Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

booksnow2.scholarsportal.info

Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

lians mening icke vore emot stadgan att medgifva någon lifstids-

tVihet, men Fleming fann det betänkligt för exemplets skull;

ständerna borde öfverväga, huruvida sådant skulle tillåtas.^

Lejonhufvud betonade vikten af att med en ringa hjälp hålla

undersåtarne vid godt lynne; de kunde eljest efter konungens

död fatta skadliga tankar. Som bevis på Karl Gustafs tänkesätt

i dylika fall åberopades af Bonde hans bref till reduktionskolle-

gium, att förtjänta personer och de som mist allt genom redu-

cerandet skulle erhålla något af de reducerade godsen; andra

medel, tillade han, vore omöjligt att fä, vare sig penningar eller

spannmål. Fleming trodde dock, att penningar skulle kunna

skaffas, och erbjöd sig att själf göra sitt bästa därvidlag, hvaremot

Bonde framhöll, att alla regeringar måste utdela belöningar

och straff, och att man icke finge tillbaka bortskänkta penningar,

medan däremot godsen skulle återfalla till kronan. Kagg an-

drog, huru han på befallning förtröstat krigsfolket med vissa

löften, och anförde ett exempel på att Karl Gustaf ogillat

stränghet i reduktionen. Fleming å sin sida röjde, att han äfven

önskade förändring med redan gifna donationer af reducerade

gods; han förklarade sig icke ogilla, att de, som hade fatt

hemman, behölle dem till nästa riksdag; att gå längre fann han

icke försvarligt. Hans motståndare blefvo efterhand otåliga:

Lejonhufvud yttrade, att en person icke borde göra svårigheter;

Kagg sade detsamma, och att det vore en farlig ting att dispu-

tera mot tidigare beslut i ämnet.

En stund därefter beslöts emellertid mot både Herman och

Jöran Flemings mening att gifva en krigsman två gårdar, enligt

Bondes förslag dock endast på behaglig tid, och i händelse

krigskollegiet funne hans förtjänster nog vägande. Xu tog

Herman Fleming åter ordet, denna gäng för att anhålla, att

hvad han såsom votum föredragit måtte väl upptagas, och att

han nu och i framtiden mätte vara ursäktad, om han icke kunde

skrifva under vissa beslut; han ville likväl efter sin plikt alltid

vörda K. M:s befallningar.

^ I reduktionsstadga/! 25 juni 1653 (särskildt tryckt), § 25, förklarar

K. M., att de gods, som hemfalla till kronan, aldrig skola mot stadgan och

riksdagsbeslutets innehall föryttras från denna; § 27 förbjuder allodialdona-

tioner. I riksdagsbeslutet s. d.,

§ 7, uttala ständerna sin förmodan, att de

reducerade godsen ej sedermera genom köp eller gåfva alieneras till någon

•enskild; i § 6 rekommenderas torftiga personer af prästeståndet K. M. till

lindring i reduktionen. Stiernmax, Il s. 1252. 125 1 f.

93

More magazines by this user
Similar magazines