallar grumling.

Fysostigminsalicylat löser sig i ammoniak tili en gul-

röd vätska. Om denna indunstas tili torrhet pä vattenbatl,

erhälles en bläfärgad äterstod. Löses en del af denna äter-

stod i sprit, erhälles en blä vätska, som af ättiksyra färgas

violett med röd flnorescens. Om resten löses i 1 droppe

svafvelsyra, erhälles en grön lösning ; försättes denna med

sprit, öfvergär färgen tili violett, men, om spriten af-

dunstas, framträder den gröna färgen änyo.

I svafvelsyra skall fysostigminsalicylat lösa sig utan

färg. Efter nägon tid blir lösningen likväl gulaktig.

Vid förbränning af 0,05 gram fysostigminsalicylat fär

nägon vägbar äterstod icke kvarblifva.

Maximaldos 0,ooi g.

Salipyrinum.

Salipyrin. Salipyrini.

Äntipyrinsalicylat. Antipyrinisalisylaatti.

Hvita kristallfj äll eller ett kristalliniskt pulver utan

lukt ooh med svagt sötsur smak, lösligt i omkning 250 delar

vatten, lätt i sprit, men mindre lätt i eter.

Smältpunkt 91°—92°.

En mättad lösning har sur reaktion, gifver med tannin

en hvit grumling och antager med ett par droppar rykande

salpetersyra en grön och med 1 droppe järnhlorid

en rödviolett färg.

En lösning af salipyrin fär icke förändras af barium-

nitrat (sulfsii) , silfvernitrat (klorid) eller sv afveivät e (me-

taller).

Om en lösning af 0,5 gram salipyrin i 5 cm^ normal

kalilut och 20 gram vatten skakas 3 gänger med 10 gram


208

kloroform at gäiigen, ocli dessa kloroformutdrag indunstas,

skall indunstningsäterstoden bestä af antipyrinum. Torkadt

vid 100° bör detta väga minst 0,2S gram. Om den

vätska, frän hvilken klorcxformen separerats, göres sur med

klorvätesyra, afskiljas hvita kristaller, hvilkas lösning fär-

gas af järnMorid violett.

Vid förbränning af 0,5 gram salipyrin fär nägon väg-

bar äterstod icke kvarblifva.

Santoninum.

t

Santonin. Santonini.

Färglösa, glänsande kristaller med bitter smak. Utsatta

för Ijus antaga de gul färg. De lösa sig med neutral re-

aktion i 5000 delar vatten, i 44 delar sprit ooh i 4 delar

kloroform.

Smältpunkt 170°.

När 0,02 gram santonin skakas med en blandning af 1

gram vatten och 1 gram svafvelsyra, färgas blandningen,

da den upphettas, violett af 1 droppe järnhlorid. Sprit-

lösningen färgas af natronlut röd.

Santonin fär ioke genast färgas, om det i köld fuktas

med svafvelsyra eller salpetersyra.

Om 1 gram santonin kokas med 100 gram vatten och 5

gram utspädd 'svafvelsyra, och blandningen filtreras som

kali, fär filtratet hvarken smaia bittert eller grumlas af

haliumdihromat (stryknrn).

Vid förbränning af 0,2 gram santonin fär nägon väg-

bar äterstod icke kvarblifva.

Förvaras i skydd mot Ijus.

Maximaldos 0,io g.


Sapo albus.

(Sapo albuis hispanicus Ph. F. IV.)

Hvit tväl. Valkoinen saippua.

209

Af olivolja beredd, hvit eller grähvit, härd natrontväl,

nastan fullständigt löslig i vatten och i sprit.

Hvit tväl fär icke hafva härsken eller främmande luikt

och skall, när den förvaras, icke blifva fuktig eller afsätta

nägon saltskorpa.

En lösning af 1 gram hvit tväl i 10 gram sprit fär

knappt rödfärgas af en droppe fenolftalein (fritt alkali).

Om hvit tväl torkas vid 100°, fär den icke förlora mer

än högst 30 % i vikt.

Sapo kalinus.

Kalitväl. Kalisaippua.

Oleum Uni 40 delar.

Liquor hydratis kalici 34 delar.

Spiritus 5 delar.

Ägua destillata .... sä mycket, som fordras.

Kaliluten, linoljan oöh spriten blandas, och blandningen

röres upprepade gänger om under nägra timmar. Den

värmes sedän längsamt pä vattenbad, tills ett uttaget prof

löser sig klart i vatten. Med hett vatten bringas tvälens

vikt tili 100 delar.

En gul eller gulbrun, mjuk och hai massa, löslig i vat-

ten och i sprit.

En lösning af 10 gram kalitväl i 30 gram sprit, fär ej

grumlas vid tillsats af 0,5 cm^ normal klorvätesyra (harts,

silikater), och dennablandning fär vid tillsats af en droppe

fenolf falein ej färgas röd (fritt alkali).

Farmakop. X4


210

Sapo kalinus venalis.

(Sapo mollis Ph. F. IV.)

Säpa. Suopa.

Af vegetabiliska oljor beredd kalitväl.

En gulbrun, genomlysande, mjuk och hai massa, löslig

i 2 delar varmt vatten och i sprit tili en 'klar eller nastan

klar vätska.

Säpa fär ieke lukta h'ärsken.

Om 5 gram säpa lösas i 10 grani varmt vatten, och lösningen,

sedän den svalnat, försättes med en lika volyni

sprit, fär blandningen icke grumlas. Lösningen fär ej hel-

ler gifva fällning med 2 droppar klorvätesyra (silikater).

Sapo medicatus.

Medicinsk tväl. Lääkesaippua.

Adeps suillus 50 delar.

Oleum sesami 50 delar.

Liquor hydratis natrici 75 delar.

Spiritus 15 delar.

Chloretum natricum 25 delar.

Aqua destillata. ... sä mycket, sora fordras.

Istret och oljan värmas pä vattenbad. Tili den varma

blandningen hälles natronluten, och blandningen värmes

ännii pä vattenbad V2 timme, medan m an ofta rör om. Se-

dän tillsättes spriten och, da blandningen blifvit likfor-

mig, 200 delar hett vatten i smä mängder. Tili den klara

tvällösningen hälles en filtrerad lösning af natriumklori-

den i 80 delar vatten, och blandningen kokas, tills tvälen

fullständigt afskilt sig. Sedän tvälen kalinat, «ököljes den

nägra gänger med smä mängder vatten, pressas, skäres

i skifvor och torkas i lindrig värme.

Hvita, i vatten och i sprit fullständigt lösliga stycken.


En i lindrig värme beredd spritlö&ning (1

211

: 10) fär

icke färgas röd af nägra droppar fenolftalein (iritt alkali),

ej heller förändras af svafvelväte (metaller).

Medicin&k tväl fär oj hafva härsken lukt.

F ö r V a r a s i v ä 1 s 1 u t e t k ä r 1.

Sebum.

Talg. Tali.

Genom smältning ocli silning erhällen talg frän fär

och nötkreatur.

Hvita eller gulhvita, fasta, homogena stycken med en

8vag, egendomlig lukt och mild smak. De äro olösliga i

vatten och i kali sprit, svärlösliga i het sprit, lättlösliga

i eter och i kloroform.

fett.

Sp. vikt 0,93—0,96.

Smältpunkt 45°—50°.

Förtvälningstal 192—201.

Jodtal 38—42. För bestämningen användas 0,5 gram

Talg fär icke lukta härg^ken och skall vid uppvärmning

smälta tili en klar vätska.

Da 1 gram talg värmes med 10 gram sprit, och blandningen

starkt afkyles och därpä filtreras, fär filtratet icke

opalisera, när det spädes med en lika volym vatten; det

fär icke häller reagera surt (fettsyror).

Secale cornutum,

t

Mjöldryga. Torajyvä.

I>e vid lindrig värme torkadtJ, frän rägax härstam

mande siklerotierna af Claviceps purpurea Tulasne.


212

Mjöldrygan är afrundadt trökantig, rak eller böjd, af

smalnande mot bäda ändarne, vanligen längdfärad, stun-

flom grundt tvärsprickig, intill 4 cm läng, 3—5 mm tjock,

|)ä ytan mörkviolett tili mörkgrä, inuti hvit tili blek-

violett.

Sklerotiet bestär af ett falskt paremkym, bildadt af tätt

sammanfiltade, i korta celler delade hyfer, hvilka inne-

hälla rikligt fett. De yttersta delarna föra ett färgämne,

som meddelar svafvelsyra en starkt röd färg.

Mjöldrygans lukt är svag, dess smak fadd.

Om 1 del pulveriserad mjöldryga öfvergjutes med 10

delar hett vatten, fär hvarken en härsken lukt eller lukt af

ammoniak förmärkas.

Mjöldryga fär icke hällas i förrad i pulverform.

Förrädet sk ali ärligen förnyas.

Maximaldos 1 g.

Semen colchici.

Tidlösefrö. Myrkkyliljansiemen.

Fröna af Oolchicum autumnale L.

Fröet är 2—3 mm i diameter, pä ena sidan nägot till-

spetsadt, fint punkteradt, matt rödbrunt och härdt. Frö-

skalet innesluter en hvitgrä, hornartad fröhvita jämte ett

i denfsamma doldt, mycket litiet växtämne. ISTyligen insam-

ladt är fröet nägot klibbigt.

Fröskalet är bildadt af flere lager tunnväggiga, bruna,

delvis sammanpressade celler. Den grähvita, mycket härda

frÖhvitan är uppbyggd af tjoökväggiga, radiärt anordnade

celler, hvilka utom fet olja innesluta talrika, intill 12 (n

.^tora aleuronkorn.

Tidlösefröets smak är starkt bitter.


213

20 frön extraheras med vatten. Extraktet indunstas tili

tx)rrhet, och äterstoden löses i 5 droppar svafvel&yra. Om

ett kiorn kaliumnkrat föres omkring i lösningen, uppstär

omkring detsamma blävioletta, snart bleknande strimmor.

Semen crotonis.

t

Krotonfrö. Krotoninsiemen.

Fröna af Croton tiglium, L.

Krotonfröet är trubbadt äggformigt, 8—12 min längt,

V—9 mm bredt ooh nägot kantigt. T^en ena isidan är mera

hvälfd än den andra. Fräskalet är brunt eller gulbrunt

med mörkare fläckar pä de ställen, där ytlagret afskafvats.

Fröhvitan, som bildar största delen af frökärnan, inne-

sluter det med tunna, äggrunda hjärtblad för&edda växt-

ämnet.

Fröskalet är bildadt af tre lager. Ytterst ligga epider-

misceller, mellerst en mörkbrun väfnad af pallisadformigt

anordnade stenceller och innerst ett lager af hinnlika, Ijusa,

sammantryokta oeller. Frökärnans parenkym för olja och

Stora aleuronkorn, i hvilka en väl utbildad kriBtalloid samt

en eller flere globoider kunna pävisas.

Krotonfröet saknar lukt, dess smak är tili en början

mild och oljig, sedän brännande och skarp.

Semen lini.

Linfrö. Pellavansiemen.

Fröna af Linum usiiatissimum L.

Linfröet är plattadt äggformigt, 3— 6 mm längt, 2—

mm bredt, skarpkantigt, i ena änden tillspetsadt och för-

3


214

sedt med en liten grop, antydande nafveln, i den aiidra

änden afrundadt. Fröskalet är sprödt, glatt, glänsandtj

brunt och innesluter ett ^tort, grönaktigt hvitt, med köttiga

hjärtblad försedt växtämne jämte en obetydlig fröhvita.

Fröskalets epidermisceller äro slemceller. Innanför dem

följa nägra lager celler, af hvilka ett utgöres af stenceller

och det inner&ta för pigment. Särv^äl den obetydliga frö-

hvitan sora växtämnet, hvilka hvardera äro bildade af tunn-

väggiga parenkymeeller, föra fet oija och aleuronkorn af

karakteristisk form. I dessa kiinna globoid och kristalloid

pävisas.

Säsom pulveriserad är drogen gulhvit med inblandade

rödbruna partilklar. Dessa härstamma frän fröskalet och

karakteriseras af fragment af stencellagren med pigmeiit-

celler. I de gulhvita delarna kunna, sedän de behandlats

Tued etylalkohol, aleiiron'kornen pävisas.

Linfröets ^smak är oljigt slemmig, ej härsken.

Semen sinapis.

Svart senap. Musta sinappi.

Fröna af Brassica nigra Koch.

Senapsfröet är nastan klotrundt, 1— 1,5 mm i genom-

skärning, Ijust tili mörkt rödbrunt, fint nätgropigt. Frö-

skalet omsluter direkt det gröngula växtämnet, hvars hjärtblad

äro hopvikta längs medelnerven, det ena omkring

det andra. Det inre omger pä tvä sidor det krökta rotämnet.

Fröskalets epidermis bildas af slemceller. Under

denna följer ett lager af stora, tunnväggiga, luftförande

celler och därpä ett gulbrunt lager af radiärt -sträckta sten-

celler, hvilkas väggar i den yttre delen äro oförtjockade.

Innanför stenoellskiktet ligger ett lager pigmentceller, som

föra ett mörkbrunt färgämne. Tili skalet sluter sig en fröhviterest,

som bestär af ett lager tunnväggiga celler med


215

proteinkorn och af under detta liggande sammantryckta

celler. Växtäinnet innehäller rikligt proteinkorn, som inne-

sluta talri'ka globoider. I ©n del celler anträffas korn af

myrosin. Stärkelse saknas.

Som pulveriserad är drogen gröngul, och pulvret karak-

teriiseras under mikroskopet af fragment af frösikalet och

af växtäninets parenkym /med proreinkorn.

Svart senap saknar lukt, dess smak är i början Ien, oljig,

sedän skarp, brännande.

Utrörd med vatten, gifver svart senap en emuls med sur

reaktion och skarp lukt.

Semen strophanti.

Strofantusfrö. Strofantuhsensiemen.

De frän den längskaftade spridningsapparaten befriade

fröna af Strophantus hornhe Oliver.

Sitrofantusfröet är bredt lancettlikt, tväsidigt plattadt,

9—15, säilän intill 22 mm längt, 3—5 mm bredt, beklädt

med tätä, 'mot spetsen ri'ktade, tilltryckta, grägröna, sidenglänsande

här. I den tillspetsade öfre änden synes vanligen

en rest af spridningsapparaten och pä den ena flat-

sidan 'en nafvelstrimma, som sträcker sig frän fröets spets

tili litet öfver dess midt. Det af en tunn fröhvita omgifna

växtämnet är rakt, rent hvitt, med plana hjärtblad.

Fröskalets epidermis är bildad af stora celler, som

hvar och en eger en ringformig förtjockning och utlöper i

ett vid basen omböjdt, mot spetsen af fröet riktadt en-

celligt här. Innanför epidermis följa nägra lager starkt

sammantryckta celler. Fröhvitan är bildad af 8 lager

celler, hvilka likasom växtämnets celler innehälla pro-

teinkorn med smä globoider, fett och sparsamt runda stär-

kelsekorn, som mätä intill 8 ^a i diameter.


216

Strofantusfröets liikt är svag, oangenäm, de^ss smak

starkt bitter.

Om ett strofantusfrö lägges i vatten under 15 minu-

ter, fröskalet därpä aflägsnas, och fröet fuktas med svaf-

velsyra, som spädts med fjärdedelen af sin vikt vatten,

bör fröet hastigt antaga en ljusare eller mörkare grön färg.

Semen strychni.

(Semina Nucis vomicae Ph. F. IV.)

t

Räfkaka. Ketunhakhu.

Fröna af Strychnos nux vomica L.

Räfkakan är sikifformig, rund, ofta nägot böjd, intill

2,5 cm bred, 5 mm tjock, mycket härd samt beklädd med

mjuka, sidenglänf&ande, grägula eller gröngula, tilltryokta

här. Da fröet uppmjukas i vatten, kan det längs den ofta

nägot kölade randen dela» i tvä hornartade, hvitgrä frö-

hvitehalfvor, hvilka innesluta det omkring 7 mm länga

växtämnet.

Fröskalets epidermis är bildad af tjockväggiga, med

porer försedda celler, frän 'hvilka de enoelliga hären ut-

vecklas. Dessa äro omkring 1 mm länga, tjockväggiga

samt knäböjda i riktning mot fröets kanter. Pä sin yttre

sida föra hären längsgäende förvedade lister. Under epi-

dermis följa tunnväggiga, starkt sammantryckta celler.

Fröhvitans celler hafva starkt förtjockade väggar med

talrika porkanaler. De innehälla aleuronkorn.

Säsom pulveriserad är drogen Ijust gulgrä, och pulvret

karakteriseras under mikros-kopet af de egenartade här-

bildningarna och splittror af fröhvitan.

Räfkakans smak är starkt bitter.


217

Käfkaka bör innehälla minst 2,5 % alkaloider. Alka-

loidhalten bestämmes pä följande sätt:

.

7,5 gram fint pulveriserad räfkaka skakas i en flaska

med 40 gram kloroform ooh 40 gram eter. Efter 15 minuter

tillsättas 5 gram ammoniak, ooh skakningen forteättes %

timme. Härefter tillsättas 10 gram vatten ooh 40 gram eter,

blandningen skakas ooh ställes at sidan, tills den klarnat.

Af det klara eter-kloroformlagret silas genom 'torr vadd

80 gram i en kolf ooh indunstas pä vattenbad. Indunst-

ningsäterstoden försättes med litet eter, ooh etern afdunstas.

Detta upprepas än en gäng. Den sälunda behandlade äter-

stoden löses i 10 gram sprit ooh öfverföres med tillhjälp af

omkring 90 gram vatten i en med glaspropp försedd flaska,

som rymmer omkring 200 em^. Sedän tillsättas 10 cm'^

tiondedels-normal klorvätesyra, 10 droppar jodeosin ooh sä

mycket eter att, da blandningen skakats ooh etern äter fätt

afskilja sig, eterlagret är 1 cm högt. Öfverskottet af syra

titreras, under det man kraftigt skakar om, med tionde-

dels-normal halilut. Härvid böra ätgä högst 6,6 cm^.

(1 cm^ tiondedels-normal Jdorvätesyra motsvarar 0,0364

gram strychnosalkaloider)

Sirupi.

Siraper. Siirapit.

Siraper beredas, om ej annorlunda föreskrifves, sä att

sockret vid lindrig värme upplöses i den vätska, af hvilken

sirap skall framställas, hvarefter det hela upphettas tili

kokning och sknmmas. Sedän afdunstadt vatten blifvit

ersatt, silas sirapen och hälles som het i steriliserade, torra

flaskor, hvilka fullständigt fyllas.

Förvaraspäsvaltställe.


218

Sirupus althaeae.

Altesirap. Ältteesiirappi

Radix althaeae (I) 3 delar.

Saccharum 60 delar.

Aqua destillata sä niycket,

att sirapens vikt utgör 100 delar.

Alteroten sköljes med litet vatten och macereras 3 timmar

med sä mycket vatten, att den filtrerade vätskan ut-

gör 40 delar.

Altesirap skall hafva Ijusgul färg.

Sirupus aurantii.

(Syrupus Corticis Aurantii Ph. F. IV.)

Pomeransfiirap. Pomeranssisiirapp i.

Pericarpium aurantii (II) 10 delar.

Spiritus 10 delar.

Saccharum 60 delar.

Aqua destillata sä mycket,

att sirapens vikt utgör 100 delar.

Pomeransskalen macereras 24 timmar med spriten och

sä mycket vatten, att den filtrerade vätskan utgör 40 delar.

Pomeranssi rap skall hafva brungul färg.

Sirupus frangulae.

Frangulasirap. Paatsamasiirappi.

Extractum frangulae fluidum .. 10 delar.

Sirupus sacchari 90 delar.

Frangulasirap skall hafva brunröd färg.

.


Sirupus ipecacuanhae.

KräJcrotsirap. OJcsennusjuurisiirappi.

Tinctura ipecacuanhae 10 delar.

Sirupus sacchari 90 delar.

Kräkrotsirap skall hafva Ijus gulbrun färg.

Sirupus jodeti ferrosi.

Jä mjodursirap. '

Rauta

jodurisiirappi.

Ferrum pulveratum 15 delar.

Jodum 41 delar.

Saccharum 600 delar.

Acidum citricum O.s delar.

Aqua destillata .... sä mycket,

att sirapens vikt utgör lOCX) delar.

219

Järnpulvret öfvergjutes med 150 delar vatien, och jo-

den röres smäningom tili blandningen. Da vätskans färg

blifvit gulgrön, filtreras den genom ett litet filter, och

äterstoden tvättas med sä mycket vatten, att hela filtratets

vikt utgör 400 delar. Hari löses citron'syran.

Järnjodiirsirap är Ijusgrön.

1,55 gram sirap afvägas i en med glaspropp försedd

flaska, hvarvid iakttages, att sirapen ej fär rinna längs

flaskans hals eller väggar. 1,5 gram järnklorid tillsättas,

flaskan tillslutes väl, och blandningen skakas varsamt om.

Efter förloppet af en timme spädes blandningen med 100

gram vatten, försättes med 3,5 gram fosforsyra och skakas.

1 gram kaliumjodid tillsättes, och blandningen titreras

omedelbart med tioridedels-nonnalt natriumtiosiilfat. För

att binda den frigjorda joden böra ätgä 4,9— 5,i cm^, hvil-

ket motsvarar en hait af 4,9—5,i % järnjodur.


220

Sirupus oxycocci.

Tranhärsirap, Karpalosiirappi.

Succus oxycocci 40 delar.

Saccharum 60 delar.

Succus oxycocci, tranbärsaft, beredes pä följande sätt:

Mogna tranbär krossas och ställas efter tillsats af litet

socker att jäsa i ett lämpligt kärl vid en temperatur af

20°—25°, tills ett filtreradt prof ej grumlas vid tillsats af

halfva volymen sprit. Därefter utpre&sas saften, lämnas i

hvila ett par dygn, dekanteras och filtreras.

Tranbärsirap skall hafva högröd färg.

Sirupus rhei.

Rahnrhersirap, Raharherisiirappi.

Rhizoma rhei 5 delar.

Carbonas natricus 1 del.

Olycerinum 5 delar.

Saccharum 60 delar.

Aqua destillata sä mycket,

att sirapens vikt utgör 100 delar.

Den i tunna skifvor skurna och frän pulver befriade

rabarberroten macereras 24 timmar med natriumkarbo-

natet och sä mycket vatten, att vätskan, sedän man pressat

och filtrerat, utgör 35 delar. Härtill blandas glyoerinet.

Rabarbersirap skall hafva brunröd färg.


Sirupus rubi.

(Syrupus Kubi Idaei Ph. F. IV.)'

Hallonsirap. Vadelmasiirappi.

Succus rubi 40 delar.

Saccharum 60 delar.

221

Succus rubi, hallonsaft, beredes af mogna hallon pä

samma sätt som Succus oxycocci för framställning af tran-

bärsirap.

Hallonsirap skall hafva klart röd färg.

Sirupus sacchari.

Sockersirap. Sokerisiwappi.

Saccharum 60 delar.

Aqua destillata 40 delar.

Sockersirap skall vara färglös.

Sirupus senegae.

Senegasirap. Senegasiirappi.

Radix senegae (III) 5 delar.

Spiritus 5 delar.

Glycerinum 5 delar.

Saccharum 60 delar.

Aqua destillata sa mycket,

att sirapens vikt utgör 100 delar.

Senegaroten macereras 24 timmar med spriten och sä

mycket vatten, att vätskan, sedän man pressat och filtrerat,

utgör 35 delar. Härtill blandas glycerinet.

Senegasirap skall hafva gul färg.


Sirupus zingiberis.

/ ngefärs irnp. I n Jc i v ää/risi i rappi.

Rhizoma zingiberis (II) 5 delar.

Spiritus 5 delar.

Glycerinum 5 delar.

Saccharum 60 delar.

Aqua destillata sä mycket,

att eirapens vikt utgör 100 delar.

Ingefäran macereras 24 tinimar med spriten och sä

mycket vatten, att vätskan efter filtrering utgör 35 delar.

Ilärtill blandas glycerinet.

Ingefärsirap sk ali hafva brungul färg och bör nägot

opalisera.

Spiritus.

(Spiritus rectificatissimus Ph. F. IV.)

Sprit. Sprii.

En klar, färglös, flyktig, lätt antändlig vätska med neu-

tral reaktion, en egen lukt och brännande smak.

Sp. vikt 0,831—0,834, hvilken m^otsvarar en hait af 87

—85,8 viktprocent eller 91—90 volymprocent vattenfri

etylalkohol.

Värmas nägra droppar sprit med natriumkarbonat och

jod, bildas jodoform.

Sprit bör blanda sig klart med vatten i hvarje förhäl-

lande.

Om 10 gram sprit indunstas tili ringa äterstod med

5 droppar kalilut, och äterstoden öfvermättas med svaf-

velsyra, fär nägon lukt af finkelolja icke framträda.


223

Om svafvelsyra öfverskiktas med sprit, som indunstats

tili ^/g af sin volym, fär ingen rödfärgad mellanzon upp-

komma (organiska föroreningar)

Om 10 gram sprit blandas med 1 gram kaliiimpermanganat,

fär vätskans röda färg ieke inom 20 minuter öf-

vergä i gul (aldehyd).

Om 10 gram sprit, 3 droppar silfvernitrat och 3 droppar

ammoniak värmas tili 60°, fär blandningen hvarken

grumlas eller färgas (aldehyd).

Sprit fär icke förändras af svafvelväte (metaller) eller

ammoniak (extraktivämnen).

5 gram sprit skola pä vattenbad förf iyktigas utan väg-

har äterstod.

smak.

seras.

Spiritus acidi tannici.

Tanninsprit. Tanninisprii.

Acidum tannicum 1 del.

Spiritus dilutus 9 delar.

Tanninet löses i spriten, och lösningen filtreras.

Tanninsprit är gul eller gulbrun med sammandragande

Föreskrifves Tinctura gallarum, fär tanninsprit dispen-

Spiritus camphoratus.

Kamfersp rit. Kamferisprii .

Camphora 1 del.

Spiritus dilutus 9 delar.

Kamfersprit skall vara klar och färglös.

Sp. Vikt 0,895 0,898.

Om tili 10 gram kamfersprit vid 15° blandas vatten af

samma temperatur, bör för att en bestäende grumling skall

inträda, ätgä 3,3— 3,9 cm^ vatten.

.


224

Spiritus dilutus.

Utspädd sprii. Laimea sprii.

En klar, färglös vätska.

Sp. vikt 0,889—0,891, hvilken motsvarar en hait af

63,0—62,2 viktprocent eller 70,6— 69,8 volymprocent vat-

tenfri etylalkohol.

Pröfvas säsom det för Spiritus föreskrifves, utom att

skillnaden i hait bör beaktas.

Spiritus saponis.

Säpsprit. Saippuasprii.

Sapo kalinus 1 del.

Spiritus 1 del.

Säpan löses i spriten, och lösningen filtreras.

Säpsprit är en klar, gulaktig vätska.

Spiritus sinapis.

Senapsprit. Sinappisprii.

Aetheroleum sinapis 2 delar.

Spiritus 98 delar.

Senapsiprit är en klar, färglös vätska med stark lukt

af senapsolja,

Sp. vikt 0,833—0,837,


Spiritus tenuis.

Svag sprit. HeiJcJco sprii.

Brännvin. Viina.

En klar, färglös vätska.

225

Sp. vikt 0,934—0,938, hvilken motsvarar en hait af 42,8

—40,9 viktprocent eller 50,4—48,3 volymprocent vattenfri

etylalkohol.

Pröfvas säsom det för Spiritu-s föreskrifves, utom att

skillnaden i hait bör beaktas.

Spiritus e vino.

Konjale. KonjaJcJci.

Konjak framställes ur vin genom destillation.

En klar, gul vät&ka med angenäm lukt och smak.

Konjak bör innehälla minst 38 viktprocent vattenfri

etylalkohol. Om konjak indnnstas, och äterstoden torkas

vid 100°, fär den slutliga äterstoden icke väga mer än

högst 1,5 % af konjakens vikt.

10 gram konjak och 10 gram vatten skakas med 10 gram

eter. Da eterskiktet afskiljt sig och är fullkomligt klart,

afsepareras detsamma. Den äterstod, som erhälles da etern

afdunstat, fär icke hafva nägon främmande lukt.

Stigma croci.

saffran Saframi.

Märkena af Crocus sativus L.

Market är mörkt gulrödt, nedtill trädsmalt, upptill

trattlikt vidgadt, pä ena sidan klufvet, i spetsen fint nag-

gadt.

Grundväfnaden i 'market utgöres af ett färgadt parenkym.

Frän stiftot inträder i hvarje märke en lednings-

Farmakop. 15


226

sträng, som delar sig i flere, intill 20 grenar. Epidermis

utgöres af längsträckta oelkr. I märkets öfre del föra

epidermiscellerna hvar och en en papill. Mellan dessa

l>apiller synas ofta de runda, glatta pollenkornen, hvilkas

storletk iippgär tili 50 jM.

Säsom pulveriserad är drogen mörkt gulröd, och pulvret

karakteriseras under mikroskopet af 8plittror af den tunn-

väggiga grundväfnaden med fragment af de svaga led-

nings&trängarna med deras klena spiralkärl samt af pollen-

kornen.

Saffrans lukt är egendomlig, stark, dess smak krydd-

artad, bitter.

Med svafvelsyra antager pulveriserad saffran en snart

(ifvergäende mörkblä färg.

Om 0,01 gram saffran skakas med 1 liter vatten, skall

vattnet färgas tydligt gult.

Saffran fär ej hafva söt smak och fär, macererad med

petroleier at denna ej afgifva imer än 5 % löslig substans.

Torkad vid 100° bör saffran blifva spröd och fär ej

förlora mer än 12 % i vikt. Vid förbränning af ett sälunda

torkadt prof fär pä sin höjd 6,5 % aska kvarblifva.

Styrax liquidus.

Storax. Styrafcsi.

Den frän stammen af Liquidamhar orientali s Miller

erhällna balsamen.

En -segflytande, af inblandadt vatten ogenomskinlig,

klibbig, grä massa, som är tyngre än vatten och har en angenäm

benzoeartad lukt ooh aromatisk, rifvande smak.

Storax är nastan olöslig i vatten, nastan fullständigt

löslig i sprit, i eter och i kloroform, delvis löslig i petrol-

eier.

Om storax kokas med litet vatten, och blandningen filtreras

som varm, utvecklar filtratet^ när det upphettas med


227

tiovdedeIs-7iormaU haliunipermmiganat och utspädd svaf-

velsyra, lukt af bittermandelolja.

Vid upphettning i vattenbad fär storax icke afgifva

lukt af terpentin. Uppvärmd storax bör sjunka i en lös-

ning af natriumklorid (1 Om

: 9) .

storax fullständigt

extraheras med sprit, erhälles en lösning med sur reaktion.

Om denna filtreras, och spriten afdunstas, skall det äterstä

en halfflytande, genomskinlig, brun massa, hvars vikt bör

utgöra minst 65 % af den använda mängden balsam.

Subcarbonas bismuthicus.

Basiskt visnmtharhonat. Emäksinen vismuUikarhonaatti.

Ett hvitt eller gulhvitt, amorft, lukt- och smaklöst pul-

ver, nastan olösligt i vatten och i sprit.

Basiskt vismutkarbonat löser sig i salpetersyra under

utveckling af koldioxid tili en klar vätska. Om denna lösning

s-pädes starkt med vatten, uppkommer en hvit fäll-

ning.

Om 1 del basiskt vismutkarbonat skakas med 10 delar

vatten, och blandningen omedelbart filtreras, skall filtratet

reagera neutralt.

Om 0,2 gram karbonat lösas i svafvelsyra, och lösningen

öfverskiktas med ferrosulfat, fär ingen färgad mellan-

zon uppkomma (nitrat).

En lösning af saltet i salpetersyra (1 : 10) fär icke förändras

af hariumnitrat (sulfat) eller utspädd svafvelsyra

(bly) och fär med silfvernitrat endast opalisera (klorid).

Om en sadan lösning fälles med ammoniak och filtreras,

bör filtratet vara färglöst (koppar).

Om 1 gram basiskt vismutkarbonat glödgas, bör äterstoden

utgöras af minst 0,85 gram vismutoxid. Om 0,i

gram af denna äterstod löses i klorvätesyra, lösningen full-

ständigt fälles med svafvelväte, fällningen affiltreras, fil-

tratet indunstas tili torrhet, och äterstoden glödgas, fär

nägon vägbar äterstod iöke kvarblifva.


228

En lösning af 1 gram basiskt vismutkarbonat i 2 gram

klorvätesyra oöh 3 gram tennldorur fär inom 1 timme icke

blifva mörkare tili färgen (arsenik).

Subgallas bismuthicus.

Basiskt vismutgallat. Emäksinen vismuttigallaatti.

Dermatol. Dermatoli.

Ett gult, amorftj lukt- och smaklöst pulver, olösligt i

vatten, i sprit ooh i eter. När det glödgas, förvandlas det

utan att förut smälta tili en gul, af afskildt koi delvis

svartfärgad massa.

Basiskt vismutgallat löses i utspädd klorvätesyra, och

lösningen utskakas med eter. Om etern afsepareras frän

lösningen, och denna starkt spädes med vatten, uppkommer

en hvit fällning. Om eterskiktet induinstas, erhälles en kri-

stallinisk äterstod, som färgas bläsvart af järnJclorid.

Om 0,2 gram basiskt vismutgallat blandas med svafvel-

syra, och blandningen ofversikiktas med ferrosulfat, fär

ingen mörkfärgad mellanzon bildas (nitrat).

Om 1 gram basiskt vismutgallat glödgas, äterstoden lö-

ses i litet salpetersyra, denna lösning indunstas tili torrhet,

och indunstningsäterstoden glödgas, bör resten utgöras af

0,52—0,56 gram vismutoxid. En lösning af denna äterstod

i 10 gram salpetersyra fär icke förändras af hnritimnitrat

(sulfat) eller af utspädd svafvelsyra (bly) och fär med silf-

vernitrat endast opalisera (klorid). Med amimoniak i öfver-

skott skall lösningen gifva ett färglöst filtrat (koppar).

En blandning af 1 gram basiskt vismutgallat och 3

gram tennldorur fär inom 1 timme icke blifva mörkare

tili färgen (arsenik).

Om 1 gram basiskt vismutgallat skakas med 10 gram


Subnitras bismuthicus.

229

Basisht vismutnitrat. Emäksinen vismuttinitraatti.

Ett hvitt, tungt, kristailiniskt, luktlöst pulver, nastan

olösligt i vatten, i sprit och i eter. Strös det pä ett fuktadt

blätt lackmuspapper, färgas detta rödt.

Om basiskt vismutnitrat glödgas, utvecklas gulröda

ängor, och en gul äterstod ei^hälles, hvilken löser sig i klor-

vätesyra. Om denna lösning spädes starkt med vatten, uppkommer

en hvit fällning.

1 del basiskt vismutnitrat bör lösa sig fullständigt

(bly) och utan gasutveckling i 50 delar utspädd svafvelsyra

(karbonat). Om en sadan lösning fälles med ammoniak

och filtreras, bör filtratet vara färglöst (koppar). Af

en lika volym sprit fär lösningen icke grumlas (bly) .

Om

5 gram af en sadan lösning fälles med svafvelväte, fäll-

ningen affiltreras, filtratet indunstas tili torrhet, och äter-

stoden glödgas, fär nägon vägbar rest icke äterstä.

En lösning af saltet (1 : 10) i salpetersyra fär icke

förändras af hariumnitrat (sulfat) och fär blott lindrigt

opalisera med silfvernitrat (klorid).

Saltet skall kunna kokas med natronlut utan att utveckla

ammoniak.

Om 1 gram basiskt vismutnitrat glödgas, bör äterstoden

utgöras af 0,78—0,82 gram vismutoxid. En lösning af

denna äterstod i 2 gram klorvatcsyra och 3 gram tenn-

hlorur fär inom 1 timme icke blifva mörkare tili färgen

(arsenik)

.

Subsalicylas bismuthicus.

Basisht vismutsalicylat. Emäksinen vismuttisalisylaatti.

Ett hvitt eller nastan hvitt, lukt- och smaklöst pulver,

nastan olösligt i vatten och i sprit.


230

Hasi.skt vismutsalicylat färgas af järnJclorid violett, af

svafvelvälc bninsvart.

Om 1 del basiskt vismutsalicylat skakas med 10 delar

vatten, ooh blandningen omedelbart därpä filtreras, fär

filtratet icke färga blätt lackmuspapper rödt.

Om 0,2 gram basiskt vismutsalicylat lösas i svafvelsyra,

och lösningen öfverskiktas med ferrosulfat, fär nägon

mörkfärgad mellanzon icke bildas (nitrat).

Om 1 gram basiskt vismutsalicylat glödgas, äterstoden

löses i litet salpetersyra, denna lösning indunstas tili torr-

het, och indunstningsäterstoden glödgas, bör resten utgöras

af 0,61—0,65 gram vismutoxid. En lösning af denna äter-

stod i 10 gram salpetersyra fär icke förändras af barium-

nitrat (sulfat) eller af utspädd svafvelsyra (bly) och fär

endast opalisera med silfvernitr^at (klorid). Om en sadan

lösning fälles med am^moniak ooh filtreras, skall filtratet

vara färglöst (koppar).

Om 0,1 gram af den pä ofvan angifvet sätt framstälda

vismutoxiden löses i klorvätesyra, lösningen fuUständigt

fälles med svafvelväte, filtratet indunstas tili torrhet, och

äterstoden glödgas, fär nägon vägbar rest icke äterstä.

En blandning af 1 gram basiskt vismutsalicylat och

3 gram tennhlorur fär inom 1 tinime icke blifva mörkare

tili färgen (arsenik).

Sulfas aluminico-kalicus.

Kalium-aluminium- Kaliumaluminium-

sulfat. sulfaatti.

A lun. A luna.

KAI (804)2. I2H2O

Färglösa, härda, genomskinliga kristaller eller kristal-

liniska stycken, ofta vittrade pä ytan, lösliga i 11 delar

kalit och i 0,3 delar hett vatten äfvensom i glycerin, men

olösliga i sprit.


231

Saltets lösning reagerar surt oeh liar söt, starkt sani-

inandragande sinak. Den gifver med hariumniirat en hvit,

i syror olöslig fällning ocli med natronlut en hvit, gela-

tinös, i öfverskott löslig fällning, som änyo utfaller vid

tilkats af amrnoniumMorid. Den mättade lösningen gifver

med vinsyra och nägra droppar natronlut en hvit, kristal-

linisk fällning.

En lösning (1 : 20) fär förändras hvarken af svafvel-

väte (metaller) eller kalium f errocyanid (järn) och skall

kunna kokas med natronlut utan att utveckla ammoniak.

Sulfas aluminicus.

Aluminium sulfat. Älum^iniumsulfaatti.

Al2(S04)3. I8H2O

Hvita, torra kristaller eller kristalliniska stycken, lös-

liga i 1,5 delar vatten, olösliga i sprit.

Saltets lösning har sur reaktion och sammandragande

smak. Den gifver med hariumnitrat en hvit, i syror olös-

lig fällning och med natronlut en hvit, gelatinös, i öfver-

skott löslig fällning, som änyo utfaller vid tillsats af am-

7nonium.Jclorid.

En lösning (1 : 20) bör vara färglös och nastan klar och

fär icke förändras af svafvelväte (metaller) eller halium-

ferrocyanid (järn). En lösning (1: 10) fär med lika volym

tiondedels-norm.aU natrium^tiosulfat inom 5 minuter

endast svagt opalisera (fri svafvelsy ra)

Upphettadt med natronlut fär saltet icke utveckla ammoniak.

Om 1 gram af det vid 100° torkade saltet löses i 3 gram

tennhlorur, fär lösningen inom 1 timme icke blifva mör-

kare tili färgen (arsenik).

Om 10 gram af en lösning (1 : 10) försättes med ammoniak

i öfverskott, .och blandningen kokas och därpä fil-

.


232

treras, bör filtratet, dä det indunstas tili torrhet, och in-

dunstningsäterstoden glödgas, icke lämna vägbar rest.

Sulfas atropicus.

JUJU

TT

Ä tropinsulfat. Atropinisulfaatti.

(C^H^jO^N),. H,SO,. 11,0

Hvita kristaller eller kristalliniska stycken, lösliga med

neutral reaktion i 1 del vatten och i omkring 4 delar sprit,

nastan olö&liga i eter och. i kloroform.

Smältpunkt omkring 183°.

Saltets lösning gifver med hariumnitrat en hvit, i sy-

ror olöslig fällning.

Om 0,01 gram atropinsulfat npphettas i profrör, tili

dess hvita ängor afgä, äterstoden löses i 2 gram svafvelsyra,

och 2 gram vatten tillsättas, utvecklas en angenämt aromatisk

lukt, och om ytterligare en liten kristall kaliumpermanganat

tillsättes, framträder lukt af bittermandel-

olja.

Om 0,01 gram af saltet intorkas pä vattenbad med 5

droppar rykande salpetersyra^ och äterstoden som kali för-

sättes med 1 gram sprit och nägra droppar kalilut, skall

det framträda en rödviolett färg, som snabbt försvinner.

En lösning (1 : 60) grumlas af kali- eller natronlut,

men ej af ammoniak.

Atropinsulfat bör med svafvelsyra gifva en lösning,

som bör förblifva färglös, äfven om ett par droppar sal-

petersyra tillsättes (andra alkaloider).

Vid förbränning af 0,05 atropinsulfat fär nägon väg-

bar äterstod iöke kvarblifva.

För varas i skydd mot Ijus.

Maximaldos 0,ooi g.


Sulfas atropicus saccharatus.

238

T

Atropinsulfat med socher. Sokeroitu atropinisulfaatti.

Sulfas atropicus 1 del.

Saccharum lactis (YI) 99 delar.

Blandas mycket noggrant.

Atropinsulfat" med socker är ett fint, hvitt pulver, som

innehäller pä

0,i gram 0,ooi gram atropinsulfat.

Förvaras i skydd mot Ijus.

Maximaldos 0,i g.

Sulfas calcicus ustus.

Bränd gips. Poltettu hipsi.

CaSO^

Ett hvitt, amorft pulver.

Om det blandas med sin halfva vikt vatten, bör det

inom nägra minuter stelna tili en fast massa.

Förvaras i väl slutet kärl.

Sulfas chinicus.

Kininsulfat. Kininisulfaatti.

(C2oH2402]Sr2)2. H2SO4. 8H2O

Hvita, lätta, böjliga kristallnälar med bitter smak,

lösliga i 800 delar kalit och i 25 delar kokande vatten samt

i 6 delar kokande sprit.

Saltets lö&ning bör vara klar och neutral. Den fluo-

resoerar i blätt vid tillsats af 1 droppe utspädd svafvel-


234

syra ocli färgas grön vid tillsat^ af nägra (lix)pi)ar hrom-

vatten jämte ammoniak i öfverskott. En lösning, soin

gjorts sur med salpetersyra, gifver med hariumnitrat en

hvit fällning.

Dess lösning fär ej förändras af silfvernitrat (klorid).

Om 0,05 gram kininsulfat blandas med 10 droppar svafvelsyra

och 1 droppe sali)etersyra, fär blandningen icke

färgas rödgul (främmande alkaloider). Uppvärmdt med

kalkmjölk fär kininsulfat ej utveekla ammoniak.

Om 1 gram kininsulfat, 5,5 gram kloroform och 1,5

gram etylalkohol värmas tili 40°—50°, bör sulfatet lösa

sig hastigt och fuUständigt, och lösningen bör förblifva

klar, äfven dä den kalinat (socker, andra alkaloider).

1 gram kininisulfat eller 0,84 gram vid 100° torkadt sädant

löses genom uppvärmning i en tarerad ko'f i 35 gram

vatten. Därpä tillsättes en lösning af 0,3 gram neutralt Jca-

liumoxalat i 5 gram vatten samt dessutom sä mycket vat-

ten, att vikten utgör 41,3 gram. Kolfven ställes i vatten

af 20° och ska^kas ofta om. Vätskan silas efter 1/2 timme

genom glasull. 10 gram af filtratet fä ej grumlas af 1

droppe natronlut (andra kina- alkaloider).

Kininsulfat fär vid 100° ej förlora mer än 16 % i

vikt. Vid förbränning af 0,2 gram fär nägon vägbar äter-

stod icke kvarblifva.

Förvaras i skydd mot Ijus.

Sulfas cupricus.

Kopparsulfat. Kuparisulfaatti.

CUSO4. 5H2O

Bla, genomskinliga, i luften nägot vittrande kristaller,

lösliga i 3,5 delar kalit och i 1 del kokande vatten, olösliga

i sprit.


235

Saltets lösning gifver med hariumnitrat en hvit, i

syror olöslig fällning och med ammoniak i öfverskott en

klar, djupblä vätska.

Om en lösning af 0,5 gram kopparsulfat fuUständigt

fälles med svafveJväte, skall filtratet vara färglöst och fär,

da det indunstas tili torrhet, och äterstoden glödgas, icke

lämna vägbar rest.

Sulfas ferrosus.

Ferrosulfat. Ferrosulfaatti,

reS04. 7H2O

Ett blekgrönt, i luften vittrande, kristalliniskt pulver,

Ic.sligt i 1,8 delar vatten, olösligt i sprit.

Saltets lösning gifver med haliumferricyanid en mörk-

blä, med hariumnitrat en hvit, i syror olöslig fällning.

En med luftfritt vatten beredd lösning (1:20) bör

vara klar, grönblä och endast svagt sur. Den fär icke efter

tillsatts af nägra droppar klorvätesyra fÖrändras af svaf-

velväte (ferrisulfat, andra metaller).

Om svafvelsyra öfverskiktas med lösningen, som blifvit

försatt med nägra droppar svafvelsyra, fär nägon brun

mellanzon icke uppk'omma (nitrat).

Om en lösning af 1 gram ferrosulfat oxideras genom

uppvärmning med salpetersyra, och lösningen säsom kokhet

fuUständigt fälles med ammoniak, och blandningen

filrtreras, bör filtratet vara färglöst (koppar). Om det

indunsta/s tili torrhet, och äterstoden glödgas, fär nägon

vägbar rest icke äterstä.

Ferrosulfat skall kunna kokas med natronlut utan att

utveckla ammoniak.

En blandning af 1 gram pulveriseradt ferrosulfat och

3 gram tennldorur fär icke inom 1 timme blifva mörkare

tili färgen (arsenik).


236

0,56 gram ferrosulfat, lösta i 50 gram vatten och 20

gram utspädd svafvelsyra, skola förbruka 20—20,3 cm^

tiondedels-normalt Jcaliumpermanganat, hvilket motsvarar

en hait af 20—20,3 % järn.

Sulfas ferrosus siccatus.

TorJcadt ferrosulfat. Kuivattu ferrosulfaatti.

Ferrosulfat utbredes i tunna lager mellan filtrerpapper

och fär vittra vid 30°— 40° i tvä dygn, hvarefter det upp-

hettas i porslinsskäl vid 90°—100°, tills äterstodens vikt

utgör 64—66 %.

Ett nastan hvitt pulver, längsamt, men fullständigt

lösligt i vatten tili en opaliserande vätska.

Torkadt ferrosulfat pröfvas med afseende a renheten

säsom det föreskrifves för Sulfas ferrosus; dock användas

endast ^/g af de angifna viktmängderna.

0,56 gram torkadt ferrosulfat lösas i 40 gram vatten

och 30 gram utspädd svafvelsyra och titreras först med

tiondedels-normalt kaliumpermanganat. Lösningen affär-

gas därpä med nägra droppar sprit och försättes med 5

gram kaliumjodid. Kärlot slutes väl och ställes at sidan pä

ett mörkt ställe. Efter V2 timme titreras lösningen med

tiondedels-normalt natriumtiosulfat. Minst 30 cm^ tiosul-

fat skola ätgä för att binda den frigjorda jod'en, och dif-

ferensen mellan antalet förbrukade cm^ tiosulfat och fermanganat

fär ioke öfverstiga 1.

Förvaras i väl slutet kärl.

Sulfas kalleus.

Kaliumsulfat. Kaliumsulfaatti.

K2SO4

Hvita, härda, i luften oföränderliga kristaller eller

kristalliniska stycken, lösliga i 10 delar kalit och i 4 delar

hett vatten, olösliga i sprit.


237

En mättad lösning gifver med vinsyra ocH nägra droppar

natronlu't en hvit, kristalliniisik fällning och med ha-

riumnitrat en hvit, i syror olöslig fällning.

Kaliumsulfat bör färga lägan violett. En giil färg fär

framträda endast momentant för att genast försvinna.

En lösning (1: 20) bör vara neutral. Om den försät-

tes först med ammoniak ooh ammoniumMorid och sedän

med natriumfosfat, fär den icke grumlas (magnesium).

Om den göres sur med salpetersyra och därpä försättes

med silfvernitrat, fär den icke ens opalisera (klorid).

Om den blandas med en lika volym svafvelsyra, och blandningen

öfvergjuteö med ferrosulfat, fär en brun mellanzon

icke uppkomma (nitrat).

Saltet skall kunna kokas med natronlut utan att utveckla

ammoniak.

En blandning af 1 gram kaliumsulfat och 3 gram tennklorur

fär inom 1 timme icke blifva mörkare tili färgen

(arsenik)

.

Sulfas magnesicus. .

Magnesiumsulfat. Magnesiumsulfaatti.

MgSO^. TH^O

Smä, färglösa, torra, i luften nägot vittrande kristaller

med bitter, saltartad smak, lösliga i en del vatten, olösliga

i sprit.

Saltets lösning gifver med hariumnitrat en hvit, i sy-

ror olöslig fällning och med natriumfosfat, efter tillsats

af ammoniumMorid och ammoniak, en hvit, kristallinisk

fällning.

En lösning (1 : 20) bör vara neutral. Den fär ioke för-

ändras af svafvelväte, ens efter tillsats af ammonium,7clorid

och ett par droppar ammoniak (metaller) Med sUfvernitrat

fär den blott svagt opalisera (klorid).


238

Magnesiumsulfat fär icke färga lägaii ihällande gul

(natrium).

En blandning af 1 ^ram magnesiumsulfat och 3 gram

tennklorur fär inom 1 timme icke blifva mörkare tili färgen

(arsenik).

Sulfas natricus.

Natriumsulfat. Natrium sulfaatti.

Na2S04. lOHgO

Färglösa kristaller med sait smak, lösliga i 3 delar kalit

vatten, i 0,3 delar vatten vid 33° och i 0,4 delar vid 100°.

De vittra hastigt och smälta redan vid lindrig uppvärm-

ning.

Natriumsulfat färgar lägan intensivt gul.

Saltets lösning gifver med bariumnitrat en hvit, i syror

olöslig fällning.

En lösning (1 : 20) bör vara neutral. Den fär icke,

ens efter tillsats af ammoniak förändras af natriumfosfat

(magnesium) eller svafvelväte (metaller) , samt icke heller

af ammoniumoxalat (kalcium) eller silfvernitrat (klorid).

Saltet skall kunna kokas med natronlut utan att utveckla

ammoniak.

En blandning af 1 gram torkadt natriumsulfat och 3

gram tennJclorur fär inom 1 timme icke blifva mörkare

tili färgen (arsenik).

Sulfas natricus crudus.

Rätt natriumsulfat. Raaka natriumsulfaatti.

Glauhersalt. Glauherinsuola.

Identitetsreaktionerna äro desamma som för Sulfas

natricus.

En lösning (1 : 20) fär icke förändras af svafvelväte

och, om ammoniak tillsättes, pä sin höjd färgas (metaller).


Sulfas natricus siccatus.

(Sulfas natricus siccus Ph. F. IV.)

TorJcadt natriuyn sulfat.

239

Kuivattu natriumsulfaatti.

l^atriumsulfat fär i skydd mot damm vittra vid en tem-

peratur, som icke öfverstiger 25°, och torkas därefter vid

40°—50°, tills det förlorat hälften i vikt, hvarefter det

siktas.

Ett fint, hvitt, lent och luckert pulver.

Da natriumsulfat föreskrifvits för pulverhlandningar,

bör torkadt natriumsulfat användas.

Sulfas zincicus.

t

ZinJcsulfat. SinJcJcisulfaatti.

ZnS04. 7H2O

Färglösa, i luften längsamt vittrande kristaller, som

mycket lätt och med sur reaktion lösa sig i vatten, men

äro olösliga i sprit.

Saltets lösning gifver med hariumnitrat en hvit fäll-

ning, som är olöslig i syror, och med natronlut en hvit

fällning, som löses af ett öfverskott af fällningsmedlet tili

en klar, färglös vätska. Denna afsätter med svafvelväte

en rent hvit fällning.

En lösning (1 : 20) fär ej förändras af silfvernitrat

(klorid) eller svafvelväte (metaller). Om den blandas med

en lika volym svafvelsyra, och blandningen öfverskiktas

med ferrosulfat, fär en brunfärgad mellanzon icke uppkomma

(nitrat).

0,5 gram zinksulfat skola med 10 gram vatten och 5

gram ammoniak gifva en klar lösning, hvilken icke fär

förändras af natriumfosfat, men med nägra droppar svaf-

velväte bör gifva en rent hvit fällning (andra metaller).


240

Saltet skall kunna kokas med natronlut utan att iitveckla

ammoniak.

Om 2 gram zinksulfat skakas med 10 gram etylalkohol,

blandningen efter 10 minuter filtreras, och filtratet spädes

med en lika volym vatten, fär denna blandning icke röd-

färga blätt lacJcmuspapper (fri syra).

Sulfidum stibicum.

Äntimonpentasulfid. Antimonipentasulfidi.

SbgSg

Ett fint, orangerödt, nastan luktlöst pulver, som när det

upphettas i profrör afgifver ett sublimat af svafvel och

lämnar en äterstod af svart antimontrisulfid.

Om sulfiden skakas med 10 delar vatten, bör filtratet

vara neutralt eller svagt surt samt fär med hariumnitrab

(sulfat) eller silfvernitrat endast svagt opalisera (klorid)

0,5 gram äntimonpentasulfid skakas 2 minuter med

5 gram mättad ammoniumkarbonatlösning vid 50°—60^,

och blandningen filtreras. Om filtratet öfvermättas med

klorvätesyra, fär det inom 6 timmar icke afsätta en gul,

flockig fällning (arsenik).

Förvaras i skydd mot Ijus.

Sulfonalum.

Sulfonal. Sulfonali.

(CH3)2C(S02. CA)2

Färglösa kristaller utan lukt och smak, lösliga i 500

delar kalit vatten, i 15 delar kokande vatten och i 65 delar

sprit, svärare i eter.

.


241

o

Smältpunkt 125°-—126'

Om sulfonal upphettas med pulveriseradt träkol, utvecklas

lukt af merkaptan.

Om 1 gram sulfonal löses i 50 gram kokande vatten, fär

ingen lukt förmärkas. Den kallnade och filtrerade lösningen

bör vara neutral och fär icke förändras af harium-

nitrat (sulfat) eller silfvernitrat (klorid). 10 gram af

lösningen fä icke genast affärga 1 droppe kaliumperman-

ganat (merkaptol).

Vid förbränning af 0,5 gram sulfonal fär nägon väg-

bar äterstod icke kvarblifva.

Maximaldos 2 g.

Sulfur lotum.

(Sulfur sublimatum elotum Ph. F. IV.)

Tvättadt svafvei. Pesty rikki.

Sulfur sublimatum 10 delar.

Liquor ammonicus 1 del.

Aqua destillata .... sä mycket, som fordras.

Det sublimerade svaflet siktas och försättes med amnioniaken

och 10 delar vatten. Blandningen fär stä ett dygn

och röres därunder ofta om. Sedän silas blandningen, svaf-

let tvättas noggrannt med vatten, torkas och siktas.

Ett gult, fint, torrt, lukt- och smaklöst pulver, som är

nastan fullständigt lösligt i kokande natronlut.

2 gram tvättadt svafvel digereras med 20 gram ammo-

niak, och blandningen filtreras efter 15 minuter. Filtra-

tet fär icke förändras af klorvätesyra i öfverskott ens ef-

ter tillsats af svafvelväte (arsenik).

Vid förbränning af 0,i gram tvättadt svafvel fär nägon

vägbar äterstod icke kvarblifva.

Förvaras i väl slutet kärl.

Farmakop. 1^


242

Sulfur sublimatum.

Suhlimeradt svafvel. Härmistetty rikki.

Svafvelblomma. Tulikukka.

s.

Ett fint, gult pulver. När det antändes, förbrinner det

tili svafveldioxid. Kvarblir därvid en äterstod, fär denna

utgöra högst 1 % af svaflets vikt.

Talcum.

Taik. Talkki.

Taik är ett i natiiren säsuiii mineral förekommande

luagnesiiimsilikat.

Ett hvitt, fint pulver, soni är fett för kän«eln och utan

lukt och sraak; olösligt i vatten och i syror.

Taik fär, när det iipphettas i ett profrör, pä sin höjd

antaga en gräaktig färgton.

Tannalbinum.

Tantialhin. Tannalbini.

Ett brungrätt, amorft, lukt- och smaklöst pulver, nastan

olösligt i vatten och i sprit.

Om tannalbin skakas med vatten, och blandningen

filti-eras, erhälles ett filtrat, som färgas bläsvart af ui-

spädd järnklorid. När tannalbin kokas med natronlut, er-

hälles en mörkbrun lösning, som surgjord med klorväte-

syra utvecklar svafvelväte.

1 gram tannalbin och 0,2 gram pepsin blandas omsorgsfuUt

med 50 gram .Ijumt vatten, som blifvit försatt med

1,5 gram utspädd klorvätesyra. Blandningen digereras

vid 40° och filtreras efter 3 timmar. At^rstoden pä filtret

tvättas 3 gänger med 10 gram vatten ät gängen ooh torkas

vid 100°. Dess vikt fär dä icke understiga 0,5 gram.

Yid förbränning af 0,4 gram tannalbin fär nägon väg-

bar äterstod icke kvarblifva.


Tannas chinicus.

Kin intannat. Kin in i tann aatti.

'243

Ett gulhvitt, amorft pulver utan lii-kt, meii ined svagt

bitter oeh sammandragande smak, svärlösligt i vatten, lät-

tare lösligt i sprit.

Dess säväl vatten- yoiii spritlösning aiitager med järn-

Jilorid bläsvart färg.

Kinintannat .sniälter, ojh det uppliettas, med purpar-

röd färg.

Om 0,ö graiii kinintannat skakas med 25 gram -vatten

ucli 1 gram salpetersyra, och blandningen filtreras, er-

liälles ett filtrat, som hvaiiken fär förändras af svafvel-

väte (metaller) eller genast grnmlas af hariumnifrat (sul-

fat) e\\er silfvernitrat (klorid).

1 gram vid 100° torkadt kinintannat uppslammas i

-1- gram vatten. Blandningen försättes med natronlut tili

starkt alkalisk i-eaktion och utskakas 3 gänger med eter,

10 gram at gängen. De förenade eterutdragen böra, när

de indunstas, lämna en äterstod, som torkad vid 100° vä-

ger 0,30—0,35 gram, hvilket motsvarar 30—35 % kinin.

Om en pä vsädant sätt framställd äterstod löses i sprit, oeh

lösningen noggrant neutraliseras med utspädd svafvelsyra

och indunstas tili torrhet, bör det erhällna saltet halla

samtliga för Sulfas chinicus angifna prof.

Vid förl)ränning af 0,2 gram kinintannat far nägon

vägbar äterstod icke kvarblifva.

I^' ö r V a r a s i s k y d d m o t 1 j n s.

Tannas hydrargyrosus.

TT

MerJcurotannni. Merkurotannaatti.

l^-ungröna fjäll ellej- ett grägrönt, lukt- och smaklöst

pulver, olösligt i vatten och i sprit.


244

()m inan gnider ett blankt kopparbleck nied nägra

korn merkurotannat, hvilka fuktats ined 1 droppe klor-

vätesyra, framträder pä kopparn ett hvitt öfverdrag af

metalliskt kvicksilfver.

Merkurotannat, som uppslammats i vatten, färgas blä-

svart af järnklorid.

Om 0,3 gram merkurotannat skakas med 3 gram vat-

ten, blandningen filtreras, och filtratet försättes med en

lika volym svafvelsyra samt därpä öfverskiktas med ferro-

sulfat, fär nägon brun mellanzon icke uppkomma (nitrat)

Vid förbränning af 0,5 gram merkurotannat fär nägon

vägbar äterstod icke kvarblifva.

Förvaras i skydd mot Ijus.

Maximaldos 0,i g.

Tannoformium.

Tannoform. Tannoformi.

Metylenditannin. Metyleniditannini.

Ett Ijust rödgrätt, nastan lukt- och smaklöst pulver,

olösligt, i vatten, lösligt i v^prit, i natronlut och i nafrium-

Jcarhonat.

Tannoform smälter vid omkring 230° under sönder-

delning.

En lösning af 0,oi gram tannoform i 2 gram svafvel-

syra färgas, när den lindrigt uppvärmes, först grön och

sedän blä. Hälles denna lösning droppvis tili sprit, antager

blandningen en violett färg, som snart öfvergär i röd.

Om 0,5 gram tannoform skakas med 50 gram vatten,

och blandningen filtreras, erhälles ett filtrat, som hvarken

fär förändras af svafvelväte (metaller) eller, om det göres

surt med salpetersyra, af hariumnitrat (sulfat) eller silf-

vernitrat (klorid).

Vid förbränning af 0,4 gram tannoform fär nägon väg-

bar ät^rstod icke kvarblifva.

Förvaras i skydd mot Ijus.

.


Tartras natrico-kalicus.

245

Kalium-natriiimtartrat. Kaliumnatriumtartraatti.

K]SraC4H406. 4H2O

Färglösa, genomskinliga kristaller, som lösa sig i 1,4

delar vatten, och som smälta vid uppvärmning pä vatten-

bad.

Saltets koncentrerade lösning gifver med ättiksyra en

hvit, kristallinisk, i kalilut löslig fällning. Vid upphett-

ning förkolas saltet och afgifver lukt af brändt sooker.

Äterstoden reagerar alkaliskt oöh färgar lägan gul. Be-

traktas lägan genom koboltglas, synes den violett.

En lösning (1

: 20) bör vara neutral. Om den försättes

med ammoniak, fär den icke förändras af ammo-

niumoxalat (kalcium). Om den göres sur med salpeter-

syra och filtreras, fär filtratet icke förändras af harium-

nitrat (sulfat) eller svafvelväte ens efter öfvermättning

med amm'oniak (metaller), och fär med siJfvernitrat endast

opalisera (klorid).

Saltet skall kimna kokas med natronlut utan att utveckla

ammoniak.

Tartras stibico-kalicus.

t

Kaliuniantimonyl- Kaliumantitnonyli-

tartrat. tartraatti.

Krähsalt. Ohsennussuola.

2(KSbO. C4H4O6). H2O

Ett hvitt, kristalliniskt pulver, lösligt med svagt sur

reaktion i 17 delar kalit och i 3 delar kokande vatten,

olösligt i sprit.


24(i

Saltet förkolas iiär det npphettas, afgifver lukt af

briindt socker och lämnar en alkaliskt reagerande äterstod,

hvilken färgar lägan violett. Saltets lösning ger med

nägra dra|)])Hr klorvätesyra och svafvelväte en orangeröd

fällning.

En blandning af 1 gram kaliumantimonyltartrat och

3 gram tennhlorur fär icke inom 1 timnio blifva mörkare

tili färgen (arsenik).

Af 1,66 gram kaliumantimonyltartrat och vatten beredas

100 onr^ lösning. 10 om^ af denna lösning försättas med

0,2 gram vinsyra och 2 gram nati'iumhydrokarbonat, och

blandningen titreras med tiondedels-normal jod. TTärvid

skola förbrukas 9,J>—10 cm^, h vii kot motsvarar en hait af

99—100 %.

Maximaldos 0,2 (j.

Tela.

Förhnndstyg. Sidekangas.

Bomullstyg, som i afseende a renhet sk ali motsvara

fordringarna för Gossypium depuratum.

.

Terebinthina.

(Balsamivm Terebintliinae Ph. F. IV.)

Terpentinhal.sniH .

7'nrpäffihnlsnm i.

Den ur särade stammar af Pinus-ävtev flutna balsamen.

En honungliknande, gulhvit tili grägnl, grumlig massa

med en egen Inkt och bitter, nägot retande smak. Vid förvaring

skiljer sig balsamen ofta i ett öfre brnngnlt, och

ett undre grähvitt, ogenomskinligt, kristallförande lager,

hvilket vid nppvärmning klarnar.


247

Med 5 delar sprit gifver balsamen en klar eller nastan

klar lösning med sur reaktion. I eter, i acetoiv, i kloroform,

i isättika och i terpentinolja löser den sig klart, däremot

^rumligt i hols rafla och i petrolefer.

Terebinthina veneta.

Venetiansk terpentin. Venetsiantä-rpatti.

Den ur särade stainmar af Larix decidua Miller

Minna balsamen.

En tjockflytande, klar, genomskinlig, gul tili brungul,

svagt fluorescerande vätska med en egen, aromatisk lukt

och svagt bitter smak. Utbredd i ett tunt skikt torkar

balsamen smäningom tili en genomskinlig hinna ntan

spär af kristaller.

Med 5 delar sprit gifver balsamen en klar eller nastan

klar lösning med sur reaktion. 1 eter, i aceton och i kloroform

löser den sig fullständigt, i petroleier nastan klart,

i kolsvafla ofullständigt.

Tetraboras natricus.

(Biboras natricu's Ph. F. IV.)

Natriumtetrahoyat. Natriumtetraboraatti.

Borax. Boraksi.

NasB^G^. IOH2O

Färglösa, pä ytan vittrande kristaller, lösliga med alka-

lisk reaktion i 18 delar kalit och i 0,5 delar hett vatten,

lätt i glycerin, men icke i sprit.

En kristall natriumtetraborat, som fästes vid öglan af

en platinatrad oöh hälles i lägan, pöser starkt och smälter

tili en färglös pärla. Lägan färgas därvid gul.


248

Om ett stycke gurkmejpapper iuktas med en lösning af

saltet i utspädd klorvätesyra, framträder, dä pappret tor-

kar, en brunröd färg, soni med natronlut öfvergär tili

bläsvart.

En lösning (1 : 50) fär icke förändras af ammoniumkarhonat

(kalcium) eller svafvelväte (metaller). Om den gö-

res sur med salpetersyra, fär den icke utveckla koldioxid

(karbonat), och denna sura lösning fär icke förändras af

bariumnitrat (sulfat) eller siJfvernitrat (klorid).

Theobromino-salicylas natricus.

Natriumteohromin- Natriumteohromini-

salicylat. salisylaatti.

Diuretin. Diuretini.

Ett hvitt, luktlöst pulver, med söt, lutaktig och bitter

smak, lätt lösligt med alkalisk reaktion i vatten.

En lösning (1 : 5) bör vara klar och färglös eller svagt

gulaktig och sikäli med klorvätesyra gifva en hvit fällning,

som fullständigt löser sig i natronlut, men endast delvis

i ammoniak.

Järnklorid färgar äfven en starkt utspädd lösning af

natriumteobrominsalicylat violett.

En lösning af 0,3 gram natriumteobrominsalicylat i

3 gram vatten skakas med 3 gram kloroform, och kloroformen

afsepareras och filtreras. 2 gram af detta filtrat skola

kunna förflyktigas utan vägbar äterstod (koffein).

En lösning af 1 gram natriumteobrominsalicylat i 5

gram vatten neutraliseras först noga med normal klorväte-

syra, och lösningen göres därpä svagt alkalisk med utspädd

ammoniak (1:10). Vätskan fär stä vid rumstemperatur,

röres stundom om,.och filtreras efter 3 timmar. Den upp-


249

komna fällniiiigen samlas pä ett torkadt och vägdt filter

mod en diameter af 8 cm, tvättas med 15 gram vatten och

torkas vid 100°. Fällningens vikt fär da icke nnderstiga

0,4 gram.

Om en del af fällningen försättes med nägra droppar

hlorvatien, och blandningen hastigt indunstas tili torrhet,

erhälles en rödgul äterstod, som med en droppe ammoniak

antager purpurfärg.

Förvaras i väl slutet kärl.

Thymolum.

Tymol. Tymoli.

Färglösa, genomskinliga kristaller med skarp, nägot

brännande smak och med lukt af timjan, lösliga i omkring

1100 delar vatten, 100 delar glycerin samt lätt i

sprit, i eter, i kloroform, i feta ooh i flyktiga oljor äfvensom

i natronlut.

Smältpunkt 50°—52°.

Tymolkristaller äro tyngre än vatten och sjunka tili

bottnen i ett kärl med vatten, men om vattnet upphettas

och tymolen smälter, flyter den som ett oljelager pä vat-

tenytan.

En lösning af en liten kristall tymol i 1 gram isättika

färgas blägrön, om 6 droppar svafvelsyra och 1 droppe sal-

petersyra tillsättas.

Bromvatten ästadkommer i dess lösning en mjölkig

grumling, men icke nägon kristallinisk fällning.

Vattenlösningen bör vara neutral. Den fär icke färgas

violett af järnJclorid (fenol).

Om 0,5 gram tymol förflyktigas pä vattenbad, fär nägon

vägbar äterstod icke kvarblifva.


250

Tincturae.

Tinkturcr. Tinkturat.

De droger, af hvilka tinkturer skola beredas, torkas väl

antingen i torkf^käp vid högst 65° eller i kalkexsickator

cK^h diminueras tili den finhetsgrad, som i hvarje särskildt

fall föreskrifves. Tinkturerna l>er€das genom maceration

eller perkolation med sprit, sprit och vatten, eller sprit ocli

eter soin extraktionsmedel, säfraint ickc annorlunda före-

skrifves.

Maceration: 1 )rogeii och lösniiigsmedlet bringas

i ett kärl, som slutes viii och ställes ät sidan i skydd mot

Ijus. Blandningen röres ofta om. Efter sex dygn afdekan-

teras vätskan, och bottensatsen pi-essas. Da pressvätskari

runnit af, fuktas massan pä nytt med lösningsmedlet

och pressas för and ra gangen. Mangden lösningsmedel af-

passas därvid sä, att den sammanlagda vikten af de bäda

pressvätskorna och den afdekanterade viitskan är lika med

den vikt, som är föreskrifven för tinkturen. De förenade

vätskorna lämnas att stä i ett väl shitet kärl för ett dygn

och filtreras däi^iä genom en tratt, som hälles täckt.

Perkolation verkställes pä samma sätt som vid

beredning af flytande extrakter föreskrifves bloti: med

den skillnad, att perkoleringen är slutförd da ett perkolat

erhällits, hvars vikt är lika med den vikt, som är före-

skrifven för tinkturen. Perkolatet filtreras genom en

tratt, som hälles täckt.

Tinkturer skola utlämnas klara.

Tinctura absinthii.

MnlörUinJffnr. Koiruohotinhiiira.

Herba absinthii 20 delar.

Spiritus dilutus sä mycket.

att tinkturens vikt utgör 100 delar.

För maceration användes drog af finhetsgraden 11 och

för perkolation af finhetsgraden TV,


251

Malörttinktnr skall hafva mörk, l)rTingrön färg, iriy(

ket bitter smak och lukt af inalort.

Tinctura absinthii composita.

Sammansatt malört- Sekoitettu hoiruoJio-

tinlftur. tinhtnrn.

Herba absinthii 12 delar.

Pericarpium aurantii 4 delar.

Rhizoma zingiberis 4 delar.

Spiritus dilutus sä mycket,

att tinktiirens vikt utgör. ...... 100 delar.

F()r maceratioii användes drog af finhetsgraden I I och

föi- perkolation af finhetsgraden IV.

Sammansatt malörttinktnr skall hafva mörk, brnngrön

färg och mycket bitter, aromatisk smak.

Tinctura aromatica.

Aromatisk thiktur. Arominen tinktura.

Fructus cardamomi .... 25 delar.

Flos caryophylli 25 delar.

Pericarpium aurantii 25 delar.

Rhizoma zingiberis 25 delar.

Cortex cinnamomi 100 delar.

Spiritus dilutus sä mycket,

att tinkturens vikt utgör 1000 delar.

V()\' maceration användes drog af finhetsgraden I I och

för perkolation af finhetsgraden IV.

iVromatisk tinktni- skall hafva gulbrun färg och aro-

matisk smak.


252

Tinctura asae foetidae.

DyfvelsträcJctinktur. HajupihJcatinJctura.

Asa foetida 20 delar.

Spiritus sä mycket,

att tinktureus vikt utgör 100 delar.

Dyfvelsträcktinktur skall hafva brunröd färg samt

lukt och smak af dyfvelsträck.

Tinctura aurantii.

PomeranstinJctur. PonieranssitinJctura.

Pericarpium aurantii 20 delar.

Spiritus dilutus sä mycket,

att tinkturens vikt utgör. .

...... 100 delar.

För maceration användes drog af finhetsgraden II och

för perkolation af finhetsgraden IV.

Pomeranstinktur skall hafva gulbrun färg samt lukt

och smak af pomeransskal.

Tinctura belladonnae.

Belladonnatinktur. BelladonnatlnJctura.

Folium belladonnae (IV) 10 delar.

Spiritus dilutus sä mycket,

att tinkturens vikt utgör 100 delar.

Beredes genom perkolation.

Belladonnatinktur skall hafva brungrön färg.

Maxinialdos 1 g.


Tinctura benzoes.

Benzoetinhtur. Bentsoetinhtura.

Benzoe (II) 20 delar.

Spiritus sä mycket,

att tinkturens vikt utgör 100 delar.

263

Benix>etinktur gkall hafva rödbrun färg och blandad

med vatten gifva en mjölkig vätska med sur reaktion.

Tinctura calami.

Kalmustinhtur. Kalmojuuritinhtura.

Rhizoma calami 20 delar.

Spiritus dilutus sä mycket,

att tinkturens vikt utgör 100 delar.

För maceration användes drog af finhetsgradenll och

för perkolation af finhetsgraden IV.

Kalmustinktur skall hafva brungul färg och bitter,

brännnande smak.

Tinctura capsici.

Spanskpeppartinktur. Turhinpippuritinhtura.

Fructus capsici (II) ' 10 delar.

Spiritus sä mycket,

att tinkturens vikt utgör 100 delar.

Spanskpeppartinktur skall hafva rödbrun färg och

skarp, brännande smak.


254

Tinctura cascarillae.

KashariUtiri hiiir. Kaskut rillatinktura

Cortex cascarillae 20 delar.

Spiritus dilutus sä mycket.

att tinkturens vikt utgör 10() delar.

För iiiaceration användes drog af finhetsgradeii I I ocli

för perkolation af finhetsgradeii IV.

Ka&karilltiiiktur skall liafva rödgul färg ocli starkt

l>itter, aromatisk sinak.

Tinctura chinae amara.

Kinatinktur. Kiinatinktura.

Radix gentianae (IV) 4 delar.

Pericarpium aurantii (IV) 4 delar.

Cortex chinae (IV) 12 delar.

Spiritus dilutus sä mycket.

att tinkturens vikt utgör 100 delar.

Beredes genom perkolation.

Kinatinktur skall hafva rödhrun färg och aromatisk,

bitter smak.

Tinctura chloreti ferrici.

Järndroppar. Rautatipat.

Liquor chloreti ferrici 20 delar.

Spiritus dilutus 80 delar.

Järndroppar skola vara klara och brungula och hafva

sammandragande järnismak. De innehalla omkring 2 ^j(

järn.

.


256

Tinctura chloreti ferrosi aetherea.

Eterhaltiga järndroppar. Eetteri set rautatipat.

Liquor chloreti ferrici 20 delar.

Aether 20 delar.

Spiritus 60 delar.

Järnkloridlösningeii, eteni och si)riteii blandas, ocli

blandningen liälles pä flaskor af färglöst glas, hvilka icke

fyllas fullständigt, väl tillslutas och iitisiättas för solljus,

tills vätskan affärgats.

Eterhaltiga järiidroppaj- skohi vara färglösa eller grön-

gula med lukt af eter och med sammaiidragande järiismak.

De iniiehälla i det näniiaste 2 % jäi-n.

Utspädda med vatteii gifva de lued ferro- eller ferricyanhalium

en blä, med ammoniak en svart och med silf-

vernitrat en hvit fällning.

Tinctura cinnamomi.

Kaneltinktur. Kanelitinktura.

Cortex cinnamomi 20 delar.

Spiritus dilutus sa mycket,

att tinkturens vikt iitgör 100 delar.

För maceration aiivändes drog af finhetsgraden 11, för

perkolation af finhetsgraden IV.

Kaneltinktur sk ali hafva rödbrun färg och söt, aro-

ni atisk kanelsmak.


256

Tinctura colchici,

TidlösetinJctur. MyrhJcyliljatinJctura.

Semen colchici (IV) 10 delar.

Spiritus dilutus sä mycket,

att tinkturens vikt utgör 100 delar.

Beredes genom perkolation.

Tidlösetinktur skall hafva brungul färg och ihällande

bitter smak.

Om 20 droppar tinktur indunstas, och äterstoden löses

i 5 droppar ^afvelsyra, framträder vid tillsats af ett korn

kalmmnitrat en bläviolett, snart bloknande färg.

Maximaldos 1,5 g.

Tinctura condurango.

Kondurangotinhtur. Kondurangotinhtura.

Cortex condurango 20 delar.

Spiritus dilutus sa mycket,

att tinkturens vikt utgör 100 delar.

För maceration användes drog af finhetsgraden II, för

perkolation af finhetsgraden IV.

Kondurangotinktur gkall hafva mörkbrun färg och bit-

ter smak.


Tinctura digitalis.

t

DigitalistinJctur. DigitalisUnhtura.

Folium digitalis (IV) 10 delar.

Spiritus dilutus sä mycket,

att tinkturens vikt utgör 100 delar.

Beredes genom perkolation.

267

Digitali&tinktur skall hafva mörkt grönbrun färg och

egen smak.

Maxinialdo^ 1 g.

Tinctura gentianae.

Gentianatinktur. Katkerotinktura.

Radix gentianae 20 delar.

Spiritus dilutus sä mycket,

att tinkturens vikt ntgör 100 delar.

För maceration användes drog af finhetsgraden II, för

perkolation af finhetsgraden IV.

Gentianatinktur skall hafva rödbrun färg och starkt

bitter smak.

Tinctura ipecacuanhae.

Kräkrottinktu7\ Oksennusjuuritinktura.

Radix ipecacuanhae (V) 10 delar.

Spiritus dilutus sä mycket,

att tinkturens vikt utgör 100 delar.

Beredes genom perkolation.

Kräkrottinktur skall hafva brungul färg, svag, egendomlig

lukt och svagt bitter smak.

Farmakop. 17


258

Den bör innehälla 0,iJ)5—0,21 ^/c alkaloider. Är tinkturen

starkare, bör den »pädas med en beräknad mängd

utspädd sprit.

Alkaloidhalten be&tämmes pä följande sätt: 50 gram

tinktur försättas med 2 droppar klorvätesyra och indun-

stas, tills vikten utgör 10 gram. Äterstoden försättes, sedän

den svalnat, med tö gram eter ocb 3 gram ammoniak samt

skakas kraftigt 10 minuter. Af det klara eterskiktet silas

genom torr vadd 50 gram och pröfvas säsom för Radix

ipecacuanhae är angifvet. För att neutralisera alkaloiderna

böra ätgä 2,7—2,9 cm^ tiondedels-no)^mal klorväte-

syra.

Tinctura jodi.

JodtinMur, Joditinhtura.

Jodum 1 del.

Spiritus (95 voi. %) 9 delar.

Joden löses vid rumstemperatur i »priten.

En svartbrun, klar vätska med lukt af jod. Den är

vid uppvärmning fullständigt flyktig.

För att affärga en lösning af 1,27 gram jodtinktur,

0,5 gram kaliumjodid och 25 gram vatten, skola ätgä

9,5—10 om^ tiondedels-normalt natriumtiosulfat, hvilket

motsvarar en hait af 9,5—10 % jod.

Endast en j ämförelsevis ringa mängd fär hällas i för-

r&d.

Maximaldos 0,2 g.


Tinctura myrrhae.

Myrratlnktur. Mirhamitinktura.

Myrrha (II) 20 delar.

Spiritas sä mycket,

att tinkturens vikt utgör 100 delar.

259

Myrratlnktur skall hafva rödgul färg, lukt af myrra

ooh bitter, aromatisk smak.

Tinctura opii.

(Tinctura opii simplex Ph. F. IV.)

TT

Opiumtinktur. Opiumtinktura.

Opium (IV) 10 delar.

Spiritus 70 delar.

Aqua destillata 30 delar.

Opiet öfvergjutes med 30 delar hett vatten, och blandningen

macereras 24 timmar. Spriten tillsättes, och macerationen

fortsättes G dygn.

Opiumtinktur är en mörkt rödbrun vätska med bedöfvande

lukt och bitter smak.

Opiumtinktur bör innehälla 0,97—1,02 % morfin. Är

tinkturen starkare,- bör den spädas med en beräknad mängd

utspädd sprit.

Morfinhalten bestämmes pä följande sätt:

50 gram opiumtinktur indunstas i en vägd skäl tili

15 gram, som spädas med vatten tili 38 gram. Lösningen

blandas, utan att skakas om, med 2 gram normal ammoniak,

och blandningen filtreras genast genom ett filter med en

diameter af 10 cm. 32 ^ram af filtratet afvägas och pröf-


260

VÄS s&som för Opiuiii är angifvet. För att neutralisera öf-

vers/kottet af syra böra ätgä 10,6— 11^4 cm^ tiondedels-normal

halilut,

Maxiinaldos 1,5 g.

Tinctura opii benzoica,

t

OpiumtinJctur med B entsoehafpoinen

henzoesyra. opiumtinktura.

Aetheroleum anisi 1 del.

Camphora 1 del.

Acidum benzoicum 2 delar.

Tinctura: opii 5 delar.

Spiritus dilutus 91 delar.

Opiumtinktur med benzoesyra skall vara brungul med

lukt af anisolja och kamfer, söt kryddsmak och sur reak-

tion.

100 delar innehälla det lösliga af 0,5 delar opium.

Tinctura pomi ferrata.

(Tinctura Extracti Pomorum ferrati Ph. F. IV.)

Svarta järndroppar. Mustat rautatipat.

Extractum pomi ferratum 20 delar.

Spiritus dilutus 20 delar.

Aqua cinnamomi 60 delar.

Extraktet löses i kanelvattnet, spriten tillsättes ocli

blandningen filtreras, sedän den lämnats att stä nägra

timmar.


261

Svarta järndroppar skola hafva svartbrun färg, lukt af

kanel och mild järnsmak samt böra blanda sig klart med

vatten.

Tinctura ratanhiae.

RataniatiiiJctur. Rataniatinktura.

Radix ratanhiae 20 delar.

Spiritus dilutus sä mycket,

att tinkturens vikt utgör 100 delar.

För maceration användes drog af finhetsgraden II, för

perkolation af finhetsgraden IV.

Eataniatinktur skall hafva mörkt brunröd färg, egen-

artad lukt och sträf, sammandragande smak.

Tinctura rhei amara.

RaharhertinTctur. RaharheritinMura.

Fructus cardamomi 1 del.

Pericarpium aurantii 4 delar.

Radix gentianae 5 delar.

Rhizoma rhei 10 delar.

Spiritus dilutus sa mycket,

att tinkturens vikt utgör 100 delar.

För maceration användes drog af finhetsgraden II,

för perkolation af finhetsgraden IV.

Rabarbertinktur skall hafva rödbrun färg och bitter,

aromatisk smak.


262

Tinctura strophanthi.

t

Sfrofantustinktur. Strofantustinktura.

Semen strophanthi (IV) 10 delar.

Spiritus dilutus sä mycket,

att tinkturens vikt utgör ICX) delar.

Beredes genom perkolation.

Tinkturen utskakas före filtreringen med litet taik.

Strofantustinktur skall vara gulbrun och hafva mycket

bitter smak.

Maximaldos 0,5 g.

Tinctura strychni.

(Tinctura Nucis vomicae Ph. F. IV.)

t

RäfkaketinJctur. KetunkaJckutinMura.

Semen strychni (IV) 10 delar.

Spiritus dilutus sa mycket,

att tinkturens vikt utgör 100 delar.

Beredes genom perkolation.

Käfkaketinktur skall hafva Ijusgul färg och mycket

l)itt«r smak.

Eäfkaketinkturen bör innehälla 0,24—0,26 % alkaloider.

Är tinkturen starkare, bör den blandas med beräknad

mängd utspädd sprit.

Alkaloidhalten bestäimmes pä följande sätt : 50 gram

tinktur försättas med 2 dropi)ar klorvät^syra, och blandnin-


263

gen indunstas, tills vikten utgör 10 gram. Den svalnade

äterstoden försättes med 30 gram kloroform och 5 gram ammoniak

samt skakas kraftigt 20 minuter. Blandningen

försättes med 60 gram eter och skakas ännu ett par minu-

ter. Af det klara eter-kloroformlagret silas genom torr

vadd 60 gram och pröfvas säsom för Semen strychni är

angifvet. För att neutralisera öfverskottet af syra, böra

ätgä 7,6—7,8 cm^ tiondedels-normal kalilut.

Maximaldos 1 g.

Tinctura valerianae.

Valerianatinktur. VirmajuuritinMura.

Radix valerianae 20 delar.

Spiritus dilutus sä mycket,

att tinkturens vikt utgör 100 delar.

För maceration användes drog af finhetsgraden II, för

perkolation af finhetsgraden IV.

Valerianatinktur skall hafva rödbrun färg och stark

lukt och smak af valerianarot.

Tinctura valerianae aetherea.

Valerianatinlctur Eetterinen virmajuurlmed

eter. . tinhtura.

Radix valerianae (IIL 20 delar.

Aether 26 delar.

Spiritus dilutus sa mycket,

att tinkturens vikt utgör 1(X) delar.

Valerianatinktur med eter skall hafva gulbrun färg

och stark lukt och smak af eter och valerianarot.


264

Tinctura veratri.

t

Prustrottinktiir. Pärskäjuuritinktura.

Rhizoma veratri (IV) 10 delar.

Spiritus dilutus s& mycket,

att tinkturens vikt utgör 100 delar.

Beredes genom perkolation.

Prustrottinktur skall hafva mörk, rödbrun färg och

bitter, rifvande smak.

Tragacantha.

Dragant. Traganta.

Det ur stammarna af ätskilliga Astragalus-dixter fram-

sipprade, i luften härdnade slemmet.

Blad- eller bandformiga, vanligen skärformigt böjda,

hvita, hornartade, genomlysande, strimmiga stycken af

0,15—3

smak.

cm bredd och 1—3 mm tjocklek, utan lukt och

Om 1 del dragantpulver öfvergjutes med 50 delar vat-

ten, erhälles ett tjockt, nägot grumligt slem utan smak.

Om detta slem spädes med 10 delar vatten, och vätskan

filtreras, fär filtratet med jod icke färgas blätt (förklistrad

stärkelse).

Trionalum,

Trional, Trionali.

Metylsulfonal. Metylisulfonali.

CH3. CA. C(SO,. CA),

Färg- och luktlösa kristaller med bitter smak. lösliga

i 320 delar vatten, lätt lösliga i sprit och i eter.


I

Smältpunkt 76°—77°.

265

Trional, som upphettas med pulveriseradt träkol, ut-

vecklar liikt af merkaptan.

När 1 gram trional löses i 50 gram kokande vatten, fär

ingen lukt förmärkas. Om denna lösning filtreras som

kali, skall filtratet vara neutralt. Det fär icke förändras

af hariumnitrat (sulfat) eller silfvernitrat (klorid).

10 gram af filtratet fä icke genast affärga 1 droppe kaliumpermanganat

(merkaptol).

Vid förbränning af 0,5 gram trional fär nägon vägbar

äterstod icke kvarblifva.

Maximaldos 2 g.

Tuber jalapae,

t

Jalapaknöl. Jalapanmulcula.

Den förtjiockade biroten af Exogonium purga B e nt

h a m.

Jalapaknölen är härd ooh tung, af växlande storlek,

rund, päron- eller äggformig, längdfärad ock nätlrkt

skrynklig med tvärställda barkporer. Färgen är Ijusare

eller mörkare gräbrun, i fördjupningarna svartbrun. Pä

tvärsnittet »synas Ijusare och mörkare koncentriiska ringar

eller oregelbundna figurer. Brottet är glatt, livar'ken för-

vedadt eller trädigt.

Innanför den kraftigt utbildade korken ligger ett «malt

lager barkparenkym, i hvilket synas talrika kalciumoxalat-

druser och i längsrader anordnade mjölksaftceller. Barken

afskiljes frän det inre genom en primär kambiumring.

Innanför denna synas sekundära kambier, hvilka antingen

äro ringformiga eller bilda vägiga linier. Hufvudväfnaden

i det inre utgöres af stärkelsoförande vedparemkym,


266

i hvilket kiiri, silväfnad och mjölksaftoeller äro gruppe-

rade. Stärkelsen utgöres hufviidsakligast af rjinda, enkla

kom, livilkas diameter iippgär tili 50 fi, men ätfven sammansatta

korn anträffas. Stärkelsen är tili stx>r del för-

klistrad, framför alt i rotens yttre väfnader.

Sam pulveriserad är drogen gräbrun, och pulvret karak-

teriseras iinder mikroskoipet af bitar af paren'kymet nied

stärkelsekorn eller förklistrade stärkelseklumpar, af kal-

cininoxalatdruserna, af de talrikt förekomniande mjölksaft-

dropparna, hvilka färgas intensivt gula af jod samt af

fragment af vedkärlen.

Jalapaknölens lukt är egendomlig, svag, deas -smak fadd,

sedän rifvande.

Tuber salep.

SalepJcnöl. Salepinmukula.

Den vid blomningstiden insamlade och torkade knöl-

roten af särs^kilda, tili gruppen Ophrydeae hörande or-

kideer.

Salepknölen är rund tili aflängt äggformig, härd och

tung, intill 4 cm läng, 3 cm tjock, gul eller gräbrun, svagt

genomlysande. Brottytan är hornartad, homogen.

Hufvudväfnaden utgöres af parenkyni, i hvilket klena

ledningssträngar förlöpa. Parenkymet innehäller stärkel-

se, som är fullständigt förklistrad ; dessutom finnas i detsamma

talrika, stora slemoeller, hvilka oft^ innesluta rafid-

knippen.

Sasom pulveriserad är drogen hvit eller gulhvit, och

pulvret karakteriseras under mikroskopet af fragment af

parenkymet med förkliistrad stärkelse och af de stora slem-

cellerna. Dessa cellers innehäll färgas af jod intensivt gul-


267

bruiit. Om pulvret behandlas med sprit, synas sleincellerna

säsom Ijusa flak; tillför man vatten, omvandla sig dessa

tili Ijusa, runda bläsor.

Salepknölen saknar lukt, dess smak är slemmig, fadd.

Unguenta.

Salvor. Salvat.

Salvor beredas genom att beständsdelarna noggrant

blandas eller smältas samirian. Därvid iakttages, säframt

icke annorlunda föreskrifves, att det ämne, som har den

högsta smältpunkten, smältes först och vid sä lag tempe-

ratur som möjligt. Tili smältan fogas smäningom öfriga

fasta ämnen med lägre smältpunkt och slutligen tillblandas

flytande beständsdelar. Blandningen silas och röres om,

tills den svalnat.

Flyktiga ämnen fä icke tillsättas, förrän smältans tem-

Ijeratur understiger 60°.

Om ämnen i pulverform skola ingä i en salva, böra de

pulveriseras mycket fint och ntrifvas med mindre mäng-

der af den i öfrigt färdigberedda salvan, tills alit smäningom

blandats.

Salvor skola vara homogena och fä icke vara härskna.

För varas i täckta, torra kärl,

]) ä t o r r t och s v a 1 1 s t ä 1 1 e.

Unguentum acidi borici.

Borsalva. Borisalva.

Acidum boricum (VI) 10 delar.

Cera alba 10 delar.

Paraffinum solidum 17 delar.

Paraffinum liquidum 63 delar.

Borsalva skall vara hvit.


268

Unguentum adipis lanae.

Ullfettsalva.

'

Villarasvasalva.

Lanolin. Lanolini.

Adeps lanae 75 delar.

Aqua destillata 25 delar.

Ullfettet smältes och vattnet tillblandas.

Ullfettsalva är nastan hvit.

Unguentum cantharidis.

Spanskflugesalva. Espanjankärpässafva.

Cantharis (IV) 20 delar.

Unguentum terebinthinae resinosum

80 delar.

Spanskflugepulvret digereras med basiliksalvan p&

vattenbad i 24 timmar. Massan pressas mallan varma me-

tallplattor och silas som varm.

Spanskflugesalva skall hafva gulbrun färg.

Unguentum diachylon.

Diakylonsalva. Diakylonisalva.

Emplastrum plumbicum 50 delar.

Oleum sesami 30 delar.

Unguentum paraffini

20 delar.

Blyplästret, sesamoljan ooh paraffinsalvan smältäs samman

pä vattenbad och blandas genoan att man flitigt rör

om, tills salvan antagit stadig konsistens. Efter 24 tim-

Hiars förlopp rifves salvan änyo onrsorgsfnllt.

Diakylonsalva skall hafva hvit, i gult skiftande färg.


Unguentum hydrargyri.

Kvicksilfversalva. Elohopeasalva.

Hydrargyrum 30 delar.

Adeps lanae 10 delar.

Sebum '20 delar.

Adeps suillus 40 delar.

Aether sä mycketj som fordras.

269

Kvicksilfret rifves samman med ullfettet under till-

sats af litet eter, tills inga kvicksilfverkulor kunna upptäckas

vid fyrfaldig förstoring. Därefter tillsättas den

smälta talgen och istret, inedaii man ständigt rör om.

Kvicksilfversalva äkall yara blägrä.

2 gram kvicksilfversalva skola, sedän fettet aflägsnats

med eter, lämna en äterstod af 0,58—0,62 gram kvicksilf-

ver, hvilket motsvarar en hait af 29—31 %.

Unguentum hydratocarbonatis

plumbici.

Blyhvittsalva. LyijyvaJkossalva,

Hydratocarbonas plumbicus 30 delar.

Unguentum paraffini

70 delar.

Blyhvittsalva skall vara hvit.

Unguentum jodeti kalici.

Kaliumjodidsalva. Kaliumjodidisalva.

Jodetum kalicum 10 delar.

Aqua destillata 5 delar.

Unguentum adipis lanae 85 delar.

Beredes för tillfället.

Kaliumjodidsalva skall vara blekgul.


•27

Unguentum leniens.

Coldcream. CoJdcream.

Cera alba 12 delar.

Cetaceum 10 delar.

Oleum sesami 60 delar.

Aqua destillata 18 delar.

Aetheroleum rosae 1 droppe.

Coldcream skall hafva hvit färg, mjuk konsistens och

tydlig lukt af rosenolja.

Unguentum oxidi zincici.

Zinksalva. SinJcJcisalva.

Oxidum zincicum 1 del.

Unguentum paraffini 9 delar.

Zinksalva skall hafva hvit färg.

Unguentum paraffini.

Taraffinsalva. Paraffinisalva.

Paraffinum solidum 1 del.

Parafflnum liquidum 4 delar.

Paraffinsalva skall vara hvit.


271

Unguentum subacetatis plumbici,

Blysalva. Lyijysalva.

Liquor subacetatis plumbici 1 del.

Adeps lanae 6 delar.

Aqua destillata 3 delar.

Blysalva skall vara nastan hvit.

Unguentum sulfuris compositum,

Skabhsalva. Syyhynsalva.

Carbonas calcicus 10 delar.

Sulfur sublimatum 15 delar.

Pyroleum pini 15 delar.

Sapo kalinus venalis 30 delar.

Adeps lanae 30 delar.

Skabbsalva skall vara gräbrun.

Unguentum terebinthinae resinosum.

Basilihsalva. Basilihansalva.

Colophonium 16 delar.

Sebum 15 delar.

Cera flava

15 delar.

Oleunt sesami 45 delar.

Terebinthina 10 delar.

Basiliksalva skall vara gulbrun.


272

Vaselinum.

Vaselin. Vaselini.

Ett vid petroleumberedningen erbället mineralfett.

En amorf, genomlysan


'273

Veratrin gifver, da det kokas med klorvätesyra, en

röd lösning. När veratrin rifves med 100 delar svafvel-

syra, erhälles en blandning, som först fluorescerar i grön-

gult och sedän färgas röd. Om O, oi gram veratrin och 0,05

gram socker fuktas med svafvelsyra, färgas blandningen

först grön och sedän blä.

Spritlösningen fär ieke fällas af platinaJdorvätesyra.

Vid förbränning af 0,i gram veratrin fär nägon väg-

bar äterstod icke kvarblifva.

Maximaldos 0,oo5 g.

Vina.

Viner. Viinit.

Äkta naturyiner af följande slag:

Malaga eller Marsala.

Xeres eller Madeira.

Eödvin.

Champagne.

Tokayer.

Vinum chinae.

Kinavin. Kiinaviini.

Cortex chinae (IV) 30 delar.

Spiritus dilutus 30 delar.

Acidum hydrochloricum dilutum 3 delar.

Saccharum 200 delar.

Vinum de Xeres vei Madera ... 750 delar.

Kinabarken maoereras 1 dygn med spriten och den utspädda

klorvätesyran. Vinet tillsättes, och macerationen

fortsättes 8 dygn, hvarefter blandningen koleras. Sockret

löses i kolatet, och vätskan filtreras efter en vecka.

Farmahop. 18


BILAGOR


Bilaga I.

ATOMVIKTER

för de grundämnen, som förekomma i faritiakop^ns preparat

Aluminium

Antimon ,

.

Arsenik . . .

Barium . . .

Bly

Bor

Brom

Fosfor

Jod

Järn

Kalcium . .

Kalium . .

Kisel

Klor

Koi

Koppar

Krom

.

. . . ,

Kvicksilfver

Kväfve . .

Magnesium

Mangan . . .

Natrium

Platina . . .

Silfver

Svafvel . .

Syre

Tenn

Vismut . . .

Väte

Zink

och reagenser.

Äl


Bilaga IL

TABELL

öfver förhällandet mellan alkoholhalt och sp. vikt hos bland-

Viktprocent

ningar af alkohol och vatten.


280

Vikt- \

procent p


Vikt-

procent

281


282

Vikt-

protcent j


Bilaga III.

TABELL

öfver förhällandet mellan procenthalt och sp. vikt hos vatten-

7o

lösningar af nägra syror och alkalier.


284

Vo


7o

285


286

"/o


Bilaga IV,

TABELL

öfver särskilda vätskors sp. vikt vid 15° jämte det tai,

hvarmed denna ökas eller mfnskas för hvarje

grad under eller öfver 15°

Acetas aethylicus 0.902— O.906 , O.0014

AcidQm aceticum 1.036 O.0006

» » glaciale. ... 1.064 O.0012

> hydrochloricum I.126— 1.127 O.0006

» » dilutum .

.

1.049—1.051 O.0004

» lacticum I.021 O.ooi

» nitricum 1.149—1.152 0.0006

> phosphoricum 1.153— 1.155 0.0005

» sulfuricum 1.836—1.840 O.ooi

» > dilutum 1.069 0.0005

Aether O.720—O.722 O.0014

> spirituosus camphoratus .

0.8 12—0.815 O.ooi

Alcohol aethylicus 0.796—0.797 O.0009

Chloroformium 1.485—1.489 O.002

Glycerinum 1.225— 1.235 O.0006

Liquor ammonicus 0.959—0.960 O.0002

> » anisatus 0.867—0.871 O.0009

* acetatis kalici 1.176— I.I80 0.0004

:* chloreti

ferrici 1.28— 1.282 O.0004

» formaldehydi 1.079— 1.081 O.0007

» hydratis kalici 1.225— 1.235 " O.0006

> » natrici 1.275— 1.285 O.0007

» nitratis hydrargyrici l.io O.0002

> oxichloreti ferrici 1.05 0.00005

> subacetatis aluminici 1.044—1.048 O.0002

> > plumbici 1.165— 1.170 ' O.ooos


288

Paraffinum liquidum 0.88—0.89 O.oope

Phenolum liquidum 1.066 O.ooos

Spiritus 0.831—0.834 O.0009

» cainphoratus 0.895—0.898 O.0008

> dilutUS 0.889—0.891 0.0008

» sinapis 0.833—0.837 O.ooos

> tenuis 0.934—0.938 0.0007


Bilaga V.

TABELL

öfver nägra vätskors droppantal i förhällande tili vikten.

En normaldroppräknare gifver vid 15^ af 1 gram un-

gefär följande antal droppar:

Acidum hydrochloricum 21.

Aether

j nitricum 21.

> phosphoricum 20.

> snlfuricum 26.

» spirituosus camphoratus 60.

Aqua amygdalae amara 39.

Carbonas kreosoticus 45.

Chloroformium 60.

Extractum belladonnae solutum 52.

» hydrastis fluidum 53.

» hyoscyami solutum 52.

> secale cornuti fluidum 35.

Infusum ipecacuanhae concentratum 35.

Kreosotum 38.

Liquor arsenitis kalici 27.

> hydrochloreti morphici 27.

Oleum crotonis extractum 50.

» phosphoratum 50.

Tinctura belladonnae 54.

> colchici 54.

» digitalis •

85.

54.

» ipecacuanhae 54.

i jodi 60.


290

Tinctura opii .

> > benzoica 54.

> strophanthi 54.

» strychni 54.

> veratri 54.

.

54.


Bilaga VL

FORTECKNING

öfver nägra rotationstal.

För de eteriska oljorna angifves den direkt iakttagna

aflänkningsvinkeln, «D, vid 20° i 100 mm rör och natrium-

Ijus. Sker observationen vid en annan temperatur, frän-

räknas 9' för kvarje grad under 20° ock tillräknas 8,2' för

hvarje grad öfver 20°.

För kamfern angifves den specifika vridningsförmägan

WD20°.

Aetheroleum anisi tili — 2°

caryopkylli tili — 1° 25'

cinnamomi — 1° tili + 1°

citri .. + 58° tili + 65°

foeniculi + 12° tili + 24°

menthae vänstervridande

santali — 16° tili — 20°

terebinthinae + 15° tili — 40°

Camphora [Lösning (1:5) i etyl-

alkohol] + 44,22°

Farmalcop. 19


Bilaga VII.

FORTECKNING

öfver ett antal reagenser, hvilka komma tili användning

vid nägra medicinska undersökningar.

Förutora farmakopens preparat och reagenser ingä i

denna förteckning nedanstäende ämnen, hvilka äro utmärkta

med * och kursiv stil.

I

*Anilin. CgHgNHa. En färglös, oljig vätska, som under

inverkan af luft och Ijus färgas brun. Kokpunkt

183° Förvaras i skydd mot Ijus.

^Cederolja. Den eteriska oljan frän Juniperus Vir-

giniana L. En tjockflytande, färglös eller blek-

gul vätska. Sp. vikt 0,945—0,960.

^Dimetylparaminohenmldehyd. C6H4N(CH3)2.CHO.

Smältpunkt 73°.

"^Florogliicin. C6H3(OH)3. Symmetrisk trioxibenzol.

^Fulcsin. Diamantfuksin I, kristalliserad i stora kri-

staller.

* Gentianaviolett. Pentametyl- och hexametyl-pararo-

sanilin-klorid.

*GiWLJakharts. Hartset frän Guajacum officinale L.

*Jenners eosin-metylenhlätt. Förekommer i handein

dels säsom pulver dels i tabletter.

^Kongorödt Natriumsaltet af benzidin-diazobis-naf-

tylamin-sulfosyra.

*Malakitgrönt. Tetrametyl-diamino-trifenylkarbinol-

klorid.

"^Metijlalkohol CH^.OH. Sp. vikt 0,798. Kokpunkt

65°— 68°. Far icke innehälla aceton och fär icke

färga blätt läkmuspapper rödt.


2y-A

*Metylenbldtt. Tetramefcyl-diamino-tiodifenylamino-

klorid.

*Nitropr2issidmtrium. Na2FeNO(CN)5-i-2H20.

*Pih'insyra. C6H.2(N02)3.0H. Symmetrisk trinitrofenol.

*8ulfanUsyra. 06H,.NH2.S03H+2H,0.

*Vanillin. O6H3.OH.OCH3.CHO. Monoraetyletern af

protokatekualdehyd.

* Vesuvin.

*Xyhl. C«H4.(CH3)2. Kokpunkt 140°.

*Zinkacetat. Zn(G2H302)2.

1. Pä ägghvita undersökes med:

Salpetersyra.

Attiksyra.

*Esbachs reagens:

*Pikrinsyra 1 del.

Citronsyra 2 delar.

Destilleradt vatten 97 delar.