Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

booksnow2.scholarsportal.info

Carl X Gustafs Testemente den politiska striden i Sverige 1660

i86

nas beslut; han framhöll vid förrättandet af detta värf sitt stånds

önskan, att en viss stat bestämdes till hertigens underhåll.

Härutinnan ville dock adeln icke låta sig något föreskrifvas, då

en bestämd föreskrift kunde ådraga undersåtarne nya utlagor

och besvär. Som prästernas tal befanns »något intrikat», bad

landtmarskalken dem fatta det i skrift, hvarpå Emporagrius

uppläste sin medförda uppsats.^

Ridderskapet besökte med utskott borgerskapet och bön-

derna;^ bönderna besökte själfva prästeståndet och förklarade

sig ense med adelns och borgerskapets beslut; dock sade de,

att de gärna skulle vara på hertigens sida, om det med nytta

kunde ske, och hoppades, att för honom skulle sörjas på bästa

sätt. På riddarhuset upplästes än en gång dess föregående dag-

antagna förklaring. Och eftersom, enligt protokollet, i Göte-

borg af allmogen blifvit offentligen sagdt i rådet, att deras af-

seende vore pä hertig Adolf, därest den unge konungen skulle

oförmodadt dö — h vilket ansågs vara tvärt emot arfiföreningen,

liksom det kunde framkalla »onda humorer», om de hade tankar

på någon annan än konungen — , så vidhängdes i svaret till

regeringen en punkt, att ingen skulle hafva ögonmått på någon

efterträdare till denne. En del ville däri hafva sagdt, att eho

hemligen eller uppenbarligen med ord eller gärningar bragte

sådant å bane, skulle strafias som en skälm och förrädare, men

man nöjde sig med något mildare uttryck.^

I rådet erinrade Schering Rosenhane, att skriftliga svar af

ständerna borde på vanligt sätt öfverses i kansliet, hvilket dock

Bonde och drotsen icke ansågo nödvändigt; Rosenhane ville

ock, att ståndens utskott skulle mottagas hvart för sig, för att

lättare kunna undervisas, om något vore att anmärka, men på

Bondes vrkandc beslöts motsatsen.* — Sedan infunno sigf de

1 Präst. Prof. IVald. Prof. RAP. VIII s. 19. — Adeln ville ej häller

iå sig något föreskrifvet i iråga om liertigens respekt; af sig själfva skulle de

alltid veta att på bästa sätt umgås med honom. Präst. Prot.

' RAP. VIII s. 18 fF. — Till bönderna afgingo Klas Rålamb och Johan

Printz; dem förehölls, »huruledes för Hans Kongl. Maij:tt wore nyttigt at

cen wore i Regeringen, som hade qvalitet af undersåthare och icke så när

af högheet och blodzförvi'andtskap. — Historierne om sådant wäl til kenne,

sade een part» (af bönderna?).

" Se s. 192. — Härmed kan jämföras Axel Oxenstiernas förslag till

förbud mot tal om successionen i 1634 års riksdagsbeslut, riktadt mot Johan

Kasimirs anspråk och förhoppningar. Se Odhner, s. 23.

* RP. III och \. Rosc/i/int?c.

More magazines by this user
Similar magazines