02.08.2013 Views

PDF-fil

PDF-fil

PDF-fil

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Kyrkobladet

Svenska kyrkan i Kungälv och Ytterby

# 3/2008

tema:

Vägvisare

1


Vägvisare!

Gud är svår att finna utan vägvisare.

”För att växa andligen är det nödvändigt

att ta hjälp av människor som

hunnit ett stycke längre på vägen än

man själv gjort. Människor som nått sin

insikt genom erfarenhet. Utmärkande

för sådana är att de inte endast talar om

livet. De talar livet. Karaktäristiskt för

möten med vägvisare är att de väcker en

djupare längtan. De sporrar oss att våga

mer, att sträcka oss längre. De får oss att

söka vidare.” Detta skriver författaren

och pastorn Peter Halldorf i sitt förord

till boken Stigfinnare.

Idag söker många efter andlig vägledning.

Efter människor som inte bara

talar om vägen, men som själva går den.

Jag hoppas att du skall finna något av

detta när du läser vidare. Med lite olika

perspektiv får du här ta del av hur människor

finner vägar till en djupare tro.

Människor som vågar stå emot nutidens

starka centrifugalkrafter (centrifug betyder

ordagrant flykten från centrum).

Det är allt det som vill få oss bort från

livets centrum, från Gud själv, och istället

med allt större hastighet kasta oss ut

i periferin. Ju mer de fångar oss, desto

större blir det tomma gapande hålet i

vårt inre.

Här får du istället möta ett annat sätt

att leva. Där Gud, och sökandet efter

honom får vara centrum för livet.

martin lindh, kyrkoherde

Dagens kyrkiska:

Rättfärdighet

Ordet används ibland som synonym till

rättvisa eller rättrådighet, men inom den

kristna tron står rättfärdighet också för

Guds erbjudande till oss: Vi människor

kan inte bli rättfärdiga på egen hand

genom våra handlingar, men om vi tror

på Jesus och hans död och uppståndelse

för våra gärningars skull, får vi förlåtelse

och upprättelse.

Pilgrim

Ordet kommer från latin och betyder

ordagrant ”främling”. En pilgrim är en

person som reser till en helig ort.

Ibland kan ordet också beskriva ”Guds

vandringsfolk” - på väg till himmelen.

Retreat

Betyder att dra sig tillbaka i stillhet för

en eller flera dagar. En retreat tillbringas

i tystnad och bryts endast av tideböner

(morgonbön, middagsbön o.s.v.) och

mässa. En retreatledare leder deltagarna,

som här ska få tid till fördjupning och

eftertanke.

Bilden på framsidan:

Knut Grønvik är präst i norska

rörelsen Korsvei och besöker

Kungälv för att inspirera.

Foto: Karolina Olofsson

Följ med på

pilgrimsvandring

på sidan 6

Innehåll

3 4 vägar till ett bättre

liv - Möt Korsvei

5 Redaktionen väljer

6 Pilgrimsvandring: När

vägen är mödan värd

8 Linnéa och Viktor:

om ledarskolan

10 Bibelns människor

inspirerar i bibelfigurkursen

12 Ytterbysidan

13 Kungälvssidan

14 Richard & Mattias

15 Nyårsläger i Kungälv

16 Ord på vägen - om oas

”Retreaten fick mig att tänka:

Det här borde alla göra: då

skulle vi få en bättre värld.

Viktor Daun

- om ledarskolans retreat, s. 8

Foto: Jim Elfström/ikon

Hur många gånger har vi inte

sett tidningsrubriker utlova

lösningar till ett bättre liv,

genom bantningskurer, hälsomat,

börsklipp, nya kök eller billiga

solsemestrar. Ibland kommer

stressen: Hur ska man egentligen

hinna med att förverkliga allt?

Norska Korsveirörelsens karta har

fyra vägvisare som pekar på ett

annat sätt att leva.

Text: Karolina Olofsson

Var kommer du från och vart är

du på väg? Enkla frågor men

nog så innehållsladdade. I vårt

moderna samhälle är rötter och långsiktiga

mål inte det centrala – istället uppfinner

vi vårt liv varje dag när vi formar

våra olika identiteter. Och ibland kan

kriterierna för ett bra liv som serveras

oss via media och reklam kännas höga

och ouppnåliga. Man vill både äta kakan

och ha den kvar. Skaffa ett bra, välbetalt

jobb, ett vackert hem, ha familj

men också vara fri att fylla fritiden med

resor, nöjen och upplevelser.

Jag sitter i kyrkbänken och funderar

på vad som kanske tar onödig plats i

mitt liv. Tidningarnas bantningstips

och börsklipp brukar gå mig förbi, men

visst finns det andra krav som ständigt

pockar på uppmärksamhet. De där obesökta

länderna, olästa böckerna och de

oinköpta utemöblerna...

Nyss har jag fått ta del av ett inspirerande

föredrag av Knut Grønvik, präs-

ten som verkar inom norska rörelsen

Korsvei. Där talas det om mänskliga

möten och gemenskap, om en enklare

livsväg som skonar miljön och om rättvisa

och jämlikhet mellan människor.

– Egentligen är det viktigare att ställa

frågorna än att få svaren, menar Knut

Grönvik. När du ställer en fråga är du

vaken. Har du svaret lutar du dig tillbaka

och blir kanske handlingsförlamad.

Korsvei växte fram i Norge under

1980-talet. Det var människor som

samlats för att djupare studera vad det

praktiskt innebär att leva ett kristet liv.

Bibelns Jesus som både berättade om

Guds löften och stod på de sjuka, fattiga

och utstöttas sida, var förebilden. Han

var både ord och handling.

– Vi såg att världen präglades av socialt

rop i syd, samtidigt som det fanns ett

andligt tomrum i norr. Vi ville ta reda

på hur man kunde kombinera andlig

fördjupning med socialt engagemang.

2 3

4 vägar

till ett bättre liv

Sedan 1985 har Korsvei ordnat festivaler

i Norge och varje år har intresset

växt, också hos svenskar. Vad är det då

med Korsvei som lockar många människor?

Kanske finns svaret i rörelsens

fyra vägvisare som utmanar både vårt

sätt att tänka och att leva.

Att följa Jesus är den första vägvisaren

och utgångspunkten för allt tänkande i

Korsvei. Genom att sätta personen Jesus

i centrum kan vi också möta Gud, säger

Knut.

– Man brukar säga ”den som söker

ska finna”, men kanske är det bättre att

säga: ”den som söker ska bli funnen”.

Den som blir troende märker snart att

det inte kom från en själv.

Knut är noga med att förklara att följa

Jesus inte handlar om att efterlikna eller

att sudda ut sin egen personlighet. Det

handlar istället om att slå sig samman

med Jesus, att gå vid sidan, menar han

och citerar Edin Lövås som har sagt ”En


I mars i år hade Korsvei en temadag i Asklanda. Här är de samlade vid mjölkpallen. Knut syns i ljus skjorta i mitten.

Foto: Karl Gustav Råsmark

lärjunge är en människa som förenar sig

med Jesus intressen i världen”.

Runt Jesus fanns ett gränsöverskridande

folk. Han var vän med ”fel personer”,

vilket väckte avsky hos de lärda,

men han kunde egentligen möta vem

som helst, rik som fattig.

– Det var som att det uppstod befriade

zoner av mänsklighet runt Jesus,

säger Knut. Här möttes man med tillit

och respekt där man tidigare mötts av

skepsis.

Att bygga gemenskap på liknande

sätt är därför den andra vägvisaren för

Korsvei, även om gemenskap inte alltid

är så enkelt för oss.

– Gemenskap ger glädje, men också

smärta när den brister. I kyrkan och andra

platser kan det också finnas en särskild

fara att det blir en arbetsgemenskap,

där det handlar om prestationer.

Men en god gemenskap, menar Knut,

handlar först och främst om att få vara

till och inte känna krav på prestation.

– Att söka Jesus är i sig att bygga gemenskap.

Ju närmare centrum, ju närmare

Jesus du kommer, desto större blir

platsen, det finns rum för människor

från alla håll.

Medan man kan hitta livsglädje och

god gemenskap hos fattiga människor

i syd, råder en större ensamhet i vårt

nordliga individualiserade samhälle,

menar Knut. Vi tycker ofta att vi saknar

något och att vi inte lever fullt ut. Därför

jagar vi ständigt vidare och reklamen

fyller oss hela tiden med nya behov.

– Reklamen lever på att göra oss missnöjda

med det har och vill att vi aldrig

ska få nog. Men det är inte tingen som

ger oss livet.

Att leva enklare är därför den tredje

vägvisaren, och förnöjsamhet ett slags

motrop till konsumismen. Även här är

Jesus en förebild.

– Jesus ägde litet, levde spartanskt,

men han hade ändå det mest kompletta

livet. Han spred glädje och kunde njuta

livets goda, arbeta och vara ute i naturen.

Man behöver inte leva enkelt i betydelsen

fattigt och glädjelöst, säger Knut,

men poängterar att alla kan leva enklare

än vi gör.

– Vi människor sätter tunga fotspår

på jorden och vi måste leva i bättre

samspel med naturen.

Just omsorg om miljön och medmänniskor

är det som Korsveirörelsen kanske

främst kommit att förknippas med.

I en tid när mänskliga rättigheter ständigt

bryts, men där samtidigt intressen

för rättvis handel och miljöfrågor växer,

har Korsveirörelsen på ett sätt hamnat

rätt i tiden.

Att främja rättfärdighet, eller rättvisa,

är Korsveis fjärde vägvisare.

– Jesus har valt sida. Han älskar alla

människor, men han står på de fattigas

sida. Då han föddes sjöng änglarna

om fred på jorden. Då han blev vuxen

hjälpte han, botade, främjade rättvisa

och värnade om de små.

Ofta kan man känna sig maktlös inför

den ondska som råder i världen, menar

Knut, och steget från att känna att något

är fel till att faktiskt göra något är ofta

långt. Men att främja rättvisa handlar

om många sätt att kunna engagera sig

och det sker framför allt genom mänskliga

möten.

– Ibland är det enklare att älska

mänskligheten än att älska sin nästa,

kommenterar Knut lite cyniskt, men

kanske är första steget att bryta barriären

som finns mellan människor omkring

oss. .

Läs mer om Korsvei på

www.korsvei.no

Redaktionen väljer

ur sommarens bokskörd

En pocketbok i hängmattan drömmer

många om inför sommaren. Här tipsar

redaktionen om böcker som också

fungerar till en kopp te och en varm filt

under den mörka hösten. Böckerna finns

att låna på stadsbiblioteket i Kungälv.

Du kan också söka dem på Din Bok på

Västra Hamngatan i Göteborg.

den största nyheten

Ingela Agardh.Libris förlag

Det här är en bok där Ingela

berättar om sitt sökande efter

Gud. En kväll när hon läser Bibeln

kommer Jesus till henne

och säger ”Du behöver inte förstå”.

Detta ger Ingela ett lugn

och hon känner en trygghet i sin

nyfunna tro.

Ingela berättar öppet om sig

själv, om sina tvivel hon har haft

på Guds existens, om sin sjukdom

och sin familj. Hon skriver

också kritiskt om media som på

många sätt styr över människor

genom att ha makten över om

händelser ska publiceras och

hur de i så fall ska presenteras.

Boken är bra, enkelt skriven

men med mycket innehåll. Ett

citat hämtat ur boken är tänkvärt:

”Människor skildras som

hjältar eller skurkar. Vi vanliga

människor är ju både och.”

Carina Larsson

rätt vist - hur i hela

världen ska man leva?

Karin Cedersjö.Cordia

Frågan i titeln är nog något som

många funderar på och kanske

oroas över. Klimatförändringar

och orättvisa villkor för människor

i andra länder gnager ofta i

samvetet, så också i mitt. För

hur ska man egentligen kunna

kontrollera att allt säkert är

miljövänligt och så rättvist som

möjligt? Kan man påverka? I

boken presenteras begrepp som

globalisering och ekologi på ett

enkelt sätt. Författaren skriver

utifrån ett kristet perspektiv;

att omsorgen om jorden och

medmänniskorna är något som

alla kristna är kallade till, vilket

ger boken en extra dimension.

Här får man också inspiration av

verkliga personer, t.ex. missionären

Irma Andersson som på

80-talet kämpade för arbetarnas

villkor på kaffeplantagerna i

Tanzania. Uppmuntrande tankar

och rätt vist, helt enkelt.

Karolina Olofsson

jordens och själens

överlevnad - en brevväxling

från 2018

Stefan Edman och Martin

Lönnebo.Cordia

Den stora Katastrofen har inträffat.

”22 stora städer ligger i

ruiner. /.../ 17 miljoner människor

har spolats bort, drunknat,

försvunnit. Börserna kraschar,

regeringar och myndigheter har

tappat kontrollen. Världen håller

andan i chock, flyktingar knackar

på alla dörrar”.

I denna situation får vi ta del

av en brevväxling mellan förre

biskopen Martin Lönnebo och

biologen och miljödebattören

Stefan Edman. Eftersom brevväxlingen

fiktivt äger rum tio år

framåt i tiden, får vi perspektiv

på de frågor som präglar oss

idag. Vi får följa författarnas

4 5

tankar kring biologi, global fördelning,

tro och klimathot. Fantasi

blandas med fakta och naturvetenskap

med filosofi och

teologi. Allt kretsar kring frågan:

Hur skapar vi en hållbar utveckling

för både jordens och själens

landskap?

Detta kunde vara en djupt

deprimerande bok att läsa. Men

boken manar snarare till framtidshopp.

Om vi trots allt vill ta

vara på den kunskap vi har idag,

kan det gå att undvika det som

annars kan komma att hända.

Martin Lindh

bibeln på 100 minuter

Michael Hinton.

Egmont Kärnan

Bibeln på 100 minuter är Bibeln

kortfattat återberättad och den

finns både som en tunn pocket

och som ljudbok. Tydligen är

Bibeln nu inte bara världens

mest lästa bok utan med Bibeln

på 100 minuter även en storsäljare

på bensinmackar! Vi får

följa med från världens skapelse

till Jesus återkomst, vi möter

bl.a. Adam och Eva, Noa, Mose,

Abraham, David, Maria och givetvis

Jesus. Jag tycker boken

lyckats tydliggöra hur de olika

böckerna i Bibeln hänger ihop

och att den gett mig en bra

överblick. Jag blev påmind om

många fantastiska berättelser

och intressanta personer i Bibeln

som det var längesedan jag

läste om. Nöjer man sig inte med

den korta sammanfattningen

finns det längst ner på sidan referenser

till var man hittar hela

berättelsen i Bibeln. Instämmer

i förordets varningstext: Detta

är inte Bibeln, men en mycket

smaklig apitretare!

Annelie Lundén

varför har vi det inte

bättre när vi har det

så bra?

Per Arne Dahl.ICA bokförlag

Kan de som har det bra ha tråkigt?

frågar sig norske prästen

Per Arne Dahl. Visst är det så

många gånger. Författaren tar

läsaren med på en resa i ”jakten

på mening”. Som människor

behöver vi finna mening i något

som är större än vi själva. I vårt

välbärgade samhälle försöker vi

därför förverkliga oss själva genom

olika upplevelser. Dahl vill

istället uppmuntra oss att söka

den mest varaktiga livskraften,

den som finns i Gud.

På vägen möter vi meningsfulla

vägvisare som prästen

Dietrich Bonhoeffer som avrättades

av nazisterna och Martin

Luther King. Här finns också

tankar om tro, tvivel, kärlek, bön

och nåd och en introduktion till

gudstjänstens betydelse. Dahl

efterlyser en större långsamhet

i vårt samhälle, och långsamt är

också så som boken bör läsas.

Karolina Olofsson


Pilgrimsvandring:

När vägen är mödan värd

Allt fler väljer att lämna den

vardagliga stressen och bege sig ut

på pilgrimsvandring. Att gå från det

yttre till det inre är en spännande

och också omvälvande upplevelse,

berättar Monica Andreasson som nu

är vandringsledare i Kungälv.

Flygbussen är på väg till Landvetter.

I varje sätesrad sitter en ensam

person. Busschauffören hälsar

välkommen och berättar om färdturen,

resenärerna lyssnar förstrött. Det är

tyst. I mitt huvud brusar tankar om resmålet

jag är på väg till och oro över att

inte ha glömt något. När det blir dags

att stiga av blir jag och mannen bakom

mig osams om vems den svarta väskan

är. Han rycker surt till sig den och jag

ber mumlande om ursäkt medan ögonen

vill tåras över handen som kommit

i kläm.

Det är något speciellt med resor, och

även flygplatser, tänker jag, när jag och

min rätta väska stiger in på terminalen.

Så många människor på väg åt olika

håll. Här korsas våra vägar, men endast

flyktigt, som betydelselösa statister i den

reseskildring vi ensamma formulerar i

tanken. Riktiga mänskliga möten tycks

sällsynta.

Att resandet ökar blir alltmer tydligt

när världen krymper och avstånden

minskar. Ändå kommer många hem

med känslan av att något saknades –

vistelsen på resmålet gav inte så mycket

som man hoppats. Kanske är det inte

Text: Karolina Olofsson

Foto: Jan Andreasson

resmålet som är det viktiga, utan, som

Karin Boye skrev, vägen som är mödan

värd. Istället för att planera framåt kan

man stanna upp och känna det som

finns runt omkring, möta människor

med nyfikenhet istället för med otålighet,

och låta tankarna få rum. Kanske är

det den känslan som lockar många att

ge sig ut på pilgrimsvandring.

En av dem är Monica Andreasson

från Kungälv. Efter att ha läst boken

”Att gå till sig själv – tolv samtal om pilgrimsvandring”

av Agneta Lagerkrantz,

växte sig en längtan att själv pilgrimsvandra.

Hon sökte sig då till Vadstena

pilgrimscenter och gick en kurs för

vandringsledare.

– Jag hade tidigare svårt för att dela

rum med någon, men här var det enkelt

boende tillsammans med andra, berättar

Monica. Och jag acklimatiserade

mig snabbt, tålamodet blev större och

mitt sätt att kräva förändrades.

Pilgrimsvandringen förändrade också

sättet att se på världen och sig själv.

– Att vara pilgrim är att vara sökare

efter livets mening. Det är verkligen att

gå hem till sig själv, menar Monica. Precis

som man kan känna tyngd av mycket

grejer och oreda hemma, kan man ibland

behöva städa i röran inom sig, och

lägga saker och ting på rätt plats.

Under sommaren har Svenska kyrkan

ordnat en halvdagsvandring i Kungälv,

med Monica som vandringsledare,

och tanken är att det ska bli fler tillfällen

framöver. Monica berättar att hon

under vandringen vill låta deltagarna

känna skillnaden mellan stadens brus

och naturens frid – en kontrast som

också finns i livet. Man går i en liten

grupp och beroende på vilka deltagarna

är vet man inte på förhand vad som ska

hända, vilka tankar eller frågor som dyker

upp.

Pilgrimsvandringen innehåller moment

som kommer från en klostertradition

med tideböner – morgonbön, middagsbön

och aftonbön.

– Det är väldigt regelmässigt, men jag

tycker samtidigt att det kan finnas en

frihet i det, menar Monica.

Pilgrimerna får fundera utifrån olika

frågeställningar. Vissa sträckor vandras

under tystnad, så att varje deltagare får

rum att möta sina tankar. Sedan pratar

man om det vid nästa stopp. Det finns

även möjlighet att fira nattvard ute i naturen.

– Det är viktigt att det är avslappnat,

inte bråttom, bråttom. Det handlar inte

om att prestera och gå fort. Istället är

delaktighet och gemenskap viktigt.

Vid stoppen läser de ibland texter

tillsammans, bland annat ur Psaltaren.

Pilgrimerna får också dela sina tankar

med varandra.

– Pilgrimsvandringen är ett skönt sätt

att närma sig tron, menar Monica, som

tror att det finns en längtan efter and-

lighet hos många i vårt sekulariserade

samhälle.

Kändisar som Agneta Sjödin och

Shirley MacLaine har också bidragit till

att pilgrimsvandringen lyfts fram i media.

Inte minst är det många som lockas

av att vandra El Camino – den gamla

pilgrimsleden som sträcker sig från

södra Frankrike till Santiago de Compostela

i Spanien.

– En del ser säkert vandringen rakt av

som prestation. Men även om man inte

har något andligt syfte händer det ändå

något med en på vägen, menar Monica.

Man går där borta från den vanliga

världen och gör inget annat än att bara

vandra och vara. Har man inte fått något

annat har man åtminstone fått bra

motion och något att tänka på.

Pilgrimsvandringens nyckelord är

andlighet, bekymmerslöshet, långsamhet,

delande, enkelhet, frihet och tystnad.

– Härligt! Precis det vi behöver! menar

Monica, som också har många funderingar

kring ”duktighetssyndromet”

som präglar vårt turbosamhälle. Det

materiella och rationella sätts främst,

med följden att många lider av stress, är

utarbetade och äter psykofarmika.

– Man har ofta mycket omkring sig

och det är lätt att man virvlar med. Och

det är ju inte säkert att man blir mer

kreativ för att man jobbar hårdare, snarare

blir man uttömd. Då kan pilgrimsvandringen

hjälpa till att få en bra distans

till sitt liv.

Monica utstrålar ett lugn när hon berättar

och vill gärna sprida det hon varit

med om för andra.

– Nu kan jag stanna upp och uppleva

nuet i det som finns runtomkring.

Jag kan fråga mig: Hur ser marken ut?

Hur är vinden idag? Och så upptäcker

jag kanske plötsligt ett rådjur eller en fågel

som jag inte skulle ha märkt annars.

Att ha ett aktivt böneliv är egentligen att

kunna vara i nuet och känna tacksamhet

– en sorts meditation helt enkelt..

6 7

Ovan: Under sommarens pilgrimsvandring

i Kungälv gick starten från

Bohus fästning via stadens brus mot

naturens stillhet.

Stora bilden till vänster: Monica med

hatt och stavar bland deltagarna i

pilgrimsvandringen.

Visa mig vägen,

och gör mig villig

att vandra den.

Heliga Birgitta

Vill du gå en

pilgrimsvandring?

Fler vandringar blir det i

Kungälv framöver. Håll utkik

på hemsidorna

www.svenskakyrkan.se/kungalv

eller www.pilgrimar.wordpress.com

för inplanerade datum.


Linnéa och Viktor är rustade

att leda andra

Att vara ung och själv leda andra

ungdomar är något som flera i

Kungälv och Ytterby fått pröva på.

Linnéa och Viktor är två av dem som

gått kyrkans ledarskola för ungdomar.

Att gå in i retreatens tystnad

och att våga bjuda på sig själv är

några av minnena de bär med sig.

I

Kastalakyrkan har ungdomarna i

ledarskolan träffats var tredje vecka

under året. Tanken med ledarskolan

är att ge fler ungdomar möjlighet att

vara delaktiga i kyrkans arbete och bidra

med det som de är bra på.

– Man når så mycket längre när man

är fler och så blir det roligare, säger pedagogen

Håkan Giselsson, initiativtagare

till ledarskolan som varit igång några

år. Två som var med förra läsåret är Linnéa

Wulfsberg och Viktor Daun.

Berätta lite om ledarskolan, hur fick ni

höra talas om den?

Linnéa: Efter konfirmationen fick jag ett

brev på posten om kyrkans ungdomsgrupp

och där fanns också information

om ledarskolan. Jag tyckte det verkade

intressant, en kul grej.

Viktor: Det var min flickvän som tipsade

mig, hon var konfaledare i Munkegärde.

Själv är jag pingstvän och har

varit scoutledare tidigare och tyckte det

var intressant med en kurs i ledarskap.

Berätta, vad fick ni göra?

Viktor: Det var mycket samarbetsövningar,

lekar och drama men också teori,

andakt och bibelstudier. Varje gång

började vi med fika och så fick alla svara

på en fråga. Det var alltifrån ”Vad har

du gjort i sommar?” till ”Vilken bildel

skulle du beskriva dig själv som?”. Det

Text & Foto: Karolina Olofsson

var bra på så sätt, man lärde verkligen

känna varandra.

Linnéa: Det var också en del föreläsningar

om hur en grupp fungerar, vilka

faser man går igenom. Och så hade vi

en talövning där man skulle berätta något

pinsamt om sig själv inför de andra.

Det var två jobbiga grejer: dels det pinsamma

och så att tala inför andra!

Kände ni varandra sen innan?

Linnéa: Det var några kompisgäng i

gruppen som hade dragit med varandra.

Men även om man kände till några

innan, lärde man känna varandra mer

ingående, det var en bra gemenskap.

Behövs det unga ledare idag?

Viktor: Det är jätteviktigt. Jag tror att

det är enklare för en som är ung att nå

fram till en ledare som själv inte är så

gammal, de vet hur man ska tackla saker.

Linnéa: Unga är mer på samma nivå.

Samtidigt behövs det också ledare som

är äldre och har erfarenhet.

Hur ser ni på ansvar?

Linnéa: Det är viktigt att det finns någon

som tar tag i saker så att det inte

blir bara flum, och till det krävs självförtroende.

Vi fick veta att många unga

har svårt att ta ansvar och passa tider.

Så alldeles i början av utbildningen fick

vi skriva på ett avtal där vi förband oss

att komma till alla tillfällen i ledarskolan,

också för att gruppen skulle hållas

intakt.

Retreaten ni var på, hur var den?

Viktor: Retreatdygnet var det som jag

mest fastnade för och som verkligen var

nytt för mig. Jag kände ”oj vad häftigt

det här var!”. Vi blev väckta okristligt tidigt.

Men särskilt andakterna var stämningsfulla

med levande ljus.

Linnéa: Man fick vara tyst hela tiden. Vi

hade regelbundna andakter och så fick

vi en bibelmeditation att fundera på under

dagen.

Varför är det bra att vara tyst?

Och var det inte jobbigt?

Linnéa: Man får tid att tänka själv, det

är inget som stör. Och det är skönt att

ibland slippa prata. Man kan inte fly

från jobbiga tankar heller, utan måste ta

tag i det när det kommer, man kan inte

gå till kompisarna och prata om annat.

Men under retreaten fanns Håkan och

prästen Martin där som kunde stötta en

om det behövdes.

Viktor: Första timmen var jättejobbig!

Vi lever ju i en informationsvärld

och då kan lugnet till en början kännas

främmande och stressande. Men när

man kom in i det var det skönt.

Linnéa: Jag minns hur stressen steg i bilen

på väg hem, man märkte skillnaden.

Man hade verkligen varit avstressad där

på retreaten.

Viktor: Retreaten fick mig att tänka:

Det här borde alla göra: då skulle vi få

en bättre värld. Känns lite fånigt att säga

det, men jag tror verkligen det. Ändå

verkar många tycka att det verkar tråkigt.

Vad tycker ni att ni har lärt er på

ledarskolan?

Viktor: Det jag tänker på mest är min

egen personliga utveckling, genom retreaten

och bra bibelstudier och andakter.

Det var också moment som gjorde

att man stärktes till att själv prata inför

andra och hålla andakter. För mig var

utbildningen väldigt bra, kan rekommendera

den varmt.

Linnéa: Vi har lärt oss att leda lekar, och

det är ju bra i vilket sammanhang som

helst. Man har fått mer självförtroende

att vara den som tar tag i saker och vågar

bjuda på sig själv. Att leka töntiga

lekar är inte alltid det lättaste! .

8 9

Namn: Linnéa Wulfsberg

Ålder: 16 år

Bor: Ytterby

Gör på dagarna: Går samhällsprogrammet

på LM Engströms gymnasium,

gillar musik och spelar

cello.

Följ Mig! - en kurs för

unga lärjungar och ledare

Kursen riktar sig till ungdomar i

åldern 16-20 år, som vill lära sig

mer om vad det innebär att vara

ledare inom kyrkan. Ny kurs planeras

under läsåret 2008/2009.

Om du skulle vilja delta, eller om

du känner någon som vill delta,

kontakta Håkan Giselsson, telefon

0303-377034. Utbildningen är

kostnadsfri.

Mer om retreat:

Kortare retreater, öppna för alla,

planeras till våren i Ytterby församlingshem

med prästen Åke

Gillberg som retreatledare. Det

blir också ett föredrag om retreat

1 oktober (läs mer på sidan 12).

På vår hemsida

www.svenskakyrkan.se/kungalv

finns också ett program att

ladda ner om retreater i

Göteborgs stift 2008.

Namn: Viktor Daun

Ålder: 18 år

Bor: Romelanda

Gör på dagarna: Pluggar till väg-

och vatteningenjör på Chalmers,

som tar mycket tid så här i början,

umgås med vänner och flickvän.


Bibelns människor inspirerar

Text & foto: Karolina Olofsson

Efter lunch droppar de in i

Kastalakyrkan, deltagarna i

bibelfigurkursen. Under några

timmar ska de fokusera på Bibelns

människor – eller gestalter som de

kallar de figurer de formar. Kursen

vill inspirera både till kreativitet

och till en djupare förståelse för

människorna i Bibelns berättelser.

Dörren till rummet stängs och

belysningen dämpas. Christina

Carlsson, kursledare i bibelfigurkursen

i Kastalakyrkan, samlar deltagarna

i ett hörn. Här har hon byggt

upp en tempelscen. Det är natt och

stjärnorna blänker utanför templet, där

pojken Samuel och den åldrade prästen

Eli ligger och sover. Samuel blir väckt på

natten av en röst som ropar på honom.

När han rusar till Eli får han svaret att

det inte är Eli som ropat. Till slut förstår

Samuel att det är Gud som kallar ho-

nom och det blir också upptakten till ett

liv som profet, en berättelse som finns

att läsa i Första Samuelsboken.

Christina inleder varje kurstillfälle

med att göra ett nedstamp i Bibelns

många berättelser. Funderingarna går

runt scenen med Samuel och Eli.

– Tänk att de kunde bo i templet, och

hur gammal var Samuel egentligen när

fick flytta till templet; var det fem år

bara?

Snart sätter arbetet med att tillverka

de olika figurerna igång. Det är pilligt

och många moment som ska till medan

gestalterna långsamt tar form. Huvuden

tillverkas av en sorts pappersmassa som

man skär till och sedan slipar. Kroppar

formas med hjälp av stommar som man

fyller ut till en lagom bullig form. Deltagarnas

pannor är veckade i djup koncentration

och ibland hörs en suck när

något måste göras om.

– Jag hade inte en susning vad det här

var egentligen, men jag tycker det är roligt

att göra något med händerna, berättar

Ulla Isaksson, en av deltagarna. Jag

gick hit förutsättningslöst, men vi blev

nog alla positivt överraskade, säger hon,

och får många medhåll runt bordet.

Deltagarna får välja en person som

känns intressant och ta reda på mer

om just den. Ulla formar tullindrivaren

Sackaios, den girige, kortväxte mannen

som blev Jesu lärjunge, och väljer ut en

guldkant att fästa på dräkten. Ulla vittar

om att gestalterna blir väldigt personliga

under tiden de tar form och man lär sig

mer om människorna bakom. Det blir

till ett slags bibelstudium. Och ibland

utmanas bilden av dessa människor.

– Jesus måste ha haft en enorm utstrålning

och en kraftig röst för att nå ut

till alla dem som följde honom, menar

deltagaren Christina Hällström. Han

var nog inte någon töntig mes som en

del kanske tänker. Och Maria Magdalena

var ju inte alls någon sköka. Hon

var istället en enormt duktig och kunnig

person.

De olika gestalterna kläs i en symbolisk

färg: Maria Magdalenafiguren

är klädd i purpur, vishetens färg, och

Maria, Jesus mamma, i blå klädnad och

med röd schal. Blått för det mänskliga

och rött för det gudomliga genom Jesus,

som hon födde. Det är viktigt att attributen

är de rätta, förklarar kursledare

Christina. Tygen till kläderna ska också

vara tidenliga. Enfärgat och randigt går

bra, men inte rutigt.

Christina Carlsson kom i kontakt med

tekniken för några år sedan då hon letade

efter nya pedagogikmetoder i barnverksamheten.

– För att kunna berätta behöver man

kunna göra berättelserna konkreta. Jag

gick en kurs i bibelfigurer som studieförbundet

Sensus ordnade, och sedan

var jag såld!

Tekniken de använder utvecklades

av av dominikanersystrar i Schweiz på

50-talet. Det började med att systrarna

bjöd in familjer att göra sin egen julkrubba.

Efter hand har verksamheten

utvecklats. I Sverige dök metoden upp

i kyrkor i slutet av 90-talet. Fortfarande

beställs materialet från Schweiz, som

idag tillverkas av personer med olika

handikapp.

– Ansiktena saknar ansiktsuttryck,

berättar ledaren Christina. De förmedlar

istället olika känslor med sin kropp.

Figurerna har rörliga leder och hakan

visar var de tittar. Vid första anblicken

tycker jag att de blanka ansiktena ser

tomma ut, men när de ställs mot varandra

förstår jag plötsligt vad hon menar.

Hur gestalterna sedan ska användas

har Eleonor Evenbratt, diakon i Kastalakyrkan,

redan många idéer till.

– Min tanke är att de ska finnas i kyrkan

och på något sätt kunna användas

i gudstjänsten. Genom att kombinera

det man hör med andra sinnesinstryck

är det lättare att förstå. Det kan bli en

friare predikan. Gestalterna förstärker

orden och kan hjälpa oss att uppleva bibeltexten

bättre.

– Det är en fin tanke att man gör detta

till församlingen, menar Christina. Man

får inte lov att sälja figurerna – det finns

inget kommersiellt syfte. Och figurerna

är inte bara för barn, det finns mycket

som även vi vuxna kan känna igen oss i

och lära av personerna.

Vilken betydelse har då Bibelns människor

för oss idag?

– Man kan lära sig väldigt mycket om

hur det är att vara människa, menar

Christina. I Bibelns berättelser möter vi

människor i olika livssituationer, som

med Guds hjälp får mod att gå vidare

med sina liv. Vi människor har ju egentligen

inte förändrats så mycket och på

så sätt kan de vara vägvisare för oss. De

visar på att det finns en mening med livet

och kan inspirera oss att känna livsglädje

och hopp..

10 11

Fingerfärdighet krävs under tillverkningen

av figurerna. När de är färdiga är de tänkta

att gestalta berättelser i Bibeln, som i scenen

nedan som berättar om pojken Samuel

som växte upp hos Eli i templet (se bilden

nedan).

Vill du gå en kurs i bibelfigurer?

Det finns planer på att starta en kurs i Ytterby församlingshem under

hösten eller eventuellt till våren. Hör av dig till kursledare Christina

Carlsson redan nu om du är intresserad på telefon 0303-377064 eller

e-post christina.c.carlsson@svenskakyrkan.se. Kursen kostar ingenting

och de färdiga figurerna går till församlingen.


På gång i höst

Ytterby församling

Klubb 13

Ofta hamnar 13-åringarna lite i glappet

mellan de yngre grupperna och konfirmandgrupperna.

Detta ska Ytterby

nu försöka ändra på. Klubb 13 är gruppen

som vänder sig just till sjundeklassare

och träffas varje onsdag kl 14.30-

16.00. Ledare är Andreas Engström och

ny praktikant i församlingen: Åsa Lööf.

Alla som går i sjuan är välkomna till Ytterby

församlingshem på onsdagar.

Café på torsdagar

Varje torsdag kl 10.30-12.30 är du välkommen

till Ytterby församlingshem.

Då bjuder torsdagscaféet på god gemenskap,

en lugn miljö och gott, hembakt

kaffebröd. Kl 12 är det middagsbön då

diakon Sven-Börje, eller någon annan,

läser något intressant för dagen.

Några torsdagar i höst blir det också

föredrag kl 11, följt av enkel lunch.

Torsdag 25 september kl 11.00

Ytterby växer fram

Per-Olof Jansson

Torsdag 23 oktober kl 11.00

Mat i Bibeln, Eira Åkesson

Vill du lära dig spela orgel

eller piano?

Det finns möjlighet att få musikundervisning

i första hand på orgel, för den

som har vissa förkunskaper i pianospel.

Musikundervisning i piano kan också

ges i viss mån. Kontakta Torvald Petersson

om du vill veta mera, på telefon

0303-377062 eller via e-post

torvald.petersson@svenskakyrkan.se

Gudstjänsttider

Ytterby kyrka söndagar

10 och 18. Söndagsskola

under 10-gudstjänsten och

vanligen kyrkkaffe efteråt

i församlingshemmet.

Att gå den inre vägen - om retreat

Är du nyfiken på retreat, men känner dig osäker om vad det kan innebära och

om det kan passa dig? I Ytterby församling planerar vi att under våren genomföra

dygnsretreater. Onsdagen den 1 oktober kl 19 är du välkommen till församlingshemmet

för att få veta mer om retreat och om ”att gå den inre vägen”. Föredraget

leds av Åke Gillberg, som har lett retreater och själavårdsdagar. Varmt välkommen!

Fler kvällar i församlingshemmet under hösten

Onsdag 15 oktober kl 19

Vilka är vi? Vad vill vi?

En kväll om Ytterby församling och

vårt uppdrag, Tord Nordblom

Onsdag 29 oktober kl 19

Den talande tystnaden

En kväll kring det tysta språket i

gudstjänsten, Tord Nordblom

Tack till alla er...

Onsdag 19 november kl 19

Människovärdet i gammal

väckelsebygd

Sture Hallbjörner

Onsdag 3 december kl 19

Till min åminnelse

Frågor kring församlingens

nattvardsfirande, Tord Nordblom

Nu tacka Gud, allt folk

På Tacksägelsedagen, söndagen den 12 oktober kl 18 är du välkommen till musikgudstjänst

i Ytterby kyrka. Medverkar gör Ytterby kyrkokör, under ledning av

Torvald Petersson, och solist är Cecilia Dalby. Präst är Tord Nordblom. Väl mött!

...som bidragit med gåvor till Kungälvs och Ytterby

församlingar eller på olika sätt hjälpt till som frivillig

i församlingsarbetet under åren!

Svenska kyrkan i Kungälv och Ytterby

Nytt barnrum i Kungälvs kyrka

Kungälvs kyrka har länge saknat bra

möjligheter till barnsamling under predikan.

Eftersom kyrkan är gammal och

kulturhistoriskt märkt kan man inte

ändra kyrkorummet hur som helst. Av

den anledningen har ett rum i källarplanet

nu gjorts om till barnrum. Rummet

kunde invigas i våras (bilden visar barn

som var med vid invigningen) och har

sedan använts under sommaren. Varje

Ny ljusbärare

söndag samlas nu barnen i gudstjänsten

och går till barnrummet, där det blir bibelberättelser,

prat, lek och pyssel.

Alla barn är välkomna till gudstjänsten

oavsett ålder och oavsett kyrka.

Även i Kastalakyrkan och Munkegärdekyrkan

är det ofta barnsamling. Några

gånger per termin är det också familjegudstjänst,

där gudstjänsten vänder sig

både till små och stora.

Kungälvs kyrka har också fått ett annat tillskott. Sedan länge har det önskats en

möjlighet att få tända ljus i kyrkan. Nu finns en ljusbärare som man kan gå till i

samband med gudstjänst, eller andra tider då kyrkan är öppen. Ljusbäraren är gjord

av Berth Johansson på Smedja Volund i Skärhamn. Den kallas för Treenighetens

träd, med tre ljusarmar som står för Gud, Jesus och den helige Ande. Välkommen

att tända ett ljus och be för något eller någon som just du tänker på!

Romkören återsamlas

I våras åkte ca 50 körsångare från Kungälv

och Bohuslän iväg på en körresa till

Rom. Här fick de både lära sig mer om

den historiska staden och sjunga för påven

och i olika kyrkor. Söndagen den

28 september sammanstrålar kören

på nytt i Kungälvs kyrka kl 18.00. Då

bjuder de på svensk och italiensk körmusik,

under ledning av Lena Brattgård

och Tord Oskarsson. Varmt välkomna!

Mer musik i höst

Fler tillfällen till musik blir det också i

höst: Söndagen 26 oktober kl 18 blir det

musikafton med kören Pro Cantu i

Kungälvs församlingshem. Dirigent är

Rolf Aronsson. Fri entré. Välkommen!

Söndagen den 16 november kl 18 är det

sedan taizégudstjänst i Kastalakyrkan.

Tillsammans med Kastalakören sjunger

vi nya sånger från klostret i Taizé. Väl

mött!

12 13

Foto:

Stefan Hällström

Kungälvs församling

Munkegärde firar kyrkmässa

Munkegärdekyrkan är församlingens

yngsta kyrka. I höst blir kyrkan 12 år

och det firas med en kyrkmässa, onsdagen

den 1 oktober kl 18.00. I samband

med kvällsmässan välkomnar vi

även Munkegärdes två nya medarbetare:

pedagogen Mattias Wodlén (som du

kan läsa om på nästa sida) och kantorn

Eivor Ideskog, som kommer att dela sin

tjänst mellan Munkegärde och Ytterby.

Eivor presenteras närmare i nästa kyrkoblad.

Massage för spädbarn

Om du nyligen fått barn finns det möjlighet

att gå en kurs i spädbarnsmassage

i Kungälvs församlingshem. Massagens

syfte är att stärka kontakten mellan förälder

och det nyfödda barnet för att ge

barnet en bra start i livet. Terminens

andra kurs startar 4 november och vi

träffas sex tisdagar kl 13.30-15.00. För

mer information och anmälan, kontakta

Ruth Hassling, telefon 0303-377014.

Kursen kostar 150 kr.

Humor och om bondens liv

På onsdagar är den som vill välkommen

till gemenskapskaffet i församlingshemmet

kl 12. Några gånger bjuder vi också

in till dagledigträffar med program.

Onsdagen 8 oktober berättar Leif Samuelsson,

bonde i Rödbo, om bondens

liv idag i ord och bild. Onsdagen 12 november

blir det Humor i helgade hyddor.

Roberth Johansson, Aneby, lockar

till skratt när han sjunger och berättar

roliga händelser och felsägningar från

kyrkosammanhang.

Gudstjänsttider

Kungälvs kyrka söndag 11

Kastalakyrkan söndag 10,

mässa tisdag 20.30

Munkegärdekyrkan söndag 13

öppet för bön onsdag 20.30

På gång i höst


Richard & Mattias

möter barn & unga i Kungälv

Richard Millings kommer under

terminsåret 2008/2009 att vara

volontär i Kungälvs församling och

Kastalakyrkan. Volontäråret är

knutet till en utbildning till Helsjöns

folkhögskola som berättigar till

studiemedel.

Vad är det du ska göra i församlingen?

– Jag ska framför allt delta i ungdomsarbetet,

finnas ute på skolor och i ungdomgruppen

Kefas. Jag ska också hjälpa

till i juniorgrupperna för yngre åldrar i

Kastalakyrkan.

Du kommer från Harestad och bor nu i

Ytterby. Hur kom det sig att du ville bli

volontär, och i Kungälv?

– Jag har lärt känna många volontärer

genom Strandhems bibelskola, där

jag gått ett år, och deras berättelser har

varit inspirerande. Många väljer att åka

iväg någonstans som volontär, men jag

känner mycket för min hemförsamling.

Jag fick mycket själv när jag var yngre

och nu får jag möjlighet att ge tillbaka

lite. Jag tror att jag kan göra mer nytta

här också.

Några särskilda förhoppningar?

– Framför allt att jag ska få göra skillnad.

För ungdomar, till exempel konfir-

mander, är det viktigt att få relation till

en kristen person som är lite äldre än de

själva, men som de samtidigt inte räknar

som ”vuxen”.

Vad tänker du om framtiden?

– Jag vill läsa teologi, men sen vet jag

inte. För egen del hoppas jag detta år

kunna växa i uppgiften och få insikt i

hur det är att jobba i en församling. Jag

får möjlighet att pröva på.

Vad gör du på fritiden?

– Jag umgås med vänner, familj och

flickvän och tränar.

Mattias Wodlén är från och med

augusti 2008 anställd som pedagog

i Kungälv, med bas i Munkegärdekyrkan.

Vilka blir dina uppgifter?

– Jag kommer träffa konfirmander, finnas

med i Café Munken för skolungdomar

och ha skolkontakter med låg- och

mellanstadiet. Jag har också förhoppning

om att starta en del nya grupper

för barn i mellanstadiet, med mycket

skoj och med Jesus i centrum. Eftersom

tjänsten är ny får jag se vad det finns för

barn och intresse. Men jag har gott om

tankar; till exempel äventyrsgrupper,

Text & foto: Karolina Olofsson

sportgrupper och kanske kunna ordna

pedagogdagar i samarbete med lärare.

Är sport något som intresserar dig för

övrigt?

– Ja, jag tränar cykling. Övriga intressen

är att vara ute på stan, på caféer och restauranger,

och få kontakt med mycket

människor.

Vad har du för anknytning till Kungälv

sen förut?

– Inte så mycket, jag har åkt genom älven

med båt och jag känner förstås till

Kexfabriken och Marstrand. Men det är

en mysig stad och fin miljö att vistas i.

Jag kommer ursprungligen från Billdal

och bor nu med min fru i Göteborgs

centrum.

Några intryck av jobbet så här långt?

– Det har varit väldigt positivt att se alla

ungdomar komma till Café Munken

som vi har startat nu i början av terminen.

Förra gången hade vi 199 ungdomar

som kom mellan 10 och 13 då caféet

har öppet!

Har du några okända talanger?

– Jag är duktig på att laga mat och så har

jag gått en baristakurs och lärt mig olika

sätt att tillaga kaffe..

. ..

Mer info och anmalan:

www.credo.nu/nyar0809

Under nyårshelgen äger ett stort

ungdomsläger rum i Kungälv. De

kristna ungdoms- och studentorganisationerna

Credo och U-oas, i samarbete

med kyrkorona i Kungälv, hoppas

samla omkring 400 ungdomar kring

temat Förlåtelsen, en av grundpelarna i

kristen tro. Lägret pågår 29 december-

2 januari och vänder sig till ungdomar

från 15 år och uppåt. Ungdomarna bor

på Mimers hus, och har möten, aktiviteter

och gudstjänster både i idrottshallen

och i Kungälvs kyrka.

Vi välkomnar nyårslägret till Kungälv,

och ser med förväntan fram emot

samarbetet och glädjen att få möta alla

dessa ungdomar. På nyårsdagen plane-

Kyrkan på Folkhälsodagarna

Kommunens Folkhälsodagar äger

rum under några dagar i oktober.

Svenska kyrkan finns på plats i Mimers

Hus med information att ta del av, samtidigt

som det är föreläsningar. Du får

inte missa Tankens trädgård 27-28 oktober

– ett upplevelserum som Svenska

kyrkan står för, med fokus på existentiella

och andliga frågor. I vår stressade

vardag kan det vara ont om platser att

vila på och där livets stora frågor kan få

rum. Tankens trädgård vill väcka tankar

kring var vi lägger vår kraft i livet.

29/12-2/1

o

.. . ..

Nyarslager i Kungalv

rar vi att tillsammans med ungdomarna

fira en stor gemensam mässa i Kungälv

– håll utkik i predikoturerna!

Du som vill anmäla dig till lägret: gå

in på hemsidan (se ovan). Ju snabbare

du anmäler dig desto billigare lägeravgift.

Om du är aktiv i ungdomsgrupperna

i Kungälv och Ytterby kan du ansöka

om lägerbidrag hos församlingen.

Du som vill hjälpa till på lägret: med

t.ex. matlagning, städning eller att finnas

med och kunna prata med ungdomarna,

kontakta Peter Frykman,

telefon 377031 eller Håkan Giselsson

377034..

Kyrkorna i Kungälv är också med och

arrangerar Ungadagen 10 oktober. Då

blir det bland annat föredrag av Sofia

Åkerman på temat ”För att överleva

- en berättelse om självkänsla och

självskadebeteende”.

Söndagen 19 oktober är det dags för

”Sång och hälsa”. Sjukhuskyrkan och

Kungälvs sjukhus inbjuder till Mimers

teater kl 16 där sjukhusets egen kör under

ledning av Kajsa Brattgård sjunger.

Det blir också musik av bandet Valdemar.

Välkomna!.

14 15

Foto: Sven-Börje Andersson

Kontakt

Växel/expedition 37 70 00

Kyrkoherde 37 70 01

Kungälvs kyrka/Centrum

- präst 37 70 11

- diakon 37 70 13

- organist/körledare 37 70 12

- vaktmästare 070-655 52 04

Kastalakyrkan/Komarken

- präst 37 70 31

- diakon 37 70 33

- kantor/körledare 37 70 32

- vaktmästare 070-203 08 85

Munkegärdekyrkan

- präst 37 70 41

- kantor/pedagog 37 70 42

Ytterby kyrka

- präst 37 70 61

- diakon 37 70 63

- organist/körledare 37 70 62

- vaktmästare 37 70 66

eller 070-349 47 09

Barnverksamhet, Kungälv 37 70 14

Barnverksamhet, Ytterby 37 70 64

Kyrkogårdsförvaltningen 37 70 51

Sjukhuskyrkan 988 35

Kyrkobladet delas ut till alla

hushåll i Kungälv och Ytterby fyra

gånger om året.

Utgivningsplan 2008, Årgång 1:

mars (nr 1), juni (nr 2), september

(nr 3) och december (nr 4).

I redaktionen: Martin Lindh

(ansvarig utgivare), Karolina

Olofsson (redaktör), Sven-Börje

Andersson, Ann Kollind, Carina

Larsson och Annelie Lundén.

Har du åsikter och funderingar kring

kyrkobladet? Är det något i bladet

du saknar och skulle vilja läsa om?

Hör av dig till redaktören på telefon

0303-377004, eller mejla på

karolina.olofsson@svenskakyrkan.se

Mer kontaktuppgifter hittar du på

baksidan av bladet.


OAS: en oas

foto: Johan hp Johansson

Utforska

meningen

med livet

Finns det någon mening med

livet? Vad händer när vi dör?

Vad är förlåtelse och varför

behövs det? Är Jesus relevant

för mig?

Några dagar i slutet av juli var vi med

på Oas-rörelsens stora sommarmöte

i Borås. Oas-rörelsen har under

många år sett som sin uppgift att inspirera

kristna i Sverige och arbeta för

en andlig förnyelse. Oas har sina rötter

i Svenska kyrkan, men har idag en stor

ekumenisk bredd.

Vi var ett ganska stort gäng från

Kungälv och Ytterby som var med i år.

Några av oss bodde tillsammans på en

lägergård strax utanför Borås och fick

en fin gemenskap både där och på själva

mötet.

När vi pratade tillsammans om våra

minnen från sommarens Oas-möte

var vi helt eniga om att den stora nattvardsgudstjänsten

som firas mot slutet

av mötet var en höjdpunkt på alla sätt.

Det är så fantastiskt att se så många

barn, unga och vuxna mötas tillsammans

till gudstjänst på en gång. Processionen

där barnen och ungdomarna

gick in tillsammans med präster, diakoner,

förebedjare och andra medhjälpare

bestod av cirka 900 personer! Det blir

en så härlig lovsång och det finns både

allvar, glädje och förväntan i en sådan

gudstjänst som berört oss på djupet. Vi

åkte därifrån både glada och stärkta i

vår tro.

Frågorna är många och ofta obesvarade.

I höst har du chans att gå med

i en Alphakurs, där du får samtala om

livets stora frågor under avspända former.

Kursen vänder sig till dig som kanske

saknar ett forum för sådana samtal

och som är nyfiken på vad den kristna

tron kan innebära.

Allt får frågas. På en Alphakurs är ingen

fråga för enkel... eller för svår. Varje

kväll inleds också med att man delar en

måltid tillsammans.

ord på vägen

Bland det starkaste vi fått med oss är

de tillfällen till enskild förbön som erbjuds.

Andra kristna tar som sin uppgift

att med omsorg och kärlek lyssna och

be för oss. Det känns att Gud kommer

väldigt nära i de stunderna. Oas-rörelsen

betonar vad den helige Ande, ”Hjälparen”,

kan göra i och för oss, och det

blir så påtagligt under de här mötena.

För dem av oss som har mindre barn

är barn-oas mycket uppskattat. Barnen

får både lek, bus och gudstjänster på sin

nivå. Och många barn längtar verkligen

till nästa års möte.

Det är också ganska fantastiskt med

all den undervisning som bjuds. Det

var fascinerande att höra det påvliga

hushållets predikant, Raniero Cantalamessa,

en liten leende munk som med

sådan värme kunde tala om så allvarliga

saker som synden, men samtidigt i sig

själv utstråla vad Guds förlåtelse innebär

och vilken befrielse det är att få ta

emot den. Det kommer vi att bära med

oss länge från sommarens Oas och vi

hoppas att ännu fler vill följa med nästa

år. . Marianne

och Per-Olof Karlsson

Peter och Carina Frykman

Kastalakyrkan: Kastalakyrkan onsdagar,

udda veckor kl 18.30-21.15. Start

onsdagen 8 oktober och avslutning 11

mars 2009. Heldag lördag 17 januari.

Kostnad: 250 kr (material och heldag).

Anmälan senast 1 oktober till kursledare

Peter Frykman: tel 377031 eller

peter.frykman@svenskakyrkan.se.

Ytterby församlingshem: Start senare

i höst. Anmäl ditt intresse att delta till

kursledare Tord Nordblom: tel 377061

eller tord.nordblom@svenskakyrkan.se.

Besöksadress pastorsexpedition: Fredriksbergsgatan 12 i Kungälv

Postadress: Box 344, 442 10 Kungälv. Telefon: 0303-377000

Öppettider: mån-fre 16 10-12, mån-tors även 13-15.

E-post: kungalv.pastorat@svenskakyrkan.se Webb: www.svenskakyrkan.se/kungalv

aktuella kurser

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!