Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

booksnow2.scholarsportal.info

Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

emellertid de la Gardie yttrat till Roman, att han icke ville vara

i riksdrotsens ställe, om denne läte märka, att han ville fråntaga

de mindre stånden denna frihet, och följaktligen göra dem till

polske slafvar; han yttrade ock som sitt förmenande, att man

behölle det utländska krigsfolket för att vid behof hafva det till

hands emot de svenske.^ Men samtidigt förklarade äfven han

bestämdt, att konungarne i Sverige icke borde vara absoluta

eller adelns privilegier i någon måtto kränkas, och lät visserligen

aflocka sig vackra önskningar att kunna rådslå ett par stunder

med hertig Adolf, men drog sig tillbaka, då Roman bad honom

utse något medel därtill, emedan det omöjligt kunde verkställas

så hemligt, att det icke omsider blefve bekant.

Om konungens rätta makt förehöll Roman skattmästaren,

enligt ett senare bref af 27 juni, att enligt »de gemenes» tankar

i Sverige aldrig borde lidas en tyrann, men väl en »absolute

regerande konung», därföre, att han med sin myndighet kunde

besk}'dda de ringare stånden, sä att de icke undertrycktes af

det högsta, något som de tre stånden torde motsätta sig, så

länge en man vore öfrig." Skulle konungens välde bindas vid

vissa villkor, som höjde adelns stånd och privilegier och icke

höUe alla stånd uti tillbörlig balans, så skulle snart en annan

statsform kullstöta monarkien här i Sverige, och vore sådana

grundsatser icke otjänliga i valriken. Om en absolut konung

kunde urarta till tyrann, huru mycket farligare vore det icke,

när en hög herre i ett arfrike, och i s\'nnerhet under konungens

minderårighet, tillvällade sig all myndighet, stärkte sin familj,

^ Jfr Bondeska Anekdotejvin, utgifna af Carl Trolle Bonde, s. 16: »I

det giorde rådet mvcket förståndigt at conservera de wärfwade troupperna,

som i landet afiectionerade sine officera-e och generalspersoner, men intet äl-

skade hertigen, tillika med det nationelle folcket funnos färdige til execution

af hwad dem anbefaltes; och detta alt under skien af owissheten, huru freden

skulle aflöpa med rvssens. — Tvärtom hade enligt bref från G. O. Stenbock

till Per Brahe af Helsingborg 25 maj, SkokL, pfalzgrefve Fihp af Sulzbacli

till den förre uttalat farhåga, att man i Sverige skulle besluta sig för afdank-

ning just för att undgå misstanken att vilja påtvinga dem af stånden i riket

sin mening, som ville, att testamentet skulle följas.

Näppeligen hehöfde rådsregeringen utländskt krigsfolk för att häfda

sin ställning mot hertig Adolf och testamentets anhängare, ehuru det gifvetvis

stärkte dess makt, att sådant stod till förfogande. Dess afsikter med den

värfvade hären bestämdes utan tvifvel i hufvudsak dels af hänsynen till gran-

narne, dels af penningbristen. RF.; Roseuhmic 23 maj; Xils Bralie till K. G.

Vrangel 16 juni, 28 juH, Skokl.

More magazines by this user
Similar magazines